Bet. 1998/99:SoU8

Socialutskottets betänkande

1998/99:SOU08

Folkhälsofrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SoU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels ett femtiotal yrkanden

om olika folkhälsofrågor, dels 28 yrkanden om

tobaksfrågor från den allmänna motionstiden 1998.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 21 reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1998 om

folkhälsofrågor

1998/99:So212 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förebyggande

insatser.

1998/99:So220 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, v,

kd, c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen i enlighet

med vad som anförts i motionen hos regeringen begär

en redogörelse för vilka åtgärder regeringen avser

vidta för att införa EU-kommissionens

rekommendationer om åtgärder i syfte att lindra

effekterna av och förebygga en fortsatt utbredning

av folksjukdomen osteoporos.

1998/99:So266 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att utöka

antalet vaccinationer mot tuberkulos.

1998/99:So270 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om spridning av det

nationella programmet för utveckling av

självmordsprevention,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om psykiatrins ansvar

och resurser för att tillgodose självmordsnäras

behov av stöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anhörigas och andra

närståendes behov av stöd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om forskning om

självmord.

1998/99:So271 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

folkhälsoprogram vid sjukdomar i rörelseorganen.

1998/99:So283 av Marie Engström (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behov av åtgärder för

begränsning av skadliga ljudnivåer.

1998/99:So301 av Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson

(kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

nationell handlingsplan för att förebygga

självdestruktiva handlingar och självmord bland barn

och ungdomar.

1998/99:So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokala

folkhälsorapporter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om metoder för

hälsokonsekvensanalyser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om folkhälsoforskning.

1998/99:So321 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förebyggande av

osteoporos bör vara ett viktigt mål inom hälso- och

sjukvården,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga tillgången

till mätning av benskörhet.

1998/99:So336 av Ulla Wester och Kaj Larsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att i hälsoupplysning tydliggöra

skillnaderna mellan män och kvinnor och mellan olika

samhällsklasser i sjukvård, arbetarskydd och

folkhälsoarbete samt att redovisa åtgärder för att

eliminera diskriminerande skillnader.

1998/99:So338 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tvångsåtgärder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om smittskyddsläkarens

roller,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om patienters

förhållningsregler,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bastuklubbslagen

bör upphävas.

1998/99:So371 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin

(c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att en

utredning om allergifrågorna görs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det samlade

informationsansvaret för allergifrågorna bör ligga

på Folkhälsoinstitutet.

1998/99:So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av studier om

allergisjukdomarnas förekomst i olika

socioekonomiska grupper,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om integrering av

arbetet med Agenda 21 med folkhälsoarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den nationella

handlingsplanen för nutrition,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en nationell

handlingsplan mot allergier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skolhälsovården.

1998/99:So375 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbildning av mödra-

och barnavårdens personal i allergiprevention,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utökade satsningar

på allergiprevention på Folkhälsoinstitutet eller i

fristående organisation.

1998/99:So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utsatta grupper,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om långsiktighet i det

förebyggande arbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insatser för att

förebygga självmord,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en utredning bör

tillsättas om hur allergier bland skolelever kan

förebyggas,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

samlevnadskrisen.

1998/99:So388 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om återkommande

nationella kostundersökningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nationell

hälsopolitik på kostområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en nationell

handlingsplan för fysisk aktivitet.

1998/99:So399 av Lennart Klockare och Lilian Virgin

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att klargöra ansvarsfördelningen i

förebyggande hälsoarbete.

1998/99:So432 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de s.k.

miljonprogramområdena skall prioriteras i samhällets

förebyggande folkhälsoarbete.

1998/99:So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att generell

arbetstidsförkortning är en folkhälsofråga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av

hälsokonsekvensanalyser,

11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

om hur en försöksverksamhet med att samordna det

lokala folkhälsoarbetet skall kunna delfinansieras

med statliga projektmedel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av ny

forskning runt sambanden kemikalier-miljö-hälsa,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

försiktighetsprincipen.

1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om barn och

självmord.

1998/99:Ub274 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, v, c,

fp, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stöd till föräldrar,

närstående och barn,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om det nationella programmet för

självmordsprevention.

Motioner från allmänna motionstiden 1998 om

tobaksfrågor

1998/99:So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU:s stöd till

tobaksodling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en procentuell

del av tobaksskatten används till att minska

tobaksbruket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot

tobaksautomater i lokaler där ungdom under 18 år

äger tillträde,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om allmänt rökförbud på

restauranger och näringsställen om inte avskildhet

kan ordnas för rökare,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen

skall ha det övergripande ansvaret för tobaks-lagen.

1998/99:So305 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett slopande av

varningstexten "orsakar cancer, Socialstyrelsen" på

snusförpackningar innehållande svenskt snus.

1998/99:So307 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,

v, kd, c, mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om övervakningen av

åldersgränsen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rökavvänjning.

1998/99:So356 av Inge Carlsson och Lennart Nilsson

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att varningstexten

Orsakar cancer omedelbart tas bort från snusdosor i

Sverige,

2. att riksdagen hos regeringen begär att

regeringen tar initiativ i syfte att ändra det EU-

direktiv som föreskriver att snusdosor skall ha

varningstexten Orsakar cancer.

1998/99:So377 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell

(kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering av

efterlevnaden av lagen om en rökfri arbetsmiljö och

arbetsgivares och arbetsplatsledares ansvar för en

rökfri arbetsmiljö,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en intensifierad

information och kontinuerlig undervisning, riktad

till alla föräldrar, om vikten av att alla barn och

ungdomar får en rökfri uppväxtmiljö,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av en rökfri

graviditet för barnets hälsa och av att hjälp att

sluta röka erbjuds föräldrarna så att rökstoppet

blir permanent,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av en

allsidig och kontinuerlig undervisning om den risk

för hälsan som tobaksbruket innebär så att ungdomar

aldrig börjar röka,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att även ungdomar

bör användas som informatörer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att en

allsidig utbildning i tobaksfrågan ingår i

yrkesutbildningen och i fortbildningen för alla de

yrkesgrupper som har med barn och föräldrar att göra

i sin yrkesutövning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att information och

undervisning om tobaksbruk bör stödjas av

hälsoinformation i radio och TV.

1998/99:So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tobakens

skadeverkningar.

1998/99:So392 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att den låter

Folkhälsoinstitutet utreda möjligheterna att

finansiera en försöksverksamhet med subventionerade

hjälpmedel för rökare inom ramen för sin verksamhet.

1998/99:So412 av Ronny Olander (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att vidta erforderliga

initiativ för ett avskaffande av varningstexten om

cancer på snusförpackningar.

1998/99:So454 av Carin Lundberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett försök om försäljning

av nikotinpreparat där tobaksvaror försäljs.

1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att EU inte bör

subventionera tobaksodling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

genomföra WHO:s tiopunktsprogram och internationella

konvention mot tobak,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om genomförande av

förslaget om rökavvänjning enligt Statens beredning

för utvärdering av medicinsk metodik (SBU),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rökfri skola,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om resurser för och

långsiktighet i det tobaksförebyggande arbetet.

1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det preventiva

arbetet mot tobak.

1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om intensifierade

förebyggande insatser för att minska rökning och

alkoholkonsumtion hos kvinnor.

Utskottet

Allmänt om folkhälsoarbetet

Inriktning, arbetssätt m.m.

I motion So432 av Inger Lundberg m.fl. (s) hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att de s.k.

miljonprogramområdena skall prioriteras i samhällets

förebyggande folkhälsoarbete. Enligt motionärerna

spelar strukturella förhållanden som arbetslöshet,

hushållsekonomi, utbildning, etnicitet stor roll för

skillnaderna i hälsa. Det som i snäv mening räknas

till folkhälsofrågor spelar en viktig roll för

människors möjlighet att bryta arbetslösheten, ge

barnen möjlighet till en god skolgång eller som

individer ett rikt liv. Det är, enligt motionärerna,

därför angeläget att det förebyggande arbetet för en

god hälsa i högre utsträckning riktas till

miljonprogramområdena och särskilt kommer grupper

som invandrare, arbetslösa och ensamföräldrar och

deras barn till del.

I motion So399 av Lennart Klockare och Lilian Virgin

(s) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att klargöra ansvarsfördelningen i

förebyggande hälsoarbete. Motionärerna anser att det

är viktigt att varje myndighet och organisation har

sitt ansvar inom det egna området. I dag saknas dock

det övergripande ansvaret för det förebyggande

folkhälsoarbetet. Kommunerna borde ha det

övergripande ansvaret att organisera lokala hälsoråd

som skall arbeta förebyggande och främja god hälsa.

I motion So336 av Ulla Wester och Kaj Larsson (s)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av att

i hälsoupplysning tydliggöra skillnaderna mellan män

och kvinnor och mellan olika samhällsklasser i

sjukvård, arbetarskydd och folkhälsoarbete samt att

redovisa åtgärder för att eliminera diskriminerande

skillnader. Motionärerna anför att sjukvården,

folkhälsoarbetet och arbetarskyddet utgår än i dag

från mannen som norm. Forskning som gjorts på män,

tillämpas på kvinnor både vad gäller diagnosticering

och behandling. Hälsokunskap och upplysning kan ha

avgörande betydelse för den enskilde individens val

av livsstil och handling. Enligt motionärerna måste

information och åtgärdsförslag bygga på kunskaper ur

helhetsperspektiv.

I motion So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl.(kd)

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om integrering av arbetet med

Agenda 21 med folkhälsoarbetet (yrkande 2).

Motionärerna anför att samtliga kommuner i landet är

engagerade i Agenda 21-arbetet. Agenda 21-arbetet

har varit framgångsrikt ur ekologiskt perspektiv men

hälsodimensionen behöver utvecklas.

I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utsatta grupper

(yrkande 1). Motionärerna anför att hälsan

förbättrats för flertalet svenskar. Även

medellivslängden har ökat och levnadsvanorna

förbättrats. Detta gäller dock inte alla grupper och

regioner. Motionärerna anser att hälsopolitiska

hänsyn skall vara en naturlig del i

samhällsplaneringen. Vidare yrkas tillkännagivande

om långsiktighet i det förebyggande arbetet (yrkande

2). Ett långsiktigt, målmedvetet arbete med

återkommande kontroller är, enligt motionärerna,

viktigt för kvaliteten i folkhälsoarbetet.

I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokala

folkhälsorapporter (yrkande 2). Motionärerna anser

att kommuner och landsting med jämna mellanrum bör

ta fram folkhälsorapporter som belyser

hälsosituationen bland kommuninnevånarna. Det skulle

underlätta bedömningarna i politiska beslut rörande

folkhälsofrågor. Regeringen bör inleda samtal med

Kommunförbundet om sådana insatser på kommunal nivå.

Vidare hemställs om tillkännagivande om metoder för

hälsokonsekvensanalyser (yrkande 3). Motionärerna

vill också betona vikten av att det före viktiga

beslut görs en omfattande analys av vad som redan i

dag görs på miljöområdet. Metoder för

hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas.

I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till

känna vad i motionen anförts om

hälsokonsekvensanalyser (yrkande 2). Motionärerna

vill att hälsokonsekvensanalyser skall följa alla

ekonomiska beslut som rör medborgarnas vardag eller

som berör utformningen av vård och omsorg. Det

skulle på en övergripande nivå fungera som ett slags

"hälsofostran" av politiska församlingar på olika

nivåer. Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om hur en försöksverksamhet med

att samordna det lokala folkhälsoarbetet skall kunna

delfinansieras med statliga projektmedel (yrkande

11). Slutligen yrkas tillkännagivande om

försiktighetsprincipen (yrkande 13). I motionen

framförs att försiktighetsprincipen innebär att

produkter som misstänks vara farliga för miljön

stoppas i väntan på att motsatsen bevisas. Enligt

motionärerna måste detta begrepp generellt prövas

även inom hälso- och sjukvården. Om något på goda

grunder bedöms eller misstänks vara hälsostörande

skall detta undvikas även om man inte lyckas

prestera fullständig vetenskaplig bevisning.

Bakgrund m.m.

Utskottet behandlade senast motioner rörande olika

folkhälsofrågor våren 1998 i betänkande

1997/98:SoU11 Folkhälsofrågor. Utskottet anförde

vad gäller folkhälsoarbetets inriktning m.m. (s. 13

f.) bl.a. att folkhälsoarbetet måste prioriteras på

alla samhällsnivåer och inom samtliga sektorer, från

skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård och

frivilligorganisationer till myndigheter på lokal,

regional och nationell nivå. Enligt utskottet hade

Kommittén för nationella folkhälsomål en mycket

viktig uppgift när det gäller att formulera

strategier för folkhälsoarbetet för att på så sätt

få en struktur i och vägledning för verksamheterna.

Utskottet pekade på att såväl HSU 2000 som

Miljöhälsoutredningen framhållit vikten av

hälsokonsekvensbeskrivningar. Arbetet med att

utveckla och sprida metoder härför pågår på regional

och nationell nivå, bl.a. vid Folkhälsoinstitutet

(FHI).

Större kunskap hos befolkningen om folksjukdomars

orsaker och utbredning, ökad medvetenhet om

samhällsförhållandenas och levnadsvanornas betydelse

för hälsan och ett fortsatt intensifierat

hälsofrämjande och förebyggande arbete var enligt

utskottet förutsättningar för att folkhälsan

successivt skall förbättras. Hälso- och sjukvården

hade här en viktig funktion. HSU 2000 betonar vikten

av förebyggande insatser inom hälso- och sjukvården

och av att folkhälsoarbetet bedrivs långsiktigt.

Utskottet anförde vidare att det av

Folkhälsorapporten 1997 framgick att det genomgående

kvarstod stora skillnader i hälsa mellan olika

sociala grupper i Sverige och att tendenser finns

att vissa skillnader ökar. Utskottet ville åter igen

uttrycka sin oro över dessa uppgifter och vidhöll

att folkhälsoarbetet med inriktning på de mest

utsatta grupperna borde intensifieras. Enligt

budgetpropositionen hade åtgärder för att förbättra

folkhälsan, inte minst för de mest utsatta

grupperna, fortsatt hög prioritet. FHI:s arbete med

att minska skillnaderna i hälsa hade förstärkts. I

direktiven till Kommittén för nationella

folkhälsomål nämndes att det var nödvändigt att

uppmärksamma och minska skillnaderna i hälsa mellan

olika socioekonomiska och etniska grupper, mellan

geografiska områden och mellan könen. Även HSU 2000

betonade att folkhälsoarbetet måste bedrivas med

målet att minska ojämlikheten i hälsa. Utskottet

förutsatte att regeringen noga följde utvecklingen

och initierade de insatser som krävdes för att

utjämna skillnaderna i hälsa. Utskottet ansåg att

något tillkännagivande från riksdagens sida med

anledning av motionerna inte behövdes och avstyrkte

ifrågavarande motioner.

I betänkandet redovisades också att

motionsyrkanden om att belägga alkoholdrycker,

teknisk sprit och tobak med särskilda avgifter eller

skatter i syfte att bekosta förebyggande insatser

och olika hälso- och sjukvårdsverksamheter har varit

föremål för riksdagens behandling vid ett flertal

tillfällen. Såväl socialutskottet som

skatteutskottet har avstyrkt yrkanden om

specialdestinering av skatter och avgifter.

Utskottet hänvisade bl.a. till betänkandena

1997/98:SoU7 och 1996/97:SkU17. Ett motionsyrkande

med begäran om en utredning om hur försöksverksamhet

med att samordna det lokala folkhälsoarbetet skulle

kunna delfinansieras med statliga projektmedel

avstyrktes med hänvisning till att utskottet inte

fann skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande

att en specialdestinering av inkomster för vissa

ändamål borde undvikas.

Riksdagen följde utskottet. I betänkandet

behandlades ett femtiotal motionsykanden om

folkhälsofrågor. Till samma betänkande fogades 20

reservationer.

I budgetpropositionen (1998/99:1) utgiftsområde 9

(s. 29) anför regeringen bl.a. att det fortfarande

finns stora skillnader i ohälsa mellan olika

samhällsgrupper. Enligt regeringens bedömning har

insatser för att främja folkhälsan och förebygga

ohälsa fortsatt hög prioritet. Det gäller inte minst

åtgärder för att förbättra hälsan hos barn och

ungdomar samt hos de grupper som är mest exponerade

för de största hälsoriskerna.

Regeringen anför vidare (s. 47 f.) bl.a. att FHI

skall bidra till att uppfylla målen för

utgiftsområdet genom att främja likvärdiga

förutsättningar för en god hälsa för hela

befolkningen. Enligt regeringen har FHI:s arbete med

att minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper

intensifierats. Arbetet med att utveckla nationella

hälsopolitiska handlingsprogram med betoning på att

minska social ojämlikhet i hälsa har inletts på

flera av institutets verksamhetsområden och arbetet

har kommit längst när det gäller tobak och skador.

Utvecklingen att bedriva folkhälsoarbete baserat på

ett s.k. arenaperspektiv inleds i större skala med

satsningen på hälsofrämjande skolor.

Vad gäller stödet till att utveckla folkhälsoarbete

på lokal och regional nivå har detta bl.a. bestått i

att bidra till att öka folkhälsokompetensen hos

strategiska aktörer och i att stötta utvecklingen av

lokala folkhälsoprogram. Det internationella

engagemanget har ökat inte minst till följd av

institutets deltagande i EU:s olika

folkhälsoprogram. FHI:s genderarbete utgår ifrån

kunskap om skillnader mellan kvinnor och män både

när det gäller hälsa och attitydpåverkan.

Utgångspunkten är att man i det preventiva arbetet

måste känna till och ta hänsyn till orsakerna bakom

människors beteende. Enligt FHI har uppdraget att

vidareutveckla genderperspektivet inneburit en ökad

medvetenhet om och ett ökat intresse för hur det

förebyggande och hälsofrämjande arbetet skall kunna

profileras för olika målgrupper. Det som saknas är

forskning och utvärderingar av olika förebyggande

metoders effektivitet.

Regeringen anser i budgetpropositionen att

institutet ytterligare bör sträva efter att

förstärka sin roll som kunskapscentrum och

metodutvecklare. I linje med detta ligger att

institutet skall stimulera och stötta andra aktörer

att bedriva ett aktivt folkhälsoarbete. I detta

arbete bör inte minst de frivilliga

organisationernas kompetens och engagemang tas till

vara. Vidare bör FHI i högre grad utnyttja

möjligheten att låta fler av institutets aktiviteter

utvärderas av extern kompetens. Det är regeringens

uppfattning att FHI ytterligare bör sträva efter att

fokusera insatserna på att minska skillnaderna i

ohälsa mellan olika grupper i samhället.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 1999 avseende

Socialstyrelsen har regeringen givit styrelsen i

uppdrag (punkt 8) att senast den 31 mars år 2001

till regeringen överlämna en social rapport och en

folkhälsorapport. Socialstyrelsen skall i samband

med folkhälsorapporteringen redovisa det nationella

läget beträffande miljörelaterad ohälsa. Beträffande

Folkhälsorapporten bör samråd ske med

Folkhälsoinstitutet.

Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14) med

uppgift att utarbeta förslag till nationella mål för

hälsoutvecklingen överlämnade i mars 1998

delbetänkandet Hur skall Sverige må bättre? - första

steget mot nationella folkhälsomål (SOU 1998:43).

Betänkandet utgör det första steget i en process som

skall resultera i förslag till nationella

folkhälsomål och strategier. I betänkandet redovisas

några utgångspunkter och principer som avses vara

vägledande för kommitténs fortsatta arbete.

Kommittén har prioriterat ett antal områden som

bedöms spela en central roll i en framtida nationell

folkhälsostrategi. Som exempel kan nämnas psykisk

ohälsa, fysisk aktivitet, allergier och skador.

Kommittén har vidare bl.a. uttryckt förhoppningen

att hälsokonsekvensbedömningar skall kunna användas

integrerat i det vardagliga folkhälsoarbetet på alla

nivåer. Enligt kommittén bör forskningsinsatser ske

på området. Delbetänkandet har remissbehandlats och

avsikten är att de synpunkter som inkommit skall

ligga till grund för det fortsatta arbetet med

nationella folkhälsomål.

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och

organisation (HSU 2000) har överlämnat sitt

delbetänkande En tydligare roll för hälso- och

sjukvården i folkhälsoarbetet (SOU 1997:119).

Kommittén har haft i uppdrag att analysera uppgifts-

och ansvarsfördelning mellan stat, kommun och

landsting när det gäller folkhälsoarbete. I

betänkandet framhålls bl.a. vikten av att utveckla

och sprida metoder för hälsokonsekvensbeskrivningar

samt betonas att folkhälsoarbetet är en verksamhet

som bedrivs långsiktigt. Betänkandet samt

remissvaren över betänkandet har överlämnats till

Nationella folkhälsokommittén för att ingå i

kommitténs fortsatta arbete.

Miljöhälsoutredningen har lagt fram ett förslag

till nationellt handlingsprogram för att minska den

miljörelaterade ohälsan i Sverige i betänkandet

Miljö för en hållbar hälsoutveckling (SOU 1996:124).

I betänkandet framhålls även bl.a. vikten av

hälsokonsekvensbeskrivningar och, vad gäller

riktlinjerna för det nationella miljöhälsoarbetet,

att försiktighetsprincipen bör tillämpas.

Betänkandet har efter remissomgång överlämnats till

den parlamentariska beredningen om mål i

miljöpolitiken (dir. 1998:45). Beredningen har

regeringens uppdrag att göra en samlad översyn av

vilka delmål som behövs för att Sveriges nationella

miljökvalitetsmål med visst undantag skall kunna nås

inom en generation. I sitt arbete skall beredningen

beakta Miljöhälsoutredningens förslag till

handlingsplan. Beredningen skall redovisa sina

uppdrag med ett första förslag till delmål och

åtgärder senast den 1 oktober 1999. En

slutredovisning av resultatet av arbetet skall ske

senast den 1 juli år 2000.

Även den svenska miljöpolitiken är i betydande grad

inriktad på att undanröja hälsorisker. Flera av de

förslag till nya nationella miljökvalitetsmål som

framställs i regeringens proposition 1997/98:145

Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart

Sverige innefattar hänvisningar just till skyddet

för människans hälsa. Riksdagens miljö- och

jordbruksutskott avser att behandla propositionen

under våren 1999.

Under våren 1998 överlämnade regeringen

propositionen Utveckling och rättvisa - en politik

för storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165)

till riksdagen. I propositionen lämnas ett antal

förslag till hur folkhälsoarbetet skall kunna

förbättras i utsatta stadsdelar, bl.a. föreslås att

lokala folkhälsoråd inrättas för att därigenom

förankra och anpassa folkhälsoarbetet till de lokala

förutsättningarna.

Arbetsmarknadsutskottet har i betänkande

1998/99:AU2 Utveckling och rättvisa - en

politik för storstaden på 2000-talet (s. 37),

anfört bl.a. följande.

När det gäller förhållandena i utsatta

bostadsområden skall den bostadssociala beredningens

(dir. 1998:56) arbete inriktas på frågor som är

kopplade till utvecklingen av bostadsförvaltning och

boendeinflytande. Beredningen skall ha nära samråd

med den storstadsdelegation som regeringen avser att

tillsätta - - -. I direktiven påpekas att de

ändringar som i början av 1990-talet genomfördes av

reglerna för den kommunala verksamheten inom

bostadssektorn inte förändrade kommunernas

grundläggande ansvar för bostadsförsörjningen på

lokal nivå. Vidare påpekas att bostadsförvaltningen

kan utvecklas genom att förvaltningsorganisationen

decentraliseras och ett ökat utrymme skapas för

brukarinflytande. Bostadsföretagen kan även, i

samverkan med andra aktörer, på andra sätt främja en

positiv utveckling av ett bostadsområde.

Aktuella motioner avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1998/99:34).

Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté,

Välfärdsbokslut över 1990-talet (dir. 1999:7),

bestående av en grupp forskare med uppdrag att

sammanställa den kunskap som finns och identifiera

de områden där behovet av ökad kunskap kring

välfärdsutvecklingen är angeläget. Regeringen ser

det som särskilt angeläget att beskriva

välfärdsutvecklingen för kvinnor och män, för olika

socioekonomiska grupper och ur ett

livscykelperspektiv. Barns situation skall belysas.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utsatta grupper.

Frågor om folkhälsan och folkhälsans fördelning i

befolkningen skall vara centrala för kommitténs

bedömning av välfärdens utveckling under 1990-talet.

Kommittén skall redovisa den allmänna

hälsoutvecklingen i landet och de skillnader i

ohälsa som finns mellan olika sociala grupper och

hur detta förändrats under 1990-talet. Kommittén

skall lämna en delrapport senast i januari år 2000

och en slutredovisning i januari året därpå.

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har efter

uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret 1997

avseende rådet i samarbete med berörda forskningsråd

och andra organ under 1998 utarbetat ett nationellt

forskningsprogram om ojämlikhet i hälsa. Enligt

rådet är forskningsområdets samhällsrelevans

uppenbarligen mycket stor, och likaså dess potential

för inomvetenskaplig utveckling och dynamik.

Forskning på området förväntas bl.a. ge ett bättre

underlag för att bedöma politiska åtgärders

hälsokonsekvenser och till att utveckla och

utvärdera metoder ägnade att förbättra folkhälsan

och minska ojämlikheten. Forskningsprogrammet bör

bestå av stöd dels till ett nätverk av forskare inom

området, dels till forskningsprojekt inom området.

År 1994 blev folkhälsa formellt ett samarbetsområde

inom EU genom Maastricht-fördragets antagande. Inom

folkhälsoområdet har därefter ett ramprogram

antagits. Utifrån detta ramprogram genomförs för

närvarande folkhälsoprogram inom följande områden;

cancer, aids och vissa smittsamma sjukdomar,

narkotika, hälsofrämjande insatser samt

hälsoövervakning. Program för sällsynta sjukdomar

och miljörelaterade sjukdomar är fortfarande under

beredning och beslut beräknas fattas i

hälsominsterrådet i juni 1999.

EU:s ministerråd (hälsoministrarna) godkände vid

sammanträde den 12 november 1998 kommissionens

utkast till en framtida ram för gemenskapsåtgärder

på folkhälsoområdet för perioden åren 2000 till

2005. Rådsslutsatserna kommer formellt att antas vid

ett kommande rådsmöte. Kommissionen uttalade vid

sammanträdet, genom kommissionären Flynn, sitt stöd

för slutsatserna och framhöll tre frågor som

särskilt prioriterade i det fortsatta arbetet. Den

första frågan avsåg strävan att integrera

hälsoaspekterna i all gemenskapspolitik, den andra

gällde vikten av att stödja metodutveckling för att

bedöma hälsoeffekterna av gemenskapsåtgärder och den

tredje handlade om att beakta östutvidgningen.

Vid samma rådsmöte nåddes en politisk

överenskommelse som gällde ett förslag till beslut

om ett program för gemenskapsåtgärder för åren

1999-2003 för förebyggande av personskador inom

ramen för insatser på folkhälsoområdet. Den

gemensamma ståndpunkten kommer att slutligt antas

vid ett kommande rådsmöte.

Det internationella samarbetet i folkhälsofrågor har

successivt utvecklats inom såväl EU som Europarådet

och WHO. WHO:s regionalkommitté för Europa antog i

september 1998 enhälligt ett reviderat

folkhälsopolitiskt ramverk - Hälsa-för-alla 21

(Health for all in the 21st century, HFA 21) - med

riktlinjer och mål till ledning för medlemsländernas

folkhälsoarbete. Det europeiska HFA-21 bygger på

principerna i den globala hälsa-för-alla-strategi

som antogs i maj 1998 men utvecklar närmare de

områden som är viktiga för hälsosituationen inom

Europa. Ett av dessa områden är ojämlikhet i hälsa

inom medlemsländerna.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening måste insatser för att

främja folkhälsan och förebygga ohälsa ha fortsatt

hög prioritet på alla samhällsnivåer och inom

samtliga sektorer från skola, socialtjänst, hälso-

och sjukvård och frivilligorganisationer till

myndigheter på lokal, regional och nationell nivå.

Utskottet vill i sammanhanget betona vikten av

samverkan mellan de olika aktörerna och över

sektorsgränserna. Av betydelse är också de agerandes

kompetens på respektive område. Utskottet ser med

tillfredsställelse på det engagerade folkhälsoarbete

som bedrivs både på nationell och på regional-lokal

nivå. Genom Folkhälsoinstitutets verksamhet stöds

och stimuleras utvecklingen av regionala och

kommunala insatser på området.

Den Nationella folkhälsokommittén har en mycket

viktig uppgift när det gäller det framtida

folkhälsoarbetet. Utskottet gör bedömningen att

arbetet med nationella hälsomål kommer att stödja

och inspirera folkhälsoarbetet på alla

samhällsnivåer. Folkhälsokommittén har lyft fram

vissa områden som bedöms ha betydelse i det

fortsatta arbetet och skall under sommaren 1999

presentera ytterligare ett delbetänkande med

preliminära bedömningar och förslag om nationella

hälsomål och strategier som kommer att vara

vägledande för samhällets insatser för att förbättra

folkhälsan. Flera av motionsyrkandena ryms inom

kommitténs direktiv. Utskottet utgår från att

folkhälsokommittén i sitt kommande arbete kommer att

behandla dessa eller liknande frågeställningar.

Frågor som rör hälsokonsekvensanalyser eller

bedömningar har berörts, förutom av

folkhälsokommittén, även av HSU 2000 och av

Miljöhälsoutredningen. Miljöhälsoutredningen har

även tagit upp frågan om vikten av den s.k.

försiktighetsprincipen i det nationella

miljöhälsoarbetet. Vid bl.a. Folkhälsoinstitutet

bedrivs också ett arbete med att sprida och utveckla

metoder för hälsokonsekvensanalyser på regional och

lokal nivå. Utskottet anser mot bakgrund av det

sagda att motionerna So314 (c) yrkandena 2 och 3,

So374 (kd) yrkande 2, So379 (kd) yrkande 2, So399

(s) samt So460 (mp) yrkandena 2 och 13 i huvudsak är

tillgodosedda och därför bör avslås.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande

att en specialdestinering av statens inkomster för

vissa ändamål bör undvikas. Motion So460 (mp)

yrkande 11 avstyrks därför.

Utskottet delar motionärernas oro över att det

fortfarande finns påtagliga hälsoskillnader mellan

och inom olika grupper i samhället. Utskottet

vidhåller att folkhälsoarbetet med inriktning på de

mest utsatta grupperna bör intensifieras. Detta är

en förutsättning för att folkhälsan successivt skall

förbättras. Fortsatt kraftfulla åtgärder bör vidtas

för att förbättra hälsan inte minst hos barn och

ungdomar samt hos de grupper som är mest exponerade

för de största hälsoskillnaderna. Problemet med

sociala skillnader i hälsa har uppmärksammats av WHO

och redovisas som ett hälsomål i HFA-21 för Europa.

Ett intensifierat arbete i frågan pågår bl.a. inom

Folkhälsoinstitutet och saken utreds i statliga

kommittéer. Utskottet utgår ifrån att regeringen

följer utvecklingen noga och tar initiativ till de

insatser som krävs för att söka överbrygga

hälsoklyftorna i samhället. Något initiativ från

riksdagens sida med anledning av motionerna So336

(s), So379 (kd) yrkande 1 och So432 (s) behövs

enligt utskottets mening inte. Motionerna avstyrks.

Folkhälsoforskning m.m.

Motionerna

I motion So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av studier om

allergisjukdomarnas förekomst i olika

socioekonomiska grupper (yrkande 1). Enligt

motionärerna är studier om allergisjukdomarnas

förekomst i olika socioekonomiska grupper sällsynta

varför det är viktigt att sådana studier initieras.

I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samlevnadskrisen

(yrkande 11). Fungerande familjer är, enligt

motionärerna, en vinst för Sverige även i

samhällsekonomiska termer. I folkhälsoarbetet bör

ingå satsningar på äktenskapets och parförhållandets

friskvård. Det kan ske genom att forsknings- och

utvecklingsprojekt startas om att vårda relationer

och hantera konflikter som kan uppstå i en

parrelation.

I motion So314 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om folkhälsoforskning

(yrkande 4). Enligt motionärerna bör ett omfattande

forskningsprogram initieras om den sociala

gemenskapens betydelse för folkhälsan. Det behövs ny

kunskap om social integration och om vilka

mekanismer som påverkar människors livsvillkor och

levnadssätt. Forskningsprogrammet bör utgå från

mikroperspektivet och ha till syfte att belysa

familjens, de sociala nätverkens och den yttre

närmiljöns betydelse för människors hälsa.

Programmet bör vara tvärsektoriellt och omfattas av

idéhistoriker, sociologer, medicinare, antropologer

m.fl.

I motion So270 av Barbro Westerholm (fp) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om forskning om

självmord (yrkande 4). Det är, enligt motionären,

viktigt med fortsatt forskning för att förstå varför

en del människor begår självmord och för att kunna

utveckla effektiva behandlings- och

rehabiliteringsinsatser. Fortsatt forskning om

signalsubstansernas förekomst i hjärnan hos vissa

personer som begått självmord skulle kunna ge svar

på frågan vilka som är riskindivider. Motionären

menar att det bör utredas om och hur de hinder som

transplantationslagen enligt uppgift kan lägga för

sådan forskning, kan undanröjas.

I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av ny

forskning runt sambanden kemikalier-miljö-hälsa

(yrkande 12). Enligt motionärerna bör den forskning

som saknas för att "diffusa symptom" skall kunna

förklaras även för försäkringskassan prioriteras.

Det kan handla om forskning som rör sig runt samband

miljö-kemikalier-hälsa.

Bakgrund m.m.

Utskottet hänvisade i sitt betänkande 1997/98:SoU11

Folkhälsofrågor (s. 17 f.) våren 1998 bl.a. till

proposition 1996/97:5 avseende regeringens

forskningspolitik för åren 1997-1999. I

propositionen framhåller regeringen vikten av

forskning om bl.a. skillnaderna i hälsa, barns hälsa

och arbetslöshetens effekter på hälsan. Vidare

betonas att ett genusperspektiv bör införas i

forskningen. Utskottet pekade på att regeringen

genom bl.a. Folkhälsorapporten 1997 och

Miljöhälsoutredningens betänkande redan

uppmärksammats på behovet av forskning på flera av

de områden som nämndes i motionerna varför dessa

avstyrktes. I samma betänkande (s. 30) vidhöll

utskottet bl.a. att forskning rörande allergier

borde ges ökad uppmärksamhet. Riksdagen följde

utskottet.

I budgetpropositionen (1998/99:1 s. 47) anger

regeringen bl.a. att olika samarbetsavtal tecknats

mellan FHI och svenska forskningsinstitutioner för

att öka kunskapen om ohälsans sociala samband samt

översätta resultaten till förslag på konkreta

strategier för att förbättra hälsans villkor bland

utsatta grupper. FHI har under året satsat på en

förstärkning av analys- och utredningsfunktionen,

liksom på de internationella frågorna.

I samma proposition (s. 127 f.) anför regeringen

att kunskapsbehovet är stort och kontinuerligt inom

hela det socialvetenskapliga, socialpolitiska och

folkhälsopolitiska området och kan till stor del

endast tillgodoses genom satsning på forskning och

utvecklingsarbete. Inom Socialdepartementets

ansvarsområde har därvid Socialvetenskapliga

forskningsrådet (SFR) en mycket viktig roll, såväl

som finansiär gentemot forskningsvärlden som

idégivare, inspiratör och samarbetspartner för

övriga myndigheter under Socialdepartementet.

Omkring hälften av de drygt 200 miljoner kronor som

inom Socialdepartementets område årligen avsätts

till forskning slussas genom SFR. Andra myndigheter

som ger stöd till eller utför forsknings- och

utvecklingsarbete inom ramen för sina ramanslag är

bl.a. Socialstyrelsen, FHI, Statens

institutionsstyrelse, Statens beredning för

utvärdering av medicinsk metodik, Statens institut

för psykosocial miljömedicin och

Smittskyddsinstitutet. Socialstyrelsens databas

utgör en viktig grund för delar av forskningen inom

bl.a. folkhälsoområdet.

Flera myndigheter har bidragit till forskning kring

folkhälsa, som resursmässigt är det största

forskningsområdet. SFR har i samarbete med andra

myndigheter och intressenter utarbetat ett

nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i hälsa.

Utifrån konstaterandet att det föreligger stora, men

otillräckligt kända, skillnader i hälsa mellan olika

grupper i samhället föreslås ökade satsningar inom

området. Flera universitet och högskolor inrättar nu

forskningstjänster inom området och kommer att

medverka till att genomföra programmet. Även

resultat från andra myndigheter, bl.a. Statens

institut för psykosocial miljömedicin, har inneburit

väsentligt ökade kunskaper på området. Även inom EU

med flera länder har folkhälsofrågor hög prioritet.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen, i

budgetpropositionen, att de insatser som genomförts

redan har lett till ökad kunskap eller är nödvändiga

led i arbetet med att säkra kunskapstillväxten på

sikt. Regeringen bedömer därför att målet att öka

kunskapen om tillstånd, processer och effekter

rörande hälsa och social välfärd har nåtts.

Under 1998 har SFR bl.a. utrett och lämnat förslag

rörande satsningar på forskning kring det högt

prioriterade området ojämlikhet i hälsa. Den

fortsatta prioriteringen inom SFR:s ansvarsområde

kommer att påverkas av nästa forskningsproposition.

Behovet av kunskap genom forskning kommer dock även

fortsättningsvis att vara mycket stort och några

drastiska omkastningar av den långsiktiga

inriktningen är sannolikt inte att vänta. En av

flera viktiga frågor under 1999 kommer att vara

ojämlikhet i hälsa. Mot bakgrund av det förslag till

forskningsprogram som SFR presenterade våren 1998

anser regeringen att SFR bör eftersträva att inom

sin ram förstärka sin satsning på området som

komplement till övriga berörda och i programarbetet

involverade aktörers insatser.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 1999 avseende

SFR framgår att rådet fått regeringens uppdrag att

senast den 1 augusti 1999 redovisa en summarisk,

enkel och övergripande beskrivning av viktiga bidrag

till kunskapsutvecklingen inom den

socialvetenskapliga forskningen under den senaste

treårsperioden som kommit till genom stöd från SFR

samt hur dessa bidrag förhåller sig till den

allmänna kunskapsutvecklingen på området.

Regeringen har, som ovan nämnts, tillsatt en

kommitté, Välfärdsbokslut över 1990-talet (dir.

1999:7), bestående av en grupp forskare med uppdrag

att sammanställa den kunskap som finns och

identifiera de områden där behovet av ökad kunskap

kring välfärdsutvecklingen är angeläget. Centrala

frågor är därvid folkhälsan och folkhälsans

fördelning i befolkningen.

Vårdalsstiftelsen har beslutat att med början 1999

under fem år ge ett Allergicentrum vid Karolinska

sjukhuset fem miljoner kronor per år för att stärka

tvärvetenskaplig forskning och forskarutbildning med

inriktning på allergier och annan överkänslighet.

Under åren 1990-1994 genomfördes en

befolkningsundersökning inom områdena astma och

allergi i de nordiska och baltiska länderna,

European Community Respiratory Health Survey

(ECRHS). En stor uppföljningsstudie, European

Community Respiratory Health Survey II (ECRHS II),

rörande t.ex. förekomsten av astma och allergier och

analys av riskfaktorer inleds under år 1999 med

medel från bl.a. Vårdalsstiftelsen. Huvudman för den

nordiska studien är docent Christer Janson vid

Institutionen för medicinska vetenskaper,

Lungmedicin och allergologi vid Akademiska

sjukhuset i Uppsala. Studien beräknas i sin helhet

vara färdigställd år 2002.

Miljöhälsoutredningen har i sitt betänkande SOU

1996:124 som riktlinje för det nationella

miljöhälsoarbetet föreslagit att forskning och

utveckling om miljörelaterade hälsorisker bör

förstärkas.

Institutet för psykosocial medicin (IPM) skall

särskilt uppmärksamma och bidra med kunskap som

minskar de psykosociala risksituationerna i

samhället. IPM, som under senare år inriktat sin

verksamhet på såväl grundforskning som tillämpad

forskning samt kunskaps- och informationsspridning,

är organisatoriskt tätt knutet till Karolinska

Institutet. IPM:s verksamhet är inriktad på att

förstå sambandet mellan livsförhållanden, psykisk

hälsa och kroppslig hälsa. Myndighetens forskning

har särskilt koncentrerats på psykologiska och

psykofysiologiska långtidsmekanismer som

orsaksbakgrund till sambandet mellan hälsa och

psykosocial livsmiljö. Forskning bedrivs bl.a. vad

gäller betydelsen av sociala relationer i

arbetslivet.

Centrum för suicidforskning och prevention är

statens och Stockholms läns landstings centrala

expertenhet, bl.a. vad gäller självmordsforskning.

Centret är knutet till IPM vid Karolinska

Institutet. Under hösten 1998 har flera

doktorsavhandlingar i ämnet lagts fram.

Utskottets bedömning

Behovet av kunskap genom forskning på

folkhälsoområdet kommer fortsättningsvis att vara

mycket stort. Enligt utskottets mening är det därför

av vikt att folkhälsoforskning uppmuntras och

stimuleras. Stora resurser satsas också på

forskningsområdet och forskningen ökar ständigt

kunskapen rörande hälsa och social välfärd. I den

senaste forskningspropositionen har regeringen för

åren 1997-1999 framhållit vikten av

folkhälsoforskning på vissa områden.

Socialvetenskapliga forskningsrådet har nyligen

utrett och lämnat förslag rörande satsningar på

forskning kring det högt prioriterade området

ojämlikhet i hälsa. De framtida

forskningsprioriteringarna inom folkhälsoområdet

kommer att påverkas av nästa forskningsproposition.

Därutöver kan bl.a. förslag av Nationella

folkhälsokommittén och Kommittén för välfärdsbokslut

över 1990-talet få betydelse för

folkhälsoforskningens framtida inriktning. Utskottet

delar bedömningen att ojämlikhet i hälsa kommer att

vara en viktig fråga för den framtida forskningen.

Forskning sker redan på flera av de områden som tas

upp i motionerna. Regeringen har också genom

Miljöhälsoutredningens betänkande uppmärksammats på

forskningsbehovet inom området miljörelaterade

hälsorisker. Enligt utskottets mening bör riksdagen

inte ta något initiativ med anledning av motionerna

So270 (fp) yrkande 4, So314 (c) yrkande 4, So374

(kd) yrkande 1, So379 (kd) yrkande 11 och So460 (mp)

yrkande 12. Motionerna avslås därför.

Olika folkhälsoproblem

Motionerna

Två motioner rör osteoporos

I motion So220 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s,

v, kd, c, fp, mp) hemställs att riksdagen i enlighet

med vad som anförts i motionen hos regeringen begär

en redogörelse för vilka åtgärder som regeringen

avser att vidta för att införa Europeiska

kommissionens rekommendationer om åtgärder i syfte

att lindra effekterna av och förebygga en fortsatt

utbredning av folksjukdomen osteoporos. Enligt

motionärerna har forskningen på kort tid lett till

nya möjligheter att utreda, behandla och förebygga

osteoporos med goda resultat. Utvecklingen av

läkemedel och diagnosteknik erbjuder goda

behandlingsmöjligheter. Ändå är kunskapen om

sjukdomen otillräcklig inom såväl sjukvården som

bland allmänheten och hälso- och sjukvårdsansvariga.

Europeiska kommissionen har mot bakgrund härav

antagit en expertrapport om osteoporos med åtta

rekommendationer innefattande bl.a. att Europeiska

gemenskapen och medlemsländernas regeringar

uttryckligen bör fastställa att förebyggande av

osteoporos är ett viktigt mål inom hälso- och

sjukvården och starta upplysningskampanjer.

I motion So321 av Ingrid Burman m.fl. (v) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förebyggande av

osteoporos bör vara ett viktigt mål inom hälso- och

sjukvården och att ge Socialstyrelsen i uppdrag att

klarlägga tillgången till mätning av benskörhet

(yrkandena 9 och 10). Enligt motionärerna har

Europeiska kommissionen på Europaparlamentets

uppdrag framställt en rapport om osteoporos som

borde ligga till grund för arbetet i Sverige.

Rapporten innehåller åtta rekommendationer till

medlemsländerna, rekommendationer som den svenska

regeringen snarast borde se till att följa. Bland de

viktigaste är att politiker bör besluta att

förebyggande av osteoporos är ett viktigt mål inom

hälso- och sjukvården samt att personer som löper

hög risk för frakturer bör få tillgång till mätning

av bentäthet. Enligt motionärerna borde Sverige

fatta ett sådant målsättningsbeslut och

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att kartlägga

tillgången till mätning av benskörhet.

Fem motioner rör självmordsprevention

I motion Ub274 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, v, c,

fp och mp) begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till föräldrar, närstående och barn (yrkande 1).

Enligt motionärerna har barnens psykiska hälsa

försämrats dramatiskt. En trygg självkänsla är

enligt motionärerna en bas för psykisk hälsa och en

faktor som kan förebygga självmord. Viktiga

förutsättningar för utvecklingen av självkänsla är

stabila vuxenkontakter under uppväxtåren. Både små

och äldre barn behöver en daglig och trygg kontakt.

Under tonåren är den psykiska omvårdnaden mycket

viktig. Föräldrar, närstående och barn kan ibland

behöva utomståendes hjälp för att klara problemen.

Motionärerna anser det angeläget att alla kommuner

kan tillhandahålla sådan professionell hjälp. I

motionen begärs även tillkännagivande om det

nationella programmet för självmordsprevention

(yrkande 8). Motionärerna anför att Nationella rådet

för självmordsprevention presenterade ett nationellt

program för självmordsprevention 1995. Eftersom

programmet är det första i sitt slag är det av stor

betydelse att det får en nationell spridning på alla

berörda nivåer i samhället. Målsättningen bör vara

att programmet skall antas av Sveriges riksdag och

därmed få formell status som ett nationellt program.

I motion So301 av Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson

(kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

nationell handlingsplan för att förebygga

självdestruktiva handlingar och självmord bland barn

och ungdomar. Motionärerna framför att Sverige länge

haft en oförändrad och hög frekvens av självmord

bland ungdom. Självmord är nu den vanligaste

dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldrarna

15-29 år. Enligt motionärerna måste det ses som

mycket angeläget att ge Folkhälsoinstitutet i

uppdrag att sammanställa en nationell handlingsplan

för att förebygga självdestruktiva handlingar och

självmord bland i synnerhet barn och unga.

I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insatser för att

förebygga självmord (yrkande 3). Motionärerna anför

att det förebyggande arbetet måste inriktas på att

motverka att personer hamnar i denna krissituation.

Motionärerna vill vidare att Nationella rådets

program för självmords-prevention skall få nationell

status och därför bör det antas av riksdagen.

I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barn och självmord

(yrkande 10). Enligt motionärerna visar en

elevundersökning bl.a. att ungdomarna önskar att

vuxenvärlden skall bry sig, prata med dem, ha tid

med dem. Vidare anförs att bristande kontinuitet i

den psykiatriska vården kan vara en självmordsrisk

för unga.

I motion So270 av Barbro Westerholm (fp) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om spridning av det

nationella programmet för utveckling av

självmordsprevention (yrkande 1). Motionären anför

att FN definierar självmord som ett

folkhälsoproblem. I Sverige har Socialstyrelsen och

Folkhälsoinstitutet 1994 inrättat ett nationellt råd

för självmordsprevention. Inom ramen för det arbetet

har de båda myndigheterna tillsammans med Centrum

för suicidforskning och prevention presenterat ett

nationellt handlingsprogram "Stöd i

självmordskriser". Enligt handlingsprogrammet skall

målet för den självmordspreventiva verksamheten

bl.a. vara att minska antalet självmord och

självmordsförsök. För en framgångsrik

suicidprevention krävs, enligt motionären, att det

nationella programmet förs ut inte bara till

primärvård och sjukhusvård utan också till skolan,

skolhälsovården, företagshälsovården, socialtjänsten

och polisen. Vidare yrkas tillkännagivande om

psykiatrins ansvar och resurser för att tillgodose

självmordsnäras behov av stöd (yrkande 2). I

motionen framförs att i det självmordsförebyggande

arbetet som en given del ingår stöd och behandling

och omhändertagande av självmordsnära personer i

hälso- och sjukvården, stöd till anhöriga och andra

hjälpare. I motionen begärs även tillkännagivande om

anhörigas och andra närståendes behov av stöd

(yrkande 3). Motionären anför att det föreligger

brister också i stödet till anhöriga. De anhöriga

måste i högre utsträckning ges möjligheter till

professionell hjälp efter ett självmord. Den hjälpen

måste aktivt erbjudas då anhöriga många gånger inte

orkar ta egna initiativ.

Fyra motioner rör allergiprevention

I motion So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl.(kd)

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den nationella

handlingsplanen för nutrition (yrkande 3).

Motionärerna menar att ett område som lätt hamnar i

bakgrunden vid diskussioner om allergier är

födoämnesallergierna. Sverige har inte, i motsats

till exempelvis Norge och Finland, någon tydlig

hälsopolitisk strategi inom området. Den nationella

handlingsplanen för nutrition som fastställdes av

regeringen 1995 är ganska allmänt hållen och saknar

åtgärdsförslag. Vidare framställs krav på

tillkännagivande om en nationell handlingsplan mot

allergier (yrkande 6). Enligt motionärerna bör en

nationell handlingsplan för förstärkt förebyggande

av allergier och astma tas fram. Motionärerna pekar

på att både Danmarks och Norges regeringar fattat

beslut om sådana planer. Slutligen begärs

tillkännagivande om skolhälsovården (yrkande 7).

Motionärerna anför att det, för att öka förståelsen

och kunskapen om allergier/astma, är mycket

angeläget att utbilda skolpersonalen.

Skolhälsovården måste ges förutsättningar att

identifiera och hjälpa till att förebygga

allergirisker i barnens arbetsmiljö.

I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en utredning bör

tillsättas om hur allergier bland skolelever kan

förebyggas (yrkande 4). Motionärerna ser allvarligt

på att så många barn i skolan har allvarliga

allergiproblem. Förutom den rent medicinska och

psykiska belastningen medför det också svårigheter

att tillgodogöra sig undervisningen. Motionärerna

kräver att en utredning tillsätts om vad som gjorts

och kan göras för att förebygga allergier bland

skoleleverna.

I motion So371 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin

(c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att man

gör en utredning om allergifrågor och ett

tillkännagivande om att det samlade

informationsansvaret för allergifrågorna bör ligga

på Folkhälsoinstitutet (yrkandena 2 och 3). Enligt

motionärerna breder allergisituationen ut sig

kraftigt inom flera områden. Det finns, enligt

motionärerna starka samband mellan ute- och

innemiljön, huden och maten. Det behövs en utredning

om allergifrågorna, och det samlade

informationsansvaret bör ligga på

Folkhälsoinstitutet, även beträffande

allergisanering av skolor och daghem.

I motion So375 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbildning av mödra- och

barnavårdens personal i allergiprevention (yrkande

3). Motionärerna anför att allergier är ett växande

folkhälsoproblem i hela den industrialiserade

världen. Det är angeläget att förebygga att små barn

utvecklar allergi. Mödra- och barnhälsovårdens

personal bör härvidlag få en utökad roll. Utbildning

vad gäller möjligheter till allergiprevention och

metoder för att få föräldrar att handla

allergiförebyggande är viktigt. Vidare begärs ett

tillkännagivande om utökade satsningar på

allergiprevention vid Folkhälsoinstitutet eller i

fristående organ (yrkande 4). Enligt motionärerna

har Folkhälsoinstitutet ett program för

allergiprevention. Institutets insatser är, i

förhållande till omfattningen av allergi och

möjligheterna att förebygga, för små. Motionärerna

menar att ett nytt uppdrag till Folkhälsoinstitutet

eller ett fristående organ bör övervägas.

Två motioner rör skadliga ljudnivåer

I motion So283 av Marie Engström (v) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av åtgärder för begränsning av

skadliga ljudnivåer. Motionären anför att drygt 9 %

av befolkningen har hörselnedsättning och att

hörselskada är ett dolt handikapp. Det är nödvändigt

att åtgärder vidtas för att förhindra att antalet

hörselskador ökar. Det är viktigt att man arbetar

förebyggande med tanke på att många ungdomar utsätts

för risker. Regler och rekommendationer som

fastställer maximala ljudnivåer på musikkonserter

måste, enligt motionären, också kombineras med

riktlinjer för hur dessa skall efterlevas.

Regeringen bör därför återkomma med förslag till

åtgärder för begränsning av skadliga ljudvolymer.

I motion So212 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förebyggande

insatser (yrkande 5). Att minska bullerstörningarna

i samhället så att ljudnivåerna sänks och färre

människor utsätts för buller är, enligt

motionärerna, en viktig åtgärd för att förebygga

förekomsten av hörselskador och andra hälsoproblem

till följd av buller, t.ex. sömnsvårigheter.

Folkhälsoinstitutet bör, i syfte att förebygga

hörselskador, få ett uppdrag som innebär samlade

insatser mot hälsoskadligt buller och andra

bullerrelaterade hälsoproblem.

Övriga folkhälsofrågor

I motion So388 av Barbro Westerholm (fp) m.fl.

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om återkommande

nationella kostundersökningar (yrkande 1). Kunskapen

om olika befolkningsgruppers matvanor skulle kunna

vara bättre om Sverige, enligt motionärerna,

genomförde nationella kostvaneundersökningar med

denna inriktning. Folkhälsoinstitutet bör därför få

ett nationellt ansvar för att inhämta data som

belyser olika gruppers matvanor. Den kunskapen

behövs för en effektiv hälsoupplysning på

kostområdet. Vidare begärs tillkännagivande om

nationell hälsopolitik på kostområdet (yrkande 2).

Motionärerna anför att Sverige behöver utveckla en

nationell hälsopolitik inom kostområdet. Politiken

bör inrymma t.ex. åtgärder för ökad kunskap om

kosten och kostens betydelse för hälsan riktad till

speciella riskgrupper, men också till barn och

ungdom. Skolmåltiden kan här tjäna som pedagogiskt

verktyg. I motionen yrkas även tillkännagivande om

en nationell handlingsplan för fysisk aktivitet

(yrkande 3). Motionärerna anför att den slutsats man

kan dra av olika undersökningar är att vi rör oss

allt mindre, att fördelningen är ojämn mellan könen

och i olika samhällsklasser samt att den minskade

fysiska aktiviteten kan leda till en ökning av

sjukligheten och för tidig död. Det behövs ett

nationellt handlingsprogram som bl.a. bör inrymma en

förstärkning av ämnet idrott och hälsa i skolan.

I motion So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till

känna vad i motionen anförts om att generell

arbetstidsförkortning är en folkhälsofråga (yrkande

1). Motionärerna anför att ett enkelt sätt att höja

människors uppfattning om sin livskvalitet är att

låta alla som önskar förkorta sin arbetstid. Det ger

piggare arbetstagare, närvarande föräldrar/anhöriga,

engagerade medborgare och fler arbetstillfällen. Det

är inte konstruktivt att en del av oss arbetar mer

än vi orkar samtidigt som andra av oss inte får

hjälpa till.

I motion So266 av Carina Hägg (s) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att utöka

antalet vaccinationer mot tuberkulos. Enligt

motionären behövs en förnyad kamp mot TBC. Om inte

verksamma åtgärder sätts in kommer 70 miljoner

människor att dö i TBC de närmaste åren enligt WHO.

Under det senaste decenniet har i genomsnitt 550

fall av aktiv TBC per år registrerats i Sverige.

Ökningen av resistenta bakteriestammar på olika håll

i världen beror bl.a. på att man har försummat att

övervaka behandlingen, svåra sociala levnadsvillkor

och felanvändning av antibiotika. Motionären menar

att det, med hänsyn till utvecklingen, finns all

anledning att vidmakthålla de kunskaper om

tuberkulos som finns inom hälso- och sjukvården

samt påkalla en skärpt vaksamhet. Den i

Socialstyrelsens allmänna råd rekommenderade

selektiva vaccinationen mot tuberkulos av barn och

ungdomar, som löper ökad risk att utsättas för

smitta bör utvidgas till att omfatta fler.

I motion So271 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

folkhälsoprogram vid sjukdomar i rörelseorganen.

Enligt motionären är sjukdomar i rörelseorganen ett

stort problem, både för de drabbade och för

samhällsekonomin i stort. Mot denna bakgrund borde

det vara angeläget att Sverige utarbetar ett

nationellt folkhälsoprogram för dessa sjukdomar. Den

danska modellen kan därvid tjäna som föredöme.

Bakgrund och tidigare behandling

Senast våren 1998 behandlade utskottet i betänkande

1997/98:SoU11 Folkhälsofrågor (s. 30 f.)

motionsyrkanden om olika folkhälsoproblem. I

betänkandet, vartill hänvisas, redogjordes bl.a. för

vad Folkhälsorapporten 1997 tagit upp vad gäller

folksjukdomar, t.ex. allergi, rörelseorganens

sjukdomar och tuberkulos, samt självmord.

Utskottet anförde bl.a. att det såg allvarligt på

den ökande förekomsten av allergier och annan

överkänslighet. Utskottet vidhöll att såväl det

förebyggande arbetet som vården och behandlingen av

de allergisjuka borde ges ökad uppmärksamhet, liksom

forskning och långsiktigt kompetensuppbyggande i

övrigt. Utskottet anförde att det sedan länge på

bred front pågår verksamheter med syfte att

förebygga allergi och lindra dess verkningar.

Utskottet utgick vidare från att allergier kommer

att tas upp såväl av Kommittén för nationella

hälsomål som i det kommande nationella

handlingsprogrammet för att minska den

miljörelaterade ohälsan. Något initiativ av

riksdagen med anledning av motionerna ansågs inte

behövas och dessa avstyrktes.

När det gällde motionsyrkanden om satsningar på

vissa sjukdomar vidhöll utskottet att det i första

hand är sjukvårdshuvudmännen som har att bedöma

dessa frågor. Utskottet ville åter framhålla att de

riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och

sjukvården som riksdagen ställt sig bakom inte låter

sig förena med att generellt prioritera vissa

sjukdomar före andra. Det som togs upp i de aktuella

motionerna (bl.a. rörande osteoporos) borde enligt

utskottets mening bedömas inom det enskilda

landstinget med ledning av de principer och

riktlinjer för prioritering som fastställts.

Socialstyrelsen skall vid behov tillhandahålla

underlag för bedömningarna. Enligt utskottet borde

riksdagen inte göra något tillkännagivande med

anledning av motionerna. De aktuella motionerna

avstyrktes.

Enligt utskottet är det självfallet mycket

angeläget att på alla sätt förebygga självmord.

Utskottet hänvisade till att

Barnpsykiatriutredningen i sitt huvudbetänkande

bl.a. kommer att föreslå olika insatser för att

förebygga uppkomst och försämring av psykiska

problem hos barn och ungdomar. Såväl HSU 2000 som

Barnkommittén har framhållit att det förebyggande

psykosociala arbetet genom kuratorer och psykologer

i skolan bör värnas. Centrum för suicidforskning och

prevention arbetar på bred front, bl.a. genom att

anordna undervisning om självmordsprevention för

personal inom bl.a. hälso- och sjukvården,

socialtjänsten och skolan. Utskottet förutsatte att

arbetet med att förebygga självmord och psykisk

ohälsa fortsatte och att det nationella programmet

för självmordsprevention sprids till alla berörda.

Enligt utskottets mening behövdes inte något

tillkännagivande till regeringen. Motionerna på

detta område avstyrktes därför.

Utskottet pekade vidare på att enligt

Arbetstidskommitténs slutbetänkande kunde inte några

säkra slutsatser rörande sambandet mellan kortare

arbetstid och förbättrad hälsa dras på grundval av

de studier som hittills genomförts på området.

Riksdagen borde enligt utskottet inte göra något

tillkännagivande till regeringen med anledning av

motionsyrkandet, som avstyrktes.

Utskottet ansåg också att alltför hög ljudnivå på

diskotek eller konserter kunde utgöra risk för

hörselnedsättning eller tinnitus. Åtgärder mot

sanitära olägenheter i form av hög ljudnivå kunde

vidtas med stöd av hälsoskyddslagen. Utskottet ansåg

det inte nödvändigt att införa särskild lagstiftning

om ljudvolymsbegränsning på diskotek och konserter

och avstyrkte därför motionsyrkandena i frågan.

Riksdagen gjorde samma bedömningar som utskottet.

I budgetpropositionen (s. 47) anges vidare bl.a. att

FHI skall bidra till att uppfylla målen för

utgiftsområdet genom att främja likvärdiga

förutsättningar för en god hälsa för hela

befolkningen. Den fortsatta satsningen på kvinnors

hälsa utgår bl.a. från hälso- och sjukvården som

arbetsplats för många lågutbildade kvinnor.

Satsningar har även inletts för att utveckla

folkhälsoarbetet bland äldre och invandrare samt

inom området hälsomiljö med inriktning på

inomhusluft.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt

delbetänkande Hur skall Sverige må bättre? - första

steget mot nationella folkhälsomål (SOU 1998:43)

redovisat vissa utgångspunkter och principer som

kommittén bedömer bör vara vägledande i det

fortsatta arbetet med nationella folkhälsomål och

strategier. Kommittén har prioriterat ett antal

områden som bedöms ha en central roll i en framtida

nationell folkhälsostrategi nämligen: ohälsosam

stress, sociala nätverk, tobak och alkohol, mat,

psykisk hälsa, allergier, skador, arbetsplatsen,

boendet och närmiljön, hälsopolitiska

jämlikhetsstrategier, folkhälsoinsatser för barn och

ungdomar och folkhälsoinsatser för äldre.

Enligt kommittén kommer ett delbetänkande

innehållande preliminära bedömningar och förslag om

nationella hälsomål och strategier att presenteras

under sommaren år 1999 samt ett huvudbetänkande med

slutligt förslag om sådana mål och strategier att

läggas fram under sommaren/hösten år 2000.

Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende

FHI (punkt 3) under rubriken Uppdrag framgår att

institutet skall ta fram innehåll och utveckla

metoder för att bättre nå föräldrar med information

i bl.a. allergiförebyggande syfte. Arbetet skall

inriktas mot de verksamheter som kommer i kontakt

med barn och föräldrar, t.ex. mödra- och

barnavårdscentraler och vårdcentraler. Arbetet skall

ske i samråd med Socialstyrelsen och

Landstingsförbundet samt eventuellt andra berörda

myndigheter och organisationer. Uppdraget skall

redovisas till regeringen senast den 31 mars år

2000.

Nationella riktlinjer för allergi i skolan har

nyligen utarbetats av Skolläkarföreningen,

Riksföreningen för skolsköterskor, Astma- och

allergisjuksköterskeföreningen, Barnläkarföreningen,

Astma- och Allergiförbundet, Skolledarförbundet och

FHI. Riktlinjerna skall under våren 1999 remitteras

till bl.a. landsting och kommuner.

Enligt regleringsbrevet för FHI avseende budgetåret

1999 (punkt 2) skall FHI tillsammans med Boverket

och andra berörda myndigheter och organisationer

initiera aktiviteter med inriktning mot

inomhusmiljön där barn och ungdom vistas. Detta bör

ske inom ramen för Innemiljöåret 1999. Uppdraget

skall redovisas senast den 31 januari år 2000.

FHI har tillsammans med ett antal andra myndigheter

m.fl. inom myndighetsnätverket INSHE (Inomhusmiljö,

samverkan, hälsa, energieffektivitet) tagit

initiativet till en stor informationssatsning om

innemiljö, Inne 99. Under innemiljöåret 1999 kommer

innemiljön att belysas ur olika aspekter, bl.a. vad

gäller allergier. FHI samordnar projektet. Syftet

med satsningen är att få beslutsfattare i företag,

myndigheter och organisationer att uppmärksamma

behovet av en sund och hälsosam innemiljö. Sambandet

mellan innemiljön och hälsan utgör grunden och skall

lyftas fram. Under det första kvartalet 1999 kommer

satsningen att fokusera på barns innemiljöer i

skolor och daghem. Under de därpå följande kvartalen

kommer innemiljön att belysas vad gäller offentliga

lokaler, den egna bostaden samt arbetsplatser (utom

industrin), kontor, sjukhus m.m.

Socialminister Lars Engqvist har den 27 januari 1999

i ett skriftligt svar på en fråga om osteoporos

(1998/99:265) anfört bl.a. följande:

Regeringen gav i regleringsbrevet för år 1998

Folkhälsoinstitutet (FHI) i uppdrag att ta fram ett

underlag som redovisar nationella och

internationella erfarenheter av vilka möjligheter

som finns att arbeta sjukdomsförebyggande och

hälsofrämjande bland äldre. Med anledning av ca

70 000 anmälda frakturer per år till följd av

osteoporos hos äldre har FHI särskilt prioriterat

förekomst av och förebyggande åtgärder för att

förhindra osteoporos. FHI redovisade uppdraget i

september 1998. FHI:s slutsatser är att det går att

förebygga osteoporos bl.a. genom goda levnadsvanor.

Bra kostvanor och fysisk aktivitet har en positiv

effekt på skelettets hållfasthet medan rökning har

en negativ effekt. Fysisk aktivitet har även en

positiv effekt på uppbyggnaden av muskelmassa och på

falltendensen. FHI framhåller också att det går att

börja förebygga osteoporos även i högre åldrar. Den

positiva effekten av t.ex. fysisk aktivitet är till

stor del knuten till fortlöpande aktivitet.

Regeringen har i regleringsbrevet för år 1999 gett

FHI två uppdrag som berör hälsofrämjande bland

äldre. Det första handlar om att göra år 2001 till

ett fysiskt aktivitetsår. Det andra är en

fortsättning på det tidigare uppdraget angående

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder

bland äldre. Uppdraget avser att FHI skall vara

pådrivande i det hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande arbetet för äldre på nationell,

lokal och regional nivå.

När det gäller diagnostisering och behandling av

osteoporos gjorde Statens beredning för utvärdering

av medicinsk metodik (SBU) år 1995 en utvärdering av

mätning av bentäthet. I SBU:s rapport framkommer att

det finns svårigheter att med dagens mätmetoder

fastställa förekomst av benskörhet på ett tidigt

stadium. SBU angav i sin rapport att det inte finns

vetenskapligt underlag för att rekommendera

bentäthetsmätningar för vare sig generell

massundersökning, riktad screening eller

hälsoundersökningar av symtomfria individer.

Att erbjuda hälso- och sjukvård av god kvalitet är

som bekant en uppgift för sjukvårdshuvudmännen. När

det gäller rutinmässiga screeningundersökningar för

vissa grupper är det landstingens sak att avgöra om

sådana skall utföras.

Den parlamentariskt sammansatta Nationella

folkhälsokommittén har till uppgift att utarbeta

förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen

samt föreslå strategier för hur målen skall uppnås.

Av kommitténs direktiv framgår att en av de

viktigare uppgifterna är att uppmärksamma och belysa

skillnader i hälsa mellan män och kvinnor. Mot

bakgrund av att en så stor grupp kvinnor drabbas av

osteoporos förutsätter jag att sjukdomen blir

föremål för uppmärksamhet i kommitténs arbete.

Från Socialstyrelsen har inhämtats att en studie

(state of the art) rörande kunskapsläget för den

kliniska verksamheten avseende osteoporos kommer att

genomföras med början 1999 av bl.a. styrelsens

expertgrupp i ortopedi. Studien, som även skall ske

med utblick mot forskningssidan, kommer att

innefatta bl.a. kunskapsunderlag, diagnostik,

behandling och uppföljning. Projektledare är

professor Olof Johnell.

Europeiska kommissionen har i juni 1998 publicerat

en expertrapport, Att bygga starka ben och förebygga

frakturer. Europeiska Gemenskapens rapport om

Osteoporos - Förebyggande åtgärder. Rapporten

innehåller bl.a. åtta rekommendationer att antas av

hela EU och dess medlemsländer, t.ex. att anta

osteoporos som en prioriterad sjukdom för hälso- och

sjukvården och initiera hälsoprogram.

Miljöhälsoutredningen har, som ovan nämnts, lagt

fram ett förslag till nationellt handlingsprogram

för att minska den miljörelaterade ohälsan i Sverige

i betänkandet Miljö för en hållbar hälsoutveckling

(SOU 1996:124). I utredningens förslag till

handlingsprogram tas bl.a. buller upp som en

särskild miljörelaterad hälsorisk som behöver

åtgärdas. Som ett övergripande hälsomål anges att

bullerstörningana i samhället kraftigt skall

begränsas. Betänkandet har efter remissomgång

överlämnats till den parlamentariska beredningen om

mål i miljöpolitiken (dir. 1998:45). I sitt arbete

skall beredningen beakta Miljöhälsoutredningens

förslag till handlingsplan. Beredningen skall

redovisa sina uppdrag med ett första förslag till

delmål och åtgärder senast den 1 oktober 1999. En

slutredovisning av resultatet av arbetet skall ske

senast den 1 juli år 2000.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 1999 avseende

Socialstyrelsen har regeringen, som ovan nämnts,

givit styrelsen i uppdrag (punkt 8) att senast den

31 mars år 2001 till regeringen överlämna en Social

rapport och en Folkhälsorapport. Socialstyrelsen

skall i samband med folkhälsorapporteringen redovisa

det nationella läget beträffande miljörelaterad

ohälsa.

I Socialstyrelsens allmänna råd 1990:6 Tuberkulos.

Förebyggande åtgärder rekommenderas selektiva

vaccinationer av bl.a. barn och ungdom.

Socialstyrelsen har tillsammans med

Smittskyddsinstitutet och Smittskyddsläkarföreningen

gett ut Tuberkulos, Strategidokument 1997. Enligt

dokumentet bör Socialstyrelsens rekommendationer om

selektiva vaccinationer följas med vissa

förtydliganden.

Från Socialstyrelsen har inhämtats att de allmänna

råden rörande vaccination mot TBC kommer att ses

över. Enligt Socialstyrelsens bedömning visar dock

TBC en sjunkande trend i Sverige, och det kommer

inte att föreslås att dessa vaccinationer utökas.

Från Smittskyddsinstitutet har inhämtats att det

från institutets sida inte finns något önskemål om

att öka omfattningen av aktuella vaccinationer.

Från FHI har vad gäller självmordsprevention

inhämtats bl.a. att institutet arbetar i en

samrådsgrupp tillsammans med Socialstyrelsen och

Centrum för suicidforskning och prevention för att

uppfylla intentionerna i det nationella

handlingsprogrammet för självmordsprevention. FHI

kommer tillsammans med primärvården m.fl. i

Älvsborgs kommun att kartlägga preventiva åtgärder

inom öppenvården mot självmord. Vidare samarbetar

FHI med professor Jan Thorson i en studie rörande

självmordsförsök med läkemedelsförgiftning. Studien

kommer troligen att innehålla förslag på preventiva

åtgärder, t.ex. vad gäller förskrivning. FHI arbetar

också med att i det nationella skadeprogrammet En

säker och trygg kommun integrera

självmordspreventionsfrågorna. Två "säkra" kommuner,

Arjeplog och Borås, har handlingsprogram rörande

självmord.

Slutbetänkandet av Barnpsykiatrikommittén, Det

gäller livet, Stöd och vård till barn och ungdomar

med psykiska problem (SOU 1998:31), bereds som ovan

nämns av Regeringskansliet. Utredningen har anlagt

ett folkhälsoperspektiv på barns och ungdomars

ohälsa.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 1999 avseende

FHI framgår under rubriken Uppdrag bl.a. att

institutet i brett samråd med berörda myndigheter

och organisationer, skall göra år 2001 till ett

fysiskt aktivitetsår. Förberedelseplanerna för

genomförandet av året skall redovisas till

regeringen senast den 30 juni 2000 (punkt 1). Vidare

framgår att FHI skall förmedla och sprida kunskap om

WHO:s Hälsa för alla-mål (Health21) med inriktning

på de delar som avser hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande insatser. Detta skall ske i

samråd med Nationella folkhälsokommittén och

Socialstyrelsen (punkt 4).

Under våren 1998 överlämnade Idrottsutredningen sitt

slutbetänkande Idrott och motion för livet - Statens

stöd till idrottsrörelsen och friluftslivets

organisationer (SOU 1998:76). I betänkandet redogörs

för ett antal förslag till nya och tydligare mål för

stödet till idrotten. Förslagen syftar till att

bl.a. öka intresset bland medborgarna för fysisk

aktivitet i syfte att uppnå en god folkhälsa.

Betänkandet remissbehandlades under hösten 1998.

Regeringen har aviserat en proposition om

idrottspolitik till den 5 maj 1999.

Utskottets bedömning

I motionerna So220 (m, s, v, kd, c, fp, mp) och

So321 (v) yrkandena 9 och 10 efterlyses åtgärder för

att öka kunskapen om osteoporos såväl bland

allmänheten som bland hälso- och sjukvårdsansvariga.

Motionärerna nämner bl.a. Europeiska kommissionens

rekommendationer om åtgärder i syfte att lindra

effekterna av och för att förebygga en fortsatt

utbredning av osteoporos.

Folkhälsoinstitutet arbetar för att främja

folkhälsan bl.a. inom områdena fysisk aktivitet och

kost och har särskilt prioriterat förebyggande

verksamhet mot osteoporos. Även Nationella

folkhälsokommittén har prioriterat bl.a. dessa

områden. Vidare förväntas kommittén uppmärksamma och

belysa skillnader i hälsa mellan män och kvinnor,

varför det förutsätts att sjukdomen blir föremål för

uppmärksamhet i kommitténs arbete.

Utskottet har under senare år regelmässigt uttalat

att utskottet inte ställer sig bakom motionskrav på

insatser mot olika sjukdomar eller att vården av

dessa bör organiseras på visst sätt. Det ankommer i

första hand på sjukvårdshuvudmännen att bedöma dessa

frågor. De riktlinjer för prioriteringar inom hälso-

och sjukvården som riksdagen ställt sig bakom låter

sig heller inte förena med att prioritera vissa

sjukdomar före andra. Utskottet vidhåller denna

inställning. Enligt utskottets mening är det dock

viktigt att hälso- och sjukvårdens arbete följs upp

och analyseras. Socialstyrelsen skall vid behov

tillhandahålla underlag för bedömningarna. Utskottet

utgår från att Socialstyrelsens kommande studie

rörande den kliniska verksamheten avseende osteo-

poros kommer att påverka hälso- och sjukvårdens

insatser på området. Utskottet erinrar slutligen om

att det pågår ett utvecklingsarbete med att

fastställa nationella riktlinjer för vissa diagnoser

eller sjukdomstillstånd där det finns konsensus om

adekvata metoder för diagnostik och

behandlingsåtgärder.

Mot bakgrund av det sagda anser utskottet inte att

riksdagen bör göra något tillkännagivande med

anledning av motionerna, varför dessa avstyrks.

Utskottets ovan redovisade inställning till

yrkanden avseende åtgärder mot särskilda sjukdomar

innebär att utskottet inte heller kan ställa sig

bakom motionskravet i motion So266 (s) om att öka

omfattningen av TBC-vaccinationerna. Varken

Socialstyrelsen eller Smittskyddsinstitutet anser

för övrigt att en sådan ökning är motiverad.

Motionsyrkandena i So271 (s) och So388 (fp) som,

utan samband med osteoporos, rör folkhälsoprogram

för sjukdomar i rörelseorganen samt kost och fysisk

aktivitet får anses i huvudsak tillgodosedda genom

det arbete som bedrivs av FHI och de statliga

kommittéer som för närvarande arbetar med dessa

frågor. Motionerna avslås.

Utskottet vill åter framhålla självklarheten och den

stora vikten av att det självmordspreventiva arbetet

bedrivs på bred front. Ett förebyggande arbete

utförs också av bl.a. Folkhälsoinstitutet och

Centrum för suicidforskning och prevention.

Utskottet förutsätter att detta arbete fortsätter

och att det nationella programmet för

självmordsprevention sprids till alla berörda.

Nationella folkhälsokommittén har lyft fram bl.a.

området psykisk ohälsa som ett av de områden som

bedöms få en central roll vid formuleringen av

nationella folkhälsomål och strategier.

Barnpsykiatriutredningens slutbetänkande bereds för

närvarande inom Regeringskansliet. Enligt utskottets

mening bör riksdagen inte göra något

tillkännagivande till regeringen. Motionerna So270

(fp) yrkandena 1-3, So301(kd), So379 (kd) yrkande 3,

So464 (fp) yrkande 10 och Ub274 (kd, m, v, c, fp,

mp) yrkandena 1 och 8 avstyrks.

Ökningen av andelen personer med allergier och annan

överkänslighet är enligt utskottets mening ett

allvarligt folkhälsoproblem. När utskottet senast

våren 1998 behandlade motionsyrkanden rörande

allergier uttalades att det förebyggande

folkhälsoarbetet liksom forskning och

kompetensutveckling på detta område borde få ökad

uppmärksamhet. Utskottet gör nu ingen annan

bedömning. Ett brett nationellt folkhälsoarbete

pågår också för att förebygga allergier. Vidare

bedrivs forskning på området. Nationella

folkhälsokommittén har också lyft fram området

allergier som ett av flera områden som bedöms få

betydelse vid kommitténs formulering av nationella

mål och strategier för folkhälsan. Utskottet utgår

därför från att kommittén kommer att uppmärksamma

allergifrågan framöver. Något initiativ av riksdagen

med anledning av motionerna So371 (c) yrkandena 2

och 3, So374 (kd) yrkandena 3, 6 och 7, So375 (mp)

yrkandena 3 och 4 och So379 (kd) yrkande 4 behövs

inte, varför dessa avstyrks.

När det gäller skadliga ljudnivåer ur

folkhälsoperspektiv framgår av bakgrunden ovan att

frågan behandlas av den parlamentariska beredning

som regeringen nyligen tillsatt. Utskottet anser

inte att riksdagen bör föregripa beredningens

förslag. Socialstyrelsen har i allmänna råd, Buller

inomhus och höga ljudnivåer (SOSFS 1996:7), givit

riktvärden och rekommendationer om gränser för

buller att tillämpas då ljudkällan är t.ex. diskotek

eller konserter och gäller för aktiviteter både

inomhus och utomhus. Åtgärder mot olägenheter för

människors hälsa i form av hög ljudnivå kan vidtas

med stöd av miljöbalken. Kommunerna har enligt

balken huvudansvaret för miljöskyddet ute i

kommunerna. Mot denna bakgrund anser utskottet att

motionerna So212 (fp) yrkande 5 och So283 (v) skall

avstyrkas.

Utskottet har vid den senaste behandlingen av

motionsyrkanden som rör sambandet

arbetstidsförkortning och folkhälsa våren 1998 inte

ansett att något tillkännagivande till regeringen

borde göras. Utskottet vidhåller denna inställning.

Motion So460 (mp) yrkande 1 avstyrks därför.

Smittskyddslagen m.m.

Motionerna

I motion So338 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tvångsåtgärder (yrkande

1). Motionären anför att hon starkt vänder sig mot

den grundsyn som genomsyrar smittskyddslagen och som

går ut på att tvång och kontroll värderas högre än

respekt och förtroende. Många av de mål som

tvångsåtgärderna avser uppnå kan lika gärna, och

ofta effektivare, uppnås med metoder som bygger på

frivillighet. Motionären menar vidare att lagen om

psykisk tvångsvård och lagen om vård av missbrukare

kan användas om samhället vill tillgripa

tvångsåtgärder mot de människor som bär på

smittsamma sjukdomar. Vidare begärs tillkännagivande

om smittskyddsläkarens roller (yrkande 2). Enligt

motionären har smittskyddsläkaren flera roller som

läkare, myndighet med uppgift att leda

smittskyddsarbetet samt i de fall smittskyddsärenden

går vidare till förvaltningsdomstol den åtalades

motpart. Motionärerna menar att denna ordning leder

till bristande rättssäkerhet. I motionen begärs

också tillkännagivande om patienters

förhållningsregler (yrkande 3). Motionären anför att

de förhållningsregler som behandlande läkare kan ge

en hivsmittad enligt smittskyddslagen är utformade

av en fristående förening, Sveriges

smittskyddsläkareförening. Detta är en brist ur

rättssäkerhetssynpunkt. Riksdagen bör uttala att

dessa regler skall utformas av en myndighet.

Slutligen begärs även tillkännagivande om att

bastuklubbslagen bör upphävas (yrkande 4). Genom att

sexuella kontakter förbjuds tvingas verksamheter gå

under jorden och hivpreventionen försvåras. Enligt

motionären är Sverige det enda land i västvärlden

som infört ett totalförbud mot bastuklubbar. I andra

länder har motsvarande inrättningar ofta blivit

platser för ett framgångsrikt preventions- och

upplysningsarbete mot hiv. De domslut som avkunnats

enligt bastuklubbslagen inger också oro. Motionären

anför att argumentet att förebygga hivspridning inte

är hållbart eftersom bastuklubbs-lagen förhindrar

alla slags sexuella kontakter på dessa inrättningar,

inte bara de smittfarliga kontakterna.

Bakgrund m.m.

Utskottet har behandlat motioner rörande den s.k.

bastuklubbslagen senast i betänkandena 1997/98:SoU2

Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor och SoU11

Folkhälsofrågor. I det förra betänkandet redovisades

tillkomsten av den s.k. bastuklubbslagen samt

direktiven för Smittskyddskommittén (dir. 1996:68).

Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa

regeringens kommande förslag på området. Motionen

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1997/98:3).

Utskottet pekade också på att Smittskyddskommittén

enligt direktiven även skall utvärdera

smittskyddslagens bestämmelser om tvångsåtgärder

samt genomgående uppmärksamma och analysera frågor

kring rättssäkerheten för den enskilde.

Utskottet vidhöll i det senare betänkandet sin

inställning att riksdagen inte bör föregripa

regeringens kommande förslag på området. Motionerna

avstyrktes därför. Riksdagen följde utskottet.

Från Socialdepartementet har inhämtats att kommittén

planerar att lägga fram sitt betänkande den 31 mars

1999.

Utskottets bedömning

Smittskyddskommittén kommer inom kort att avlämna

sitt slutbetänkande. Utskottet vidhåller sin

inställning att riksdagen inte bör föregripa ett

kommande regeringsförslag på området. Motion So338

(mp) avstyrks.

Tobaksautomater

I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

tobakens skadeverkningar (yrkande 6 delvis). Enligt

motionärerna bör riksdagen fatta beslut om förbud

mot tobaksautomater.

I motion So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbud mot tobaksautomater

i lokaler där ungdom under 18 år äger tillträde

(yrkande 4). Motionärerna vidhåller kravet på förbud

för tobaksautomater i lokaler där ungdom under 18 år

äger tillträde.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet har senast behandlat frågan om

tobaksförsäljning via automater våren 1998 i

betänkande 1997/98:SoU20 Tobaksfrågor (s. 6).

Utskottet an-förde bl.a. följande.

Förbudet att sälja tobaksvaror till den som är under

18 år gäller oavsett försäljningsform. När det

gäller försäljning via automat vill utskottet påpeka

att gällande lagstiftning innehåller krav på

näringsidkaren att i sådant fall sörja för att

försäljningen organiseras på sådant sätt att

underåriga hindras från att använda automaten.

Kommunerna har tillsynsansvar över att åldersgränsen

för försäljning av tobak följs av handeln. Utskottet

utgår från att kommunerna noga följer denna typ av

försäljning.

Utskottet vidhöll sin tidigare inställning i

betänkande 1996/97:SoU9 Tobaksfrågor att något

förbud mot tobaksförsäljning via automat inte skulle

införas. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet. I betänkandet behandlades 22

motionsyrkanden om olika tobaksfrågor. Till

betänkandet fogades sex reservationer och ett

särskilt yttrande.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i

frågan. Motionerna So227 (mp) yrkande 4 och So379

(kd) yrkande 6 delvis avstyrks.

Tobaksförebyggande åtgärder

I motion So307 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,

v, kd, c, mp) hemställs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

övervakning av åldersgränsen (yrkande 2).

Motionärerna pekar på att vi i Sverige har en

tobakslag med åldersgräns för utköp. Rapporter säger

dock att denna åldersgräns inte respekteras. Det är

viktigt att kommunerna och Socialstyrelsen tar sin

tillsynsuppgift på allvar.

I motion So377 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell

(kd) begärs tillkännagivande om vad som i motionen

anförts om vikten av att alla barn och ungdomar får

en rökfri uppväxtmiljö (yrkande 3). För barn som

växer upp i ett hem där någon röker ökar risken för

bronkit, lunginflammation, astma och allergier.

Enligt motionärerna är det oförsvarligt om man inte

tar alla möjligheter att upplysa och informera

föräldrar om vikten av att ge sina barn en rökfri

miljö. Vidare begärs tillkännagivande om vikten av

en rökfri graviditet för barnets hälsa och av att

hjälp att sluta röka erbjuds föräldrarna så att

rökstoppet blir permanent (yrkande 4). Enligt

motionärerna bör intensiv utbildning med noggrann

resultatinriktad uppföljning ges blivande föräldrar

för att visa vikten av rökfrihet under graviditeten

och av att sedan ge sitt barn en rökfri uppväxt.

Detta arbete bör kontinuerligt följas upp på

barnavårdscentralerna, där undervisningen bör

fördjupas med barnets behov i centrum men också

betydelsen av föräldrarnas goda hälsa. I samma

motion begärs ett tillkännagivande om vikten av en

allsidig och kontinuerlig undervisning om den risk

för hälsan som tobaksbruket innebär så att ungdomar

aldrig börjar röka (yrkande 5). Enligt motionärerna

måste eleverna under hela uppväxttiden få en

allsidig och kontinuerlig undervisning om den risk

för hälsan tobaksbruket innebär. Den information och

utbildning för att ge barn en rökfri uppväxt och få

dem att aldrig börja röka sker dock långt ifrån i

tillräcklig utsträckning och utan verklig

kontinuitet och uppföljning. Nu är rätta tillfället

att se till att denna undervisning blir

obligatorisk, kontinuerlig och heltäckande. Det

hemställs vidare i motionen att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att även ungdomar bör användas som

informatörer (yrkande 6). Motionärerna anför att man

har goda erfarenheter av att på högstadiet eller

gymnasiet använda elever eller ungdomar som fått

viss utbildning i ämnet till att undervisa sina

kamrater och även hjälpa till att inspirera

föräldrarna att sluta röka. Inte minst när det

gäller att komma åt attityder till rökning är

ungdomar ofta mest framgångsrika. I motionen begärs

också tillkännagivande om vikten av att en allsidig

utbildning i tobaksfrågan ingår i yrkesutbildningen

och i fortbildningen för alla yrkesgrupper som har

med barn och föräldrar att göra i sin yrkesutövning

(yrkande 7). För att göra denna satsning på

föräldrar, barn och ungdom möjlig är det nödvändigt

med en allsidig utbildning, inriktad speciellt på

alla yrkesgrupper som har med föräldrar och barn att

göra. Det bör ingå som en obligatorisk del såväl i

yrkesutbildningen som i fortbildningen inom

yrkesverksamheten. I motionen begärs slutligen

tillkännagivande om att information och undervisning

om tobaksbruk bör stödjas av hälsoinformation i

radio och TV (yrkande 8). För att upplysningen och

utbildningen av föräldrar, barn och ungdom samt den

personal som arbetar med dessa grupper skall bli så

effektiv som möjligt, bör den, enligt motionärerna,

understödjas av en intensiv information via radio

och TV. Denna information bör också rikta sig till

de vuxna som önskar sluta röka.

I motion So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

tobakens skadeverkningar (yrkande 6 delvis). Enligt

motionärerna är användningen av tobak det största

mest påverkbara hälsoproblemet i Sverige. Vart

tionde dödsfall har samband med tobak. Även

omgivningen påverkas av s.k. passiv rökning. Stor

kraft bör ägnas åt att få barn och ungdomar att inte

börja röka. Stora samhällsekonomiska vinster finns

att hämta i effektiv tobaksprevention. Motionärerna

anser att fler hälsoinformatörer bör utbildas och få

ett breddat informationsområde.

I motion A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om intensifierade

förebyggande insatser för att minska rökning och

alkoholkonsumtion hos kvinnor (yrkande 26). Enligt

motionärerna röker yngre kvinnor i större

utsträckning än män och har även övertagit mycket av

männens alkoholvanor.

I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige bör genomföra

WHO:s tiopunktsprogram och internationella

konvention mot tobak (yrkande 2). WHO har formulerat

ett tiopunktsprogram för att minska tobaksbruket,

som Sverige anslutit sig till. Det inbegriper bl.a.

förbud mot försäljning av tobak till barn och

ungdom. WHO har också antagit en resolution om en

internationell konvention om tobakskontroll i vilken

frågor om bl.a. åtgärder mot smuggling, tobaksreklam

och prissättning tas upp. I motionen yrkas även

tillkännagivande om resurser för och långsiktighet i

det tobaksförebyggande arbetet (yrkande 5).

Motionärerna stöder regeringens satsning med 30

miljoner kronor under tre år på tobaksförebyggande

åtgärder men vill samtidigt påpeka att det är

viktigt med långsiktiga satsningar för att minska

tobaksbruket. Av detta följer att

Folkhälsoinstitutet liksom organisationerna som

arbetar tobaksförebyggande måste garanteras adekvata

resurser och en långsiktighet i den ekonomiska

planeringen.

I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anfört om det preventiva

arbetet mot tobak (yrkande 9). Motionärerna pekar på

att Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket

som ett av världens största hälsoproblem som drar

med sig mycket stora kostnader. Tobaksbruket

betraktas som ett av de tre största hoten mot en

hållbar utveckling i världen. Världsbanken drar

slutsatsen att en av de mest lönsamma insatserna

inom hälso- och sjukvården är tobakspreventionen.

Trots vetskapen om riskerna för fostret röker

fortfarande 16 % av de svenska kvinnorna vid

graviditetens början och knappt en tredjedel av

dessa lyckas hålla upp med rökningen under resten av

graviditeten. Det visar, enligt motionärerna, hur

svårt det är att upphöra med bruket och vikten av

att aldrig börja. Exponeringen av tobaksrök har

visats öka risken för tidig spädbarnsdöd och för

utveckling av astma och infektioner bl.a. i

mellanörat med hörselskada som följd.

I motion So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en procentuell del av

tobaksskatten används att minska tobaksbruket

(yrkande 2). Information är, enligt motionärerna, en

av de viktigaste bitarna när det gäller att bromsa

nyetableringen av rökare. Det behövs mer information

och fler kampanjer. Det är inte orimligt att avsätta

en procentuell del av den skatt staten tar in på

tobaken till att minska tobaksbruket. Vidare begärs

tillkännagivande om att Socialstyrelsen skall ha det

övergripande ansvaret för tobakslagen (yrkande 7).

Motionärerna anför att det är oacceptabelt att flera

myndigheter, som i dagsläget, ansvarar för att

tobakslagen efterlevs. Eftersom rökning i allra

högsta grad är en hälsofråga bör Socialstyrelsen

vara den myndighet som har det övergripande ansvaret

för tillsynen.

Tidigare behandling m.m.

Frågan om information och upplysning om tobakens

skadeverkningar har behandlats av utskottet vid ett

flertal tillfällen. I betänkande 1997/98:SoU20

Tobaksfrågor tog utskottet upp motioner med krav på

information och utbildningsinsatser om tobakens

skadeverkningar. Utskottet anförde bl.a. följande

(s. 11 f.).

Information och upplysning om tobakens

skadeverkningar ingår som en mycket viktig del i

samhällets åtgärder för att minska tobaksbruket.

Åldersgränsen 18 år för inköp av tobak är

grundläggande för att förhindra tobakens

tillgänglighet för barn och ungdom. Den omedelbara

tillsynen över att åldersgränsen följs av handeln

åvilar kommunerna. Socialstyrelsen, som är central

tillsynsmyndighet, avser att under 1998 genomföra en

uppföljning av kommunernas tillsynsarbete.

Socialstyrelsen kommer också att ge ut Allmänna råd

om bl.a. rökfria miljöer samt informationsmaterial

för tjänstemän och politiker i kommunerna samt för

tobakshandeln.

Genom Folkhälsoinstitutets tobaksprogram har

hälsoupplysningen och informationen stärkts på

nationell nivå men också på regional nivå. Utskottet

vill ånyo understryka vikten av att information och

utbildning om tobakens hälsorisker utvecklas och

fortlöpande bedrivs även på lokal nivå inom skolor,

primärvården, arbetsplatser, frivilligorganisationer

etc. Det är särskilt angeläget att information om

tobakens skadeverkningar når ut till barn, ungdomar

och deras föräldrar samt till lärare och andra

grupper som arbetar med barn och ungdom. Utskottet

ser positivt på att Folkhälsoinstitutets insatser

under de närmaste åren kommer att inriktas på att

förebygga tobaksdebut bland barn och ungdom samt på

att minska tobaksbruket inom grupper som utgör

högriskgrupper för tobaksrelaterad ohälsa. Kvinnor

och särskilt unga kvinnor utgör sedan flera år en

prioriterad målgrupp i tobaksprogrammets arbete.

Institutet arbetar kontinuerligt med metodutveckling

för att nå särskilt utsatta grupper, t.ex. unga

kvinnor, gravida kvinnor och småbarnsföräldrar.

Flera forskningsprojekt har initierats, bl.a. en

studie om hur införandet av åldersgränsen påverkat

ungdomens tobaksvanor och attityder till tobak.

Skolan har en viktig uppgift att påverka elevernas

attityder och förhållningssätt till bl.a. tobak.

Ämnesövergripande kunskapsområden som t.ex. alkohol,

narkotika och tobak (ANT) integreras i

undervisningens olika ämnen. Skolverket utarbetar

kommentar- och referensmaterial att användas som

stöd i undervisningen. Verket har regeringens

uppdrag att ta fram ett nytt referensmaterial om

ANT-frågor. Enligt uppgift är materialet under

utarbetande.

Motionerna avstyrktes och riksdagen gjorde samma

bedömning som utskottet.

Såväl socialutskottet som skatteutskottet har

avstyrkt yrkanden om specialdestinering av skatter

och avgifter. Utskottet kan härvid hänvisa till

bl.a. betänkandena 1997/98:SoU7 och 11 samt

1996/97:SkU17.

I budgetproposition 1998/99:1 (s. 30 och 31) anförs

bl.a. att tobak är den enskilt största hälsorisken i

västvärlden och ett av de allvarligaste

hälsoproblemen som ökar globalt. Åtgärder mot

rökning har visat sig vara kostnadseffektiva på

flera olika sätt. Det handlar om insatser mot flera

folksjukdomar samtidigt, främst mot cancer och

hjärt-kärlsjukdomar men även mot t.ex. allergier och

sjukdomar i rörelseorganen. Även små förändringar i

rökvanor ger stora effekter. En ökad illegal

hantering av tobak är oönskad av flera skäl, bl.a.

de svårigheter den medför i strävandena att se till

att ungdomar under 18 år inte köper tobak. Som ett

led i att komma till rätta med dessa problem har

tobaksskatten sänkts. Tobaksskatten är därmed inte

ett dominerande instrument för att minska

tobaksbruket utan måste kompletteras med andra

åtgärder. Det handlar om förändringar i system,

lagstiftning och andra regelverk för att minska

tobakens tillgänglighet, men också om riktade

utbildnings- och informationsinsatser mot bl.a. barn

och ungdomar. För närvarande pågår också

verksamheter i olika former som syftar till att

minska tobaksbruket. Nationella folkhälsokommittén

framhåller i betänkandet Hur skall Sverige må

bättre? (SOU 1998:43) att man avser att utarbeta mål

och strategier för att minska tobaksbruket. Även

Folkhälsoinstitutet arbetar med att utveckla en

nationell handlingsplan mot tobak med fokus på barn

och ungdomar. Kommittén och institutet samarbetar i

dessa frågor.

Regeringen arbetar även aktivt med frågor som berör

tobaksprevention inom EU. Direktiv 98/43/EG om ett

förbud mot indirekt och direkt tobaksreklam har

nyligen antagits. Genomförandet av direktivet bereds

för närvarande i Regeringskansliet. Inom

Regeringskansliet bereds förslag om ett svenskt stöd

för WHO:s antitobaksprogram. Detta innefattar arbete

med att driva fram en internationell ramkonvention

och studier om kvinnor och tobak.

Socialminister Lars Engqvist har den 5 mars 1999 i

svar på en interpellation om de åtgärder mot

nikotinbruk (1998/99:171) anfört bl.a. följande.

Nikotinet är enligt WHO:s kriterier en

beroendeframkallande drog och har en hög

beroendeframkallande potential. De farmakologiska

effekterna av nikotinet i tobaken är helt avgörande

för både drivkraften att fortsätta använda tobak och

för svårigheterna att sluta. En mycket stor del av

dem som regelbundet använder tobak är också

nikotinberoende. Beroendet sätter delvis individens

egen vilja ur spel och gör det omöjligt att betrakta

tobaksbruket som enbart en fråga om fritt personligt

val. Den snabba tillvänjningen gör det också extra

angeläget att förhindra att barn och ungdomar börjar

använda tobak och fastnar i ett nikotinberoende

innan de ännu kan fullt ut bedöma hälsoriskernas

storlek och de framtida svårigheterna att sluta med

tobak. Erfarenheten visar att många ungdomar tror

att de har full kontroll över det egna tobaksbruket

och att de lätt kan sluta om de bara vill. Först

senare i livet inser de att detta varit en illusion

och att beroendet många gånger gör det ytterst svårt

att sluta med tobak.

Nikotinberoende i sig har i allmänhet inte

betraktats som ett hälsoproblem, utan intresset har

koncentrerats till de skador som orsakats av andra

beståndsdelar i tobak eller tobaksrök. Därför har

ansträngningarna att minska dessa skador i ökande

utsträckning medfört en beredvillighet att acceptera

nikotinbruk i andra former än rökning. Användningen

av snus har ökat samtidigt som attityden till

snusning blivit alltmer tillåtande.

Läkemedelsindustrins marknadsföring av

nikotinläkemedel har också ökat. Även om syftet med

dessa läkemedel är en långsam nedtrappning mot ett

totalt avbrott av nikotintillförsel, så kan

användningen av vissa av dessa produkter ibland leda

till långvarigt fortsatt bruk.

Arbetet mot tobakens skadeverkningar måste

genomföras på bred front. Information och upplysning

är en del i arbetet. Att förhindra tobakens

tillgänglighet för de unga, och då särskilt för unga

kvinnor, är en annan viktig del för att förhindra

tobakens skadeverkningar. I detta sammanhang är

lagen om åldersgräns vid 18 år för inköp av tobak

grundläggande.

Den 25 juni 1998 beslutade regeringen att 10

miljoner kronor årligen under en treårsperiod skall

fördelas av Folkhälsoinstitutet till projekt som

syftar till att påverka inställningen till tobak hos

barn och ungdomar. - - -

Den 7 januari 1999 beslutade regeringen att ge

Statens skolverk i uppdrag att genomföra en

nationell granskning av skolans arbete bl.a.

avseende undervisning om tobak, alkohol och andra

droger. Granskningen skall innehålla en kvalitativ

bedömning som inkluderar eventuella skillnader i

undervisningen mellan de olika skolformerna. Den

skall också värdera hur drogundervisningen på

skolorna har förändrats och utvecklats över tid och

vilken effekt detta haft på elevernas bruk av och

attityder till tobak, alkohol och andra droger samt

kunskaper om riskerna med droger. Granskningen skall

redovisas senast den 15 januari år 2000.

Regeringen arbetar också aktivt med frågor som

berör tobaksprevention inom EU. Direktiv 98/43/EG om

ett förbud mot indirekt och direkt tobaksreklam

antogs av ministerrådet sommaren 1998. Genomförandet

av direktivet bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Under 1998 har ett särskilt handlingsprogram för

att minska bruket av tobak utarbetats av

Folkhälsoinstitutet. Handlingsplanen överlämnades

till regeringen i januari i år och bereds även denna

i Regeringskansliet.

Det är enligt min uppfattning viktigt att

åstadkomma långsiktiga insatser för att förebygga

att ungdomar börjar använda nikotinhaltiga

produkter. Regeringen har som inriktning att kunna

lägga fram en proposition innehållande dels ett

genomförande av EU-direktivet, dels förslag i den av

Folkhälsoinstitutet utarbetade nationella

handlingsplanen mot tobak.

Slutligen vill jag nämna att även Nationella

folkhälsokommittén avser att utarbeta en långsiktig

nationell handlingsplan mot tobak med speciellt

fokus på barn och ungdomar.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt

delbetänkande Hur skall Sverige må bättre (SOU

1998:43) behandlat den framtida tobakspolitiken (s.

260 f.). Enligt kommittén kan en tänkbar långsiktig

vision vara ett rökfritt Sverige. Huvudstrategin för

att nå detta mål är en 0-vision när det gäller bruk

av tobak och snus bland barn och ungdomar, dvs. inga

barn och ungdomar skall börja röka eller snusa.

Dessutom krävs insatser för att minska tobaksbruket

även bland vuxna. Kommittén avser att i sitt

kommande förslag till folkhälsomål och strategier

utifrån såväl ett nationellt som internationellt

perspektiv aktualisera frågor, problem och

möjligheter som gäller t.ex. avveckling av EU:s

omfattande subventioner till tobaksodling (ca 8

miljarder kronor per år) och förbud mot all

marknadsföring av tobak. Kommittén planerar att

lägga fram ett delbetänkande rörande förslag om

nationella hälsomål och strategier under sommaren år

1999 och sitt slutbetänkande sommaren/hösten år

2000.

FHI har på regeringens uppdrag utarbetat ett

Underlag till nationell handlingsplan mot tobak

(januari 1999). I underlaget konstaterar FHI att det

inte finns någon universalmedicin mot rökningen. I

stället behövs en kraftsamling där man intensifierar

och samordnar många olika insatser. Rökningen är

ingen harmlös konsumtionsvana utan ett beroende, och

det är dags att utforma samhällets arbete utifrån

ett drogpolitiskt snarare än konsumentpolitiskt

synsätt. Målet bör vara att stimulera och stödja

rökavvänjning bland de vuxna, samtidigt som man ökar

ansträngningarna att förebygga att barn och ungdomar

börjar röka eller snusa. FHI föreslår bl.a. att ett

licenssystem införs för tobakshandeln. Kommunernas

övervakning av åldersgränsen bör kunna finansieras

med avgifter. Genom ett licenssystem blir det

lättare att bekämpa den oseriösa handeln med

smuggelcigaretter. Enligt FHI bör EG-direktivet om

förbud mot direkt eller indirekt tobaksreklam också

genomföras omgående.

I rapporten Rökvanor bland gravida och

spädbarnsföräldrar 1996, som i februari 1999 getts

ut i samarbete med Cancerfonden, FHI, Hjärt-

Lungfonden och Epidemiologiskt centrum vid

Socialstyrelsen, anges bl.a. att andelen rökande

gravida kvinnor vid första besöket på

mödravårdscentral sjunkit från 31 % 1983 till 16 %

1996. Endast få mödrar återupptog sin rökning under

barnets första åtta månader. Rapporten ingår som del

i projektet Rökfria barn.

Socialstyrelsen har i två studier Tobaksförebyggande

arbete på MVC (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 1998:1) och Tobaksförebyggande arbete på

BVC (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar

1998:6) pekat på vissa brister i det

tobakspreventiva arbetet. Styrelsen har därvid

framfört bl.a. att det tobaksförebyggande arbetet

skulle gagnas av en mer samlad strategi och av en

mer systematisk samordning av insatser. Detta skulle

underlätta att på ett effektivare sätt nyttja

resurserna. Även med de mest effektiva metoderna för

rökavvänjning är effekten begränsad, och MVC och BVC

bör samarbeta med andra yrkesgrupper för att

långsiktigt åstadkomma förändringar av tobaksvanorna

i samhället i stort. Samverkan skulle också innebära

att tillgången till utvärderings-, rökavvänjnings-

och informationskompetens etc. skulle öka. Enligt

Socialstyrelsen bör också handlingsprogram och mål

för olika insatser finnas och kontinuerlig

uppföljning av åtgärder och verksamheter bör också

ske.

Från Socialstyrelsen har inhämtats att en granskning

av kommunernas tillsynsarbete rörande tobakslagens

åldersgräns pågår. En rapport kommer att publiceras

under våren 1999. Socialstyrelsen har gett ut

rapporten Tobakslagen i praktiken, Åldersgränsen,

Rökfria miljöer (SoS-rapport 1998:16). Rapporten är

avsedd att vara en vägledning för de tjänstemän som

utövar tillsyn över tobakslagen i kommunerna och

innehåller praktiska tolkningar av tobakslagen,

propositioner och rättsfall. Socialstyrelsen har

även under 1998 producerat en folder, Tar du

åldersgränsen på allvar? Om försäljning av tobak

till ungdomar att delas ut av kommunerna till

tobakshandeln.

Enligt Skolverket kommer ett referensmaterial för

skolorna rörande arbete med ANT-frågor att

distribueras under våren 1999.

Vid EU:s ministerrådssammanträde den 12 november

1998 lämnade kommissionen en muntlig lägesrapport om

kampen mot rökning. Därvid meddelades att

kommissionen förbereder ett förslag till nya

rättsakter vad gäller sänkning av tjär- och

nikotinhalter samt märkning och varningstexter.

Förslagen skall presenteras under första halvåret

1999.

Utskottets bedömning

Tobak är ett allvarligt hälsoproblem. Utskottet ser

mycket positivt på den breda verksamhet som i olika

former och på olika nivåer pågår för att minska

bruket av tobak både nationellt och internationellt.

Som exempel kan nämnas att Folkhälsoinstitutet

arbetar med att utveckla ett nationellt

tobaksprogram med betoning på att hindra barn och

ungdom från att börja röka eller snusa och att

Nationella folkhälsokommittén avser att utarbeta mål

och strategier för att minska tobaksbruket. Inom

Regeringskansliet pågår också ett arbete med att

genomföra ett EG-direktiv mot direkt och indirekt

tobaksreklam liksom ett förslag bereds om svenskt

stöd för WHO:s antitobaksprogram.

Av stor betydelse för arbetet mot tobak är att en

intensiv information och utbildning fortlöpande ges

rörande tobakens skadeverkningar på lokal nivå,

t.ex. inom skolor, primärvården, på arbetsplatser

och inom olika organisationer. Att

informationsarbetet kan ge resultat visar enligt

utskottet det glädjande faktum att andelen gravida

kvinnor som röker minskat. Utskottet anser att det

är särskilt angeläget att information om de skador

tobaken ger når ut förutom till gravida kvinnor även

till barn och ungdomar och deras föräldrar liksom i

övrigt alla grupper som arbetar med barn. Skolan har

en viktig uppgift att inom ANT-undervisningen

påverka elevernas förhållningssätt och attityder

till tobak. Med hänsyn till det anförda anser

utskottet att något tillkännagivande till regeringen

med anledning av motionerna So227 (mp) yrkande 7,

So377 (kd) yrkandena 3-8, So379 (kd) yrkande 6

delvis, So461 (fp) yrkandena 2 och 5, So464 (fp)

yrkande 9 och A810 (kd) yrkande 26 inte behövs,

varför dessa avslås.

I motion So227 (mp) yrkande 2 yrkas att en

procentuell del av tobaksskatten skall användas för

att minska tobaksbruket. Utskottet vidhåller sin

uppfattning att en specialdestinering av statens

inkomster för vissa ändamål bör undvikas. Motionen

avstyrks därför.

Tobakslagens åldersgräns 18 år för inköp av tobak

är grundläggande för att förhindra att tobak blir

tillgänglig för barn och ungdom. Det är därför

självklart att denna åldersgräns verkligen beaktas

av handeln och att kommunerna tillser att så är

fallet. Inom Socialstyrelsen, som är central

tillsynsmyndighet enligt tobakslagen, pågår en

granskning av kommunernas tillsynsarbete. Resultatet

av denna granskning kommer inom kort att redovisas.

Socialstyrelsen har gett ut informationsmaterial

till handeln rörande 18-årsgränsen för tobaksinköp

samt en handbok för kommunens tjänstemän i

tillsynsarbetet. Utskottet förutsätter att

Socialstyrelsen, för det fall brister föreligger i

kommunernas tillsynsarbete, vidtar lämpliga

åtgärder. Utskottet anser mot denna bakgrund att

något tillkännagivande till regeringen med anledning

av motion So307 (fp, s, m, v, kd, c, mp) yrkande 2

inte behövs. Motionen avslås.

Rökfria miljöer

I motion So377 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell

(kd) begärs tillkännagivande om vad som i motionen

anförts om en utvärdering av efterlevnaden av lagen

om en rökfri arbetsmiljö och arbetsgivares och

arbetsplatsledares ansvar för en rökfri arbetsmiljö

(yrkande 2). Enligt motionärerna har det på många

arbetsplatser blivit en dramatisk förbättring men

fortfarande finns det brister på åtskilliga

arbetsplatser. Efterlevnaden av lagen om en rökfri

arbetsmiljö bör utvärderas. Om resultatet inte är

tillfredsställande måste arbetsgivares och

arbetsplatsledares ansvar för lagens efterlevnad

stärkas.

I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

rökfri skola (yrkande 4). I motionen framför

motionärerna att problem förekommer med att hålla

skolgårdarna, särskilt gymnasieskolorna, rökfria.

Här bör särskilda insatser göras för att hålla

skolan rökfri. Skolan som förebild är oerhört viktig

i det tobakspreventiva arbetet.

I motion So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett allmänt

rökförbud på restauranger och näringsställen om inte

avskildhet kan ordnas (yrkande 5). Enligt

motionärerna skall allmänt rökförbud råda på

restauranger och andra näringsställen. Tillstånd

skall bara kunna ges om sådan avskildhet kan ordnas

att inte tobaksröken blir till olägenhet för övriga

gäster samt för personalen.

Tidigare behandling

Motionsyrkanden rörande rökfria miljöer behandlades

av utskottet senast i betänkande 1997/98:SoU20

Tobaksfrågor. Utskottet anförde bl.a. följande (s.

13).

Tobakslagen har sedan ikraftträdandet den 1 juli

1993, efter initiativ av utskottet, skärpts i

väsentliga delar, bl.a. i fråga om rökning på

arbetsplatser, begränsning av rökning i vissa

lokaler och utrymmen samt på vissa områden utomhus.

Kommunen ansvarar för den omedelbara tillsynen av

tobakslagen och för föreskrifter som meddelas med

stöd av lagen när det gäller rökfria miljöer,

färdmedel i inrikes kollektivtrafik, hotell,

restauranger och andra serveringsställen.

Länsstyrelsen ansvarar för den regionala tillsynen

och Socialstyrelsen för den centrala tillsynen.

Kommunerna bedriver tillsynen på olika sätt. De

flesta kommuner har integrerat denna tillsyn med

tillsynen enligt livsmedelslagen eller

hälsoskyddslagen. Det är enligt utskottet viktigt

att kommunerna bedriver en systematisk tillsyn över

tillämpningen av to-bakslagen. Utskottet vill också

understryka vikten av att följa utvecklingen på

området.

Motionsyrkandena (mp) avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet.

FHI föreslår i Underlag till nationell handlingsplan

mot tobak (januari 1999) inga skärpningar av

reglerna för rökfria miljöer. Enligt FHI:s bedömning

fungerar de nuvarande reglerna i stort sett bra.

Inom de områden där det ännu finns problem, t.ex. på

skolgårdar och restauranger, bör arbetet i första

hand inriktas på förbättrad information och

opinionsbildning.

Från Socialstyrelsen har inhämtats att några

allmänna råd om bl.a. rökfria miljöer inte kommer

att ges ut. I stället har, som ovan sagts, rapporten

To-bakslagen i praktiken, Åldersgränsen, Rökfria

miljöer (SoS-rapport 1998:16) getts ut som en

vägledning för kommunens tjänstemän i

tillsynsarbetet rörande tobakslagen och dess krav på

bl.a. rökfria miljöer.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin inställning att det är av

vikt att kommunerna bedriver en systematisk tillsyn

över tillämpningen av tobakslagen och vill

understryka vikten av att följa utvecklingen på

området. Något initiativ med anledning av motionerna

So227 (mp) yrkande 5, So377 (kd) yrkande 2 och So461

(fp) yrkande 4 behövs inte. Yrkandena avstyrks.

Rökavvänjning

I motion So307 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,

v, kd, c, mp) hemställs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

rökavvänjning (yrkande 4). Enligt motionärerna är

det viktigt att föräldrar och andra vuxna som

arbetar med barn får stöd till rökavvänjning. Vikten

av att det inom hälso- och sjukvården finns tillgång

till rökavvänjning och rökslutarstöd kan inte nog

understrykas. En högprioriterad grupp är gravida

kvinnor. Eftersom rökavvänjning kan te sig dyr för

ungdomar är det angeläget att Folkhälsoinstitutet

närmare studerar i vilken utsträckning ekonomin

lägger hinder i vägen och kommer med förslag till

lösningar.

I motion So392 av Ingrid Burman (v) m.fl. hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att den låter

Folkhälsoinstitutet utreda möjligheterna att

initiera en försöksverksamhet med subventionerade

hjälpmedel för rökare inom ramen för sin verksamhet.

Enligt motionärerna finns i dag hjälpmedel, t.ex.

plåster, tuggummi och inhalatorer, som kan stödja

den motiverade avvänjaren under de första besvärliga

abstinensveckorna. Enligt motionärerna bör

möjligheterna att finansiera en försöksverksamhet

via statsbudgeten utredas.

I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

genomförande av förslaget om rökavvänjning enligt

Statens beredning för utvärdering av medicinsk

metodik (SBU), (yrkande 3). Motionärerna pekar på

att SBU fört fram en rad rekommendationer om hur man

skall hjälpa dem som använder tobak att sluta med

sitt bruk. SBU understryker också vikten av

spridning av kunskaper om rökavvänjning och att

särskild kompetens i dessa frågor bör finnas i varje

sjukvårdsregion. SBU för också fram behovet av

fortsatt forskning för att utveckla modeller för

rökavvänjning och forskning om nikotinberoendets

orsaker samt utveckling av läkemedel och andra

behandlingsmetoder mot tobaksberoende.

I motion So454 av Carin Lundberg (s) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett försök om försäljning

av nikotinpreparat där tobaksvaror försäljs.

Nikotintuggummi klassas som läkemedel och säljs

därför enbart på apotek. Motionären föreslår att

dessa preparat även skulle få försäljas där

tobaksvaror säljs. Ur folkhälsosynpunkt skulle ett

försök av det här slaget vara önskvärt.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade våren 1998 motionsyrkanden om

rökavvänjning senast i betänkande 1997/98:SoU20

Tobaksfrågor (s. 14). Utskottet konstaterade att

åtgärder redan vidtagits eller planerats för att

personer som önskade sluta röka skulle få

rökslutarhjälp inom primärvården eller vid särskilda

rökavvänjningskliniker. Vidare hade en retrospektiv

kartläggning av rökslutarfrekvensen initierats av

FHI. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet.

SBU har i rapporten Metoder för rökavvänjning (SBU-

rapport nr 138), som publicerats 1998 i samarbete

med FHI, bl.a. framhållit att enkla frågor från

sjukvårdspersonal om rökvanor, kopplade till

bestämda besked om att sluta röka samt råd om

nikotinersättningsmedel i vissa fall är

kostnadseffektivt när det sker som rutin. I

rapporten förordas även att inom de delar av

sjukvården där man arbetar med patienter vars

sjukdomar förvärrats av rökning bör personalen öka

sin kompetens om rökavvänjning och i högre grad

erbjuda eller remittera rökande patienter till

rökavvänjningsprogram.

I september 1998 öppnades den s.k. Sluta-röka-

linjen; en gratis telefonhjälp för rökare. Linjen,

som drivs av Centrum för tobaksprevention i Huddinge

och finansieras av Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden,

FHI och Apoteksbolaget AB, har öppet 40 timmar i

veckan och tar emot över 2 000 samtal varje vecka.

I Underlag till nationell handlingsplan mot tobak

(januari 1999) konstaterar FHI, som ovan sagts, att

målet för tobakspolitiken bör vara att stimulera och

stödja rökavvänjning bland de vuxna, samtidigt som

man ökar ansträngningarna att förebygga att barn och

ungdomar börjar röka eller snusa. FHI föreslår ökad

information och tillgång till rökavvänjning samt

resurstillskott i dessa hänseenden.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas bedömning att frågan

om information och stöd till personer som vill sluta

att röka är mycket viktig, inte minst till föräldrar

och andra som arbetar med barn. Stöd till gravida

kvinnor bör prioriteras. I Folkhälsoinstitutets

underlag till nationell handlingsplan mot tobak

ingår rök-avvänjning som ett av målen med samhällets

tobakspolitik. Utskottet utgår från att den

nationella handlingsplanen mot tobak kommer att

medverka till att insatser för rökavvänjningen

förstärks. Utskottet förutsätter att SBU:s rapport

får genomslag inom hälso- och sjukvården och att den

positivt kommer att påverka arbetet på området. Även

den nya Sluta-röka-linjen borde enligt utskottets

mening få till följd att fler personer får ett

bättre stöd för att sluta röka. Mot bakgrund av det

anförda anser utskottet att något tillkännagivande

inte behövs med anledning av motionerna So307 (fp,

s, m, v, kd, c, mp) yrkande 4 och So392 (v).

Utskottet är inte heller berett att ta något

initiativ med anledning av motion So454 (s).

Motionerna avstyrks.

Även motion So461 (fp) yrkande 3 avstyrks.

Tobaksodling

I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

EU inte bör subventionera tobaksodling (yrkande 1).

Enligt motionärerna skall alternativa grödor

erbjudas tobaksodlarna. Det är något som Sverige

drivit i EU och bör fortsätta med liksom att

tobaksodling inte längre skall subventioneras.

I motion So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om EU:s stöd

till tobaksodling (yrkande 1). Enligt motionärerna

är det bra att regeringen kommer att utarbeta mål

och strategi för att minska tobaksbruket och att

regeringen aktivt arbetar med frågor som berör

tobakspreventionen inom EU. Motionärerna saknar dock

de kraftfulla insatserna. Regeringen bör t.ex.

återkommande kritisera de EU-bidrag som stöder

tobaksodlingar inom EU och agera för att stödet

upphör.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade motionsyrkanden om EU:s stöd

till tobaksodling senast i betänkande 1996/97:SoU9

Tobaksfrågor (s. 17). Utskottet ansåg i likhet med

motionärerna att det förelåg en konflikt mellan

stödet till tobaksodling och det arbete som pågår

inom EU för att minska tobakskonsumtionen och

tobakens skadeverkningar. Det konstaterades att

regeringen hade samma uppfattning och att Sveriges

principiella inställning är att tobaksodling inte

bör stödjas med medel ur EU:s budget.

Jordbruksministern framförde detta vid

ministerrådsmötet den 20 januari 1997. Utskottet

delade denna inställning. Motionerna fick därmed

anses tillgodosedda och avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet.

Jordbruksutskottet anförde i sitt betänkande

1997/98:JoU23 Riktlinjer för Sveriges arbete med

jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska

unionen (s. 13) med anledning av ett motionsyrkande

rörande avskaffande av tobakssubventionerna inom EU

bl.a. följande.

I februari 1998 presenterade kommissionen ett

förslag om hur den gemensamma marknadsorganisationen

för råtobak skall fungera i framtiden. Förslaget

innebär bl.a. att ett system för återköp av kvoter

införs. Syftet är att underlätta för den som till

följd av reformen skulle kunna hamna i ekonomiska

svårigheter att frivilligt lämna sektorn. Den totala

garantitröskeln minskas med motsvarande kvantitet.

Sverige har tidigare framfört den principiella

ståndpunkten att tobaksodling inte bör stödjas med

medel ur EU-budgeten eftersom nyttjandet av tobak är

bevisat hälsofarligt. Förslaget innebär utöver

möjlighet för den som så önskar att lämna sektorn

även att tobaksproduktionen minskar inom EU och

leder därmed till minskade budgetkostnader.

Reformdiskussionerna pågår för närvarande inom den

särskilda jordbrukskommittén.

Jordbruksutskottet föreslog mot bakgrund av det

anförda att motionsyrkandet skulle lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd. Riksdagen gjorde samma

bedömning som utskottet (rskr. 1997/98:241).

Som ovan nämnts har Nationella folkhälsokommittén i

sitt delbetänkande Hur skall Sverige må bättre? -

första steget mot nationella folkhälsomål (SOU

1998:43) behandlat den framtida tobakspolitiken (s.

260 f.). Kommittén avser att i sitt kommande förslag

till folkhälsomål och strategier aktualisera frågor

som gäller t.ex. avveckling av EU:s omfattande

subventioner till tobaksodling (ca 8 miljarder

kronor per år). Som angetts tidigare planerar

kommittén att lägga fram ett delbetänkande rörande

förslag om nationella hälsomål och strategier under

sommaren år 1999 och sitt slutbetänkande

sommaren/hösten år 2000.

Utskottets bedömning

Sveriges principiella ståndpunkt är att tobaksodling

inte bör stödjas med medel ur EU:s budget. Den

svenska synen har också framförts i EU:s

ministerråd. Utskottet utgår från att regeringen

även framdeles aktivt verkar för en förändring av

EU:s subventionspolitik på tobaksområdet. Motionerna

So227 (mp) yrkande 1 och So461 (fp) yrkande 1 får

anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.

Snus

I motion So305 av Sten Andersson (m) begärs att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopande av varningstexten "orsakar

cancer, Socialstyrelsen" på snusförpackningar

innehållande svenskt snus. Enligt motionären har det

länge varit känt att det saknas vetenskapliga belägg

för att bruk av svenskt snus skulle öka risken för

cancer. Trots myndigheternas kunskap finns sedan

1995 en varningstext med lydelsen "orsakar cancer,

Socialstyrelsen" på snusförpackningar som saluförs i

Sverige. Varningstexten bör, enligt motionären,

snarast slopas då den är grovt vilseledande och

avhåller rökare från att övergå till ett mindre

hälsovådligt nikotinalternativ. I motionerna So356

av Inge Carlsson och Lennart Nilsson (s) (yrkande 1)

och So412 av Ronny Olander (s) framförs liknande

yrkanden.

I motion So356 av Inge Carlsson och Lennart Nilsson

(s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att

regeringen tar initiativ i syfte att ändra det EG-

direktiv som föreskriver att snusdosor skall ha

varningstexten Orsakar cancer (yrkande 2). Det EG-

direktiv som tvingar Sverige att använda osann

varningstext måste ändras, och riksdagen uppdrar

därför åt regeringen att vidta lämpliga åtgärder för

att få till stånd en nödvändig ändring.

Bakgrund m.m.

I EG-direktivet (89/662/EG, ändrat den 15 maj 1992,

92/41/EEG) skall det på alla rökfria tobaksvaror

finnas en särskild varningstext "orsakar cancer".

Direktivet bygger på undersökningar som gjorts på

bl.a. amerikanskt och indiskt snus. Snus är

förbjudet inom EU, men Sverige har ett undantag i

det s.k. anslutningsfördraget. Socialstyrelsen har i

sina föreskrifter (SOSFS 1994:9,

Varningsdeklarationer och innehållsdeklaration på

tobaksvaror samt begränsning av tjärhalten i

cigaretter) föreskrivit att konsumentförpackningar

med snus, portions- och tuggtobak förutom en allmän

varning skall ha varningstexten "orsakar cancer" i

enlighet med vad som föreskrivs i direktivet.

Socialminister Lars Engqvist har i

interpellationssvar den 28 januari 1999 om märkning

av tobaksprodukter (interpellation 1998/99:71)

angett bl.a. följande. Vid Hälsoministerrådet den 12

november 1998 informerades medlemsstaterna om att

kommissionen avser att revidera och uppdatera

direktivet om varningstexter och

innehållsdeklarationer. Kommissionär Flynn nämnde

bl.a. frågan om varningstexternas innehåll samt

frågan om sänkning av tjär- och nikotinhalter.

Företrädare för Sverige har till kommissionen

framfört att svensk forskning inte kan belägga

påståendet att svenskt snus orsakar cancer. I det

sammanhanget har det uttryckts önskemål om att

formuleringen av varningstexterna för snus ses över

i samband med omarbetningen av varningstexterna.

Den text som i dag finns på snusförpackningen är

inte korrekt. Kontakter har tagits i

förberedelsearbetet när det gäller att anta nya

direktiv i frågan. Detta arbete, som hittills skett

på tjänstemannanivå, kommer att följas av

regeringen. När frågan skall diskuteras på

ministernivå kommer regeringen att ta initiativ till

att ändra texten om det förslag som då kommer fram

inte skulle ligga i linje med regeringens önskan.

Avsikten är att de nya direktiven skall beslutas

inom det närmaste halvåret.

I interpellationssvar den 5 mars 1999 om åtgärder

mot niktionmissbruk (interpellation 1998/99:171) har

socialminstern bl.a. anfört att den text som skall

finnas på snuspaketen skall vara vetenskapligt

korrekt och att det är viktigt att verka för att ett

nytt EG-direktiv får innehållet att snus antingen

innehåller cancerframkallande ämnen eller allvarligt

skadar hälsan.

Utskottets bedömning

En självklar utgångspunkt måste vara att de

varningstexter som enligt Socialstyrelsens

föreskrifter används på tobaksprodukter är korrekta.

Att varningstexterna på snusförpackningar inte är

sakligt riktiga kan påverka trovärdigheten av

samhällets arbete mot tobakens skadeverkningar. Av

socialministerns nyligen avgivna interpellationssvar

framgår att Sverige inom unionen driver frågan om en

ändring av det aktuella EG-direktivet. Utskottet

förutsätter att regeringen aktivt verkar för en

ändring av direktivet så att en justering av

varningstexterna för snus kan ske inom kort.

Motionerna So305 (m), So356 (s) yrkandena 1 och 2

samt So412 (s) får anses i huvudsak tillgodosedda

och avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande folkhälsoarbetets

inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1999/98:So314 yrkandena 2

och 3, 1998/99:So336, 1998/99:So374 yrkande 2,

1998/99:So379 yrkandena 1 och 2, 1998/99:So399,

1998/99:So432 samt 1998/99:So460 yrkandena 2, 11

och 13,

res. 1 (v)

res. 2 (kd)

res. 3 (mp)

2. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So270 yrkande 4,

1998/99:So314 yrkande 4, 1998/99:So374 yrkande

1, 1998/99:So379 yrkande 11 samt 1998/99:So460

yrkande 12,

res. 4 (kd)

res. 5 (c)

res. 6 (fp)

res. 7 (mp)

3. beträffande osteoporos

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So220 och

1998/99:So321 yrkandena 9 och 10,

4. beträffande självmordsprevention

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So270 yrkandena

1-3,

1998/99:So301, 1998/99:So379 yrkande

3,

1998/99:So464 yrkande 10 samt 1998/99:Ub274

yrkandena 1 och 8,

res. 8 (v, kd, mp)

res. 9 (fp)

5. beträffande allergiprevention

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So371 yrkandena 2

och 3, 1998/99:So374 yrkandena 3, 6 och 7,

1998/99:So375 yrkandena 3 och 4 samt

1998/99:So379 yrkande 4,

res. 10 (kd)

res. 11 (mp) - delvis

6. beträffande övriga folkhälsofrågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So212 yrkande 5,

1998/99: So266, 1998/99:So271, 1998/99:So283,

1998/99:So388 samt 1998/99: So460 yrkande 1,

res. 11 (mp) - delvis

7. beträffande smittskyddslagen

att riksdagen avslår motion 1998/99:So338,

8. beträffande tobaksautomater

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkande 4

samt 1998/99:So379 yrkande 6 delvis,

res. 12 (kd, mp)

9. beträffande tobaksförebyggande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkandena 2

och 7, 1998/99:So377 yrkandena 3-8,

1998/99:So379 yrkande 6 delvis, 1998/99:So461

yrkandena 2 och 5, 1998/99:So464 yrkande 9 samt

1998/99:A810 yrkande 26,

res. 13 (kd)

res. 14 (fp)

res. 15 (mp)

10. beträffande åldersgränsen

att riksdagen avslår motion 1998/99:So307 yrkande 2,

res. 16 (v, c, fp, mp)

11. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkande 5,

1998/99: So377 yrkande 2 samt 1998/99:So461

yrkande 4,

res. 17 (kd)

res. 18 (fp)

res. 19 (mp)

12. beträffande rökavvänjning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So307 yrkande 4,

1998/99: So392 och 1998/99:So454,

res. 20 (v, c, fp, mp)

13. beträffande SBU:s förslag

att riksdagen avslår motion 1998/99:So461 yrkande 3,

res. 21 (fp)

14. beträffande tobaksodling

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkande 1 och

1998/99:So461 yrkande 1,

15. beträffande snus

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So305,

1998/99:So356 och 1998/99:So412.

Stockholm den 11 mars 1999

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson

(s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s),

Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp), Kerstin

Heinemann (fp), Lars Elinderson (m), Kent Härstedt

(s), Rosita Runegrund (kd) och Agne Hansson (c).

Reservationer

1. Folkhälsoarbetets inriktning (mom. 1)

Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v) anser:

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

13 börjar med "Utskottet delar" och slutar med

"Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion So336 (s) att

folkhälsoarbetet för litet fokuserats på köns- och

klasskillnader. Det är främst kvinnor med kort

utbildning, låg lön och arbete utan inflytande som

drabbas av ohälsa. I bostadsområden som betraktas

som fattiga har kvinnors hälsotillstånd försämrats

under en tioårsperiod. Men inte bara deltagandet i

arbetslivet kan försvaga hälsan. Motsatsen, dvs.

arbetslöshet, kan vara minst lika skadligt. Sociala

problem är utan tvivel ytterligare en orsak till

ohälsa. Sjukvården, folkhälsoarbetet och

arbetarskyddet utgår än i dag från mannen som norm.

Forskning som gjorts på män, tillämpas på kvinnor,

både vad gäller diagnostisering och behandling.

Hälsokunskap och upplysning kan ha avgörande

betydelse för den enskilda individens val av

livsstil och handling. Men information och

åtgärdsförslag måste bygga på kunskaper ur ett

helhetsperspektiv. Hänsyn måste tas till kön och

klass. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So336 (s) ge regeringen till

känna. Motionerna So379 (kd) yrkande 1 och So432

(s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So336 och med

avslag på motionerna 1998/99:So314 yrkandena 2

och 3, 1998/99: So374 yrkande 2, 1998/99:So379

yrkandena 1 och 2, 1998/99:So399, 1998/99:So432

och 1998/99:So460 yrkandena 2, 11 och 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Folkhälsoarbetets inriktning (mom. 1)

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

12 börjar med "Enligt utskottets mening" och på s. 13

slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill peka på att samtliga kommuner i

landet är engagerade i Agenda 21-arbetet. Agenda 21-

arbetet har varit framgångsrikt ur ett ekologiskt

perspektiv men hälsodimensionen behöver utvecklas.

Arbetet med Agenda 21 och folkhälsoarbetet måste

enligt utskottet integreras. För flertalet svenskar

har hälsan förbättrats. Enligt gjorda undersökningar

har medellivslängden ökat och våra levnadsvanor

förbättrats. Detta gäller dock inte alla grupper.

För barn och ungdomar är trenden den motsatta.

Ojämlikhet i hälsotillstånd förekommer också mellan

män och kvinnor, olika sociala grupper och regioner.

Redan från födseln kan skillnader konstateras i form

av ökad andel spädbarnsdödlighet, barn med

tillväxthämning eller låg födelsevikt. Skillnad i

dödsrisk mellan yrkesgrupper och i alkoholrelaterad

dödlighet är väl belagd. Till och med skillnader

mellan olika bostadsområden i större tätorter har

kunnat noteras. Utskottet anser att hälsopolitiska

hänsyn ska vara en naturlig del i

samhällsplaneringen. Arbetet med folkhälsan kräver

långsiktighet. I kärva ekonomiska tider föreligger

risk för nedprioritering av framåtsyftande insatser

till gagn för andra behov som för tillfället bedöms

som mer angelägna. Detta gynnar varken folkhälsan

eller samhällsekonomin på längre sikt. Akuta

insatser ersätter inte behovet av långsiktiga.

Sociala och ekonomiska villkor, arbetsmiljö och

levnadsvanor har betydelse för hälsoutvecklingen. I

folkhälsoarbetet måste hänsyn tas även till dessa

förhållanden för att främja mindre gynnade gruppers

hälsa. Den höga arbetslösheten drabbar svaga grupper

hårdast, vilket innebär ökad risk för självmord,

psykiska problem, högre vårdkonsumtion och

förtidspensionering. Arbetslöshet tenderar också att

öka alkohol- och drogkonsumtionen hos de drabbade

med åtföljande risk för utslagning. Det tar ofta

lång tid innan detta kan utläsas i statistik över

folkhälsan. Ett långsiktigt, målmedvetet arbete med

återkommande kontroller är viktiga för kvaliteten.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So374 (kd) yrkande 2 och So379 (kd)

yrkandena 1 och 2 ge regeringen till känna.

Motionerna So314 (c) yrkandena 2 och 3, So336 (s),

So399 (s), So432 (s), So460 (mp) yrkandena 2, 11 och

13 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So374 yrkande 2 och 1998/99:So379

yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna

1998/99:So314 yrkandena 2 och 3, 1998/99:So336,

1998/99:So399, 1998/99:So432 och 1998/99:So460

yrkandena 2, 11 och 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Folkhälsoarbetets inriktning (mom. 1)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

12 börjar med "Enligt utskottets mening" och på s. 13

slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att hälsokonsekvensanalyser skall

följa alla ekonomiska beslut som rör medborgarnas

vardag, eller som berör utformningen av vård och

omsorg. Det skulle, på övergripande nivå, kunna

fungera som ett slags "hälsofostran" av politiska

församlingar på skilda nivåer. På samma sätt som vi

i dag talar om för individen vad rökning under

graviditet innebär för fostret, bör staten tydligt

tala om och kunna stå för vad t.ex. en neddragning

av lönebidragen kostar individer i ökad psykisk

ohälsa. Utskottet vill peka på att vi i dag lever i

ett kemikaliesamhälle som utgör ett uppenbart hot

mot miljö och hälsa. Utskottet vill därför hävda

försiktighetsprincipen som innebär att produkter som

misstänks vara farliga för miljö och hälsa stoppas i

väntan på att motsatsen bevisas. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med anledning av motion So460

(mp) yrkandena 2 och 13 ge regeringen till känna.

Utskottet delar bedömningen i motion So336 (s) att

folkhälsoarbetet för litet fokuserats på köns- och

klasskillnader. Det är främst kvinnor med kort

utbildning, låg lön och arbete utan inflytande som

drabbas av ohälsa. I bostadsområden som betraktas

som fattiga har kvinnors hälsotillstånd försämrats

under en tioårsperiod. Men inte bara deltagandet i

arbetslivet kan försvaga hälsan. Motsatsen, dvs.

arbetslöshet, kan vara minst lika skadligt. Sociala

problem är utan tvivel ytterligare en orsak till

ohälsa. Sjukvården, folkhälsoarbetet och

arbetarskyddet utgår än i dag från mannen som norm.

Forskning som gjorts på män, tillämpas på kvinnor,

både vad gäller diagnostisering och behandling.

Hälsokunskap och upplysning kan ha avgörande

betydelse för den enskilda individens val av

livsstil och handling. Men information och

åtgärdsförslag måste bygga på kunskaper ur

helhetsperspektiv. Hänsyn måste tas till kön och

klass. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So336 (s) ge regeringen till

känna. Motionerna So314 (c) yrkandena 2 och 3,

So374 (kd) yrkande 2, So379 (kd) yrkandena 1 och 2,

So399 (s) So432 (s) samt So460 (mp) yrkande 11

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So336 och 1998/99:So460 yrkandena 2 och

13 och med avslag på motionerna 1998/99:So314

yrkandena 2 och 3, 1998/99:So374 yrkande 2,

1998/99:So379 yrkandena 1 och 2, 1998/99:So399,

1998/99:So432 samt 1998/99:So460 yrkande 11 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Folkhälsoforskning (mom. 2)

Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund (kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

17 börjar med "Behovet av kunskap" och slutar med

"Motionerna avslås därför" bort ha följande lydelse:

På den nationella nivån måste folkhälsoperspektivet

uppmärksammas av ett stort antal myndigheter. Det

handlar om tillsyn och forskning med anknytning till

arbetsmiljö och arbetsmarknad, boende, miljösektorn,

transportsektorn, livsmedelssektorn,

utbildningssektorn och den sociala sektorn.

Folkhälsoinstitutet stöder lokalt och regionalt

folkhälsoarbete. Studier om allergisjukdomarnas

förekomst i olika socioekonomiska grupper i Sverige

är sällsynta. Det är viktigt att initiera sådana

undersökningar.

Med jämna mellanrum uppmärksammas det ökande

antalet separationer. Under rubriker som

"Separationer hotar folkhälsan" och "Samhället

blundar för samlevnadskrisen" lyfts problemet med de

många familjesplittringarna fram från kvalificerat

håll. Av de drygt 30 000 äktenskap som ingås i vårt

land varje år kommer mer än 50 % att spricka. För

samboförhållandena är siffran ännu högre.

Relationsproblem i familjen håller på att bli ett av

vår tids största men minst uppmärksammade hot mot

folkhälsan. Samstämmig forskning visar att vår hälsa

och livskvalitet inte i första hand beror på vår

inkomst, vår arbetsmiljö och våra vänner. Det mest

betydelsefulla är hur vi har det i familjen.

Frånskilda män drabbas inte sällan både av fysiska

och psykiska besvär. De lever i genomsnitt tio år

kortare tid än gifta och sammanboende män.

Ensamstående mammor röker dubbelt så mycket, äter mer

lugnande medel, är tröttare och oftare sjukskrivna än

gifta och sammanboende kvinnor. Varje år får 45 000

barn vara med om en separation, för 10 000 av dem är

det den andra i ordningen. 25 % av barnen kommer efter

några år att helt förlora kontakten med sina pappor.

På alla områden i samhället framhålls vikten av

förebyggande insatser men mycket litet på

samlevnadens. En separation beräknas kosta 23 miljoner

kronor i form av bl.a. bidragsförskott, bostadsbidrag

och socialbidrag. Att totalkostnaderna för det svenska

samhället är avsevärda inser alla.

Fungerande familjer är en vinst för Sverige även i

samhällsekonomiska termer. I folkhälsoarbetet bör

ingå satsningar på äktenskapets och parförhållandets

friskvård. Det kan ske genom att forsknings- och

utvecklingsprojekt startas om att vårda relationer

och hantera konflikter som kan uppstå i en

parrelation. En utbyggd familjerådgivning ska

omfatta även förebyggande relationsvård. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna So374 (kd) yrkande 1 och So379 (kd)

yrkande 11 ge regeringen till känna. Motionerna

So270 (fp) yrkande 4, So314 (c) yrkande 4 och

So460 (mp) yrkande 12 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So374

yrkande 1 och 1998/99:So379 yrkande 11 och med

avslag på motionerna 1998/99:So270 yrkande 4,

1998/99:So314 yrkande 4 och 1998/99: So460

yrkande 12 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

5. Folkhälsoforskning (mom. 2)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

17 börjar med "Behovet av kunskap" och slutar med

"Motionerna avslås därför" bort ha följande lydelse:

Arbetsmiljön i Sverige är internationellt sett bra.

Ohälsa på grund av förhållandena på arbetsplatsen är

mindre förekommande här än i andra jämförbara

länder. En orsak till detta är den mycket medvetna

satsningen som gjorts för att förbättra

arbetsmiljön. Enligt utskottet bör nu en motsvarande

strategisk satsning göras på livet utanför

arbetsplatsen, med utgångspunkt i det sociala livets

stödpunkter: familjen, de sociala nätverken och

närmiljön. Utskottet anser att ett omfattande

forskningsprogram om den sociala gemenskapens

betydelse för folkhälsan bör initieras. Det behövs

ny kunskap om social integration och om vilka

mekanismer som påverkar människors livsvillkor och

levnadssätt. Forskningsprogrammet bör utgå från

mikroperspektivet och ha till syfte att belysa

familjens, de sociala nätverkens och den yttre

närmiljöns betydelse för människors hälsa.

Programmet bör vara tvärsektoriellt och omfattas av

idéhistoriker, sociologer, medicinare, antropologer

m.fl. Kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet glöms

bort. Analyser av och forskning kring

hälsoutvecklingen har glömts och ofta begränsats

till specifika kvinnosjukdomar och psykiska problem.

Folkhälsoarbetet måste vidgas för att belysa

kvinnors situation ur andra perspektiv. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motion So314 (c) yrkande 4 ge regeringen till känna.

Motionerna So270 (fp) yrkandena 4, So374 (kd)

yrkande 1, So379 (kd) yrkande 11 och So460 (mp)

yrkande 12 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen med anledning av motion

1998/99:So314 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1998/99:So270 yrkande 4,

1998/99:So374 yrkande 1, 1998/99:So379 yrkande

11 och 1998/99:So460 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Folkhälsoforskning (mom. 2)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

17 börjar med "Behovet av kunskap" och slutar med

"Motionerna avslås därför" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det viktigt med fortsatt

forskning, både för förståelsen av varför en del

människor begår självmord och för utvecklingen av

effektiva behandlings- och rehabiliteringsinsatser.

Vi vet att vissa signalsubstanser i hjärnan är av

betydelse för vårt stämningsläge. Fortsatt forskning

om dessa signalsubstansers förekomst hos personer

som begått självmord skulle kunna ge svar på frågan

vilka som är riskindivider. Enligt uppgift har

transplantationslagen, som trädde i kraft 1996, lagt

hinder i vägen för fortsatt sådan forskning. Det bör

därför utredas om och hur dessa hinder kan

undanröjas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion So270 (fp) yrkande 4 ge

regeringen till känna. Motionerna So314 (c) yrkande

4, So374 (kd) yrkande 1, So379 (kd) yrkande 11 och

So460 (mp) yrkande 12 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen med anledning av motion

1998/99:So270 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1998/99:So314 yrkande 4,

1998/99:So374 yrkande 1, 1998/99:So379 yrkande

11 och 1998/99:So460 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Folkhälsoforskning (mom. 2)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

17 börjar med "Behovet av kunskap" och slutar med

"Motionerna avslås därför" bort ha följande

lydelse:

Att patienter med oklara diagnoser och s.k. diffusa

besvär behandlas kränkande finns det otaliga exempel

på. Detta speglar enligt utskottet en attityd och en

människosyn som inte hör hemma i ett civiliserat

samhälle. Diffusa besvär är tecken på påverkan på

alla kroppens system och inte i sig något skäl att

inte ta patienten på allvar. Tvärtom kan sådana

symptom vara uttryck för en genomgripande påverkan

på flera organ, till exempel en allmän förgiftning

eller annan störning av kroppens funktioner på den

molekylära nivån. Tyvärr tas ofta många symptom från

olika delar av kroppen till intäkt för att man

inbillar sig det hela. Detta är egentligen en för

sunt tänkande människor helt obegriplig mytbildning.

Den forskning som saknas för att "diffusa symtom"

skall kunna förklaras även för försäkringskassan bör

enligt utskottet prioriteras. Det kan handla om

forskning som rör sig runt samband

miljökemikalierhälsa. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen med anledning av motion So460 (mp) yrkande

12 ge regeringen till känna. Motionerna So270 (fp)

yrkande 4, So314 (c) yrkande 4, So374 (kd) yrkande

1 och So379 (kd) yrkande 11 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So460 yrkande 12

och med avslag på motionerna 1998/99:270 yrkande

4, 1998/99:So314 yrkande 4, 1998/99:So374

yrkande 1 och 1998/99: So379 yrkande 11 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

8. Självmordsprevention (mom. 4)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson

(kd), Thomas Julin (mp) och Rosita Runegrund (kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

28 börjar med "Utskottet vill åter" och slutar med

"yrkandena 1 och 8 avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Personer som gjort ett första självmordsförsök

löper en mångfaldigt högre risk än andra att senare

avlida på grund av självmord. Det faller sig helt

naturligt att problemet särskilt uppmärksammas inom

folkhälsoarbetet. Resurser till att följa upp

patienter som nyligen gjort ett självmordsförsök och

dem som går med självmordstankar eller av andra skäl

bedöms vara i riskzonen, är mycket angelägna enligt

utskottets uppfattning. En ordentlig uppföljning med

återkommande kontakter är avgörande för att

förebygga att ett självmordsförsök upprepas. Det

förebyggande arbetet måste inriktas på att motverka

att personer hamnar i denna krissituation. Utskottet

vill betona människors behov av sammanhang, närhet

och identifikation. Behovet av små nära gemenskaper

där människor kan växa upp i trygghet, värme och

tillit verkar förebyggande och motverkar risken,

särskilt i tonåren, att fastna i känslor av

utanförskap och meningslöshet, som kan utgöra

grogrund för självmordstankar.

Sammanfattar man den senaste tidens rapporter som

behandlar barns hälsa kan man säga att barnens

fysiska hälsa förbättrats på de flesta områden medan

deras psykiska hälsa försämrats dramatiskt. Riktigt

små barn drabbas av övergivenhetsdepressioner.

Koncentrations- och personlighetsstörningar har

blivit allt vanligare. Alla barn behöver en trygg

självkänsla som bas för psykisk hälsa. Detta är en

faktor som kan förebygga självmord. Under tonåren är

den psykiska omvårdnaden mycket viktig. Föräldrar,

närstående och barn kan ibland behöva utomståendes

hjälp för att klara av problemen. Det är angeläget

att alla kommuner kan tillhandahålla sådan

professionell hjälp.

Det är viktigt att arbetet för att förebygga

självmord sker på bred front för att resultat skall

kunna åstadkommas. Därför togs initiativet till

bildandet av Nationella rådet för

självmordsprevention. Bakom rådet finns, förutom det

nämnda centrumet, Folkhälsoinstitutet och

Socialstyrelsen. Även Landstingsförbundet, Svenska

kyrkan m.fl. finns representerade i rådet.

Nationella rådets främsta uppgift har varit att ta

fram ett nationellt program för

självmordsprevention. Programmet presenterades för

den dåvarande socialministern i slutet av 1995.

Eftersom programmet är det första i sitt slag är det

av stor betydelse att det får en nationell spridning

på alla berörda nivåer i samhället. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

Ub274 (kd, m, v, c, fp och mp) yrkandena 1 och 8,

So301 (kd) och So379 (kd) yrkande 3 ge regeringen

till känna. Motionerna So270 (fp) yrkandena 1-3 och

So464 (fp) yrkande 10 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande självmordsprevention

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ub274

yrkandena 1 och 8, 1998/99:So301 och

1998/99:So379 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1998/99:So270 yrkandena 1-3 samt

1998/99: So464 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Självmordsprevention (mom. 4)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

28 börjar med "Utskottet vill åter" och slutar med

"yrkandena 1 och 8 avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Självmord definieras av FN som ett

folkhälsoproblem. Det har tagits upp vid

internationella konferenser, bl.a. ordnade av WHO. I

Sverige har Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet

1994 inrättat ett nationellt råd för

självmordsprevention. Inom ramen för det arbetet har

de båda myndigheterna tillsammans med Centrum för

suicidforskning och prevention presenterat ett

nationellt handlingsprogram "Stöd i

självmordskriser". Målet för den

självmordspreventiva verksamheten skall enligt det

svenska handlingsprogrammet vara:

- att varaktigt minska antalet självmord

och självmordsförsök,

-

- att därutöver så långt som möjligt

undanröja omständigheter som kan leda till att barn

och unga tar sitt liv,

-

- att tidigt upptäcka och försöka bryta

stigande trender av självmord och självmordsförsök

i utsatta grupper,

-

- att öka den allmänna kunskapsnivån om

självmord, så att mänsklig gemenskap och

samhälleliga åtgärder blir ett stöd för människor

med självmords-tankar och för människor med

upplevelser av närståendes självmord och

självmordsförsök.

-

Strategin för att nå målet inrymmer att skapa ökad

medvetenhet och en mer genomarbetad och allmänt

accepterad syn på självmordsproblemen.

Varje självmordsnära människa, som söker hjälp,

skall utan dröjsmål utredas och få tillräckligt stöd

och behandling. Här visar det sig att resurserna är

otillräckliga inom psykiatrin på sina håll. Dessa

brister måste enligt utskottet avhjälpas. Brister

föreligger också i stödet till anhöriga. De anhöriga

måste i högre utsträckning ges möjligheter till

professionell hjälp efter ett självmord. Den hjälpen

måste aktivt erbjudas; att vänta på att anhöriga

själva söker hjälp räcker inte. De orkar många

gånger inte ta egna initiativ.

För en framgångsrik suicidprevention krävs att det

nationella programmet "Stöd i självmordskriser" förs

ut inte bara till primärvård och sjukhusvård utan

också till skolan, skolhälsovården,

företagshälsovården, socialtjänsten och polisen.

Psykiatrins bristande resurser för att ge

självmordsnära personer den vård och behandling de

behöver och för att stödja anhöriga måste också

avhjälpas. Det måste vara en prioriterad uppgift att

hjälpa dessa människor. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen med anledning av motionerna So270 (fp)

yrkandena 1-3 och So464 (fp) yrkande 10 ge

regeringen till känna. Motionerna So301 (kd), So379

(kd) yrkande 3 och Ub274 (kd, m, v, c, fp och mp)

yrkandena 1 och 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande självmordsprevention

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So270

yrkandena 1-3 och 1998/99:So464 yrkande 10 och

med avslag på motionerna 1998/99:So301,

1998/99:So379 yrkande 3 och 1998/99:Ub274

yrkandena 1 och 8 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

10. Allergiprevention (mom. 5)

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

28 börjar med "Ökningen av andelen" och slutar med

"varför dessa avstyrks" bort ha följande lydelse:

Allergi och annan överkänslighet har ökat markant

de senaste decennierna i den industrialiserade

världen. Undersökningar utförda under 1998 visar att

antalet personer som drabbas av allergier fortsätter

att öka både i Sverige och i övriga världen. Minst

en tredjedel av alla barn, ungdomar och vuxna

drabbas av allergiska reaktioner i någon form.

Samhällets kostnader för allergier och annan

överkänslighet uppgår till minst 5,6 miljarder

kronor/år. Utskottet anser att rejäla insatser

fordras inom forskning, utbildning och information

för att vända trenden och stoppa ökningen av

allergier. Allergier är en av våra största

folksjukdomar. Kvinnor drabbas oftare än män.

Eftersom allergi och annan överkänslighet till så

stor del är miljöbetingade bör de också vara möjliga

att förebygga i långt större utsträckning. Bättre

kunskap och information är nyckelbegrepp för att

minska allergierna och därmed både den enskildes

besvär och samhällets kostnader. Forskning kring

allergi/överkänslighet måste intensifieras. En

nationell handlingsplan för förstärkt förebyggande

av allergier och astma bör utarbetas.

Allergiproblemen i skolan är stora. Antalet elever

med allergiska problem har fördubblats på 20 år.

Statistik från Folkhälsoinstitutet tyder på att

nästan 40 % av eleverna har olika typer av

allergier. Utskottet ser allvarligt på att så många

barn i skolan har svåra allergiproblem. Förutom den

rent medicinska och psykiska belastningen medför det

också svårigheter att kunna tillgodogöra sig

undervisningen. Nedskärningar i skolhälsovården är

naturligtvis olyckligt sett ur många perspektiv.

Utbildning av skolpersonal, för att öka förståelsen

och kunskapen om allergier/astma, är mycket

angelägen. Föräldrautbildning via

barnavårdscentralerna och i övrigt information till

föräldrar är också mycket viktigt. Skolhälsovården

måste ges förutsättningar att identifiera och hjälpa

till att förebygga allergirisker i barnens

arbetsmiljö. Attitydförändringar på området är

nödvändiga. De som drabbats av allergi måste visas

respekt. De ideella föreningarna har en viktig

uppgift när det gäller kunskapsspridning inom detta

område. Utskottet anser att en utredning bör

tillsättas om vad som gjorts och kan göras för att

förebygga allergier bland skoleleverna. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna So374 (kd) yrkandena 3, 6 och 7 och So379

(kd) yrkande 4 ge regeringen till känna. Motionerna

So371 (c) yrkandena 2 och 3 samt So375 (mp)

yrkandena 3 och 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande allergiprevention

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So374

yrkandena 3, 6 och 7 samt 1998/99:So379 yrkande

4 och med avslag på motionerna 1998/99:So371

yrkandena 2 och 3 samt 1998/99:So375 yrkandena 3

och 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

11. Allergiprevention m.m. (mom. 5 och 6)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

28 börjar med "Ökningen av andelen" och slutar med

"yrkande 1 avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Allergier är ett växande folkhälsoproblem i hela

den industrialiserade världen. Det är därför

naturligtvis angeläget att förebygga att de små

barnen utvecklar allergi. Mödra- och

barnhälsovårdens personal bör härvidlag få en utökad

roll. Utbildning vad gäller möjligheter till

allergiprevention och metoder för att få föräldrar

att handla i enlighet med allergiförebyggande råd är

viktigt. Folkhälsoinstitutet har ett program för

allergiprevention som arbetar med dessa frågor. I

förhållande till omfattningen av allergi och

möjligheterna att förebygga är Folkhälsoinstitutets

insatser för små. Ett uppdrag till

Folkhälsoinstitutet eller ett nytt fristående organ

bör enligt utskottet övervägas. Angeläget är att

sakkunniga och redan etablerade nätverk tas tillvara

i kommuner, landsting, myndigheter och näringsliv.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So375 (mp) yrkandena 3 och 4 ge regeringen

till känna. Motionerna So371 (c) yrkandena 2 och 3,

So374 (kd) yrkandena 3, 6 och 7 samt So379 (kd)

yrkande 4 avstyrks.

Ett enkelt sätt att höja människors uppfattning om

sin livskvalitet är att låta alla som önskar

förkorta sin arbetstid. Det ger piggare

arbetstagare, närvarande föräldrar/anhöriga,

engagerade medborgare och fler arbetstillfällen. Det

är inte konstruktivt att en del av oss arbetar mer

än vad vi orkar, samtidigt som andra av oss inte får

hjälpa till. Det är ju inte så att deras

arbetsinsats inte behövs. Över hundratusen

arbetstillfällen har försvunnit inom vård och omsorg

under den senaste tioårsperioden. Det har bl.a.

inneburit att omvårdnaden inte längre kan säkras.

Därför är en generell arbetstidsförkortning i högsta

grad en folkhälsofråga. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen med anledning av motion So460 (mp) yrkande

1 ge regeringen till känna. Motionerna So 212

yrkande 5 (fp), So266 (s), So271 (s), So283 (v) och

So388 (fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 och 6 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande allergiprevention

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So375 yrkandena

3 och 4 och med avslag på motionerna

1998/99:So371 yrkandena 2 och 3, 1998/99:So374

yrkandena 3, 6 och 7 samt 1998/99:So379 yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

6. beträffande övriga folkhälsofrågor

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So460 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:So212

yrkande 5, 1998/99:So266, 1998/99:So271,

1998/99:So283 samt 1998/99:So388 ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

12. Tobaksautomater (mom. 8)

Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin (mp) och Rosita

Runegrund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

30 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"yrkande 6 delvis avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Det största men mest påverkbara hälsoproblemet i

Sverige är användningen av tobak. Vart tionde

dödsfall årligen, ca 8 000, har ett samband med

tobak. Passiv rökning orsakar också ett antal

dödsfall i hjärt- och kärlsjukdomar och skadar

dessutom barn genom att bidra till

luftvägsinfektioner och allergier. Att alltfler

tonåringar börjar röka och gör det samtidigt som vi

får alltmer kunskap om tobakens skadeverkningar, är

enligt utskottet inget annat än ett tecken på ett

politiskt misslyckande på det här området. Trots att

regeringen vid upprepade tillfällen på ett mycket

bra sätt beskrivit tobakens hälsorisker, har inga

kraftfulla åtgärder vidtagits för att hejda

nyetableringen av unga rökare. I årets

budgetproposition beskriver regeringen tobaken som

den enskilt största hälsorisken i västvärlden och

ett av de allvarliga hälsoproblem som ökar globalt.

Regeringen talar också om att åtgärder mot rökning

har visat sig vara kostnadseffektivt på flera olika

sätt. Stor kraft bör enligt utskottet ägnas åt att

få barn och ungdomar att inte börja röka. Enligt

utskottet skall tobaksautomater förbjudas i lokaler

dit ungdom under 18 år äger tillträde. Regeringen

bör snarast återkomma med förslag till reglering av

frågan. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna So227 (mp) yrkande 4 och

So379 (kd) yrkande 6 delvis ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande tobaksautomater

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So227

yrkande 4 och 1998/99:So379 yrkande 6 delvis ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Tobaksförebyggande åtgärder (mom. 9)

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "Tobak är ett" och slutar med "varför

dessa avslås" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att arbetet för att undanröja

risker för skador vid passiv rökning måste

intensifieras. Det behövs konkreta mål för att

nedbringa antalet rökare och motverka att nya

tillkommer. De lokala hälsoråden bör intensifiera

sitt arbete på detta område. Samverkan med ideella

krafter exempelvis "En rökfri generation" är viktig.

Stor kraft bör ägnas åt att få barn och ungdomar att

inte börja röka. Stora samhällsekonomiska vinster

finns att hämta i effektiv tobaksprevention.

Utskottet anser att fler hälsoinformatörer bör

utbildas och få ett breddat informationsområde.

För barn som växer upp i ett hem där någon röker

ökar risken för bronkit, lunginflammation, astma och

allergier. Under graviditeten bör därför intensiv

utbildning med noggrann, resultatinriktad

uppföljning ges till de blivande föräldrarna för att

visa vikten av rökfrihet under graviditeten och av

att sedan ge sitt barn en rökfri uppväxt. De som är

rökare måste få all upptänklig hjälp med att sluta

röka. Detta arbete bör sedan kontinuerligt följas

upp på barnavårdscentralerna, där undervisningen bör

fördjupas med barnets behov i centrum men också

betydelsen av föräldrarnas goda hälsa. Nästa viktiga

steg bör vara barnomsorgens, förskolans och skolans

viktiga arbete för att påverka föräldrarna att hålla

hemmet rökfritt. Dessa miljöer bör liksom skolan

vara helt rökfria. Hemmens, barnomsorgens,

förskolans, fritidshemmens och skolans förebyggande

arbete för att skapa attityder hos barn och ungdomar

så att de aldrig börjar röka måste intensifieras och

bli mer resultatinriktat. Eleverna måste under hela

uppväxttiden få en allsidig och kontinuerlig

undervisning om den risk för hälsan tobaksbruket

innebär. Det bör ses som en självklarhet att

ungdomars rökfrihet skall gälla både i skolan och på

fritiden. På högstadiet och gymnasiet har man goda

erfarenheter av att elever eller ungdomar, som fått

viss utbildning i ämnet, undervisar sina kamrater

och även hjälper till att inspirera föräldrar att

sluta röka. Inte minst när det gäller att komma åt

attityder till rökning är ungdomar ofta mest

framgångsrika och bör därför användas i

undervisningen. För att göra denna satsning på

föräldrar, barn och ungdom möjlig är det nödvändigt

med en allsidig utbildning, inriktad speciellt på

alla yrkesgrupper som har med föräldrar och barn att

göra. Detta bör ingå som en obligatorisk del såväl i

yrkesutbildningen som i fortbildningen inom

yrkesverksamheten. Vården måste mera medvetet beakta

skillnaderna mellan kvinnor och män. Yngre kvinnor

röker i större utsträckning än män. Förebyggande

insatser för att minska rökning hos kvinnor måste

intensifieras. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion So377 (kd) yrkandena 3-8,

So379 (kd) yrkande 6 delvis och A810 (kd) yrkande 26

ge regeringen till känna. Motionerna So227 (mp)

yrkandena 2 och 7, So461 (fp) yrkandena 2 och 5 samt

So464 (fp) yrkande 9 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande tobaksförebyggande åtgärder

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So377

yrkandena 3-8, 1998/99:So379 yrkande 6 delvis

samt 1998/99:A810 yrkande 26 och med avslag på

motionerna 1998/99:So227 yrkandena 2 och 7,

1998/99:So461 yrkandena 2 och 5 samt

1998/99:So464 yrkande 9 ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

14. Tobaksförebyggande åtgärder (mom. 9)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "Tobak är ett" och slutar med

"varför dessa avslås" bort ha följande lydelse:

Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket

som ett av världens största hälsoproblem som drar

med sig mycket stora kostnader. Enligt Världsbanken

kostar tobaksbruket årligen 200 miljarder dollar

(1993) varav hälften av kostnaderna drabbar

utvecklingsländerna. Tobaksbruket betraktas som ett

av de tre största hoten mot en hållbar utveckling i

världen. Världsbanken drar slutsatsen att en av de

mest lönsamma insatserna inom hälso- och sjukvården

är tobaksprevention. WHO har formulerat ett

tiopunktsprogram som Sverige anslutit sig till för

att minska tobaksbruket. Det inbegriper bl.a. förbud

mot försäljning av tobak till barn och ungdom. Både

direkt och indirekt reklam skall förbjudas liksom

sponsring av olika aktiviteter. Utskottet anser att

det är av största vikt att WHO:s tiopunktsprogram

och internationella konvention genomförs i Sverige

och att det inte stannar som vackra ord i ett

dokument.

Tobaksbruk påverkar ungdomar på många sätt. På grund

av exponering för tobaksbruk redan i moderlivet kan

barn påverkas redan innan de föds. De har lägre vikt

och risken för vissa missbildningar är större. Trots

vetskapen om riskerna för fostret röker fortfarande

16 % av svenska kvinnor vid graviditetens början och

knappt en tredjedel av dessa lyckas hålla upp med

rökningen under resten av graviditeten. Det visar hur

svårt det är att upphöra med bruket och hur viktigt

det är att aldrig börja. Exponering för tobaksrök har

visat sig öka risken för tidig spädbarnsdöd och för

utveckling av astma och infektioner bl.a. i mellanörat

med hörselskada som följd.

Regeringen beslöt i juni 1998 att avsätta 10

miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden för första året

i en större satsning på förebyggande insatser mot

tobaksrökning. Pengarna som disponeras av

Folkhälsoinstitutet (FHI) skall främst användas som

projektstöd till ideella organisationer vars målgrupp

är barn och ungdomar. Totalt kommer regeringen att

satsa 30 miljoner kronor under en treårsperiod.

Utskottet stöder denna satsning men vill samtidigt

påpeka att det är viktigt med långsiktiga satsningar

för att minska tobaksbruket. Av det följer att den

enhet som arbetar med tobaksfrågor vid FHI liksom de

organisationer som har som sin enda uppgift att arbeta

med tobaksförebyggande arbete bör garanteras adekvata

resurser och en långsiktighet i den ekonomiska

planeringen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna So461 (fp) yrkandena 2 och 5

samt So464 (fp) yrkande 9 ge regeringen till känna.

Motionerna So227 (mp) yrkandena 2 och 7, So377 (kd)

yrkandena 3-8, So379 (kd) yrkande 6 delvis, samt A810

(kd) yrkande 26 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande tobaksförebyggande åtgärder

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So461

yrkandena 2 och 5 och 1998/99:So464 yrkande 9

samt med avslag på motionerna 1998/99:So227

yrkandena 2 och 7, 1998/99.So377 yrkandena 3-8,

1998/99:So379 yrkande 6 delvis, samt

1998/99:A810 yrkande 26 ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

15. Tobaksförebyggande åtgärder (mom. 9)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "Tobak är ett" och slutar med "varför

dessa avslås" bort ha följande lydelse:

Information är en av de viktiga bitarna när det

gäller att bromsa nyetableringen av rökare. Här har

samhället uppenbart misslyckats enligt utskottets

bedömning. Det behövs mer information och fler

kampanjer. Utöver resurser till skolorna bör de

frivilliga organisationer som jobbar för ett

tobaksfritt samhälle ges ökade resurser, ett stöd

som måste vara långsiktigt så att verksamheten kan

planeras. Det är inte orimligt att en procentuell

del av den skatt som staten tar in på tobaken

avsätts till att minska tobaksbruket. I dag ansvarar

flera olika myndigheter för att tobakslagen

efterlevs. Det är Arbetarskyddsstyrelsen,

Socialstyrelsen, Yrkesinspektionen och

Konsumentverket. Utskottet anser att det är

oacceptabelt. Det behövs en stark tillsynsmyndighet

som har huvudansvar för hela tobakslagstiftningen

och aktivt utövar sin tillsyn. Eftersom rökningen i

allra högsta grad är en hälsofråga bör

Socialstyrelsen vara den myndighet som har det

övergripande ansvaret för tillsynen. Vad utskottet

nu anfört bör riksdagen med anledning av motion

So227 (mp) yrkandena 2 och 7 ge regeringen till

känna. Motionerna, So377 (kd) yrkandena 3-8, So379

(kd) yrkande 6 delvis, So461 (fp) yrkandena 2 och 5,

So464 (fp) yrkande 9 samt A810 (kd) yrkande 26

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande tobaksförebyggande åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So227

yrkandena 2 och 7 och med avslag på

motionerna 1998/99:So377 yrkandena 3-8,

1998/99:So379 yrkande 6 delvis,

1998/99:So461 yrkandena 2 och 5,

1998/99:So464 yrkande 9 samt 1998/99:A810

yrkande 26 ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

16. Åldersgränsen (mom. 10)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Thomas Julin

(mp), Kerstin Heinemann (fp) och Agne Hansson (c)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

37 börjar med "Tobakslagens åldersgräns" och slutar

på s. 38 med "Motionen avslås" bort ha följande

lydelse:

Nikotin är ett av de mest beroendeframkallande

ämnen vi känner till. Tobaksbruk påverkar barn och

ungdomar på många sätt. Under senare år har

forskning presenterats som stöder antagandet att

rökdebut i unga år kan vara en inkörsport till

missbruk och droger senare i livet. Att rökning

också ökar risken för en rad sjukdomar som cancer i

olika former, hjärt-kärlsjukdomar och lungemfysem är

väl känt. Allt detta sammantaget visar hur viktigt

det är att unga människor inte börjar röka och att

de som börjat röka får hjälp att sluta med sitt bruk

av tobak. Sedan några år har vi en tobakslag i

Sverige med åldersgräns för utköp. Dock får vi

rapporter om att denna åldersgräns inte respekteras.

Kommunerna har ett tillsynsansvar liksom

Socialstyrelsen på riksplanet. Det är viktigt att

denna tillsynsuppgift tas på allvar.Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med anledning av motion So307

(fp, s, m, v, kd, c, mp) yrkande 2 ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande åldersgränsen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So307 yrkande 2

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Rökfria miljöer (mom. 11)

Lars Gustafsson och Rosita Runegrund (båda kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

39 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"Yrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:

Vi har nu en lagstiftning som syftar till att ingen

mot sin vilja skall behöva utsättas för rök i sin

arbetsmiljö. På många arbetsplatser har det blivit

en dramatisk förbättring, men fortfarande finns det

brister i praktiken på åtskilliga arbetsplatser. Det

upplevs av många som obehagligt att själv behöva

kräva rökfrihet från sin omgivning. Efterlevnaden av

lagen om en rökfri arbetsmiljö bör enligt utskottet

utvärderas. Om resultatet inte är

tillfredsställande, måste arbetsgivares och

arbetsplatsledares ansvar för lagens efterlevnad

stärkas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So377 (kd) yrkande 2 ge

regeringen till känna. Motionerna, So227 (mp)

yrkande 5 och So461 (fp) yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So377 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1998/99:So227

yrkande 5 och 1998/99: So461 yrkande 4 ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Rökfria miljöer (mom.11)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

39 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"Yrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:

Sedan några år har vi i Sverige en tobakslag som

efterlevs i huvudsak väl men det finns några

problem. Problem förekommer med att hålla

skolgårdarna, särskilt vid gymnasieskolorna,

rökfria. Utskottet anser att särskilda insatser för

att hålla skolan rökfri bör göras. Skolan som

förebild är oerhört viktig i det tobakspreventiva

arbetet. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So461 (fp) yrkande 4 ge

regeringen till känna. Motionerna, So227 (mp)

yrkande 5 och So377 (kd) yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So461 yrkande 4

och med avslag på motionerna 1998/99:So227

yrkande 5 och 1998/99: So377 yrkande 2 ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Rökfria miljöer (mom. 11)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

39 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"Yrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet skall allmänt rökförbud råda på

restauranger och andra näringsställen. Tillstånd för

rökning skall bara kunna ges om sådan avskildhet kan

ordnas att inte tobaksröken blir till olägenhet för

övriga gäster samt för personalen. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med anledning av motion So227

(mp) yrkande 5 ge regeringen till känna. Motionerna

So377 (kd) yrkande 2 och So461 (fp) yrkande 4

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So227 yrkande 5

och med avslag på motionerna 1998/99:So377

yrkande 2 och 1998/99: So461 yrkande 4 ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Rökavvänjning (mom. 12)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Thomas Julin

(mp), Kerstin Heinemann (fp) och Agne Hansson (c)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

40 börjar med "Utskottet delar" och slutar på s. 41

med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Det är viktigt att föräldrar och andra vuxna som

arbetar med barn och ungdom och som är rökare får

stöd till rökavvänjning. De allra flesta som slutar

röka gör det på egen hand men återfallsfrekvensen är

hög, närmare 80 %, bland kraftigt nikotinberoende

rökare. Hos dem kan det vara nödvändigt att använda

nikotinersättning i form av plåster, nässpray eller

tuggummi. Vikten av att det inom hälso- och

sjukvården finns tillgång till rökavvänjning och

rökslutarstöd kan enligt utskottet inte nog

understrykas. En högprioriterad grupp här är gravida

kvinnor. Enligt utskottet bör Folkhälsoinstitutet få

i uppdrag att närmare studera i vilken utsträckning

människors ekonomi bedöms lägga hinder i vägen för

rökavvänjning och lämna förslag till lösningar. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna So307 (fp, s, m, v, kd, c, mp) och So392

(v) yrkande 4 ge regeringen till känna. Motion So454

(s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande rökavvänjning

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So307

yrkande 4 och 1998/99:So392 och med avslag på

motion 1998/99:So454 ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

21. SBU:s förslag (mom. 13)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

41 börjar med "Även motion" och slutar med "yrkande

3 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Tobaksrökning är det största enskilda förebyggbara

folkhälsoproblemet i vårt land. SBU har fört fram en

rad rekommendationer om hur man skall kunna hjälpa

dem som använder tobak att sluta med sitt bruk (SBU-

rapport nr 138). Vetenskapliga studier visar att

enkla frågor från sjukvårdspersonal om rökvanor,

kopplade till bestämda besked om att sluta röka samt

råd om nikotinersättningsmedel är kostnadseffektiva

om det sker som rutin. Men det kräver att

sjukvårdspersonalen själv vill föregå som förebild

och vill bidra till förändringar. Såväl allmänläkare

som tandläkare kan åstadkomma mycket om de tar ett

ansvar för att hjälpa sina patienter med

rökavvänjning. Inom de delar av sjukvården där man

arbetar med patienter vars sjukdomar förvärras av

rökning är det extra viktigt att personalen ökar sin

kompetens om rökavvänjning och i högre grad erbjuder

eller remitterar rökande patienter till

rökavvänjningsprogram. SBU understryker också vikten

av spridning av kunskaper om rökavvänjning och att

särskild kompetens i dessa frågor bör finnas i varje

sjukvårdsregion. Slutligen för SBU fram behovet av

fortsatt forskning för att utveckla modeller för

rökavvänjning som gäller för grupper där rökning

ökar, framför allt för skolungdomar och lågutbildade

kvinnor. Fortsatt forskning om nikotinberoendets

orsaker samt utveckling av läkemedel och andra

behandlingsmetoder mot tobaksberoende är också av

största vikt. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion So461 (fp) yrkande 3 ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande SBU:s förslag

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So461 yrkande 3

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Arbetstidsförkortning och folkhälsa

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anför:

Motion So460 (mp) yrkande 1 tar upp det viktiga

sambandet mellan arbetstidsförkortning och stärkt

folkhälsa. Det är ett samband som också

Vänsterpartiet betonat i många sammanhang. Vi

förutsätter att den särskilda arbetstidsgrupp som

tillsatts arbetar med dessa frågor och kommer med

förslag som ligger i linje med innehållet i

motionen. Vänsterpartiet avvaktar därför resultatet

av arbetsgruppens arbete. Om det ej kommer några

sådana förslag från gruppen kommer Vänsterpartiet

att ta nya initiativ i frågan.