Bet. 1998/99:TU3

Trafikutskottets betänkande

1998/99:TU03

Ändringar i lagen om radiokommunikation m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1998/99

TU3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1997/98:167

om ändringar i lagen (1993:599) om

radiokommunikation, m.m. Utskottet tillstyrker

regeringens lagförslag som innebär bl.a. att

prövning av ansökningar om innehav och användning av

radiosändare för nya eller väsentligt ändrade

radioanvändningar skall ske efter ett förfarande med

allmän inbjudan till ansökan, om det kan antas att

tillgängligt frekvensutrymme inte medger att

tillstånd ges åt alla som vill driva sådan

verksamhet. Lagändringen föreslås träda i kraft den

1 januari 1999. Två motioner, väckta dels med

anledning av den ovannämnda propositionen, dels

under den allmänna motionstiden år 1998, bl.a. om

att inbjudningsförfarandet skall avse all

radioanvändning, dvs. bl.a. också radio och TV

riktad till allmänheten, avstyrks.

Till betänkandet har fogats en reservation av

utskottets moderata ledamöter.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1997/98: 167 att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i telelagen (1993:597),

2. lag om ändring i lagen (1993:599) om

radiokommunikation.

Lagförslagen är fogade som bilaga till betänkandet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen

(1993:599) om radiokommunikation. Om det kan antas

att det på grund av frekvensbrist inte är möjligt

att meddela tillstånd för innehav och användning av

radiosändare för nya eller väsentligt ändrade

radioanvändningar åt alla som vill driva

verksamheten skall prövningen ske efter ett särskilt

inbjudningsförfarande. Detta förfarande skall inte

tillämpas när det gäller utsändning av program i

ljudradio och television samt annat därmed likställt

enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

För att Sverige skall kunna uppfylla sina

förpliktelser i Europeiska unionen föreslås vissa

ytterligare ändringar i lagen om radiokommunikation

och i telelagen (1993:597).

Lagförslagen föreslås träda i kraft

den 1 januari 1999.

Motionerna

Motion med anledning av propositionen

1997/98:T59 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av ett

anbudsförfarande vid fördelning av radiofrekvenser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att alla former av

radioanvändning skall grunda sig på samma regelverk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konkurrens inom

radiokommunikationsområdet.

Motion från den allmänna motionstiden 1998

1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om tele- och

radiokommunikation.

Utskottet

Förslag till lag om ändring i telelagen

Propositionen

Av 20 b § första stycket 2 telelagen (1993:597)

följer att teleoperatörer med ett betydande

inflytande på marknaden skall publicera sina taxor

för samtrafik. Om en sådan taxa inte stämmer överens

med lagen eller villkor eller föreskrifter som

meddelats med stöd av lagen får tillsynsmyndigheten

med stöd av fjärde stycket besluta att den skall

ändras. Artikel 7.3 i samtrafikdirektivet (97/33/EG)

innebär att inte bara taxor utan också andra villkor

för samtrafik skall offentliggöras och kunna ändras

av tillsynsmyndigheten. Regeringen föreslår nu att

bestämmelserna i telelagen ändras i enlighet med

direktivet. Härvid bör enligt regeringen uttrycket

offentliggöra användas. Därmed klargörs nämligen att

villkoren inte behöver ges ut i tryckt form utan kan

offentliggöras på ett lämpligt sätt för att berörda

parter enkelt skall få tillgång till dem.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag

och tillstyrker således att telelagen ändras i

enlighet med vad som föreslås i propositionen.

Förslag till lag om ändring i lagen om

radiokommunikation

Propositionen

Enligt lagen (1993:599) om radiokommunikation krävs

tillstånd för innehav och användning av

radiosändare. Frågor om tillstånd enligt lagen

prövas av Post- och telestyrelsen. I 9 § anges

förutsättningarna för prövningen. Tillstånd skall

sålunda meddelas om radiosändaren i tekniskt

hänseende uppfyller rimliga krav på en effektiv

frekvensanvändning och det kan antas att sändaren

inte kommer att användas på ett sätt som medför risk

för att annan tillåten radioanvändning blir skadligt

påverkad. Det skall vidare kunna antas att

användningen inte kommer att hindra sådan

radiokommunikation som är särskilt viktig med hänsyn

till den fria åsiktsbildningen eller inkräkta på

frekvensutrymme som behövs för försvaret. Slutligen

får inte radioanvändningen ta i anspråk

frekvensutrymme som behövs för att en rimlig

beredskap för utveckling av befintliga och nya

radioanvändningar skall kunna upprätthållas.

I fall då sändaren skall användas för sådan

verksamhet som kräver medgivande enligt annan lag

krävs att sådant medgivande föreligger. Exempelvis

måste tillstånd enligt radio- och TV-lagen

(1996:844) föreligga innan tillstånd enligt lagen om

radiokommunikation kan meddelas. Ett annat exempel

gäller mobila teletjänster för vilka krävs tillstånd

enligt 12 § telelagen (1993:597).

Tillståndsgivning för radioanvändning skall ske med

utgångspunkt i att användningen av frekvenser skall

vara så effektiv som möjligt och att en sökande

skall ges tillstånd till önskad användning av visst

frekvensutrymme.

När det finns flera sökande för användning av samma

frekvensutrymme saknas det enligt regeringen för

närvarande regler som ger tillräcklig vägledning för

ett eventuellt urval bland de sökande. Frågan om

tillståndsprövning vid införande av nya

radioanvändningar behandlades i förarbetena till

nuvarande lagstiftning (prop. 1992/93:200, s. 210

f.f). Där angavs bl.a. att det inom ramen för de i

lagen föreslagna bedömningsgrunderna borde vara

möjligt för tillståndsmyndigheten att tillämpa ett

förfarande med inbjudan till ansökan avseende en

bestämd radiotjänst. Samtidigt uttalades att det

kunde finnas anledning att överväga om de

förutsättningar som skulle gälla för den nya

radiotjänsten var av den arten att det krävdes en

särskild lagstiftning som gav ramen för dels ett

inbjudningsförfarande, dels de ytterligare

bedömningsgrunder som skulle reglera prövning av vem

som skulle tilldelas rätten att bedriva tjänsten.

Det borde ankomma på tillståndsmyndigheten att till

regeringen anmäla om det fanns behov av sådana

lagregler.

Post- och telestyrelsen har i skrivelse den 7

januari 1998 anfört att den tekniska utvecklingen,

och den tid det tar att få fram en lagstiftning,

inte gör den i förarbetena angivna ordningen

ändamålsenlig. Behovet av ett inbjudningsförfarande

kan uppstå mycket snabbt. Därför har styrelsen

föreslagit att det i lagen införs en skyldighet att

använda ett inbjudningsförfarande när tillstånd

skall meddelas för nya eller väsentligt ändrade

radioanvändningar, om det kan antas att tillgängligt

frekvensutrymme inte är tillräckligt för att

tillstånd skall kunna meddelas alla som vill bedriva

sådan verksamhet.

Regeringen säger sig dela Post- och telestyrelsens

uppfattning. Om det råder frekvensbrist för en ny

eller väsentligt ändrad radioanvändning är det

sålunda enligt regeringens bedömning inte

tillfredsställande från vare sig konkurrens- eller

effektivitetssynpunkt att den som först kommer in

med en ansökan blir den som får tillstånd. Därför

bör ett inbjudningsförfarande användas, så även när

en redan etablerad radioanvändning får ökat

frekvensutrymme eller tar mindre frekvensutrymme i

anspråk. I sistnämnda fall bör inbjudan endast avse

det utrymme som blivit tillgängligt.

Regeringen föreslår vidare att viss radioanvändning

inte skall bli föremål för inbjudningsförfarande

enligt lagen om radiokommunikation. Undantag

föreslås sålunda för nya eller väsentligt ändrade

mobila teletjänster beträffande vilka ett

inbjudningsförfarande skall tillämpas enligt 12 §

telelagen. Vidare undantas enligt regeringens

förslag sådan radioanvändning som avser utsändning

till allmänheten av program i ljudradio eller annat

som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första

meningen yttrandefrihetsgrundlagen. Slutligen bör

användning för privat bruk undantas.

På motsvarande sätt som i fråga om mobila

teletjänster anser regeringen att föreskrifter om

de urvalskriterier som skall gälla vid det

inbjudningsförfarande det nu är fråga om bör kunna

meddelas genom författning av lägre valör än lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

tillståndsmyndigheten föreslås i konsekvens härmed

få bemyndigande att meddela föreskrifter om de

sakliga grunder som skall gälla vid urvalet.

Regeringen betonar att det föreslagna bemyndigandet

att föreskriva urvalskriterier inte omfattar sådana

sändningar som faller under

yttrandefrihetsgrundlagen.

Motionerna

I motionerna 1997/98:T59 av Per Westerberg m.fl.

(m) och 1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

anförs att alla former av radioanvändning bör grunda

sig på samma regelverk. Alla typer av

radioutsändningar konkurrerar om frekvensutrymmet.

Detta gör det naturligt att fördelningen av

frekvenser sker utifrån samma regler. Vidare uttalas

att det pågår en sammansmältning av det som tidigare

har kunnat definieras som tele-, data- respektive

rundradiotjänster. Med den tekniska utveckling som

pågår är det inte längre meningsfullt att ha skilda

lagar för dessa områden, anser motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Behovet av ett förfarande med allmän inbjudan

Utskottet konstaterar inledningsvis att den tekniska

utvecklingen inom telekommunikationsområdet är

mycket snabb. Nya eller väsentligt ändrade

användningar gör anspråk på ett begränsat

frekvensutrymme. Utskottet delar regeringens

grundläggande bedömning att det i en sådan situation

inte är rimligt, vare sig från effektivitets- eller

konkurrenssynpunkt, att meddela tillstånd i den

ordning ansökningar kommer in.

Beträffande mobila teletjänster infördes en ordning

med allmän inbjudan till ansökan redan vid den

nuvarande lagstiftningens tillkomst år 1993 (prop.

1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443).

I 12 § telelagen (1993: 597) finns sålunda en

bestämmelse om att prövning av tillstånd för nya

eller väsentligt ändrade mobila teletjänster skall

ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till

ansökan om det kan antas att det frekvensutrymme som

kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt

för att ge tillstånd åt alla som vill driva sådan

verksamhet. Efter en lagändring år 1995 (prop.

1994/95:128, bet. 1994/95:TU17, rskr. 1994/95:271)

gäller detsamma när det frekvensutrymme som avsatts

för en mobil teletjänst utökas eller på annat sätt

medger att ytterligare tillstånd meddelas utan att

pågående användning begränsas.

Inbjudningsförfarandet skall då avse endast det

frekvensutrymme som härigenom blivit tillgängligt.

Nu föreslår regeringen att ett generellt förfarande

med allmän inbjudan till ansökan skall införas för

nya eller väsentligt ändrade radioanvändningar, när

tillgängligt frekvensutrymme kan förväntas vara

otillräckligt för att tillstånd skall kunna ges åt

alla som vill bedriva sådan verksamhet. Post- och

telestyrelsen har i den skrivelse som ligger till

grund för propositionen anfört att det, mot bakgrund

av den tekniska utvecklingen och den tid det tar att

genomföra ett lagstiftningsärende, inte är rimligt

att tillämpa den ordning som förutsattes i

förarbetena, nämligen att tillståndsmyndigheten

skall följa utvecklingen och hos regeringen

aktualisera behovet av lagstiftning. Utskottet delar

denna uppfattning.

Undantag från tillämpningen av ett förfarande med

allmän inbjudan

I propositionen föreslås att tre former av

radioanvändning undantas från tillämpningen av

förfarandet med allmän inbjudan, nämligen utsändning

till allmänheten av program i ljudradio eller annat

som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första

meningen yttrandefrihetsgrundlagen, privat

radioanvändning och radioanvändning som omfattas av

12 § telelagen, dvs. mobila teletjänster.

I motionerna 1997/98:T59 (m) och 1998/99:T220 (m)

uttalas att förfarandet med allmän inbjudan bör avse

alla former av radioanvändning, dvs. t.ex. även

ljudradio och television riktad till allmänheten.

Utskottet konstaterar att sådan användning

förutsätter tillstånd också enligt särskild

lagstiftning, nämligen radio- och TV-lagen

(1996:844)och lokalradiolagen (1993:120). Enligt

utskottets mening bör den nu tillämpade ordningen

med särskild prövning av radioanvändning med direkt

koppling till yttrande- och informationsfriheten

bibehållas. Utskottet är alltså inte berett att

tillmötesgå motionärerna på denna punkt (jfr också

nästa avsnitt).

Urvalskriterier i lag eller författning av lägre

valör?

Frågan gäller huruvida de regler om urvalskriterier

som skall gälla vid ett inbjudningsförfarande bör

ges form av lag eller tas in i författning av lägre

valör. Utskottet delar den bedömning som regeringen

gör, nämligen att de användningar som här är

aktuella inte är av den betydelse från yttrande- och

informationsfrihetssynpunkt att de motiverar

föreskrifter i lagform. Som nämnts ovan föreslås i

propositionen uttryckligt undantag för

radioanvändning som avser utsändning till

allmänheten av ljudradioprogram och TV m.m. Detta

undantag synes skapa garantier för att

radioanvändningar av betydelse från yttrande- och

informationsfrihetssynpunkt inte kommer att omfattas

av förfarandet med allmän inbjudan. Därmed bör

accepteras att urvalskriterier inte fastställs i

lag. Utskottet ställer sig således bakom den ordning

som föreslås i propositionen, nämligen att

regeringen eller tillståndsmyndigheten får meddela

föreskrifter om de sakliga grunder som skall

tillämpas vid tillståndsprövningen. I sammanhanget

vill utskottet erinra om att regeringen i samband

med behandlingen av ett förslag om ändring av 12 §

telelagen år 1995 (prop. 1994/95:128) uttalade att

urvalskriterier, bestämda på annat sätt än utifrån

lagens syften - t.ex. olika former av

auktionsförfaranden och lottdragning - inte kunde

anses utgöra saklig grund. I sitt av riksdagen

godkända betänkande sade sig utskottet inte ha något

att erinra mot denna bedömning (bet. 1994/95:TU17,

rskr. 1994/95:271).

Behovet av en gemensam lagstiftning för tele-, data-

och radiotjänster

I motion 1997/98:TU59 (m) uttalas att det pågår en

sammansmältning av vad som hittills definierats som

tele-, data- och rundradiotjänster. Enligt

motionärerna blir det i framtiden omöjligt att ha

separata lagstiftningar för dessa områden. Samma

uppfattning redovisas i motion 1998/99:T220 (m).

Utskottet vill med anledning härav erinra om att

frågan om behovet av en integrerad lagstiftning på

nämnda områden har uppmärksammats såväl inom Sverige

som inom EU i övrigt. Sålunda har enligt regeringens

bemyndigande den

3 juli 1997 tillkallats en särskild utredare med

uppdrag att utreda behovet av, förutsättningarna för

samt konsekvenserna av en samordning av

lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig

radiokommunikation och televerksamhet.

Utgångspunkten skall enligt direktiven (dir.

1997:95) vara att lagstiftningen bör underlätta

utvecklingen av elektroniska informationstjänster

och ta till vara medborgarnas, näringlivets och

samhällets olika behov med avseende på sådana

tjänster. Enligt vad utskottet har inhämtat skall

utredningsuppdraget redovisas senast den 28 februari

1999. Inom EU har EG-kommissionen publicerat en

grönbok om konvergens av telekommunikation, medier

och informationsteknik och dess följder för

lagstiftningen. Grönboken har blivit föremål för ett

s.k. offentligt samrådsförfarande som har

sammanfattats i ett arbetsdokument. Dokumentet utgör

det första steget i det tvåstegsförfarande som

kommissionen kommer att fullborda under år 1998

genom att lägga fram ett meddelande med ytterligare

analyser och förslag. Utskottet anser att riksdagen,

i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som

pågår, inte bör göra något uttalande i den s.k.

konvergensfrågan.

Sammanfattning av utskottets ställningstagande

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår

utskottet att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1993:599) om

radiokommunikation och avslår samtliga yrkanden i

motionerna 1997/98:T59 (m) och 1998/99:T220 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lag om ändring i telelagen

(1993:597)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i telelagen (1993:597),

2. beträffande lag om ändring i lagen

(1993:599) om radiokommunikation

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T59 och

1998/99: T220 yrkande 11 antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:599)

om radiokommunikation.

res. 1 (m)

Stockholm den 10 november 1998

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Sven

Bergström (c), Per-Richard Molén (m), Jarl Lander

(s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson Smith (v),

Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Krister

Örnfjäder (s), Lars Björkman (m), Monica Green (s),

Inger Segelström (s), Stig Eriksson (v), Tuve

Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp), Mikael Johansson

(mp) och Jan-Evert Rådhström (m).

Reservation

Lag om ändring i lagen (1993:599) om

radiokommunikation (mom. 2)

Per-Richard Molén, Tom Heyman, Lars Björkman och

Jan-Evert Rådhström (alla m) anser:

dels att utskottets ställningstagande bort ha

följande lydelse:

Vi delar den i motionerna 1997/98:T59 (m) och

1998/99:T220 (m) framförda uppfattningen att

förfarandet med allmän inbjudan till ansökan bör

omfatta alla former av radioanvändning, dvs. t.ex.

även ljudradio och television riktad till

allmänheten. Som framhålls i motionerna konkurrerar

alla radioutsändningar om frekvensutrymmet vilket

gör det naturligt att fördelningen av frekvenser

sker utifrån samma regler.

Vidare anser vi att tillståndsmyndigheten bör ha

möjlighet att tillämpa ett auktionsförfarande vid en

slutlig bedömning av tillståndsansökningar.

Utskottet vill erinra om att Post- och telestyrelsen

år 1994, dvs. före 1995 års ändring av 12 §

telelagen (prop. 1994/95:128, bet. 1994/95:T17,

rskr. 1994/95:271), avsåg att tillämpa ett sådant

förfarande i samband med prövning av ansökningar om

flygtelefoni, nämligen för det fall att fler än två

sökande vid tillämpning av vissa angivna kriterier

bedömdes lika lämpade att bedriva verksamheten (jfr.

PTSFS 1994:4).

Som framhålls i motionerna pågår en sammansmältning

av det som tidigare har kunnat definieras som tele-,

data- respektive rundradiotjänster. Vi delar

motionärernas uppfattning att den tekniska

utvecklingen inte gör det meningsfullt att ha skilda

lagar för nämnda områden.

Vad vi nu har anfört om dels ett förfarande med

allmän inbjudan, omfattande all radioanvändning,

dels ett auktionsförfarande i samband med allmän

inbjudan samt dels en gemensam lagstiftning på tele-

, data- och radioområdet, bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motionerna

tillstyrks följaktligen i nu behandlade delar.

I avvaktan på att regeringen utarbetar och för

riksdagen framlägger förslag av den innebörd vi har

förordat ovan är vi beredda att acceptera det nu

föreliggande förslaget till lag om ändring i lagen

om radiokommunikation.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande lag om ändring i lagen

(1993:599) om radiokommunikation att riksdagen

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring av lagen (1993: 599) om radio

kommunikation,

dels med bifall till motionerna 1997/98:T59 och

1998/99:T220 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i telelagen

(1993:597)

Härigenom föreskrivs[1] att 20 b och 20 d §§

telelagen (1993:597)[2] skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

20 b §

Utöver vad som följer av 20 § är den som

tillhandahåller teletjänst som är anmälningspliktig

enligt 4 a § och är anmäld enligt 4 b § skyldig

1. att tillgodose varje rimlig begäran om

sammankoppling med telenät för samtrafik,

-----------------------------------------------------

2. att publicera sina 2. att offentliggöra

taxor för samtrafik, sina villkor för

samtrafik,

-----------------------------------------------------

3. att erbjuda likvärdiga villkor till alla som

begär samtrafik,

4. att på begäran lämna sådan information som är

nödvändig för överenskommelser om samtrafik,

5. att ge in avtal om samtrafik till

tillsynsmyndigheten, samt

6. att i sin redovisning av rörelsen hålla intäkter

och kostnader för samtrafik avskilda från intäkter

och kostnader för annan verksamhet.

Första stycket 2 och 6 gäller inte den som

tillhandahåller mobila teletjänster.

Den som är anmäld enligt 4 b § skall på begäran av

tillsynsmyndigheten styrka att ersättning för

samtrafik är sådan som sägs i 20 § andra stycket

första meningen.

-----------------------------------------------------

Om en taxa som avses i Om ett villkor som avses

första stycket 2 inte i första stycket 2 inte

stämmer överens med denna stämmer överens med denna

lag eller med till- lag eller med till-

ståndsvillkor eller ståndsvillkor eller

föreskrifter som föreskrifter som

meddelats med stöd av meddelats med stöd av

lagen, får lagen, får

tillsynsmyndigheten tillsynsmyndigheten

besluta att den skall besluta att villkoret

ändras på ett visst sätt. skall ändras på ett visst

sätt.

-----------------------------------------------------

20 d §

Den som tillhandahåller nätkapacitet inom ett

allmänt tillgängligt telenät är skyldig att på

begäran, av någon annan som tillhandahåller sådan

nätkapacitet, medverka till sammankoppling av

telenätet med dennes telenät för att upprätta

sammanhängande förbindelser i näten.

-----------------------------------------------------

Beträffande sådan Beträffande sådan samman-

sammankopp- kopp- ling skall

bestämmelserna om

ling skall bestämmelserna samtrafik i 20 a, 20 b

om samtrafik i 20 a, 20 b första stycket 3-5 och

första stycket 3-5 och tredje stycket samt

andra stycket samt 20 c §§ till-lämpas.

20 c §§ till-lämpas.

-----------------------------------------------------

__________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

**FOOTNOTES**

[1]: Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv

97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom

telekommunikation i syfte att säkerställa

samhällsomfattande tjänster och samverkan genom

tillämpning av principerna om tillhandahållande

av öppna nät (EGT nr L 199, 26.7.1997, s. 32,

Celex 397L0033).

[2]: Lagen omtryckt 1997:397.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om

radiokommunikation

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:599) om

radiokommunikation

dels att 9, 12 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,

9 a §, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

9 §[3]1

Tillstånd att inneha och använda radiosändare skall

på ansökan meddelas, om

1. det kan antas att radiosändaren kommer att

användas på ett sådant sätt att annan tillåten

radioanvändning i Sverige och i utlandet inte riske-

rar att bli skadligt påverkad,

2. radiosändaren, tillsammans med avsedd

radiomottagare, är så beskaffad i tekniskt hänseende

att den uppfyller rimliga krav på en effektiv

frekvensanvändning och på möjligheten att verka i en

miljö som den är avsedd för,

3. det kan antas att användningen inte kommer att

hindra sådan radiokommunikation som är särskilt

viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen,

4. radioanvändningen inte kommer att ta i anspråk

frekvensutrymme som behövs för att upprätthålla en

rimlig beredskap för utveckling av befintliga och

nya radioanvändningar, och

5. det kan antas att användningen inte kommer att

inkräkta på det frekvensutrymme som behövs för

Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och i den

utsträckning som anges i 6 § Försvarets mate-

rielverk.

-----------------------------------------------------

Särskilda bestämmelser

om tillstånd att inneha

och använda radiosändare

i vissa fall finns i

9 a §.

-----------------------------------------------------

Tillstånd att inneha och använda radiosändare för

sådana utsändningar som förutsätter att sökanden

eller någon annan som sökanden utför sänd-

ningsuppdrag åt fått medgivande enligt annan lag

eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av

annan lag, får meddelas endast om sådant medgivande

föreligger.

9 a §

-----------------------------------------

När det uppkommer

fråga att meddela

tillstånd att

inneha och använda

radiosändare för

nya eller

väsentligt ändrade

radioanvändningar

och det kan antas

att det

frekvensutrymme som

kan avsättas för

verksamheten inte

är tillräckligt för

att ge tillstånd åt

alla som vill driva

sådan verksamhet,

skall prövningen

ske efter ett

förfarande med

allmän inbjudan

till ansökan.

Detsamma gäller när

det frekvensutrymme

som avsatts för en

viss

radioanvändning ut-

ökas eller på annat

sätt medger att

ytterligare

tillstånd meddelas.

Första stycket

gäller inte sådan

radioanvändning som

1. avser

utsändning till

allmänheten av

program i ljudradio

eller annat som

anges i 1 kap. 1 §

tredje stycket

första meningen

yttrande-

frihetsgrundlagen,

2. omfattas av

12 § telelagen

(1993:597), eller

3. är avsedd för

privat bruk.

Regeringen eller,

efter regeringens

bemyndigande,

tillstånds-

myndigheten får

meddela före-

skrifter om de

sakliga grunder som

skall tillämpas vid

prövning enligt

första stycket.

-----------------------------------------

12 §

Tillstånd skall gälla för en bestämd

tid.

Vid bestämmande av tillståndstiden

skall följande särskilt beaktas:

1. framtida förändringar i

radioanvändningen,

2. den tid som sändaren är avsedd att

användas,

3. den tekniska utveckling som kan

väntas,

4. den tid som krävs för att uppnå ett

rimligt ekonomiskt utbyte av ut-

rustningen, och

-----------------------------------------------------

5. sådant medgivande som 5. sådant medgivande som

avses i 9 § andra avses i 9 § tredje

stycket. stycket.

-----------------------------------------------------

13 §

Ett tillstånd skall återkallas om

1. radiosändaren har använts i strid

med tillståndsvillkoren och avvikelsen

inte kan anses vara av mindre

betydelse,

-----------------------------------------------------

2. radiosändaren har 2. radiosändaren har

använts i en betydligt använts i en betydligt

mindre omfattning än vad mindre omfattning än vad

som svarar mot som svarar mot

tillståndsvillkoren eller tillståndsvillkoren eller

ett sådant medgivande som ett sådant medgivande som

avses i 9 § andra stycket avses i 9 § tredje

har upphört att gälla och stycket har upphört att

särskilda skäl inte talar gälla och särskilda skäl

mot återkallelse, inte talar mot

återkallelse,

-----------------------------------------------------

3. tillståndet i något avseende av

betydelse har påverkats av felaktiga

uppgifter från sökanden,

-----------------------------------------------------

4. förändringar inom 4. förändringar inom

radiotekniken eller radiotekniken eller

ändringar i radioanvänd- ändringar i radioanvänd-

ningen i utlandet på ningen på grund av

grund av internationella

internationella

överenskommelser som Sverige

överenskommelser som an-slutit sig till

Sverige anslutit sig till medfört att ett nytt

medfört att ett nytt tillstånd med samma

tillstånd med samma villkor inte skulle kunna

villkor inte skulle kunna meddelas, eller

meddelas, eller

-----------------------------------------------------

5. tillståndshavaren begär att

tillståndet skall återkallas.

Återkallelse enligt första stycket 1

får, om inte omedelbar återkallelse

krävs för att förhindra fortsatt

missbruk, ske först om

tillståndshavaren inte har följt ett

föreläggande att tillämpa meddelade

tillståndsvillkor. Ett sådant

föreläggande meddelas av den myndighet

som regeringen bestämmer och får

förenas med vite.

I fall som avses i första stycket 2, 3

och 4 får tillståndet återkallas endast

om det inte är tillräckligt att

tillståndsvillkoren ändras.

____________

1. Denna lag träder i kraft den 1

januari 1999.

2. Lagen tillämpas även på ansökningar

om tillstånd som gjorts före

ikraftträdandet.

3. I fråga om tillstånd som har

beviljats före ikraftträdandet gäller

13 § i sin äldre lydelse.

**FOOTNOTES**

[3]:1 Senaste lydelse 1995:463.

Innehållsförteckning

Sammanfattning...........................................

1

Propositionen....................................

1

Propositionens huvudsakliga

innehåll.......................................

1

Motionerna.......................................

2

Motion med anledning av

propositionen..................................

2

Motion från den allmänna

motionstiden 1998..............................

2

Utskottet........................................

2

Förslag till lag om ändring i

telelagen......................................

2

Propositionen................................

2

Utskottets ställningstagande.................

3

Förslag till lag om ändring i

lagen om radiokommunikation....................

3

Propositionen................................

3

Motionerna...................................

4

Utskottets ställningstagande.................

5

Hemställan.....................................

7

Reservation......................................

8

Lag om ändring i lagen

(1993:599) om radiokommunikation

(mom. 2)

8

Propositionens lagförslag........................

9

1. Förslag till lag om ändring i

telelagen (1993:597)...........................

9

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om radio-

kommunikation

11