Bet. 1998/99:SoU6

Socialutskottets betänkande

1998/99:SOU06

Strategi för att förverkliga FN:s konvention om

barnets rättigheter i Sverige m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SoU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter i Sverige, 38

motions-yrkanden som väckts med anledning av

propositionen samt ett sjuttiotal motionsyrkanden

rörande barn från den allmänna motionstiden 1998.

Utskottet föreslår enhälligt att riksdagen bifaller

propositionen och godkänner den av regeringen

föreslagna strategin för att förverkliga

barnkonventionen i Sverige. Strategin innebär att

barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument

och genomsyra allt beslutsfattande inom

Regeringskansliet som berör barn. Vidare skall

statligt anställda vars arbete har konsekvenser för

barn och ungdomar erbjudas fortbildning för att

kunna stärka sin barnkompetens och sina kunskaper om

barnkonventionen. Barnkonsekvensanalyser skall göras

vid statliga beslut som berör barn. I strategin

ingår också att se över Barnombudsmannens verksamhet

och organisation i syfte att stärka dess roll vid

genomförandet av barnkonventionen i Sverige.

Barnperspektivet skall i lämplig omfattning finnas

med i utredningsdirektiv. Slutligen skall

barnstatistiken utvecklas, liksom barns och

ungdomars inflytande och delaktighet i samhälls- och

trafikplanering. Enligt regeringens bedömning bör

barnkonventionen vidare tas upp i utbildningar för

de yrkesgrupper som skall arbeta med barn.

Regeringen anser också att kommuner och landsting

bör erbjuda sin personal fortbildning om

barnkonventionen samt inrätta system för att kunna

följa hur barnens bästa förverkligas i det kommunala

arbetet.

Ett enigt utskott föreslår med anledning av en

motion (mp) att 22 § fjärde stycket

socialtjänstlagen (1980:620) om placering av barn

utanför hemmet ändras. Syftet med ändringen är att

ytterligare betona vikten av att socialtjänsten i

första hand överväger huruvida placeringen kan ske

hos släktingar eller andra närstående. Enligt

utskottets förslag skall vid placering av barn i

första hand övervägas om barnet kan tas emot av

någon anhörig eller annan närstående.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har avgett ett

särskilt yttrande i denna fråga. Lagändringen

föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.

Med anledning av en annan motion (kd, s, m, c, fp,

mp) föreslår utskottet enhälligt ett

tillkännagivande till regeringen om att studier

snarast bör genomföras beträffande hur små barn

påverkas vid växelvis boende hos föräldrarna efter

en skilsmässa eller separation. Utskottet anser

också att det bör utredas hur föräldrar bäst kan

informeras och stödjas så att barnets behov får

styra hur boendet och umgänget utformas.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.

Till betänkandet fogas 35 reservationer och sex

särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1997/98:182 föreslår regeringen

(Socialdepartementet) att riksdagen godkänner den av

regeringen föreslagna strategin för att förverkliga

FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige

(avsnitt 4 i propositionen).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1998/99:So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barnmisshandel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om situationen för barn

vars föräldrar vistas i fängelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram

för att möta den psykiska ohälsan bland barn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

nationella riktlinjer för skolhälsovården,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barnkonventionen och

det internationella perspektivet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Barnombudsmannen

bör rapportera till riksdagen årligen om hur

förverkligandet av barnkonventionen fortskrider.

1998/99:So6 av Monica Green (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om FN:s barnkonvention.

1998/99:So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett

förtydligande av i vilka ärenden det kan vara

olämpligt att ha ett barnperspektiv,

2. att riksdagen hos regeringen begär en förnyad

prövning av en inkorporering av barnkonventionen i

svensk rätt enligt vad i motionen anförts om den

direkta tillämpningen i domstolar och hos

myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunala

handlingsplaner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser

av hur beslut påverkar barn,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring av reglerna i 6 kap. 7 § brottsbalken

enligt vad i motionen anförts om skydd för yngre

barn mot att utnyttjas av sexklubbar,

6. att riksdagen hos regeringen begär att

Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta

riktlinjer för dödsfallsundersökningar enligt vad i

motionen anförts om ökade kunskaper om

barnmisshandel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barnanpassade

besöksrum på kriminalvårdsanstalterna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om romska barn och

deras möjlighet till en trygg uppväxtmiljö,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om funktionshindrade

barns möjligheter att delta i samhällslivet och bli

delaktiga i beslut som rör dem själva,

10. att riksdagen hos regeringen begär en översyn

av utlänningslagen för en generösare syn på

familjeåterföreningsärenden,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

regler när det gäller asylsökande barn så att de

efter två års väntan på besked får permanent

uppehållstillstånd,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen så att statslösa barn får

svenskt medborgarskap året efter det att de fått

permanent uppehållstillstånd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en trygg

skolmiljö och utökat vuxenstöd,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om elevinflytande,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ge barn

kunskaper om barnkonventionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om alla barns rätt

till förskola,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att stärka

barns rätt att komma till tals i rättsliga

processer.

1998/99:So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

ratificera Europarådets konvention "on the exercise

of childrens rights",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om direktiv till alla

myndigheter om att ett barnperspektiv bör beaktas i

verksamheterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbildning för

nämndemän,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en barnbilaga

med nyckeltal bör införas i budgeten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en nationell

strategi och en tidsplan för att göra

barnkonventionen känd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

frivilligorganisationernas roll för att ge

barnkonventionen ett reellt genomslag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om våld mot barn,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till

frivilligorganisationerna för att hjälpa barn till

föräldrar med missbruksproblem och med psykisk

ohälsa,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den nationella

utvärderingen av skolan bör omfatta en systematisk

redovisning av elevernas egna upplevelser av sin

skolsituation,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om barnens

innemiljö,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

skadeförebyggande program bland barn och ungdom,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett tydligt

barnperspektiv i den nationella forskningsplanen

kring ojämlikhet i hälsa,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av ett

barnperspektiv i övergripande mål och riktlinjer för

hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om de gömda

barnen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1998

1998/99:So209 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avskaffande av gratis

sjukvård för barn och ungdomar upp till 19 års

ålder.

1998/99:So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

5. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av

unga i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:So238 av Berit Adolfsson och Inger René (m)

vari yrkas att riks-dagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

barnsjukvården.

1998/99:So240 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att den planerade

utredningen om barnmisshandel även ges direktiv i

linje med vad i motionen anförts.

1998/99:So243 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att ett samlat åtgärdsprogram bör utarbetas

för funktionsstörningen ADHD/DAMP.

1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barn i

missbrukarfamiljer,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd

till barn till missbrukare.

1998/99:So263 av Kenneth Lantz (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om prevention av

brännskador,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att påbörja ett

projekt för att utvärdera hur insatser kan

genomföras i Sverige för att minska antalet bränn-

och skållningsolyckor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att primärvården bör

uppmanas att informera på ett effektivt och

preventivt sätt om barnbrännskador.

1998/99:So269 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ökade

kunskaper, bland dem som i sin yrkesroll möter barn,

om situationen för dem som växer upp i sekter.

1998/99:So273 av Kerstin-Maria Stalin (mp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en

utredning tillsätts för att föreslå åtgärder till

särskilt utsatta barn.

1998/99:So285 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den

planerade utredningen om barnmisshandel även ges

direktiv i linje med vad i motionen anförts.

1998/99:So303 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta

barn - barn i riskzonen.

1998/99:So306 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

resurser till anhöriga till missbrukare.

1998/99:So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att släkt och

närstående i första hand skall komma i fråga för

utredning vid en placering av barn utanför hemmet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att barn skall

placeras där de har sina rötter om inte tungt

vägande skäl talar däremot,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att modellen med

familjerådslag skall kunna användas i större

omfattning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det vid alla

konfliktfall, när det gäller placering av barn, vid

omprövning ges möjlighet att använda sig av modellen

familjerådslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en tydlig

lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet vid

omhändertagandet av barn,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om familjens rätt till

familjerådslag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

hjälpa familjen efter ett omhändertagande,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en plan för vård och

återförening vid familjehemsplaceringar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

syskonplacering,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om barnens rätt

till släktkontakt,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om umgängesrätt,

15. att riksdagen hos regeringen begär att

regeringen tillsätter en kommitté med uppdrag att se

över lagstiftningen, för att skapa ett humanare

omhändertagande av barn samt större rättssäkerhet.

1998/99:So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beslut ur barnens

perspektiv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förstärka

barnens rätt i samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att synliggöra barns

behov och miljöer.

1998/99:So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om folkhälsoarbete för

barn.

1998/99:So339 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder mot fetalt

alkoholsyndrom (FAS),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

kraftfulla insatser för att stödja familjer med

alkoholproblem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av insatser

för att minska flickors alkoholbruk.

1998/99:So345 av Ragnwi Marcelind och Fanny Rizell

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tydlig information

om FAS,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att personal på

barnavårdscentraler, vårdcentraler, socialtjänsten

och missbrukvårdskedjan erbjuds utbildning angående

FAS,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ett

intensifierat samarbete mellan barnavårdscentral,

sjuksköterska, vårdcentral och socialtjänst.

1998/99:So348 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

aktionsplan för att bekämpa barnsexhandel och

barnprostitution,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att barn som utsatts

för sexualbrott tillsammans med vårdnadshavaren

skall få psykologhjälp och vård under lång tid efter

förövandet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om resurser för

förebyggande verksamheter där utsatta kan få hjälp

att bearbeta sina traumatiska upplevelser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att olika

personalkategorier får kontinuerlig utbildning för

att öka kunskaperna om hur barn som blivit utsatta

för sexuella övergrepp och deras föräldrar reagerar.

1998/99:So352 av Anita Jönsson och Karin Wegestål

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

barnhälsovården.

1998/99:So353 av Berit Adolfsson och Inger René (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

någon form av godmanskap för barn till missbrukande

föräldrar skyndsamt bör utredas och inrättas inom

socialtjänsten.

1998/99:So367 av Mona Berglund Nilsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utbildning av

blivande familjehemsföräldrar.

1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en nationell handlingsplan för att öka stödet till

barn med dolda funktionsnedsättningar såsom DAMP,

dyslexi och näraliggande diagnoser.

1998/99:So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

relationsstörningar mellan spädbarn och föräldrar.

1998/99:So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av utökad

föräldrautbildning,

6. att riksdagen hos regeringen begär att

Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan

för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten,

8. att riksdagen hos regeringen begär en plan för

utvidgad verksamhet vid familjerådgivningsbyråer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att öka

möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en förstärkning

av det statliga ansvaret för barnkonventionen.

1998/99:So382 av Camilla Dahlin-Andersson och Elver

Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att aktualisera FN:s

barnkonvention,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barn och ungdoms

utsatta sociala miljöer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att aktualisera

barnperspektivet i fritid och skola,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att undervisning och

hem- och fritidsmiljöer stimulerar barn till

självständighet att kunna bedöma och kritiskt

granska samhällets skiftande utbud inom kulturens

och nöjeslivets område,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att alla berörda

ansvariga instanser har att beakta aktuella insatser

ur ett barn- och ungdomsperspektiv.

1998/99:So430 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en Pride-metod i samband

med utbildning av fosterfamiljer.

1998/99:So434 av Camilla Dahlin-Andersson (fp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en

utredning tillsätts om barns och ungdomars aktuella

situation ur ett barn- och ungdomsperspektiv.

1998/99:So435 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c,

fp, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om studier angående hur

små barn påverkas vid växelvis boende,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hur berörda parter

bäst kan få utbildning, information och stöd.

1998/99:So448 av Inger Davidson (kd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag som stödjer

och stimulerar föräldrastödjande verksamhet.

1998/99:So449 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

resurser i kommunerna för att rehabiliterande

verksamhet riktad till barn till alkoholmissbrukande

föräldrar skall genomföras.

1998/99:So450 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ett

informationsprogram riktat till ungdomar bör tas

fram enligt intentionerna i motionen och att en

utredning bör göras.

1998/99:So459 av Ingrid Näslund (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om särskilda åtgärder

för barn från missbrukande familjer.

1998/99:So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

hur barn och ungdomar över hela landet med

neuropsykiatriska störningar skall kunna

tillförsäkras vård och behandling i fungerande

vårdkedjor.

1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en uppföljning

av de förebyggande insatserna mot könsstympning.

1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att genomföra FN:s

barnkonvention i Sverige,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge

Socialstyrelsen och Skolstyrelsen i uppdrag att se

till att berörd personal får adekvat utbildning om

ADHD,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

Barnpsykiatrikommittén,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

barnhälsovetenskap,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om smärtbehandling

av barn.

1998/99:So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen begär att regeringen ger

Socialstyrelsen i uppdrag att starta

utvecklingsarbete i frågor om övergrepp mot

flickebarn.

1998/99:Ju509 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, v,

c, fp, mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att barnpsykologisk

expertis får medverka då socialförvaltningen fattar

beslut om barnens behandling när en förälder tas in

på anstalt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att föräldrar och

barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att

förutsättningar för en normal livssituation kan

skapas.

1998/99:Ju905 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att konkreta

åtgärder vidtas så att anmälningsplikten fungerar

när det gäller barn som far illa,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den personal som

har att göra med barn i svåra situationer utbildas

för den uppgiften,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att landstingen

rekommenderas att tillsätta barnombudsmän.

1998/99:A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

ungdomsmottagningarnas betydelse.

1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående åtgärder för

information till ungdomar om sex- och

samlevnadsfrågor.

Yttranden m.m.

Socialutskottet har berett konstitutionsutskottet,

justitieutskottet, lagutskottet,

socialförsäkringsutskottet och utbildningsutskottet

möjlighet att yttra sig över propositionen jämte

motioner i de delar som har samband med respektive

utskotts beredningsområde.

Konstitutionsutskottet har yttrat sig i frågan om

inkorporering av barnkonventionen samt över motion

So7 yrkande 2.

Justitieutskottet berör i sitt yttrande frågor om

barn som dömts till en påföljd som innebär

frihetsberövande (avsnitt 3.5 i propositionen), barn

som offer för brott (avsnitt 7.2 samt motion So7

yrkande 5), könsstympning (avsnitt 7.2) och barn med

föräldrar i fängelse (avsnitt 7.5 samt motionerna

So5 yrkande 2 och So7 yrkande 7).

Lagutskottet har yttrat sig över dels de avsnitt i

propositionen som gäller strategin för genomförandet

av barnkonventionen (avsnitt 4), barnets rätt att

komma till tals (avsnitt 6.3), olovligt bortförda

barn (avsnitt 7.3) och verkställighet av avgöranden

om vårdnad m.m. (avsnitt 7.4), dels motion So8

yrkande 1.

Socialförsäkringsutskottet har yttrat sig över den

föreslagna strategin för genomförandet av

barnkonventionen samt motionerna So5 yrkande 5, So7

yrkandena 10-12 och So8 yrkande 14.

Utbildningsutskottet har yttrat sig över motionerna

So5 yrkande 4, So7 yrkandena 8 och 13-16 samt So8

yrkande 9.

Yttrandena fogas till betänkandet som bilagorna 1-5.

Barnombudsmannen har vid en sluten utfrågning i

socialutskottet den 16 februari 1999 redovisat sina

synpunkter kring bl.a. genomförandet av

barnkonventionen på olika nivåer i samhället.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslår regeringen en strategi för

det fortsatta arbetet med att förverkliga och

genomföra FN:s konvention för barnets rättigheter -

barnkonventionen - i Sverige (avsnitt 4 i

propositionen). I strategin ingår att

barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument

och genomsyra allt statligt beslutsfattande som

berör barn. Barnkonsekvensanalyser skall göras vid

statliga beslut som rör barn. Barnperspektivet skall

i lämplig omfattning finnas med i

utredningsdirektiv. Statligt anställda vars arbete

har konsekvenser för barn och ungdomar skall för att

kunna stärka sin barnkompetens och sina kunskaper om

barnkonventionen erbjudas utbildning och

fortbildning. Vidare skall Barnombudsmannens

verksamhet och organisation ses över i syfte att

stärka dess roll i genomförandet av

barnkonventionen. Barnstatistiken skall utvecklas.

Slutligen skall barns och ungdomars inflytande och

delaktighet i samhälls- och trafikplanering

utvecklas.

I propositionen berörs vidare vikten av att

barnkonventionen tas upp i olika yrkesutbildningar

och i fortbildning för personal inom kommuner och

landsting samt betydelsen av att det på lokal nivå

inrättas system för att kunna följa hur barnens

bästa förverkligas i det kommunala arbetet.

Regeringen redogör även för områden där fortsatt

utredningsarbete och myndighetsuppdrag erfordras för

att genomföra barnkonventionen i Sverige, närmare

bestämt vissa frågor rörande socialtjänst, barn i

behov av särskilt skydd samt hälso- och sjukvård

(avsnitten 6-8 i propositionen).

En strategi för genomförandet av barnkonventionen

Bakgrund

FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets

rättigheter den 20 november 1989. Sverige

undertecknade konventionen den 26 januari 1990 och

den trädde för svenskt vidkommande i kraft den 2

september 1990 efter att ha godkänts av riksdagen

(prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28). Några

lagstiftningsåtgärder vidtogs inte i samband med

godkännandet.

Konventionen utgår från fyra grundläggande

principer: principen om barnets bästa, rätten till

liv och utveckling, rätten att framföra sina åsikter

och få dem respekterade samt rätten att skyddas mot

övergrepp och diskriminering. Artikel 4 i

barnkonventionen förpliktigar de stater som

ratificerat konventionen att vidta alla lämpliga

åtgärder för att genomföra den.

Socialutskottet behandlade motioner om inkorporering

av barnkonventionen i betänkande 1995/96:SoU4.

Konstitutionsutskottet, som yttrade sig i ärendet,

ansåg att barnkonventionen inte borde inkorporeras

utan införlivas med svensk rätt genom

transformering. Vid transformering omarbetas den

internationella överenskommelsen eller delar av den

till svensk författningstext medan inkorporering

innebär att det i lag eller annan författning

föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt

gäller i Sverige. Socialutskottet delade denna

inställning med hänvisning dels till

konstitutionsutskottets skäl, dels till att barnen

härigenom torde få det bästa skyddet.

Socialutskottet ansåg dock, liksom

konstitutionsutskottet, att regeringen borde besluta

om en bred översyn av om svensk lagstiftning och

praxis stämmer överens med barnkonventionens

bestämmelser. Utskottet föreslog ett

tillkännagivande härom till regeringen. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1995/96:62).

Med anledning av tillkännagivandet tillsatte

regeringen år 1996 en parlamentarisk kommitté

(Barnkommittén) med uppdrag att bl.a. göra en bred

översyn av hur svensk lagstiftning och praxis

förhåller sig till barnkonventionens regler.

Barnkommittén avlämnade i augusti 1997

slutbetänkandet Barnets bästa i främsta rummet -

FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas

i Sverige (SOU 1997:116). Kommittén ansåg bl.a. att

barnkonventionen inte bör inkorporeras i det svenska

rättssystemet utan att den hittills valda vägen med

transformering är att föredra. Som skäl för sitt

ställningstagande anförde kommittén

sammanfattningsvis att konventionen innehåller många

relativt vaga formuleringar och ett icke obetydligt

inslag av artiklar som siktar till ett gradvist

genomförande och som är svåra att direkt tolka av en

domstol. För ett land med så omfattande barnrättslig

lagstiftning som Sverige finns det enligt kommittén

inte mycket att vinna på att ge barnkonventionen

status av nationell lag. Viktigare är att det sker

en ordentlig genomgång av att lagarna stämmer

överens med konventionen och att dess anda och

innebörd fortsättningsvis beaktas i varje

lagstiftningsärende. Barnkommittén fann att svensk

lagstiftning i huvudsak stämde överens med

åtagandena i konventionen och att de justeringar som

behövde göras var av mindre omfattning.

Propositionen m.m.

Barnkonventionens budskap kan enligt regeringen

sammanfattas i tre ord: barn skall respekteras.

Förverkligandet av barnkonventionen i Sverige är en

ständigt pågående process som måste hållas levande,

anförs det. Arbetet med att förankra det synsätt som

genomsyrar barnkonventionen är långsiktigt.

Barnkonventionen skall vara ett verktyg i arbetet

med att gradvis förbättra barns villkor. Enligt

regeringen handlar det om att ändra attityder,

förhållningssätt och arbetssätt i olika verksamheter

och på olika nivåer i samhället. Det krävs därför

satsningar för att höja medvetenheten hos

beslutsfattare och vuxna som arbetar med barn samt

hos barn och ungdomar själva. På så sätt kan

barnperspektivet utvecklas så att barnets bästa

verkligen sätts i centrum, sägs det i propositionen.

Regeringen föreslår följande strategi för det

fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra

barnkonventionen i Sverige:

· Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument

och genomsyra allt beslutsfattande inom

Regeringskansliet som berör barn.

·

· Statligt anställda vars arbete har konsekvenser

för barn och ungdomar skall erbjudas fortbildning

för att kunna stärka sin barnkompetens och sina

kunskaper om barnkonventionen.

·

· Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga

beslut som berör barn.

·

· Barnombudsmannens verksamhet och organisation

skall ses över i syfte att stärka dess roll vid

genomförandet av barnkonventionen i Sverige.

·

· Barnperspektivet skall i lämplig omfattning

finnas med i utredningsdirektiv.

·

· Barnstatistiken skall utvecklas.

·

· Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i

samhälls- och trafikplanering skall utvecklas.

·

Målsättningen är att konventionen och dess

intentioner skall finnas med i allt offentligt

beslutsfattande som rör barn. Enligt regeringen bör

barnkonventionen på olika sätt tas upp i

utbildningar för de yrkesgrupper som skall arbeta

med barn. Vidare bör kommuner och landsting erbjuda

sin personal fortbildning om barnkonventionen samt

inrätta system för att kunna följa hur barnens bästa

förverkligas i det kommunala arbetet, anförs det.

Anslutningen till barnkonventionen innebär att

Sverige har åtagit sig att se till att konventionens

rättigheter för barn verkligen genomförs i

praktiken. Det är enligt propositionen ett längre

gående åtagande än att den svenska lagstiftningen

skall stämma med konventionens artiklar.

Konventionen kräver att tillämpningen av

lagstiftningen skall ske i konventionens anda. Den

kräver vidare att politiska beslut skall fattas och

administrativa åtgärder skall vidtas med barnets

bästa som riktmärke, givetvis med hänsynstagande

till annan lagstiftning och andra gruppers legitima

intressen, anförs det. Ett första steg i detta

arbete är enligt regeringen att se till att

innebörden av barnkonventionen blir känd i Sverige

av barn och ungdomar, av beslutsfattare vars

verksamhet påverkar barns vardag och av grupper som

direkt arbetar med barn. Ifrågavarande proposition

innehåller riktlinjer för hur detta

informationsarbete skall bedrivas. Enligt

propositionen ankommer det konkreta genomförandet av

arbetet på Barnombudsmannen, länsstyrelserna och

berörda sektorsmyndigheter samt på kommuner och

landsting. Regeringen har det övergripande ansvaret

för barnkonventionens efterlevnad och tillämpning,

vilket innebär både att se till att statlig

verksamhet bedrivs i enlighet med konventionen och

att följa upp vad som händer på lokal nivå.

Kunskaper om barnkonventionen bör enligt regeringen

ingå i grundutbildningen för personalkategorier som

efter utbildningen kommer att i väsentlig omfattning

arbeta med barn. Särskild fortbildning bör anordnas

av arbetsgivare för personalkategorier som i dag

saknar kunskap om barnkonventionen och som i sitt

arbete möter barn. Enligt propositionen avser

regeringen att göra en översyn av utbildningarna för

de yrkesgrupper som kommer att arbeta med barn, i

syfte att följa upp kunskapsförmedlingen om

barnkonventionen. Regeringen förutsätter därutöver

att utbildningsanordnare för relevanta yrkesgrupper

aktivt arbetar för att barnkonventionen beaktas i

utbildningarna.

Insatser när det gäller grundutbildningen måste

enligt propositionen kompletteras med fortbildning

av den personal som redan arbetar med barn. När det

gäller statligt anställd personal anser regeringen

det viktigt att staten föregår med gott exempel. För

att möjliggöra en ordentlig satsning bör

Barnombudsmannen tillföras 1,5 miljoner kronor i

budgetpropositionen för år 1999. Arbetet bör ske i

samråd med Arbetsgivarverket, anförs det. Regeringen

anser det viktigt att de yrkesgrupper inom

rättsväsendet som kommer i kontakt med barn har

kunskaper om barnkonventionen och att de har ett

barnperspektiv i sitt arbete. Regeringen förutsätter

att Domstolsverket ägnar frågan uppmärksamhet.

När det gäller fortbildning om barnkonventionen för

redan verksam personal som arbetar med barn i

kommuner och landsting finns det enligt regeringen

anledning för staten att erbjuda kommunsektorn hjälp

med dessa insatser. Barnombudsmannen bör enligt

propositionen få i uppdrag att, i samråd med Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet, ta fram

material och göra grundläggande utbildningsinsatser

för att få i gång fortbildning om barnkonventionen i

kommuner och landsting. Regeringen anser att BO för

detta ändamål bör tillföras 1,5 miljoner kronor i

budgetpropositionen för år 1999.

Regeringen instämmer i Barnkommitténs bedömning att

de för barn och ungdomar viktigaste besluten fattas

på lokal nivå. Processen med barn- och ungdomsplaner

tycks ha tagit ny fart, framför allt genom att

barnkonventionen har kommit in i bilden som en

inspirerande faktor. Regeringen ser positivt på

barn- och ungdomsplaner som ett sätt att beskriva

den långsiktiga inriktningen av barn- och

ungdomspolitiken. För att dessa planer inte skall

bli en skenprodukt behövs dock enligt regeringen

system för att bevaka att barns och ungdomars

intressen finns med i beslutsprocessen, t.ex.

barnkonsekvensanalyser eller barnchecklistor som

kopplar enskilda beslut till barn- och

ungdomsplanen. I en del kommuner arbetar man med

barnbilagor till budgeten för att se till att

barnperspektivet finns med i budgetarbetet. Analyser

före beslut måste följas upp med utvärdering av

resultatet efter vidtagna åtgärder, anförs det i

propositionen.

Regeringen är inte nu beredd att förorda

lagstiftning för att stärka barnperspektivet i den

kommunala beslutsprocessen. Det finns anledning att

förvänta att den nuvarande positiva utvecklingen

fortsätter. Vidare bör utvecklingen av barnplanerna

ske efter lokala behov. Det är enligt propositionen

angeläget att påverka också de kommuner och

landsting som varit sena med att komma i gång med

sitt utvecklingsarbete. Enligt regeringen bör

Barnombudsmannen genom diskussioner med kommuner och

landsting medverka till att arbetet med barn- och

ungdomsplaner kommer i gång. BO bör enligt

propositionen vidare anordna utbildningar för

kommun- och landstingsrepresentanter,

frivilligorganisationer, politiker, ungdomar och

andra i hur barnplaner och andra instrument för att

förbättra barnperspektivet kan utformas och

användas. BO bör också utveckla modeller för dessa

instrument. För det här beskrivna arbetet med

materialframställning och utbildningsinsatser bör

enligt regeringen 1 miljon kronor avsättas till

Barnombudsmannen i budgetpropositionen för år 1999.

I propositionen påpekas att även många statliga

beslut berör barns och ungdomars situation. Enligt

regeringen är det därför viktigt att även

beslutsfattandet på statlig nivå sker med kunskap om

barnkonventionens regler och anda och med ett

tydligt barnperspektiv. En analys av konsekvenserna

för barn av beslut som fattas och som tydligt berör

dem bör göras i varje enskilt fall. Detta bör gälla

budgetbeslut, lagstiftning och även beslut som rör

den fysiska miljön. Enligt propositionen bör

Riksrevisionsverket få i uppdrag att i samråd med

Barnombudsmannen utforma riktlinjer för hur

barnkonsekvensanalyser kan göras. Även berörda

sektorsmyndigheter bör vidare-utveckla arbetet på

detta område, anförs det. Enligt regeringen är det

särskilt viktigt att barnperspektivet finns med i

det statliga budgetarbetet.

Regeringen anser vidare att ett barnperspektiv bör

finnas med när statliga utredningsdirektiv utformas.

Det är viktigt att direktiven får genomslag i det

verkliga arbetet och inte bara blir en död bokstav.

Regeringen betonar därför betydelsen av att barns

och ungdomars intressen i utredningen behandlas

separat och att det anges vad som bör uppnås när det

gäller dessa i utredningen.

Enligt regeringen har Barnombudsmannen (BO) en

viktig roll när det gäller att påbörja och samordna

insatser för att genomföra barnkonventionen i

Sverige och för att bevaka barns och ungdomars

intressen i olika sammanhang. Det är viktigt att det

arbete som bedrivs av BO förstärks och

effektiviseras, anges det vidare. Regeringen har

därför förordnat en särskild utredare med uppgift

att se över myndighetens verksamhet och organisation

(dir. 1998:21). En central del av direktiven handlar

om hur BO skall få förutsättningar för att kunna

delta i arbetet med att följa upp barn- och

ungdomsfrågor i kommuner och landsting och hur

samordningen med olika sektorsmyndigheter bör ordnas

för att den totala uppföljningen och utvärderingen

skall bli så effektiv som möjligt. Utredningen skall

redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 1999.

Enligt propositionen bör Statistiska centralbyrån få

i uppdrag att utarbeta en årlig barnstatistik och

för detta ändamål tillföras 1 miljon kronor i

budgetpropositionen för år 1999.

Enligt propositionen ankommer det på de enskilda

kommunerna att se till att barn och ungdomar

involveras i planprocesser och andra

beslutsprocesser. Boverket bör dock få i uppdrag att

utveckla metoder för hur detta skall ske.

När det gäller möjligheten för barn och ungdomar

att komma till tals i de situationer där de är att

betrakta som brukare av olika kommunala tjänster

anser regeringen att de möjligheter som redan i dag

är reglerade i lag bör användas och utvecklas innan

någon lagändring övervägs. Enligt regeringen bör de

kommunala handlingsplanerna för genomförande av

barnkonventionen ha som genomgående tema hur

delaktigheten och inflytandet för barn och ungdomar

skall förverkligas i kommunala nämnder och

styrelser. Enligt regeringen bör Barnombudsmannen

och Ungdomsstyrelsen inom ramen för sina ordinarie

uppdrag samverka när det gäller utvecklingen av

metoder för bättre inflytande och delaktighet.

Av artikel 12 i barnkonventionen följer att det barn

som är i stånd att bilda egna åsikter skall ha rätt

att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör

barnet. Åsikterna skall tillmätas betydelse i

förhållande till barnets ålder och mognad. I alla

domstolsförfaranden och administrativa förfaranden

som rör barnet skall barnet särskilt beredas

möjlighet att höras. Enligt regeringens mening är

barnets rätt att komma till tals i

domstolsförfaranden och administrativa förfaranden i

stort sett tillgodosedd i berörd lagstiftning.

Uttryckliga bestämmelser har införts om rätten för

barn att komma till tals i vårdnads- och

umgängesmål, i adoptionsärenden och i namnärenden

samt i sociala mål och ärenden enligt

socialtjänstlagen och LVU. I samband med en kommande

översyn av LVU bör dock en analys göras av

socialtjänstens möjligheter att låta barnet komma

till tals även i situationer när vårdnadshavaren

motsätter sig det. Regeringen påpekar vidare att det

inte räcker med lagstiftning för att förverkliga

barnets rätt att bli hört. Informationskampanjer och

utbildningsinsatser riktade till personal som har

att fatta beslut om enskilda barn är av stor

betydelse, anförs det. Det handlar om att förändra

attityder hos vuxna och att få dessa att se barnet

som en samhällsmedborgare med kompetens och kunskap

utifrån sina förutsättningar.

Hur Regeringskansliets inre organisation skall

utformas bestäms av regeringen själv, anförs det i

propositionen. Av 13 och 15 §§ förordningen

(1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet

framgår att ett ärende som rör flera departements

verksamhetsområden skall handläggas inom det

departement till vilket det huvudsakligen hör och

därifrån beredas i samråd med övriga berörda

statsråd. Socialdepartementet har ansvaret för

flertalet av de frågor som berör barn och unga, med

undantag av förskoleverksamhet, skola och

skolbarnsomsorg. Enligt regeringen kommer

organisationen inom Socialdepartementet nu att ses

över ytterligare för att ännu bättre tillgodose

barnperspektivet.

Motionerna

I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär ett förtydligande av

i vilka ärenden det kan vara olämpligt att ha ett

barnperspektiv (yrkande 1). Motionärerna hänvisar

till att det i propositionen anges att

barnperspektivet skall beaktas "i lämplig

omfattning". Enligt motionärerna kan även t.ex. ett

ärende om byggande för äldre ha ett barnper-spektiv

om en kommun offrar en lekpark för ett seniorboende.

I motionen yrkas även att riksdagen hos regeringen

begär en förnyad prövning av en inkorporering av

barnkonventionen i svensk rätt enligt vad i motionen

anförts om den direkta tillämpningen i domstolar och

hos myndigheter (yrkande 2). Enligt motionärerna

uppstår hela tiden nya diskrepanser mellan den

nationella lagstiftningen och barnkonventionen. Den

enda möjligheten att få ett fullt genomslag i svensk

rätt för barnkonventionen är att inkorporera den. En

fördel med inkorporering är enligt motionärerna att

konventionen då automatiskt blir direkt tillämplig i

svenska domstolar och myndigheter. I konventionen

finns bestämmelser som är tekniskt och rättsligt

detaljerade. Vidare innehåller konventionen inga för

svensk rätt främmande principer. Motionärerna

hänvisar till att Europakonventionen under snart tre

års tid har utgjort en del av svensk rätt utan att

några särskilda problem uppkommit vid

rättstillämpningen. Domstolar och myndigheter har

vidare i huvudsak lyckats väl vid hanteringen av de

nya rättskällor som blivit en följd av EU-

medlemskapet. Om domstolarna skulle tolka

barnkonventionen alltför snävt kan enligt

motionärerna nationella bestämmelser införas som går

längre än konventionen när det gäller att

förverkliga barnets rättigheter. Motionärerna begär

vidare ett tillkännagivande om att regeringen bör få

i uppdrag att till riksdagen lämna förslag om hur

kommunala handlingsplaner kan användas i arbetet med

barnkonventionen i kommunerna (yrkande 3). I

motionen yrkas vidare att regeringen skall ges till

känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser

av hur beslut påverkar barn (yrkande 4).

Konsekvensanalyser behöver göras i större

utsträckning eftersom det utan sådana är omöjligt

att leva upp till barnkonventionen, menar

motionärerna. Motionärerna begär även ett

tillkännagivande till regeringen om

funktionshindrade barns möjligheter att delta i

samhällslivet och bli delaktiga i beslut som rör dem

själva (yrkande 9). För att barn med funktionshinder

skall kunna delta i samhällslivet på sina egna

villkor krävs enligt motionärerna att barnen får

större uppmärksamhet och att deras åsikter

respekteras. Slutligen begär motionärerna ett

tillkännagivande till regeringen om att stärka barns

rätt att komma till tals i rättsliga processer

(yrkande 17). Att barn skall kunna säga sin mening

och få gehör i frågor som rör dem själva är enligt

motionärerna en viktig del av barnkonventionen.

Motionärerna anser att regeringen bör satsa på att

kontinuerligt utbilda all personal inom domstolar,

polis och åklagarväsende om vad barnkonventionen

innehåller och vilka krav den ställer.

I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om en

förstärkning av det statliga ansvaret för

barnkonventionen (yrkande 11). Motionärerna anför

att staten måste ha styrinstrument och

uppföljningssystem som säkerställer att alla barn i

landet verkligen tillförsäkras sina rättigheter i

enlighet med barnkonventionen. Enligt motionärerna

är det viktigt att barnkonventionen inkorporeras i

svensk lagstiftning.

I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Barnombudsmannen bör få i

uppdrag att årligen rapportera till riksdagen om hur

förverkligandet av barnkonventionen fortskrider

(yrkande 6). Motionärerna anser att

genomförandeprocessen i kommunerna inte får hålla

samma låga takt som hittills.

I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

att regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör ratificera Europarådets

konvention "on the exercise of children´s rights"

(yrkande 1). Konventionens syfte är att stärka barns

ställning i familjerättsprocesser. Motionärerna

anser att Sverige snarast bör ratificera

konventionen och att det förberedande

lagstiftningsarbetet därför måste påskyndas.

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om direktiv till alla

myndigheter om att ett barnperspektiv bör beaktas i

verksamheterna (yrkande 2). Enligt motionärerna har

flera myndigheter i sin planering och sitt

verkställande av beslut ett mycket stort ansvar för

att i praktiken förverkliga barnkonventionens

intentioner. Motionärerna begär också ett

tillkännagivande om att regeringen bör påtala för

Domstolsverket att det är angeläget att nämndemän

får utbildning om barnkonventionen (yrkande 3). I

motionen yrkas även ett tillkännagivande om att en

barnbilaga med nyckeltal bör införas i budgeten

(yrkande 4). Motionärerna anser att det i den

statliga budgeten bör finnas en särskild bilaga där

frågor som rör barn och ungdomar redovisas. Att

använda nyckeltal som är jämförbara år för år är ett

sätt att tydliggöra hur barnens situation förändras,

anförs det. Motionärerna yrkar vidare ett

tillkännagivande till regeringen om att det bör

utarbetas en nationell strategi som innefattar mål

för ett kommunalt genomförande av barnkonventionen

samt en tidsplan (yrkande 5). I motionen yrkas

vidare ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförts om frivilligorganisationernas roll

för att ge barnkonventionen ett reellt genomslag

(yrkande 6). Enligt motionärerna bidrar

frivilligorganisationernas arbetssätt till att

utveckla nya metoder för att barn skall få ett ökat

inflytande i beslutsprocessen i kommunerna.

Motsvarande arbetssätt har använts i miljöarbetet

inom ramen för Agenda 21. Motionärerna anser att

Barnombudsmannen bör ges i uppdrag att utforma

underlag för arbete i kommuner och

frivilligorganisationer enligt de metoder som

använts i Agenda 21-arbetet.

I motion So382 av Camilla Dahlin-Andersson och Elver

Jonsson (fp) begärs tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om att aktualisera FN:s

barnkonvention (yrkande 1) och om att alla berörda

ansvariga instanser har att beakta aktuella insatser

ur ett barn- och ungdomsperspektiv (yrkande 5).

Motionärerna anför att familjerna och

beslutsfattarna behöver få kunskap om och förståelse

för vilka rättigheter barnkonventionen innehåller.

Statliga utredningar som berör barn och ungdomar

skall uppmärksammas på att beakta konventionens

krav. Motionärerna anser vidare att centrala

myndigheter och olika departement som handlägger

barn- och ungdomsfrågor måste ha en bättre

samordning och konkreta handlingsplaner för hur

konventionens intentioner skall förverkligas.

Motionärerna önskar en debatt bland ansvariga

instanser och att den förs ur ett barnperspektiv.

I motion So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om beslut ur barnens perspektiv (yrkande 1).

Motionärerna anser att barnperspektivet skall

användas i alla statliga utredningar och i alla

förslag som läggs fram till riksdagen och att en

särskild "barnenhet" därför bör bildas inom

Regeringskansliet. Alla beslut i riksdagen skall

föregås av en barnkonsekvensanalys. Motionärerna

anser vidare att barns intresseorganisationer bör

vara knutna till barnenheten och vara

remissinstanser inför alla beslut som rör barn på

kommun- och landstingsnivå.

I motion So6 av Monica Green (s) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om FN:s

barnkonvention. Motionären anser bl.a. att metoder

bör utvecklas för hur barns delaktighet och

inflytande kan konkretiseras i kommunala

handlingsplaner. Varje kommun bör enligt motionären

göra barnkonsekvensanalyser och barnbokslut.

Politiker och tjänstemän bör vidare få utbildning om

barnkonventionen.

Bakgrund och tidigare behandling

Konstitutionsutskottet behandlade motioner om en

barnbilaga till budgetpropositionen i betänkande

1997/98:KU27. Utskottet anförde att det är en allmän

strävan inom Regeringskansliet att undvika särskilda

bilagor till budgetpropositionen. Sådana

sammanställningar, översikter etc. bör i stället

redovisas i form av skrivelser. Utskottet avstyrkte

motionerna. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1997/98:285-288).

I budgetpropositionen för år 1999 föreslog

regeringen bl.a. att totalt 9 miljoner kronor skulle

avsättas under utgiftsområde 9 anslag B 9 Bidrag

till ungdomsvård och missbrukarvård m.m. för

åtgärder med anledning av nu aktuella proposition

1997/98:182. Enligt budgetpropositionen skall 1,5

miljoner kronor användas för fortbildning om

barnkonventionen för statligt anställda, lika mycket

för stöd till fortbildningsinsatser rörande

barnkonventionen inom landsting och kommuner, 1

miljon kronor för utveckling av metoder i kommuner

och landsting för att barnperspektivet skall finnas

i olika beslutsprocesser, lika mycket för utveckling

av basstatistik inom barnområdet, 3 miljoner kronor

för utredning och utveckling rörande barnmisshandel

samt 1 miljon kronor för arbete mot kvinnlig

könsstympning.

Utskottet välkomnade de föreslagna 9 miljoner

kronorna och tillstyrkte medelsanvisningen till

anslaget B 9 (bet. 1998/99:SoU1). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1998/99:104).

Regeringen beslutade i september 1998 att uppdra åt Boverket

att utveckla metoder för hur barns och ungdomars

inflytande skall förverkligas i kommunerna i frågor

som rör samhälls- och trafikplanering. Arbetet skall

ske tillsammans med Vägverket, Barnombudsmannen,

Ungdomsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 december

1999.

Av regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende

Barnombudsmannen framgår att regeringens mål är att

år 2001 skall fler kommuner och landsting jämfört

med år 1999 dels använda barnkonventionen som ett

praktiskt redskap i arbetet med barn och ungdomar,

dels ha vidtagit åtgärder för att barn och ungdomar

får ökat inflytande och möjlighet till delaktighet

samt att deras åsikter tas till vara. BO skall

redovisa bl.a. vilka insatser som har gjorts och

effekten härav. BO skall också göra en uppföljning

av tidigare kartläggningar om vilket genomslag

barnkonventionen har fått i kommunerna och senast

den 15 februari 2000 lämna en särskild rapport med

bl.a. exempel på hur kommuner arbetar med att öka

barns och ungdomars inflytande och delaktighet.

Inom Europarådet har utarbetats en konvention

rörande barns rättigheter, European Convention on

the Exercise of Children´s Rights. Konventionen

öppnades för undertecknande den 25 januari 1996.

Sverige har undertecknat konventionen.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet står fast vid sin tidigare

bedömning att barnkonventionen bör införlivas i

svensk rätt genom transformering. Enligt utskottet

kan barnkonventionen inte anses inta en sådan

särställning som Europakonventionen för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna att

den bör införlivas i svensk rätt genom

inkorporering. En inkorporering av barnkonventionen

skulle innebära att tolkningsansvaret skulle läggas

på svenska domstolar och myndigheter.

Konstitutionsutskottet hänvisar till vad

Barnkommittén anfört om att barnkonventionen

innehåller många relativt vaga formuleringar och ett

icke obetydligt inslag av målsättningsartiklar som

siktar till ett gradvist genomförande och som är

svåra att direkt tolka av domstolar eller

myndigheter. Utskottet anser att tolkningen av

barnkonventionen bör göras av riksdagen för att

rättigheterna i barnkonventionen skall slå igenom på

ett sätt som ger barnen det bästa skyddet. Motion

So7 (v) yrkande 2 bör således avstyrkas.

Lagutskottets yttrande

Lagutskottet erinrar om att hänsynen till barnets

intressen har stått i förgrunden i den fortlöpande

reformeringen av den svenska familjerätten som

pågått sedan början av 1970-talet. Syftet har varit

att ge barnet en starkare rättslig ställning och

därvid markera barnets behov och de hänsyn som bör

tas till barnets bästa. Enligt lagutskottets mening

är det angeläget att åtgärder för att förverkliga

och genomföra FN:s konvention om barnets rättigheter

kommer till stånd inte bara i samband med

lagstiftning på familjerättens område utan också i

andra sammanhang. Utskottet har från sina

utgångspunkter inga erinringar mot vad som föreslås

i propositionens avsnitt 4 om strategin för att

förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter.

Lagutskottet delar regeringens bedömning att det

inte finns något behov av lagstiftning när det

gäller barns rätt att komma till tals i

domstolsförfaranden och administrativa förfaranden.

Utskottet motsätter sig dock inte en närmare analys

av socialtjänstens möjligheter att låta barnet komma

till tals i situationer när vårdnadshavaren

motsätter sig det. Enligt utskottets mening kan inte

nog understrykas angelägenheten av att man också i

det fortsatta lagstiftningsarbetet på familjerättens

område, med barnets bästa för ögonen, vidtar

åtgärder i syfte att ytterligare förverkliga

barnkonventionen.

Syftet med European Convention on the Exercise of

Children´s Rights är att förbättra barns ställning i

familjerättsprocesser. Konventionen är avsedd att

vara ett komplement till FN:s barnkonvention och

skall hjälpa länderna att genomföra barnkonventionen

på ett riktigt sätt. Varje land skall i den

nationella lagstiftningen välja ut minst tre områden

på vilka Europarådets konvention skall vara

tillämplig.

Lagutskottet delar uppfattningen i motion So8 (c)

yrkande 1 om att Sverige bör ratificera

Europarådskonventionen om utövande av barns

rättigheter. Utskottet påpekar att det inom

Justitiedepartementet - mot bakgrund av hur svenska

rättsregler och svensk rättspraxis på familjerättens

och processrättens områden förhåller sig till

konventionen - pågår överväganden vilka

lagstiftningsåtgärder som bör vidtas för att

konventionen skall kunna ratificeras. Utskottet

förutsätter att erforderliga lagförslag, efter

sedvanligt beredningsförfarande, kan läggas fram

utan onödig tidsutdräkt och kan i vart fall för

närvarande inte finna skäl till något särskilt

tillkännagivande från riksdagens sida. Lagutskottet

förordar att socialutskottet avstyrker bifall till

motionen.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet anser att

barnkonventionen är ett viktigt instrument för att

barns villkor skall förbättras och delar regeringens

uppfattning att det är viktigt att ha en strategi

för arbetet med att genomföra konventionen i

Sverige. Socialförsäkringsutskottet konstaterar att

barns situation i hög grad kan påverkas av beslut

inom utskottets hela beredningsområde, t.ex. genom

utformningen av det ekonomiska stödet till

barnfamiljer, socialförsäkringssystemet samt

invandrar- och invandringspolitiken.

Socialförsäkringsutskottet anser sammanfattningsvis

att den av regeringen föreslagna strategin håller en

sådan ambitionsnivå och har en sådan bredd att den

bör utgöra ett gott verktyg i det viktiga arbetet

med att förverkliga barnkonventionen. Utskottet

tillstyrker propositionen.

Socialutskottets bedömning

FN:s konvention om barnets rättigheter är ett

viktigt instrument för att ta till vara barns och

ungdomars rättigheter och intressen. Konventionen

riktar uppmärksamheten på barnens situation, den

utgör ett riktmärke i den allmänna diskussionen och

den sätter press på beslutsfattare på olika nivåer i

samhället. Sverige har genom att ratificera

barnkonventionen förpliktat sig att följa

konventionens bestämmelser. Staten har därigenom

också åtagit sig att vidta alla lämpliga åtgärder

för att genomföra konventionen (artikel 4).

Utskottet ställer sig bakom strategin för hur

arbetet med att förverkliga barnkonventionen i

Sverige skall gå till. Strategin innehåller en mängd

olika typer av åtgärder och berör samhällsinstanser

på alla nivåer. Socialutskottet delar

socialförsäkringsutskottets bedömning att den

föreslagna strategin har en sådan ambitionsnivå och

en sådan bredd att den bör utgöra ett gott verktyg i

arbetet med att förverkliga barnkonventionen.

Socialutskottet anser det utomordentligt angeläget

att barnkonventionen tillämpas och får genomslag på

alla nivåer i samhället. Förutom att den svenska

lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med

artiklarna i konventionen, skall tillämpningen samt

de politiska besluten och de administrativa

åtgärderna i största möjliga mån ske i konventionens

anda och med barnets bästa för ögonen.

Utskottet anser att riksdagen bör bifalla

propositionen och godkänna den av regeringen

föreslagna strategin för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter i Sverige.

Socialutskottet vidhåller, med hänvisning till de

skäl som konstitutionsutskottet anfört, sin

inställning att barnkonventionen inte bör

inkorporeras i svensk lagstiftning. Liksom

konstitutionsutskottet anser socialutskottet att

tolkningen av barnkonventionen bör göras av

riksdagen för att rättigheterna i konventionen skall

slå igenom på ett sätt som ger barnen det bästa

skyddet. Motion So7 (v) yrkande 2 och So380 (v)

yrkande 11 delvis avstyrks därför.

Strategin för att förverkliga barnkonventionen i

Sverige innebär att konventionen skall vara ett

aktivt instrument och genomsyra allt beslutsfattande

inom Regeringskansliet som berör barn, att statligt

anställda vars arbete har konsekvenser för barn och

ungdomar skall erbjudas fortbildning för att stärka

sin barnkompetens och sina kunskaper om

konventionen, att barnkonsekvensanalyser skall göras

vid statliga beslut som rör barn samt att

barnperspektivet i lämplig omfattning skall finnas

med i utredningsdirektiv. Enligt utskottets mening

är motionerna So7 (v) yrkande 4, So8 (c) yrkande 2

och So382 (fp) yrkandena 1 och 5 i huvudsak

tillgodosedda och avstyrks därför.

I motion So7 (v) yrkande 1 begärs ett förtydligande

av när det är olämpligt med ett barnperspektiv. I

propositionen anges att ett barnperspektiv bör

finnas med när statliga utredningsdirektiv utformas.

Utskottet delar denna bedömning. Utskottet anser att

det är viktigt att barns och ungdomars intressen i

olika utredningar behandlas separat samt att det

tydligt beskrivs om och på vilket sätt en utrednings

förslag kan få effekter för barn och ungdomar.

Motionen avstyrks därmed.

När det gäller frågan om en barnbilaga till

budgetpropositionen delar socialutskottet

konstitutionsutskottets bedömning i betänkandet

1997/98:KU27 att särskilda bilagor till

budgetpropositionen bör undvikas. Redogörelser och

sammanställningar i olika frågor bör i stället göras

i form av skrivelser. I nu förevarande sammanhang

anför regeringen för övrigt att det är särskilt

viktigt att barnperspektivet finns med i det

statliga budgetarbetet. Utskottet anser mot bakgrund

av det sagda att motion So8 (c) yrkande 4 bör

avslås.

I motion So309 (mp) yrkande 1 begärs att en särskild

barnenhet skall inrättas inom Regeringskansliet för

att stärka barnperspektivet. Hur Regeringskansliets

inre organisation skall utformas är inte en fråga

för riksdagen. Utskottet noterar att organisationen

inom Socialdepartementet ses över för att ännu

bättre kunna tillgodose barnperspektivet. Motionen

avstyrks.

Utskottet delar bedömningen att de för barn och

ungdomar viktigaste besluten fattas på lokal nivå.

Kommuner och landsting bör därför bygga upp sy-stem

för att bevaka att barns och ungdomars intressen

finns med i beslutsprocessen. Barn- och

ungdomsplaner är viktiga instrument när det gäller

att beskriva den långsiktiga barn- och

ungdomspolitiken men det är också nödvändigt att se

till att planerna följs vid varje enskilt beslut och

att verksamheterna utvärderas i efterhand för att se

om riktlinjerna i planerna förverkligats. Utskottet

delar inställningen i propositionen att det i

nuläget inte bör införas någon lagstiftning med

syfte att stärka barnperspektivet i den kommunala

beslutsprocessen. Det är emellertid angeläget att

påverka och stödja de kommuner och landsting som

inte kommit tillräckligt långt med genomförandet av

barnkonventionen. Barnombudsmannen (BO) har en

viktig roll i detta sammanhang. BO har i uppdrag att

medverka till att arbetet med barn- och

ungdomsplaner kommer i gång.

Utskottet anser att det är av stor vikt att det

arbete som pågår för att stärka barns och ungdomars

inflytande i den kommunala beslutsprocessen

stimuleras och att de möjligheter som redan finns

tas till vara av nämnderna.

Barnombudsmannens uppdrag omfattar att rapportera

till regeringen hur arbetet i kommuner och landsting

med att genomföra barnkonventionen framskrider.

Något tillkännagivande till regeringen med anledning

av motionerna So5 (kd) yrkande 6, So6 (s), So7 (v)

yrkandena 3 och 9, So8 (c) yrkandena 5 och 6 och

So380 (v) yrkande 11 delvis bör enligt utskottets

mening inte göras.

Socialutskottet delar bedömningen att Sverige bör

ratificera Europarådskonventionen om utövande av

barns rättigheter. Socialutskottet ser ingen

anledning att frångå lagutskottets bedömning att det

i vart fall för närvarande saknas skäl till något

särskilt tillkännagivande rörande ratificeringen

från riksdagens sida. Socialutskottet avstyrker

därmed motion So8 (c) yrkande 1.

Slutligen delar socialutskottet regeringens och

lagutskottets bedömning att barnets rätt att komma

till tals i domstolsförfaranden och administrativa

förfaranden som rör barnet i stort sett är

tillgodosett i svensk lagstiftning. I den föreslagna

strategin ingår en satsning på fortbildning om

barnkonventionen till statligt anställda vars arbete

har konsekvenser för barn och ungdomar. Regeringen

framhåller vikten av att de yrkesgrupper inom

rättsväsendet som kommer i kontakt med barn har

kunskaper om barn och ett barnperspektiv i sin

verksamhet. Utskottet förutsätter att Domstolsverket

ägnar frågan uppmärksamhet. Utskottet avstyrker med

det sagda motionerna So7 (v) yrkande 17 och So8 (c)

yrkande 3.

Barn med särskilda behov

Motionerna

I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om ett

åtgärdsprogram för att möta den psykiska ohälsan hos

barn (yrkande 3). Motionärerna hänvisar dels till

Folkhälsorapporten 1997, dels till en nyligen

presenterad rapport från Socialstyrelsen i vilken

det bl.a. framgår att anmälningar om barn som far

illa ökar. Motionärerna anser mot bakgrund av dessa

rapporter att regeringen snarast bör presentera ett

åtgärdsprogram för att möta problemen som den

psykiska ohälsan hos barn orsakar.

I motion So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

hemställs om ett tillkännagivande om att synliggöra

barns behov och miljöer (yrkande 3 delvis). En

större andel av de offentliga medlen skall riktas

till barn och barns miljöer oavsett den ekonomiska

utvecklingen, anförs det. Det bör upprättas en

nationell handlingsplan för funktionshindrade som

även tar upp barnens behov, ett nationellt

köregister inom sjukvården där barns köande framgår

samt inte-grationsplaner och upprustningsplaner för

skolan. De osynliga barnen till föräldrar som inte

mår bra måste också uppmärksammas, anför

motionärerna.

I motion So382 av Camilla Dahlin-Andersson och Elver

Jonsson (fp) begärs tillkännagivanden om barns och

ungdomars utsatta sociala miljöer (yrkande 2), om

att aktualisera barnperspektivet i fritid och skola

(yrkande 3) och om att undervisning och hem- och

fritidsmiljöer bör stimulera barn till att

självständigt kunna bedöma och kritiskt granska

samhällets skiftande utbud inom kulturens och

nöjeslivets område (yrkande 4). Motionärerna påpekar

att många barn upplever en otrygghet i tillvaron med

jäkt och högt tempo, stort våldsvideoutbud, gatuvåld

och grova tillmälen i skolmiljön. För att uppnå en

god samhällsutveckling måste man enligt motionärerna

se till barns och ungdomars behov ur deras eget

perspektiv. Hela vuxengenerationen behöver en ny

attityd och ett nytt beteende gentemot barn och

ungdomar. Enligt motionärerna måste de unga

stimuleras att mobilisera en egen bedömningsförmåga

och motståndskraft i det mycket starkt

kommersialiserade utbudet, inte minst inom tobaks-

och alkoholbranschen.

I motion So434 av Camilla Dahlin-Andersson (fp)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en

parlamentarisk utredning tillsätts om barns och

ungdomars aktuella situation sedd ur ett barn- och

ungdomsperspektiv. Det är ur en samlad helhetsbild

över barns och ungdomars aktuella behov och

situation som förståelsen, idéerna och förslagen

till långsiktiga åtgärder kan födas, anför

motionären.

Sju motioner handlar om misshandel av och sexuella

övergrepp mot barn.

I motion So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i

uppdrag att starta utvecklingsarbete i frågor om

övergrepp mot flickebarn (yrkande 4). Enligt

motionärerna utsätts flickor som en gång utsatts för

sexuella övergrepp ofta för nya övergrepp eftersom

de inte lärt sig att ge riktiga signaler eller att

värdera sin egen kropp. Vidare kan missbrukande

kvinnor som tvingats prostituera sig överföra ett

"felaktigt" sexuellt beteende till sina döttrar.

Enligt motionärerna bör därför Socialstyrelsen få i

uppdrag att leda ett utvecklingsarbete som går ut på

att flickor som utsatts för sexuella övergrepp och

döttrar till missbrukande kvinnor skall känna värdet

av sin kropp och sin rätt att säga nej.

I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av reglerna i 6 kap. 7 § brottsbalken (yrkande 5).

Motionärerna påpekar att lagen tillåter att ungdomar

mellan 15 och 18 år "frivilligt" utför striptease

och liknande aktiviteter på sexklubbar. Enligt

motionärerna bör nämnda paragraf ändras så att dessa

barn får samma skydd som yngre barn mot att

utnyttjas för posering och framställning av

pornografiskt material. I motionen yrkas vidare att

riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen

får i uppdrag att utarbeta riktlinjer för

dödsfallsundersökningar (yrkande 6). Enligt

motionärerna bör riktlinjerna avse alla fall där ett

barn dött och där barnmisshandel misstänks. Syftet

är att undersökningarna skall ge mer kunskap och att

upprepad barnmisshandel i familjen därigenom skall

kunna förhindras.

I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om

barnmisshandel (yrkande 1). Enligt uppgifter från

Bris är det endast två av tio vuxna som reagerar och

handlar när ett barn i deras närhet utsätts för

misshandel. Motionärerna anser att den kommande

utredningen om barnmisshandel bör ha som en

prioriterad uppgift att närmare analysera hur de

civila krafterna skall stimuleras i arbetet för att

förebygga och uppmärksamma när barn far illa.

I motion So348 av Ragnwi Marcelind (kd) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om en

aktionsplan för att bekämpa barnsexhandel och

barnprostitution (yrkande 1). Enligt motionären

skall aktionsplanen i realistiska och konkreta

termer beskriva vilka åtgärder som skall vidtas för

att bekämpa dessa företeelser. I motionen begärs

vidare tillkännagivanden om vad i motionen anförts

om att barn som utsatts för sexualbrott skall få

psykologhjälp och vård tillsammans med

vårdnadshavaren under lång tid efter förövandet

(yrkande 2). Enligt motionären önskar många

föräldrar att de fått behålla kontakten med

socialtjänst och andra hjälpinsatser under en längre

tid eftersom många av problemen inte uppkommer

förrän flera år senare när barnet kommer upp i tonår

och pubertet. Motionären hemställer vidare om ett

tillkännagivande om resurser för förebyggande

verksamheter där utsatta kan få hjälp att bearbeta

sina traumatiska upplevelser (yrkande 3). Kvinnor

och män som är förövare har oftast själva blivit

utsatta för fysiska, psykiska eller sexuella

kränkningar som barn, anförs det i motionen.

Slutligen begär motionären att regeringen skall ges

till känna vad i motionen anförts om att olika

personalkategorier bör få kontinuerlig utbildning

för att öka kunskaperna om hur barn som blivit

utsatta för sexuella övergrepp och deras föräldrar

reagerar (yrkande 4). Motionärerna anför att

förhållandevis få anmälningar om sexuella övergrepp

kommer från dagis, fritids och skolan.

I motion Ju905 av Margareta Viklund (kd) yrkas ett

tillkännagivande om att regeringen bör ge förslag

till åtgärder så att anmälningsplikten skall fungera

när det gäller barn som far illa (yrkande 3). I

motionen begärs vidare ett tillkännagivande om att

den personal som har att göra med barn i svåra

situationer bör utbildas för uppgiften (yrkande 4).

Motionären betonar vikten av kunskaper inom

rättsväsendet och andra instanser om hur

brottsberättelser från barn skall tolkas och

hanteras och om hur barn som är offer för sexuella

övergrepp skall bemötas och omhändertas. Enligt

motionärerna bör personal vid barnavårdscentralerna

så fort som möjligt få ökad utbildning i hur man

undersöker och upptäcker barn som misshandlas

inklusive utsätts för incest. De måste också kunna

uppmärksamma symptom på psykiska problem hos både

barnen och föräldrarna. Motionären begär slutligen

ett tillkännagivande om att landstingen bör

rekommenderas att tillsätta barnombudsmän på

regional nivå (yrkande 5).

I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

våld mot barn (yrkande 7). Motionärerna anser att

det är angeläget att öka forskningsinsatserna och

att göra en samlad analys och gemensamma insatser

för att hjälpa utsatta barn. Det är också nödvändigt

att alla som arbetar med och kommer i kontakt med

barn får goda kunskaper såväl om hur man upptäcker

att ett barn far illa som om anmälningsskyldigheten.

Detta måste ingå i både grundutbildning och

fortbildning, sägs det i motionen.

I motion So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande av vad i motionen

anförts om att förstärka barnens rätt i samhället

(yrkande 2). Enligt motionärerna har varje barn rätt

att leva i ett samhälle där kränkningar av barn inte

accepteras i någon form. Barn skall inte utsättas

för sexuell exploatering eller riskera att utnyttjas

sexuellt genom t.ex. striptease och prostitution.

Ungdomar i åldern 15-18 år skall ha samma skydd som

yngre barn mot att utnyttjas för posering och

framställning av pornografiskt material, anförs det.

Utnyttjande och exploatering av barn i reklam måste

kontrolleras. Motionärerna anser vidare att

riktlinjer skyndsamt måste utarbetas för att

undersöka de dödsfall som inträffat och där man

misstänker barnmisshandel.

I tre motioner begärs att en utredning skall få i

uppgift att analysera situationen för särskilt

utsatta barn och att ange förslag till en strategi

för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att ge

dessa barn en mer gynnsam utveckling. I motion So240

av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att den planerade utredningen om

barnmisshandel ges direktiv i enlighet härmed. I

motionerna So303 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) och

So273 av Kerstin-Maria Stalin (mp) anförs att

särskilda utredningar med detta uppdrag bör

tillsättas.

I motion So285 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att den planerade

utredningen om barnmisshandel även skall behandla

situationen för barn till missbrukare.

Sex motioner rör barn till missbrukare.

I motion So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs

tillkännagivanden om barn i missbrukarfamiljer

(yrkande 9) och om behovet av stöd till barn till

missbrukare (yrkande 10). Enligt motionärerna måste

landsting och kommuner bedriva en aktiv, uppsökande

verksamhet och ge särskilt stöd till barn till

missbrukare. Alla insatser för barn i en utsatt

situation måste vara avgiftsfria, anförs det.

Motionärerna anser vidare att relevant utbildning

behövs för att arbeta med dessa utsatta barn. En väl

beprövad metod för att hjälpa barn till missbrukare

är enligt motionärerna CAPT, Children are people

too. Metoden bygger på att barnen får träffa andra

barn i samma situation och under ledning lära sig

att prata, visa känslor och kanske börja lita på

andra människor.

I motion So449 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs ett

tillkännagivande om nödvändigheten av extra resurser

i kommunerna för att rehabiliterande verksamhet

riktad till barn till alkoholmissbrukande föräldrar

skall genomföras. Behandlingsforskning måste

prioriteras och missbruksvård, socialtjänst,

psykiatri, skola m.fl. måste i samverkan utveckla

effektiva behandlingsprogram som kan förhindra att

barnen själva hamnar i en missbrukarsituation,

anförs det.

Även i motion So459 av Ingrid Näslund (kd) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om särskilda

åtgärder för barn från familjer med missbruksproblem

(yrkande 6).

I motion So8 (c) begärs ett tillkännagivande om

behovet av stöd till frivillig-organisationerna för

att hjälpa barn till föräldrar med missbruksproblem

och med psykisk ohälsa (yrkande 8). Motionärerna

anser att frivilligorganisationernas roll behöver

stärkas. Vidare bör kunskaps- och erfarenhetsutbytet

liksom metoderna i behandlingsarbetet utvecklas,

sägs det i motionen.

I motion So306 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att

regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförts om behovet av resurser till anhöriga till

missbrukare (yrkande 21). Motionärerna betonar

vikten av att det finns beredskap att upptäcka och

ta hand om barnen i familjer med missbruksproblem.

I motion So353 av Berit Adolfsson och Inger René (m)

begärs ett tillkännagivande om att någon form av

godmanskap för barn till missbrukande föräldrar

skyndsamt bör utredas och inrättas inom

socialtjänsten. Enligt motionärerna vore det

värdefullt, som ett komplement till andra åtgärder,

om vuxna tog ansvar för att skydda och hjälpa barn

till missbrukare genom något slags godmanskap.

Exempelvis kan hemtjänstpersonal gå in och hjälpa

till, såsom sker i särskilda boendeformer och hos

äldre personer som inte heller kan klara sig själva,

anförs det i motionen.

Barn vars föräldrar är intagna i

kriminalvårdsanstalt berörs i tre motioner.

I motion So7 (v) begärs ett tillkännagivande om vad

i motionen anförts om barnanpassade besöksrum på

kriminalvårdsanstalterna (yrkande 7). Motionärerna

framhåller att barn behöver båda sina föräldrar och

att en människa som begår brott inte behöver vara

diskvalificerad som förälder. Enligt motionärerna

bör samtliga kriminalvårdsanstalter inrätta

besöksavdelningar som är utformade för barnbesök.

I motion So5 (kd) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om situationen för barn vars föräldrar

vistas i fängelse (yrkande 2). Enligt motionärerna

är de åtgärder som vidtagits för att förbättra

situationen för dessa barn, t.ex. att

besökslägenheter och barnanpassade besöksrum har

inrättats vid några kriminalvårdsanstalter, inte

tillräckliga. Motionärerna hänvisar till vad som

anfördes i motion 1996/97:Ju506 om barnkonventionens

intentioner för barn vars föräldrar vistas på

anstalt, behovet av anpassning av anstalterna,

barnpsykologisk expertis m.m.

I motion Ju509 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, v,

c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om att

barnpsykologisk expertis måste få medverka då

socialförvaltningen fattar beslut om barnens

behandling när en förälder tas in på anstalt

(yrkande 4). Enligt motionärerna fattar

socialsekreterarna oftast beslut om

fosterhemsplacering utan att höra barnpsykolog med

kunskaper om barnets behov och utveckling. I

motionen begärs även ett tillkännagivande till

regeringen om att föräldrar och barn bör få stöd och

hjälp efter frigivandet från anstalten så att

förutsättningar för en normal livssituation kan

skapas (yrkande 6). För samhället är det en god

investering att satsa på familjen, inte att splittra

den, anförs det.

Fyra motioner handlar om barn med dolda

funktionsstörningar, t.ex. ADHD/DAMP.

I motion So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

nationell handlingsplan för att öka stödet till barn

med dolda funktionsnedsättningar såsom DAMP, dyslexi

och närliggande diagnoser (yrkande 2). Motionärerna

efterlyser ett ökat samarbete mellan ansvariga

huvudmän, t.ex. mellan hälso- och sjukvården och

skola/förskola, för att bl.a. ge barn och föräldrar

bättre tillgång till stöd, utredning och

expertkunskap.

I motion So243 av Kerstin Heinemann (fp) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att ett samlat

åtgärdsprogram bör utarbetas för funktionsstörningen

ADHD/DAMP. Åtgärdsprogrammet bör omfatta hur

funktionsstörningen upptäcks, diagnostiseras och

behandlas men även hur den kan hjälpas som inte fått

hjälp som barn och senare i livet fått olika

svårigheter.

I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om att ge Socialstyrelsen och Skolstyrelsen

i uppdrag att se till att lärare, förskolepersonal

och personal inom barn- och skolhälsovården får

adekvat utbildning om ADHD (yrkande 7). Det är också

viktigt att de behandlingsmetoder som finns

fortlöpande utvärderas och att ett handlingsprogram

utvecklas för att på bästa sätt kunna ge dessa barn

hjälp, sägs det i motionen.

I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur

barn och ungdomar över hela landet med

neuropsykiatriska störningar skall kunna

tillförsäkras vård och behandling i fungerande

vårdkedjor (yrkande 5). Enligt motionärerna är

resurserna för barn med diagnoser som MBD/DAMP, ADHD

och autismliknande symptom mycket ojämnt fördelade

och prioriterade över landet. Utredningen bör även

omfatta möjliga alternativ- och

komplementärmedicinska insatser, anförs det.

En motion handlar om könsstympning.

I motion So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om en uppföljning av de

förebyggande insatserna mot könsstympning (yrkande

16). Motionärerna påpekar att riksdagen tidigare har

uttalat sig om vikten av att förebygga att

könsstympning utförs. Enligt motionärerna bör

Socialstyrelsen följa upp och återrapportera vad som

hänt efter riksdagens uttalande.

Barn i sekter tas upp i en motion.

I motion So269 av Carina Hägg (s) hemställs om ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförs om behovet av ökade kunskaper, bland dem som

i sin yrkesroll möter barn, om situationen för de

barn som växer upp i sekter. Att barnen enbart har

få vuxna kontakter utanför sektens kontroll gör det

svårt att upptäcka problem. Motionären ifrågasätter

om de barn som föds in i en sekt får tillräckligt

med uppmärksamhet och stöd från samhället.

Propositionen m.m.

I propositionen anges att antalet anmälda fall av

misshandel mot barn under 15 år har ökat sedan 1980-

talet. Det är dock inte klarlagt vad som ligger

bakom de ökade siffrorna i statistiken, t.ex.

huruvida förövarna av misshandeln är vuxna eller

andra barn eller om benägenheten att anmäla våld mot

barn till polis eller socialtjänst har ökat. Enligt

regeringen finns det ett mörkertal när det gäller

barnmisshandel. Misshandel av barn sker ofta i det

fördolda och uppmärksammas därför inte som det

borde. Det krävs således en fördjupad och förbättrad

analys av de tillgängliga uppgifterna, sägs det i

propositionen. Regeringen delar BRÅ:s uppfattning

att det är angeläget att söka mer kunskap om den

faktiska utvecklingen av barnmisshandel i Sverige,

dels genom sammanställningar av olika typer av

statistik, dels genom en deskriptiv undersökning av

de polisanmälda fallen. Regeringen instämmer även i

Socialstyrelsens bedömning att det behövs

metodutveckling för att få fram uppgifter om det

faktiska antalet barn som misshandlas och vad

ökningen av anmälda ärenden beror på. Enligt

propositionen planerar Socialstyrelsen att under

kommande treårsperiod sammanställa ett material som

kan ge en mer samlad kunskap om barnmisshandel i

Sverige.

Genom beslut den 10 december 1998 tillkallade

regeringen en parlamentarisk kommitté med uppdrag

att utreda frågan om barnmisshandel och därmed

sammanhängande frågor (dir. 1998:105). Utredningen

skall bl.a. närmare definiera begreppet

barnmisshandel, beskriva utvecklingen av

barnmisshandel och söka förklaringar till denna,

redovisa kunskapsläget när det gäller möjligheterna

att känna igen orsaksmönster som kan ligga bakom

uppkomsten av barnmisshandel samt se över och

utforma strategier för att effektivisera och

förbättra det förebyggande arbetet. Utredningen

skall vidare föreslå åtgärder för att förbättra det

arbete med misshandlade barn som utförs av personal

inom bl.a. förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen,

hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.

Utredningen skall arbeta aktivt och utåtriktat i

syfte att öka medvetenheten om barnmisshandel hos

allmänheten och hos dem som arbetar med barn i olika

verksamheter. Uppdraget skall slutredovisas senast

den 31 mars 2001.

När det gäller sexualbrott framhåller regeringen att

lagstiftningen tydligt måste förmedla att, om ett

barn deltar i en sexuell aktivitet med en vuxen,

detta helt och hållet är den vuxnes ansvar. Frågan

om sexuellt utnyttjande av barn har under senare år

tagits upp i många sammanhang, inte minst i samband

med de diskussioner som förts med anledning av att

barnkonventionen alltmer blir ett levande instrument

i samhället. Barnkommittén har pekat på flera

bestämmelser i brottsbalken där svensk lagstiftning

på området inte överensstämmer med åtagandena i

barnkonventionen och där nuvarande bestämmelser inte

ger tillräckligt skydd. Detta gäller särskilt

åldersgruppen 15 till 18 år. Regeringen påpekar att

en parlamentarisk kommitté har tillsatts med uppgift

att se över bestämmelserna om sexualbrott. Översynen

skall göras bl.a. utifrån ett

barnkonventionsperspektiv.

Regeringen anför i propositionen att könsstympning

kan medföra allvarliga fysiska och psykiska

hälsoproblem med bestående komplikationer och

livslångt lidande som följd. Enligt propositionen

tyder mycket på att traditionens starka kraft medför

att föräldrar som kommer från länder där

könsstympning praktiseras och som föder barn i

Sverige kommer att fortsätta att föra sedvänjan

vidare. Könsstympning av flickor är förbjuden och

straffbar i Sverige. Sedan den 1 juli 1998 gäller

skärpta regler på området. Regeringen anför i

propositionen att personer som är bosatta i Sverige

och som utför eller medverkar till att könsstympning

utförs utomlands skall kunna straffas för detta

oberoende av om det är straffbart i det andra landet

eller inte. Principen om dubbel straffbarhet skall

således kunna frångås när det gäller könsstympning.

En departementspromemoria, Könsstympning -

borttagande av kravet på dubbel straffbarhet (Ds

1999:3), har nyligen remissbehandlats. Regeringen

fattade beslut om lagrådsremiss den 11 februari 1999

och har för avsikt att i mars 1999 presentera en

proposition med förslag till lagreglering av frågan.

Enligt regeringen räcker det emellertid inte med

lagstiftningsåtgärder för att bekämpa könsstympning

utan det handlar i stor utsträckning om att förändra

inställningen till sedvänjan. Det finns enligt

propositionen goda exempel på att det går att

förändra attityder och därmed på sikt förändra

beteendet. Socialstyrelsen genomför sedan ett par år

tillbaka ett arbete mot kvinnlig könsstympning, i

vilket förebyggande insatser allt mer har kommit att

uppmärksammas. Syftet är att förhindra att de

flickor som befinner sig i riskzonen blir

könsstympade. Ett treårigt utvecklingsprojekt har

bedrivits i samarbete med invandrarförvaltningen i

Göteborgs kommun. Regeringen ser det som mycket

angeläget att förebyggande arbete startas även på

andra håll i landet där det finns grupper av

människor från länder där könsstympning av kvinnor

förekommer.

Regeringen framhåller i propositionen att barn vars

ena eller båda föräldrar sitter i

kriminalvårdsanstalt har rätt till regelbunden

personlig kontakt med föräldrarna under

anstaltsvistelsen och att denna kontakt i de flesta

fall är av stor betydelse för barnet och dess

utveckling. Kontakten är i första hand till för

barnet och det är främst barnets intresse och behov

av kontakt som skall tillgodoses, anförs det. Enligt

regeringen bör ambitionen inom kriminal-vården

därför vara att underlätta och skapa möjligheter för

en sådan kontakt mellan barnet och den

frihetsberövade föräldern. Regeringen påpekar att

det inom kriminalvården redan pågår viss verksamhet,

t.ex. kurser i föräldraskap, i syfte att underlätta

för barn och föräldrar att ha kontakt med varandra

under anstaltstiden. I propositionen anges att

besökslägenheter har inrättats vid några anstalter

och att det under 1998 kommer att tillskapas fler

sådana lägenheter och även besöksrum som är

anpassade för barn i olika åldrar. Regeringen

välkomnar denna utveckling och ser det som angeläget

att åtgärder som syftar till att ytterligare

förbättra besöksförhållandena för barn får fortsatt

prioritet.

Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen har haft

regeringens uppdrag att gemensamt göra en översyn av

förhållandena för barn vilkas föräldrar är intagna i

häkte eller kriminalvårdsanstalt samt lämna förslag

till förändringar av gällande författningar och

andra åtgärder som översynen kan föranleda. I

uppdraget ingick bl.a. att belysa barnets behov i

samband med att en förälder frihetsberövas samt att

föreslå åtgärder för att förbättra kontakten mellan

de intagna och deras barn, särskilt åtgärder som rör

utformningen av besöksförhållandena. Uppdraget

redovisades hösten 1998 i rapporten Barn med

frihetsberövade föräldrar, vari lämnas förslag till

en rad åtgärder för att minska skadeverkningarna för

dessa barn.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1997/98:SoU13 Barnfrågor behandlade

utskottet motionsyrkanden rörande barn med särskilda

behov. I betänkandet, till vilket hänvisas, finns en

utförlig redovisning av olika insatser och

verksamheter på området (s. 35-43). Med anledning av

motionsyrkanden om barnmisshandel och sexuella

övergrepp mot barn anförde utskottet bl.a. följande:

Antalet anmälda fall av barnmisshandel har stigit

markant under de senaste tio åren. Antalet

rapporterade sexualbrott mot barn begångna i en nära

relation har visserligen minskat men annat sexuellt

ofredande har fortsatt att öka. Utskottet ser med

oro på situationen. Det är enligt utskottet

angeläget att barn som utsatts för misshandel och

sexuella eller andra övergrepp uppmärksammas mer.

Utskottet ser därför positivt på att en särskild

utredning om barnmisshandel och därmed

sammanhängande frågor kommer att tillsättas.

Regeringens kommande nationella handlingsprogram mot

kommersiell sexuell exploatering av barn kommer att

sätta dessa barn i fokus. Anmälningsskyldigheten

enligt socialtjänstlagen när ett barn far illa har

nyligen utvidgats. Ett nytt brott, grov

fridskränkning avseende upprepade kränkningar av

bl.a. barn, föreslås i propositionen om kvinnofrid

införas i brottsbalken. Flera kommittéer som nyligen

avslutat sitt arbete, bl.a. Barnpsykiatrikommittén,

tar upp frågor om särskilt utsatta barn.

Ärenden där barn varit utsatta för misshandel eller

sexuella övergrepp är mycket känsliga och

komplicerade. Det är viktigt att de yrkesgrupper som

kommer i kontakt med dessa barn - personal inom

socialtjänsten, polisen, domstolarna, skolan, hälso-

och sjukvården osv. - har goda kunskaper och

genomtänkta arbetsmetoder samt att ett nära

samarbete mellan olika myndigheter etableras. Vikten

av att personalen inom socialtjänsten har lämplig

utbildning och erfarenhet har understrukits genom

införandet nyligen av en bestämmelse härom i

socialtjänstlagen - - -

Det är enligt utskottet angeläget att de barn som

utsatts för sexuella eller andra övergrepp erhåller

kvalificerat stöd. Utskottet vill även betona vikten

av forskning och metodutveckling vad gäller

förebyggande och behandlande arbete. BUP-Elefanten i

Linköping, vars verksamhet stöds av Socialstyrelsen,

utgör ett centrum för aktiv forskning och

metodutveckling kring barn som utsatts för sexuella

övergrepp. Utskottet konstaterade i betänkande

1996/97:SoU16 att det pågår ett omfattande arbete

när det gäller att utveckla hjälpen och stödet till

barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet

utgår från att regeringen noga följer utvecklingen

när det gäller dessa barn och de barn som

misshandlats och vidtar ytterligare åtgärder om det

visar sig nödvändigt.

Utskottet behandlade även motioner om barn till

missbrukare och anförde i denna del följande:

När det gäller barn till missbrukare vill utskottet

åter framhålla att det är mycket angeläget att

socialtjänsten tidigt uppmärksammar och stöder dessa

barn. En viktig förutsättning härför är att

samarbetet fungerar väl mellan bl.a. socialtjänsten

och mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen,

skolan, barnpsykiatrin och polisen. Utskottet

konstaterade i betänkande 1996/97:SoU18 att antalet

verksamheter som riktar sig till barn till

missbrukare har ökat. Barnpsykiatrikommittén lägger

i sitt slutbetänkande fram förslag för att förbättra

situationen för barn till bl.a. missbrukare och

psykiskt sjuka.

Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:184).

Motionsyrkanden om kvinnlig könsstympning

behandlades senast av utskottet i yttrandet till

justitieutskottet med anledning av propositionen

1997/98:55 Kvinnofrid (1997/98:SoU4y). Utskottet

anförde bl.a. följande:

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågor

om åtgärder mot kvinnlig könsstympning, senast i det

av riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SoU2.

Utskottet vidhöll inställningen att det är

synnerligen angeläget med information och utbildning

om kvinnlig könsstympning till både vuxna och barn

inom de grupper där detta kulturmönster fortfarande

lever kvar och till berörda personalgrupper.

Utskottet ansåg det också angeläget med återkommande

uppföljning av insatserna på området. Den kompetens

på området som byggts upp inom landet måste kunna

bibehållas och ytterligare förstärkas. Utskottet

utgick från att regeringen och berörda myndigheter

noga följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som

är påkallade utan något tillkännagivande härom.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan.

Socialutskottet ansåg att de då aktuella motionerna

borde avstyrkas. Justitieutskottet delade denna

uppfattning (1997/98:JuU13). Regeringen följde

utskottet (rskr. 1997/98:250).

Utskottet behandlade motionsyrkanden om ADHD/DAMP i

betänkandena 1997/98:SoU6 Handikappolitik och

1997/98:SoU16 Handikappfrågor, vartill hänvisas (s.

30 f. respektive s. 31 f.). I det senaste

betänkandet konstaterade utskottet att kunskapen om

s.k. osynliga handikapp har ökat under senare år,

även om mycket återstår att göra. De extra resurser

som kommunerna hade tillförts och kommer att

tillföras under de kommande åren var enligt

utskottet viktiga för att kunna förstärka insatserna

i skolan. Utskottet ansåg det angeläget att särskild

uppmärksamhet riktas mot barn med särskilda behov.

Skolverkets undersökningar hade visat att så inte

alltid varit fallet. Utskottet ansåg att regeringens

beredning av frågan borde avvaktas och avstyrkte

motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1997/98:154).

I utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU18

behandlades ett flertal motionsyrkanden om elever

med behov av särskilt stöd, däribland ett yrkande om

utbildning till lärare m.fl. om diagnosgruppen

ADHD/DAMP (s. 15 f.).

Regeringen beslutade den 2 juli 1998 att fastställa

en nationell handlingsplan mot kommersiell sexuell

exploatering av barn. Planen innehåller vidtagna och

kommande åtgärder från svensk sida för att motverka

dylik exploatering av barn i Sverige och i det

internationella arbetet. I flera avsnitt redovisas

även hanteringen av ärenden som rör sexuella

övergrepp mot barn i allmänhet.

Regeringen har genom beslut i september 1998 givit

Socialstyrelsen i uppdrag att vidareutveckla och

sprida metoder för att förebygga könsstympning av

flickor och kvinnor och att därvid initiera projekt

i detta syfte. Arbetet skall utföras i samråd med

berörda kommuner och landsting, Folkhälsoinstitutet,

Integrationsverket, Statens invandrarverk och

Statens skolverk. Enligt beslutet bör

Socialstyrelsen fortlöpande utvärdera och följa upp

de projekt som initieras i syfte att förbättra

kunskapen om förekomsten och omfattningen av

könsstympade flickor och kvinnor i Sverige.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 september

2001.

Som tidigare anförts anger regeringen i

budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 9 anslag B

9) att 3 miljoner kronor skall användas för

utredning och utveckling rörande barnmisshandel och

1 miljon kronor för arbete mot kvinnlig

könsstympning.

Regeringen anger vidare (utg.omr. 9, avsnitt 4.2)

att det är en prioriterad uppgift för år 1999 att

vidta åtgärder för att förbättra den psykiska hälsan

hos befolkningen och särskilt hos barn och ungdomar.

Enligt den senaste propositionsförteckningen avser

regeringen att i slutet av maj 1999 presentera en

proposition med förslag till lag om särskilt måls-

ägandebiträde för barn. Enligt en promemoria

utarbetad inom Justitiedepartementet avser förslaget

att stärka barnets rätt i de fall där barnet har

utsatts för brott och det kan misstänkas att

vårdnadshavaren eller någon denne närstående har

begått brottet. Det särskilda målsägandebiträdet

skall i vårdnadshavarens ställe kunna fatta beslut i

frågor om att t.ex. inställa barnet till polisförhör

eller låta läkarundersöka barnet. Enligt promemorian

skall biträdets agerande helt och hållet styras av

barnets bästa.

Barnpsykiatrikommittén har haft regeringens uppdrag

att utreda vården och stödet till barn och ungdomar

med psykiska problem. I sitt slutbetänkande Det

gäller livet (SOU 1998:31) anför kommittén att

insatser för att förebygga psykisk ohälsa bör

prioriteras. Kommittén redogör vidare för olika

instansers arbete med barn och ungdomar som har

psykiska problem. I betänkandet analyseras

samarbetet mellan olika verksamheter samt

presenteras förslag till hur samarbetet kan

förbättras.

Kommittén föreslår ändringar i socialtjänstlagen,

hälso- och sjukvårdslagen och åliggandelagen om att

särskilt beakta barnets behov av information, råd

och stöd när en förälder exempelvis vårdas eller

söker hjälp för sitt missbruk eller sina psykiska

funktionshinder.

För att ytterligare understryka

anmälningsskyldigheten i 71 § socialtjänstlagen och

göra den bättre känd för personal utanför

socialtjänsten, föreslår kommittén att hälso- och

sjukvårdslagen, åliggandelagen och skollagen

kompletteras med en hänvisning till aktuell paragraf

i socialtjänstlagen.

Kommittén anser att Socialstyrelsen bör ges i

uppdrag att ta fram ett nationellt

utvecklingsprogram avseende misshandel och sexuella

övergrepp mot barn. Socialstyrelsen bör bl.a.

föreslå hur regionala kunskapscentrum skall kunna

inrättas för att utveckla arbetet med utredning,

stöd och rådgivning till barn som utsatts för

sexuella övergrepp.

I betänkandet berörs även barn med MBD/DAMP-

problematik. Kommittén framhåller vikten av en god

barnhälsovård för att tidigt kunna identifiera

utvecklingsavvikelser och funktionshinder som t.ex.

DAMP. Kommittén förordar vidare fortsatt och

fördjupad samverkan mellan barn- och

ungdomshabiliteringen och barnpsykiatrin kring dessa

barn. I betänkandet konstateras att trots att

funktionshindret varit föremål för stort intresse på

kartläggnings- och diagnostiksidan, saknas

undersökningar som belyser skolsituationen för dessa

barn. Kommittén föreslår en tydligare formulering av

skolans skyldighet att ge särskilt stöd till elever

som har svårigheter i skolarbetet.

Betänkandet har remissbehandlats och är under

beredning i Regeringskansliet.

I betänkandet FUNKIS - funktionshindrade elever i

skolan (SOU 1998:66) påtalas brister i stödet till

elever med ADHD/DAMP, även om många, framför allt

stora, kommuner har kommit långt i arbetet och

etablerat ett samarbete med hälso- och sjukvården. I

betänkandet framhålls vikten av kompetensutveckling

hos lärare och andra grupper i skolan och av ett

nära samarbete mellan elevvårdspersonal och skolans

pedagogiska personal. Kommittén anser att det finns

skäl att utveckla statens insatser vad gäller såväl

tillsyn som uppföljning och utvärdering av

skolsituationen för elever med funktionshinder i

skolan.

Regeringen har enligt den senaste

propositionsförteckningen för avsikt att i slutet av

maj 1999 presentera en proposition med anledning av

det nämnda betänkandet.

I betänkandet Lämplighetsprövning av personal inom

förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg (SOU

1998:69) föreslås att den som erbjuds anställning

inom dessa verksamheter till arbetsgivaren skall

lämna registerutdrag ur belastningsregistret

respektive misstankeregistret. Utdragen skall enligt

förslaget innehålla sådana uppgifter om brott som

kan vara av betydelse vid en lämplighetsprövning med

syfte att förebygga övergrepp mot barn och ungdomar.

Betänkandet är under beredning i Regeringskansliet.

Utredningen om samhällets stöd till människor som av

särskilda skäl befinner sig i psykiska kristillstånd

anför i sitt betänkande I God Tro (SOU 1998:113) att

det saknas kunskap och forskning om situationen för

de barn som lever i mer eller mindre slutna

rörelser. Utredningen föreslår därför såväl kort-

som långsiktiga forskningsinsatser när det gäller

dessa barns situation.

Betänkandet är för närvarande under

remissbehandling.

I Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997 anges att

det finns tecken på att barns och ungdomars psykiska

hälsa har försämrats under senare år.

Socialstyrelsen presenterade i maj 1998 en rapport

om Skolhälsovården 1998 (SoS-rapport 1998:10). I

rapporten ges en beskrivning av skolhälsovården,

bl.a. av verksamhetens grundläggande organisatoriska

förhållanden, mål, metoder och särskilda

programområden för verksamheten samt frågor om

resultat, uppföljning och utvärdering. Rapporten

syftar främst till att utgöra ett underlag för

Socialstyrelsens tillsyn och för skolhuvudmännens

egenkontroll.

Skolverket har regeringens uppdrag att göra en

nationell kvalitetsgranskning av skolan. Under år

1998 har tre områden granskats av verkets

utbildningsinspektörer, varav bl.a. insatser för

elever i behov av särskilt stöd. Granskningen

redovisas i Skolverkets rapport nr 160.

Regeringen tillsatte sommaren 1998 en särskild

utredare med uppdrag att kartlägga elevvårdens och

skolhälsovårdens verksamhet och funktion samt

överväga lämpliga åtgärder i syfte att höja

verksamhetens kvalitet och effektivitet (dir.

1998:59). Utredningsarbetet skall vara slutfört

senast den 15 december 1999.

Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att ge en

grupp forskare i uppdrag att göra ett s.k.

välfärdsbokslut över 1990-talet (dir. 1999:7).

Kommitténs uppdrag är att beskriva utvecklingen av

människors välfärd på de mest centrala områdena,

sedd mot bakgrund av den samhällsekonomiska

utvecklingen och de förändringar som gjorts av de

välfärdspolitiska systemen på dessa områden under

1990-talet. Kommittén skall även identifiera de

områden där behovet av ökad kunskap är angeläget.

För vägledning av socialpolitiken vid ingången till

nästa årtusende önskar regeringen förbättra

kunskapsunderlaget kring välfärdsutvecklingen. Målet

är att säkra alla människors välfärd och verka för

en jämlik fördelning av människors livsvillkor och

livschanser, anges det. Regeringen ser det som

särskilt angeläget att i ett livscykelper-spektiv

beskriva välfärdsutvecklingen för kvinnor och män

och för olika socioekonomiska grupper. Särskild

uppmärksamhet bör ägnas åt utsatta grupper. Bl.a.

bör kommittén redovisa kunskapsläget och

forskningsbehovet vad gäller barns och ungdomars

levnadsförhållanden. Kommittén skall enligt

direktiven lämna en delrapport senast i januari 2000

och en slutredovisning i januari 2001.

I 6 kap. 7 § brottsbalken finns bestämmelser om

sexuellt ofredande. Enligt första stycket föreligger

ett absolut förbud mot att bl.a. förmå ett barn

under 15 år att företa eller medverka i någon

handling med sexuell innebörd. Enligt andra stycket

är det straffbart att genom tvång, förledande eller

annan otillbörlig påverkan förmå någon som fyllt 15

men inte 18 år att företa eller medverka i en

handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett

led i framställning av pornografisk bild eller utgör

en posering i annat fall än när det är fråga om

framställning av en bild. Förbudet i andra stycket

omfattar således endast vissa sexuella handlingar

och det finns ett visst, begränsat utrymme för

frivillig medverkan.

Regeringen beslutade i juni 1998 att tillsätta en

parlamentarisk kommitté som skall göra en översyn av

lagstiftningen om sexualbrott (dir. 1998:48).

Kommittén skall enligt direktiven bl.a. finna en

lösning som innebär att våldtäktsbegreppet omfattar

allvarliga sexuella övergrepp mot små barn även om

något tvång inte har använts. Kommittén skall även

utreda om det absoluta förbudet mot att använda barn

under 15 år vid sexuell posering och framställning

av pornografiska bilder bör omfatta även ungdomar

mellan 15 och 18 år. Utredningen skall vara klar

senast den 1 september 2000.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet, som delar uppfattningen i motion

So7 (v) yrkande 5 att det behövs ett bättre

rättsligt skydd för de äldre barnen i bl.a. den

situation som motionärerna beskriver, har övervägt

om denna fråga borde bli föremål för omedelbar

lagstiftning. Utskottet har emellertid stannat för

att det skulle vara oklokt att nu besluta om

provisorisk lagstiftning samtidigt som hela

sexualbrottskapitlet är föremål för en grundläggande

översyn där barns skyddsbehov är en av de

prioriterade frågorna. Justitieutskottet påpekar

vidare att regeringen redan har uppmärksammat den

problematik som aktualiseras i motionen och utgår

från att regeringen återkommer med ett förslag till

riksdagen. Enligt utskottets mening behövs således

inte något tillkännagivande till regeringen med

anledning av motionen i denna del.

När det gäller könsstympning stöder

justitieutskottet inriktningen på de

lagstiftningsåtgärder som regeringen har aviserat.

Utskottet vill också framhålla att det naturligtvis

vidhåller sin positiva inställning till olika

informationsinsatser och till att Sverige fortsätter

att arbeta aktivt i internationella sammanhang för

att motverka könsstympning.

Justitieutskottet understryker vikten av att man

inom kriminalvården så mycket som möjligt försöker

underlätta kontakten mellan barn och föräldrar.

Utskottet nämner att rapporten Barn med

frihetsberövade föräldrar innehåller en mängd

konkreta synpunkter på hur man kan underlätta

kontakten mellan barn och föräldrar som avtjänar

fängelsestraff. Det handlar ju inte enbart om

utformningen av besökslokalerna utan också om sådana

praktiska saker som t.ex. telefonkostnader,

besökstider och permissioner vid för barnet viktiga

händelser, anförs det.

Justitieutskottet konstaterar att det pågår ett

utvecklingsarbete inom kriminalvården som syftar

till att göra det möjligt för barn och föräldrar att

upprätthålla kontakten under verkställigheten i

anstalt. I det sammanhanget har frågan om

besökslokalerna särskilt uppmärksammats och det

pågår en utbyggnad av besökslägenheter och besöksrum

som anpassats till barns behov. Justitieutskottet

anser inte att det behövs något särskilt uttalande

med anledning av motionerna So5 (kd) yrkande 2 och

So7 (v) yrkande 7 och föreslår därför att att

socialutskottet avstyrker dem.

Socialutskottets bedömning

I olika sammanhang har det uppmärksammats att den

psykiska hälsan hos barn och ungdomar tycks ha

försämrats under senare år. Det framgår såväl av

redovisningen i propositionen som av utskottets

redovisning under rubriken Bakgrund och tidigare

behandling ovan (s. 30 f.).

Förutsättningarna för en gynnsam utveckling av

kvaliteten i skolan, vården och omsorgen har

emellertid förbättrats genom ökningen av

statsbidragen till kommuner och landsting. Enligt

utskottet är det av stor vikt att de utökade

statsbidragen även framöver används inom de nämnda

områdena.

Skolhälsovården har en viktig roll när det gäller

att upptäcka och förebygga psykisk ohälsa hos barn

och ungdomar och det är därför positivt att en

särskild utredning om elev- och skolhälsovården har

tillsatts i syfte att höja kvaliteten och

effektiviteten i verksamheten. Utskottet välkomnar

vidare regeringens beslut att tillsätta en kommitté

av forskare som skall beskriva utvecklingen av

människors välfärd under 1990-talet och därvid bl.a.

belysa barnens situation. I avvaktan på resultatet

av det arbete som pågår, däribland beredningen av

Barnpsykiatrikommitténs förslag, anser utskottet att

riksdagen inte bör ta något initiativ med anledning

av motionerna So5 (kd) yrkande 3, So309 (mp) yrkande

3 delvis, So382 (fp) yrkandena 2-4 och So434 (fp).

Motionerna avstyrks.

Utskottet vidhåller att det är angeläget att barn

som utsatts för misshandel och sexuella eller andra

övergrepp uppmärksammas mer. Utskottet välkomnar

därför den utredning om barnmisshandel som nu

tillsatts. Målsättningen är att förhindra att barn

misshandlas samt att förbättra samverkan mellan

olika verksamheter, kunskaperna hos berörda

yrkesgrupper och möjligheterna till stöd och hjälp.

Regeringens nationella handlingsplan mot kommersiell

sexuell exploatering av barn berör, förutom barn som

utnyttjas sexuellt för ekonomisk vinning, även barn

som utsätts för sexuella övergrepp i allmänhet. Det

bör också påpekas att det pågår en översyn av

sexualbrottslagstiftningen, med barns skyddsbehov

som en av de prioriterade frågorna. Utskottet ser

mycket positivt på detta arbete.

Utskottet vidhåller också att det är viktigt att de

yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn som

utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp har

goda kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder samt

att ett väl fungerande samarbete mellan olika

myndigheter etableras. Vikten av att personalen inom

socialtjänsten har lämplig utbildning och erfarenhet

har understrukits genom införandet av en ny

bestämmelse härom i socialtjänstlagen. Utskottet ser

med tillfredsställelse på att utredningen om

barnmisshandel har i uppdrag att ge förslag till hur

det arbete med misshandlade barn som utförs av

personal inom t.ex. skolan, barnomsorgen, hälso- och

sjukvården, rättsväsendet och socialtjänsten kan bli

effektivare och bättre. Utredningen skall också

arbeta aktivt och utåtriktat med att öka

medvetenheten om barnmisshandel hos såväl

allmänheten som hos dem som arbetar med barn.

Mot bakgrund av det omfattande arbete som redan

genomförts eller fortfarande pågår för att förhindra

olika slags övergrepp mot barn samt förbättra stödet

till dem som drabbas, anser utskottet att motionerna

So5 (kd) yrkande 1, So7 (v) yrkande 6, So8 (c)

yrkande 7, So309 (mp) yrkande 2 delvis, So348 (kd)

yrkandena 1-4, So466 (v) yrkande 4 samt Ju905 (kd)

yrkandena 3 och 4 får anses i huvudsak

tillgodosedda. Motionerna avstyrks.

Utskottet kan inte se att det nu är påkallat att

tillsätta ännu en utredning med uppgift att

analysera situationen för särskilt utsatta barn

eller att utvidga barnmisshandelsutredningens

direktiv på sätt som föreslås i motionerna So240

(v), So273 (mp), So285 (v) och So303 (kd).

Motionerna avstyrks därför.

När det gäller frågan om att ge ungdomar mellan 15

och 18 år samma skydd som yngre barn mot att

utnyttjas för bl.a. posering, delar socialutskottet

justitieutskottets bedömning att det, mot bakgrund

av den översyn av sexualbrottslagstiftningen som

pågår, inte behövs något tillkännagivande till

regeringen. Motionerna So7 (v) yrkande 5 och So309

(mp) yrkande 2 delvis avstyrks därför.

Utskottet vidhåller att det är mycket angeläget att

barn till missbrukande föräldrar tidigt

uppmärksammas och erhåller stöd. Även inom detta

område förutsätter det att samarbetet mellan

exempelvis socialtjänsten, mödra- och

barnhälsovården, barnomsorgen, skolan,

barnpsykiatrin och polisen fungerar väl. Utskottet

vidhåller vikten av att berörd personal har

erforderlig kompetens och erfarenhet.

Barnpsykiatrikommittén presenterar i sitt

slutbetänkande förslag för att förbättra situationen

för barn till bl.a. missbrukare och till psykiskt

sjuka. Utskottet har i andra sammanhang framhållit

vikten av det arbete som frivilliga organisationer

gör på det sociala området som komplement till

samhällets insatser. Det är angeläget att det

frivilliga sociala arbetet stärks. Något

tillkännagivande till regeringen med anledning av

motionerna So8 (c) yrkande 8, So258 (v) yrkandena 9

och 10, So306 (mp) yrkande 21, So449 (kd) och So459

(kd) yrkande 6 behövs dock inte. Motionerna avstyrks

därmed.

Utskottet kan inte ställa sig bakom det förslag som

framförs i motion So353 (m) och avstyrker även denna

motion.

Socialutskottet delar justitieutskottets bedömning

att det är viktigt att man inom kriminalvården i

största möjliga utsträckning och på olika sätt

försöker underlätta kontakten mellan barn och

föräldrar samt ser positivt på det utvecklingsarbete

som pågår med detta syfte. I likhet med

justitieutskottet anser socialutskottet att det inte

behövs något särskilt uttalande med anledning av

motionerna So5 (kd) yrkande 2 och So7 (v) yrkande 7.

I rapporten Barn med frihetsberövade föräldrar

presenteras en rad förslag som syftar till att

minska skadeverkningarna för barnen när en förälder

frihetsberövas samt underlätta och förbättra

kontakten mellan föräldrar och barn såväl under

verkställigheten som efter frigivningen. Bl.a.

belyses frågan om föräldrastödjande verksamhet.

Vidare framhålls socialtjänstens ansvar att se till

att barn får professionell hjälp att bearbeta och

övervinna den känslomässiga kris som kan uppstå när

en förälder frihetsberövas. Utskottet utgår ifrån

att regeringen noga följer utvecklingen när det

gäller dessa barn och vidtar ytterligare åtgärder om

det visar sig nödvändigt. Motion Ju509 (kd, s, m, v,

c, fp, mp) yrkandena 4 och 6 avstyrks därmed.

Elever i behov av särskilt stöd är ett prioriterat

område i såväl skollag och läroplaner som i

regeringens utvecklingsplan för skolan. Utskottet

anser det angeläget att skolan ägnar barn med

särskilda behov särskild uppmärksamhet och att det

höjda statsbidraget till kommunerna används för att

förstärka insatserna i skolan för bl.a. dessa barn.

Utskottet vill betona vikten av att barn med

ADHD/DAMP-problematik tidigt identifieras och får en

korrekt diagnos, vilket är en förutsättning för att

adekvata hjälpinsatser skall kunna ges bl.a. i

skolan. Ett väl fungerande samarbete mellan olika

huvudmän och erforderlig utbildning hos berörd

personal inom t.ex. skolan och hälso- och sjukvården

är också av stor betydelse. Såväl

Barnpsykiatrikommittén som FUNKIS-utredningen berör

barn med s.k. dolda funktionshinder. Enligt

utskottets mening bör regeringens beredning av

utredningarnas betänkanden avvaktas. Motionerna

So243 (fp), So376 (kd) yrkande 2, So460 (mp) yrkande

5 och So464 (fp) yrkande 7 avstyrks därför.

Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att

vidareutveckla och sprida metoder för att förebygga

könsstympning samt att utvärdera och följa upp de

projekt som initieras i detta syfte. Motion So462

(fp) yrkande 16 får därmed anses tillgodosedd och

avstyrks.

När det gäller frågan om barn i sekter anser

utskottet att beredningen i Regeringskansliet av

betänkandet I God Tro (SOU 1998:113) bör avvaktas.

Motion So269 (s) avstyrks således.

I motion Ju905 (kd) yrkande 5 anförs att landstingen

bör rekommenderas att tillsätta barnombudsmän på

regional nivå. Eftersom detta inte är en fråga för

riksdagen avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Omhändertagande av barn m.m.

Motionerna

I motion So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförts om att

släkt och närstående i första hand skall komma i

fråga för utredning vid en placering av barn utanför

hemmet (yrkande 1) och om att barn skall placeras

där de har sina rötter om inte tungt vägande skäl

talar däremot (yrkande 2). Enligt motionärerna bör

22 § fjärde stycket första meningen

socialtjänstlagen få följande lydelse: "Vid

placering av barn skall i första hand övervägas om

barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan

närstående." Motionärerna begär även ett

tillkännagivande om syskonplacering (yrkande 10).

Enligt motionärerna måste man eftersträva att syskon

om möjligt placeras i samma familjehem eller i vart

fall inte längre ifrån varandra än att de kan ha en

normal kontakt. I motionen hemställs vidare om ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

barnens rätt till släktkontakt (yrkande 11).

Motionärerna anser att ett barn som är

familjehemsplacerat, om det inte finns mycket

speciella skäl som talar däremot, måste ha samma

rätt som alla andra barn att få träffa sina anhöriga

när hon eller han själv vill det. Det är viktigt att

barn och ungdomar inte placeras så långt från sina

anhöriga att kontakten bryts eller försvåras, menar

motionärerna. Motionärerna yrkar vidare ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

åtgärder för att hjälpa familjen efter ett

omhändertagande (yrkande 8). Ett omhändertagande av

ett barn måste enligt motionärerna följas av

åtgärder för att lösa den situation som föranlett

omhändertagandet. Det är alltför vanligt att

familjen lämnas åt sitt öde när barnet

omhändertagits. Motionärerna begär också ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om en

plan för vård och återförening vid

familjehemsplaceringar (yrkande 9). Motionärerna

anser att det skall vara obligatoriskt att upprätta

en åtgärdsplan för familjen och för barnet vid alla

utredningar där en placering planeras. Alla

inblandade parter skall vara överens om planen,

vilken skall ta sikte på en återförening, anförs

det. Motionärerna begär även ett tillkännagivande om

vad i motionen anförts om umgängesrätt (yrkande 14).

Enligt motionärerna händer det mycket ofta att

fosterföräldrar och socialtjänst vägrar att rätta

sig efter ett beslut i förvaltningsdomstol om

umgängesrätt för de biologiska föräldrarna med ett

tvångsomhändertaget barn. Det saknas i den

situationen möjlighet för föräldrarna att begära

verkställighet av beslutet. Motionärerna anser att

samma regler skall gälla som när en vårdnadshavare

vägrar att rätta sig efter en dom om umgänge och att

rätten till umgänge med tvångsomhändertagna barn

skall beslutas i tingsrätt och hovrätt. Motionärerna

yrkar slutligen att regeringen skall ges till känna

vad i motionen anförts om en tydlig lagstiftning som

reglerar utredningsförfarandet vid omhändertagandet

av barn (yrkande 5) samt att riksdagen begär att

regeringen tillsätter en kommitté med uppdrag att se

över lagstiftningen för att skapa ett humanare

omhändertagande av barn och större rättssäkerhet

(yrkande 15).

I motion So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar ändra lagen med särskilda

bestämmelser om vård av unga (yrkande 5).

Motionärerna anser att 26 § i den tidigare

barnavårdslagen skall återinföras. Åtgärderna enligt

lagrummet vidtogs stegvis och i samråd med den

enskilda familjen. Inledningsvis planerades åtgärder

som syftade till att stötta familjen. Hjälpte inte

detta fanns det möjlighet att komma med förmaningar

eller varningar till familjen. Därefter kunde de

sociala myndigheterna lämna föreskrifter om barnets

levnadsförhållanden och därefter beordra övervakning

av barnet. Först som en sista åtgärd kunde beslut om

omhändertagande bli aktuellt. Genom denna

bestämmelse bevarades och respekterades familjen som

en enhet som själv skulle kunna förbättra sin

situation. Nu kommer socialnämndernas åtgärder ofta

överraskande och dessutom för sent, menar

motionärerna.

I motion So367 av Mona Berglund Nilsson (s) begärs

ett tillkännagivande om utbildning av blivande

familjehemsföräldrar. Motionären påpekar svårigheten

för familjehemsföräldrar att lämna ifrån sig ett

barn efter en lång placering i familjen. Motionären

anser därför att utbildning och handledning av

familjehemsföräldrar, även släktingar som ett barn

skall placeras hos, skall vara obligatorisk.

I motion So430 av Sinikka Bohlin (s) begärs ett

tillkännagivande om att fosterfamiljer bör utbildas

enligt Pride-metoden. Enligt motionären medför denna

metod bl.a. att familjemedlemmarna får en relation

till varandra som ger stöd i det kommande uppdraget.

Vidare blir samarbetet med socialarbetarna ofta

mycket bättre.

I en motion berörs familjerådslag.

I motion So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs

tillkännagivanden om familjerådslag (yrkandena 3, 4

och 7). Motionärerna anser att familjerådslaget

skall vara en rättighet. Om familjen så önskar skall

ett familjerådslag genomföras innan ett slutligt

beslut fattas i ärenden där det kan bli fråga om ett

omhändertagande och en placering av ett barn enligt

socialtjänstlagen eller LVU. I de fall där det finns

en konflikt mellan familjen och socialtjänsten skall

man vid en omprövning ges möjlighet att använda sig

av familjerådslag, anförs det.

Propositionen

Regeringen anser att det bör göras en översyn av

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård

av unga (LVU) i syfte att stärka barnperspektivet i

lagen så att det tydligare framgår att lagen är en

skyddslag där barnets bästa är det primära.

Barnkommittén fann vid sin genomgång av rättspraxis

beträffande mål om vård enligt LVU att lagens

uppbyggnad, och de kriterier som uppställs för att

ett ingripande skall kunna ske, gör att tyngdpunkten

i målen ligger mer på en utredning och beskrivning

av föräldrarnas tillkortakommanden än på en analys

av vad som är bäst för barnet. Enligt regeringen

framgår barnkonventionens utgångspunkt i dessa

sammanhang, dvs. det enskilda barnets bästa och

respekten för barnets åsikter och rättigheter, inte

tillräckligt tydligt i LVU. Lagen bör därför ses

över i dessa delar, anförs det. Översynen bör även

omfatta hur barnets behov av uppföljningskontakt kan

tillgodoses när föräldrarna avböjer kontakt.

Enligt regeringen bör i anslutning till översynen

av LVU även utredas möjligheterna att skapa en

modell för varaktiga familjehemsplaceringar. Syftet

med utredningen skall vara att minska osäkerheten i

de långvarigt placerade barnens situation. Avsikten

är dock inte att förändra den grundläggande

principen för omhändertagande av barn, dvs. att

strävan skall vara att barnet om möjligt skall

återförenas med sina biologiska föräldrar.

Att barn verkligen får komma till tals och att de

blir synliga i sociala utredningar är enligt

propositionen av grundläggande betydelse för att

barnets bästa skall kunna beaktas i mål och ärenden

enligt föräldrabalken, socialtjänstlagen och LVU.

Socialtjänsten har under många år fått allvarlig

kritik för bristande barnperspektiv i sina

utredningar. Enligt regeringen har det emellertid

satsats mycket på att förbättra kunskaperna om barn

inom socialtjänsten under senare år, och den

tveksamhet som många socialsekreterare har haft mot

att tala med barn har minskat betydligt. Kvaliteten

på barnavårdsutredningarna har förbättrats och

barnen har blivit mer synliga i utredningarna, även

om det fortfarande krävs insatser för att öka

kvaliteten. Regeringen anser att det är av största

vikt att denna utveckling fortsätter och att det

skapas förutsättningar för att barn alltid kan komma

till tals i samband med en utredning inom

socialtjänsten.

Enligt propositionen finns det i stort sett en

tillfredsställande ordning i svensk lagstiftning för

att barn skall kunna komma till tals i

familjerättsmål och socialmål. I samband med den

aviserade översynen av LVU bör dock en analys göras

av socialtjänstens möjligheter att låta barnet komma

till tals även i situationer när vårdnadshavaren

motsätter sig det.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 22 § fjärde stycket socialtjänstlagen

(1980:620) - SoL - gäller vid placering av barn att

det i första hand bör övervägas om barnet kan tas

emot av någon anhörig eller annan närstående. Enligt

1 § samma lag skall dock barnets bästa alltid

beaktas.

Fjärde stycket i 22 § SoL infördes med anledning av

ett antal motioner på initiativ av socialutskottet

(bet. 1996/97:SoU18 Ändring i socialtjänstlagen,

rskr. 1996/97:264). Utskottet anförde i sin

bedömning följande i denna del:

Barnets bästa skall enligt utskottet vara en

ledstjärna i arbetet med barn. Svensk och utländsk

forskning visar att placeringar av barn hos

släktingar kan vara att föredra om man ser

placeringen ur ett livsperspektiv. Risken för att en

placering skall misslyckas är vidare enligt

Socialstyrelsen nästan dubbelt så stor i ett

"främmande" familjehem som när placeringen sker hos

släktingar. Det är angeläget att socialtjänsten i

varje enskilt fall prövar möjlig-heterna att placera

barnet i "det naturliga nätverket". Det finns dock

inga garantier för att en sådan placering

tillförsäkrar barnet god vård. Utskottet anser

emellertid att 22 § SoL bör kompletteras med ett

nytt fjärde stycke med följande lydelse. Vid

placering av barn bör i första hand övervägas om

barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan

närstående. Enligt 1 § skall dock barnets bästa

alltid beaktas. En sedvanlig utredning av det

tilltänkta familjehemmet skall alltid göras. Om

personerna i barnets nätverk inte kan tillförsäkra

barnet en god vård skall placeringen givetvis inte

ske där utan i ett annat familjehem. I dessa fall

bör socialtjänsten som föreslås i propositionen

utreda anhörigas och närståendes möjligheter att på

andra sätt stödja barnet.

Motionsyrkanden rörande omhändertaganden av barn, om

återinförande av 26 § barnavårdslagen och om

familjerådslag behandlade utskottet senast i

betänkande 1997/98:SoU13 Barnfrågor, till vilket

hänvisas för en bakgrundsredovisning (s. 49 f.).

Utskottet uttalade bl.a. följande:

Utskottet vill på nytt betona att det är angeläget

att ingripanden när det gäller barn sker med

beaktande av barnets bästa. I socialtjänstlagen har

införts nya bestämmelser om god kvalitet i

socialtjänstens insatser, om lämplig utbildning och

erfarenhet hos personalen, om utredningsskyldigheten

i ärenden som rör skydd eller stöd av underåriga

samt om dokumentation. Bl.a. stadgas att utredningen

skall bedrivas skyndsamt och på ett sådant sätt att

ingen onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den

som berörs skall underrättas om att en utredning

inleds. Dokumentationen i ärenden skall utformas med

respekt för den enskildes integritet och det skall

antecknas om den enskilde anser att någon uppgift i

dokumentationen är oriktig. De nya bestämmelserna i

socialtjänstlagen stärker rättssäkerheten för

familjen, den enskildes integritet och skyddet för

barnet i fråga. Någon anledning att ta bort

delegationsrätten för beslut om omhändertagande av

barn föreligger enligt utskottets mening inte.

Socialstyrelsen har konstaterat att kvaliteten i

handläggningen av barnavårdsärenden höjts de senaste

åren, att handläggningskompetensen ökat och att

barnperspektivet stärkts men att det fortfarande

finns brister. Utskottet vill framhålla vikten av

att arbetet för att uppfylla de krav som

lagstiftningen ställer på utredningsarbetet ges hög

prioritet. Utskottet förutsätter att utvecklingen

följs noga även fortsättningsvis.

Enligt 22 § socialtjänstlagen gäller att vården av

ett barn utanför hemmet bör utformas så att den

främjar barnets samhörighet med anhöriga och andra

närstående samt barnets kontakt med hemmiljön. I

linje härmed ligger enligt utskottet att

socialtjänsten bör eftersträva att placera syskon i

samma familjehem eller i vart fall så att kontakten

mellan syskonen underlättas så långt som möjligt.

I 26 § socialtjänstlagen stadgas att socialnämnden

är skyldig att lämna vårdnadshavarna till barn som

placerats utanför hemmet råd, stöd och annan hjälp

som de behöver. Eftersom huvudprincipen är att

barnet så småningom skall återvända till den

ursprungliga miljön är det enligt utskottet

nödvändigt att de biologiska föräldrarna får hjälp

att reda ut den situation som föranlett

omhändertagandet av barnet. - - -

De åtgärder som var möjliga enligt 26 §

barnavårdslagen hade kommit att sakna betydelse

långt innan lagen år 1982 upphörde att gälla.

Utskottet vidhåller att de möjligheter till

förebyggande åtgärder som LVU ger får anses

tillräckliga och att det saknas anledning att införa

en motsvarighet till nämnda paragraf i LVU. - - -

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något

initiativ om familjerådslag innan utvärderingen av

arbetsmetoden är klar. Inget hindrar en kommun att

redan nu involvera barnets familj och nätverk i

utredningen inför t.ex. ett beslut om

omhändertagande och placering av ett barn. Av den

tidigare nämnda rapporten från Socialstyrelsen om

individ- och familjeomsorgens arbete med barn

framgår att det berörda barnets nätverk i flertalet

av de undersökta kommunerna har fått ökad betydelse

i det sociala arbetet.

Utskottet avstyrkte samtliga motioner. Riksdagen

följde utskottet.

I det av riksdagen godkända betänkandet

1996/97:SoU18 avstyrktes en motion om utbildning av

familjehemsföräldrar. Utskottet delade uppfattningen

i proposition 1996/97:124 (Ändring i

socialtjänstlagen) att det är av största vikt att de

familjehemsplacerade barnen och ungdomarna erhåller

vård av hög kvalitet och att familjehemsföräldrarna

därför måste få utbildning och handledning, såväl

före som under pågående uppdrag. Utskottet påpekade

att Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att

utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a. genom

utbildning, stöd och handledning till

familjehemsföräldrarna, samt ansåg det angeläget att

detta arbete fortsätter.

Svenska Kommunförbundets projekt med familjerådslag

i tio olika kommuner pågick under perioden oktober

1995-oktober 1997. Förbundet presenterade i januari

1998 en rapport från projektet, Familjerådslag i

Sverige 1995-1997, vari redovisas erfarenheter och

intryck från deltagarna i projektet. Enligt

rapporten är intresset för familjerådslag stort.

Många kommuner har hört av sig till Svenska

Kommunförbundet och bett om hjälp med att komma i

gång med att arbeta efter modellen. Sedan hösten

1997 ordnar förbundet utbildning för

socialsekreterare och samordnare.

En utvärdering av projektet med familjerådslag

redovisas i rapporten Familjerådslag i Sverige

(Forsknings- och Utvecklingsenheten, Stockholms

stad, FoU-rapport 1999:1). Under perioden november

1996-oktober 1997 användes familjerådslag i i

genomsnitt ca 10 % av alla pågående utredningar.

Enligt rapporten är en viktig förklaring till den

låga graden av användande att åtta av tio föräldrar

tackade nej till erbjudandet om familjerådslag.

Efter tolv månader var 61 % av barnen från

familjerådslagen fortfarande aktuella för insatser

från socialtjänsten, jämfört med 41 % av de barn som

utretts på traditionellt sätt. Andelen barn som

återaktualiserats för ny utredning eller som

fortfarande var placerade utanför hemmet var lika

stor i båda grupperna. Två år efter att det första

familjerådslaget genomfördes hade fem av de tio

kommunerna så gott som upphört med familjerådslag,

fyra fortsatte att använda modellen i begränsad

omfattning och en kommun använde den regelbundet.

Enligt rapporten talar resultaten för att modellen

ökat den utvidgade familjens inflytande. Så gott som

samtliga familjerådslagsbarn placerades hos

släktingar medan detta nästan inte alls förekom

bland dem som utretts på traditionellt sätt.

Utskottets bedömning

I samband med att utskottet våren 1997 föreslog att

det skulle införas ett nytt fjärde stycke i 22 §

socialtjänstlagen (bet. 1996/97:SoU18) uttalade

utskottet att barnets bästa skall vara en ledstjärna

i arbetet med barn. Utskottet påpekade att svensk

och utländsk forskning visar att placeringar av barn

hos släktingar kan vara att föredra om man ser

placeringen ur ett livsperspektiv. Risken för att en

placering skall misslyckas är vidare nästan dubbelt

så stor i ett "främmande" familjehem som när

placeringen sker hos släktingar (Socialstyrelsens

rapport 1995:9). Utskottet ansåg det angeläget att

socialtjänsten i varje enskilt fall prövar

möjligheterna att placera barnet i "det naturliga

nätverket" (s. 84).

Utskottet vidhåller denna inställning. För att

ytterligare betona vikten av att socialtjänsten i

första hand överväger huruvida placeringen kan ske

hos släktingar eller andra närstående, anser

utskottet att 22 § fjärde stycket socialtjänstlagen

bör ändras på det sätt som anges i motion So308 (mp)

yrkandena 1 och 2. Vid placering av barn skall i

första hand övervägas om barnet kan tas emot av

någon anhörig eller annan närstående. Utskottet

erinrar om vad som stadgas i samma lagrum om att

barnets bästa alltid skall beaktas vid placering av

barn. En sedvanlig utredning av det tilltänkta

familjehemmet skall alltid göras. Utskottet

vidhåller att om personerna i barnets nätverk inte

kan tillförsäkra barnet en god vård skall

placeringen givetvis inte ske där utan i ett annat

familjehem.

Utskottet föreslår att riksdagen, med anledning av

motion So308 (mp) yrkandena 1 och 2, antar det av

utskottet utarbetade förslaget till ändring i 22 §

fjärde stycket socialtjänstlagen i bilaga 6.

När det gäller syskonplacering, släktkontakt och

stöd till vårdnadshavarna efter ett omhändertagande,

vidhåller utskottet sin inställning såsom den

redovisats i betänkande 1997/98:SoU13 och avstyrker

därmed motion So308 yrkandena 8, 10 och 11.

Vid placeringar av barn utanför familjen skall

strävan vara att barnet om möjligt skall återförenas

med sina biologiska föräldrar. Utskottet kan dock

inte ställa sig bakom kravet att det skall vara

obligatoriskt för socialtjänsten att vid

familjehemsplaceringar upprätta en sådan vårdplan

som avses i motion So308 yrkande 9 och avstyrker

därför yrkandet.

Enligt 14 § LVU har socialnämnden ett ansvar för

att den unges behov av umgänge med föräldrar eller

andra som har vårdnaden om honom så långt möjligt

tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till

ändamålet med vården får dock nämnden besluta hur

umgänget mellan vårdnadshavarna och barnet skall

utövas eller besluta att den unges vistelseort inte

skall röjas för vårdnadshavarna. Socialnämnden skall

minst var tredje månad överväga om en sådan

inskränkning i umgängesrätten fortfarande behövs.

Utskottet anser det angeläget att socialnämnden

beaktar barnets behov av umgänge med sina föräldrar

men anser inte att lagstiftningen bör ändras på det

sätt som föreslås i yrkande 14 i nämnda motion.

Yrkandet avstyrks.

Regeringen har för avsikt att tillsätta en

utredning som skall göra en översyn av LVU i syfte

att stärka barnperspektivet i lagen. Yrkandena 5 och

15 i motion So308 är därmed i huvudsak tillgodosedda

och avstyrks.

Utskottet har inte ändrat inställning i frågan om

införande av en motsvarighet till den numera

upphävda 26 § barnavårdslagen i LVU. Utskottet

avstyrker därför motion So228 (m) yrkande 5.

Utskottet vidhåller också att familjehemsföräldrarna

måste få utbildning och handledning, såväl före som

under pågående uppdrag, samt att det är angeläget

att arbetet med att utveckla och stärka

familjehemsvården fortsätter. Vilken metod som bör

tillämpas i utbildningen av familjehemsföräldrar är

inte riksdagens uppgift att bedöma. Motionerna So367

(s) och So430 (s) bör avslås.

Projektet med familjerådslag har nu utvärderats.

Enligt rapporten från utvärderingen av projektet bör

familjerådslag betraktas som en metod bland andra

inom socialt barnavårdsarbete. De kommuner som är

intresserade av att använda familjerådslag kan få

hjälp med att komma i gång med att tillämpa

modellen. Utskottet ser positivt på att det berörda

barnets nätverk genom användningen av familjerådslag

får ökad betydelse i det sociala arbetet. Utskottet

anser dock inte att riksdagen bör ta något initiativ

i frågan på det sätt som begärs i motion So308 (mp)

yrkandena 3, 4 och 7. Yrkandena avstyrks därför.

Hälso- och sjukvårdsfrågor

Motionerna

I motion So209 av Maud Ekendahl (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

avskaffande av gratis sjukvård för barn och ungdomar

upp till 19 års ålder. Enligt motionären har

beslutet om gratis sjukvård lett till att

besöksfrekvensen på läkarmottagningarna ökat med i

genomsnitt 30 %. Konsultationer för småkrämpor gör

att väntetiderna blir allt längre, vilket drabbar

allvarligt sjuka, ofta äldre, personer. Motionären

anser att patientavgifterna inom barnsjukvården bör

återinföras.

I motion So238 av Berit Adolfsson och Inger René (m)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om barnsjukvården. Enligt motionärerna har

införandet av gratis sjukvård för barn snarare

försämrat än förbättrat svårt sjuka barns

tillgänglighet till barnsjukvården. Barnen drabbas

av långa väntetider och bristande tillgänglighet

till vården. Samtidigt minskar barnspecialisternas

medverkan i primärvården. "Gratisreformen" har

inneburit att barnfamiljer går till fel instans med

sina sjuka barn, anförs det i motionen.

I motion A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas ett

tillkännagivande till regeringen om

ungdomsmottagningarnas betydelse (yrkande 15).

Motionärerna är kritiska till att många

ungdomsmottagningar har lagts ner på grund av

nedskärningar och kräver en heltäckande verksamhet

som ger ungdomar i alla kommuner tillgång till en

ungdomsmottagning.

I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om folkhälsoarbete för barn

(yrkande 6 delvis). Motionärerna anför att

ungdomsmottagningarnas arbete med sex- och

samlevnadsfrågor är betydelsefullt och att dessa

verksamheter bör ha tvärvetenskaplig och

mångkulturell kompetens.

I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas

att regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförts om Barnpsykiatrikommittén (yrkande 12

delvis). Motionärerna anför att köerna ökar till

barn- och ungdomspsykiatrin och kräver att det skall

införas en vårdgaranti. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om smärtlindring av barn (yrkande

14). Enligt motionärerna behöver

behandlingsprinciperna på området förbättras, bl.a.

genom ökad utbildning, regelbundet användande av

smärtanalys och smärtintensitetsmätning samt

regelbunda kontakter med smärtbehandlingsteam.

Motionärerna anser även att det behövs ökad

information till barn och föräldrar om smärta och

smärtbehandling.

Två motioner rör fetalt alkoholsyndrom, FAS.

I motion So339 av Tuve Skånberg och Holger

Gustafsson (kd) begärs tillkännagivanden av vad i

motionen anförts om åtgärder mot fetalt

alkoholsyndrom (FAS), om behovet av kraftfulla

insatser för att stödja familjer med alkoholproblem

och om behovet av insatser för att minska flickors

alkoholbruk (yrkandena 1-3). Enligt motionärerna bör

satsningar göras på vård och rehabilitering av

kvinnliga missbrukare och på upplysning till kvinnor

om alkoholens risker. Motionärerna påpekar att

flickor nu för första gången sedan 1984 har en högre

starkspritkonsumtion är pojkar. Kvinnor har anammat

männens dryckesvanor och allt fler blir

alkoholister, sägs det i motionen.

I motion So345 av Ragnwi Marcelind och Fanny Rizell

(kd) begärs tillkännagivanden om vad i motionen

anförts om FAS (yrkandena 1-3). Enligt motionärerna

behövs mycket tydligare information till kvinnor

från skolan, MVC m.m. om alkoholens skadeverkningar

på foster. Det är viktigt att de som dagligen

konfronteras med gravida kvinnor på BVC och

vårdcentraler samt inom socialtjänsten och

missbrukarvården får möjlighet till god utbildning

angående FAS. För att det förebyggande arbetet skall

lyckas krävs att samarbetet mellan olika instanser

intensifieras, anför motionärerna.

Propositionen

Svenska barn är bland de friskaste i världen, anförs

det i propositionen. Bilden av svenska barns hälsa

förmörkas dock av ett antal oroande

utvecklingstendenser. Skillnaderna i hälsoläget

mellan barn från olika sociala grupper tenderar att

öka i vissa avseenden. Regeringen nämner även att

det framgår av Socialstyrelsens Folkhälsorapport

1997 att psykiska och psykosomatiska sjukdomar hos

barn och ungdomar har ökat under senare år.

Regeringen anför att barnavårdscentralerna når nära

nog alla barn och föräldrar i ett avgörande skede i

livet och att BVC spelar en viktig roll i att

förebygga och upptäcka olika problem. Tyngdpunkten i

arbetet har förskjutits från en somatisk inriktning

till att även omfatta psykosociala faktorer.

Regeringen anser det angeläget att bibehålla en hög

barnkompetens inom barnhälsovården och särskilt i

det förebyggande arbetet som bedrivs inom

barnavårdscentralerna. BVC måste tillförsäkras en

hög barnkompetens och god erfarenhet av

barnhälsovård. Vårdgivaren bör se till att

personalen får nödvändig fortbildning och organisera

arbetet så att de som arbetar inom BVC har möjlighet

att skaffa sig tillräckligt god erfarenhet av

barnhälsovård, sägs det vidare i propositionen.

När det gäller barn som vistas på sjukhus är det är

enligt regeringen viktigt att sjukvården tar hänsyn

till barnens behov och inte åstadkommer onödigt

lidande eller psykiska påfrestningar. Nordisk

förening för sjuka barns behov (NOBAB) har utarbetat

en standard, Nordisk standard för omsorg om barn och

unga på sjukhus, med utgångspunkt från

barnkonventionen. Den är avsedd att användas som ett

redskap för att värna om barnets rättigheter och en

god utvecklingsmiljö när barnet vårdas på sjukhus.

Enligt regeringen bör de kvalitetskrav som

formulerats i standarden vara vägledande inom

sjukvården för att tillgodose barnets behov.

Landstingen bör sträva efter att så långt möjligt

låta barn vårdas på barnklinik med särskild

barnutbildad personal, anförs det.

Enligt propositionen finns det ca 200

ungdomsmottagningar i Sverige. Mottagningarna vänder

sig till ungdomar mellan 13 och 20 eller 25 års

ålder och har som mål att förebygga fysisk och

psykisk ohälsa. Till dessa mottagningar kan ungdomar

vända sig med frågor som rör sex och samlevnad samt

med varierande hälsofrågor av mer psykisk eller

social karaktär. Enligt propositionen uppger

personal på ungdomsmottagningarna att ungdomar med

psykiska och sociala problem har ökat markant under

de senaste åren. Allt fler ungdomsmottagningar har

fått psykosocial kompetens och kan erbjuda råd, stöd

och i vissa fall psykoterapi.

Bakgrund och tidigare behandling

Senast i betänkande 1997/98:SoU13 behandlade

utskottet ett motionsyrkande om fetalt

alkoholsyndrom, FAS. Utskottet hänvisade till den

bakgrundsredovisning som ges i betänkande

1997/98:SoU2 samt anförde följande:

Utskottet vidhåller att det är ytterst angeläget att

informera om riskerna med att använda alkohol och

droger under graviditeten. Viktiga insatser görs

redan i dag inom mödravårdscentralen och genom

Folkhälsoinstitutets försorg. Socialstyrelsen har

vidare i rapporten Hälsovård före, under och efter

graviditet (SoS-rapport 1996:7) visat hur arbetet

med att förmå kvinnor att ändra ett hälsofarligt

beteende kan bedrivas.

Utskottet ansåg motionen i huvudsak tillgodosedd och

avstyrkte den därför. Riksdagen följde utskottet.

I betänkande 1998/99:SoU3 Stärkt patientinflytande

m.m. behandlade utskottet bl.a. regeringens

proposition 1997/98:189 Patientens ställning samt

motioner om att införa en vårdgaranti (s. 11 f.).

Utskottet delade inställningen i propositionen att

tidsfrister inom vården inte bör lagfästas utan att

det i stället är lämpligare att bygga vidare på

systemet med överenskommelser mellan staten och

landstingen. Utskottet påpekade att regeringen har

uppdragit åt Socialstyrelsen att beskriva och

analysera förutsättningarna för och konsekvenserna

av införandet av en behandlingsgaranti inom svensk

hälso- och sjukvård. Utgångspunkten är att frågan

skall få en allsidig belysning som bl.a. innefattar

ett ekonomiskt, organisatoriskt, praktiskt och

medicinskt perspektiv. Uppdraget skall redovisas

till regeringen före utgången av februari månad

1999. Utskottet ansåg att resultatet av det pågående

utrednings-arbetet borde avvaktas och att riksdagen

inte borde ta något initiativ på området.

Motionsyrkandena avstyrktes. Företrädare för

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och

Folkpartiet avgav reservationer i fråga om

vårdgarantin.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1998/99:54).

Regeringen beslutade i september 1998 att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram underlag som

beskriver vilken barnkompetens som bör säkerställas

bland den hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar

med barn och ungdomar. Uppdraget skall utföras i

samråd med Landstingsförbundet. Socialstyrelsen

skall även undersöka möjligheterna att utarbeta

riktlinjer för de kvalitetskrav som Nordisk standard

för omsorg om barn och unga (NOBAB) formulerat för

att tillgodose barns behov vid vistelse på sjukhus.

Uppdraget innefattar även att göra en översyn av

ungdomsmottagningarnas förebyggande verksamhet,

särskilt stödet till unga män, samt att belysa det

medicinska omhändertagandet för asylsökande barn.

Uppdraget skall slutredovisas senast den 31 december

2000.

Patientavgifterna för barn och ungdomar upp t.o.m.

19 år har avskaffats i samtliga landsting fr.o.m.

den 1 januari 1998 i syfte att kunna erbjuda alla

barn i landet en god vård utan hänsyn till familjens

privata ekonomi. Bakgrunden till beslutet var att

det under de senaste åren hade framkommit uppgifter

om att barnfamiljer i vissa fall avstått från

läkarkontakt av ekonomiska skäl (budgetprop.

1997/98:1, utg.omr. 9, avsnitt 4.2.4).

Barnpsykiatrikommittén anför i sitt slutbetänkande

att ungdomsmottagningarna har en viktig roll att

fylla i att tidigt fånga upp och ge stöd åt ungdomar

med psykiska och psykosociala problem. Det är enligt

kommittén av största vikt att ungdomsmottagningarna

får fortsatta möjligheter att verka och utveckla

sitt arbete och då även finna former för att bättre

tillgodose pojkars behov.

Regeringen inrättade under 1997 en nationell

ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande

insatser under socialministerns ledning.

Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp ett

långsiktigt förebyggande arbete som kan kompensera

de förändringar som EU-medlemskapet medfört för den

svenska alkoholpolitiken. Det handlar bl.a. om

insatser som direkt kan påverka människors

förhållningssätt och vanor och som också ökar det

individuella ansvarstagandet.

Regeringen har också tillsatt kommittén Oberoende

Alkoholsamarbetet (OAS). Kommittén har till uppgift

att utveckla samarbetet mellan berörda myndigheter,

försäkringsbolag och olika branschorganisationer på

alkohol-området samt uppmuntra till engagemang i

arbetet mot missbruk och alkoholskador. Bl.a. har

initiativ tagits för att åstadkomma en alkoholfri

uppväxt och alkoholfria graviditetsperioder.

Enligt budgetpropositionen för år 1999 har

inrättandet av den nationella ledningsgruppen och

branschsamarbetet i OAS tillsammans med

Folkhälsoinstitutets och Alkoholinspektionens

insatser lett till en ökad aktivitet på

alkoholområdet. Regeringen bedömer att de insatser

som genomförts har fungerat och varit nödvändiga för

att få i gång en aktiv process.

Utskottets bedömning

I motionerna So209 (m) och So238 (m) anförs att

avskaffandet av patientavgifterna inom

barnsjukvården har medfört sämre tillgänglighet till

vården. Enligt 26 § hälso- och sjukvårdslagen får

vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget

eller kommunen bestämmer i den mån inte annat är

föreskrivet. Huruvida patientavgifterna inom

barnsjukvården skall återinföras eller ej är således

inte en fråga för riksdagen. Utskottet vill dock i

sammanhanget erinra om att riksdagen har antagit

riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och

sjukvården (prop. 1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14,

rskr. 1996/97:186). Motionerna avstyrks.

Barnpsykiatrikommittén har betonat

ungdomsmottagningarnas viktiga roll när det gäller

att tidigt fånga upp och ge stöd åt ungdomar med

olika problem. Vidare har Socialstyrelsen fått i

uppdrag att göra en översyn av

ungdomsmottagningarnas förebyggande verksamhet. Mot

bakgrund härav anser utskottet att riksdagen inte

bör ta något initiativ i anledning av motionerna

So314 (c) yrkande 6 delvis och A291 (v) yrkande 15.

Dessa avstyrks.

När det gäller frågan om en vårdgaranti bör införas

vidhåller utskottet att resultatet av det pågående

utredningsarbetet kring en behandlingsgaranti inom

Socialstyrelsen bör avvaktas. Utskottet avstyrker

därmed motion So464 (fp) yrkande 12 delvis.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

viktigt att sjukvården, vid barns vistelse på

sjukhus, tar hänsyn till barnens behov och inte

åstadkommer onödigt lidande eller psykiska

påfrestningar. Socialstyrelsen har regeringens

uppdrag att undersöka möjligheterna att utarbeta

riktlinjer för de kvalitetskrav som Nordisk standard

för omsorg om barn och unga formulerat för att

tillgodose barns behov vid vistelse på sjukhus. I

avvaktan på resultatet av detta arbete bör motion

So464 (fp) yrkande 14 avslås.

Utskottet vidhåller att det är ytterst angeläget att

informera om riskerna med att använda alkohol och

droger under graviditeten. Viktiga insatser görs

redan, bl.a. inom mödrahälsovården och genom

Folkhälsoinstitutets försorg. Den nationella

ledningsgruppen för alkohol- och

narkotikaförebyggande insatser arbetar bl.a. med att

påverka människors vanor och förhållningssätt till

alkohol. Oberoende Alkoholsamarbetet (OAS) har också

tagit initiativ när det gäller att förmå kvinnor att

avstå från alkohol under graviditeten. Motionerna

So339 (kd) och So345 (kd) är i huvudsak

tillgodosedda och avstyrks därför.

Folkhälsofrågor m.m.

Motionerna

I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om barnens innemiljö (yrkande

10). Enligt motionärerna tillbringar många barn en

stor del av sin tid i en från hälsosynpunkt dålig

innemiljö. Många föräldrar röker hemma, sjuka hus

ger upphov till allergier och radon i hemmet orsakar

cancer. Motionärerna anför att det är nödvändigt att

ansträngningarna för att säkerställa en hälsosam

innemiljö för alla barn intensifieras. I motionen

begärs vidare ett tillkännagivande om

skadeförebyggande program bland barn och ungdom

(yrkande 11). Hälso- och sjukvården måste enligt

motionärerna aktivt bidra till att, i samarbete med

kommuner och frivilliga organisationer, minska

olycksfallsskadorna, speciellt bland de barn som i

dag löper störst risk att skadas och dödas i olika

typer av olyckor. Generella miljöinriktade insatser

som obligatorisk cykelhjälm, simundervisning till

alla barn, systematiskt skadeförebyggande insatser i

skolan och i fritidsanläggningar är därvid av stor

betydelse, sägs det i motionen. Motionärerna anser

det angeläget att systematiska skadeförebyggande

program bland barn och ungdom finns i alla landsting

före år 2000. Motionärerna yrkar vidare ett

tillkännagivande till regeringen om att ett tydligt

barnperspektiv bör inkluderas i den nationella

forskningsplanen kring ojämlikhet i hälsa (yrkande

12). Motionärerna anför att det krävs speciella

insatser för att stimulera och stödja en

tvärvetenskaplig forskning kring orsakerna till de

observerade skillnaderna i ohälsa bland barn med

olika social bakgrund. I motionen begärs slutligen

ett tillkännagivande om vikten av ett tydligt

barnperspektiv i övergripande mål och riktlinjer för

hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet

(yrkande 13). Enligt motionärerna är det nödvändigt

att skapa ett generellt heltäckande system för

förebyggande vård som omfattar individ-, familje-

och samhällsinriktade insatser och som bedrivs i

samverkan med bl.a. föräldrar, skolan,

socialtjänsten och frivilliga organisationer.

I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

hemställs om ett tillkännagivande om behovet av

barnhälsovetenskap (yrkande 13). Motionärerna anser

att satsningar behöver göras på ett nytt område inom

forskning och utbildning, nämligen

barnhälsovetenskap. Internationella hälsostrategier

och folkhälsovetenskapens arbetssätt skulle där

kombineras med barnens särskilda behov av skydd.

Utbildningen skulle enligt motionärerna vara

uppbyggd på inslag från olika slags

vetenskapsområden och inriktas på barn och barns

behov.

I motion So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande av vad i motionen

anförts om att synliggöra barns behov och miljöer

(yrkande 3 delvis). Motionärerna anser att alla

skall kunna välja dagis eller skola efter en tydlig

innehållsdeklaration vad gäller miljön. I dag har

var tredje sjuåring någon form av allergi.

Kommunerna har ett viktigt arbete framför sig med

att se över barnens arbetsmiljöer och använda

tilldelade resurser för att åtgärda brister, anför

motionärerna.

I motion So263 av Kenneth Lantz (kd) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförts om

prevention av brännskador, om att påbörja ett

projekt för att utvärdera hur insatser kan

genomföras i Sverige för att minska antalet bränn-

och skållningsolyckor samt om att primärvården bör

uppmanas att informera om barnbrännskador på ett

effektivt och preventivt sätt (yrkandena 1-3).

Enligt motionären skadas årligen omkring 6 000

svenska småbarn genom skållningsolyckor i hemmet. I

drygt 400 av fallen krävs sluten vård. Genom att

beskriva konkreta exempel på hur barn bränt sig kan

man få i gång en diskussion om hur liknande

situationer kan undvikas. Detta bör enligt

motionären vara en lämplig uppgift för

distriktssköterskorna, som har en nära och naturlig

kontakt med barnfamiljerna.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1997/98:SoU13 behandlades

motionsyrkanden om ett barnperspektiv dels i den

nationella forskningsplanen kring ojämlikhet i

hälsa, dels i övergripande mål och riktlinjer för

hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet.

Utskottet anförde följande:

I forskningspropositionen 1996/97:5 angav regeringen

att det finns indikationer på att klasskillnader

mellan barn ökar och att hälsoutvecklingen hos barn

därför bör ges särskild uppmärksamhet. Regeringen

ansåg det viktigt att få en klar bild bl.a. av vilka

orsakerna är till skillnader i hälsotillstånd mellan

barn med olika socioekonomisk bakgrund.

Socialvetenskapliga forskningsrådet fick därefter

regeringens uppdrag att i samråd med bl.a. berörda

forskningsråd utarbeta ett nationellt

forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i

hälsa. Utskottet förutsätter att

forskningsprogrammet kommer att omfatta även

skillnaderna i hälsa bland barn. - - -

Kommittén för nationella folkhälsomål har i uppdrag

att bl.a. föreslå mål för hälsoutvecklingen samt

strategier för att nå dessa mål. Måldokumentet skall

enligt direktiven vara en av utgångspunkterna i ett

offensivt och multisektoriellt folkhälsoarbete på

alla nivåer. Utskottet förutsätter att kommittén tar

upp barnrelaterade folkhälsoproblem, t.ex. allergier

och barnolycksfall, samt anger mål för barnens hälsa

och strategier för hur målen skall kunna uppnås.

Utskottet avstyrkte motionerna. Riksdagen följde

utskottet.

Ett motionsyrkande om skadeförebyggande program för

barn och ungdomar behandlades i betänkande

1997/98:SoU11 Folkhälsofrågor. I sin bedömning

anförde utskottet följande i denna del:

Den totala dödligheten i olycksfallsskador har

minskat med 10 % under det senaste decenniet.

Särskilt framgångsrikt har arbetet varit med att

minska dödsolycksfall bland barn. WHO:s mål att

minska antalet dödsfall, skador och handikapp till

följd av olyckshändelser med 25 % till år 2000

kommer troligen att uppfyllas. Skadeförebyggande

verksamheter pågår på bred front i landet, bl.a.

genom det nationella tvärsektoriella

skadeprogrammet. Det finns såväl kommunala som

regionala program för skadeförebyggande åtgärder.

- - - Utskottet förutsätter att skador såsom

folkhälsoproblem kommer att belysas både i det

nationella handlingsprogrammet för att minska den

miljörelaterade ohälsan och av Kommittén för

nationella folkhälsomål. Utskottet utgår vidare från

att det skadeförebyggande arbetet kommer att

fortsätta och utvecklas utan något tillkännagivande

till regeringen i frågan.

Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1997/98:57).

Kommittén för nationella folkhälsomål har till

uppgift att utarbeta nationella mål för

hälsoutvecklingen. Målen skall vara vägledande för

samhällets insatser för att främja folkhälsan,

förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra

förtida och undvikbar funktionsnedsättning,

sjuklighet och död. Kommittén presenterade i mars

1998 betänkandet Hur skall Sverige må bättre -

första steget mot nationella folkhälsomål (SOU

1998:43). I betänkandet lyfter kommittén fram 13

områden som bedöms komma att spela en central roll i

formuleringen av nationella folkhälsomål och

strategier. Som exempel kan nämnas tobak och

alkohol, psykisk ohälsa, allergier, skador, boende

och närmiljö samt folkhälsoinsatser för barn och

ungdomar. Kommittén avser att belysa

folkhälsostrategier ur ett barn- och

ungdomsperspektiv. Kommittén planerar att lämna sitt

slutbetänkande under våren år 2000.

I mars 1998 överlämnade Socialvetenskapliga

forskningsrådet till regeringen ett nationellt

program för forskning om ojämlikhet i hälsa. I

programmet anges bl.a. att det finns flera skäl att

särskilt beakta barns villkor i ett

forskningsprogram om ojämlikhet i hälsa. Eftersom

barn i mindre utsträckning än vuxna själva kan välja

sin situation kan de generellt ses som en utsatt

grupp. Deras ohälsa bör redan av detta skäl ställas

i fokus. Därutöver har barns villkor troligtvis

långsiktiga effekter för deras hälsa senare i livet,

anförs det i forskningsprogrammet.

Folkhälsoinstitutet har tillsammans med ett antal

andra myndigheter tagit initiativet till en stor

informationssatsning om innemiljön, Inne 99. Under

innemiljöåret 1999 kommer innemiljön att belysas ur

många olika aspekter, bl.a. luftkvalitet och

termiskt klimat, ljudmiljö, olycksrisker m.m. Syftet

med satsningen är att få beslutsfattare i företag,

myndigheter och organisationer att uppmärksamma

behovet av en sund och hälsosam innemiljö. Sambandet

mellan innemiljön och hälsan utgör grunden och skall

lyftas fram. Under januari-mars 1999 kommer

satsningen att fokusera på barns innemiljöer i

skolor och daghem.

Folkhälsoinstitutet skall enligt regleringsbrevet

för budgetåret 1999 utveckla metoder för att bättre

nå föräldrar med information i bl.a.

allergiförebyggande syfte. Arbetet skall inriktas

mot verksamheter som t.ex. mödra- och

barnavårdscentraler och vårdcentraler. Uppdraget

skall redovisas senast den 31 mars 2000.

Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende

Barnombudsmannen skall det olycksfallsförebyggande

arbetet för barn och ungdomar utvecklas och

förbättras och riskmedvetandet hos barn och ungdomar

öka. Barnombudsmannen skall redovisa bl.a. vilka

åtgärder myndigheten har vidtagit för att samordna

och utveckla det olycksförebyggande arbetet, vilka

aktörer som har nåtts av myndighetens insatser,

vilka effekter som har uppnåtts samt vilka områden

som bör prioriteras.

Nationella riktlinjer för allergi i skolan har

nyligen utarbetats av Skolläkarföreningen,

Riksföreningen för skolsköterskor, Astma- och

allergisjuksköterskeföreningen, Barnläkarföreningen,

Astma- och Allergiförbundet, Skolledarförbundet och

FHI. Riktlinjerna skall under våren 1999 remitteras

till bl.a. landsting och kommuner.

Utskottets bedömning

Sedan länge pågår arbete på bred front för att

förebygga allergi och lindra dess verkningar.

Folkhälsoinstitutet, Boverket och andra berörda

myndigheter kommer, inom ramen för satsningen på

temat Inne 99, att under innevarande år initiera

aktiviteter med inriktning på inomhusmiljöer där

barn och ungdomar vistas. Folkhälsoinstitutet har

fått i uppdrag att utveckla metoder för att bättre

informera föräldrar när det gäller

allergiprevention. Nationella riktlinjer för allergi

i skolan har nyligen utarbetats. Vidare kommer bl.a.

allergier, tobaksrökning och folkhälsoinsatser för

barn och ungdomar att vara prioriterade områden i

Kommitténs för nationella folkhälsomål fortsatta

arbete. Utskottet anser att motionerna So8 (c)

yrkande 10 och So309 (mp) yrkande 3 delvis får anses

i huvudsak tillgodosedda och avstyrker dem därför.

När det gäller skadeförebyggande verksamhet pågår

också arbete på bred front, bl.a. genom det

nationella tvärsektoriella skadeprogrammet samt

genom kommunala och regionala program för

skadeförebyggande åtgärder. Barnombudsmannen har i

uppdrag att bl.a. samordna och utveckla det

olycksförebyggande arbetet för barn och ungdomar.

Vidare kommer skador såsom folkhälsoproblem att

belysas av Kommittén för nationella folkhälsomål.

Även motionerna So8 (c) yrkande 11 och So263 (kd)

yrkandena 1-3 är i huvudsak tillgodosedda och

avstyrks.

Enligt det nationella programmet för forskning om

ojämlikhet i hälsa finns det flera skäl till att

särskilt beakta barns villkor och ställa deras

ohälsa i fokus. Utskottet konstaterar vidare att

Kommittén för nationella folkhälsomål kommer att

lyfta fram barn- och ungdomsperspektivet i sitt

arbete med hälsomål och strategier för

folkhälsoarbetet. Yrkandena 12 och 13 i motion So8

(c) är också i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.

I forskningspropositionen 1996/97:5 anförde

regeringen att det är viktigt med en kontinuerlig

och bred forskning om barns villkor och om hur barns

hälsa utvecklats. Vidare har Socialstyrelsen i

Folkhälsorapport 1997 påtalat behovet av forskning

om barns fysiska och psykiska hälsa. Mot bakgrund

härav anser utskottet att motion So464 (fp) yrkande

13 bör avslås.

Föräldrautbildning

Motionerna

I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs

om ett tillkännagivande om behovet av utökad

föräldrautbildning (yrkande 5). Motionärerna anser

att föräldrautbildning och föräldrastöd kan behövas

under barns hela uppväxttid och att föräldrar i

större utsträckning bör ges möjlighet till sådant

stöd när mödra- och barnavårdscentralernas ansvar

upphört. Formerna för föräldraträffar inom för- och

grundskolan bör utvecklas så att alla föräldrar,

även exempelvis invandrarfamiljer, kan känna sig

delaktiga, anförs det i motionen.

I motion So448 av Inger Davidson (kd) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag som stöder

och stimulerar föräldrastödjande verksamhet.

Motionären anser att verksamheter som arbetar med

föräldrastöd och föräldrautbildning behöver stöd

från statsmakterna.

I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om

relationsstörningar mellan spädbarn och föräldrar

(yrkande 10). Motionärerna framhåller vikten av att

ett fungerande samspel mellan föräldrar och barn

snabbt kommer till stånd för att inte barnet skall

riskera att skadas i sin utveckling. Enligt

motionärerna bör insatser med kvalificerad

psykologisk behandling påbörjas redan under

graviditeten och samspelsbehandling ingå i

verksamheten vid varje mödravårdsenhet.

I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande av vad i motionen

anförts om att genomföra FN:s barnkonvention i

Sverige (yrkande 1). Enligt motionärerna bör

föräldrautbildning erbjudas inte bara föräldrar till

de minsta barnen utan även föräldrar med barn långt

upp i tonåren. Motionärerna anser att mödra- och

barnhälsovården samt skolhälso-vården är viktiga

stöd för föräldrarna och att neddragningarna inom

dessa områden måste stoppas.

I motion So352 av Anita Jönsson och Karin Wegestål

(s) yrkas att regeringen ges till känna vad i

motionen anförts om barnhälsovården. Motionärerna

anser att föräldrastödjande projekt bör ingå i

barnhälsovårdens ordinarie verksamhet. Kontakten med

samtliga barn och föräldrar bör fortsätta

regelbundet tills barnet börjar skolan. Det krävs

metodutveckling, utbildning av personal och ett

samarbete mellan hem, skola, föreningar,

socialtjänst, fritidsledare, polis m.fl., anförs

det.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har behandlat motionsyrkanden om

föräldrautbildning och stöd i föräldraskapet vid ett

flertal tillfällen, senast i betänkande

1997/98:SoU13, vartill hänvisas (s. 68 f.).

Utskottet avstyrkte där ett antal motionsyrkanden om

föräldrautbildning i avvaktan på regeringens

aviserade proposition med anledning av betänkandet

Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161). Riksdagen

följde utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att

beredningen i Regeringskansliet av betänkandet Stöd

i föräldraskapet bör avvaktas. Motionerna So352 (s),

So379 (kd) yrkande 10, So380 (v) yrkande 5, So448

(kd) och So464 (fp) yrkande 1 avstyrks.

Familjerådgivning m.m.

Motionen

I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad

verksamhet vid familjerådgivningsbyråer (yrkande 8).

Motionärerna anför att en bra familjerådgivning kan

bidra till att reda ut problem i samband med

skilsmässa eller till att skilsmässa helt kan

undvikas. Motionärerna önskar en plan för hur en

utvidgad avgiftsfri familjerådgivning skall kunna

förverkligas i alla kommuner. I motionen begärs

vidare ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om att öka möjligheterna att utse

kontaktperson eller ombud för barn (yrkande 9).

Kontaktpersonens uppgift skall vara att se till

barnets bästa i krislägen, t.ex. vid skilsmässa.

Förordnade av kontaktperson eller ombud skall enligt

motionärerna kunna begäras av barnet, socialnämnden,

vårdnadsutredaren eller någon barnet närstående

person.

Bakgrund och tidigare behandling

Familjerådgivning är sedan den 1 januari 1995 en

lagstadgad verksamhet enligt 12 a § andra stycket

socialtjänstlagen. Kommunerna skall sörja för att

familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det.

Enligt 35 § samma lag får kommunen för denna tjänst

ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen

bestämmer men ej överstigande självkostnaderna.

I betänkande 1993/94:SoU10 Familjerådgivning

behandlade utskottet regeringens förslag om att

kommunerna skulle vara skyldiga att erbjuda

familjerådgivning. Utskottet ansåg att kommunerna

borde ges möjlighet att ta ut skäliga avgifter för

familjerådgivningen och föreslog att 35 §

socialtjänstlagen skulle ändras så att detta klart

framgick. Enligt utskottet borde avgifterna dock

inte läggas på en sådan nivå att de avhåller

enskilda från att vända sig till

familjerådgivningen.

Socialnämnden kan enligt 10 § tredje stycket

socialtjänstlagen utse en kontaktperson eller en

familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans

närmaste i personliga angelägenheter, om den

enskilde begär eller samtycker till det. För att

socialnämnden skall kunna utse en kontaktperson för

ett barn under 15 år krävs att barnets

vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har

barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om

barnet självt begär eller samtycker till det.

Motionsyrkanden med krav på en utvidgad avgiftsfri

verksamhet vid familjerådgivningsbyråer har

utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen,

senast i betänkande 1997/98:SoU13. Utskottet vidhöll

att det inte var berett att ta ett sådant initiativ

som begärdes i motionen och avstyrkte densamma.

I samma betänkande behandlades även ett

motionsyrkande om att öka möjligheterna att utse

kontaktperson eller ombud för barn. Utskottet var

inte heller berett att ta något sådant initiativ och

avstyrkte yrkandet.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet har inte ändrat inställning vare sig i

fråga om en utvidgad avgiftsfri verksamhet vid

familjerådgivningsbyråer eller beträffande

möjligheterna att utse kontaktperson eller ombud för

barn. Motion So380 (v) yrkandena 8 och 9 avstyrks

därför.

Skolfrågor

Motionerna

I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om romska barn och deras möjlighet

till en trygg uppväxtmiljö (yrkande 8). Enligt

motionärerna erbjuder den svenska skolan inte någon

trygg studiemiljö för romska barn. De känner sig

förnedrade och diskriminerade och har ofta svårt att

följa med i skolarbetet, bl.a. på grund av att den

romska kulturen bygger på en muntlig tradition medan

den svenska skolan främst är inriktad på skriftliga

prestationer. Enligt motionärerna hoppar många

elever av skolan eller går ut med ofullständiga

betyg. Motionärerna anser att barnomsorg och skola

skall ta hänsyn till de romska barnens

förutsättningar och att deras särskilda behov skall

uppmärksammas och tillgodoses. Inom både förskola

och skola bör det arbetas fram undervisningsmetoder

som tar hänsyn till den romska kulturens muntliga

karaktär. Romska lärare och elevassistenter bör

finnas som förebilder, anförs det vidare. I motionen

begärs vidare ett tillkännagivande till regeringen

om vad i motionen anförts om en trygg skolmiljö och

utökat vuxenstöd (yrkande 13). Motionärerna påpekar

att en fjärdedel av alla barn mobbas redan på

lågstadiet. Motionärerna anser att barn har samma

rätt som vuxna till en fungerande arbetsmiljö, både

fysiskt, psykosocialt och studiemässigt. Skolan

måste ges förutsättningar att skapa en miljö där

barnen kan känna sig trygga och ha tillgång till ett

utökat vuxenstöd, både i undervisningen och på

rasterna, anförs det. Motionärerna begär även ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om

elevinflytande (yrkande 14). Sveriges elever har

inte något egentligt inflytande på vare sig

undervisningen eller skolmiljön, trots att de önskar

detta och i många frågor dessutom har större kunskap

än skolpersonalen. Motionärerna anser att barn och

ungdomar skall ha medinflytande i frågor som rör dem

själva och att deras unika kunskaper om sin egen

arbetsmiljö och sina egna förhållanden skall tas

till vara. I motionen begärs också ett

tillkännagivande om att ge barn kunskaper om

barnkonventionen (yrkande 15). Motionärerna vill att

skolan skall ta ansvar för att barn får kunskap om

sina rättigheter och att barnkonventionen får en

tydlig plats i läroplanen. Slutligen hemställs i

motionen om ett tillkännagivande till regeringen om

vad i motionen anförts om alla barns rätt till

förskola (yrkande 16). Motionärerna anser att alla

barn som bor i Sverige skall ha rätt till en plats i

barnomsorgen, oavsett om föräldrarna arbetar eller

har blivit arbetslösa. Att ta ifrån barn deras

dagisplatser om föräldrarna blir arbetslösa innebär

dels att barnet förlorar en utvecklande miljö, dels

att förälderns möjlighet att söka arbete försämras,

anförs det.

I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om att den nationella

utvärderingen av skolan bör omfatta en systematisk

redovisning av elevernas egna upplevelser av sin

skolsituation (yrkande 9). Enligt motionärerna är

det väsentligt att regelbundet ta reda på hur barnen

själva upplever skolan och systematiskt arbeta för

att allt fler barn från socialt mindre gynnade hem

trivs i skolan och tycker att den tillför dem något

meningsfullt och viktigt. Utfallet av dessa

"upplevelsestudier" bör ingå som en del av de

nationella utvärderingarna av skolan, anförs det.

Tre motioner handlar om skolhälsovården.

I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om

behovet av nationella riktlinjer för skolhälsovården

(yrkande 4). Enligt motionärerna har skolhälsovården

organiserats på olika sätt i olika kommuner, vilket

har medfört en viss ojämlikhet mellan kommunerna när

det gäller resurser till skolhälsovården. För att

undanröja denna ojämlikhet behövs det enligt

motionärerna nationella riktlinjer avseende både

skolhälsovården och skolpsykologerna.

I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om folkhälsoarbete för barn

(yrkande 6 delvis). Motionärerna anser det angeläget

att satsa på skolhälsovården. Där kan man tidigt

upptäcka ohälsofaktorer i barns vardagsmiljö samt ge

rådgivning till elever i riskzonen.

I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas

att regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförts om Barnpsykiatrikommittén (yrkande 12

delvis). Motionärerna anför att köerna ökar till

barn- och ungdomspsykiatrin, vilket sannolikt beror

på nedrustningen av skolhälsovården. Motionärerna

kräver att skolhälsovården skall förstärkas.

I två motioner berörs sex- och samlevnadsfrågor.

I motion A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) hemställs

att regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för information till ungdomar om

sex- och samlevnadsfrågor (yrkande 6). Enligt

motionärerna sker tonårsflickors sexuella debut i

alltför hög grad på pojkarnas villkor. Motionärerna

anser att ett aktivt jämställdhetsarbete måste ske

redan under tonåren, både vad gäller ungdomars språk

och deras samlevnad. Skolhälsovården måste ges stöd

i informationen om sex- och samlevnadsfrågor till

ungdomar. Ungdomsmottagningar som stöder och hjälper

unga kvinnor behöver ge särskild information även

till unga män, anförs det vidare. Motionärerna anser

att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att genomföra

en upplysningskampanj speciellt riktad till

tonårsgrupperna.

I motion So450 av Barbro Johansson (mp) hemställs om

ett tillkännagivande till regeringen om att ett

informationsprogram riktat till ungdomar bör tas

fram enligt intentionerna i motionen och att en

utredning bör göras. Enligt motionären krävs av unga

flickor att de skall ställa upp på allt mer

avancerade sexlekar, vilket kan medföra både fysiska

och psykiska men för dem. Motionären anser att

frågan bör utredas och kartläggas samt att ett

program för information till skolorna bör tas fram.

Propositionen

Skolhälsovården är ett viktigt inslag i den

förebyggande hälsovården för barn och ungdomar, sägs

det i propositionen. Enligt skollagen (1985:1100) är

kommunerna skyldiga att tillhandahålla skolhälsovård

för elever i bl.a. grundskolan och gymnasieskolan.

Skolhälsovården är dock ojämnt fördelad i landet.

Enligt regeringens mening kan den stora variationen

mellan kommuner inte anses ligga i linje med

barnkonventionens bestämmelser och anda. I

propositionen redogörs för regeringens avsikt att

tillsätta en särskild utredare inom området.

Bakgrund och tidigare behandling

I skollagen (1985:1100) gäller sedan den 1 januari

1998 skärpta bestämmelser om bl.a. mobbning (prop.

1997/98:6, bet. 1997/98:UbU5). I 1 kap. 2 § stadgas

att den som verkar inom skolan särskilt skall aktivt

motverka alla former av kränkande behandling såsom

mobbning och rasistiska beteenden. Även i

läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet,

förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94)

respektive för de frivilliga skolformerna (Lpf 94)

har rektors och lärares ansvar för arbetet mot

mobbning och annan kränkande behandling skärpts.

Utbildningsutskottet föreslog i det ovannämnda

betänkandet, vilket godkändes av riksdagen, ett

tillkännagivande om att regeringen bör överväga hur

man på lämpligaste sätt skall kunna markera att

trakasserier på grund av kön eller sexuell identitet

inte får förekomma. I betänkandet behandlades ett

flertal motioner om bl.a. mobbning och om

arbetsmiljön i övrigt i skolan (s. 27-38).

Enligt 4 kap. 2 § skollagen, som avser grundskolan,

skall eleverna ha inflytande över hur deras

utbildning utformas. Omfattningen och utformningen

av elevernas inflytande skall anpassas efter deras

ålder och mognad. Motsvarande bestämmelser finns

även för andra skolformer som t.ex. gymnasieskolan.

I 3 kap. 6 § grundskoleförordningen (1997:599)

föreskrivs att utformningen av elevinflytandet skall

anges i skolornas arbetsplan. Av läroplanerna Lpo 94

och Lpf 94 framgår vidare att rektor har ett

särskilt ansvar för att arbetsformerna utvecklas så

att ett aktivt elevinflytande gynnas. I den nya

läroplanen för förskolan (Lpfö 98) står det att alla

som arbetar i förskolan skall verka för att det

enskilda barnet utvecklar förmåga och vilja att ta

ansvar och utöva inflytande i förskolan. Arbetslaget

skall se till att alla barn får möjlighet att efter

ökande förmåga påverka verksamhetens innehåll och

arbetssätt och delta i utvärderingen av

verksamheten.

Av 2 a kap. 6 § skollagen följer att

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall

tillhandahållas i den omfattning det behövs med

hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller

studier eller barnets eget behov.

Motioner om alla barns rätt till förskola

behandlades bl.a. i betänkandena 1997/98:UbU5 och

UbU16.

Utbildningsutskottet behandlade motionsyrkanden om sex- och

samlevnadsundervisning i betänkande 1997/98:UbU9 (s.

22 f.) samt om jämställdhet mellan könen som delämne

inom sexualundervisningen i betänkande 1997/98:UbU15

(s. 8 f.).

I budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 16

avsnitt 4.5.2) tar regeringen upp frågan om

barnomsorg vid arbetslöshet. I 40 % av kommunerna

mister ett förskolebarn sin plats i barnomsorgen när

en förälder blir arbetslös. För barn till arbetslösa

som inte har någon barnomsorgsplats erbjuder endast

28 % av kommunerna sådan plats. Regeringen anför att

förskolan har betydelse för alla barns utveckling

och lärande men störst betydelse för barn som på

olika sätt är utsatta. För barn vars föräldrar är

arbetslösa spelar barnomsorgen en viktig roll, dels

för barnens behov av trygghet och kontinuitet, dels

för föräldrarnas möjligheter att söka ett nytt

arbete. Regeringen anser att det är orimligt att

arbetslöshet i familjen i nära hälften av landets

kommuner innebär att barnet mister sin plats i

barnomsorgen.

Som tidigare nämnts har regeringen tillsatt en

särskild utredare med uppdrag att kartlägga

elevvårdens och skolhälsovårdens verksamhet och

funktion samt överväga lämpliga åtgärder i syfte att

höja verksamhetens kvalitet och effektivitet (dir.

1998:59). Utredningsarbetet skall vara avslutat

senast den 15 december 1999.

Statsrådet Ingegerd Wärnersson besvarade den 1

december 1998 en interpellation om sex- och

samlevnadsundervisningen i skolan. Statsrådet

uttalade bl.a. att det inom Utbildningsdepartementet

inom kort kommer att tillsättas en projektgrupp som

under 1999 skall arbeta med värdegrundsfrågor. Till

gruppen skall knytas ett ungdomsråd som är tänkt att

fungera som idégivare och referensgrupp.

Ungdomsrådet kommer bl.a. att överväga hur sex- och

samlevnadsundervisningen i gymnasiet kan förbättras.

Statsrådet anförde vidare bl.a. att Skolverket tagit

fram referensmaterial om sex och samlevnad som

skickats ut till samtliga grund-, sär- och

gymnasieskolor. Skolverket har vidare fått i uppdrag

att utarbeta referensmaterial om hur man lokalt kan

arbeta med frågor som t.ex. trakasserier på grund av

kön. Statsrådet uppgav sig ha för avsikt att ha

skärpt uppmärksamhet på dessa frågor och noga följa

det lokala arbetet ute på skolorna.

Jordbruksminister Margareta Winberg, tillika

ansvarig för jämställdhetsfrågorna i regeringen,

besvarade den 7 december 1998 en interpellation om

ungdomars syn på sex. Ministern anförde att

statssekreterarna från Justitie-, Social-,

Utbildnings- och Kulturdepartementen har påbörjat

ett arbete med att kartlägga de insatser som gjorts

inom olika områden för att komma till rätta med

problemet med våld mot och mobbning av kvinnor och

flickor. Sammanställningen kommer att bli klar före

jul och därefter kommer eventuellt vidare åtgärder

att vidtas. Det handlar enligt ministern om att

förändra grundläggande värderingar och det krävs att

både skolan och föräldrarna tar sitt ansvar i

frågan.

Regeringen har givit Skolverket i uppdrag bl.a. att

granska skolornas arbete mot mobbning och att

utvärdera skolornas sex- och samlevnadsundervisning.

Utbildningsutskottets yttrande

När det gäller frågan om att barnkonventionen bör få

en tydlig plats i läroplanen, erinrar

utbildningsutskottet om att det av läroplanerna för

ungdomsskolan framgår att rektor har ett särskilt

ansvar för att skolpersonalen får kännedom om de

internationella överenskommelser som Sverige har

förbundit sig att beakta i utbildningen. I

anslutning till att läroplanerna fastställdes gav

Skolverket år 1995 ut en bok på regeringens uppdrag,

Överenskommet. Boken, som innehåller fyra

internationella överenskommelser vilka ligger till

grund för de nya läroplanerna, har skickats ut till

alla lärare och rektorer för att användas som

studiematerial i undervisningen.

Utbildningsutskottet utgår från att rektorerna tar

sitt ansvar i nu berört hänseende och därmed gör det

möjligt för barn att tidigt lära känna sina

rättigheter. Enligt utskottet bör socialutskottet

anse motion So7 (v) yrkande 15 tillgodosedd och

avstyrka bifall till yrkandet.

Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning

att skolhälsovården har en viktig roll i att tidigt

upptäcka och förebygga olika problem. I direktiven

till den särskilda utredningen om elevvården och

skolhälsovården erinrar regeringen om att

Barnkommittén har påpekat att de stora variationerna

mellan kommuner i fråga om elevvården inte kan anses

ligga i linje med barnkonventionens bestämmelser och

anda. Mot bakgrund av pågående utredningsarbete

anser utbildningsutskottet att socialutskottet inte

bör föreslå riksdagen att vidta någon särskild

åtgärd med anledning av motion So5 (kd) yrkande 4.

När det gäller frågan om romska barns situation

pekar utbildningsutskottet på att Skolverket har i

uppdrag att undersöka hur situationen kan förbättras

för romska elever, vilket uppdrag skall redovisas i

mars 1999. Uppdraget har sin upprinnelse i en

rapport, Romer i Sverige - tillsammans i förändring

(Ds 1997:49). Med hänvisning till vad som redovisats

bör socialutskottet avstyrka motion So7 (v) yrkande

8.

Angående motionerna om skolmiljön och elevernas

skolsituation erinrar utbildningsutskottet om de

skärpningar och förtydliganden som gjorts i

skollagen och i läroplanerna för att komma till

rätta med mobbning i skolan samt hänvisar till den

utförliga behandling av frågorna som gjordes i

betänkande 1997/98:UbU5. Utskottet upplyser även om

att regeringen enligt uppgift avser att under år

1999 ge Skolverket i uppdrag att genom sina

utbildningsinspektörer granska hur skolorna arbetar

med mobbning. Utskottet hänvisar vidare till det

värdegrundsprojekt som kommer att starta inom

Utbildningsdepartementet. Slutligen påpekas att

Skolverket vart tredje år gör attitydundersökningar,

varvid man mäter attityder till skolan hos ett

riksrepresentativt urval av allmänhet, föräldrar,

elever och lärare. Den senaste rapporten

publicerades i december 1998 (Skolverkets rapport nr

144).

Utbildningsutskottet föreslår att motionerna So7

(v) yrkande 13 och So8 (c) yrkande 9 skall

avstyrkas.

Utskottet hänvisar med anledning av frågan om

elevinflytande i skolan till bestämmelserna härom i

bl.a. skollagen och läroplanerna. Utskottet nämner

även att Skolverket, inom ramen för

utvecklingsprojektet ELEVSAM (Elev-inflytande -

arbetssätt och arbetsformer), år 1998 har givit ut

boken Jag vill ha inflytande över allt, som sänts ut

till samtliga skolor i Sverige. I boken undersöks

begreppet elevinflytande samt diskuteras skolans

maktstrukturer och olika faktorer i skolan som styr

elevers möjligheter till inflytande. Även skolans

fysiska miljö och skoldemokratins relation till

närsamhället tas upp. Såväl gällande centrala

bestämmelser som det pågående utvecklingsarbetet

inom skolan motsvarar enligt utbildningsutskottets

uppfattning vad som begärs i motion So7 (v) yrkande

14. Socialutskottet bör därför anse yrkandet

tillgodosett och avstyrka detsamma.

När det gäller frågan om alla barns rätt till

förskola nämner utskottet att det tidigare har

behandlat motioner härom. Utskottet fann det oroande

att rätten till barnomsorg har urholkats genom att

kommunerna successivt skärpt reglerna härför. Med

hänvisning till att Skolverket noga följer

utvecklingen, och då utskottet utgick från att

kommunerna tog sitt ansvar, ville utskottet inte

förorda någon ändring i berört hänseende av gällande

bestämmelser. Utskottet hänvisar vidare till

regeringens uttalande i budgetpropositionen för år

1999. Mot bakgrund av vad som anförts anser

utbildningsutskottet att social-utskottet inte skall

föreslå riksdagen någon särskild åtgärd med

anledning av motion So7 (v) yrkande 16.

Socialutskottets bedömning

Utbildningsutskottet har mycket utförligt behandlat

det som tas upp i motionerna So5 (kd) yrkande 4, So7

(v) yrkandena 8 och 13-15 och So8 (c) yrkande 9.

Socialutskottet delar till fullo den bedömning som

utbildningsutskottet gjort. I motionerna So314 (c)

yrkande 6 delvis och So464 (fp) yrkande 12 delvis

berörs också frågor om skolhälsovården vilka faller

inom ramen för vad utbildningsutskottet anfört.

Samtliga motioner avstyrks.

Beträffande frågan om alla barns rätt till förskola

gör socialutskottet samma bedömning som regeringen

om förskolans betydelse för barns utveckling och

lärande. Utskottet instämmer i att det är orimligt

att förskolebarn i 40 % av landets kommuner mister

sin plats i förskolan när en förälder blir

arbetslös. Socialutskottet vill erinra om att

förskoleverksamhet enligt skollagen skall

tillhandahållas i den omfattning det behövs med

hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller

studier eller barnets eget behov. Socialutskottet

utgår liksom utbildningsutskottet från att

kommunerna tar sitt ansvar. Socialutskottet delar

bedömningen att riksdagen inte bör ta något

initiativ i frågan och avstyrker därmed motion So7

(v) yrkande 16.

Vad gäller motionerna So450 (mp) och A808 (c)

yrkande 6 konstaterar utskottet att det pågår ett

omfattande arbete på central och lokal nivå när det

gäller värdegrundsfrågor och frågor om sex och

samlevnad. Under innevarande år kommer ytterligare

satsningar att göras med inriktning på

värdegrundsarbetet och sex- och

samlevnadsundervisningen i skolan. Utskottet vill i

sammanhanget erinra om de skärpta bestämmelser om

bl.a. mobbning och annan kränkande behandling som

införts i skollagen och läroplanerna. Utskottet vill

också nämna den utredning som tillsatts i syfte att

höja kvaliteten och effektiviteten inom elevvården

och skolhälsovården. Även ungdomsmottagningarnas

verksamhet utreds, varvid stödet till unga män ses

över särskilt. Mot bakgrund av det arbete som pågår

på området, anser utskottet att de nämnda motionerna

får anses i huvudsak tillgodsedda och därför bör

avslås.

Asylsökande barn m.m.

Motionerna

I motion So7 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av

utlänningslagen för en generösare syn på

familjeåter- föreningsärenden (yrkande 10).

Motionärerna anser att svenska myndigheters

handläggning av ansökningar om familjeåterförening i

flykting- och invandrarärenden inte uppfyller

barnkonventionens krav på positiv, human och snabb

behandling. Det är i dag mycket svårt för en

barnfamilj som splittrats på grund av krig att

återförenas i Sverige. Myndigheternas beviskrav när

det gäller släktskap är i många fall omöjliga att

uppfylla, anförs det. Motionärerna anser att

reglerna för återförening av familjer bör bli mindre

restriktiva och mer humana, dvs. att barnets bästa

bör tillmätas större betydelse i bedömningen. I

motionen yrkas vidare att riksdagen hos regeringen

begär förslag till regler när det gäller asylsökande

barn så att de efter två års väntan på besked får

permanent uppehållstillstånd (yrkande 11).

Motionärerna anser att väntetiderna för besked om

asyl är oacceptabelt långa. Motionärerna yrkar också

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i medborgarskapslagen så att statslösa

barn får svenskt medborgarskap året efter att de

fått permanent uppehållstillstånd (yrkande 12).

Enligt barnkonventionen har varje barn rätt till ett

medborgarskap, särskilt i det fall barnet annars

skulle vara statslöst. Motionärerna anser att ett

barn som är statslöst och som bor i Sverige skall ha

rätt att få svenskt medborgarskap, oavsett

föräldrarnas medborgarskap.

I motion So5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

barnkonventionen och det internationella per-

spektivet (yrkande 5). Motionärerna anser att barn

till asylsökande föräldrar skall vara berättigade

till barnomsorg. Vidare skall asylsökande barn och

barn som av andra skäl söker uppehållstillstånd ha

samma rätt till utbildning som barn som är bosatta i

Sverige. Enligt motionärerna behövs en uppföljning

av hur utlänningslagens nya bestämmelser om barnets

bästa tillämpas i praktiken. Motionärerna anser

också att medborgarskapslagen bör ändras i syfte att

underlätta för statslösa barn att efter en viss tids

hemvist i Sverige få svenskt medborgarskap. UD och

Sida bör enligt motionärernas mening få i uppdrag

att utveckla särskilda riktlinjer för hur

barnperspektivet skall kunna uppnås i

biståndsarbetet. Dessutom bör regeringen uppmärksamt

bevaka regionala överenskommelser och traktat så att

de innehåller en barnsyn som stämmer med

barnkonventionen, anförs det i motionen.

I motion So8 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om de

gömda barnen (yrkande 14). Barn i familjer som

håller sig gömda för myndigheter på grund av

utvisningsbeslut har enligt motionärerna ingen

möjlighet att få basala behov som sjukvård och

skolgång tillgodosedda. Familjerna lever under en

mycket stark psykisk press som får förödande

konsekvenser för barnen. Motionärerna anser att det

bör göras en utredning eller kartläggning om

förhållandena för de gömda barnen samt om på vilket

sätt de medicinska insatserna för dessa barn skall

kunna säkras.

Propositionen

Regeringen delar Barnkommitténs uppfattning att

statens ansvar för barn som vistas olagligt i landet

kan trappas ned. Det skulle enligt regeringen uppstå

orimliga situationer om en myndighet åläggs att

verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning

av ett barn samtidigt som en annan myndighet är

skyldig att tillgodose detta barns rättigheter

enligt barnkonventionen i samma utsträckning som

gäller för barn som vistas här lagligt. Regeringen

anser att det i första hand i stället måste strävas

efter att motverka att barn göms i Sverige och att

begränsa skadeverkningarna för de barn som drabbas.

En rad åtgärder har vidtagits för att minska

problemet med att barn göms. Utlänningslagen har

tillförts en portalbestämmelse av vilken bl.a.

framgår att det i fall som rör ett barn särskilt

skall beaktas vad barnets bästa kräver. Regeringen

påpekar vidare att Socialstyrelsen och Statens

invandrarverk i maj 1998 fick i uppdrag att

kartlägga hur många barn som hålls gömda för att

undgå verkställighet av avvisnings- eller

utvisningsbeslut m.m.

Regeringen anför att även barn till asylsökande

föräldrar som förvärvsarbetar bör, i enlighet med

intentionerna i barnkonventionen, erbjudas

förskoleverksamhet. Enligt regeringen finns det

mycket som talar för att förskolan på sikt borde

erbjudas alla barn men att det utan ökade resurser

inte är möjligt att införa en allmän förskola med

bibehållen kvalitet.

Bakgrund och tidigare behandling

Den s.k. barnomsorgsgarantin i skollagen omfattar

inte asylsökande barn eller barn som av annat skäl

söker uppehållstillstånd. Asylsökande barn som

behöver särskilt stöd kan dock ha rätt till

barnomsorg.

Asylsökande barn och barn som av annat skäl söker

uppehållstillstånd har enligt grundskoleförordningen

(1994:1194) och en särskild förordning om

undervisning för asylsökande barn (SKOLFS 1993:21)

en begränsad rätt till utbildning i grundskolan.

Antalet undervisningstimmar är begränsat och det

finns även ett tak för kostnaderna. När det gäller

ungdomar mellan 16 och 18 år har dessa rätt att

delta i studieverksamhet som motsvarar

gymnasieskolan och som skall erbjudas av respektive

förläggning.

Den 1 januari 1997 trädde vissa ändringar i

utlänningslagen (1989:529) i kraft, bl.a. en

portalbestämmelse i 1 § med innebörd att barnets

hälsa, utveckling och bästa i övrigt särskilt skall

beaktas i fall som rör barn.

En ny bestämmelse om vilka personer som skall

beaktas vid familjeåter-förening infördes också. När

det gäller barn får enligt 2 kap. 4 § första stycket

utlänningslagen uppehållstillstånd ges till en

utlänning som är under 18 år och ogift och som är

eller har varit hemmavarande barn till någon som är

bosatt i Sverige eller har beviljats

uppehållstillstånd här. Uppehållstillstånd kan även

beviljas ett barn som på något annat sätt är nära

anhörig till någon som är bosatt eller har beviljats

uppehållstillstånd i Sverige och som har ingått i

samma hushåll som den personen. I undantagsfall kan

uppehållstillstånd även medges om det finns

synnerliga skäl.

I socialförsäkringsutskottets betänkande

1996/97:SfU5 behandlades regeringens förslag till

ändringar i bl.a. utlänningslagen samt motioner om

bl.a. gömda barn och om familjeåterförening.

Inom Utrikesdepartementet har tillsatts en

arbetsgrupp för att bl.a. utvärdera tillämpningen av

portalbestämmelsen i utlänningslagen. Arbetsgruppens

arbete skall avslutas i maj 1999.

Svenskt medborgarskap förvärvas enligt lagen

(1950:382) om svenskt medborgarskap i huvudsak

utifrån föräldrarnas medborgarskap, den s.k.

härstamningsprincipen. Härutöver finns i princip

ytterligare två sätt att förvärva svenskt

medborgarskap. Det sker antingen genom anmälan om

långvarig hemvist, vilket berör utlänningar som

fyllt 21 år (i vissa fall 18 år) men inte 23 år,

eller genom ansökan om medborgarskap

(naturalisation), som kan göras från 18 års ålder.

Ett beslut om naturalisation kan även omfatta

sökandes minderåriga ogifta barn.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté,

1997 års medborgarskapskommitté (dir. 1997:5), med

uppgift att bl.a. se över lagen om svenskt

medborgarskap. Enligt direktiven bör kommittén

överväga om ytterligare åtgärder kan vidtas för att

underlätta för statslösa personer att bli svenska

medborgare. Uppdraget skall redovisas senast den 1

mars 1999.

Av budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 7

avsnitt 3.6) framgår att Utrikesdepartementet har

påbörjat en översyn av barnfrågor i det

internationella utvecklingssamarbetet. Flertalet

enheter inom UD samt Socialdepartementet och Sida

deltar i översynen. Som ett led i detta arbete

verkar Sida för ett systematiskt barnperspektiv i

sin samlade verksamhet, bl.a. genom effektiv

uppföljning och genomförande av barnkonventionen och

av vid FN-konferenserna gjorda åtaganden rörande

barnets mänskliga rättigheter och livsvillkor.

Regeringen har enligt propositionen för avsikt att

redovisa det samlade arbetet kring ett

barnperspektiv i det internationella

utvecklingssamarbetet i en skrivelse till riksdagen

år 2001.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Frågan om de gömda barnen som tas upp i motion So8

(c) yrkande 14 är enligt socialförsäkringsutskottet

mycket viktig men även mycket svår. Å ena sidan

finns behovet av att ge även gömda barn rätt till

hälso- och sjukvård. Å andra sidan kräver en

reglerad invandring att det upprätthålls en

skiljelinje mellan dem som har och dem som inte har

rätt att stanna i landet. Utskottet anför att den

sistnämnda principen har fått företräde mot bakgrund

av det viktiga undantaget att även de gömda barnen

har rätt till akut sjukvård. Det handlar om Sveriges

möjligheter att i ett längre perspektiv kunna

upprätthålla en reglerad invandring, vilken bl.a.

syftar till att trygga rätten för såväl barn som

vuxna att kunna söka asyl här i landet, anförs det.

Socialförsäkringsutskottet delar regeringens

bedömning att strävan måste vara att i första hand

motverka att barn över huvud taget göms i Sverige

samt understryker betydelsen av väl motiverade

beslut för att skapa förståelse för att ansökningar

om uppehållstillstånd avslås.

När det gäller motionsyrkandet om en utredning om

förhållandena för de gömda barnen hänvisar utskottet

till en rapport från 1994 om de gömda barnens

situation (SoS-rapport 1994:8 Gömd - om barn som

hålls gömda för att slippa avvisning) samt till

Socialstyrelsens och Statens invandrarverks uppdrag

kring gömda barn. Utskottet har erfarit att det i

detta uppdrag bl.a. ingår att studera vad som

orsakar att barn göms samt om de nuvarande

åtgärderna för att motverka att barn hålls gömda kan

anses vara tillräckliga. Vidare skall de fysiska och

psykiska konsekvenserna av att barn hålls gömda

analyseras.

Socialförsäkringsutskottet anser att riksdagen i

avvaktan på den nämnda kartläggningen inte bör göra

några uttalanden i de frågor som tas upp i motion

So8 yrkande 14 och att socialutskottet därför bör

avstyrka motionen.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i regeringens

bedömning att det finns mycket som talar för att

förskolan på sikt borde kunna erbjudas alla barn. I

det nuvarande ekonomiska läget saknas dock medel

till en sådan reform. I övrigt påpekar utskottet att

det redan i dag i regel anordnas barnverksamhet vid

förläggningarna.

När det gäller frågan om asylsökande barn skall ha

samma rätt till utbildning som barn som är bosatta i

Sverige beslutade socialförsäkringsutskottet den 19

november 1998 att remittera ett motionsyrkande härom

till Statens invandrarverk och Skolverket. Utskottet

avser att behandla frågan under våren 1999 och anser

därför att riksdagen nu inte bör göra något

uttalande.

Socialförsäkringsutskottet anser med hänvisning

till det anförda att socialutskottet bör avstyrka

motion So5 (kd) yrkande 5 (delvis).

Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt

yttrande vikten av att barnkonventionens

bestämmelser får genomslag också i tillämpningen av

utlännings-lagen. Utskottet hänvisar till den

utvärdering av portalbestämmelsen i utlänningslagen

som pågår inom Utrikesdepartementet. Utskottet anser

att syftet med motion So5 (kd) yrkande 5 (delvis)

därmed får anses tillgodosett och att yrkandet i

denna del bör avstyrkas.

Beträffande vilka personer som skall beaktas vid

familjeåterförening hänvisar utskottet till vad som

anfördes i betänkande 1996/97:SfU5. Utskottet ansåg

vid detta tillfälle att det var en stor fördel att

familje- och anhörigbegreppen preciserades i lag med

tydliga anvisningar om hur lagen skall tillämpas vid

beviljande av uppehållstillstånd. Enligt utskottet

var lagförslaget väl avvägt när det gällde

avgränsningen av vilka andra än medlemmar av

kärnfamiljen som skall ha en principiell rätt till

uppehållstillstånd. Det påpekades också att det

finns möjlighet att göra undantag och ge

uppehållstillstånd även till andra närstående när

det finns synnerliga skäl för det.

Socialförsäkringsutskottet vidhåller denna

uppfattning.

Rörande yrkandet att asylsökande barn efter två års

väntan på besked skall få permanent

uppehållstillstånd anför socialförsäkringsutskottet

att det främst varit två omständigheter som

föranlett myndigheterna att låta utlänningsärenden

"vila". Den första är att myndigheterna skjutit upp

prövningen i avvaktan på att situationen i ett visst

land skall klarna och den andra att Invandrarverket

eller Utlänningsnämnden har lämnat över ett ärende

till regeringen för avgörande. Utskottet anförde i

betänkande 1996/97:SfU5 att de då aktuella

lagändringarna, bl.a. att regeringen i framtiden

skulle handlägga ett mindre antal ärenden, innebar

att det fortsättningsvis kommer att finnas mindre

anledning och mindre utrymme för myndigheterna att

avvakta med avgöranden när situationen eller

rättsläget är oklart. Utskottet kunde inte heller

tillstyrka att uppehållstillstånd skulle kunna ges

efter en viss tid utan att myndigheterna hunnit

pröva ärendet. Socialförsäkringsutskottet finner

inte något skäl att ändra denna bedömning.

Med hänvisning till det anförda anser

socialförsäkringsutskottet att socialutskottet bör

avstyrka motion So7 (v) yrkandena 10 och 11.

Vad gäller motionerna om ändring i

medborgarskapslagen konstaterar

socialförsäkringsutskottet att

härstamningsprincipen, dvs. att föräldrarnas

medborgarskap är avgörande för barnets, innebär att

barn kan riskera att sakna medborgarskap. Detta är

fallet om föräldrarna är statslösa eller om det land

som föräldrarna är medborgare i tillämpar principen

att en stats medborgarskap förvärvas genom födelse

inom den statens territorium.

Socialförsäkringsutskottet anser att 1997 års

medborgarkommittés arbete och överväganden bör

avvaktas och att socialutskottet därmed bör avstyrka

motionerna So5 (kd) yrkande 5 i denna del och So7

(v) yrkande 12.

Socialutskottets bedömning

När det gäller motionerna So5 (kd) yrkande 5 och So7

(v) yrkandena 10-12 delar socialutskottet

bedömningen i socialförsäkringsutskottet.

Beträffande frågan om ett barnperspektiv i

biståndsarbetet erinrar socialutskottet om det

arbete som pågår inom Utrikesdepartementet och Sida.

Motionerna avstyrks.

I motion So8 (c) yrkande 14 uttrycks en oro för att barn i

familjer som håller sig undan beslut om avvisning

eller utvisning far illa på grund av den psykiska

press som det innebär att hålla sig gömd. Utskottet

har förståelse för denna oro men anser i likhet med

regeringen och socialförsäkringsutskottet att

samhällets åtgärder måste inriktas på att i första

hand motverka att barn över huvud taget hålls gömda.

Ett led i denna strävan kan vara att så långt som

möjligt förkorta Invandrarverkets och

Utlänningsnämndens handläggningstider.

Socialförsäkringsutskottet understryker betydelsen

av att avslagsbesluten motiveras väl för att skapa

bättre förståelse för de beslut som fattas.

Socialutskottet anser vidare att det skulle leda

till orimliga situationer om en myndighet åläggs att

verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning

av ett barn, samtidigt som en annan myndighet är

skyldig att tillgodose barnets rätt till t.ex.

utbildning och hälso- och sjukvård i samma

utsträckning som gäller för barn som vistas här

lagligt. I motionen begärs en utredning om

förhållandena för de gömda barnen. Socialutskottet

delar socialförsäkringsutskottets bedömning att

resultatet av Socialstyrelsens och Invandrarverkets

uppdrag kring de gömda barnen bör avvaktas. Mot

bakgrund av det sagda avstyrks motionen.

Övriga frågor

Motionerna

I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen

ges i uppdrag att upprätta en plan för

återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten (yrkande

6). För barn som blivit sjuka och inte kan vistas i

den ordinarie barnomsorgen har det enligt

motionärerna tidigare funnits god tillgång till

barnvårdare i kommunerna. I takt med kommunernas

allt kärvare ekonomi har antalet barnvårdare

minskat, vilket medfört att allt fler barn "tvingas"

till dagis och skolan när de i stället borde ha

stannat hemma. Motionärerna anser att

barnvårdarsystemet bör prioriteras och önskar därför

en plan för dess återuppbyggnad.

I motion So435 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c,

fp, mp) hemställs om tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om studier angående hur små barn

påverkas vid växelvis boende (yrkande 1) och om hur

berörda parter bäst kan få utbildning, information

och stöd (yrkande 2). Motionärerna anför att små

barn efter en separation eller skilsmässa kan

tvingas bo omväxlande hos mamma och pappa på ett

sätt som direkt strider mot vad man vet är barnets

bästa. Motionärerna anser att studier angående hur

små barn påverkas av växelvis boende bör uppmuntras.

Man bör vidare utreda hur föräldrar bäst kan

informeras och stödjas så att barnets behov får

styra hur umgänget skall utformas, anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade ett motionsyrkande om

återuppbyggande av barn-vårdarverksamheten senast i

betänkande 1997/98:SoU13. Utskottet vidhöll sin vid

flera tillfällen redovisade inställning att

barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt komplement

till barnomsorgen men att det bör ankomma på den

enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning

verksamheten skall ha. Utskottet avstyrkte

motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet.

Den 1 oktober 1998 trädde nya bestämmelser om

vårdnad, boende och umgänge i kraft. Enligt den nya

6 kap. 2 a § föräldrabalken (FB) skall barnets bästa

komma i främsta rummet vid avgörande av alla frågor

som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen

av vad som är bäst för barnet skall det fästas

avseende särskilt vid barnets behov av en nära och

god kontakt med båda föräldrarna. I 2 b § samma

kapitel stadgas att hänsyn skall tas till barnets

vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Det har vidare införts en möjlighet för domstolen

att, i de fall barnet står under vårdnad av båda

föräldrarna, på talan av en eller båda föräldrarna

besluta vem av dem barnet skall bo hos (6 kap. 14 a

§ första stycket FB). Domstolen kan också besluta om

s.k. växelvis boende. Avgörande skall enligt

paragrafen vara vad som är bäst för barnet. Enligt

andra stycket samma paragraf får föräldrarna avtala

om barnets boende. En av förutsättningarna för att

avtalet skall gälla är att socialnämnden godkänner

det. Avtalet skall godkännas om det som

överenskommits är till barnets bästa. Enligt

proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge

skall vid bedömningen av vad som är bäst för barnet,

förutom de omständigheter som nämns i 2 a § andra

stycket och 2 b §, även andra omständigheter

beaktas. Enligt regeringen bör sålunda hänsyn tas

till allt som rör barnets fysiska och psykiska

välbefinnande och utveckling.

I 6 kap. 15 § första stycket FB stadgas numera att

barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder

som det inte bor tillsammans med. Härigenom markeras

enligt propositionen att umgänget i första hand är

till för barnet samt att det är barnets intressen

och behov som skall vara avgörande. I samma paragraf

har också införts en bestämmelse om att föräldrarna

har ett gemensamt ansvar att så långt möjligt

tillgodose barnets behov av umgänge med den förälder

som det inte bor tillsammans med. Enligt 15 a §

samma kapitel skall rätten besluta om umgänge efter

vad som är bäst för barnet. Om barnet står under

vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de

avtala om barnets umgänge med den förälder som

barnet inte bor tillsammans med. Vad beträffar

godkännande av sådana avtal om umgänge finns

motsvarande bestämmelser som för avtal om boende.

Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende

Socialstyrelsen skall styrelsen, med anledning av

förändringarna i föräldrabalken och

socialtjänstlagen, stödja utvecklingen av metoder

för samarbetssamtal för att främja barnets bästa vid

tvister om vårdnad, boende och umgänge. Uppdraget

skall redovisas senast den 31 mars 2001.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin inställning i frågan om ett

återuppbyggande av barnvårdarverksamheten och

avstyrker därmed motion So380 (v) yrkande 6.

I föräldrabalken har nyligen införts nya

bestämmelser, vilka bl.a. syftar till att

ytterligare framhäva principen om barnets bästa, att

barnen vid en separation skall ha rätt till en

fortsatt god kontakt med båda sina föräldrar samt

att betona vikten av samförståndslösningar mellan

föräldrarna. Detta är i grunden en mycket god

utgångspunkt för barnen. I motion So435 (kd, s, m,

c, fp, mp) anförs att små barn kan tvingas bo

omväxlande hos mamma och pappa på ett sätt som

strider mot barnets bästa. Motionärerna uttrycker

också en oro för de små barn som bor hos den ena

föräldern men som under sommaren skall vistas flera

veckor hos den andre föräldern utan kontakt med den

förälder som barnet annars har daglig samvaro med.

Utskottet delar motionärernas bedömning att studier

snarast bör genomföras beträffande hur små barn

påverkas vid växelvis boende. De studier som

hittills gjorts har företrädesvis rört situationen

för barn över fem år. Det bör i sammanhanget också

utredas hur föräldrar bäst kan informeras och

stödjas så att barnets behov får styra hur boendet

och umgänget utformas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So435 som sin mening ge regeringen till

känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande godkännande av strategin

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner den av

regeringen föreslagna strategin för att

förverkliga FN:s konvention om barnets

rättigheter (avsnitt 4),

2. beträffande en inkorporering av

barnkonventionen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So7 yrkande 2 och

1998/99:So380 yrkande 11 delvis,

res. 1 (v, mp)

3. beträffande genomförandet av

barnkonventionen på statlig nivå

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So7 yrkande 4,

1998/99:So8 yrkande 2 och 1998/99:So382

yrkandena 1 och 5,

res. 2 (c)

4. beträffande barnperspektiv i

utredningsdirektiv

att riksdagen avslår motion 1998/99:So7 yrkande 1,

5. beträffande en barnbilaga till

budgetpropositionen

att riksdagen avslår motion 1998/99:So8 yrkande 4,

res. 3 (c)

6. beträffande en barnenhet inom

Regeringskansliet

att riksdagen avslår motion 1998/99:So309 yrkande 1,

7. beträffande genomförandet av

barnkonventionen på kommunal nivå

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 6,

1998/99:So6, 1998/99:So7 yrkandena 3 och 9,

1998/99:So8 yrkandena 5 och 6 samt 1998/99:So380

yrkande 11 delvis,

res. 4 (kd)

res. 5 (c)

8. beträffande Europarådskonventionen om

utövande av barns rättigheter

att riksdagen avslår motion 1998/99:So8 yrkande 1,

res. 6 (c)

9. beträffande barns rätt att komma till

tals m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So7 yrkande 17 och

1998/99:So8 yrkande 3,

10. beträffande barns och ungdomars

situation m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 3,

1998/99:So309 yrkande 3 delvis, 1998/99:So382

yrkandena 2-4 samt 1998/99:So434,

res. 7 (m, c, fp) -

motiv.

res. 8 (kd)

11. beträffande misshandel och sexuella

övergrepp

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 1,

1998/99:So7 yrkande 6, 1998/99:So8 yrkande 7,

1998/99:So309 yrkande 2 delvis, 1998/99:So348

yrkandena 1-4, 1998/99:So466 yrkande 4 samt

1998/99:Ju905 yrkandena 3 och 4,

res. 9 (v)

res. 10 (kd)

12. beträffande en utredning kring

särskilt utsatta barn

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So240,

1998/99:So273, 1998/99:So285 och 1998/99:So303,

res. 11 (v, kd)

13. beträffande

sexualbrottslagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So7 yrkande 5 och

1998/99:So309 yrkande 2 delvis,

14. beträffande barn till missbrukande

föräldrar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So8 yrkande 8,

1998/99:So258 yrkandena 9 och 10, 1998/99:So306

yrkande 21, 1998/99:So449 och 1998/99:So459

yrkande 6,

res. 12 (v, mp)

res. 13 (kd)

res. 14 (c)

15. beträffande godmanskap för barn till

missbrukande föräldrar

att riksdagen avslår motion 1998/99:So353,

16. beträffande barn med frihetsberövade

föräldrar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 2,

1998/99:So7 yrkande 7 och 1998/99:Ju509

yrkandena 4 och 6,

res. 15 (kd, mp)

17. beträffande barn med ADHD/DAMP

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So243, 1998/99:So376

yrkande 2, 1998/99:So460 yrkande 5 och

1998/99:So464 yrkande 7,

res. 16 (kd, fp)

18. beträffande könsstympning

att riksdagen avslår motion 1998/99:So462 yrkande 16,

19. beträffande barn i sekter

att riksdagen avslår motion 1998/99:So269,

20. beträffande regionala barnombudsmän

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju905 yrkande 5,

21. beträffande 22 § socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So308

yrkandena 1 och 2 antar det av utskottet i

bilaga 6 framlagda förslaget till lag om ändring

i socialtjänstlagen (1980:620),

22. beträffande placering av syskon i

familjehem, m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:So308 yrkandena

8-11,

res. 17 (mp)

23. beträffande umgängesrätt

att riksdagen avslår motion 1998/99:So308 yrkande 14,

24. beträffande en översyn av LVU

att riksdagen avslår motion 1998/99:So308 yrkandena 5 och

15,

25. beträffande 26 § barnavårdslagen

att riksdagen avslår motion 1998/99:So228 yrkande 5,

res. 18 (m)

26. beträffande utbildning av

familjehemsföräldrar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So367 och

1998/99:So430,

res. 19 (v, mp)

27. beträffande familjerådslag

att riksdagen avslår motion 1998/99:So308 yrkandena 3, 4 och

7,

res. 20 (mp)

28. beträffande patientavgifter inom

barnsjukvården

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So209 och

1998/99:So238,

29. beträffande ungdomsmottagningarna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So314 yrkande 6

delvis och 1998/99:A291 yrkande 15,

res. 21 (v)

30. beträffande vårdgarantin

att riksdagen avslår motion 1998/99:So464 yrkande 12 delvis,

res. 22 (m, kd, c, fp)

31. beträffande smärtbehandling av barn

att riksdagen avslår motion 1998/99:So464 yrkande 14,

res. 23 (fp)

32. beträffande fetalt alkoholsyndrom

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So339 och

1998/99:So345,

33. beträffande barns innemiljö

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So8 yrkande 10 och

1998/99:So309 yrkande 3 delvis,

res. 24 (mp)

34. beträffande skadeförebyggande

verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So8 yrkande 11 och

1998/99:So263 yrkandena 1-3,

35. beträffande ett barnperspektiv i det

nationella programmet för forskning om

ojämlikhet i hälsa, m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:So8 yrkandena 12 och 13,

36. beträffande barnhälsovetenskap

att riksdagen avslår motion 1998/99:So464 yrkande 13,

res. 25 (fp)

37. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So352, 1998/99:So379

yrkande 10, 1998/99:So380 yrkande 5,

1998/99:So448 och 1998/99:So464 yrkande 1,

res. 26 (kd, fp)

38. beträffande familjerådgivning m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:So380 yrkandena 8 och 9,

res. 27 (v)

39. beträffande skolhälsovården m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 4,

1998/99:So7 yrkandena 8 och 13-15, 1998/99:So8

yrkande 9, 1998/99:So314 yrkande 6 delvis och

1998/99:So464 yrkande 12 delvis,

res. 28 (kd, fp)

40. beträffande alla barns rätt till

förskola

att riksdagen avslår motion 1998/99:So7 yrkande 16,

res. 29 (m, kd, c) -

motiv.

res. 30 (v, mp)

41. beträffande sex och samlevnad, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So450 och

1998/99:A808 yrkande 6,

42. beträffande familjeåterförening m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So5 yrkande 5 och

1998/99:So7 yrkandena 10-12,

res. 31 (v)

res. 32 (kd)

res. 33 (mp)

43. beträffande gömda barn

att riksdagen avslår motion 1998/99:So8 yrkande 14,

res. 34 (c, mp)

44. beträffande barnvårdarverksamheten

att riksdagen avslår motion 1998/99:So380 yrkande 6,

res. 35 (v)

45. beträffande boende och umgänge

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So435 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 11 mars 1999

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson

(s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s),

Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp), Kerstin

Heinemann (fp), Catherine Persson (s), Lars

Elinderson (m), Rosita Runegrund (kd) och Agne

Hansson (c).

Reservationer

1. En inkorporering av barnkonventionen

(mom. 2)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Socialutskottet vidhåller" och slutar

med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Socialutskottet anser att barnkonventionen bör

inkorporeras i svensk rätt. Implementeringen av

konventionen blir därmed effektivare än om

transformeringsmetoden används. Genom en

inkorporering blir barnkonventionen direkt

tillämplig vid svenska domstolar och myndigheter och

den enskilde får möjlighet att göra konventionens

rättigheter gällande där. Enligt utskottet finns det

all anledning att behandla barnkonventionen på samma

sätt som Europakonventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna. Barnkonventionen innehåller visserligen

bestämmelser av generell karaktär och artiklar som

syftar till att genomföras gradvis och mot ett visst

mål. Det finns emellertid också bestämmelser som är

tekniskt och rättsligt detaljerade. Utskottet

förutsätter att domstolar och myndigheter, liksom

när det gäller Europakonventionen och delar av EG-

rätten, kan tillämpa konventionstexten trots att

någon särskild anpassning inte gjorts till svenska

förhållanden eller svenskt språkbruk. Utskottet vill

framhålla att en inkorporering inte hindrar att

riksdagen eller regeringen beslutar om föreskrifter

som går längre än konventionstexten. Därmed

motverkas risken för att domstolar och myndigheter

tolkar konventionen alltför snävt. Enligt utskottet

undanröjer en inkorporering den påtagliga risken för

att införlivandet av konventionen inte blir

heltäckande. Sammanfattningsvis anser utskottet att

en inkorporering ger barnen det bästa skyddet enligt

konventionen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So7 (v) yrkande 2 och So380 (v)

yrkande 11 delvis som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande en inkorporering av

barnkonventionen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So7 yrkande

2 och 1998/99:So380 yrkande 11 delvis som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Genomförandet av barnkonventionen på

statlig nivå (mom. 3)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

21 börjar med "Strategin" och slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Regeringen anger i propositionen ett antal förslag

för att förverkliga barnkonventionen, bl.a. att

barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga

beslut som berör barn. Utskottet ser positivt på

detta men saknar ett uttalat krav från regeringen om

att myndigheternas verksamhet skall bedrivas utifrån

ett barnperspektiv. Flera myndigheter har ett mycket

stort ansvar för att i praktiken förverkliga

barnkonventionens intentioner. Mot bakgrund härav

anser utskottet att det i regeringens direktiv till

samtliga myndigheter bör finnas krav på ett

barnperspektiv i verksamheten.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So8 (c) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So7 (v) yrkande 4

och So382 (fp) yrkandena 1 och 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande genomförandet av

barnkonventionen på statlig nivå

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1998/99:So7 yrkande

4 och 1998/99:So382 yrkandena 1 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. En barnbilaga till budgetpropositionen

(mom. 5)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

21 börjar med "När det gäller" och slutar med "bör

avslås" bort ha följande lydelse:

I propositionen nämner regeringen att ett

barnperspektiv skall finnas med i det statliga

budgetarbetet. Utskottet anser inte att detta är

tillräckligt utan att det i budgetpropositionen bör

finnas en särskild bilaga där frågor som rör barn

och ungdomar redovisas. Det skulle ge ett starkare

stöd för arbetet med att tydliggöra barns rätt och

hur olika förslag och beslut påverkar barnen. I

barnbilagan bör regeringen redovisa hur barns

situation förändras över åren genom att använda

jämförbara nyckeltal.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So8 (c) yrkande 4 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande en barnbilaga till

budgetpropositionen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Genomförandet av barnkonventionen på

kommunal nivå (mom. 7)

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

22 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "inte

göras" bort ha följande lydelse:

Det har nu gått snart tio år sedan FN:s

barnkonvention antogs. Enligt en rapport från

Barnombudsmannen (BO) har dock endast en fjärdedel

av kommunerna behandlat barnkonventionen på något

sätt, vilket visar att konventionen har svårt att få

fäste på lokal nivå. Nästan nio av tio kommuner

uttryckte i BO:s rapport ett behov av mer stöd

rörande hur barnkonventionen kan tillämpas. Enligt

utskottet är det angeläget att kommunerna inte

håller samma låga takt i genomförandeprocessen under

de kommande tio åren som hittills varit fallet.

Utskottet anser att BO bör få i uppgift att årligen

rapportera till riksdagen hur förverkligandet av

konventionen fortskrider.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So5 (kd) yrkande 6 som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So6 (s), So7 (v)

yrkandena 3 och 9, So8 (c) yrkandena 5 och 6 samt

So380 (v) yrkande 11 delvis avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande genomförandet av

barnkonventionen på kommunal nivå

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So5 yrkande 6

och med avslag på motionerna 1998/99:So6,

1998/99:So7 yrkandena 3 och 9, 1998/99:So8

yrkandena 5 och 6 samt 1998/99:So380 yrkande 11

delvis som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Genomförandet av barnkonventionen på

kommunal nivå (mom. 7)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

22 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "inte

göras" bort ha följande lydelse:

Barnombudsmannen (BO) har regeringens uppdrag att

verka för att kommunerna använder barnkonventionen i

det generella arbetet med barn. Enligt utskottet är

kommunala handlingsplaner viktiga instrument i detta

arbete. Ansvaret för att barnkonventionen genomförs

ligger dock ytterst hos staten. Utskottet anser

därför att en nationell strategi som innefattar mål

för ett kommunalt genomförande samt en tidsplan bör

göras.

Enligt utskottets mening är det angeläget att

frivilligorganisationerna involveras i arbetet med

att genomföra barnkonventionen. Det finns flera goda

exempel där organisationernas insatser har bidragit

till att konventionen fått ett starkt genomslag.

Frivilligorganisationernas arbetssätt bidrar till

att utveckla nya metoder för att barn skall få ett

ökat inflytande i den kommunala beslutsprocessen.

Motsvarande arbetssätt har använts i miljöarbetet

inom ramen för Agenda 21. Ett processinriktat

arbetssätt om barnkonventionen med liknande metoder

som tillämpas i Agenda 21-arbetet borgar enligt

utskottet för att konventionen kan få ett ordentligt

genomslag samt för att barn och ungdomar kan få

kännedom om konventionen. Utskottet anser att BO bör

ges i uppdrag att utforma underlag för arbete i

kommuner och frivilligorganisationer enligt de

metoder som används i Agenda 21-arbetet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So8 (c) yrkandena 5 och 6 som sin mening

ge regeringen till känna. Motionerna So5 (kd)

yrkande 6, So6 (s), So7 (v) yrkandena 3 och 9 samt

So380 (v) yrkande 11 delvis avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande genomförandet av

barnkonventionen på kommunal nivå

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkandena 5

och 6 och med avslag på motionerna 1998/99:So5

yrkande 6, 1998/99:So6, 1998/99:So7 yrkandena 3

och 9 samt 1998/99:So380 yrkande 11 delvis som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Europarådskonventionen om utövande av

barns rättigheter (mom. 8)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

22 börjar med "Socialutskottet delar" och slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Sverige har undertecknat, men ännu inte

ratificerat, Europarådets konvention om utövande av

barns rättigheter. Konventionen syftar till att

stärka barns ställning i familjerättsprocesser och

anger bl.a. vilka processuella rättigheter barn

skall ha. Inom Regeringskansliet pågår överväganden

om vilka lagstiftningsåtgärder som bör vidtas för

att konventionen skall kunna ratificeras. Enligt

utskottets mening bör Sverige snarast ratificera

Europarådskonventionen, och det är därför angeläget

att det förberedande lagstiftningsarbetet påskyndas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So8 (c) yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande Europarådskonventionen om

utövande av barns rättigheter

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Barns och ungdomars situation m.m.

(motiveringen till mom. 10)

Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann

(fp), Lars Elinderson (m) och Agne Hansson (c) anser

att den del av utskottets betänkande som på s. 36

börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med

"inom de nämnda områdena" bort ha följande lydelse:

Skolverkets utbildningsinspektörer har i sin

nyligen framlagda nationella rapport granskat

undervisningen av elever med särskilda behov. I sina

slutsatser och förslag gör de bedömningen att även

om resursknappheten på sina håll fortfarande är

besvärande är insatsernas omfattning och kvalitet i

huvudsak inte längre en resursfråga. Bristerna

hänger i stället framför allt samman med kompetens

kring strategier för lärande, ledning, utvärdering,

arbetssätt och organisation. Utskottet anser att det

är angeläget att regeringen följer upp rapporten,

inte minst vad gäller barn och ungdomar med

särskilda behov.

8. Barns och ungdomars situation m.m.

(mom. 10)

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

36 börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Skolverkets utbildningsinspektörer har i sin

nyligen framlagda nationella rapport granskat

undervisningen av elever med särskilda behov. I sina

slutsatser och förslag gör de bedömningen att även

om resursknappheten på sina håll fortfarande är

besvärande är insatsernas omfattning och kvalitet i

huvudsak inte längre en resursfråga. Bristerna

hänger i stället framför allt samman med kompetens

kring strategier för lärande, ledning, utvärdering,

arbetssätt och organisation. Utskottet anser att det

är angeläget att regeringen följer upp rapporten,

inte minst vad gäller barn och ungdomar med

särskilda behov.

Enligt Folkhälsorapporten 1997 har ensamstående

föräldrar med barn fått det ekonomiskt och socialt

svårare, och allt fler barn lever i familjer där en

eller båda föräldrarna är arbetslösa. Detta kan på

sikt leda till problem för barns och ungdomars hälsa

och välbefinnande. Av rapporten framgår vidare att

den sociala ojämlikheten i hälsa kvarstår och att

andelen ungdomar som har prövat narkotika, druckit

mycket alkohol eller har olika psykiska besvär har

ökat under 1990-talet. I rapporten anges att det

finns anledning att särskilt uppmärksamma barns och

ungdomars situation i Sverige, både vad gäller deras

problem med att komma in på arbetsmarknaden och

deras försämrade levnadsvanor. Av en rapport från

Socialstyrelsen framgår att antalet anmälningar om

barn som far illa ökar och att det görs allt fler

barnavårdsutredningar. Generellt sett har kommunerna

låtit denna sektor vara fredad från besparingarna,

men resurserna står trots det inte i proportion till

behoven. Mot bakgrund av vad som här redovisats

anser utskottet att regeringen snarast bör

presentera ett åtgärdsprogram för att möta de

problem som den psykiska ohälsan hos barn orsakar.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So5 (kd) yrkande 3 som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So309 (mp) yrkande

3 delvis, So382 (fp) yrkandena 2-4 och So434 (fp)

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande barns och ungdomars situation

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So5 yrkande 3

och med avslag på motionerna 1998/99:So309

yrkande 3 delvis, 1998/99:So382 yrkandena 2-4

och 1998/99:So434 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9. Misshandel och sexuella övergrepp

(mom. 11)

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

36 börjar med "Mot bakgrund av" och på s. 37 slutar

med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Flickor som en gång utsatts för sexuella övergrepp

utsätts ofta för nya övergrepp eftersom de inte lärt

sig att ge riktiga signaler eller att värdera sin

egen kropp. Vidare kan missbrukande kvinnor som

tvingats prostituera sig överföra ett felaktigt

sexuellt beteende till sina döttrar. Utskottet anser

att de flickor som utsatts för sexuella övergrepp

inte bara behöver terapi för att bearbeta sina

upplevelser utan också mentala självförsvarskurser.

Enligt utskottet bör därför regeringen ge

Socialstyrelsen i uppdrag att leda ett

utvecklingsarbete som går ut på att flickor som

utsatts för sexuella övergrepp och döttrar till

missbrukande kvinnor skall lära sig värdet av sin

kropp och sin rättighet att säga nej.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So466 (v) yrkande 4 som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So5 (kd) yrkande

1, So7 (v) yrkande 6, So8 (c) yrkande 7, So309 (mp)

yrkande 2 delvis, So348 (kd) yrkandena 1-4 och Ju905

(kd) yrkandena 3 och 4 får anses i huvudsak

tillgodosedda och avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande misshandel och sexuella

övergrepp

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So466 yrkande 4

och med avslag på motionerna 1998/99:So5 yrkande

1, 1998/99:So7 yrkande 6, 1998/99:So8 yrkande 7,

1998/99:So309 yrkande 2 delvis, 1998/99:So348

yrkandena 1-4 och 1998/99:Ju905 yrkandena 3 och

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Misshandel och sexuella övergrepp

(mom. 11)

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

36 börjar med "Mot bakgrund av" och på s. 37 slutar

med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser dock inte att de nämnda åtgärderna

är tillräckliga. Enligt utskottet bör en aktionsplan

tas fram, vilken i realistiska och konkreta termer

beskriver vilka åtgärder som skall vidtas för att

bekämpa barnsexhandel och barnprostitution i

Sverige. Det är viktigt att sambandet mellan dessa

företeelser och barnpornografi uppmärksammas.

Utskottet anser det angeläget att på alla tänkbara

sätt stoppa verksamheter som har anknytning till

framställning av barnpornografi. Det handlar om

opinionsbildning, lobbyarbete, protestlistor,

spridning av informationsmaterial och samarbete

mellan olika frivillig-organisationer och

myndigheter.

Undersökningar visar att barn som utsatts för

sexuella övergrepp och deras familjer överges för

snabbt av samhället. De ges en rad stödinsatser i

samband med anmälan och under utredningstid och

eventuell rättegång, men lämnas därefter för fort åt

sitt öde. Många av problemen uppkommer inte förrän

flera år efter övergreppet. Utskottet anser det

därför viktigt att de berörda barnen och deras

familjer får behålla kontakten med socialtjänsten

och andra hjälpinstanser under en längre tid.

Sexuella övergrepp är kränkningar som fråntar

barnet den grundtrygghet som är en förutsättning för

att barnet skall utvecklas normalt. Kvinnor och män

som begår sexuella övergrepp har ofta själva som

barn utsatts för sexuella eller andra fysiska eller

psykiska kränkningar. Utskottet anser det angeläget

att förebyggande verksamheter där utsatta kan få

hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser

prioriteras.

Det är förhållandevis få anmälningar om sexuella

övergrepp mot barn som kommer från dagis, fritids

eller skolan. Detta kan bero på bristande förmåga

hos personalen att se tecken hos barnet som tyder på

att barnet far illa. Det kan också bero på att

personalen inte orkar ta den konflikt som det

innebär att uttala misstanke om att ett barn far

illa. Utskottet vill därför framhålla vikten av att

personal som arbetar med barn får fortbildning och

kunskap på detta område.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So348 (kd) yrkandena 1-4 som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So5 (kd) yrkande

1, So7 (v) yrkande 6, So8 (c) yrkande 7, So309 (mp)

yrkande 2 delvis, So466 (v) yrkande 4 och Ju905 (kd)

yrkandena 3 och 4 får anses i huvudsak tillgodosedda

och avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande misshandel och sexuella

övergrepp

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So348 yrkandena

1-4 och med avslag på motionerna 1998/99:So5

yrkande 1, 1998/99:So7 yrkande 6, 1998/99:So8

yrkande 7, 1998/99:So309 yrkande 2 delvis,

1998/99:So466 yrkande 4 och 1998/99:Ju905

yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

11. En utredning kring särskilt utsatta

barn (mom. 12)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson

(kd) och Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "Utskottet kan inte" och slutar med

"Motionerna avstyrks därför" bort ha följande

lydelse:

Barnens situation i dagens Sverige belyses såväl i

flera rapporter och utredningar som genom

Barnombudsmannens arbete. Enligt utskottet finns det

all anledning till oro för barn i s.k. riskzon, dvs.

barn som riskerar att få en ogynnsam utveckling.

Misshandel, övergrepp och andra svåra

levnadsförhållanden är några faktorer som kan göra

barnen särskilt utsatta och som senare kan leda till

missbruk, kriminalitet och psykiska störningar.

Tidiga insatser av förebyggande och stödjande

karaktär kan däremot medföra en mer gynnsam

utveckling för dessa barn. Utifrån de senaste årens

rapporter om barnens situation förefaller emellertid

enligt utskottet de insatser som görs otillräckliga.

Utskottet anser därför att situationen för särskilt

utsatta barn bör utredas och att den nyligen

tillsatta utredningen om barnmisshandel bör få

utvidgade direktiv i enlighet härmed. Det är

angeläget att utredningen särskilt belyser

situationen för barn till missbrukare. Utredningen

bör ge förslag till en strategi för hur arbetet i

Sverige skall bedrivas för att man på olika sätt

skall kunna ge utsatta barn en mer gynnsam

utveckling. Utskottet anser vidare att det i

uppdraget bör ingå att redovisa den kunskap och

forskning som finns om störningar hos vuxna i form

av t.ex. missbruk, kriminalitet och psykiska problem

och om de riskindikatorer som finns i barndomen. En

samlad insats för särskilt utsatta barn ger såväl

rent humanitära effekter som ekonomiska vinster i

ett längre perspektiv. Den stora kunskap om barn,

barns utveckling och behov som finns bör enligt

utskottets mening kunna sammanställas och utgöra

grund för vidare forskning och utveckling av arbetet

kring barn på central och övergripande nivå i

Sverige.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So240 (v), So273 (mp), So285 (v) och

So303 (kd) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande en utredning kring särskilt

utsatta barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So240,

1998/99:So273, 1998/99:So285 och 1998/99:So303

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Barn till missbrukande föräldrar

(mom. 14)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"Motionerna avstyrks därmed" bort ha följande

lydelse:

Barn till missbrukare far ofta mycket illa. De får

ta vuxenansvar alltför tidigt och blir berövade sin

egen barndom. Det är betydligt fler av dessa barn

som utvecklar eget missbruk, gifter sig med en

missbrukare, blir utsatta för sexuella övergrepp och

våld i hemmet eller blir kriminella. Utskottet vill

emellertid framhålla att detta inte är en

ödesbestämd väg utan att många barn till missbrukare

lever bra liv som vuxna. Det är en viktig del i det

förebyggande arbetet att se till att det finns

beredskap att upptäcka och ta hand om barnen från

familjer med missbruksproblem. Utskottet anser

därför att insatser på detta område bör prioriteras.

Det är angeläget att kommuner och landsting bedriver

en aktiv uppsökande verksamhet och ger särskilt stöd

till dessa barn. Enligt utskottets mening måste alla

insatser för barn i en utsatt situation vara

avgiftsfria.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So258 (v) yrkandena 9 och 10 samt

So306 (mp) yrkande 21 som sin mening ge regeringen

till känna. Motionerna So8 (c) yrkande 8, So449 (kd)

och So459 (kd) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande barn till missbrukande

föräldrar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So258

yrkandena 9 och 10 samt 1998/99:So306 yrkande 21

och med avslag på motionerna 1998/99:So8 yrkande

8, 1998/99:So449 och 1998/99:So459 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Barn till missbrukande föräldrar

(mom. 14)

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"Motionerna avstyrks därmed" bort ha följande

lydelse:

Barn till missbrukare är enligt utskottet en utsatt

grupp som försummas både av sina föräldrar och av

samhället. Dessa barns uppväxtförhållanden är svåra

och ofta inte kända av omgivningen. Utskottet anser

att både de barn som blir omhändertagna och

placerade i familjehem på grund av föräldrarnas

missbruk och de barn som lever tillsammans med sina

missbrukande föräldrar behöver stöd. Det är av

största vikt att resurser friställs för verksamhet

som ser till barnets bästa. Det får aldrig bli

godtagbart att svaga grupper som inte själva kan

föra sin talan eller som inte har någon egen

förespråkare drabbas mer av besparingar än de

grupper som demonstrerar och kräver sin rätt. För

att Sverige skall kunna leva upp till

barnkonventionens intentioner är det enligt

utskottet nödvändigt att extra resurser tillförs

verksamheter som hjälper, rehabiliterar och stödjer

barn till alkoholmissbrukande föräldrar.

Behandlingsforskning måste också prioriteras.

Utskottet anser vidare att missbrukarvården,

socialtjänsten, psykiatrin, skolan m.fl. måste

samverka och utveckla effektiva behandlingsprogram

som kan förhindra att barnen själva utvecklar ett

missbruk. Det är även angeläget att personal vid

t.ex. barnavårdscentraler och i skolan får

utbildning för att kunna identifiera och hjälpa de

barn som växer upp i familjer med missbruksproblem.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So449 (kd) och So459 (kd) yrkande 6

som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

So8 (c) yrkande 8, So258 (v) yrkandena 9 och 10 samt

So306 (mp) yrkande 21 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande barn till missbrukande

föräldrar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So449 och

1998/99:So459 yrkande 6 och med avslag på

motionerna 1998/99:So8 yrkande 8, 1998/99:So258

yrkandena 9 och 10 samt 1998/99:So306 yrkande 21

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Barn till missbrukande föräldrar

(mom. 14)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "Utskottet har i andra sammanhang" och

slutar med "Motionerna avstyrks därmed" bort ha

följande lydelse:

Frivilligorganisationerna gör viktiga insatser för

att stödja barn till missbrukande föräldrar, bl.a.

genom att genomföra särskilda program där barnen får

kunskap om att de inte är ensamma i sin situation.

Utskottet anser att organisationerna måste få stöd

för sin verksamhet. Det är angeläget att deras roll

stärks samt att kunskaps- och erfarenhetsutbytet,

liksom metoderna i behandlingsarbetet, utvecklas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So8 (c) yrkande 8 som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So258 (v)

yrkandena 9 och 10, So306 (mp) yrkande 21, So449

(kd) och So459 (kd) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande barn till missbrukande

föräldrar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 8

och med avslag på motionerna 1998/99:So258

yrkandena 9 och 10, 1998/99:So306 yrkande 21,

1998/99:So449 och 1998/99:So459 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Barn med frihetsberövade föräldrar

(mom. 16)

Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin (mp) och Rosita

Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "I rapporten" och slutar med "6

avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Socialsekreterarna fattar i dag beslut om att

fosterhemsplacera barn till följd av att en förälder

tas in på anstalt, som regel utan att höra

barnpsykologisk expertis med kunskap om barnets

behov och utveckling. Utskottet vill framhålla

vikten av att barnpsykolog får medverka då

socialförvaltningen fattar beslut om barnens

behandling.

Barnen betyder mycket för rehabiliteringen av de

föräldrar som sitter på anstalt, och tillsammans kan

de skapa goda förutsättningar för en normal

livssituation. Utskottet anser att det för samhället

är en god investering att satsa på familjen, inte

splittra den. Det är viktigt att det stöd som ges

till intagna och deras barn fortsätter även efter

frigivningen från anstalten.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion Ju509 (kd, s, m, v, c, fp, mp) yrkandena 4

och 6 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande barn med frihetsberövade

föräldrar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju509 yrkandena

4 och 6 och med avslag på motionerna 1998/99:So5

yrkande 2 och 1998/99:So7 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

16. Barn med ADHD/DAMP (mom. 17)

Lars Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp) och

Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

38 börjar med "Utskottet vill betona" och slutar med

"7 avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Funktionsstörningen ADHD/DAMP drabbar åtminstone

ett barn i varje svensk skolklass och tar sig

uttryck i koncentrationsstörningar, impulsivitet,

lättretlighet och aggressivitet. Forskningen visar

att de barn som får hjälp på ett tidigt stadium kan

undvika att problemen förvärras senare i livet. Om

de däremot inte får behandling föreligger stor risk

för psykisk sjukdom, depression och asocialitet.

Utskottet vill därför framhålla vikten av att barn

med ADHD/DAMP-problematik får en tidig diagnos och

att därefter åtgärder vidtas, framför allt i form av

små klasser med tydlig struktur i skolan. Skolan har

emellertid i dag dåliga kunskaper om denna

funktionsstörning. Utskottet anser att Skolstyrelsen

och Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se till att

lärare, förskolepersonal och personal inom barn- och

skolhälsovården får en adekvat utbildning om denna

diagnosgrupp. Det är också viktigt att de

behandlingsmetoder som finns fortlöpande utvärderas

och att ett nationellt handlingsprogram utvecklas.

Programmet bör omfatta hela problematiken kring

funktionsstörningen, bl.a. hur den upptäcks,

diagnostiseras och behandlas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So243 (fp), So376 (kd) yrkande 2 och

So464 (fp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen

till känna. Motion So460 (mp) yrkande 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande barn med ADHD/DAMP

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So243,

1998/99:So376 yrkande 2 och 1998/99:So464

yrkande 7 och med avslag på motion 1998/99:So460

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

17. Placering av syskon i familjehem, m.m.

(mom. 22)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

43 börjar med "När det gäller" och på s. 44 slutar

med "avstyrker därför yrkandet" bort ha följande

lydelse:

När beslut fattas om att omhänderta ett barn är det

enligt utskottet viktigt att åtgärder också vidtas

för att lösa den situation som föranlett

omhändertagandet. Föräldrarna mår sämre än någonsin

men lämnas trots det alltför ofta åt sitt öde.

Enligt utskottet bör föräldrarna, oavsett om barnet

kommer att stanna en begränsad tid i fosterhemmet

eller under resten av sin uppväxt, få hjälp med att

utveckla ett positivt föräldraskap.

Utskottet vill även framhålla vikten av att syskon

placeras i samma familjehem eller, om det inte är

möjligt, i vart fall inte längre ifrån varandra än

att de kan ha en normal kontakt.

Utskottet anser vidare att ett barn som

omhändertagits, om det inte finns mycket speciella

skäl som talar däremot, måste ha samma rätt som alla

andra barn att få träffa sina anhöriga när han eller

hon vill det. Det är viktigt att barnen i större

utsträckning än i dag får komma till tals i dessa

frågor och att de inte placeras så långt från sina

anhöriga att kontakten bryts eller försvåras.

Utskottet anser också att det i utredningar, där en

placering av ett barn utanför familjen planeras,

skall vara obligatoriskt att upprätta en åtgärdsplan

för familjen och barnet. Alla inblandade parter

skall vara överens om planen, vilken skall ta sikte

på en återförening mellan barnet och föräldrarna.

Det är viktigt att åtgärdsplanen inte bara utformas

utifrån socialtjänstens normer utan även från

föräldrarnas och barnets perspektiv.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So308 (mp) yrkandena 8-11 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande placering av syskon i

familjehem, m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So308 yrkandena

8-11 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

18. 26 § barnavårdslagen (mom. 25)

Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Cristina Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson

(m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

44 börjar med "Utskottet har inte" och slutar med

"yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att 26 § i den tidigare gällande

barnavårdslagen bör återinföras. Bestämmelsen

innebar att de sociala myndigheterna hade en reell

möjlighet att på ett tidigt stadium hjälpa och

stötta familjer där barnen riskerade att råka illa

ut. Åtgärderna enligt lagrummet vidtogs stegvis och

i samråd med den enskilda familjen. Inledningsvis

planerades åtgärder som syftade till att stötta

familjen. Hjälpte inte detta fanns det möjlighet att

komma med förmaningar eller varningar till familjen.

Därefter kunde de sociala myndigheterna lämna

föreskrifter om barnets levnadsförhållanden och

därefter beordra övervakning av barnet. Först som en

sista åtgärd kunde beslut om omhändertagande bli

aktuellt. Genom denna bestämmelse bevarades och

respekterades familjen som en enhet som själv skulle

kunna förbättra sin situation. Nu kommer

socialnämndernas åtgärder enligt utskottets mening

ofta överraskande och dessutom för sent. Regeringen

bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i

enlighet med vad som anförts.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So228 (m) yrkande 5 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha

följande lydelse:

25. beträffande 26 § barnavårdslagen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So228 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Utbildning av familjehemsföräldrar

(mom. 26)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

44 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"bör avslås" bort ha följande lydelse:

Målsättningen vid placeringar av barn utanför

familjen skall vara att barnet om möjligt skall

återförenas med sina biologiska föräldrar. Detta mål

kolliderar ofta med familjehemsföräldrarnas

känslomässiga bindning till det placerade barnet.

Det är inte lätt för dem att efter kanske flera års

placering lämna ifrån sig barnet. Utskottet anser

därför att utbildning och handledning för blivande

familjehemsföräldrar skall vara obligatorisk, såväl

vid frivilliga placeringar som vid

tvångsplaceringar. Även släktingar som har sina

närståendes barn placerade hos sig skall erbjudas

sådan utbildning och handledning.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So367 (s) som sin mening ge regeringen

till känna. Motion So430 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha

följande lydelse:

26. beträffande utbildning av

familjehemsföräldrar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So367 och med

avslag på motion 1998/99:So430 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Familjerådslag (mom. 27)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

44 börjar med "Projektet med" och slutar med

"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Under lång tid har socialtjänsten självständigt

utrett och kommit med förslag till åtgärder när en

krissituation uppstått i en familj. Många familjer

har då känt sig utestängda, överkörda och maktlösa.

Det har inte heller varit ovanligt att familjen inte

vågat protestera av rädsla för att de då även skall

belastas av sina protester. Enligt utskottet är det

nu är dags att låta det berörda barnets familj och

övriga nätverk i större utsträckning få vara med och

delta i beslut om barnet. Utskottet ser positivt på

modellen med familjerådslag och anser att detta

skall vara en rättighet. Om familjen så önskar skall

ett familjerådslag genomföras innan ett slutligt

beslut fattas i ärenden där det kan bli fråga om

placering av ett barn enligt socialtjänstlagen eller

LVU. Det är därvid en förutsättning att

socialtjänsten lär sig att arbeta enligt modellen

och att se klienterna och deras nätverk som en

resurs. I de fall där det finns en konflikt mellan

familjen och socialtjänsten skall man enligt

utskottet vid en omprövning ges möjlighet att

använda sig av familjerådslag.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So308 (mp) yrkandena 3, 4 och 7 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha

följande lydelse:

27. beträffande familjerådslag

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So308 yrkandena

3, 4 och 7 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

21. Ungdomsmottagningarna (mom. 29)

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

48 börjar med "Barnpsykiatrikommittén har betonat"

och slutar med "Dessa avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Ungdomars sexuella utveckling skapar ofta osäkerhet

och oro. Ungdomsmottagningarna fyller enligt

utskottet ett stort behov av hjälp och rådgivning

när det gäller sex och samlevnad, preventivmedel,

könssjukdomar, matstörningar och brist på

självkänsla och är därför oerhört viktiga för många

ungdomar. Utskottet vill särskilt framhålla vikten

av att ungdomsmottagningarna lär unga killar att det

även är deras ansvar att förhindra oönskade

graviditeter. Utskottet ser det som ett stort

problem att många mottagningar har lagts ner på

grund av nedskärningar och anser att ungdomar i alla

kommuner skall ha tillgång till en

ungdomsmottagning.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion A291 (v) yrkande 15 som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So314 (c) yrkande 6

delvis avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande ungdomsmottagningarna

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A291 yrkande 15

och med avslag på motion 1998/99:So314 yrkande 6

delvis som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

22. Vårdgarantin (mom. 30)

Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Kerstin Heinemann (fp), Lars Elinderson (m), Rosita

Runegrund (kd) och Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

48 börjar med "När det gäller" och slutar med

"yrkande 12 delvis" bort ha följande lydelse:

Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin ökar. Mot

bakgrund härav anser utskottet att regeringen bör ta

initiativ till att införa en ny vårdgaranti som

klart och tydligt slår fast patientens rätt till

vård i rimlig tid.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So464 (fp) yrkande 12 delvis som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha

följande lydelse:

30. beträffande vårdgarantin

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So464 yrkande 12

delvis som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

23. Smärtbehandling av barn (mom. 31)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

48 börjar med "Utskottet delar" och på s. 49 slutar

med "yrkande 14 avslås" bort ha följande lydelse:

När det gäller smärta hos barn, t.ex. i samband med

cancer, finns det visserligen behandlingsprinciper,

men enligt utskottet är det nödvändigt med

förbättringar på området. Det behövs t.ex. ökad

utbildning, regelbundet användande av smärtanalys

och smärtintensitetsmätning samt regelbundna

kontakter med smärtbehandlingsteam. Införande av

smärtdagbok är ett medel. Utskottet anser också att

informationen till barn och föräldrar om smärta och

smärtbehandling bör förbättras.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So464 (fp) yrkande 14 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha

följande lydelse:

31. beträffande smärtbehandling av barn

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So464 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

24. Barns innemiljö (mom. 33)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

52 börjar med "Sedan länge" och slutar med

"avstyrker dem därför" bort ha följande lydelse:

Mer än var tredje sjuåring har någon form av

allergi. För ett barn med astma eller allergi är det

extra riskfyllt att vistas i felaktigt ventilerade

och fuktiga hus. Utskottet anser därför att alla

skall kunna välja dagis eller skola efter en tydlig

innehållsdeklaration. Enligt utskottets mening bör

barns vardagsmiljöer omfattas av samma bestämmelser

som vuxnas arbetsmiljöer. Det är angeläget att

landets kommuner använder de resurser som de

tilldelats i regeringens stora

allergisaneringsprojekt till att se över barnens

arbetsmiljöer och till att åtgärda brister däri.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So309 (mp) yrkande 3 delvis som sin mening

ge regeringen till känna. Motion So8 (c) yrkande 10

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha

följande lydelse:

33. beträffande barns innemiljö

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So309 yrkande 3

delvis och med avslag på motion 1998/99:So8

yrkande 10 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

25. Barnhälsovetenskap (mom. 36)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

53 börjar med "I forskningspropositionen" och slutar

med "bör avslås" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att satsningar bör ske på ett nytt

område inom forskning och utbildning, nämligen

"barnhälsovetenskap". Internationella

hälsostrategier och folkhälsovetenskapens arbetssätt

bör där kombineras med barnens särskilda behov av

skydd. Utbildningen bör vara uppbyggd på inslag från

samhälls- och beteendevetenskaper som sociologi,

psykologi, pedagogik och ekonomi, från humanistiska

vetenskaper som historia och filosofi, från

naturvetenskaper som statistik, matematik och teknik

samt från medicinska vetenskaper.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So464 (fp) yrkande 13 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha

följande lydelse:

36. beträffande barnhälsovetenskap

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So464 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

26. Föräldrautbildning (mom. 37)

Lars Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp) och

Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

54 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla vikten av att föräldrar

kan få stöd i sin föräldraroll. Förutsättningen för

att ett spädbarn skall växa och utvecklas normalt är

att samspelet mellan föräldrar och barn fungerar och

att den känslomässiga relationen är positiv. Tidiga

insatser med kvalificerad psykologisk behandling är

lönsamma för både individen och samhället, särskilt

när behandling påbörjas redan under graviditeten.

Enligt utskottet bör samspelsbehandling ingå i

verksamheten vid varje mödravårdsenhet. Utskottet

anser dock att föräldrautbildning inte bara bör

erbjudas föräldrar till de allra minsta barnen utan

även föräldrar med barn långt upp i tonåren. Mödra-,

barn- och skolhälsovården utgör ett viktigt stöd för

föräldrarna och det är därför viktigt att

neddragningarna inom dessa områden stoppas.

Utskottet anser att regeringen snarast bör lägga

fram förslag som stöder och stimulerar

föräldrastödjande verksamhet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So379 (kd) yrkande 10, So448 (kd) och

So464 (fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen

till känna. Motionerna So352 (s) och So380 (v)

yrkande 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha

följande lydelse:

37. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So379

yrkande 10, 1998/99:So448 och 1998/99:So464

yrkande 1 samt med avslag på motionerna

1998/99:So352 och 1998/99:So380 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

27. Familjerådgivning m.m. (mom. 38)

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

55 börjar med "Utskottet har inte" och slutar med

"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

En bra familjerådgivning kan enligt utskottet bidra

till att reda ut problem i en familj i samband med

skilsmässa eller till att en separation helt kan

undvikas. Utskottet anser det därför angeläget att

regeringen upprättar en plan för hur en utvidgad

avgiftsfri familjerådgivning kan förverkligas i alla

kommuner.

Utskottet anser vidare att möjligheterna att utse

kontaktperson eller ombud för barn bör utökas.

Kontaktpersonens uppgift skall vara att se till

barnets bästa i krislägen, t.ex. vid skilsmässa.

Enligt utskottet bör ett förordnande av

kontaktperson/ombud kunna begäras av barnet,

socialnämnden, vårdnadsutredaren eller någon barnet

närstående person.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So380 (v) yrkandena 8 och 9 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha

följande lydelse:

38. beträffande familjerådgivning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So380 yrkandena

8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

28. Skolhälsovården m.m. (mom. 39)

Lars Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp) och

Rosita Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

60 börjar med "Utbildningsutskottet har mycket" och

slutar med "Samtliga motioner avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Skolhälsovården är en mycket viktig resurs när det

gäller att förebygga ohälsa. Enligt utskottet bör

denna verksamhetsform förstärkas. Skolhälsovården

har organiserats på olika sätt i olika kommuner,

vilket har resulterat i viss ojämlikhet mellan

kommunerna. Utformningen av och resurserna till

skolhälsovården utgår ofta från bedömningar gjorda

av enskilda rektorer. Utskottet anser detta mindre

lämpligt eftersom dessa sällan har nödvändig

vårdkompetens. Enligt utskottet bör det utarbetas

nationella riktlinjer för dels skolhälsovården, dels

skolpsykologerna. Riktlinjerna bör undanröja den

ojämlikhet som i dag råder mellan olika kommuner när

det gäller tillgång till skolhälsovårdande resurser.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So5 (kd) yrkande 4 och So464 (fp)

yrkande 12 delvis samt med avslag på motionerna So7

(v) yrkandena 8 och 13-15, So8 (c) yrkande 9 och

So314 (c) yrkande 6 delvis som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha

följande lydelse:

39. beträffande skolhälsovården m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So5 yrkande

4 och 1998/99:So464 yrkande 12 delvis samt med

avslag på motionerna 1998/99:So7 yrkandena 8 och

13-15, 1998/99:So8 yrkande 9 och 1998/99:So314

yrkande 6 delvis som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

29. Alla barns rätt till förskola

(motiveringen till mom. 40)

Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Lars Elinderson (m), Rosita Runegrund (kd) och Agne

Hansson (c) anser att andra meningen i första

stycket i utskottets bedömning på s. 61 bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är oroande att förskolebarn

i nära hälften av landets kommuner inte ges

möjlighet till fortsatt deltagande i förskolans

verksamhet när en förälder blir arbetslös.

30. Alla barns rätt till förskola (mom. 40)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

61 börjar med "Socialutskottet vill erinra" och

slutar med "(v) yrkande 16" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det är cyniskt att på detta

sätt plötsligt rycka ett barn ur dess vardag och

sociala sammanhang. Det innebär dels att barnet

förlorar en utvecklande miljö, dels att förälderns

möjligheter att söka arbete försämras. Utskottet

anser att alla barn som bor i Sverige skall ha rätt

till en plats i förskolan, oavsett om föräldrarna

arbetar eller har blivit arbetslösa.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So7 (v) yrkande 16 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha

följande lydelse:

40. beträffande alla barns rätt till förskola

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So7 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

31. Familjeåterförening m.m. (mom. 42)

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

66 börjar med "När det gäller" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att bedömningen av ansökningar om

familjeåterförening måste förändras. Barnfamiljer

som splittrats på grund av krig har mycket svårt att

återförenas i Sverige. Detta beror på att

myndigheterna i många fall ställer alltför stora

krav på att människor skall kunna bevisa släktskap.

För att Sverige skall kunna leva upp till

barnkonventionens krav på att ansökningar rörande

familjeåterförening skall behandlas på ett positivt,

humant och snabbt sätt måste barnets bästa tillmätas

större betydelse.

I Sverige finns tusentals barn som väntar på besked

om de skall få uppehållstillstånd eller inte. I

många fall är väntetiderna oacceptabelt långa. Den

utdragna tiden av ovisshet drabbar i synnerhet de

barn som bär med sig svåra upplevelser av krig, våld

och förföljelse. Utskottet anser därför att de

asylsökande barn som väntat i två år på besked bör

få permanent uppehållstillstånd.

Utskottet anser, i enlighet med barnkonventionen,

att varje barn har rätt till ett medborgarskap. Ett

barn som är statslöst och bor i Sverige bör därför,

oavsett föräldrarnas medborgarskap, ha rätt till ett

svenskt medborgarskap. Lagen om svenskt

medborgarskap bör därför ändras så att statslösa

barn kan få svenskt medborgarskap ett år efter det

att de fått permanent uppehållstillstånd.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So7 (v) yrkandena 10-12 som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So5 (kd) yrkande 5

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha

följande lydelse:

42. beträffande familjeåterförening m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So7 yrkandena

10-12 och med avslag på motion 1998/99:So5

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

32. Familjeåterförening m.m. (mom. 42)

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

66 börjar med "När det gäller" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att barn till asylsökande föräldrar

skall vara berättigade till barnomsorg. Asylsökande

barn och barn som av annat skäl söker

uppehållstillstånd bör vidare ha samma rätt till

utbildning som andra barn. Enligt utskottet bör en

uppföljning göras av hur utlänningslagens nya

bestämmelser om barnets bästa tillämpas i praktiken.

Det bör också göras en ändring i medborgarskapslagen

i syfte att underlätta för statslösa barn att efter

en viss tids hemvist i Sverige få svenskt

medborgarskap. Utskottet anser vidare att UD och

Sida bör få i uppdrag att utveckla särskilda

riktlinjer för hur barnperspektivet skall kunna

uppnås i biståndsarbetet. Dessutom bör regeringen

uppmärksamt bevaka regionala överenskommelser och

traktat så att de innehåller en barnsyn som stämmer

med barnkonventionen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So5 (kd) yrkande 5 som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So7 (v) yrkandena

10-12 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha

följande lydelse:

42. beträffande familjeåterförening m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So5 yrkande 5

och med avslag på motion 1998/99:So7 yrkandena

10-12 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

33. Familjeåterförening m.m. (mom. 42)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

66 börjar med "När det gäller" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att barn till asylsökande föräldrar

skall vara berättigade till barnomsorg. Asylsökande

barn och barn som av annat skäl söker

uppehållstillstånd bör vidare ha samma rätt till

utbildning som andra barn. Enligt utskottet bör en

uppföljning göras av hur utlänningslagens nya

bestämmelser om barnets bästa tillämpas i praktiken.

Utskottet anser vidare att bedömningen av

ansökningar om familjeåterförening bör bli mindre

restriktiv och mer human och att barnets bästa skall

tillmätas större betydelse i bedömningen.

Asylsökande barn som väntat på besked om

uppehållstillstånd i mer än två år bör enligt

utskottet få permanenta uppehållstillstånd i

Sverige. Utskottet anser också att lagen om svenskt

medborgarskap bör ändras så att statslösa barn skall

kunna få svenskt medborgarskap ett år efter att de

har fått permanent uppehållstillstånd. Vidare anser

utskottet att UD och Sida bör få i uppdrag att

utveckla särskilda riktlinjer för hur

barnperspektivet skall kunna uppnås i

biståndsarbetet. Dessutom bör regeringen uppmärksamt

bevaka regionala överenskommelser och traktat så att

de innehåller en barnsyn som stämmer med

barnkonventionen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So5 (kd) yrkande 5 och So7 (v)

yrkandena 10-12 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha

följande lydelse:

42. beträffande familjeåterförening m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So5 yrkande

5 och 1998/99:So7 yrkandena 10-12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Gömda barn (mom. 43)

Thomas Julin (mp) och Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

66 börjar med "I motion So8" och slutar med

"avstyrks motionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet välkomnar att regeringen gett

Socialstyrelsen och Invandrarverket i uppdrag att

kartlägga hur många barn som hålls gömda för att

undgå verkställighet av avvisnings- eller

utvisningsbeslut. Utskottet har erfarit att det i

uppdraget även ingår att bl.a. studera vad som

orsakar att barn göms samt om de nuvarande

åtgärderna för att motverka att barn hålls gömda kan

anses vara tillräckliga. Vidare skall de fysiska och

psykiska konsekvenserna av att barn hålls gömda

analyseras. Utskottet anser att det bör tillsättas

en utredning med uppgift att lägga fram förslag som

skulle möjliggöra medicinska insatser även för gömda

barn.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So8 (c) yrkande 14 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha

följande lydelse:

43. beträffande gömda barn

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So8 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

35. Barnvårdarverksamheten (mom. 44)

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

68 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"yrkande 6" bort ha följande lydelse:

För barn som blivit sjuka och inte kan vistas i den

ordinarie barnomsorgen har det tidigare funnits god

tillgång till kommunala barnvårdare. I samma takt

som kommunerna fått allt kärvare ekonomi har

emellertid antalet barnvårdare minskat. Allt fler

barn "tvingas" därför till dagis och skolan när de i

stället borde ha stannat hemma. Värst utsatta är

barn till ensamstående föräldrar. Utskottet anser

att barnvårdarverksamheten bör prioriteras och att

en plan för dess återuppbyggnad därför bör

upprättas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So380 (v) yrkande 6 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha

följande lydelse:

44. beträffande barnvårdarverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So380 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. 22 § socialtjänstlagen

Ingrid Burman (v), Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson

(s), Conny Öhman (s), Rolf Olsson (v) och Catherine

Persson (s) anför:

Vi delar uppfattningen i motion So308 (mp) yrkandena

1 och 2 att det är angeläget att socialtjänsten, när

ett barn skall placeras utanför hemmet, utreder

huruvida placeringen kan ske hos släktingar eller

andra närstående. Redan i dag är möjligheten att

placera ett barn hos anhöriga en naturlig del i

socialtjänstens utredningar i samband med

familjehemsplaceringar. Det ligger inbyggt i de

vägledande principerna för lagstiftningen

(kontinuitetsprincipen) att man regelmässigt

undersöker om ett barn kan placeras hos sina

anhöriga. Från och med den 1 januari 1998 ändrades

dessutom lagen på initiativ av utskottet så att

möjligheten att placera barn hos släktingar alltid

bör övervägas i första hand. Lagändringen har varit

i kraft endast en kort tid och enligt vår mening är

kunskaperna om effekterna ännu otillräckliga. För

att säkerställa att barnets bästa tillgodoses är det

angeläget att lagändringen utvärderas och att

utvecklingen när det gäller placering av barn hos

anhöriga noga följs.

2. Familjerådslag

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:

Det projekt med familjerådslag som genomförts i en

rad kommuner i landet gav positiva resultat. Det är

Vänsterpartiets mening att det vore av stort värde

om modellen prövas i många kommuner vid socialt

arbete med barnfamiljer. Det är därför positivt att

intresserade kommuner ges möjlighet till hjälp när

de börjar använda modellen.

3. Familjerådslag

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anför:

All erfarenhet visar att stabila och fungerande

familjer är bra både för barn och vuxna och en

förutsättning för ett gott samhälle. Enligt

Kristdemokraterna är det därför viktigt att

stödjande insatser från samhället utformas som ett

stöd för stabila familjerelationer. Familjerådslag

bör enligt vår mening utgöra en av samhällets

stödformer i socialtjänstens arbete.

Kristdemokraterna anser att familjerådslag är ett

steg mot en "demokratisering" av den sociala

barnavården. Den sociala barnavården av i dag kan

beskrivas som ett system där socialarbetaren i

mycket fungerar som både åklagare, advokat och

domare och där den enda uppgiftslämnaren är barnets

mamma. Med familjerådslag ges familjen och dess

närmaste ett ökat inflytande över vilken hjälp

familjen skall få. I de försökskommuner där

familjerådslag har utvärderats har man funnit att

samordnaren bör vara fristående från socialtjänsten

och familjen för att kunna fungera i sin roll som

neutral part. Kristdemokraterna anser att

familjerådslag bör ingå i kommunernas barn- och

familjestödjande arbete även framöver.

4. Ungdomsmottagningarna

Agne Hansson (c) anför:

Centerpartiet anser att ungdomsmottagningarnas

arbete med sex- och samlevnadsfrågor är

betydelsefullt. Personalen vid mottagningarna bör ha

tvärvetenskaplig och mångkulturell kompetens så att

ungdomar med olika bakgrund kan känna förtroende för

dem.

5. Skolhälsovården m.m.

Agne Hansson (c) anför:

Enligt Centerpartiet är skolan den institution som

har de bästa förutsättningarna att bidra till en god

och mer jämlik hälsa för barn i skolåldern. Detta

förutsätter att barnen själva upplever att skolan

tillför dem något positivt. Skolverkets regelbundet

återkommande undersökningar av attityderna till

skolan är därför betydelsefulla. Centerpartiet anser

att det är viktigt att systematiskt arbeta för att

allt fler barn från socialt mindre gynnade hem trivs

i skolan och tycker att den är meningsfull.

Skolhälsovården utgör en viktig del i det

förebyggande hälsoarbetet. Man kan där tidigt

upptäcka ohälsofaktorer i barns vardagsmiljö liksom

psykiska problem hos barn, som t.ex. ätstörningar.

Skolhälsovården ger bl.a. rådgivning till enskilda

elever i riskzonen samt förebygger allergier och

droganvändning. Enligt Centerpartiet är det

angeläget att satsa på skolhälsovården.

6. Alla barns rätt till förskola

Kerstin Heinemann (fp) anför:

Folkpartiet delar bedömningen att

det är orimligt att arbetslöshet i

familjer i nära hälften av landets

kommuner innebär att barnet mister

sin plats i barnomsorgen. Barnet

har behov av fortsatt samvaro med

sina kamrater och den pedagogiska

verksamheten får inte avbrytas

enbart av den anledningen att en

förälder blir arbetslös. Enligt

Folkpartiet måste kommunerna beakta

barnkonventionen och se till

barnens bästa i dessa situationer.

Konstitutionsutskottets yttrande

1998/99:KU2y

Strategi för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter i Sverige

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 12 november 1998 berett

konstitutionsutskottet möjlighet att yttra sig över

proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga

FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige

jämte motioner i de delar som har samband med

utskottets beredningsområde.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till

frågan om inkorporering av konventionen.

Utskottet

FN:s konvention om barnets rättigheter

Den 20 november 1989 antog FN:s generalförsamling

konventionen om barnets rättigheter. Sverige

undertecknade konventionen den 26 januari 1990 och

den trädde för svenskt vidkommande i kraft den 2

september 1990 sedan den godkänts av riksdagen

(prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28). Några

lagstiftningsåtgärder vidtogs inte i samband med

godkännandet. Enligt regeringen hade en granskning

av konventionsbestämmelserna lett till slutsatsen

att svensk rätt och praxis till sin allmänna

syftning stod i god överensstämmelse med dessa

bestämmelser, men att man kunde vara tveksam om

huruvida svensk rätt eller praxis i alla detaljer

överensstämde med konventionens krav. Den bedömning

som i sådana fall måste göras blev i viss

utsträckning beroende av vilka allmänna principer

man ville lägga till grund för tolkningen av

konventionens bestämmelser. Man måste hålla i minnet

att konventionen var avsedd att tillämpas på ett

världsomfattande plan och således på rättssystem och

andra förhållanden av mycket skiftande art. På grund

härav måste konventionen enligt regeringen tolkas

så, att den får en rimlig mening inom ramen för ett

nationellt system. Vidare framhölls att artiklarna i

många fall var utformade så att det fanns utrymme

för lämplighetsbedömningar beträffande de åtgärder

som staterna skall vidta.

Barnkonventionen sätter barnets behov i centrum.

Staterna skall säkerställa att ett barn inte, mot

deras vilja, skiljs från sina föräldrar, om ett

åtskiljande inte är nödvändigt för barnets bästa.

Konventionen innehåller olika slag av rättigheter,

dels de rättigheter som traditionellt kan hänföras

till kategorin medborgerliga och politiska

rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter med ett särskilt barnperspektiv.

Därutöver tar konventionen särskild hänsyn till

barnets utsatthet och sårbarhet, vilket kommer till

uttryck i de rättigheter, som syftar till att ge

barnet ett skydd mot övergrepp och utnyttjande.

Rättigheterna har delvis olika karaktär. Vissa

rättigheter är absoluta och skall förverkligas

omgående av alla stater oavsett utvecklingsnivå

(medborgerliga och politiska rättigheter), medan

förverkligandet av de ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheterna är beroende av den enskilda

statens resurser.

Konventionen innehåller fyra grundläggande

principer som skall vara styrande för tolkningen av

övriga artiklar, men som också har en egen

självständig betydelse. Dessa är principen om förbud

mot diskriminering (artikel 2), principen om barnets

bästa (artikel 3), principen om rätten till liv och

utveckling (artikel 6) och principen om rätten att

uttrycka sina åsikter (artikel 12).

Barnkommittén

Hösten 1995 gav riksdagen som sin mening regeringen

till känna att det borde genomföras en bred översyn

av om svensk lagstiftning och praxis stämmer överens

med barnkonventionens bestämmelser (bet.

1995/96:SoU4). Genom beslut av regeringen i februari

1996 tillsattes Barnkommittén med uppgift att

klarlägga hur barnkonventionens anda och innebörd

kommer till uttryck i lagstiftning och praxis.

Barnkommittén redovisade resultatet av sitt arbete

bl.a. i betänkandet Barnens bästa i främsta rummet -

FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas

i Sverige (SOU 1997:116). Kommittén övervägde frågan

om barnkonventionen borde inkorporeras i svenskt

rättssystem eller om den hittills valda vägen med

s.k. transformering är att föredra. Kommittén kom

till slutsatsen att inte föreslå en inkorporering.

Barnkonventionen innehåller enligt kommittén många

relativt vaga formuleringar och ett icke obetydligt

inslag av målsättningsartiklar som siktar till ett

gradvist genomförande och är svåra att direkt tolka

av en domstol. När det gäller jämförelsen med

Europakonventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna

hänvisade kommittén bl.a. till att den skiljer sig

från barnkonventionen genom att den inte innehåller

de ekonomiska och sociala rättigheter som är svåra

att ge tyngden av absoluta normer. Barnkonventionen

har också ett större inslag av bestämmelser om

gradvist genomförande inom ramen för statens

resurser. Europakonventionen tolkas dessutom av en

domstol som är gemensam för konventionsstaterna,

varigenom det har utvecklats en omfattande

rättspraxis på området. För ett land med så

omfattande barnrättslig lagstiftning som Sverige

finns det enligt kommittén inte mycket att vinna på

att ge barnkonventionen status av nationell lag.

Viktigare är en ordentlig genomgång av att lagarna

stämmer överens med konventionens anda. Kommittén

såg också en risk med att en inkorporering av

barnkonventionen skulle lägga över tolkningsansvaret

alltför mycket på domstolarna med en risk för snäv

juridisk tolkning. Kommittén menade att tolkningen

av barnkonventionen bör göras politiskt av

riksdagen, som därvid kan stifta de lagar som krävs

för att rättigheterna i barnkonventionen bäst skall

slå igenom.

Barnkommittén gjorde en analys av hur förhållandena

för svenska barn och ungdomar inom olika områden

motsvarar åtagandena enligt barnkonventionen, och

konstaterade att svensk lagstiftning i huvudsak

stämmer överens med åtagandena i barnkonventionen.

De justeringar som behövde göras var av mindre

omfattning.

I en reservation (c, v och mp) anfördes att

konventionen borde inkorporeras.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 1997/98:182, som bygger på

Barnkommitténs ovan redovisade betänkande, föreslår

regeringen att riksdagen godkänner den av regeringen

föreslagna strategin för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter.

I denna strategi ingår bl.a. att barnkonventionen

skall vara ett aktivt instrument och genomsyra allt

statligt beslutsfattande som berör barn.

Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga

beslut som berör barn. Barnper-spektivet skall i

lämplig omfattning finnas med i utredningsdirektiv.

Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för

barn skall för att kunna stärka sin barnkompetens

och sina kunskaper om barnkonventionen erbjudas

utbildning och fortbildning. Barnombudsmannens

verksamhet och organisation skall ses över i syfte

att stärka dess roll i genomförandet av

barnkonventionen. Barnstatistiken skall utvecklas. I

samhälls- och trafikplaneringen skall barns och

ungdomars inflytande och delaktighet utvecklas.

Målsättningen är att konventionen och dess

intentioner skall finnas med i allt beslutsfattande

som rör barn. Kommuner och landsting bör därför

erbjuda sin personal fortbildning om

barnkonventionen och även inrätta system för att

kunna följa hur barnens bästa förverkligas i det

kommunala arbetet.

Förverkligandet av barnkonventionen i Sverige är

enligt propositionen en ständigt pågående process,

som måste hållas levande. Arbetet med att förankra

synsättet i konventionen är långsiktigt.

Barnkonventionen skall vara ett verktyg i arbetet

med att gradvis förbättra barnens villkor. Det

handlar om att ändra attityder, förhållningssätt och

arbetssätt i olika verksamheter och på olika nivåer

i samhället. På vissa punkter behöver också lagar,

regler och praxis förändras.

Motionen

Frågan om inkorporering av barnkonventionen i svensk

rätt tas upp i motion 1998/99:So7 av Ingrid Burman

m.fl. (v). I motionen hemställs att riksdagen hos

regeringen begär en förnyad prövning av en

inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt

enligt vad i motionen anförts om den direkta

tillämpningen i domstolar och hos myndigheter

(yrkande 2).

Motionärerna anser att det är viktigt att

inkorporera konventionen för att göra

implementeringen effektivare än vad som är fallet om

transformeringstekniken används. En inkorporering

skulle medföra att barnkonventionen blir automatiskt

tillämplig hos svenska domstolar och myndigheter. I

motionen hänvisas också till att Europakonventionen

- trots tidigare motstånd - sedan flera år varit

inkorporerad utan att några särskilda problem

uppkommit i rättstillämpningen. Vidare framhålls att

barnkonventionen inkorporerats i Finland och

Belgien, där den haft stor betydelse i enskilda

fall. Motionärerna hänvisar också till att EG-

direktiven kan tillämpas direkt. Risken för att

domstolarna skulle göra alltför snäva tolkningar av

barnkonventionen kan enligt motionen motverkas genom

nationella bestämmelser som går längre än

konventionen när det gäller att förverkliga barnets

rättigheter.

Metoden att efterhand genomföra lagändringar kan

enligt motionen aldrig bli heltäckande eftersom nya

situationer och problem ständigt kommer att uppstå.

Barnkommitténs antagande att barnkonventionen i

huvudsak väl återspeglas i svensk lagstiftning kan

relativt snart visa sig förhastat. Hela tiden kommer

nya diskrepanser mellan den nationella

lagstiftningen och barnkonventionen att dyka upp.

Den enda möjligheten att få fullt genomslag i svensk

rätt för barnkonventionen är enligt motionärerna att

inkorporera den.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om inkorporering av barnkonventionen i svensk

rätt togs under riksmötet 1994/95 upp i flera

motioner, som behandlades hos socialutskottet.

Konstitutionsutskottet redovisade i ett yttrande

(1995/96:KU2y) till socialutskottet de två olika

metoder - transformering och inkorporering - som i

Sverige kommit till användning för att införliva

konventioner med svensk rätt. Vid transformering

omarbetas den internationella överenskommelsen eller

de delar som saknar motsvarighet i svensk rätt till

svensk författningstext. Inkorporering innebär att

det i lag eller annan författning föreskrivs att

konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige.

Utskottet hade tidigare (bet. KU 1984/85:5 och yttr.

1984/85:4y) uttalat att båda metoderna fick anses

godtagbara från konstitutionell synpunkt. Det fick

avgöras från fall till fall vilken metod som skulle

användas. Utskottet hade dessutom tidigare uttalat

(bet. 1989/90:KU18) att om en konvention saknar

svensk autentisk text bör huvudregeln vara att

transformationsmetoden används.

I yttrandet hänvisade konstitutionsutskottet också

till 1973 års fri- och rättighetsutredning (SOU

1975:75), som pekat på att texterna i konventioner

om mänskliga rättigheter är svåröverskådliga och

svårtillgängliga och ofta bygger på en terminologi

som varken är enhetlig eller anpassad till svensk

lagstiftningsteknik. Utskottet underströk att

inkorporeringen av Europakonventionen angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna bl.a. motiverats med att den intog en

sådan särställning bland konventionerna om mänskliga

rättigheter att den i inkorporeringshänseende borde

behandlas på annat sätt än övriga konventioner

(prop. 1993/94:117 s. 34, bet. 1993/94:KU24).

I yttrandet till socialutskottet framhöll

konstitutionsutskottet vidare att det saknades

anledning att gå ifrån den av utskottet tidigare

intagna ståndpunkten att konventioner om mänskliga

rättigheter i allmänhet inte kan anses lämpade för

direkt tillämpning av svenska domstolar och

myndigheter. Vad gäller FN:s konvention om barnets

rättigheter saknades skäl att anse att den - såsom

Europakonventionen - intar en särställning i

inkorporeringshänseende. Utskottet var därför inte

berett att förorda en inkorporering. Utskottet ville

däremot framhålla att det är av väsentlig betydelse

att det sker en fortlöpande kontroll av att svensk

lagstiftning och praxis stämmer överens med

konventionens bestämmelser.

I en avvikande mening (v och mp) begärdes en

utredning med uppgift att lägga fram ett förslag om

inkorporering av barnkonventionen.

Socialutskottet delade konstitutionsutskottets

inställning att barnkonventionen inte nu borde

inkorporeras utan införlivas med svensk rätt genom

transformering. För detta talade inte enbart

konstitutionsutskottets skäl utan även - som

Barnombudsmannen framfört till socialutskottet - att

barnen härigenom torde få det bästa skyddet (bet.

1995/96:SoU4, s. 9).

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet står fast vid sin tidigare

bedömning att barnkonventionen bör införlivas i

svensk rätt genom transformering. Barnkonventionen

kan inte som Europakonventionen för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna anses

inta en sådan särställning att den bör införlivas i

svensk rätt genom inkorporering. En inkorporering av

barnkonventionen skulle innebära att

tolkningsansvaret skulle läggas på svenska domstolar

och myndigheter. Som Barnkommittén anfört innehåller

barnkonventionen många relativt vaga formuleringar

och ett icke obetydligt inslag av

målsättningsartiklar som siktar till ett gradvist

genomförande och är svåra att direkt tolka av

domstolar eller myndigheter. Konstitutionsutskottet

anser att tolkningen av barnkonventionen bör göras

av riksdagen för att rättigheterna i

barnkonventionen skall slå igenom på ett sätt som

ger barnen det bästa skyddet. Konstitutionsutskottet

avstyrker således motion 1998/99:So7 yrkande 2.

Stockholm den 26 januari 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel

(m), Barbro Hietala Nordlund (s),

Pär- Axel Sahlberg (s), Kenneth

Kvist (v), Ingvar Svensson (kd),

Jerry Martinger (m), Mats Berglind

(s), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson (s), Tommy Waidelich

(s), Nils Fredrik Aurelius (m), Per

Lager (mp), Åsa Torstensson (c),

Kenth Högström (s) och Maria

Larsson (kd).

Avvikande mening

Kenneth Kvist (v) och Per Lager (mp) anser att

avsnittet under rubriken Konstitutionsutskottets

bedömning bort ha följande lydelse:

Enligt konstitutionsutskottets mening bör

barnkonventionen inkorporeras i svensk rätt.

Implementeringen i svensk rätt blir då effektivare

än om transformeringsmetoden används.

Genom en inkorporering blir barnkonventionen direkt

tillämplig hos svenska domstolar och myndigheter och

den enskilde får en möjlighet att göra konventionen

gällande där. Visserligen innehåller

barnkonventionen bestämmelser av

målsättningskaraktär men det finns också

bestämmelser som är tekniskt och rättsligt

detaljerade. Det finns enligt

konstitutionsutskottets mening all anledning att

behandla barnkonventionen på samma sätt som

Europakonventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det

kan förutsättas att domstolar och myndigheter,

liksom när det gäller Europakonventionen och även

delar av EG-rätten, kan tolka konventionstexten

trots att någon särskild anpassning inte gjorts till

svenska förhållanden och svenskt språkbruk.

En inkorporering undanröjer den

påtagliga risken för att

införlivandet inte blir

heltäckande. Inget hindrar att

riksdagen eller regeringen vid

sidan av inkorporeringen beslutar

om föreskrifter som går längre än

konventionstexten och därmed

motverkar risken för att

konventionen tolkas alltför snävt

av domstolar och myndigheter.

Enligt konstitutionsutskottet

behövs inkorporering för att barnen

skall få det bästa skyddet enligt

konventionen. Motion 1998/99:SoU7

yrkande 2 tillstyrks således.

Justitieutskottets yttrande

1998/99:JuU2y

Barnkonventionen

Till socialutskottet

Inledning

I proposition 1997/98:182 föreslår regeringen att

riksdagen skall godkänna den av regeringen i

propositionen presenterade strategin för det

fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra

FN:s konvention om barnets rättigheter

(barnkonventionen) i Sverige. Med anledning av

propositionen har väckts fyra motioner.

Propositionen och motionerna har hänvisats till

socialutskottet som har berett bl.a.

justitieutskottet tillfälle att yttra sig häröver

samt över ett stort antal till socialutskottet under

allmänna motionstiden år 1998 väckta motioner som

socialutskottet avser att behandla i ärendet.

Saken föranleder följande yttrande från

justitieutskottet.

Utskottet

Avgränsning av yttrandet

I propositionen behandlas en rad frågor som rör barn

och som sträcker sig över samhällets alla områden.

Utskottet kommer att begränsa sitt yttrande till

sådana frågor som regeringen tar upp och som ligger

inom utskottets beredningsområde. I anslutning

härtill behandlas några av de motionsyrkanden som

väckts med anledning av propositionen medan övriga

motionsyrkanden inte föranleder något yttrande från

utskottet. Det sagda innebär att utskottet kommer

att ta upp frågor som rör barn som dömts till en

påföljd som innebär frihetsberövande (prop. s.

13-14), barn som offer för brott (prop. s. 47-50

samt motion 1998/99:So7 yrkande 5), könsstympning

(prop. s. 47-50) och barn med föräldrar i fängelse

(prop. s. 56-57 samt motionerna 1998/99:So5 yrkande

2 och 1998/99:So7 yrkande 7).

Frihetsberövande påföljder

I barnkonventionens artikel 37 finns en rad

bestämmelser till skydd för barn som

frihetsberövats. På en punkt har det ifrågasatts om

Sverige fullt ut uppfyller konventionens krav. Det

gäller kravet i artikel 37 c att ett frihetsberövat

barn skall hållas åtskilt från vuxna, om det inte

anses vara till barnets bästa att inte göra detta. I

samband med att konventionen ratificerades föreslog

regeringen att Sverige skulle göra förbehåll på

denna punkt. Justitieutskottet delade i sitt

yttrande till socialutskottet regeringens bedömning

(se prop. 1989/90:107, JuU3y). - Bakgrunden var att

det inte finns några särskilda

kriminalvårdsanstalter för barn i Sverige och att vi

i Sverige i påföljdshänseende särbehandlar en större

grupp än vad som förutsätts i konventionen. Medan

barnkonventionen sålunda definierar ett barn som en

person som inte fyllt 18 år innebär de svenska

reglerna i 30 kap. 5 § brottsbalken särbehandling

dels av barn som vid brottets begående fyllt 15 men

inte 18 år, dels av ungdomar som vid brottets

begående fyllt 18 men inte 21 år med något olika

regler för de två åldersgrupperna. Varje år döms ett

litet antal ungdomar under 18 år till fängelse,

huvudsakligen för grova våldsbrott. Barn under 15 år

är inte straffmyndiga och kan alltså över huvud

taget inte dömas till påföljd för brott. -

Socialutskottet fann emellertid att det inte var

nödvändigt med ett sådant förbehåll och föreslog

följaktligen riksdagen att ratificera

barnkonventionen utan förbehåll (se 1989/90:SoU28),

vilket också blev riksdagens beslut. Sverige har

därefter vid flera tillfällen kritiserats för att vi

på denna punkt inte uppfyller de krav som

barnkonventionen ställer.

Regeringen redovisar i propositionen (s. 14 f) en

nyligen företagen ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt. Enligt en uttrycklig regel i

8 § som trädde i kraft den 1 januari 1999 får barn

som inte fyllt 18 år endast placeras tillsammans med

äldre intagna om det är till barnets bästa (prop.

1997/98:95, JuU19). I samma paragraf förtydligas

också kravet på särbehandling av ungdomar i åldern

18-21 år. Utskottet vill i sammanhanget även nämna

de nya reglerna för frihetsberövande påföljder för

barn och ungdomar som också trädde i kraft den 1

januari (prop. 1997/98:96, JuU21). De nya reglerna

innebär att rätten, om den finner att ett

fängelsestraff bör utdömas för ett brott som begåtts

av en person som inte fyllt 18 år, först skall

överväga om det är en tillräcklig påföljd att i

stället överlämna den unge till sluten ungdomsvård

enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken. Denna nya påföljd

är tidsbestämd till lägst 14 dagar och högst fyra

år. Verkställigheten sker på institutioner som drivs

av Statens institutionsstyrelse. Denna ordning

beräknas medföra att det fåtal ungdomar som tidigare

varje år dömts till fängelse kommer att minska

kraftigt.

Utskottet konstaterar att de nya reglerna, som

utskottet i nyssnämnda betänkanden tillstyrkt,

utformats så att de överensstämmer med

barnkonventionens allmänna krav på att alltid se

till barnets bästa. Genom de nya reglerna uppfyller

Sverige också helt klart de krav som

barnkonventionen i här aktuellt hänseende mer

konkret ställer.

Barn som offer för brott

Under rubriken Barn som offer för brott tar

regeringen bl.a. upp frågor som rör den pågående

översynen av 6 kap. brottsbalken som behandlar

sexualbrott. Bakgrunden till utredningen är, som

utskottet konstaterade i sitt betänkande

1994/95:JuU24 s. 6, att bestämmelserna om

sexualbrott i brottsbalken under senare år varit

aktuella i ett flertal lagstiftningsärenden som

resulterat i ett mycket stort antal ändringar av

enskilda lagrum. Ändringarna har varit nödvändiga

för att modernisera lagstiftningen men de har

samtidigt fått till resultat att systematiken i

lagregleringen på området i viss mån gått förlorad.

Det finns därför behov att på ett mer övergripande

sätt se över 6 kap. och i det sammanhanget också

överväga innehållet i de enskilda lagrummen. -

Översynen görs av en parlamentarisk kommitté,

Sexualbrottskommittén (dir. 1998:48), som skall ha

avslutat sitt arbete senast den 1 september 2000.

Regeringen understryker i den nu aktuella

propositionen (s. 45) att lagstiftningen tydligt

måste förmedla att, om barn deltar i en sexuell

aktivitet med en vuxen, detta är helt och hållet den

vuxnes ansvar. Frågan om sexuellt utnyttjande av

barn har under senare år tagits upp i många

sammanhang, inte minst i samband med de diskussioner

som förts med anledning av att barnkonventionen

alltmer blir ett levande instrument i samhället.

Barnkommittén har i sitt betänkande Barnets bästa i

främsta rummet - FN:s konvention om barnets

rättigheter förverkligas i Sverige (SOU 1997:116)

pekat på flera bestämmelser i brottsbalken där

svensk lagstiftning på området inte överensstämmer

med åtagandena i barnkonventionen och där nuvarande

bestämmelser inte ger tillräckligt skydd. Detta

gäller särskilt åldersgruppen 15 till 18 år.

Regeringen framhåller att översynen av 6 kap. när

det gäller sexualbrott mot barn skall göras bl.a. i

ett barnkonventionsperspektiv.

En sådan fråga aktualiseras i motion So7 yrkande 5

(v) där det begärs att riksdagen hos regeringen

skall begära ett förslag till ändring i 6 kap. 7 §

brottsbalken.

Enligt detta lagrums första stycke skall bl.a. den

som förmår ett barn under 15 år att företa eller

medverka i någon handling med sexuell innebörd dömas

för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i

högst två år under förutsättning att gärningen inte

omfattas av straffbuden i 1-6 §§ som i sådana fall

skall tillämpas.

Enligt andra stycket gäller detsamma om någon genom

tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan

förmår någon som fyllt 15 men inte 18 år att företa

eller medverka i en handling med sexuell innebörd,

om handlingen är ett led i framställning av

pornografisk bild eller utgör en posering i annat

fall än när det är fråga om framställning av en

bild.

När det gäller barn under 15 år föreligger alltså

enligt första stycket ett absolut förbud när det

gäller alla sexuella handlingar. Förbudet i andra

stycket som gäller åldersgruppen 15-18 år omfattar

endast vissa sexuella handlingar, t.ex. posering,

och det finns ett visst, begränsat utrymme för

frivillig medverkan. Skillnaden sammanhänger med att

ett barn som fyllt 15 år i princip själv har ett

ansvar för sina sexuella handlingar; regeln i andra

stycket grundas på att barn i åldern 15-18 år som

utnyttjas i pornografiska sammanhang emellertid inte

alltid själva kan överblicka och bedöma de

långsiktiga konsekvenserna av sitt handlande (se

prop. 1994/95:2 s. 19 f, JuU5 s. 5 f).

Paragrafen innehåller även ett tredje stycke som

dock saknar intresse i detta sammanhang.

Motionsförslaget syftar till att förstärka skyddet

för barn i åldern 15 till 18 år från att utnyttjas

för pornografisk fotografering, posering och

liknande.

Det finns ytterligare ett par brott som har nära

samband med regleringen i 7 § andra stycket.

Utskottet tänker här på brottet förförelse av ungdom

i 10 §. Enligt den paragrafen skall den som genom

att utlova eller ge ersättning skaffar eller söker

skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon

som är under 18 år dömas för förförelse av ungdom

till böter eller fängelse i högst sex månader. Detta

brott har i sin tur samma straffskala som den som

gäller vid överträdelse av förbudet mot köp av

sexuella tjänster. Enligt den regleringen ( se SFS

1998:408) skall således den som mot ersättning

skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse - om

inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken -

dömas för köp av sexuella tjänster till böter eller

fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller vid

försök. Avslutningsvis vill utskottet också nämna

att framställning av pornografiska bilder av barn

kan vara att bedöma som barnpornografibrott enligt

16 kap. 10 a § brottsbalken.

I direktiven till Sexualbrottskommittén tas

hithörande frågor upp under rubriken Koppleri och

köp av sexuella tjänster respektive Användande av

ungdomar vid sexuell posering och framställning av

pornografiska bilder. Kommittén skall alltså utreda

om det finns skäl och möjligheter att införa regler

som begränsar eller försvårar för s.k. sexklubbar

att rekrytera unga personer till sin verksamhet och

om andra skadliga effekter av sådana klubbar kan

undvikas genom lagstiftning eller på annat sätt.

Kommittén skall vidare utreda hur förbudet mot köp

av sexuella tjänster skall förhålla sig till de

nuvarande bestämmelserna om förförelse av ungdom och

koppleri. Slutligen skall kommittén också överväga

om det absoluta förbudet att använda barn vid

sexuell posering och framställning av pornografiska

bilder bör omfatta även ungdomar mellan 15 och 18

år.

I kommitténs direktiv ingår också att utreda om

kravet på dubbel straffbarhet hindrar en effektiv

lagföring av sexualbrott, köp av sexuella tjänster

av barn och handel med barn som begåtts utanför

Sverige.

Utskottet, som delar uppfattningen att det behövs

ett bättre rättsligt skydd för de äldre barnen i

bl.a. den situation som motionärerna beskriver, har

övervägt om denna fråga borde bli föremål för

omedelbar lagstiftning. Utskottet har emellertid

stannat för att detta skulle vara mindre lämpligt.

Detta sammanhänger med att den pågående översynen av

sexualbrottskapitlet som ovan framgått inletts bl.a.

därför att lagändringar gjorts successivt och utan

en tillräcklig överblick över hela kapitlet och det

inbördes sambandet mellan brotten. Det vore enligt

utskottets mening oklokt att nu besluta om

provisorisk lagstiftning samtidigt som hela

sexualbrottskapitlet är föremål för en grundläggande

översyn där barns skyddsbehov är en av de

prioriterade frågorna. Som framgått har regeringen

också redan uppmärksammat den problematik som

aktualiseras i motion So7 i aktuell del, och

utskottet utgår från att regeringen återkommer med

ett förslag till riksdagen. Något tillkännagivande

till regeringen med anledning av motionen i denna

del behövs alltså inte.

Könsstympning

I propositionen (s. 47 f) framför regeringen att

möjligheterna att lagföra den som utfört eller

medverkat till könsstympning utomlands bör utvidgas.

Utskottet behandlade en liknande fråga i våras i

sitt betänkande 1997/98:JuU13. Utskottet fann då att

beredningen av Barnkommitténs betänkande framfördes

borde avvaktas. En departementspromemoria

Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel

straffbarhet (Ds 1999:3) har nu nyligen remitterats.

Regeringens avsikt är att under våren lägga fram ett

förslag till ändring i lagen (1982:316) med förbud

mot könsstympning med sagda innebörd.

Utskottet vill här framföra att utskottet stöder

inriktningen på de åtgärder regeringen aviserar. Det

kan i sammanhanget anmärkas att utskottet i det

nyssnämnda lagstiftningsärendet tillstyrkte ett

regeringsförslag som innebar dels att

brottsbeteckningen könsstympning infördes, dels att

straffskalan skärptes väsentligt. Utskottet ställde

sig också positivt till olika förslag om

informationsinsatser riktade såväl till berörda

invandrargrupper som till yrkesverksamma som kommer

i kontakt med föräldrar från länder där sedvänjan

med könsstympning praktiseras. Utskottet understödde

också att Sverige fortsätter att arbeta aktivt i

internationella sammanhang för att motverka

könsstympning. Utskottet har naturligtvis alltjämt

denna inställning.

Besökslägenheter på kriminalvårdsanstalterna

I propositionen (s. 56 f) redovisar regeringen ett

uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen och

Socialstyrelsen om en översyn av levnadsvillkoren

för barn vilkas föräldrar är intagna i

kriminalvårdsanstalt.

Som regeringen anför i propositionen är det en

övergripande rättighet för ett barn att bli omvårdat

av sina föräldrar. I de fall barnet är skilt från

den ena eller båda föräldrarna skall staten

respektera barnets rätt att regelbundet upprätthålla

ett personligt förhållande till och en direkt

kontakt med föräldrarna utom i de fall det strider

mot barnets bästa. Av barnkonventionens allmänna

principer följer också att staten skall underlätta

kontakten.

Inom kriminalvården pågår det redan en viss

verksamhet som syftar till att underlätta för barn

och föräldrar att ha kontakt med varandra under

anstaltstiden. Inte minst viktigt är, som anförs i

motionerna So5 yrkande 2 (kd) och So7 yrkande 7 (v),

att det finns möjligheter att under goda och till

barn anpassade förhållanden ta emot besök på

anstalterna. I detta syfte har det redan inrättats

särskilda besökslägenheter på några anstalter och

fler sådana planeras.

Utskottet vill för sin del i likhet med vad som

anförs i motionerna understryka vikten av att man

inom kriminalvården så mycket som möjligt försöker

underlätta kontakten mellan barn och föräldrar.

Utskottet vill här nämna att det inledningsvis

nämnda uppdraget till Kriminalvårdsstyrelsen och

Socialstyrelsen har resulterat i rapporten Barn med

frihetsberövade föräldrar som innehåller en mängd

konkreta synpunkter på hur man kan underlätta

kontakten mellan barn och föräldrar som avtjänar

fängelsestraff. Det handlar ju inte enbart om

utformningen av besökslokalerna utan också om sådana

praktiska saker som telefonkostnader, besökstider

och permissioner vid för barnet viktiga händelser,

m.m. Utskottet har för avsikt att i annat sammanhang

återkomma till dessa frågor under det kommande året.

Justitieutskottet konstaterar att det pågår ett

utvecklingsarbete inom kriminalvården som syftar

till att göra det möjligt för barn och föräldrar att

upprätthålla kontakten under verkställigheten i

anstalt. I det sammanhanget har frågan om

besökslokalerna särskilt uppmärksammats och det

pågår en utbyggnad av besökslägenheter och besöksrum

som anpassats till barns behov. Något särskilt

uttalande med anledning av motionerna So5 och So7 i

aktuella delar behövs alltså inte, och

justitieutskottet föreslår att socialutskottet

avstyrker dem.

Stockholm den 28 januari 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun

Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),

Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v),

Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m),

Helena Frisk (s), Yvonne Oscarsson

(v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Kia Andreasson (mp),

Gunnel Wallin (c), Siw Persson

(fp), Göran Norlander (s) och

Yilmaz Kerimo (s).

Lagutskottets yttrande 1998/99:LU1y

FN:s konvention om barnets rättigheter

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 12 november 1998 beslutat

att bereda konstitutionsutskottet,

justitieutskottet, lagutskottet,

socialförsäkringsutskottet och utbildningsutskottet

möjlighet att yttra sig över proposition 1997/98:182

Strategi för att förverkliga FN:s konvention om

barnets rättigheter i Sverige jämte motioner i de

delar som har samband med respektive utskotts

beredningsområde.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över dels

de avsnitt i propositionen som gäller en strategi

för genomförandet av barnkonventionen, barnets rätt

att komma till tals, olovligt bortförda barn och

verkställighet av avgöranden om vårdnad m.m.

(avsnitten 4, 6.3, 7.3 och 7.4), dels motion

1998/99:So8 yrkande 1 som gäller

Europarådskonventionen om utövande av barns

rättigheter.

Inledning

Den 20 november 1989 antog Förenta nationernas

generalförsamling en konvention om barnets

rättigheter. Konventionen, som godkändes av

riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:107, bet.

SoU28), innehåller bestämmelser avsedda att

tillförsäkra barn grundläggande rättigheter och att

bereda barn skydd mot övergrepp och utnyttjande. I

konventionen slås fast att vid alla åtgärder som rör

barn skall barnets bästa komma i främsta rummet

(artikel 3).

För Sveriges del trädde konventionen i kraft den 2

september 1990. År 1992 lämnade Sverige en första

rapport till FN om hur Sverige följer konventionen.

Rapporten har granskats av FN:s kommitté för barnets

rättigheter. Enligt kommittén återspeglar den

svenska lagstiftningen såväl konventionens

bestämmelser som de generella principer som tjänar

som vägledning för dess tillämpning. I sammanhanget

bör också nämnas att lagutskottet i ett yttrande

till socialutskottet våren 1990 i samband med att

riksdagen godkände konventionen uttalade att det

inte förelåg några hinder för ett svenskt tillträde

till konventionen med hänsyn till den lagstiftning

som hör till utskottets beredningsområde (yttr.

1989/90:LU4y).

År 1996 tillsattes en parlamentarisk kommitté med

uppdrag att göra en bred översyn av hur svensk

lagstiftning och praxis förhåller sig till

bestämmelserna i FN:s konvention om barnets

rättigheter. Kommittén fick vidare i uppdrag att

skapa större klarhet och ett ökat mått av samsyn vad

gäller innebörden av begreppet "barnets bästa" i

barnkonventionen och svensk rätt samt att därvid

särskilt analysera eventuella målkonflikter.

Kommittén, som antog namnet Barnkommittén, har

avlämnat delrapporten (SOU 1996:115)

Barnkonventionen och utlänningslagen. År 1997

avlämnade kommmittén sitt huvudbetänkande (SOU

1997:116) Barnets bästa i främsta rummet - FN:s

konvention om barnets rättigheter förverkligas i

Sverige. Betänkandet har remissbehandlats och ligger

tillsammans med en rapport från Statistiska

centralbyrån (SCB) med förslag till basstatistik om

barn och deras familjer till grund för förslagen i

förevarande proposition.

En strategi för genomförandet av

barnkonventionen

I propositionen beskrivs en strategi för det

fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra

barnkonventionen i Sverige. I denna strategi ingår

bl.a. att barnkonventionen skall vara ett aktivt

instrument och genomsyra allt statligt

beslutsfattande som berör barn.

Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga

beslut som berör barn. Barnperspektivet skall i

lämplig omfattning finnas med i utredningsdirektiv.

Statligt anställda vars arbete har konsekvenser för

barn skall, för att kunna stärka sin barnkompetens

och sina kunskaper om barnkonventionen, erbjudas

utbildning och fortbildning. Barnombudsmannens

verksamhet och organisation skall ses över i syfte

att stärka dess roll i genomförandet av

barnkonventionen. Barnstatistiken skall utvecklas. I

samhälls- och trafikplaneringen skall barns och

ungdomars inflytande och delaktighet utvecklas.

Målsättningen är, enligt vad som anförs i

propositionen, att konventionen och dess intentioner

skall finnas med i allt beslutsfattande som rör

barn. Kommuner och landsting bör därför, enligt

propositionen, erbjuda sin personal fortbildning om

barnkonventionen och även inrätta system för att

kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det

kommunala arbetet. I propositionen föreslås att

riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna

strategin för att förverkliga FN:s konvention om

barnets rättigheter (avsnitt 4).

Lagutskottet vill först erinra om att hänsynen till

barnets intressen har stått i förgrunden i den

fortlöpande reformeringen av den svenska

familjerätten som pågått sedan början av 1970-talet.

Syftet har varit att ge barnet en starkare rättslig

ställning och därvid markera barnets behov och de

hänsyn som bör tas till barnets bästa. Det senaste

steget på den inslagna vägen togs våren 1998 då

riksdagen beslutade ändringar i föräldrabalkens

bestämmelser om vårdnad och umgänge (prop.

1997/98:7, bet. LU12). För att betona principen om

barnets bästa infördes därvid en övergripande

bestämmelse i 6 kap. föräldrabalken om att barnets

bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande av

alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. En

motsvarande bestämmelse beslutades också i det

kapitel i föräldrabalken som handlar om

verkställighet av domstols avgöranden om vårdnad

m.m. Vidare infördes bestämmelser som innebär att

föräldrar som är överens skall kunna reglera frågor

om vårdnad, boende och umgänge genom avtal som

godkänns av socialnämnden. Ett avtal som har

godkänts gäller och kan verkställas som ett

lagakraftvunnet domstolsavgörande. Därutöver

beslutades ändringar i bestämmelserna om vårdnad som

innebär att gemensam vårdnad, under förutsättning

att sådan vårdnad är bäst för barnet, kan komma till

stånd även om en av föräldrarna motsätter sig detta.

Enligt utskottets mening är det angeläget att

åtgärder för att förverkliga och genomföra FN:s

konvention om barnets rättigheter kommer till stånd

inte bara i samband med lagstiftning på

familjerättens område utan också i andra sammanhang.

Utskottet har från sina utgångspunkter inga

erinringar mot vad som föreslås i propositionens

avsnitt 4 om strategin för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter.

Barnets rätt att komma till tals

Enligt barnkonventionens artikel 12 åläggs

konventionsstaterna att tillförsäkra barn rätten att

fritt ge uttryck för sina åsikter, när barnet är i

stånd att bilda sig egna åsikter. I alla

domstolsförfaranden och administrativa förfaranden

skall barnet ges möjlighet att bli hört, antingen

direkt eller genom företrädare eller något lämpligt

organ. Det sätt som barnet hörs på skall vara

förenligt med statens processuella regler.

I samband med 1990 års riksdagsbeslut om vissa

ändringar i föräldrabalkens regler om vårdnad och

umgänge behandlades frågor om barns ställning i mål

om vårdnad och umgänge med anledning av

motionsyrkanden. Utskottet redovisade därvid förslag

om barns talerätt m.m., som hade lagts fram år 1987

av Utredningen om barnets rätt. Spörsmålet borde

enligt utskottet övervägas ytterligare i lämpligt

sammanhang, och det borde ankomma på regeringen att

bestämma formerna härför. Vad utskottet sålunda

anförde gav riksdagen regeringen till känna (bet.

1990/91:LU13, rskr. 53).

I proposition 1994/95:224 tog regeringen upp de

frågor som omfattades av riksdagens tillkännagivande

år 1990. Syftet med propositionen var att skapa

garantier för att barn får komma till tals i mål och

ärenden i domstolar. Med bifall till propositionen

beslutade riksdagen om uttryckliga bestämmelser om

barns rätt att komma till tals i mål och ärenden om

vårdnad, i mål om umgänge, i adoptionsärenden och i

namnärenden. När en domstol skall avgöra vad som är

till barnets bästa skall domstolen ta hänsyn till

barnets vilja med beaktande av barnets ålder och

mognad. Reformen innebar vidare att den som

verkställer utredning i sådana mål skall, om det

inte är olämpligt, söka klarlägga barnets

inställning och redovisa den för rätten. I

lagstiftningsärendet beslutade riksdagen en regel om

särskild ställföreträdare för barnet i mål och

ärenden enligt lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga. För barn som inte har

fyllt 15 år skall den som är offentligt biträde

också vara barnets ställföreträdare i det mål eller

ärende som förordnandet avser. Det offentliga

biträdet kan därigenom föra barnets talan och t.ex.

överklaga ett beslut om vård. De nya reglerna trädde

i kraft den 1 januari 1996 (bet. 1995/96:LU2).

I lagstiftningsärendet övervägdes och avvisades

tanken på lagändringar för att tillförsäkra barnet

en rätt att komma till tals i verkställighetsmål. I

den då aktuella propositionen framhölls att

verkställighetsmålen som regel har föregåtts av en

process i allmän domstol och därför kan sägas vara

en fortsättning på processen. Någon föreskrift om

utredning av barnets vilja även i

verkställighetsmålen bedömdes inte vara nödvändig. I

verkställighetsmålen borde dock domstolarna, enligt

vad som anfördes i den då aktuella propositionen,

vara särskilt uppmärksamma på det faktum att lång

tid kan ha förflutit mellan avgörandena i de olika

domstolarna och att barnets inställning kan ha

ändrats. Utskottet hade i sitt av riksdagen godkända

betänkande inga erinringar i fråga om vad som

sålunda anfördes i propositionen.

I den nu föreliggande propositionen gör regeringen

bedömningen att barnets rätt att komma till tals i

domstols- och administrativa förfaranden i stort

sett är tillgodosett i berörd lagstiftning.

Regeringen anser dock att en analys bör göras när

det gäller socialtjänstens möjligheter att låta

barnet komma till tals även i situationer när

vårdnadshavaren motsätter sig det. De situationer

som avses är exempelvis när en förälder nekar en

socialsekreterare att träffa barnet i samband med en

utredning av barnets förhållanden för att klarlägga

barnets syn på sin situation, men där förhållandena

inte är sådana att lagen med särskilda bestämmelser

om vård av unga är tillämplig.

Utskottet gör för sin del samma bedömning som

regeringen och ser inte något behov av lagstiftning

när det gäller barns rätt att komma till tals i

domstols- och administrativa förfaranden. Vad

särskilt gäller verkställighetsmålen vill utskottet

erinra om att frågan, om det behövs några

lagändringar i syfte att tillförsäkra barnets rätt

att komma till tals i sådan mål, prövats på nytt

våren 1998 i samband med de då beslutade ändringarna

om vårdnad, boende och umgänge (prop. 1997/98:7,

bet. LU12). I anledning av en motion uttalade

utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

att det, såvitt utskottet kunde bedöma, inte

framkommit sådana omständigheter som motiverade

lagändringar för att tillgodose barns rätt att komma

till tals i verkställighetsmål, och utskottet

avstyrkte den då aktuella motionen.

Vad som nu anförts innebär inte att utskottet

motsätter sig att en närmare analys kommer till

stånd när det gäller socialtjänstens möjligheter att

låta barnet komma till tals även i sådana

situationer när vårdnadshavaren motsätter sig det.

Enligt utskottet mening kan inte nog understrykas

angelägenheten av att man också i det fortsatta

lagstiftningsarbetet på familjerättens område, med

barnets bästa för ögonen, vidtar åtgärder i syfte

att ytterligare förverkliga barnkonventionen.

Olovligt bortförda barn

Med olovligt bortförande av barn avses framför allt

då en förälder utan lov för med sig sitt barn till

ett annat land. Hit hör också fall då en förälder

olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter

utgången av en umgängestid eller efter det att en

domstol bestämt att den andra föräldern skall ha

vårdnaden om barnet. I båda fallen är ändamålet att

hindra den andra föräldern från att ha vårdnaden om

barnet eller utöva umgängesrätt.

Barnkonventionen behandlar ifrågavarande spörsmål i

artikel 11. Av artikeln framgår att

konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder

för att bekämpa olovligt bortförande och

kvarhållande av barn i utlandet. För detta ändamål

skall staterna främja ingående av bilaterala eller

multilaterala överenskommelser eller anslutning till

befintliga överenskommelser.

I förevarande sammanhang finns anledning att

närmare redovisa det internationella och nationella

arbetet när det gäller olovligt bortförda barn.

År 1980 tillkom två konventioner,

Europarådskonventionen och Haagkonventionen, i syfte

att få till stånd ett internationellt samarbete för

att motverka olovliga bortföranden och kvarhållanden

av barn i internationella förhållanden. Enligt

konventionerna skall ett beslut om vårdnad i barnets

hemland normalt verkställas, och barnet skall enligt

huvudregeln flyttas dit. Sverige har anslutit sig

till de båda konventionerna, och dessa har

införlivats med svensk rätt genom lagen (1989:14) om

erkännande och verkställighet av utländska

vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av

barn. För Sveriges del är konventionerna i kraft

gentemot ett 40-tal länder.

En ny konvention som gäller myndigheters

behörighet, tillämplig lag, erkännande,

verkställighet och samarbete i fråga om

föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn

antogs hösten 1996 inom Haagkonferensen för

internationell privaträtt. Den nya Haagkonventionen

har ett vidare tillämpningsområde och skall ses som

ett komplement till 1980 års Haagkonvention. 1996

års konvention är betydelsefull genom att den på ett

tvingande sätt reglerar myndigheternas behörighet

att ta upp exempelvis vårdnadsfrågor och genom att

den behöriga myndighetens beslut skall erkännas och

verkställas i de övriga konventionsstaterna. 1980

års Haagkonvention däremot inskränker sig till att

vara en konvention om överflyttning, dvs. ett

instrument för att i nödsituationer snarast möjligt

återställa läget som det var innan det olovliga

bortförandet eller kvarhållandet ägde rum. 1996 års

Haagkonvention är också betydelsefull på så sätt att

den vill hindra att en person genom att olovligt

bortföra eller kvarhålla ett barn skall kunna skapa

behörighet för myndigheter i ett annat land än det

där barnet har sin invanda miljö. Enligt

konventionen skall behörigheten i alla åtgärder

rörande barn tillkomma myndigheterna i den stat där

barnet har sitt hemvist. Om ett olovligt bortförande

äger rum saknar sålunda den nya statens myndigheter

behörighet att ta upp frågor rörande vårdnad och

umgänge. Först när barnet fått hemvist i den nya

staten och vissa andra i konventionen föreskrivna

villkor är uppfyllda övergår behörigheten till

myndigheterna i det nya landet. Till dess

behörigheten på föreskrivet sätt har övergått till

den nya statens myndigheter skall man i den staten

erkänna och verkställa de beslut som har meddelats i

barnets usprungliga hemviststat.

I maj 1998 antog Europeiska unionens råd en

konvention om domstols behörighet och om erkännande

och verkställighet av domar i äktenskapsmål. Den nya

EU-konventionen innehåller bl.a. regler om

myndigheters behörighet att i samband med

äktenskapsmål ta upp vårdnadsfrågor och regler om

erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden

meddelade i samband med ett äktenskapsmål i en EU-

stat. Konventionen innehåller en särskild

bestämmelse om bortförande av barn enligt vilken de

behöriga myndigheterna skall utöva sin behörighet

med beaktande av 1980 års Haagkonvention.

Av propositionen framgår att frågan om Sveriges

ratificiering av 1996 års Haagkonvention för

närvarande bereds inom Regeringskansliet. Vidare

framgår att det också pågår ett lagstiftningsprojekt

som innebär en översyn av regelverket kring de

internationella familjerättsfrågorna varvid en

samlad lagstiftning med allmänt tillämpliga regler

planeras. I projektet ingår också en översyn av

regelsystemet vad gäller olovligt bortförande av

barn. Även frågan om Sveriges ratificiering av EU-

konventionen om domstols behörighet och om

erkännande och verkställighet av domar i

äktenskapsmål är, enligt vad som upplyses i

propositionen, föremål för beredning.

Mot bakgrund av vad som nu redovisats kan utskottet

med tillfredsställelse konstatera att det för

närvarande pågår ett omfattande arbete i syfte att

skapa så effektiva regelverk som möjligt både på

internationell och nationell nivå i syfte att

bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av

barn. Utskottet kan inte finna annat än att

lagstiftningsarbetet ligger väl i linje med de

åtaganden som Sverige gjort genom barnkonventionen.

I likhet med regeringen anser utskottet vidare att

det är angeläget att det införs en möjlighet att få

ekonomiskt bidrag ur allmänna medel för att

underlätta återförandet av barn såväl till som från

Sverige till en annan stat. Från lagutskottets

utgångspunkter finns således inga erinringar mot att

särskilda medel avsätts i bugetpropositionen för år

1999 för att täcka resekostnader för barnets

återförande till hemviststaten.

Verkställighet av avgöranden om vårdnad

m.m.

Frågor om verkställighet av allmän domstols

avgörande i vårdnads-, boende- och umgängesmål eller

av ett av socialnämnden godkänt avtal om vårdnad,

boende och umgänge handläggs av

förvaltningsdomstolarna, dvs. i första instans av

länsrätt vars avgörande kan överklagas till

kammarrätt och därefter, under vissa

förutsättningar, till Regeringsrätten.

Bestämmelser om verkställighet finns i 21 kap.

föräldrabalken. När länsrätten förordnar om

verkställighet kan den förelägga vite, eller, under

särskilda förutsättningar, besluta om polishämtning.

Är det fråga om dom eller beslut om vårdnad, boende

eller överlämnande av barn, får länsrätten besluta

om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte

får ske eller om hämtning är nödvändig för att

undvika att barnet lider allvarlig skada. Är det

fråga om dom eller beslut om umgänge mellan barnet

och en förälder som inte är vårdnadshavare, får

länsrätten besluta om hämtning av barnet, om

verkställighet annars inte kan ske och barnet har

ett särskilt starkt behov av umgänge med föräldern

(21 kap. 3 §).

Har barnet fyllt tolv år, får verkställighet inte

ske mot dess vilja utom då länsrätten finner det

nödvändigt med hänsyn till barnets bästa. Detsamma

gäller, om barnet ännu inte fyllt tolv år men har

nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på

motsvarande sätt (21 kap. 5 §).

Vidare kan länsrätt vägra verkställighet, om det är

uppenbart att förhållandena ändrats sedan allmän

domstol fattade sitt beslut och det av hänsyn till

barnets bästa är påkallat att frågan om vårdnad och

umgänge tas upp på nytt. Om länsrätten på nu angivna

skäl vägrar verkställighet skall vårdnads- eller

umgängesfrågan tas upp av allmän domstol, om den som

har sökt om verkställighet, dennes motpart eller

socialnämnden gör ansökan om detta. Däremot kan

länsrätten inte själv påkalla att saken prövas i

allmän domstol. Länsrätten får även i annat fall

vägra verkställighet, om det finns risk som inte är

ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga

hälsa skadas (21 kap. 6 §).

Våren 1998 beslutades en ändring i 21 kap. 1 §

föräldrabalken, som trätt i kraft den 1 oktober 1998

(prop. 1997/98:7, bet. LU12). Ändringen innebär att

en uttrycklig bestämmelse införts om att barnets

bästa skall komma i främsta rummet vid

verkställighet. Bestämmelsen är avsedd att gälla

såväl vid prövning av om verkställighet skall vägras

eller inte som vid själva

verkställighetsförfarandet. Stadgandet är avsett att

tydligare markera att barnets bästa alltid skall

finnas med som en utgångspunkt för bedömningen.

I förevarande proposition konstaterar regeringen

att principen om barnets bästa i verkställighetsmål

betonats genom den nu redovisade ändringen av 21

kap. 1 §. En översyn av föräldrabalkens

verkställighetsregler, som Barnkommittén föreslagit,

är därför enligt regeringens bedömning för

närvarande inte nödvändig. Detta innebär dock inte,

framhåller regeringen, att det inte kan finnas skäl

att göra en allmän översyn av 21 kap.

föräldrabalken. Frågan behöver emellertid övervägas

ytterligare och den nyligen beslutade

vårdnadsreformen ges tid att verka.

Utskottet gör för sin del samma bedömning som

regeringen och vill i sammanhanget peka på att

regeringen redan hösten 1997 i proposition 1997/98:7

aviserat sin avsikt att utvärdera 1998 års ändringar

i föräldrabalken.

Europarådskonventionen om utövande av barns

rättigheter

Inom Europarådet har utarbetats en konvention

rörande barns rättigheter, European Convention on

the Exercise of Children´s Rights. Konventionen

öppnades för undertecknande den 25 januari 1996.

Sverige har undertecknat konventionen.

Syftet med konventionen är att förbättra barns

ställning i familjerättsprocesser. Konventionen är

avsedd att vara ett komplement till FN:s

barnkonvention och skall hjälpa länderna att

genomföra barnkonventionen på ett riktigt sätt.

Varje land skall i den nationella lagstiftningen

välja ut minst tre områden på vilka Europarådets

konvention skall vara tillämplig.

Bestämmelser som helt saknas i svensk rätt och som

har en framträdande plats i konventionen är barns

rätt att i mål som berör dem erhålla all relevant

information och bli informerade om möjliga

konsekvenser av egna önskemål och beslut (artikel 3,

6 och 10). Vidare skall enligt konventionen ett

ombud eller en ställföreträdare förordnas för barnet

i mål där det föreligger en intressekonflikt mellan

föräldrarna och barnet och föräldrarna därför enligt

nationell rätt inte kan representera barnet (artikel

4 och 9). Ombudet skall då ha vissa uppgifter

(artikel 10). Med undantag för de angivna

informationsbestämmelserna och bestämmelserna om

ombud torde Sverige i dag uppfylla konventionen på i

vart fall fyra områden, nämligen i fråga om vårdnad,

boende, umgänge och adoption.

I motion 1998/99:So8 konstaterar Kenneth Johansson

m.fl. (c) att man inom Regeringskansliet nu

förbereder en departementpromemoria för att

införliva konventionen med svensk rätt men att det

kommer att dröja ytterligare några år innan

konventionen kan ratificeras. Motionärerna anser att

Sverige snarast skall ratificera

Europarådskonventionen om utövande av barns

rättigheter och att lagstiftningsarbetet därför

måste påskyndas. I motionen yrkas ett

tillkännagivande därom (yrkande 1).

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna om att Sverige bör ratificera

Europarådskonventionen om utövande av barns

rättigheter. Inom Justitiedepartementet pågår nu -

mot bakgrund av hur svenska rättsregler och svensk

rättspraxis på familjerättens och processrättens

områden förhåller sig till konventionen -

överväganden vilka lagstiftningsåtgärder som bör

vidtas för att konventionen skall kunna ratificeras.

Utskottet förutsätter att erforderliga lagförslag,

efter sedvanligt beredningsförfarande, kan läggas

fram utan onödig tidsutdräkt, och kan i vart fall

för närvarande inte finna skäl till något särskilt

tillkännagivande från riksdagens sida.

Med det anförda förordar lagutskottet att

socialutskottet avstyrker bifall till motion

1998/99:So8 yrkande 1.

Stockholm den 26 januari 1999

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson

(kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s),

Karin Olsson (s), Henrik S Järrel

(m), Marina Pettersson (s),

Elizabeth Nyström (m), Roland

Larsson (s), Christina Nenes (s),

Tasso Stafilidis (v), Kjell

Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m),

Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin

(c) och Ulf Nilsson (fp).

Avvikande mening

Europarådskonventionen om utövande av barns

rättigheter

Viviann Gerdin (c) anser att den del av utskottets

yttrande under rubriken Europarådskonventionen om

utövande av barns rättigheter som börjar med

"Utskottet har" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att det

är angeläget att Sverige snarast möjligt ratificerar

konventionen. För att så skall kunna ske måste det

erforderliga lagstiftningarbetet påskyndas. Detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vad utskottet sålunda anfört

innebär att utskottet anser att

motion 1998/99:So8 yrkande 1 bör

bifallas.

Socialförsäkringsutskottets

yttrande 1998/99:SfU2y

Strategi för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter i Sverige

Till socialutskottet