Bet. 1998/99:TU13

Trafikutskottets betänkande

1998/99:TU13

Vissa trafikfrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

TU13

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition

1998/99:91 Vissa trafikfrågor m.m., två motioner som

väckts med anledning av propositionen samt åtta

motioner om handikappolitiken inom transportområdet

som väcktes under den allmänna motionstiden i

september förra året.

Utskottet ställer sig bakom regeringens samtliga

förslag. Det innebär att ett permanent system där

parkeringsvakter kan tas i anspråk för att bevaka

långa, tunga och breda transporter införs.

Parkeringsvakterna skall i sådana fall kunna ge

anvisningar för trafiken. Parkeringsvakter skall

också kunna tas i anspråk för att biträda polismän

när de fullgör trafikövervakningsuppgifter

exempelvis i samband med hastighets-, förar- eller

fordonskontroller. Förslagen medför att polisiära

resurser kan frigöras för andra uppgifter.

En ändring i övergångsbestämmelserna beträffande

färdtjänst och riksfärdtjänst genomförs. Det innebär

att tillstånd för färdtjänst och riksfärdtjänst som

har meddelats före den 1 januari 1998 skall

fortsätta att gälla men att fr.o.m. den 1 januari

2000 nya bestämmelser om under vilka förutsättningar

tillstånd kan återkallas eller föreskrifter ändras

blir tillämpliga även på dessa äldre tillstånd.

Utskottet anser att det är viktigt att

kollektivtrafiken bättre anpassas till de

funktionshindrades behov och att färdtjänsten och

riksfärdtjänsten fungerar väl. Med hänvisning till

det omfattande utvärderingsarbete av

handikappolitiken inom transportområdet som

regeringen har initierat avstyrker dock utskottet de

motioner som tar upp dessa frågor.

Till betänkandet har fogats två

reservationer.

Propositionen

Regeringen (Näringsdepartementet) föreslår i

proposition 1998/99:91 att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

transporter och kommunikationer,

2. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal

parkeringsövervakning,

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

4. lag om ändring i lagen (1997:735) om

riksfärdtjänst,

5. lag om ändring i lagen (1980:578) om

ordningsvakter,

6. lag om ändring i polislagen (1984:387).

Lagförslagen är fogade som bilaga till betänkandet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring i lagen

(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter

om trafik, transporter och kommunikationer som

möjliggör för regeringen att meddela föreskrifter om

avgifter för trafikövervakningstjänster. I

anslutning härtill föreslås en ändring i lagen

(1987:24) om kommunal parkeringsövervakning som

innebär att den myndighet som regeringen bestämmer

får förordna parkeringsvakter att utföra

trafikövervakningstjänster och ge anvisningar för

trafiken.

Vidare föreslås en ändring i den sistnämnda lagen

som innebär att parkeringsvakter, efter kommunalt

beslut som föregås av samråd med polismyndigheten,

skall kunna tas i anspråk för att lämna biträde åt

polismän när de fullgör trafikövervakningsuppgifter.

Därutöver föreslås att beslut som en polismyndighet

eller Rikspolisstyrelsen har meddelat i ärenden

enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter skall få

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol samt vissa

lagtekniska justeringar i lagen om ordningsvakter

och i polislagen (1984:387).

Slutligen föreslås en ändring i

övergångsbestämmelserna beträffande färdtjänst och

riksfärdtjänst med innebörd att lagen (1997:736) om

färdtjänst och lagen (1997:735) om riksfärdtjänst

fr.o.m. den 1 januari 2000 skall tillämpas även

beträffande tillstånd till färdtjänst och

riksfärdtjänst som har meddelats före den 1 januari

1998.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

1999.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1998/99:T18 av Sture Arnesson m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om parkeringsvakters

befogenheter.

1998/99:T19 av Johnny Gylling (kd) och Tuve

Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om parkeringsvakternas

möjlighet att på prov få till uppgift att

rapportera iakttagna överträdelser av

trafikföreskrifter och andra

lagöverträdelser till polisen.

Motioner från den allmänna motionstiden

hösten 1998

1998/99:T207 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder för att anpassa

kollektivtrafiken till resenärer med

funktionshinder.

1998/99:T208 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i 8 § lagen om färdtjänst så att det

tydligt framgår att ledsagare och personlig

assistent skall omfattas av tillståndet att resa,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i 6 § lagen om riksfärdtjänst så att

det tydligt framgår att ledsagare och personlig

assistent omfattas av tillståndet att resa.

1998/99:T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om precisering och

tillämpning av mått för funktionsnedsattas

tillgänglighet av färdmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

utvärderingsbar åtgärdsplan för att öka

tillgängligheten för funktionsnedsatta framför allt

på kollektiva färdmedel.

1998/99:T907 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

kollektivtrafiken görs tillgänglig för alla,

inklusive funktionshindrade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att insatser med

anledning av det särskilda statsbidraget för att

förbättra kollektivtrafikens tillgänglighet aktivt

följs upp.

1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om färdtjänst.

1998/99:So387 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om färdtjänst.

1998/99:So456 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om färdtjänsten.

1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utökad

tillgänglighet i kollektivtrafiken,

12. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om flexiblare

färdtjänst.

Utskottet

1 Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

proposition 1998/99:91 Vissa trafikfrågor m.m. samt

två motioner som väckts med anledning av

propositionen. Vidare behandlar utskottet åtta

motioner om handikappolitiken inom transportområdet

som väcktes under den allmänna motionstiden i

september 1998.

2 Vissa trafikfrågor m.m.

2.1 Propositionen

2.1.1 Möjligheter för kommunerna att ta ut avgift

för vissa trafikövervakningstjänster m.m.

Enligt vägtrafikkungörelsen får kommun eller

Vägverkets region meddela undantag i enskilda fall

från de generella bestämmelserna om fordons och

lasters största bredd samt högsta längd och vikt.

Vissa av dessa undantag förenas med villkor om att

viss bevakning skall ske av transporten. Denna

bevakning utförs normalt av polisen.

Polismyndigheten får ta ut en avgift vid sådan

bevakning. Avgiften är för närvarande 225 kr per

påbörjad timme för var och en av de polismän som

behövs för bevakningen samt 3 kr för varje påbörjad

kilometer för varje bil eller motorcykel som används

vid bevakningen.

Den 1 juli 1993 inleddes inom Stockholms stad en

försöksverksamhet varigenom parkeringsvakter efter

utbildning och uppdrag från polisen har utfört

bevakningen av tunga, långa och breda transporter

för vilka föreskrivits bevakning. Eftersom lagstöd

saknas för kommunen att ta ut avgift för bevakningen

har kommunen till viss del erhållit ersättning för

uppdragen från polisen.

Försöksverksamheten har huvudsakligen slagit väl ut

och polisiära resurser har frigjorts. Regeringen

anser därför att det finns skäl att permanenta ett

system där parkeringsvakter kan tas i anspråk för

att bevaka långa, tunga och breda transporter och

att det finns skäl att utvidga möjligheten till hela

landet.

För att bevakningen av tunga, långa och breda

transporter skall erbjuda de garantier för

trafiksäkerheten som behövs, bör den personal som

ombesörjer bevakningen ha befogenhet att meddela

anvisningar för trafiken. Regeringen föreslår därför

att det i lagen (1987:24) om kommunal

parkeringsövervakning införs en möjlighet för den

myndighet som regeringen bestämmer att förordna

parkeringsvakt som skall utföra

trafikövervakningstjänster att ge anvisningar för

trafiken.

Regeringen anser vidare att om försöksverksamheten

skall permanentas bör kommunerna kunna ta ut

ersättning på samma grunder som polismyndigheten.

Föreskrifter härom måste meddelas genom lag.

Regeringen föreslår att ett sådant bemyndigande tas

in i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och

kommunikationer. Den ersättning som kommunen bör

kunna ta ut bör beloppsmässigt motsvara vad

polismyndigheten kan ta ut.

2.1.2 Utökade uppgifter för parkeringsvakter

Om det för parkeringsövervakningen i en kommun

behövs parkeringsvakter får kommunen enligt lagen

(1987:24) om kommunal parkeringsövervakning besluta

att kommunen själv skall svara för övervakningen.

Denna fullgörs då av parkeringsvakter som skall ha

genomgått lämplig utbildning. Parkeringsvakterna

fullgör i sin yrkesutövning endast en uppgift,

nämligen att övervaka efterlevnaden av föreskrifter

om parkering eller stannande av fordon.

Samhällets samlade resurser skulle enligt

regeringen kunna tas till vara bättre om det

skapades en möjlighet att utnyttja parkeringsvakter

för andra uppgifter än parkeringsövervakning.

Härigenom kan polisen avlastas från vissa uppgifter.

En uppgift som synes väl lämpad att låta

parkeringsvakter utföra är att lämna biträde åt

polismän som fullgör trafikövervakningsuppgifter,

t.ex. vid i förväg beordrade trafikkontroller.

Parkeringsvakterna skulle enligt regeringen kunna

utföra enklare göromål under polismans ledning i

samband med exempelvis hastighets-, förar- eller

fordonskontroller. En förutsättning för att

parkeringsvakterna skall få tas i anspråk för

utvidgade uppgifter bör vara att kommunen beslutat

att så får ske.

Regeringen föreslår att det i lagen om kommunal

parkeringsövervakning tas in en ny bestämmelse

enligt vilken kommunen efter samråd med

polismyndigheten kan besluta att parkeringsvakter

får tas i anspråk för att, utöver

parkeringsövervakning, biträda polismän vid

fullgörande av trafikövervakningsuppgifter. Det är

enligt propositionen lämpligt att eventuell

ersättning bestäms genom en överenskommelse mellan

polismyndigheten och kommunen.

2.1.3 Övergångsbestämmelser beträffande färdtjänst

och riksfärdtjänst

Den 1 januari 1998 trädde lagen (1997:736) om

färdtjänst i kraft. Denna lag ersatte

socialtjänstlagens (1980:620) regler om färdtjänst.

I övergångsbestämmelserna angavs att i fråga om

beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller

äldre bestämmelser. Tillstånd som har givits enligt

de äldre reglerna fortsätter således att gälla

enligt sina lydelser.

Enligt regeringen har avsikten med

övergångsbestämmelserna inte varit att för en längre

tid behålla det äldre regelverket för

färdtjänsttillstånd parallellt med det nya. Efter

att ha hört berörda myndigheter, organisationer och

trafikföretag föreslår regeringen att i stället för

att sätta ett slutdatum för giltighetstiden för de

äldre tillstånden, vilket har föreslagits, bör det

anges att fr.o.m. ett visst datum skall de nya

lagarna tillämpas på dessa tillstånd. Det innebär

att tillstånden fortsätter att gälla, men att

färdtjänstlagens och riksfärdtjänstlagens

bestämmelser bl.a. om under vilka förutsättningar

tillstånden kan återkallas eller föreskrifter ändras

blir tillämpliga även på dessa tillstånd.

Regeringens förslag betyder att i

övergångsbestämmelserna till lagarna (1997:313) och

(1997:739) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

och till lagen (1997:735) om riksfärdtjänst anges

att lagen (1997:736) om färdtjänst respektive den

nya lagen om riksfärdtjänst fr.o.m. den 1 januari

2000 skall tillämpas på tillstånd till färdtjänst

och riksfärdtjänst som har meddelats före den 1

januari 1998.

2.1.4 Överklagande av beslut om ordningsvakter m.m.

Länsstyrelsen har under lång tid haft ansvaret för

polisverksamheten i länen och bl.a. haft till

uppgift att fatta beslut i fråga om ordningsvakter i

vissa fall. Länsstyrelsens ansvar för

polisverksamheten har emellertid upphört och

länsstyrelsen skall inte längre fatta beslut i fråga

om förordnande av ordningsvakter. Till följd härav

bör enligt regeringen beslut som polismyndigheten

fattar i dessa frågor inte längre kunna överklagas

hos länsstyrelsen. Regeringen föreslår därför att

polismyndighetens beslut, liksom Rikspolisstyrelsens

beslut i dessa ärenden, skall överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

I 2 § lagen om ordningsvakter hänvisas till 37 §

lagen (1977:293) om handel med drycker. Genom

lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1995

har dock lagen om handel med drycker upphävts och

ersatts av alkohollagen (1994:1738). Hänvisningen i

2 § lagen om ordningsvakter bör därför ändras i

enlighet härmed.

Vid en tidigare ändring av polislagen (1984:387)

har av förbiseende styckeindelningen i 10 §

polislagen kommit att bli felaktig. (prop. 1996/97:

175). Regeringen föreslår nu att detta rättas till.

2.2 Motionsyrkanden

2.2.1 Biträde vid trafikövervakning

Sture Arnesson m.fl. (v) framhåller i motion T18 att

man måste vara mycket försiktig när det gäller att

ge olika grupper polisbefogenheter. Polisens

myndighetsansvar och befogenheter måste vara klart

definierade gentemot allmänheten. Därför bör inte,

enligt motionen, parkeringsvakter biträda polisen

vid övervakning av den rörliga trafiken, t.ex. vid

hastighets-, förar- eller fordonskontroller. I

sådana situationer blir det svårt för allmänheten

att skilja mellan polis och andra grupper.

Parkeringsvakterna bör dock kunna biträda polisen

och allmänheten med viss trafikreglering eller svara

för viss trafikinformation. Det är också av vikt att

parkeringsvakters kompetens och ansvarsområden

utvidgas.

2.2.2 Rapportering av trafikbrott m.m.

Johnny Gylling och Tuve Skånberg (båda kd)

framhåller i motion T19 att parkeringsvakter på prov

bör få möjlighet att rapportera iakttagna

överträdelser av trafikföreskrifter till polisen. De

anser att en sådan provverksamhet även bör innefatta

möjligheter för parkeringsvakter att rapportera om

iakttagna överträdelser när det gäller skadegörelse,

bråk och förargelseväckande beteende.

2.3 Utskottets ställningstagande

2.3.1 Biträde vid trafikövervakning

Utskottet delar regeringens uppfattning att det bör

vara möjligt att låta parkeringsvakter lämna biträde

åt polismän som fullgör trafikövervakningsuppgifter,

t.ex. vid i förväg beordrade trafikkontroller.

Parkeringsvakterna bör kunna utföra enklare göromål

under polismans ledning i samband med exempelvis

hastighets-, förar- eller fordonskontroller. En

förutsättning för att parkeringsvakterna skall få

tas i anspråk för utvidgade uppgifter bör vara att

kommunen beslutat att så får ske.

Utskottet menar att samhällets samlade reurser

bättre kan tas till vara om möjligheten öppnas att

utnyttja parkeringsvakter på det sätt som föreslås i

propositionen. Härigenom kan polisen avlastas vissa

uppgifter.

I motion T18 av Sture Arnesson m.fl. (v) motsätter

man sig att parkeringsvakterna skall kunna biträda

polisen vid trafikövervakning. Motionärerna anser

att det i sådana situationer blir svårt för

allmänheten att skilja mellan polis och andra

grupper.

Utskottet menar att de begränsningar av

parkeringsvakternas vidgade arbetsuppgifter som

föreslås i propositionen skapar garantier för att

sådana problem som tas upp i motionen inte kommer

att uppstå.

Utskottet ställer sig sålunda bakom regeringens

förslag att det i lagen (1987:24) om kommunal

parkeringsövervakning tas in en ny bestämmelse

enligt vilken kommunen efter samråd med

polismyndigheten kan besluta att parkeringsvakter

får tas i anspråk för att, utöver

parkeringsövervakning, biträda polismän vid

fullgörande av trafikövervakningsuppgifter. Motion

T18 (v) avstyrks följaktligen.

2.3.2 Rapportering av trafikbrott m.m.

Förslaget i motion T19 (kd) att parkeringsvakterna

också bör kunna få till uppgift att rapportera

iakttagna överträdelser av trafikföreskrifter till

polisen kommenteras relativt utförligt i

propositionen. Regeringen menar att en bestämmelse

om att parkeringsvakter i tjänst skall vara skyldiga

att anmäla trafikförseelser skulle leda till att ett

stort antal anmälningar om trafikbrott där

bevisläget är ytterst oklart skulle komma till

polis, åklagare och domstol. Med hänsyn till att det

är angeläget att inte belasta rättsväsendet med

ärenden som riskerar att inte kunna föras till

fällande dom och med beaktande av att varje individ

har rätt att anmäla brottslighet till polisen,

finner regeringen inte skäl att föreslå att

parkeringsvakterna skall kunna åläggas att

rapportera trafikförseelser till polisen.

Utskottet gör för sin del samma bedömning som

regeringen. Härav följer att motionen avstyrks.

2.3.3 Övriga förslag i propositionen

Utskottet anser att riksdagen bör bifalla även

övriga förslag i propositionen.

Det finns, som framhålls i propositionen, skäl att

permanenta ett system som innebär att

parkeringsvakter skall kunna tas i anspråk för att

bevaka tunga och breda transporter. För att erbjuda

de garantier som behövs bör den personal som

ombesörjer bevakningen ha befogenhet att meddela

anvisningar för trafiken. En sådan möjlighet bör

införas för den myndighet som regeringen bestämmer i

lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning.

Vidare bör regeringen, i lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

transporter och kommunikationer, bemyndigas att

meddela föreskrifter om rätt för kommunerna att ta

ut ersättning för trafikövervakningstjänster.

Beslut som en polismyndighet eller

Rikspolisstyrelsen har meddelat i ärenden enligt

lagen (1980:578) om ordningsvakter bör få överklagas

hos allmän förvaltningsdomstol. Vissa lagtekniska

justeringar bör göras i lagen om ordningsvakter och

i polislagen (1984:387).

Slutligen bör en ändring göras i

övergångsbestämmelserna beträffande färdtjänst och

riksfärdtjänst med innebörd att lagen (1997:736) om

färdtjänst och lagen (1997:735) om riksfärdtjänst

från och med den 1 januari 2000 skall tillämpas även

beträffande tillstånd till färdtjänst och

riksfärdtjänst som har meddelats före den 1 januari

1998.

3 Handikappolitiken inom transportområdet

3.1 Motionsyrkanden

I motion T207 av Karin Falkmer (m) framhålls att 20

år efter 1979 års lagstiftning om handikappanpassad

kollektivtrafik är tillgängligheten för

funktionshindrade bristfällig. Regeringen bör

snarast vidta de åtgärder som fordras så att

kollektivtrafiken kan bli möjlig att använda för

personer med funktionshinder.

Johnny Gylling m.fl. (kd) anför i motion T223 att

det måste preciseras mått om hur funktionshindrade

använder kollektivtrafiken för att det skall bli

möjligt att ta fram en utvärderingsbar åtgärdsplan i

syfte att öka tillgängligheten för funktionshindrade

till framför allt kollektiva färdmedel.

Margareta Viklund (kd) framhåller i motion T907 att

endast begränsade förbättringar har uppnåtts när det

gäller funktionshindrades tillgång till

kollektivtrafiken. Hon menar att den måste göras

tillgänglig för alla inklusive funktionshindrade.

Hon yrkar vidare att insatser med anledning av det

särskilda statsbidraget på 1,5 miljarder kronor för

att förbättra kollektivtrafikens tillgänglighet

aktivt följs upp.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion So465

att när upphandling av trafiktjänster genomförs

måste handikappanpassningen vara en viktig faktor.

En förutsättning för att människor med

funktionshinder skall kunna använda

kollektivtrafiken är att den omgivande miljön så

långt möjligt är handikapp-anpassad. Detta ställer

krav på kommunerna att se till att gatumiljön är

tillgänglig för personer med funktionshinder.

I motion T208 framhåller Ingrid Burman m.fl. (v) att

det i 8 § lagen om färdtjänst sägs att när den

resande behöver ledsagare under resorna skall

tillståndet även omfatta ledsagaren. Detta har på

många håll kommit att tolkas som behov av ledsagare

under själva färden. Det innebär att

färdtjänstresenären t.ex. inte kan företa en resa

tillsammans med någon annan om det inte behövs

ledsagare under själva färden. Enligt motionen bör

lagen ges sådan innebörd att den

färdtjänstberättigade utan kostnad får rätt att ta

med sig ledsagare och personlig assistent vars

service behövs under bortovaron från hemmet. Samma

problem finns också i lagen om riksfärdtjänst.

Riksdagen bör hemställa hos regeringen om förslag om

ändringar i lagarna så att de beskrivna bristerna

kan elimineras.

Även Chatrine Pålsson m.fl. (kd) anför i motion

So376 att rätten att ha med ledsagare på

färdtjänstresor har inskränkts i stor utsträckning

Ett annat problem är att studerande som inte skriver

sig på studieorten inte kan anlita färdtjänst.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion So387

att en fungerande färdtjänst är mycket

betydelsefull. Under senare år har neddragningarna i

färdtjänsten gått mycket långt, vilket ställer till

stora problem för många äldre. Det finns en

smärtgräns då friheten för äldre och andra med behov

av färdtjänst inskränks för mycket. Det är enligt

motionen också viktigt att slå fast att taxiföretag

som åtagit sig att köra färdtjänst inte får behandla

färdtjänstkunderna sämre än normalkunder.

I motion So465 framhåller Lars Leijonborg m.fl. (fp)

att för att färdtjänsten skall bli ett bra

komplement för dem som behöver den krävs att

ansvaret ligger hos en huvudman, samma huvudman som

för kollektivtrafiken. På sina håll i landet har

färdtjänsten ställt upp orimliga villkor som starkt

begränsar friheten för människor med

funktionshinder. Motionärerna anser att reglerna

därför behöver ses över så att färdtjänsten ökar,

inte begränsar, den enskildes frihet.

I motion So456 anför Ulf Kristersson m.fl. (m) att

en grundläggande förutsättning för att

funktionshindrade skall ges verklig möjlighet att

leva ett så normalt liv som möjligt är en fungerande

färdtjänst. Färdtjänsten skall betraktas som en

transportform och inte som en form av bistånd.

3.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

viktigt att kollektivtrafiken bättre anpassas till

funktionshindrade personers behov. Det

transportpolitiska målet om ett tillgängligt

transportsystem förutsätter också att så sker.

Bättre tillgång till kollektivtrafiken kan leda till

ökad självkänsla hos många funktionshindrade

samtidigt som kostnaderna för kommuner och landsting

kan minska.

Våren 1997 lade riksdagen fast riktlinjer för

inriktningen av trafikens infrastruktur för perioden

1998-2007 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.

1996/97:174). Enligt riksdagsbeslutet bör särskilda

medel avsättas för att anpassa kollektivtrafiken och

den fysiska miljön till de funktionshindrades

förutsättningar. Utskottet uttalade därvid att en

ekonomisk ram på 1,5 miljarder kronor för

femårsperioden 1998-2002 avspeglar en rimlig

ambitionsnivå. Statsbidraget är inte begränsat till

fordon utan kan även ges för att anpassa terminaler,

hållplatsanläggningar och andra anläggningar som

förbättrar tillgängligheten för funktionshindrade.

Riksdagen fattade hösten 1997 beslut om en mer

tillgänglig kollektivtrafik. Enligt beslutet skall

färdtjänsten betraktas som en del av

kollektivtrafiken och inte som ett bidrag för att

uppnå skälig levnadsnivå. Riksdagen antog vid detta

tillfälle lagen (1997:736) om färdtjänst och lagen

(1997:735) om riksfärdtjänst. Enligt dessa lagar

ansvarar varje kommun för att färdtjänst och

riksfärdtjänst anordnas. Kommunernas uppgifter får

dock överlåtas till trafikhuvudmannen. Genom att

samma organ då svarar för såväl färdtjänst och

riksfärdtjänst som för ordinarie kollektivtrafik

skapas ett ekonomiskt incitament för bättre

handikappanpassning av kollektivtrafiken. Därigenom

kan också kostnaderna för färdtjänst och

riksfärdtjänst minskas genom att fler resor överförs

till kollektivtrafiken och genom en ökad samordning

mellan olika slag av offentligt betalda resor.

Trafikutskottet uttalade i sitt betänkande att

handikappolitiken i sin helhet bör bli föremål för

en allsidig och noggrann utvärdering som bör

redovisas för riksdagen. Regeringen uppdrog mot

denna bakgrund den 19 november 1998 åt Vägverket,

Statens järnvägar, Banverket,

Kommunikationsforskningsberedningen, Sjöfartsverket

och Luftfartsverket att genomföra en utvärdering av

handikappolitiken inom transportområdet, bl.a. med

avseende på hur tillgänglighet, samordning och

kostnader har utvecklats.

I utvärderingen skall analyseras hur väl

statsbidraget för att anpassa kollektivtrafiken och

den fysiska miljön till de funktionshindrades behov

har fungerat. De nya lagarna om färdtjänst och

riksfärdtjänst ger kommuner och landsting möjlighet

att genom trafikhuvudmannen hantera såväl färdtjänst

som riksfärdtjänst som ordinarie kollektivtrafik. I

utvärderingen skall redovisas i vilken utsträckning

så har skett.

Tillståndsgivningen till färdtjänst får inte

påverkas av t.ex. den sökandes ekonomi eller

närståendes tillgång till bil. I utvärderingen skall

analyseras omfattning och effekter av de villkor som

förenas med tillstånd för färdtjänst samt om det

finns behov av en tillsynsmyndighet för

färdtjänsten.

Många funktionshindrade som utnyttjar färdtjänst

och riksfärdtjänst är beroende av ledsagare. I

motionerna riktas kritik mot att rätten att ta med

ledsagare i stor utsträckning har inskränkts.

Utskottet förutsätter för sin del att regeringen ser

till att det i samband med utvärderingen särskilt

undersöks om reglerna för ledsagare har fått en

tillfredsställande utformning.

Om det vid utvärderingen skall vara möjligt att

analysera kollektivtrafikens tillgänglighet för

funktionshindrade och behovet av åtgärder är det

nödvändigt att, som framhålls i motion T223 (kd),

mått tas fram som preciserar hur funktionshindrade

använder kollektivtrafiken.

Då trafik- och affärsverk har ansvar för

handikappanpassningen inom sina respektive

verksamhetsområden har regeringen funnit det

lämpligt att komplettera deras uppdrag med en

oberoende och transportslagsövergripande

utvärdering. Regeringen beslutade den 25 mars 1999

att ge Statskontoret ett sådant uppdrag.

Utskottet vill vidare erinra om att regeringen

beslutat att en nationell handlingsplan för

handikappområdet skall utarbetas. Den 25 mars 1999

fick Vägverket, Banverket,

Kommunikationsforskningsberedningen, Sjöfartsverket

och Luftfartsverket i uppdrag att ta fram ett samlat

underlag till ett avsnitt om transportsektorn i den

nationella handlingsplanen. Vägverket skall samordna

detta arbete.

Regeringen har sålunda, i enlighet med vad

utskottet tidigare förutsatt, inlett ett omfattande

arbete med att utvärdera handikappolitiken inom

transportområdet. Såvitt utskottet kan finna kommer

samtliga de frågor som tas upp i motionerna att

omfattas av detta arbete. Något initiativ från

riksdagens sida är nu inte erforderligt. Utskottet

avstyrker därför samtliga nu behandlade

motionsyrkanden om handikappolitiken inom

transportområdet. Syftet med dem blir dock

tillgodosett.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande biträde vid

trafikövervakning

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:T18 antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1987:24) om kommunal

parkeringsövervakning såvitt avser 7 §,

res. 1 (v)

2. beträffande rapportering av trafikbrott

m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:T19,

res. 2 (kd)

3. beträffande handikappolitiken inom

transportområdet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T207, 1998/99:T208,

1998/99:T223 yrkandena 5 och 6, 1998/99:T907,

1998/99:So376 yrkande 18, 1998/99:So387 yrkande

6, 1998/99:So456 yrkande 8 och 1998/99:So465

yrkandena 11 och 12,

4. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

transporter och kommunikationer,

dels lag om ändring i lagen (1987:24) om

kommunal parkeringsövervakning, i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad utskottet

hemställt ovan,

dels lag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620),

dels lag om ändring i lagen (1997:735) om

riksfärdtjänst,

dels lag om ändring i lagen (1980:578) om

ordningsvakter,

dels lag om ändring i polislagen (1984:387).

Stockholm den 4 maj 1999

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica

Öhman (s), Sven Bergström (c), Per-

Richard Molén (m), Hans Stenberg

(s), Karin Svensson Smith (v),

Johnny Gylling (kd), Tom Heyman

(m), Lars Björkman (m), Monica

Green (s), Inger Segelström (s),

Stig Eriksson (v), Tuve Skånberg

(kd), Birgitta Wistrand (m), Mikael

Johansson (mp), Kenth Skårvik (fp),

Claes-Göran Brandin (s) och

Christina Axelsson (s).

Reservationer

1. Biträde vid trafikövervakning (mom. 1)

Karin Svensson Smith (v) och Stig Eriksson (v)

anför:

Enligt propositionen skall parkeringsvakter kunna

tas i anspråk för att biträda polismän när de

fullgör trafikövervakningsuppgifter. Vänsterpartiet

anser att man måste vara mycket försiktig när det

gäller att ge olika grupper polisbefogenheter.

Polisens myndighetsansvar måste vara klart

definierat gentemot allmänheten. Parkeringsvakter

bör därför inte kunna biträda polisen vid

övervakning av den rörliga trafiken, t.ex. vid

hastighets-, förar- eller fordonskontroller. I

sådana fall skulle det bli svårt för allmänheten att

skilja mellan polis och andra grupper.

Parkeringsvakterna bör dock kunna biträda polisen

och allmänheten med viss trafikreglering eller svara

för viss trafikinformation. Det är också av vikt att

parkeringsvakternas kompetens och ansvarsområden

utvidgas.

Av det anförda följer att riksdagen bör avslå 7 § i

propositionens förslag till lag om ändring i lagen

(1987:24) om kommunal parkeringsövervakning.

Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande biträde vid trafikövervakning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T18

dels avslår det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1987:24)

om kommunal parkeringsövervakning såvitt avser 7

§ och rubriken närmast före 7 §,

dels beslutar att 8 § i lagförslaget skall

betecknas 7 §,

2. Rapportering av trafikbrott m.m.

(mom. 2)

Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anför:

Vi anser i likhet med Trygghetsutredningen att

parkeringsvakterna även bör kunna få till uppgift

att rapportera iakttagna överträdelser av

trafikföreskrifter till polisen. Denna möjlighet bör

införas på prov.

Vi anser också att parkeringsvakternas utökade

uppgifter bör kunna gälla att rapportera om

iakttagna överträdelser bl.a. när det gäller

skadegörelse och förargelseväckande beteende. Det

handlar inte om att polisen inte skall vara poliser

eller att parkeringsvakter inte skall vara

parkeringsvakter utan om ett samarbete som skulle

kunna hjälpa till att förebygga mindre

brottsförseelser och därigenom skapa större trygghet

i vårt samhälle.

Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande rapportering av trafikbrott

m.m.

att riksdagen med bifall till motion

1998/99:T19 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan

anförs,

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

transporter och kommunikationer

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:24) om

kommunal parkeringsövervakning

3. Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620)

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:735) om

riksfärdtjänst

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om

ordningsvakter

6. Förslag till lag om ändring i polislagen

(1984:387)