Bet. 1998/99:SoU7

Socialutskottets betänkande

1998/99:SOU07

Äldrepolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett nittiotal

motionsyrkanden om äldrepolitik från den allmänna

motionstiden 1998.

Samtliga motioner avstyrks, flertalet med

hänvisning till pågående arbete med den nationella

handlingsplanen för äldrepolitiken. Till betänkandet

har fogats 32 reservationer och ett särskilt

yttrande.

Motionerna

1998/99:So214 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbättrat stöd och

anhörigbidrag till dem som vårdar anförvanter i

hemmet.

1998/99:So223 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

lagstadgad rätt till valfrihet för de äldre i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

tillgodogöra sig de äldres kunskap, kompetens och

utveckling,

2. att riksdagen beslutar att välfärdspolitiken

skall utformas med hänsyn tagen till enskilda

människors val i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de äldres ekonomiska

situation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avgifter för

sjukhemsboende,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den ekonomiska

situationen för hemmavarande make,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett samlat

läkaransvar på sjukhemmen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett samlat kommunalt

ansvar för äldrevården,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldreboendet,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning i syfte att säkerställa konkurrens och

valfrihet i äldrevården i enlighet med vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn och

utredning av ädelreformens för- och nackdelar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om hemtjänsten,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om de frivilliga

insatserna inom äldreomsorgen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om alternativa

vårdformer,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om sjukhemmen,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

etableringsrätt för enskilda vårdgivare i enlighet

med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om demens,

19. att riksdagen beslutar införa en hemtjänstpeng

i enlighet med vad som anförts i motionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vård i livets

slutskede,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om personalen inom

äldreomsorgen.

1998/99:So233 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen

bör utarbeta riktlinjer för stöd till

anhörigvårdare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning

angående villkoren för anhöriga som anställs för att

vårda en närstående.

1998/99:So245 av Leif Carlson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sparkonto inom

äldreomsorgen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

om lämplig utformning av sparkonto inom

äldreomsorgen i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:So275 av Maj-Britt Wallhorn m.fl. (kd) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om synen på ålderdom

och de äldres livserfarenhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åldersexplosionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om FN:s äldreår,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omvårdnaden i

äldrevården,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en äldreminister och

äldreombudsman.

1998/99:So279 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vård och omsorg

i äldrevården.

1998/99:So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i regelsystemet så att "medicinskt

färdigvårdade" tas bort ur lagstiftningen,

4. att riksdagen hos regeringen begär

tilläggsdirektiv till Socialtjänstkommittén så att

de beaktar anhörigvårdarnas situation enligt vad i

motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett samlat

förbehållsbelopp i direktiven till utredningen om

äldres kostnader,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

jämställdhetspolitiska konsekvenser.

1998/99:So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om folkhälsoarbete för

äldre,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vård i hemmet,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rätt att välja

omsorgsform,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om anhörigvård,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vård i livets

slutskede,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om de sociala

insatserna,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

frivilliginsatserna,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

personalsituationen.

1998/99:So323 av Inger Davidson och Mats Odell (kd)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag på hur en satsning på ett rikskompetens-

centrum och en regionalsatsning för äldreforskning

och utbildning i Stockholms län skulle kunna

utformas.

1998/99:So340 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari

yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vården i livets

slutskede.

1998/99:So368 av Mona Berglund Nilsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om nattarbete i

hemtjänsten.

1998/99:So384 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen i samband med

genomförandet av det nationella programmet för

äldrevården också upprättar ett övergripande

utbildningsprogram för personalen inom äldreomsorgen

enligt vad i motionen anförts.

1998/99:So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bättre medicinsk

kompetens i omsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett värdigt

omhändertagande av äldre,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

näringsbrist,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om trycksår,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fungerande

trygghetslarm,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fungerande

hemtjänst,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning av alla

fallskador, viktminskningar m.m.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om valfrihet i boendet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett checksystem

för hemtjänsten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rätten till

eget rum för dem som så önskar,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rätten att

flytta för äldre som bor i särskilt boende,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rätten till

hjälpmedel i tid,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om värdig vård i

livets slutskede,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en riksnorm för

förbehållsbeloppet,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett

avgiftssystem som värnar den make/maka som bor kvar

i det gemensamma boendet när den andre flyttar till

kommunalt boende,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att förmögenhet

inte skall vara avgiftsgrundande,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett lägre tak

än dagens för den kommunala månadsavgiften,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bättre villkor

för närståendevården,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om införandet av

en kommunal äldreombudsman,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om äldre

invandrares behov.

1998/99:So397 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en utredning av anhörigvårdarnas

pensionssituation.

1998/99:So400 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

folkhälsoinsatser för äldre ges högre prioritet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insatser för att

motverka ensamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skadefallen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tandvården för

äldre.

1998/99:So409 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändrad lag om kommunernas rätt att anlita privata

företag för vård och omsorg av äldre och

funktionshindrade,

2. att riksdagen hos regeringen begär att

Socialstyrelsen utarbetar råd och anvisningar till

kommunerna enligt vad i motionen anförts om ett

instrument för anbudsgivning och kontroll av de

företag som anlitas för vård och omsorg av äldre och

funktionshindrade.

1998/99:So410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att

Socialstyrelsen, i samarbete med de i motionen

angivna instanserna, utarbetar ett förslag till en

samlad satsning för utbildning, forskning och

kompetensutveckling inom äldrevården och

äldreomsorgen i Stockholmsregionen.

1998/99:So433 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldres rätt och

möjlighet att bo och erhålla vård där de så önskar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om finansiering av

sjukhemsvård,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en obligatorisk

äldrevårdsförsäkring.

1998/99:So436 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en

parlamentariskt sammansatt utredning för att

utvärdera ädelreformen och ge förslag till åtgärder

för att komma till rätta med dess negativa

konsekvenser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillsätta en

värderingskommission för att bl.a. diskutera vilka

principer och värden som skall gälla för vården och

omsorgen i landet.

1998/99:So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om personalrekrytering

till vårdyrken,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en

värdighetsgaranti.

1998/99:So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om dagboende för

demenssjuka,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om anhörigstöd,

20. att riksdagen hos regeringen begär en översyn

av landstingens insatser vad gäller rehabilitering

av kvarboende äldre.

1998/99:So463 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppföljning och

kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande

av integritetsaspekterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en hälsoekonomisk

värdering av närståendevården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om överläggningar

mellan kommunförbunden och staten om förbättrade

förutsättningar för närståendevården och

hemsjukvården.

1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts angående ett

uttalat könsperspektiv inom äldreforskningen.

1998/99:Bo236 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldrebostäder.

1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldreomsorg.

Utskottet

Ärendets beredning

Utskottet har hållit en sluten utfrågning med

huvudsekreteraren för kommissionen inom

Regeringskansliet för att underlätta rekryteringen

av personal till vård- och omsorgssektorn och med

ordföranden för arbetsgruppen (S 1998:D) med uppgift

att kartlägga personalförsörjning och

utbildningsbehov inom äldreomsorgen. Vid

utfrågningen belystes det pågående arbetet inom

kommissionen och arbetsgruppen.

Attityder till äldre m.m.

I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om vikten av att tillgodogöra sig

de äldres kunskap, kompetens och utveckling (yrkande

1). Motionärerna anför att de vill gå i spetsen för

en attitydförändring till åldrandet och därmed de

äldre, vilket de anser nödvändigt. Viljan att ta

till vara de äldres erfarenheter måste genomsyra

alla delar av samhällslivet. Först när var och en

oavsett ålder kan känna sig efterfrågad och behövd

har vi fått ett värdigt samhälle, anför de. Antalet

äldre blir allt fler och allt friskare. Våra äldre

kommer att spela en aktiv roll i samhället betydligt

längre. De äldre kommer i framtiden att utgöra en

stark och framför allt stor konsumentgrupp med

inflytande och betydelse. Motionärerna anser att det

behövs förändringar i arbetsrätten och i

socialförsäkringssystemet så att det blir lättare

för dem som är äldre att få en ny chans med större

variation vad gäller kunskap, kompetens, ålder och

erfarenhet. Motionärerna understryker att de äldre

också måste få utrymme i samhällsdebatten. I det

spänningsfält som kan skapas i mötet mellan olika

generationers erfarenhet kan vi finna lösningar till

allas bästa, anförs det. Fixerade åldersgränser

tillhör det förgångna. De ser detta som ett första

steg i riktning mot en mindre reglerad syn på när

och hur man skall arbeta.

I motion So275 av Maj-Britt Wallhorn m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om synen på

ålderdom och de äldres livserfarenhet (yrkande 2)

och om FN:s äldreår (yrkande 4). Motionärerna anför

att det vore en kvalitetshöjning för hela samhället

att ta tillvara den äldre generationens

livserfarenhet. De äldre har livsvisdom och mognad

samt perspektiv på ett långt liv. Detta bör

utnyttjas av samhället. År 1999 är FN:s äldreår. Det

är angeläget att få ett brett deltagande i de olika

aktiviteterna - inte bara av de äldre själva. Att

förändra attityderna till de äldre måste bli en

prioriterad uppgift i regeringens satsning, anför

motionärerna.

I betänkande 1997/98:SoU24 Nationell handlingsplan

för äldrepolitiken behandlade utskottet likartade

motionsyrkanden. Utskottet anförde då (s. 27):

Utskottet delar regeringens uppfattning liksom

uppfattningen i några motioner att attityderna till

äldre måste ändras och att äldres erfarenhet och

kompetens bättre bör tas till vara. Många äldre

deltar aktivt i föreningsliv och frivilligverksamhet

liksom i politiska organisationer. Äldres vilja att

aktivt delta i samhällsutvecklingen bör tas till

vara. Målet måste vara att avlägsna obefogade

åldersgränser. Det finns enligt utskottet ett stort

behov av ett mera flexibelt förhållande till äldres

yrkesarbete. En långsiktig förändring av regler,

villkor och attityder är nödvändig.

Utskottet ansåg inte att något tillkännagivande till

regeringen var nödvändigt. De aktuella

motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 307).

FN:s äldreår 1999 har som huvudtema "Ett samhälle

för alla åldrar". Aktiviteterna under året kommer

att inriktas på följande områden;

- Äldres delaktighet i samhällslivet och äldre i

arbetslivet

-

- Kontakter mellan generationerna

-

- Attityder till äldre och åldrande

-

- Att förebygga ohälsa

-

- Ett informationssamhälle för alla åldrar

-

- Goda exempel inom vård och omsorg

-

- Nya idéer, forskning och försöksverksamhet inom

äldreomsorgen.

-

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin uppfattning att attityderna

till äldre måste ändras och att äldres erfarenhet

och kompetens bättre bör tas till vara. Många äldre

deltar aktivt i föreningsliv och frivilligverksamhet

liksom i politiska organisationer. Äldres vilja att

aktivt delta i samhällsutvecklingen bör tas till

vara. Utskottet vidhåller också att det finns ett

stort behov av ett mera flexibelt förhållningssätt

till äldres yrkesarbete. En långsiktig förändring av

regler, villkor och attityder är nödvändigt, vilket

också tas upp i motion So230. Detta synsätt präglar

också den nationella handlingsplanen för

äldrepolitiken som riksdagen beslutade om i juni

1998.

Utskottet har förhoppningen att Äldreåret

1999 aktivt kan bidra till att påverka

attityderna i samhället till äldre och

åldrande liksom till att ta tillvara äldres

engagemang och öka deras delaktighet i

samhällslivet. Utskottet delar

uppfattningen i motion So275 att det är

angeläget att få ett brett deltagande av

personer i alla åldrar i de olika

aktiviteterna som planeras för Äldreåret.

Motionerna So230 (m) yrkande 1 och So275

(kd) yrkandena 2 och 4 är i huvudsak

tillgodosedda och avstyrks.

Valfrihet m.m.

Motionerna

I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

att riksdagen beslutar att välfärdspolitiken skall

utformas med hänsyn tagen till enskilda människors

val (yrkande 2). Vidare yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lagstiftning i syfte

att säkerställa konkurrens och valfrihet i

äldrevården (yrkande 9) och förslag till

etableringsrätt för enskilda vårdgivare (yrkande

17). Riksdagen föreslås som sin mening ge regeringen

till känna vad i motionen anförts dels om ett samlat

kommunalt ansvar för äldrevården (yrkande 7), dels

om äldreboendet (yrkande 8), dels om alternativa

vårdformer (yrkande 13) och dels om sjukhemmen

(yrkande 14). Motionärerna anser att den enskildes

ställning skall stärkas inom ramen för det

gemensamma ansvaret. Den nya välfärdspolitiken måste

bygga på den enskildes val och resurserna skall

följa de val som den enskilde själv träffar.

Finansieringsansvaret måste skiljas från

verksamhetsansvaret. Huvudmannaskapet innebär ett

yttersta ansvar för att alla har tillgång till

nödvändig vård eller omsorg men verksamheten skall

kunna drivas av många olika vårdgivare på lika

villkor. Samhällets viktigaste uppgift blir att

säkerställa att även de som av olika skäl inte

själva kan föra sin talan eller fatta meningsfulla

beslut garanteras med andra jämbördiga förhållanden.

Denna inriktning kommer att möjliggöra en bättre

service och ge helt nya möjligheter såväl för dem

som arbetar inom vård, omsorg och utbildning som för

dem som är beroende av dessa tjänster, anser

motionärerna. Ett ökat inslag av konkurrens leder

till bättre utnyttjande av resurserna och att köer

och brister i dagens system kan angripas.

Motionärerna understryker att en gammal människa som

vill flytta till ett äldreboende i en annan kommun

för att komma närmare barn och barnbarn inte skall

kunna vägras det. Ett huvudmannaskap utformat enligt

dessa principer kan sammanföras och ligga hos

primärkommunerna, anser de. Då tas alla goda krafter

till vara genom att enskild och offentlig verksamhet

verkar på samma villkor. Under den borgerliga

regeringsperioden gjordes lyckade satsningar på en

modern typ av ålderdomshem. Detta arbete bör

fortsätta och utvecklas. Med t.ex. försäkringsbolag

som medfinansiär kan olika former av seniorprojekt

utvecklas. Detta kan förbättra äldreomsorgen utan

att skattemedel behöver tillskjutas. Motionärerna

protesterar samtidigt mot utvecklingen att små, väl

fungerande offentliga eller privata sjuk- och

vårdhem läggs ner samtidigt som behovet av vård och

omsorg ökar. De anser att de enskilda sjukhemmen bör

stimuleras att alltmer ägna sig åt sjukhemsvården

och att enskilda alternativ bör tillkomma.

Patienterna måste erbjudas en mer hemlik miljö, i

mindre sjukhem med god omvårdnad och bra behandling.

Det måste vara patientens val om han vill bo i eget

rum eller tillsammans med andra. Motionärerna anser

också att det finns behov av sjukhem där särskilt

invandraraspekten beaktas. Äldre invandrare som

tillhör samma språkgrupp skall ges möjlighet att få

bo tillsammans på servicehus, vård- och sjukhem.

Motionärerna anser att man bör renodla de olika

boendeformerna och ge den enskilda människan

valfrihet och inflytande i valet av boende och

vårdform. De anför att ålderdomshem är den

boendeform som passar bäst för många äldre med behov

av tillsyn utan att behöva sjukvårdande resurser.

Ett sjukhem understryker vården på boendets

bekostnad och är mer att likna vid sjukhusvård än

ett äldreboende. Gruppboende är en boendeform

särskilt anpassad för den som lider av

demenssjukdom.

I samma motion yrkas också att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemtjänsten (yrkande 11). Vidare yrkas

att riksdagen beslutar införa en hemtjänstpeng

(yrkande 19). Den enskilde måste själv få bestämma

utformningen och tiden för insatserna och likaså vem

som skall hjälpa till hemma, anför motionärerna. Det

skall vara möjligt att anställa en granne eller en

anhörig efter samma taxa som gäller i övrigt inom

hemtjänsten. Motionärerna understryker att arbetet i

hemtjänsten måste bli ett eftertraktat yrke. Arbetet

ställer betydande krav inte minst fysiskt och

psykiskt och lönen måste anpassas därefter. En

privat tjänstesektor är nödvändig inte minst inom

hemtjänsten. Detta kan genomföras genom en

"hemtjänstpeng" till de äldre eller genom möjlighet

till skatteavdrag för anlitande av tjänster i

hemmet, anförs det.

Också i motion So223 av samma motionärer yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad

rätt till valfrihet för de äldre (yrkande 8).

Riksdagen har beslutat om lagstadgad rätt för

föräldrar att välja barnomsorg. Motionärerna anser

att de äldre bör ges samma lagstadgade frihet att

välja när det gäller hemtjänst, dagverksamhet och

särskilda boendeformer. De anför att socialtjänstens

företrädare inom ramen för sin myndighetsutövning

måste bedöma huruvida den sökande är berättigad till

serviceinsatser. När behovet dokumenterats skall den

enskilde själv ha rätt att välja.

I motion So279 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

begärs tillkännagivande om vård och omsorg i

äldrevården. De senare åren har inneburit oroande

tecken till försämringar av sjukvård och

äldreomsorg, anför motionären. Hon anser att

erforderlig vård skall finnas i rimlig tid och av

hög kvalitet. Vårdbehovet måste grundas på rättvisa

och på etiska värden. Privata alternativ och

behjärtansvärda insatser av anhöriga, vänner och

frivilliga blir allt viktigare och måste mer än nu

erkännas av berörda myndigheter. Målet måste vara

att alla skall få god och snabb vård, erbjuden av

alternativa vårdgivare.

I motion So433 av Ingvar Eriksson (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om äldres rätt och möjlighet

att bo och erhålla vård där de så önskar (yrkande 1)

och om en obligatorisk äldrevårdsförsäkring (yrkande

3). Motionären anför att i valfrihetens namn måste

gamla och sjuka alltid kunna få den vård man önskar

eller behöver, där den gamle själv vill eller

anhöriga önskar. Om detta skall bli en realitet

måste det ske förändringar vad gäller

finansieringssystemet inom äldreomsorg och vård,

anförs det. Motionären anser att detta kan lösas

genom en obligatorisk hälso- och

äldrevårdsförsäkring som även omfattar hela den

kommunala äldrevården oavsett om vårdgivaren är

landsting, kommun eller privat. Detta skulle skapa

möjligheter till full valfrihet i boende och vård.

I motion So245 av Leif Carlson (m) begärs

tillkännagivande om sparkonto inom äldreomsorgen

(yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen begär

en utredning om lämplig utformning av sparkonto inom

äldreomsorgen (yrkande 2). Motionären anser att det

måste vara en samhällelig angelägenhet att ge den

hjälp den äldre själv vill ha genom att tillvarata

den äldre personens vilja och möjligheter. För att

ge den äldre denna valfrihet vill motionären inrätta

sparkonton i äldreomsorgen. Dessa bör byggas upp

genom att en del av den obligatoriska

pensionsavgiften specialdestineras till ett

sparkonto. Med dessa pengar kan den äldre sedan vara

fri att köpa hjälp efter egen bedömning men också

garanteras hjälp om han eller hon inte själv kan ta

ställning till sina behov. Det kan vara t.ex. inre

eller yttre hemtjänst samt möjlighet om man väljer

att klara detta själv att årligen ta ut en viss del

från kontot. Motionären anser att kontot skulle

stimulera privata aktörer och entreprenörer att

starta verksamhet inom området. Detta skulle leda

till ökad konkurrens och pressade priser.

I motion So409 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad

lag om kommunernas rätt att anlita privata företag

för vård och omsorg av äldre och funktionshindrade

(yrkande 1) och att regeringen begär att

Socialstyrelsen utarbetar råd och anvisningar till

kommunerna enligt vad i motionen anförts om ett

instrument för anbudsgivning och kontroll av de

företag som anlitas för vård och omsorg av äldre och

funktionshindrade (yrkande 2). Enligt

socialtjänstlagen äger kommuner rätt att överlåta

vård och omsorg om äldre och funktionshindrade till

privata bolag. Motionärerna anser att det ur

kommunens synvinkel är viktigt att redan före

utformningen av ett entreprenadkontrakt skaffa sig

garantier för hur vården organiseras och utförs.

Många kommuner saknar den kompetens som behövs för

att iordningställa ett riktigt anbudsunderlag och

göra den utvärdering som skall ligga till grund för

kontraktet. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag

att utarbeta råd och anvisningar om detta.

I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om rätt att välja omsorgsform

(yrkande 16). Motionärerna anser att den enskilde

vårdtagaren måste själv eller genom sina anhöriga

ges reella möjligheter att påverka var och hur

vården skall utföras. De anser att rätten till

valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda

boendeformer bör regleras i lag. När den enskildes

behov dokumenterats skall den enskilde själv ha rätt

att inom ramen för tilldelade resurser få välja

vårdgivare.

I motion So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om valfrihet i boendet (yrkande 9),

om rätt till eget rum för dem som så önskar (yrkande

11), om rätten att flytta för äldre som bor i

särskilt boende (yrkande 12), om fungerande

hemtjänst (yrkande 7) och om ett checksystem för

hemtjänsten (yrkande 10). Motionärerna anser det

självklart att äldre skall ha rätt att själva välja

var de vill bo. Äldre skall också ha rätt att tacka

nej ett antal gånger till erbjudet äldreboende utan

att hamna utanför boendekön. De skall ha rätt till

ett eget rum om de så önskar och att flytta till

annan kommun för att komma närmare anhöriga.

Motionärerna konstaterar att socialtjänstlagen har

ändrats så att äldre som bor i särskilt boende har

rätt att flytta till annan kommun. Trots denna

lagändring har flera fall uppmärksammats där

kommunerna vägrar att följa den nya lagen.

Argumentet är att det inte finns tillräckligt med

platser och att kommunens egna invånare måste få

företräde. Motionärerna anser att kommunerna är

skyldiga att ha en sådan planering och beredskap att

de lagliga rättigheter som garanteras samhällets

allra mest utsatta inte åsidosätts. Motionärerna

vill införa en rätt till en väl fungerande hemtjänst

som kommer på utlovade tider och utför överenskomna

uppgifter. En plan skall göras upp i samråd som

visar vad hemtjänsten skall ombesörja, om det ges

omsorg på annat sätt än via hemtjänsten samt om

rehabilitering skall erbjudas, vad denna skall leda

till och inom vilken tid. En kontinuerlig

kvalitetsuppföljning skall göras och det skall stå

klart för den äldre vad som kommer att ingå i de

frågor som ställs i samband med uppföljningen.

Avlastning skall planeras gemensamt med den anhörige

så att den kan genomföras på dennas villkor. Den

äldre skall kunna välja vem som skall ge service och

omsorg. De som har invandrat till Sverige skall

garanteras att få tolk med vid samtal med

socialtjänsten. För att garantera valfriheten för

äldre bör ett system med hemtjänstcheckar införas.

Kommunen gör bedömningen av behovet, därefter får

den enskilde en check som ger rätt till en viss

omvårdnad och service. Den enskilde väljer utförare

och betalar med checken. Den som behöver stöd och

hjälp för att välja skall få det, enligt

motionärerna.

I motion Bo236 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om äldrebostäder

(yrkande 2). Motionärerna anser att idén om

stimulansbidrag för till- och ombyggnad av

äldrebostäder är riktig. Här liksom i all ny- och

ombyggnad, skall ekologiskt och hälsomässigt

anpassade material och metoder användas, estetiska

kvaliteter krävas och ett starkt boendeinflytande

gälla. Aktiv brukarmedverkan är särskilt viktig i

detta sammanhang, anför motionärerna. I den

nuvarande utformningen av de särskilda

boendeformerna saknas möjligheter att få vara med

och påverka vilka man vill leva tillsammans med

under de sista åren i livet. Exempelvis har

hörselskadade behov av att få leva tillsammans med

andra som kan teckenspråk. Motionärerna anser att

ett steg på vägen är att ge kooperativ, stiftelser

och andra samma ekonomiska förutsättningar som

kommunala boendeformer.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1997/98:SoU24 tillstyrkte utskottet

regeringens förslag till nationella mål för

äldrepolitiken. Utskottet ansåg att mångfalden av

insatser och det faktum att flera huvudmän har olika

ansvarsområden gjorde det önskvärt med nationella

mål för äldrepolitiken. Målen gör att det gemensamma

åtagandet blir tydligare. Målen (som fastställdes av

riksdagen, rskr. 307) är att äldre skall

kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i

samhället och över sin vardag,

kunna åldras i trygghet och med bibehållet

oberoende,

bemötas med respekt,

ha tillgång till god vård och omsorg.

Utskottet framhöll i betänkandet att det är

angeläget att den enskilde ges möjlighet att själv

bestämma över sin livssituation och det sätt på

vilket omsorgen ges samt att äldres kunskap och

kompetens skall tas till vara. Äldreomsorgen skall

vara demokratiskt styrd, den skall vara solidariskt

finansierad och den skall vara tillgänglig efter

behov och inte efter köpkraft.

Utskottet uttalade också att Sveriges allt mer

mångkulturella karaktär reser nya krav på att

utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors

olika språk och ursprung.

Socialstyrelsen redovisar i sin SoS-rapport 1995:11

Alternativa styr- och driftsformer i äldreomsorgen,

Valfrihet, en enkätundersökning till ett trettiotal

kommuner där förvaltningstjänstemän fått bedöma den

enskildes möjlighet att påverka den praktiska

utformningen av insatserna. Av redovisningen framgår

att möjligheten att välja mellan en kommunal eller

privat utförare, för en person med ett större

omvårdnadsbehov, bedömdes föreligga endast i

undantagsfall. Som regel hänvisades den enskilde

antingen till en kommunal eller en privat utförare.

Undersökningen ger därför inget stöd för att

konkurrensutsättning leder till ökade möjligheter

för den enskilde att välja mellan kommunal och

privat utförare. Den enskildes möjlighet att påverka

insatsernas utformning bedöms i det närmaste vara

likartade inom den kommunala och den

entreprenaddrivna hemtjänsten. Den enskildes

möjlighet att påverka insatsernas utformning inom

den kommunala hemtjänsten bedöms i vissa avseenden

vara större i kommuner som även har inslag av

entreprenaddriven hemtjänst än i kommuner som enbart

har kommunal hemtjänst. Enligt rapporten saknas dock

data för att fastställa orsakssamband bakom denna

skillnad.

Utskottet konstaterade i betänkande 1996/97:SoU13

med anledning av motioner att för många äldre är det

angelägnare att få den service och hjälp de behöver,

utformad på det sätt de själva önskar och med

personer som känner dem väl, än att kunna gå ut på

en marknad och välja vårdgivare för denna service.

Socialstyrelsens undersökning ger inte heller stöd

för att konkurrensutsättning i sig leder till ökade

möjligheter för den enskilde att välja mellan

kommunala och privata utförare. Utskottet

konstaterade vidare att varje kommun kan erbjuda

vård och omsorg i olika former. Det finns inga

hinder för entreprenadupphandlingar inom

äldreomsorgen. Utskottet avstyrkte därmed de

aktuella motionerna.

Svenska Kommunförbundet har givit ut boken Kommunala

driftsentreprenader. Konkurrensutsättning inom

äldre- och handikappomsorg, skola, fritid och kultur

(1997). Boken syftar till att ge stöd och underlag

för förtroendevalda och tjänstemän inför och under

det förändringsarbete som kan leda till

konkurrensutsättning och upphandling av

driftsentreprenader inom äldreomsorg, skola, fritid

och kultur. Målsättningen är dels att förbättra

underlaget för den kedja av ställningstaganden och

beslut som krävs under förändringsprocessen, dels

att ge konkreta "verktyg" för upphandling av

driftsentreprenader.

I socialtjänstlagen (1980:620) infördes den 1 juli

1997 ett tillägg som innebär att en person med

omfattande vård- och omsorgsbehov som vill flytta

till annan kommun vid ansökan skall behandlas som om

den enskilde är bosatt i inflyttningskommunen (6 h

§).

Vad gäller rätten till eget rum i det särskilda

boendet tillstyrkte utskottet i yttrandet till

finansutskottet över tilläggsbudgeten för år 1998,

1997/98: SoU8y, regeringens förslag om ett nytt

anslag för bidrag till äldrebostäder m.m. Utskottet

ansåg att anslaget påskyndar utvecklingen mot goda

boendemiljöer i det särskilda boendet. I betänkande

1998/99:SoU1 tillstyrkte utskottet anslaget även för

år 1999. Riksdagen följde utskottet (rskr. 104).

I betänkande 1997/98:SoU24 behandlades också frågor

kring hemtjänsten (s. 70-74). Utskottet välkomnade

regeringens förslag om att avsätta 90 miljoner

kronor i särskilda stimulansbidrag under perioden

1999-2001 för bl.a. uppsökande verksamhet inom

hemtjänsten. Utskottet gjorde bedömningen att en

uppsökande verksamhet bland äldre är ett viktigt

instrument när det gäller att förebygga ohälsa och

vårdbehov. Det är angeläget att tidigt få kunskap om

äldres behov av stöd och hjälp, anförde utskottet.

En uppsökande verksamhet bör också innebära att

äldreomsorgen får kontakt med anhöriga som vårdar

närstående och som kan behöva avlastning för att

orka fortsätta med sin omvårdnadsinsats.

Utskottet hänvisade vidare till sitt yttrande till

finansutskottet 1997/98: SoU7y över den ekonomiska

vårpropositionen. Utskottet konstaterade i detta

sammanhang att kommunernas möjligheter att leva upp

till sina åtaganden bl.a. avseende hemtjänsten nu

förbättras när kommunernas ekonomiska situation

stärks.

I betänkande 1998/99:SoU1 angående budgeten för år

1999 konstaterade utskottet än en gång att

kommunernas möjlighet att leva upp till sina

åtaganden bl.a. avseende hemtjänsten förbättrats när

kommunernas ekonomiska situation stärkts genom ökade

statsbidrag. Vidare ansåg utskottet att de resurser

som regeringen föreslagit i budgeten för bl.a.

uppsökande verksamhet inom hemtjänsten bör kunna

leda till bättre hemtjänstinsatser. Utskottet

avvisade därmed förslaget om att införa ett nytt

anslag för hemservicecheckar m.m.

Socialstyrelsen har nyligen gett ut Allmänna råd

(SOSFS 1998:8 (S)) om kvalitetssystem inom

omsorgerna om äldre och funktionshindrade. Här

fastslås att kommunerna bör fastställa en

övergripande inriktning och policy för verksamhetens

kvalitet.

Utskottets bedömning

Riksdagen har nyligen fastställt nationella mål för

äldrepolitiken. Målen är att äldre skall kunna leva

ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och

över sin vardag. De skall kunna åldras i trygghet

och med bibehållet oberoende. De skall bemötas med

respekt och ha tillgång till god vård och omsorg.

Målen bidrar till att stärka den enskildes

inflytande över sin egen livssituation.

Utskottet vidhåller att det är angeläget att den

enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin

livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.

Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär

reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med

hänsyn till människors olika språk och kultur. För

många äldre är det dock angelägnare att få den

service och hjälp de behöver, utformad på det sätt

de själva önskar och med personer som känner dem väl

än att gå ut på en marknad och välja vårdgivare för

denna service. Socialstyrelsens undersökning ger

inte heller stöd för att konkurrensutsättning i sig

leder till ökade möjligheter för den enskilde att

välja mellan kommunala och privata utförare.

Utskottet vill emellertid understryka att det inte

finns något hinder för entreprenadupphandling inom

äldreomsorgen. Många kommuner utnyttjar denna

möjlighet och erbjuder vård och omsorg i olika

former både i egen regi och entreprenadupphandlad.

Svenska Kommunförbundet och Socialstyrelsen

tillhandahåller vägledning för upphandling i dess

olika aspekter. Utskottet anser inte att det behövs

någon ytterligare reglering i syfte att säkerställa

valfrihet, konkurrens och etableringsrätt för

enskilda vårdgivare. Det behövs inte heller någon

ytterligare reglering av hur upphandlingen bör

genomföras. Utskottet är inte heller berett att

föreslå införande av hemtjänstpeng, checksystem

eller särskilda sparkonton inom äldreomsorgen.

Motionerna So223 (m) yrkande 8, So230 (m) yrkandena

2, 7, 9, 11, 13, 17 och 19, So245 (m), So279 (m),

So314 (c) yrkande 16, So387 (fp) yrkandena 7 och 10,

So409 (v) och So433 (m) yrkande 3 avstyrks därmed.

Det stimulansbidrag för äldrebostäder m.m. som

riksdagen beslutat om för åren 1998 och 1999 innebär

att utvecklingen för goda boendemiljöer i det

särskilda boendet påskyndas. Medlen skall kunna

användas för ny- och ombyggnad samt förbättringar av

bostäder i särskilda boendeformer och lokaler i

anslutning till det särskilda boendet som

möteslokaler, samlingslokaler etc. för äldre. Något

initiativ med anledning av motionerna So230 (m)

yrkandena 8 och 14 och So387 (fp) yrkandena 9 och 11

behövs inte. Motionerna avstyrks. Inte heller motion

Bo236 (mp) yrkande 2 bör föranleda något initiativ.

Utskottet delar dock uppfattningen i motionen att

brukarnas intressen bör tillgodoses så långt

möjligt, allt i enlighet med vad utskottet nyss

anfört om den enskildes rätt att själv bestämma över

sin livssituation.

Vad slutligen gäller rätten för äldre med vård- och

omsorgsbehov att flytta till annan kommun, så har

riksdagen beslutat om ett tillägg i

socialtjänstlagen som garanterar den enskilde rätten

att flytta. Motionerna So387 (fp) yrkande 12 och

So433 (m) yrkande 1 är därmed tillgodosedda och

avstyrks.

Utvärdering av ädelreformen

I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn och

utredning av ädelreformens för- och nackdelar

(yrkande 10). Motionärerna hänvisar till att

ädelreformen fungerat i snart tio år och att det

därför är på sin plats med en ordentlig och

genomgripande översyn av dess för- och nackdelar.

I motion So436 av Margareta Viklund (kd) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt

sammansatt utredning för att utvärdera ädelreformen

och ge förslag till åtgärder för att komma till

rätta med dess negativa konsekvenser (yrkande 1).

Motionären begär också ett tillkännagivande om att

tillsätta en värderingskommission för att bl.a.

diskutera vilka principer och värden som skall gälla

för vården och omsorgen i landet (yrkande 2).

Motionären hänvisar till att Socialstyrelsen i flera

underlagsrapporter och i årliga sammanfattningar har

redovisat effekter och resultat av reformen men

också av situationen inom äldreomsorgen i stort.

Socialstyrelsen har konstaterat brister vad gäller

bl.a. medicinsk kvalitet och säkerhet,

rehabiliteringsinsatserna, informationsöverföringen

och samarbetet mellan vårdgivare, vårdnivåer och

professioner framför allt i samband med att

patienter skrivs ut från sjukhusen. Motionären anser

att Socialstyrelsens rapport är bra men inte

tillräckligt underlag för att få en helhetsbild av

situationen inom vården och omsorgen för de äldre.

Därför behövs det en parlamentarisk utredning.

Dessutom behövs det tillsättas en kommission för att

bl.a. diskutera de principer och värden som skall

gälla för vården och omsorgen i landet.

Regeringen uppdrog hösten 1996 åt Socialstyrelsen

att under en treårsperiod följa utvecklingen inom

äldreområdet, detta som en förlängning av det arbete

kring ädelreformen som styrelsen då slutrapporterat.

Arbetet avses bl.a. ge underlag till arbetet med att

utveckla tillsynen och kompetensutvecklingen inom

äldreomsorgen. Arbetet skulle avrapporteras årsvis

med en slutrapport i maj 2000. Årsrapporterna för

1997 och 1998 är lämnade.

Regeringen beslutade den 18 december 1997 att

inrätta ett Äldreprojekt (S97/8951/H) med uppgift

att utarbeta och följa upp ett nationellt

handlingsprogram för äldrepolitiken. Äldreprojektet

pågår 1998-2000.

Regeringen har den 22 december 1998 fastställt

direktiv till en parlamentarisk äldreberedning med

uppdrag att skapa förutsättningar för en långsiktig

utveckling av äldrepolitiken (dir. 1998:109).

Beredningens analyser och förslag skall utformas

utifrån förhållanden i samhället som berör äldres

situation under perioden fr.o.m. år 2005 och de

därpå närmast följande åren. Utgångspunkterna för

arbetet skall vara

- de förändrade krav som ställs på samhället när

såväl antalet som andelen äldre i befolkningen

ökar,

-

- de insatser som samhället kan vidta för att

underlätta för de äldre att leva ett aktivt liv och

ha inflytande i samhället och över sin vardag,

-

- förutsättningarna för människor i Sverige att

åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,

-

- samhällets insatser för att främja att äldre

bemöts med respekt,

-

- möjligheterna för äldre att få tillgång till god

vård och omsorg.

-

Beredningen skall i sitt arbete utgå ifrån ett

genderperspektiv, dvs. i tillämpliga delar belysa

skillnader mellan mäns och kvinnors förutsättningar

och villkor. Vidare skall beredningen beakta det

ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och de

konsekvenser detta kan medföra.

Beredningen skall redovisa resultatet av sitt

arbete till regeringen senast den 1 maj 2003.

Vidare har regeringen tillsatt en kommission inom

Regeringskansliet för att underlätta rekryteringen

av personal till vård- och omsorgssektorn och en

arbetsgrupp med uppgift att kartlägga

personalförsörjning och utbildningsbehov inom

äldreomsorgen. Kommissionens arbete skall slutföras

till den 31 juli 1999.

Utskottets bedömning

Ädelreformen följs noga av såväl myndigheter som

politiker. Socialstyrelsen har sedan år 1996 i

uppdrag att följa utvecklingen inom äldreområdet och

ge underlag till att utveckla tillsynen och

kompetensutvecklingen. Arbetet har rapporterats

årligen. En slutrapport beräknas till maj år 2000.

I december 1997 tillsatte regeringen

Äldreprojektet, en arbetsgrupp, med uppgift att

utarbeta och följa upp det nationella

handlingsprogrammet för äldrepolitiken.

Äldreprojektet svarar för den löpande samordningen

och uppföljningen av handlingsplanens aktiviteter

och åtgärder. Projektet initierar, samordnar och

följer aktiviteterna i samband med genomförandet av

FN:s äldreår. Enligt direktiven skall arbetet

bedrivas processinriktat, öppet och utåtriktat,

effektivt och gärna i otraditionella former.

Regeringen har också tillsatt en kommission för att

underlätta rekryteringen av personal till vård- och

omsorgssektorn och en arbetsgrupp med uppgift att

kartlägga personalförsörjning och utbildningsbehov

inom äldreomsorgen.

Vidare har regeringen nyligen beslutat om direktiv

för en parlamentarisk äldreberedning vars uppgift är

att skapa förutsättningar för en långsiktig

utveckling av äldrepolitiken. Beredningen, som skall

slutföra sitt uppdrag senast den 1 maj 2003,

förväntas avge delbetänkanden eller på annat sätt ta

initiativ för att föra frågor vidare under tiden

beredningens arbete pågår.

Utskottet anser att dessa olika insatser gemensamt

skapar förutsättningar för en positiv utveckling av

äldreomsorgen framöver. Riksdagen behöver inte ta

något initiativ med anledning av motionerna So230

(m) yrkande 10 och So436 (kd). Motionerna avstyrks.

Medicinsk kompetens och hälsofrämjande

arbete

Motionerna

I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om ett samlat läkaransvar på

sjukhemmen (yrkande 6). Motionärerna anser att

äldreomsorgen är ett vårdsystem i kris. Bristande

kontinuitet i den medicinska vården och avsaknad av

kontinuerlig läkartillgång, brister i

läkemedelshantering och smärtlindring samt bristande

resurser för god vård i livets slutskede är tyvärr

inte ovanliga inom svensk äldrevård, anför de.

Motionärerna anser att en god och säker sjukvård

måste garanteras. Detta innebär att det bör finnas

en läkare som har det övergripande ansvaret för

varje sjukhem. Denna bör antingen vara geriatrisk

specialistläkare eller en allmänspecialist som har

möjlighet till nära och täta konsultationer med en

geriatrisk eller psykogeriatrisk expertis. Läkaren

skall också ha ansvar för vårdplanering och

utbildning av personalen. Detta hindrar inte att

enskilda patienter kan välja och ha en egna läkare

som håller nära kontakt med den övergripande

medicinskt ansvarige.

I motion So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i regelsystemet att "medicinskt

färdigvårdade" tas bort ur lagstiftningen (yrkande

2). Motionärerna anser att äldreomsorgen befinner

sig i kris. Det handlar om ojämn kvalitet i vården,

neddragning av läkarvården på sjukhemmen och lägre

nivå på rehabiliteringsinsatserna. De gamla är numer

sjukare när de lämnar sjukhusen än före reformen.

Trots att de anses vara "klinikfärdiga" (medicinskt

färdigbehandlade) kan deras behov av kvalificerad

vård vara lika stort som under sjukhustiden.

Kommunerna har varken råd att låta de äldre vara

kvar på sjukhusen eller att ge dem den vård de

behöver hemma.

I motion So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om värdighetsgaranti (yrkande 6).

Motionärerna anför att värdig vård innebär att en

patient erbjuds den vård som bäst passar det

aktuella vårdbehovet. En värdighetsgaranti inom

äldrevården bör införas och kan ha följande

innehåll: Det skall finnas en läkare knuten till

varje sjukhem och till varje hemsjukvårdspatient, en

läkare som är specialiserad på åldrandets sjukdomar

och problem och som regelbundet besöker patienterna.

Det skall finnas skilda vårdenheter för senildementa

och psykiskt friska. Det skall finnas eget rum för

alla som så önskar. Det skall vara en självklarhet

att sjukhemsplatsen ligger i den kommundel där

vederbörande tidigare bott. Det skall finnas uttalat

att en patient inte skall behöva ligga och vänta

innan en blöja byts. Det skall finnas tillräckligt

med personal för att mata och hjälpa till med att

dricka. Det skall finnas så mycket personal att

varje patient får känna sig ompysslad, observerad

och personligt tilltalad några minuter varje

förmiddag och varje eftermiddag. Det skall finnas

tillräckligt med personal så att alla patienter som

så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och

dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna

rummet. Ideella insatser skall tas till vara. Det

skall finnas så god tillgång på personal att ingen

behöver dö ensam.

I motion So400 Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

begärs tillkännagivanden dels om att

folkhälsoinsatser för äldre bör ges högre prioritet

(yrkande 1), dels om insatser för att motverka

ensamhet (yrkande 2), dels om skadefallen (yrkande

3) och dels om tandvården för äldre (yrkande 4).

Motionärerna anför att Folkhälsoinstitutet

konstaterar att det går att förebygga och påverka

äldres hälsa i stor utsträckning genom

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser.

Rekreation, socialt stöd och boendemiljö är

grundläggande för äldres hälsa. Också insatser för

att motverka ensamhet är av största betydelse för en

förbättrad hälsa. I detta sammanhang är det viktigt

att ta till vara frivilligorganisationernas

engagemang som komplement till offentliga insatser,

anför motionärerna. De pekar på att faktorer som

bidrar till fallskador i första hand är

bostadsutformningen, utrustning och inredning,

belysningsförhållanden samt bristande

handikappanpassning. Rökning bidrar direkt till

flera negativa effekter liksom alkohol och

beroendeframkallande medel. Också kosthållet spelar

stor roll. Motionärerna anser att de äldre efter

ädelreformen fått stå tillbaka när det gäller

tandvård. De anser det vara angeläget att de äldre

kan fortsätta med den regelbundna tandvård de varit

vana vid som yngre. Flera landsting har nu

återupptagit den uppsökande verksamheten bl.a. hos

äldre i särskilda boendeformer. Motionärerna anser

dock att det behövs mer forskning för att en

effektiv strategi med förebyggande insatser skall

kunna få större genomslag.

I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om vård i hemmet (yrkande 15).

Motionärerna vill utveckla vården utanför sjukhusen.

De anser att en avancerad hemsjukvård är alternativ

till sjukvård när det gäller vård av tillfällig

karaktär, långvarig vård eller vård i livets

slutskede. Den avancerade hemsjukvården kräver att

personal med olika typer av specialistutbildning

kommer till den vårdbehövande i hemmet. Den kräver

också ofta avancerad teknisk utrustning.

Motionärerna anser att gränsdragningen mellan basal

och avancerad hemsjukvård och mellan kommunal och

landstingsanknuten hemsjukvård kan ställa till

problem för vårdtagaren. Det behövs en bättre

samverkan inom hemsjukvården, hemtjänsten och

slutenvården för att utveckla en fungerande

vårdkedja, speciellt för äldre.

I samma motion begärs också tillkännagivande om

folkhälsoarbete för äldre (yrkande 7). Motionärerna

anser att det förebyggande hälsoarbetet för äldre är

viktigt för att bevara och stärka hälsan, så att

äldre kan leva ett självständigt liv med god

livskvalitet. Av stor betydelse för hälsan är de

sociala nätverken. Därför betyder

frivilligorganisationernas arbete mycket för äldre

människor som blivit ensamma. Tillgång till resurser

för geriatrisk forskning är angeläget. Fysisk

träning, även upp i mycket hög ålder, hindrar

benbrott och olycksfallsskador. Detta bör enligt

motionärerna ges regeringen till känna.

I motion So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivanden dels om bättre medicinsk kompetens

i omsorgen (yrkande 1), dels om ett värdigt

omhändertagande av äldre (yrkande 2), dels om

åtgärder mot näringsbrist (yrkande 3), dels om

trycksår (yrkande 4), dels om fungerande

trygghetslarm (yrkande 5) och dels om utredning av

alla fallskador, viktminskningar m.m. (yrkande 8).

Motionärerna vill införa en omsorgsgaranti som skall

innehålla de delar som är väsentliga för att den

enskilde äldre skall erbjudas en kvalitativt god

omsorg med valfrihet. De anser att det skall finnas

en medicinskt ansvarig läkare kopplad till det

särskilda boendet och att det därutöver behövs fler

sjuksköterskor i omsorgen. Rätten till ett värdigt

omhändertagande innebär att det måste finnas

tillräckligt med personal för att kunna mata och ge

dryck, tillse att patienterna kommer upp ur sina

sängar i rimlig tid och dessutom får hjälp att komma

ut på promenader m.m. Det skall också finnas så

mycket personal att varje patient kan känna sig

synliggjord, personligt tilltalad och ompysslad,

anförs det. Motionärerna betonar att

omsorgspersonalen behöver bättre kunskap om

näringsbrist och hur denna åtgärdas. Detta bör ingå

som ett obligatoriskt moment i den breda

vidareutbildning som är nödvändig för en stor del av

omsorgspersonalen. Eftersom äldre äter lite ställs

höga krav på matens kvalitet. Dietisternas kunskap

och kompetens är viktig i detta sammanhang. Vidare

anför motionärerna att liggsår i princip kan

förebyggas genom en god kunskap om den åldrade

kroppen och förbättrade rutiner. Patientens förmåga

att tillgodogöra sig näring har också betydelse för

både uppkomsten och läkningen av trycksår. God

hygien samt information och aktivering av patienten

bidrar till förebyggande och läkning. Motionärerna

understryker att vården måste organiseras så att

trygghetslarmen garanterar den hjälpsökande hjälp

inom rimlig tid. Motionärerna anser att så fort en

äldre faller så skall en läkare tillkallas för

undersökning så att skadorna inte förblir

oupptäckta. En annan signal om att allt inte står

rätt till är plötsliga viktminskningar till följd av

undernäring. Om problemet med undernäring inte

uppmärksammas och åtgärdas försämras den äldres

hälsotillstånd, anförs det.

I samma motion begärs också tillkännagivande om

rätten till hjälpmedel i tid (yrkande 13).

Socialstyrelsen är i ädelutvärderingen starkt

kritisk till hur hjälpmedelsförsörjningen för de

äldre fungerar i dag, anför motionärerna. Sjukvården

tar inte i tillräcklig utsträckning ansvar för att

uppmärksamma behovet av hjälpmedel hos äldre, och

väntetiderna är i många fall oacceptabelt långa.

Motionärerna anser därför att vårdgarantin skall

utökas till att omfatta tekniska hjälpmedel, så att

den som är i behov av hjälpmedel skall få snabb

hjälp och komplicerade hjälpmedel senast inom tre

månader. Vidare anser motionärerna att en ökad

konkurrens på hjälpmedelsområdet skulle kunna vara

ett sätt att höja kvaliteten och kapa köerna.

I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av

landstingens insatser vad gäller rehabilitering av

kvarboende äldre (yrkande 20). Motionärerna anför

att landstingen har i uppdrag att ställa

rehabiliteringsinsatser till förfogande för äldre i

hemmet. Efter ädelreformen och psykiatrireformen har

landstingen, enligt motionärerna, inte tagit ett

helhjärtat ansvar för detta. De anser därför att en

översyn av landstingens insatser på detta område

vore värdefull ur kvalitetssynpunkt.

Bakgrund och tidigare behandling

I 7 a § socialtjänstlagen (1980:620) föreskrivs att

insatser inom socialtjänsten skall vara av god

kvalitet. För utförande av socialnämndens uppgifter

skall det finnas personal med lämplig utbildning och

erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten skall

systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

Socialstyrelsen har nyligen givit ut Allmänna råd

SOSFS 1998:8 (S) om kvalitetssystem inom omsorgerna

om äldre och funktionshindrade. Här fastslås att

kommunerna bör fastställa en övergripande inriktning

och policy för verksamhetens kvalitet. Vidare bör

kommunerna säkerställa att det i varje verksamhet

finns ett ändamålsenligt kvalitetssystem för att

fortlöpande styra, följa upp, utveckla och

dokumentera kvaliteten. Kommunerna bör också

klargöra vem eller vilka som har ansvaret för

kvalitetssäkrings- och kvalitetsutvecklingsarbetet.

Vidare framhålls att kommunerna bör säkerställa att

dessa allmänna råd även tillämpas för verksamhet som

kommunen genom avtal har överlämnat till enskild att

utföra samt för sådan enskild verksamhet från vilken

kommunen upphandlar tjänster för att fullgöra

skyldigheter enligt socialtjänstlagen som rör

omsorger om äldre och funktionshindrade.

Socialstyrelsen, Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet kommer under våren 1999 att

genomföra ett antal regionala konferenser kring

kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och

funktionshindrade.

Socialstyrelsen har även gett ut Allmänna råd SOSFS

1996:32 (M och S) om informationsöverföring och

samordnad vårdplanering som ger vägledning för den

gemensamma vårdplaneringen då en patient bedöms ha

behov av insatser från den kommunala socialtjänsten

eller annan vårdgivare efter sjukhusvistelse. I

rådet betonas särskilt att patienter som befinner

sig i livets slutskede och som samtidigt bedöms som

medicinskt färdigbehandlade skall få stanna kvar på

sjukhuset om detta är patientens önskemål och det

kan ge en ökad livskvalitet för den enskilde. Om

patienten önskar att få vårdas i det egna hemmet

eller i det särskilda boendet bör hälso- och

sjukvården och socialtjänsten kunna bistå även denna

önskan.

I Ädelreformen. Slutrapport (Socialstyrelsen följer

upp och utvärderar 1996:2) anför Socialstyrelsen att

hjälpmedelsverksamheten inte är tillräckligt väl

integrerad i vården och omsorgen. En helhetssyn och

samlad bedömning av den enskildes behov försvåras av

de splittrade ansvarsförhållandena.

Hjälpmedelsverksamheten kännetecknas av parallella

organisationer och komplicerade administrativa

system som verkar kostnadsdrivande och försvårar

samverkan såväl mellan huvudmännen som internt hos

respektive huvudman.

Styrelsen anser att hjälpmedelsinsatser som är mer

omfattande och avser en längre tid bör planeras av

den vårdinstans som vid det enskilda tillfället har

ansvar för patienten. Byten av hjälpmedel under

vårdperioden kan på detta sätt undvikas. Styrelsen

anser också att omfattningen för det kommunala

kostnadsansvaret för enklare hjälpmedel bör

preciseras och att kostnadsansvaret för komplexa

hjälpmedel skall ligga på landstinget.

I överenskommelsen den 30 april 1998 mellan staten

och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser

för att stärka patientens ställning m.m. framhålls

betydelsen av att uppmärksamma de äldres behov i

hälso- och sjukvården. Genom att prioritera insatser

till äldre i hela vårdkejdan kan utrymme skapas för

bättre tillgänglighet för alla. Landstingen utlovade

därför att ta särskilda initiativ för att

ytterligare förstärka samverkan med kommunerna.

Landstingen utlovade också en utökad satsning på att

lösa de problem som finns i dag med bristande

läkartillgång inom äldreomsorgen. Därvidlag behöver

läkartillgången i eget boende och i särskilda

boendeformer särskilt uppmärksammas och stödjas,

anfördes det.

Landstingsförbundet har under hösten 1998 genomfört

en enkät i samtliga landsting och medlemskommuner

angående läkarinsatser i särskilda boenden. Av

sammanställningen framgår att samtliga landsting är

inne i en aktiv process med att utforma

samverkansavtal avseende läkarinsatser där innehåll

och kvalitet sätts i fokus.

Landstingsförbundet planerar ett projekt om

läkarinsatser i särskilt boende som syftar till att

ge förslag till konkreta åtgärder som leder till att

behovet av medicinsk kompetens kan tillgodoses.

Svenska Kommunförbundets äldreberedning har i

dagarna lämnat sin slutrapport Vår framtid - Äldres

vård och omsorg inför 2000-talet. Slutrapport.

Beredningens uppgift har varit att överväga hur

vården och omsorgen till äldre skall kunna ges med

god kvalitet framöver, med de ekonomiska,

demografiska och andra förutsättningar som kan

förutses. Beredningen har stannat för att rikta in

sitt arbete på att:

- analysera möjligheterna att på nationell nivå

sluta gapet mellan växande behov och tillgängliga

resurser,

-

- tillsammans med kommuner utveckla arbetssätt och

handlingsstrategier för bättre resurshushållning

och utvecklad kvalitet i verksamheten,

-

- ta fram kunskapsunderlag och att förbättra

möjligheterna till erfarenhetsutbyte mellan landets

kommuner framöver,

-

- utveckla verktyg för kommunernas egna analyser av

sin verksamhet och sina kostnader samt att göra

egna framtidsbedömningar.

-

Socialstyrelsen redovisar i Äldreuppdraget.

Årsrapport 1998 att styrelsen kommer att ta

initiativ till att utarbeta förskrifter och allmänna

råd alternativt nationella riktlinjer för en god och

säker hemvård.

Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14) tar upp

äldres hälsa i sitt delbetänkande Hur skall Sverige

må bättre? - första steget mot nationella

folkhälsomål (SOU1998:43). Enligt kommitténs mening

är insatser som bidrar till att bevara eller stärka

hälsan hos äldre människor och som ökar

förutsättningarna för äldre att leva ett

självständigt liv med god livskvalitet en viktig

uppgift för folkhälsoarbetet. Övergången från ett

yrkesaktivt liv till pensionärstillvaron bör belysas

med avseende på detta. Vidare bör äldres sociala

nätverk och de frivilliga organisationernas roll

uppmärksammas. Även förhållanden som berör äldre

människors trygghet i vardagen bör belysas. Social

isolering bland äldre bör uppmärksammas särskilt,

anförs det. Kommittén konstaterar att regeringen

givit Folkhälsoinstitutet i uppdrag att ta fram

underlag om möjligheterna att arbeta

sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande bland äldre.

Utifrån bl.a. denna redovisning kommer kommittén att

formulera nationella mål för folkhälsoarbete riktat

till äldre och att belysa folkhälsostrategier från

ett äldreperspektiv.

Folkhälsoinstitutet avrapporterade hösten 1998 till

regeringen utredningen om möjligheten att förbättra

äldres psykiska och fysiska hälsa. Rapporten visar

att hälsofrämjande insatser för äldre är viktiga och

ger positiva effekter. Utredningen pekar inte ut en

enskild faktor som den mest betydelsefulla för att

kunna fortsätta att leva ett självständigt liv,

däremot framstår en kombination av olika insatser

som viktiga. Rekreation och socialt stöd minskar

riskfaktorerna för många sjukdomar. Boendemiljö,

hembesök och hälsokontroller, matvanor, rökstopp och

måttlighet med alkohol är andra faktorer av stor

betydelse. Flera studier pekar på samband mellan

fysisk aktivitet och funktionsförmåga.

Med anledning av rapporten har Folkhälsoinstitutet

i regleringsbrevet för år 1999 fått i uppdrag att

aktivt driva vidare frågor om hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande arbete för äldre.

Folkhälsoinstitutet har givit ut skriften Håll dig

på benen! Några tips om hur du kan undvika att falla

och skadas.

Fr.o.m. den 1 januari 1999 skall äldre och funktionshindrade

personer i särskilda boendeformer för service och

omvårdnad samt personer med hemsjukvård genom

uppsökande verksamhet erbjudas kostnadsfri

munvårdsbedömning, individuell rådgivning m.m. För

den behandling som därefter kan bli nödvändig skall

patienten betala samma avgift som gäller inom den

öppna hälso- och sjukvården (8 a och 15 a §§

tandvårdslagen (1985:125), prop. 1997/98:112, bet.

1997/98:SoU25, rskr. 1997/98:289).

I betänkande 1997/98:SoU24 behandlade utskottet

senast frågor om bättre samverkan, ledning och

organisation i äldreomsorgen och hälso- och

sjukvården. Utskottet anförde då bl.a. följande (s.

37 f.):

Utskottet utgår från att de insatser som nu görs

från olika håll kommer att leda till att samtliga

särskilda boenden kommer att få tillgång till läkare

som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården,

vårdplaneringen och handledning av vård- och

omsorgspersonal. Många kommuner och landsting har

redan i dag överenskommelser om detta. Formerna för

läkarkontakterna kan komma att variera efter lokala

förhållanden. Utskottet vill framhålla att det är

önskvärt att läkarna har geriatrisk erfarenhet.

Regeringen bör noggrant följa utvecklingen och vid

behov skyndsamt återkomma till riksdagen. Vad

utskottet anfört med anledning av motionerna - - -

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. - - -

Kommunerna har i dag betalningsansvar för de

patienter som bedöms som medicinskt

färdigbehandlade. I propositionen redovisas att det

finns uppgifter som tyder på att betalningsansvaret

ibland kan verka alltför starkt som incitament för

flyttning från sjukhus och att äldre inte alltid får

tid att vänja sig vid tanken på att återvända till

hemmet eller till det särskilda boendet för att där

få vård och stöd. Enligt överenskommelsen med staten

kommer landstingen att ta särskilda initiativ för

att ytterligare förstärka samverkan med kommunerna.

På fler håll i landet utvecklas nu också s.k.

mellanvårdsformer där kommuner och landsting delar

på betalningsansvaret för patienter som är

medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus men som kan

behöva omfattande omvårdnadsinsatser innan de

återvänder till eget boende eller till det särskilda

boendet. Utskottet ser mycket positivt på denna

utveckling. Utskottet vill understryka att samverkan

mellan kommuner och landsting i dessa situationer

behöver utvecklas ytterligare och att särskild

hänsyn därvid bör tas till de äldres önskemål. Det

är vidare angeläget att de kommunala funktionerna

kring en utskriven patient samordnas så att denna

får en klar och tydlig information om de olika

aktörernas planerade insatser. - - -

Utskottet har tidigare konstaterat (1997/98:SoU12)

att det under de senaste åren har skett en klar

förskjutning mot en ökad andel öppen vård.

Satsningar har skett bl.a. på utbyggnad av

hemsjukvården och primärvården. Denna utveckling

måste fortsätta. Utskottet bedömer att

läkarmedverkan kommer att behöva dimensioneras för

de behov som finns i hemsjukvården. Först när

hemsjukvården har tillgång till jourläkare som ingår

i arbetslaget kring den sjuke kan

hemsjukvårdsmodellen anses välfungerande. En ökad

samverkan mellan huvudmännen är också grundläggande

för att kunna erbjuda en god rehabilitering av

äldre. Härvid bör uppmärksammas att äldre personer

kan ha behov av specialiserad sjukvård och

rehabilitering för kronisk sjukdom och inte bara för

åldersrelaterade sjukdomar. I överenskommelsen

mellan staten och landstingen anförs att

primärvårdens roll i vården av de äldre sjuka måste

tydliggöras. Samspelet med andra vårdgivare är

härvid en nyckelfråga.

Utskottets bedömning

Utskottet uttalade i våras att det utgår från att de

insatser som nu görs från olika håll kommer att leda

till att samtliga särskilda boenden kommer att få

tillgång till läkare som tar ett helhetsansvar för

den medicinska vården, vårdplaneringen och

handledning av vård- och omsorgspersonal. Detta gavs

också regeringen till känna. Utskottet, som

vidhåller denna ståndpunkt, kan konstatera att

Landstingsförbundets enkät visar att samtliga

landsting är inne i en aktiv process med att utforma

samverkansavtal avseende läkarinsatserna i det

särskilda boendet. Utskottet konstaterar vidare att

Socialstyrelsen aktivt arbetar med kvalitetssäkring

av äldreomsorgen genom Allmänna råd och genom

konferensverksamhet. Vidare har Socialstyrelsen och

länsstyrelserna genom beslut av riksdagen tillförts

ytterligare 20 miljoner kronor för att förstärka och

intensifiera tillsynen över vården av äldre och

funktionshindrade. Svenska Kommunförbundets

äldreberedning har nyligen avgivit en slutrapport.

Utskottet anser inte att det nu behövs något

initiativ från riksdagens sida. Motionerna So230 (m)

yrkande 6 och So387 (fp) yrkande 1 avstyrks därmed.

Enligt överenskommelsen mellan staten och

landstingen kommer landstingen att ta särskilda

initiativ för att ytterligare förstärka samverkan

med kommunerna. På fler håll i landet utvecklas

också s.k. mellanvårdsformer. Utskottet ser mycket

positivt på denna utveckling och vill än en gång

understryka att samverkan mellan kommuner och

landsting i dessa situationer behöver utvecklas

ytterligare och särskild hänsyn tas till de äldres

önskemål. Utvecklingen mot en ökad andel öppenvård

kräver en fortsatt utbyggnad av hemsjukvården och

primärvården. Inte minst gäller detta tillgången

till läkare. Socialstyrelsen håller på eget

initiativ på med att utarbeta föreskrifter och

allmänna råd för en god och säker hemvård. Utskottet

vill också understryka att en ökad samverkan mellan

huvudmännen är grundläggande för att kunna erbjuda

en god rehablitering av äldre. De olika insatser som

nu görs för att utveckla samverkan mellan kommuner

och landsting och förstärka hemvården bör avvaktas.

Motionerna So311 (v) yrkande 2, So314 (c) yrkande 15

och So460 (mp) yrkande 20 bör inte föranleda något

initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

Inte heller motion So387 (fp) yrkande 13 bör

föranleda något initiativ.

Utskottet vidhåller bedömningen att

folkhälsoarbetet avseende äldre bör förstärkas.

Folkhälsoinstitutet har redovisat att det aldrig är

för sent med folkhälsoinsatser. Utskottet utgår från

att den kunskap som Folkhälsoinstitutet tagit fram

omsätts i praktiken. Institutet fortsätter arbetet

med att driva frågor om hälsofrämjande insatser för

äldre. Nationella Folkhälsokommittén kommer att

formulera nationella mål för folkhälsoarbete riktat

till äldre och belysa folkhälsostrategier från ett

äldreperspektiv. Motionerna So314 (c) yrkande 7 och

So400 (kd) yrkande 1 är därmed i huvudsak

tillgodosedda och avstyrks.

Ett gott förebyggande arbete och omhändertagande är

angeläget också bland de äldre i särskilt boende.

Flera kommuner och landsting har under senare år

utvecklat olika former av kvalitetssäkring av

vårdkedjan för äldre. Utskottet vill understryka att

goda rutiner och ett effektivt utnyttjande av olika

personalgruppers kompetens minskar risken för

näringsbrist, trycksår, fallskador m.m. Vidare är

personalens kompetensutveckling liksom

dimensionering angelägna frågor för att nå en bra

kvalitet i vården och ett värdigt bemötande av de

äldre. Utskottet delar uppfattningen i motionerna

att det är angeläget att den enskilde blir sedd och

ges den omvårdnad som han eller hon behöver. Dessa

frågor finns också med i den nationella

handlingsplanen och medel har anvisats för

fortbildningsinsatser och forskning. En särskild

kommission inom regeringen arbetar med

personalförsörjningsfrågan och grund- och

fortbildningsfrågor. Utskottet återkommer till detta

under avsnittet om fortbildning och

personalförsörjning. Utskottet anser att ett

intensifierat kvalitetsarbete bör leda till ökat

välbefinnande bland de äldre.

Vad gäller tandhälsan har landstingen sedan den 1

januari 1999 ansvar för att genom uppsökande

verksamhet erbjuda kostnadsfri munvårdsbedömning och

individuell rådgivning åt äldre i särskilt boende.

Utskottet anser inte att det behövs något initiativ

med anledning av motionerna So387 (fp) yrkandena 2-5

och 8, So400 (kd) yrkandena 2-4 och So446 (kd)

yrkande 6. Motionerna avstyrks.

Anhörigvård m.m.

Motioner

I motion So397 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av en

utredning av anhörigvårdarnas pensionssituation.

Motionären anför att stödet till anhörigvårdarna

varierar starkt mellan kommunerna. För att

anhörigvårdarna skall orka behövs olika

stödinsatser, till exempel en garanterad möjlighet

till avlastning. Det stöd och den avlastning som

anges i socialtjänstlagen är en frivillig verksamhet

för kommunerna. Motionären anser att detta gör att

många anhörigvårdare lever under stor press och

osäkerhet. Motionären anser också att om

anhörigvårdarna inte kan komma in i det nya

pensionssystemet så kan en lösning vara att

stat/kommun tecknar privata pensionsförsäkringar för

anhörigvårdarna.

I motion So214 av Maud Ekendahl (m) begärs

tillkännagivande om förbättrat stöd och

anhörigbidrag till dem som vårdar anförvanter i

hemmet. Motionären anför att innan ädelreformen

genomfördes 1992 utgick från landstingen ett så

kallat anhörigbidrag till drygt 20 000 personer.

Sedan kommunerna övertagit ansvaret för äldrevården

har antalet fall där sådan ersättning utgår minskat

dramatiskt. Motionären tycker att det är både

rimligt och anständigt att såväl praktiskt som

ekonomiskt förbättra anhörigstödet direkt till de

berörda.

I motion So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till

Socialtjänstkommittén så att den beaktar

anhörigvårdarnas situation enligt vad i motionen

anförts (yrkande 4). I den av riksdagen nyligen

antagna nationella handlingsplanen för äldre

behandlas anhörigvårdarnas situation. Motionärerna

anser att detta är bra liksom att medel avsatts för

att ge kommunerna möjlighet att stötta anhöriga. De

ändringar som gjordes i socialtjänstlagen och som

trädde i kraft den 1 januari 1998 innebar dock till

viss del försämringar för anhörigvårdarna, anför

motionärerna. Möjligheten att få avlösning eller

avlastning blev ett frivilligt åtagande för

kommunerna. Motionärerna anser att beslut av den här

karaktären skall kunna överklagas med

förvaltningsbesvär. Detta är ett sätt att stärka

anhörigvårdarnas ställning. Motionärerna anser också

att i samband med den nya pensionsreformen bör

anhörigvårdares arbetsinsatser beaktas på så sätt

att de blir pensionsgrundande.

I motion So233 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen

bör utarbeta riktlinjer för stöd till anhörigvårdare

(yrkande 1) och om en utredning angående villkoren

för anhöriga som anställs för att vårda en

närstående (yrkande 2). Anhöriga står för ca två

tredjedelar av all vård i hemmen. Motionärerna anser

att anhörigrollen måste uppvärderas och erkännas för

att möta framtidens behov. Socialstyrelsen bör

därför, enligt motionärerna, få i uppdrag att

fastställa specifika riktlinjer för hur stödet till

de anhöriga skall utformas genom en garanti som kan

innehålla följande moment: Uppsökande verksamhet

skall bedrivas. Vårdtyngdsmätningar som tar hänsyn

till både vårdtagarens och vårdgivarens psykiska och

fysiska hälsa skall utföras. En utvärdering skall

regelbundet göras så att anhöriguppgiften kan

omprövas. Motionärerna pekar på att det råder stora

skillnader mellan kommunerna när det gäller yngre

anhörigas möjlighet till anställning för vård av

närstående. Anställda anhörigvårdare har alltid

timanställning med lägsta ersättning.

Trygghetsförsäkringar och pensionsavtal gäller inte

för denna grupp. Det är också svårt att kombinera

ett arbete utanför hemmet med anhöriganställning.

Motionärerna anser därför att dessa frågor behöver

utredas närmare.

I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om anhörigvård (yrkande 17).

Motionärerna anser att anhöriga måste få möjlighet

att föra en dialog om insatserna för den anhörige.

De anser att det behövs information och

utbildningsinsatser både för anhörigföreningar och

intresseorganisationer och även direkt till enskilda

anhöriga i större utsträckning än i dag.

Motionärerna anser att regeringen bör ta initiativ

till överläggningar med de båda kommunförbunden i

syfte att se över hur ett utökat stöd till dem som

vårdar närstående skall kunna ske. Vid

överläggningarna bör följande frågor tas upp: en

fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård,

förbättringar i kommunernas regler för

hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående

att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som

har rätt att vara anhörigvårdare med ersättning från

försäkringskassan samt en ytterligare förlängd

period för dem som vårdar. Motionärerna anser att en

hälsoekonomisk undersökning av anhörigvårdens

betydelse bör genomföras. Vidare anser de att

Socialstyrelsen bör utveckla metoder för uppföljning

och kvalitetskontroll av anhörigvården och att

styrelsen även skall utarbeta riktlinjer för hur

stödet till de anhöriga skall utformas t.ex. genom

uppsökande verksamhet.

I motion So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om bättre villkor för

närståendevården (yrkande 19). Motionärerna anser

att kommunerna måste öka stödet till

närståendevården. Detta kan ske genom: en fortsatt

utbyggnad av växelvården, förbättringar i

kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade

möjligheter för närstående att anställas, en

utvidgning av kretsen som har rätt att vara

närstående med ersättning från försäkringskassan

samt en förlängd period för dem som vårdar.

I motion So463 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande dels om uppföljning och

kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande

av integritetsaspekterna (yrkande 2), dels om en

hälsoekonomisk värdering av närståendevården

(yrkande 3) och dels om överläggningar mellan

kommunförbunden och staten om förbättrade

förutsättningar för närståendevården och

hemsjukvården (yrkande 4). Motionärerna anser att en

viktig del av framtidens sjukvård är en bättre

uppföljning och kvalitetskontroll av den vård och

omsorg som ges. De anser det angeläget att

Socialstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt

metodutveckling på hur en sådan uppföljning bäst

skall kunna ske inom området sjukvård i hemmet.

Motionärerna anser att ett bättre stöd till

närståendevårdarna förmodligen skulle leda till

besparingseffekter i t.ex. sparade vårdplatser på

sjukhus och inom äldreboendet. De anser därför att

en hälsoekonomisk undersökning av närståendevårdens

betydelse bör genomföras. Motionärerna anför att de

vid upprepade tillfällen framfört att ett första

steg mot att underlätta för närståendevårdarna vore

att regeringen tog initiativ i överläggningar med de

båda kommunförbunden för att se över hur ett utökat

stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ske.

Vid överläggningarna bör följande frågor tas upp: en

fortsatt utbyggnad av avlastnings- och växelvård,

förbättringar i kommunernas regler för

hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående

att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som

har rätt att vara närståendevårdare med ersättning

från försäkringskassan samt en ytterligare förlängd

period för dem som vårdar.

I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om anhörigstöd (yrkande 19).

Motionärerna anser att anhöriga och vänner måste ges

goda förutsättningar för att kunna vårda sina

närstående. Motionärerna anser att anhörigstödet

måste omfatta såväl handledning som en god

ersättning. Dessa människors insatser minskar

behovet av andra samhällsinsatser.

I två motioner tas frågan om frivilligarbete upp.

I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om de frivilliga insatserna inom

äldreomsorgen (yrkande 12). Motionärerna anför att

kyrkor, samfund, pensionärsföreningar och andra

ideella organisationer samt enskilda personer kan i

större utsträckning och med samma stöd från det

allmänna engageras i hemvårdsarbetet. Matlag,

telefonkedjor, larm, s.k. väntjänst och organiserade

besöksrundor kan komplettera och underlätta för

hemtjänsten. Ett sätt att ytterligare förstärka

hemtjänstens insatser vore att låta pensionärer

medverka mer aktivt. Förebilder kan, enligt

motionärerna, hämtas från Norge som i många stycken

är ett föregångsland inom äldrevården. Även

bostadsföretag och bostadsrättsföreningar kan

engageras i äldrevårdsarbetet. Företag kan skapa

servicehus för sina pensionärer. Ett annat

alternativ är "grannskapskollektiv" där de boende i

området hjälps åt med service och

fritidsaktiviteter. Det är också tänkbart att

invandrarorganisationerna kan vara intresserade av

att starta egen hemtjänstverksamhet, anförs det.

I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om de

sociala insatserna (yrkande 19) och om

frivilliginsatserna (yrkande 20). Antalet bostäder

för särskilt boende har ökat betydligt, anför

motionärerna. I huvudsak är den fysiska miljön bra.

Standarden i boendet har tillmätts större betydelse

än innehållet i omvårdnaden. Motionärerna betonar

att respekten för den enskildes önskemål skall vara

utgångspunkten för de sociala insatserna i det

särskilda boendet. En god äldreomsorg förutsätter en

meningsfull vardag för de boende. Frivilliginsatser

och kontakt med de anhöriga är av särskild

betydelse. Många organisationer gör en omfattande

insats för äldre och ensamma. Kyrkornas, Röda

korsets och pensionärs-organisationernas insatser är

mycket viktiga för de enskilda individerna och för

samhället i stort, anför motionärerna.

Frivilliginsatserna inom äldreomsorgen kommer att

vara en begränsad men betydelsefull del av

äldreomsorgen även i framtiden. Motionärerna anser

att formerna för samverkan mellan offentlig och

ideell sektor bör utvecklas och

frivilligverksamheten stödjas via de organisationer

som verkar inom området.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1997/98:SoU24 konstaterade utskottet

att anhöriga står för en mycket stor del av stöd och

omvårdnad till äldre och handikappade (s. 64-70).

Utskottet såg därför mycket positivt på det av

regeringen föreslagna stimulansbidraget för att

utveckla stödet till anhöriga. Detta skapar

förutsättningar för ett mer aktivt stöd till

anhöriga och stimulerar kommunerna att utveckla

samverkan med anhöriga och med

frivilligorganisationerna. Utskottet framhöll att

stödet borde få en bred inriktning och omfatta såväl

anhöriga som vårdar närstående i hemmet som anhöriga

som har sina närstående i särskilt boende. Många

anhöriga vill vårda sina närstående i hemmet men

behöver hjälp och stöd från kommun och landsting för

att orka med det, anförde utskottet. Det behövs

praktiskt stöd i form av avlösning, dagverksamheter,

växelvårdsplatser m.m., men det behövs också ett

psykologiskt/psykosocialt stöd. Det är viktigt att

stödet utformas individuellt så att de anhöriga

känner trygghet i den avlösning som erbjuds och kan

lämna ifrån sig ansvaret för den närstående.

Dagverksamheter kan också fungera som en informell

mötesplats för anhöriggrupper och erbjuda utbildning

för anhöriga. Möjligheten finns också för kommunerna

att stödja anhöriga genom att anställa dem som

vårdare för den omsorgsberoende eller ge ekonomiskt

stöd i form av bidrag. Utskottet ansåg dock att

frågan om att tydligare lagreglera anhörigstödet

borde övervägas av regeringen.

Utskottet anförde vidare att det ansåg att

frivilliga insatser utgör ett värdefullt komplement

till socialtjänstens insatser och bör stödjas.

Utskottet såg också mycket positivt på regeringens

förslag att avsätta särskilda stimulansmedel till

utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och

serviceverksamheter för äldre personer (s. 62-63).

Utskottet ansåg bl.a. det angeläget att ta vara på

den särskilda kunskap som finns inom olika

frivillig- och anhörigföreningar med inriktning på

t.ex. olika typer av funktionshinder och sjukdomar.

Inte minst gäller detta vid den av regeringen

föreslagna telefonjourverksamheten. Utskottet ansåg

att denna verksamhet bör kunna bedrivas såväl av

pensionärsorganisationerna som av frivillig- och

anhörigföreningar. Vad utskottet anfört angående de

särskilda stimulansmedlen borde riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 307).

Regeringen har den 3 december 1998 uppdragit åt

utredningen (S 1997:16) för översyn av vissa frågor

rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens

uppgifter att överväga tydligare lagreglering av

anhörigstödet. Utredningen skall avrapportera sitt

arbete senast den 31 maj 1999.

Regeringen har därefter den 22 december 1998 lämnat

uppdrag till Socialstyrelsen angående

stimulansbidraget för utveckling av stöd till

anhöriga. Bidrag utgår för insatser riktade mot

anhöriga som kommuner vill genomföra i samverkan med

anhöriga och med frivilliga organisationer.

Inriktningen på arbetet skall vara att åstadkomma en

varaktig kvalitetshöjning i det stöd som kommunerna

erbjuder anhöriga. För att bidrag skall utges till

en enskild kommun skall krävas att kommunen

redovisar en treårig handlingsplan för arbetet med

att utveckla stödet till anhöriga.

Enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet

för närståendevård kan ersättning utges från

sjukförsäkringen för den som vårdar en närstående

som är svårt sjuk och avstår från förvärvsarbete i

samband med vården. Ersättning utges för högst 60

dagar och med belopp som motsvarande vårdarens

sjukpenning. En arbetstagare har rätt till ledighet

från sitt arbete under tid då han uppbär ersättning

enligt denna lag.

Utskottets bedömning

Stimulansbidraget för utveckling av stödet till

anhöriga syftar till att stimulera kommunerna att

utveckla samverkan med anhöriga och

frivilligorganisationer. Målsättningen är att genom

ett långsiktigt arbete utveckla stödformer för att

stödja och underlätta samt på olika sätt bidra till

en ökad livskvalitet för familjer och andra

närstående till äldre, funktionshindrade eller

långvarigt sjuka. Utskottet vidhåller vad som

uttalades i våras om att det behövs praktiskt stöd i

form av avlösning, dagverksamheter,

växelvårdsplatser m.m. men det behövs också ett

psykologiskt/psykosocialt stöd. Socialstyrelsen

skall följa upp och utvärdera stimulansbidraget och

dess effekter. Styrelsen skall årligen rapportera

hur arbetet i kommunerna fortskrider.

Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen

föreslog utskottet att regeringen också borde

överväga en tydligare lagreglering av anhörigstödet.

Riksdagen följde utskottet. Regeringen har senare

givit ett sådant uppdrag åt utredningen för översyn

av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och

socialtjänstens uppgifter.

Utskottet anser inte att det behövs något

ytterligare initiativ med anledning av motionerna

So214 (m), So233 (kd), So311 (v) yrkande 4, So314

(c) yrkande 17, So387 (fp) yrkande 19, So397 (m),

So460 (mp) yrkande 19 och So463 (fp) yrkandena 2-4.

Motionerna avstyrks.

Utskottet vidhåller bedömningen att frivilliga

insatser utgör ett värdefullt komplement till

socialtjänstens insatser och bör stödjas. Det är

angeläget att ta till vara den särskilda kunskap som

finns inom olika frivillig- och anhörigföreningar.

Utskottet anser att motionerna So230 (m) yrkande 12

och So314 (c) yrkandena 19 och 20 i huvudsak är

tillgodosedda och bör avstyrkas.

Fortbildning och personalförsörjning samt

äldreforskning

Motioner

I ett antal motioner tas frågor kring

personalutbildning, utveckling och rekrytering upp.

I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om personalen inom

äldreomsorgen (yrkande 21). Motionärerna anser att

det måste ges möjlighet för de anställda i hemvården

att utvecklas i sitt arbete. Det måste finnas

utrymme för egna initiativ, ökat eget ansvar och en

definierad yrkesroll. En god grundutbildning och

fortlöpande kompetensutveckling är nödvändigt. De

stela lönestrukturerna måste mjukas upp och anpassas

till marknadens krav. För personalen är det viktigt

med flera alternativa arbetsgivare.

I motion So384 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen i samband med

genomförandet av det nationella programmet för

äldrevården också upprättar ett övergripande

utbildningsprogram för personalen inom äldreomsorgen

(yrkande 1). För att de som arbetar inom hemtjänsten

skall klara av att svara för både omvårdnad och

service och ibland enklare sjukvård krävs att

personalen har en basutbildning, anför motionärerna.

Om vård i det egna hemmet inte skall bli en sämre

variant av institutionsvården krävs dels

kvantitativa ökningar av personalen, dels en

flexibel fortbildning. Personalen måste fortlöpande

kunna välja utbildningsdelar som har ett klart

samband med just deras arbete. Motionärerna oroas

dock av att den ekonomiska situationen riskerar att

leda till att hemtjänstpersonalen varken får

basutbildning eller möjlighet till

påbyggnadsutbildning.

I motion So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om jämställdhetspolitiska

konsekvenser (yrkande 6). Motionärerna konstaterar

att vård och omsorg traditionellt har definierats

som kvinnliga arbetsområden. Nedskärningar inom

kommuner och landsting drabbar därför i större

utsträckning kvinnor än män vad gäller

arbetstillfällen. Den satsning på kommuner och

landsting som Vänsterpartiet medverkat till för att

förstärka ekonomi och för att rädda arbetstillfällen

kommer därmed att öka kvinnors anställningstrygghet.

När Vänsterpartiet också vill se över hur man bäst

kan stödja anhörigvårdarna så är detta även ämnat

som ett stöd till kvinnorna. De flesta av

anhörigvårdarna är kvinnor som vårdar män.

I motion So446 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om personalrekrytering till

vårdyrken (yrkande 3). Motionärerna anför att

rekryteringen till vårdyrkena blivit svårare. De

anser det angeläget att omvårdnaden prioriteras och

att undersköterskornas arbete uppvärderas. Ett sätt

är att ändra yrkesbeteckningen och att vidga

yrkesinnehållet. Kompetenskraven bör ses över och

nya karriärvägar erbjudas för att göra vårdens

viktigaste yrke mera statusfyllt, anförs det. För

alla yrkesgrupper inom vården bör möjligheter till

specialisering öka i syfte att gör vårdyrkena mera

attraktiva. Stimulanser i form av

fortbildningsmöjligheter och en mer generös

lönesättning är viktiga delar av en ny

personalpolitik inom vård och omsorgsområdet.

I motion So275 av Maj-Britt Wallhorn m.fl. (kd)

begärs tillkännagivanden om åldersexplosionen

(yrkande 3) och om omvårdnaden i äldrevården

(yrkande 5). Antalet äldre över 85 år ökar. Om 10-12

år har det blivit ca 30 % fler. Resurserna till

äldreomsorg och sjukvård måste därför prioriteras

ännu mer, anför motionärerna. Det svenska samhället

måste på sikt ställas om efter den nya

befolkningsstrukturen. Motionärerna understryker att

det ökande antalet mycket gamla kräver en mycket god

vårdkvalitet med kompetent vårdpersonal. Det krävs

både etisk och yrkesmässigt god utbildning. Behovet

av fortbildning av personalen måste därför få större

utrymme. Personalens möjligheter att ge god

omvårdnad är nyckeln till den höjning av kvaliteten

inom vården och omsorgen som är nödvändig.

Investeringen i dyr utrustning får inte skymma

behovet av fler anställda, anför motionärerna. Fler

händer i vården är viktigare än kvadratmeter

sjukhusyta.

I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

personalsituationen (yrkande 22). Motionärerna anser

att arbetet inom vård och omsorgssektorn måste

uppvärderas. För att ungdomar skall söka sig till

yrket måste det göras omfattande

sommarjobbssatsningar så att de får möjlighet att

pröva på arbetet. Dessutom anser motionärerna att

lärlingsutbildningen bör utvecklas och att kommuner

och landsting måste förebygga personalbristen genom

att uppmuntra ungdomars entreprenörsanda. Vid

intagningen till vård- och omsorgsutbildningen skall

det ställas höga krav på den sökande. Förutom

betygsintagning bör lämpligheten bedömas vid

intervjuer och utbildningen bör tidigt innehålla en

praktikperiod. Utvecklingsplanering, individuell

lönesättning, kompetensutveckling och olika former

av arbetstidslösningar är medel för att öka

vårdyrkenas attraktivitet. Det är också angeläget

att kunna erbjuda heltidstjänster. Slutligen anser

motionärerna att kontinuerlig vidareutbildning och

kompetensutveckling bör komma alla

personalkategorier till del och att det behövs mer

ledarskaps- och chefsutbildning.

I motion So368 av Mona Berglund Nilsson (s) begärs

tillkännagivande om nattarbete i hemtjänsten.

Motionären anför att nattpersonal som arbetar hos

vårdtagare i "ordinärt boende" i servicehus eller

vanliga bostadsområden ofta drabbas av

belastningsskador. Besvärliga och krångliga

arbetsställningar tillsammans med stress och små

möjligheter att påverka arbetssituationen ökar

risken för belastningsskador. Motionären anser att

hemtjänsten behöver utveckla ett tydligare

förhållningssätt i vården av svårt sjuka.

Bristfälliga kontakter mellan nattpersonal och

dagpersonal samt otillräcklig information om

vårdtagarens sjukdomar och mediciner är några

problem. En väg att utveckla kvaliteten inom

omsorgen är att öka kunskapen om fysiska och

psykiska sjukdomar. Detta är viktigt både för

nattpersonalen och vårdtagarna. De åtgärder som

vidtas måste också leda till förbättringar av den

fysiska och psykosociala arbetsmiljön, anför

motionären.

I tre motioner tas frågor om äldreforskning upp.

I motion So410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att

riskdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen i

samarbete med de i motionen angivna instanserna

utarbetar ett förslag till en samlad satsning för

utbildning, forskning och kompetensutveckling inom

äldrevården och äldreomsorgen i Stockholmsregionen.

Motionärerna anför att en projektgrupp bestående av

representanter för Kommunförbundet i Stockholms län,

Stockholms läns landsting, Socialhögskolan i

Stockholm, Karolinska Institutet, Ersta Sköndal

högskola och Stiftelsen Äldrecentrum har beskrivit

hur en samlad utbildning, forskning och

kompetensutveckling för äldrevården och

äldreomsorgen kan tillskapas. Motionärerna anser att

detta förslag är av intresse och värt att pröva. I

Stockholms län finns en unik kompetens samlad,

vilken är representerad i projektgruppen.

Utbildningarna täcker in såväl medicinska som

sociala kunskapsområden samt den ideella sektorn.

Forskningen förutsätts bedrivas i nära samverkan med

äldreomsorgen och äldrevården för att snabbt komma

patienter och pensionärer samt personal till nytta.

Centret skall bedriva verksamheten inom ett stort

antal högt prioriterade forskningsområden och för

flera målgrupper. En viktig uppgift blir att verka

för spridning av resultat och nya rön samt erbjuda

länkar och stöd till andra landstings och/eller

kommunala forsknings- och utvecklingsenheter eller

liknande för att åstadkomma ett nationellt

kunskapslyft och en nationell kompetenshöjning.

Centret kan också bidra till en fortlöpande

uppdatering av innehåll och inriktning vid

grundutbildningarna och fortbildningsverksamhet inom

äldrevård och äldreomsorg.

Också i motion So323 av Inger Davidson och Mats

Odell (kd) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag på hur en satsning på ett

rikskompetenscentrum och en regional satsning för

äldreforskning och utbildning i Stockholms län

skulle kunna utformas. Motionärerna anser att det är

angeläget att investera i utbildning, forskning och

kompetensutveckling inom äldreomsorgsområdet. De

anser att det i Stockholms län finns en unik

kompetens samlad inom Karolinska Institutet,

Socialhögskolan vid Stockholms universitet, Ersta

Sköndal högskola, de enskilda sjuksköterskeskolorna

och Stiftelsen Äldrecentrum. Utbildningarna täcker

in såväl medicinska som sociala kunskapsområden samt

den ideella sektorn. Det finns också intresse och

vilja till samarbete mellan utbildningarna och

landstinget och kommunerna, anför de. Ett

rikskompetenscentrum bör kopplas till ett

"akademiskt sjukhem" där personalen vid sidan av

sitt yrkesutövande även är verksam som lärare och

forskare. Det "akademiska sjukhemmet" skall

innefatta sjukhem och andra boendeformer för äldre

som ålderdomshem, gruppboende för åldersdementa,

dagverksamhet, hemtjänst, rehabilitering,

hemsjukvård och samverkan med frivilligverksamheter

inom den ideella sektorn. Fortbildning,

utvecklingsarbete och forskning är de delar som

skall karakterisera "akademiskt sjukhem" -

centrums samlade verksamhet. Forskningens tonvikt

skall ligga på medicinsk omvårdnad och social och

personlig omsorg.

I motion A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

tillkännagivande angående ett uttalat könsperspektiv

inom äldreforskningen (yrkande 12). Motionärerna

anser att äldreforskningen alltför sällan inriktas

på skillnader mellan kvinnor och män. En studie från

Stockholms län visar att äldre kvinnor upplever att

de mår sämre än äldre män. Studien visar också att

äldre män lättare får tillgång till landstingets

sjukhus och läkarvård, medan kvinnorna oftare bor i

de kommunala särskilda boendeformer där tillgången

till läkare är sämre. Motionärerna anser därför att

äldreforskningen måste ges ett uttalat

jämställdhetsperspektiv.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1997/98:SoU24 behandlades regeringens

avisering i proposition 1997/98:113 att förstärka

äldreforskningen med 10 miljoner kronor år 1999, 20

miljoner kronor år 2000 och 30 miljoner kronor

årligen fr.o.m. år 2001 (s. 55 f.). Utskottet

välkomnade regeringens avisering om förslag i

budgetpropositionen om förstärkt äldreforskning.

Utskottet delade regeringens uppfattning att

Socialvetenskapliga forskningsrådet borde få ansvar

för utarbetandet av ett program som kan ligga till

grund för strategiska ställningstaganden angående

inriktningen av forskningen på området. Utskottet

ville i sammanhanget anföra att användingen av

geografiska försöksområden som grund för en

systematisk, långsiktig forskningsinsats liksom

utveckling av nationella kompetenscentrum inom olika

områden kan vara en metod att skapa en vetenskaplig

grund för ett professionellt yrkeskunnande.

I betänkandet behandlades också förslag från

regeringen om ett särskilt stimulansbidrag för år

1999 och två år framåt med 80, 70 respektive 60

miljoner kronor, för att utveckla och genomföra

fortbildningsinsatser för i första hand personer som

är verksamma i arbetsledande funktioner inom

äldreomsorgen. Utskottet anförde följande (s.

60-61):

Utskottet delar regeringens bedömning av behovet av

en ökad satsning på utbildning och

kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Att stärka

personalens kompetensutveckling är angeläget för att

nå god kvalitet i vården. Socialstyrelsen har i sin

slutrapport om ädelreformen konstaterat att

utbildningsnivån bland de anställda inom

äldreomsorgen har ökat under senare år. Allt fler

har grundutbildning från t.ex. vårdinriktad

gymnasieskola. Allt fler arbetsledare har

högskoleutbildning. Det finns också ett rikt utbud

av fortbildning och vidareutbildning, bl.a. enstaka

kurser inom högskolan. Det råder ingen tvekan om att

den formella kompetensen ökar inom äldreomsorgen.

Frågan om den framtida kompetensförsörjningen är av

en annan karaktär; om inriktningen på dagens

utbildningar är relevant för den nya äldreomsorgens

mål och inriktning, om den kan förbereda de

studerande för morgondagens uppgifter. Framför allt

påpekas svagheter när det gäller

forskningsanknytningen. I rapporten anförs vidare

att framför allt arbetsledarnas kompetensutveckling

kommer att vara avgörande för den framtida

äldreomsorgens utformning. Det behövs kompetenta

ledare som själva har integrerat de medicinska och

sociala förhållningssätten och som kan konkretisera

ädelreformens mål och visioner.

Mot denna bakgrund välkomnar utskottet regeringens

förslag om stimulansbidrag för att utveckla och

genomföra fortbildningsinsatser för i första hand

arbetsledare inom äldreomsorgen. Ökad kompetens hos

arbetsledningen ökar förutsättningen för fortlöpande

kvalitetsutveckling och en beredskap för

förändringar i arbetet. Utskottet delar också

uppfattningen att utbildningen bör beröra både

frågor om arbetsledning, chefsutveckling och

specifika kunskaper när det gäller äldre och äldres

behov av vård och omsorg. Konkret kan det gälla

gerontologi och geriatrik, näringslära,

läkemedelskunskap, demensvård och vård i livets

slutskede. Frågan om bemötande liksom etiska frågor

bör ingå. Utskottet har inget att erinra mot att

utbildningsinsatserna också skall kunna omfatta

förtroendevalda.

Utskottet anser det angeläget att regeringen

återkommer med förslag till insater för att möta

utbildnings- och kompetenskrav samt

personalförsörjning inom hela äldreomsorgen.

Ädelreformen, psykiatri- och handikappreformerna har

medfört att kommunerna fått ett allt större ansvar

för vård och omsorg. Detta har bland annat inneburit

att tyngdpunkten i arbetsinnehållet förskjutits från

övervägande servicebetonade insatser till personlig

omvårdnad, tillsyn och sjukvård. Kraven på kompetens

har också ökat i sådana avseenden som har med

personalens attityder och förhållningssätt att göra.

Det är av stor vikt att yrkesgrupper som arbetar

inom äldreomsorgen har utbildning som svarar mot de

ökade kraven inom vård- och omsorgsområdet.

Grundutbildningarna måste inriktas mot att integrera

socialt och medicinskt arbete. Andra viktiga områden

är etiska förhållningssätt och bemötandet av den

enskilde. Utskottet vill också peka på att det är

angeläget att uppmärksamma att allt fler av våra

äldre har annat modersmål än svenska. Flerspråkighet

bör därför ses som en merit och kulturkompetens

kunna ingå i utbildning och fortbildning.

Det är angeläget att den översyn av existerande

grund- och vidareutbildningar som aviseras med

representanter från Regeringskansliet, Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet samt

arbetsmarknadens parter kommer till stånd för att

förändra existerande utbildningar så att dessa

bättre svarar mot de behov som finns inom

äldreomsorgen. En förbättrad grundutbildning är av

betydelse för att höja statusen i det betydelsefulla

arbetet med vård och omsorg av de äldre. Samtliga

gymnasieutbildningar är i dag treåriga och även

vårdhögskoleutbildningarna är treåriga. Under senare

år har cirka hälften av vårdhögskoleutbildningarna

överflyttats till den statliga högskolan. Regeringen

anför att den har som målsättning att resterande

utbildningar skall överflyttas till den statliga

högskolan under år 1998. Härigenom kommer kontakten

med forskningen att förstärkas. Genom utvecklingen

av en forskningsbaserad yrkeskunskap inom vården och

omsorgen om äldre ökar också personalens status och

möjligheterna förbättras att rekrytera och behålla

personal med hög kompetens och med god motivation

till arbetet.

Fortfarande saknar stora grupper av den kommunala

vårdpersonalen grundläggande vårdutbildning.

Samtidigt finns det en stor kunskap och erfarenhet

hos personalen som måste tas till vara. Som

arbetsgivare har kommuner och landsting huvudansvar

för kompetensutveckling och rekrytering och bör

därför utveckla lokala strategier för detta arbete.

Regeringen aviserar att den avser att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att följa i vilken

utsträckning kommuner och landsting utvecklar sådana

strategier. Regeringen har i dagarna också uttalat

att det finns anledning för arbetsgivarna att

uppmärksamma det förhållandevis stora antalet

timanställda inom äldreomsorgen eftersom detta

riskerar att öka personalomsättningen och leda till

bristfällig kontinuitet i omsorgen. Arbetsgivarna

bör se över dessa anställningsförhållanden för att

överväga om de kan omvandlas till fasta

anställningar.

Om äldreomsorgen skall klara sina rekryteringsbehov

under de kommande åren krävs också att den kan

erbjuda en stimulerande och utvecklande arbetsmiljö.

På många håll pågår projekt för att utveckla

arbetsorganisationen för att bättre ta till vara

personalens engagemang och erfarenheter. Det erbjuds

handledning och stöd till personalen,

vidareutbildning och insatser för att ta till vara

nyvunna kunskaper. Det är angeläget att de

utvecklingsinsatser som görs på många håll i landet

får spridning också i en större krets för att visa

att det finns andra bilder av äldreomsorgen än de

som kommit till uttryck i medierna under senare tid.

De då aktuella motionerna ansågs i huvudsak

tillgodosedda. Motionerna avstyrktes därmed.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 307).

I betänkande 1998/99:SoU1 tillstyrkte utskottet

regeringens förslag om att för år 1999 förstärka

forskningsanslaget med 10 miljoner kronor och anvisa

80 miljoner kronor för fortbildningsinsatser inom

äldreomsorgen. Riksdagen följde utskottet (rskr.

104).

Regeringen uppdrog den 17 september 1998 åt

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) att

utarbeta förslag till program för äldreforskningen.

Socialvetenskapliga forskningsrådet har i dagarna

presenterat sitt förslag till program. Programmet

innehåller förslag om dels traditionellt stöd i form

av program och projektstöd, stöd till yngre forskare

och forskarassistenter/forskartjänster, dels medel

till en levnadsnivåundersökning och dels stöd till

tre nationella forskningsinstitut för

äldreforskning. SFR:s förslag innebär att staten

föreslås åta sig ett långsiktigt kostnadsansvar för

att driva särskilda nationella forskningsinstitut.

Äldreforskningen får genom det en fast förankring

inom universiteten och blir mer synlig, inspirerar

och skapar förutsättningar för en nödvändig framväxt

av nya forskargenerationer, anför SFR. De hänvisar

också till att förslaget anknyter till pågående

diskussion kring ett så kallat rikskompetenscentrum

i Stockholm. SFR anser att centrumbildningarna bör

inrymma forskare från olika discipliner som

samhällsvetenskap, beteendevetenskap, vårdvetenskap

och medicin och behöver inte heller begränsas enbart

till dessa discipliner. De nationella

forskningsinstitutens uppgift föreslås bli att

bedriva forskning och forskarutbildning samt att

svara för uppbyggnaden av nätverk mellan forskare.

Härutöver föreslås instituten också ta ansvar för

att bygga upp och utveckla metodkunskap som stöd för

utvärdering av vård och omsorg genom nära samverkan

och nätverk med regionala och lokala FoU-centra. En

mycket viktig uppgift blir att svara för spridning

av forskningsresultat samt att göra dessa

tillgängliga för praktiker vilket t.ex. kan ske

genom att institut ges ansvar för att utveckla och

ge ut en nationell tidskrift och att upprätta

"mötesplatser" och skapa nätverk mellan forskare och

praktiker. SFR anser att universitetsvärldens

intresse för att medverka till bildandet av

nationella forskningsinstitut bör undersökas.

Regeringen beslöt den 17 juni 1998 att tillsätta en

kommission inom Regeringskansliet för att underlätta

rekryteringen av personal till vård- och om-

sorgssektorn. Kommissionen skall kartlägga

utbildningsbehoven i vård- och omsorgssektorn samt

föreslå åtgärder för att underlätta rekryteringen av

personal till nämnda sektor. I ett första steg skall

kommissionen kartlägga rekryteringsbehoven till

vård- och omsorgssektorn de närmaste tio åren. Den

demografiska utvecklingen och det framtida

vårdbehovet av äldre skall utgöra utgångspunkt för

kartläggningen. Kommissionen skall analysera de

villkor som kan tänkas påverka möjligheterna att

rekrytera personal till vård- och omsorgssektorn.

Exempel på tänkbara påverkansfaktorer är arbetstid,

arbetsorganisation, arbetsmiljö, m.m. I analysen

skall särskilt ingå arbetsorganisationens betydelse

för att stärka individens möjlighet att utvecklas i

sitt arbete. Kommissionen skall med kartläggningen

och analysen som grund

- föreslå åtgärder som motverkar den bristsituation

inom vårdyrkena som är på väg att uppstå.

-

- föreslå åtgärder som kan medverka till att öka

intresset för vårdutbildningarna

-

- överväga en långsiktig lösning av

dimensioneringsfrågan för högre utbildning inom

vård och omsorgssektorn.

-

Kommissionens arbete skall vara slutfört den 31

juli 1999.

Chefen för Socialdepartementet beslöt den 18 juni

1998 att förordna en arbetsgrupp (S 1998:D) med

uppgift att kartlägga personalförsörjning och

utbildningsbehov inom äldreomsorgen.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare ställt sig bakom en

förstärkning av äldreforskningen liksom att

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) skulle ges

i uppdrag att utarbeta ett program som kan ligga

till grund för strategiska ställningstaganden

angående inriktningen på området.

Utskottet konstaterar att de förslag som förs fram

i motionerna om ett rikskompetenscentrum i Stockholm

ligger i linje med de förslag som SFR nyligen

presenterat. Utskottet delar dock SFR:s uppfattning

om att hur de föreslagna satsningarna slutligen

kommer att finansieras, utformas, anknytas till

intresserade universitet och samordnas med

befintliga forskarstrukturer och befintliga

centrumbildningar får bli ett resultat av

förhandlingar mellan statsmakterna, berörda

forskningsråd- och stiftelser, universiteten och de

lokala och regionala huvudmännen. Motionerna So323

(kd) och So410 (v) avstyrks därmed.

I motion A808 (c) yrkande 12 begärs ett

tillkännagivande om ett uttalat könsperspektiv inom

äldreforskningen. Utskottet konstaterar att SFR i

sitt forskningsprogram pekar på att det saknas

kunskap om levnadsförhållanden för den äldre

befolkningen och att särskilt bör uppmärksammas att

det saknas analyser utifrån ett klass- och

könsperspektiv. Motionen är i huvudsak tillgodosedd

och avstyrks.

Utskottet vidhåller bedömningen vad gäller en

satsning på utbildning och kompetensutveckling av i

första hand arbetsledare inom äldreomsorgen. Ökad

kompetens hos arbetsledningen ökar förutsättningen

för fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap

för förändringar i arbetet.

Utskottet vidhåller också att det är angeläget att

regeringen återkommer med förslag till insatser för

att möta utbildnings- och kompetenskrav samt

personalförsörjning inom hela äldreområdet. Vid en

sluten utfrågning har utskottet informerats om det

arbete som nu pågår, och beräknas avslutas under

sommaren 1999, inom kommissionen för att underlätta

rekryteringen av personal till vård- och

omsorgssektorn och i arbetsgruppen vid

Socialdepartementet med uppgift att kartlägga

personalförsörjning och utbildningsbehov inom

äldreomsorgen.

Om äldreomsorgen skall klara sina rekryteringsbehov

under de kommande åren krävs att den kan erbjuda en

stimulerande och utvecklande arbetsmiljö. På många

håll pågår projekt för att utveckla

arbetsorganisationen för att bättre ta till vara

personalens engagemang och erfarenheter. Det är

angeläget att de utvecklingsinsatser som görs på

många håll i landet får spridning också i en större

krets. Svenska Kommunförbundets äldreberedning

arbetar aktivt för att bidra till förnyelse på

området.

Utskottet utgår från att det arbete som görs inom

kommissionen och arbetsgruppen kommer att ligga till

grund för förnyelse av såväl grund- som

vidareutbildningen inom äldreomsorgen och att detta

också positivt kan påverka ungdomars intresse för

utbildning och arbete inom äldreomsorgen. Utskottet

anser att det pågående arbetet bör avvaktas.

Motionerna So230 (m) yrkande 21, So275 (kd)

yrkandena 3 och 5, So311 (v) yrkande 6, So314 (c)

yrkande 22, So368 (s), So384 (v) yrkande 1 och So446

(kd) yrkande 3 avstyrks.

Avgifter inom äldreomsorgen

Motioner

I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om de äldres ekonomiska situation

(yrkande 3). Motionärerna anser att ända sedan

skattereformen i slutet av 1980-talet har

pensionärernas ekonomiska situation varit allvarlig.

Ett av skälen är att basbeloppet urgröpts med ca tio

procent. I kommuner och landsting har avgifter höjts

liksom skatten, vilket också påverkar enskilda

pensionärers ekonomi. Detta har medfört att alltfler

pensionärer nu tvingas söka socialbidrag. Särskilt

är detta tydligt när det gäller

tandvårdskostnaderna.

I samma motion begärs också tillkännagivanden om

avgifter för sjukhemsboende (yrkande 4) och om den

ekonomiska situationen för hemmavarande make

(yrkande 5). Motionärerna anför att sjukhemsboende

inte kan likställas med ett vanligt äldreboende.

Avgifterna måste sättas utifrån om man delar rum, om

man har möjlighet att komma hem efter

sjukhemsvistelsen och/eller om man har kvarvarande

make i bostaden. De understryker att dagens

sjukhemsvård inte i första hand är boende utan vård

och därför borde likställas med annan sjukvård. De

anser att en sammanvägning måste göras av vilka

effekter de samlade vårdavgifterna får. Motionärerna

anser också att avgifterna skall vara enhetliga.

Eftersom de som har lite högre inkomst redan betalar

progressiv skatt är det orimligt att de skall behöva

betala "skatt" två gånger, anför de. Motionärerna

vill reformera avgiftssystemet så att avgifterna

håller sig inom ramen för rimliga förbehållsbelopp.

Hemmavarande makes ekonomiska situation måste få en

lösning som är oberoende av var vederbörande är

bosatt, anför de slutligen.

I motion So433 av Ingvar Eriksson (m) begärs

tillkännagivande om finansiering av sjukhemsvård

(yrkande 2). Motionären anser att det finns en gräns

för en gammal person där olika grader av service,

omsorg och sjukvård övergår till att bli ren

sjukvårdande verksamhet. Den gränsen kan ofta sättas

vid övergången till sjukhemsvård. Dagens

sjukhemsvård är inte i första hand ett boende utan

vård och borde därför likställas med annan sjukvård.

I motion So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivanden dels om en riksnorm för

förbehållsbeloppet (yrkande 15), dels om ett

avgiftssy-stem som värnar den make/maka som bor kvar

i det gemensamma boendet när den andre flyttar till

kommunalt boende (yrkande 16), dels om att

förmögenhet inte skall vara avgiftsgrundande

(yrkande 17) och dels om ett lägre tak än dagens för

den kommunala månadsavgiften (yrkande 18).

Motionärerna pekar på att kommunerna själva får

sätta avgifter för kommunal service och kommunalt

boende för de äldre. Avgifterna styrs av en

ramlagstiftning genom socialtjänstlagen.

Motionärerna anser att systemet lett till att

väldigt många gamla har helt orimliga avgifter för

kommunal service och boende, då det inte finns någon

nationell lagstiftning som tvingar kommunerna att ha

ett avgiftstak. Detta måste ändras. Motionärerna

anser för det första att Socialstyrelsen skall få i

uppdrag att räkna fram en miniminivå för

förbehållsbeloppet. Denna riksnorm skall vara

bindande för kommunerna när avgiften sätts. För det

andra skall systemet värna den anhöriges make eller

maka som bor kvar i det gemensamma boendet när

livskamraten flyttar till kommunalt boende. För det

tredje skall endast den reella avkastningen på

förmögenhet vara avgiftsgrundande när avgifter

sätts. Förmögenheten i sig bör alltså undantas. För

det fjärde måste taket för månadsavgiften vara

avsevärt lägre än den beräknade kommunala

självkostnaden.

I motion So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett samlat

förbehållsbelopp i direktiven till utredningen om

äldres kostnader (yrkande 5). Motionärerna anser att

inga pensionärer skall behöva söka socialhjälp för

att kunna betala doktor, medicin eller tandläkare.

De hänvisar till att i Borlänge har kommunen infört

ett generellt stöd till pensionärer som enbart har

folkpension och bostadstillägg. Stödet motsvarar

kostnaden upp till högkostnadsskyddet respektive

självrisken i tandvårdsförsäkringen och

administreras via försäkringskassan. Ett annat sätt

att lösa problemet är att landstingen ger frikort

direkt för de pensionärer som lever på folkpension

och bostadsbidrag.

Bakgrund och tidigare behandling

Frågan om avgifterna har behandlats av utskottet vid

ett flertal tillfällen. Vid utskottets behandling av

regeringens förslag till avgifter inom äldre- och

handikappboende (bet. 1992/93:SoU12) uttalade

utskottet att olika boende-standard i särskilda

boendeformer skulle beaktas vid avgiftssättningen.

Kommunerna skulle också beakta makar/sammanboendes

ekonomiska situation när den ena maken flyttar till

särskild boendeform. Utskottet förutsatte vidare att

kommunerna konstruerade egna högkostnadsskydd och

att det borde finnas regler för jämkning av

avgifterna.

I betänkande 1996/97:SoU7 anförde utskottet att det

ansåg att regeringen på lämpligt sätt borde överväga

boendebegreppet i boendeformerna för äldre samt

avgifterna och deras effekter. Detta borde ges

regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 4).

Regeringen har givit en särskild utredare (dir.

1997:111) i uppdrag att bl.a. se över

avgiftsfrågorna inom vård- och omsorgsområdet.

Utredningen skall avlämna sitt slutbetänkande senast

31 mars 1999. Utredaren skall när det gäller

avgifterna särskilt analysera frågan om möjligheter

att överklaga ett enskilt avgiftsbeslut eller avslag

på begäran om jämkning. Utredaren skall också

kartlägga och redovisa situationen för olika

individer/hushåll när det gäller

avgiftskonstruktioner som tillsammans med bidrag och

skatter ger upphov till marginaleffekter. Den

rättsliga situationen och de ekonomiska

konsekvenserna för makar eller sambor av att den ena

parten erhåller dagvård, korttidsboende eller

permanent flyttar till särskild boendeform skall

analyseras.

Av direktiven framgår vidare att nivån på

förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en

skälig levnadsnivå och inte ligga så lågt att

kostnader för läkarvård, läkemedel, resor m.m. måste

täckas med socialbidrag. Det är av stor betydelse

att avgifter för t.ex. läkarvård, läkemedel,

korttidsvård, dagvård, hjälpmedel osv. inte känns så

betungande att den enskilde avstår från insatsen av

kostnadsskäl. Utredaren skall kartlägga i vad mån

sådana problem har uppstått, i vilken utsträckning

äldre hänvisas till och erhåller socialbidrag för

att uppnå skälig levnadsnivå och i vilken mån

kommunerna jämställer förbehållsbeloppet med nivån

för "försörjningsstöd". Utredaren skall också

kartlägga kommunernas tillämpning av

självkostnadsbegreppet och i detta sammanhang

redovisa täckningsgraden för olika kommuner.

Eventuella förslag från utredaren skall bedömas

utifrån kommunalekonomiska konsekvenser.

I avvaktan på utredningens förslag föreslog

regeringen i proposition 1997/98:113 Nationell

handlingsplan för äldreomsorgen förtydliganden i 35

§ socialtjänstlagen och 26 § hälso- och

sjukvårdslagen. Ändringarna innebar ett

förtydligande av kommunernas ansvar när det gäller

att vid avgiftsberäkningen ta hänsyn till äldres och

funktionshindrades normala behov för sin livsföring

liksom en skyldighet för kommunerna att jämka

avgifterna för omsorgstagaren om det behövs med

hänsyn till make/maka eller sambo. Utskottet

tillstyrkte förslaget. Riksdagen följde utskottet

(bet. 1997/98:SoU24, rskr. 307).

Utskottets bedömning

En särskild utredare har i uppgift att se över

avgiftsfrågorna inom vård- och omsorgsområdet och

lämna förslag senast den 31 mars 1999. I avvaktan

härpå föreslog regeringen i propositionen om

nationell handlingsplan för äldrepolitiken vissa

förtydliganden av kommunernas ansvar när det gäller

att vid avgiftsberäkningen ta hänsyn till äldres och

funktionshindrades normala behov för sin livsföring

liksom en skyldighet för kommunerna att jämka

avgifterna för omsorgstagaren om det behövs med

hänsyn till make/maka eller sambo. Utskottet

tillstyrkte lagändringarna. Riksdagen följde

utskottet (bet. 1997/98:SoU24, rskr. 307).

Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1999.

De frågor som berörs i motionerna ligger i stort

inom de direktiv som den särskilde utredaren har att

beakta. Utskottet anser att utredningsförslaget, som

skall avlämnas inom kort, bör avvaktas. Motionerna

So230 (m) yrkandena 3-5, So311 (v) yrkande 5, So387

(fp) yrkandena 15-18 och So433 (m) yrkande 2

avstyrks därmed.

Äldreminister och äldreombudsman

I motion So275 av Maj-Britt Wallhorn m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

äldreminister och äldreombudsman (yrkande 6).

Motionärerna anser att det är hög tid att inrätta en

äldreminister och en äldreombudsman. De äldre får då

en naturlig företrädare i debatten. En

äldreombudsman kan verka för de äldres situation och

även ta initiativ till egna utredningar och föreslå

åtgärder för att förbättra för de äldre.

I motion So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

införandet av en kommunal äldreombudsman (yrkande

20). Många äldre vet inte vart de skall vända sig

för att protestera mot missförhållanden, anför

motionärerna. De anser att det behövs en

äldreombudsman som skall vara fristående från de

verksamheter som administrerar äldreomsorgen i

kommunen, om än anställd av kommunen.

Äldreombudsmannen skall vara den instans dit äldre

eller deras anhöriga kan vända sig med frågor och

klagomål eller för att få information. Motionärerna

betonar också att samarbetet med

pensionärsorganisationerna bör intensifieras.

Frågan om äldreombudsman i olika former behandlades

senast i betänkande 1997/98:SoU24. Utskottet anförde

då följande (s. 54 f):

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

viktigt att det finns opartiska instanser dit

enskilda och anhöriga kan vända sig när det uppstår

problem i samband med vård och omsorg. HSU 2000 - -

- konstaterar att den pågående omstruktureringen

inom hälso- och sjukvården medfört att de ärenden

som når förtroendenämnderna i ökad utsträckning rör

insatser som både landsting och kommun svarar för.

Kommittén föreslår därför att en ny lag om

patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag om

förtroendenämndsverksamhet och att nämndernas

arbetsområde skall utvidgas till att omfatta all

offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt

vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.

Utskottet har inhämtat att regeringen planerar en

proposition i ärendet. - -

Utskottet vill peka på att i överenskommelsen

mellan staten och landstingen om ersättningar för år

1999 för insatser för att stärka patientens

ställning m.m. anför parterna att de är överens om

betydelsen av att stärka patientens inflytande och

delaktighet i vården med den huvudsakliga inriktning

som anges i HSU:s betänkande Patienten har rätt.

Bl.a. skall patienten erhålla individuellt anpassad

information om sitt hälsotillstånd, patienten skall

ges ett ökat inflytande vid val mellan olika

behandlingsalternativ samt ges en rätt att i vissa

situationer få en andra bedömning, s.k. second

opinion. I överenskommelsen avsätts resurser för att

underlätta omställningen inom vården mot ett mer

patientorienterat synsätt. Medel avsätts för att

bygga upp Socialstyrelsens faktabas MARS och

Epidemiologiskt Centrum och för att utveckla

nationella kvalitetsregister och nationella

riktlinjer för god medicinsk praxis.

Inom det sociala området pågår ett omfattande

kvalitetssäkringsarbete. Socialstyrelsen har i

rapporten Kvalitetsarbete i praktiken. Exempel från

äldre- och handikappomsorgen, SoS-rapport 1997:21

redovisat några kvalitetsutvecklingsprojekt inom

äldre- och handikappomsorgen som fått

utvecklingsmedel från Socialstyrelsen. Syftet är att

visa på framkomliga vägar och fruktbara arbetssätt

för kvalitetsutveckling inom socialtjänsten.

Utskottet har tidigare i betänkandet hänvisat till

den kvalitetsrevision av vårdkedjan för äldre som

Örebro läns landsting utvecklat. Liknande

verksamheter finns på många håll.

Socialstyrelsen följer varje år upp ädelreformen

och avrapporterar utvecklingen till

Socialdepartementet.

Ett viktigt arbete görs också av

pensionärsorganisationerna centralt och lokalt och

av intresseföreningar som t.ex. Demensförbundet.

Utskottet anser att det arbete som pågår för att

förstärka tillsynen inom det sociala området, de nya

bestämmelserna i socialtjänstlagen om att anmäla

missförhållanden och det förslag som bereds angående

patientnämnd m.m. tillsammans med det uppföljnings-

och kvalitetsarbete som görs hos Socialstyrelsen,

länsstyrelserna, kommuner och landsting,

pensionärsorganisationer, anhörigföreningar m.fl.

tillsammans bör ge förutsättningar för en

effektivare kontroll och kvalitetssäkring av

äldreomsorgen. Något initiativ med anledning av

motionerna - - - behövs inte. Motionerna avstyrks.

Utskottet har i betänkande 1998/99:SoU3 behandlat

regeringens förslag i proposition 1998/99:4 Stärkt

patientinflytande till lag om

patientnämndsverksamhet. Utskottet underströk när

det gäller frågan om patientnämndernas oberoende att

det är synnerligen viktigt att en sådan organisation

tillskapas att det inte råder någon tvekan om att

patientnämnderna är självständiga i förhållande till

dem som beslutar om hälso- och sjukvården. Utskottet

ansåg det direkt olämpligt att ledamöter i

patientnämnderna kombinerar de uppdragen med uppdrag

i kommunala nämnder med ansvar för hälso- och

sjukvård. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 54).

Av 71 a § socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 januari

1999, framgår att var och en som är verksam inom

omsorger om äldre människor eller människor med

funktionshinder skall vaka över att dessa får god

omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den

som uppmärksammar eller får kännedom om ett

allvarligt missförhållande skall genast anmäla

detta.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller att det är viktigt att det finns

opartiska instanser dit enskilda och anhöriga kan

vända sig när det uppstår problem i samband med vård

och omsorg. En ny lag om patientnämndsverksamhet

m.m. har trätt i kraft den 1 januari 1999.

Patientnämndernas arbetsområde utvidgas därmed till

att omfatta all offentligt finansierad hälso- och

sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom

äldreomsorgen. Vid utskottets behandling av

förslaget underströk utskottet att det är

synnerligen viktigt att en sådan organisation

tillskapas att det inte råder någon tvekan om att

patientnämnderna är självständiga i förhållande till

dem som beslutar om hälso- och sjukvården. Utskottet

ansåg det direkt olämpligt att ledamöter i

patientnämnderna kombinerar de uppdragen med uppdrag

i kommunala nämnder med ansvar för hälso- och

sjukvård. Något tillkännagivande med anledning av

motion So387 (fp) yrkande 20 behövs inte.

Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet vill återigen understryka att många

insatser nu görs från samhällets sida för att stärka

de äldres ställning. Ett viktigt arbete utförs också

av pensionärsorganisationerna centralt och lokalt

samt av olika intresseför-eningar. Utskottet anser

att det arbete som pågår för att förstärka tillsynen

inom det sociala området, de nya bestämmelserna i

socialtjänstlagen om att anmäla missförhållanden och

de nya patientnämnderna tillsammans med det

uppföljnings- och kvalitetsarbete som görs hos

Socialstyrelsen, länsstyrelserna, kommuner och

landsting, pensionärsorganisationer, anhörig- och

intresseföreningar m.fl. tillsammans bör ge

förutsättningar för en effektivare kontroll och

kvalitetssäkring av äldreomsorgen. Något initiativ

med anledning av motion So275 (kd) yrkande 6 behövs

inte. Motionen avstyrks.

Äldre invandrare

I motion Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om äldreomsorg (yrkande 20).

Motionärerna anser att det finns behov av

flexibilitet och respekt för den enskildes önskemål

inom äldreomsorgen. Arbetssättet i omsorgen kommer

att behöva påverkas av att alltfler äldre med olika

kulturell bakgrund är i behov av hjälp. Människor

med demens glömmer ofta de språk som de tillägnat

sig senare än barndomens modersmål. Motionärerna

anser det viktigt att rekrytera vårdpersonal med

olika kulturell bakgrund för att öka kunskapen om

skillnader i synen på åldrande och död som finns i

olika kulturer. De anser också att

begravningsväsendet skall vara tillmötesgående för

enskildas önskemål med hänsyn till detta.

I motion So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldre invandrares

behov (yrkande 22). Motionärerna anför att äldre

invandrare är underrepresenterade bland dem som har

hemtjänst och som bor i särskilda boendeformer. För

dessa kan det ibland vara nödvändigt med

särlösningar, anför motionärerna, som exempelvis

särskilt boende tillsammans med andra som talar

samma språk eller viss uppsökande verksamhet för att

utröna om det finns dolda behov.

Utskottet har behandlat frågor om äldre invandrare

vid ett flertal tillfällen bl.a. i betänkandena

1994/95:SoU3, 1994/95:SoU19, 1995/96:SoU2 och nu

senast i 1997/98:SoU24. Utskottet har redovisat

Socialstyrelsens kartläggning av äldre invandrares

situation från 1991 samt de av Forsknings- och

utvecklingsbyrån vid Stockholms socialförvaltning

publicerade rapporterna om situationen för olika

grupper av äldre invandrare. Rapporterna visar att

situationen är mycket olika för olika grupper av

invandrare och att behoven därmed varierar.

Utskottet framhöll i det senaste betänkandet att

Sveriges alltmer mångkulturella karaktär reser nya

krav på att utforma äldreomsorgen med hänsyn till

människors olika språk och ursprung.

Bemötandeutredningen har i en rapport behandlat

invandrarnas situation Invandrare i vård och omsorg

- en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:76). I

rapporten konstateras att man under 1990-talet har

startat många verksamheter för specifika grupper.

Verksamheterna kan bygga på religiös tillhörighet

som för assyrier/syrianer och judar, på etnisk och

nationell tillhörighet som för finländare, greker,

turkar och iranier eller på ett gemensamt språk som

för spansktalande eller arabisktalande. Samtidigt

konstateras att äldre invandrare är

underrepresenterade både bland dem som har hemtjänst

och dem som bor i särskilda boendeformer. Rapporten

slutar med några rekommendationer om planering av

insatser riktade till äldre människor från andra

länder, om personalens utbildningsbehov samt om

behovet av forskning.

Frågan om minoritetsgruppers ställning i

äldreomsorgen har också behandlats i

Minoritetskommitténs slutbetänkande (SOU 1997:192).

Betänkandet är remissbehandlat och proposition

planeras till maj 1999.

Av direktiven till Äldreberedningen (dir. 1998:109)

framgår att beredningen i sitt arbete skall beakta

det ökandet antalet äldre med utländsk bakgrund och

de konsekvenser detta kan medföra.

Regeringen har den 29 oktober 1998 givit

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) i

uppdrag att utforma råd för målinriktat arbete för

att främja etnisk mångfald i arbetslivet, i enlighet

med vad som föreslås i proposition 1997/98:177 Ny

lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i

arbetslivet. Detta under förutsättning av riksdagens

godkännande av propositionen.

Utskottets bedömning

Av de nationella målen för äldrepolitiken framgår

att äldre skall kunna leva ett oberoende liv. Även

om de äldre blir helt beroende av äldreomsorgens

eller sjukvårdens insatser skall de ges möjlighet

att påverka sitt liv och sin vardag. Utskottet

betonade under riksdagsbehandlingen att Sveriges

alltmer mångkulturella karaktär reser nya krav på

att utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors

olika språk och ursprung.

Bemötandeutredningen har givit rekommendationer om

hur kommunerna kan arbeta aktivt med dessa frågor

genom uppsökande verksamhet och kartläggning av

behoven. Utredningen betonar att utbildningen i

bemötande av äldre från andra länder måste stärkas

och genomföras med stöd av det underlag som inhämtas

bl.a. vid uppsökande verksamhet. Utredningen

understryker också att tillgång till vård och omsorg

på hemspråket måste utvecklas.

I direktiven för Äldreberedningen nämns det ökande

antalet äldre med utländsk bakgrund och att

beredningen bör beakta de konsekvenser detta kan

medföra.

Utskottet konstaterar att det pågår ett aktivt

utvecklingsarbete inom området. Något

tillkännagivande med anledning av motionerna So387

(fp) yrkande 22 och Sf608 (c) yrkande 20 behövs

inte. Motionerna avstyrks.

Demensvården

Motioner

I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om demens (yrkande 18).

Motionärerna anför att det finns ett flertal olika

demenssjukdomar som var och en fordrar sin

behandling och forskning. Det finns också s.k. falsk

demens som är ett botbart tillstånd. Motionärerna

anser att varje misstänkt demensfall måste utredas.

En tidigt upptäckt demens kan med moderna mediciner

bromsas upp. Demens kan inte botas men lindras genom

omvårdnad och behandling som anpassas till den

sjukes behov. För vården av de sjuka måste en kedja

av differentierade möjligheter skapas och anpassas

till sjukdomarnas förlopp samt de anhörigas och

sjukas villkor och förutsättningar. För att ge de

anhöriga bästa möjliga stöd bör dagvården för

demenssjuka byggas ut. Likaså är avlastnings- och

växelvårdsplatser på geriatriska eller

psykogeriatriska vårdavdelningar eller lokala

sjukhem betydelsefulla. Den institutionsanknutna

hemsjukvården kan vidareutvecklas med särskilda

öppenvårdsteam som besöker patienter och ger stöd

och råd till anhöriga och sjuka.

I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om dagboende för demenssjuka

(yrkande 18). Möjligheten att omge sig med sin

invanda miljö påverkar individens hälsostatus i

positiv riktning, anför motionärerna. Det gör även

dagvård, vilken gör demenssjuka tryggare och

lugnare.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade senast frågor om

demenssjukdomar i betänkande 1997/98:SoU24.

Utskottet anförde då följande (s. 81):

Utskottet vill understryka vikten av en god vård för

de demenssjuka. Alla som behöver utredas beträffande

demens bör utan dröjsmål ges den möjligheten. De

insatser som nu görs för att de särskilda boendena

skall få tillgång till läkare som tar ett

helhetsansvar för den medicinska vården bör leda

till att fler äldre som lider av demens får en

korrekt diagnos liksom att personalen ges

handledning i bemötande och behandling av dementa,

anser utskottet. Demens kan än så länge inte botas

men lindras genom att omvårdnad och behandling

anpassas till den sjukes behov. Målsättningen för

arbetet med personer med demenssjukdomar måste vara

att upprätthålla funktioner genom att skapa en trygg

miljö, stimulering och aktivering.

Utbyggnaden av gruppboenden för dementa och

dagverksamheter har inneburit en kvalitativ

utveckling av demensvården i hela landet.

Bemötandeutredningen redovisar en studie där

anhöriga till personer med demens som bor i

gruppbostäder intervjuas. Genomgående har de

anhöriga en mycket positiv inställning till

personalens bemötande av deras närstående.

Många dementa bor dock i eget boende ibland med mer

eller mindre omfattande stödinsatser från anhöriga.

Den uppsökande verksamhet inom hemtjänsten som

regeringen aviserat kan bli ett viktigt instrument

för att finna dessa personer och deras anhöriga och

erbjuda stöd från samhällets sida. Dagvården för

demenssjuka bör byggas ut liksom avlösning och

växelvårdsplatser. Även insatser från hemsjukvården

är viktiga för att bistå den sjuke och stötta de

anhöriga.

I en motion tas särskilt upp de svårigheter som

dementa invandrare kan drabbas av genom att de

glömmer det svenska språket och enbart kan samtala

på sitt ursprungsspråk. För dessa personer kan det

vara särskilt viktigt att få leva de sista åren

tillsammans med andra som delar deras

ursprungsspråk. Flerspråkighet bör ses som en merit

vid rekrytering av personal till demensvården.

Utskottet vill slutligen understryka vikten av att

de statliga tillsynsmyndigheterna noga följer

vården. Något initiativ med anledning av motionerna

- - - behövs inte. Motionerna är i huvudsak

tillgodosedda och avstyrks därmed.

Utskottets bedömning

De frågor motionärerna tar upp behandlade utskottet

utförligt i våras. Ett enigt utskott underströk

vikten av en god vård för de demenssjuka. Alla som

behöver utredas beträffande demens bör utan dröjsmål

ges den möjligheten. Utskottet vill också

understryka vikten av kompetensutveckling hos

personalen inom demensvården för att kunna

tillgodose behovet av demensutredningar och en god

omvårdnad. Dagvården för demenssjuka bör byggas ut

liksom avlösning och växelvårdsplatser. Även

insatser för hemsjukvården är viktiga för att bistå

den sjuke och stötta de anhöriga. Utbyggnaden av

gruppboenden för dementa och dagverksamheter har

inneburit en kvalitativ utveckling av demensvården i

hela landet. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Utskottet vill än en gång understryka vikten av att

de statliga tillsynsmyndigheterna noga följer

vården. Utskottet gör vidare bedömningen att den

uppsökande verksamhet inom hemtjänsten som nyligen

startat kan bli ett viktigt instrument för att få

kontakt med personer med demenssjukdomar och deras

anhöriga och erbjuda stöd från samhällets sida.

Motionerna So230 (m) yrkande 18 och So460 (mp)

yrkande 18 är därmed i huvudsak tillgodosedda.

Vård i livets slutskede

Motioner

I fyra motioner begärs tillkännagivanden om vård i

livets slutskede.

I motion So230 av Ulf Kristersson m.fl. (m)

(yrkande 20) anförs att vården i livets slutskede

måste inriktas mot att ge patienten livskvalitet och

en lugn och värdig död. Det är angeläget att vara

lyhörd mot den döendes och de anhörigas önskemål. De

medicinska insatserna får inte vara ett mål i sig

utan ett av flera medel för att tillfredsställa den

sjukes behov. Man måste kunna erbjuda effektiv hjälp

för kroppsliga besvär eller ångest. Smärtlindringen

skall ingå som en väsentlig del i livets slutskede.

Patienten själv skall så långt möjligt ha rätt att

avgöra sitt eget livs kvalitet. Motionärerna

välkomnar den utredning som nu tillsatts om vården i

livets slutskede. De anser att vad som anförts i

motionen bör beaktas i utredningens fortsatta

arbete.

I motion So340 av Inger Davidson m.fl. (kd) (yrkande

19) anförs att ett värdigt sätt att ta avsked av

livet är en livskvalitetsfråga för alla. Ett värdigt

avsked innebär att ha tillgång till smärtstillande

och i övrigt välanpassade mediciner, att få mänsklig

omvårdnad, att ha möjlighet att ha sina närmaste

omkring sig, att närstående visas respekt och att

både patient och närstående kan få psykologiskt och

andligt stöd. Motionärerna understryker att ingen

behandling kan ersätta en anhörigs roll. Slutligen

anför motionärerna att om inte någon anhörig finns

som stöd i livets sista dagar skall någon ur

vårdpersonalen vara hos den sjuke. Mänsklig närhet

är oerhört viktig och kan inte ersättas av något

annat. Principen skall vara att ingen skall behöva

dö i ensamhet.

Också i motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c)

(yrkande 18) framhålls att vård i livets slutskede

skall utgå från patientens önskemål och situation.

Även om patienten är medicinskt färdigbehandlad

kräver den palliativa vården högt kvalificerade

medicinska och omvårdande insatser. Effektiv

smärtlindring är en insats som de flesta patienter i

livets slutskede behöver. Vård i hemmet skall vara

patientens fria val. Sjukvården skall dygnet runt

svara upp med adekvat kompetens. Tillgången till

avlastningsplats skall vara garanterad när behov

uppstår. Motionärerna anser att kvalitetsuppföljning

av hemsjukvård i livets slutskede är viktig. Den bör

innefatta insyn, formella kompetenskrav på

vårdpersonalen och den sjukes möjligheter att

påverka samt möjligheterna att i hemmiljö utföra

nödvändiga vårduppgifter och åtgärder.

Tillgänglighet, kontinuitet, samordning samt

samverkan med social hemtjänst är andra viktiga

kvalitetskriterier för patientens trygga och säkra

vård.

I motion So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 14)

anförs att det måste vara en självklarhet att

tillräcklig smärtlindring ges och att psykologiskt

och socialt stöd erbjuds den äldre och de anhöriga.

Vården måste vara lyhörd för den döende och de

anhörigas behov och önskemål. Besökstider får inte

begränsas annat än av hänsyn till den äldre. Vidare

framhålls att en allt större andel av de äldre

slutar sina dagar i hemmet. Här måste det finnas

upparbetade kontakter med specialistsjukvården och

ett kontinuerligt stöd av distriktsläkare m.m.

Bakgrund och tidigare behandling

Regeringen beslöt i december 1997 att tillkalla en

parlamentarisk utredning om vård i livets slutskede

(dir. 1997:147). Av kommittédirektiven framgår att

kommittén skall överväga och lämna förslag till hur

man förbättrar livs-kvaliteten för dem som är svårt

sjuka och döende, deras familjer och närstående.

Kommittén skall bl.a.

- kartlägga och analysera hur människors liv

gestaltar sig i slutskedet; var de tillbringar sin

sista tid i livet och vilken vård de får,

-

- överväga och lämna förslag till hur en god vård

och en bra symptomlindring kan komma dem till del

som har behov av sådan vård och behandling,

-

- beskriva pågående utvecklingsarbete och

samarbetsformer i kommuner och landsting som rör

vården i livets slutskede och om möjligt dra

generella slutsatser vad avser den framtida vården.

-

I uppdraget ingår att belysa vilka önskningar

människor har om vårdformer och vårdinsatser vid

livets slut. Hit hör också kunskap om hur närstående

skulle vilja att vården var organiserad. Kommittén

skall lämna förslag till åtgärder som behöver vidtas

för att en god vård i livets slut skall kunna ges.

Kommittén skall arbeta för att påskynda

utvecklingen. Arbetet skall därför bedrivas

utåtriktat.

Kommittén skall överväga hur de erfarenheter och

den kunskap som har samlats hos trossamfunden skall

kunna tas till vara i vården i livets slutskede.

Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 31

december år 2000.

Utskottet behandlade senast frågan om palliativ vård

i betänkande 1997/98:SoU24. Utskottet anförde då

följande (s. 78):

Utskottet delar inställningen i motionerna att målet

för vården skall vara att ge patienten god

livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och

värdig död. Vården bör bedrivas som en aktiv

helhetsvård med lindring av smärta och andra

besvärande symptom samt psykologiskt, socialt och

andligt stöd åt patienten och de närstående.

I Socialstyrelsens Allmänt råd om

informationsöverföring och samordnad vårdplanering

(SOSFS 1996:32 (M och S)) ges vägledning för den

gemensamma planeringen då en patient bedöms ha behov

av insatser från den kommunala socialtjänsten eller

annan vårdgivare efter sjukhusvistelse. I rådet

betonas särskilt att en patient som befinner sig i

livets slutskede och som samtidigt bedöms som

medicinskt färdigbehandlad bör få stanna kvar på

sjukhuset om detta är hans eller hennes önskan och

det kan ge en ökad livs-kvalitet. Om patienten

önskar att få vården i det egna hemmet eller i ett

särskilt boende, bör hälso- och sjukvården och

socialtjänsten kunna bistå även denna önskan.

Direktiven till utredningen om vården i livets

slutskede omfattar även de frågor som motionärerna

tar upp. Något tillkännagivande med anledning av

motionerna - - - behövs inte. Motionerna avstyrks.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i motionerna att målet

för vården skall vara att ge människor god

livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och

värdig död. Vården bör bedrivas som en aktiv

helhetsvård med lindring av smärta och andra

besvärande symptom samt psykologiskt, socialt och

andligt stöd åt patienten och de närstående.

De frågor som motionärerna tar upp omfattas av

direktiven till utredningen om vård i livets

slutskede. Något tillkännagivande med anledning av

motionerna So230 (m) yrkande 20, So314 (c) yrkande

18, So340 (kd) yrkande 19 och So387 (fp) yrkande 14

behövs därför inte. Motionerna avstyrks.

-----------------------------------

-----------------------------------

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande attityder till

äldre

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So230

yrkande 1 och 1998/99:So275 yrkandena

2 och 4,

res. 1 (m)

res. 2 (kd)

2. beträffande valfrihet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So223

yrkande 8, 1998/99: So230 yrkandena 2,

7, 9, 11, 13, 17 och 19, 1998/99:So245,

1998/99: So279, 1998/99:So314 yrkande

16, 1998/99:So387 yrkandena 7 och 10,

1998/99:So409 och 1998/99:So433 yrkande

3,

res. 3 (m)

res. 4 (v)

res. 5 (c)

res. 6 (fp)

3. beträffande äldrebostäder

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So230

yrkandena 8 och 14, 1998/99:So387

yrkandena 9 och 11 och 1998/99:Bo236

yrkande 2,

res. 7 (m)

res. 8 (fp)

res. 9 (mp)

4. beträffande rätten att

flytta

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So387

yrkande 12 och 1998/99:So433 yrkande 1,

5. beträffande utvärdering av

ädelreformen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So230

yrkande 10 och 1998/99:So436,

res. 10 (m)

res. 11 (kd)

6. beträffande den medicinska

kompetensen i äldreboendet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So230

yrkande 6 och 1998/99:So387 yrkande 1,

res. 12 (m, fp)

7. beträffande samverkan mellan

kommun och landsting

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So311

yrkande 2, 1998/99: So314 yrkande 15

och 1998/99:So460 yrkande 20,

res. 13 (v, mp)

res. 14 (c)

8. beträffande hjälpmedel

att riksdagen avslår motion 1998/99:So387 yrkande

13,

res. 15 (m)

res. 16 (fp)

9. beträffande folkhälsoarbete

riktat till äldre

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So314

yrkande 7 och 1998/99:So400 yrkande 1,

res. 17 (kd)

10. beträffande förebyggande

arbete i äldreboendet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So387

yrkandena 2-5 och 8, 1998/99:So400

yrkandena 2-4 och 1998/99:So446 yrkande

6,

res. 18 (kd)

res. 19 (fp)

11. beträffande anhörigvård

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So214,

1998/99:So233, 1998/99:So311 yrkande

4, 1998/99:So314 yrkande 17, 1998/99:

So387 yrkande 19, 1998/99:So397,

1998/99:So460 yrkande 19 och

1998/99:So463 yrkandena 2-4,

res. 20 (kd, c,

fp)

12. beträffande

frivilliginsatser

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So230

yrkande 12 och 1998/99:So314 yrkandena

19 och 20,

res. 21 (m, kd)

13. beträffande

rikskompetenscentrum för

äldreforskning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So323 och

1998/99:So410,

res. 22 (v, mp)

14. beträffande könsperspektiv i

äldreforskningen

att riksdagen avslår motion 1998/99:A808 yrkande

12,

res. 23 (m, c)

15. beträffande fortbildning och

personalförsörjning inom

äldreomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So230

yrkande 21, 1998/99: So275 yrkandena 3

och 5, 1998/99:So311 yrkande 6,

1998/99:So314 yrkande 22,

1998/99:So368, 1998/99:So384 yrkande 1

och 1998/99: So446 yrkande 3,

res. 24 (m)

res. 25 (kd)

res. 26 (c)

16. beträffande avgifterna inom

äldreomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So230

yrkandena 3-5, 1998/99:So311 yrkande 5,

1998/99:So387 yrkandena 15-18 och

1998/99:So433 yrkande 2,

res. 27 (m)

res. 28 (fp)

17. beträffande kommunala

äldreombudsmän

att riksdagen avslår motion 1998/99:So387 yrkande

20,

res. 29 (fp)

18. beträffande äldreminister och

äldreombudsman

att riksdagen avslår motion 1998/99:So275 yrkande

6,

res. 30 (kd)

19. beträffande äldre

invandrare

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So387

yrkande 22 och 1998/99:Sf608 yrkande

20,

res. 31 (m, fp)

res. 32 (c)

20. beträffande demensvården

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So230

yrkande 18 och 1998/99:So460 yrkande

18,

21. beträffande vård i livets

slutskede

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So230

yrkande 20, 1998/99: So314 yrkande 18,

1998/99:So340 yrkande 19 och 1998/99:So387

yrkande 14.

Stockholm den 18 februari 1999

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit:

Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Susanne

Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Leif Carlson

(m), Hans Hjortzberg-Nordlund

(m), Elisebeht Markström (s)

Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson

(m), Thomas Julin (mp),

Kenneth Johansson (c),

Kerstin Heinemann (fp),

Catherine Persson (s), Tullia

von Sydow (s), Lena Olsson

(v) och Maj-Britt Wallhorn

(kd).

Reservationer

1. Attityder till äldre (mom. 1)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Cristina

Husmark Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 8 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "och avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att attityderna till äldre

måste ändras. Antalet äldre blir allt fler

och friskare. Våra äldre kommer att spela

en aktiv roll i samhället betydligt längre.

De äldre har livsvisdom och mognad samt

perspektiv på ett långt liv. De måste också

få utrymme i samhällsdebatten. Samhället

måste tillgodogöra sig de äldres kunskap,

kompetens och utveckling. Viljan att ta

till vara de äldres erfarenhet måste

genomsyra alla delar av samhällslivet.

Först när var och en oavsett ålder kan

känna sig efterfrågad och behövd har vi

fått ett värdigt samhälle.

Utskottet anser också att det behövs

förändringar i t.ex. arbetsrätt och

socialförsäkringssystemet så att det blir

lättare för dem som är äldre att få en ny

chans. Det behövs större variation vad

gäller kompetens, ålder och erfarenhet.

Fixerade åldersgränser tillhör det

förgångna. Detta skulle vara ett första

steg i rätt riktning mot en mindre reglerad

syn på när och hur man skall arbeta. Vad

utskottet anfört med anledning av motion

So230 (m) yrkande 1 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motion

So275 (kd) yrkandena 2 och 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort

ha följande lydelse:

1. beträffande attityder till äldre

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230

yrkande 1 och med avslag på motion

1998/99:So275 yrkandena 2 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Attityder till äldre (mom. 1)

Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn

(kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 8 börjar med "Utskottet

vidhåller" och "och avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det vore en

kvalitetshöjning för hela samhället om den

äldre generationens livserfarenhet togs

till vara. De äldre har livsvisdom och

mognad samt perspektiv på ett långt liv.

Detta bör utnyttjas av samhället. Dagens

samhälle vet inte hur man skall ta till

vara den stora kapacitet som många friska

äldre erbjuder. De äldre, som utgör ca 20 %

av Sveriges befolkning, diskrimineras

härigenom. Utskottet anser att FN:s äldreår

1999 måste få ett brett deltagande i de

olika aktiviteterna. Attityderna till de

äldre måste bli en prioriterad uppgift i

regeringens satsning. Vad utskottet anfört

med anledning av motion So275 (kd)

yrkandena 2 och 4 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motion

So230 (m) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort

ha följande lydelse:

1. beträffande attityder till äldre

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So275

yrkandena 2 och 4 och med avslag på

motion 1998/99:So230 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Valfrihet m.m. (mom. 2)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Cristina

Husmark Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 14 börjar med "Riksdagen har" och

slutar med "avstyrks därmed" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den enskildes

ställning måste stärkas inom ramen för det

gemensamma ansvaret. Den nya

välfärdspolitiken måste bygga på den

enskildes val och resurserna skall följa de

val som den enskilde själv träffar.

Finansieringsansvaret måste skiljas från

verksamhetsansvaret. Huvudmannaskapet

innebär ett yttersta ansvar för att alla

har tillgång till nödvändig vård eller

omsorg, men verksamheten skall kunna drivas

av många olika vårdgivare på lika villkor.

Samhällets viktigaste uppgift blir att

säkerställa att även de som av olika skäl

inte kan föra sin egen talan eller fatta

meningsfulla beslut garanteras med andra

jämbördiga förhållanden. Utskottet anser

att denna inriktning kommer att möjliggöra

en bättre service och ge helt nya

möjligheter såväl för dem som arbetar inom

vård, omsorg och utbildning som för dem som

är beroende av dessa tjänster. Ett ökat

inslag av konkurrens leder till bättre

utnyttjande av resurserna så att köer och

brister i dagens system kan angripas.

Utskottet anser att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till

lagstiftning som säkerställer konkurrens

och valfrihet i äldrevården och ger fri

etableringsrätt för enskilda vårdgivare.

Regeringen bör också återkomma till

riksdagen med förslag om en hemtjänstpeng,

så att den enskilde som beviljas rätt till

hemtjänst själv kan välja vem han eller hon

vill anlita för hjälpen. Det bör vara

möjligt att anställa en granne eller en

anhörig till samma taxa som gäller i övrigt

inom hemtjänsten eller vända sig till ett

privat företag. Utskottet anser också att

frågan om särskilda sparkonton som kan öka

de äldres valfrihet bör utredas. Den äldre

kan då vara fri att köpa hjälp efter egen

bedömning men också garanteras hjälp om han

eller hon inte själv kan ta ställning till

sina behov. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So223 (m) yrkande

8, So230 (m) yrkandena 2, 7, 9, 11, 13, 17

och 19, So245 (m) och So279 (m) bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So314 (c) yrkande 16,

So387 (fp) yrkandena 7 och 10, So409 (v)

och So433 (m) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort

ha följande lydelse:

2. beträffande valfrihet m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So223 yrkande 8, 1998/99:So230

yrkandena 2, 7, 9, 11, 13, 17 och 19,

1998/99:So245 och 1998/99:So279 och med

avslag på motionerna 1998/99:So314

yrkande 16, 1998/99:So387 yrkandena 7

och 10, 1998/99:So409 och

1998/99:So433 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Valfrihet m.m. (mom. 2)

Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 14 börjar med "Riksdagen har" och

slutar med "avstyrks därmed" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det är

angeläget att den enskilde ges möjlighet

att själv bestämma över sin livssituation

och det sätt på vilket omsorgerna ges. Det

är också angeläget att omsorgerna ges med

god kvalitet. Under senare år har det visat

sig att det i enskilda fall har förekommit

upprörande fall av misskötsel eller vanvård

i entreprenaddriven äldreomsorg. Även om

kommunerna har det slutliga ansvaret för

hur entreprenören fullgör sitt åtagande är

det oftast svårt att komma till rätta med

missförhållandena, då entreprenören ofta

uppfyllt de krav som utgjort underlag för

anbudsgivningen. Ur kommunens synvinkel

måste det vara viktigt att före

utformningen av ett entreprenadkontrakt

skaffa sig garantier för hur vården

organiseras och utförs. Alla kommuner har

för närvarande inte den kompetens som

behövs för att iordningställa ett riktigt

anbudsunderlag och göra den utvärdering som

skall ligga till grund för kontraktet.

Utskottet anser därför att det är angeläget

att Socialstyrelsen utarbetar instrument

för anbudsgivning och kvalitetskontroll när

det gäller kommunal vård och omsorg. Vad

utskottet anfört med anledning av motion

So409 (v) bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So223 (m)

yrkande 8, So230 (m) yrkandena 2, 7, 9, 11,

13, 17 och 19, So245 (m), So279 (m), So314

(c) yrkande 16, So387 (fp) yrkandena 7 och

10 och So433 (m) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort

ha följande lydelse:

2. beträffande valfrihet m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So409

och med avslag på motionerna

1998/99:So223 yrkande 8, 1998/99:So230

yrkandena 2, 7, 9, 11, 13, 17 och 19,

1998/99:So245, 1998/99:So279,

1998/99:So314 yrkande 16,

1998/99:So387 yrkandena 7 och 10 och

1998/99:So433 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Valfrihet m.m. (mom. 2)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 14 börjar med "Riksdagen har" och

slutar med "avstyrks därmed" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den enskilde

vårdtagaren själv eller genom sina anhöriga

måste ges reella möjligheter att påverka

var och hur vården skall utföras. Därför

bör rätten till valfrihet för hemtjänst,

dagverksamhet och särskilda boendeformer

regleras i lag. När den enskildes behov

dokumenterats skall den enskilde ha rätt

att inom ramen för tilldelade resurser få

välja vårdgivare. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till

lagreglering. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So314 (c) yrkande 16

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motionerna So223 (m) yrkande 8,

So230 (m) yrkandena 2, 7, 9, 11, 13, 17 och

19, So245 (m), So279 (m), So387 (fp)

yrkandena 7 och 10, So409 (v) och So433 (m)

yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort

ha följande lydelse:

2. beträffande valfrihet m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So314

yrkande 16 och med avslag på motionerna

1998/99:So223 yrkande 8, 1998/99:

So230 yrkandena 2, 7, 9, 11, 13, 17 och

19, 1998/99:So245, 1998/99: So279,

1998/99:So387 yrkandena 7 och 10,

1998/99:So409 och 1998/99:So433 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Valfrihet m.m. (mom. 2)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 14 börjar med "Riksdagen har" och

slutar med "avstyrks därför" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det självklart att äldre

skall ha rätt att själva välja hur den vård

och omsorg de behöver utformas samt vem som

utför den. En rätt till fungerande

hemtjänst bör därför införas liksom en

hemtjänstcheck. En plan skall göras upp i

samråd mellan hemtjänsten och den enskilde

som visar vad hemtjänsten skall ombesörja,

om det ges omsorg på annat sätt än via

hemtjänsten samt om rehabilitering skall

erbjudas, vad denna skall leda till och

inom vilken tid. En kontinuerlig

kvalitetsuppföljning skall göras.

Avlastning skall planeras i samråd med den

anhörige så att den kan genomföras på

dennas villkor. De som har invandrat till

Sverige skall garanteras att få tolk med

vid samtal med socialtjänsten. För att

garantera valfriheten bör ett system med

hemtjänstcheckar införas. Kommunen gör

bedömningen av behovet, därefter får den

enskilde en check som ger rätt till en viss

omvårdnad och service. Den enskilde väljer

utförare och betalar med checken. Den som

behöver stöd och hjälp för att välja skall

erbjudas det. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So387 (fp) yrkandena 7

och 10 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So223 (m)

yrkande 8, So230 (m) yrkandena 2, 7, 9, 11,

13, 17 och 19, So245 (m), So279 (m), So314

(c) yrkande 16, So409 (v) och So433 (m)

yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort

ha följande lydelse:

2. beträffande valfrihet m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387

yrkandena 7 och 10 och med avslag på

motionerna 1998/99:So223 yrkande 8,

1998/99:So230 yrkandena 2, 7, 9, 11,

13, 17 och 19, 1998/99:So245,

1998/99:So279, 1998/99:So314 yrkande

16, 1998/99:So409 och 1998/99:So433

yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. Äldrebostäder (mom. 3)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Cristina

Husmark Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 14 börjar med "Det

stimulansbidrag" och slutar med "sin

livssituation" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det har gjorts lyckade

satsningar på en modern typ av

ålderdomshem. Detta arbete bör fortsätta

och utvecklas. Med t.ex. försäkringsbolag

som medfinansiär kan olika former av

seniorprojekt utvecklas. Detta kan

förbättra äldreomsorgen utan att

skattemedel behöver tillskjutas. Enskilda

sjukhem bör stimuleras att alltmer ägna sig

åt sjukhemsvård och fler enskilda

alternativ bör tillkomma, anser utskottet.

Vidare bör de olika boendeformerna

renodlas. Den enskilda människan bör ges

valfrihet och inflytande i valet av boende

och vårdform. Ålderdomshem är, enligt

utskottet, en boendeform som passar bäst

för många äldre med behov av tillsyn utan

att behöva sjukvårdande resurser. Ett

sjukhem understryker vården på boendets

bekostnad. Gruppboende är särskilt anpassat

för äldre som lider av demenssjukdom. Äldre

invandrare som tillhör samma språkgrupp bör

ges möjlighet att bo tillsammans på

servicehus, vård- och sjukhem. Vidare bör

det vara den enskildes val om han eller hon

vill bo i eget rum eller tillsammans med

andra. Vad utskottet anfört med anledning

av motion So230 (m) yrkandena 8 och 14 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So387 (fp) yrkandena 9

och 11 och Bo236 (mp) yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort

ha följande lydelse:

3. beträffande äldrebostäder

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230

yrkandena 8 och 14 och med avslag på

motionerna 1998/99:So387 yrkandena 9

och 11 och 1998/99:Bo236 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Äldrebostäder (mom. 3)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 14 börjar med "Det

stimulansbidrag" och slutar med "sin

livssituation" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det självklart att äldre

skall ha rätt att själva välja var de vill

bo. Äldre skall också ha rätt att tacka nej

ett antal gånger till erbjudet äldreboende

utan att hamna utanför boendekön. De skall

ha rätt till ett eget rum om de så önskar.

Vad utskottet anfört med anledning av

motion So387 (fp) yrkandena 9 och 11 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motionerna So230 (m) yrkandena 8 och

14 och Bo236 (mp) yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort

ha följande lydelse:

3. beträffande äldrebostäder

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387

yrkandena 9 och 11 och med avslag på

motionerna 1998/99:So230 yrkandena 8

och 14 och 1998/99:Bo236 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

9. Äldrebostäder (mom. 3)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 14 börjar med "Det

stimulansbidrag" och slutar med "sin

livssituation" bort ha följande lydelse:

Utskottet, som tillstyrkt

stimulansbidragen för till- och ombyggnad

av äldrebostäder, vill understyrka att all

ny- och ombyggnad skall ske med ekologiskt

och hälsomässigt anpassade material och

metoder. Hänsyn skall tas till estetiska

kvaliteter. Utskottet anser att aktiv

brukarmedverkan är särskilt angeläget i

detta sammanhang. Brukarna bör få

inflytande över vilka de skall leva

tillsammans med under de sista åren i

livet. Exempelvis kan hörselskadade ha

behov av att få leva tillsammans med andra

som kan teckenspråk. Utskottet anser att

ett steg på vägen är att ge t.ex.

kooperativ och stiftelser samma ekonomiska

förutsättningar som kommunala boendeformer.

Vad utskottet anfört med anledning av

motion Bo236 (mp) yrkande 2 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So230 (m) yrkandena 8 och 14 och

So387 (fp) yrkandena 9 och 11 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort

ha följande lydelse:

3. beträffande äldrebostäder

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo236

yrkande 2 och med avslag på motionerna

1998/99:So230 yrkandena 8 och 14 och

1998/99:So387 yrkandena 9 och 11 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

10. Utvärdering av ädelreformen

(mom. 5)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Cristina

Husmark Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 16 börjar med "Ädel-reformen

följs" och slutar med "Motionerna avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Ädelreformen har fungerat i snart tio år.

Huvudmannaskapet för äldrevården och

äldreomsorgen är överfört till kommunerna

men gränsdragningarna är svåra i fråga om

vad som skall hänföras till sjukvård

respektive äldreomsorg. Socialstyrelsens

utvärdering visar att problemen fortfarande

finns kvar. Många äldre far illa medan

kommun och landsting diskuterar vem som

ansvarar för vad, exempelvis rehabilitering

av de gamla. Utskottet anser därför att det

nu behövs en genomgripande översyn av

reformens för- och nackdelar. Vad utskottet

anfört med anledning av motion So230 (m)

yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So436 (kd)

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort

ha följande lydelse:

5. beträffande utvärdering av

ädelreformen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230

yrkande 10 och med avslag på motion

1998/99:So436 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

11. Utvärdering av ädelreformen

(mom. 5)

Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn

(kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 16 börjar med "Ädel-reformen

följs" och slutar med "Motionerna avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Socialstyrelsens

rapporter om ädelreformen är bra men de ger

inte ett tillräckligt underlag för att få

en helhetsbild av situationen inom vården

och omsorgen för de äldre. Utskottet anser

därför att det behövs en parlamentarisk

utredning för att utvärdera ädelreformen

och ge förslag till åtgärder för att komma

till rätta med dess negativa konsekvenser.

Det bör också tillsättas en

värderingskommission för att bl.a.

diskutera vilka principer och värden som

skall gälla för vården och omsorgen i

landet. Vad utskottet anfört med anledning

av motion So436 (kd) bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motion

So230 (m) yrkande 10 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort

ha följande lydelse:

5. beträffande utvärdering av

ädelreformen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So436

och med avslag på motion 1998/99:So230

yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

12. Den medicinska kompetensen i

äldreboendet (mom. 6)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina Husmark

Pehrsson (m) och Kerstin Heinemann (fp)

anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 23 börjar med "Utskottet

uttalade" och slutar med "avstyrks därmed"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den medicinska

kompetensen inom äldreomsorgen tyvärr har

visat sig vara otillräcklig mot bakgrund av

rapporterna om vanvård och missförhållanden

i omsorgen. Utskottet anser att en god och

säker sjukvård måste garanteras. Det skall

finnas en läkare som har det övergripande

ansvaret för varje sjukhem. Denna bör

antingen vara geriatrisk specialistläkare

eller en allmänspecialist som har möjlighet

till nära och täta konsultationer med en

geriatrisk eller psykogeriatrisk expertis.

Läkaren skall också ha ansvar för

vårdplanering och utbildning av personalen.

Detta hindrar inte att enskilda patienter

kan välja att ha en egen läkare som håller

nära kontakt med den övergripande

medicinskt ansvarige. Vad utskottet anfört

med anledning av motionerna So230 (m)

yrkande 6 och So387 (fp) yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort

ha följande lydelse:

6. beträffande den medicinska

kompetensen i äldreboendet

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So230 yrkande 6 och

1998/99:So387 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

13. Samverkan mellan kommun och

landsting (mom. 7)

Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och

Lena Olsson (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 23 börjar med "Enligt

överenskommelsen" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att äldreomsorgen befinner

sig i kris. Det handlar om ojämn kvalitet i

vården, neddragning av läkarvården på

sjukhemmen och lägre nivå på

rehabiliteringsinsatserna. De äldre är

numera sjukare när de lämnar sjukhusen än

före ädelreformen. Trots att de anses vara

"medicinskt färdigbehandlade" kan deras

behov av vård vara lika stort som under

sjukhustiden. Utskottet anser därför att

riksdagen hos regeringen bör begära en

ändring i regelsystemet så att begreppet

medicinskt färdigbehandlad tas bort ur

lagstiftningen. Utskottet anser också att

det behövs en översyn av landstingens

insatser vad gäller rehabiliteringen av

äldre i hemmet. En god rehabilitering kan

ge människor ett friskare liv och inte

minst ett liv med bättre livskvalitet. Det

är därför nödvändigt att landstingen tar

ett fullständigt ansvar för

rehabiliteringsinsatserna också i

öppenvården. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So311 (v) yrkande 2

och So460 (mp) yrkande 20 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Motion

So314 (c) yrkande 15 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort

ha följande lydelse:

7. beträffande samverkan mellan

kommun och landsting

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So311 yrkande 2 och

1998/99:So460 yrkande 20 och med avslag

på motion 1998/99:So314 yrkande 15 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

14. Samverkan mellan kommun och

landsting (mom. 7)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 23 börjar med "Enligt

överenskommelsen" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att vården utanför

sjukhusen måste utvecklas. Avancerad

hemsjukvård är alternativ till sjukvård när

det gäller vård av tillfällig karaktär,

långvarig vård eller vård i livets

slutskede. Den avancerade hemsjukvården

kräver att personal med olika typer av

specialistutbildning kommer till den

vårdbehövande i hemmet. Den kräver också

ofta avancerad teknisk utrustning.

Utskottet anser att gränsdragningen mellan

basal och avancerad hemsjukvård och mellan

kommunal och landstingsanknuten hemsjukvård

kan ställa till problem för vårdtagaren.

Det behövs en bätttre samverkan inom

hemsjukvården, hemtjänsten och slutenvården

för att utveckla en fungerande vårdkedja

speciellt för äldre. Vad utskottet anfört

med anledning av motion So314 (c) yrkande

15 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So311 (v)

yrkande 2 och So460 (mp) yrkande 20

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort

ha följande lydelse:

7. beträffande samverkan mellan

kommun och landsting

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So314

yrkande 15 och med avslag på motionerna

1998/99:So311 yrkande 2 och

1998/99:So460 yrkande 20 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

15. Hjälpmedel (mom. 8)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Cristina

Husmark Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 23 börjar med "Inte heller" och

slutar med "något initiativ" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen

i sin slutrapport om ädelreformen är starkt

kritisk till hur hjälpmedelsförsörjningen

för de äldre fungerar i dag. Sjukvården tar

inte i tillräckligt stor utsträckning

ansvar för att uppmärksamma behovet av

hjälpmedel hos äldre, och väntetiderna är i

många fall oacceptabelt långa. Utskottet

anser därför att vårdgarantin skall utökas

till att omfatta tekniska hjälpmedel, en

hjälpmedelsgaranti. Hjälpmedelsmarknaden

bör öppnas för konkurrens. Detta skulle

leda till höjd kvalitet, bättre

tillgänglighet och kortare köer. Vad

utskottet anfört med anledning av motion

So387 (fp) yrkande 13 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort

ha följande lydelse:

8. beträffande hjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion

1998/99:So387 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

16. Hjälpmedel (mom. 8)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 23 börjar med "Inte heller" och

slutar med "något initiativ" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen

i sin slutrapport om ädelreformen är starkt

kritisk till hur hjälpmedelsförsörjningen

för de äldre fungerar i dag. Sjukvården tar

inte i tillräckligt stor utsträckning

ansvar för att uppmärksamma behovet av

hjälpmedel hos äldre, och väntetiderna är i

många fall oacceptabelt långa. Utskottet

anser därför att vårdgarantin skall utökas

till att omfatta tekniska hjälpmedel. De

som är i behov av hjälpmedel skall få snabb

hjälp och komplicerade hjälpmedel senast

inom tre månader. Hjälpmedelsmarknaden bör

också öppnas för konkurrens. Detta skulle

leda till höjd kvalitet och kortare köer.

Vad utskottet anfört med bifall till motion

So387 (fp) yrkande 13 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort

ha följande lydelse:

8. beträffande hjälpmedel

att riksdagen med bifall till motion

1998/99:So387 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

17. Folkhälsoarbete riktat till

äldre (mom. 9)

Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn

(kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 23 börjar med "Utskottet

vidhåller" och på s. 24 slutar med "och

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att folkhälsoinsatser för

äldre skall ges högre prioritet.

Folkhälsoinstitutet konstaterar att det går

att förebygga och påverka äldres hälsa i

stor utsträckning genom hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande insatser. Det

grundläggande för detta arbete är att äldre

behåller en hög grad av psykisk, fysisk och

social aktivitetsnivå. Det har påvisats att

rekreation och socialt stöd i enlighet med

de äldres önskemål minskar

symptomupplevelsen vid kronisk och

degenerativ sjukdom. Vad utskottet anfört

med anledning av motion So400 (kd) yrkande

1 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So314 (c)

yrkande 7 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort

ha följande lydelse:

9. beträffande folkhälsoarbete riktat

till äldre

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So400

yrkande 1 och med avslag av motion

1998/99:So314 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

18. Förebyggande arbete i

äldreboendet (mom. 10)

Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn

(kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 24 börjar med "Ett gott" och

slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det bör införas en

värdighetsgaranti inom äldreomsorgen med

följande innehåll: Det skall finnas en

läkare knuten till varje sjukhem och till

varje hemsjukvårdspatient, en läkare som är

specialiserad på åldrandets sjukdomar och

problem och som regelbundet besöker

patienterna. Det skall finnas skilda

vårdenheter för senildementa och psykiskt

friska. Utskottet vill också understryka

att det är angeläget att de äldre kan

fortsätta med den regelbundna tandvård de

varit vana med som yngre. Det skall finnas

eget rum för alla som önskar. Det skall

vara en självklarhet att sjukhemsplatsen

ligger i den kommundel där vederbörande

tidigare bott. Det skall finnas uttalat att

en patient inte skall behöva ligga och

vänta innan en blöja byts. Det skall finnas

tillräckligt med personal för att mata och

hjälpa till med att dricka. Det skall

finnas så mycket personal att varje patient

får känna sig ompysslad, observerad och

tilltalad några minuter varje förmiddag och

varje eftermiddag. Det skall finnas

tillräckligt med personal så att alla

patienter som så orkar hjälps upp ur sina

bäddar i rimlig tid och dessutom får komma

ut i andra miljöer än det egna rummet.

Ideella insatser skall tas till vara. Det

skall finnas så god tillgång till personal

att ingen behöver dö ensam. Vad utskottet

anfört med anledning av motionerna So400

(kd) yrkandena 2-4 och So446 (kd) yrkande 6

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motion So387 (fp) yrkandena 2-5

och 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande förebyggande arbete i

äldreboendet

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So400 yrkandena 2-4 och

1998/99:So446 yrkande 6 och med avslag

på motion 1998/99:So387 yrkandena 2-5

och 8 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

19. Förebyggande arbete i

äldreboendet (mom. 10)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 24 börjar med "Ett gott" och

slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att en omsorgsgaranti bör

införas. Denna skall innehålla de delar som

är väsentliga för att den enskilde äldre

skall erbjudas en kvalitativt god omsorg

med valfrihet. Det skall finnas

tillräckligt med personal för att kunna

mata och ge dryck, tillse att patienterna

kommer upp ur sina sängar i rimlig tid och

dessutom får hjälp att komma ut på

promenader m.m. Det skall också finnas så

mycket personal att varje patient kan känna

sig synliggjord, personligt tilltalad och

ompysslad. Utskottet anser att personalen

behöver bättre kunskap om näringsbrist och

hur denna åtgärdas. Detta bör ingå som ett

obligatoriskt moment i den breda

vidareutbildning som är nödvändig för en

stor del av omsorgspersonalen.

Uppmärksamhet måste ges åt plötsliga

viktminskningar så att äldres

hälsotillstånd inte försämras. En god

kunskap om den åldrande kroppen och goda

rutiner kan vidare förebygga uppkomsten av

liggsår. Utskottet vill understryka att

vården måste organiseras så att

trygghetslarmen garanterar den hjälpsökande

hjälp inom rimlig tid. Slutligen vill

utskottet understryka att så fort äldre

faller skall läkare tillkallas för

undersökning så att inga skador förblir

oupptäckta. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So387 (fp) yrkandena

2-5 och 8 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So400

(kd) yrkandena 2-4 och So446 (kd) yrkande 6

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande förebyggande arbete i

äldreboendet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387

yrkandena 2-5 och 8 och med avslag på

motionerna 1998/99:So400 yrkandena 2-4

och 1998/99:So446 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

20. Anhörigvård (mom. 11)

Lars Gustafsson (kd), Kenneth Johansson

(c), Kerstin Heinemann (fp) och Maj-Britt

Wallhorn (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 28 börjar med "Stimu-lansbidraget

för" och på s. 29 slutar med "Motionerna

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör ta

initiativ till överläggningar med de båda

kommunförbunden i syfte att se över hur ett

utökat stöd till dem som vårdar anhöriga

skall kunna ske. Följande frågor bör tas

upp vid överläggningarna: en fortsatt

utbyggnad av avlastning och växelvård,

förbättringar i kommunernas regler för

hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för

närstående att anställas, en utvidgning av

kretsen av dem som har rätt att vara

anhörigvårdare med ersättning från

försäkringskassan samt en ytterligare

förlängd period för dem som vårdar.

Ett bättre samhällsstöd till

anhörigvårdarna torde leda till ekonomiska

besparingar genom att färre platser

utnyttjas på sjukhusen och inom

äldreboendet. Utskottet anser därför att en

hälsoekonomisk undersökning av

anhörigvårdens betydelse bör genomföras.

Det är enligt utskottet viktigt att

uppföljning och kvalitetskontroll sker även

av närståendevården. Socialstyrelsen bör

utveckla metoder för hur en sådan

uppföljning kan ske med beaktande av de

berörda personernas inte-gritet. Styrelsen

bör även få i uppdrag att fastställa

riktlinjer för hur stödet till de anhöriga

skall utformas t.ex. genom uppsökande

verksamhet.

Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So233 (kd), So314 (c) yrkande

17, So387 (fp) yrkande 19 och So463 (fp)

yrkandena 2-4 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Motionerna So214

(m), So311 (v) yrkande 4, So397 (m) och

So460 (mp) yrkande 19 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande anhörigvård

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So233, 1998/99:So314

yrkande 17, 1998/99:So387 yrkande

19 och 1998/99: So463 yrkandena 2-4

och med avslag på motionerna

1998/99:So214, 1998/99:So311

yrkande 4, 1998/99:So397 och

1998/99:So460 yrkande 19 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

21. Frivilliginsatser (mom. 12)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson

(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m) och

Maj-Britt Wallhorn (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 29 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "bör avstyrkas"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att frivilliginsatser

kommer att vara en betydelsefull del av

äldreomsorgen även i framtiden. Frivilliga

insatser för människor som är i behov av

stöd och hjälp är angelägna och bör

uppmuntras. Kyrkor, samfund,

pensionärsföreningar och andra ideella

organisationer liksom enskilda personer kan

i större utsträckning engageras. Detta med

samma stöd från det allmänna som för

närvarande. Matlag, telefonkedjor, larm,

s.k. väntjänst och organiserade

besöksrundor kan komplettera och underlätta

för hemtjänsten. Ett sätt att ytterligare

förstärka hemtjänstens insatser vore att

låta pensionärer medverka mer aktivt.

Utskottet anser att även bostadsföretag och

bostadsrättsföreningar kan engageras i

äldres vårdarbete. Företag kan skapa

servicehus för sina pensionärer. Ett annat

alternativ är "grannskapskollektiv" där de

boende i området hjälps åt med service och

fritidsaktiviteter. Det är också tänkbart

att invandrarorganisationer kan vara

intresserade av att starta egen

hemtjänstverksamhet. Vad utskottet anfört

med anledning av motion So230 (m) yrkande

12 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So314 (c)

yrkandena 19 och 20 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande frivilliginsatser

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230

yrkande 12 och med avslag på motion

1998/99:So314 yrkandena 19 och 20 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

22. Rikskompetenscentrum för

äldreforskning m.m. (mom. 13)

Ingrid Burman (v), Thomas Julin (mp) och

Lena Olsson (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 35 börjar med "Utskottet har" och

slutar med "avstyrks därmed" bort ha

följande lydelse:

I Stockholms län har en projektgrupp med

representanter för Kommunförbundet i

Stockholms län, Stockholms läns landsting,

Socialhögskolan i Stockholm, Karolinska

Institutet, Ersta Sköndal högskola och

Stiftelsen Äldrecentrum beskrivit hur en

samlad utbildning, forskning och

kompetensutveckling för äldrevården och

äldreomsorgen kan tillskapas. Utskottet

konstaterar att det finns en unik kompetens

samlad i Stockholms län, vilken är

representerad i projektgruppen med

företrädare för såväl medicinska som

sociala kunskapsområden samt den ideella

sektorn och kommunerna. Forskningen

förutsätts av projektgruppen bedrivas i

nära samverkan med äldrevården och

äldreomsorgen för att snabbt komma

patienter och pensionärer samt personal

till nytta.

Utskottet anser att projektgruppens

förslag är av intresse och värda att pröva.

Socialstyrelsen bör därför ges i uppdrag

att tillsammans med representanterna i

projektgruppen utarbeta ett förslag till en

samlad satsning för utbildning, forskning

och kompetensutveckling inom äldrevården

och äldreomsorgen i Stockholmsregionen. Vad

utskottet anfört med bifall till motion

So410 (v) och med anledning av motion So323

(kd) bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

13. beträffande rikskompetenscentrum

för äldreforskning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So410

och med anledning av motion

1998/99:So323 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

23. Könsperspektiv i

äldreforskningen (mom. 14)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina Husmark

Pehrsson (m) och Kenneth Johansson (c)

anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 35 börjar med "I motion" och

slutar med "och avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Äldreforskningen är alltför sällan

inriktad på skillnader mellan kvinnor och

män. En studie från Stockholms län, som

beskriver kvinnors hälso- och livsvillkor

över 65 år, visar att de äldre kvinnorna

upplever att de mår sämre än männen.

Studien visar bl.a. att äldre män lättare

får tillgång till landstingens sjukhus och

läkarvård, medan kvinnorna oftare bor i de

kommunala särskilda boendeformerna där

tillgången till läkare är sämre. Utskottet

anser att äldreforskningen måste ges ett

uttalat jämställdhetsperspektiv. Vad

utskottet anfört med anledning av motion

A808 (c) yrkande 12 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14

bort ha följande lydelse:

14. beträffande könsperspektiv i

äldreforskningen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A808

yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

24. Fortbildning och

personalförsörjning inom

äldreomsorgen (mom. 15)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Cristina

Husmark Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 36 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "3 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Vårdarbete ställer stora krav på

personalen. För att öka ungdomars intresse

av att arbeta inom äldrevården bör följande

eftersträvas, anser utskottet: Det måste

ges möjlighet för de anställda i hemvård

och övrig äldreomsorg att utvecklas i sitt

arbete och det måste finnas utrymme för

egna initiativ, ökat eget ansvar och en

definierad yrkesroll. En god

grundutbildning är ett måste liksom

möjligheten till kontinuerlig fortbildning.

De stela lönestrukturerna måste mjukas upp

och anpassas till marknadens krav annars

riskerar vi att inte kunna möta vårdbehoven

för en växande äldregrupp. För personalen

är det också viktigt med flera alternativa

arbetsgivare. Detta betyder mycket för

vårdyrkenas status, vilket också leder till

att hög personalomsättning och sjukfrånvaro

kan nedbringas. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So230 (m) yrkande 21

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motionerna So275 (kd) yrkandena

3 och 5, So311 (v) yrkande 6, So314 (c)

yrkande 22, So368 (s), So384 (v) yrkande 1

och So446 (kd) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15

bort ha följande lydelse:

15. beträffande fortbildning och

personalförsörjning inom äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So230

yrkande 21 och med avslag på motionerna

1998/99:So275 yrkandena 3 och 5,

1998/99:So311 yrkande 6, 1998/99:So314

yrkande 22, 1998/99: So368,

1998/99:So384 yrkande 1 och

1998/99:So446 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

25. Fortbildning och

personalförsörjning inom

äldreomsorgen (mom. 15)

Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn

(kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 36 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "3 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Rekryteringen till vårdyrkena har blivit

svårare. Samtidigt ökar antalet äldre. Om

tio till tolv år har antalet äldre över 85

år ökat med ca 30 %. Detta innebär enligt

utskottet att resurserna till äldreomsorgen

och sjukvården måste prioriteras ännu mer.

Det svenska samhället måste på sikt ställas

om efter den nya befolkningsstrukturen. Det

ökande antalet mycket gamla kräver en

mycket god vårdkvalitet med kompetent

vårdpersonal. Det krävs både etisk och

yrkesmässigt god utbildning. Personalens

möjligheter att ge god omvårdnad är nyckel

till den höjning av kvaliteten inom vården

och omsorgen som är nödvändig. Utskottet

anser det därmed angeläget att

undersköterskornas arbete uppvärderas. Ett

sätt är att ändra yrkesbeteckningen och att

vidga yrkesinnehållet. Kompetenskraven bör

ses över och nya karriärvägar erbjudas för

att göra vårdens viktigaste yrke mera

statusfyllt. För alla yrkesgrupper inom

vården bör möjligheter till specialisering

öka i syfte att göra vårdyrkena mera

attraktiva. Stimulanser i form av

fortbildningsmöjligheter och en mer generös

lönesättning är viktiga delar av en ny

personalpolitik inom vård- och

omsorgsområdet. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So275 (kd)

yrkandena 3 och 5 och So446 (kd) yrkande 3

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motionerna So230 (m) yrkande

21, So311 (v) yrkande 6, So314 (c) yrkande

22, So368 (s) och So384 (v) yrkande 1

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15

bort ha följande lydelse:

15. beträffande fortbildning och

personalförsörjning inom äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So275 yrkandena 3 och 5 och

1998/99:So446 yrkande 3 och med avslag

på motionerna 1998/99:So230 yrkande 21,

1998/99:So311 yrkande 6, 1998/99:So314

yrkande 22, 1998/99:So368 och

1998/99:So384 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

26. Fortbildning och

personalförsörjning inom

äldreomsorgen (mom. 15)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 36 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "3 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att arbetet inom vård- och

omsorgssektorn måste uppvärderas. För att

ungdomar skall söka sig till yrket måste

det göras omfattande sommarjobbssatsningar

så att ungdomar får möjlighet att pröva på

arbetet. Utskottet anser också att

lärlingsutbildningen bör utvecklas och att

kommuner och landsting bör förebygga

personalbristen genom att uppmuntra

ungdomars entreprenörsanda. Vid intagning

till vård- och omsorgsutbildningen skall

det ställas höga krav på den sökande.

Förutom betygsintagning bör lämpligheten

bedömas vid intervjuer, och utbildningen

bör tidigt innehålla en praktikperiod.

Utvecklingsplanering, individuell

lönesättning, kompetensutveckling och olika

former av arbetstidslösningar är medel för

att öka vårdyrkenas attraktivitet. Det är

också angeläget att kunna erbjuda

heltidstjänster. Slutligen anser utskottet

att kontinuerlig vidareutbildning och

kompetensutveckling bör komma alla

personalkategorier till del. Det behövs

också mer ledarskaps- och chefsutbildning.

Vad utskottet anfört med anledning av

motion So314 (c) yrkande 22 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So230 (m) yrkande 21, So275 (kd)

yrkandena 3 och 5, So311 (v) yrkande 6,

So368 (s), So384 (v) yrkande 1 och So446

(kd) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15

bort ha följande lydelse:

15. beträffande fortbildning och

personalförsörjning inom äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So314

yrkande 22 och med avslag på motionerna

1998/99:So230 yrkande 21, 1998/99:

So275 yrkandena 3 och 5, 1998/99:So311

yrkande 6, 1998/99:So368, 1998/99:So384

yrkande 1 och 1998/99:So446 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

27. Avgifterna inom äldreomsorgen

(mom. 16)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Cristina

Husmark Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 39 börjar med "En särskild" och

slutar med "avstyrks därmed" bort ha

följande lydelse:

Alltsedan i slutet av 1980-talet har

pensionärernas ekonomiska situation varit

allvarlig. Ett av skälen är att basbeloppet

urgröpts med ca 10 %. I kommuner och

landsting har avgifter höjts liksom

skatten, vilket också påverkar enskilda

pensionärers ekonomi. Detta har medfört att

alltfler pensionärer nu tvingas söka

socialbidrag. När det gäller

tandvårdskostnaderna är detta särskilt

tydligt.

I och med ädelreformen fick kommunerna ta

över sjukhemmen och också bestämma avgiften

för boendet. Ibland har detta lett till

orimliga avgifter. Utskottet anser att

sjukhemsboende inte kan likställas med ett

vanligt äldreboende. Avgifterna måste

sättas med hänsyn till om den äldre delar

rum, om han eller hon har möjlighet att

komma hem efter sjukhemsvistelsen och om

den äldre har en kvarboende make i

bostaden. En sammanvägning av vilka

effekter de samlade vårdavgifterna får

måste göras. Utskottet vill reformera

avgiftssystemen så att avgifterna håller

sig inom ramen för rimliga

förbehållsbelopp.

Utskottet vill poängtera att frågan om

hemmavarande makes ekonomiska situation

måste få en lösning som är oberoende av var

vederbörande är bosatt. I dag råder stora

skillnader mellan kommunerna. Vidare finns

en gräns när en äldres boende med olika

grader av service, omsorg och sjukvård

övergår till att bli rent sjukvårdande

verksamhet. Denna gräns kan i dag sättas

vid sjukhemsboende. Dagens sjukhemsvård är

inte i första hand boende utan vård och

borde enligt utskottets mening likställas

med annan sjukvård vad gäller avgiften.

Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So230 (m) yrkandena 3-5 och

So433 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna

So311 (v) yrkande 5 och So387 (fp)

yrkandena 15-18 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16

bort ha följande lydelse:

16. beträffande avgifterna inom

äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So230 yrkandena 3-5 och

1998/99:So433 yrkande 2 och med avslag

på motionerna 1998/99:So311 yrkande 5

och 1998/99:So387 yrkandena 15-18 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

28. Avgifterna inom äldreomsorgen

(mom. 16)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 39 börjar med "En särskild" och

slutar med "avstyrks därmed" bort ha

följande lydelse:

Kommunerna får själva sätta avgifter för

kommunal service och äldreboende.

Avgifterna styrs av en ramlagstiftning

genom socialtjänstlagen. Sy-stemet har lett

till att väldigt många gamla har helt

orimliga avgifter för kommunal service och

kommunalt boende, då det inte finns någon

nationell lagstiftning som tvingar

kommunerna att ha ett avgiftstak. Utskottet

anser att detta måste ändras.

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att räkna

fram en miniminivå för förbehållsbeloppet.

Denna riksnorm skall vara bindande för

kommunerna när avgiften sätts. För det

andra skall systemet värna den äldres make

eller maka som bor kvar i det gemensamma

boendet när livskamraten flyttar till

kommunalt boende. För det tredje skall

endast den reella avkastningen på

förmögenhet vara avgiftsgrundande när

avgifter sätts. Förmögenhet i sig bör

undantas. För det fjärde måste taket för

månadsavgiften vara avsevärt lägre än den

beräknade kommunala självkostnaden. Vad

utskottet anfört med anledning av motion

So387 (fp) yrkandena 15-18 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So230 (m) yrkandena 3-5, So311

(v) yrkande 5 och So433 (m) yrkande 2

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16

bort ha följande lydelse:

16. beträffande avgifterna inom

äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387

yrkandena 15-18 och med avslag på

motionerna 1998/99:So230 yrkandena 3-5,

1998/99:So311 yrkande 5 och

1998/99:So433 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

29. Kommunala äldreombudsmän

(mom. 17)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 41 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "Motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Många äldre upplever många gånger att det

inte vet vart de skall vända sig för att

protestera mot missförhållanden eller för

att få svar på frågor. En myndighet är inte

den idealiska samtalspartnern i dessa fall,

enligt utskottets bedömning. Utskottet

anser därför att varje kommun bör inrätta

en äldreombudsman. Denne skall vara

fristående från de verksamheter som

administrerar äldreomsorgen i kommunen, om

än anställd av kommunen. Äldreombudsmannen

bör fungera som den instans dit äldre eller

deras anhöriga kan vända sig med frågor,

klagomål samt för att få information.

Samarbetet med pensionärsorganisationerna

bör intensifieras. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So387 (fp) yrkande 20

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 17

bort ha följande lydelse:

17. beträffande kommunala

äldreombudsmän

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387

yrkande 20 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

30. Äldreminister och

äldreombudsman (mom. 18)

Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn

(kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 41 börjar med "Utskottet vill"

och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att de äldre bör ha en

naturlig företrädare i samhällsdebatten och

i bevakningen av äldrepolitiken. En

äldreombudsman skulle kunna verka för att

förbättra de äldres situation samt även ta

initiativ till egna utredningar och förslag

på området. Utskottet anser också att det

behövs en äldreminister eftersom

äldrepolitiken på senare tid fått större

omfattning. Vad utskottet nu anfört med

anledning av motion So275 (kd) yrkande 6

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 18

bort ha följande lydelse:

18. beträffande äldreminister och

äldreombudsman

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So275

yrkande 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

31. Äldre invandrare (mom. 19)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina Husmark

Pehrsson (m) och Kerstin Heinemann (fp)

anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 42 börjar med "Av de" och på s.

43 slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Äldre invandrare är underrepresenterade

bland dem som har hemtjänst och som bor i

särskilda boendeformer. Utskottet anser att

det för dessa ibland kan vara nödvändigt

med särlösningar, exempelvis särskilt

boende tillsammans med andra som talar

samma språk eller viss uppsökande

verksamhet för att utröna om det finns

dolda behov. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So387 (fp) yrkande 22

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motion Sf608 (c) yrkande 20

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19

bort ha följande lydelse:

19. beträffande äldre invandrare

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So387

yrkande 22 och med avslag på motion

1998/99:Sf608 yrkande 20 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

32. Äldre invandrare (mom. 19)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande

som på s. 42 börjar med "Av de" och på s.

43 slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det finns behov av

flexibilitet och respekt för den enskildes

önskemål inom äldreomsorgen. Arbetssättet i

omsorgen kommer att behöva påverkas av att

alltfler äldre med olika kulturell bakgrund

är i behov av hjälp. Människor med demens

glömmer ofta de språk som de tillägnat sig

senare än barndomens modersmål. Tryggheten

för dessa människor kan bara skapas om

äldreboendet byggs upp på språklig grund.

Utskottet vill betona att rekrytering av

vårdpersonal med olika kulturell bakgrund

är viktig för att öka kunskapen om

skillnader i synen på åldrande och död som

finns i olika kulturer. Även

begravningsväsendet skall vara

tillmötesgående för enskildas önskemål med

hänsyn till detta. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Sf608 (c) yrkande 20

bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motion So387 (fp) yrkande 22

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19

bort ha följande lydelse:

19. beträffande äldre invandrare

att riksdagen med anledning av

motion 1998/99:Sf608 yrkande

20 och med avslag på motion

1998/99:So387 yrkande 22 som

sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet

anfört,

Särskilt yttrande

Folkhälsa m.m.

Kenneth Johansson (c) anför:

Förebyggande hälsoarbete för äldre är

viktigt för att bevara och stärka hälsan,

så att äldre kan leva ett självständigt liv

med god livskvalitet. Av stor betydelse för

hälsan är de sociala nätverken. Därför

betyder kyrkornas, Röda korsets och

pensionärsorganisationernas omfattande

arbete mycket för äldre människor som blir

ensamma. Jag anser att frivilliginsatserna

inom äldreomsorgen kommer att vara en

begränsad men betydelsefull del av

äldreomsorgen även i framtiden. Därför bör

formerna för samverkan mellan offentlig och

ideell sektor utvecklas och

frivilligverksamheten stödjas via de

organisationer som verkar inom området. Då

stimulansmedel har avsatts för att utveckla

nytänkandet inom vård-, omsorgs- och

serviceverksamheter för äldre avstår jag nu

från att framställa något yrkande i denna

del.

I det förebyggande folkhälsoarbetet för

äldre bör även ingå fysisk träning, även

upp i mycket hög ålder. Detta hindrar

benbrott och olycksfallsskador. Vidare är

tillgången till resurser för geriatrisk

forskning angeläget. Då jag utgår från att

detta kommer att beaktas i arbetet med att

formulera folkhälsostrategier för äldre

avstår jag från att framställa något

yrkande.