Bet. 1998/99:TU11

Trafikutskottets betänkande

1998/99:TU11

Postal infrastruktur

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

TU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1998/99:95

Postal infrastruktur, fem motioner som väckts med

anledning av propositionen och 13 motions-yrkanden

om postfrågor från den allmänna motionstiden hösten

1998.

Alltsedan postmarknadens avreglering år 1993 finns

det fler företag än Posten AB som bedriver

postverksamhet. Det finns enligt propositionen

system och anläggningar - postal infrastruktur -

som i och för sig kan vara det enskilda företagets

egendom men som samtliga postbefordringsföretag

måste ha tillgång till på lika villkor för att på

ett effektivt och tillförlitligt sätt kunna fullgöra

de postbefordringsuppdrag som anförtros dem. Det som

åsyftas är postnummersystemet, postboxar samt

eftersändning av post och adressändring.

I propositionen föreslås att en definition av

postnummersystemet införs i postlagen. Regeringen

bemyndigas utse en postoperatör, som tillhandahåller

en samhällsomfattande posttjänst, i dag Posten AB,

att också tillhandahålla och förvalta

postnummersystemet. Innan större ändringar i

systemet genomförs, måste tillståndsmyndigheten -

Post- och telestyrelsen - godkänna ändringarna.

Förvaltaren av postnummersystemet skall vara skyldig

att på andra postoperatörers begäran tilldela dem

postnummer för postboxanläggningar i befintliga

postnummerområden. Vidare föreslås en regel om

skyldighet för postoperatörer att hålla sina

postboxar, och andra anläggningar för

postöverlämning till mottagare, tillgängliga för

varandra. Villkoren härför skall vara skäliga och

konkurrensneutrala samt icke diskriminerande i

förhållande till vad operatören tillämpar för sin

egen verksamhet.

Konkurrensneutral tillgång till de delar av

infrastrukturen som avser adressändring och

eftersändning bör enligt regeringens bedömning

säkerställas genom överenskommelser mellan

operatörerna. Post- och telestyrelsen bör medverka i

förhandlingarna och söka se till att de leder till

avsett resultat.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag men

förordar att frågan om tillgång till

adressändringssystemet utreds genom regeringens

försorg. Vidare anser utskottet, till skillnad från

regeringen, att postlagen bör tillföras en

definition av begreppet postal infrastruktur och att

regeringen, efter utredning, bör återkomma till

riksdagen med förslag härom. Vad utskottet sålunda

anför om adressändringssystemet och om postal

infrastruktur bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

1999.

Motionsyrkandena från den allmänna motionstiden

avser huvudsakligen konkurrensaspekter på

avregleringen samt dennas konsekvenser för

postservicen på landsbygden. Utskottet finner syftet

med dessa yrkanden tillgodosett med hänvisning bl.a.

till bestämmelser i konkurrenslagen och postlagen

samt till Konkurrensverkets respektive Post- och

telestyrelsens uppgifter enligt dessa lagar.

Yrkandena bör därför enligt utskottet lämnas utan

åtgärd och avstyrks följaktligen.

Till betänkandet är fogat nio reservationer.

Propositionen

Regeringen (Näringsdepartementet) föreslår i

proposition 1998/99:95 Postal infrastruktur att

riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i postlagen (1993:1684).

Lagförslaget är fogat som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1998/99:T13 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att gamla

ortnamn återigen skall kunna användas som

postortnamn.

1998/99:T14 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ägandet av Svensk

Adressändring AB,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

postnummersystemet skall ställas under Post- och

telestyrelsens kontroll,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om postboxar.

1998/99:T15 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den postala

infrastrukturen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Svensk Adressändring

AB.

1998/99:T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om ändring i postlagen (1993:1684),

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring i postlagen beträffande definition av postal

infrastruktur i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring i postlagen beträffande postnummersystemet i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring i postlagen beträffande adressändringar i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring i postlagen beträffande eftersändning i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att stärka Post- och

telestyrelsens roll i konkurrensfrågor,

2. att riksdagen beslutar att införa en definition

av postal infrastruktur i postlagen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om postnummersystemet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om adressändringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om eftersändning.

Motioner från den allmänna motionstiden

hösten 1998

1998/99:T201 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om väl fungerande

postservice.

1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

konkurrens på postmarknaden.

1998/99:T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om konkurrensen på

postmarknaden,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

postförordningens krav bör skärpas till att minst 95

% av brev som lämnats in för övernattsbefordran

skall delas ut följande arbetsdag och att 99,5 % av

breven skall delas ut senast tre dagar efter

inlämnandet.

1998/99:T231 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att staten även

fortsättningsvis måste ta ansvar för att

upprätthålla en god postservice i hela landet.

1998/99:T804 av Birgitta Carlsson (c) och Margareta

Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om garantier för att postservicen på

landsbygden inte försämras.

1998/99:T815 av Kristina Zakrisson (s) och Lars U

Granberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att överföra

postnummerhanteringen till Post- och telestyrelsen

och att förlägga verksamheten till befintlig enhet i

Kiruna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av en översyn

och de områden motionen berör.

1998/99:T816 av Kenth Högström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om gamla ortnamn i

postadresser.

1998/99:T817 av Lena Ek (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att ägardirektiven för Posten AB

tas upp till förnyad och fördjupad diskussion.

1998/99:Kr275 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om särskilt

kulturporto.

1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

7. (delvis) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

utvärdering av konsekvenserna av avreglering av

post- och televerksamheten samt prövning av de

politiska initiativ denna kan föranleda.

1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om väl fungerande

postservice i hela landet.

Utskottet

1 Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1998/99:95

Postal infrastruktur, fem motioner som väckts

med anledning av propositionen samt 13 motions-

yrkanden om postfrågor från den allmänna

motionstiden hösten 1998.

Till grund för propositionen ligger en av Post- och

telestyrelsen på regeringens uppdrag utarbetad

rapport med rubriken Postal infrastruktur -

postnummer, adressändringar, eftersändning och

postboxhantering. Rapporten, som är dagtecknad den

13 mars 1998, har remissbehandlats.

I samband med utskottets beredning av ärendet

utfrågades den 20 april 1999 generaldirektören Nils

Gunnar Billinger och avdelningschefen Sten Selander,

båda från Post- och telestyrelsen, samt

verkställande direktören Lennart Grabe och

direktören Bo Alerfeldt, båda från Posten AB.

Förståelsen av regeringens överväganden och

förslag underlättas av den relativt utförliga

bakgrundsbeskrivning som återfinns i propositionen.

Den beskrivningen återges därför även här, ehuru

något förkortad.

2 Bakgrund

2.1 Lagreglering på postområdet och avtalet mellan

staten och Posten

Ensamrätten för Postverket till brevbefordran

avskaffades den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:132,

bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152), och

postområdet öppnades då helt för andra

postdistributörer. Formen för Postverkets verksamhet

ändrades (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr.

1993/94: 119) så att verksamheten sedan den 1 mars

1994 drivs i ett av staten helägt aktiebolag,

Posten AB med dotterbolag. Samtidigt infördes en ny

reglering av postverksamheten, genom postlagen

(1993:1684).

I postlagen fastställs de övergripande målen för

den samhällsomfattande posttjänsten och den

grundläggande kassaservicen. Enligt lagen skall det

finnas en posttjänst i hela landet som innebär att

alla kan ta emot brev och andra adresserade

försändelser som väger högst 20 kg. Vidare

fastställs ett övergripande krav på posttjänstens

kvalitet.

I postlagen anges att regeringen själv eller genom

en tillsynsmyndighet skall följa utvecklingen på

postområdet och bevaka att post- och kassaservicen

motsvarar samhällets behov. Enligt lagen skall den

som vill bedriva postverksamhet ansöka om tillstånd

hos den myndighet som regeringen bestämmer.

Postverksamhet definieras i lagen som regelbunden

befordran av brev mot avgift. Post- och

telestyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Tillstånd att bedriva postverksammhet får sedan den

1 juli 1998 förenas med tidsbegränsade villkor

(prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr.

1997/98:304). Dessa villkor kan innebära skyldighet

att tillhandahålla en samhällsomfattande

posttjänst. Posten är den enda tillståndshavare som

har fått sitt tillstånd förenat med villkor att

tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst.

I enlighet med vad som angavs i den nämnda

propositionen har mellan staten och Posten träffats

ett avtal i syfte att säkerställa preciserade

servicemål för den samhällsomfattande posttjänsten

och de i postlagen fastställda kraven på

grundläggande kassaservice. Av avtalet, som trädde i

kraft den 1 juli 1998 och som gäller t.o.m. den

31 december 1999, framgår även att Posten har en

samråds- och informationsplikt gentemot olika

intressenter vid genomförande av väsentliga

ändringar i postnummersystemet.

2.2 Postmarknaden

Vid ingången av år 1996 fanns det fyra verksamma

postoperatörer som var anmälda till Post- och

telestyrelsen. Dessa var Posten, CityMail, SDR

Gruppen AB (SDR) och City and Financial Sweden AB

som numera heter FDS Financial Distribution AB

(FDS). Av de ca 80 företag som i dag har tillstånd

är det ca 70 som bedriver verksamhet.

CityMails verksamhet omfattar Stockholmsområdet,

Göteborg, Malmö, Gotland samt Kronobergs län.

Företaget täcker drygt 30 % av landets alla hushåll

och företag med utdelning av försorterade

storsändningar, s.k. industriell post. Under år 1997

förmedlade bolaget ca 124 miljoner adresserade

försändelser. SDR:s huvudsakliga verksamhet är

rikstäckande utdelning av oadresserad direktreklam.

Företaget distribuerar också en mindre del

adresserade försändelser, som för år 1997 uppgick

till ca 4,7 miljoner. FDS förmedlar regelbundet post

mellan företag i Stockholm, främst i finanssektorn,

och mellan dessa företag och motsvarande företag i

utlandet. Verksamheten växer, och antalet förmedlade

adresserade försändelser var år 1997 ca 0,8

miljoner.

Av de postbefordringsföretag som tillkommit sedan

slutet av år 1996 är huvuddelen fåmansföretag som

åtar sig att lokalt samla in post från företag,

organisationer och myndigheter, men också i många

fall från egna brevlådor för att dela ut den på

orten. Några av de nytillkomna företagen är

förhållandevis stora. Det rör sig antingen om

tidningsdistributionsföretag, som också delar ut

brev, eller företag som bedriver postverksamhet på

flera orter. De nytillkomna operatörerna förmedlade

tillsammans ca 10,2 miljoner adresserade

försändelser under år 1997.

Posten förmedlade under år 1997 ca 3 311 miljoner

adresserade försändel-ser. Övriga postoperatörer med

tillstånd har således inte tagit några större

volymer från Posten, vars marknadsandel är över 95

%. Om marknaden i stället delas in i

försändelseslag, t.ex. den distribution om vilken

Posten och CityMail konkurrerar, får man en annan

bild. Posten och CityMail konkurrerar främst om

distributionen av industriell post från hela landet.

CityMails andel av den marknaden var 1997 ca 7-8 %.

CityMail bedriver emellertid utdelning endast i

vissa delar av landet. En uppskattning visar att

CityMails andel av den industriella posten, i de

områden där företaget delar ut post, var ca 20-25 %.

2.3 Postal infrastruktur

Med postal infrastruktur avses enligt propositionen

de system och anordningar som behövs för att

postbefordran i samhället skall kunna fungera

effektivt och tillförlitligt. Det som åsyftas är

postnummersystemet, postboxar samt eftersändning av

post och adressändring. Däremot är det inte fråga om

tillgång för postoperatörer till andra

postoperatörers terminaler, brevsor-

teringsmaskiner, brevbärare e.d. Infrastrukturen

förvaltas i dag till största delen av Posten.

Tillgången till den postala infrastrukturen regleras

inte i postlagen utan bygger helt och hållet på

civilrättsliga avtal mellan berörda postoperatörer.

2.3.1 Postnummer

Postnummersystemet inrättades år 1968 av Postverket

i syfte att effektivisera och underlätta sorteringen

och distributionen av postförsändelser i Sverige.

Sedan dess har systemet undergått en betydande

utveckling. Det har kommit att få en central

betydelse för allas uppfattning om vad som är en

korrekt postadress och även för andra ändamål än

postoperatörernas befordran av post.

I samband med bolagiseringen av Postverket uttalade

regeringen att postbefordringsföretagens intressen

bäst tillgodosågs genom att det statliga postbolaget

övertog förvaltningen av postnummersystemet. En

fastlagd informationsskyldighet skulle tillgodose

övriga operatörer och andra intressenter i

samhället. Även ekonomiska aspekter låg bakom denna

lösning. Regeringen framhöll att de stora

produktionskostnaderna för systemet vid denna

tidpunkt inte kunde läggas på

tillståndsmyndigheten.

Flera mottagare av postförsändelser - företag,

myndigheter, organisationer och privatpersoner -

önskar sin post ställd till en boxadress. Det kan

finnas flera olika skäl till detta, exempelvis ett

behov av att snabbt få tillgång till posten utan att

behöva invänta ordinarie utdelningsturer eller att

företaget har flera arbetsställen med en gemensam

postadress och företaget självt svarar för sin

interna posthantering.

För att möjliggöra posthanteringen till boxadresser

åsätts boxanlägg-ningarna egna postnummer. Vissa

postnummer förbehålls varje postkontor, där

boxanläggningarna normalt återfinns fysiskt, och en

viss mängd postboxar tilldelas ett eget, unikt

postnummer. Därmed erhåller kunden, som innehar en

box, en boxadress i form av sitt boxnummer, det för

anläggningen förbehållna postnumret samt

postortnamnet. Posten, som ensam förfogar över

postnummersystemet, är den enda operatören som i dag

kan tillhanda-hålla postboxar med sådana

boxadresser. Övriga operatörer som vill erbjuda

postboxar kan sätta upp en boxanläggning men har

inte något unikt postnummer att tilldela boxarna.

Följden blir att övriga operatörer är hänvisade till

att låta kunden få en adress som är en c/o-adress

hos den operatör som tillhandahåller boxen. Detta

har inte betraktats som intressant, eftersom en c/o-

adress inte anses vara acceptabel för ett seriöst

företag.

2.3.2 Postboxar m.m.

En anläggning med postboxar är oftast placerad på

ett postkontor men kan även vara placerad hos en

lanthandlare eller uppförd som en fristående

anläggning. Den adressat som hyr en postbox hos

Posten har ofta en önskan om att få all sin post

utdelad i boxen oavsett vilken operatör som

befordrat försändelserna. Det är dock endast Postens

personal som äger tillträde till den sida av

anläggningen varifrån posten sorteras in i

respektive box.

För att kunna bedriva postverksamhet måste även

övriga postoperatörer kunna befordra försändelser

till Postens postboxar. Posten har därför tecknat

likalydande avtal med de flesta operatörer rörande

villkoren för tillgången till Postens boxar. Enligt

avtalen åtar sig Posten att för den andra

operatörens räkning mot ersättning sortera in

försändelser som är adresserade till bl.a.

postboxadresser och posterestanteadresser. Posten

erhåller ersättning per insorterad försändelse av

den operatör vars försändelser insorterats. Box-

adresserade försändelser skall lämnas in på de

postkontor eller de postterminaler där de postboxar

är belägna till vilka försändelserna är adresserade.

Inlämning skall ske under postkontorets ordinarie

öppettid, alternativt efter överenskommelse.

Försändelser som lämnas in på angivna villkor hålls

av Posten tillgängliga i adressatens postbox första

vardagen efter inlämningsdagen.

Av propositionen framgår att Postens rutiner och

uttagna avgifter för insortering av andra

operatörers boxpost i Postens boxar har kritiserats

av övriga postoperatörer.

2.3.3 Adressändringar

Posten och CityMail AB bildade år 1993 bolaget

Svensk Adressändring AB (SvAAB). Avsikten var att

alla mottagare av post som ville anmäla en

adressändring, tillfällig eller definitiv, inte

skulle behöva göra sin anmälan till mer än ett enda

centralt mottagningsställe. SvAAB skulle tillställa

de olika postoperatörerna information om vilka

tjänster som beställts och vilka adresser som

ändrats. Ett enkelt, praktiskt och kvalitetssäkert

system för anmälan om ny adress i samband med

flyttning skulle effektivisera postoperatörernas

verksamhet.

Verksamheten har enligt propositionen i allt

väsentligt utvecklats enligt intentionerna.

Allmänheten kan vända sig till SvAAB för att göra en

anmälan om flyttning eller särskild postadress samt

beställa tjänsterna eftersändning av post i samband

med flyttning, tillfällig eftersändning och lagring

av post. En anmälan om flyttning eller särskild

postadress är kostnadsfri, medan det för tjänsterna

tas ut en avgift av den beställande kunden. För

närvarande är ett femtiotal postoperatörer med

tillstånd anslutna till SvAAB och får således

kontinuerlig information om anmälda

adressförändringar och beställda tjänster.

Posten är i dag ensam ägare av SvAAB efter att i

samband med dåvarande CityMail AB:s konkurs ha

förvärvat resterande aktier i SvAAB. Förhandlingar

om förvärv av aktier i SvAAB har förts mellan

Posten och andra operatörer utan att leda till någon

aktieöverlåtelse. Någon breddning av ägarkretsen har

således inte kommit till stånd.

2.3.4 Eftersändning

De postoperatörer, utöver Posten, som etablerat sig

på marknaden har valt att göra det inom geografiskt

begränsade distributionsområden. En följd härav är

att operatörerna inte delar ut post till mottagare

som har begärt eftersändning till adresser utanför

det distributionsområde där postoperatörerna är

verksamma. För att de ansvariga operatörerna skall

kunna utföra sina uppdrag och posten nå fram till

mottagarna, måste operatörerna befordra

försändelserna med någon annan.

I dag är det endast Posten som har ett rikstäckande

distributionsnät. Merparten av de postoperatörer som

saknar ett rikstäckande distributionsnät har därför

valt att träffa avtal med Posten. Försändelserna

överlämnas med följesedel till ett postkontor som

därefter svarar för distributionen. Posten

fakturerar ersättning motsvarande portokostnaden.

Alternativet till att sluta avtal med Posten om

distribution av försändelser utanför eget postområde

är att operatören adresserar om och frankerar

försändelsen och därefter låter sända den via

Posten.

Det förekommer att privatpersoner på eget

initiativ adresserar om felaktigt

adresserade försändelser och stoppar dem i

någon av Postens brevlådor, s.k. privat

eftersändning. Posten får på detta vis

befordra försändelserna utan ersättning.

Förfarandet har vuxit fram under den tid

tid då Posten var ensam distributör på

postmarknaden. Numera kan det inträffa att

Posten får svara för distribution av annan

postoperatörs distributionsuppdrag eller

returnera försändelsen till ursprunglig

operatör utan ersättning härför. Frågan

har i dag lösts på så vis att att

operatören enligt avtal antingen ersättter

Posten med en schablonmässigt bestämd summa

eller erhåller den privat eftersända posten

i retur.

3 Regeringens överväganden och förslag

3.1 Utgångspunkter

Regeringen betonar vikten av att postbefordran

fungerar effektivt såväl för samhället i dess helhet

som för de enskilda postkunderna. Samtidigt är det

en naturlig utgångspunkt både ur samhällsekonomisk

och praktisk synvinkel att infrastrukturen bör

kunna utnyttjas av alla postoperatörer på lika

villkor. Det finns system och anläggningar som i

och för sig kan vara det enskilda företagets

egendom, men som samtliga postbefordringsföretag

måste ha tillgång till på lika villkor för att på

ett effektivt och tillförlitligt sätt kunna fullgöra

de postbefordringsuppdrag som anförtrotts dem. Ett

bättre sam-utnyttjande av infrastrukturen är även

till fördel för postkunden, bl.a. på så sätt att

avsändaren eller mottagaren inte behöver bekymra sig

om med vilken operatör eller på vilket sätt

försändelserna når rätt adressat.

Frivilliga överenskommelser mellan parterna har

inte, säger regeringen, visat sig vara ett helt

tillfredsställande sätt att uppnå ett önskvärt

samutnyttjande av infrastrukturen. Kritik har

riktats mot Postens rutiner för samråd och

information vid ändringar i postnummersystemet samt

den bristande konkurrensneutralitet som anses

föreligga då Posten ensam förfogar över ett system

till vilket tillgången är en nödvändig förutsättning

för att bedriva postbefordringsverksamhet. Postens

rutiner och uttagna avgifter för insortering av

andra operatörers boxpost i Postens boxar har också,

som nämnts i det föregående, kritiserats av övriga

postoperatörer. Vidare är det ett önskemål från

övriga postoperatörer att kunna tillhandahålla

postboxtjänster till sina kunder på samma sätt som

Posten. Även villkoren för eftersändning av post och

frågan om inflytande i Postens bolag Svensk

Adressändring AB har varit föremål för diskussion.

Mot bakgrund av statens strävan att det skall råda

konkurrensneutralitet på postmarknaden och vilja att

underlätta användningen av posttjänster bör -

framhåller regeringen - vissa förhållanden rörande

den postala infrastrukturen regleras i postlagen.

3.2 Postnummersystemet

Regeringen föreslår att det i postlagen införs en

definition av postnummer-systemet samt anges att

systemet skall användas för postbefordringsändamål

och vara utformat så att det möjliggör en effektiv

sortering och befordran av försändelser till hela

landet.

Postlagen bör vidare tillföras en bestämmelse med

bemyndigande för regeringen att utse en

tillståndshavare som tillhandahåller en samhälls-

omfattande posttjänst (dvs. för närvarande Posten

AB) att också tillhanda-hålla och förvalta

postnummersystemet.

I ännu en ny bestämmelse föreskrivs att

tillståndsmyndigheten (dvs. för närvarande Post- och

telestyrelsen) skall godkänna ändringar i

postnummer-systemet som inte endast berör enstaka

postadressater. Ändringarna får genomföras tidigast

sex månader efter det att tillståndsmyndigheten

givit sitt godkännande, om inte myndigheten av

särskilda skäl beslutar att ändringen får genomföras

tidigare. Tillståndsmyndighetens beslut i sådana

frågor får inte överklagas.

Regeringen föreslår också att det i ytterligare en

ny bestämmelse i postlagen föreskrivs att den som

tillhandahåller postnummersystemet på begäran skall

lämna ut postnummer för postboxanläggningar inom

post-nummerområden till andra tillståndshavare.

Tillståndsmyndigheten får bevilja undantag i

enskilda fall från denna skyldighet, om en

tilldelning av begärt postnummer i beaktansvärd

utsträckning skulle försvåra ett ändamåls-enligt

utnyttjande av postnummersystemet.

3.3 Postboxar m.m.

Regeringen föreslår att det införs en ny bestämmelse

i postlagen om att en tillståndshavare som innehar

en anläggning för postöverlämning till mottagare är

skyldig att möjliggöra att försändelser som

befordrats av andra tillståndshavare kan nå dessa

anläggningar. Detta skall ske på skäliga och

konkurrensneutrala villkor som är icke-

diskriminerande i förhållande till vad

tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

Vidare föreslår regeringen att tillståndsmyndighten

ges en i postlagen reglerad medlingsroll i tvister

som gäller tillståndshavares anläggningar för

postöverlämning till mottagare.

3.4 Adressändringar

Det är enligt regeringen angeläget att Svensk

Adressändring AB uppträder konkurrensneutralt i

förhållande till anslutna tillståndshavare.

Möjligheten att nå detta syfte genom frivilliga

överenskommelser angående inflytandefrågor m.m.

mellan tillståndshavarna bör prövas.

Tillståndsmyndigheten bör ges i uppdrag att medverka

i förhandlingarna och redovisa resultatet av dessa

för regeringen. Uppdraget bör tidsbegränsas.

3.5 Eftersändning

Det är enligt regeringen viktigt att

tillståndshavarna beträffande eftersändning

utanför eget distributionsområde och privat

eftersändning tillämpar villkor som är

rättvist utformade och objektivt

försvarbara samt att de inte utan saklig

grund särbehandlar konkurrenter.

Förhandlingar mellan tillståndshavarna bör,

liksom i adressändringsfrågan, prövas även

inom detta område under medverkan av

tillståndsmyndigheten med stöd av ett

tidsbegränsat uppdrag.

4 Motionsförslag som behandlas i samband

med propositionen

4.1 Avslag på propositionen

I motion T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i postlagen. Eftersom det förslaget är det

enda som regeringen förelägger riksdagen, vill

motionärerna således att propositionen i dess

helhet avslås.

4.2 Postnummersystemet

Till grund för propositionen ligger - som nämnts

inledningsvis - en av Post- och telestyrelsen på

regeringens uppdrag utarbetad rapport, i det

följande kallad PTS-rapporten. I denna föreslås som

huvudalternativ i fråga om postnummersystemet att

beslutanderätten över och förvaltningen av systemet

överförs till tillståndsmyndigheten. En alternativ

lösning som presenteras i rapporten innebär att

beslutanderätten över postnummersystemet överförs

till tillståndsmyndigheten, men att Posten svarar

för den praktiska hanteringen av systemet.

I motion T14 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

framhålls att regeringens förslag - som innebär att

Posten skall tillhandahålla och förvalta

postnummersystemet - är synnerligen olämpligt,

eftersom det ger upphov till framtida konflikter där

Posten ensidigt kan tillvarata sina egna intressen.

Det är förvånande, säger motionärerna, att

regeringen nonchalerar de övriga aktörernas legitima

rätt att på ett konkurrensneutralt sätt få tillgång

till systemet. Det har ju - som framhålls i PTS-

rapporten - visat sig att övriga postoperatörer

varit missnöjda med att inte kunna tillhandahålla

postboxar med sådana boxadresser som Posten kan

erbjuda sina kunder. Posten har också utifrån sina

egna intressen ensidigt beslutat om ändringar i

systemet och även brustit i fråga om information

till Postens konkurrenter. Regeringens förslag måste

därför avvisas, betonar motionärerna, samtidigt som

handhavandet av postnummersystemet överförs till

Post- och telestyrelsen. Yrkandet är att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att postnummersystemet skall

ställas under Post- och telestyrelsens kontroll.

I motion T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp)

framhåller motionärerna att de i enlighet med Post-

och telestyrelsens huvudförslag föreslår att post-

nummersystemet, dvs. erforderliga system- och

programvaror, överförs till Post- och telestyrelsen.

Detta innebär, säger motionärerna, att styrelsen får

beslutanderätten över postnummersystemet och svarar

för förvaltningen av detta. Själva den praktiska

hanteringen av systemet kan i sin tur upphandlas av

Post- och telestyrelsen. Yrkandet är att riksdagen

hos regeringen begär förslag till ändring i

postlagen beträffande postnummersystemet i enlighet

med vad som anförts i motionen.

I motion T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) framhålls

att många intressenter anser att postnummersystemet

framdeles bör förvaltas i myndighetsregi. Vi

föreslår därför, säger motionärerna, i enlighet med

Post- och telestyrelsens huvudförslag, att

postnummersystemet överförs till Post- och

telestyrelsen. Det innebär att styrelsen får

beslutanderätten över systemet och svarar för

förvaltningen. Själva den praktiska hanteringen kan

i sin tur upphandlas. Yrkandet är att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om postnummersystemet.

Motion T815 av Kristina Zakrisson och Lars U

Granberg (båda s) väcktes under den allmänna

motionstiden hösten 1998, sedan det i PTS-rapporten

från mars 1998 hade föreslagits att förvaltningen av

postnummerhanteringen skulle överföras från Posten

till Post- och telestyrelsen. Eftersom det i dag

finns många andra aktörer på marknaden än Posten,

säger motionärerna att det vore rimligt att lägga

postnummerhanteringen under en fristående myndighet.

I Kiruna finns en färdig, väl fungerande

organisation som skulle kunna utföra uppgiften.

4.3 Postboxar m.m.

I motion T14 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

framhålls att en väl fungerande postservice med

många aktörer på marknaden kräver att alla

operatörer kan nå alla adresser till postboxar,

fastighetsboxar etc. och att samtliga mottagare har

rätt att få all sin post till en adress. Posten som

vanligtvis har dessa postboxar inom sina egna väggar

- inte minst till de egna företagskunderna - har

givetvis ett försteg gentemot sina konkurrenter. Det

finns enligt motionärerna på en öppen postmarknad

anledning att hysa farhågor för att Posten kommer

att utnyttja sin dominerande ställning till förfång

för konkurrenterna. Därför kan det ifrågasättas om

regeringens förslag, som innebär att Post- och

telestyrelsen skall se till att postboxar som

tillhör Posten skall vara tillgängliga även för

andra postoperatörer, leder till önskat resultat.

Regeringens förslag, fortsätter motionärerna, kan -

om det genomförs - öppna för segdragna tvister, som

åsamkar andra distributörer kostnader och och skapar

irritation hos kunderna. Från moderata

utgångspunkter finns det anledning att - även om

regeringens förslag är ett steg i rätt riktning -

överväga om inte boxanläggningarna skall ägas och

administreras av annan än Posten. Yrkandet är att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om postboxar.

4.4 Adressändringar

I PTS-rapporten föreslås att postoperatörerna bildar

en ekonomisk förening, öppen för alla

postoperatörer. Föreningen skall finansieras av

medlemmarna genom insatser, vilka bör vara av sådan

storlek att föreningen kan förvärva aktierna i

Svensk Adressändring AB av Posten. En alternativ

lösning, som Post- och telestyrelsen föreslår, har

sin utgångspunkt i att postbeford-ringsföretagen

genom förhandlingar kan nå tillfredsställande

överenskommelser avseende ägar- och

inflytandefrågorna i Svensk Adressändring AB.

Regeringen förordar, som nämnts, att

postbefordringsföretagen förhandlar sig till en

överenskommelse, att tillståndsmyndigheten ges i

uppdrag att medverka i förhandlingarna och att

redovisa resultatet av dessa för rege-ringen samt

att uppdraget tidsbegränsas.

Enligt motion T14 av Per-Richard Molén m.fl. (m) är

det förvånande att regeringen trots en i det

närmaste enig remissopinion går emot Post- och

telsestyrelsens förslag att det av Posten helägda

Svensk Adressändring AB skall förvärvas av en

ekonomisk förening, där samtliga postdistributörer

skall vara medlemmar och därmed få inflytande på

kostnader och intäkter samt på verksamhetens

omfattning och inriktning.

Det är angeläget, fortsätter motionärerna, att

Posten inte skall behålla det fullständiga

inflytandet över de uppgifter om adressändringar som

fysiska och juridiska personer anmäler i samband med

flyttningar. Det är otillfredsställande att

kommersiella tvister på detta område skall avgöras

med bistånd av Post- och telestyrelsen. Det rimliga

är att alla aktörer skall ha lika rätt till denna

för postdistributionen så viktiga information. Det

kan inte heller vara rimligt att den avgjort mest

dominerande aktören skall fastställa de ersättningar

och avgifter som är kopplade till detta bolags

verksamhet. Det finns också anledning att påpeka

att Posten i viss utsträckning har integrerat

bolagets verksamhet vad gäller marknadsföring och

produktutveckling med sin egen verksamhet, vilket

de konkurrerande aktörerna finner oacceptabelt.

Enligt motion T15 av Sven Bergström m.fl. (c) är det

inte tillfredsställande att Posten fortsätter att

vara ensam ägare till Svensk Adressändring AB.

Slutsatsen är, säger motionärerna, att verksamheten

bör överföras i annan regi än den nuvarande. De

lösningar som är tänkbara är att antingen överföra

SvAAB:s verksamhet att bedrivas i myndighetsform

eller att formerna för ägandet av SvAAB ändras på

ett sådant sätt att samtliga aktörer erhåller det

inflytande över bolaget som kan anses önskvärt för

att det infrastrukturella systemet för

adressändringar skall kunna garanteras.

Centerpartiet anser att det är angeläget att frågan

löses på ett sådant sätt att adressregister bryts ut

och hanteras fristående från Posten. Om detta skall

ske i myndighetsform eller på annat sätt bör prövas

av en utredningsman.

I motion T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp)

framhålls att det är viktigt att lösa problemen med

SvAAB. Vi föreslår därför - säger motionärerna - att

postoperatörerna i enlighet med Post- och

telestyrelsens förslag bildar en ekonomisk förening

som är öppen för alla postoperatörer. Motionärerna

vill att riksdagen hos regeringen skall begära

förslag till ändring i postlagen i enlighet med vad

som anförs i motionen.

I motion T17 av Dan Ericsson m. fl. (kd) betonas att

adressändringssystemet måste vara tillgängligt för

alla operatörer. Ett lämpligt sätt att åstadkomma

detta är därför att postoperatörerna, i enlighet med

Post- och telestyrelsens förslag, bildar en

ekonomisk förening som är öppen för alla operatörer.

4.5 Eftersändning

Regeringens bedömning är, som nämnts, att det är

viktigt att tillstånds-havarna beträffande

eftersändning utanför eget distributionsområde och

privat eftersändning tillämpar villkor som är

rättvist utformade och objektivt försvarbara samt

att de inte utan saklig grund särbehandlar

konkurrenter. Liksom i adressändringsfrågan bör man

genom förhandlingar söka åstadkomma ett för alla

parter acceptabelt avtal. Tillståndsmyndigheten bör

även i frågan om eftersändning ges ett tidsbegränsat

uppdrag av regeringen att medverka i

förhandlingarna.

I motionerna T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp) och

T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) utgår motionärerna

från en bestämmelse i postlagen om att

tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden

som behövs för efterlevnaden av lagen eller av

föreskrifter eller tillståndsvillkor som har

meddelats med stöd av denna. Motionärerna har tagit

fasta på vad som sägs i propositionen (s. 24) om att

den redan befintliga möjligheten för tillstånds-

myndigheten att utfärda föreläggande för

efterlevnaden av postlagen även gäller de nya

bestämmelser som regeringen nu föreslår om

tillgången till anläggningar för postöverlämning.

Motionärerna vill att tillstånds-myndighetens

möjlighet att utfärda förelägganden även skall gälla

villkoren för eftersändning utanför eget

distributionsområde och s.k. privat eftersändning

samt att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen detta till känna.

4.6 Definition i postlagen av begreppet postal

infrastruktur

I PTS-rapporten föreslås att en definition av

begreppet postal infrastruktur införs i postlagen.

De anordningar som definieras som postal

infrastruktur och som föreslås bli tillgängliga för

alla postbefordringsföretag är de system och

anläggningar som behövs för upprätthållandet av en

effektiv och tillförlitlig postbefordran. Såsom

exempel på postal infrastruktur nämns system för

postboxar, adressändring och eftersändning samt

postnummer. Vidare föreslås en bestämmelse om att

tillståndsmyndigheten, vid tvist om villkoren för

tillgång till den postala infrastrukturen, skall

kunna medla mellan parterna och i slutänden kunna

föreskriva vad som skall gälla mellan parterna i de

frågor som tvisten gäller.

Regeringen har inte i sitt lagförslag följt Post-

och telestyrelsens sålunda återgivna förslag.

Anledningen härtill redovisas i det följande i

samband med utskottets ställningstagande till de

motionsyrkanden som utskottet nu övergår till att

referera.

I motion T15 av Sven Bergström m.fl. (c) framhålls

att frågor om den postala infrastrukturen är av stor

betydelse för en fungerande posttjänst. Frågan om

att i postlagen införa en definition av begreppet

postal infrastruktur bör därför övervägas.

Regeringen bör låta utreda frågan ytterligare och

snarast återkomma till riksdagen med förslag till

lagändring. PTS-rapporten kan tjäna som underlag.

Frågan bör dock - avslutar motionärerna sin

framställning - belysas med beaktande av att

möjligheterna till en daglig god postservice i hela

landet inte äventyras.

I motion T16 av Mikael Johansson m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring i postlagen beträffande definition av postal

infrastruktur. Enigt motionen bör det i 3 §

postlagen införas en definition av postal

infrastruktur som har samma lydelse som den Post-

och telestyrelsen föreslår, dvs.:

Med postal infrastruktur avses de system och

anläggningar som samtliga postbefordringsföretag

skall ges möjlighet att på lika villkor få tillgång

till för upprätthållandet av en effektiv och

tillförlitlig postbefordran såsom postboxar,

adressändring och eftersändning, postnummer och

liknande anordningar.

I motion T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) framhålls

(yrkande 2) att villkoren för tillgång till den

postala infrastrukturen måste bli

konkurrensneutrala. Vi föreslår därför, säger

motionärerna, att Post- och telestyrelsens

huvudförslag till definition genomförs med undantag

för den föreskrivningsrätt för tillståndsmyndigheten

som enligt PTS-rapporten bör införas i postlagen.

Bestämmelsen i 17 § postlagen om de förelägganden

som tillstånds-myndigheten får utfärda är enligt

motionärerna tillfyllest, om den kompletteras så att

förelägganden även skall kunna gälla villkoren för

eftersändning utanför eget distributionsområde och

s.k. privat eftersändning. Yrkandet är att

riksdagen beslutar att införa en definition i

postlagen i enlighet med Post- och telestyrelsens

förslag.

5 Utskottets ställningstagande till propositionen

och de i samband med denna behandlade

motionsyrkandena

5.1 Avslag på propositionen

Utskottet anser att riksdagen nu bör ta ställning

till propositionen och de motionsyrkanden som

hänger samman med denna. Härav följer att motion T16

(mp) yrkande 1 avstyrks.

5.2 Postnummersystemet

Regeringen framhåller som sin mening att det inte

har någon avgörande betydelse vem som förvaltar

postnummersystemet, så länge som alla post-

operatörer erhåller tillgång till systemet på lika

villkor och det inte mister sin användbarhet för

någon av intressenterna. Posten har vana vid den

administration som handhavandet av systemet medför,

och det finns - spritt i Postens organisation på

lokal nivå - en stor kunskap om postnummersystemet.

Denna kunskap behövs för förvaltningen av systemet

men även för att kunna uppfylla kravet på

rikstäckande postbefordran över natt. Oavsett vem

som förvaltar systemet måste denna kompetens finnas

kvar hos den som har att tillhandahålla en

samhällsomfattande posttjänst, dvs. i dag Posten.

Dessa omständigheter talar enligt regeringen för att

förvaltningen av systemet skall vara kvar hos

Posten. Då nås också den fördelen att kostnader för

överflyttning av systemet undviks. Vidare hindrar

inte det förhållandet att Posten förfogar över

systemet att övriga postoperatörer kan tilldelas

postnummer.

Mot bakgrund av det anförda bör inte, framhåller

regeringen, förvalt-ningen av systemet övergå till

tillståndsmyndigheten. Detta dock under

förutsättning att alla operatörer och övriga

användare får information om ändringar i god tid,

för att hinna anpassa sig till dessa, och att alla

operatörer, genom att få tillgång till särskilda

postnummer, kan erbjuda postboxar till sina kunder

på liknande sätt som Posten. Vad som enligt

regeringen bör uppnås är således följande ordning.

En operatör, som tillhandahåller en

samhällsomfattande posttjänst och som har att

effektivt uppfylla kravet på riks-täckande

postbefordran över natt, tillhandahåller och

förvaltar postnummersystemet. Samtidigt får alla

tillståndshavare och övriga intressenter i god tid

kännedom om ändringar i systemet, och alla

tillståndshavare ges förutsättningar att erbjuda

samma tjänster.

Utskottet anser för sin del i likhet med regeringen

och motionärerna att alla postoperatörer bör ha

tillgång till postnummersystemet på lika villkor.

Vidare ansluter sig utskottet till de överväganden

som enligt regeringen talar för att förvaltningen av

postnummersystemet skall vara kvar hos Posten. De

motionsledes uttalade kraven på att förvaltningen av

postnummersystemet bör övergå till

tillståndsmyndigheten, dvs. Post- och telestyrelsen,

kan utskottet följaktligen inte ställa sig bakom.

I propositionen framhålls att regeringen avser att

ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att följa

utvecklingen och utvärdera resultaten av de

lagändringar som föreslås i propositionen

beträffande bl.a. postnummersystemet. Post- och

telestyrelsen skall redovisa uppdraget senast år

2001 och därvid ge underlag för en bedömning av

frågan om ytterligare åtgärder behöver vidtas för

att säkerställa en konkurrensneutral tillgång till

infrastrukturen på postområdet. Utskottet ser mycket

positivt på den sålunda aviserade uppföljningen.

Utskottet har ingen erinran mot utformningen av de

bestämmelser i regeringens lagförslag som gäller

postnummersystemet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag till lag om ändring i

postlagen såvitt avser 3 a §, 7 a §, 7 c §, 7 d §

och 25 §, medan följande motionsyrkanden avstyrks:

T14 yrkande 2 av Per-Richard Molén m.fl. (m), T16

yrkande 3 av Mikael Johansson m.fl. (mp), T17

yrkande 3 av Dan Ericsson m.fl. (kd) och T815 av

Kristina Zakrisson och Lars U Granberg, båda (s).

5.3 Postboxar m.m.

Utskottet delar den i motion T14 av Per-Richard

Molén m.fl. (m) uttalade uppfattningen att en väl

fungerande postservice med många aktörer på

marknaden kräver att alla postoperatörer med

tillstånd kan nå alla adresser till postboxar,

fastighetsboxar etc. och att samtliga mottagare bör

ha rätt att få all sin post till en adress. Att

också regeringen har samma uppfattning framhålls

uttryckligen på s. 20 i propositionen. Regeringen

föreslår också, som nämnts att en regel - 5 d § -

införs i postlagen om att en tillståndshavare som

innehar en anläggning för postöverlämning till

mottagare är skyldig att möjliggöra att försändelser

som befordrats av andra tillståndshavare kan nå

dessa anläggningar. Detta skall ske på skäliga och

konkurrensneutrala villkor som är icke-

diskriminerande i förhållande till vad

tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

Regeringen föreslår dessutom att ytterligare en ny

regel - 16 a § - införs i postlagen om en

medlingsroll för tillståndsmyndigheten i tvister

som gäller tillståndshavarnas möjligheter att nå

andra tillståndshavares anläggningar för

postöverlämning till mottagare. Härtill kommer den

redan befintliga möjligheten, enligt 17 § postlagen,

för tillståndsmyndigheten att meddela de

förelägganden som behövs för efterlevnaden av lagen

eller av föreskrifter eller tillståndsvillkor som

har meddelats med stöd av lagen.

Vad som sålunda föreslås gälla, eller som redan

gäller, enligt postlagen synes utskottet ägnat att

tillgodose motionärernas - samt utskottets och

regeringens - nu nämnda krav på en väl fungerande

postservice och konkurrensneutrala villkor. I

sammanhanget bör nämnas att Post- och telestyrelsen

även skall utvärdera den lagändring som gäller

anläggningar för postöverlämning till mottagare.

Vad gäller önskemålet i m-motionen att

postboxanläggningar bör ägas och administreras av

någon annan än Posten, vill utskottet erinra om att

även andra postoperatörer än Posten förutsätts äga

sådana anläggningar. Vem ägaren än må vara - Posten

eller någon annan operatör - är utskottet för sin

del inte berett att förorda något tvång från

statsmakternas sida i syfte att låta äganderätten

övergå till någon annan.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan

ställa sig bakom kravet på ett riksdagsuttalande

om vad i motionen anförs om postboxar. Yrkande 3 i

motion T14 (m) avstyrks följaktligen, medan

regeringens lagförslag tillstyrks såvitt gäller 5 d

§ och 16 a §.

5.4 Adressändringar

Det är enligt utskottets mening inte

tillfredsställande att Posten fortsätter att vara

ensam ägare till Svensk Adressändring AB (SvAAB).

Verksamheten bör således bedrivas på annat sätt än

för närvarande. De lösningar som synes tänkbara är

att överföra SvAAB:s verksamhet till myndighetsform

eller att formerna för ägandet av SvAAB ändras på

sådant sätt att samtliga postoperatörer får det

inflytande över bolaget som kan anses önskvärt för

att adress-ändringssystemets funktion skall kunna

garanteras. I PTS-rapporten föreslås att

postoperatörerna bildar en ekonomisk förening. Det

är enligt utskottets mening angeläget att frågan

löses på ett sådant sätt att adressändringssystemet

bryts ut och hanteras fristående från Posten. Om

verksamheten skall bedrivas i myndighetsform, inom

ramen för en ekonomisk förening eller på annat

sätt, är en fråga som regeringen, enligt utskottets

mening, bör låta utreda. Resultatet av utredningen

och regeringens ställningstagande bör redovisas för

riksdagen så snart som möjligt.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att motion T15

(c) yrkande 2 tillstyrks och att syftet med

motionerna T14 (m) yrkande 1, T16 (mp) yrkande 4 och

T17 (kd) yrkande 4 torde få anses tillgodsosett.

5.5 Eftersändning

I likhet med regeringen anser utskottet att man

genom förhandlingar bör söka åstadkomma för alla

parter acceptabla avtal. Tillståndsmyndigheten bör

ges ett tidsbegränsat uppdrag att medverka i

förhandlingarna och att därvid klargöra vikten av

att långsiktigt hållbara överenskommelser uppnås.

Överenskommelserna bör vara rättvist utformade och

objektivt försvarbara. Tillståndshavarna bör inte

utan saklig grund kunna särbehandla konkurrenter.

Tillståndsmyndigheten bör redovisa såväl

förhandlingarnas resultat som en bedömning av om

detta innebär en hållbar lösning för framtiden.

Skulle detta inte vara en framkomlig väg kan det -

enligt regeringens och även utskottets uppfattning -

bli aktuellt att återkomma till frågan huruvida

villkoren för tillgången till denna del av

infrastrukturen bör regleras närmare.

Av utskottets sålunda redovisade uppfattning

framgår att utskottet inte kan ställa sig bakom

förslaget i motionerna T16 yrkande 5 av Mikael

Johansson m.fl. (mp) och T17 yrkande 5 av Dan

Ericsson m.fl. (kd) att Post- och telestyrelsens

rätt att meddela förelägganden enligt 17 § postlagen

även skall gälla villkoren för eftersändning utanför

eget distributionsområde och s.k. privat

eftersändning. Dessa båda yrkanden avstyrks

följaktligen.

5.6 Definition i postlagen av begreppet postal

infrastruktur

Frågor om den postala infrastrukturen är enligt

utskottets mening av stor betydelse för en

fungerande posttjänst. Det finns därför mycket som

talar för att man inför en definition av begreppet

postal infrastruktur i i postlagen. Frågan bör

emellertid först ytterligare utredas. Regeringen bör

se till att så sker och snarast möjligt återkomma

till riksdagen med förslag till lagändring. PTS-

rapporten bör kunna tjäna som underlag i det

fortsatta utredningsarbetet. En utgångspunkt måste

vara att möjligheterna till en daglig god

postservice i hela landet inte får äventyras.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att motion T15

(c) yrkande 1 tillstyrks och att syftet med

motionerna T16 (mp) yrkande 2 och T17 (kd) yrkande 2

torde få anses tillgodosett.

5.7 Propositionen i övrigt

Regeringens lagförslag, i de delar det inte

har behandlats i det föregående, föranleder

ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet tillstyrker följaktligen

lagförslaget i dessa delar.

6 Konkurrensfrågor

6.1 Motionsförslag

I motion T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m), som

väcktes under den allmänna motionstiden hösten 1998,

framhålls det att inget hindrar Posten att sätta de

priser man önskar, förutsatt att priserna motsvarar

de verkliga kostnaderna. I annat fall är det

underprissättning och utnyttjande av en

marknadsdominerande ställning. Posten kan genom

korssubventionering mellan och inom affärsområden

sätta omotiverat låga priser som konkurrenterna inte

kan möta. Posten har hittills inte visat några

kalkyler som styrker att man har täckning för

kostnaderna i de prissystem man önskat införa.

Förutsättningarna för en sund konkurrens inom

postsektorn måste snabbt förbättras, fortsätter

motionärerna. Detta skall ske dels genom att staten

tar sitt ägaransvar för Posten och förhindrar

fortsatt missbruk av företagets dominerande

ställning på marknaden, dels genom att den postala

infrastrukturen tillhandahålls på ett

konkurrensneutralt sätt.

I motion T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls

att vi i dag bara ser början av de positiva

effekterna av postmarknadens avreglering. Posten är

med 98 % av antalet försändelser fortfarande en

gigant på marknaden, fortsätter motionärerna. För

att marknadsmekanismerna skall kunna fungera

tillfredsställande måste Konkurrensverkets

auktoritet stå orubbad och Postens verksamhet

renodlas. Det senare är en förutsättning för konkur-

rensneutralitet på såväl postmarknaden som på alla

de övriga marknader där Posten agerar.

I motion T17 av Dan Ericsson m.fl. (kd) framhålls

det att ett åttiotal företag har etablerats på

postmarknaden efter avregleringen. Deras andel av

marknaden är hittills endast 5 %, medan Posten står

för återstående 95 %. Det tyder på - betonar

motionärerna - att Post- och telestyrelsen har ett

alltför begränsat uppdrag vad gäller

konkurrensfrågor.

6.2 Utskottets ställningstagande

Motioner om konkurrensfrågor behandlades också i

fjolårets postbetänkande 1997/98:TU13. Även då

framhölls i en m-motion att staten måste ta sitt

ägaransvar för Posten och förhindra fortsatt

missbruk av företagets dominerande ställning på

marknaden.

Utskottet erinrade i det nämnda betänkandet om att

ombildningen av Postverket till ett av staten helägt

aktiebolag hade medfört förändringar i fråga om

statsmakternas styrning, insyn och konroll. Posten

borde så långt möjligt verka under samma

förutsättningar som vanliga aktiebolag. Därmed blev

det en uppgift för bolagets styrelse att utforma mål

och strategier för verksamheten. Utskottet pekade

vidare på att Postens uppgift var dels att se till

bolagets bästa enligt aktiebolagslagen och

konkurrera med andra bolag, dels att tillhandahålla

en postservice till rimliga och enhetliga priser

även där detta var olönsamt. Den dubbla rollen hade

medfört att nya situationer uppstått på det

konkurrensrättsliga området. Härtill kom att den nya

konkurrenslagen hade trätt i kraft så sent som den 1

juli 1993, endast ett halvår efter brevmonopolets

upphörande. På en sådan marknad med nya

förutsättningar, nya aktörer och ny lagstiftning är

det knappast ägnat att förvåna - sade utskottet -

att viss osäkerhet råder om inom vilka ramar det nya

postbolaget kan agera.

Enligt förordningen (1997:401) med instruktion för

Post- och telestyrelsen åligger det denna att i

samband med sin årsredovisning bl.a. redovisa

konkurrenssituationen inom postområdet, särskilt i

fråga om hinder för marknadstillträde. I den senaste

redovisningen, daterad den 26 februari 1999,

framhålls det att ett framgångsrikt företag på

marknaden för industriell post torde vara mycket

volymberoende och därmed kräva stora kapitalinsatser

och finansiell uthållighet. Detta torde utesluta en

från början rikstäckande verksamhet för nya

operatörer. Av avgörande betydelse är därför att

konkurrenslagstiftningen hindrar den dominerande

aktören från att tillämpa en mot den potentielle

konkurrenten riktad, otillbörlig selektiv

prissättning.

Att etablera ett företag på marknaden för enstaka

försändelser torde vara lättare, fortsätter Post-

och telestyrelsen, än på marknaden för industriell

post. Erfarenheterna hittills visar att det går bra

att börja i liten skala och därefter bygga ut

verksamheten allteftersom kunderna strömmar till.

Kapitalinsatsen kan därför vara begränsad. Den

potentiella marknaden för de aktuella företagen

synes emellertid vara begränsad, i första hand

beroende på att de inte ingår i ett riksnät utan

endast kan befordra lokalpost. De lokalpostföretag

som har etablerat sig runt om i Sverige har i

prissättningshänseende kunnat dra nytta av att den

dominerande, och i de flesta fallen ende,

konkurrenten är bunden av postlagens bestämmelser om

enhetsporto för enstaka försändelser. Eftersom

Posten är skyldig att tillhandahålla en rikstäckande

postservice, innebär det att alla - oavsett var de

bor i landet och oavsett om de är privatpersoner

eller företag - måste erbjudas samma villkor

avseende pris och eventuella rabatter för enstaka

försändelser. Posten är således förhindrad att genom

en geografiskt betingad, eller på annat sätt

selektiv, prissättning "bjuda under" det lägre pris

som ett lokalpostföretag ofta kan erbjuda. Om Posten

skulle befrias från kravet på enhetsporto, skulle

det, enligt Post- och telestyrelsens bedömning,

ytterst innebära ett hinder för tillträde för de

företag som vill etablera sig på marknaden för

enstaka försändelser.

Med anledning av kravet i motion T220 (m) på att

Postens priser skall motsvara de verkliga

kostnaderna vill utskottet erinra om bestämmelsen i

postlagen att den som tillhandahåller

samhällsomfattande posttjänst, dvs. Posten, skall

tillhandahålla tjänsten till priser som grundar sig

på kostnaderna.

Som framgår av vad utskottet anfört inledningsvis

kan Postens och övriga postoperatörers andelar av

marknaden beräknas på olika sätt. Sålunda beräknas

CityMails andel av den delmarknad inom vilken man

konkurrerar med Posten, den industriella posten,

uppgå till ca 7 à 8 %, och till 20 à 25 % om man ser

till de områden där företaget delar ut post. Totalt

sett hade Posten år 1998 ca 95 % av marknaden och

övriga operatörer ca 5 %. Uppgifterna i m- och kd-

motionerna om de privata operatörernas marknadsandel

framstår med det sagda som en underskattning. Med

tanke på den relativt korta tid som gått sedan

brevmonopolet avskaffades och postmarknadens unika

karaktär synes de förändringar som därefter skett

som långt ifrån obetydliga. Regeringens förslag om

samtliga postoperatörers tillgång till den postala

infrastrukturen syftar till att ytterligare

underlätta sådana förändringar och till att göra det

enklare för postkunderna att använda posttjänster.

Konkurrenslagen syftar till att undanröja och

motverka hinder för en effektiv konkurrens. Till

Konkurrensverkets befogenheter hör att tillämpa

konkurrenslagen på de områden som inte omfattas av

särskild reglering i postlagen. Det åligger Post-

och telestyrelsen att årligen redovisa

konkurrenssituationen på postområdet, särskilt i

fråga om hinder för marknadstillträde. Den sålunda

angivna ordningen synes utskottet väl ägnad att

säkerställa en effektiv konkurrens på postområdet.

Härtill kommer att regeringen, enligt vad som anges

i propositionen, avser att följa utvecklingen på

postområdet i dess helhet och därmed således även de

konkurrensfrågor som behandlas i de nu aktuella m-

och kd- motionerna.

Med det anförda finner utskottet

sammanfattningsvis syftet med de aktuella

motionsyrkandena till väsentlig del

tillgodosett. De bör därför lämnas utan

någon riksdagens åtgärd. Motionerna T17

(kd) yrkande 1, T220 (m) yrkande 46 och

T223 (kd) yrkande 39 avstyrks följaktligen.

7 Servicefrågor

7.1 Motionsförslag

7.1.1 Skärpta krav på övernattbefordran av brev

I motion T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) utgår

motionärerna från en bestämmelse i postförordningen

(1993:1709) med följande lydelse.

Minst 85 procent av de brev som lämnats in för

övernattbefordran före angiven senaste inlämningstid

skall, oavsett var i landet de lämnats in, ha delats

ut inom landet påföljande arbetsdag. Minst 97

procent av breven skall ha delats ut inom tre

påföljande arbetsdagar.

Motionärerna finner dessa krav för lågt satta och

framhåller att de nu bör ställas högre. Varför

skulle en kund - frågar motionärerna - välja att

sända ett brev i stället för att faxa eller e-posta

sitt meddelande, om brevet är betydligt dyrare och

dessutom inte kan garanteras komma fram ens nästa

dag? Både fax och e-post är ju dessutom framme på

några minuter. Till stöd för sitt krav åberopar

motionärerna en rapport från Konsumentverket, enligt

vilken 97 % av 6 700 försändelser kom fram över

natten. Postförordningens krav bör därför skärpas så

att minst 95 % av brev som lämnats in för

övernattbefordran skall delas ut följande arbetsdag

och 99,5 % av breven, dvs. i princip alla, senast

tre dagar efter inlämnandet.

7.1.2 Postservice på landsbygden

I motion N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) framhålls

att en stor del av postservicen har försämrats genom

exempelvis nedläggningar av postkontor. Mindre orter

och förortsområden tappar sin mest grundläggande

samhälls-service, en fungerande postdistribution.

Dettta är oacceptabelt, betonar motionärerna.

På flera håll, framhålls det vidare i motionen,

genomförs indragningar av service - t.ex. utdelning

av post på landsbygden. Posten måste ta sitt

regionalpolitiska ansvar. Ambitionen om regional

utveckling riskeras, om inte en god basservice kan

garanteras. Om inte Postens service i de mer

glesbefolkade delarna av landet kan upprätthållas,

måste medel säkerställas för upphandling där även

andra aktörer ges möjlighet att svara för denna

service.

Lantbrevbäringen, fortsätter motionärerna, står för

en viktig del av servicen på landsbygden och måste

säkerställas. På flera håll pågår olika projekt där

lantbrevbärare även svarar för annan service. Den

utvecklingen är värd att stödja. Även utvecklandet

av post i butik har fallit väl ut. Det visar sig att

både postservicen och lanthandeln har kunnat räddas

tack vare samordning.

I motion T201 av Åsa Torstensson (c) framhålls att

inga ytterligare postkontor får läggas ned i

skärgårdsområdena utan att ersättas av annan väl

fungerande postservice. Detta är och skall vara ett

statligt ansvarsområde, betonar motionären.

I motion T804 av Birgitta Carlsson och Margareta

Andersson (båda c) framhålls att Posten på sina håll

på landsbygden vill samla ihop brevlådorna vid

närmaste större väg. För många kan detta bli mycket

långt från bostaden, något som i åtskilliga fall

medför stora problem för äldre och handikappade.

Även om Posten bolagiserats måste regeringen -

betonar motionärerna - genom ägardirektiv eller

avtal kunna garantera att postservicen på

landsbygden inte försämras.

I motion T817 av Lena Ek (c) framhålls att det är

lika viktigt för människor i både städer och på

landsbygd eller i glesbygd att postservicen finns

nära och fungerar bra. I samband med lokala

diskussioner om en förändrad lant-brevbärarlinje

utanför Finspång har man från Postens sida hänvisat

till vissa direktiv för bolaget från ägaren, dvs.

staten, som skulle medge att de boende i trakten,

t.ex. i Regna, får ett avstånd på närmare 3

kilometer till närmaste brevlåda. Motionären finner

inte denna ordning rimlig. Direktiven i fråga bör

därför tas upp till förnyad och fördjupad

diskussion.

I motion T231 av Berit Andnor m.fl. (s) framhålls

att det är en mycket viktig princip att alla

människor har tillgång till postservice oavsett var

i landet man bor. Staten måste därför även

fortsättningsvis ta ansvar för att upprätthålla en

god postservice i hela landet.

Motion N275 av Agne Hansson m. fl. (c) gäller

regionalpolitiska konsekvenser av post- och

televerksamhetens avreglering. Motionen behandlas

här i den del den avser postverksamhet.

Avregleringen av postmarknaden har enligt

motionärerna i viss utsträckning fått samma

konsekvenser som telemarknadens avreglering. Den

sistnämnda avregleringen har inneburit att främst

storföretagen och storstadsområdena fått det bättre.

Glesbygden och de mindre företagen har inte alls i

samma utsträckning kommit i åtnjutande av dessa

förbättringar. Motionärerna vill ha en utvärdering

av konsekvenserna av postverksamhetens avreglering

samt en prövning av de politiska initiativ denna kan

föranleda.

7.2 Utskottets ställningstagande

7.2.1 Allmänna synpunkter

I postlagen fastställs de övergripande målen för den

samhällsomfattande posttjänsten och den

grundläggande kassaservicen. Enligt lagen skall det

finnas en posttjänst i hela landet som innebär att

alla kan ta emot brev och andra adresserade

försändelser som väger högst 20 kg. Vidare

fastställs ett övergripande krav på posttjänstens

kvalitet och på rimliga priser.

Kvalitetskravet, liksom för övrigt också

beteckningen samhällsomfattande posttjänst, infördes

genom en lag om ändring i postlagen, som riksdagen

antog i juni 1998 (prop. 1997/98:127, bet.

1997/98:TU13, rskr. 1997/98: 304). Lagändringarna

motiverades bl.a. med hänvisning till ett då nyligen

beslutat EG-direktiv, som det ålåg Sverige att

införliva med sin egen lagstiftning. Av direktivet

följde att det övergripande målet för posttjänsten

enligt postlagen måste kompletteras med krav på den

servicenivå som skulle erbjudas för tjänsten, dvs.

ett servicemål. Ett generellt servicemål borde anges

i lagen - framhölls det i den då aktuella

propositionen - och därefter preciseras i

tillståndsvillkor och avtal. Det generella

servicemålet är enligt lagen att posttjänsten skall

vara av god kvalitet.

I det nämnda betänkandet framhöll utskottet att ett

servicemål som utgår från EG:s postdirektiv innebär

att fler nya krav ställdes utöver dem som då, våren

1998, gällde i Sverige. Sålunda ställdes krav på

t.ex. tömningstider och lokalisering av brevlådor

samt möjlighet att bedöma posttjänstens kvalitet

genom öppen redovisning och uppnått resultat.

Servicemålet understryker - sade utskottet - att det

är användarnas behov och önskemål som skall sättas i

centrum vid utformning av den posttjänst som staten

skall säkerställa. Samma basservice skall

säkerställas i hela landet.

Utskottet framhöll att det servicemål som staten

skulle ange för posttjänsten i hela landet skulle

vara en insamling minst fem dagar i veckan av

postförsändelser på upp till 20 kg. Vidare sade

sig utskottet se positivt på regeringens uttalade

avsikt att i tillståndsvillkor fastställa att det

skulle ske en tydlig anpassning av servicenivån till

kundernas behov i fråga om lokalisering av

insamlingspunkter, regelbunden och tillförlitlig

befordran, lika behandling och publicering av

kvalitetskrav. Det är också värdefullt - sade

utskottet - att regeringen avser att ytterligare

precisera servicemålet i ett avtal mellan staten och

Posten. I avtalet skulle t.ex. anges att antalet

fasta hushåll som saknar daglig posttjänst inte fick

öka. I sammanhanget återgav utskottet en uppgift om

att det våren 1998 endast fanns ca 1 500 svenska

hushåll utan tillgång till femdagarsservice. Med

tanke på att det var fråga om hushåll i extrem

glesbygd - främst fjällvärlden och ytterskärgården -

sade sig utskottet finna den angivna målsättningen

rimlig och godtagbar.

7.2.2 Skärpta krav på övernattbefordran av brev

Den i motion T223 (kd) aktualiserade frågan om

servicenivå för övernatt- och tredagarsbefordran av

brev behandlades utförligt i fjolårets

postproposition. För- och nackdelar med en basnivå

på 85 % respektive 97 %, som inte fick underskridas,

och en målnivå på 96 % respektive 100 % diskuterades

ingående. Genom att sätta kraven på servicen vid en

målnivå som i dag inte uppnås - sade regeringen -

skulle operatörerna ständigt sträva efter att bli

bättre, vilket i och för sig medför att servicen

ständigt ökar eller ligger på en hög nivå. Det

innebar emellertid också att kostnaderna för att

bibehålla denna nivå, eller för varje nivåhöjning

för att uppfylla de högt ställda kraven, blev mycket

höga. Med en basnivå däremot riskerade man att

operatörerna nätt och jämnt nöjde sig med att

uppfylla kravet, vilket i sin tur inte skulle

innebära någon höjning av servicenivån i landet. På

en fri marknad fanns det emellertid flera incitament

för operatörerna att sträva efter att nå en högre

nivå, framför allt i förhållandet till sina

konkurrenter. Denna anpassning skulle dock ske efter

företagens egen förmåga och egna resurser.

Regeringens slutsats blev att kraven på

befordringstid för adresserade brevförsändelser

skulle anpassas till den basnivå som krävs för

gräns-överskridande post enligt EG:s direktiv. (I

direktivet föreskrivs att 85 % av gränsöverskridande

postförsändelser skall vara framme tre dagar efter

inlämningsdagen och 97 % fem dagar efter

inlämnandet.) På nationell nivå innebar detta att

85 % av de brevförsändelser som lämnas in för

övernattbefordran skall komma fram över natten och

97 % efter tre arbetsdagar. Kraven skulle ställas i

tillståndsvillkor och gälla försändelser som lämnats

in i alla delar av landet. Det är således inte fråga

om en genomsnittlig procentandel för hela landet,

betonade regeringen. Om det på sikt visade sig att

basnivån var för lågt satt, kunde den justeras. Det

poängterades slutligen att det givetvis inte finns

något hinder för berörd postoperatör att ha en högre

målsättning än basnivån.

Vad regeringen sålunda anförde om befordringstider

för adresserade brevförsändelser lämnade riksdagen

utan erinran.

Den nu aktuella motionen, T223 (kd) yrkande 10, om

skärpta krav på övernattbefordran av brev, ger inte

utskottet anledning att förorda att riksdagen skall

ändra ståndpunkt i frågan. Det bör understrykas att

det självfallet ligger i Postens eget intresse att

använda kortast möjliga befordringstider som ett

konkurrensmedel, i förhållande till t.ex. de

faxmeddelanden och den e-post som nämns i motionen.

Posten har, enligt vad utskottet erfarit, infört ett

nytt även i andra länder använt system för att mäta

kvaliteten i brevbefordran. Mätningarna enligt det

nya systemet, vars tillförlitlighet vitsordas av

Post- och telestyrelsen, visar att för närvarande 95

% av de försändelser som lämnas in för

övernattbefordran kommer fram enligt angivet

villkor. Med det sagda avstyrker utskottet

motionsyrkandet.

7.2.3 Postservice på landsbygden

Vad gäller motionsyrkandena om postservice på

landsbygden vill utskottet till en början framhålla

att förutsättningarna för Postens verksamhet i hög

grad ändrats på senare år. Utskottet har under hand

från Posten inhämtat att man år 1988 hade drygt 2

000 serviceställen i egen regi. I dag har den

siffran sjunkit till 1 100, men samarbete med

lokala partner har tillkommit i 700 fall. Genom

sådant samarbete, t.ex. det som kallas Post i butik,

får kunderna tillgång till de vanligaste post- och

kassatjänsterna på sin ort. Transak-tionsvolymerna i

postkontorens kassor minskar för närvarande med ca 8

% per år. Sedan år 1979 har åtta av tio

kassatransaktioner försvunnit. Alltfler kunder

väljer att sköta sina betalningar med kort, giro

eller Internet och att få sina paket levererade till

dörren. Vidare har utglesningen av antalet hushåll

på landsbygden medfört en årlig minskning i

lantbrevbäringen, med 4 % av antalet försändelser

och med 10 % av antalet kassatransaktioner. Även

lantbrevbäringen måste därför effektiviseras.

Enligt förordningen (1997:401) med instruktion för

Post- och telestyrelsen har denna bl.a. följande

uppgifter:

- att verka för att en väl fungerande

samhällsomfattande posttjänst finns tillgänglig för

alla enligt de mål som anges i postlagen,

- att genom upphandling tillgodose

funktionshindrades behov av särskilda posttjänster,

- att i samband med sin årsredovisning redovisa

förändringar av servicenivån på posttjänsten i

landets alla delar och hur tillståndsvillkoren för

postoperatörer har efterlevts,

- att främja att postmarknaden fungerar effektivt ur

såväl ett konsument- som regionalpolitiskt

perspektiv,

- att i konsumentfrågor och regionalpolitiska

frågor samråda med Kon-sumentverket och

Glesbygdsverket och ta initiativ till ett löpande

informationsutbyte mellan myndigheterna.

I Post- och telestyrelsens beslut om

tillståndsvillkor för Posten återfinns bl.a. de i

fjolårets postproposition förutskickade kraven på

befordringstider för brev. Av beslutet i övrigt

framgår bl.a. följande.

Som servicenorm för lantbrevbäringen gäller att

det skall finnas minst två fasta hushåll per

kilometer enkel färdväg för att lantbrevbäraren

skall göra en avvikelse från sin ordinarie

färdväg.

· Tillståndshavaren skall på beställning från Post-

och telestyrelsen och mot kostnadsbaserad

ersättning tillhandahålla posttjänster till

funktionshindrade som t.ex. befordran av

blindskriftsförsändelser samt utsträckt

lantbrevbäring. En utsträckt lantbrevbäring

innebär i praktiken, framgår det av beslutet, att

lantbrevbäraren gör en avvikelse från ordinarie

färdväg för att betjäna hushåll med äldre och

handikappade i glesbygd, även om det eljest

gällande kravet i fråga om avvikelse från

färdvägen inte uppfylls.

·

· Indragningar av inlämnings- och

utdelningsställen, som berör fler än en användare

och för vilka inte ett godtagbart alternativ

anvisas, skall godkännas av Post- och

telestyrelsen.

·

Med hänvisning till vad utskottet anfört om

postservicefrågorna i allmänhet och om postservicen

på landsbygden finner utskottet att behovet av en

god kvalitet på denna service kan tillgodoses.

Därmed torde också syftet med följande

motionsyrkanden få anses tillgodosett: T201 (c)

yrkande 3, T804 (c), T817 (c) och N337 (c) yrkande

7. Yrkandena bör sålunda inte föranleda något

initiativ från riksdagens sida och avstyrks

följaktligen.

I motion N275 (c) krävs en utredning om de

regionalpolitiska konsekvenserna av postmarknadens

avreglering.

Som utskottet framhållit i det föregående åligger

det Post- och telestyrelsen att i samband med sin

årsredovisning redovisa förändringar av servicenivån

på posttjänsten i landets alla delar och hur

tillståndsvillkoren för post-operatörer har

efterlevts. Denna skyldighet berördes i fjolårets

post-proposition och sades innebära bl.a. att Post-

och telestyrelsen borde göra en systematisk

redovisning av skillnader i kvaliteten på

posttjänster för de olika användargrupperna i

landet. Särskilt skillnader mellan användare i

glesbygd och tätort samt mellan handikappade och

icke-handikappade borde uppmärksammas, framhöll

regeringen. För att regeringen skulle kunna ge

riksdagen en nyanserad bild av läget på

postmarknaden borde Post- och telestyrelsen i

samband med årsredovisningen värdera de olika typer

av klagomål som allmänheten framför till

postoperatörerna. Den senaste redovisningen av de

nämnda frågorna föreligger i en den 26 februari 1999

dagtecknad rapport från Post- och telestyrelsen.

Regeringen beslutade i januari i år att tillsätta

en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift

att lämna förslag om hur den svenska

regionalpolitiken skall inriktas och utformas under

2000-talets början. I direktiven (dir. 1999:2)

framhålls att åtgärder inom bl.a.

kommunikationssektorn är av avgörande betydelse för

den framtida regionala utvecklingen. Utskottet

förutsätter därför att betydelsen av en god

postservice från regionalpolitisk synpunkt kommer

att behandlas inom ramen för den strategi för

regional balans som det åligger utredningen att

utarbeta.

I likhet med de motionärer som står bakom motion

T231 (s) anser utskottet att det är en viktig

princip att alla landets invånare, oavsett

bostadsort, har tillgång till postservice. Staten

har tagit sitt ansvar härför genom att riksdagen

antagit postlagen. I den anges som nämnts

övergripande mål i form av en samhällsomfattande

posttjänst. Av lagen framgår vidare att Post- och

telestyrelsen får förena tillstånd att bedriva

postverksamhet med villkor att tillståndshavaren

skall tillhandahålla en samhällsomfattande

posttjänst. Av lagen framgår också att Post- och

telestyrelsen skall ha tillsyn över lagens

efterlevnad.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet

syftet med de nu behandlade yrkandena i motionerna

T231 (s) och N275 (c) tillgodosett. Dessa yrkanden

bör således inte föranleda någon riksdagens åtgärd

och avstyrks därför.

8 Kulturporto

I motion Kr275 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls

under rubrikerna Litteraturstöd och

Kulturtidskrifter att statens ansvar på postområdet

ger oss möjlighet att påverka prissättningen för

porto på böcker och tidskrifter. Vänsterpartiet

finner det angeläget, betonar motionärerna, att

staten förhandlar fram ett lågt kulturporto. Det

särskilda kulturportot borde även innefatta

föreningspost.

I fjolårets postproposition, 1997/98:127, Statens

ansvar på postområdet, fanns ett förslag, som

riksdagen biföll, om bemyndigande för regeringen att

föreskriva att priser för tjänster som ingår i

postverksamheten inte får överstiga vissa nivåer. I

en annan proposition från i fjol, 1997/98:86,

Litteraturen och läsandet, framhölls att det nämnda

bemyndigandet gör det möjligt att, vid behov,

reglera prissättningen för t.ex. befordran av vissa

tidningar och tidskrifter.

Utskottet förutsätter att regeringen följer

frågan. Motionen bör därför enligt

utskottets mening inte nu föranleda något

riksdagens uttalande. Motions-yrkandet

avstyrks följaktligen.

9 Gamla ortnamn i postadresser

I motion T13 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

framhålls att gamla traditionsrika och välkända

ortnamn har försvunnit som postortnamn alltsedan

postnummersystemet infördes år 1968. Härigenom

riskerar man att en del av hembygds- och

samhörighetskänslan med den egna kommundelen eller

det egna lokalsamhället försvinner. Den som får i

uppdrag att tillhandahålla och förvalta

postnummersystemet bör - betonar motionären - ha en

generös inställning till olika framställningar om

att gamla ortnamn bör återinföras såsom

postortnamn.

Även i motion T816 av Kenth Högström (s) betonas

vikten av att hävdvunna ortnamn återinförs. I

motionen anges också två exempel på sådana ortnamn i

Hälsingland.

Som framhålls i propositionen är det Posten som

förvaltar postnummer-systemet. Enligt vad utskottet

inhämtat bemödar sig Posten att, när så är lämpligt,

söka tillmötesgå önskemål av det slag som framförs i

de båda motionerna. Något riksdagens uttalande med

anledning av dessa bör enligt utskottets mening inte

komma i fråga. Motionerna avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1998/99:T16 yrkande 1,

2. beträffande postnummersystemet

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:T14 yrkande

2, 1998/99:T16 yrkande 3, 1998/99:T17 yrkande 3

och 1998/99:T815 antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i

postlagen (1993:1684) såvitt gäller 3 a §, 7 a

§, 7 c §, 7 d § och 25 §,

res. 1 (m, kd, fp, mp)

3. beträffande postboxar m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:T14 yrkande 3

antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget

såvitt avser 5 d § och 16 a §,

res. 2 (m, kd)

4. beträffande adressändringar

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T15 yrkande 2

samt med anledning av motionerna 1998/99:T14

yrkande 1, 1998/99:T16 yrkande 4 och

1998/99:T17 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 3 (s, v)

5. beträffande eftersändning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T16 yrkande 5 och

1998/99: T17 yrkande 5,

res. 4 (m, kd, mp)

6. beträffande definition i postlagen av

begreppet postal infrastruktur

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T15 yrkande 1

samt med anledning av motionerna 1998/99:T16

yrkande 2 och 1998/99:T17 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

res. 5 (s, v)

7. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget i

de delar det inte omfattas av vad utskottet

hemställt ovan,

8. beträffande konkurrensfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T17 yrkande 1,

1998/99: T220 yrkande 46 och 1998/99:T223

yrkande 39,

res. 6 (m, kd)

9. beträffande skärpta krav på

övernattbefordran av brev

att riksdagen avslår motion 1998/99:T223 yrkande 40,

res. 7 (kd)

10. beträffande postservice på

landsbygden

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T201 yrkande 3,

1998/99: T804, 1998/99:T817 och 1998/99:N337

yrkande 7,

res. 8 (c)

11. beträffande utredning om de

regionalpolitiska konsekvenserna av

postmarknadens avreglering

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T231 yrkande 11 och

1998/99:N275 yrkande 7 i denna del,

res. 9 (v, c)

12. beträffande kulturporto

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr275 yrkande 21,

13. beträffande gamla ortnamn i

postadresser

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T13 och

1998/99:T816.

Stockholm den 19 maj 1999

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica

Öhman (s), Sven Bergström (c), Per-

Richard Molén (m), Hans Stenberg

(s), Karin Svensson Smith (v),

Johnny Gylling (kd), Tom Heyman

(m), Lars Björkman (m), Monica

Green (s), Inger Segelström (s),

Stig Eriksson (v), Tuve Skånberg

(kd), Mikael Johansson (mp), Kenth

Skårvik (fp), Claes-Göran Brandin

(s), Jan-Evert Rådhström (m) och

Christina Axelsson (s).

Reservationer

1. Postnummersystemet (mom. 2)

Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom

Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd),

Mikael Johansson (mp), Kenth Skårvik (fp) och Jan-

Evert Rådhström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet anser för" och på s. 16

slutar med "båda (s)" bort ha följande lydelse:

Som regeringen själv anför i propositionen kan

principiell kritik riktas mot att en aktör, Posten,

ensam behärskar en så viktig del av infrastrukturen

på postmarknaden som postnummersystemet utgör.

Följdriktigt föreslås som huvudalternativ i PTS-

rapporten att beslutanderätten över och

förvaltningen av systemet överförs till Post- och

telestyrelsen. En alternativ lösning, som också

presenteras i PTS-rapporten, innebär att

beslutanderätten överförs till Post- och

telestyrelsen men att Posten svarar för den

praktiska hanteringen av systemet.

Av propositionen framgår att flertalet

remissinstanser tillstyrker huvudförslaget i PTS-

rapporten, men att också det alternativa förslaget

har sina förespråkare. Endast Posten går emot båda

förslagen och vill behålla nuvarande ordning.

Utskottet finner det angeläget att tillgången till

den postala infrastrukturen blir så

konkurrensneutral som möjligt. Regeringens förslag

innebär visserligen vissa förbättringar i

förhållande till nuvarande ordning, men det är

enligt utskottets mening uppenbart att önskemålet om

största möjliga konkurrensneutralitet kräver en

annan lösning.

Utskottet anser därför, i enlighet med

huvudförslaget i PTS-rapporten, att

postnummersystemet bör föras över till Post- och

telestyrelsen. Det innebär att Post- och

telestyrelsen får beslutanderätten över systemet och

svarar för förvaltningen. Själva den praktiska

hanteringen av systemet kan i sin tur upphandlas.

Regeringen bör enligt utskottets mening snarast

möjligt återkomma till riksdagen med förslag till de

ändringar av postlagen som behövs för att utskottets

sålunda uttalade önskemål skall kunna tillgodoses.

I avvaktan på riksdagens beslut med anledning av ett

sådant förslag vill utskottet inte motsätta sig att

riksdagen nu antar de bestämmelser om

postnummersystemet som regeringens nu föreliggande

lagförslag omfattar. Lagförslaget tillstyrks

följaktligen i dessa delar.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att

motionerna T14 (m) yrkande 2, T16 (mp) yrkande 3 och

T17 (kd) yrkande 3 tillstyrks - bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet avstyrker motion T815 (s) om att en till

Post- och telestyrelsen överförd postnummerhantering

skall förläggas till Kiruna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande postnummersystemet

att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1998/99:T14

yrkande 2, 1998/99:T16 yrkande 3 och 1998/99:T17

yrkande 3 samt med avslag på motion

1998/99:T815 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

dels antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i postlagen

(1993:1684) såvitt gäller 3 a §, 7 a §, 7

c §, 7 d § och 25 §,

2. Postboxar m.m. (mom. 3)

Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom

Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd)

och Jan-Evert Rådhström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet delar" och på s. 17 slutar med

"16 a §" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T14 (m) är det Posten som

vanligtvis har postboxar, inte minst för

företagskundernas behov, inom sina egna väggar. Det

innebär självfallet en konkurrensfördel i

förhållande till övriga postoperatörer. Utskottet

hyser i likhet med motionärerna farhågor för att

Posten kommer att utnyttja sin dominerande ställning

till förfång för konkurrenterna. Det kan därför

verkligen ifrågasättas om regeringens förslag, om

att Post- och telestyrelsen skall se till att

postoperatörerna har tillgång till varandras

postboxar, kommer att leda till avsett resultat

såvitt gäller tillgången till Postens boxar.

Regeringens förslag kan öppna för segdragna tvister,

som åsamkar andra postoperatörer än Posten kostnader

och som skapar irritation hos kunderna. Med det

sagda vill utskottet betona vikten av att regeringen

med stor uppmärksamhet följer utvecklingen.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion

T14 (m) yrkande 3 tillstyrks, bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottet vill inte nu motsätta sig att riksdagen

antar regeringens lagförslag i de delar som nu är i

fråga, dvs. 5 d § och 16 a §. Lagförslaget

tillstyrks följaktligen i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande postboxar m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motion 1998/99:T14 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

dels antar det under mom. 2 nämnda

lagförslaget såvitt avser 5 d § och 16 a §,

3. Adressändringar (mom. 4)

Monica Öhman (s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson

Smith (v), Monica Green (s), Inger Segelström (s),

Stig Eriksson (v), Claes-Göran Brandin (s) och

Christina Axelsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Det är" och slutar med "anses

tillgodosett" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens och motionärernas

uppfattning att det är angeläget att Svensk

Adressändring AB uppträder konkurrensneutralt i

förhållande till alla anslutna postoperatörer i

fråga om bl.a. ersättning till operatörerna och

upphandling. Som regeringen vidare framhåller är

ägandet och inflytandet i bolaget viktiga inslag när

det gäller att uppnå detta mål. Även utskottet anser

att ytterligare ansträngningar bör göras att söka

förmå parterna att genom förhandlingar nå från

allmän synpunkt tillfredsställande lösningar

beträffande bl.a. samägande och annat inflytande.

Möjligheterna att nå avsett resultat ökar genom det

uppdrag för tillståndsmyndigheten som regeringen

aviserar. I uppdraget skall nämligen ingå att

medverka i förhandlingarna, att därvid klargöra för

parterna vikten av att långsiktigt hållbara

överenskommelser uppnås och att alternativa

lösningar annars måste övervägas för att tillgodse

intresset av stabila förhållanden för denna del av

infrastrukturen. Härtill kommer att uppdraget enligt

regeringen bör tidsbegränsas och inte utsträckas

alltför långt i tiden.

Utskottet gör således samma bedömning som

regeringen redovisar i propositionen när det gäller

sättet att söka nå en tillfredsställande lösning i

fråga om tillgång till den del av den postala

infrastrukturen som hanteringen av adressändringar

utgör. Härav följer att utskottet avstyrker följande

motions- yrkanden: T14 yrkande 1 av Per-Richard

Molén m.fl. (m), T15 yrkande 2 av Sven Bergström

m.fl. (c), T16 yrkande 4 av Mikael Johansson m.fl.

(mp) och T17 yrkande 4 av Dan Ericsson m.fl. (kd).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande adressändringar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T14 yrkande 1,

1998/99:T15 yrkande 2, 1998/99:T16 yrkande 4 och

1998/99:T17 yrkande 4,

4. Eftersändning (mom. 5)

Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom

Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd),

Mikael Johansson (mp) och Jan-Evert Rådhström (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "I likhet" och på s. 18 slutar med

"avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

I 17 § postlagen finns en bestämmelse om att

tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden

som behövs för efterlevnaden av lagen eller av

föreskrifter eller tillståndsvillkor som har

meddelats med stöd av lagen. I propositionen

framhålls att möjligheten att meddela föreläggande

även gäller de regler om tillgången till

anläggningar för postöverlämning som regeringen nu

föreslår skall tillföras postlagen.

Utskottet anser, i likhet med de motionärer som

står bakom motionerna T16 (mp) och T17 (kd), att

den nämnda möjligheten att meddela före-lägganden

även bör gälla villkoren för eftersändning utanför

eget distribu-tionsområde och s.k. privat

eftersändning.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att

motionerna T16 (mp) yrkande 5 och T17 (kd) yrkande 5

tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande eftersändning

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T16 yrkande 5

och 1998/99:T17 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Definition i postlagen av begreppet

postal infrastruktur (mom. 6)

Monica Öhman (s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson

Smith (v), Monica Green (s), Inger Segelström (s),

Stig Eriksson (v), Claes-Göran Brandin (s) och

Christina Axelsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Frågor om" och slutar med "anses

tillgodosett" bort ha följande lydelse:

Som utskottet framhållit i det föregående har

regeringen inte följt förslag i PTS-rapporten om att

det i postlagen skulle införas dels en definition av

begreppet postal infrastruktur, dels en bestämmelse

om att tillståndsmyndig-heten, vid tvist om

villkoren för tillgång till den postala

infrastrukturen, skall kunna medla mellan parterna

och i slutänden kunna föreskriva vad som skall

gälla mellan dem i de frågor som tvisten gäller.

Regeringen framhåller att den av Post- och

telestyrelsen föreslagna definitionen är alltför

vidsträckt och oprecis för att kunna läggas till

grund för lagstiftning. Vidare konstaterar

regeringen, vad gäller den föreslagna rätten för

tillståndsmyndigheten att föreskriva vad som skall

gälla mellan tvistande parter, att förslag saknas

både till ram för sådana beslut och till vilka

sakliga grunder som skall tillämpas vid prövningen.

Grundtanken i den föreslagna definitionen om lika

villkor är emellertid betydelsefull, betonar

regeringen. Dessa villkor måste dock vara

förutsebara och komma till uttryck i lagtext och

inte, som följer av PTS-rapportens förslag,

överlåtas till tillståndsmyndigheten att bestämma.

Utskottet delar regeringens sålunda uttalade

uppfattning.

Vid den utfrågning som utskottet ordnade den 20

april 1999 framkom att en definition av begreppet

postal infrastruktur löper risk att snart bli

föråldrad. Detta talar enligt utskottets mening mot

att man nu inför en sådan definition i postlagen.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa

sig bakom kraven i motionerna T16 (mp) och T17 (kd)

på att det i postlagen skall införas en definition

av begreppet postal infrastruktur med samma lydelse

som den Post- och telestyrelsen föreslår. Postal

infrastruktur har för utskottet den innebörd som

anges i propositionen, dvs. system och anordningar

som behövs för att postbefordran i samhället skall

kunna fungera effektivt och tillförlitligt. Det som

åsyftas är - som regeringen framhåller -

postnummersystemet, postboxar, eftersändning av post

och adressändring. Grundtanken i den av Post- och

telestyrelsen föreslagna definitionen - och därmed i

de båda nämnda motionerna - är att alla

postoperatörer skall ha tillgång till den postala

infrastrukturen på lika villkor. Utskottet delar den

uppfattningen. Den utgör också utgångspunkten för

regeringens överväganden och förslag, som framgår av

utskottets redogörelse i det föregående för

propositionens innehåll. Propositionens

huvudsakliga innebörd är att en konkurrensneutral

tillgång till den postala infrastrukturen skall

säkerställas på två olika sätt, nämligen genom

lagstiftning, såvitt gäller postnummersystemet och

tillgången till postboxar m.m., samt genom

överenskommelser mellan parterna i fråga om

eftersändning av post och adressändring. Därmed

tillgodoses enligt utskottets mening syftet med de

yrkanden i motionerna T16 (mp) och T17 (kd) det nu

gäller. Yrkande 2 i mp-motionen och yrkande 2 i kd-

motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens

åtgärd och avstyrks följaktligen. Vidare avstyrker

utskottet yrkande 1 i motion T15 (c) om att

regeringen bör låta utreda frågan om att införa en

definition i postlagen av begreppet postal

infrastruktur och därefter återkomma till riksdagen

med förslag till lagändring på grundval av PTS-

rapporten.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande definition i postlagen av

begreppet postal infrastruktur

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T15 yrkande

1, 1998/99:T16 yrkande 2 och 1998/99:T17

yrkande 2,

6. Konkurrensfrågor (mom. 8)

Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom

Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd)

och Jan-Evert Rådhström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Motioner om" och på s. 20 slutar med

"avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

När den svenska postmarknaden avreglerades år 1993

fanns det tvivel om det riktiga i att Sverige skulle

vara först i världen med att avreglera denna sedan

flera hundra år monopoliserade marknad. I dag kan vi

konstatera att avregleringen inneburit stora

samhällsvinster i form av lägre priser, förbättrad

kvalitet och avsevärda effektiviseringsvinster hos

Posten.

Postmarknaden omfattar i dag ett stort antal

företag, men ännu sex år efter avregleringen är den

sammanlagda marknadsandel som Postens konkurrenter

har endast några få procent. En stor del av

anledningen till detta står att finna i Postens

agerande. Inget hindrar Posten att sätta de priser

man önskar, förutsatt att priserna motsvarar de

verkliga kostnaderna. I annat fall är det

underprissättning och utnyttjande av en

marknadsdominerande ställning. Posten kan genom

korssubventionering mellan och inom affärsområden

sätta omotiverat låga priser som konkurrenterna inte

kan möta. Posten har hittills inte visat några

kalkyler som styrker att man har täckning för

kostnaderna i de prissystem man önskat införa.

Tvärtom har Posten konsekvent motarbetat alla försök

att ge en riktig bild av var kostnader och intäkter

uppstår i koncernen.

Förutsättningarna för en sund konkurrens inom

postsektorn måste nu snabbt förbättras. Detta bör

till en början ske genom att staten tar sitt ägar-

ansvar för Posten AB och förhindrar fortsatt

missbruk av företagets dominerande ställning på

marknaden. För att markandsmekanismerna skall

fungera tillfredsställande måste vidare

Konkurrensverkets auktoritet stå orubbad och Postens

verksamhet renodlas. Det senare är en förutsättning

för konkurrensneutralitet på såväl postmarknaden som

alla övriga marknader där Posten agerar. Det är

också enligt utskottets mening angeläget att Post-

och telestyrelsen får ett vidgat uppdrag vad gäller

konkurrensfrågor.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att

motionerna T17 (kd) yrkande 1, T220 yrkande 46 och

T223 yrkande 39 tillstyrks - bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande konkurrensfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T17 yrkande

1, 1998/99:T220 yrkande 46 och 1998/99:T223

yrkande 39 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Skärpta krav på övernattbefordran av

brev (mom. 9)

Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Den i" och på s. 24 slutar med

"utskottet motionsyrkandet" bort ha följande

lydelse:

Mätningar med olika metoder visar att för

närvarande ca 97 % och som minst 95 % av de brev

som lämnas till Posten för övernattbefordran också

kommer fram över natten. Utskottet delar därför den

i motion T223 (kd) uttalade uppfattningen att

postförordningens krav på befordringstider för brev

bör skärpas så att 95 % av de brev som lämnas in för

övernattbefordran skall delas ut följande arbetsdag

och 99,5 % av breven, dvs. i princip alla, senast

tre dagar efter inlämnandet.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att

motion T223 (kd) yrkande 40 tillstyrks - bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande skärpta krav på

övernattbefordran av brev

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T223 yrkande 40

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Postservice på landsbygden (mom. 10)

Sven Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Vad gäller" och på s. 25 slutar med

"avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill slå fast att möjligheten till god

post- och kassaservice är en av förutsättningarna

för god utveckling och tillväxt i hela landet. Alla

måste garanteras denna till enhetliga priser och

rimliga distributionstider. Geografiskt

differentierad prissättning kan inte accepteras.

Lokal service och regional rättvisa hotas av Postens

agerande. En stor del av postservicen har försämrats

genom exempelvis nedläggningar av postkontor. Mindre

orter och förortsområden tappar sin mest

grundläggande samhällsservice, en fungerande

postdistribution. Detta är enligt utskottets mening

oacceptabelt.

På flera håll genomförs indragningar av service,

t.ex. utdelning av post på landsbygden. Posten måste

- vill utskottet understryka - ta sitt

regionalpolitiska ansvar. Bolagiseringen av Posten

har inte visat sig ge de vinster i ökad service som

reformen förutsatte.

Om inte Postens service i de mer glebefolkade

delarna av vårt land kan upprätthållas måste enligt

utskottets mening medel säkerställas för upphandling

som gör det möjligt att låta andra aktörer än Posten

svara för postservice.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att

motion N337 (c) yrkande 7 tillstyrks - bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med

motionerna T201 (c) yrkande 3, T804 (c) och T817 (c)

torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande postservice på landsbygden

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N337

yrkande 7 samt med anledning av motionerna

1998/99:T201 yrkande 3, 1998/99:T804 och

1998/99:T817 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9. Utredning om de regionalpolitiska

konsekvenserna av postmarknadens

avreglering (mom. 11)

Sven Bergström (c), Karin Svensson Smith (v) och

Stig Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Som utskottet" och på s. 26 slutar med

"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Post- och telestyrelsens årliga redovisning av

förändringar av servicenivån på posttjänsten i

landets olika delar bör enligt utskottets mening - i

avvaktan på den regionalpolitiska utredningens

betänkande - kompletteras med den utredning som

begärs i motion N275 (c), om de regionalpolitiska

konsekvenserna av postmarknadens avreglering. I

utredningsarbetet bör ingå att överväga

möjligheterna att åstadkomma en ökad politisk

styrning av postverksamheten i syfte att åstadkomma

regional rättvisa.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna

T231 (s) yrkande 11 och N275 (c) yrkande 7 i här

berörd del tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande utredning om de

regionalpolitiska konsekvenserna av

postmarknadens avreglering

att riksdagen med bifall till motionerna

1998/99:T231 yrkande 11 och

1998/99:N275 yrkande 7 i denna del

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)