Bet. 1998/99:SoU9

Socialutskottets betänkande

1998/99:SOU09

Socialtjänstfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 50 motionsyrkanden från den

allmänna motions- tiden 1998 om olika

socialtjänstfrågor. Utskottet avstyrker samtliga

motions-yrkanden. I betänkandet finns 23

reservationer och ett särskilt yttrande.

Motioner om vård av narkotikamissbrukare behandlas i

utskottets betänkande 1998/99:SoU4 Narkotikapolitik.

Motionerna

1998/99:So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

följa effekterna av ändringarna i 6 §

socialtjänstlagen.

1998/99:So223 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utgångspunkterna för

socialtjänsten,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

inrättande av en nationell kommission för att bryta

bidragsberoende och segregation i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om

socialbidragen som generellt stöd i enlighet med vad

som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skatternas betydelse

för socialbidragsberoendet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riksnorm för

socialbidragen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

villkorat bistånd i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

möjlighet för kommunerna att ersätta korttida

socialbidrag med lån i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1998/99:So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

stärka familjen,

6. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av

missbrukare i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anlitande av ideella

organisationer i vårdarbetet.

1998/99:So255 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätten att kunna

överklaga beslut om missbrukarvård.

1998/99:So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insatser för unga

missbrukare,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvinnors och mäns

missbruk och behovet av ökad kunskap,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i socialtjänstlagen så att missbrukare

får rätt att överklaga avslag på vård och behandling

genom förvaltningsbesvär.

1998/99:So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att

Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i

uppgift att se över besvärsrätten enligt vad i

motionen anförts om utökad besvärsrätt för bistånd

enligt socialtjänstlagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i socialtjänstlagen och lagen om stöd

och service till funktionshindrade att barn får

samma stöd före som efter tolv års ålder,

3. att riksdagen hos regeringen begär att

Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i

uppgift att komma med förslag om hur kostnaden för

socialt ekonomiskt bistånd kan delas mellan stat och

kommun,

4. att riksdagen hos regeringen begär att

Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv

utreder borttagandet av arbetsplikten ur

socialtjänstlagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barns bästa,

6. att riksdagen hos regeringen begär att

Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i

uppdrag att utvärdera hur de senaste ändringarna i

socialtjänstlagen påverkat kommunerna när det gäller

biståndsbedömningen.

1998/99:So280 av Elisabeth Fleetwood och Maud

Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att en utredning tillsätts om kvinnojourernas

fortlevnad samt behovet av deras samhälleliga

insatser i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:So282 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn.

1998/99:So292 av Johan Pehrson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om rekommendationer till

kommunerna angående regler för extraarbetande

ungdomar till socialbidragstagande föräldrar.

1998/99:So298 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om transfereringar relaterade

till civilstånd.

1998/99:So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att legitimation

införs för socionomer.

1998/99:So324 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning med

uppdrag att upprätta en handlingsplan med konkreta

åtgärder för att minska kvinnomisshandeln och då ta

till vara kvinnojourernas samlade erfarenheter.

1998/99:So337 av Ulla Wester (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kvalitetssäkra det

sociala arbetet genom införande av statlig

legitimation.

1998/99:So362 av Yilmaz Kerimo och Eva Arvidsson (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utredning om låginkomsttagares och barnfamiljers

levnadssituation.

1998/99:So363 av Yilmaz Kerimo (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ändrad lagstiftning som

innebär möjlighet att överklaga beslut jämlikt 6 g §

SoL enligt förvaltningsbesvär.

1998/99:So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om villkorade

socialbidrag för ungdomar.

1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

15. att riksdagen beslutar att till 6 f §

socialtjänstlagen lägga orden "personligt stöd".

1998/99:So378 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunala projekt

och utvecklingsinsatser för att stödja ensamstående

föräldrar med anledning av kommunernas skyldigheter

att efterleva barnkonventionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att som förebyggande

insats initiera gruppverksamheter för unga,

lågutbildade, arbetslösa mödrar till hjälp för

återuppbyggnad av självförtroende och att utarbeta

individuella framtidsplaner där studie- och

yrkesinriktning ingår.

1998/99:So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att de

aviserade höjningarna av barnbidraget kommer alla

barn till del.

1998/99:So381 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av de ideella

hjälporganisationernas verksamhet.

1998/99:So396 av Mariann Ytterberg och Berndt Ekholm

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

alternativa behandlingsmetoder.

1998/99:So404 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i socialtjänstlagen enligt vad som

anförts i motionen.

1998/99:So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

7. att riksdagen beslutar komplettera 6 §

socialtjänstlagen med en skrivning om avlösning i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätten till

psykoterapi för våldtagna och misshandlade kvinnor.

1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

föreslå åtgärder som ökar rättssäkerheten för

personer som är i behov av annat bistånd såsom det

definierades före ändringen av biståndsreglerna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avsikten med

insatsen hjälp i hemmet, 6 § socialtjänstlagen, är

att den skall kunna utformas på olika vis beroende

av enskilda behov.

1998/99:So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunernas syn på

kvinnojourerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillvaratagande av

kvinnojourernas kunskaper,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gratis vård och

terapi till misshandlade och våldtagna kvinnor.

1998/99:Ju507 av Christina Axelsson och Cinnika

Beiming (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utbilda

anställda inom socialvården i provtagning och analys

av urinprov.

1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en utvärdering,

utifrån frekvensen av återfall i brott, av

socialtjänstens insatser för de ungdomar som dömts

till vård inom socialtjänsten.

1998/99:Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

18. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 c

§ socialtjänstlagen (1980:620) att studerande inte

omfattas av kravet på att delta i anvisad praktik.

1998/99:A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändringar av socialtjänstlagen så att socialbidrag

och arbetslöshetsunderstöd inte skall kunna

villkoras av deltagande i praktik eller

kompetenshöjande verksamhet.

1998/99:A802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

högskattesystemets effekter vad gäller

bidragsberoende.

Utskottet

Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten,

m.m.

Motionerna

I motion So223 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen

anförts om utgångspunkterna för socialtjänsten

(yrkande 1) och om skatternas betydelse för

socialbidragsberoendet (yrkande 4). Motionärerna

yrkar vidare att riksdagen hos regeringen begär dels

förslag om inrättande av en nationell kommission för

att bryta bidrags-beroende och segregation (yrkande

2), dels en utredning om socialbidragen som

generellt stöd (yrkande 3). Motionärerna har den

grundläggande uppfattningen att socialtjänstlagen

skall vara ett stöd och komplement till enskilda

individers självklara ansvar och till de naturliga

nätverk som skapas av familj, vänner, arbetskollegor

och grannar. Socialtjänstlagen skall aktivera i

stället för att passivisera, anförs det. Enligt

motionärerna har det svenska samhället alltför länge

byggts efter principen att medborgarna via

skattsedeln kan köpa sig fria från ansvar för sin

egen och andras situation. När den offentliga

ekonomin sedan sviktar blir de människor som

förlitat sig på de offentliga systemen de mest

sårbara. Motionärerna ser det som ett egenvärde att

hushåll kan leva på den egna lönen. Det svindlande

höga skattetrycket har dock medfört att allt fler

svenskar blivit beroende av ekonomiskt stöd för att

klara sig när skatten är betald. En naturlig princip

borde enligt motionärerna vara att den som betalar

skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den

som kvitterar ut bidrag inte skall behöva betala

skatt. Motionärerna anför att de som av olika

orsaker inte kan försörja sig eller av annan

anledning behöver samhällets stöd och hjälp

ovillkorligen skall garanteras detta men att den som

både kan och vill försörja sig själv inte bör bli

föremål för samma omsorg som den lilla grupp

människor som kan behöva gemensamt stöd. Social-

bidraget skall enligt motionärerna vara ett yttersta

skyddsnät, som ingående prövas från fall till fall,

och skall inte jämföras med en generell

socialförsäkring. I dagens läge är risken

överhängande för en generalisering av det ekonomiska

biståndet. Inte minst vissa invandrargrupper och

ungdomar som aldrig kommit in på arbetsmarknaden

riskerar att fastna i ett långvarigt

socialbidragsberoende. Särskilt tydligt är detta i

vissa hårt segregerade förortsområden. Ett ökat

bidragsberoende och en ökad segregation medför en

växande social desperation och innebär ett hot mot

hela det svenska samhällets välstånd. Motionärerna

anser att regeringen snarast möjligt bör tillsätta

en kommission med uppdrag att föreslå förändringar

som kan bryta bidrags-beroende och segregation.

Sverige måste skapa radikalt bättre förutsättningar

för arbete och ansvarstagande, anförs det i

motionen.

I motion A802 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om högskattesystemets effekter vad

gäller bidragsberoende (yrkande 10). Motionärerna

anför att skatterna utgör hushållens absolut största

utgift och att allt fler tvingas in i

bidragsberoende. Enligt motionärerna har de höga

skatterna blivit ett hot mot den personliga

välfärden.

I motion So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

att regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att stärka familjen (yrkande

3). Enligt motionärerna måste det vara möjligt för

föräldrar att ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd

och ledning som varje barn har rätt till och som

leder till att barnen växer upp till trygga och

harmoniska människor. Motionärerna vill i

sammanhanget framhålla det tankemönster som enligt

dem är alltför utbrett i landet, nämligen att någon

annan tar över ansvaret i och med att skatten är

betald.

I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att

Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i

uppgift att komma med förslag om hur kostnaden för

socialt ekonomiskt bistånd kan delas mellan stat och

kommun (yrkande 3). Motionärerna anser att

kostnaderna för socialbidragen på sikt bör delas

lika mellan kommunerna och staten. Kostnaderna för

socialbidragen riskerar alltid att öka i tider med

lågkonjunktur, hög arbetslöshet eller kraftig

regional obalans. Eftersom det är staten som har de

främsta politiska redskapen för att bedriva både

konjunkturpolitik, sysselsättningspolitik och

regionalpolitik är det enligt motionärernas mening

viktigt att staten tar en del av kostnaden för

socialbidragen. Samtidigt är det viktigt att

kommunerna har kvar ett ekonomiskt incitament för

att aktivt arbeta med att minska

socialbidragskostnaderna och att skapa möjlighet för

människor till egen försörjning, anförs det.

Överflyttningen av kostnadsansvaret, som skall vara

kostnadsneutral, kan lösas genom att generella

statsbidrag till kommunerna minskas i motsvarande

mån. Motionärerna framhåller vikten av att

finansieringsprincipen upprätthålls och att

kommunerna kompenseras för varje ändring som kan

medföra en merkostnad.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet

regeringens proposition 1996/97:124 Ändring i

socialtjänstlagen jämte ett flertal motioner, bl.a.

en motion från Moderata samlingspartiet med i

huvudsak samma innehåll som den nu aktuella motionen

So223 yrkandena 1, 3 och 4. I betänkandet ges i

avsnittet Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten

(s. 12-17) en redogörelse av grundtankarna bakom

socialtjänstreformen år 1980, de

utvecklingstendenser i samhället som regeringen

enligt proposition 1996/97:124 ansåg vara av

betydelse för socialtjänstens framtida roll och

uppgifter samt de överväganden som låg till grund

för de i propositionen föreslagna ändringarna i

socialtjänstlagen. Utskottet avstyrkte samtliga

motionsyrkanden under avsnittet med bl.a. följande

motivering (s. 20-23):

Socialtjänsten är en central del i samhällets välfärdssystem.

De övergripande målen och grundläggande

värderingarna för samhällets socialtjänst -

demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet -

anges i socialtjänstlagens inledande paragraf.

Enligt portalparagrafen skall socialtjänsten, på

demokratins och solidaritetens grund, främja

människornas ekonomiska och sociala trygghet,

jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i

samhällslivet. Under hänsynstagande till människans

ansvar för sin och andras sociala situation skall

socialtjänsten inriktas på att frigöra och utveckla

enskildas och gruppers egna resurser. Socialtjänsten

skall med andra ord inte inriktas på att ta över den

enskildes ansvar utan på att frigöra och utveckla

den enskildes egna resurser. Verksamheten skall

vidare bygga på respekt för människornas

självbestämmande och integritet.

De övergripande målen utgör grunden för delmålen

för de olika målgrupper och verksamheter som anges i

lagen.

Socialtjänstlagen ger enligt utskottet uttryck för

en positiv tilltro till den enskildes egen förmåga

och vilja att påverka sin situation. I likhet med

regeringen anser utskottet att de övergripande målen

och grundläggande värderingarna för all verksamhet

inom socialtjänsten skall ligga fast.

Portalparagrafen bör dock som regeringen föreslår

kompletteras med en bestämmelse som syftar till att

stärka barnens ställning inom socialtjänsten. Denna

fråga behandlas närmare i ett särskilt avsnitt i

betänkandet.

Enligt utskottets mening finns det i dag inte

heller något skäl att göra avsteg från de principer

som enligt förarbetena till socialtjänstlagen skall

vara vägledande för det individinriktade arbetet

inom socialtjänsten. En vägledande princip är att

verksamheten skall präglas av en helhetssyn i

stället för symtomtänkande. Detta innebär bl.a. att

en enskilds eller en grupps sociala situation och de

problem han eller gruppen har skall ses i

förhållande till hela den sociala miljön. Inte bara

familjen och närmiljön hör hit utan också den

enskildes förhållanden i vidare mening. Det rör

bl.a. frågor om möjlighet att få arbete och bostad

och att undvika utslagning, segregation och

fattigdom. Helhetssynen förutsätter ett samarbete

över sektorsgränserna.

Frivillighet och självbestämmande skall vara

vägledande vid handläggningen av enskilda ärenden.

Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om

han eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss

social tjänst. Det är den enskilde som gör valet

dock inom ramen för befintliga resurser.

Frivillighet och självbestämmande innebär inte att

socialtjänsten skall vara kravlös. Till

socialtjänstens uppgifter hör att på olika sätt

försöka motivera den enskilde för en viss insats.

Andra vägledande principer inom socialtjänsten är

att stöd- och hjälpinsatser skall "normaliseras" så

att människor inte känner sig stämplade eller

utpekade, att insatser i hemmet går före vård

utanför hemmet och att vården skall anordnas så nära

hemmet som möjligt utan att flexibiliteten går

förlorad. Insatserna måste anpassas till den

enskildes aktuella förutsättningar och behov, vilket

betyder att socialtjänsten måste förfoga över ett

brett register av handlingsalternativ när det gäller

individuellt inriktade insatser.

Som anförs i propositionen finns det inte anledning

att misstro människors vilja och förmåga att aktivt

förändra sin situation och utvecklas enligt sina

förutsättningar om möjligheter erbjuds och

erforderligt stöd från samhällets sida

tillhandahålls. Det grundläggande synsättet för

socialtjänsten bör därför förbli oförändrat.

Utskottet delar regeringens uppfattning att medlen

för att uppnå målen i socialtjänstlagen kan behöva

omprövas. Den ökade arbetslösheten och tendenserna

till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt

större krav på aktiva insatser från socialtjänstens

sida för att verka för människors ekonomiska och

sociala trygghet. Arbetslösheten, de neddragna

kommunala resurserna, förändringarna i

socialförsäkringssystemen och en omfattande

systemkritik mot välfärdspolitikens grundvalar är

några av de nya förutsättningar som präglar

socialtjänstens verklighet i dag. Resurserna för att

ge stöd och hjälp är mer begränsade än tidigare. Det

är nödvändigt att hitta praktiska vägar att skapa

största möjliga effektivitet i det sociala arbetet.

När det gäller målen för arbetet med vissa grupper

i samhället skall socialtjänsten även i framtiden

verka för att barn och ungdomar växer upp under

trygga och goda förhållanden, att äldre människor

kan leva och bo självständigt, att människor med

funktionshinder kan delta i samhällets gemenskap och

leva som andra, att människor som missbrukar alkohol

eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån

sitt beroende och att människor som saknar medel

till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin

försörjning.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är

angeläget att socialtjänstens arbete mer än tidigare

inriktas på att verka med barnens bästa för ögonen.

De anhörigas insatser inom vård och omsorg har

alltmer kommit att uppmärksammas. Socialtjänsten bör

därför underlätta för närstående som vårdar äldre,

långvarigt sjuka eller handikappade. Detta kan också

i högre grad möjliggöra ökad valfrihet och

kontinuitet i omsorgen. Socialtjänsten bör också i

högre utsträckning stödja frivilligt socialt arbete.

Ökad samverkan mellan socialtjänsten och andra

samhälleliga verksamheter är något som lyfts fram

som särskilt angeläget i propositionen. Utskottet,

som menar att det finns ett stort behov av att mer

effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för

att bättre kunna tillgodose människors behov av

stödåtgärder och förhindra att människor hamnar i en

rundgång mellan de olika välfärdssystemen, delar

denna inställning. Individens problem och behov får

inte snävt betraktas endast ur den egna myndighetens

perspektiv vilket under en lång tid präglat delar av

den offentliga sektorn. En helhetssyn skall som

tidigare anförts prägla arbetet inom socialtjänsten.

Socialbidragets syfte är inte att fungera som en

långsiktig försörjningskälla utan skall vara

samhällets sista försörjningsstöd och träda in när i

princip alla andra möjligheter uttömts. Under 1990-

talet har andelen socialbidragstagare kraftigt ökat

och fler har blivit beroende av socialbidrag för sin

försörjning under allt längre tid till följd av

bl.a. den höga arbetslösheten och de nödvändiga

besparingarna inom välfärdssystemen. Utskottet delar

regeringens inställning att socialbidraget måste

återgå till att vara ett sista skyddsnät, för

tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd.

Utskottet är därför mycket positivt till att

regeringen avser att tillsätta en ny utredning som

bl.a. skall få till uppgift att granska samspelet

mellan socialbidraget och förändringarna i de

statliga bidrags- och försäkringssystemen nu och i

framtiden. Detta är helt nödvändigt eftersom

förändringarna i de generella trygghetssystemen i

viss mån givit socialtjänsten en roll som allmän

inkomstgarant. Den ekonomiska krisen har också visat

på svårigheter i finansieringen av socialtjänsten.

Utredningen skall därför även granska

socialtjänstens finansiering och möjligheterna att

få långsiktig stabilitet i resurserna på

omsorgsområdet så att höjda socialbidragskostnader

till följd av besparingar i

socialförsäkringssystemen inte tränger undan

resurserna för äldre-, handikapp- och barnomsorgen.

Det finns vissa grupper som det enligt utskottet

borde vara möjligt att finna andra stödformer för än

socialbidrag, t.ex. arbetslösa med en svag

förankring på arbetsmarknaden och vissa

pensionärsgrupper som inte är berättigade till

svensk eller utländsk pension.

Utskottet anser att orsakerna till ökade

socialbidragskostnader skall angripas - inte

socialbidragstagarna. Människor som behöver

socialbidrag har rätt att bemötas med respekt och

utan förutfattade meningar. Utskottet anser inte att

det finns skäl att misstro socialbidragstagarnas

vilja att klara sig själva, särskilt inte i tider av

hög arbetslöshet och olika socialpolitiska

sparåtgärder. Obestridligt är dock att utredningar

om behovet av socialbidrag måste innefatta vissa

krav och kontrollmoment men det får inte kännas

förnedrande att ansöka om socialbidrag. Utskottet

anser att de tendenser till ökade klyftor i

samhället mellan dem som har arbete och dem som är

arbetslösa, mellan dem som kan försörja sig själva

och dem som behöver samhällets hjälp och mellan

svenskar och invandrare måste motverkas på alla

sätt. Att bekämpa arbetslösheten förblir därför som

regeringen anför det viktigaste målet också på det

socialpolitiska området.

Den höga arbetslösheten har kommit att förändra

socialtjänstens arbete i riktning mot att bli en

arbetsmarknadsförberedande verksamhet för främst

ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar. Det

är därför välkommet att den nya utredningen även

skall se över behovet av att anpassa

socialtjänstlagen efter de nya förutsättningarna på

arbetsmarknaden.

I propositionen betonas vikten av att

socialtjänsten bistår den enskilde med aktiva

insatser som skall syfta till att hjälpa den

enskilde att på kort eller lång sikt klara sin

försörjning utan socialbidrag. I lagförslaget finns

också ett förtydligande av den enskildes eget ansvar

för att göra vad han eller hon kan för att bli

självförsörjande.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:264).

I betänkande 1997/98:SoU10 Socialtjänstfrågor

behandlade utskottet åter en motion från Moderata

samlingspartiet med i huvudsak samma lydelse som den

nu aktuella motionen So223 (s. 3 f.). Utskottet

vidhöll sin tidigare redovisade inställning.

Riksdagen följde utskottet (prot.nr. 1997/98:57).

I betänkande 1996/97:SoU18 behandlades även motioner

om att överföra kostnadsansvaret för socialbidragen,

helt eller delvis, till staten samt om behovet av

att utreda kostnadsansvaret (s. 30 f.). Utskottet

avstyrkte motionerna, vilket följdes av riksdagen.

Utskottet anförde följande i denna del (s. 42 f.):

Enligt regeringens och statskontorets bedömning kommer

förslagen som rör rätten till bistånd inte att

förorsaka ökade kostnader för kommunerna. Den

preciserade rätten till bistånd kommer att innebära

att förvaltningsdomstolarnas och kommunernas

arbetsbelastning minskar till följd av att antalet

överklaganden kraftigt kommer att reduceras.

Utskottet avstyrker motionerna - - - om att

kostnadsansvaret för socialbidragen skall flyttas

från kommunerna till staten. Utskottet anser det

viktigt att regeringen noga följer utvecklingen av

de kommunala kostnaderna för socialbidragen. Som

tidigare nämnts har regeringen för avsikt att

tillkalla en ny utredning som bl.a. skall granska

och ytterligare belysa socialtjänstens finansiering,

i synnerhet frågan om det är möjligt att genom

förändringar i lagstiftning och andra centralt

fastställda regelverk tillskapa ett utrymme för

omprioriteringar inom ramen för de resurser som

anslås till socialtjänsten. Motionen - - - får

därmed i allt väsentligt anses tillgodosedd och

avstyrks.

Arbetsmarknadsutskottet har nyligen behandlat

proposition 1997/98:165 Utveckling och rättvisa - en

politik för storstaden på 2000-talet (bet.

1998/99:AU2). I propositionen föreslogs bl.a. två

mål för storstadspolitiken. Utskottet tillstyrkte

att det första av de båda målen bör vara att ge

storstadsregionerna goda förutsättningar för

långsiktigt hållbar tillväxt, varigenom

storstadspolitiken bör kunna bidra till att nya

arbetstillfällen skapas såväl inom

storstadsregionerna som i övriga delar av landet.

Vad gäller det andra målet ansåg utskottet att

regeringens förslag borde förtydligas och formuleras

enligt följande: att bryta den sociala, etniska och

diskriminerande segregationen i storstadsregionerna

och att verka för jämlika och jämställda

levnadsvillkor för storstädernas invånare. Som

konkret målsättning för detta andra mål nämndes i

propositionen bl.a. att sysselsättningsgraden bör

höjas i de socialt utsatta bostadsområdena samt att

socialbidragsberoendet bör minskas. Enligt

propositionen skall en storstadsdelegation

tillsättas med uppgift att utveckla och samordna den

nationella storstadspolitiken.

Riksdagen godkände regeringens förslag till mål och

inriktning för storstadspolitiken, med den ändring

som utskottet föreslagit (rskr. 1998/99:34).

Storstadsdelegationen inrättades genom ett

regeringsbeslut den 21 januari 1999. Delegationen

består av statssekreterare från sju olika

departement och kommer att ledas av

Kulturdepartementets statssekreterare med ansvar för

storstadsfrågor. Ett storstadskansli har inrättats

inom Kulturdepartementet och en interdepartemental

tjänstemannagrupp kommer att knytas till

delegationen. Under våren 1999 kommer också en

förhandlare att utses för varje storstadsregion och

ett antal referensgrupper på regional nivå och

myndighetsnivå att inrättas.

Den 1 januari 1998 infördes en s.k.

utvecklingsgaranti för ungdomar (prop. 1997/98:1

utg.omr. 14, bet. 1997/98:AU1, rskr.

1997/98:125-127). Syftet är att öka ungdomars

möjlighet att ta sig in på den reguljära

arbetsmarknaden och därmed minska risken att hamna i

långvarig arbetslöshet och i långvarigt

socialbidragsberoende. Enligt budgetpropositionen

för år 1999 (utg.omr. 9 avsnitt 5.3.4) väntas de

allra flesta av landets kommuner ansluta sig till

utvecklingsgarantin. De åtar sig därmed en

skyldighet att erbjuda ungdomar mellan 20 och 24 år,

som står till arbetsmarknadens förfogande, en

aktiverande och utvecklande insats på heltid.

Ungdomar som är berättigade till socialbidrag får en

kommunalt finansierad utvecklingsersättning

motsvarande minst socialbidragsnivån.

Socialtjänstutredningen har i uppgift att analysera

och lämna förslag som bl.a. berör sambandet mellan

socialbidraget och övriga transfereringssystem,

lagens konstruktion och struktur, socialtjänstens

finansiering, socialtjänstens uppgift att främst

bistå vid tillfälliga sociala eller ekonomiska

problem samt formerna för tillsynen över

socialtjänsten (dir. 1997:109). Utredningen skall

även lämna förslag på hur den ekonomiska tryggheten

för vissa äldre invandrare skall utformas (dir.

1998:70). Uppdraget skall redovisas senast den 31

maj 1999.

Utredningen har tillsammans med

Demokratiutredningen nyligen givit ut en bok, På

marginalen (SOU 1998:161), där personer som behöver

stöd av socialtjänstens individ- och familjeomsorg

intervjuas.

Utskottets bedömning

När det gäller målen och de grundläggande

principerna för socialtjänsten vidhåller utskottet

sin inställning såsom den redovisats i betänkande

1996/97:SoU18. Utskottet konstaterar vidare att

Socialtjänstutredningen skall se över behovet av att

anpassa socialtjänstlagen efter de nya

förutsättningarna på arbetsmarknaden och lämna

förslag som får socialtjänstens verksamhet att

bättre överensstämma med den avsedda funktionen att

främst stödja enskilda med tillfälliga sociala och

ekonomiska problem. Riksdagen har nyligen godkänt

regeringens förslag till en nationell

storstadspolitik som har till syfte att ge

förutsättningar för tillväxt och motverka

segregation i storstadsregionerna. Viktiga delar i

utvecklingen mot jämlika levnadsvillkor är att öka

sysselsättningsgraden och minska

socialbidragsberoendet i de socialt utsatta

bostadsområdena. Utskottet avstyrker med det sagda

motionerna So223 (m) yrkandena 1-4 samt A802 (m)

yrkande 10.

Enligt portalparagrafen i socialtjänstlagen skall

socialtjänsten under hänsynstagande till människans

ansvar för sin och andras sociala situation inriktas

på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers

egna resurser. Socialtjänsten skall således inte

syfta till att ta över den enskildes ansvar.

Föräldrarna har huvudansvaret för att barn får en

god och trygg uppväxt medan samhällets uppgift är

att, om det behövs, stödja och komplettera

föräldrarna. Utskottet delar inte den uppfattning

som kommer till uttryck i motion So228 (m) yrkande 3

om att samhället försvårar för föräldrar att ge sina

barn kärlek, omtanke, stöd och ledning. Motionen

avstyrks.

En uppgift för Socialtjänstutredningen är att

överväga hur en balans kan uppnås mellan den

ambitionsnivå som socialtjänstlagen anger och

kommunsektorns ekonomiska resurser. I uppdraget

ingår också att analysera eventuella behov av att

förändra principerna för socialtjänstens

finansiering. Enligt utskottets mening är motion

So277 (v) yrkande 3 delvis tillgodosedd.

Motionsyrkandet avstyrks därför.

Ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen

Motionerna

I motion So223 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

riksnormen för socialbidrag (yrkande 5). Enligt

motionärernas mening bör nivån på det ekonomiska

biståndet bestämmas av varje kommun och inte genom

en riksnorm. Socialtjänstens stödinsatser skall utgå

från en helhetssyn där det ekonomiska biståndet

endast utgör en del. Motionärerna anser att det med

en riksnorm föreligger en uppenbar risk att det går

slentrian i bedömningen av det ekonomiska biståndet

och att detta inte prövas mot andra åtgärder som kan

vara lämpliga. Vidare anser motionärerna att det är

viktigt att det lokala löneläget och kostnadsbilden

kan beaktas när bidragsnivåerna skall fastställas. I

grunden handlar det mycket om tilltron till den

kommunala självstyrelsen. Det är rimligt att de som

finansierar en utgift också är de som bestämmer

nivån på densamma, anförs det. Motionärerna yrkar

även att riksdagen hos regeringen begär förslag som

gör det möjligt för kommunerna att ersätta korttida

socialbidrag med lån (yrkande 7). Enligt

motionärerna borde kommunerna kunna låna ut pengar

till personer som mer tillfälligt hamnat i ekonomisk

knipa men som däremellan har normala

inkomstmöjligheter. Hjälp i form av lån skulle ges

under den första tiden och upp till ett bestämt

maxbelopp. Därefter skulle socialbidrag kunna

utbetalas.

I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att

Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i

uppgift att se över besvärsrätten enligt vad i

motionen anförts om utökad besvärsrätt för bistånd

enligt socialtjänstlagen (yrkande 1 delvis).

Motionärerna anser att fler poster bör ingå i det

s.k. försörjningsstödet för att därmed kunna

överklagas genom förvaltningsbesvär, nämligen

kostnader för möbler, husgeråd, TV m.m. samt

kostnader för tandvård, psykologisk behandling och

psykoterapi. Tandvårdsförsäkringen har enligt

motionärerna urholkats på ett sådant sätt att det

många gånger är svårt för en person som uppbär

socialbidrag att betala sin tandvård. Dessutom kan

svåra gränsdragningsproblem uppstå vid bedömningen

av vad som skall anses som akut tandvård.

Psykologisk behandling och psykoterapi kan enligt

motionärerna öppna för en fullständig rehabilitering

och bör i likhet med annan läkarvård omfattas av

försörjningsstödet.

I motion So404 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

i socialtjänstlagen. Motionärerna anser att ideella

skadestånd som utdömts för sveda och värk och för

psykiskt lidande inte skall reducera möjligheten

till ekonomiskt bistånd.

I motion So292 av Johan Pehrson (fp) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utforma

rekommendationer till kommunerna angående regler för

extraarbetande ungdomar till socialbidragstagande

föräldrar. Sommaren 1998 fick sommararbetande

ungdomar i Örebro kommun knappt behålla något av sin

inkomst eftersom lönen räknades av mot familjens

socialbidrag. Motionären anför att de regler som

gäller för tillfälliga arbeten som exempelvis

sommarjobb måste utformas på ett sådant sätt att det

lönar sig för unga människor att arbeta även om

deras föräldrar uppbär socialbidrag.

Fem motioner handlar om kraven för bistånd i 6 c-e

§§ socialtjänstlagen.

I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att

Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i

uppdrag att utreda borttagandet av arbetsplikten ur

socialtjänstlagen (yrkande 4). Motionärerna är

kritiska till att försörjningsstödet kan villkoras

och anser att detta strider mot socialtjänstlagens

portalparagraf om respekt för individens

självbestämmande och integritet. Det är enligt

motionärerna viktigt att socialbidragen behåller

sitt ursprungliga syfte att vara ett tillfälligt

ekonomiskt stöd.

I motion A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av socialtjänstlagen så att socialbidrag och

arbetslöshetsunderstöd inte skall kunna villkoras av

deltagande i praktik eller kompetenshöjande

verksamhet (yrkande 1).

I motion So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om villkorade socialbidrag för

ungdomar (yrkande 2). Enligt motionärerna innebär

bestämmelserna om villkorade socialbidrag att

ungdomar tvingas att sälja kakor på bilparkeringar

och plocka skräp i vägkanten. Motionärerna är

kritiska till att ungdomar utsätts för denna

särbehandling och anser att socialbidrag inte skall

villkoras för någon alls.

I motion Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas att

riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 c §

socialtjänstlagen att studerande inte omfattas av

kravet på att delta i anvisad praktik (yrkande 18).

Eftersom studenter har sina studier att återvända

till torde behovet av aktiveringsåtgärder för dessa

ungdomar vara begränsat, anförs det i motionen.

I motion So223 (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om villkorat bistånd

(yrkande 6). Motionärerna anser att kommunerna bör

kunna villkora ekonomiskt bistånd även i andra fall

än de som omfattas av lagändringen våren 1997.

Villkoret bör kunna avse fler sorters aktiviteter

och tillämpas beträffande alla som söker

socialbidrag.

Fem motioner berör barnfamiljernas ekonomiska

situation.

I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

att regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförts om vikten av att de aviserade höjningarna av

barnbidraget kommer alla barn till del (yrkande 4).

Motionärerna påpekar att för de familjer som uppbär

socialbidrag kommer en höjning av barnbidraget

enbart att leda till att socialbidragen sänks i

motsvarande mån. Motionärerna anser att regeringen i

kommande budgetarbete skall vidta åtgärder för att

förhindra detta.

Liknande åsikter framförs i motion So282 av Marie

Engström m.fl. (v), vari hemställs om ett

tillkännagivande till regeringen om att en översyn

bör göras av gällande biståndsregler i syfte att

skapa bättre ekonomiska förutsättningar för

barnfamiljer med låga inkomster.

Även i motion So362 av Yilmaz Kerimo och Eva

Arvidsson (s) uppmärksammas att barnfamiljer som

uppbär ekonomiskt bistånd inte märker av en höjning

av barnbidraget. Motionärerna yrkar att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om

låginkomsttagares och barnfamiljers

levnadssituation.

I motion So378 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om kommunala projekt och utvecklingsinsatser

för att stödja ensamstående föräldrar med anledning

av kommunernas skyldigheter att efterleva

barnkonventionen (yrkande 2). Motionärerna påpekar

att ensamföräldrar har väsentligt lägre inkomster än

samboende föräldrahushåll. Ansträngd ekonomi med

psykisk press och känsla av otillräcklighet kan

påverka barnen, vilket står i strid mot

barnkonventionens intentioner. Enligt motionärerna

måste situationen för barn som lever med

ensamstående föräldrar och barn i invandrarfamiljer

följas noga. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om att det som förebyggande insats

bör initieras gruppverksamheter för unga,

lågutbildade och arbetslösa mödrar för att

återuppbygga deras självförtroende samt att det bör

utarbetas individuella framtidsplaner där studie-

och yrkesinriktning ingår (yrkande 4). Många

ensamstående föräldrar har behov av sociala

kontakter för ömsesidigt stöd och utbyte av

gemensamma erfarenheter, anförs det i motionen.

I motion So298 av Göran Lindblad (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

transfereringar relaterade till civilstånd. Enligt

motionären lockas allt fler familjer att byta

civilstånd, från gift till ensamstående och

frånskild, eftersom detta kan medföra mycket högre

bidrag. Å andra sidan underkänns många äktenskap

bland familjer med invandrarbakgrund som ingåtts i

enlighet med hemlandets bestämmelser. Familjer kan

då anses antingen som sammanboende med gemensamma

barn eller som t.ex. en ensamstående mamma med barn

som har hushållsgemenskap med en utomstående man.

Enligt motionären har definitionsproblemen när det

gäller civilstånd ekonomiska effekter även

beträffande kommunbidragen. I Göteborg t.ex.

tilldelas vissa stadsdelsnämnder högre kommunbidrag

eftersom det där finns många hushåll med

ensamstående vuxna med barn. I själva verket består

många av dessa hushåll av två vuxna som är gifta på

ett icke-svenskt sätt. Motionären önskar en översikt

av de olika transfereringarna till hushållen

relaterade till civilstånd.

I två motioner begärs en utvärdering av de nyligen

genomförda ändringarna i socialtjänstlagen rörande

ekonomiskt bistånd.

I motion So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall

följa effekterna av ändringarna i 6 §

socialtjänstlagen. Enligt motionären är det

angeläget att följa utvecklingen av lagändringarna

rörande ekonomiskt bistånd. Det vore t.ex.

oacceptabelt om en funktionshindrad person vägras

tillfälligt bistånd med hänvisning till att han kan

sälja sin handikappanpassade bil.

I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att

Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i

uppdrag att utvärdera hur de senaste ändringarna i

socialtjänstlagen påverkat kommunerna när det gäller

biståndsbedömningen (yrkande 6). Utredningen bör

undersöka huruvida lagändringarna medfört ett mer

negativt bemötande och fler avslagsbeslut än

tidigare.

Bakgrund och tidigare behandling

Den 1 januari 1998 trädde nya bestämmelser i

socialtjänstlagen, bl.a. om ekonomiskt bistånd, i

kraft. Rätten till s.k. försörjningsstöd preciseras

i 6 b § socialtjänstlagen. Försörjningsstödet delas

upp i en schabloniserad del som beräknas enligt en

för hela riket gällande riksnorm samt i en del som

avser rätt till ersättning för skäliga kostnader för

ett antal andra behovsposter. Nivån på den

schabloniserade delen av försörjningsstödet

fastställs av regeringen. Riksnormen skall täcka

hushållens normala kostnader för livsmedel, kläder

och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa

och hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift.

Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl,

skall socialnämnden dock beräkna kostnaderna till en

högre nivå. Nämnden får också i ett enskilt fall

beräkna kostnaderna till en lägre nivå, om det finns

särskilda skäl för detta. I försörjningsstödet, men

utanför riksnormen, ingår vidare skäliga kostnader

för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring,

läkarvård, akut tandvård, glasögon samt medlemskap i

fackförening och arbetslöshetskassa. Beslut om

försörjningsstöd kan enligt 73 § socialtjänstlagen

överklagas genom förvaltningsbesvär.

Socialnämnden har enligt 6 g § socialtjänstlagen

möjlighet att utge annat ekonomiskt bistånd än

försörjningsstöd. Det kan t.ex. gälla kostnader för

flyttning, möbler, husgeråd, skuldsanering, mer

omfattande tandvårds-behandling samt rekreations-

och semesterresor. Överklagande av beslut om annat

ekonomiskt bistånd än försörjningsstöd får ske genom

kommunal-besvär, dvs. enligt den ordning som anges

för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen

(1991:900). Domstolen kan då under vissa

förutsättningar upphäva ett överklagat beslut men

inte sätta något annat beslut i det överklagade

beslutets ställe.

I 6 c-e §§ socialtjänstlagen finns bestämmelser om

att socialnämnden har möjlighet att ställa krav på

vissa personer som uppbär försörjningsstöd att delta

i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet

som utvecklar den enskildes möjligheter att i

framtiden försörja sig själv. Bestämmelserna avser

personer som inte har fyllt 25 år, personer som har

fyllt 25 år men som av särskilda skäl är i behov av

kompetenshöjande insatser samt studerande som följer

en utbildning som finansieras med t.ex. studiemedel

och som behöver försörjningsstöd under

studieuppehåll.

I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet

regeringens förslag om försörjningsstöd jämte

motioner om riksnormen, om vilka poster som bör ingå

i försörjningsstödet och om kraven för

försörjningsstöd i 6 c-e §§ (s. 24 f.). Utskottet

tillstyrkte förslagen i propositionen och avstyrkte

motionerna. I likhet med regeringen ansåg utskottet

att det fanns behov av en mer preciserad

socialbidragsnorm. Utskottet fann det angeläget att

det råder överensstämmelse mellan kommunerna vad

gäller socialbidragsnormernas konstruktion och

innehåll. För den enskilde är det också av stor

betydelse att det finns klara riktlinjer för vilka

levnadskostnader som skall täckas genom biståndet.

Utskottet ställde sig bakom förslaget om att

försörjningsstödet skulle delas upp i en

schabloniserad del och i en rätt till ersättning för

skäliga kostnader för ett antal andra behovsposter.

Utskottet hade inget att invända mot de behovsposter

som föreslogs ingå i den schabloniserade delen av

försörjningsstödet. Utskottet ansåg det angeläget

att nivån på det ekonomiska stödet till försörjning

inte varierar alltför mycket mellan kommunerna. Den

enskilde bör tillförsäkras en rätt till ett

grundstöd för sin försörjning i de fall han inte

själv kan tillgodose sina behov eller få dem

tillgodosedda på annat sätt. Utskottet ställde sig

därför bakom förslaget i propositionen om att den

schabloniserade delen av försörjningsstödet borde

beräknas enligt en för hela riket gällande riksnorm.

En riksnorm innebär en begränsning av kommunernas

inflytande över socialbidragens nivå och innehåll.

Utskottet ansåg dock att staten måste ha ett ansvar

för att den enskilde garanteras en miniminivå för de

mest grundläggande behoven. Utskottet hade inget att

invända mot att kommunen skulle få möjlighet att

enligt 6 g § socialtjänstlagen utge annat ekonomiskt

stöd än försörjningsstöd. Utskottet ansåg att

utrymme måste skapas för lokala bedömningar och att

kommunerna i varje enskilt fall skulle få bestämma

om bistånd skall utgå. Utskottet konstaterade att

beslut om ekonomiskt bistånd till andra ändamål än

som anges i 6 b § fortsättningsvis fick överklagas

genom kommunalbesvär men utgick från att kommunerna

även framdeles skulle se till att den enskilde genom

biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Sammanfattningsvis ansåg utskottet att förslagen i

propositionen utgjorde en bra avvägning mellan

kommunens självbestämmande och den enskildes behov

av att få sina behov tillgodosedda när andra

möjligheter inte står till buds (s. 40 f.).

Utskottet ställde sig också bakom förslagen till 6

c-e §§ socialtjänstlagen om krav på deltagande i

praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.

Utskottet underströk vad som sagts i propositionen

om att insatserna skall utformas med skälig hänsyn

till den enskildes individuella önskemål och

förutsättningar. Utskottet delade regeringens

uppfattning att det är särskilt angeläget att se

till att yngre människor inte fastnar i ett passivt

socialbidragsberoende och att socialtjänstens

möjligheter att ställa krav i första hand skall ta

sikte på ungdomar under 25 år. Enligt utskottet var

det dock självfallet också viktigt att kommunerna

bistår med insatser som hjälper äldre arbetslösa att

på kort eller lång sikt klara sin egen försörjning

(s. 44 f.).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:264).

Motionsyrkanden från Moderata samlingspartiet om

riksnormen och om s.k. villkorat bistånd behandlades

även i det av riksdagen godkända betänkandet

1997/98:SoU10 (s. 8 f.). Utskottet vidhöll sin

tidigare inställning i dessa frågor och avstyrkte

yrkandena.

Utskottet avstyrkte även ett yrkande från Moderata

samlingspartiet om att ersätta korttida socialbidrag

med lån. Utskottet konstaterade att socialnämnden

enligt 33 § socialtjänstlagen får återkräva

ekonomisk hjälp som den enskilde har erhållit för

sin försörjning om det har lämnats som förskott på

en förmån eller ersättning till den som är indragen

i arbetskonflikt eller till den som på grund av

förhållanden som han eller hon inte har kunnat råda

över hindrats från att förfoga över sina inkomster

eller tillgångar, t.ex. vid felaktigheter i tekniska

system för löneutbetalningar eller

banktransaktioner. Annat ekonomiskt stöd än

försörjningsstöd får återkrävas om det har getts

under villkor om återbetalning. Bistånd till

försörjning kan också utges med lägre norm i de fall

en sökande bedöms ha behov av bistånd endast under

en kortare tid. Utskottet fann mot denna bakgrund

ingen anledning att föreslå en sådan ändring i

socialtjänstlagen som hade yrkats i motionen och

avstyrkte därför densamma.

I samma betänkande avstyrkte utskottet även ett

motionsyrkande om att följa upp effekterna av

ändringarna i 6 § socialtjänstlagen. Utskottet ansåg

det angeläget att regeringen gör en sådan

uppföljning och återkommer till riksdagen om det

behövs, men utgick från att detta sker utan något

tillkännagivande från riksdagen.

Motionsyrkanden om barnfamiljernas ekonomiska

situation och om att höjningen av barnbidraget även

bör komma de familjer till del som är i behov av

socialbidrag för sin försörjning (s. 14 f.)

avstyrktes med följande motivering:

Barnfamiljernas ekonomiska situation kommer att

förbättras genom att barnbidragen och

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjs och

flerbarns-tilläggen utökas fr.o.m. den 1 januari

1998. Därigenom kommer också behovet av ekonomiskt

bistånd till försörjningen i form av socialbidrag

att minska för de barnfamiljer som i dag är beroende

av socialbidrag, och andra familjer kan undvika att

hamna i ett sådant beroende. På samma sätt minskar

behovet av socialbidrag om lön eller andra bidrag

höjs. Att slippa vara beroende av socialbidrag för

försörjningen, eller att minska detta behov, har

enligt utskottet ett värde i sig. Utskottet vill

också, som tidigare anförts, framhålla att

socialbidragets syfte inte är att fungera som en

långsiktig försörjningskälla. Socialbidraget skall

vara det yttersta skyddsnätet och träda in när

enskilda och familjer av olika skäl inte kan klara

sin försörjning på annat sätt eller då lön och andra

inkomster, t. ex. olika statliga bidrag och

socialförsäkringsförmåner, inte räcker till, dvs.

vid tillfälliga ekonomiska behov när i princip alla

andra möjligheter uttömts. Utskottet delar

motionärernas oro för de barnfamiljer som uppbär

socialbidrag och som inte får sina inkomster ändrade

trots att barnbidraget höjs. En lösning på problemen

är dock inte att föreslå en förändring av vilka

inkomster som skall beaktas vid bestämmandet av

socialbidraget eller att i övrigt ändra

socialtjänstlagens bestämmelser om försörjningsstöd.

I stället krävs fortsatta ansträngningar för att

hindra att människor hamnar i socialbidragsberoende

och då främst att förbättra situationen på

arbetsmarknaden. Genom att bekämpa arbetslösheten

motverkas tendenserna till ökade klyftor i samhället

mellan dem som har arbete och dem som är arbetslösa,

mellan dem som kan försörja sig själva och dem som

behöver samhällets stöd. Det finns även skäl att

erinra om att lägre socialbidragskostnader också

innebär att kommunerna får ökade resurser för

insatser för barn, äldre och personer med

funktionshinder. Den nyligen tillsatta utredningen

för översyn av vissa frågor rörande

socialtjänstlagen skall enligt direktiven (1997:109)

bl.a. analysera sambandet mellan socialbidraget och

övriga trygghetssystem samt överväga hur systemen

bättre skall kunna samverka i förhållande till

varandra.

Vid beräkningen av nettobehovet av försörjningsstöd

bör hänsyn tas till hushållets samtliga faktiska

inkomster, inklusive exempelvis allmänt barn-bidrag.

I Socialstyrelsens allmänna råd om försörjningsstöd

(SOSFS 1998:11) nämns vissa faktiska inkomster som i

normalfallet inte bör medföra en reducering av

försörjningsstödet, exempelvis skadestånd som

kompenserar den skadelidande för ekonomiska

förluster och som inte utgör en ersättning för

inkomstförlust.

Om den enskilde förfogar över tillgångar som lätt

kan realiseras, t.ex. aktier eller obligationer, bör

dessa enligt Socialstyrelsen beaktas vid bedömningen

av en sökandes behov av försörjningsstöd. När det

gäller exempelvis bilar bör det bedömas från fall

till fall om dessa skall behöva avyttras för att

tillgodose den enskildes behov. Socialstyrelsen

anser inte att krav på att avyttra en bil bör

ställas i t.ex. det fall då den enskilde av

medicinska eller sociala skäl är i behov av bil. Om

den enskilde på grund av funktionshinder har en

specialanpassad bil bör inte heller byte till en

billigare bil kunna aktualiseras utan bilen bör

godtas oavsett värde, menar Socialstyrelsen.

I de allmänna råden anförs vidare att vid

bedömningen av en förälders biståndsbehov bör hänsyn

kunna tas till en underårig familjemedlems arbets-

inkomster upp till den nivå som motsvarar dennes del

i familjens kostnader, inklusive kostnader för hyra.

Den unge bör dock alltid få disponera en viss del av

sin inkomst för egen räkning utan att det minskar

den övriga familjens försörjningsstöd. Detta gäller

särskilt inkomster från den underåriges ferie-

arbete. Hur stor denna del bör vara får enligt

Socialstyrelsens mening bestämmas från fall till

fall och utifrån de behov den underårige kan ha.

Sådana sambor som avses i lagen (1987:232) om

sambors gemensamma hem och i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor bör enligt Socialstyrelsens

rekommendationer normalt behandlas som gifta vid

beräkningen av försörjningsstöd. Undantag bör dock

göras om den sökande kan visa att den andra parten

vägrar att bistå honom eller henne.

I en skrivelse, som Socialstyrelsen den 4 februari

1999 överlämnat till regeringen, uppmärksammar

styrelsen vissa problem som rör bestämmelserna om

försörjningsstöd och som inte har kunnat lösas inom

ramen för de allmänna rådens ram. Socialstyrelsen

noterar att ett brottsoffer som får ideellt

skadestånd kan nekas rätt till försörjningsstöd samt

tar vidare upp bl.a. frågan om unga vuxna som vill

flytta hemifrån och i vilken mån barns tillgångar

skall beaktas vid bedömningen av rätten till

bistånd. Enligt styrelsen kan reglerna för

ekonomiskt bistånd, i kombination med andra lagar,

få oönskade konse-kvenser genom att de som har det

sämst ekonomiskt riskerar att komma i kläm.

Socialstyrelsen har nyligen presenterat en rapport,

Inskränkt besvärsrätt i SoL - ny praxis? (SoS-

rapport 1999:2). I rapporten redovisas resultaten av

en enkät, vilken besvarats av 87 % av landets

kommuner, om vad borttagandet av överklagningsrätten

inneburit när det gäller bistånd till bl.a.

omfattande tandvård, psykoterapi och missbrukarvård.

Enkäten besvarades under april-juni 1998. Enligt

rapporten hade vid det tillfället hälften av

kommunerna infört nya mer restriktiva riktlinjer när

det gällde de aktuella biståndsposterna. Störst var

andelen kommuner som skärpt sina riktlinjer rörande

bistånd till tandvård. Enligt Socialstyrelsen måste

dock resultaten av rapporten tolkas försiktigt

eftersom undersökningen gjordes när lagändringen

varit i kraft endast en kort tid.

I regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende

Socialstyrelsen anges att styrelsen senast den 30

juni 1999 skall lämna en redovisning av

konsekvenserna av ändringarna i socialtjänstlagen

vad avser bl.a. social-bidrag/försörjningsstöd och

rätten att överklaga beslut.

Av regleringsbrevet framgår även att

Socialstyrelsen i särskild ordning före utgången av

år 2000 skall lämna en slutrapport avseende

konsekvenserna av de ändringar i socialtjänstlagen

som trädde i kraft den 1 januari 1998.

I budgetpropositionen för år 1999 (utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn) anger

regeringen att målet för år 1999 bör vara att

utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med

och utan barn samt över livscykeln. Det är enligt

propositionen en prioriterad uppgift att följa och

om möjligt förbättra barnfamiljernas ekonomiska

situation. Regeringen anför att den avser att höja

barnbidraget med 100 kr per barn och månad år 2000

och med ytterligare 100 kr per barn och månad år

2001. Samtidigt skall flerbarns-tilläggen höjas i

motsvarande mån. En förutsättning för höjningarna är

dock att den positiva ekonomiska utvecklingen

fortsätter och att överskottet växer, anförs det i

propositionen.

Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att ge en

grupp forskare i uppdrag att göra ett s.k.

välfärdsbokslut över 1990-talet (dir. 1999:7).

Kommitténs uppdrag blir att beskriva utvecklingen av

människors välfärd på de mest centrala områdena,

sedd mot bakgrund av den samhällsekonomiska

utvecklingen och de förändringar av de

välfärdspolitiska systemen som gjorts på dessa

områden under 1990-talet. Kommittén skall även

identifiera de områden där behovet av ökad kunskap

är angeläget. För vägledning av socialpolitiken vid

ingången till nästa årtusende önskar regeringen

förbättra kunskaps-underlaget kring

välfärdsutvecklingen. Målet är att säkra alla

människors välfärd och verka för en jämlik

fördelning av människors livsvillkor och

livschanser, anges det. Regeringen ser det som

särskilt angeläget att beskriva välfärdsutvecklingen

för kvinnor och män och för olika socioekonomiska

grupper samt att det sker ur ett

livscykelperspektiv. Särskild uppmärksamhet bör

ägnas åt utsatta grupper, bl.a. bör kommittén

redovisa kunskapsläget och forskningsbehovet vad

gäller barns och ungdomars levnadsförhållanden.

Kommittén skall enligt direktiven lämna en

delrapport senast i januari 2000 och en

slutredovisning i januari 2001.

Enligt uppgift från Stadskansliet, Göteborgs stad,

pågår en översyn av kommunens modell för fördelning

av resurser till de olika stadsdelsnämnderna. Vid

översynen diskuteras bl.a. den omständigheten att

felaktigheter i folkbokföringen kan medföra

missvisande uppgifter när det gäller hur många

hushåll med ensamstående föräldrar med barn som

finns i en stadsdel.

Utskottets bedömning

Utskottet har inte ändrat inställning i fråga om den

s.k. riksnormen sedan bestämmelsen härom i 6 b §

socialtjänstlagen antogs av riksdagen. Det är enligt

utskottet angeläget att nivån på det ekonomiska

stödet till försörjning inte varierar alltför mycket

mellan kommunerna. Vidare bör staten ha ansvaret för

att den enskilde garanteras en miniminivå för de

mest grundläggande behoven. Mot bakgrund av vad som

anförs i motion So223 (m) yrkande 5 bör även nämnas

att det ingår i Socialtjänstutredningens uppdrag att

analysera begreppet skälig levnadsnivå, bl.a. om det

med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet är

möjligt att ge kommunerna utrymme för mer lokalt

anpassade lösningar. Utredningen skall som tidigare

nämnts även se över principerna för socialtjänstens

finansiering. Utskottet har inte heller ändrat

inställning när det gäller frågan om att ersätta

korttida socialbidrag med lån. Utskottet avstyrker

därför motion So223 (m) yrkandena 5 och 7.

Utskottet vidhåller uppfattningen att kommunerna

måste ha utrymme att själva bestämma över delar av

biståndet och att ekonomiskt bistånd till vissa

behov, t.ex. mer kortvariga sådana, bör vara ett

frivilligt åtagande för kommunerna. Utskottet

erinrar om att ambitionsnivån när det gäller

biståndet skall vara densamma även efter

lagändringarna och att den enskilde skall

tillförsäkras en skälig levnadsnivå oavsett om

biståndet utgår enligt 6 b § eller 6 g §. Utskottet

är nu inte berett att föreslå att försörjningsstöd

bör lämnas för fler slags kostnader än vad som för

närvarande omfattas av 6 b § socialtjänstlagen.

Utskottet vidhåller dock att det är angeläget att

regeringen noga följer effekterna av ändringarna i

socialtjänstlagen när det gäller rätten till

bistånd. Mot bakgrund av att Socialstyrelsen har

fått i uppdrag att analysera de ändrade

bestämmelserna avseende bl.a. försörjningsstödet och

rätten att överklaga beslut utgår utskottet från att

regeringen återkommer till riksdagen om det skulle

visa sig nödvändigt. Något tillkännagivande från

riks-dagen behövs inte. Utskottet avstyrker motion

So277 (v) yrkande 1 delvis.

Socialstyrelsen har nyligen uppmärksammat regeringen

på att ett brottsoffer som erhållit ett ideellt

skadestånd kan nekas rätt till försörjningsstöd

eftersom vederbörande anses kunna tillgodose sitt

behov genom skadeståndet samt att detta enligt

styrelsens mening står i strid med lagstiftarens

intentioner med det ideella skadeståndet. Enligt

utskottet bör riksdagen nu inte ta något initiativ i

frågan. Motion So404 (v) avstyrks därför.

Enligt Socialstyrelsens Allmänna råd om

försörjningsstöd (SOSFS 1998:11) bör en underårig

familjemedlem alltid få behålla en viss del av sin

arbetsinkomst för egen räkning utan att det minskar

den övriga familjens försörjningsstöd. Enligt

styrelsen bör frågan hur stor del av inkomsten som

den unge får disponera själv bestämmas från fall

till fall och utifrån de behov han eller hon kan ha.

Utskottet delar uppfattningen i motion So292 (fp)

att det är olyckligt om kommunerna tolkar

rekommendationerna så snävt att ungdomar avstår från

att t.ex. sommarjobba. Riksdagen bör inte heller i

denna fråga ta något initiativ. Motionen avstyrks.

I motionerna So277 (v) yrkande 4, A291 (v) yrkande

1, So373 (mp) yrkande 2 och Ub453 (c) yrkande 18

framförs kritik mot att försörjningsstöd i vissa

fall skall kunna villkoras av deltagande i praktik

eller annan kompetenshöjande verksamhet. I motion

So223 (m) yrkande 6 begärs å andra sidan en

utvidgning av socialnämndens befogenheter i detta

hänseende. Utskottet anser inte att riksdagen bör

frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan om

huruvida och i vilka fall försörjningsstöd skall

kunna villkoras enligt 6 c-e §§

socialtjänstlagen. Utskottet avstyrker därför de

nämnda motionerna.

Regeringen har nyligen tillsatt en forskarkommitté

med uppdrag att beskriva välfärdsutvecklingen under

1990-talet. Kommittén skall bl.a. ägna särskild

uppmärksamhet åt utsatta grupper samt belysa barns

och ungdomars levnadsförhållanden. Enligt

kommittédirektiven är regeringens mål att säkra alla

människors välfärd och verka för en jämlik

fördelning av människors villkor och chanser i

livet. Utskottet utgår från att barnfamiljerna är en

av de grupper som kommer att sättas i fokus i

kommitténs arbete.

När det gäller frågan om åtgärder för att en

höjning av barnbidraget även skall komma de familjer

till del som är i behov av socialbidrag för sin

försörjning, vidhåller utskottet sin tidigare

redovisade inställning i frågan.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So282

(v), So362 (s), So378 (kd) yrkandena 2 och 4 och

So380 (v) yrkande 4.

Utskottet noterar att det som tas upp i motion So298

(m) är föremål för viss översyn. Något initiativ

från riksdagens sida är inte påkallat. Utskottet

avstyrker motionen.

Socialstyrelsen har redan påbörjat arbetet med att

följa upp effekterna av ändringarna i

socialtjänstlagen vad gäller ekonomiskt bistånd. En

"halvtidsrapport" kommer att presenteras sommaren

1999 och en slutrapport före utgången av år 2000. I

Socialtjänstutredningens uppdrag ingår att se över

tillsynen av socialtjänsten. Bland de frågor som i

det sammanhanget kan komma att ställas i centrum är,

enligt direktiven för utredningen, effekt och

resultat av verksamheterna samt bemötandet av

klienter och allmänhet. Vidare anges i direktiven

till den forskarkommitté som skall göra ett

välfärdsbokslut för 1990-talet att det är viktigt

att myndigheter som exempelvis socialkontor bemöter

människor som värdiga medborgare samt att det är

angeläget att kommittén söker belysa förändringar

härvidlag. Utskottet anser att motionerna So207 (m)

och So277 (v) yrkande 6 får anses tillgodosedda och

avstyrker dem därför.

Annat bistånd, m.m.

Motionerna

I motion So425 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar komplettera 6 §

socialtjänstlagen med en bestämmelse om avlösning

(yrkande 7). Motionärerna anför att avlösning

innebär stor hjälp särskilt för föräldrar till

funktionshindrade barn som inte omfattas av LSS.

Motionärerna anser att personer med

funktionshindrade anhöriga skall ha rätt till

avlösning.

I motion So277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att

Socialtjänstutredningen genom tilläggsdirektiv får i

uppgift att se över besvärsrätten enligt vad i

motionen anförts om utökad besvärsrätt för bistånd

enligt socialtjänstlagen (yrkande 1 delvis).

Motionärerna anser att avlösar- och ledsagarservice

samt vård och behandling av missbrukare bör omfattas

av rätten till bistånd och att beslut om sådana

insatser skall kunna överklagas genom

förvaltningsbesvär. Avlösar- och ledsagarservice är

endast frivilliga verksamheter för kommunerna.

Exempelvis föräldrar till funktionshindrade barn och

människor som bistår sina anhöriga drabbas hårt när

kommunerna drar in på denna verksamhet. Att en

missbrukare inte kan överklaga ett beslut om vård

genom förvaltningsbesvär anser motionärerna strider

mot socialtjänstlagens portalparagraf om att

verksamheten skall bygga på respekt för människors

självbestämmanderätt och integritet. När det gäller

att upphöra med ett missbruk måste den enskildes val

av behandlingsform respekteras. I motionen yrkas

vidare att riksdagen hos regeringen begär förslag

till sådan ändring i socialtjänstlagen och lagen om

stöd och service till vissa funktionshindrade att

barn får samma stöd före som efter tolv års ålder

(yrkande 2). Motionärerna påpekar att LSS ger barn

över 12 års ålder rätt till korttidstillsyn utanför

hemmet i form av s.k. fritids samt att ett beslut om

att neka sådan service kan överklagas genom

förvaltningsbesvär. Behovet av skolbarnsomsorg för

barn upp till 12 års ålder skall tillgodoses enligt

socialtjänstlagen. Ett avslagsbeslut enligt denna

lag kan däremot inte överklagas genom

förvaltningsbesvär. Motionärerna anser att LSS bör

ändras genom att åldersgränsen 12 år för

skolbarnsomsorg tas bort ur lagen. Motionärerna

begär vidare ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om barns bästa (yrkande 5). Barn har rätt

att träffa sina föräldrar. Därför bör kostnader för

umgängesresor omfattas av rätten till bistånd. Även

vård och behandling av barn bör enligt motionärernas

mening omfattas av rätten till bistånd.

I motion So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i socialtjänstlagen att missbrukare får rätt

att överklaga beslut om vård och behandling genom

förvaltningsbesvär (yrkande 11). Enligt motionärerna

bör missbrukare själva ha en aktiv roll när det

gäller att påverka utformningen av den vård som ges.

I motion So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen beslutar att till 6 f §

socialtjänstlagen lägga orden "personligt stöd"

(yrkande 15). Genom att successivt skapa olika

former av personligt stöd har man enligt

motionärerna gjort det möjligt för funktionshindrade

barn och ungdomar att bo kvar i sina föräldrahem

även om deras föräldrar förvärvsarbetar. Enligt

motionärerna planerar nu flera kommuner att lägga

ner eller avgiftsbelägga sin verksamhet för

personligt stöd till dem som inte omfattas av LSS,

dvs. de fall där verksamheten är frivillig för

kommunerna. Motionärerna anser att personligt stöd

skall vara en rättighet för den enskilde.

I motion So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivanden om att regeringen bör föreslå

åtgärder som ökar rättssäkerheten för personer som

är i behov av annat bistånd så som det definierades

före ändringen av biståndsreglerna (yrkande 6) samt

om att avsikten med insatsen hjälp i hemmet enligt 6

§ socialtjänstlagen är att den skall kunna utformas

på olika vis beroende av enskilda behov (yrkande 7).

Ändringarna i socialtjänstlagen har enligt

motionärerna i praktiken medfört att en enskild

funktionshindrad i större utsträckning än tidigare

måste förlita sig på kommunens goda vilja för att få

stöd i form av t.ex. ledsagning och avlösning.

Motionärerna anser att förändringen innebär en

oacceptabel försämring av den enskildes

rättssäkerhet.

I motion So255 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om rätten att överklaga beslut om

missbrukarvård (yrkande 4). Motionärerna anför att

det, för att stärka den enskildes motivation att

komma ifrån sitt missbruk och för att nå resultat i

behandlingen, är viktigt att hans eller hennes val

av behandling väger tungt. Motionärerna anser att

socialtjänstlagen bör ändras så att beslut om

missbrukarvård kan överklagas.

I motion So363 av Yilmaz Kerimo (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att

socialtjänstlagen bör ändras så att beslut enligt 6

g § samma lag kan överklagas genom

förvaltningsbesvär. Motionären påpekar bl.a. att

skillnaderna i bedömningarna av huruvida bistånd

skall beviljas kan bli mycket stora mellan

kommunerna.

Bakgrund och tidigare behandling

Rätten till s.k. annat bistånd regleras i 6 f §

socialtjänstlagen. Med annat bistånd avses hjälp i

hemmet (hemtjänst) och särskilt boende för service

och omvårdnad för äldre eller bostad med särskild

service för funktionshindrade. Beslut om annat

bistånd kan enligt 73 § socialtjänstlagen överklagas

genom förvaltningsbesvär. Av den förut nämnda 6 g §

socialtjänstlagen följer att socialnämnden dessutom

får ge bistånd i annan form än eller utöver vad som

följer av 6 f § samma lag. Ett sådant beslut kan,

såsom tidigare påpekats, däremot inte överklagas

genom förvaltningsbesvär.

I 5 § socialtjänstlagen har införts en bestämmelse

om att socialnämnden genom stöd och avlösning bör

underlätta för dem som vårdar närstående som är

långvarigt sjuka, äldre eller funktionshindrade.

Bestämmelserna om förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg finns sedan den 1 januari 1998 i 2 a

kap. skollagen (1985:1100). Skolbarnsomsorgen avser

enligt 1 § tredje stycket barn till och med tolv års

ålder som går i skolan. I 6 § samma kapitel stadgas

att skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den

omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas

förvärvsarbete eller studier eller barnets eget

behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra

skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall

enligt 9 § anvisas plats i förskola eller fritidshem

om inte barnets behov av sådant stöd tillgodoses på

något annat sätt. Kommunen skall genom uppsökande

verksamhet ta reda på vilka barn som behöver anvisas

sådan plats och verka för att barnen utnyttjar den

anvisade platsen.

En av de insatser för stöd och service som kommunen

är skyldig att tillhandahålla enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) är korttidstillsyn för

skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i

anslutning till skoldagen samt under lov (9 § 7 p.).

Utskottet behandlade i betänkande 1996/97:SoU18

regeringens förslag till 6 f § socialtjänstlagen

jämte ett antal motioner om att även avlösning,

ledsagning, personligt stöd, missbrukarvård,

umgängesresor för barn samt vård och behandling av

barn bör ingå i rätten till bistånd och därmed kunna

överklagas genom förvaltningsbesvär (s. 34 f.).

Utskottet delade regeringens uppfattning att

kommunerna borde ges större utrymme än dittills att

besluta hur den enskildes behov av stöd, vård och

behandling skall tillgodoses (s. 45 f.). Kommunerna

har kostnadsansvaret och goda möjligheter att

utforma insatserna efter individuella behov och

lokala förutsättningar, påpekades det. Utskottet

utgick liksom regeringen från att den enskilde även

fortsättningsvis skulle få sitt behov av stöd, vård

eller behandling tillgodosett av socialnämnden, även

om han fråntogs möjligheten att överklaga ett beslut

om sådan hjälp genom förvaltningsbesvär. Utskottet

påpekade att regeringens förslag inte innebar att

kommunernas ansvar enligt 10 § SoL eller enligt

bestämmelserna om omsorger om äldre människor och om

människor med funktionshinder i 19-21 §§ SoL

minskar. Utskottet framhöll förslaget till tillägg i

5 § SoL om stöd och avlösning till anhöriga samt

anförde att begreppet skälig levnadsnivå kvarstod i

lagen och att någon ändrad tolkning av dess innebörd

inte var avsedd vad gäller insatsernas kvalitet och

omfattning.

När det gällde den inskränkta besvärsrätten

avseende vård och behandling av missbrukare anförde

utskottet bl.a. att kommunen har ett ansvar enligt

11 § SoL för att bl.a. förebygga och motverka

missbruk samt aktivt sörja för att den enskilde

missbrukaren får den hjälp och vård som han behöver

för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i

samförstånd med den enskilde planera hjälpen.

Utskottet utgick även i denna del från att de med

behov av vård och behandling som inte är hälso- och

sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen skulle få

erforderligt stöd av kommunen för att tillförsäkras

en skälig levnadsnivå.

Utskottet hade heller inget att invända mot att

umgängesresor för barn liksom barns rätt till vård

och behandling lades utanför rätten till bistånd

enligt 6 f §. Utskottet erinrade om att

socialnämnden enligt förslaget till ändring i 1 §

SoL i alla ärenden som rör barn särskilt skall

beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver.

Sammanfattningsvis ansåg utskottet att förslaget

utgjorde en lämplig avvägning mellan kommunens

självbestämmanderätt och den enskildes behov av att

få hjälp och stöd. Utskottet tillstyrkte regeringens

förslag till 6 f § socialtjänstlagen och avstyrkte

motionerna. Detta blev också riksdagens beslut.

I budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 9 anslag

B 1 Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken) anfördes att en väsentlig del av

omsorgerna om och vården av äldre och

funktionshindrade utförs av familj och andra

närstående och att anhörigas behov av stöd och hjälp

har uppmärksammats på olika sätt. Regeringen anförde

att många kommuner erbjuder olika former av stöd

till de anhöriga men att stödet behöver utvecklas.

Regeringen föreslog i propositionen att ett särskilt

stimulansbidrag skulle anslås för år 1999 och tre år

framåt med 100 miljoner kronor årligen. Bidraget bör

enligt regeringen avse sådana insatser för anhöriga

som kommunerna vill genomföra i samverkan med

anhöriga och med frivilliga organisationer.

Målsättningen är att stödja och underlätta samt på

olika sätt bidra till en ökad livskvalitet för

familjer och andra närstående till funktionshindrade

eller långvarigt sjuka, anförs det i propositionen.

Medlen skall förmedlas av Socialstyrelsen som även

skall utvärdera och följa upp insatserna.

Utskottet tillstyrkte medelsanslaget

(1998/99:SoU1). Riksdagen följde utskottet (rskr.

1998/99:104).

Riksdagen beslutade vid behandlingen av regeringens

proposition Nationell handlingsplan för

äldrepolitiken (prop. 1997/98:113, bet.

1997/98:SoU24, rskr. 1997/98:307) att ge regeringen

till känna att det bör övervägas att tydligare

lagreglera anhörigstödet. Socialtjänstutredningen

har därefter, genom ett regeringsbeslut den 3

december 1998, fått ett sådant uppdrag.

I regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende

Socialstyrelsen anges bl.a. att styrelsen senast den

30 juni 1999 skall lämna en redovisning av konse-

kvenserna av ändringarna i socialtjänstlagen vad

avser missbrukarvården och rätten att överklaga

beslut. Som nämnts tidigare skall Socialstyrelsen

före utgången av år 2000 avge en slutrapport

avseende konsekvenserna av de ändringar i

socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari

1998.

Utskottets bedömning

I en rad motioner begärs att den enskildes rätt till

bistånd skall omfatta även andra former av insatser

än de som ingår i 6 f § socialtjänstlagen. Därmed

skulle beslut om sådana insatser kunna överklagas

genom förvaltningsbesvär. Utskottet har inte ändrat

inställning i frågan om vad som bör ingå i rätten

till bistånd. Utskottet vill åter framhålla att

begreppet skälig levnadsnivå kvarstår i

socialtjänstlagen samt erinrar om att

Socialstyrelsen för närvarande ser över effekterna

av de ändrade bestämmelserna rörande bl.a.

missbrukarvår-den och rätten att överklaga beslut.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1999.

Utskottet erinrar vidare om att riksdagen nyligen

beslutat om ett särskilt stimulansbidrag för stöd

till anhöriga och att Socialtjänstutredningen har

fått i uppdrag att tydligare lagreglera

anhörigstödet. Utskottet anser att resultatet av det

pågående arbetet bör avvaktas och avstyrker därmed

motionerna So255 (mp) yrkande 4, So258 (v) yrkande

11, So277 (v) yrkande 1 delvis, So363 (s), So376

(kd) yrkande 15, So425 (m) yrkande 7 och So465 (fp)

yrkandena 6 och 7. Även motion So277 (v) yrkande 5

avstyrks.

Behovet av skolbarnsomsorg för barn t.o.m. 12 års

ålder skall numera till-godoses enligt

bestämmelserna i skollagen. Beslut att exempelvis

neka ett barn skolbarnsomsorg kan enligt samma lag

inte överklagas med förvaltningsbesvär. Utskottet

utgår från att regeringen följer utvecklingen och

återkommer till riksdagen om det behövs. Enligt

utskottets mening bör åldersgränsen i LSS, såvitt nu

är i fråga, inte ändras. Motion So277 (v) yrkande 2

avstyrks därmed.

Vård av missbrukare, m.m.

Motionerna

I motion So228 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkas

att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av

missbrukare i enlighet med vad som anförts i

motionen (yrkande 6). Motionärerna föreslår en ny

lag där frivilliga åtgärder och tvång skall kunna

kombineras. Familjens, vänners och arbetskamraters

möjligheter att stödja och hjälpa måste också

förstärkas, anförs det. Stöd och behandling skall

kunna ske på tre nivåer: frivilliga åtgärder inom

ramen för socialtjänstens bestämmelser, övervakning

och andra föreskrifter som socialnämnden ålägger

missbrukaren samt frihetsberövande som sista åtgärd.

Den nya lagen bör enligt motionärerna också ge

möjlighet till s.k. kontraktsvård och till längre

sammanhängande vårdperioder. Insatserna bör inriktas

på missbrukare som befinner sig i början av ett

missbruk. Motionärerna framhåller vikten av ett

fördjupat samarbete mellan olika myndigheter, bl.a.

mellan polisen och de sociala myndigheterna.

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om

anlitande av ideella organisationer i vårdarbetet

(yrkande 7). Motionärerna framhåller betydelsen av

de insatser som frivilliga och ideella

organisationer, t.ex. Frälsningsarmén och

Stadsmissionen, gör för missbrukarna, särskilt i

storstäderna.

I motion So381 av Sten Tolgfors (m) begärs ett

tillkännagivande om vikten av de ideella

hjälporganisationernas verksamhet (yrkande 1).

Motionären framhåller det engagemang och den kunskap

som finns i de ideella organisationerna och som är

en stor tillgång i arbetet med de allra mest utsatta

i samhället, t.ex. drogmissbrukare och psykiskt

sjuka. Enligt motionären bör staten skapa bättre

förutsättningar för de ideella och humanitära

organisationerna liksom för samverkan med dessa

organisationer.

I motion So258 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om insatser för unga missbrukare

(yrkande 6). Insatserna måste enligt motionärerna

bygga på en aktiv pedagogik och utgå från en social

helhetssyn. Tvångsåtgärder mot unga missbrukare med

sociala problem kan endast accepteras inom ramen för

socialtjänstens verksamhet, anförs det. Enligt

motionärerna måste all tvångsvård underställas en

kontinuerlig och noggrann kvalitetskontroll.

Motionärerna begär även ett tillkännagivande om

kvinnors och mäns missbruk och om behovet av ökad

kunskap (yrkande 8). Enligt motionärerna behövs det

mer kunskap om skillnaderna när det gäller mäns och

kvinnors missbruk och sociala situation. Det måste

finnas olika slags insatser och vårdformer för

kvinnor respektive män med missbruksproblem, anförs

det.

I motion So396 av Mariann Ytterberg och Berndt

Ekholm (s) hemställs om ett tillkännagivande om

alternativa behandlingsmetoder. Motionärerna nämner

en modell med öppet intag till en institution för

missbrukarvård som sedan några år prövas i

Katrineholm. Ett relativt stort antal människor med

svåra drogproblem och som tidigare inte varit kända

för socialtjänsten har sökt vård vid institutionen

och garanterats fullständig anonymitet. Efter-

behandling sker hos AA och NA. Socialtjänsten och

försäkringskassan står för kostnaderna. Motionärerna

anför att det är viktigt att staten ger sitt

godkännande av den föreslagna modellen samt stöd för

samarbete mellan olika vårdfinansiärer.

I motion Ju507 av Christina Axelsson och Cinnika

Beiming (s) begärs ett tillkännagivande om att

utbilda anställda inom socialvården i provtagning

och analys av urinprov (yrkande 4). Vid drogtester

inom socialtjänsten används enligt motionärerna ofta

en snabbanalysmetod som inte är helt tillförlitlig.

Motionärerna anser att alla som arbetar med

provtagning måste få utbildning på området så att

den enskilde kan bli korrekt behandlad.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 11 § socialtjänstlagen har socialnämnden ett

särskilt ansvar både för insatser i syfte att

förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra

beroendeframkallande medel och för att den som till

följd av missbruk har behov av särskilda åtgärder

får erforderlig hjälp och vård. Nämnden skall i

samförstånd med den enskilde planera hjälpen och

noga beakta att planen fullföljs.

Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa

fall (LVM) är ett komplement till socialtjänstlagen

i de fall det inte går att anordna den vård som

missbrukaren behöver i frivilliga former. Syftet med

tvångsvården är att motivera missbrukaren att

frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta

emot stöd för att komma ifrån missbruket.

Ansvaret för rehabiliteringen av missbrukare vilar

främst på socialtjänsten och landstinget.

Socialtjänsten ansvarar för den långsiktiga

rehabiliteringen och andra stöd och hjälpinsatser

medan hälso- och sjukvården främst svarar för

avgiftning och vård till personer med psykiska

komplikationer till följd av missbruk.

Sedan den 1 januari 1998 gäller att den allmänna

försäkringskassan får träffa överenskommelse med

kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att

samverka i syfte att uppnå en effektivare användning

av tillgängliga resurser (18 kap. 5 § fjärde stycket

lagen [1962:381] om allmän försäkring). I samma

syfte får även kommuner och landsting sluta avtal

med varandra och med försäkringskassan och

länsarbetsnämnden om att samverka inom ramen för

socialtjänstens respektive hälso- och sjukvårdens

områden. Kommunen respektive landstinget skall bidra

till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs

i samverkan (4 § fjärde stycket socialtjänstlagen

respektive 3 § fjärde stycket hälso- och

sjukvårdslagen [1982:763].

Utskottet behandlade motionsyrkanden om

missbrukarvård senast i betänkande 1997/98:SoU17

Vård av missbrukare m.m., vartill hänvisas för en

bred bakgrundsredovisning (s. 7-12). I anslutning

till behandlingen av ärendet anordnade utskottet en

offentlig utfrågning om missbrukarvården.

Utskottet avstyrkte motionsyrkanden om ändring av

LVM på sätt som yrkas i nu ifrågavarande motion

So228 yrkande 6, om tillsyn och kvalitet och om

kvinnliga missbrukare m.m. med bl.a. följande

motivering (s. 13 f.):

LVM kompletterar socialtjänstlagen i situationer när

frivilliga insatser är otillräckliga. Grundtanken är

att det är den enskildes behov av vård som skall

vara avgörande. Vård enligt LVM skall vara ett medel

att bryta en destruktiv utveckling, och vården skall

syfta till att ge missbrukaren motivation till

fortsatt behandling i frivilliga former.

Tvångsvården skall ses som ett led i en längre tids

behandling där huvuddelen av insatserna sker inom

ramen för frivillig vård. Vården skall därför

inriktas på att tillsammans med den enskilde planera

behandling och andra rehabiliteringsinsatser som i

många fall måste fortgå en längre tid efter det att

vården enligt LVM avslutats. Vården skall upphöra

när syftet med vården är uppnått, dvs. när

missbrukaren är villig att medverka till fortsatt

behandling och stöd för att komma ifrån sitt

missbruk. Den maximala vårdtiden är sex månader.

Enbart det förhållandet att den intagne själv

förklarar sig motiverad att ta emot frivillig vård

är inte tillräckligt. Det måste göras en noggrann

prövning i varje enskilt fall. Socialnämnden är

skyldig att se till att den enskilde efter vårdtiden

får fortsatt stöd. Någon anledning att nu ändra LVM

på sätt som föreslås i motion - - - föreligger inte.

- - -

- - - Socialstyrelsen har gjort en särskild studie

i kommuner som tidigare i hög utsträckning utnyttjat

tvångsvård och där också minskningen varit särskilt

stor. Denna studie visar att vården totalt sett inte

minskat för gruppen tunga missbrukare. Öppenvård i

form av boendestöd har ökat liksom den frivilliga

institutionsvården. Enligt utskottet är det dock

tveksamt om kommunernas öppenvårdsinsatser kan möta

behoven hos de mest utsatta missbrukargrupperna,

framför allt yngre narkotikamissbrukare och

missbrukare med psykisk störning. Av

Socialstyrelsens rapport framgår också att dessa

grupper får mindre vård än äldre missbrukare. Detta

gäller såväl institutionsvård som

öppenvårdsinsatser. Socialstyrelsen har också

påpekat att kommunerna har svårt att nå gruppen

yngre narkotikamissbrukare och att motivera dem till

vård. (För de yngre narkotikamissbrukarna föreligger

enligt Socialstyrelsen större svårigheter att hitta

alternativ till LVM-vården.) Utskottet ser med oro

på situationen och anser att ökade ansträngningar

måste göras för att utveckla metoder för

motivationsarbete, behandlingsplanering och

omhändertagande av gruppen yngre

narkotikamissbrukare. - - -

- - - Kommunerna har ansvar för att tillhandahålla

ett varierat och flexibelt utbud av insatser av både

institutionsvårds- och öppenvårdskaraktär. Med

hänsyn till att vårdbehovet kan variera starkt

mellan olika missbrukare måste utbudet av

vårdinsatserna kännetecknas av en hög grad av

differentiering.

Utskottet anser även att kommunerna måste satsa mer

på att finna metoder att nå missbrukande kvinnor och

att utveckla verksamheter som särskilt vänder sig

till kvinnliga missbrukare. Detta framkom bl.a.

under utskottets utfrågning. Utskottet ser positivt

på att SiS satsat mycket på forskning kring

kvinnornas situation i vården och att myndigheten

har ett stort antal (116 av 343) vårdplatser

reserverade för kvinnor.

Det utvecklingsarbete som pågår i kommunerna för

att finna nya och flexibla former för vård och

behandling är värdefullt och bör fortsätta.

Utskottet förutsätter att länsstyrelserna och

Socialstyrelsen vid sin tillsyn uppmärksamt följer

utvecklingen särskilt när det gäller insatserna för

unga narkotikamissbrukare, missbrukare med psykisk

störning, kvinnliga missbrukare och invandrare med

missbruksproblem. - - -

- - - Utskottet anser att det finns ett stort behov

av ytterligare kunskaper om effekterna av olika

insatser inom missbrukarvården, vilket är avgörande

för att kunna välja den vård som bäst svarar mot den

enskilde missbrukarens behov och för att kunna

bedöma om den nuvarande avvägningen av tillgängliga

resurser för missbrukare är rimlig och adekvat.

Svårigheter att bedöma vårdinnehåll och kvalitet

inom missbrukarvården beror bl.a. på att

utvärderingar av behandlingsresultat är sällsynta. I

propositionen Ändring i socialtjänstlagen framhöll

regeringen att det krävs ökade satsningar på

utvärdering av missbrukarvården. Även dokumentation

och kvalitetssäkring samt metoder för uppföljning

och utvärdering av vårdens effekter behövde enligt

regeringens mening utvecklas. Utskottet delar denna

uppfattning. Det är också som Socialstyrelsen

framhållit angeläget att skaffa bättre kunskap om

kompetensen bland dem som arbetar med missbrukare i

kommunerna. - - -

Beträffande frivilliga organisationer uttalade

utskottet att dessa gör omfattande insatser för

missbrukare (s. 17). Utskottet ansåg att de ideella

organisationerna utför ett värdefullt arbete inom

det sociala området och att de har en viktig

kompletterande roll, inte minst när det gäller

insatser för missbrukare. Utskottet påpekade att

regeringen i propositionen Ändring i

socialtjänstlagen (1996/97:124) anfört att

samarbetet mellan frivilliga organisationer och

samhället ytterligare bör utvecklas.

Utskottet avstyrkte samtliga yrkanden. Riksdagen

följde utskottet (prot.nr. 1997/98:95).

I budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 9 anslag

B 10) föreslog regeringen nya riktlinjer för

fördelning av statsbidrag till

frivilligorganisationerna på det sociala området.

Regeringen anförde att det är angeläget att det

frivilliga sociala arbetet stärks och effektiviseras

samtidigt som de organisationer som är verksamma

inom området måste ges respekt och frihet att arbeta

efter sina förutsättningar. Syftet med statsbidraget

är att stödja organisationerna i deras arbete med

att förstärka och komplettera de samhälleliga

insatserna. Riksdagen godkände riktlinjerna (bet.

1998/99:SoU1, rskr. 1998/99:104), vilka gäller

fr.o.m. den 1 januari 1999.

I budgetpropositionen anförs vidare att Statens

institutionsstyrelse har fortsatt att höja

kvaliteten på tvångsvården bl.a. genom att särskilt

uppmärksamma kvinnliga missbrukare, främst genom

olika kompetenshöjande åtgärder bland personalen. En

ökad differentiering av vården har också skett

(utg.omr. 9 avsnitt 5.3.5).

I maj 1998 tillsatte regeringen en

narkotikakommission med uppdrag att göra en översyn

och förstärkning av narkotikapolitiken (dir.

1998:18). Kommissionen skall bl.a. särskilt

analysera utvecklingen av missbrukarvårdens och

kriminalvårdens behandlingsprogram, värdera dess

resultat och effekter i förhållande till insatta

resurser samt föreslå åtgärder för att stärka

rehabiliteringen av missbrukare. Uppdraget skall

redovisas före utgången av år 2000.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att utveckla

ett system som gör det möjligt att kontinuerligt

följa förändringar som sker i missbrukarvården,

såväl kvantitativt som kvalitativt. Ett förslag till

ett sådant uppföljnings- system redovisades till

regeringen i december 1998.

Utskottets bedömning

När det gäller förslaget i motion So228 (m) yrkande

6 om ändring av lagen om vård av missbrukare i vissa

fall vidhåller utskottet sin tidigare redovisade

inställning. Motionen avstyrks därför.

Regeringen har i flera sammanhang under de senaste

åren framhållit frivillig-organisationernas stora

betydelse när det gäller att komplettera samhällets

insatser på det sociala området. Sedan årsskiftet

gäller nya riktlinjer för fördelningen av

statsbidrag inom det sociala området. Statsbidraget

skall bidra till en ökad samverkan mellan bl.a.

organisationerna och kommunerna. Utskottet delar

regeringens bedömning att det är viktigt att stärka

och effektivisera det frivilliga sociala arbetet,

inte minst när det gäller missbrukarvården. Något

tillkännagivande från riksdagen med anledning av

motionerna So228 (m) yrkande 7 och So381 (m) yrkande

1 behövs inte. Utskottet avstyrker motionerna.

Socialtjänsten i kommunerna har ett stort ansvar när

det gäller vården av och stödet till missbrukare.

Utskottet vill åter framhålla vikten av mångfald och

flexibilitet i utbudet av kommunernas insatser, inte

minst när det gäller kvinnliga och yngre

missbrukare. Möjligheterna för bl.a. kommuner,

landsting och försäkringskassor att träffa avtal om

samverkan inom ramen för socialtjänstens område

öppnar för ytterligare variation i vårdutbudet.

Utskottet ser positivt på att Statens

institutionsstyrelse uppmärksammar kvinnliga

missbrukare och även på andra sätt satsar på

differentiering av tvångsvården. Utskottet vidhåller

att det är viktigt att utveckla dels dokumentationen

och kvalitetssäkringen inom missbrukarvården, dels

metoder för uppföljning och utvärdering av vårdens

effekter. Utskottet förutsätter att det

kontrollsystem som Socialstyrelsen utvecklar kommer

att underlätta arbetet med att fortlöpande följa

förändringarna inom missbrukarvården.

Narkotikakommissionens uppdrag innefattar bl.a. att

föreslå åtgärder för att stärka rehabiliteringen av

missbrukare. Utskottet utgår vidare från att

Socialstyrelsen och länsstyrelserna vid sin tillsyn

över socialtjänsten noga följer kvaliteten i

kommunernas missbrukarvård och kompetensen hos dem

som arbetar med missbrukare på lokal nivå. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna So258 (v)

yrkandena 6 och 8 samt Ju507 (s) yrkande 4. Motion

So396 (s) får anses tillgodosedd och avstyrks på den

grunden.

Våld mot kvinnor

Motionerna

I motion So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs

om ett tillkännagivande om kommunernas syn på

kvinnojourerna (yrkande 2). Motionärerna uttrycker

sin oro över att det kommunala stödet till

kvinnojourerna minskar och i en del fall helt har

dragits in med hänvisning till socialtjänsten. Andra

kommuner villkorar bidragen och har synpunkter på

öppettider, prioriteringar m.m. Vissa kommuner vill

också inordna kvinnojourerna inom de övriga

kommunala institutionerna med anmälnings- och

uppgiftsskyldighet. Enligt motionärerna grundas

kvinnojourernas verksamhet emellertid på ideellt

engagemang och en fristående ställning i förhållande

till myndigheterna. Motionärerna anför att

kommunerna bör respektera kvinnojourerna, inse deras

betydelse och ge dem ekonomiskt stöd för att driva

en kontinuerlig verksamhet. I motionen begärs vidare

ett tillkännagivande om tillvaratagande av

kvinnojourernas kunskaper (yrkande 3). Enligt

motionärerna har kvinnojourerna byggt upp en gedigen

kunskapsbas baserad på kvinnors verklighet samt

feministisk forskning om mäns sexualiserade våld.

Motionärerna anser att kvinnojourernas kunskap och

kompetens bör användas vid utbildning av

myndighetspersonal samt på alla andra

utbildningsnivåer när det gäller jämställdhet.

Motionärerna begär slutligen ett tillkännagivande

till regeringen om att vård och terapi till

misshandlade och våldtagna kvinnor bör vara gratis

(yrkande 5).

Liknande synpunkter som i motion So466 (v) yrkande 2

framförs i motion So280 av Elisabeth Fleetwood och

Maud Ekendahl (m). Motionärerna yrkar att riksdagen

hos regeringen begär att en utredning tillsätts om

kvinnojourernas fortlevnad samt om behovet av deras

samhälleliga insatser.

I motion So324 av Margareta Viklund (kd) begärs ett

tillkännagivande om att en utredning bör få i

uppdrag att upprätta en handlingsplan med konkreta

åtgärder för att minska kvinnomisshandeln och då ta

till vara kvinnojourernas samlade erfarenheter.

I motion So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs

att regeringen skall ges till känna vad i motionen

anförts om rätten till psykoterapi för våldtagna och

misshandlade kvinnor (yrkande 7). Motionärerna anser

att rätten till psyko-terapi för dessa kvinnor skall

ingå i den heltäckande vårdgaranti som regeringen

skall förhandla fram med Landstingsförbundet.

Bakgrund och tidigare behandling

Det finns 131 lokala kvinnojourer som är

organiserade i Riksorganisationen för kvinnojourer i

Sverige (ROKS) eller i Sveriges Kvinnojourers

Riksförbund. Bidrag till kvinnojourerna utgår främst

från kommunerna men även statligt stöd ges.

Regeringen har de senaste åren avsatt drygt 5

miljoner kronor årligen för bidrag till

organisationer som motverkar våld mot kvinnor

(utg.omr. 9 anslag C 2 - B 10 fr.o.m. år 1999 -

Bidrag till organisationer på det sociala området).

Medlen disponeras av Socialstyrelsen och har

fördelats enligt följande: 3 miljoner kronor till de

lokala kvinnojourernas utvecklingsarbete, 1 miljon

kronor till riksorganisationer och ca 1 miljon

kronor till mansjourer, invandrarorganisationer och

vissa andra organisationer som arbetar med frågor om

våld mot kvinnor och barn. Det statliga stödet har

fr.o.m. år 1998 höjts genom att ytterligare 6

miljoner kronor årligen tillförts ovannämnda anslag.

Medlen skall tilldelas de lokala kvinnojourerna och

deras två riksorganisationer.

I den av riksdagen godkända propositionen 1997/98:55

Kvinnofrid (bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250)

föreslogs ett antal åtgärder för att motverka våld

mot kvinnor, bl.a. skärpt lagstiftning och ökade

satsningar på förebyggande åtgärder och på åtgärder

som syftar till att utsatta kvinnor skall få ett

bättre bemötande och omhändertagande. Bl.a. gäller

sedan den 1 juli 1998 en ny bestämmelse i

socialtjänstlagen med innebörd att socialnämnden bör

verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta

för våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och

hjälp att förändra sin situation (8 a §). Vidare

sker en satsning på fortbildning som riktas till

personal inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården

och rättsväsendet. I december 1997 lämnade

regeringen s.k. myndighetsgemensamma uppdrag till

berörda myndigheter på central och regional nivå,

bl.a. Riksåklagaren och åklagarmyndigheterna,

Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna,

Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen och

länsstyrelserna. Myndigheterna åläggs bl.a. att

förebygga våldsbrott mot kvinnor, att utarbeta

åtgärdsprogram eller policydokument för sitt arbete

med dessa frågor samt att samverka med andra

myndigheter och med frivilligorganisationer som

t.ex. kvinnojourerna. Särskilda uppdrag gavs även

till vissa av de enskilda berörda myndigheterna.

Socialutskottet avgav yttrande till

justitieutskottet (1997/98:SoU4y) över vissa delar i

propositionen om kvinnofrid jämte ett antal

motioner, bl.a. om stöd till kvinnojourer.

Socialutskottet anförde att kvinnojourerna utför ett

mycket värdefullt socialt arbete med att stödja och

hjälpa kvinnor som utsatts för våld och andra

övergrepp och synliggöra det våld som drabbar

kvinnor samt genom att förmedla kunskaper om

könsrelaterade övergrepp. Verksamheten utgör således

ett utmärkt komplement till socialtjänstens insatser

på området. För många kvinnor utgör också jourerna

ett värdefullt alternativ till myndigheternas

insatser bl.a. genom en hög grad av tillgänglighet

och genom att anonymitet kan garanteras, menade

utskottet. Utskottet delade regeringens uppfattning

att stödet till de lokala kvinnojourerna även i

fortsättningen i första hand bör ses som en fråga

för kommunerna. Utskottet ansåg också i likhet med

regeringen att den från statens sida ökade

satsningen på kvinnojourernas utvecklingsarbete inte

får leda till ett minskat engagemang från kommunerna

utan att det tvärtom är angeläget att kommunerna i

högre utsträckning än för närvarande stödjer

kvinnojourernas arbete. Såsom framhållits såväl i

propositionen som i ett flertal motioner ansåg

utskottet det angeläget att jourerna får behålla sin

ideella karaktär och ges möjlighet att existera på

egna villkor. Stat och kommun bör därför vara

försiktiga med att ställa ensidiga villkor som krav

för bidrag, anfördes det. Utskottet erinrade i

sammanhanget om att det redan i förarbetena till

socialtjänstlagen särskilt betonats att stödet från

olika samhällsorgan inte får medföra en styrande

effekt på de frivilliga organisationerna och att

samverkan inte får inkräkta på organisationernas

integritet och initiativförmåga. Justitieutskottet

delade socialutskottets bedömning att de då aktuella

motionsyrkandena var i huvudsak tillgodosedda och

avstyrkte yrkandena. Detta blev också riksdagens

beslut.

I ärendet behandlades även motioner om en

vårdgaranti och om kostnadsfri vård och terapi för

misshandlade och våldtagna kvinnor. Socialutskottet

delade regeringens uppfattning att kvinnor som har

utsatts för våld och andra övergrepp kan ha behov av

kvalificerat psykiatriskt stöd och att psykoterapi

kan vara en lämplig behandlingsmetod. Utskottet

erinrade om att frågan om införande av en generell

behandlingsgaranti var under beredning i

Regeringskansliet samt att frågan om att främja

möjligheterna till privat psyko-terapeutisk

behandling ingår som en del av beredningen av

betänkandet Klara spelregler (SOU 1997:179) från

Delegationen för samverkan mellan offentlig och

privat hälso- och sjukvård. Utskottet ansåg inte att

det behövdes något initiativ från riksdagens sida.

Justitieutskottet hade samma uppfattning och

avstyrkte motionerna. Riksdagen följde utskottet.

I betänkande 1998/99:SoU3 Stärkt patientinflytande

m.m. behandlade utskottet bl.a. regeringens

proposition 1997/98:189 Patientens ställning samt

motioner om att införa en vårdgaranti (s. 11 f.).

Utskottet delade inställningen i propositionen att

tidsfrister inom vården inte bör lagfästas utan att

det i stället är lämpligare att bygga vidare på

systemet med överenskommelser mellan staten och

landstingen. Utskottet påpekade att regeringen har

upp-dragit åt Socialstyrelsen att beskriva och

analysera förutsättningarna för och konsekvenserna

av införandet av en behandlingsgaranti inom svensk

hälso- och sjukvård. Utgångspunkten är att frågan

skall få en allsidig belysning som bl.a. innefattar

ett ekonomiskt, organisatoriskt, praktiskt och

medicinskt perspektiv. Uppdraget skall redovisas

till regeringen före utgången av februari månad

1999. Utskottet ansåg att resultatet av det pågående

utrednings-arbetet borde avvaktas och att riksdagen

inte borde ta något initiativ på området.

Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1998/99:54).

Rikskvinnocentrum (RKC) inrättades år 1994 och har

Landstinget i Uppsala län som huvudman. Centrumet

driver en öppen patientmottagning för kvinnor som

blivit utsatta för våld samt är ett nationellt

resurs- och kompetens-centrum som skall skapa former

för ett gott omhändertagande inom vården av denna

grupp kvinnor. Vid behandlingen av

budgetpropositionen för år 1999 (bet. 1998/99:SoU1)

fann utskottet skäl föreligga att även för år 1999

stödja RKC ekonomiskt, bl.a. för att bedriva

forskning om effekterna av våld mot kvinnor.

Utskottet föreslog att en miljon kronor skulle

avsättas för RKC genom att tillföra anslaget A 3

Bidrag till hälso- och sjukvården (utg. omr. 9)

detta belopp och minska anslaget D 1

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning med

motsvarande summa (s. 45 f.). Riksdagen följde

utskottet.

Socialstyrelsen skall enligt regleringsbrevet för

budgetåret 1999 senast den 30 juni 1999 lämna en

redovisning av konsekvenserna av ändringarna i

socialtjänstlagen vad avser stöd till våldsutsatta

kvinnor.

Utskottets bedömning

Utskottet vill åter framhålla det stora värdet av

det arbete som kvinnojourerna utför genom att stödja

och hjälpa kvinnor som utsatts för våld och andra

övergrepp, synliggöra våldet mot kvinnor samt

förmedla kunskaper om könsrelaterade övergrepp.

Kvinnojourerna utgör ett mycket betydelsefullt

alternativ till socialtjänstens verksamhet på

området, bl.a. genom sin tillgänglighet och genom

att kvinnorna som söker sig dit kan garanteras

anonymitet. Propositionen om kvinnofrid har

föranlett att åtgärder nu vidtas inom ett brett fält

för att bekämpa våld mot kvinnor. Vidare har det

statliga stödet till kvinnojourerna och deras

riksorganisationer höjts. Utskottet ser mycket

positivt på detta.

Utskottet vidhåller att den omständigheten att det

statliga stödet till kvinnojourerna har ökat inte

får leda till att kommunernas engagemang minskar

utan att dessa även fortsättningsvis bör ha det

primära ansvaret för att stödja kvinnojourerna. Det

är enligt utskottet angeläget att kommunerna ger

kvinnojourerna behövliga resurser utan att ställa

några ensidiga villkor som krav för bidragen.

Kvinnojourernas frihet och oberoende måste

respekteras. Regeringen har i olika sammanhang givit

uttryck för samma inställning. Motionerna So280 (m),

So324 (kd) och So466 (v) yrkandena 2 och 3 får

därmed anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.

När det gäller frågan om en vårdgaranti och om

kostnadsfri vård för våldtagna eller misshandlade

kvinnor vidhåller utskottet att resultatet av det

pågående utredningsarbetet kring en

behandlingsgaranti inom Socialstyrelsen, liksom den

fortsatta beredningen av dessa frågor inom

Regeringskansliet, bör avvaktas. Utskottet avstyrker

motionerna So462 (fp) yrkande 7 och So466 (v)

yrkande 5.

Kompetens och kvalitet

Motionerna

I motion So308 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att legitimation bör införas för

socionomer (yrkande 6). Motionärerna anser att

socionomer skall legitimeras för att säkerställa att

den som arbetar med mycket svåra ärenden har en

grundläggande utbildning och erfarenhet av socialt

arbete. Det är av yttersta vikt bl.a. för klientens

tillit och för rätts-säkerhet i kontakten med

socialtjänsten. I kraven för legitimation måste ingå

en längre tids arbete under handledning, anförs det

i motionen.

I motion So337 av Ulla Wester (s) hemställs om ett

tillkännagivande till regeringen om att

kvalitetssäkra det sociala arbetet genom införande

av statlig legitimation. Införande av legitimation

för socionomer innebär inte bara att klienternas

behov av säkerhet och trygghet tillgodoses utan även

att psykosocialt arbete får en starkare ställning.

I motion Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om en

utvärdering, utifrån frekvensen av återfall i brott,

av socialtjänstens insatser för de ungdomar som

dömts till vård inom socialtjänsten (yrkande 10).

Nästan tre av fyra ungdomar som av domstol dömts

till vård inom socialtjänsten döms enligt

motionärerna för nya brott inom tre år. Denna siffra

ligger långt över genomsnittet för samtliga ungdomar

som lagförts för brott, ca 40 %. Motionärerna anför

att socialtjänstens misslyckande är uppenbart och

att regeringen bör se till att socialtjänstens

arbete noggrant utvärderas och omformas.

Bakgrund och tidigare bedömning

I socialtjänstlagen infördes den 1 januari 1998 en

bestämmelse om att insatser inom socialtjänsten

skall vara av god kvalitet och att det för

utförandet av socialnämndens uppgifter skall finnas

personal med lämplig utbildning och erfarenhet (7 a

§ socialtjänstlagen).

I regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende

Socialstyrelsen anges att ett av målen för

verksamheten är att socialtjänsten skall bedrivas

med god kvalitet och effektiv resursanvändning samt

tillgodose den enskilde individens behov av omsorg,

stöd och service. Tillsynen över socialtjänsten

skall enligt regleringsbrevet förstärkas.

Socialstyrelsen skall ge ökat stöd till

länsstyrelserna i deras tillsynsarbete samt i

samverkan med länsstyrelserna utveckla mål, mått och

metoder för uppföljning och redovisning av den

regionala tillsynen. Socialstyrelsen skall vidare

bidra till att kommunerna i ökad utsträckning inför

kvalitetsutvecklingssystem inom socialtjänsten.

1994 års behörighetskommitté lämnade i sitt

betänkande Ny behörighetsreglering på hälso- och

sjukvårdens område m.m. (SOU 1996:138) förslag bl.a.

i frågor om legitimation och behörighetsföreskrifter

för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården

och närliggande områden. Enligt kommitténs

uppfattning fanns det goda skäl att ställa höga krav

beträffande utbildning och lämplighet hos de

personer som deltar i beslutsprocesser och

handläggning av ärenden inom socialtjänsten.

Personal inom socialtjänsten är dock på ett annat

sätt än inom hälso- och sjukvården beroende av vad

som beslutats av politiskt tillsatta nämndledamöter.

Någon motsvarighet till hälso- och

sjukvårdspersonalens särskilda ansvar för medicinska

åtgärder finns inte inom socialtjänsten. Kommittén

pekade också på variationerna i utbildningsbakgrund

och erfarenheter hos personer verksamma inom

socialtjänsten. Kommitténs uppfattning var att ett

legitimationsförfarande för yrken inom

socialtjänsten enligt modell från hälso- och

sjukvården inte borde skapas för

socialtjänstområdet. Däremot ansåg kommittén att det

kunde finnas skäl att överväga en

behörighetsreglering eller kompetensreglering knuten

till vissa tjänster. För en utförligare redogörelse

över kommitténs överväganden hänvisas till

betänkandet (s. 441-453).

Betänkandet lades till grund för den av riksdagen

antagna propositionen 1997/98:109 Yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område (bet. 1997/98:SoU22,

rskr. 1997/98:290), vari föreslogs bl.a. att

legitimation skulle införas för ytterligare fyra

yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdsområdet,

nämligen apotekare, receptarier, arbetsterapeuter

och sjukhusfysiker.

Sedan den 1 januari 1999 gäller nya bestämmelser i

bl.a. brottsbalken och socialtjänstlagen om den

straffrättsliga påföljden överlämnande till vård

inom socialtjänsten (prop. 1997/98:96 Vissa reformer

av påföljdssystemet, bet. 1997/98:JuU21, rskr.

1997/98:275). Ändringarna har införts mot bakgrund

av den kritik som lämnats mot påföljden, bl.a. att

den skulle vara ineffektiv, och har till syfte att

förstärka överlämnandepåföljden så att den skall

kunna utgöra ett trovärdigt alternativ till övriga

påföljder även i framtiden. De nya bestämmelserna

innebär bl.a. att rätten får överlämna en ung

lagöverträdare till vård inom socialtjänsten enbart

under förutsättning att det finns en av

socialnämnden upprättad vårdplan. Det krävs vidare

att rätten anser att socialtjänstens planerade

åtgärder är tillräckligt ingripande. Domstolen skall

meddela en särskild föreskrift om att den unge skall

genomgå vård eller annan åtgärd enligt

socialtjänstlagen. Därigenom får den unge ett klart

besked om vad som förväntas av honom. Om den unge

bryter mot föreskriften kan det ytterst leda till

att rätten undanröjer överlämnandepåföljden och

ersätter den med annan påföljd. Ett undanröjande kan

ske även då socialtjänsten ändrar uppfattning om

vilka insatser som bör göras för den dömde.

Socialnämnden är skyldig att underrätta

åklagarmyndigheten om åtgärderna enligt vårdplanen

inte kommer till stånd.

Vid riksdagsbehandlingen av ärendet yttrade sig

socialutskottet till justitie-utskottet (yttr.

1997/98:SoU6y). Socialutskottet delade regeringens

bedömning att socialtjänsten har större möjligheter

än kriminalvården att motverka ungdomars kriminella

utveckling och åstadkomma positiva förändringar samt

att ungdomar i möjligaste mån bör hållas utanför

kriminalvården. Utskottet ansåg vidare, liksom

regeringen, att unga lagöverträdare även

fortsättningsvis i första hand skall vara ett ansvar

för socialtjänsten och att påföljden överlämnande

till vård inom socialtjänsten bör finnas kvar.

Utskottet ställde sig positivt till förslagen i

propositionen om att bl.a. skärpa kraven på

innehållet i socialnämndens yttranden och om att

införa en skyldighet för socialnämnden att

underrätta åklagarmyndigheten i vissa situationer.

Utskottets bedömning

Utskottet vill understryka betydelsen av hög

kvalitet i socialtjänstens insatser och av att

personalen har lämplig utbildning och erfarenhet.

Utskottet vill understryka att klienten måste känna

trygghet i mötet med personalen och få respekt för

sin integritet. I socialtjänstlagen har införts en

bestämmelse som skall garantera kvalitet i

socialtjänstens verksamhet och insatser samt

framhålla vikten av hög kompetens hos de olika

personalgrupperna. Socialstyrelsen, som skall följa

effekterna av de genomförda ändringarna i

socialtjänstlagen, arbetar bl.a. med att få

kommunerna att i större utsträckning införa

kvalitetsutvecklingssystem för socialtjänsten.

Vidare kan nämnas att frågor om bemötande av

enskilda personer och om hur tillsynen över

socialtjänsten kan förbättras och effektiviseras

behandlas av Socialtjänstutredningen. Utskottet

anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med

anledning av motionerna So308 (mp) yrkande 6 och

So337 (s). Motionerna avstyrks.

Fr.o.m. den 1 januari 1999 gäller nya bestämmelser

med syfte att stärka påföljden överlämnande till

vård inom socialtjänsten och göra den mer effektiv.

Utskottet anser att det är för tidigt att dra några

slutsatser av effekterna av lagändringarna och

avstyrker därför motion Ju911 (fp) yrkande 10.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna utgångspunkter för

socialtjänsten, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So223 yrkandena 1-4

och 1998/99:A802 yrkande 10,

res. 1 (m)

2. beträffande åtgärder för att stärka

familjen

att riksdagen avslår motion 1998/99:So228 yrkande 3,

res. 2 (m, kd)

3. beträffande socialtjänstens

finansiering

att riksdagen avslår motion 1998/99:So277 yrkande 3,

4. beträffande riksnormen m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:So223 yrkandena 5 och 7,

res. 3 (m)

5. beträffande omfattningen av

försörjningsstödet

att riksdagen avslår motion 1998/99:So277 yrkande 1 delvis,

res. 4 (v, mp)

6. beträffande ideella skadestånd

att riksdagen avslår motion 1998/99:So404,

res. 5 (v, mp)

7. beträffande extraarbetande ungdomar

att riksdagen avslår motion 1998/99:So292,

res. 6 (fp, mp)

8. beträffande villkor för

försörjningsstöd

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So223 yrkande 6,

1998/99:So277 yrkande 4, 1998/99:So373 yrkande

2, 1998/99:Ub453 yrkande 18 och 1998/99:A291

yrkande 1,

res. 7 (m)

res. 8 (v, mp)

res. 9 (c)

9. beträffande barnfamiljernas ekonomiska

situation

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So282,

1998/99:So362, 1998/99:So378 yrkandena 2 och 4

samt 1998/99:So380 yrkande 4,

res. 10 (v, mp)

res. 11 (kd)

10. beträffande transfereringar relaterade

till civilstånd

att riksdagen avslår motion 1998/99:So298,

11. beträffande en utvärdering av

ändringarna i socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So207 och

1998/99:So277 yrkande 6,

res. 12 (m)

12. beträffande annat bistånd

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So255 yrkande 4,

1998/99:So258 yrkande 11, 1998/99:So277 yrkande

1 delvis, 1998/99:So363, 1998/99:So376 yrkande

15, 1998/99:So425 yrkande 7 och 1998/99:So465

yrkandena 6 och 7,

res. 13 (m, kd, fp)

res. 14 (v, mp)

13. beträffande umgängesresor

att riksdagen avslår motion 1998/99:So277 yrkande 5,

res. 15 (v)

14. beträffande skolbarnsomsorg

att riksdagen avslår motion 1998/99:So277 yrkande 2,

res. 16 (v)

15. beträffande ändring av LVM

att riksdagen avslår motion 1998/99:So228 yrkande 6,

res. 17 (m)

16. beträffande frivilligorganisationer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So228 yrkande 7 och

1998/99:So381 yrkande 1,

res. 18 (m)

17. beträffande vård av och stöd till

missbrukare

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So258 yrkandena 6

och 8, 1998/99:So396 och 1998/99:Ju507 yrkande

4,

res. 19 (v, mp)

18. beträffande kvinnojourer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So280, 1998/99:So324

och 1998/99:So466 yrkandena 2 och 3,

res. 20 (v, mp)

19. beträffande vårdgaranti m.m. för

misshandlade och våldtagna kvinnor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So462 yrkande 7 och

1998/99:So466 yrkande 5,

res. 21 (v, mp)

res. 22 (fp)

20. beträffande legitimation för

socionomer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So308 yrkande 6 och

1998/99:So337,

res. 23 (mp)

21. beträffande överlämnande till vård

inom socialtjänsten

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju911 yrkande 10.

Stockholm den 18 februari 1999

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Leif Carlson

(m), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars

Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp), Catherine Persson (s), Lars

Elinderson (m), Tullia von Sydow (s) och Maj-Britt

Wallhorn (kd).

Reservationer

1. Allmänna utgångspunkter för

socialtjänsten, m.m. (mom. 1)

Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark

Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "När det gäller" och på s. 11 slutar med

"yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att socialtjänstlagen måste bygga

på insikten att lagen är ett stöd och komplement

till enskilda individers självklara ansvar och till

de naturliga nätverk som skapas av familj, vänner,

arbetskollegor och grannar. Det är i starka små

gemenskaper som sociala problem tidigt kan upptäckas

och lättast lösas. Myndigheter kan aldrig ersätta

dessa naturliga nätverk. Grunden för

socialtjänstlagen måste enligt utskottet vara att

aktivera, inte att passivisera. Lagen måste bygga på

stabila och långsiktigt hållbara värderingar och

samtidigt vara förutsebar.

Det svenska samhället har kommit att byggas efter

principen att medborgarna via skattsedeln kan köpa

sig fria från ansvar för sin egen och andras

situation. Den sociala ingenjörskonsten har lett

till mängder av bidragssy-stem med många gånger höga

bidragsnivåer. En konsekvens av detta är ett

orimligt högt skattetryck, vilket i sin tur har

medfört att allt fler svenskar blivit beroende av

ekonomiskt stöd för att klara sig när skatten är

betald. Att vara bidragsberoende innebär att inte ha

kontroll över den egna ekonomiska situationen. När

den offentliga ekonomin sviktar blir de människor

som förlitat sig på de offentliga systemen de mest

sårbara. Utskottet anser att den enskilde måste ha

reella möjligheter att påverka sin situation och ta

ansvar för sitt liv och ser det som ett egenvärde

att hushållen kan leva på den egna lönen. En

naturlig princip borde enligt utskottet vara att den

som betalar skatt inte samtidigt skall behöva bidrag

och att den som kvitterar ut bidrag inte skall

behöva betala skatt.

De som av olika orsaker inte kan försörja sig eller

av annan anledning behöver samhällets stöd och hjälp

skall enligt utskottets mening ovillkorligen

garanteras detta. Detta statens grundläggande ansvar

gäller dels för människor med allvarliga

funktionshinder eller allvarliga sjukdomar som gör

att de har ett permanent behov av stöd, dels för

människor som av andra skäl inte kan försörja sig.

Enligt utskottet bör däremot den som både kan och

vill försörja sig själv ges bättre förutsättningar

att stå på egna ben, bl.a. genom en flexibel

arbetsmarknadspolitik som bidrar till att skapa fler

jobb och en skattepolitik som gör det möjligt att

leva på en normal familjeinkomst. Risken är annars

att de som verkligen behöver samhällets stöd blir

utan. Det måste tydliggöras vad som är ett

individuellt ansvar och vad som är en genuin

gemensam förpliktelse.

Socialbidraget skall enligt utskottet vara ett

yttersta skyddsnät, som ingående prövas från fall

till fall, och skall inte jämföras med en generell

socialförsäkring. I dagens läge med hög arbetslöshet

och förändringar i de generella försäkringssystemen

är risken för en generalisering av det ekonomiska

biståndet överhängande. Inte minst vissa

invandrargrupper och ungdomar som aldrig kommit in

på arbetsmarknaden riskerar att fastna i ett

långvarigt socialbidragsberoende. Särskilt tydligt

är detta i vissa hårt segregerade förortsområden.

Ett ökat bidragsberoende och en ökad segregation

medför en växande social desperation och innebär ett

hot mot hela det svenska samhällets välstånd.

Det måste skapas radikalt bättre förutsättningar

för arbete och ansvarstagande i Sverige. Många

barnfamiljer med två normala inkomster hamnar i dag

under Socialstyrelsens normer för socialbidrag. En

stor del av förvärvsarbetande, ensamstående

föräldrar är beroende av socialbidrag för att kunna

uppnå en rimlig ekonomisk standard. För arbetslösa

ensamförsörjare med barn är det ofta helt omöjligt

att förbättra sin ekonomiska situation genom att

börja förvärvsarbeta, i den mån det finns jobb.

Enligt utskottets mening behövs det en bred

genomlysning av problemen och dess inbördes

sammanhang för att åstadkomma större och mer

långsiktiga förändringar.

Regeringen har nyligen tillsatt en "kommitté för

socialt bokslut", med uppdrag att beskriva

välfärdsutvecklingen under 1990-talet. Utskottet

anser att regeringen bör ge denna kommitté

kompletterande uppdrag att belysa hur sambandet

mellan höga skatter och bidragsberoende påverkar

tryggheten och välfärden för olika grupper och

därvid föreslå förändringar som kan bryta

bidragsberoende och segregation. Inte minst gäller

detta barnfamiljernas situation.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So223 (m) yrkandena 1-4 och A802 (m)

yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande allmänna utgångspunkter för

socialtjänsten, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So223

yrkandena 1-4 och 1998/99:A802 yrkande 10 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Åtgärder för att stärka familjen

(mom. 2)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars Gustafsson

(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Lars Elinderson

(m) och Maj-Britt Wallhorn (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

11 börjar med "Enligt portalparagrafen" och slutar

med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det nödvändigt att stärka

familjen. Det måste vara möjligt för föräldrar att

ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd och ledning

som varje barn har rätt till och som leder till att

barnen växer upp till trygga och harmoniska

människor. Utskottet anser att tankemönstret att

någon annan tar över ansvaret i och med att skatten

är betald är alltför utbrett i landet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So228 (m) yrkande 3 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande åtgärder för att stärka

familjen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So228 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Riksnormen m.m. (mom. 4)

Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark

Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

19 börjar med "Utskottet har inte ändrat" och slutar

med "yrkandena 5 och 7" bort ha följande lydelse:

Utskottet är kritiskt mot att en del av det

ekonomiska biståndet till försörjning beräknas

enligt en för hela landet gällande riksnorm som

fastställs av regeringen. Detta förfarande strider

mot principen om det kommunala självstyret. Det är

kommunerna som enligt socialtjänstlagen har det

yttersta ansvaret när det gäller att hjälpa

människor i svåra situationer. Enligt utskottets

mening är det rimligt att den som finansierar en

utgift också får bestämma nivån på densamma.

Utskottet anser vidare att det är viktigt att det

lokala löneläget och kostnadsbilden på orten kan

beaktas när bidragsnivåerna skall bestämmas.

Socialtjänstens stödinsatser skall utgå från en

helhetssyn där det ekonomiska biståndet endast utgör

en del. Riksnormen medför enligt utskottets mening

en uppenbar risk att kommunerna gör slentrianmässiga

bedömningar av vilket hjälpbehov som föreligger och

inte väger det ekonomiska biståndet mot andra stöd-

och hjälpåtgärder som kan vara lämpliga.

Många söker socialbidrag endast under kortare

perioder, t.ex. mellan två anställningar, och har

annars normala inkomstmöjligheter. Utskottet anser

att kommunerna i situationer där en person mer

tillfälligt hamnar i ekonomiska svårigheter bör ges

möjlighet att ersätta socialbidraget med ett lån.

Den enskilde skall inledningsvis kunna få hjälp i

form av lån upp till ett bestämt maximibelopp och om

behov av bistånd därefter fortfarande föreligger

skall socialbidrag kunna utgå. Enligt utskottet

måste kommunerna också ha möjlighet att kräva

återbetalning av lånet. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag i enlighet med vad som

anförts.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So223 (m) yrkandena 5 och 7 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande riksnormen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So223 yrkandena

5 och 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Omfattningen av försörjningsstödet

(mom. 5)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

19 börjar med "Utskottet vidhåller" och på s. 20

slutar med "yrkande 1 delvis" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion So277

(v) yrkande 1 delvis om att fler poster bör ingå i

det s.k. försörjningsstödet enligt 6 b §

socialtjänstlagen. Det skulle därmed också vara

möjligt att överklaga beslut härom med

förvaltningsbesvär. Enligt utskottet bör

försörjningsstöd således även lämnas för skäliga

kostnader för möbler, husgeråd, TV m.m., icke akut

tandvård, psykologisk behandling och psykoterapi.

Tandvårdsförsäkringen har under de senaste åren

urholkats på ett sådant sätt att det många gånger är

svårt för en socialbidragstagare att ha råd med

tandvård. Dessutom kan svåra gränsdragningsproblem

uppstå vid bedömningen av vad som är att anse som

akut tandvård. Psykologisk behandling och

psykoterapi kan öppna för en fullständig

rehabilitering och bör i likhet med annan läkarvård

också omfattas av försörjningsstödet. Utskottet

anser att regeringen bör ge Socialtjänstutredningen

i uppdrag att överväga en utökning av besvärsrätten

i enlighet med vad som nu anförts.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande omfattningen av

försörjningsstödet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So277 yrkande 1

delvis som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Ideella skadestånd (mom. 6)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

20 börjar med "Socialstyrelsen har nyligen" och

slutar med "avstyrks därför" bort ha följande

lydelse:

En person som utsatts för brott kan erhålla

skadestånd för sveda och värk och för psykiskt

lidande. Om personen i fråga söker ekonomiskt

bistånd för sitt uppehälle kan han med nuvarande

bestämmelser nekas detta med hänvisning till att han

i första hand bör leva på skadeståndsersättningen.

Skadeståndet är ofta avsett att täcka

terapikostnader och andra kostnader för att

brottsoffret skall kunna gå vidare i sitt liv. I

dessa fall förfelar enligt utskottets mening

skadeståndet sitt syfte om det skall behöva användas

till det dagliga uppehället. Socialstyrelsen har

redan uppmärksammat regeringen på problemet.

Utskottet anser att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till ändring i

socialtjänstlagen med den innebörden att ideella

skadestånd inte räknas som inkomst vid beräkningen

av ekonomiskt bistånd.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So404 (v) som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande ideella skadestånd

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So404 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Extraarbetande ungdomar (mom. 7)

Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser:

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

20 börjar med "Enligt Socialstyrelsens" och slutar

med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt att kommunerna, vid

beräkningen av en familjs behov av ekonomiskt

bistånd, låter ungdomar få behålla så stor del av

sina inkomster från t.ex. ett sommarjobb att de

uppmuntras till att arbeta. Ett system som

signalerar att arbete inte lönar sig leder till

sänkt arbetsmoral bland ungdomar och till att ett

bidragsberoende tidigt cementeras. Utskottet anser

att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utforma

tydliga rekommendationer vad gäller extraarbetande

ungdomar till socialbidragstagande föräldrar i

enlighet med vad som anförts.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So292 (fp) som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande extraarbetande ungdomar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So292 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Villkor för försörjningsstöd (mom. 8)

Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark

Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

20 börjar med "I motionerna" och slutar med "de

nämnda motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det var ett steg i rätt

riktning när bestämmelserna i

6 c-e §§ infördes i socialtjänstlagen. Enligt

utskottets mening bör dock möjligheten för

kommunerna att villkora biståndet utökas till att

avse fler sorters aktiviteter än de som anges i de

nämnda paragraferna. Bestämmelserna bör dessutom

kunna tillämpas på alla som söker socialbidrag.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

förslag i enlighet med vad som anförts.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So223 (m) yrkande 6 som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So277

(v) yrkande 4, So373 (mp) yrkande 2, Ub453 (c)

yrkande 18 och A291 (v) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande villkor för försörjningsstöd

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So223 yrkande 6

och med avslag på motionerna 1998/99:So277

yrkande 4, 1998/99:So373 yrkande 2,

1998/99:Ub453 yrkande 18 och 1998/99:A291

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

8. Villkor för försörjningsstöd (mom. 8)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

20 börjar med "I motionerna" och slutar med "de

nämnda motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig kritiskt mot att allt

fler kommuner, med hänvisning till bestämmelserna i

6 c-e §§ socialtjänstlagen, tvingar ungdomar att ta

en praktikplats för att de skall erhålla

socialbidrag. Konsekvenserna av bestämmelserna är

att många unga människor tvingas delta i ofta

meningslös verksamhet i stället för att söka arbete.

Möjligheten att villkora socialbidraget strider

också mot socialtjänstlagens portalparagraf om

respekt för individens självbestämmande och

integritet. Utskottet anser att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till ändringar

i socialtjänstlagen så att socialbidrag inte skall

kunna villkoras av deltagande i praktik eller

kompetenshöjande verksamhet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna So277 (v) yrkande 4, So373

(mp) yrkande 2, och A291 (v) yrkande 1 som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So223

(m) yrkande 6 och Ub453 (c) yrkande 18 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande villkor för försörjningsstöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So277

yrkande 4, 1998/99:So373 yrkande 2, och

1998/99:A291 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1998/99:So223 yrkande 6 och

1998/99:Ub453 yrkande 18 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Villkor för försörjningsstöd (mom. 8)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

20 börjar med "I motionerna" och slutar med "de

nämnda motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att studenter i normalfallet

inte skall omfattas av kraven i 6 c-e §§

socialtjänstlagen på att delta i praktik eller annan

kompetenshöjande verksamhet för att erhålla bistånd

under sommaruppehåll. Eftersom studenterna har sina

studier att återgå till, torde behovet av att

förhindra passivisering av denna grupp vara

begränsat. Enligt utskottet bör regeringen återkomma

till riksdagen med förslag till ändring i

socialtjänstlagen i enlighet med vad som anförts.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion Ub453 (c) yrkande 18 som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So223

(m) yrkande 6, So277 (v) yrkande 4, So373 (mp)

yrkande 2, och A291 (v) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande villkor för försörjningsstöd

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ub453 yrkande 18

och med avslag på motionerna 1998/99:So223

yrkande 6, 1998/99:So277 yrkande 4,

1998/99:So373 yrkande 2 och 1998/99:A291 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Barnfamiljernas ekonomiska situation

(mom. 9)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

20 börjar med "När det gäller" och slutar med

"yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig positivt till de av

regeringen aviserade höjningarna av barnbidraget

åren 2000 och 2001. Utskottet vill framhålla vikten

av att dessa höjningar kommer alla barn till del.

För de familjer som uppbär socialbidrag innebär

emellertid nuvarande regler att socialbidraget

minskar i samma mån som barnbidraget höjs, vilket

får till följd att barnen i de ekonomiskt mest

utsatta familjerna riskerar att helt gå miste om

barnbidragshöjningen. Utskottet anser att regeringen

i kommande budgetarbete bör vidta åtgärder för att

förhindra detta.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna So282 (v) och So380 (v)

yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So362 (s) och So378 (kd) yrkandena 2 och

4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande barnfamiljernas ekonomiska

situation

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So282 och

1998/99:So380 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1998/99:So362 och 1998/99:So378

yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

11. Barnfamiljernas ekonomiska situation

(mom. 9)

Lars Gustafsson och Maj-Britt Wallhorn (båda kd)

anser

dels att de delar av utskottets betänkande som på s.

20 börjar med "Regeringen har" och slutar med

"kommitténs arbete" och på samma sida börjar med

"Med det sagda" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Saneringen av de offentliga finanserna har

drabbat barnfamiljerna, särskilt ensamstående

mödrar, mycket hårt. Ensamföräldrar har väsentligt

lägre inkomster än samboende föräldrahushåll och har

i högre utsträckning än andra förlorat fotfästet på

arbetsmarknaden under lågkonjunkturen. Ansträngd

ekonomi med psykisk press och känsla av

otillräcklighet kan påverka barnen. Högre krav måste

därför ställas på kommunerna för att dessa skall

uppfylla intentionerna i barnkonventionen och

tillgodose barnens rätt till sådant skydd och sådan

omvårdnad som behövs för deras välfärd. Utskottet

anser att situationen för barn som lever med

ensamstående föräldrar och för barn i

invandrarfamiljer måste följas särskilt noga. Detta

för att förhindra att prioriteringar görs som

ytterligare försämrar den ekonomiska situationen för

dessa grupper. Utskottet anser vidare att det bör

initieras gruppverksamheter för unga, lågutbildade

och arbetslösa mödrar för att återuppbygga deras

självförtroende. Många ensamstående föräldrar har

behov av sociala kontakter för ömsesidigt stöd och

utbyte av gemensamma erfarenheter. Det bör också

utarbetas individuella framtidsplaner vad gäller

studie- och yrkesinriktning för denna grupp.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motion So378 (kd) yrkandena 2 och 4 som sin mening

ge regeringen till känna. Motionerna So282 (v),

So362 (s) och So380 (v) yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande barnfamiljernas ekonomiska

situation

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So378 yrkandena

2 och 4 och med avslag på motionerna

1998/99:So282, 1998/99:So362 och 1998/99:So380

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

12. En utvärdering av ändringarna i

socialtjänstlagen (mom. 11)

Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark

Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

20 börjar med "Socialstyrelsen har redan" och på s.

21 slutar med "avstyrker dem därför" bort ha

följande lydelse:

Om särskilda skäl föreligger kan socialnämnden

enligt 6 b § socialtjänstlagen frångå riksnormen och

beräkna biståndet till en högre nivå. Enligt

förarbetena till bestämmelsen gäller detta t.ex. om

en person av medicinska skäl har behov av dyrare

kost eller om han på grund av rörelsehinder har

svårighet att upprätthålla kontakten med andra och

därför har extra utgifter för telefon och tidningar.

Utskottet vill framhålla att det finns en rad

situationer som inte självklart täcks in av vad som

anförs i motiven till lagstiftningen. Det vore t.ex.

oacceptabelt om en funktionshindrad person vägras

tillfälligt bistånd med hänvisning till att han kan

sälja sin handikappanpassade bil. Utskottet anser

det således angeläget att regeringen noga följer

utvecklingen av de senaste ändringarna i

socialtjänstlagens bestämmelser om ekonomiskt

bistånd.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So207 (m) som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So277 (v) yrkande 6

får anses tillgodosedd och avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande en utvärdering av ändringarna

i socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So207 och med

avslag på motion 1998/99:So277 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

13. Annat bistånd (mom. 12)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars Gustafsson

(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Lars Elinderson (m) och Maj-Britt

Wallhorn (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

24 börjar med "I en rad" och på s. 25 slutar med

"yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:

Ändringarna i socialtjänstlagen har i praktiken

medfört att funktionshindrade personer och anhöriga

som vårdar närstående som är långvarigt sjuka, äldre

eller funktionshindrade i större utsträckning än

tidigare måste förlita sig på kommunernas goda vilja

för att få stöd i form av t.ex. ledsagning,

avlösning och annat personligt stöd. För familjer

med funktionshindrade barn som inte omfattas av LSS

är det oerhört viktigt, och ofta själva

förutsättningen för att barnen skall kunna bo kvar

hemma hos sina föräldrar, att kommunerna ger bistånd

i form av sådana insatser med stöd av

socialtjänstlagen. Flera kommuner planerar nu att

lägga ner eller avgiftsbelägga sin verksamhet för

personligt stöd till dem som inte omfattas av LSS.

Utskottet ser med oro på denna utveckling. Enligt

utskottets mening bör avlösarservice och annat

personligt stöd ingå i rätten till "annat bistånd"

enligt 6 f § socialtjänstlagen. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med förslag till

ändring i socialtjänstlagen i enlighet med

utskottets resonemang.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna So376 (kd) yrkande 15, So425

(m) yrkande 7 och So465 (fp) yrkandena 6 och 7 som

sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

So255 (mp) yrkande 4, So258 (v) yrkande 11, So277

(v) yrkande 1 delvis och So363 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande annat bistånd

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So376

yrkande 15, 1998/99:So425 yrkande 7 och

1998/99:So465 yrkandena 6 och 7 samt med avslag

på motionerna 1998/99:So255 yrkande 4,

1998/99:So258 yrkande 11, 1998/99:So277 yrkande

1 delvis och 1998/99:So363 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Annat bistånd (mom. 12)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

24 börjar med "I en rad" och på s. 25 slutar med

"yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att avlösar- och

ledsagarservice samt vård och behandling av

missbrukare bör omfattas av rätten till bistånd.

Beslut om sådana insatser skall därmed kunna

överklagas genom förvaltningsbesvär. Avlösar- och

ledsagarservice är endast frivilliga verksamheter

för kommunerna. Exempelvis föräldrar till

funktionshindrade barn och människor som bistår sina

anhöriga drabbas hårt när kommunerna drar in på

denna verksamhet. Utskottet anser det därför

angeläget att denna typ av stöd omfattas av rätten

till bistånd. En missbrukare kan inte överklaga ett

beslut om vård genom förvaltningsbesvär. Detta anser

utskottet strida mot socialtjänstlagens

portalparagraf om att verksamheten skall bygga på

respekt för människors självbestämmanderätt och

integritet. För att stärka den enskilde

missbrukarens motivation att komma ifrån missbruket

och för att nå resultat i behandlingen, är det

enligt utskottet viktigt att hans eller hennes val

av behandling väger tungt.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So255 (mp) yrkande 4, So258 (v)

yrkande 11 och So277 (v) yrkande 1 delvis som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna So363

(s), So376 (kd) yrkande 15, So425 (m) yrkande 7 och

So465 (fp) yrkandena 6 och 7 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande annat bistånd

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So255

yrkande 4, 1998/99:So258 yrkande 11 och

1998/99:So277 yrkande 1 delvis samt med avslag

på motionerna 1998/99:So363, 1998/99:So376

yrkande 15, 1998/99:So425 yrkande 7 och

1998/99:So465 yrkandena 6 och 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Umgängesresor (mom. 13)

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

25 börjar med "Även motion So277" och slutar med

"yrkande 5 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Barn har rätt att träffa sina föräldrar. Därför bör

enligt utskottet även kostnader för umgängesresor

omfattas av rätten till bistånd. Detsamma bör gälla

för vård och behandling av barn. Beslut om sådana

insatser skall därmed kunna överklagas genom

förvaltningsbesvär.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So277 (v) yrkande 5 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande umgängesresor

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So277 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Skolbarnsomsorg (mom. 14)

Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

25 börjar med "Behovet av skolbarnsomsorg" och

slutar med "2 avstyrks därmed" bort ha följande

lydelse:

Enligt 9 § punkt 7 LSS har skolungdom över 12

års ålder rätt till korttids-tillsyn utanför det

egna hemmet i anslutning till skoldagen och under

loven, dvs. fritidshem. Barn under tolv års ålder

omfattas däremot av skollagens bestämmelser om

skolbarnsomsorg, oavsett om barnet tillhör

personkretsen i LSS eller ej. Beslut om insatser

enligt LSS kan överklagas med förvaltningsbesvär,

däremot inte beslut om skolbarnsomsorg enligt

skollagen. Detta får till följd att

funktionshindrade barn är hänvisade till att

kommunerna tar sitt ansvar enligt skollagen och

tillgodoser barnets behov. Utskottet anser det

otillfredsställande och inkonsekvent att

funktionshindrade barn har en starkare ställning i

nu avsett hänseende efter 12 års ålder än före.

Enligt utskottet bör ändringar göras i LSS och

skollagen så att denna skillnad undanröjs.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

förslag.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So277 (v) yrkande 2 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande skolbarnsomsorg

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So277 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Ändring av LVM (mom. 15)

Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark

Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

29 börjar med "När det gäller" och slutar med

"Motionen avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet ger den nu gällande lagen om

vård av missbrukare i vissa fall (LVM) inte

tillräckliga möjligheter att tidigt och effektivt

gripa in för att hjälpa missbrukare. Utskottet anser

därför att LVM bör ändras så att frivilliga åtgärder

och tvång skall kunna kombineras. Enligt utskottet

bör stöd och behandling kunna ske på tre nivåer.

Dessa är frivilliga åtgärder inom ramen för

socialtjänstens bestämmelser, övervakning och andra

föreskrifter som socialnämnden ålägger missbrukaren

samt i sista hand frihetsberövande åtgärder. Lagen

bör också ge möjlighet till s.k. kontraktsvård och

till längre sammanhängande vårdperioder. Insatserna

bör inriktas på missbrukare som befinner sig i

början av ett missbruk. Utskottet vill i

sammanhanget framhålla vikten av ett fördjupat

samarbete mellan olika myndigheter, bl.a. mellan

polisen och de sociala myndigheterna. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till ändring av

LVM i enlighet med vad som anförts.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So228 (m) yrkande 6 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande ändring av LVM

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So228 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Frivilligorganisationer (mom. 16)

Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark

Pehrsson och Lars Elinderson (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

29 börjar med "Regeringen har" och slutar med

"Utskottet avstyrker motionerna" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar inställningen i motionerna

So228 (m) yrkande 7 och So381 (m) yrkande 1 om att

frivilligorganisationerna, exempelvis

Frälsningsarmén och Stadsmissionen, gör mycket

värdefulla insatser när det gäller att hjälpa

missbrukare och andra utsatta i samhället, särskilt

i storstäderna. I de ideella organisationerna finns

ofta människor med ett oerhört engagemang och som är

värda all respekt och beundran. Enligt utskottet är

det viktigt att staten skapar bättre förutsättningar

för de ideella och humanitära organisationerna och

verkar för en ökad samverkan mellan myndigheterna

och organisationerna.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande frivilligorganisationer

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So228 yrkande 7

och 1998/99:So381 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Vård av och stöd till missbrukare

(mom. 17)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

29 börjar med "Socialtjänsten i kommunerna" och

slutar med "på den grunden" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser det viktigt att insatser för

unga missbrukare bygger på en aktiv pedagogik och

utgår från en social helhetssyn. Tvångsåtgärder mot

unga missbrukare med sociala problem kan endast

accepteras inom ramen för socialtjänstens

verksamhet. Det är också angeläget att tvångsvård

underställs en kontinuerlig och noggrann

kvalitetskontroll. Utskottet vill vidare framhålla

behovet av kunskap om skillnaderna när det gäller

mäns och kvinnors missbruk och sociala situation.

Eftersom missbruksmönstret skiljer sig åt mellan

könen måste det finnas olika slags insatser och

vårdformer för kvinnor respektive män med

missbruksproblem.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So258 (v) yrkandena 6 och 8 som

sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

So396 (s) och Ju507 (s) yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande vård av och stöd till

missbrukare

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So258 yrkandena

6 och 8 och med avslag på motionerna

1998/99:So396 och 1998/99:Ju507 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

20. Kvinnojourer (mom. 18)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

33 börjar med "Utskottet vidhåller att" och slutar

med "tillgodosedda och avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Under senare tid har det kommit signaler som

tyder på att kommunernas syn på kvinnojourernas

verksamhet har förändrats. Det ekonomiska stödet

till kvinnojourerna minskar eller dras in helt med

hänvisning till den verksamhet som socialtjänsten

bedriver. Vissa kommuner villkorar bidragen och har

synpunkter på öppettider, verksamhetsprioriteringar

m.m. Det finns också kommuner som vill inordna

kvinnojourerna i de kommunala institutionerna med

anmälnings- och uppgiftsskyldighet som följd.

Utskottet ser med oro på denna utveckling. Det är

viktigt att kommunerna ger kvinnojourerna ekonomiskt

stöd så att de kan driva en kontinuerlig verksamhet.

Det är enligt utskottet också angeläget att

kommunerna respekterar att kvinnojourernas unika

verksamhet bygger på ideellt engagemang och en

fristående ställning i förhållande till

myndigheterna.

Kvinnojourerna har byggt upp en gedigen

kunskapsbas baserad på kvinnors verklighet samt

feministisk forskning om mäns sexualiserade våld.

Enligt utskottet bör denna kunskap bättre tas till

vara. Kvinnojourernas kunskap och kompetens bör

användas vid utbildning av myndighetspersonal samt

på alla andra utbildningsnivåer när det gäller

jämställdhet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

bifall till motion So466 (v) yrkandena 2 och 3 samt

med anledning av motion So280 (m) som sin mening ge

regeringen till känna. Motion So324 (kd) bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande kvinnojourer

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So466 yrkandena 2

och 3, med anledning av motion 1998/99:So280 och

med avslag på motion 1998/99:So324 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

21. Vårdgaranti m.m. för misshandlade och

våldtagna kvinnor (mom. 19)

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin

(mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

33 börjar med "När det gäller" och slutar med "(v)

yrkande 5" bort ha följande lydelse:

En kvinna som utsatts för misshandel eller

våldtäkt behöver ofta omfattande vårdinsatser och

långvarig terapi för att kunna komma tillbaka som

människa. Kostnaderna härför kan bli omfattande

redan innan ett eventuellt beslut om skadestånd

meddelas. Utskottet delar uppfattningen i motion

So466 (v) yrkande 5 om att vård och terapi till

misshandlade och våldtagna kvinnor bör vara gratis.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

När det gäller vårdgarantin anser utskottet att

resultatet av det pågående utredningsarbetet kring

en behandlingsgaranti inom Socialstyrelsen bör

avvaktas. Motion So462 (fp) yrkande 7 avstyrks

därför.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande vårdgaranti m.m. för

misshandlade och våldtagna kvinnor

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So466 yrkande 5

och med avslag på motion 1998/99:So462 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

22. Vårdgaranti m.m. för misshandlade och

våldtagna kvinnor (mom. 19)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

33 börjar med "När det gäller" och slutar med "(v)

yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är de växande vårdköerna ett

samhällsproblem som fordrar en snabb lösning.

Förhandlingar om en ny och vidareutvecklad

vårdgaranti bör därför omedelbart inledas mellan

staten och Landstingsförbundet. Utskottet anser att

rätten till psykoterapi för kvinnor som utsatts för

sexuella övergrepp eller misshandel skall ingå i

vårdgarantin.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So462 (fp) yrkande 7 som sin

mening ge regeringen till känna. Motion So466 (v)

yrkande 5 bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande vårdgaranti m.m. för

misshandlade och våldtagna kvinnor

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So462 yrkande 7

och med avslag på motion 1998/99:So466 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

23. Legitimation för socionomer (mom. 20)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

35 börjar med "Utskottet vill understryka" och

slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar inställningen i motionerna

So308 (mp) yrkande 6 och So337 (s) om att ett

legitimationsförfarande bör införas för socionomer.

Genom ett krav på legitimation för socionomer

säkerställs att den som arbetar med mycket svåra

ärenden har en grundläggande utbildning och

erfarenhet av socialt arbete. Detta är enligt

utskottet av yttersta vikt både för den enskildes

tillit till socialtjänsten och för rättssäkerheten.

Det gagnar även handläggaren att uppleva säkerhet i

sin yrkesutövning. I kraven för legitimation bör

enligt utskottet ingå en längre tids arbete under

handledning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande legitimation för socionomer

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:So308 yrkande 6 och

1998/99:So337 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilt yttrande

Vårdgaranti

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Lars Gustafsson (kd), Kenneth

Johansson (c), Lars Elinderson (m) och Maj-Britt

Wallhorn (kd) anför:

Vi anser att en ny vårdgaranti bör införas som klart

och tydligt slår fast vad patienterna har rätt att

förvänta sig av hälso- och sjukvården. Syftet med en

sådan garanti är dels att ställa patienterna i

centrum, dels att framtvinga organisatoriska och

andra förändringar som krävs för att människor skall

kunna få vård i tid. Det handlar inte bara om att

avveckla köerna utan också om att säkra en sjukvård

som respekterar såväl patientens behov och önskemål

som sjukvårdspersonalens kompetens och engagemang.

En vårdgaranti skulle naturligtvis också omfatta

åtgärder för kvinnor som utsatts för misshandel

eller våldtäkt.