Bet. 1998/99:TU1

Trafikutskottets betänkande

1998/99:TU01

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

RESERVATIONER

1998/99

TU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

förslag till anslag för budgetåret 1999 inom

utgiftsområde 22 Kommunikationer och övriga förslag

i budgetpropositionen inom utgiftsområdet. Vidare

behandlar utskottet 42 motioner som väcktes under

den allmänna motionstiden i år.

Till betänkandet har fogats 21 reservationer och 8

särskilda yttranden. De frågor som reservationerna

avser samt de partier som har avgett dem framgår av

avsnittet Hemställan (s. 86-91).

Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas,

Centerpartiets och Folkpartiet liberalernas

budgetalternativ redovisas i de särskilda yttrandena

1-4 (s. 106-112).

Anslag

Finansutskottet har den 19 november 1998 ställt sig

bakom regeringens förslag att ramen för

utgiftsområde 22 Kommunikationer bör fastställas

till 25,5 miljarder kronor för budgetåret 1999. I

budgetpropositionen redovisar regeringen hur den

anser att denna ram bör fördelas mellan olika

anslag. Den största delen av ramen, 22,9 miljarder

kronor, föreslås gå till vägar och järnvägar och då

främst infrastrukturåtgärder i form av investeringar

och underhåll. Utskottet ställer sig bakom

regeringens samtliga förslag till medelsanvisningar.

Väg och järnväg

Utskottet föreslår att riksdagen för nästa budgetår

anvisar 12,5 miljarder kronor till anslaget

Väghållning och statsbidrag. Av dessa medel beräknas

4,7 miljarder kronor gå till nationella och

regionala investeringar och 5,3 miljarder kronor

till drift och underhåll.

Utskottet föreslår också att riksdagen för nästa

budgetår anvisar 6,7 miljarder kronor till

Banverkets anslag för banhållning.

Det statliga bidraget till banhållningen på

Inlandsbanan bör enligt utskottets mening höjas med

7 miljoner kronor till 56 miljoner kronor.

En utgångspunkt för förslagen är att riksdagens

beslut våren 1997 om inriktningen av

infrastruktursatsningarna för perioden 1998-2007

skall fullföljas.

Sjö- och luftfart

En uppgörelse har träffats mellan regeringen,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna, Sveriges

redareförening och fackförbundet SEKO om hur det

statliga stödet till sjöfarten bör utformas. Enligt

uppgörelsen skall stödet bygga på den s.k.

bruttomodellen, som innebär full återbetalning av

skatt för de tillfälligt anställda och stöd till de

sociala avgifterna med 58 000 kr per årsarbetskraft

fr.o.m. år 1999 t.o.m. år 2001. Utskottet, som ser

mycket positivt på uppgörelsen, anser i likhet med

parterna bakom den att den skapar förutsättningar

för en god utveckling av svensk sjöfartsnäring.

Utskottet föreslår att anslaget Transportstöd till

Gotland höjs med 15 miljoner kronor med hänvisning

till att det är angeläget att klara godstrafiken på

ett tillfredsställande sätt under högtrafikperioden.

Ett nytt anslag Driftbidrag till kommunala

flygplatser bör inrättas. För nästa budgetår bör

riksdagen anvisa 105 miljoner kronor. Härutöver bör

Luftfartsverket finansiera ett sådant stöd med 10

miljoner kronor.

Post- och telekommunikation

Utskottet föreslår att riksdagen anvisar 147

miljoner kronor till Post- och telestyrelsen som är

central förvaltningsmyndighet för frågor om post-,

tele- och radiokommunikation. Vidare föreslår

utskottet att 157 miljoner kronor anvisas för att

trygga funktionshindrade personers behov av

effektiva telekommunikationer och postservice. Till

Posten AB bör 200 miljoner kronor utbetalas som

ersättning för den rikstäckande betalnings- och

kassaservice som Posten tillhandahåller.

Statens järnvägar, kollektivtrafik och samhällsköpta

tjänster m.m.

Utskottet, som anser det viktigt att en

högkvalitativ och miljövänlig järnvägstrafik kan

erbjudas på de marknader där järnvägen har

utvecklingsmöjligheter, ställer sig bakom

regeringens förslag till ekonomiska mål för SJ-

koncernen. Till köp av interregional persontrafik på

främst järnväg bör riksdagen anvisa 405 miljoner

kronor. Enligt gällande avtal bör trafikhuvudmännen

erhålla bidrag med 205 miljoner kronor för att de

tagit över ansvaret för trafikförsörjningen utmed

vissa länsjärnvägar.

Kommunikationsforskning och meteorologi

För att möjliggöra en kvalificerad

forskning på kommunikationsområdet

föreslår utskottet att riksdagen

till Statens väg- och

transportforskningsinstitut och

Kommunikationsforskningsberedningen

anvisar 29,8 respektive 169,3

miljoner kronor.

Betänkandets disposition

I betänkandet redovisas först de propositions- och

motionsyrkanden som utskottet behandlar (s. 3-12).

Efter varje yrkande anges i vilket avsnitt yrkandet

behandlas.

Betänkandet är därefter indelat i två huvudavsnitt.

I det första - Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22

Kommunikationer - behandlas regeringens och

motionernas förslag till medelsanvisningar för

budgetåret 1999. Dessa förslag redovisas i avsnitten

1-7. Utskottet tar ställning till förslagen i

avsnitt 8.

I det andra - Övriga frågor inom utgiftsområde 22

Kommunikationer - (avsnitten 9-16) behandlar

utskottet övriga frågor i budgetpropositionen och i

motionerna samt redovisar övergripande synpunkter på

uppföljning och utvärdering.

I bilaga 1 redovisas regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1996:20) om upphävande av lagen

(1979:1035) med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter. I bilaga 2

redovisas utskottets förslag till

beslut om anslag för budgetåret

1999 inom utgiftsområdet. I bilaga

3 redovisas regeringens och

partiernas förslag till

medelsanvisningar för nästa

budgetår inom utgiftsområdet.

BUDGETPROPOSITIONEN FÖR ÅR 1999

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998/99:1,

utg.omr. 22) att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035)

med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter (avsnitt 11),

2. godkänner en låneram om totalt 800 000 000 kr

för Vägverket för såväl inköp av

omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som

för byggande av broar som ersätter färjor (avsnitt

9),

3. godkänner att anslaget A 2 Väghållning och

statsbidrag får belastas med kostnader för ränta och

amortering av upptagna lån för väg E 6 delen

Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen

Örebro-Arboga, väg E 4 delen Stora Åby-Väderstad,

väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo samt väg E 4

trafikplats Hallunda (avsnitt 9),

4. godkänner att anslaget A 2 Väghållning och

statsbidrag får belastas med 18 000 000 kr för lösen

av lån samt avvecklingskostnader för

avgiftsanläggningen på Rödöbron (avsnitt 9),

5. godkänner att anslagen A 2 Väghållning och

statsbidrag och A 4 Banverket: Banhållning får

belastas för att täcka dels förluster vid infriandet

av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels

eventuella förluster i samband med

Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB (avsnitt 9),

6. godkänner en låneram om totalt 8 050 000 000 kr

för Banverket för investeringar i eldrifts- och

teleanläggningar, produktions- och

telenätsutrustning, rörelsekapital, finansiering av

omsättningstillgångar, tidigareläggningskostnader

som finansieras med bidrag från

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för statens andel

av kapitalkostnader för lån avseende vissa

investeringar i Stockholmsområdet enligt

överenskommmelse år 1983 mellan Statens järnvägar,

Stockholms läns landsting och staten (avsnitt 10),

7. godkänner att anslaget A 4 Banverket:

Banhållning får belastas med kostnader för räntor

och amorteringar för upptagna lån i

Riksgäldskontoret (avsnitt 10),

8. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan

för Sjöfartsverket för perioden 1999-2001 i enlighet

med vad regeringen förordat (avsnitt 11),

9. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning

och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet

med vad regeringen förordat (avsnitt 11),

10. bemyndigar regeringen att för år 1999 ge

Sjöfartsverket finansiella befogenheter i enlighet

med vad regeringen förordat (avsnitt 11),

11. godkänner vad regeringen anfört om

Handelsflottans kultur- och fritidsråd (avsnitt 11),

12. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan

för Luftfartsverket för perioden 1999-2001 i

enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 12),

13. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning

och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i

enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 12),

14. bemyndigar regeringen att för år 1999 ge

Luftfartsverket finansiella befogenheter i enlighet

med vad regeringen förordat (avsnitt 12),

15. godkänner vad regeringen anfört om Statens

haverikommission (avsnitt 12),

16. bemyndigar regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget C 2 Upphandling av

samhällsåtaganden, under år 1999 ikläda staten

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden innebär utgifter om högst 200 000

000 kr efter år 1999 (avsnitt 13),

17. godkänner ekonomiska mål och investeringsplan

för Statens järnvägar för perioden 1999-2001 i

enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 14),

18. bemyndigar regeringen att för år 1999 ge

Statens järnvägar finansiella befogenheter i

enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 14),

19. bemyndigar regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional

persontrafik på järnväg m.m. under år 1999 upphandla

interregional persontrafik på järnväg m.m. som

innebär utgifter om högst 404 000 000 kr under år

2000 (avsnitt 14),

20. bemyndigar regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional

persontrafik på järnväg m.m. under år 1999 upphandla

flygtrafik på sträckan Umeå-Östersund som innebär

utgifter om högst 5 000 000 kr under år 2000

(avsnitt 14),

21. bemyndigar regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget E 2

Kommunikationsforskningsberedningen, under år 1999

ikläda staten ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter om högst

300 000 000 kr under åren 2000-2004 (avsnitt 15),

22. godkänner vad regeringen anfört om Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut (avsnitt

15),

23. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under

utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt följande

uppställning (tusental kronor): (avsnitt 8)

A 1 Vägverket: Administration, ramanslag,1 125 242

A 2 Väghållning och statsbidrag, ramanslag,12 479

738

A 3 Banverket: Sektorsuppgifter, ramanslag,786 593

A 4 Banverket: Banhållning, ramanslag,6 689 600

A 5 Från EG-budgeten finansierade stöd till

Transeuropeiska nätverk, ramanslag,200 000

A 6

Nationellt investeringsprogram för infrastruktur-

utveckling, obetecknat anslag,

1 650 000

B 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.,

obetecknat

anslag, 44 415

B 2 Transportstöd till Gotland, ramanslag,190 000

B 3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m.,

obetecknat anslag, 62 660

B 4 Bidrag till sjöfarten, ramanslag,405 000

B 5 Driftbidrag till kommunala flygplatser,

obetecknat anslag, 105 000

C 1 Post- och telestyrelsen, ramanslag,147 391

C 2 Upphandling av samhällsåtaganden, ramanslag,157

484

C 3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande

betalnings- och kassaservice, ramanslag,

200 000

C 4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för

alarmeringstjänst enligt avtal, ramanslag,

140 000

C 5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m.,

ramanslag, 50 000

D 1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med

utdelning från AB Swedcarrier, ramanslag,5 000

D 2 Köp av interregional persontrafik på järnväg

m.m.,

ramanslag, 405 000

D 3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av

viss

kollektivtrafik, ramanslag,205 000

D 4 Viss internationell verksamhet, ramanslag,7 500

D 5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för

riksfärdtjänst m.m., obetecknat anslag,

50

D 6 Rikstrafiken, ramanslag,10 000

E 1 Statens väg- och transportforskningsinstitut,

ramanslag, 29 822

E 2 Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag,

169 277

E 3 Statens institut för kommunikationsanalys

(SIKA),

ramanslag, 43 852

E 4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut m.m., ramanslag,

192 690

Summa 25 501 314

MOTIONERNA

Motioner från den allmänna motionstiden 1998

1998/99:T203 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Rikstrafikens

lokalisering till Dalarna (avsnitt 14).

1998/99:T205 av Barbro Johansson och Mikael

Johansson (båda mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om ett för Sverige

heltäckande riksresekort (avsnitt 14).

1998/99:T209 av Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson

(båda kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att inrätta samåkningscentraler (avsnitt 15).

1998/99:T214 av Agne Hansson (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Banverket bör

initiera projektet Kustpilen med det miljövänliga

bränslet rapsmetylester i tågtrafik (avsnitt 10),

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

Europavägsnumrering på sträckningen

London-Göteborg-Västervik-Moskva (avsnitt 9),

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om gemensam

numrering på Dackeleden

Linköping-Vimmerby-Hultsfred-Målilla-Virserum-Växjö-Hässleholm-Malmö

(avsnitt 9),

1998/99:T217 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

7. att riksdagen avslår förslaget att godkänna

ekonomiska mål och investeringsplan för

Luftfartsverket för perioden 1999-2001 i enlighet

med vad regeringen förordat (avsnitt 12),

8. att riksdagen avslår förslaget att bemyndiga

regeringen att för år 1999 ge Luftfartsverket

finansiella befogenheter i enlighet med vad

regeringen förordat (avsnitt 12),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flygkapacitet i

Stockholmsområdet (avsnitt 12),

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om det statliga

stödet till kommunala flygplatser (avsnitt 8),

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Rikstrafiken

(avsnitt 14),

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om el- och

hybridbilsforskningen (avsnitt 15),

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om beräknad

fördelning på anslag inom utgiftsområde 22

Kommunikationer för åren 2000 och 2001 enligt tabell

i motionen (avsnitt 8).

1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om cyklismen

(avsnitt 9),

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

sjöfartspolitiken (avsnitt 11),

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

Gotlandstillägget (avsnitt 11),

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

privatisering av SAS Sverige AB (avsnitt 12),

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

privatisering av Arlanda och Landvetters flygplatser

(avsnitt 12),

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Bromma

flygplats (avsnitt 12),

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om stöd till

kommunala flygplatser (avsnitt 8),

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om flygkapaciteten

i Stockholmsområdet (avsnitt 12),

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om privatisering

av delar av Luftfartsverkets verksamhet (avsnitt

12),

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ersättning till

Posten AB rikstäckande betalningsservice (avsnitt

8).

1998/99:T221 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att under anslaget A 2

Väghållning och statsbidrag inom utgiftsområde 22

Kommunikationer anvisa 12 814 738 kr för år 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),

2. att riksdagen beslutar att under anslaget A 3

Banverket: Sektorsuppgifter inom utgiftsområde 22

Kommunikationer anslå 774 577 000 kr för år 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),

3. att riksdagen beslutar att under anslaget A 4

Banverket: Banhållning inom utgiftsområde 22

Kommunikationer anslå 6 189 60 000 kr för 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),

4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 2

Transportstöd till Gotland inom utgiftsområde 22

Kommunikationer anslå 175 000 000 kr för år 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),

5. att riksdagen beslutar att under anslaget B 4

Bidrag till sjöfarten inom utgiftsområde 22

Kommunikationer anslå 265 000 000 kr för år 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 8),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hur stödet till

kommunala flygplatser skall konstrueras (avsnitt 8),

7. att riksdagen beslutar att avskaffa anslaget C 3

Ersättning till Posten AB för rikstäckande

betalnings- och kassaservice inom utgiftsområde 22

Kommunikationer i enlighet med vad som anförts i

motionen (avsnitt 8),

8. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2

Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.

inom utgiftsområde 22 Kommunikationer anslå 305 000

000 kr för år 1999 i enlighet med vad som anförts i

motionen (avsnitt 8),

9. att regeringen beslutar att avskaffa anslaget D

6 Rikstrafiken inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt

8),

10. att regeringen beslutar att under anslaget E 4

Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut m.m. inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

anslå 172 690 000 kr för år 1999 i enlighet med vad

som anförts i motionen (avsnitt 8),

11. att riksdagen beslutar om ett nytt system för

beräkning av banavgifter inom utgiftsområde 22

Kommunikationer i enlighet med vad som anförts i

motionen (avsnitt 10).

1998/99:T222 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson

(båda fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utförsäljning av SAS

(avsnitt 12),

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att de

kommunala flygplatsbolagen bör privatiseras eller

drivas i förvaltningsform (avsnitt 12),

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om sjöfarten

(avsnitt 11),

20. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett

bemyndigande att för budgetåret 1998 vid behov

omfördela medel mellan anslagen A 2 och A 4 (avsnitt

8),

21. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer

enligt uppställning (1 000 kr): (avsnitt 8)

Anslag Regeringens förslag

Anslags-

förändring

A 1 Vägverket: Administration 1 125 242

-75 000

A 2 Väghållning och statsbidrag 12 479 738

-1 500 000

A 3 Banverket: Sektorsuppgifter 786 593

-75 000

A 4 Banverket: Banhållning 6 689 600

-1 250 000

Summa för utgiftsområdet 25 501 314

-2 900 000

1998/99:T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flerspråkig

vägskyltning (avsnitt 9),

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om gång- och

cykelpolitiska frågor (avsnitt 9),

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Inlandsbanans

behov av ökade medel för banhållningen (avsnitt 10),

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en långsiktig

sjöfartspolitik, samt att den s.k. nettomodellen i

rederistödet skall införas enligt uppgjort avtal

mellan parterna (avsnitt 11),

42. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

utformning av ett gemensamt informationssystem för

kollektivtrafiken i Sverige (avsnitt 14),

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om avkastningskrav

på SJ (avsnitt 14),

49. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer

enligt uppställning (1 000 kr): (avsnitt 8)

Anslag Regeringens förslag

Anslags-

förändring

A 1 Vägverket: Administration 1

125 242 -30 000

A 2 Väghållning och statsbidrag

+20 000

A 3 Banverket: Sektorsuppgifter

786 593 -30 000

Summa för utgiftsområdet 25 501 314-40 000

1998/99:T229 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag i vårpropositionen angående överföring

av medel från väganslagen till järnväg (avsnitt 8),

3. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag i vårpropositionen angående överföring

av medel från väganslagen till sjöfart (avsnitt 11).

1998/99:T230 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att 500 miljoner

kronor mer än vad regeringen föreslår anvisas till

åtgärder för drift och underhåll samt för

bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1999

(avsnitt 8),

3. att riksdagen beslutar att anslå 670 miljoner

kronor till bidrag för enskilda vägar för budgetåret

1999 (avsnitt 8),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om snabbtåg också på

stambanan i södra Norrlands inland (avsnitt 14),

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

system för upphandling av flygtrafiktjänster som är

regionalpolitiskt viktiga, i enlighet med vad som

anförts i motionen (avsnitt 14),

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan lagändring för tillfälligt anställda i

enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt

11).

1998/99:T231 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att hela

flygsektorn solidariskt bör bära kostnaderna för att

upprätthålla trafiken på vissa olönsamma linjer

(avsnitt 12),

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om samordning av

de olika trafikslagen så att hela Sverige får en god

kommunikationsstandard (avsnitt 14).

1998/99:T310 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att öka anslaget

till enskilda vägar med 150 miljoner kronor (avsnitt

8),

1998/99:T313 av Åke Sandström m.fl. (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om medelsbehovet för

enskilda vägar (avsnitt 8).

1998/99:T320 av Conny Öhman (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om översyn av dagens regler

för vägskyltning (avsnitt 9).

1998/99:T407 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skyltning vid allmän väg

(avsnitt 9).

1998/99:T412 av Jan Backman och Ingvar Eriksson

(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att småföretagare på landsbygden på ett

effektivt sätt kan göra de vägfarande uppmärksamma

på sin verksamhet (avsnitt 9),

1998/99:T414 av Åke Sandström och Viviann Gerdin

(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

enklare regler vid skyltning (avsnitt 9).

1998/99:T505 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att överföra

bandelen Kristinehamn-Mora och samtliga tvärbanor

att förvaltas av Inlandsbanan AB (avsnitt 10),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

upprustning av bandelarna Sveg-Brunflo och

Arvidsjaur-Gällivare (avsnitt 10),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ökat

banunderhåll på Inlandsbanan (avsnitt 10),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gemensamma

överläggningar med alla berörda parter inför nytt

avtal år 2001 (avsnitt 10).

1998/99:T511 av Stefan Hagfeldt (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Banverket bör stå för

stängselkostnaderna vid nyinvesteringar (avsnitt

10).

1998/99:T521 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om upphandling av

tågtrafik på sträckan Östersund-Sundsvall (avsnitt

14).

1998/99:T527 av Sven Bergström m.fl. (c, s, m, v,

kd, mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att snabbtågstrafik

mellan Stockholm och Östersund skall gå på stambanan

via Bollnäs och Ljusdal (avsnitt 14),

1998/99:T531 av Yvonne Ångström (fp) vari yrkas att

riksdagen till anslaget A 6 Nationellt

investeringsprogram för infrastrukturutveckling inom

utgiftsområde 22 Kommunikationer för budgetåret 1999

anvisar 7 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit till Inlandsbanan (avsnitt 10).

1998/99:T542 av Rune Berglund och Berit Andnor (båda

s) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

järnvägstrafik mellan Stockholm och Östersund

(avsnitt 14).

1998/99:T545 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om goda tågförbindelser

Stockholm-Hamburg och biltåg (avsnitt 14).

1998/99:T602 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att presentera förslag på

hur svensk sjöfartsnäring långsiktigt skall kunna

vara internationellt konkurrensduglig (avsnitt 11).

1998/99:T607 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl

(båda m) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget

om sänkt soliditet för Sjöfartsverket i enlighet med

vad som anförts i motionen (avsnitt 11).

1998/99:T613 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om svensk

sjöfartspolitik (avsnitt 11).

1998/99:T615 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt tar

fram erforderliga förslag till lagändringar i

enlighet med sjöarbetsmarknadens parters

överenskommelse (TAP-avtalet) från 1997 (avsnitt

11),

1998/99:T620 av Agne Hansson och Lena Ek (båda c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

nödvändigheten av en snabbfärja i daglig trafik året

om i Gotlandstrafiken (avsnitt 8).

1998/99:T626 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att beslut som

leder till jämlika konkurrensförhållanden för

fraktkostnaderna till och från Gotland fattas

snarast (avsnitt 11).

1998/99:T628 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva

Flyborg (båda fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Sveriges

förhållningssätt till EU:s riktlinjer till stöd för

sjöfarten (avsnitt 11).

1998/99:T702 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fortsatt utveckling av

Bromma flygplats (avsnitt 12).

1998/99:T703 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att se över avregleringens

konsekvenser för den regionala balansen i

inrikesflyget (avsnitt 12).

1998/99:T705 av Agne Hansson och Lena Ek (båda c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till en närmare utformning av ett system med

statlig upphandling av regionalpolitiskt viktiga

flygtrafiktjänster för att sänka flygpriserna till

och från Gotland (avsnitt 14).

1998/99:T706 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den kommande

upphandlingen av regional- och sjukvårdspolitiskt

motiverad interregional flygtrafik i Norrland från

år 2000 (avsnitt 14).

1998/99:T707 av Kristina Zakrisson och Lennart

Klockare (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av förlängning av start- och

landningsbanan vid Kiruna flygplats (avsnitt 12).

1998/99:T909 av Gunnel Wallin (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att

Miljöteknikdelegationens uppdrag utvidgas så att

teknikupphandling av miljöanpassade mindre bussar

kan genomföras (avsnitt 15).

1998/99:T910 av Gunnel Wallin (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att påskynda införandet av

tekniker som minskar tunga fordons hälsovådliga

utsläpp (avsnitt 15).

1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

22. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag

inom utgiftsområde 22 i enlighet med vad i motionen

anförts (avsnitt 8).

1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

18. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar

anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer

enligt bilaga 2 i motionen (avsnitt 8).

1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av

nuvarande regler för skyltning i

anslutning till väg (avsnitt 9).

Utskottet

Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22

Kommunikationer

Inledning

I avsnitten 1-7 redovisas regeringens och

motionernas förslag till medelsanvisningar för

budgetåret 1999 inom utgiftsområdet. I avsnitt 8

redovisas utskottets ställningstagande till dessa

förslag. De yrkanden som behandlas är:

- proposition 1998/99:1, utgiftsområde 22, yrkande

23,

- motion T217 yrkandena 10 och 15 av Marianne

Samuelsson m.fl.

(mp),

- motion T220 yrkandena 42 och 47 av Per-Richard

Molén m.fl.

(m),

- motion T221 yrkandena 1-10 av Per-Richard Molén

m.fl. (m),

- motion T222 yrkandena 20-21 av Kenth Skårvik och

Elver Jons-

son (båda fp),

- motion T223 yrkande 49 av Johnny Gylling m.fl.

(kd),

- motion T229 yrkande 2 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

- motion T230 yrkandena 1 och 3 av Sven Bergström

m.fl. (c),

- motion T310 yrkande 1 av Per-Richard Molén m.fl.

(m),

- motion T313 av Åke Sandström m.fl. (c),

- motion T620 av Agne Hansson och Lena Ek (båda c),

- motion Fi210 yrkande 22 av Lennart Daléus m.fl.

(c),

- motion Fi211 yrkande 18 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp).

1 Vägverket

1.1 Anslaget A 1 Vägverket: Administration

Från anslaget finansieras kostnader för ledning,

ekonomiadministration, personaladministration,

planering och uppföljning av verksamheten,

expertstöd internt, intern utveckling samt övriga

kostnader som ej är direkt hänförliga till

Vägverkets produkter och tjänster.

Regeringen föreslår ett ramanslag på 1,1 miljarder

kronor. Beloppet är något lägre än det som anvisats

för innevarande budgetår. Regeringen framhåller

vikten av att Vägverket söker begränsa sina

kostnader för administration och förvaltning.

1.2 Anslaget A 2 Väghållning och

statsbidrag

För innevarande budgetår har under anslaget anvisats

11,9 miljarder kronor med följande av regeringen

bestämda fördelning på anslagsposter:

--------------------------------------------------

Område Anslagspost Belopp

(miljoner

kronor)

--------------------------------------------------

Sektorsuppgifter 776

--------------------------------------------------

Myndighetsuppgifter 430

--------------------------------------------------

Statlig

väghållning

--------------------------------------------------

Investeringar i

nationell plan

2 334

--------------------------------------------------

Investeringar i 1 900

länsplaner

--------------------------------------------------

Drift och 5 279

underhåll

--------------------------------------------------

Bidrag

--------------------------------------------------

Drift och byggande

av en-skilda vägar

566

--------------------------------------------------

Storstadsöverenskommelser

200

--------------------------------------------------

Kollektivtrafikanläggningar 151

--------------------------------------------------

Förbättring av

miljö och

trafiksäkerhet 139

--------------------------------------------------

Ökad

tillgänglighet för

kollektivtrafiken 82

--------------------------------------------------

Summa 11 857

--------------------------------------------------

1.2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 12,5

miljarder kronor för nästa budgetår. Utgångspunkt

för hur medlen skall användas är, framhåller

regeringen, främst riksdagens beslut om

infrastrukturinriktning för framtida transporter

(prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.

1996/97:174) och riksdagens beslut om det

trafiksäkra samhället (prop. 1996/97:137, bet.

1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11). Regeringen erinrar

vidare om att den under våren 1998 fastställt den

nationella planen för vägtransportsystemet för åren

1998-2007, medan länsstyrelserna har fastställt

länsplaner för regional infrastruktur för samma

period.

I propositionen anges fördelningen på anslagsposter

för budgetåret 1999 enligt följande (miljoner

kronor):

-----------------------------------------------

Anslagspost

Belopp

-----------------------------------------------

Sektorsuppgifter 785

-----------------------------------------------

Investeringar i nationell plan 2 535

-----------------------------------------------

Södra länken/Övriga 400

Stockholmsprojekt

-----------------------------------------------

Investeringar i regional plan 2 175

-----------------------------------------------

Drift och underhåll 5 331

-----------------------------------------------

Myndighetsutövning 495

-----------------------------------------------

Enskilda vägar 100

-----------------------------------------------

Storstad 658

-----------------------------------------------

Summa 12 479

-----------------------------------------------

Regeringen anser att 500 miljoner kronor av de medel

som är beräknade för Vägverket tills vidare bör

ställas till regeringens disposition. Om Banverket

visar sig ha behov av ytterligare medel än vad

regeringen nu bedömer kommer detta att underställas

riksdagens prövning i samband med vårpropositionen

år 1999. I annat fall bör dispositionsrätten övergå

till Vägverket.

1.2.2 Motionsförslag

I motion T221 föreslår Per-Richard Molén m.fl. (m)

en ökning av anslaget med 335 miljoner kronor

jämfört med regeringens förslag. Det betyder ökade

resurser till vägutbyggnad, framhåller motionärerna,

samt att vi kan förbättra standarden på det enskilda

vägnätet och höja den passiva säkerheten i vägnätet.

I motion T230 (yrkande 1) framhåller Sven Bergström

m.fl. (c) att 500 miljoner kronor mer än vad

regeringen förordar bör anvisas till åtgärder för

drift och underhåll samt för bärighetshöjande

åtgärder. Motionärerna betonar att avstängningar

eller dålig framkomlighet innebär betydande

merkostnader för näringslivet.

Enligt samma motion (yrkande 3) bör anslagsposten

Enskilda vägar höjas till 670 miljoner kronor.

Motionärerna understryker att de enskilda vägarna är

viktiga inte bara för dem som bor utmed dessa vägar

utan också är en förutsättning för utveckling av

näringslivet, ökad sysselsättning och ökad

tillgänglighet.

I motion T310 uttalar Per-Richard Molén m.fl. (m)

att den anslagspost som avser enskilda vägar bör

öka med 150 miljoner kronor. Av detta belopp bör 100

miljoner kronor användas för bidragshöjningar samt

för särskilda insatser för förbättringar på och

beläggning av de enskilda vägarna. Resterande 50

miljoner kronor bör enligt motionärerna användas

för bärighetsinsatser på det enskilda vägnätet.

Åke Sandström (c) uttalar i motion

T313 att anslagsposten Enskilda

vägar bör uppgå till 660 miljoner

kronor. Denna ökning av

anslagsposten i förhållande till

regeringens förslag bör, säger

motionären, finansieras genom en

omfördelning inom anslaget A2.

2 Banverket

2.1 Anslaget A 3 Banverket:

Sektorsuppgifter

Anslaget finansierar Banverkets

administrationskostnader, Tågtrafikled-ningens och

Järnvägsinspektionens kostnader, statligt bidrag

till Inlandsbanan samt verksamheter som bedrivs inom

ramen för Banverkets sektorsansvar, exempelvis

forsknings- och utvecklingsverksamhet,

internationellt arbete, samhälls- och

transportplanering samt trafiksäkerhetsfrågor.

2.1.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för Banverkets

sektorsuppgifter på drygt 786 miljoner kronor.

Jämfört med innevarande år innebär medelsberäkningen

en resursförstärkning för forskning och

utvecklingsverksamhet, internationellt arbete,

insatser inom miljöområdet samt planering och

uppföljning inom järnvägssektorn. I

anslagsberäkningen ingår vidare en ökning av det

statliga bidraget till banhållningen på Inlandsbanan

med 7 miljoner kronor till 56 miljoner kronor.

2.1.2 Motionsförslag

Förslag om minskade anslagsanvisningar till

Banverkets sektorsuppgifter redovisas i fyra

motioner.

Per-Richard Molén m.fl. (m) framhåller i motion T221

att Banverket bör kunna klara det ökade

resursbehovet inom ramen för sitt nuvarande anslag.

Mot denna bakgrund föreslås en minskning av

regeringens medelsberäkning, med drygt 12 miljoner

kronor till 774,6 miljoner kronor.

Johnny Gylling m.fl. (kd) bedömer i motion T223 att

med Banverkets nya organisation kan verksamheten

effektiviseras och utrymme skapas för ytterligare

rationaliseringar. Banverket föreslås därför åläggas

ett allmänt besparingsbeting som gör att anslaget

kan reduceras med 30 miljoner kronor.

Även i motionerna Fi211 och T222 (båda fp) bedöms

att regeringens medelsberäkning för Banverkets

sektorsuppgifter bör kunna minskas. Kenth Skårvik

och Elver Jonsson framhåller i motion T222 att

anslaget bör reduceras med 75 miljoner kronor.

2.2 Anslaget A 4 Banverket: Banhållning

Från anslaget finansieras drift och underhåll av de

järnvägar som Banverket förvaltar,

investeringsåtgärder på stomjärnvägar, regionala

järnvägsinveste-ringar samt kapitalkostnader som är

förknippade med lån för investeringar i

järnvägsanläggningar.

2.2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för Banverkets

banhållning på drygt 6 689 miljoner kronor. Av

propositionen framgår att anslaget beräknas fördelas

på anslagsposter enligt följande:

----------------------------------------------

Anslagspost Belopp

(miljoner

kronor)

----------------------------------------------

Drift och underhåll av statliga

järnvägar 2 250

----------------------------------------------

Lånekostnader för

infrastrukturinvesteringar 895

----------------------------------------------

Regionala järnvägsinvesteringar

450

----------------------------------------------

Investeringar i stomjärnvägar

3 094

----------------------------------------------

Regeringen anger att anslagsposten för drift och

underhåll har förstärkts med hänsyn till att

Banverket tagit över ansvaret för vissa anläggningar

som SJ tidigare ansvarade för. Medelsberäkningen

för regionala järnvägsinveste-ringar innebär att ca

80 % av de järnvägsinvesteringar som ingår i

länsplanerna för år 1999 kan genomföras.

Beträffande investeringar i stomjärn-vägar anges att

den beräknade anslagsnivån med tillägg för extern

finansiering motsvarar ca 97 % av den genomsnittliga

nivån i stomnätsplanen.

2.2.2 Motionsförslag

Förslag om minskade medelsanvisningar för

banhållning redovisas i tre motioner.

Per-Richard Molén m.fl. (m) förordar i motion T221

att Banverkets verksamhet utsätts för en ökad

konkurrens. Det bör gälla såväl baninvesteringar som

banunderhållet. Mot denna bakgrund föreslås en

minskning av regeringens medelsberäkning med 500

miljoner kronor till 6 189 miljoner kronor.

Folkpartiet liberalerna bedömer i motionerna Fi211

och T222 att regeringens medelsberäkning för

Banverkets banhållning bör kunna reduceras. Kenth

Skårvik och Elver Jonsson anger i motion T222 att

anslaget bör minskas med 1 250 miljoner till 5 439

miljoner kronor.

2.3 Anslaget A 5 Från EG-budgeten

finansierade stöd till Transeuropeiska

nätverk

Från anslaget bekostas utbetalning av finansiellt

stöd från Europeiska gemenskapen till svenska

projekt inom området transeuropeiska nätverk (TEN)

för infrastrukturerna inom transport och

telekommunikationer. Av budgetpropositionen framgår

att finansiellt stöd hittills har beviljats för

bl.a. Öresundsförbindelsen samt för väg- och

järnvägsprojekt inom den nordiska triangeln. I

enlighet med principen om bruttoredovisning

redovisas stödet på inkomsttitel i statsbudgeten

samt i form av anslag på statsbudgetens utgiftssida.

Regeringen föreslår att anslaget beräknas till 200

miljoner kronor. Beräkningen grundas på en bedömning

av hur stort stöd som kan påräknas under år 1999.

2.4 Anslaget A 6 Nationellt

investeringsprogram för

infrastrukturutveckling

Från anslaget bekostas återbetalningen av vissa

skulder och andra åtaganden staten har inom ramen

för de särskilda storstadsöverenskommelserna i

Stockholm och Göteborg samt för Inlandsbanan.

Regeringen föreslår ett obetecknat

anslag för år 1999 om 1 650

miljoner kronor.

3 Sjöfart

3.1 Anslaget B 1 Ersättning för

fritidsbåtsändamål

Från anslaget finansieras tjänster inom

Sjöfartsverkets verksamhetsområde, bl.a. för

fritidsbåtssektorn, som inte finansieras via

handelssjöfarten.

Regeringen föreslår för nästa budgetår ett

obetecknat anslag på 44,4 miljoner kronor, vilket

motsvarar anslagsnivån för innevarande budgetår.

3.2 Anslaget B 2 Transportstöd för Gotland

Från anslaget ges bidrag för person- och

godsbefordran i linjetrafiken på Gotland.

3.2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag på 190 miljoner

kronor, vilket innebär en ökning med 15 miljoner i

kronor i jämförelse med innevarande budgetår.

Anslagsökningen behövs enligt regeringen för att

finansiera en ökad färjekapacitet även under

högtrafikperioden juni-augusti 1999.

3.2.2 Motionsförslag

I motion T221 framhåller Per-Richard Molén m.fl. (m)

att anslaget bör minskas med 15 miljoner kronor i

jämförelse med regeringens förslag (yrkande 4).

Motionärerna bedömer att färjetrafiken på Gotland

kan öka utan kostnad för staten, om nuvarande

monopol i färjetrafiken slopas och därmed även andra

operatörer än den nuvarande tillåts trafikera

Gotland.

I motion T620 pekar Agne Hansson och Lena Ek (båda

c) på att den nya snabbfärjan till Gotland planeras

trafikera ön endast sommartid. Rederiet har enligt

motionärerna beräknat merkostnaden för att köra

dagliga turer året runt till 21 miljoner kronor.

Motionärerna vill att staten skall bidra med det

beloppet, varvid 11 miljoner kronor tas från

anslaget B 4 Bidrag till sjö-farten och 10 miljoner

kronor från anslaget B 1 Ersättning för fritidsbåts-

ändamål m.m.

3.3 Anslaget B 3 Ersättning till viss

kanaltrafik m.m.

Under anslaget utgår bidrag till täckande av

underskott för drift av Trollhätte och Säffle

kanaler samt ersättning till Vänerns

seglationsstyrelse.

För budgetåret 1999 föreslår regeringen att

riksdagen anvisar ett obetecknat anslag på 62,7

miljoner kronor.

3.4 Anslaget B 4 Bidrag till sjöfarten

3.4.1 Bakgrund

Riksdagen fattade ett sjöfartpolitiskt beslut i

december 1996 (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet.

1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115). Enligt beslutet

skall staten tillförsäkra den svenska handelsflottan

rimliga konkurrensvillkor och härigenom tillvarata

sjöfartens möjligheter att såsom en

konkurrenskraftig exportnäring stärka

betalningsbalansen. Vidare skall enligt beslutet

bidrag till den svenskflaggade handelsflottan lämnas

för arbetsgivares kostnader för skatt och sociala

avgifter t.o.m. år 2001. Syftet med bidraget är att

stärka den internationella konkurrenskraften. För

budgetåret 1997 anvisades ett ramanslag på 400

miljoner kronor. Bidraget till de sociala avgifterna

uppgick till 29 000 kr per kalenderår och

årsarbetskraft.

Även för budgetåret 1998 anvisade riksdagen till en

början 400 miljoner kronor under anslaget B 4

Bidrag till sjöfarten (prop. 1997/98:1 utg.omr. 22,

bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104). Våren 1998

anvisade riksdagen, på tillläggsbudget för

budgetåret 1998, ytterligare 110 miljoner kronor

under anslaget (prop. 1997/98:150 utg.omr. 22, bet.

1997/98:FiU20, rskr. 1997/98: 318 och 319). Av

detta belopp skulle 40 miljoner kronor användas för

en tillfällig höjning, fr.o.m. den 1 juli 1998, av

bidraget till sociala avgifter från 29 000 kr till

45 000 kr per kalenderår och årsarbetskraft.

Resterande 70 miljoner kronor utgjorde en för år

1998 temporär ökning av anslaget som hängde samman

med slopandet av sjömansskatten den 31 december

1997.

3.4.2 Regeringens överväganden och förslag

I årets budgetproposition framhåller regeringen att

flera länder inom EU, bl.a. Nederländerna och

Tyskland, har förstärkt sina näringspolitiska

insatser på sjöfartsområdet. Detta har påverkat den

svenska handelsflottans konkurrenskraft negativt.

1996 års sjöfartspolitiska beslut behöver förstärkas

för att man skall kunna bryta nuvarande trend i

fråga om utflaggning. Så kan ske genom en

kombination av statliga åtgärder och åtgärder som

sjöfartsnäringen själv vidtar i syfte att minska

kostnadsgapet gentemot våra närmaste

konkurrentländer. Regeringen säger sig ha för avsikt

att höja bidraget till sjöfarten för sociala

avgifter till 48 000 kr per kalenderår och

årsarbetskraft, när sjöarbetsmarknadens parter

kommit överens om åtgärder som påtagligt förbättrar

den svenska handelsflottans konkurrenskraft. Om

sådan överenskommelse inte träffas, kommer

regeringen att besluta att bidraget till sociala

avgifter skall återgå till 29 000 kr. Tills vidare

bör anslaget ligga kvar på nivån 405 miljoner

kronor, säger regeringen och föreslår en

medelsanvisning med det beloppet för nästa budgetår.

3.4.3 Motionsförslag

I motion 1998/99:T221 framhåller

Per-Richard Molén m.fl. (m) att

anslaget bör minskas med 140

miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag. Vi avvisar

bidrag till enskilda näringar,

säger motionärerna, och vi ställer

oss också avvisande till

riksdagsbeslutet i våras om en

höjning av bidraget till kostnader

för sociala avgifter från 29 000 kr

till 45 000 kr per kalenderår och

årsarbetskraft. Regeringen står

fast vid den modellen trots att

parterna kommit överens om ett

avtal som inte förutsätter en

höjning av bidraget.

4 Luftfart

4.1 Anslaget B 5 Driftbidrag till

kommunala flygplatser

4.1.1 Regeringens förslag

Våren 1998 beslutade riksdagen att staten, inom

ramen för ett oförändrat delat huvudmannaskap för

luftfartens infrastruktur, skulle ta ett större

ansvar för driften vid kommunala flygplatser (prop.

1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). I

enlighet med riksdagsbeslutet föreslår regeringen

ett nytt anslag för driftbidrag till kommunala

flygplatser. Det nya stödet skall enligt

riksdagsbeslutet införas budgetåret 1999 och ersätta

dels nuvarande driftbidrag till kommunala

flygplatser i skogslän, dels det provisoriska

resultatutjämningsbidraget från Luftfartsverket till

de största kommunala flygplatserna. Regeringen

föreslår att stödet totalt omfattar 115 miljoner

kronor, varav 105 miljoner kronor anvisas över det

nu föreslagna anslaget medan återstoden, 10 miljoner

kronor, bestrids av Luftfartsverket i dess egenskap

av sektorsmyndighet.

4.1.2 Motionsförslag

I motion Fi210 kräver Lennart Daléus m.fl. (c) att

Luftfartsverket tar ett regionalpolitiskt ansvar.

Därför bör hela det föreslagna stödet, 115 miljoner

kronor, tas ut inom sektorn (yrkande 22).

I motionerna T220 (m) yrkande 42

och T221 (m) yrkande 6 säger sig

Per-Richard Molén m.fl. acceptera

det av regeringen redovisade

förslaget såvitt gäller stödets

storlek och fördelning på anslag

respektive sektorsbidrag. Enligt

motionärerna är det angeläget att

staten bidrar till att klara

trafikförsörjningen vid de

kommunala flygplatserna. Men

stödreglerna bör ändras. Stödet bör

gå till upphandling av trafik, inte

till finansiering av

terminalanläggningar.

5 Post- och telekommunikation samt

informations-teknik

5.1 Anslaget C 1 Post- och telestyrelsen

Post- och telestyrelsen (PTS) är sektorsmyndighet

inom post- och teleområdet. Myndighetens uppgift är

att utöva tillsyn över operatörerna på post- och

telemarknaderna. Antalet anställda uppgår till ca

160. Verksamheten finansieras med avgifter som

inlevereras på särskild inkomsttitel. Avgifterna tas

ut av dem som berörs av myndighetens verksamhet.

Sådana offentligrättsliga avgifter får dock inte

disponeras av myndigheten. Även

förvaltningskostnader för verksamheterna

Totalförsvar samt samhällsåtaganden finansieras från

detta anslag. Denna del av anslaget finansieras

dock inte med avgifter.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 147,4

miljoner kronor för nästa budgetår.

5.2 Anslaget C 2 Upphandling av

samhällsåtaganden

Anslaget används till att trygga funktionshindrades

behov av effektiva telekommunikationer och

posttjänster genom upphandling.

Regeringen föreslår ett ramanslag på 157,5 miljoner

kronor för nästa budgetår.

5.3 Anslaget C 3 Ersättning till Posten AB

för rikstäckande betalnings- och

kassaservice

5.3.1 Regeringens förslag

Regeringen erinrar om att den tillsatt en utredning

med uppgift att se över statens ansvar för den

grundläggande betaltjänsten och

kontantförsörjningen. Den nuvarande ordningen med

ersättning till Posten AB bör tills vidare

bibehållas i väntan på resultatet av utredningen.

Regeringen föreslår ett ramanslag på 200 miljoner

kronor för nästa budgetår.

5.3.2 Motionsförslag

I motion T220 framhåller Per-Richard Molén m.fl.

(m) att staten skall ha ett övergripande ansvar för

att det finns en rikstäckande postservice. Om det

behövs skall en sådan upphandlas i konkurrens på

marknaden inom de regioner där detta är motiverat.

Den ersättning till Posten AB som regeringen

föreslår avvisas eftersom den enligt motionärerna

framstår som en förtäckt statlig subvention.

I motion T221 yrkar Per-Richard Molén m.fl. (m) att

riksdagen beslutar av-skaffa anslaget Ersättning

till Posten AB för rikstäckande betalningsservice.

5.4 Anslaget C 4 Ersättning till SOS Alarm

Sverige AB för alarmeringstjänst enligt

avtal

Anslaget används till ersättning till SOS Alarm

Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 140

miljoner kronor för nästa budgetår.

5.5 Anslaget C 5 Informationsteknik:

Telekommunikation m.m.

Regeringen framhåller att anslaget har använts bl.a.

till att finansiera IT-kommissionen, 2000-

delegationen, Infrastrukturutredningen, Utredningen

avseende domännamn samt till att stödja

punktinsatser som leder till att nya användargrupper

kommer i kontakt med informationsteknik. Regeringen

erinrar också om att den i en skrivelse till

riksdagen (skr. 1998/99:2) lämnat en redogörelse för

den allmänna utvecklingen på IT-området samt för

vidtagna och pågående åtgärder inom ramen för

handlingsprogrammet för att bredda och utveckla

användningen av informationsteknik. För nästa

budgetår föreslår regeringen ett ramanslag på 50

miljoner kronor.

6 Statens järnvägar,

kollektivtrafik och samhälls-köpta

tjänster m.m.

6.1 Anslaget D 1 Ersättning till Statens

järnvägar i samband med utdelning från AB

Swedcarrier

SJ-koncernen består av affärsverket SJ, som är

moderföretag, och AB Swedcarrier, som är helägt av

affärsverket och fungerar som ett sammanhållande

företag för SJ:s bolagsgrupp. Järnvägstrafiken är

koncentrerad till affärsverket SJ. Anslaget används

för att möjliggöra en resultatutjämning inom

koncernen då AB Swedcarrier inte står i ett

skatterättsligt koncernförhållande till affärsverket

SJ.

Regeringen föreslår att SJ även fortsättningsvis bör

få tillföras det belopp som AB Swedcarrier betalar i

skatt till följd av att koncernbidrag inte kan ges

från AB Swedcarrier till affärsverket SJ. För

budgetåret 1999 beräknas ett ramanslag på 5 miljoner

kronor för ändamålet.

6.2 Anslaget D 2 Köp av interregional

persontrafik på järnväg m.m.

Anslaget används för upphandling av

regionalpolitiskt angelägen interregional

persontrafik på järnväg samt flygtrafik mellan Umeå

och Östersund.

6.2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett anslag på 405 miljoner

kronor för budgetåret 1999. Medelsberäkningen

grundas på att avtal tecknats om dels interregional

järnvägstrafik på 13 linjer, dels flygtrafik mellan

Östersund och Umeå.

6.2.2 Motionsförslag

Per-Richard Molén m.fl. (m) framhåller i motion T221

att med en konkurrensutsättning av persontrafiken

och en genomförd fullständig avreglering av den

långväga busstrafiken är det inte längre nödvändigt

att finansiera olönsam järnvägstrafik. Mot denna

bakgrund förordas en minskning av regeringens

anslagsberäkning med 100 miljoner kronor till 305

miljoner kronor för år 1999 (yrkande 8).

6.3 Anslaget D 3 Ersättning till

trafikhuvudmännen för köp av viss

kollektivtrafik

Från anslaget ges statsbidrag i enlighet med

gällande avtal till vissa trafikhuvudmän under i

huvudsak en tioårsperiod för att de tagit över

ansvaret för persontrafiken utmed 18 länsjärnvägar.

För 17 av de 18 linjerna upphör avtalen år 2000.

Vidare ersätts från anslaget trafikhuvudmännen längs

Inlandsbanan med 36 miljoner kronor i prisnivån

1991/92 för att de tagit över ansvaret för

persontrafiken utmed banan.

Med utgångspunkt i gällande avtal föreslår

regeringen för nästa budgetår ett ramanslag på 205

miljoner kronor.

6.4 Anslaget D 4 Viss internationell

verksamhet

Anslaget disponeras av Regeringskansliet för

kostnader för bl.a. medlemsavgifter och resor

förenade med Sveriges deltagande i internationella

organisationer m.m.

Regeringen föreslår att riksdagen för nästa budgetår

anvisar ett ramanslag på 7,5 miljoner kronor.

6.5 Anslaget D 5 Kostnader för avveckling

av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.

Regeringen föreslår att anslaget för nästa år

begränsas till 50 000 kr.

6.6 Anslaget D 6 Rikstrafiken

Enligt 1998 års transportpolitiska beslut skall en

ny myndighet inrättas - Rikstrafiken - med

huvuduppgift att verka för samordning och

upphandling av viss interregional trafik.

6.6.1 Regeringens förslag

Regeringen anser att myndigheten bör starta sin

verksamhet den 1 juli 1999. Dessförinnan kommer

utredningsarbete att pågå för att förbereda

uppbyggandet och bildandet av myndigheten.

Regeringen bedömer att förvaltningskostnaderna för

den nya trafikmyndigheten fullt utbyggd inte kommer

att överstiga 10 miljoner kronor per år.

6.6.2 Motionsförslag

I motion T221 av Per-Richard Molén

m.fl. (m) avvisas regeringens

medelsförslag. Det innebär en

anslagsbesparing med 10 miljoner

kronor för år 1999 (yrkande 9).

7 Kommunikationsforskning och

meteorologi

7.1 Anslaget E 1 Statens väg- och

transportforskningsinstitut

Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI)

utför kvalificerad tillämpad forskning och

utveckling åt myndigheter och andra uppdragsgivare.

Intäkterna från avgiftsfinansierad verksamhet skall

uppgå till minst 70 % av institutets totala

intäkter. Anslaget skall användas för

myndighetsuppgifter samt för att täcka vissa övriga

kostnader för kompetensutveckling, särskild

utrustning, lokaler och administration.

Regeringen föreslår ett ramanslag för VTI på 29,8

miljoner kronor, vilket efter pris- och

löneomräkning motsvarar anslaget för år 1998. I

budgetpropositionen framhålls vikten av att

regeringens mål om den långsiktiga kun-

skapsuppbyggande forskningen kan uppfyllas.

Samtidigt konstateras att VTI:s möjligheter att av

egen kraft finansiera den långsiktiga

kunskapsuppbyggande forskningen är begränsad genom

den utförarroll VTI fick i samband med det

forskningspolitiska beslutet samt till följd av

bestämmelsen om att uppdragsintäkterna skall

motsvara minst 70 % av totalintäkterna. Det är

enligt regeringen viktigt att institutet

tillförsäkras nödvändiga medel för att en

långsiktigt hög kompetensnivå skall kunna säkras.

Kommunikationsforskningsberedningens ansvar enligt

det forskningspolitiska beslutet att bidra till

kunskapsuppbyggnaden betonas. Det är också

väsentligt att de nationella basresurserna

utvecklas. Emellertid ser regeringen inga större

möjligheter att tillföra ytterligare anslagsmedel.

Finansieringen måste därför klaras inom befintliga

ekonomiska ramar och med lånefinansiering. För att

bl.a. möjliggöra inköp av en ny fordonssimulator

vill regeringen utöka VTI:s låneram i

Riksgäldskontoret till totalt 40 miljoner kronor.

7.2 Anslaget E 2

Kommunikationsforskningsberedningen

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) planerar,

initierar, stöder och samordnar övergripande

kommunikationspolitiskt motiverad forskning,

utveckling och demonstrationsverksamhet. KFB svarar

också för information och dokumentation inom

forskningsområdet. Enligt riksdagens beslut om

transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.

1997/98:56, bet. 1997/98: TU10, rskr. 1997/98:266)

skall KFB:s ramanslag förstärkas med 20 miljoner

kronor från år 1999 för att möjliggöra fortsatta

insatser i form av systemdemonstrationer av

miljöanpassade transporter, forskning om

förutsättningarna att ställa om transporter och

kommunikationer till en bättre hushållning med

energi- och naturresurser samt uppföljning av

erfarenheterna från av beredningen medfinansierade

pilotprojekt.

Regeringen föreslår för år 1999 ett ramanslag till

KFB på 169,3 miljoner kronor, vilket innebär en

höjning med ca 23 miljoner kronor jämfört med

anslaget för år 1998.

7.3 Anslaget E 3 Statens institut för

kommunikationsanalys (SIKA)

SIKA har i uppgift bl.a. att samla in, sammanställa,

utveckla, analysera och sprida planerings- och

beslutsunderlag av betydelse för måluppfyllelsen

inom kommunikationssektorn. SIKA skall särskilt

verka för en samordning av planeringsunderlag och

den statliga investeringsplaneringen. Institutet

skall vidare tillgodose samhällets behov av

grundläggande statistik om kommunikationer och

kommunikationsinfrastruktur.

Regeringen föreslår för år 1999 ett ramanslag till

SIKA på 43,9 miljoner kronor. Förslaget innebär en

förstärkning av SIKA:s budget med totalt 6,1

miljoner kronor. Härav beräknas 2,4 miljoner kronor

för att SIKA fr.o.m. år 1999 skall kunna ansvara för

den riksomfattande resvaneundersökningen. Ett lika

stort belopp beräknas för att SIKA skall ansvara för

den riksomfattande varuflödesundersökningen.

Slutligen anser regeringen att SIKA behöver ett

resurstillskott om 1,3 miljoner kronor för att kunna

delta i det ökande internationella arbetet och

handlägga nya arbetsuppgifter som tillkommit under

de senaste åren.

7.4 Anslaget E 4 Bidrag till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut

m.m.

Anslaget till Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut (SMHI) skall användas bl.a.

till uppgifter som är nödvändiga för att tillgodose

samhällets allmänna behov av prognoser, varningar

och beredskap m.m. Övrig verksamhet, dvs.

uppdragsverksamhet och affärsverksamhet, skall

avgiftsfinansieras.

7.4.1 Regeringens förslag

Regeringen beräknar anslaget till SMHI för år 1999

till 192,7 miljoner kronor. Regeringen konstaterar

att SMHI:s samlade anslagssparande för år 1997

uppgick till 50,6 miljoner kronor, motsvarande ca 27

% av ramanslaget för budgetåret 1998. Regeringen

anser att detta anslagssparande skall förbrukas inom

de närmaste tre åren, varav 38,9 miljoner kronor

under innevarande budgetår. Därmed kommer det

utgående anslagssparandet år 1998 att uppgå till 7,8

miljoner kronor.

7.4.2 Motionsförslag

Moderaterna anser att SMHI i större

utsträckning än för närvarande

skall avgiftsfinansiera sin

verksamhet. Därför bör, enligt vad

som föreslås i motion T221 av Per-

Richard Molén m.fl. (m), anslaget

minskas med 20 miljoner kronor

jämfört med regeringens förslag

(yrkande 10).

8 Utskottets ställningstagande till

anslagsfrågorna

8.1 Inledning

Utgiftsområdet kommunikationer omfattar vägtrafik,

järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran,

telekommunikationer och övergripande

informationsteknikfrågor. I utgiftsområdet ingår

också sektorsforskning och transportsektorns

miljöfrågor.

Genom beslut den 9 juni 1998 (prop. 1997/98:150,

bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318) fastställde

riksdagen preliminärt ramen för utgiftsområde

22 Kommunikationer till 26,044 miljarder kronor för

nästa budgetår. I årets budgetproposition föreslås

utgiftsområdet tillföras 25,5 miljarder kronor,

vilket belopp alltså understiger den preliminära

ramen med ca 543 miljoner kronor.

I avsnitten 1-7 ovan redovisas samtliga i

budgetpropositionen och i motioner framlagda förslag

till medelsanvisningar för budgetåret 1999 inom

utgiftsområdet. I det följande tar utskottet

ställning till samtliga dessa förslag. Utskottets

förslag till medelsanvisningar framgår av bilaga 2

till betänkandet.

Finansutskottet har den 19 november 1998 föreslagit

riksdagen att godkänna regeringens förslag till

utgiftstak och fördelning på utgiftsområden för

budgetåret 1999. Trafikutskottets ställningstagande

förutsätter att riksdagen beslutar i enlighet med

finansutskottets hemställan.

8.2 Utgångspunkter

8.2.1 Mål för verksamheten inom utgiftsområdet

Inom utgiftsområdet har fastställts ett antal mål

för olika sektorer och verksamheter. Inom den ram

för utgiftsområdet som riksdagen fastställt skall

anslagen användas för att förverkliga dessa mål.

Det transportpolitiska målet

Enligt det beslut som riksdagen fattade våren 1998

är det övergripande transportpolitiska målet att

säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och

långsiktigt hållbar transportförsörjning för

medborgarna och näringslivet i hela landet. Detta

mål preciseras i fem långsiktigt inriktade delmål:

- ett tillgängligt transportsystem,

-

- en hög transportkvalitet,

-

- en säker trafik,

-

- en god miljö,

-

- en positiv regional utveckling.

-

Härutöver har fastställts ett antal etappmål rörande

bl.a. säkerhet och miljö.

Det telepolitiska målet

Enskilda och myndigheter i landets olika delar skall

ha tillgång till effektiva telekommunikationer.

Det postpolitiska målet

I hela landet skall det finnas en posttjänst som är

av god kvalitet och som innebär att alla kan ta emot

brev och andra adresserade försändelser som väger

högst 20 kg. Alla skall kunna få sådana försändelser

befordrade till enhetliga priser. Det skall finnas

möjlighet att försäkra försändelser och få kvitto

från mottagaren på att en försändelse har tagits

emot.

Det IT-politiska målet

Målen för den nationella IT-strategi som riksdagen

fastställde våren 1996 skall vara att:

· utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt som

bidrar till tillväxt och sysselsättning och som

stärker Sveriges konkurrenskraft,

·

· värna allas lika möjligheter så att IT kan bli

ett medel för ökad kunskap, demokrati och

rättvisa,

·

· utnyttja kvinnors och mäns erfarenheter och

kompetens i IT-utvecklingen,

·

· utnyttja IT för att utveckla välfärdssamhället

och öka medborgarnas livskvalitet,

·

· använda IT för att stödja grupper med särskilda

behov,

·

· skapa bred tillgång till information för ökad

delaktighet och kunskapsutveckling,

·

· bevara och utveckla det svenska språket och

kulturen,

·

· använda IT för att öka effektiviteten och

kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra

servicen till medborgare och företag.

·

8.2.2 Prioriteringar för år 1999

Av budgetpropositionen framgår att regeringen gör

följande prioriteringar för år 1999.

Inom transportområdet prioriteras arbetet med

säkerhet och miljö samt trafikslagsövergripande

åtgärder. Vad gäller infrastrukturen har regeringen

beslutat tidigarelägga trafiksäkerhetssatsningar

inom väghållningen samt fullfölja anpassningen till

snabbtågstrafik och godstrafiksatsningar.

Inom sjöfarten och luftfarten prioriteras säkerhets-

och miljöfrågor.

Vad gäller EU-arbetet prioriteras i enlighet med

riksdagens tidigare beslut etablering och utveckling

av nordsydliga transportkorridorer, åtgärder för

ökad säkerhet och minskad miljöpåverkan samt

åtgärder för att åstadkomma en mer rättvis

konkurrenssituation.

För SJ prioriteras åtgärder för en anpassning av

verksamheten till rådande efterfrågan och för en

förbättring av det ekonomiska resultatet.

Åtgärder för en positiv ekonomisk utveckling är ett

prioriterat område också för Posten AB.

Utveckling av uppföljnings- och utvärderingsmetoder

prioriteras. Som ett led i detta arbete ingår en

fortsatt utveckling av etappmål.

På IT-området prioriteras uppföljningen av den

nationella IT-strategin. Regeringen avser att även

fortsättningsvis stödja pilotprojekt för att nå nya

grupper av IT-användare. Andra viktiga frågor är

bl.a. elektronisk handel och statistikförsörjning på

IT-området. Regeringen redovisar sin avsikt att i

slutet av år 1998 lämna riksdagen en lägesrapport om

och analys av datoromställningen inför

millennieskiftet. På grundval av denna analys

prioriteras åtgärder för år 1999.

8.2.3 Sammanfattning

De mål och prioriteringar som ovan redovisats bildar

utgångspunkt för regeringens och utskottets

ställningstaganden till de förslag till

medelsanvisningar för budgetåret 1999 som behandlas

i det följande.

8.3 Väg och järnväg

I mars 1997 fattade riksdagen beslut om en

långsiktig inriktning för investeringar i trafikens

infrastruktur (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7,

rskr. 1996/97:174). Beslutet innebär att 190

miljarder kronor skall användas under tioårsperioden

1998-2007 för att genomföra åtgärder som bidrar till

tillväxt och sysselsättning i alla delar av landet,

som leder till förbättrad transportkvalitet, som

ökar infrastrukturens miljöanpassning och som

minskar störningarna från trafikbuller. Åtgärderna

skall präglas av högsta trafiksäkerhetsmässiga

ambitioner.

Av medlen skall 98,5 miljarder kronor användas för

nyinvesteringar och förbättringar av befintlig

infrastruktur, främst vägar och järnvägar. Vidare

skall 83 miljarder kronor användas för drift- och

underhållsåtgärder. Resterande 8,5 miljarder kronor

skall användas för vissa kompletterande åtgärder som

minskar vägtrafikens miljöpåverkan och ökar dess

säkerhet. Åtgärderna skall präglas av högsta

trafiksäkerhetsmässiga ambitioner.

På grundval av riksdagsbeslutet och i enlighet med

regeringens direktiv har Banverket och Vägverket

upprättat planer inom sina respektive ansvars-

områden. Efter remissbehandling och beredning har

dessa planer fastställts av regeringen i juni 1998.

I samband med inriktningsbeslutet godkände

riksdagen en ny form av länsbaserad regional

investeringsplanering för samtliga trafikslag.

Innebörden av riksdagsbeslutet i denna del är i

korthet att de tidigare regionala

väghållningsplanerna och de s.k. LTA-planerna har

ersatts av trafikslagsövergripande länsplaner som

avser nyinvesteringar och förbättringsåtgärder i

regional infrastruktur. Riksdagens

inriktningsbeslut innebär att totalt 32 miljarder

kronor har avsatts för regionala

investeringsåtgärder under planeringsperioden

1998-2007. Samtliga länsplaner har fastställts.

I skrivelse till riksdagen den 5 oktober 1998 (skr.

1998/99:8) har regeringen redovisat Banverkets

förslag till stomnätsplan och Vägverkets förslag

till nationell väghållningsplan samt regeringens

ställningstagande till dessa planer. Härutöver

redovisas huvuddragen i länsplanerna. Av skrivelsen,

som beräknas bli behandlad av riksdagen under våren

1999, framgår att regeringen före fastställelsen av

stomnätsplanen gjort vissa förändringar i

förhållande till Banverkets förslag. Exempelvis

upptas kostnaderna för Citytunneln i Malmö med 1 900

miljoner kronor, i stället för 3 041 miljoner kronor

som Banverket föreslagit. Vidare reserverar

regeringen ett lägre belopp för Ådalsbanan. Vad

gäller den nationella väghållningsplanen föreskriver

regeringen att de beräknade totalkostnaderna inte

får överstiga planeringsramen 30,5 miljarder kronor.

Beträffande de olika objekten fastslår regeringen

bl.a. att förbifart Markaryd på E 4 utgår ur planen

eftersom objektet inte uppfyller Vägverkets

prioriteringskriterier. Den av Vägverket föreslagna

utbyggnaden av väg E 6 mellan Rabbalshede och

Svinesund till fyrfältsväg fastställs inte. I

stället skall Vägverket för varje objekt pröva

vilken standard som är motiverad av bl.a.

trafikförhållandena.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att

riksdagen för nästa budgetår anvisar 12,5 miljarder

kronor under anslaget A 2 Väghållning och

statsbidrag. Moderata samlingspartiet önskar en

förstärkning av väghållningsanslaget med 335

miljoner kronor vilket, enligt vad som uttalas i

motion T221 (m), innebär mer resurser till

vägbyggandet samt att standarden på det enskilda

vägnätet och den passiva säkerheten i vägnätet kan

höjas. Också Kristdemokraterna vill höja

väghållningsanslaget i förhållande till regeringens

förslag men med ett betydligt mindre belopp, 20

miljoner kronor. Folkpartiet liberalerna föreslår

att anslaget skärs ned med 1,5 miljarder kronor.

Utgiftsminskningen, som skall möjliggöras genom att

vissa projekt senareläggs, är, enligt vad som

uttalas i motion T222 (fp), inte något som partiet

anser önskvärt men nödvändigt för att angelägna

satsningar på vård och skola skall kunna genomföras.

Partiet betonar att besparingen inte får gå ut över

drift och underhåll och inte heller får drabba

bidraget till enskilda vägar.

Till banhållning inom järnvägen (anslaget A4)

föreslår regeringen att riksdagen anvisar 6,7

miljarder kronor. Såväl Moderata samlingspartiet som

Folkpartiet vill minska järnvägsanslaget med 500

miljoner kronor respektive 1,25 miljarder kronor.

Moderaterna anser att besparingen kan åstadkommas

genom ökad konkurrensutsättning av produktion och

underhåll. Folkpartiet anger, liksom i fråga om

väganslaget, statsfinansiella skäl för en

neddragning. Man betonar att besparingen inte får gå

ut över drift och underhåll utan skall åstadkommas

genom senareläggning av nyinvesteringar.

Som utskottet framhöll i samband med behandlingen av

statsbudgeten för innevarande budgetår (bet.

1997/98:TU1) innebär 1997 års riksdagsbeslut om

inriktningen av infrastruktursatsningarna under de

kommande tio åren en kraftfull och nödvändig

satsning för att skapa möjligheter för ekonomisk

tillväxt, ökad sysselsättning och bibehållen välfärd

i landets olika delar. I motsats till vad som

uttalas i motion T222 (fp) bedömer utskottet att det

finns statsfinansiella förutsättningar för ett

fullföljande av denna satsning för det kommande

budgetåret. En neddragning av väghållningsanslaget

med över 10 % i förhållande till regeringens

förslag, vilket föreslås i motionen, innebär att

färdigställandet av pågående projekt försenas. Om å

andra sidan dessa projekt skulle fullföljas enligt

planerna innebär Folkpartiets förslag stor risk för

att i stället angelägna underhålls- och

förbättringsåtgärder måste skjutas på framtiden.

Detta innebär en oacceptabel förslösning av det

kapital som är investerat i infrastrukturen. Det

innebär vidare att framkomligheten försämras, till

men för såväl näringslivets transporter som för

övrigt resande. En annan allvarlig konsekvens kan

bli att angelägna trafiksäkerhetsförbättrande

åtgärder inte kommer till stånd. Regeringen

konstaterar i sammanhanget att antalet

vägtrafikolyckor ökade under år 1997 och att 1990-

talets positiva olyckstrend därmed har brutits.

Slutligen vill utskottet återigen peka på att en

neddragning av väganslaget innebär risk för

försvagad sysselsättning i ett arbetsmarknadsläge

där alla möjligheter till nya arbetstillfällen

måste tas till vara. Av samma skäl är utskottet inte

berett att förorda en minskning av järnvägsanslaget,

vilket föreslås i motionerna T221 (m) och T222 (fp).

Utskottet vill erinra om att regeringen i mars 1998

beslutade omfördela 749 miljoner kronor av

Banverkets anslag för år 1998 till

väghållningsanslaget.

I motion T230 (c) föreslås att 500 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslår anvisas till drift

och underhåll av vägar samt för bärighetshöjande

åtgärder (yrkande 1). Utskottet vill med anledning

av yrkandet erinra om att Vägverket år 1987

påbörjade en särskild tioårig bärighetssatsning. År

1993 fattades beslut om utökade åtgärder omfattande

även angelägna broar på sekundära och tertiära vägar

i län utanför skogslänen samt åtgärder i övrigt för

att öka bärigheten på vägar av betydelse för

näringslivet. Riksdagens infrastrukturbeslut år 1997

innebar att den utökade satsningen skulle fullföljas

till år 2003. Dessutom skulle eftersatt underhåll på

vägnätet återtas, vägar rekonstrueras och

tjälsäkringsåtgärder genomföras. Utskottet vill

vidare erinra om att bärighetsåtgärder och

rekonstruktionsåtgärder på det lågtrafikerade

vägnätet upptar en väsentlig del av utrymmet för de

första åren i länsplanerna för regional

transportinfrastruktur. I propositionen Regional

tillväxt - för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62)

meddelade regeringen sin avsikt att tidigarelägga

åtgärder i de nationella och regionala planerna för

att möjliggöra ett återtagande av eftersatt

underhåll, en forcering av rekonstruktionen av

vägnätet samt bärighetshöjande satsningar.

Regeringen betonade att dessa åtgärder skulle få

särskild betydelse för Norrlandslänen. Utskottet

finner att regeringen vidtagit kraftfulla åtgärder

för att förbättra framkomligheten på det glest

trafikerade vägnätet. Vidare konstaterar utskottet

att Centerpartiet i sin partimotion Fi210 inte

föreslår vare sig en utökad ram för utgiftsområde 22

eller en omfördelning av anslagen inom

utgiftsområdet. För att förslaget i motion T230 (c)

om en resursförstärkning med 500 miljoner kronor

skall kunna genomföras krävs därmed, som utskottet

ser det, att andra åtgärder som bekostas av

väghållningsanslaget eller järnvägssatsningar måste

stå tillbaka. Utskottet är inte berett att medverka

till en sådan omfördelning inom anslaget.

I tre motioner krävs en höjning av statsbidraget

till enskilda vägar. I motionerna T310 (m) och T230

(c) föreslås en uppräkning av anslagsposten med 150

respektive 104 miljoner kronor, jämfört med nivån

för innevarande budgetår. I motion T313 (c) krävs

att bidraget återställs till 1995 års nivå, 660

miljoner kronor. Utskottet konstaterar att

anslagsposten avseende statsbidrag till byggande och

drift av enskilda vägar i regeringens förslag för år

1999 beräknas till 100 miljoner kronor, vilket

motsvarar en minskning med 466 miljoner kronor

jämfört med år 1998. Av budgetpropositionen framgår

emellertid också att neddragningen är av rent

teknisk natur och att den reella nivån för år 1999

är oförändrad. Sålunda genomförs år 1999 en teknisk

omläggning som innebär att anslagsavräkningen skall

ske i takt med utbetalningen av bidraget. Därmed

uppstår en anslagsbesparing. Med hänsyn härtill,

samt till att regeringen klart deklarerar sin

ambition att återställa anslagsposten till

oförändrad nivå år 2000, anser utskottet att

motionerna i denna del inte bör föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottet finner sammanfattningsvis att regeringens

förslag innebär en fortsatt satsning på väg och

järnväg inom ramen för vad som för närvarande är

statsfinansiellt möjligt. Utskottet anser också att

regeringens förslag innebär en rimlig fördelning av

tillgängliga medel på de två trafikslagen. Inte

heller vad som i övrigt föreslagits beträffande

anslag under avsnittet Väg och järnväg i

budgetpropositionen föranleder några erinringar från

utskottets sida. Med det anförda ställer sig

utskottet bakom regeringens förslag till

medelsanvisningar under avsnittet och avstyrker

samtliga i detta sammanhang behandlade

motionsyrkanden.

8.4 Sjö- och luftfart

8.4.1 Sjöfart

Under anslaget B 2 Transportstöd till Gotland

föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret

1999 anvisar 190 miljoner kronor, vilket innebär en

höjning med 15 miljoner kronor jämfört med anslaget

för innevarande budgetår. Med uppräkningen önskar

regeringen tillgodose en hemställan från

Sjöfartsverket innebärande att M/S Gute under de tre

sommarmånaderna år 1999 förstärker basutbudet om två

konventionella färjor och ett enskrovigt

höghastighetsfartyg. I motion T221 (m) avvisas denna

förstärkning. Motionärerna anser det sannolikt att

trafiken kan öka utan ytterligare kostnader för

staten, om ensamrätten för rederiet Destination

Gotland att upprätthålla Gotlandstrafiken avskaffas.

Utskottet vill med anledning av yrkandet erinra om

att staten sedan början av 1970-talet har tagit på

sig ansvaret för att Gotland tillförsäkras en

tillfredsställande transportförsörjning på rimliga

villkor. Som konstateras i budgetpropositionen har

antalet passagerare i Gotlandstrafiken utvecklats

positivt under senare år med en rekordnotering om

1,1 miljoner passagerare förra året. Med hänsyn till

dels att belastningen är koncentrerad till de tre

sommarmånaderna juni-augusti, dels att även

godstrafiken beräknas öka samt dels också att man

kan förvänta en skärpt tillämpning av reglerna om

transport av farligt gods, anser utskottet att

transportstödet till Gotland bör förstärkas i

enlighet med regeringens förslag. Beträffande

motionärernas hänvisning till Destination Gotlands

ensamrätt kan utskottet konstatera att statsmakterna

under hela den period statligt stöd har utgått har

bedömt att det begränsade trafikunderlaget och

möjligheterna att få till stånd en rationell

trafikuppläggning förutsätter koncessionsregler.

Med hänsyn till det redan omfattande ekonomiska

engagemanget från statens sida är utskottet inte

berett att tillstyrka förslaget i motion T620 (c) om

ett ytterligare stöd med 21 miljoner kronor för att

i Gotlandstrafiken möjliggöra trafik året runt med

höghastighetsfartyg.

Under anslaget B 4 Bidrag till sjöfarten beräknar

regeringen för nästa budgetår 405 miljoner kronor.

Anslaget är beräknat med utgångspunkt i ett bidrag

om 48 000 kr till kostnader för sociala avgifter,

räknat per kalenderår och årsarbetskraft.

I avsnitt 11.1.5 föreslår utskottet att bidraget

till kostnader för sociala avgifter höjs till 58 000

kr fr.o.m. den l januari 1999. Kostnaderna för

bidragshöjningen kommer emellertid inte att belasta

anslaget under budgetåret 1999. Mot den bakgrunden

bör riksdagen godkänna den medelsberäkning för nästa

år som redovisas i budgetpropositionen. Yrkandet i

motion T221 (m) om en sänkning av anslaget avstyrks

följaktligen.

8.4.2 Luftfart

Under anslaget B 5 Driftbidrag till kommunala

flygplatser föreslår regeringen att riksdagen för år

1999 anvisar 105 miljoner kronor. Förslaget är i

enlighet med riksdagens beslut våren 1998 om ett

nytt statligt stöd till kommunala trafikflygplatser

(prop. 1997/98:56. bet. 1997/98:TU10, rskr.

1997/98:266). Det nya stödet, som skall utgå fr.o.m.

nästa budgetår, ersätter dels det nuvarande

driftbidraget till kommunala flygplatser i skogslän,

dels Luftfartsverkets resultatutjämningsbidrag till

vissa större kommunala flygplatser. Stödet skall år

1999 uppgå till 115 miljoner kronor, varav 10

miljoner kronor skall bestridas av Luftfartsverket i

dess egenskap av sektorsmyndighet. Enligt vad som

uttalas i två motioner, T220 (m) och T221 (m), är

det angeläget att staten bidrar till att

trafikförsörjningen vid kommunala flygplatser

klaras. Men stödet bör ges en annan konstruktion,

anser motionärerna. Sålunda bör stödet gå till

upphandling av trafik, inte till täckning av

kostnader för terminalanläggningar.

Utskottet konstaterar för sin del att riksdagen i

samband med det transportpolitiska beslutet våren

1998 tog ställning, inte bara till det nya stödets

storlek, utan också till huvuddragen i stödets

konstruktion. Riksdagens ställningstagande

föranledde ingen reservation från Moderata

samlingspartiets ledamöter. Utskottet anser att

riksdagen bör stå kvar vid sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker följaktligen

motionsyrkandena.

Utskottet tillstyrker också vad regeringen i övrigt

föreslår rörande anslag under avsnitt 5 Sjö- och

luftfart i budgetpropositionen.

8.5 Post- och telekommunikation samt

informationsteknik

Till anslaget C 3 Ersättning till Posten AB för

rikstäckande betalnings- och kassaservice beräknar

regeringen 200 miljoner kronor för budgetåret 1999.

Anslaget föreslås upptas till samma belopp som för

innevarande budgetår i avvaktan på den utredning som

regeringen tillsatte i mars 1998 för att utreda

statens ansvar för den grundläggande betaltjänsten

och kontantförsörjningen (dir. Fi1998:4). Utskottet

delar regeringens bedömning och är därmed inte

berett att tillstyrka förslaget i motionerna T220

(m) och T221 (m) om att anslaget skall avskaffas. De

aktuella motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

Utskottet tillstyrker regeringens samtliga förslag

till medelsanvisningar för nästa budgetår under

avsnittet Post- och telekommunikation samt

informationsteknik.

8.6 Statens järnvägar, kollektivtrafik och

samhällsköpta tjänster m.m.

Under anslaget D 2 Köp av interregional

persontrafik på järnväg m.m. föreslår regeringen att

riksdagen för budgetåret 1999 anvisar 405 miljoner

kronor. Enligt vad som uttalas i motion T221 (m) bör

anslaget i stället tas upp till 305 miljoner kronor.

Motionärerna anser att besparingen möjliggörs om

persontrafiken konkurrensutsätts och den långväga

busstrafiken avregleras helt. Med anledning av

motionen vill utskottet erinra om att riksdagen i

samband med behandlingen av den transportpolitiska

propositionen fattade beslut om en långtgående

avreglering av den långväga busstrafiken. Beslutet

innebär att den s.k. skadeprövningen för långväga

busstrafik den 1 januari 1999 avskaffas gentemot

länsöverskridande järnvägstrafik och behålls enbart

gentemot sådan järnvägstrafik i länet där

trafikhuvudmannen har trafikeringsrätten. Därmed har

den långväga busstrafikens konkurrensförutsättningar

enligt utskottets mening förbättrats avsevärt.

Utskottet ställer sig bakom regeringens beräkning av

resursbehovet för år 1999 och avstyrker följaktligen

yrkande 8 i motion T221 (m).

Våren 1998 godkände riksdagen regeringens förslag om

tillskapande av en myndighetsfunktion för

rikstrafikfrågor - Rikstrafiken - vars huvuduppgift

skall vara att verka för samordning och upphandling

av interregional trafik. Av budgetpropositionen

framgår att tre anslag som används för upphandling

av kollektivtrafik, nämligen B 3 Transportstöd till

Gotland, D 2 Köp av interregional persontrafik på

järnväg m.m. och D 3 Ersättning till

trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik,

enligt regeringens planer skall föras över till

Rikstrafiken vid ingången av år 2000. I den

transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56)

redovisade regeringen bedömningen att den samlade

upphandlingen av interregional kollektivtrafik borde

uppgå till högst 875 miljoner kronor per år.

Trafikutskottet godtog detta men förutsatte att

riksdagen fick möjlighet att ta del av regeringens

bedömning av den ungefärliga kostnadsramen för

framtida trafikupphandling. Nu anför regeringen att

myndighetens kostnader för närvarande är svåra att

bestämma exakt. En utredning har tillsatts med

uppgift att förbereda uppbyggandet och bildandet av

den nya myndigheten. Regeringen avser att på

grundval av ett utredningsbetänkande, som förväntas

föreligga i slutet av november 1998, avlämna en

proposition om Rikstrafiken under våren 1999. I

utredningens uppdrag ingår att beräkna

förvaltningskostnaderna för Rikstrafiken. Enligt

regeringens mening bör dessa kostnader emellertid

inte överstiga 10 miljoner kronor. Rikstrafiken

beräknas starta sin verksamhet den 1 juli 1999.

Eftersom regeringen bedömer att utredningen under

första halvåret 1999 kan behöva disponera en del av

ramanslaget föreslår regeringen att anslaget D 6

Rikstrafiken för år 1999 bestäms till 10 miljoner

kronor. I motion T221 (m) föreslås att Rikstrafiken

inte skall inrättas (yrkande 9). Utskottet för sin

del står kvar vid sitt ställningstagande från våren

1998. Detta innebär att utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker det nu behandlade

motionsyrkandet. Utskottet tillstyrker även

regeringens övriga förslag till medelsanvisningar

under denna rubrik.

8.7 Kommunikationsforskning och meteorologi

Till Bidrag till Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut m.m. föreslår regeringen ett

ramanslag på 192,7 miljoner kronor för år 1999,

vilket, efter pris- och löneomräkning samt en

justering föranledd av ett förändrat sätt att

finansiera avtalsförsäkringar, innebär en oförändrad

nivå jämfört med år 1998. I motion T221 (m) föreslås

att anslaget minskas med 20 miljoner kronor jämfört

med regeringens förslag (yrkande 10). Motionärerna

bedömer att SMHI i större utsträckning kan

avgiftsfinansiera sin verksamhet. Utskottet delar

regeringens bedömning rörande anslagsbehovet.

Motionen avstyrks följaktligen i denna del.

Utskottet tillstyrker regeringens samtliga förslag

till medelsanvisningar för nästa budgetår under

avsnittet Kommunikationsforskning och meteorologi i

budgetpropositionen.

8.8 Anslagsberäkningar för budgetåren 2000

och 2001

I motion T217 (mp) föreslås (yrkande 15) vissa i

tabell redovisade avvikelser från regeringens

anslagsberäkningar för åren 2000 och 2001. De

föreslagna förändringarna innebär i sammanfattning

att väganslagen bör minska, att järnvägsanslagen bör

öka samt att ramen för utgiftsområde 22 bör höjas

med en halv miljard kronor respektive 1,4 miljarder

kronor för nämnda två budgetår. I samma motion

(yrkande 10) föreslås att det nya anslaget till

driftbidrag till kommunala flygplatser, 105 miljoner

kronor, skall avvecklas. Miljöpartiet de gröna

förordar en återgång till det stödsystem som nu

gäller, där kommunala flygplatser i skogslänen kan

erhålla stöd över ett särskilt anslag medan andra

kommunala flygplatser erhåller stöd i form av

resultatutjämningsbidrag från Luftfartsverket.

I motion T229 (v) krävs en prioritering av åtgärder

för att stimulera det kollektiva resandet och för

att göra godstransporterna mer miljöanpassade.

Därför bör regeringen återkomma med förslag i 1999

års vårproposition angående överföring av medel från

väganslagen till järnvägsanslagen (yrkande 2).

Utskottet finner inte anledning att gå in på en

detaljerad bedömning av enskilda anslag för tid

efter år 1999. Följaktligen avstyrks motionerna T217

(mp) yrkandena 10 och 15 och T229 (v) yrkande 2.

8.9 Omfördelning mellan anslag

I förra årets budgetproposition föreslog regeringen

att ramanslaget A 2 under år 1998 även skulle få

användas för investeringar samt för drift och

underhåll av statliga järnvägar. På motsvarande sätt

borde ramanslaget A 4 få användas också för

väghållning och statsbidrag. Utskottet delade

regeringens uppfattning om behovet av ökad

flexibilitet i medelsanvisningen. Dock borde denna

form av anslagsanvändning begränsas till belopp

motsvarande anslagskrediten för anslagen i fråga. I

motion T222 (fp) begärs att riksdagen inte skall

lämna något motsvarande bemyndigande för år 1999

(yrkande 20). Eftersom regeringen inte föreslår

något sådant bemyndigande bör motionen i denna del

inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

8.10 Sammanfattning av utskottets

ställningstagande till anslagsfrågorna

Av redovisningen ovan följer att

utskottet anser att riksdagen för

budgetåret 1999 bör anvisa anslag

under utgiftsområde 22

Kommunikationer i enlighet med

regeringens förslag. Utskottets

förslag till medelsanvisningar

redovisas i

bilaga 2. Motionerna 1998/99:T217 (mp) yrkandena 10 och 15, 1998/99:

T220 (m) yrkandena 42 och 47, 1998/99:T221 (m) yrkandena 1-10,

1998/99: T222 (fp) yrkandena 20 och

21, 1998/99:T223 (kd) yrkande 49,

1998/99:

T229 (v) yrkande 2, 1998/99:T230 (c) yrkandena 1 och 3, 1998/99:T310

(m) yrkande 1, 1998/99:T313 (c),

1998/99:T620 (c), 1998/99:Fi210 (c)

yrkande 22 och 1998/99:Fi211 (fp)

yrkande 18 avstyrks följaktligen.

Övriga frågor inom utgiftsområde 22

Kommunikationer

9 Vägar

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet fyra

regeringsförslag om vägar. Det gäller yrkandena 2-5

enligt vilka riksdagen föreslås

dels godkänna en låneram om totalt 800 000 000 kr

för Vägverket för såväl inköp av

omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som

för byggande av broar som ersätter färjor,

dels godkänna att anslaget A 2 Väghållning och

statsbidrag får belastas med kostnader för ränta och

amortering av upptagna lån för väg E 6 delen

Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen

Örebro-Arboga, väg E 4 delen Stora Åby-Väderstad,

väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo samt väg E 4

trafikplats Hallunda,

dels godkänna att anslaget A 2 Väghållning och

statsbidrag får belastas med 18 000 000 kr för lösen

av lån samt avvecklingskostnader för avgifts-

anläggningen på Rödöbron,

dels godkänna att anslagen A 2 Väghållning och

statsbidrag och A 4 Banverket: Banhållning får

belastas för att täcka dels förluster vid infriandet

av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels

eventuella förluster i samband med

Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB.

I anslutning till regeringens förslag behandlar

utskottet motionerna

- T214 yrkandena 12 och 13 av Agne Hansson (c),

- T220 yrkande 19 av Per-Richard Molén m.fl. (m),

- T223 yrkandena 9 och 21 av Johnny Gylling m.fl.

(kd),

- T320 av Conny Öhman (s),

- T407 av Carl G Nilsson (m),

- T412 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (m),

- T414 av Åke Sandström och Viviann Gerdin (c),

- N337 yrkande 19 av Lennart Daléus m. fl. (c).

9.1 Låneram för vissa väginvesteringar

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

riksdagen godkänner en låneram om totalt 800

miljoner kronor för Vägverket för såväl inköp av

omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som

för byggande av broar som ersätter färjor.

9.2 Finansiering av vissa kapitalkostnader

inom vägväsendet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag får

belastas med kostnader för ränta och amortering av

upptagna lån för väg E 6 delen

Stenungsund-Ljungskile, väg E 18/20 delen

Örebro-Arboga, väg E 4 delen Stora Åby-Väderstad,

väg E 22 delen Söderåkra-Hossmo samt väg E 4

trafikplats Hallunda,

9.3 Avvecklingskostnader för

avgiftsanläggningen på Rödöbron m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag får

belastas med 18 miljoner kronor för lösen av lån

samt avvecklingskostnader för avgiftsanläggningen på

Rödöbron. Utskottet har erfarit att regeringen nu

kommer att uppdra åt Vägverket att förhandla med

berörda kommuner och näringslivet om ersättningen

för avvecklingen av betalstationen på Rödösundsbron.

Utskottet förutsätter att förhandlingarna kan

bedrivas så skyndsamt att Rödöbron kan göras

avgiftsfri från ingången av år 1999.

9.4 Vissa statliga garantier i fråga om

SVEDAB

Under rubriken Särskilda frågor framhåller

regeringen att ett nytt system för statens garantier

har etablerats sedan ett par år. Såvitt gäller

Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB) har

Vägverket och Banverket utställt dels

kreditgarantier för SVEDAB:s lån i

Riksgäldskontoret, dels en kapital-täckningsgaranti

till skydd för SVEDAB:s egna kapital. Omläggningen

av garantiverksamheten bör för redan utställda

garantier lösas så att dispositionsrätten till

myndighetens anslag för infriande av gamla garantier

flyttas från myndigheten till Riksgäldskontoret.

Regeringen föreslår därför att Riksgäldskontoret ges

dispositionsrätt till anslag hos Vägverket och

Banverket för att täcka dels förluster vid ett

infriande av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB,

dels eventuella förluster i samband med

Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

riksdagen godkänner att anslagen A 2 Väghållning

och statsbidrag och A 4 Banverket:Banhållning får

belastas för att täcka dels förluster vid infriandet

av kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels

eventuella förluster i samband med

Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB.

9.5 Cykelfrågor

I motion T220 framhåller Per-Richard Molén m.fl.

(m) att cykeln är ett transportmedel som måste tas

på allvar och behandlas jämbördigt med bil och

kollektivtrafik för att fungera bra och utvecklas.

Motionärerna understryker att det krävs ett väl

fungerande cykelnät och att man söker minska de

hinder som nu finns mot cyklande. Att ge cyklisterna

en egen plats i trafiken är en av huvudprinciperna

för en god och trygg cykelmiljö.

I motion T223 framhåller Johnny Gylling m.fl. (kd)

att det viktigaste man kan göra för att öka

cyklandet är att satsa på bra cykelstråk och god

väghållning med bra snöröjning, liksom vettig

skyltning samt bättre och stöldsäkrare

parkeringsmöjligheter för cyklister. Det är vidare

angeläget, säger motio-närerna, att göra det enkelt

att ta med cykeln på kollektiva transportmedel såsom

tåg och buss. Även bra cykelparkeringar vid

stationer o.d., gärna med övervakning och tak, bör

kunna underlätta för cyklisterna. Försök med

kommunala lånecyklar kan vara ytterligare ett sätt

att stimulera till ökat cyklande.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:TU1

framhöll utskottet att cykelåkning erbjuder fördelar

i flera olika avseenden och att det därför var

viktigt att förbättra villkoren för cykeltrafiken.

Utskottet, som självfallet vidhåller dessa

uppfattningar, ser därför med tillfredsställelse på

ett arbete som för närvarande pågår i Vägverket i

syfte att främja ett ökat cyklande. Arbetet, under

medverkan av bl.a. två av riksdagens ledamöter,

avses inom kort resultera i ett förslag till en

"cykelstrategi", som skall bli föremål för ett

omfattande remissförfarande med början i februari

1999. Sedan förfarandet avslutats är det meningen

att Vägverkets styrelse skall fatta beslut i frågan

senare under år 1999.

Med det anförda och i avvaktan på styrelsebeslutet

finner utskottet syftet med de båda motionsyrkandena

tillgodosett. Dessa bör därför kunna lämnas utan

någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

9.6 Vägmärken och vägskyltar

9.6.1 Vägmärken

I motion T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls

att flera orter i framför allt Tornedalen är

flerspråkiga (svenska, finska, samiska). I Finland,

där det finns en svenskspråkig minoritet, är man

mycket noga med att återspegla detta i skyltningen

vid vägarna men också allmänt i samhällsservicen,

säger motionärerna. Således borde också skyltningen

på vissa orter i Sverige anpassas till flera språk.

Enligt vad utskottet erfarit låter Vägverkets

Region Norr sätta upp vägmärken med ortsnamn på

finska och samiska i den utsträckning sådana orts-

namn anges i de kartor som Lantmäteriverket ansvarar

för. Syftet med motionsyrkandet synes sålunda

tillgodosett. Det bör därför kunna lämnas utan någon

riksdagens åtgärd och avstyrks med det sagda.

9.6.2 Vägskyltar

I motion T320 av Conny Öhman (s) framhålls att det

för många företagare, inte minst på landsbygden, är

mycket viktigt att kunder och leverantörer kan hitta

företaget. Företag såsom t.ex. gårdsbutiker,

rumsuthyrning med "bed and breakfast" samt

hantverkare har emellertid svårt att få tillstånd

att sätta upp vägskyltar om sin verksamhet.

Motionären vill ha en översyn av bestäm-melserna.

Motionerna N337 yrkande 19 av Lennart Daléus m.fl.

(c), T407 av Carl G Nilsson (m), T412 av Jan Backman

och Ingvar Eriksson (båda m) samt T414 av Åke

Sandström och Viviann Gerdin (båda c) har alla samma

huvudsakliga innebörd som den just refererade motion

T320 (s).

Som utskottet framhöll i sitt av riksdagen i mars

innevarande år godkända betänkande 1997/98:TU8

regleras frågor som gäller vägmärken och vägskyltar

för reklam o.d. i bl.a. vägmärkesförordningen

(1978:1001) och väglagen (1971:948). Som en allmän

princip för trafikanvisningar genom vägmärken enligt

vägmärkesförordningen, t.ex. lokaliseringsmärken för

vägvisning, gäller att vägmärkena skall tjäna

trafikanternas intressen. Näringsidkares intressen

kan tillgodoses genom de bestämmelser om skyltar för

reklam, propaganda eller liknande ändamål som

återfinns i väglagen och naturvårdslagen (1964:822).

Till grund för dessa bestämmelser ligger främst

hänsynen till trafiksäkerheten och landskapsbilden.

Inom Vägverket pågår en översyn av

vägmärkesförordningen. I samband med denna översyn,

vars resultat kommer att föreläggas regeringen inom

kort, undersöks också andra vägskyltningsfrågor,

såsom serviceskyltning, reklamskyltning och vad man

kallar "den brun-vita turistskyltningen". Avsikten

är bl.a. att tillåta vägskyltar för information om

näringsverksamhet o.d. i glesbygd och i

turistområden i större utsträckning än för

närvarande. Förslag härom kommer att redovisas för

Vägverkets ledning i början av nästa år.

Utskottet ser med tillfredsställelse på

inriktningen av Vägverkets arbete och förutsätter

att verket därvid söker säkerställa att ändrade

regler får en så enhetlig tillämpning som möjligt

och att näringslivets intressen beaktas. Med

hänvisning till det anförda finner utskottet syftet

med samtliga nu aktuella motionsyrkanden

tillgodosett. Dessa bör således inte föranleda någon

riksdagens åtgärd och avstyrks därför.

9.7 Vägnummer

I motion T214 av Agne Hansson (c) framhålls (yrkande

13) att den s.k. Dackeleden, dvs. vägen

Malmö-Hässleholm-Växjö-Virserum-Målilla-Hultsfred-Vimmerby-Linköping,

bör få ett gemensamt Europavägs-nummer. Vidare

framhålls (yrkande 12) att en Europavägsförbindelse,

med ett enhetligt Europavägsnummer, bör upprättas på

sträckan London-Göte-

borg-Jönköping-Västervik-Visby-Moskva.

Vägsträckan Malmö-Hässleholm-Växjö-Virserum-

Målilla-Hultsfred-Vim-merby-Linköping omfattar ett

flertal riksvägs- och länsvägsnummer. Inom

Regeringskansliet bereds för närvarande, enligt vad

utskottet erfarit, frågan om ett uppdrag för

Vägverket att förändra dels nuvarande indelning i

riksvägar och länsvägar, dels vägnumreringen med

utgångspunkt i den funktion som vägarna tilldelas i

vägplaneringen. Utskottet förutsätter att Vägverket

inom ramen för sitt uppdrag undersöker möjligheterna

att numrera den angivna sträckan mellan Malmö och

Linköping på ett enhetligare sätt än för närvarande.

Vägverket följer också frågor som gäller

Europavägsnumreringen. Den regleras i en

internationell överenskommelse som ingicks år 1975

inom ramen för samarbetet i FN:s ekonomiska

kommission för Europa (ECE). Nya eller ändrade

Europavägsnummer kan självfallet inte ensidigt

bestämmas av en eller några få parter i

överenskommelsen.

I avvaktan på resultatet av det

planerade uppdraget för Vägverket

är utskottet inte för sin del

berett att förorda någon riksdagens

åtgärd med anledning av yrkandena

12 och 13 i motion T214 (c). Dessa

yrkanden avstyrks följaktligen.

10 Banverket

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet två

regeringsförslag om Banverket. Det gäller yrkandena

6 och 7 enligt vilka riksdagen föreslås

dels godkänna en låneram om totalt 8 050 000 000 kr

för Banverket för investeringar i eldrifts- och

teleanläggningar, produktions- och telenätsutrust-

ning, rörelsekapital, finansiering av

omsättningstillgångar, tidigareläggningskostnader

som finansieras med bidrag från

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för statens andel

av kapitalkostnader för lån avseende vissa

investeringar i Stockholmsområdet enligt

överenskommelse år 1983 mellan Statens järnvägar,

Stockholms läns landsting och staten,

dels godkänna att anslaget A 4 Banverket:

Banhållning får belastas med kostnader för räntor

och amorteringar för upptagna lån i

Riksgäldskontoret.

Vidare behandlar utskottet följande motioner:

- T214 yrkande 8 av Agne Hansson (c),

- T221 yrkande 11 av Per-Richard Molén m.fl. (m),

- T223 yrkande 29 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T505 av Ulf Björklund (kd),

- T511 av Stefan Hagfeldt (m),

- T531 av Yvonne Ångström (fp).

10.1 Lån i Riksgäldskontoret

10.1.1 Regeringens förslag

Banverket har möjlighet att låna i Riksgäldskontoret

för att finansiera inve- steringar i eldrifts-

och teleanläggningar, de s.k. SL-investeringarna,

produktionsutrustning, rörelsekapital,

omsättningstillgångar samt

tidigareläggningskostnader som finansieras med

bidrag från AMS. Lånen återbetalas med anslagsmedel

i enlighet med anläggningarnas ekonomiska livslängd.

För år 1999 föreslår regeringen en låneram för dessa

ändamål på 8 050 miljoner kronor. Regeringen

föreslår vidare att anslaget A 4 Banverket:

Banhållning får belastas med kostnader för räntor

och amorteringar för upptagna lån i

Riksgäldskontoret.

10.1.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att i enlighet med riksdagens

tillkännagivande våren 1998 redovisas i

budgetpropositionen beräknat anslagsbehov för räntor

och amorteringar för Banverkets olika

lånefinansierade projekt (bet. 1997/98:TU10, rskr.

1997/98:266). Av regeringens redovisning framgår att

kostnaden för räntor, amorteringar m.m. under år

1999 beräknas uppgå till 895 miljoner kronor, vilket

motsvarar nära 30 % av de anslagsmedel som

regeringen beräknat för infrastrukturinvesteringar i

järnvägar. Under den följande tioårsperioden

beräknas denna kapitalkostnad öka med 75 % till

sammanlagt 1 570 miljoner kronor år 2008. Merparten

av den förutsedda ökningen av kapitalkostnaderna -

525 miljoner kronor - avser räntor och amorteringar

för Botniabanan.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner en

låneram om totalt 8 050 miljoner kronor för

Banverket för investeringar i eldrifts- och

teleanläggningar, produktions- och

telenätsutrusning, rörelsekapital, finansiering av

omsättningstillgångar, tidigareläggningskostnader

som finansieras med bidrag från

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för statens andel

av kapitalkostnader för lån avseende vissa

investeringar i Stockholmsområdet enligt

överenskommelse år 1983 mellan Statens järnvägar,

Stockholms läns landsting och staten. Utskottet har

inte heller några erinringar mot regeringens förslag

att anslaget A 4 Banverket: Banhållning får belastas

med kapitalkostnader för upptagna lån i

Riksgäldskontoret.

10.2 Banavgifter

Sedan år 1988 betalar företag som driver trafik på

statliga järnvägar som Banverket sköter banavgifter.

Avgifterna är uppdelade i en fast och en rörlig del

samt en trafikledningsavgift. Enligt riksdagens

beslut i juni 1998 om transportpolitik för en

hållbar utveckling införs ett nytt banavgiftssystem

år 1999.

10.2.1 Motionsförslag

I motion T221 avvisar Per-Richard Molén m.fl. (m)

det nya systemet för beräkning av banavgifter och

föreslår en återgång till tidigare principer för att

bestämma banavgifternas storlek. Därmed uppnås

enligt motionärerna en besparing på ca 690 miljoner

kronor.

10.2.2 Utskottets ställningstagande

Riksdagen har nyligen fattat beslut om

transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.

1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266).

För järnvägstrafiken innebar beslutet bl.a. ett nytt

banavgiftssystem. Utgångspunkten vid beräkningen av

banavgifterna var de samhällsekonomiska

marginalkostnaderna som tågtrafiken ger upphov till.

Det innebar att banavgifterna reducerades med två

tredjedelar till omkring 275 miljoner kronor.

Utskottet anser att ekonomiska styrmedel kan vara

verkningsfulla i arbetet med att uppnå ett

långsiktigt hållbart transportsystem. Utskottet

anser det därför viktigt att arbetet med att

åstadkomma en mer rättvisande prissättning av

trafiken och mer likvärdiga

konkurrensförutsättningar på transportmarknaden

fullföljs. Utskottet är därför inte berett att

återgå till tidigare principer för att beräkna

banavgifter. Av detta följer att utskottet avstyrker

motion T221 (m) yrkande 11.

10.3 Miljöanpassad tågtrafik

10.3.1 Motionsförslag

I motion T214 av Agne Hansson (c) framhålls att

användningen av fossila bränslen bör begränsas genom

minskad bränsleförbrukning och en övergång till mer

miljövänliga bränslen. För att målet om ett hållbart

samhälle skall nås är det viktigt att samtliga

myndigheter och aktörer prioriterar detta. Av den

anledningen bör Banverket initiera projekt som

eliminerar användning av miljöskadlig diesel i

tågtrafiken. Exempelvis kan den i dag dieseldrivna

Kustpilen drivas med rapsmetylester (RME).

Förutsättningarna för detta är goda då det i nära

anslutning till den aktuella tågtrafiken finns

anläggningar för framställande av RME-bränsle. Ett

mycket bra tillfälle finns därmed att visa hur

miljövänlig bränsleframställning och ett

miljövänligare transportsystem kan gå hand i hand

med en regionalpolitiskt riktig och viktig satsning.

10.3.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Banverket fr.o.m. år 1997

har ett sektorsansvar för hela järnvägssystemet.

Banverket skall därmed aktivt driva på och följa

utvecklingen inom järnvägssektorn, bistå regering

och riksdag i olika järnvägsfrågor och verka för

bl.a. ett miljöanpassat utnyttjande av järnvägarna.

Inom ramen för detta ansvar har Banverket utarbetat

en miljöpolicy. Miljöpolicyn anger att Banverket

skall bygga och förvalta statens spåranläggningar så

att de negativa miljöeffekterna minimeras. Däri

ingår att hushålla med energi, naturresurser och

råvaror. Vidare anges att Banverket har ett

övergripande ansvar för att järnvägssektorn klarar

miljökraven i lagar och förordningar samt även i

övrigt medverkar till att de övergripande

miljöpolitiska målen uppnås. Av miljöpolicyn framgår

även att miljöarbetet skall bedrivas systematiskt

och på ett sådant sätt att Banverket följer

principerna i miljöledningssystemet ISO 14001.

Utskottet vill vidare klargöra att ungefär 95 % av

järnvägens transportarbete utförs med eldrivna

fordon. Den spårbundna trafiken svarar för mindre än

1 % av transportsektorns samlade utsläpp. För att

bl.a. minska emissionerna från tågdriften sker en

övergång från användning av diesellok på

rangerbangårdarna till radiostyrda ellok.

Elektrifiering har vidare skett under senare år av

flera länsbanor och ytterligare banor utreds för en

eventuell elektrifiering. Det gäller bl.a. Blekinge

kustbana som trafikeras av den i motionen omnämnda

Kustpilen.

Utskottet vill även i sammanhanget erinra om att

Banverket år 1997 fick i uppdrag av regeringen att

kartlägga omfattningen av dieseldriven trafik som

sker på elektrifierade bandelar samt ge förslag om

hur denna trafik kan regleras. Banverket har i sin

redovisning av uppdraget angett att omfattningen av

den dieseldrivna trafiken minskar successivt bl.a.

genom elektrifieringen av Ystadbanan och de

norrländska kustbanorna. Banverket bedömde vidare

att möjligheterna att reglera denna trafik är

begränsade. Det är heller inte miljömässigt

motiverat att särskilt prioritera en reglering av

emissionerna från denna del av dieseltrafiken.

Enligt Banverket förefaller det lämpligare att söka

styra utvecklingen av all spårburen dieseltrafik mot

mer miljöanpassade fordon och bränslen.

Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att

Banverket på ett aktivt sätt verkar för ett

miljöanpassat utnyttjande av hela järnvägssystemet.

I detta ansvar ingår att överväga och pröva olika

åtgärder för att främja användningen av mer

miljövänliga fordon och bränslen. Utskottet vill

vidare erinra om att regeringens medelsberäkning för

Banverket inrymmer en resursförstärkning för att öka

Banverkets insatser rörande bl.a. miljöfrågor och

forskning och utveckling. Enligt utskottets mening

bör det dock inte ankomma på riksdagen att peka ut

någon speciell sorts bränslekvalitet som skall

prövas. Banverket tillsammans med andra berörda

organ bör rimligen vara bäst skickat att bedöma

frågor av denna karaktär.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

riksdagen inte bör ta något initiativ i frågan.

Utskottet avstyrker därför motion T214 (c) i nu

behandlad del. Syftet med motionsyrkandet förutsätts

dock till väsentlig del komma att bli tillgodosett.

10.4 Inlandsbanan

10.4.1 Motionsförslag

Ulf Björklund (kd) anger i motion T505 att sedan

kommunerna längs Inlandsbanan genom Inlandsbanan AB

(IBAB) tog över ansvaret för banan år 1992 har denna

utvecklats till en väl fungerande kommunikationslänk

mellan inlandets näringsliv och exportmarknaderna.

En rad banförbättringar har också gjorts till en

lägre kostnad än beräknat samtidigt som godstrafiken

har ökat med 150 %. Enligt motionären finns det

därför starka skäl för att skapa ett sammanhållet

järnvägssystem med "icke elektrifierade banor" i

Sveriges inland med IBAB som huvudman. Mot denna

bakgrund föreslås att en utredning tillsätts om att

överföra södra banavsnittet mellan Kristinehamn och

Mora samt alla tvärbanor till Inlandsbanan AB. För

att klara behovet av ökat banunderhåll på

Inlandsbanan samt en upprustning av bandelarna Sveg-

Brunflo och Arvidsjaur-Gällivare förordas att

ytterligare 9 miljoner kronor per år avsätts till

Inlandsbanan från Banverkets anslag.

I motionen påtalas vidare att det tioåriga avtalet

mellan staten och länstrafikhuvudmännen om

ersättningstrafik med buss utmed Inlandsbanan löper

ut år 2001. Innan dess finns det inga möjligheter

att bedriva reguljär persontrafik med tåg på

Inlandsbanan. Motionären anser därför det angeläget

att regeringen tillsammans med berörda parter i

inlandet tar ett gemensamt ansvar för

persontrafikfrågorna längs Inlandsbanestråket för

att hitta lämpliga och effektiva trafiklösning för

inlandets persontransporter efter år 2001.

För att bibehålla och vidareutveckla den positiva

utvecklingen av Inlandsbanans godstrafik framhåller

Johnny Gylling m.fl. (kd) i motion T223 att det

krävs ökade insatser för banunderhåll.

Kristdemokraterna föreslår därför att 65 miljoner

kronor avsätts för Inlandsbanan inom ramen för

Banverkets anslag.

I motion T531 av Yvonne Ångström (fp) framhålls att

enligt 1997 års riksdagsbeslut tilldelades

Inlandsbanan 50 miljoner kronor till banunderhåll,

trots att kostnaderna egentligen uppgick till 63

miljoner kronor. Därefter har den trafikerade

banlängden utökats med närmare 50 % på grund av att

godstrafiken återupptagits på bandelarna

Sveg-Brunflo, Hoting-Ulriksfors och

Dorotea-Vilhelmina. Motionären anser därför att ett

extra tillskott på ytterligare 7 miljoner kronor

krävs för Inlandsbanans fortsatta existens. Medlen

bör enligt motionen anvisas från anslaget A 6

Nationellt investeringsprogram för

infrastrukturutveckling.

10.4.2 Utskottets ställningstagande

Genom riksdagens beslut år 1997 har nya villkor

lagts fast för Inlandsbanan (prop. 1997/98:1

utg.omr. 22, bet. 1997/98:TU1, rskr. 1997/98:104).

Utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända

betänkande att Inlandsbanan fyller en viktig

funktion i det nationella godssystemet. Kommunerna

längs Inlandsbanan har, genom Inlandsbanan AB

(IBAB), också på ett förtjänstfullt sätt lyckats

utföra banunderhållet till en lägre kostnad än vad

som förutsågs när det statliga stödet infördes. IBAB

är dock beroende av fortsatt bidrag för att kunna

bedriva sin verksamhet. Utskottet ansåg mot denna

bakgrund att 50 miljoner kronor per år i statligt

bidrag möjliggjorde för IBAB att vidmakthålla banan

i ett tillfredsställande skick.

När det gäller en fortsatt upprustning av

Inlandsbanan redovisades i betänkandet en

kostnadsberäkning på ca 780 miljoner kronor för att

rusta upp sträckorna Sveg-Brunflo och

Arvidsjaur-Gällivare. Enligt utskottets bedömning

var efterfrågan på godstrafik på dessa sträckor inte

så stor att den för överblickbar tid kunde motivera

de mycket kostsamma infrastruktur-investeringar det

skulle bli fråga om. Utskottet konstaterade vidare

att det i första hand är en fråga för IBAB samt

berörda kommuner och trafikhuvudmän att ta ställning

till hur persontrafikförsörjningen skall vara ordnad

när de nuvarande avtalen löper ut år 2001.

Utskottet har inte ändrat uppfattning. Utskottet

vill vidare tillägga att regeringen i årets

budgetproposition beräknat en ökning av det statliga

bidraget till banhållningen på Inlandsbanan med 7

miljoner kronor till sammanlagt 56 miljoner kronor.

Medelsökningen har skett dels mot bakgrund av ökad

godstrafik på Inlandsbanan, dels intäktsbortfall på

grund av det nya systemet för beräkning av

banavgifter.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna T223 (kd) yrkande 29, T505 (kd) och T531

(fp).

10.5 Stängselreglering

10.5.1 Motionsförslag

I motion T511 framhåller Stefan Hagfeldt (m) att

införandet av snabba och tysta snabbtåg har ändrat

förutsättningarna för säkerheten kring järnvägsspår.

För att öka järnvägens säkerhet bör därför i ökad

utsträckning stängsel sättas upp utmed

järnvägslinjerna. Ett hinder är dock gällande regler

som innebär att kommunerna får stå för merparten av

stängselkostnaderna. I sammanhanget görs en

jämförelse med reglerna på vägområdet där

väghållaren står för stängselkostnaderna. Motionären

efterlyser mot denna bakgrund en översyn av

lagstiftningen kring stängselskydd. I detta arbete

bör prövas att ge Banverket betalningsansvaret för

stängselskyddet.

10.5.2 Utskottets ställningstagande

Enligt lagen (1945:119) om stängselskyldighet för

järnväg m.m. gäller olika regler för stängsel till

skydd för större hemdjur respektive stängsel till

skydd för allmänheten. I lagens 1 § anges att

innehavare av järnväg är "pliktig att hålla stängsel

utmed järnvägen till skydd för större hemdjur

(hästar och nötkreatur) under betesgång, såframt

kostnaden för stängsel icke är oskälig i förhållande

till nyttan därav för betesbruket". Beträffande

stängselskydd för allmänheten anges i lagen att

ansvaret för hållandet av stängsel utmed järnväg i

första hand är en kommunal angelägenhet. Kommunerna

har sålunda rätt att inom sitt område besluta om var

stängsel skall sättas upp och hur de skall utformas.

Kostnaderna för sådana stängsel skall enligt lagen

betalas till 90 % av kommunen och till 10 % av

järnvägsinnehavaren. För stations- och

bangårdsområden gäller dock att kostnaderna skall

delas lika. För att pröva frågor om uppsättning och

kostnadsfördelning finns en särskild statlig nämnd,

Stängselnämnden.

Utskottet noterar att regleringen av järnvägens

stängselskyldighet är tämligen gammal och delvis

avspeglar en annan samhällsstruktur och ett annat

trafiksystem än vad som i dag gäller. Utskottet vill

även erinra om att i samband med att riksdagen våren

1975 behandlade kostnadsansvaret för

järnvägsstängsel för allmänheten förutsattes att om

ändrade förhållanden skulle uppstå i framtiden, på

grund av den tekniska utvecklingen av järnvägens

drift som kräver utökad stängselskyldighet, borde

frågan om kostnadsfördelningen tas upp till förnyad

prövning (prop. 1975:67, bet. TU 1975:14, rskr.

1975: 196). I sammanhanget kan vidare nämnas att

Stängselnämnden som inrättades år 1976 ännu inte

enligt vad utskottet erfarit haft ett enda ärende

att avgöra.

Utskottet konstaterar att Banverket har ett

sektorsansvar för järnvägssy- stemet. Det

innebär bl.a. ett samlat ansvar för järnvägens

trafiksäkerhet. Mot denna bakgrund förutsätter

utskottet att frågan om stängselregleringens

framtida utformning behandlas av Banverket. Något

initiativ från riksdagens sida är därför inte

nödvändigt. Utskottet avstyrker således motion T511

(m).

11 Sjöfart

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet fem

regeringsförslag med anknytning till sjöfart. Det

gäller yrkandena 1 samt 8-11 enligt vilka

riksdagen föreslås

dels anta regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035)

med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter,

dels godkänna ekonomiska mål och investeringsplan

för Sjöfartsverket för perioden 1999-2001 i enlighet

med vad regeringen förordar,

dels bemyndiga regeringen att fastställa utdelning

och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet

med vad regeringen förordar,

dels bemyndiga regeringen att för år 1999 ge

Sjöfartsverket finansiella befogenheter i enlighet

med vad regeringen förordar,

dels godkänna vad regeringen anför om

Handelsflottans kultur- och fritidsråd.

Vidare behandlar utskottet följande motioner:

- T220 yrkandena 31 och 37 av Per-Richard Molén

m.fl. (m),

- T222 yrkande 13 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson

(fp),

- T223 yrkande 31 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T229 yrkande 3 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

- T230 yrkande 9 av Sven Bergström m.fl. (c),

- T602 av Sten Andersson (m),

- T607 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m),

- T613 av Elizabeth Nyström m.fl. (m),

- T615 yrkande 6 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

- T626 av Lilian Virgin (s),

- T628 yrkande 2 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva

Flyborg (fp).

11.1 Den svenska handelssjöfartens

internationella konkurrenskraft

11.1.1 Inledning

Riksdagen antog ett sjöfartspolitiskt beslut i

december 1996 (prop. 1996/97:1, utg.omr. 22, bet.

1996/97:TU1, rskr. 1996/97:115). Enligt detta skall

staten tillförsäkra den svenska handelsflottan

rimliga konkurrensvillkor och härigenom tillvarata

sjöfartens möjligheter att såsom en konkurrens-

kraftig exportnäring stärka betalningsbalansen.

Vidare skall enligt beslutet bidrag till den

svenskflaggade handelsflottan lämnas för

arbetsgivares kostnader för skatt och sociala

avgifter t.o.m. år 2001. Syftet med bidraget är att

stärka den internationella konkurrenskraften.

Utskottet har i det föregående, under

anslagsfrågorna, behandlat regeringens förslag om en

medelsanvisning på 405 miljoner kronor under

anslaget Bidrag till sjöfarten. Utskottet behandlar

i det följande ett antal motionsyrkanden om

främjande av den svenska handelssjöfartens

internationella konkurrenskraft som inte berör den

av regeringen föreslagna medelsanvisningen för nästa

budgetår. Som en bakgrund till dessa yrkanden

återger utskottet några av regeringens

sjöfartspolitiska uttalanden i fjolårets och årets

budgetpropositioner.

11.1.2 Budgetpropositionen för år 1998

I fjolårets budgetproposition konstaterade

regeringen att den svenska sjöfartsnäringens

omvärld hade förändrats efter riksdagens

sjöfartspolitiska beslut i december 1996. Sålunda

hade man inom EU beslutat om riktlinjer för

statsstöd till sjöfartsnäringen. Dessa innebar bl.a.

möjlighet att tillämpa nya förmånliga regler för

företagsbeskattningen. Sådana tillämpades också

redan i Norge och Holland. Båda dessa länder, men

även andra europeiska länder, hade också - genom

att acceptera s.k. internationella register - gett

rederierna möjligheter att anställa sjöfolk till

låga bemanningskostnader. De förändrade

konkurrensförutsättningarna hade medfört oro inom

den svenska rederinäringen och utflaggning.

Regeringen konstaterade också att en

principöverenskommelse hade träffats mellan

SEKO-Sjöfolk och Sveriges redareförening i syfte att

stärka den svenska sjöfartens konkurrenssituation.

Enligt principöverenskommelsen öppnades möjlighet

för svenska rederier att anställa sjöfolk från

rederier utanför EU för tillfällig anställning

enligt särskilda förutsättningar. För att nå

nödvändiga kostnadsbesparingar i de fallen krävdes -

framhöll regeringen - förändringar av

lagstiftningen, bl.a. på det sociala området.

Regeringen sade sig också ha för avsikt att se över

den berörda lagstiftningen med anledning av

parternas principöverenskommelse.

11.1.3 Budgetpropositionen för år 1999

I årets budgetproposition framhåller regeringen att

det behövs en kombination av statliga åtgärder och

åtgärder som sjöfartsnäringen själv vidtar för att

man skall kunna minska kostnadsgapet gentemot våra

närmaste konkurrentländer. De statliga åtgärderna

innebär, som nämnts vid behandlingen av

anslagsfrågorna, att bidraget till kostnader för de

sociala avgifterna höjs till 48 000 kr per

kalenderår och årsarbetskraft. Näringens egna

åtgärder skulle bestå i att sjöarbetsmarknadens

parter träffar avtal om löner och

anställningsvillkor för vissa grupper av tillfälligt

anställt sjöfolk.

Parterna har utvecklat den tanken - fortsätter

regeringen - i särskilda principöverenskommelser

och ramavtal, vilka innebär möjligheter att i

väsentlig grad minska bemanningskostnaderna. Dessa

möjligheter bör kunna utnyttjas, framhåller

regeringen. Möjligheterna att anställa sjömän

bosatta utanför EES för kortare tid, högst sex

månader, är det moment som är mest betydelsefullt

för bemanningskostnaderna.

Parterna har emellertid därvid förutsatt att

befrielse från inkomstskatt och sociala avgifter

skulle kunna medges liksom att i Sverige

obligatoriska krav på sociala trygghetsersättningar

skulle kunna ersättas med avtalsbundna sådana.

Regeringen säger sig ha granskat parternas förslag i

de två sistnämnda avseendena och betonar nu att

förslagen inte kan godtas. Efter att ha redovisat

skälen för den ståndpunkten säger sig regeringen ha

funnit att konkurrensförbättringen för den svenska

handelssjöfarten i huvudsak är densamma med

regeringens förslag om det nämnda bidraget på 48 000

kr som med parternas förslag. En förutsättning för

denna likvärdighet är dock att parterna utnyttjar

den möjlighet att träffa avtal om löner och vissa

anställningsvillkor som gällande lagstiftning

medger. Om sådan överenskommelse inte träffas

kommer regeringen att besluta att bidraget till

sociala avgifter skall återgå till 29 000 kr.

11.1.4 Motionsförslag

I motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

framhålls att Moderata sam-lingspartiet tidigare

föreslagit lösningar för att undvika fortsatt

stödberoende. De moderata förslagen har avvisats av

den socialdemokratiska regeringen som i stället

uppdrog åt de avtalsslutande parterna att finna en

framtida lös-ning. En sådan har också presenterats,

men något förslag från regeringens sida har inte

lämnats och utflaggningen av svenskt tonnage går nu

i allt snabbare takt.

Moderata samlingspartiet anser, fortsätter

motionärerna, att det framför-handlade avtalet

snarast måste träda i kraft och att regeringen

snarast måste återkomma till riksdagen med förslag

till erforderlig lagstiftning.

I motion T602 av Sten Andersson (m) framhålls att

Sverige även inom sjöfartsområdet måste acceptera

vad som gäller för andra branscher, nämligen att det

inte på sikt går att förbättra konkurrenssituationen

genom subventioner. Om ambitionen är att svensk

sjöfart även fortsättningsvis skall finnas kvar,

tvingas man anpassa sig till de konkurrensmetoder

som gäller för andra länder.

I motion T613 av Elizabeth Nyström m.fl. (m)

framhålls att regeringens ståndpunkter i årets

budgetproposition innebär en anmärkningsvärd

kovändning. Parternas överenskommelser negligeras

helt. I stället presenterar regeringen en

bidragsmodell som för det första inte är likvärdig

den lösning som parterna förordat och som också

regeringen tidigare förordat. Dessutom, vilket är än

mer anmärkningsvärt, tycks regeringens lösning inte

kunna genomföras. Det är därför hög tid att

regeringen nu genomför de förändringar som krävs för

att parternas avtal skall kunna tillämpas.

I motion T229 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag i vårpropositionen angående överföring av

medel från väganslagen till sjöfart. I takt med att

det europeiska vägnätet korkar igen alltmer, kan

sjöfarten väntas öka sina marknadsandelar av

godstrafiken, framhåller motionärerna. Även med

tanke på den väsentligt billigare infrastruktur som

trafiken på sjön kräver i jämförelse med andra

transportslag är Sveriges geografiska läge med sin

långa kust fördelaktigt i relation till de länder

som är hänvisade till ett vägnät för sina

transporter. Av säkerhets- och rättviseskäl har

riksdagen intresse av att inte ytterligare

utflaggning sker. Därför vill Vänsterpartiet anslå

ytterligare medel till sjöfarten.

I motion T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls

att det avtal som arbetats fram mellan

sjöarbetsmarknadens parter är värt all respekt.

Utflaggning av svenska fartyg kan förhindras genom

att staten nu inför den s.k. nettomodellen (slopat

krav på inbetalning av arbetsgivaravgifter för

tillfälligt anställda utanför EES). Regeringen bör

skyndsamt ge sådana signaler till den svenska

handelsflottan att en långsiktig sjöfartspolitik

kommer att genomföras så att utflaggningen av

svenska fartyg stoppas.

Även i motion T615 av Johnny Gylling m.fl. (kd)

framhålls att regeringen skyndsamt bör ta fram

erforderliga förslag till lagändringar i enlighet

med parternas överenskommelse samt ge den svenska

sjöfartsnäringen besked om hur man avser att gå

vidare.

Vår sammanfattande syn på sjöfartspolitiken är,

säger motionärerna

- att arbetet i EU måste fortsätta i riktning mot

konkurrensneutralitet samt gemensamma

avgiftsprinciper för de olika trafikslagen,

- att Sverige måste slå vakt om sin position som

sjöfartsnation och behålla den svenska

handelsflottan så långt som möjligt under svensk

flagg,

- att regeringen bör sträva efter långsiktiga

parlamentariska överens-kommelser om

sjöfartspolitiken samt en bred enighet på

sjöarbetsmarknaden om dess framtida inriktning,

- att regeringen skyndsamt bör initiera en

lagändring så att den s.k. nettomodellen införs som

princip för rederistödet.

I motion T230 av Sven Bergström m.fl. (c) framhålls

att sjöfartspolitiken behandlas minst sagt

anmärkningsvärt i budgetpropositionen. När det

gäller de sedan tidigare aviserade regeländringarna

för att kunna fullfölja parternas överenskommelse om

s.k. nettolöner för icke EES-medborgare förefaller

man nu göra en tvärvändning. Regeringen hotar

parterna med att bidraget på 48 000 kr per

anställd skall sänkas till 29 000 kr. Ett avtal

mellan Sveriges redareförening och berörda parter om

bemanningsanpassningar i svenska fartyg föreligger.

Erforderliga lagändringar måste genomföras snabbt,

understryker motionärerna. Riksdagen bör begära

förslag av regeringen till lagändring för

tillfälligt anställda.

I motion T222 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson

(båda fp) framhålls att parterna på

sjöarbetsmarknaden har kommit överens om nödvändiga

reformer men att de av regeringen utlovade

lagreformerna uteblivit, enligt regeringens

uppfattning på grund av det nya pensionssystemet.

Det är ett svepskäl, säger motionärerna, och visar

med all tydlighet att regeringen inte har någon

politik för sjöfartsnäringen. Förslag måste komma

omgående om inte hela den svenska sjöfartsnäringen

skall raderas ut.

I motion T628 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva

Flyborg (båda fp) framhålls att utflaggning av

fartyg inneburit att Sverige är på väg att förlora

en hel näring. Det kan inte accepteras, understryker

motionärerna, som också erinrar om att man inom EU

har antagit riktlinjer till stöd för sjöfarten.

Dessa kan leda till att ett land kan besluta om att

stödja sin sjöfart genom att avstå från sociala

avgifter och skatter som skulle utgått för de

ombordanställda och befria rederierna från

bolagsskatt. Sverige har ställt sig bakom EU:s

riktlinjer och således accepterat principen. Medan

andra länder valt att följa EU:s riktlinjer kräver

Sverige först in skatter och sociala avgifter för

att sedan i form av stöd återbetala skatten samt del

av de sociala avgifterna.

11.1.5 Utskottets ställningstagande

Regeringen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna,

Sveriges redareförening och fackförbundet SEKO har

den 16 november 1998 enats om hur det statliga

stödet till sjöfarten bör utformas. Enligt

uppgörelsen skall stödet bygga på den s.k.

bruttomodellen, som innebär full återbetalning av

skatt för de tillfälligt anställda och stöd till de

sociala avgifterna med 58 000 kr per årsarbetskraft

fr.o.m. år 1999 t.o.m. år 2001. Detta innebör en

ökning med 10 000 kr per årsarbetskraft i

förhållande till det förslag som presenterades i

budgetpropositionen.

Företrädare för regeringen, Sveriges redareförening

och SEKO framhåller i ett gemensamt uttalande att

uppgörelsen är positiv för svensk sjöfart. De

anställda ges löne- och anställningstrygghet

samtidigt som konkurrenskraften stärks. Därmed finns

förutsättningar för en fortsatt god utveckling av

svensk sjöfartsnäring.

Sjöarbetsmarknadens parter kommer nu att sluta

erforderliga avtal om tillfälligt anställd personal

under svensk flagg.

Riksdagen har uttalat att staten skall tillförsäkra

den svenska handelsflottan rimliga

konkurrensvillkor. Utskottet ser därför mycket

positivt på den uppgörelse som träffats och

instämmer i bedömningen att uppgörelsen skapar

förutsättningar för en god utveckling av svensk

sjöfartsnäring. Utskottet anser därför att riksdagen

bör ställa sig bakom överenskommelsen. Det innebär

sålunda att stödet till de sociala avgifterna utgår

med 58 000 kr per kalenderår och årsarbetskraft

fr.o.m. den 1 januari 1999 t.o.m. den 31 december

2001.

Enligt förordningen (1996:1559) om statligt bidrag

till svensk sjöfart skall ansökan om bidrag till

kostnader för socialavgifter ges in till

Rederinämnden efter utgången av det kalenderår som

ansökan avser, dock senast den 31 mars. En höjning

av bidraget till kostnader för socialavgifter till

58 000 kr per kalenderår kommer därför inte att

påverka anslaget för budgetåret 1999.

Kostnaderna för bidragshöjningen bör enligt

utskottets mening finansieras inom ramen för

utgiftsområde 22. Det bör ankomma på regeringen att

återkomma till riksdagen med en närmare redovisning

av kostnaderna för reformen och för hur dessa skall

finansieras. En utvärdering av stödet skall göras.

Utskottet ser positivt på detta.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med

motionsyrkandena till väsentlig del blir

tillgodosett. Något initiativ från riksdagens sida

med anledning av yrkandena är därför inte

erforderligt. Dessa avstyrks följaktligen.

11.2 Fartygsfonder m.m.

I motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförs om

sjöfartspolitiken. Yrkandet har behandlats i det

föregående i den del det innehåller krav på att

regeringen skall förelägga riksdagen lagförslag som

gör det möjligt att genomföra den s.k. nettomodell

som sjöarbetsmarknadens parter har enats om.

Yrkandet omfattar emellertid även en rad andra

sjöfartspolitiska frågor. Sålunda kräver

motionärerna t.ex. att fartygsfonderna återinförs,

att Lex Britannia upphävs, att svenska regler om

personalövergång vid fartygsförsäljningar ändras så

att de överensstämmer med EU:s regler samt att för

sjöfarten speciella bestämmelser om sjuklön,

arbetstid och semester anpassas till de generella

bestämmelserna på den svenska arbetsmarknaden.

Dessa och andra frågor som motionärerna nämner har

tidigare behandlats av riksdagen. Utskottet är inte

berett att förorda en omprövning av riksdagens

ställningstaganden i de berörda frågorna och

avstyrker motion T220 yrkande 31 i nu berörd del.

I sammanhanget förtjänar nämnas att Utredningen om

sjöfartens struktur- och kapitalsituation i sitt

nyligen framlagda slutbetänkande Svensk

sjöfartsnäring hot och möjligheter (SOU 1998:129)

bl.a. föreslår att frågan om att införa någon form

av fartygsfonder bör utredas.

11.3 Ekonomiska mål och investeringsplan

för Sjöfartsverket

11.3.1 Regeringens överväganden och förslag

Regeringen erinrar om att den i fjolårets

budgetproposition förordade att Sjöfartsverkets

soliditet på sikt skulle sänkas. Soliditeten är

fortfarande för hög, framhåller regeringen, och bör

på sikt understiga nuvarande nivå på 50 %. Det

långsiktiga målet för soliditeten bör uppgå till

lägst 30 %, i enlighet med de principer som

regeringen numera allmänt tillämpar för ägarkrav på

affärsdrivande verksamhet. Regeringen säger sig

därför ha för avsikt att besluta om en extra

inleverans från Sjöfartsverket under hösten 1998.

Räntabilitetsmålet bör i enlighet med verkets

förslag ligga fast på 7 % av eget kapital.

Regeringen framhåller vidare att den inte har någon

erinran mot Sjöfartsverkets förslag i fråga om

investeringsplanens nivå och inriktning. Nivån bör

enligt verket ligga på sammanlagt 337,6 miljoner

kronor under perioden 1999-2001. Investeringarna

inriktas till stor del på återanskaffningar.

Sålunda kommer t.ex. 18 lotsbåtar att återanskaffas

under treårsperioden till en kostnad av ca 140

miljoner kronor. Samtliga lotsbåtar förses med

avgaskatalysatorer. Investeringar i farleder och

utmärkning samt sjökartläggning omfattar totalbelopp

under treårsperioden på 34 respektive 42 miljoner

kronor.

11.3.2 Motionsförslag

I motion T607 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl

(båda m) fram-hålls att en sänkning av

Sjöfartsverkets soliditet inte enbart bör ske genom

att verket åläggs extra inleveranser av vinstmedel.

Ett sådant agerande skadar på sikt Sjöfartsverket

och därigenom handelssjöfarten, betonar

motionärerna. I sammanhanget erinrar motionärerna om

att handelssjöfarten avkrävs ett fullt

kostnadsansvar för den infrastruktur och de tjänster

som verket tillhandahåller. Motionärerna yrkar att

riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt

soliditet för Sjöfartsverket.

11.3.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet har för sin del ingen erinran mot vad

regeringen anför om det långsiktiga målet för

Sjöfartsverkets soliditet och om sin avsikt att

besluta om en extra inleverans av verkets

vinstmedel. Utskottet tillstyrker därför

regeringens förslag om ekonomiska mål för

Sjöfartsverket. Sjöfartsverkets investeringsplan för

perioden 1999-2001 är som nämnts till stor del

inriktad på återanskaffningar. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag om investeringsplanen. Motion

T607 (m) avstyrks.

11.4 Utdelning och skattemotsvarighet för

Sjöfartsverket

Regeringen säger sig dela Sjöfartsverkets

uppfattning att utdelningskravet bör vara en

tredjedel av vinsten, räknat som resultat efter

skattemotsvarighet. Utdelning och skattemotsvarighet

bör även fortsättningsvis slutligt fastställas av

regeringen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

riksdagen godkänner vad regeringen sålunda förordar.

11.5 Finansiella befogenheter för

Sjöfartsverket

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

om att den bör bemyndigas ge Sjöfartsverket

vissa finansiella befogenheter. Dessa

innebär att Sjöfarsverket under år 1999 får

ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret

inom en total ram på 110 miljoner kronor.

Kassamässigt överskott får Sjöfartsverket

placera i bank och på räntebärande konto i

Riksgäldskontoret.

11.6 Gotlandstillägget

11.6.1 Bakgrund

Genom det statliga transportstödet till

färjetrafiken på Gotland subventioneras både person-

och godstrafiken. Utöver detta stöd subventioneras

dessutom godstrafiken enligt ett särskilt system med

högstprisreglering och ett s.k. Gotlandstillägg.

Bakgrunden till detta system är att

transportförmedlingsföretagen tidigare tillämpade en

speciell taxa för Gotlandstrafiken. Taxan var

konstruerad på i princip samma sätt som taxorna för

övriga transporter på fastlandet. För att täcka

färje- och hamnavgifter samt av överfarten

föranledda merkostnader påfördes dock ett

sjötillägg.

Sjötillägget slopades år 1976 samtidigt som en

högsprisreglering infördes. Denna innebär att

transportförmedlingsföretagens taxor för

godstransporter till eller från Gotland skall

motsvara taxan för en transport av motsvarande längd

i landet i övrigt. För att kompensera

transportförmedlingsföretagen får dessa debitera ett

frakttillägg i all inrikes fjärrtrafik, det s.k.

Gotlandstillägget. Detta tillägg utgör innevarande

år 0,4 % av nettofraktsumman i varje enskilt

fraktavtal.

I proposition 1995/96:44 (bet. 1995/96:TU7, rskr.

1995/96:99) framhölls att högstprisregleringen och

Gotlandstillägget är ett otillfredsställande system

och att det på sikt borde avvecklas. Avvecklingen

föreslogs ske med 0,2 procentenheter per år - från

den dåvarande nivån på tillägget, som var 0,6

% - med start den 1 januari 1997. Riksdagen

beslutade i enlighet med regeringens förslag. Lagen

(1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor

för vissa lastbilstransporter skulle upphävas med

utgången av år 1998.

Sedan nivån på Gotlandstillägget sänkts till 0,4 %

med verkan från den 1 januari 1997 framhölls det i

budgetpropositionen för år 1998 att den fortsatta

avvecklingen av Gotlandstillägget borde anstå i

avvaktan på en långsiktig lösning av frågan om

lämplig form för stöd till godstranporter till och

från Gotland. Gotlandstillägget skulle därför vara

0 ,4 % även under år 1998.

11.6.2 Regeringens överväganden och förslag

I nu föreliggande proposition framhåller regeringen

att frågan behöver beredas ytterligare och att den

fortsatta avvecklingen av Gotlandstillägget bör

anstå i avvaktan på att regeringen återkommer i

budgetpropositionen för år 2000. Tillägget bör

således vara 0,4 % även under år 1999. Regeringen

föreslår därför att riksdagen antar ett i

propositionen framlagt förslag till lag om ändring i

lagen (1996:20) om upphävande av den nämnda lagen

med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter. Ändringen innebär att den

tidpunkt då lagen skall upphöra att gälla förskjuts

från utgången av år 1998 till utgången av år 1999.

11.6.3 Motionsförslag

I motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

framhåller motionärerna att de finner

Gotlandstillägget principiellt felaktigt. Det

innebär, säger motionärerna, att staten beviljar

privata aktörer en "beskattningsrätt". Varumottagare

i olika delar av Sverige reagerar också ofta mot att

deras fraktkostnad inkluderar ett Gotlandstillägg.

Det har också gång efter annan förts fram argument

för att Gotlandstillägget inte skapar önskvärd

konkurrensneutralitet fraktare emellan.

Motionärerna kan därför inte godta att avvecklingen

av tillägget skjuts upp ett helt år. Det

föreliggande analysmaterialet bör göra det möjligt

för regeringen att före den 1 juli nästa år till

riksdagen återkomma med ett konkret förslag till

avveckling av tillägget som tillgodoser Gotlands

behov av rationella, kostnadsneutrala transporter

till och från fastlandet.

I motion T226 av Lilian Virgin (s) utgår motionären

från riksdagens beslut om en successiv avveckling av

Gotlandstillägget och framhåller att den avveckling

som hittills skett medfört olägenheter i form av

försämrad lönsamhet för trädgårdsnäringen och vissa

andra delar av det gotländska näringslivet. Det är

av största vikt, säger motionären, att beslut om ett

transportstöd för Gotland inte dröjer och att stödet

utformas så att kostnaderna för frakterna inte skall

vara högre till och från Gotland än för motsvarande

sträcka på fastlandet.

11.6.4 Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig för sin del till regeringens

uppfattning att frågan om utformning av ett

transportstöd för Gotland bör bli föremål för

fortsatt beredning. I avvaktan på att regeringen

återkommer till frågan i budget-propositionen för år

2000 bör den fortsatta avvecklingen av

Gotlandstillägget anstå under hela år 1999.

Med det sagda tillstyrker utskottet att riksdagen

antar regeringens lagförslag. Motionerna T220 (m)

yrkande 37 och T226 (s) avstyrks.

11.7 Handelsflottans kultur- och fritidsråd

I propositionen erinras om att HKF har till uppgift

att tillhandahålla sjöfolk ett attraktivt fritids-

och kulturliv. Verksamheten finansieras genom en

avräkning på Sjöfartsverkets farledsavgifter samt av

egna avgiftsintäkter. Avräkningen på

farledsavgifterna för år 1998 är 20 miljoner kronor.

Regeringen framhåller att HKF har föreslagit att

18,5 miljoner kronor av verksamheten år 1999 skall

finansieras genom avräkning av farleds-avgifterna.

Eftersom HKF har medgivits en nettobudget i

momshänseende blir avräkningen för år 1999 mindre än

för närmast föregående år. HKF beräknar vidare att

de egna avgiftsintäkterna uppgår till 7,3 miljoner

kronor. Regeringen säger sig tillstyrka HKF:s

förslag till avräkning av farledsavgifter för rådets

kostnader.

Utskottet tillstyrker för sin del

att riksdagen godkänner vad

regeringen sålunda anför.

12 Luftfart

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens

förslag om luftfart m.m., nämligen yrkandena 12-15 i

regeringens hemställan.

Riksdagen bör enligt regeringen

dels godkänna ekonomiska mål och investeringsplan

för Luftfartsverket för perioden 1999-2001 i

enlighet med vad regeringen förordat,

dels bemyndiga regeringen att fastställa utdelning

och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i

enlighet med vad regeringen förordat,

dels bemyndiga regeringen att för år 1999 ge

Luftfartsverket finansiella befogenheter i enlighet

med vad regeringen förordat,

dels godkänna vad regeringen anfört om Statens

haverikommission.

Vidare behandlar utskottet följande motioner:

- T217 yrkandena 7-9 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp),

- T220 yrkandena 39-41, 43-44 av Per-Richard Molén

m.fl. (m),

- T222 yrkandena 3 och 12 av Kenth Skårvik m.fl.

(fp),

- T231 yrkande 12 av Berit Andnor m.fl. (s),

- T702 av Bertil Persson (m),

- T703 yrkande 2 av Stig Eriksson m.fl. (v),

- T707 av Kristina Zakrisson och Lennart

Klockare (s).

12.1 Luftfartsverkets ekonomiska mål,

investeringsplan och finansiella

befogenheter m.m.

12.1.1 Regeringens förslag

I avsnittet om ekonomiska mål och resurser för

Luftfartsverket anför regeringen att det långsiktiga

målet för soliditet bör ligga fast på 25 %. Också

räntabilitetsmålet bör ligga fast, dvs. på 8 % av

eget kapital. Likaså bör prisrestriktionen för

Luftfartsverkets trafikavgifter vara oförändrad,

vilket innebär att trafikavgifterna får öka med

högst 80 % av nettoprisindex fr.o.m. år 1993. Vad

gäller Luftfartsverkets investeringsplan säger sig

regeringen inte ha något att erinra mot planens nivå

eller inriktning, som i allt väsentligt innebär en

fortsättning enligt nu gällande treårsplan. För de

tre kommande åren innefattar planen investeringar om

sammanlagt 4,8 miljarder kronor, varav 1,7 miljarder

kronor för budgetåret 1999. Sistnämnda belopp

fördelar sig med 775 miljoner kronor på

investeringar vid Arlanda flygplats, med 200

miljoner kronor på övriga flygplatser och med 375

miljoner kronor på flygtrafiktjänst. Övriga

investeringar om 350 miljoner kronor inbegriper

anpassningsåtgärder med anledning av Sveriges

deltagande i Schengensamarbetet. Av det totalt

beräknade investeringsbeloppet för de kommande tre

åren beräknas drygt 2,6 miljarder, eller mer än

hälften, falla på Arlanda.

I avsnittet om finansiella befogenheter föreslås att

riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999

låta Luftfartsverket få rätt att ta upp lån inom en

total ram på 5,5 miljarder kronor. Vidare föreslås

bl.a. att Luftfartsverket får rätt att teckna

borgensförbindelser till förmån för dotterbolaget

LFV Holding AB inom en total ram på 60 miljoner

kronor samt placera kassamässigt överskott på

närmare angivet sätt. Kapitaltäckningsgarantin till

förmån för dotterdotterbolaget LFV Airport Center AB

föreslås förlängd till utgången av år 2003.

12.1.2 Motionsförslag

I motion T217 föreslår Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) att riksdagen avslår förslagen om ekonomiska

mål och investeringsplan för Luftfartsverket

(yrkande 7) samt finansiella befogenheter för

Luftfartsverket (yrkande 8). Målet för

Luftfartsverket bör enligt motionärerna vara att av

hälso- och miljöskäl hålla flygtrafiken på låga men

nödvändiga nivåer. Eftersom Sverige bör träda ut ur

EU bör någon anpassning till Schengensamarbetet inte

göras.

12.1.3 Utskottets ställningstagande

I motion T217 (mp) yrkas avslag på regeringens

förslag om ekonomiska mål, investeringsplan och

finansiella befogenheter för Luftfartsverket.

Utskottet tog ställning till ett liknande

motionsyrkande i samband med förra årets

budgetbehandling. Då konstaterade utskottet (bet.

1997/98:TU1) att det över-gripande målet för

Luftfartsverket innebär att verket skall anpassa sin

verksamhet i enlighet med marknadens krav och

utifrån de förutsättningar som statsmakterna anger

för luftfarten. Riksdag och regering tar på ett

övergripande plan ställning till verkets

investeringsplaner och prissättning, vad gäller

såväl prisnivåer som relatering till miljöpåverkan.

Detta innebar enligt utskottet att Luftfartsverket

inte borde åläggas att av t.ex. miljöskäl på eget

bevåg verka för en begränsning av flygtrafiken.

Flygets volymutveckling skulle bestämmas i annan

ordning. Utskottet står fast vid denna uppfattning

och är därmed inte berett att tillstyrka förslaget i

motion T217 (mp) om en begränsning av flygtrafiken

till "låga men nödvändiga nivåer". Vad gäller

uttalandet i samma motion om att Sverige inte bör

anpassa sina flygplatser till Schengensamarbetet

konstaterar utskottet att Sverige, sedan

anslutningsfördraget slutförhandlats och

undertecknats i december 1996, deltar fullt ut i

detta samarbete. Därmed måste Sverige, liksom övriga

Schengenstater, vidta de förberedelseåtgärder som

krävs, bl.a. genom att bygga om flygplatser. Med det

anförda avstyrker utskottet motion T217 (mp)

yrkandena 7 och 8 och tillstyrker vad regeringen har

förordat rörande ekonomiska mål och investeringsplan

samt finansiella befogenheter för Luftfartsverket.

12.2 Utdelning och skattemotsvarighet för

Luftfartsverket

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen

föreslår rörande utdelning och skattemotsvarighet

för Luftfartsverket.

12.3 Bromma flygplats och flygkapaciteten i

Stockholmsområdet m.m.

12.3.1 Motionsförslag

I några motioner aktualiseras frågan om Bromma

flygplats och flyg-kapaciteten i Stockholmsområdet.

I motion T217 anför Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

att flygkapaciteten i Stockholmsområdet - liksom i

hela Sverige - är fullt tillräcklig. Bromma

flygplats bör av hälso- och miljöskäl snabbav-

vecklas (yrkande 9). I motion T220 hävdar Per-

Richard Molén m.fl. (m) att en nedläggning av Bromma

skulle innebära kapitalförstöring och ett avbräck

för näringslivet. De korta avstånden till centrum

gör Bromma till ett bra alternativ för tjänste- och

affärsresor (yrkande 41). I samma motion framförs

uppfattningen att flygkapaciteten i

Stockholmsområdet bör utvecklas. En begränsning av

kapaciteten skulle få negativa konsekvenser för hela

det svenska inrikesflyget, menar motionärerna

(yrkande 43). Också i motion T702 av Bertil Persson

(m) uttalas stöd för fortsatt drift vid Bromma

flygplats.

I motion T707 uttalar Kristina Zakrisson och Lennart

Klockare (båda s) att Kiruna flygplats skulle

fungera väl som reservflygplats för den planerade

fraktflygplatsen i Luleå, om rullbanan förlängdes.

En sådan åtgärd skulle enligt motionärerna också

vara till gagn för rymd- och miljöforskningen.

Dessutom skulle turismen främjas.

12.3.2 Utskottets ställningstagande

Bromma flygplats och flygkapaciteten i

Stockholmsområdet

Utskottet konstaterar att frågorna om en förtida

avveckling av Bromma flygplats och flygkapaciteten i

Stockholmsområdet är nära förknippade med varandra.

Luftfartsverket utreder för närvarande på

regeringens uppdrag hur behovet av

flygplatskapacitet i Stockholmsregionen skall

tillgodoses på längre sikt. Uppdraget skall, enligt

vad utskottet inhämtat, slutredovisas i början av

år 1999. Utskottet anser att resultatet av

utredningsarbetet bör avvaktas. Utskottet vill i

sammanhanget också hänvisa till sitt uttalande våren

1998 med anledning av den transportpolitiska

propositionen (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10,

rskr. 1997/98:266). I nämnda betänkande (s. 103)

anförde utskottet bl.a. att ett ställningstagande

till frågan om fortsatt verksamhet vid Bromma

flygplats måste bygga på bl.a. två förutsättningar.

För det första måste Stockholm som landets huvudstad

tillförsäkras goda flygförbindelser. För det andra

måste Arlanda flygplats kunna fylla sin funktion som

nav i det svenska flygsystemet. Vidare uttalade

utskottet att en fortsatt positiv marknadsutveckling

inom luftfarten förutsatte att en tredje rullbana

tillkom inom en snar framtid och att en tillräcklig

flygplatskapacitet i Stockholmsregionen på sikt

säkerställdes.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker

utskottet motionerna T217 (mp) yrkande 9, T220 (m)

yrkandena 41 och 43 samt T702 (m).

Kiruna flygplats

Förslaget i motion T707 (s) om en förlängning av

rullbanan vid Kiruna flygplats anknyter till

planerna på en utbyggnad av Luleå-Kallax

flygstation till en stor godstrafikflygplats. I den

senare frågan har utskottet inhämtat att regeringen

i april 1998 tillsatte en utredningsman med uppdrag

att närmare utreda förutsättningarna för en

utbyggnad. En första redovisning av uppdraget

redovisades i augusti 1998. På grundval av denna

redovisning har regeringen (Närings- och

handelsdepartementet) den 22 oktober 1998 beslutat

bidra till finansieringen med 90 miljoner kronor.

Till utfästelsen har fogats ett antal villkor. Bl.a.

måste den fortsatta utredningen bekräfta att

totalkostnaden för utbyggnaden inte beräknas

överstiga 140 miljoner kronor. Vidare måste de andra

myndigheter som ställt i utsikt att delfinansiera

banförlängningen skriftligt bekräfta angivna belopp.

Utskottet har inte anledning att ifrågasätta

motionärernas uppfattning att en förlängning av

rullbanan vid Kiruna flygplats kan vara till stor

nytta för den rymd- och miljöforskning som bedrivs i

Kiruna. Utskottet är emellertid inte nu berett att

diskutera frågan om en reservflygplats till den

planerade godstrafikflygplatsen i Luleå. Det är

enligt utskottets bedömning rimligt att tänka sig

att den kapacitet som en utbyggnad av sistnämnda

flygplats tillskapar kommer att räcka för

överskådlig tid. Med hänvisning härtill avstyrks

motion T707 (s).

12.4 Vissa konkurrensfrågor m.m.

12.4.1 Motionsförslag

I två motioner aktualiseras frågan om statens

ägarengagemang i SAS. Enligt vad som uttalas i

motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) bör

staten inte vara delägare i ett flygbolag. Det finns

inga bärande skäl för att staten skall äga hälften

av aktierna i SAS Sverige AB. SAS bör i första hand

bli ett börsnoterat nordiskt företag med bred

ägarkrets. Efter diskussioner med systerbolagen i

Danmark och Norge bör samtliga aktier säljas ut

(yrkande 39). Också i motion T222 av Kenth Skårvik

m.fl. (fp) förordas en utförsäljning av den svenska

delen av SAS (yrkande 3).

I motion T220 föreslår Per-Richard Molén m.fl. (m)

utförsäljning av delar av Luftfartsverket. Sålunda

bör Arlanda och Landvetters flygplatser

privatiseras. Dessa flygplatser står inför stora

investeringar. En försäljning ger möjlighet att få

fram riskvilligt kapital. Genom en privatisering

skulle belastningen på statsbudgeten minska (yrkande

40). Vidare bör Luftfartsverkets bolag Swedavia AB,

LFV Airport Center AB samt LFV Handling AB

privatiseras, gemensamt eller vart för sig. Åtgärden

ses av motionärerna som ett naturligt led i

utvecklingen mot en renodling av Luftfartsverkets

verksamhet (yrkande 44).

Enligt vad Kenth Skårvik m.fl. (fp) uttalar i motion

T222 bör de kommunala flygplatserna inte drivas i

kommunal bolagsform. De bör antingen drivas i

förvaltningsform eller privatiseras (yrkande 12).

I två motioner aktualiseras problemet med höga

biljettpriser på olönsamma flyglinjer. Berit Andnor

m.fl. (s) anser i motion T231 att staten måste skapa

förutsättningar för en väl fungerande flygtrafik i

hela landet till rimliga kostnader. Motionärerna

menar att flygtrafikens avreglering har medfört

starkt stigande priser och försämrat utbud på vissa

linjer (yrkande 12). Avregleringens negativa

effekter framhålls också i motion T703 av Stig

Eriksson m.fl. (v). Som exempel nämns att

normalpriset för en flygbiljett mellan Gällivare och

Göteborg är ca 8 000 kr. Regeringen bör utreda

avregleringens konsekvenser och återkomma i ärendet

till riksdagen (yrkande 2).

12.4.2 Utskottets ställningstagande

Statens ägarengagemang i SAS Sverige AB

Frågan om statens ägarengagemang i SAS Sverige AB

behandlades senast av riksdagen våren 1998. Med

anledning av ett motionsyrkande erinrade utskottet

(bet. 1997/98:TU10, s. 114) om att riksdagen år 1997

bemyndigade regeringen att besluta om en minskning

av statens ägarandel i bolaget inom ramarna för en

gemensam skandinavisk politik för ägarengagemang i

SAS (prop. 1996/97:126, bet. 1996/97:TU9, rskr.

1996/97:232). Bemyndigandet begränsades till

förändringar innebärande en minskning av statens

röstetal till 35 %. Motivet var att detta röstetal

krävdes för att staten skulle kunna förhindra beslut

som kräver kvalificerad majoritet, bl.a. ändringar

av bolagsordningsbestämmelser om verksamhetsföremål.

Vidare angavs att denna nivå också låg i linje med

de allmänna riktlinjer för statens ägande i delägda

aktiebolag som riksdagen godkänt. Utskottet ansåg

att riksdagen borde stå fast vid 1997 års beslut.

Utskottet finner inte heller nu skäl att ändra

uppfattning i denna fråga. Följaktligen avstyrks

motionerna T220 (m) yrkande 39 och T222 (fp) yrkande

3.

Privatisering av vissa svenska flygplatser

När frågan om privatisering av vissa svenska

flygplatser aktualiserades i samband med

behandlingen av statsbudgeten för år 1998

konstaterade utskottet (bet. 1997/98:TU1 s. 99) att

Luftfartsverket driver 14 statliga flygplatser och

härutöver har hand om den civila trafiken på fem

militära flygplatser. Dessa sammanlagt 19

flygplatser drivs som ett sammanhållet system där

överskott som uppstår vid de stora flygplatserna, i

första hand Arlanda, får täcka underskotten vid

vissa mindre flygplatser. Enligt utskottets mening

fanns stora fördelar med ett sammanhållet

flygplatssystem. Att privatisera stora och

inkomstbringande flygplatser som Arlanda och

Landvetter vore, menade utskottet, att ytterligare

förvärra problemet med hur överskott och underskott

i flygplatsverksamhet skall balanseras. Utskottet

vidhåller denna uppfattning och avstyrker med

hänvisning härtill motion T220 (m) yrkande 40.

Avyttring av LFV Holding AB:s dotterbolag

I samband med förra årets budgetbehandling avstyrkte

utskottet (bet. 1997/98:TU1) en motion rörande

avyttring av LFV Holding AB:s dotterbolag LFV

Handling AB, LFV Airport Center AB och Swedavia AB,

med hänvisning bl.a. till att holdingbolagets

verksamhet gav ett positivt bidrag till LFV-

koncernens resultat. Med samma motivering avstyrktes

en motion som väcktes våren 1998 med anledning av

den transportpolitiska propositionen (prop.

1997/98:56, bet. 1997/98:TU10). Utskottet har inte

ändrat uppfattning i frågan.

I sammanhanget vill utskottet nämna att planerna på

ett nordiskt ägarsamarbete i fråga om ramp- och

expeditionstjänst, redovisade i förra årets

budgetproposition (utgiftsområde 22, s. 52), synes

gå mot ett förverk-ligande. Bakgrunden är att

Luftfartsverket i regleringsbrevet för år 1998 fick

regeringens bemyndigande att verka för ett breddat

ägarsamarbete i fråga om ramp- och

expeditionstjänst. Efter medgivande av regeringen

har därefter Luftfartsverket förvärvat 50 % av

aktierna i ett nybildat aktiebolag, Novia Holding

A/S. Den andra hälften har förvärvats av det danska

flygföretaget Maersk Air A/S. Nuvarande LFV Handling

AB kommer att under nytt namn, Novia Sweden AB, ingå

som dotterbolag till det nordiska holdingbolaget. På

motsvarande sätt kommer ett danskt handlingbolag att

bilda dotterbolag till Novia Holding A/S.

Ägarförändringen uppges inte innebära att nuvarande

LFV Handling AB:s verksamhet på Arlanda och

Landvetters flygplatser upphör. Enligt

Luftfartsverket pågår diskussioner om att också

Finland och Norge skall engageras i det nordiska

handlingsamarbetet. Utskottet för sin del ser

positivt på den nordiska samverkan inom ramp- och

expeditionstjänst som nu har inletts. Enligt

utskottets bedömning kan samarbetet förväntas stärka

Luftfartsverkets konkurrensförmåga på området.

Med det anförda avstyrks motion T220 (m) yrkande

44.

Associationsformen för kommunala flygplatser

Utskottet är inte berett att nu förorda att

kommunala flygplatser inte skall få drivas i form av

kommunala bolag. Därför anser utskottet att

riksdagen skall avslå motion T222 (fp) yrkande 12.

Olönsamma linjer

Med anledning av tidigare behandlade motionsyrkanden

om höga biljett-priser och begränsat trafikutbud på

vissa olönsamma linjer har utskottet konstaterat att

problemet finns på flera håll i landet, där

trafikunderlaget inte är tillräckligt för att

motivera inrättandet av direktlinjer eller stimulera

till konkurrens flygbolagen emellan. I samband med

det transportpolitiska beslutet våren 1998 (prop.

1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266)

godkände riksdagen av regeringen föreslagna

principer för att tillskapa en ny myndighetsfunktion

för rikstrafikfrågor. I budgetpropositionen föreslår

rege-ringen ett särskilt anslag för den nya

myndigheten Rikstrafiken. Till den nya myndighetens

huvuduppgifter hör att utreda behovet och genomföra

upphandling av interregional kollektivtrafik. I den

transportpolitiska propositionen bedömde regeringen

att upphandlingen totalt borde uppgå till 875

miljoner kronor. Utskottet förutsätter att

Rikstrafiken också kommer att analysera behovet av

upphandling av olönsam flygtrafik. I övrigt vill

utskottet peka på att det nya system för stöd till

kommunala flygplatser som regeringen föreslår i

årets budgetproposition och som utskottet ställer

sig bakom torde innebära väsentligt ökade

förutsättningar för en bättre fungerande flygtrafik

på de mindre flygplatserna. Med det anförda avstyrks

motionerna T231 (s) yrkande 12 och T703 (v) yrkande

2.

12.5 Statens haverikommission

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anför

om Statens haveri-kommission.

13 Post- och telekommunikation samt

informations-teknik

Regeringen erinrar om riksdagens uttalande om vikten

av en årlig avrapportering från regeringen om

utvecklingen på IT-området i syfte att stärka den

parlamentariska förankringen. Den andra årliga

skrivelsen med sådan rapportering överlämnades till

riksdagen i september 1998 (skr. 1998/99:2).

Dessförinnan, i juli 1998, överlämnade regeringen

skrivelsen Elektronisk handel (skr. 1997/98:190)

till riksdagen. Syftet med skrivelsen är att ge en

sammanhållen översikt över de olika frågor som

berörs av utvecklingen av elektronisk handel och att

redogöra för regeringens inställning.

Båda dessa skrivelser kommer att behandlas av

utskottet under våren 1999. Regeringen aviserar

dessutom att riksdagen kommer att få sig förelagd, i

slutet av innevarande år, en lägesrapport om

datoromställningen inför millennieskiftet och,

under år 1999, ett förslag till en samlad IT-

säkerhetsstrategi.

Under den allmänna motionstiden i år har väckts ett

flertal motionsyrkanden om post-, tele- och IT-

frågor. Alla dessa yrkanden kommer att behandlas av

utskottet under våren 1999.

Vad utskottet nu har att ta ställning till är ett

förslag av regeringen om bemyndigande för regeringen

att, för ändamål som omfattas av ramanslaget C 2

Upphandling av samhällsåtaganden, under år 1999

ikläda staten ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter om högst

200 miljoner kronor efter år 1999.

Anslaget används till att trygga funktionshindrades

behov av effektiva telekommunikationer och

posttjänster genom upphandling. Det föreslagna be-

myndigandet syftar till att möjliggöra den ökade

kostnadseffektivitet som en upphandling omfattande

flera budgetår kan innebära. Bemyndigandet innebär

inte att anslaget får överskridas.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag.

14 Statens järnvägar,

kollektivtrafik och samhälls-köpta

tjänster m.m.

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet fyra

regeringsförslag om SJ och samhällsköpta tjänster.

Det gäller yrkandena 17-20 enligt vilka riksdagen

föreslås

dels godkänna ekonomiska mål och investeringsplan

för Statens järnvägar för perioden 1999-2001 i

enlighet med vad regeringen i propositionen anför,

dels bemyndiga regeringen att för år 1999 ge

Statens järnvägar finansiella befogenheter i

enlighet med vad regeringen i propositionen anför,

dels bemyndiga regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional

persontrafik på järnväg m.m., under år 1999

upphandla interregional persontrafik på järnväg m.m.

som innebär utgifter om högst 404 000 000 kr under

år 2000,

dels bemyndiga regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional

persontrafik på järnväg m.m., under år 1999

upphandla flygtrafik på sträckan Umeå-Östersund som

innebär utgifter om högst 5 000 000 kr under år

2000.

Vidare behandlar utskottet följande motioner:

· T203 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s),

·

· T205 av Barbro Johansson och Mikael Johansson

(mp),

·

· T217 yrkande 13 av Marianne Samuelsson m.fl (mp),

·

· T223 yrkandena 42-43 av Johnny Gylling m.fl.

(kd),

·

· T230 yrkandena 6 och 8 av Sven Bergström m.fl.

(c),

·

· T231 yrkande 13 av Berit Andnor m.fl. (s),

·

· T521 av Susanne Eberstein (s),

·

· T527 yrkande 2 av Sven Bergström m.fl. (c, s, m,

v, kd, mp),

·

· T542 i denna del av Rune Berglund och Berit

Andnor (s),

·

· T545 av Hans Andersson m.fl. (v),

·

· T705 av Agne Hansson och Lena Ek (c),

·

· T706 av Carin Lundberg m.fl. (s).

·

14.1 Statens järnvägar

14.1.1 Regeringens förslag

Ekonomisk utveckling

Av propositionen framgår att SJ inte nådde sina

ekonomiska mål under år 1997. Soliditeten blev 10,6

% (mål 30 %) medan räntabiliteten på eget kapital

blev negativ med minus 19,4 % (mål 7 %). Resultatet

efter finansnetto blev för koncernen minus 641 (224)

miljoner kronor. Rensat från engångsposter

förbättrades emellertid resultatet med knappt 500

miljoner kronor jämfört med året innan.

Persontrafikens totala volym mätt i personkilometer

ökade med 1 % jämfört med år 1996.

Godstransportvolymerna mätt i nettotonkilometer

ökade med drygt 1 % jämfört med år 1996.

Verksamhetsinriktning

Regeringen anger att SJ:s uppdrag är att bedriva en

effektiv järnvägstrafik på affärsmässiga villkor. SJ

skall ha en stark och sund ekonomi samt fortsätta

utvecklas som ett effektivt och konkurrenskraftigt

transportföretag med järnvägstrafik som

huvudverksamhet. Övrig verksamhet som inte stödjer

kärnverksamheten skall på sikt avvecklas.

Trafikavtal som inte har förutsättningar att

utvecklas till lönsam trafik skall offereras till

staten för upphandling. Arbetet med att renodla SJ:s

roll som järnvägsoperatör i enlighet med 1998 års

transportpolitiska beslut (prop. 1997/98:56, bet.

1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) fortsätter.

Regeringen anser att SJ, som ett effektivt

transportföretag, har en viktig roll till följd av

de förändringar som på sikt sker inom Europa och med

den nya Öresundsförbindelsen. Regeringen stöder

kommissionens förslag om att reformera

järnvägssektorn i Europa, vilket bl.a. förutsätter

att järnvägsföretagen skall ha en långsiktigt

hållbar ekonomisk ställning.

Ekonomiska mål och resurser

Regeringen anser att det är viktigt att SJ har en

ekonomisk styrka som gör det möjligt att klara de

påfrestningar som den ökande konkurrensen och en

fortsatt prispress medför. SJ skall nå en sådan

lönsamhetsnivå att SJ kan utvecklas och möta en

föränderlig omvärld av egen kraft. Samtidigt är det

ett faktum att SJ:s ekonomiska situation avviker

stort från de uppsatta ekonomiska målen. Eftersom

tillväxten är låg innebär detta att ansträngningarna

på kort sikt till största del handlar om att

effektivisera resursanvändningen.

Regeringen erinrar vidare om att SJ är ålagd att

självfinansiera sin verksamhet. Det innebär att

finansiering av investeringar skall ske utan

tillskott från ägarna. Beräkningar visar att det

egna kapitalet måste öka med ca 3 500 miljoner

kronor för att en soliditet på 30 % skall nås. Ett

soliditetsmål på 30 % för den treåriga

planeringsperioden skulle därmed betyda krav på ett

årligt resultat på ca 1 200 miljoner kronor. Detta

skall jämföras med att SJ för innevarande år

beräknar nå ett nollresultat samt att SJ, under

planeringsperioden åren 1999-2001, bedömer att ett

resultat kan nås på 250-300 miljoner kronor per år.

Enligt regeringen är det mot denna bakgrund

uppenbart att SJ under den förestående

planeringsperioden inte kommer att nå

soliditetsmålet på 30 %. Samtidigt är ett

soliditetsmål på 30 % en rimlig nivå för SJ:s

verksamhet. Regeringen vidhåller därför att den

långsiktiga inriktningen bör vara en soliditet på 30

% och bedömer att målet kan uppnås genom en

soliditetsökning med i genomsnitt två procentenheter

per år. Vad beträffar målet för räntabiliteten på 7

% kommer detta mål enligt SJ att uppnås. Detta skall

ses mot bakgrund av att det kapital som ålagts viss

förräntning nu är så pass litet.

Regeringen understryker vidare vikten av att det

pågående åtgärds-programmet efterföljs av

ytterligare resultatförbättrande åtgärder. I ett

långsiktigt perspektiv är det emellertid inte

hållbart att endast arbeta med kostnadssidan utan

även SJ:s intäktssida måste bidra till en förbättrad

ekonomisk situation för SJ. Regeringen anser att SJ

även fortsättningsvis bör få disponera överskott i

sin verksamhet utan att inleverera avkastning på det

egna kapitalet.

Finansiella befogenheter

Sedan 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ haft

särskilda befogenheter i en rad finansiella frågor

som t.ex. försäljning av fast egendom. Syftet har

varit att underlätta omstruktureringar i

verksamheten och att den skall drivas under så

bolagsliknande förhållanden som möjligt inom ramen

för affärsverksformen. Det har bl.a. inneburit att

koncernens investeringar finansieras huvudsakligen

med leasing. Betalningsåtagandet för samtliga

finansiella leasingkontrakt uppgick år 1997 till 6

743 miljoner kronor. Lånen uppgick år 1997 till 1

780 miljoner kronor i SJ-koncernen. SJ har under år

1998 en total låneram på 9,2 miljarder kronor, i

vilken leasing ingår.

Regeringen anser att gällande beslutsordning och

befogenheter i huvudsak bör ligga fast under

perioden 1999-2001. Mot denna bakgrund föreslås att

riksdagen bemyndigar regeringen att ge SJ följande

finansiella befogenheter för år 1999:

- godkänna aktieöverföringar mellan SJ och

AB Swedcarrier,

-

- godkänna avtal som SJ träffar om

försäljning av fast egendom och aktier inom en

ram på 3,1 miljarder kronor med avyttringar fr.o.m.

år 1994 intagna i ramen,

-

- fastställa beloppsgräns för försäljning

av fast egendom och aktier från SJ,

-

- låta SJ förvärva, förvalta och avyttra

aktier inom ramen för den beslutade

koncernstrategin,

-

- låta SJ besluta om organisationsfrågor

vad gäller avyttringar av verksamhetsgrenar som

inte bidrar till att stärka och stödja

järnvägsverksamheten,

-

- låta SJ använda den typ av

finansieringsform (lån, leasing etc.) som ger den

lägsta kostnaden för SJ sett över investeringens

ekonomiska livslängd,

-

- tillföra SJ utdelning från AB

Swedcarrier.

-

Regeringen föreslår vidare att riksdagen bemyndigar

regeringen att under år 1999 låta SJ få rätt att:

· ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom

en total ram på 9,2 miljarder kronor,

·

· teckna borgensförbindelser till förmån för bolag

inom SJ-koncernen inom en total ram på 1,9

miljarder kronor,

·

· placera kassamässigt överskott hos

Riksgäldskontoret och på marknaden.

·

14.1.2 Motionsförslag

Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T223

att SJ:s ekonomiska problem gör det nödvändigt att

det förändringsarbete som nu inletts för att

rationalisera SJ får full genomslagskraft. För att

SJ skall utvecklas positivt krävs att staten som

ägare upprätthåller omvandlingstrycket på SJ bl.a.

genom långtgående avkastningskrav.

14.1.3 Utskottets ställningstagande

SJ:s ekonomiska mål och investeringsplan

Under den senaste tioårsperioden har SJ genomfört

ett omfattande förändringsarbete. SJ har därmed

utvecklats i riktning mot ett modernt, effektivt och

kundinriktat transportföretag. De stora förändringar

som gjorts inom den svenska järnvägen har rönt stor

uppmärksamhet utomlands. SJ upplevs i dag vara ett

modernt företag och har på många områden blivit ett

föredöme för andra järnvägar. Enligt

effektivitetsmåttet transportarbete per anställd är

t.ex. SJ mer än dubbelt så effektivt som

genomsnittet av Europas nationella järnvägar och 50

% bättre än den näst effektivaste.

Trots omfattande moderniseringar,

rationaliseringar och effektiviseringar har dock SJ

fortfarande allvarliga ekonomiska problem. Det

ekonomiska mål som angetts av riksdagen har inte

uppnåtts. Det redovisade resultatet för SJ-koncernen

har dessutom tidigare i stor utsträckning skapats

genom utdelningar och engångsintäkter från

försäljning av dotterbolag. Vidare gäller att

järnvägens marknadsandel för såväl person- som

godstransporter har minskat.

Utskottet anser att väl fungerande

järnvägstransporter är en viktig förutsättning för

att tillgodose näringslivets behov av långväga

transporter och för att bygga upp en effektiv och

konkurrenskraftig kollektivtrafik. Det är därför

viktigt att det kan erbjudas en högkvalitativ och

miljöanpassad järnvägstrafik på de marknader där

järnvägen har utvecklingsmöjligheter. Det betyder

att SJ måste ha möjligheter att möta framtidens

transportmarknad som ett offensivt och

konkurrenskraftigt företag.

Genom 1998 års transportpolitiska beslut har

järnvägstrafiken givits förbättrade

utvecklingsmöjligheter. Ett nytt banavgiftssystem

införs fr.o.m. år 1999 som ger en kostnadssänkning

för järnvägstrafiken med omkring 700 miljoner

kronor. Vidare övertar Banverket ansvaret för delar

av det bannät i form av anslutande spår till

terminaler, hamnar och industrier som SJ i dag

förvaltar. Genom bildandet av

Godstransportdelegationen och Rikstrafiken ges också

ökade förutsättningar för att skapa en

samhällsekonomisk effektiv och långsiktigt hållbar

transportförsörjning för medborgarna och

näringslivet där järnvägens utvecklingsmöjligheter

kan tas till vara.

Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens

bedömning att SJ:s ekonomi måste konsolideras.

Utskottet vill också för egen del understryka vikten

av att ytterligare ansträngningar görs så att en

positiv utveckling kan ske på intäktssidan genom en

ökad järnvägstrafik.

Med hänvisning till det anförda har utskottet inga

erinringar mot regeringens förslag till ekonomiska

mål och investeringsplan för perioden 1999-2001. Det

innebär att SJ:s mål även fortsättningsvis skall

vara att bedriva en effektiv och miljövänlig

järnvägstrafik på affärsmässiga villkor. Vidare

gäller som koncernstrategi att en koncentration

skall ske till kärn-verksamheten, dvs. till att

utveckla järnvägstrafiken. SJ-koncernen skall ha en

sund finansiell ställning med balans mellan

rörelserisken och den finansiella risken. Som mål

bör gälla att resultatet efter skattemotsvarighet

skall uppgå till 7 % av eget kapital och att den

långsiktiga inriktningen är en soliditet på lägst 30

%. Som regeringen framhåller bör soliditeten öka med

i genomsitt minst två procentenheter per år.

Utskottet efterlyste i samband med behandlingen av

1998 års budgetproposition en bedömning av åtgärder

som är nödvändiga för att stabilisera SJ. Med hänsyn

till den ekonomiska situation som SJ för närvarande

befinner sig i vill utskottet understryka vikten av

att en omsorgsfull uppföljning sker av den fortsatta

utvecklingen på järnvägsområdet och att regeringen

redovisar för riksdagen hur den anser att

järnvägstrafiken kan vidareutvecklas.

Utskottet övergår därefter till motion T223 av

Johnny Gylling m.fl. (kd) om att staten som ägare

bör upprätthålla omvandlingstrycket på SJ genom

bl.a. långtgående avkastningskrav. Utskottet bedömer

att regeringens förslag till ekonomiska mål för SJ

skapar sådana ekonomiska drivkrafter att det

nödvändiga fortsatta arbetet med att förbättra

resultatet får tillräcklig genomslagskraft. Det

betyder att syftet med det aktuella motionsyrkandet

får anses vara tillgodosett. Något initiativ från

riksdagen är därför inte erforderligt. Utskottet

avstyrker följaktligen motion T223 (kd) yrkande 43.

Finansiella befogenheter

Utskottet konstaterar att SJ inom ramen för en

utvecklad affärsverksform har fått ett klart

ekonomiskt ansvar och en betydande grad av

handlingsfrihet i såväl ekonomiska som

organisatoriska frågor. Enligt utskottets mening är

det betydelsefullt att SJ ges sådana finansiella

befogenheter även fortsättningsvis. Regeringens

förslag innebär att SJ:s finansiella befogenheter i

huvudsak kvarstår oförändrade. Utskottet har därför

inga erinringar mot regeringens förslag.

14.2 Upphandling av järnvägstrafik m.m.

14.2.1 Regeringens förslag

Regeringen redovisar i budgetpropositionen att

staten för trafikåret 1999 har upphandlat

järnvägstrafik av SJ på tretton trafikrelationer.

Trafiken är av samma omfattning som för år 1998 med

undantag för sträckan Karlstad-Göteborg som

tillkommit.

Upphandlad tågtrafik för år 1999

· Nattågen mellan Stockholm och övre Norrland inkl.

Malmbanan

·

· Nattåg mellan Göteborg och övre Norrland under

perioder med hög efterfrågan

·

· Östersund-Storlien

·

· Sundsvall-Östersund

·

· Västerås-Katrineholm

·

· Mjölby-Örebro

·

· Borlänge-Mora

·

· Gävle-Avesta-Krylbo-Hallsberg

·

· Gävle-Borlänge-Hallsberg

·

· Uddevalla-Herrljunga-Borås

·

· Nässjö-Falköping-Skövde

·

· Kalmar/Karlskrona-Alvesta-Göteborg

·

· Karlstad-Göteborg

·

Av propositionen framgår att det inför trafikåret

år 2000 blir aktuellt med en helt ny upphandling för

samtliga linjer som i dag upphandlas samt för

tågtrafiken på Västkustbanan. Regeringen anger dock

att det för närvarande är svårt att mer säkert ange

anslagsbehovet för den upphandling som skall ske år

1999 och som avser trafiken år 2000. Det

sammanhänger bl.a. med övergången till ett nytt

upphandlingssystem i enligt med 1998 års

transportpolitiska beslut. I det uppdrag som lämnats

för att utreda verksamhetsmål, preciserade

arbetsuppgifter och organisation för den av

riksdagen beslutade myndigheten Rikstrafiken ingår

att utveckla och föreslå nya riktlinjer för

upphandlingen av trafik, vilket kan komma att

påverka bedömningen av vilken omfattning

upphandlingen bör ha.

Vidare gäller att den från den 1 januari 1999

avskaffade skadeprövningen gentemot den

interregionala järnvägstrafiken vid

tillståndsgivning för linjetrafik med buss och

kommande förändring av fordonsskatten för bussar kan

komma att påverka omfattningen av upphandlingen. Då

effekten av dessa förändringar för närvarande inte

kan beräknas med tillräcklig noggrannhet bör enligt

regeringen kostnadsramen för år 2000 räknas upp

schablonmässigt inklusive tillägg för

förvaltningskostnader.

Regeringen föreslår mot den bakgrunden att

riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1999

upphandla interregional persontrafik på järnväg m.m.

som innebär utgifter om högst 404 miljoner kronor

under år 2000.

14.2.2 Motionsförslag

Tågförbindelserna mellan Stockholm och Östersund på

norra stambanan via Ljusdal och Bollnäs behandlas i

tre motioner.

Sven Bergström m.fl. (c, s, m, v, kd, mp)

konstaterar i motion T527 att snabbtågssatsningen på

Ostkustbanan har kommit en bra bit på väg och ser ut

att bli en stor framgång. När projektet är fullföljt

inom något år förkortas restiderna avsevärt och

tåget kan ännu mer framgångsrikt konkurrera med

andra färdsätt. Ett allvarligt bekymmer är dock att

SJ:s intresse av att köra snabbtåg på norra

stambanan nu förefaller mycket svalt, trots att man

i tidigare yttranden till Banverket starkt

understrukit vikten av snabbtågsanpassning av

stambanan över Bollnäs och Ljusdal. För att skingra

den osäkerhet som skapats för företag, kommuner och

enskilda längs banan är det enligt motionärerna

mycket angeläget att ett entydigt besked kan ges om

att tidigare riksdagsbeslut och planer gäller om att

banan kommer att trafikeras med snabbtåg via Bollnäs

och Ljusdal.

Sven Bergström m.fl. (c) anger i motion T230

yrkande 6, att om de kraftfulla investeringarna i

järnvägsnätet skall få avsedd effekt och stärka

järnvägens konkurrenskraft krävs att

snabbtågsplaneringen fullföljs som tidigare

planerats. Det innebär bl.a. att stambanan i södra

Norrlands inland på relationen Stockholm-Östersund

bör trafikeras med snabbtåg.

Rune Berglund och Berit Andnor (båda s) framhåller

i motion T542 att väl fungerande, snabba och bekväma

kommunikationer är en förutsättning för regional

utveckling. För Gävleborgs och Jämtlands län är det

avgörande för en positiv utveckling att det finns

goda transportmöjligheter både vad gäller gods och

persontransporter genom Atlantbanan. Mot denna

bakgrund efterlyses ett klargörande om att norra

stambanan kommer att trafikeras med snabbtåg enligt

tidigare planer.

Susanne Eberstein m.fl. (s) anger i motion T521 att

tågtrafiken på Mittlinjen, dvs. järnvägslinjen

mellan Östersund och Sundsvall, har stor betydelse

såväl för regional pendling som för interregionala

resor. Tågen har 70 % genomsnittsbeläggning, vilket

är mycket högt. I högtrafik är tågen fullsatta.

Sedan Mitthögskolan inrättades har resorna ökat

markant. Tågförbindelsen har därför stor betydelse

för högskolans utveckling. För att trafiken skall

överleva och utvecklas har trafiken hittills

upphandlats av staten. Motionärerna understryker mot

denna bakgrund vikten av att tågtrafiken på

Mittlinjen även fortsättningsvis upphandlas av

staten.

I motion T217 framhåller Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) att de grundläggande principerna för statens

trafikupphandling bör förändras. Enligt motionen

bidrar upphandlingen av interregional järnvägstrafik

till att hålla Sverige levande och skapar

förutsättningar för miljövänligare

persontransporter. Till skillnad från i dag bör dock

inte bara regionalpolitiskt viktig tågtrafik

upphandlas utan även tågtrafik som är miljöpolitiskt

angelägen. Det betyder att upphandling även bör

göras av företagsekonomiskt olönsamma trafiksträckor

som har ett högt samhällsekonomiskt värde, inräknat

miljövinster. Nivån på upphandlingen bör bestämmas

varje år i samband med statsbudgetarbetet och stå i

proportion till behov och statsfinansiellt utrymme.

Resurserna till Rikstrafikens upphandling av

interregional persontrafik bör förstärkas för år

2000 och 2001 med 164 respektive 179 miljoner

kronor. Om en sådan höjning genomförs blir det

möjligt att behålla strategiska trafiksträckor för

arbetspendling, nattågstrafik m.m.

14.2.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med anledning av de motioner som

efterlyser ett klarläggande om tågtrafiken mellan

Stockholm och Östersund hänvisa till riksdagens

beslut våren 1998 om Regional tillväxt - för arbete

och tillväxt (prop. 1997/98:62 delvis, bet.

1997/98:AU11, rskr. 1997/98:204). I trafikutskottets

yttrande till arbetsmarknadsutskottet (1997/98:TU3y)

framhölls att utskottet ansåg det angeläget att

utveckla tågförbindelserna mellan Stockholm och

Östersund. Utskottet såg därför positivt på vad

regeringen anförde om att snabbtågsanpassningen av

stambanan mellan Stockholm och Östersund borde

tidigareläggas med fem år. Beträffande de

motionsyrkanden som väcktes om att tågtrafiken borde

framföras på Norra stambanan via bl.a. Ljusdal och

Bollnäs erinrade utskottet om det nya systemet med

trafikupphandling. Det innebär bl.a. att

trafikmyndigheten Rikstrafiken skall, utifrån ett

kundorienterat helhetsperspektiv, verka för att

åstadkomma ett samverkande kollektivtrafiksystem

genom att bl.a. upphandla interregional

persontrafik. Utskottet förutsatte i sitt yttrande

att Rikstrafiken kommer att verka för att den

interregionala persontrafiken på sträckan

Stockholm-Östersund fortlöpande utvecklas och

förbättras. Arbetsmarknadsutskottet instämde i sitt

betänkande i de bedömningar och de slutsatser som

kom till uttryck i trafik-utskottets yttrande.

Utskottet har inte ändrat uppfattning. På riksdag

och regering bör det i första hand ankomma att lägga

fast riktlinjer och ange ekonomiska kostnadsramar

för statens upphandling av kollektivtrafik. En

viktig uppgift är vidare att initiera och granska

uppföljningar och utvärderingar. Däremot bör det

normalt inte ankomma på riksdag och regering att i

detalj lägga fast vare sig tidtabeller, precisera

var tåguppehåll skall ske eller ange vilka

delsträckor av bannätet som skall trafikeras av

olika tågförbindelser. Enligt utskottets mening får

det förutsättas att Rikstrafiken, tillsammans med

berörda lokala och regionala parter och

trafikföretag, har en sådan kompetens och kunskap om

trafikbehov och trafikeringsförutsättningar att ett

väl fungerande trafiksystem kan erbjudas. Utskottet

är därmed inte berett att vidta någon åtgärd med

anledning av motionerna T230 (c), T527 (c, s, m, v,

kd, mp) och T542 (s) i nu behandlad del.

Beträffande motion T521 (s) om tågtrafiken på

Mittlinjen vill utskottet klargöra att staten sedan

år 1998 upphandlar fyra dubbelturer på banan. Samma

trafikomfattning ingår i statens trafikupphandling

för år 1999. Trafiken bedöms därmed fylla en viktig

regional och interregional trafikuppgift. Det

betyder att fortsatt statlig upphandling av denna

trafik är en utgångspunkt för den nu förestående

upphandlingen för år 2000. Vidare kan nämnas att SJ

avser att förstärka trafiken med ytterligare ett

tågpar, främst för att möjliggöra anslutning till

snabbtågstrafiken i Sundsvall. Utskottet bedömer

därmed att syftet motion T521 (s) torde komma att

tillgodoses.

I motion T217 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

behandlas vissa grundläggande principer för statens

trafikupphandling. Utskottet vill med anledning

härav erinra om att enligt 1998 års

transportpolitiska beslut skall Riks-trafiken

utveckla landets kollektivtrafik genom att bl.a.

upphandla långväga persontrafik som inte kan drivas

på företagsekonomiska villkor men som är viktig för

trafikförsörjningen. Det innebär att

trafikupphandlingen skall anpassas bl.a. till kravet

på en god miljö. Som ett exempel på trafik som

därmed kan upphandlas kan nämnas tågtrafiken på

Västkustbanan. Enligt utskottets mening torde

därför syftet med den aktuella motionen i nu

behandlad del bli tillgodosett. Något initiativ från

riksdagens sida är inte erforderligt.

Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet övergår därefter till regeringens förslag

om kostnadsram för trafikupphandlingen för

trafikåret 2000.

Utskottet har i samband med 1998 års

transportpolitiska beslut förutsatt att riksdagen

får möjlighet att ta del av kostnadsramen för den

framtida trafikupphandlingen och att riktlinjerna

för verksamheten kommer att redovisas för riksdagen.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag till

kostnadsram på 405 miljoner kronor i stort motsvarar

den kostnad som riksdagen beslutat om de senaste

åren. Utskottet anser det rimligt att denna

kostnadsram även blir vägledande för upphandlingen

av tågtrafik år 1999. Utskottet noterar samtidigt

att den kostnadsavlastning som skett genom sänkta

banavgifter för järnvägstrafiken genom 1998 års

transportpolitiska beslut bör innebära ett ökat

ekonomiskt utrymme för trafikupphandling.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker

regeringens förslag till kostnadsram för köp av

interregional persontrafik för år 2000 och avstyrker

motionerna T217 (mp) yrkande 13, T230 (c) yrkande 6,

T521 (s), T527 (s, c, m, v, kd, mp) yrkande 2 och

T542 (s) i nu behandlad del.

14.3 Flygtrafiken Umeå-Östersund

14.3.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att under år 1999 upphandla flygtrafik på

sträckan Umeå-Östersund som innebär utgifter om

högst 5 miljoner kronor under år 2000.

14.3.2 Motionsförslag

Carin Lundberg m.fl. (s) framhåller i motion T706

att den kommande upphandlingen av regional- och

sjukvårdspolitiskt motiverad interregional

flygtrafik i Norrland från år 2000 bör göras enligt

följande utgångspunkter:

· Ett basnät omfattande minst tre dubbelturer per

vardag och en dubbeltur helgdagar på sträckorna

mellan Umeå och Östersund, Sundsvall, Luleå,

Gällivare och Kiruna.

·

· Med hänsyn till regionsjukvårdens krav på

flygplanens standard och kvalitet.

·

· Endast plantyper som SAAB 340, Shorts 360 och

Fokker 27 klarar den aktuella beläggningen och

standardkraven för Norrlandsflyget med möjlighet

till tillväxt.

·

· En samlad upphandling av det interna

Norrlandsflyget genom Rikstrafiken.

·

· Upphandling med särskilt avsatta statliga medel

som leder till att det interna Norrlandsflyget

blir ett folkflyg med rimliga priser.

·

· Erfarenheterna från hittillsvarande upphandling

av flygtrafik mellan Östersund och Umeå tas till

vara vad gäller bl.a. anbudsinfordran och

avtalens utformning, samråd med berörda parter i

Norrland, samordning med övrigt flyg från angivna

destinationer etc.

·

14.3.3 Utskottets ställningstagande

Av budgetpropositionen framgår att Delegationen för

köp av viss kollektivtrafik har gjort bedömningen

att den aktuella flygtrafiken mycket väl, ur

transportteknisk synvinkel, skulle kunna bedrivas

med flygplan av mindre storlek än dagens. Detta

skulle enligt Delegationen ge en bättre

trafikstandard samtidigt som det är troligt att

statens kostnader för trafiken kraftigt skulle

minska. Mot detta talar dock enligt regeringens

bedömning de regionala sjukvårdsorganisationernas

krav på flygplan av viss storlek och standard för

att underlätta de sjukresor som är orsaken till

statens engagemang i trafiken.

Utskottet delar regeringens bedömning att

sjukvårdens kvalitetskrav bör vara utgångspunkten

för upphandlingen av den aktuella flygplanstrafiken.

Utskottet konstaterar vidare att enligt 1998 års

transportpolitiska beslut skall en ny myndighet

Rikstrafiken inrättas. Rikstrafiken skall bl.a.

upphandla långväga persontrafik som inte kan drivas

på företagsekonomiska villkor men som är viktig för

trafikförsörjningen. Rikstrafiken skall utifrån ett

kundorienterat helhetsperspektiv verka för att

åstadkomma ett samverkande kollektivtrafiksystem som

bidrar till att de transportpolitiska målen

uppfylls. Rikstrafiken har därvid möjlighet att

upphandla annan trafik än tågtrafik.

Utskottet tillstyrker följaktligen regeringens

förslag att den bemyndigas, att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget D 2 Köp av interregional

per-sontrafik på järnväg m.m., under år 1999

upphandla flygtrafik på sträckan Umeå-Östersund som

innebär utgifter om högst 5 miljoner kronor under år

2000. Motion T706 (s) avstyrks. Syftet med den torde

dock komma att tillgodoses.

14.4 Andra trafik- och upphandlingsfrågor

14.4.1 Motionsförslag

Upphandling av flygtrafik

Sven Bergström m.fl. (c) framhåller i motion T230

(yrkande 8) att ett system för statlig upphandling

av flygtrafiktjänster som är regionalpolitiskt

viktiga men kommersiellt mindre intressanta bör

införas. Denna upphandling bör finansieras genom att

en avgift tas ut på övriga inrikes flygresor.

Regeringen bör snarast återkomma, dock senast i

samband med vårbudgeten 1999, med förslag till

riksdagen angående den närmare utformningen av ett

sådan sy- stem.

Agne Hansson och Lena Ek (c) anger i motion T705 att

flygets konkurrensutsättning inte har gett

gotlänningarna en tillfredsställande flygtrafik med

rimliga biljettpriser. Avregleringen av

inrikesflyget har också drabbat Gotland extra hårt,

dels genom att flygavståndet till fastlandet är

förhållandevis kort, dels genom Gotlands extrema

beroende av fungerande flygkommunikationer.

Marknaden är dessutom begränsad och konkurrens från

andra kommunikationsmedel saknas under större delen

av året med undantag av kvälls- och nattgående

färjor med en gångtid på cirka fem timmar. Enligt

motionärerna skulle ett sätt att sänka kostnaderna

kunna vara att införa ett system för statlig

upphandling av flygtrafiktjänster som är

regionalpolitiskt viktiga men kommersiellt mindre

intressanta. En sådan åtgärd skulle kunna

finansieras genom att en avgift tas ut på övriga

inrikes flygresor. Mot denna bakgrund föreslås att

regeringen snarast utarbetar ett förslag till hur

staten kan upphandla regionalpolitiskt viktiga

flygtrafiktjänster för att sänka flygpriserna till

och från Gotland.

Informationssystem

Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i motion T223

(yrkande 42) att för handikappade och andra grupper,

som av olika skäl inte har tillgång till egen bil,

är ett väl fungerande kollektivtrafiksystem en

förutsättning för rörlighet och därmed livskvalitet.

En stor brist i det svenska systemet är att det

saknas samlad information om kollektiva

resmöjligheter. Enligt motionen bör det i framtiden

vara naturligt att resenärer hemma i sin dator eller

exempelvis på järnvägsstation, busstation eller

postkontor kan informera sig om kollektivtrafiken.

Det förutsätter dock att alla aktörer inom

kollektivtrafiken i Sverige samverkar. I dag finns

ett sådant samarbete mellan SJ och

trafikhuvudmännen. Detta samarbete kan dock

svårligen utvecklas på rent företagsekonomiska

grunder. Regeringen bör därför utreda möjligheterna

att genomföra en kraftfull satsning på ett samlat

informationssystem för landets kollektivtrafik.

Berit Andnor m.fl. (s) konstaterar i motion T231 att

en god kommunikationsstandard kräver samordning

mellan bil-, buss-, järnvägs- och flygtrafik. Detta

tycks dock inte vara möjligt med dagens system, där

varje företag fastställer egna turlistor, egna taxor

och svarar för den egna informationen. Motionärerna

framhåller därför vikten av att de olika

trafikföretagens informationssystem kopplas ihop och

förbättras så att hela Sverige får en god

kommunikationsstandard. Detta är särskilt angeläget

i skogslänen, där avstånden är stora och ett enskilt

trafikslag sällan har en tillräckligt hög

servicegrad för att ensamt kunna fylla

konsumenternas behov.

Kollektivtrafikkort

Barbro Johansson och Mikael Johansson (båda mp)

föreslår i motion T205 att en utredning tillsätts

för att pröva möjligheterna att införa ett

riksresekort för att underlätta

kollektivtrafikresandet. Kortet, som bör ha formen

av ett kontokort, skall vara heltäckande för hela

Sveriges kollektivtrafik och gälla för all

persontrafik på land och till sjöss. Sverige bör

indelas i två resandezoner, där en zon omfattar

tätortstrafik och den andra zonen landbygdstrafik.

En halvering av nu gällande zonpriser i tätort

föreslås och ett pris per kilometer på landsbygd,

vilket skulle kunna gälla för järnväg och också för

vattenleder. Utredningen bör belysa möjligheterna

för framtida platsreservationer via automater på

järnvägsstationer och buss eller båtterminaler,

återladdningsservice i närbutiker, kiosker eller

bensinstationer.

Rikstrafikens lokalisering

Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) behandlar i motion T203

lokaliseringen av den nya myndigheten Rikstrafiken.

Enligt motionärerna passar Rikstrafiken sällsynt väl

in i den myndighetsstruktur som redan är etablerad i

Dalarna.

Internationella tågförbindelser

Hans Andersson m.fl. (v) påtalar i motion T545 att

Sveriges järnvägsförbindelser till kontinenten har

varit undermåliga under lång tid. De senaste åren

har inte ens en direkt ligg- och sovvagnsförbindelse

funnits mellan Stockholm och Hamburg. Med

Öresundsbrons tillkomst kan dock förutses att

resandet kommer att öka kraftigt mellan Sverige och

Danmark samt vidare till kontinenten. För att en så

stor del som möjligt av denna trafikökning skall

kunna gå på järnväg bör SJ erbjuda biltåg. En snabb,

bekväm nattförbindelse med rimliga priser

Stockholm-Hamburg med liggvagnar, sovvagnar och

biltransportvagnar borde enligt motionärerna vara

attraktiv både för affärsresenärer, vanliga

resenärer och turister. Därmed kan många resenärer

lockas att välja tåget framför flyget eller bilen.

14.4.2 Utskottets ställningstagande

Upphandling av flygtrafik

Inom ramen för det transportpolitiska beslutet den 2

juni 1998 har riksdagen beslutat att godkänna

principerna för att tillskapa en myndighetsfunktion

för rikstrafikfrågor. Huvuduppgiften för den nya

myndigheten, Rikstrafiken, skall vara att utifrån

ett kundorienterat helhetsperspektiv verka för att

åstadkomma ett samverkande kollektivtrafiksystem som

bidrar till att de transportpolitiska målen

uppfylls.

Ett viktigt instrument för Rikstrafiken är

upphandling av trafik. Där det inte finns

förutsättningar för att kommersiellt driva

interregional trafik, eller där trafik inte kan

upprätthållas i trafikhuvudmännens regi, skall

staten genom Rikstrafiken kunna upphandla

transportpolitiskt motiverad interregional

persontrafik. Rikstrafiken skall sträva efter att

minimera kostnaden för den upphandlade trafiken.

Alternativa trafiklösningar bör därför systematiskt

prövas.

Utskottet konstaterar att Rikstrafiken har

möjlighet att handla upp flygtrafik som är

transportpolitiskt motiverad. Rikstrafiken kan

därmed påverka såväl trafikutbud som prissättning.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att

vidta någon åtgärd med anledning av motionerna T230

yrkande 8, och T705 (båda c). Motionsyrkandena

avstyrks följaktligen.

Informationssystem

Utskottet delar den uppfattning som kommer till

uttryck i motionerna T223 (kd) och T231 (s) att det

är av stor vikt att informationen om de kollektiva

transportsystemen förbättras och blir mer

heltäckande. För att främja en ökad kollektivtrafik

är det nödvändigt att tillvarata

informationsteknikens nya möjligheter. Enligt

utskottets mening är också modern informationsteknik

ett viktigt instrument för att uppnå en förbättrad

samverkan inom och mellan trafikslagen.

Utskottet konstaterar att genom riksdagens

transportpolitiska beslut våren 1998 har möjligheter

skapats att främja en angelägen utveckling av

kollektivtrafikens informationssystem. Utvecklingen

av informationsteknik för transporter skall

exempelvis stödjas genom bl.a. satsning på

forsknings- och utvecklingsverksamhet och

pilotförsök. Den nya trafikmyndigheten Rikstrafiken

har vidare som en huvuduppgift att verka för

samordning av kollektivtrafiken. Rikstrafiken skall

därvid hjälpa, stimulera och förhandla med berörda

myndigheter och övriga aktörer i syfte att uppnå ett

samverkande kollektivtrafiksystem. Av regeringens

direktiv till den pågående utredningen om

Rikstrafiken framgår också att det för närvarande

övervägs om Rikstrafiken bör ges en roll som

samordnare av IT-frågor inom kollektivtrafikområdet.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser

utskottet att syftet med de nu behandlade

motionsyrkandena blir tillgodosett. Något initiativ

från riksdagens sida är därför inte nödvändigt.

Utskottet avstyrker därmed motionerna T223 (kd)

yrkande 42 och T231 (s) yrkande 13.

Kollektivtrafikkort

Utskottet konstaterar att under senare år har

forsknings- och utvecklingsarbete pågått för att ta

fram ett samordnat kollektivtrafikkort. Svenska

Lokaltrafikföreningen (SLTF) och trafikhuvudmännen

driver vidare ett projekt i syfte att åstadkomma ett

enhetligt elektroniskt biljettkort som kan användas

på bussar, tåg, spårvagnar och tunnelbanor i hela

landet. Kortet beräknas komma att införas stegvis

kring år 2000 i takt med att de olika

kollektivtrafikföretagen ansluter sig till det

gemensamma biljettsystemet. Den nya

trafikmyndigheten Rikstrafiken har vidare till

uppgift att bl.a. främja samtrafik mellan olika

företag inom kollektivtrafiken genom ett för

resenärerna överskådligt och smidigt taxesystem.

Utskottet bedömer därmed att de frågor om ett

kollektivtrafikkort som tas upp i motion T205 (mp)

kommer att behandlas inom ramen för det pågående

utvecklingsprojektet för att införa ett

kollektivtrafikkort och i Rikstrafikens arbete.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionen.

Rikstrafikens lokalisering

Den 25 juni 1998 beslutade regeringen om

kommittédirektiv till en utredning om Rikstrafiken.

Utredningen skall senast den 30 november 1998

redovisa ett delbetänkande, som kommer att ligga

till grund för en proposition om Rikstrafiken våren

1999. Regeringens mål är att myndigheten skall

starta sin verksamhet den 1 juli 1999. Under våren

1999 skall utredningen förbereda uppbyggandet och

bildandet av myndigheten. Av direktiven för

utredningsarbetet framgår att det åligger utredaren

att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir.

1988:46).

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion T203 (s).

Internationella tågförbindelser

För närvarande pågår ett omfattande arbete inom

flera av EU:s medlemsstater i syfte att skapa en

effektiv, kundanpassad och konkurrenskraftig

järnvägstrafik. Det innebär i flera fall att de

nationella järnvägsförvaltningarna ges ändrade

kommersiella förutsättningar. Omstruktureringen har

för järnvägens persontrafik inneburit en

modernisering och effektivisering med bl.a.

införande av allt fler snabbtågsförbindelser. Genom

en sammankoppling av de skandinaviska

höghastighetsnäten med det centraleuropeiska bedöms

att en helt ny marknad kan öppnas för tågresor

mellan Skandinavien och kontinenten.

Enligt vad utskottet erfarit planerar SJ att

utveckla den internationella tågtrafiken.

Öresundsförbindelsen och andra järnvägssatsningar

kommer att göra det möjligt att inom attraktiva

tider nå betydligt fler resmål på kontinenten än i

dag. När Öresundsförbindelsen står klar kan t.ex.

den i motionen omnämnda sträckan Stockholm-Hamburg

trafikeras på 9-10 timmar mot 14 i dag. Om även en

fast förbindelse skulle komma att anläggas över

Fehmarn Bält kan restiden förkortas ytterligare till

6-7 timmar.

Med anledning av motionen vill utskottet vidare

erinra om att tillkomsten av Öresundsförbindelsen

syftar till att främja en rationell och

ändamålsenlig järnvägstrafik. Avgifterna för att

använda förbindelsen skall utformas med beaktande av

detta syfte. Mot denna bakgrund har Sveriges och

Danmarks regeringar i ett tilläggsprotokoll enats om

att järnvägsföretagen med lika fördelning mellan

Sverige och Danmark skall betala sammanlagt 300

miljoner kronor per år i 1991 års prisnivå för

användningen av järnvägen på Öresundsförbindelsen.

Riksdagen har förutsatt att regeringen årligen

redovisar för riksdagen hur Öresundsprojektet

framskrider och vilka miljömässiga avvägningar och

insatser som görs.

Enligt utskottets mening är det

angeläget att nästa avrapportering

från regeringen behandlar bl.a.

prissättningen av

Öresundsförbindelsen och att

regeringen därvid redovisar sina

bedömningar om möjligheterna att

utveckla en väl fungerande och

attraktiv kollektivtrafik.

Utskottet avstyrker, med hänvisning

till det anförda, motion T545 (v).

15 Kommunikationsforskning och

meteorologi

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens

förslag om kommunikations-forskning och meteorologi,

nämligen yrkandena 21 och 22 i regeringens

hemställan. Riksdagen bör enligt regeringen

dels bemyndiga regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget E 2

Kommunikationsforskningsberedningen, under år 1999

ikläda staten ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter om högst

300 000 000 kr under åren 2000-2004,

dels godkänna vad regeringen anfört om Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut.

I anslutning till regeringens förslag behandlar

utskottet motionerna

- T209 av Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson (båda

kd),

- T217 yrkande 14 av Marianne Samuelsson mfl. (mp),

- T909 av Gunnel Wallin (c),

- T910 av Gunnel Wallin (c).

15.1 Kommunikationsforskningsberedningen

(KFB)

15.1.1 Regeringens förslag

Med stöd av ett nu gällande bemyndigande har KFB

åtagit sig att fördela medel för forskningsprojekt

för budgetåren 1998-2002 till ett sammanlagt belopp

av 246,1 miljoner kronor. Regeringen anser det

angeläget att KFB kan besluta om fördelning av

forskningsmedel som löper över en längre period.

Därför föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen

att ikläda staten ekonomiska förpliktelser som,

inklusive tidigare gjorda åtaganden, innebär

utgifter om högst 300 miljoner kronor under åren

2000-2004.

15.1.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår att riksdagen lämnar det begärda

bemyndigandet.

15.2 El- och hybridbilsforskning

15.2.1 Motionsförslag

I motion T217 noterar Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

att statsministern i regeringsförklaringen år 1998

tillkännagav regeringens avsikt att tillsammans med

svensk bilindustri utarbeta ett program för

utveckling av miljövänliga bilar. Motionärerna

förutsätter att el- och hybridbilsforskningen kommer

att ingå i detta samarbete i minst den omfattning

som Miljöpartiet angav i sitt budgetförslag för år

1998 (yrkande 14).

15.2.2 Utskottets ställningstagande

I den av motionärerna aktualiserade frågan har

utskottet inhämtat följande.

Inom Regeringskansliet finns sedan tidigare två

interdepartementala grupper för bilfrågor, en

statssekreterargrupp och en tjänstemannagrupp. I

båda dessa grupper ingår representanter för

Kommunikationsdepartementet, Finans-departementet,

Närings- och handelsdepartementet,

Inrikesdepartementet och Miljödepartementet. Med

anledning av regeringens avsikt att inleda ett

program för utveckling av miljövänliga bilar har

tjänstemannagruppen fått i uppdrag att utarbeta ett

underlag som skall föreläggas statssekreterargruppen

inför ett kommande möte med representanter för den

svenska bilindustrin. En uppgift för

tjänstemannagruppen är att närmare analysera vilka

miljöför-bättringar som kan åstadkommas med dagens

teknik respektive ny teknik. En annan uppgift är att

klarlägga vilka hinder för utveckling av mer

miljövänliga bilar som finns, t.ex. inom det

nationella respektive internationella regel-verket.

En tredje fråga gäller hur det nya programmet skall

samordnas med tidigare program, t.ex. det

fordonstekniska programmet.

Vidare kan nämnas att

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), med hjälp

av ett anslag om 120 miljoner kronor från

Energiteknikfonden, bedrev ett biodrivmedelsprogram

under åren 1991-1997. År 1993 tog riksdagen

ställning för att KFB skulle inleda ett fyraårigt

program för forskning, utveckling och demonstration

rörande användningen av el- och hybridfordon. Året

därpå beslutade riksdagen att programmet skulle

omfatta totalt 120 miljoner kronor för

fyraårsperioden 1993/94-1996/97. Syftet med

programmet, som planeras pågå till utgången av år

1999, är att främja kunskapsuppbyggnad och

marknadsintroduktion genom demonstration av ett

större antal el- och hybridfordon. Dessutom syftar

programmet till att klarlägga effekterna på miljö,

människor och samhälle av en storskalig introduktion

av sådana fordon. Cirka 300 fordon beräknas ingå i

olika delprojekt. Enligt uppgift från KFB finns ca

18 miljoner kronor kvar i obundna programmedel.

Någon utvärdering av programmet har ännu inte

gjorts, men enligt KFB pågår för närvarande

förberedelser för upphandling av en sådan.

Våren 1998 meddelade regeringen i den

transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56)

att den avsåg att föreslå riksdagen en förstärkning

av KFB:s ramanslag med 20 miljoner kronor från år

1999 för att möjliggöra fortsatta insatser i form av

systemdemonstrationer av miljöanpassade trans-porter

m.m. I anslagsavsnittet i det nu föreliggande

betänkandet tillstyrks regeringens förslag om en

sådan förstärkning. För närvarande pågår inom KFB

programskrivning rörande användningen av det utökade

ramanslaget.

Utskottet finner sammanfattningsvis att regeringen

visat stort intresse för det forsknings- och

utvecklingsområde som aktualiseras i motionen. Något

tillkännagivande med anledning av motionen i denna

del torde inte vara erforderligt varför

motionsyrkandet avstyrks.

15.3 Teknikupphandling av miljöanpassade

mindre bussar

15.3.1 Motionsförslag

I motion T909 begär Gunnel Wallin (c) att

Miljöteknikdelegationens uppdrag utvidgas till att

också omfatta teknikupphandling av miljöanpassade

mindre bussar. Enligt motionären görs för närvarande

stora investeringar i mindre bussar som linjeläggs

nära resenärernas bostäder i syfte att underlätta

för bl.a. funktionshindrade resenärer. Men dessa

mindre bussar är dåligt miljöanpassade och kan t.ex.

inte köras med alternativa drivmedel.

Miljöteknikdelegationen, som bedriver

teknikupphandling av bränsleflexibla personbilar,

sägs sakna resurser för upphandling av

miljöanpassade småbussar. Motionären, som anser att

delegationens uppdrag skall utvidgas till att avse

också sådana fordon, pekar på möjligheten att

finansiera uppdraget med medel som KFB disponerar

inom området samhällsbetalda resor.

15.3.2 Utskottets ställningstagande

Miljöteknikdelegationen arbetar med att utveckla

metoder för att stimulera utveckling och

kommersialisering av miljöanpassade varor och

tjänster. Strategin inriktas på fyra huvudområden

varav transporter är ett. Genom teknikupphandling

bidrar delegationen till att driva fram och

kommersia-lisera tekniker eller produkter.

Teknikupphandling innebär i korthet att delegationen

fungerar som förbindelselänk mellan köpare och

producenter, samordnar upphandling och hjälper till

med upprättandet av avtal och andra handlingar.

Delegationens teknikupphandling av fordon har

hittills endast avsett personbilar. Enligt vad

delegationen uppger saknas för närvarande resurser

för projekt rörande t.ex. upphandling av mindre

bränsleflexibla bussar. I likhet med motionären

anser utskottet det angeläget att miljövänliga

mindre bussar utvecklas och introduceras på

marknaden. I motionen anvisas en möjlighet för

Miljöteknikdelegationen att finansiera

teknikupphandling av sådana fordon, nämligen genom

bidrag från KFB. Utskottet menar att det i första

hand är en fråga för KFB själv att ta ställning till

vilka projekt beredningen skall stödja. Med

hänvisning härtill avstyrks motion T909 (c).

Tilläggas kan att KFB på olika sätt manifesterar

sitt intresse för frågan om hur kommunala

transporter skall bli mer miljövänliga. Bl.a.

anordnar beredningen i samverkan med Svenska

Kommunförbundet i december 1998 en konferens där

kommunala inköpare och användare av fordon m.fl. ges

tillfälle att ta del av erfarenheter och kunskaper

på området.

15.4 Tunga fordons hälsovådliga utsläpp

15.4.1 Motionsförslag

I motion T910 hävdar Gunnel Wallin (c) att

hälsovådliga utsläpp från tunga dieselfordon årligen

orsakar ca 700 dödsfall. Enligt motionären finns i

dag teknik för att minska dessa utsläpp. Men

tekniken behöver utvecklas och efterfrågan är

begränsad bl.a. till följd av höga kostnader.

Motionären vill att en statlig utredning

sammanställer de tekniska möjligheterna, utvärderar

olika tekniska lösningar och föreslår statliga

ekonomiska incitament.

15.4.2 Utskottets ställningstagande

Enligt vad utskottet kunnat finna medför

dieselbilar, när det gäller såväl personbilar som

tunga fordon, betydligt större hälsorisker än

bensinbilar med modern avgasrening. Naturvårdsverket

har i en nyligen avgiven redovisning av ett

regeringsuppdrag (M98/1689/7, dnr 558-2542-98 Rr)

bedömt konse-kvenserna för miljö och hälsa av en

ökad andel dieselbilar i den svenska bilparken. Av

redovisningen framgår bl.a. att risken för cancer

till följd av bilavgaser bedöms vara minst tre fyra

gånger högre för dieselbilar än för bensinbilar med

modern avgasrening. Vidare framgår att en modern

dieselbil har ca 10-15 gånger högre partikelutsläpp

än en modern bensinbil.

Enligt Naturvårdsverkets redovisning, som bygger på

tillgänglig forskningsdokumentation, ger äldre

dieselbilar högre risk för cancer än nyare. Denna

bedömning tycks emellertid inte vara oomstridd.

Sålunda har Motortestcenter (MTC), ett dotterbolag

till AB Svensk Bilprovning, vid sina mätningar

funnit att moderna högvarviga dieselmotorer

visserligen släpper ut en mindre partikelmängd, mätt

i gram. Men det högre trycket i dessa motorer medför

att antalet små partiklar ökar. Enligt MTC:s mening

kan partikel-storleken ha stor betydelse från

hälsosynpunkt. Det kan vara så att mindre partiklar

tränger längre in i vävnaden och därmed är farligare

än större partiklar. En möjlighet som MTC pekar på

för att partikelutsläppet skall kunna minskas är att

införa bestämmelser om s.k. partikelfällor, ett

slags filter som samlar upp partiklarna och som

redan finns på marknaden. En annan möjlighet, som

praktiseras på vissa håll i landet, är att efter

viss modifiering köra dieselfordonen med alternativa

bränslen, t.ex. biogas.

Dieselavgasernas negativa effekter på hälsa och

miljö har också upp-märksammats inom EU. EG-

kommissionen har nyligen presenterat ett förslag

till direktiv inom bilavgasområdet. Förslaget, som

är föremål för remissbehandling, avser åtgärder mot

avgasutsläpp från nya dieselmotorer för tunga

fordon. Kommissionen föreslår bl.a. nya gränsvärden,

tänkta att tillämpas fr.o.m. den 1 oktober år 2000,

som innebär sänkningar av tidigare utsläppsnormer

med 30 % för kväveoxider, kolmonoxid och partiklar

samt med 34 % för kolväten. Nu gällande gränsvärden,

från år 1996, medger särbehandling av små högvarviga

dieselmotorer beträffande partikelutsläpp. Denna

särbehandling föreslås behållas. Statens väg- och

transportforsk-ningsinstitut (VTI) redovisar i sitt

remissyttrande motsatt uppfattning på sistnämnda

punkt.

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har,

enligt vad utskottet inhämtat, stött ett antal

forskningsprojekt med anknytning till dieselavgaser

och deras effekter. Vidare har KFB nyligen antagit

ett särskilt program för forskning inom

emissionsområdet där dieselavgaserna finns med bland

de prioriterade frågorna. Nämnas kan också att en

stor del av det biodriv-medelsprogram, som

avslutades år 1997, gällde erfarenheter och effekter

av att ersätta dieseldrift med etanol eller biogas.

Till KFB:s uppgifter hör inte att ge stöd till

teknisk utveckling av t.ex. dieselmotorer, men

beredningen följer utvecklingen på området, bl.a.

genom medverkan i olika externa arbets-grupper.

Mot bakgrunden av vad som ovan redovisats finner

utskottet att det av motionären aktualiserade

problemet med hälsovådliga utsläpp från tunga fordon

i hög grad har uppmärksammats, bl.a. av KFB.

Eftersom beredningen i sitt nyligen antagna

forskningsprogram har pekat ut emissionerna från

dieselfordon som en prioriterad fråga utgår

utskottet från att problemet kommer att engagera KFB

även i fortsättningen.

Utskottet vill slutligen erinra om att regeringen

nyligen tagit initiativ till ett program för

utveckling av mer miljövänliga bilar (jfr avsnitt

15.2.2 i detta betänkande). Arbetet skall bedrivas i

samverkan med svensk bilindustri. Enligt vad

utskottet funnit kommer programmet att innefatta

inte bara personbilsutveckling utan också utveckling

av mer miljövänliga tunga fordon.

Med det anförda avstyrks motion T910 (c).

15.5 Inrättande av samåkningscentraler

15.5.1 Motionsförslag

I motion T209 uppger Tuve Skånberg och Mikael

Oscarsson (båda kd) att det i USA på många håll

finns lokala centraler som organiserar samåkning i

personbilar. Samåkning bidrar till att utsläppen

minskar. Dessutom förkortas köer och restider.

Enligt motionärerna bör exempelvis länsstyrelserna

få i uppdrag att organisera liknande verksamhet i

Sverige.

15.5.2 Utskottets ställningstagande

Ett motionsförslag om kollektiv arbetspendling

behandlades av utskottet i samband med förra årets

budgetberedning. Utskottet redovisade då bl.a. (bet.

1997/98:TU1, avsnitt 17.4) att intresset för

samåkning ökade i samband med oljekrisen på 1970-

talet. Ett antal försöks- och demonstrationsprojekt

fick stöd av dåvarande

Transportforskningsdelegationen. I sin utvärdering

av försöken konstaterade delegationen att projekten

varit lyckosamma men inte fått några större

spridningseffekter. Vidare redovisade utskottet att

Kommu-nikationsforskningsberedningen (KFB) hade

givit i uppdrag åt sociologiska institutionen vid

Lunds universitet att kartlägga vilka försök som

under senare år hade genomförts på området.

Resultatet av denna kartläggning har senare

sammanfattats i en rapport. Enligt vad utskottet

inhämtat pågår eller planeras för närvarande ett

antal projekt med s.k. bilpooler.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

kollektiv arbetspendling och annan samåkning

verksamt kan bidra till att minska vägtrafikens

problem i form av trängsel, miljöpåverkan och

energiförbrukning. Utskottet, som inte vill uttrycka

någon uppfattning om hur sådan verksamhet skall vara

organiserad, förutsätter att KFB fortsätter att

intressera sig för frågan. Med hänvisning härtill

avstyrks motion T209 (kd).

15.6 Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut

15.6.1 Regeringens förslag

I budgetpropositionen föreslås riksdagen godkänna

vad regeringen (yrkande 21) anfört om Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Av

redovisningen framgår bl.a. att regeringen anser den

internationella samarbetsorganisationen ECMWF vara

nyckeln till ett utökat och effektivare samarbete

mellan de europeiska meteorologiska instituten.

Vidare redovisar regeringen bedömningen att SMHI:s

förslag om en tillfällig förstärkning av ramanslaget

i syfte att ta fram nya beslutsunderlag för

samhällsplanering för närvarande inte kan

tillgodoses. Regeringen aktualiserar också frågan om

hur medlemsavgifterna i de internationella

organisationerna WMO, ECMWF och EUMETSAT för

perioden 1999-2000 skall finansieras utan

anslagsökning. Regeringen förordar att fonderade

medel för EUMETSAT skall få tas i anspråk för

ändamålet. Slutligen redovisar regeringen sin syn på

hur anslagssparandet på SMHI:s ramanslag samt på de

tidigare anslagen till de internationella

organisationerna skall användas.

15.6.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad

regeringen anfört om Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut.

16 Uppföljning och utvärdering

Bakgrund

Styrningen av den statliga verksamheten inom

kommunikationsområdet har successivt övergått från

detaljstyrning till ramstyrning med fokus på

resultat i stället för på resursinsats.

Beslutsfattandet har därmed i stor utsträckning

decentraliserats till trafikverk och andra

myndigheter. För att denna mål- och resultatstyrning

skall fungera ändamålsenligt krävs att tydliga mål

sätts upp för olika verksamheter samt att resultaten

följs upp och utvärderas. Riksdagens och regeringens

möjlighet att styra riskerar annars att urholkas.

Riksdagen har därför i olika sammanhang pekat på

vikten av att resultatredovisningen till riksdagen

utvecklas.

I samband med behandlingen av 1998 års

budgetproposition gjorde utskottet mot denna

bakgrund en mer samlad översyn av hur kraven på en

effektiv mål- och resultatstyrning uppfylldes (prop.

1997/98:1, bet. 1997/98 TU1, rskr. 1997/98:104).

Utskottet konstaterade att regeringens redovisning i

budgetpropositionen gav riksdagen ett bättre och mer

relevant beslutsunderlag jämfört med tidigare. För

att mål- och resultatstyrningen skulle kunna fungera

ändamålsenligt och effektivt krävdes dock enligt

utskottets mening ett fortsatt utvecklingsarbete.

Inför det fortsatta utvecklingsarbetet med

budgetpropositionens beslutsunderlag ansåg utskottet

att regeringen borde:

· Utforma tydligare och mer konsistenta mål.

·

· Använda efterkalkyler i större utsträckning.

·

· Förbättra den övergripande trafikpolitiska

uppföljningen.

·

· Utveckla effektivitetsberäkningarna.

·

· Redovisa resultat av ordinarie

uppföljningsverksamhet.

·

· Tydliggöra hur myndigheternas sektorsansvar kan

förenas med en effektiv och tydlig mål- och

resultatstyrning.

·

· Utvärdera och redovisa resultat från forsknings-

och utvecklingsinsatser.

·

· Beskriva tydligare konsekvenserna av de

ekonomiska ramarna.

·

I det följande redovisar utskottet sin bedömning av

hur resultatstyrningen har utvecklats och hur

riksdagens krav på att få ett relevant

beslutsunderlag tillgodoses med utgångspunkt i 1999

års budgetproposition, utgiftsområde 22

Kommunikationer.

Resultatbeskrivningen har förbättrats

Utskottet konstaterar att i årets budgetproposition

har fortsatta insatser genomförts för att förstärka

mål- och resultatstyrningen. I inledningen till

framställningen av utgiftsområdet redovisas sålunda

såväl de mål och den inriktning som gäller för

verksamheten som tillståndet och utvecklingen inom

utgiftsområdet. Vidare beskrivs effekterna av de

statliga insatserna samt regeringens slutsatser om

måluppfyllelsen på kommunikationsområdet.

Därmed tydliggörs bl.a. sambandet mellan

övergripande politiska mål och bedömningar och mål

och åtgärder på myndighets- eller anslagsnivå. För

det anslagsmässigt helt dominerande avsnittet,

nämligen Väg och järnväg, ges en redovisning av hur

gjorda investeringar bidragit till att uppfylla

olika trafikpolitiska delmål som effektivitet,

tillgänglighet, trafiksäkerhet, miljö och regional

balans. För fem större vägbyggnadsobjekt som öppnats

för trafik under året redovisas även en efterkalkyl

med uppgifter om de totala projektkostnaderna och

samhällsekonomisk lönsamhet, restid och

trafiksäkerhet. Vidare lämnas bl.a. en

slutredovisning av genomförda åtgärder i den

nationella väghållningsplanen för åren 1994-2003.

Resultatanalysen för flera enskilda anslag och

verksamhetsområden har också förbättrats. Ett

exempel på detta är statens trafikupphandling där

bl.a. trafikutveckling och ekonomiskt resultat

beskrivs. I enlighet med trafikutskottets önskemål

våren 1998 lämnas vidare i budgetpropositionen en

sammanställning av upptagna lån inom väg- och

järnvägsområdet samt en bedömning av framtida

anslagsbehov för räntor och återbetalning av lånen.

Utskottet bedömer därmed sammantaget att

regeringens redovisning i 1999 års budgetproposition

ger riksdagen ett bättre beslutsunderlag än

tidigare. Genom resultatredovisningar och

beskrivningar av effekterna av de statliga

insatserna samt regeringens bedömning av

måluppfyllelsen ges riksdagen bättre möjligheter att

styra, följa upp och kontrollera statlig verksamhet.

Trots detta återstår frågor som bör uppmärksammas i

det fortsatta utvecklingsarbetet.

Angeläget med mer uppföljningsbara mål

Utskottet framhöll i samband med behandlingen av

1998 års budgetproposition att de mål som angavs i

budgetpropositionen i många fall var allmänt hållna.

Det gällde såväl de trafikpolitiska målen som målen

för infrastrukturens utbyggnad. De myndighetsmål som

regeringen angav var vidare i flera fall allmänt

beskrivna och gav endast begränsad vägledning för

hur den enskilda myndigheten borde bedriva sitt

arbete. Kopplingen mellan övergripande mål,

effektmål, verksamhetsmål och ekonomiska mål

bedömdes också i vissa fall vara mindre tydlig.

Riksdagen har därefter, våren 1998, tagit ett nytt

transportpolitiskt beslut (prop. 1997/98:56, bet.

1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Beslutet innebär

att transportpolitiken bör vägledas dels av ett

övergripande mål med ett antal delmål som anger

ambitionsnivån på lång sikt, dels av etappmål som

anger lämpliga steg på vägen mot det långsiktiga

målet. Etappmålen skall fastställas och kvantifieras

eller konkretiseras på en nivå som är

uppföljningsbar samt utformas som tidsbundna mål med

en målhorisont som inte är allför avlägsen.

Regeringen har mot denna bakgrund den 17 september

1998 uppdragit åt Statens institut för

kommunikationsanalys (SIKA) att i samverkan med

berörda myndigheter vidareutveckla mått och metoder

för att precisera etappmål för de transportpolitiska

delmålen.

Utskottet konstaterar att de transportpolitiska

målen har konkretiserats. För vissa delmål saknas

dock ännu heltäckande etappmål. Det gäller

exempelvis för hur transportpolitiken bidrar till en

positiv regional utveckling. Frågor kan vidare

väckas om hur olika transportpolitiska delmål bör

avvägas gentemot varandra. Enligt utskottets mening

är det därför angeläget att de transportpolitiska

målen vidareutvecklas i syfte att ge tydligare

vägledning för verk och myndigheter. En nedbrytning

av målen underlättar naturligtvis uppföljningen

väsentligt eftersom målen därmed blir kvantifierade

och tiden för när de skall vara uppfyllda är

bestämd. Utskottet ser därför positivt på det

utvecklingsarbete som inletts och förutsätter att

regeringen återkommer till riksdagen och redovisar

hur de transportpolitiska målen kommer att

preciseras ytterligare.

Resultatinformation bör belysa även hållbar tillväxt

och effektivitet

Resultatinformationen i årets budgetproposition har

utvecklats ytterligare och ger därmed riksdagen ett

förbättrat beslutsunderlag. Som utskottet delvis

berörde i samband med granskningen av

resultatanalysen i 1998 års budgetproposition finns

dock andra aspekter än transportpolitiska och

räkenskapsmässiga som är av intresse för uppföljning

och utvärdering.

Utbyggnaden av trafiksystem och ökad trafik är

givetvis inget självändamål. En viktig utgångspunkt

är att transporter utförs för att tillgodose behov

utanför transportsektorn. De transport- och

kommunikationspolitiska delmålen har därför ett

vidare syfte, nämligen att främja en utveckling som

leder till att mer övergripande mål om ett

långsiktigt hållbart samhälle uppnås. Centrala

samhällsmål som sysselsättning, jämställdhet,

säkerhet och en bra miljö är därför viktiga

utgångspunkter även för transportpolitiken.

Uppföljnings- och utvärderingsarbetet bör därför

även vidgas till andra frågor än mätbara

förändringar i transportsystemets kvalitet och

struktur.

Vad utskottet därmed efterlyser är någon form av

kompletterande beskrivning och regeringens bedömning

om statens medel inom utgiftsområdet har använts på

ett effektivt sätt och hur trafik- och

kommunikationssystemet främjar en önskvärd

samhällsutveckling för medborgare och näringsliv i

hela landet. Utskottet är medvetet om att en sådan

vidgad resultatanalys kan ställa krav på nya

analysinstrument och ett förstärkt samarbete över

flera politikområden. Enligt utskottets mening är

det dock angeläget att pröva hur

resultatinformationen kan vidareutvecklas för att

klargöra kommunikationssy- stemets betydelse

för bl.a. en ökad effektivitet, en hållbar tillväxt

och en positiv regional utveckling.

Efterkalkyler bör användas mer

Utskottet har tidigare framhållit vikten av att

efterkalkyler systematiskt utförs när det gäller

investeringar i trafikens infrastruktur. Därmed kan

en avstämning göras mot tidigare förväntade

kostnader och effekter vilket verksamt bör kunna

bidra till ökad precision i den fortsatta

investeringsplaneringen. Utskottet ser därför

positivt på att regeringen även i årets

budgetproposition redovisar efterkalkyler för större

färdigställda vägobjekt.

Enligt utskottets mening är det angeläget att

efterkalkyler redovisas även inom andra områden som

t.ex. för större järnvägsprojekt. Även om många

effekter av trafikinvesteringar vad gäller

resmönster, transportflöden och samhällsstruktur är

påvisbara först på längre sikt bör kalkyler även

från nyligen färdigställda järnvägsprojekt vara

värdefulla att granska. Med tanke på den vikt som

regional balans och miljö tillmäts som

inriktningsmål i investeringsplaneringen är det

också angeläget att efterkalkyler söker belysa

resultatet inom dessa områden. Vidare är det viktigt

att riksdagen informeras om de huvudsakliga

erfarenheterna från efterkalkyler för projekt som

kommer till stånd på lokal och regional nivå med

hjälp av statsbidrag. För att trygga en allsidig och

neutral redovisning bör även prövas att vissa

analyser genomförs utanför trafikverken, exempelvis

genom SIKA:s försorg.

Utvärdera och redovisa resultat från forsknings- och

utvecklingsinsatser

Utskottet underströk i samband med behandlingen av

1998 års budgetproposition att resultatanalysen för

forsknings- och utvecklingsinsatser bör

vidareutvecklas. Beträffande resultatinformationen

för Kommunikationsforskningsberedningen hänvisas

dock även i årets budgetproposition till att det

återstår ett utvecklingsarbete innan regeringens

behov av effektredovisning och resultatuppföljning

är tillgodosett.

Utskottet har för sin del förståelse för att det

är svårt att ange tydliga mål för forsknings- och

utvecklingsinsatser. Därmed försvåras arbetet med

uppföljning och utvärdering. Enligt utskottets

mening är det dock angeläget att budgetpropositionen

på ett tydligare sätt beskriver samhällsnyttan av

den forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsverksamhet som bedrivs inom

kommunikationsområdet. Med tanke på omfattningen av

de statsfinansiella medel som årligen anvisas till

bl.a. Kommunikationsforskningsberedningen bör en mer

systematisk resultatanalys presenteras för

riksdagen. En viktig komponent för överväganden om

verksamhetens omfattning och inriktning är vidare en

omvärldsanalys där forskningens roll för

kommunikationssektorn belyses. Exempel finns på att

riktade insatser bedrivits under en lång följd av år

utan att någon samlad redovisning till riksdagen av

resultatet och samhällsnyttan har gjorts. För att få

en heltäckande bild bör regeringen även överväga hur

den av trafikverken finansierade forsknings- och

utvecklingsverksamheten bör redovisas.

Belys effektivitet och konkurrensförhållanden genom

internationella lägesanalyser

För att resultatinformation om effektiviteten inom

kommunikationsområdet skall kunna bedömas, kan

jämförelser med verksamheter i andra länder vara av

intresse. Genom en systematisk och kontinuerlig

jämförelse av den egna effektiviteten i form av

produktivitet, kvalitet, pris och arbetsprocess med

andra verksamheter (s.k. benchmarking) kan

värdefulla slutsatser dras om effektiviteten inom

områden där den inhemska marknaden är begränsad.

Sådana analyser görs i vissa sammanhang bl.a. inom

järnvägs- och trafiksäkerhetsområdet och för pris-,

service- och kvalitetsfrågor inom post- och

teleområdet.

Enligt utskottets mening är det angeläget att pröva

om benchmarking eller någon annan metod kan användas

i syfte att främja en ökad effektivitet och

klargöra konkurrensförhållanden inom

transportsektorn.

Tydliggör anslagsberäkningar och regeringsförslag

Årets budgetproposition innehåller i enlighet med

vad utskottet tidigare efterlyst utförligare

konsekvensbeskrivningar inom flera avsnitt. Det

gäller exempelvis inom väg- och järnvägsområdet där

redovisningar lämnas över hur enskilda anslagsposter

beräknats. Vidare redovisas hur den beräknade

anslagstilldelningen till investeringar i vägar och

järnvägar stämmer överens med den långsiktiga

planeringsram som riksdagen tidigare fastställt.

Till skillnad från tidigare presenteras också i

årets budgetproposition en sammanställning av de

statliga lånen för utbyggnaden av trafikens

infrastruktur med beräkningar över hur framtida

kapitalkostnader kommer att belasta Vägverkets och

Banverkets anslag.

Enligt utskottets mening är det angeläget att detta

utvecklingsarbete för att förbättra

budgetpropositionens värde som beslutsunderlag

fortsätter. Exempelvis vore det värdefullt om

regeringen redovisar konsekvenserna av förändringar

i utgiftsramen i budgetpropositionen jämfört med den

ekonomiska vårpropositionen. Regeringen bör vidare

överväga hur förslagen till riksdagsbeslut skall

utformas. När det exempelvis gäller SMHI föreslås i

årets budgetproposition att riksdagen skall godkänna

allt vad regeringen anfört om myndigheten. Det är

enligt utskottets mening angeläget att förslagen

till riksdagsbeslut inte är så allmänt hållna. Det

kan skapa osäkerhet om vad som är bundet med

riksdagen. Förslag om att riksdagen skall godkänna

SJ:s investeringsplan kan vidare misstolkas som att

riksdagen har att ta ställning till vilka

investeringar SJ gör i lok, vagnar och stationer.

Behov av särskilda redovisningar

Av budgetpropositionen framgår att den positiva

utveckling som skett under flera år med ett

kontinuerligt sjunkande antal dödade och skadade i

trafiken har brutits. Genomförda åtgärder har inte

medfört de förväntade effekterna när det gäller

trafiksäkerheten. Regeringen har mot bl.a. denna

bakgrund givit Vägverket i uppdrag att presentera en

plan för de kommande fem åren som särskilt betonar

fysiska åtgärder med hög trafiksäkerhetseffekt.

Vidare anges att sambanden mellan åtgärder och

trafiksäkerhetseffekt bör klarläggas närmare.

Riksdagen beslutade i oktober 1997 att på lång sikt

skall ingen person dödas eller skadas allvarligt

till följd av trafikolyckor, den s.k. nollvisionen.

Genom 1998 års transportpolitiska beslut har detta

trafiksäkerhetsmål konkretiserats i delmål bl.a. om

att antalet dödade och allvarligt skadade till följd

av trafikolyckor fortlöpande bör minskas för alla

trafikantkategorier. Utskottet ser mot denna

bakgrund allvarligt på den försämrade

trafiksäkerhetssituationen och förutsätter att

regeringen för riksdagen redovisar sin bedömning av

hur trafiksäkerhetsmålen kan uppnås.

Utskottet vill vidare när det gäller trafikens

infrastruktur framhålla betydelsen av att

planeringsprocessen ges ett tillfredsställande

demokratiskt inflytande. Under de senaste åren har

riksdagen behandlat flera förslag i syfte att skapa

ett mer decentraliserat beslutsfattande och ett ökat

demokratiskt inflytande över planeringsprocessen.

Som exempel kan nämnas dels det ansvar som

tilldelats länen för utarbetandet av länsplaner för

regional infrastruktur, dels den försöksverksamhet

som pågår med regionala självstyrelseorgan.

Utskottet är medvetet om att erfarenheterna av den

nya planeringsprocessen är begränsade. Enligt

utskottets mening vore det dock värdefullt att

regeringen för riksdagen redovisar hittillsvarande

erfarenheter och bedömningar av det demokratiska

inflytandet i planeringsprocessen för investeringar

i trafikens infrastruktur.

Utvecklad dialog för utvecklad resultatstyrning

Regeringen har i årets budgetproposition klargjort

att en strategi behövs för vilken

resultatinformation som skall lämnas och till vem

samt när uppföljning och utvärdering skall ske och

hur det skall gå till (prop. 1998/99:1, volym 1, s.

151). En sådan strategi förutsätter enligt

regeringen både en tydlig målstruktur och en aktiv

dialog från regeringens sida med myndigheter och

riksdagen.

Utskottet delar regeringens bedömning om vikten av

att en aktiv dialog förs vid den fortsatta

utvecklingen av resultatstyrningen. Utskottet

förutsätter att de frågor som ovan angetts kommer

att behandlas i en sådan dialog och avrapporteras i

nästa års budgetproposition för utgiftsområdet 22

Kommunikationer.

Sammanfattning

Utskottet anser att regeringens redovisning i 1999

års budgetproposition för utgiftsområdet

Kommunikationer ger riksdagen ett bättre

beslutsunderlag än tidigare. Utskottet delar vidare

regeringens uppfattning att om mål- och

resultatstyrningen skall kunna fungera

ändamålsenligt och effektivt bör ett fortsatt

utvecklingsarbete ske i en dialog med riksdagen.

Utskottet anser att bl.a. följande frågor bör

behandlas i denna dialog:

· Angeläget med mer uppföljningsbara mål.

·

· Resultatinformation bör belysa även hållbar

tillväxt och effektivitet.

·

· Efterkalkyler bör användas mer.

·

· Resultat från forsknings- och utvecklingsinsatser

bör utvärderas och redovisas.

·

· Effektivitet och konkurrensförhållanden bör

belysas genom internationella jämförelser.

·

· Anslagsberäkningar och regeringsförslag bör

tydliggöras.

·

Utskottet anser vidare att särskilda redovisningar

bör lämnas för hur trafiksäkerhetsmålen kan uppnås

och för utvecklingen av det demokratiska inflytandet

i planeringsprocessen över investeringar i trafikens

infrastruktur.

Hemställan

Utskottet hemställer

Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

1. beträffande anslag inom utgiftsområde

22 Kommunikationer

att riksdagen med bifall till proposition

1998/99:1 utgiftsområde 22 punkt 23 samt med

avslag på motionerna 1998/99:T220 yrkandena 42

och 47, 1998/99:T221 yrkandena 1-10,

1998/99:T222 yrkande 21, 1998/99:T223 yrkande

49, 1998/99:T230 yrkandena 1 och 3, 1998/99:

T310 yrkande 1, 1998/99:T313, 1998/99:T620,

1998/99:Fi210 yrkande 22 och 1998/99:Fi211

yrkande 18 anvisar anslag för budgetåret 1999

inom utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt

utskottets förslag i bilaga 2,

2. beträffande anslagsberäkningar för

budgetåren 2000 och 2001

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T217

yrkandena 10 och 15 samt 1998/99:T229 yrkande

2,

res. 1 (v)

res. 2 (mp)

3. beträffande omfördelning mellan

anslag

att riksdagen avslår motion 1998/99:T222

yrkande 20,

Vägar

4. beträffande låneram för vissa

väginvesteringar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

en låneram om totalt 800 000 000 kr för

Vägverket såväl för inköp av

omsättningstillgångar och anläggningstillgångar

som för byggande av broar som ersätter färjor,

5. beträffande finansiering av vissa

kapitalkostnader inom vägväsendet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

att anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag får

belastas med kostnader för ränta och amortering

av upptagna lån för väg E 6 delen Stenungsund-

Ljungskile, väg E 18/20 delen Örebro-Arboga, väg

E 4 delen Stora Åby-Väderstad, väg E 22 delen

Söderåkra-Hossmo samt väg E 4 trafikplats

Hallunda,

6. beträffande avvecklingskostnader för

avgiftsanläggningen på Rödöbron m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

att anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag får

belastas med 18 000 000 kr för lösen av lån

samt avvecklingskostnader för

avgiftsanläggningen på Rödöbron,

7. beträffande vissa statliga garantier i

fråga om SVEDAB

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

att anslagen A 2 Väghållning och statsbidrag

och A 4 Banverket: Banhållning får belastas för

att täcka dels förluster vid infriandet av

kapitaltäckningsgarantin till SVEDAB, dels

eventuella förluster i samband med

Riksgäldskontorets utlåning till SVEDAB,

8. beträffande cykelfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T220 yrkande 19 och

1998/99:T223 yrkande 21,

res. 3 (m, kd, c, fp)

9. beträffande vägmärken

att riksdagen avslår motion 1998/99:T223 yrkande 9,

res. 4 (kd)

10. beträffande vägskyltar

att riksdagen avslår motionerna, 1998/99:T320, 1998/99:T407,

1998/99:T412, 1998/99:T414 och 1998/99:N337

yrkande 19,

11. beträffande vägnummer

att riksdagen avslår motion 1998/99:T214 yrkandena 12 och

13,

Banverket

12. beträffande lån i Riksgäldskontoret

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

en låneram om totalt 8 050 000 000 kr för

Banverket för investeringar i eldrifts- och

teleanläggningar, produktions- och

telenätsutrustning, rörelsekapital, finansiering

av omsättningstillgångar,

tidigareläggningskostnader som finansieras med

bidrag från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt

för statens andel av kapitalkostnader för lån

avseende vissa investeringar i Stockholmsområdet

enligt överenskommelse år 1983 mellan Statens

järnvägar, Stockholms läns landsting och staten,

13. beträffande anslaget A4 Banverket:

Banhållning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

att anslaget A 4 Banverket: Banhållning får

belastas med kostnader för räntor och

amorteringar för upptagna lån i

Riksgäldskontoret,

14. beträffande banavgifter

att riksdagen avslår motion 1998/99:T221 yrkande 11,

res. 5 (m)

15. beträffande miljöanpassad tågtrafik

att riksdagen avslår motion 1998/99:T214 yrkande 8,

res. 6 (c)

16. beträffande Inlandsbanan

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T223 yrkande 29,

1998/99:T505 och 1998/99:T531,

res. 7 (kd)

17. beträffande stängselreglering

att riksdagen avslår motion 1998/99:T511,

Sjöfart

18. beträffande den svenska

handelssjöfartens internationella

konkurrenskraft

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:T220 yrkande

31 i denna del, 1998/99:T222 yrkande 13,

1998/99:T223 yrkande 31, 1998/99:T229 yrkande

3, 1998/99:T230 yrkande 9, 1998/99:T602,

1998/99:T613, 1998/99:T615 yrkande 6 och

1998/99:T628 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 8 (m, kd, fp)

19. beträffande fartygsfonder m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:T220 yrkande 31 i denna

del,

res. 9 (m)

20. beträffande ekonomiska mål och

investeringsplan för Sjöfartsverket

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:T607 godkänner

ekonomiska mål och investeringsplan för

Sjöfartsverket för perioden 1999-2001 i enlighet

med vad regeringen förordar,

res. 10 (m)

21. beträffande utdelning och

skattemotsvarighet för Sjöfartsverket

att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning

och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i

enlighet med vad regeringen förordar,

22. beträffande finansiella befogenheter

för Sjöfartsverket

att riksdagen bemyndigar regeringen att för år 1999 ge

Sjöfartsverket finansiella befogenheter i

enlighet med vad regeringen förordar,

23. beträffande Gotlandstillägget

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:T220 yrkande

37 och 1998/99:T626 antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1996:20) om upphävande av lagen (1979:1035)

med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter,

res. 11 (m)

24. beträffande Handelsflottans kultur-

och fritidsråd

att riksdagen godkänner vad regeringen anför härom,

Luftfart

25. beträffande Luftfartsverkets

ekonomiska mål, investeringsplan och finansiella

befogenheter m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:T217 yrkandena 7

och 8

dels godkänner ekonomiska mål och

investeringsplan för Luftfarts-verket för

perioden 1999-2001 i enlighet med vad regeringen

förordar,

dels bemyndigar regeringen att för år 1999 ge

Luftfartsverket finansiella befogenheter i

enlighet med vad regeringen förordar,

res. 12 (mp)

26. beträffande utdelning och

skattemotsvarighet för Luftfartsverket

att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning

och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i

enlighet med vad regeringen förordar,

27. beträffande Bromma flygplats och

flygkapaciteten i Stockholmsområdet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T217 yrkande 9,

1998/99: T220 yrkandena 41 och 43 samt

1998/99:T702,

res. 13 (m, kd, fp)

res. 14 (v, mp)

28. beträffande Kiruna flygplats

att riksdagen avslår motion 1998/99:T707,

29. beträffande statens ägarengagemang i

SAS Sverige AB

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T220 yrkande 39 och

1998/99:T222 yrkande 3,

res. 15 (m, fp)

30. beträffande privatisering av vissa

svenska flygplatser

att riksdagen avslår motion 1998/99:T220 yrkande 40,

res. 16 (m)

31. beträffande avyttring av LFV Holding

AB:s dotterbolag

att riksdagen avslår motion 1998/99:T220 yrkande 44,

res. 17 (m, fp)

32. beträffande associationsformen för

kommunala flygplatser

att riksdagen avslår motion 1998/99:T222 yrkande 12,

res. 18 (fp)

33. beträffande olönsamma linjer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T231 yrkande 12 och

1998/99:T703 yrkande 2,

res. 19 (v)

34. beträffande Statens

haverikommission

att riksdagen godkänner vad regeringen anför om Statens

haveri-kommission,

Post- och telekommunikation

35. beträffande upphandling av

samhällsåtaganden

att riksdagen med bifall till regeringens förslag

bemyndigar regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget C 2 Upphandling av

samhällsåtaganden, under år 1999 ikläda staten

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden innebär utgifter om högst 200

000 000 kr efter år 1999,

Statens järnvägar, kollektivtrafik och samhällsköpta

tjänster

36. beträffande ekonomiska mål för SJ

m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:T223 yrkande 43

godkänner ekonomiska mål och investeringsplan

för Statens järnvägar för perioden 1999-2001 i

enlighet med vad regeringen förordar,

37. beträffande finansiella befogenheter

för SJ

att riksdagen bemyndigar regeringen att för år 1999 ge

Statens järnvägar finansiella befogenheter i

enlighet med vad regeringen förordar,

38. beträffande upphandling av

järnvägstrafik m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1998/99:T217 yrkande 13,

1998/99:T230 yrkande 6, 1998/99:T521,

1998/99:T527 yrkande 2 och 1998/99:T542 i denna

del bemyndigar regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget D 2 Köp av

interregional persontrafik på järnväg m.m.,

under år 1999 upphandla interregional

persontrafik på järnväg m.m. som innebär

utgifter om högst 404 000 000 kr under år 2000,

res. 20 (v, c, fp)

39. beträffande flygtrafiken Umeå-Östersund

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motion 1998/99:T706 bemyndigar

regeringen att, för ändamål som omfattas av

ramanslaget D 2 Köp av interregional

persontrafik på järnväg m.m., under år 1999

upphandla flygtrafik på sträckan Umeå-Östersund

som innebär utgifter om högst 5 000 000 kr under

år 2000,

40. beträffande informationssystem för

kollektivtrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T223 yrkande 42 och

1998/99:T231 yrkande 13,

41. beträffande upphandling av

flygtrafik

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T230 yrkande 8 och

1998/99:T705,

res. 21 (c)

42. beträffande kollektivtrafikkort

att riksdagen avslår motion 1998/99:T205,

43. beträffande Rikstrafikens

lokalisering

att riksdagen avslår motion 1998/99:T203,

44. beträffande internationella

tågförbindelser

att riksdagen avslår motion 1998/99:T545,

Kommunikationsforskning och meteorologi

45. beträffande

Kommunikationsforskningsberedningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar

regeringen att, för ändamål som omfattas av

ramanslaget E 2

Kommunikationsforskningsberedningen, under år

1999 ikläda staten ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär

utgifter om högst 300 000 000 kr under åren

2000-2004,

46. beträffande el- och

hybridbilsforskning

att riksdagen avslår motion 1998/99:T217 yrkande 14,

47. beträffande teknikupphandling av

miljöanpassade mindre bussar

att riksdagen avslår motion 1998/99:T909,

48. beträffande tunga fordons hälsovådliga

utsläpp

att riksdagen avslår motion 1998/99:T910,

49. beträffande inrättande av

samåkningscentraler

att riksdagen avslår motion 1998/99:T209,

50. beträffande Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut

att riksdagen godkänner vad regeringen anför om Sveriges

meteo-rologiska och hydrologiska institut.

Stockholm den 26 november 1998

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica

Öhman (s), Sven Bergström (c), Jarl

Lander (s), Hans Stenberg (s),

Karin Svensson Smith (v), Johnny

Gylling (kd), Tom Heyman (m),

Krister Örnfjäder (s), Lars

Björkman (m), Monica Green (s),

Inger Segelström (s), Stig Eriksson

(v), Tuve Skånberg (kd), Birgitta

Wi- strand (m), Mikael

Johansson (mp), Kenth Skårvik (fp)

och Jan-Evert Rådh-ström (m).

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:20) om

upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter

Härigenom föreskrivs att lagen (1979:1035) med

bemyndigande om utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter skall upphöra att gälla vid

utgången av år 1999.

Utskottets förslag till beslut om

anslag för bud-getåret 1999 inom

utgiftsområde 22 Kommunika-tioner

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens

förslag till anslagsfördelning. Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet liberalerna redovisar sina

ställningstaganden i särskilda yttranden som fogats

till betänkandet.

-------------------------------------------------------------------

Verksamhetsområde Utskottets

-------------------------------------------------------------------

Anslag förslag

-------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------

A Vägar och järnvägar

------------------------------------------------------------------

1 Vägverket: Administration (ram) 1 125 242

------------------------------------------------------------------

2 Väghållning och statsbidrag (ram) 12 479 738

------------------------------------------------------------------

3 Banverket: Sektorsuppgifter (ram) 786 593

------------------------------------------------------------------

4 Banverket: Banhållning (ram) 6 689 600

------------------------------------------------------------------

5 Från EG-budgeten finansierade stöd till 200 000

Transeuropeiska nätverk (ram)

------------------------------------------------------------------

6 Nationellt investeringsprogram för 1 650 000

infrastrukturutveckling (obet.)

------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------

B Sjö- och luftfart

------------------------------------------------------------------

1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. (obet.) 44 415

------------------------------------------------------------------

2 Transportstöd till Gotland (ram) 190 000

------------------------------------------------------------------

3 Ersättning till viss kanaltrafik m.m. (obet.) 62 660

------------------------------------------------------------------

4 Bidrag till sjöfarten (ram) 405 000

------------------------------------------------------------------

5 Driftbidrag till kommunala flygplatser (obet.) 105 000

------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------

C Post och telekommunikation

------------------------------------------------------------------

1 Post- och telestyrelsen (ram) 147

391

------------------------------------------------------------------

2 Upphandling av samhällsåtaganden (ram) 157

484

------------------------------------------------------------------

3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- 200

och kassaservice (ram) 000

------------------------------------------------------------------

4 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för 140

alarmeringstjänst enligt avtal (ram) 000

------------------------------------------------------------------

5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m. (ram) 50

000

------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------

D SJ, kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.

------------------------------------------------------------------

1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med 5 000

utdelning från AB Swedcarrier (ram)

------------------------------------------------------------------

2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. (ram) 405

000

------------------------------------------------------------------

3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss 205

kollektivtrafik (ram) 000

------------------------------------------------------------------

4 Viss internationell verksamhet (ram) 7 500

------------------------------------------------------------------

5 Kostnader för avveckling av Styrelsen för 50

riksfärdtjänst m.m. (obet.)

------------------------------------------------------------------

6 Rikstrafiken (ram) 10 000

------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------

E Kommunikationsforskning och meteorologi

------------------------------------------------------------------

1 Statens väg- och transportforskningsinstitut (ram) 29 822

------------------------------------------------------------------

2 Kommunikationsforskningsberedningen (ram) 169 277

------------------------------------------------------------------

3 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) 43 852

(ram)

------------------------------------------------------------------

4 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska 192 690

institut m.m. (ram)

------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------

Summa för utgiftsområdet 25 501

314

------------------------------------------------------------------

Regeringens och partiernas förslag till

anslag för år 1999

Belopp i 1 000-tal kronor

--------------------------------------------------------------------------

Anslag Regeringens m kd c fp

förslag

--------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------

A 1 Vägverket: Administration 1 125 -30 -75

242 000 000

--------------------------------------------------------------------------

A 2 Väghållning och statsbidrag 12 479 +335 +20 -1 500

738 000 000 000

--------------------------------------------------------------------------

A 3 Banverket: Sektorsuppgifter 786 593 -12 016 -30 -75

000 000

--------------------------------------------------------------------------

A 4 Banverket: Banhållning 6 689 -500 -1 250

600 000 000

--------------------------------------------------------------------------

A 5 Från EG-budgeten finansierade

stöd till

Transeuropeiska nätverk 200 000

--------------------------------------------------------------------------

A 6 Nationellt investeringsprogram

för 1 650

infrastrukturutveckling 000

--------------------------------------------------------------------------

B 1

Ersättning för 44 415

fritidsbåtsändamål m.m.

--------------------------------------------------------------------------

B 2 Transportstöd till Gotland 190 000 -15 000

--------------------------------------------------------------------------

B 3 Ersättning till viss 62 660

kanaltrafik m.m.

--------------------------------------------------------------------------

B 4 Bidrag till sjöfarten 405 000 -140

000

--------------------------------------------------------------------------

B 5 Driftbidrag till kommunala 105 000 -105

flygplatser 000

--------------------------------------------------------------------------

C 1

Post- och telestyrelsen 147 391

--------------------------------------------------------------------------

C 2 Upphandling av 157 484

samhällsåtaganden

--------------------------------------------------------------------------

C 3 Ersättning till Posten AB för

rikstäckande betalnings- och 200 000 -200

kassaservice 000

--------------------------------------------------------------------------

C 4 Ersättning till SOS Alarm

Sverige AB för 140 000

alarmeringstjänst enligt avtal

--------------------------------------------------------------------------

C 5 Informationsteknik: 50 000

Telekommunikation m.m.

--------------------------------------------------------------------------

D 1

Ersättning till Statens

järnvägar i samband med 5 000

utdelning från AB Swedcarrier

--------------------------------------------------------------------------

D 2 Köp av interregional

persontrafik på 405 000 -100

000

järnväg m.m.

--------------------------------------------------------------------------

D 3 Ersättning till

trafikhuvudmännen för 205 000

köp av viss kollektivtrafik

--------------------------------------------------------------------------

D 4 Viss internationell verksamhet 7 500

--------------------------------------------------------------------------

D 5 Kostnader för avveckling av

Styrelsen för 50

riksfärdtjänst m.m.

--------------------------------------------------------------------------

D 6 Rikstrafiken 10 000 -10 000

--------------------------------------------------------------------------

E 1 Statens väg- och 29 822

transportforskningsinstitut

--------------------------------------------------------------------------

E 2 Kommunikationsforskningsberedningen169 277

--------------------------------------------------------------------------

E 3 Statens institut för

kommunikationsanalys 43 852

(SIKA)

--------------------------------------------------------------------------

E 4 Bidrag till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska

institut m.m. 192 690 -20 000

--------------------------------------------------------------------------

Summa

för 25 501 -662 -40 -105 -2 900

utgiftsområde 314 016 000 000 000

22

--------------------------------------------------------------------------

RESERVATIONER

1. Anslagsberäkningar för budgetåren 2000

och 2001 (mom. 2)

Karin Svensson Smith och Stig Eriksson (båda v)

anser:

Vänsterpartiets syn på transportpolitiken utvecklas

i vår partimotion T229 (v). I denna reservation

redovisar vi skälen för vår uppfattning att

regeringen bör återkomma i 1999 års ekonomiska

vårproposition med förslag angående överföring av

medel från väganslagen till järnväg.

Utgångspunkter

Vår bestämda uppfattning är att det finns stora

samhällsekonomiska vinster att hämta om de fysiska

kommunikationerna i framtiden tar väsentligt mindre

resurser i anspråk. Om principen innebärande att

"förorenaren betalar" tillämpades inom alla

transportslag skulle resultatet bli en kraftig

minskning av väg- och flygtrafik. Den trafik som går

på vatten eller spår skulle då sannolikt kunna hävda

sig utan stödköp eller statliga subventioner,

eftersom de miljövänliga transportslagen orsakar

väsentligt lägre samhällsekonomiska kostnader. Ett

genomförande av Vänsterpartiets förslag skulle inte

bara förbättra statsfinanserna utan också resultera

i en sundare miljö och en förbättrad folkhälsa,

bl.a. genom att antalet trafikolyckor skulle minska.

Väg och järnväg

Det svenska vägnätet är i stort sett färdigbyggt.

Anslaget för väghållning bör minskas. Merparten av

de långväga godstransporterna bör flyttas från

långtradare till tåg eller båt. En sådan omläggning

skulle också minska utgifterna för vägunderhåll,

särskilt i områden som drabbas av tjälskador.

Också Vägverkets administrationskonto bör minskas

genom att delar av verkets myndighetsansvar flyttas

över på länsstyrelserna. Vänsterpartiet vill ha en

utredning om konsekvenserna av att Vägverket läggs

ner och dess uppgifter förs över till regionala

organ.

Åtgärder för att stimulera det kollektiva resandet

och för att miljöanpassa godstransporterna måste

prioriteras på bekostnad av

nyinvesteringar inom vägsektorn. Vår bedömning är

att järnvägen har mycket stor utvecklingspotential.

Vi vill införa en ny anslagspost genom vilken

järnvägstrafiken kompenseras för det faktum att

busstrafiken slipper betala för mer än en liten del

av de kostnader den förorsakar i form av

miljöförstöring och försämrad hälsa.

På sikt bör SJ befrias från kravet på

företagsekonomisk vinst. I avvaktan härpå bör

införas ett biljettstöd inriktat på att sänka

priserna för icke-affärsresenärer. Det bör vidare

utredas om SJ och Banverket åter kan utgöra en enda

organisation.

Mot bakgrund av vad vi har anfört begär vi att

regeringen återkommer i 1999 års vårproposition med

förslag som innebär att medel förs över från

väganslagen till järnvägsanslagen.

Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande anslagsberäkningar för

budgetåren 2000 och 2001

att riksdagen med bifall till motion

1998/99:T229 yrkande 2 och med anledning av

motion 1998/99:T217 yrkandena 10 och 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförs,

2. Anslagsberäkningar för budgetåren 2000

och 2001 (mom. 2)

Mikael Johansson (mp) anser:

I partimotion T217 (mp) utvecklar Miljöpartiet de

gröna sitt transportpolitiska alternativ. I denna

reservation redovisar vi i sammanfattning våra motiv

för att samhällets resurser fr.o.m. budgetåret 2000

bör styras över från väg till järnväg. Vi redovisar

också skälen till att Luftfartsverket, inte staten

över statsbudgeten, bör svara för huvuddelen av det

stöd till kommunala flygplatser som bedöms

nödvändigt.

Våra utgångspunkter

Goda kommunikationer är en viktig del av såväl

livskvalitet som utveckling. Men både gods- och

persontransporter innebär en resursförbrukning som

tär på vår miljö. Merparten av transportarbetet

förbrukar fossila bränslen. Utvinning, transport och

förbrukning av olja innebär ett stort miljöslitage.

Det är hög tid för en systemförändring inom

trafikpolitiken om vi skall nå långsiktiga hälso-

och miljömål.

Mål och medel i transportpolitiken

Den nya transportpolitik som riksdagen tog beslut om

våren 1998 baseras enligt vår mening på miljömål som

är helt otillräckliga för att vi skall nå målet om

ett långsiktigt hållbart samhälle.

Också styrmedlen för att nå miljömålen är

otillräckliga. På denna punkt är den nya

transportpolitiken helt undermålig. Ambitionen sägs

vara att åstadkomma en samhällsekonomiskt grundad

prissättning. Men konkreta åtgärder saknas. På punkt

efter punkt har man backat från denna ambition,

oftast som en eftergift för kortsiktiga ekonomiska

intressen. Miljöpartiets politik omfattar ett väl

avvägt styrmedelspaket som innebär en successiv

höjning av energi- och miljörelaterade skatter och

avgifter inom ramen för en skatteväxling.

Väg och järnväg

Vägtrafiken ger en såväl global som lokal

miljöpåverkan. Koldioxidutsläppen påverkar det

globala klimatet. Ett stort antal människor lider av

buller och allergier, många drabbas av

luftföroreningar, trafikolyckor och intrång i

boendemiljön. Detta är i längden ohållbart. Vår

politik syftar såväl till att minska användningen av

vägfordon som till att effektivisera den vägtrafik

som trots allt är nödvändig. Vår uppfattning är att

varje krona som satsas på väg, att varje meter väg

som byggs, innebär att man bygger in sig i ett

föråldrat system.

Det svenska vägnätet är i huvudsak färdigutbyggt. I

fortsättningen bör medel uteslutande satsas på

miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder, på

reinvesteringar i den icke asfalterade delen av

vägnätet samt på förstärkning av vägar med hård

belastning. Med denna inriktning kan medlen till

väginvesteringar skäras ner med 80 % i förhållande

till regeringens förslag. Konkret innebär vårt

förslag att väghållningsanslaget för budgetåren 2000

och 2001 bör minskas med 1,6 miljarder kronor

respektive 1,2 miljarder kronor, jämfört med

regeringens beräkningar. Vägverkets

administrationsanslag för åren 2000 och 2001 bör på

motsvarande sätt reduceras med 161 respektive 140

miljoner kronor.

Vad gäller järnvägen krävs omfattande investeringar

för att stärka godstrafikens konkurrenskraft. På

persontrafiksidan måste åtgärder vidtas så att man

kan komma ner i restider under tre timmar för

flertalet förbindelser mellan större städer i södra

och mellersta Sverige. Först då kan tåget på allvar

ta upp konkurrensen med flyget och bilarna.

Miljöpartiets järnvägspolitik innebär sammantaget

att anslaget för investeringar samt drift och

underhåll av statliga järnvägar ökas med 2 060

miljoner kronor respektive 2 550 miljoner kronor för

budgetåren 2000 och 2001.

Luftfart

I det transportpolitiska beslutet våren 1998

godkände riksdagen principerna för ett nytt statligt

stöd till kommunala flygplatser. Det nya stödet

skall, när det införs nästa år, ersätta det

nuvarande driftbidraget till kommunala flygplatser i

skogslänen och de resultatutjämningsbidrag som

Luftfartsverket lämnar till de största kommunala

flygplatserna. I årets budgetproposition föreslås

att 105 miljoner kronor av de totalt 115 miljoner

kronor som det nya stödet omfattar skall finansieras

över statsbudgeten. Vi anser det utmanande att öka

subventionerna till flygtrafiken i ett läge där

flyget långtifrån bär sina egna miljökostnader. Vi

förordar i stället en återgång till det nu gällande

stödsystemet fr.o.m. budgetåret 2000. Detta innebär

att anslaget för driftbidrag till kommunala

flygplatser dras in.

Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.

Statens upphandling av interregional persontrafik på

järnväg bör inte enbart ses som en regionalpolitisk

utan också som en miljöpolitisk verksamhet. Därför

vill vi öka resurserna till sådan upphandling. Vi

vill också utöka transportstödet till Gotland. Med

hänsyn till att motsvarande två anslag kommer att

föras över till den nya myndigheten Rikstrafiken

föreslår vi att anslaget till Rikstrafiken för

budgetåren 2000 och 2001 räknas upp med 189

respektive 204 miljoner kronor, jämfört med

regeringens beräkningar.

Jag anser att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande anslagsberäkningar för

budgetåren 2000 och 2001

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T217

yrkandena 10 och 15 och med anledning av

motion 1998/99:T229 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförs,

3. Cykelfrågor (mom. 8)

Sven Bergström (c), Johnny Gylling (kd), Tom Heyman

(m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd), Birgitta

Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert

Rådhström (m) anser:

Vi finner det vara en stor brist att man i

propositionen förbigår det miljövänligaste,

energieffektivaste och nyttigaste fordonet på väg,

nämligen cykeln. Enligt vår mening saknar regeringen

en cykelpolitik. Vi för vår del vill därför återigen

lyfta fram cykelns möjlighet att, i synnerhet på

korta avstånd, bidra med lösningar för att hitta en

väg fram till det ekologiskt hållbara

transportsystemet.

15 % av alla transporter till lands i Sverige sker

per cykel. Ändå cyklas det litet i Sverige, om man

jämför med länder som Danmark, Holland och Tyskland.

Sedan 1950-talet har cyklandet reducerats till en

femtedel, till förmån för bilåkandet. På avstånd

under 5 km är detta problematiskt på grund av t.ex.

avgasutsläpp vid kallstarter, trafikträngsel och

folkhälso- aspekter. Betänker man att var

fjärde bilresa är kortare än 5 km, inser man att det

finns en stor potential för ökat cyklande. I de

städer som särskilt satsat på cykeln, exempelvis

Göteborg, Örebro och Västerås, ligger andelen

cykeltransporter högre än i övriga städer. Det

viktigaste för att öka cyklandet är satsningar på

bra cykelstråk och god väghållning med bra

snöröjning, liksom vettig skyltning och goda

parkeringsmöjligheter för cyklister. Viktigt är

också att göra det enkelt att ta med cykeln på

kollektiva transportmedel som tåg och buss. Vidare

kan bra cykelparkeringar vid stationer, gärna med

övervakning och tak, vara ett sätt att stimulera

till ökat cyklande. Försök med kommunala lånecyklar

kan vara ytterligare ett sätt att stimulera till

ökat cyklande.

Vi anser att regeringen bör återkomma till

riksdagen med en handlingsplan för hur cyklandet på

kortare avstånd skall stimuleras.

Vi anser att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande cykelfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T220 yrkande

19 och 1998/99:T223 yrkande 21 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförs,

4. Vägmärken (mom. 9)

Johnny Gylling och Tuve Skånberg (båda kd) anser:

Som framhålls i motion T223 (kd) är flera orter i

framför allt Tornedalen flerspråkiga (svenska,

finska och samiska). I Finland där det finns en

svenskspråkig minoritet är man mycket noga med att

återspegla detta i skyltningen vid vägarna men också

allmänt i samhällsservicen. Således bör också

skyltningen på vissa orter i Sverige anpassas till

flera språk.

Regeringen bör uppdra åt Vägverket att se till att

så sker.

Vi anser att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande vägmärken

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T223

yrkande 9 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförs,

5. Banavgifter (mom. 14)

Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och

Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:

Vi anser att det finns en uppenbar risk att

investeringar i olika trafikanläggningar

feldimensioneras när kostnaden för att utnyttja

infrastrukturen är nära noll. För att uppnå målet

att varje trafikslag skall betala sina kostnader bör

därför banavgifterna återställas till den nivå som

gällde före 1998 års transportpolitiska beslut. Det

innebär, som framhålls i motion T221 (m), en

statsfinansiell besparing på ca 690 miljoner kronor.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 14

bort ha följande lydelse:

14. beträffande banavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T221 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförs,

6. Miljöanpassad tågtrafik (mom. 15)

Sven Bergström (c) anser:

Jag anser att Banverket på ett aktivt sätt bör verka

för ett miljöanpassat utnyttjande av hela

järnvägssystemet. Som framhålls i motion T214 (c)

bör Banverket inom ramen för detta arbete initiera

projekt som eliminerar användning av diesel i

tågtrafiken. Exempelvis kan den s.k. Kustpilen från

Kalmar-Vimmerby alternativt Västervik-Linköping, som

ett steg mot övergång till elektrifiering, drivas

med annat bränsle än diesel. Förutsättningarna för

detta är goda då det i nära anslutning till banorna

finns anläggningar för framställande av RME-bränsel,

raps-metylester, i Kristianstad och Västervik.

Därmed kan utvecklingen av ett miljöanpassat

transportsystem förenas med en regionalpolitiskt

riktig och viktig satsning.

Jag anser att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande miljöanpassad tågtrafik

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T214

yrkande 8 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförs,

7. Inlandsbanan (mom. 16)

Johnny Gylling och Tuve Skånberg (båda kd) anser:

Vi anser, som framhålls i motionerna T223 och T505

(båda kd), att en utredning bör tillsättas om att

överföra Inlandsbanans södra avsnitt mellan

Kristinehamn och Mora samt alla tvärbanor till

Inlandsbanan AB. För att bibehålla och

vidareutveckla den positiva utvecklingen av

Inlandsbanans godstrafik krävs ökade insatser för

banunderhåll. Vi beräknar därför att ytterligare 9

miljoner kronor per år bör avsättas till

Inlandsbanan från Banverkets anslag.

Enligt vår bedömning är godstrafiken på hela

Inlandsbanan väl motiverad, inte minst från

samhällsekonomisk synpunkt. Långsiktiga

förutsättningar bör därför skapas för att hela banan

har tillräcklig kapacitet för godstrafiken. Det

innebär att bandelarna Sveg-Brunflo och

Arvidsjaur-Gällivare bör rustas upp.

Vi anser vidare att regeringen, tillsammans med

berörda parter i inlandet, bör ta ett gemensamt

ansvar för persontrafikfrågorna längs inlands-

banestråket för att hitta lämpliga och effektiva

trafiklösningar för inlandets persontransporter

efter år 2001.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 16

bort ha följande lydelse:

16. beträffande Inlandsbanan

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T223 yrkande

29 och 1998/99:T505 och med avslag på motion

1998/99:T531 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförs,

8. Den svenska handelssjöfartens

internationella konkurrenskraft (mom. 18)

Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m), Tuve Skånberg (kd), Birgitta Wistrand (m),

Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert Rådhström (m)

anser:

Sedan propositionen lämnades till riksdagen har

regeringen ändrat förslaget och träffat en ny

överenskommelse som höjer kostnaden för statsverket

med 100 miljoner kronor. Någon finansiering av

beloppet har inte presenterats, endast ett

pressmeddelande från näringsministern att

motsvarande minskning skall göras på väganslaget. Vi

anser inte att detta är en acceptabel lösning;

väginvesteringarna är redan kraftigt beskurna och

vägunderhållet eftersatt.

Vi vill erinra om att regeringen för något år sedan

otvetydigt ställde i utsikt att man ämnade medverka

till den lagstiftning som skulle krävas till följd

av den nettomodell som parterna hade enats om. Vi

finner det mycket beklagligt att regeringen därefter

ändrat inställning.

I det slutbetänkande (SOU 1998:129) som Utredningen

om sjöfartens struktur- och kapitalsituation nyligen

överlämnade till regeringen framhålls bl.a. följande

om den svenska handelssjöfartens

konkurrenssituation: "Det naturligaste och

snabbaste sättet att likställa konkurrensvillkoren

med andra EU-länders och Norges är att genomföra

motsvarande förändringar, som dessa länder har gjort

vad gäller t.ex. beskattning och sociala avgifter.

Konkurrensvillkoren blir då inte bara likvärdiga

utan också mer jämförbara."

Vi delar utredarens uppfattning och hans besvikelse

då han konstaterar att han måste avstå från att

föreslå sådana förändringar, eftersom regeringens

utredningsdirektiv inte tillåter det.

Vi håller fast vid våra motionsledes uttalade

uppfattningar att regeringen snarast möjligt bör

återkomma till riksdagen med förslag till den

lagstiftning som krävs för att även i Sverige

genomföra den s.k. nettomodellen. Lagstiftningen

skall vara så utformad att full

konkurrensneutralitet varaktigt uppnås för den

svenska handelssjöfarten i förhållande till övriga

EU-länder.

Vi anser att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande den svenska handelssjöfartens

internationella konkurrenskraft

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T220 yrkande

31 i denna del, 1998/99:T222 yrkande 13,

1998/99:T223 yrkande 31, 1998/99:T615 yrkande 6

och 1998/99:T628 yrkande 2, med anledning av

motionerna 1998/99:T230 yrkande 9, 1998/99:T602

och 1998/99: T613 samt med avslag på motion

1998/99:T229 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförs,

9. Fartygsfonder m.m. (mom. 19)

Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och

Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:

Vi anser att tonnageförnyelsen är en fråga av

strategiskt intresse, speciellt för de mindre

företagen. Möjligheten att sälja och köpa tonnage

vid lämpliga tillfällen måste garanteras. För att

underlätta tonnageförnyelse och för att utjämna de

årliga resultaten i en starkt konjunkturkänslig

näring bör fartygsfonderna återinföras.

Vi anser också att den arbetsrättsliga

lagstiftningen inom sjöfartsområdet måste ändras och

att möjligheten till sympatiåtgärder begränsas. Den

s.k. Lex Britannia, som ger svensk facklig

organisation vidsträckta internationella

befogenheter, måste upphävas.

En ny regel om personalövergång vid

företagsförsäljningar har införts enligt EU-krav.

Inom EU görs dock undantag för skepp, något som

inte införts i den svenska lagstiftningen. Eftersom

den svenska lagen därigenom kommer i konflikt med

EU-reglerna bör EG:s regelverk snarast införas.

I fråga om sjuklön, arbetstid och semester gäller

speciella regler för sjöfarten. Dessa regler bör

snarast anpassas till de generella bestämmelser som

gäller för svensk arbetsmarknad.

De svenska hamnarna drivs i dag i form av kommunala

monopol. Sådana har inte visat sig effektiva i andra

sammanhang. Monopolet baseras dels på en föråldrad

förordning om hamnverksamhet, dels på ILO-konvention

137 som regeringen inte sade upp när möjlighet

fanns. Inom EU finns nu krav på att även

hamnverksamhet skall konkurrensutsättas.

Hamnförordningen och reglerna om allmän hamn måste

anpassas till moderna krav och de kommunala

monopolen avskaffas. Tolkningen av ILO-konvention

137, som nu gäller i ytterligare nio år, måste

ändras så att fackliga kompetenstvister i hamnarna

omöjliggörs.

Sammanfattningsvis anser vi att den svenska

handelssjöfartens interna-tionella konkurrenskraft

skulle stärkas avsevärt om de åtgärder vi sålunda

förordar genomförs.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

i enlighet med våra önskemål.

Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande fartygsfonder m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T220 yrkande 31 i

denna del som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförs,

10. Ekonomiska mål och investeringsplan för

Sjöfartsverket (mom. 20)

Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och

Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:

Sjöfartsverkets generaldirektör Anders Lindström har

inför utskottet upp-givit att verket under år 1998

gjorde en extra inleverans på 100 miljoner kronor

och att det i år är fråga om en extra inleverans på

170 miljoner kronor. Sjöfartsverkets verksamhet

finansieras huvudsakligen med de sjöfarts-avgifter

som handelssjöfarten har att betala. Extra

inleveranser på 270 miljoner under två

år, vid sidan av de avkastningskrav på en tredjedel

av vinsten som Sjöfartsverket har att uppfylla, är

enligt vår mening inte möjliga utan ett så kraftigt

överruttag av avgifter att det för tankarna till en

beskattning av sjöfarten. Samtidigt innebär sådana

inleveranser en kraftig försvagning av

Sjöfartsverkets soliditet till men för dess förmåga

att finansiera investeringar med eget kapital.

Regeringen bör, innan den fattar beslut om en extra

inleverans för år 1999, återkomma till riksdagen med

en analys av effekterna för verkets ekonomi och

investeringsförmåga, dels av den soliditetssänkning

från 50 % till lägst 30 % som förordas i

propositionen, dels av det ändrade system för

sjöfartsavgifter som nyligen genomförts.

Vi anser att utskottets hemställan under 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande ekonomiska mål och

investeringsplan för Sjöfartsverket

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:T607

dels avslår regeringens förslag att riksdagen

godkänner ekonomiska mål och investeringsplan

för Sjöfartsverket för perioden 1999-2001 i

enlighet med vad regeringen förordar,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförs,

11. Gotlandstillägget (mom. 23)

Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och

Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:

Vi finner det rent principiellt felaktigt att

transportörer skall tillåtas påföra ett

Gotlandstillägg, som de sedan kan använda för att

trafikera Gotland. Denna form av staten beviljad

"beskattningsrätt" till privata aktörer finns det

utifrån ett flertal aspekter anledning att

ifrågasätta. Varumottagare i olika delar av Sverige

har allt som oftast reagerat mot att deras

fraktkostnad inkluderat ett Gotlandstillägg. En

öppen redovisning av influtna medel har inte gått

att få till stånd. Det har också gång efter annan

förts fram argument för att Gotlandsstödet inte

skapar önskvärd konkurrensneutralitet fraktare

emellan.

Mot bakgrund av det anförda kan vi inte stödja

regeringens förslag att skjuta upp avvecklingen av

Gotlandstillägget ett helt år. Föreliggande

analysmaterial bör enligt vår mening göra det

möjligt för regeringen att före den 1 juli nästa år

återkomma till riksdagen med ett konkret förslag

till avveckling av Gotlandstillägget, ett förslag

som väl tillgodoser Gotlands behov av rationella,

kostnadsneutrala transporter till och från

fastlandet.

Som en följd av vårt ställningstagande bör

riksdagen anta regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen

(1979:1035) med bemyndigande om utjämning av taxor

för vissa lastbils-transporter med den ändringen att

1979 års lag skall upphöra att gälla vid utgången av

juni år 1999.

Vi anser att utskottets hemställan under 23 bort

ha följande lydelse:

23. beträffande Gotlandstillägget

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:T220 yrkande 37

och med avslag på motion 1998/99:T626

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1996:20) om upphävande av lagen

(1979:1035) med bemyndigande om utjämning av

taxor för vissa lastbilstransporter med den

ändringen att 1979 års lag skall upphöra att

gälla vid utgången av juni år 1999,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförs,

12. Luftfartsverkets ekonomiska mål,

investeringsplan och finansiella

befogenheter m.m. (mom. 25)

Mikael Johansson (mp) anser:

Flyget har expanderat kraftigt under senare tid.

Detta är ett allvarligt hot mot miljön. Flyget är

det sämsta färdmedlet när det gäller

energiförbrukning per passagerare. För samma

energimängd kan tåget på sträckan Göteborg-Stockholm

transportera omkring tio gånger fler personer än

flyget. Vidare är tidsvinsten begränsad på sträckor

inom södra och mellersta Sverige. Flyget orsakar

också stora bullerproblem.

En situation där de olika trafikverken försöker

främja den egna sektorn leder till ohållbara

konkurrenssituationer. För att detta skall undvikas

bör riksdagen vara mycket tydlig rörande de mål och

den inriktning som skall gälla. Exempelvis bör

Luftfartsverket, av miljö- och hälsoskäl, inte ges

i uppdrag att öka flygtrafiken i och över Sverige i

nämnvärd utsträckning. Målet bör i stället vara att

hålla flygtrafiken på låga men nödvändiga nivåer.

Miljöpartiet de gröna motsätter sig bestämt en

Schengenanpassning av Sveriges flygplatser eftersom

Sverige bör utträda ur EU. Vi har tidigare avstyrkt

utbyggnad av Arlanda. I konsekvens härmed bör

riksdagen avslå den föreslagna investeringsplanen

för Luftfartsverket för perioden 1999-2001. Detsamma

gäller förslaget om bemyndigande för regeringen att

för år 1999 ge Luftfartsverket finansiella

befogenheter enligt vad som föreslås i

budgetpropositionen.

Jag anser att utskottets hemställan under moment

under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande Luftfartsverkets ekonomiska

mål, investeringsplan och finansiella

befogenheter m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T217

yrkandena 7 och 8 samt med avslag på

proposition 1998/99:1 utgiftsområde 22

punkterna 12 och 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförs,

13. Bromma flygplats och flygkapaciteten i

Stockholmsområdet (mom. 27)

Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m), Tuve Skånberg (kd), Birgitta Wistrand (m),

Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert Rådhström (m)

anser:

På kort tid har Bromma flygplats utvecklats till en

av landets fyra största. De korta avstånden till

Stockholm City gör Bromma till ett mycket bra

alternativ till Arlanda för tjänste- och

affärsresor. De bolag som med små och tystgående

flygplan utnyttjar Bromma har också bidragit till

att öka konkurrensen på flygmarknaden. Att lägga ned

flygplatsen anser vi vara kapitalförstöring av stora

mått och ett avbräck för näringslivet i Sverige.

Riksdagen bör alltså uttala att Bromma flygplats

skall vara kvar.

Tillgången till snabba och effektiva

flygtransporter är till följd av Stockholms

geografiska läge avgörande för regionens utveckling.

Stockholms flygregion utgör dessutom navet i det

svenska inrikessystemet. Kapaciteten får därmed

direkt inverkan på tillgången till flygtransporter i

hela Sverige. Enligt Luftfartsverkets beräkningar

kan Arlandas tre banor uppnå sitt kapacitetstak

redan år 2007. En fjärde bana på Arlanda är enligt

Luftfartsverket nödvändig för att behoven fram till

omkring år 2030 skall kunna tillgodoses.

Vad vi här har anfört om Bromma flygplats och om

flygkapaciteten i Stockholmsregionen på längre sikt

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 27 bort ha

följande lydelse:

27. beträffande Bromma flygplats och

flygkapaciteten i Stockholmsområdet

att riksdagen med bifall till motionerna

1998/99:T220 yrkandena 41 och 43 samt

1998/99:T702 och med avslag på motion

1998/99:T217 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförs,

14. Bromma flygplats och flygkapaciteten i

Stockholmsområdet (mom. 27)

Karin Svensson Smith (v), Stig Eriksson (v) och

Mikael Johansson (mp) anser:

Vår bestämda uppfattning är att flygkapaciteten i

Stockholms-regionen är fullt tillräcklig för att

klara de funktioner där flygtrafik är nödvändig. Vi

motsätter oss all ytterligare utbyggnad. Bromma

flygplats bör enligt vår mening snabbavvecklas,

eftersom den ligger alldeles för nära bebyggelse och

därmed utgör en stor hälsorisk och miljöstörning.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 27 bort ha

följande lydelse:

27. beträffande Bromma flygplats och

flygkapaciteten i Stockholmsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T217 yrkande 9

och med avslag på motionerna 1998/99:T220

yrkandena 41 och 43 samt 1998: T702 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförs,

15. Statens ägarengagemang i SAS Sverige AB

(mom. 29)

Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Birgitta Wistrand

(m), Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert Rådhström (m)

anser:

Enligt vår uppfattning bör staten inte vara

delägare i ett flygbolag. Det saknas bärande skäl

för att staten skall äga aktier i SAS Sverige AB. En

privatisering av SAS Sverige AB skulle, som vi ser

det, befrämja ökad konkurrens. Efter diskussioner

med Danmark och Norge bör statens aktier i bolaget

säljas ut.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 29

bort ha följande lydelse:

29. beträffande statens ägarengagemang i SAS

Sverige AB

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T220 yrkande

39 och 1998/99:T222 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförs,

16. Privatisering av vissa svenska

flygplatser (mom. 30)

Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och

Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:

Arlanda och Landvetter står inför betydande

investeringar. Mot den bak-grunden anser vi att

dessa flygplatser bör privatiseras. Framtida

investeringar behöver därmed inte belasta

statsbudgeten med vare sig lån eller lånegarantier.

Båda flygplatserna uppvisar god lönsamhet.

Försäljningsvärdet torde uppgå till flera miljarder

kronor. En försäljning skulle öppna möjlighet att få

fram nödvändigt riskkapital.

Vi anser att utskottets hemställan under 30 bort ha

följande lydelse:

30. beträffande privatisering av vissa svenska

flygplatser

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T220 yrkande 40

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförs,

17. Avyttring av LFV Holding AB:s

dotterbolag (mom. 31)

Tom Heyman (m), Lars Björkman (m), Birgitta Wistrand

(m), Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert Rådhström (m)

anser:

Luftfartsverket bedriver i dag en omfattande

affärsmässig verksamhet som inte är behövlig från

myndighetssynpunkt. Vi anser därför att Luftfarts-

verkets holdingbolag och dess dotterbolag Swedavia

AB, LFV Airport Center AB och LFV Handling AB bör

privatiseras, gemensamt eller vart för sig. Denna

åtgärd är ett naturligt steg i en renodling av

Luftfartsverkets verk-samhet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment

under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande avyttring av LFV Holding AB:s

dotterbolag

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T220 yrkande 44

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförs,

18. Associationsformen för kommunala

flygplatser (mom. 32)

Kenth Skårvik (fp) anser :

Folkpartiet liberalerna anser att de kommunala

flygplatserna inte bör drivas i kommunal bolagsform.

Det är önskvärt att dessa flygplatser i stället

drivs i förvaltningsform eller att de privatiseras.

Jag anser att utskottets hemställan under 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande associationsformen för

kommunala flygplatser

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T222 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförs,

19. Olönsamma linjer (mom. 33)

Karin Svensson Smith och Stig Eriksson (båda v)

anser:

Riksdagens beslut om stöd till kommunala flygplatser

är välkommet men långtifrån tillräckligt för att

skapa regional balans. De allvarligaste problemen,

som t.ex. höga flygpriser, kommer att bestå. Att

flyga från inlandet via Arlanda är i dag orimligt

dyrt. T.ex. är normalpriset för en resa mellan

Gällivare och Göteborg ca 8 000 kr. Denna negativ

utveckling är, som vi ser det, en direkt följd av

den svenska luftfartens avreglering. Enligt vår

uppfattning bör regeringen tillsätta en utredning

med uppgift att se över avregleringens konsekvenser

för den regionala balansen i inrikesflyget och

återkomma till riksdagen med förslag.

Vi anser att utskottets hemställan under 33 bort ha

följande lydelse:

33. beträffande olönsamma linjer

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T703

yrkande 2 samt med anledning av motion

1998/99:T231 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförs,

20. Upphandling av järnvägstrafik m.m.

(mom. 38)

Sven Bergström (c), Karin Svensson Smith (v), Stig

Eriksson (v) och Kenth Skårvik (fp) anser:

Vi anser att Rikstrafiken vid sin upphandling av

kollektivtrafik skall sträva efter att de

transportpolitiska målen uppfylls. Det förutsätter

att samhällsnyttan av utbyggnaden av järnvägens

infrastruktur tas till vara. Riksdagen har våren

1998 klargjort att upprustningen av norra stambanan

för snabbtågstrafik är regionalpolitiskt angelägen

och bör tidigareläggas. Det bör därför inför den

förestående trafikupphandlingen klarläggas att

snabbtågstrafiken på sträckan Stockholm-Östersund

skall ske längs norra stambanan via bl.a. Ljusdal

och Bollnäs så att nyttan av den nu pågående

upprustningen av banan kan tas till vara.

Vi anser att utskottets hemställan under 38 bort ha

följande lydelse:

38. beträffande upphandling av järnvägstrafik

m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T230 yrkande

6, 1998/99:T527 yrkande 2 och 1998/99:T542 i

denna del, med anledning av regeringens förslag

samt med avslag på motionerna 1998/99:T217

yrkande 13 och 1998/99:T521

dels bemyndigar regeringen att, för ändamål som

omfattas av ramanslaget D 2 Köp av

interregional persontrafik på järnväg m.m.,

under år 1999 upphandla interregional

persontrafik på järnväg m.m. som innebär

utgifter om högst 404 000 000 kr under år 2000,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförs,

21. Upphandling av flygtrafik (mom. 41)

Sven Bergström (c) anser:

Jag anser att staten bör upphandla

flygtrafiktjänster som är regionalpolitiskt viktiga

men kommersiellt mindre intressanta. Upphandlingen

bör i enlighet med motion T230 (c) finansieras genom

att en avgift tas ut på övriga inrikes flygresor.

Regeringen bör snarast återkomma, dock senast i

samband med vårbudgeten 1999, med förslag till

riksdagen angående den närmare utformningen av ett

sådant system. Jag bedömer att med ett sådant system

kan syftet med motion T705 (c) tillgodoses så att

gotlänningarna ges en tillfredsställande flygtrafik

med rimliga biljettpriser.

Jag anser att utskottets hemställan under 41 bort ha

följande lydelse:

41. beträffande upphandling av flygtrafik

att riksdagen med bifall till motion

1998/99:T230 yrkande 8 och med

anledning av motion 1998/99:T705

som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförs,

Särskilda yttranden

1. Anslag inom utgiftsområde 22

Kommunikationer (mom. 1)

Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och

Jan-Evert Rådhström (alla m) anför:

I riksdagen finns en majoritet, bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister, för förslagen i budgetpropositionen

(prop. 1998/99:1) beträffande ekonomiska ramar för

de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens

inkomster avseende år 1999 i den statliga budgeten.

Samma majoritet har också uttalat sitt stöd för

beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt för

förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2000

och 2001.

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra

förslag syftar till att skapa förutsättningar för

ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande

Sverige. Med en större enskild sektor och ett

starkare civilt samhälle kan både företag och

människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg

pressas tillbaka samtidigt som den sociala

tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom

att hushållen får en större ekonomisk

självständighet.

Vi har föreslagit en långtgående växling från

subventioner och bidrag till omfattande

skattesänkningar för alla, främst låg- och

medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi om de

människor som är i störst behov av gemensamma

insatser och som har små eller inga möjligheter att

påverka sin egen situation. Vi slår också fast att

det allmänna skall tillföras resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter

som måste vara gemensamma.

Då riksdagens majoritet förordar en annan

inriktning av politiken deltar vi inte i det nu

aktuella beslutet om anslagsfördelning inom

utgiftsområde 22. I detta särskilda yttrande

redovisar vi dock den del av vår politik som berör

utgiftsområde 22 Kommunikationer och som också

framgår av motion T220 (m). Vårt trafikpolitiska

alternativ innebär besparingar om sammanlagt 662

miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Mål för transportpolitiken

Vi anser att följande mål bör gälla för

transportpolitikens fortsatta inriktning:

- Ett kundorienterat, snabbt och effektivt

transportsystem som främjar svenskt näringsliv och

svensk sysselsättning.

-

- En stegvis och målmedveten

miljöanpassning av trafikslagen i takt med den allt

snabbare teknikutvecklingen.

-

- Transportsystemen skall till rimliga

kostnader tillgodose människors berättigade behov

av transporter till och från arbetet och på

fritiden samt vara anpassade att stärka svenskt

näringslivs konkurrenskraft.

-

- En likvärdig behandling av varje

transportslag i förhållande till dess kostnader och

intäkter, dock med den begränsningen att varje

transportslag också måste tillförsäkras likvärdiga

villkor i förhållande till internationell

konkurrens.

-

Statens roll

Enligt vår uppfattning förutsätter en effektiv

infrastruktur ett ökat inslag av marknadsstyrning.

Privata lösningar skall sökas så långt det är

möjligt. Först härigenom kan man kan uppnå ett

effektivt resursutnyttjande och göra korrekta

bedömningar av investeringsbehovet. Statens ansvar

bör begränsas till planering, upphandling,

finansiering och myndighetsutövning. All annan

verksamhet bör så långt möjligt vara

konkurrensutsatt och drivas i privat regi.

Väg och järnväg

Efter en kraftig utbyggnad av vägnätet under 1960-

talet har investeringarna i nya vägar minskat,

vilket under 1980-talet givit Sverige en

bottenplacering i internationell jämförelse. Det har

givit negativa effekter i form av ökad trängsel och

förvärrade miljöproblem.

I vår kommittémotion T221 (m) föreslår vi en

höjning av anslaget till väghållning och statsbidrag

med 335 miljoner kronor, jämfört med regeringens

förslag. Härigenom tillförs ytterligare resurser

till angelägen vägutbyggnad samtidigt som stödet

till det enskilda vägnätet kan förstärkas. Den

halvering av statsbidraget till drift och byggande

av enskilda vägar som genomfördes år 1996 och de

nedskärningar som därefter har gjorts har inneburit

försämrad standard på de enskilda vägarna. Som följd

av att skogsbolag och andra tunga medlemmar i

vägföreningar sagt sig inte vara beredda att svara

för t.ex. vinterunderhåll har den bofasta

befolkningen fått vidkännas flerdubblade kostnader.

Med hänsyn härtill, samt till det enskilda vägnätets

stora betydelse för näringsliv och människor bosatta

i glesbygd, bör 150 miljoner kronor av den ovan

föreslagna anslagsökningen tillföras anslagsposten

för enskilda vägar.

Vad gäller den fortsatta utbyggnaden av

järnvägsnätet anser vi att landets ekonomiska läge

inte medger framtida satsningar i samma takt som

under senare år. Därför föreslår vi en minskning av

anslaget till banhållning med 500 miljoner kronor,

jämfört med regeringens förslag. Vi anser också att

Banverket bör klara sina sektorsuppgifter med något

mindre resurser än vad regeringen beräknar. Därför

föreslår vi en minskning av motsvarande anslag med

12 miljoner kronor, jämfört med regeringens förslag.

Sjöfart

Den svenskregistrerade delen av den svenska

handelsflottan har fått en allt svårare

konkurrenssituation och är sedan år 1989 beroende av

statligt stöd. Detta är olyckligt. Stödet snedvrider

konkurrensen och bevarar föråldrad teknik. I

reservation 8 redovisar vi tillsammans med

Kristdemokraterna och Folkpartiet förslag som syftar

till att tillförsäkra den svenska handelsflottan

rimliga konkurrensvillkor. För nästa budgetår anser

vi att anslaget kan begränsas till 265 miljoner

kronor. Detta innebär en minskning med 140 miljoner

kronor, jämfört med regeringens förslag.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en

höjning av transportstödet till Gotland med 15

miljoner kronor till 190 miljoner kronor.

Resursförstärkningen skall möjliggöra att basutbudet

av färjetrafik förstärks med ytterligare ett fartyg

under de tre sommarmånaderna. Vi anser att den

utökade trafiken kan klaras om ensamrätten för det

rederi med vilket staten ingått avtal om

Gotlandstrafiken avskaffas. Vi anser att Sverige

skall leva upp till EG:s regler om s.k. fritt

cabotage även när det gäller trafik till och från

Gotland. Därför avvisar vi regeringens förslag om en

höjning av transportstödet till Gotland med 15

miljoner kronor för budgetåret 1999.

Ersättning till Posten för rikstäckande betalnings-

och kassaservice

Postens verksamhet måste effektiviseras och tvingas

bära sina kostnader på en konkurrensutsatt marknad.

Inget hindrar att Posten sätter de priser man

önskar, förutsatt att dessa priser motsvarar

verkliga kostnader. Men genom korssubventionering

mellan affärsområden kan Posten sätta omotiverat

låga priser för att hindra konkurrens. Hittills har

Posten motarbetat alla försök att få en riktig bild

av var kostnader och intäkter uppstår i koncernen.

Staten bör vidta åtgärder som förhindrar fortsatt

missbruk av företagets dominerande ställning. På

sikt bör Posten AB privatiseras.

Staten skall ha ett övergripande ansvar för att det

finns en rikstäckande postservice. Om det behövs

skall sådan upphandlas i konkurrens på marknaden. Vi

avvisar den ersättning med 200 miljoner kronor till

Posten AB för rikstäckande

betalningsservice som regeringen föreslår, eftersom

ersättningen enligt vår uppfattning är en förtäckt

subvention.

Köp av interregional persontrafik på järnväg

Från anslaget Köp av interregional persontrafik på

järnväg bestrids kostnader för upphandling av

regionalpolitiskt angelägen persontrafik på järnväg

samt flygtrafik mellan Umeå och Östersund.

Regeringen föreslår att riksdagen för nästa budgetår

anvisar 405 miljoner kronor för ändamålet. Vi

moderater anser att behovet av statlig upphandling

minskar om persontrafiken konkurrensersätts och den

långväga busstrafiken avregleras helt. Vi föreslår

en minskning av anslaget med 100 miljoner kronor,

jämfört med regeringens förslag. Dock bör anslaget

även efter minskningen användas för upphandling av

flygtrafik.

Rikstrafiken

Vi motsätter oss att den nya myndigheten för bl.a.

upphandling av kollektivtrafik inrättas. Det av

regeringen föreslagna anslaget på 10 miljoner kronor

för nästa budgetår kan därmed utgå.

Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut

Vi anser, nu liksom tidigare, att SMHI i ökad

utsträckning bör kunna finansiera sin verksamhet

genom avgifter. Vi föreslår därför en minskning av

anslaget för nästa budgetår med 20 miljoner kronor,

jämfört med vad regeringen föreslår.

2. Anslag inom utgiftsområde 22

Kommunikationer (mom. 1)

Johnny Gylling och Tuve Skånberg (båda kd) anför:

I riksdagen finns en majoritet som vill ha en annan

inriktning av politiken än den vi förordat. Eftersom

Kristdemokraternas förslag är en helhet anser vi det

inte meningsfullt att i detta andra steg fullfölja

våra anslagsyrkanden. I stället väljer vi att i

detta särskilda yttrande redovisa huvuddragen i vårt

trafikpolitiska alternativ som för budgetåret 1999

innebär en besparing om 40 miljoner kronor, jämfört

med regeringens förslag. Detta alternativ framgår

också av motion T223 (kd).

Transporternas och kommunikationernas betydelse för

välfärdsut-vecklingen

Den positiva välfärdsutveckling som Sverige

genomgått under det senaste århundradet är i hög

grad direkt förknippad med ökad handel och därmed

ökade transporter och ökad kommunikation. Välfärden

och den ekonomiska utvecklingen på sikt bestäms

också av produktivitetsutvecklingen, såväl i

allmänhet som i transport- och

kommunikationssystemet. För enskilda människors

välfärd är goda kommunikationer avgörande. I

begreppet livskvalitet ingår rörlighet som ett

väsentligt inslag. Rörlighet är en

grundförutsättning för ett fungerande vardagsliv.

Statens roll

Staten har två uppgifter. Offentliga myndigheter

skall se till att det finns en väl utbyggd och väl

underhållen infrastruktur. Denna infrastruktur skall

finansieras främst med offentliga medel. Men för att

effektivitet och produktivitet skall främjas bör

också privata initiativ uppmuntras. Statens andra

uppgift är att tillse att transport- och

kommunikationsmarknaderna fungerar effektivt. Detta

åstadkommer man bäst genom ett successivt ökat kon-

kurrenstryck och fortsatt avreglering.

Väg och järnväg

Den positiva trenden vad gäller utvecklingen av

antalet trafikolyckor har brutits. Vi anser att

ökade insatser på trafiksäkerhetsområdet är

angelägna och vill i detta syfte anvisa 20 miljoner

kronor till väghållningsanslaget, utöver vad

regeringen föreslår.

Effektiviseringen av järnvägstrafiken måste

fortsätta, bl.a. genom ökad konkurrensutsättning och

omstrukturering av verksamheter. Banverket har fått

en ny organisation som innebär att

produktionsverksamheten har skilts från

förvaltningen. Omorganisationen torde skapa

förutsättningar för ytterligare rationaliseringar.

För Vägverkets administrationsanslag liksom för

Banverkets sektorsanslag föreslår vi ett

besparingsbeting på 30 miljoner kronor vartdera.

3. Anslag inom utgiftsområde 22

Kommunikationer (mom. 1)

Sven Bergström (c) anför:

I riksdagen finns en majoritet som vill ha en annan

inriktning av politiken än den vi förordat.

Centerpartiets budgetförslag utgör en helhet. Mot

den bakgrunden väljer vi att inte fullfölja våra

anslagsyrkanden. I stället redovisas i detta

särskilda yttrande huvuddragen i vårt

trafikpolitiska alternativ. För budgetåret 1999

innebär detta besparingar om 105 miljoner kronor

jämfört med regeringens förslag. Vårt alternativ

framgår också av motion T230 (c).

Utgångspunkter

Ett kretsloppsanpassat samhälle förutsätter ett

"grönare" transportsystem. Användningen av fossila

bränslen måste minska. En nollvision för sådana

bränslen bör införas. En plan bör läggas fast för

hur fossila bränslen successivt skall fasas ut och

ersättas med förnybara bränslen.

Goda kommunikationer är en förutsättning för att

hela Sverige skall utvecklas. Transportpolitiken

måste syfta till att minska avståndsnackdelar och

förbättra förutsättningarna för ett decentraliserat

samhälle. De nackdelar som följer av långa avstånd,

såväl inom landet som till övriga Europa och andra

marknader, måste kompenseras med väl fungerande

transporter och en väl utbyggd infrastruktur.

Väg och järnväg

Investeringar i infrastruktur går lätt förlorade om

de inte följs av insatser för drift och underhåll.

Därför krävs en långsiktig strategi för drift och

underhållsåtgärder. Vi anser att sådana åtgärder

måste prioriteras. Avstängningar och dålig

framkomlighet innebär betydande merkostnader för

näringslivet och drabbar självfallet också

persontransporterna. Bärighetshöjande åtgärder såsom

tjälsäkring och beläggning av grusvägar är av stor

betydelse. Andelen vägar som stängs på grund av

tjällossning måste reduceras kraftigt. Vi föreslår

att de medel inom väghållningsanslaget, 500 miljoner

kronor, som regeringen anser bör ställas till

regeringens disposition i stället används för drift

och underhåll. I Sverige finns drygt 2 000 mil

allmän väg som inte är hårdbelagd.

Det enskilda vägnätet är för många landsbygdsboende

förbindelsen till det allmänna vägnätet och utgör

dessutom en förutsättning för näringslivets

utveckling, ökad sysselsättning och ökad

tillgänglighet. Anslagsposten till enskilda vägar

har för innevarande budgetår upptagits till 566

miljoner kronor. Centerpartiet anser att

anslagsposten bör räknas upp till 670 miljoner

kronor för nästa budgetår. Hälften av uppräkningen

bör finansieras genom överföring av medel från

Vägverkets administrationsanslag, medan den andra

hälften bör finansieras genom en omdisponering av

väghållningsanslaget. Vi förutsätter att den

anslagstekniska förändring som regeringen redovisar

i budgetpropositionen, och som innebär att

anslagsposten för år 1999 upptas till endast 100

miljoner kronor, endast är av teknisk karaktär och

inte innebär en reell anslagsminskning. Härutöver

anser vi att de särskilda medel som är avsatta för

bärighetshöjande åtgärder skall kunna gå också till

det enskilda vägnätet.

Luftfart

I samband med det transportpolitiska beslutet våren

1998 godkände riksdagen principerna för ett nytt

stöd till kommunala flygplatser. I årets

budgetproposition föreslås att 105 miljoner kronor

av de sammanlagt 115 miljoner kronor som stödet

avses uppgå till finansieras över statsbudgeten,

medan Luftfartsverket i egenskap av sektorsmyndighet

endast skall svara för 10 miljoner kronor. Vi vill

betona att Luftfartsverket, som alla statliga

myndigheter, måste ta ett regionalpolitiskt ansvar.

Härav följer att hela det statliga stödet till

kommunala flygplatser måste tas ut inom sektorn.

Detta stöd bör uppgå till 105 miljoner kronor. Med

hänvisning härtill avvisar vi regeringens förslag

till medelsberäkning. Detta innebär att ramen för

utgiftsområdet bör sänkas med 105 miljoner kronor.

Härutöver anser vi att ett system för statlig

upphandling av regionalpolitiskt viktiga

flygtrafiktjänster bör införas. Upphandlingen bör

finansieras genom att en avgift tas ut på övriga

inrikes flygresor.

4. Anslag inom utgiftsområde 22

Kommunikationer (mom. 1)

Kenth Skårvik (fp) anför:

I riksdagen finns en majoritet som vill ha en annan

inriktning av politiken än den vi förordat. Då

Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det inte

meningsfullt att i detta andra steg fullfölja

partiets anslagsyrkanden. I detta särskilda yttrande

redovisas dock huvuddragen i Folkpartiet

liberalernas trafikpolitik, som närmare utvecklas i

motion T222 (fp). Vidare redovisas skälen till att

ramen för utgiftsområde 22 för nästa budgetår bör

minskas med 2,9 miljarder kronor, jämfört med

regeringens förslag.

Utgångspunkter

För oss liberaler är fri konkurrens grundbulten i

trafikpolitiken. Med fri konkurrens tillgodoses den

enskildes val av transportslag bäst. Med fri

konkurrens inom alla transportslag når vi bäst målen

om en hållbar utveckling och ökad tillväxt.

De transportpolitiska målen

Transport och kommunikation är en nödvändig

förutsättning för all ekonomisk aktivitet. Den

positiva välfärdsutvecklingen i Sverige under det

senaste århundradet kan i hög grad kopplas till ökad

handel och därmed ökade transporter och

kommunikation.

Utformningen av transportsystemen måste i hög grad

påverkas av högt ställda krav på miljöhänsyn och

varaktig hushållning med resurser.

För enskilda människors välfärd är goda

kommunikationer avgörande. Rörlighet är ett

väsentligt inslag i god livskvalitet och en

grundförutsättning för ett fungerande vardagsliv.

Tillgång till bra kommunikationer underlättar

arbetspendling. En väl utformad trafikpolitik är av

allra högsta regionalpolitiska betydelse.

Väg och järnväg

En god vägstandard är en förutsättning för att hela

Sverige skall leva och utvecklas samt för att vi

skall få ett företagsklimat som främjar

sysselsättning och välfärd.

Ett allvarligt problem är den bristfälliga

bärigheten hos många vägar av stor betydelse för

bl.a. skogsindustrins råvaruförsörjning och för

åkerinäringen. Vi anser att åtgärder för förbättrat

underhåll och höjd standard på de utsatta delarna av

vägnätet snarast bör vidtas. Från Folkpartiets sida

vill vi i sammanhanget betona de enskilda vägarnas

betydelse. Med fog kan påstås att utan bra enskilda

vägar stannar Sverige. Minskade resurser till det

enskilda vägnätet får snabbt betydande negativa

konsekvenser inte bara för glesbygden utan för

landet som helhet.

I vår partimotion med anledning av 1998 års

ekonomiska vårproposition föreslog vi att ramen för

utgiftsområde 22 Kommunikationer skulle minskas med

2,9 miljarder kronor för år 1999. Vi vidhåller detta

förslag, som inte är något i sig önskvärt men

nödvändigt för att vård och skola skall

tillförsäkras rimliga resurser. Vi föreslår att

neddragningen fördelas så att väghållningsanslaget

minskas med 1,5 miljarder kronor och att

banhållningsanslaget dras ner med 1,25 miljarder

kronor. Dessutom föreslår vi att Vägverkets

administrationsanslag och Banverkets anslag till

sektorsuppgifter reduceras med 75 miljoner kronor

vartdera, allt jämfört med regeringens förslag.

Utgiftsminskningen kan enligt vår uppfattning klaras

genom senareläggning av vissa nya

investeringsprojekt. Vi vill poängtera att

nedskärningarna inte får gå ut över drift och

underhåll av vägar och järnvägar och inte heller får

leda till en neddragning av statsbidraget till

enskilda vägar.

5. Anslag inom utgiftsområde 22

Kommunikationer (mom. 1)

Karin Svensson Smith (v), Stig Eriksson (v) och

Mikael Johansson (mp) anför:

Efter 1998 års riksdagsval har Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna fört förhandlingar med den

socialdemokratiska regeringen. Förhandlingarna har

resulterat i en överenskommelse. Som följd av denna

avstår Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna från

att framställa alternativa yrkanden rörande 1999 års

statsbudget. Ett viktigt skäl till att

Socialdemokraternas budgetförslag för år 1999

accepteras så som det redovisas i

budgetpropositionen för år 1999 är att

förhandlingarna har förts under stark tidspress som

inneburit att vi har haft små möjligheter att

påverka budgeten för det närmast kommande året.

6. Inlandsbanan (mom. 16)

Kenth Skårvik (fp) anför:

Jag anser att IBAB har skött Inlandsbanan och

utvecklat banans tågtrafik på ett förtjänstfullt

sätt. Som redovisas i motion T531 av Yvonne Ångström

(fp) har den trafikerade banlängden utökats med

närmare 50 % och godstrafiken återupptagits på

bandelarna Sveg-Brunflo, Hoting-Ulriksfors och

Dorotea-Vilhelmina. Jag förutsätter därför att

statens bidrag till IBAB fortsättningsvis kommer att

räknas upp med ytterligare 7 miljoner kronor för att

trygga Inlandsbanans existens och utveckling.

7. Den svenska handelssjöfartens

internationella konkurrenskraft (mom. 18)

Sven Bergström (c) anför:

I motion T230 (c) yrkande 9 framhålls att

regeringen snabbt bör åter-komma till riksdagen med

förslag till sådana lagändringar som krävs för att

den s.k. nettomodellen skall gälla i Sverige och

därmed för den svenska rederinäringen.

Sedan motionen väcktes har regeringen ändrat den i

budgetpropositionen angivna s.k. bruttomodellen så

att bidraget till de sociala avgifterna höjs till 58

000 kr per kalenderår och årsarbetskraft.

Den sålunda ändrade bruttomodellen har godtagits

enligt en överens-kommelse den 16 november 1998

mellan regeringen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de

gröna, Sveriges redareförening och fackförbundet

SEKO. Företrädare för regeringen och de båda

arbetsmarknadsparterna framhåller i ett gemensamt

uttalande att uppgörelsen är positiv för svensk

sjöfart. De anställda ges löne- och

anställningstrygghet samtidigt som konkurrenskraften

stärks. Därmed finns förutsättningar för en fortsatt

god utveckling av svensk sjöfart. Parterna kommer nu

omgående att sluta erforderliga avtal om tillfälligt

anställd personal.

Eftersom syftet med motionsyrkandet sålunda synes

tillgodosett, avstår jag från att reservera mig.

8. Bromma flygplats och flygkapaciteten i

Stockholmsområdet (mom 27)

Inger Segelström (s) anför:

Bromma flygplats vara eller inte vara har

diskuterats i många år och flera utredningar har

pekat på att flygplatsen skall läggas ned. Många

bostäder har blivit byggda i området, mot bakgrund

av tidigare fattade nedläggningsbeslut. Jag inser

alla att en flygplats mitt i en storstad innebär

allvarliga miljö- och säkerhetsproblem, vilket är

ohållbart i längden. I dag upplever många Brommabor

att de lider fysikt av dålig luft, buller och

föroreningar i trädgårdar etc. på grund av flyget.

Många lider också psykiskt svårt av att ha jet- och

skolflygplan strax ovanför hustaken.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har med starka

miljöargument krävt att jetflyget på Bromma skall

upphöra redan år 2000. Det bör också nämnas att

olycksstatistiken för privatflyg per personkilometer

är lika allvarlig som den för motorcyklar.

För att en trovärdighet skall

finnas i detta angelägna ärende

krävs att ett årtal fastställs för

Brommas nedläggning som reguljär

flygplats i samband med att

utredningen om flygplatskapacitet i

Stockholmsregionen blir färdig. Ett

sådant bestämt årtal kommer också

att på ett positivt sätt påskynda

processen med att åstadkomma

ytterligare flygplatskapacitet i

Stockholmsregionen.