Bet. 1998/99:TU5

Trafikutskottets betänkande

1998/99:TU05

Investeringsplaner för trafikens infrastruktur

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

TU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse 1998/99:8 Investeringsplaner för trafikens

infrastruktur. Dessutom behandlas 158 mo-

tionsyrkanden om olika infrastrukturåtgärder, väckta

dels med anledning av skrivelsen, dels under den

allmänna motionstiden hösten 1998. I skrivelsen

redovisar regeringen för riksdagens kännedom en

sammanfattning av innehållet i Vägverkets förslag

till nationell väghållningsplan för tioårsperioden

1998-2007, Banverkets motsvarande förslag till

stomnätsplan samt länsstyrelsernas, eller i

förekommande fall, självstyrelseorganens länsplaner

för regional transportinfrastruktur. Vidare

redovisar regeringen sina ställningstaganden till

planerna.

Regeringen konstaterar i skrivelsen att såväl

Vägverkets som Banverkets förslag till tioårsplaner

innefattar investeringsåtgärder vars sammanlagda

kostnad överstiger de ramar som riksdagen

fastställde i samband med beslutet om

trafikpolitikens inriktning våren 1997 (prop.

1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174).

Därför har regeringen i sitt fastställelsebeslut

uppdragit åt verken att omarbeta planerna så att

kostnaderna ligger inom fastställda ramar.

I fråga om den nationella väghållningsplanen

föreskriver regeringen att totalkostnaden skall

nedbringas genom att objektet förbifart Markaryd på

väg E 4 inte aktualiseras under planeringsperioden.

Vidare innebär beslutet att den av Vägverket

föreslagna ombyggnaden av sträckan Omberg-Vadstena

på riksväg 50 inte skall ingå i planen men att ett

motsvarande belopp, 138 miljoner kronor, skall

reserveras för investeringar mellan Motala och väg E

4. I fråga om riksväg 44, som inte ingår i det

nationella stamvägnätet, godkänns den föreslagna

ombyggnaden endast under förutsättning att regionen

i länsplanen för regional infrastruktur åtar sig att

ställa ett belopp, motsvarande Vägverkets kostnad,

till förfogande för investeringar i det nationella

vägnätet.

Beträffande Banverkets förslag till stomnätsplan

avvisar regeringen verkets förslag om att reservera

drygt 3 miljarder kronor för sitt engagemang i

byggandet av Citytunneln i Malmö. Enligt regeringen

har Banverket inte visat att statens åtagande inte

kommer att uppgå till den i avtalet angivna

kostnaden, 1,85 miljarder kronor. Därför skall

Citytunnelprojektet endast belasta tioårsplanen med

sistnämnda belopp, justerat med hänsyn till

prisutvecklingen. Kostnaden för utbyggnad av

Ådalsbanan, som på sträckan Sundsvall-Nyland skall

utgöra anslutning till den kommande Botniabanan,

skall enligt regeringens beslut inte ingå i

stomnätsplanen. Ett utrymme om 1,6 miljarder kronor

skall dock reserveras för projektet. Slutligen

fastslår regeringen att stomnätsplanen inte skall

omfatta fortsatta investeringsåtgärder vid

Hallandsås eller åtgärder på andra sträckor

föranledda av detta projekt. Regeringen kommer

senare att tillkännage sitt ställningstagande till

projektets fortsättning.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens

ställningstaganden till Vägverkets och Banverkets

planförslag.

Motionsyrkanden rörande enskilda vägar avstyrks,

främst med hänvisning till att regeringen, enligt

vad utskottet erfarit, kommer att göra en översyn av

den enskilda väghållningen.

Ett stort antal motionsyrkanden som aktualiserar

behovet av främst investerings- eller

underhållsåtgärder i särskilda projekt eller

särskilt utpekade delar av landet avstyrks, bl.a.

med hänvisning till den rollfördelning som

utvecklats inom statsförvaltningen och därmed också

på transportområdet.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer och

tre särskilda yttranden.

Skrivelsen

I skrivelse 1998/99:8 redovisar

regeringen

(Kommunikationsdepartementet) för

riksdagens kännedom en

sammanfattning av innehållet i

Vägverkets nationella

väghållningsplan, Banverkets

stomnätsplan och länsplanerna för

regional transportinfrastruktur.

Skrivelsen redovisar även

regeringens ställningstaganden till

planerna.

Motionerna

Motioner med anledning av skrivelsen

1998/99:T3 av Eva Johansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ta med flyttningen av

Märsta station i Banverkets stomnätsplan.

1998/99:T4 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Blekinge kustbana

snarast bör elektrifieras.

1998/99:T5 av Harald Bergström (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att regeringens

fastställelsebeslut med avseende på objektet

förbifart Markaryd på E 4 ändras så att objektet på

nytt tas in i den nationella väghållningsplanen.

1998/99:T6 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Blekinges

strategiska läge som en port mot Öst- och

Centraleuropa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om elektrifiering av

Kustbanan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Sydostlänken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om upprustning av Kust-

till-kust-banan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bygga om E 22

till fyrfilig väg med mittbarriär genom hela

Blekinge inom en tioårsperiod,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ombyggnad av väg 29,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om upprustning av väg

30 samt en anslutning till E 77 och Trans-

european Motorway (TEM),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Blekinges hamnar

samt vikten av att en tågfärjelinje kommer till

stånd mellan Karlskrona och Polen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flyget i Blekinge.

Motioner från den allmänna motionstiden

hösten 1998

1998/99:T201 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Vägverkets ansvar

för vägnätet på öar utan fast landförbindelse.

1998/99:T202 av Leif Carlson och Nils Fredrik

Aurelius (båda m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att inom

befintliga ramar göra nyinvesteringar i vissa delar

av vägnätet i sydöstra Sverige.

1998/99:T204 av Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om infrastrukturen i

Dalsland.

1998/99:T206 av Inga Berggren m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den av

regeringen tillsatta Godstransportdelegationen ges

uppdraget att efter erforderliga analyser anvisa

lösningar så att kapacitetsproblemen i gods- och

transportsystemet i Skåne undanröjs.

1998/99:T211 av Jeppe Johnsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nytänkande med

avseende på den nya situationen i Sydostsverige vid

planeringen av infrastruktursatsningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om investeringsbehoven

avseende vägnätet i Blekinge,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna nödvändigheten av att Blekinge kustbana,

sträckan Karlskrona-Kristianstad, elektrifieras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om investeringsbehoven

avseende järnvägsnätet i Blekinge och anslutningar

till detta.

1998/99:T212 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om finansiering och

tidsplan för vägbyggnader i västra Götaland/

Skaraborg och om att garantera en åretruntservice på

SJ, som tillgodoser näringslivets behov att nå

Stockholm och Göteborg till normala mötestider.

1998/99:T213 av Per Westerberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Sveriges mest

lönsamma investeringar i vägar och järnvägar.

1998/99:T214 av Agne Hansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att godkänna att åtgärder

skall inrymmas i planeringsramen för investeringar i

nationella stomjärnvägar för att inom planperioden

ge ett sammanhängande järnvägsbaserat trafiksystem

Linköping

(Oskarshamn)-Kalmar-Karlskrona-Kristianstad-Hässleholm

och för att möta den kommande utvecklingen i

Östersjöområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fortsatta

investeringar i järnvägen Linköping-Kalmar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att genomföra

elektrifiering av järnvägen Hässleholm-Karlskrona

respektive Linköping-Kalmar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inordna

järnvägen Hässleholm-Karlskrona-Kalmar-Linköping i

stombanenätet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

utredning, inkluderande linjesträckning, kostnader

m.m. som syftar till byggande av en ny

järnvägsförbindelse mellan Kalmar och Karlskrona,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att riksvägar och

länsvägar i Kalmar län skall hålla en standard av

minst 7,0 meters bredd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Kalmar län,

genom omfördelning av infrastrukturmedel, bör

tillföras 3 miljarder kronor till samlade väg- och

järnvägsupprustningar för den kommande

tioårsperioden,

11. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i

motionen anförts om att ge förutsättningar för

upprustning av E 22,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en samordning

av Vägverkets och Boverkets insatser för ett

Dackestopp i Virserum,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om upprustning av

angelägna riks- och länsvägsprojekt i Kalmar län,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om prioritering av

resurser för det enskilda vägnätet i Kalmar län.

1998/99:T215 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utveckling av

infrastrukturen i Sörmland.

1998/99:T216 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om infrastrukturen i

Stockholmsregionen.

1998/99:T218 av Ulf Nilsson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ge berörda myndigheter

i uppdrag att planera för en utbyggd väg- och

spårförbindelse mellan Sturup och Kastrup.

1998/99:T219 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av goda

kommunikationer med Öst- och Centraleuropa.

1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

underhållsbidrag och investeringsbidrag vad gäller

enskilda vägar.

1998/99:T222 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson

(båda fp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om problemen vid

tjällossningsperioden på vägarna i skogslänen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av

specifika vägprojekt,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om de enskilda

vägarna.

1998/99:T224 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om länsanslaget för

länstransportplanerna och

kommunikationsinvesteringarna i Västmanland och det

nationella vägnätet utanför länet.

1998/99:T225 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

infrastruktursatsningar och kommunikationer i

Värmland.

1998/99:T227 av Elver Jonsson och Runar Patriksson

(båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att medel för

Vägverket omdisponeras så att väg 172

Bengtsfors-Årjäng får en sådan upprustning att

farliga passager byggs bort och en god standard för

godstransporter kan upprätthållas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att riksväg 45 får

den förbättring som gör att avsnittet genom Dalsland

når en godtagbar standard för en viktig riksled

genom inlandet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tågstopp i

Dalsland på det utbyggda järnvägsnätet beaktas och

säkerställs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

tjällossningsskadornas omfattning begränsas genom en

vägförstärkning av erforderligt mått så att

näringslivets behov och den dagliga

pendlingstrafiken säkerställs.

1998/99:T230 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

plan för hårdbeläggning av grusvägar i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att enskilda vägar skall

återfå möjligheten att få del av medel avsatta för

bärighetshöjande åtgärder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

förrättningskostnader,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om snabbtågstriangeln

Stockholm-Östersund-Trondheim-Oslo.

1998/99:T231 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ta större hänsyn

till den tunga transporterna vid fördelning av

väganslag både till drift och investeringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av utökade

insatser för drift och underhåll av vägnätet i

skogslänen med målet att alla landets vägar skall

kunna hållas öppna året om,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om standarden på det

nationella stamvägnätet i skogslänen.

1998/99:T301 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att

riksdagen beslutar att åtgärder skall inrymmas i

planeringsramen för investeringar i nationella

stamvägar för att inom planperioden ge E 4 utanför

Ljungby en standard motsvarande motorväg.

1998/99:T302 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om investeringar på

kommunikationsområdet i Göteborgs och Bohus län.

1998/99:T303 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hela återstående

delen av riksväg 60 mellan Borlänge och Falun skall

ingå i det nationella stamvägnätet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Bergslagsdiagonalen

som pilotprojekt.

1998/99:T304 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en snar utbyggnad av

riksväg 44 längs hela sträckningen mellan

Vänersborg/Trollhättan och Uddevalla.

1998/99:T306 av Elizabeth Nyström och Björn Leivik

(båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en tidigareläggning av upprustningen och

utbyggnaden av riksväg 45 på sträckan

Göteborg-Karlstad.

1998/99:T307 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring till tioårig plan för hårdbeläggning av

grusvägar i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

förrättningskostnader för vägföreningar.

1998/99:T308 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anläggande av

förbifart vid Söderköping inom ramen för anslaget

för investeringar i vägar.

1998/99:T309 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström

(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

utbyggnad av riksväg 40 till motorvägsstandard.

1998/99:T310 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en revision av

vägnätet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en inventering av

standarden på det enskilda vägnätet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

regelverket för det enskilda vägnätet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om procentsatserna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om procentsatsen för

utfartsvägar längre än 5 km,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

förrättningskostnader för föreningar som drabbats av

ändrad lagstiftning.

1998/99:T311 av Jerry Martinger och Marietta de

Pourbaix-Lundin (båda m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utbyggnaden av vägnätet på

Södertörn bör prioriteras.

1998/99:T312 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en omprövning

av Vägverkets arbetsplan för väg E 6, sträckan

Torp-Svinesund,

2. att riksdagen hos regeringen begär en prövning i

enlighet med miljöbalken av den ökande vägtrafiken.

1998/99:T314 av Lennart Värmby (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om E 4:an genom Kronobergs

län.

1998/99:T315 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av väsentligt

ökade väganslag till Stockholmsregionen.

1998/99:T316 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda

åtgärder för vägarna i Västernorrland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att vid fördelningen

av väganslag ta större hänsyn till den tunga

trafiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att satsa

en större del av anslagen på drift och underhåll av

det befintliga vägnätet.

1998/99:T317 av Carina Adolfsson och Lars Wegendal

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den s.k. Dackeleden prioriteras i den nationella

väghållningsplanen 1998-2007.

1998/99:T318 av Lars Wegendal m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att låta E 4:an i

södra Kronobergs län och norra Skånes län ingå i den

nationella väghållningsplanen 1998-2007 för att

möjliggöra en utbyggnad till motorvägsstandard.

1998/99:T319 av Birgitta Sellén och Rigmor Ahlstedt

(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

hög och jämn standard på E 4 sträckan

Stockholm-Sundsvall.

1998/99:T321 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riksvägsstatus för

tvärleden Blekinge-Halland.

1998/99:T322 av Urban Ahlin och Kjell Nordström

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

upprustning av vägarna E 20, 48 och 64.

1998/99:T323 av Lars Gustafsson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om prioritering av vissa

vägsatsningar i Halland.

1998/99:T324 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

samordning vad gäller investeringar riktade mot

öster samt planering av infrastrukturen för att

uppnå målet om noll skadade och döda i trafiken

(nollvisionen),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en snar utbyggnad av

väg 73 mellan Fors och Nynäshamns nya infartsled.

1998/99:T325 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fördelning av medel

till transportinfrastrukturen i Västra Götaland,

3. att riksdagen begära att regeringen godkänner

åtgärder i planeringsramen för investeringar i

nationella stamvägar för att inom planperioden ge

anslag till riksväg 44.

1998/99:T326 av Mats Lindberg och Carin Lundberg

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

utredning av BRO 94.

1998/99:T327 av Inger Lundberg och Lisbeth Staaf-

Igelström (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att E 18, avsnittet Örebro-norska

gränsen, bör ges status som strategisk väg i den

nationella väghållningsplanen.

1998/99:T328 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

förbättrad standard av vägarna i Dalsland och Göta

älvdal.

1998/99:T329 av Erik Arthur Egervärn (c) och Ola

Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

upprustning av grusvägar i Jämtlands och

Västernorrlands län.

1998/99:T330 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skyndsam hantering av en

ny E 4-väg genom Uppsala län.

1998/99:T331 av Helena Höij och Stefan Attefall

(båda kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omfördelade

väganslag till Stockholmsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om angelägenheten av

renoveringen av Tranebergsbron.

1998/99:T332 av Mats Odell (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vägnätet i Jämtlands län.

1998/99:T333 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att projektarbetet

för väg 249 tidigareläggs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att byggnationen av

väg 249 utförs i en etapp mellan Vedevåg och

Jädersbruk.

1998/99:T334 av Viviann Gerdin (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att man vid fördelning av väganslag bör ta hänsyn

till det eftersatta vägunderhållet och anvisa 25 000

000 kr extra till Värmland.

1998/99:T335 av Rune Berglund och Berit Andnor (båda

s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tidigareläggning av

insatser för upprustning, underhåll och bärighet av

vägar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att turismen

uppvärderas från fritidssysselsättning till näring

och ges samma tidskostnad som övriga transporter av

varor i Vägverkets beräkningar för medel till

vägarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att industrins behov

av bra transportleder för skogsråvara bör gå före

trafikflödesbedömningar vid medelstilldelning av

väganslag i glesbygd.

1998/99:T336 av Per-Olof Svensson och Raimo

Pärssinen (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ekonomiska satsningar för att

bygga bort flaskhalsar på väg 67.

1998/99:T501 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Citytunneln i Malmö

brådskar.

1998/99:T502 av Göte Jonsson och förste vice talman

Anders Björck (båda m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning om den s.k. Europabanan.

1998/99:T503 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att bygga

Götalandsbanan.

1998/99:T504 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av en

elektrifiering av Västerdalsbanan.

1998/99:T506 av Eva Flyborg och Lennart Kollmats

(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Västkustbanans brister i fullgoda

räddningsmöjligheter.

1998/99:T507 av Eva Flyborg och Lennart Kollmats

(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljökonsekvensbeskrivning av den planerade

sträckningen av Västkustbanan.

1998/99:T508 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en snar

elektrifiering av järnvägssträckan

Ystad-Tommelilla-Simrishamn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att åter ta i bruk

järnvägssträckan Simrishamn-Gärsnäs-Kristianstad.

1998/99:T509 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om byggande av

Götalandsbanan.

1998/99:T510 av Patrik Norinder och Anne-Katrine

Dunker (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av den s.k. Atlantbanan.

1998/99:T512 av Anna Åkerhielm och Jan Backman (båda

m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av ett bättre beslutsunderlag kring

Europakorridoren.

1998/99:T513 av Kenneth Lantz (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Europabanan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en studie av

Europabanan.

1998/99:T514 av Carina Hägg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att studera

förutsättningarna för Europabanan.

1998/99:T515 av Lennart Kollmats (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbyggande av dubbelspår

på Västkustbanan genom Halland.

1998/99:T516 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att grundvattennivån

måste säkras och återställas till en acceptabel

nivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att bygga

upp en stabil organisation med tydlig fördelning av

ansvar och befogenheter och goda forum för

kommunikation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tunnelbygget

från och med nu betraktas som ett helt nytt projekt

och underkastas en ny tillståndsprövning enligt den

nya miljöbalken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de överväganden som

behöver göras innan beslut om Hallands- åsens

framtid fattas.

1998/99:T517 av Ulf Björklund m.fl. (kd, v, c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om upprustning av

Västerdalsbanan samt om banans förlängning till

Sälen.

1998/99:T518 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en långsiktig och

sammanhållen planering för utbyggnad av

infrastrukturen i sydvästra Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om planeringen för ett

yttre godsspår i sydvästra Skåne.

1998/99:T519 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Nobelbanan bör ingå i

nästa revidering av stamnätsplanerna.

1998/99:T520 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

åtgärder beträffande järnvägen genom Sundsvalls

centrum.

1998/99:T522 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om upprustning av

järnvägen mellan Sundsvall och Ånge.

1998/99:T523 av Urban Ahlin och Carina Ohlsson (båda

s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av satsningar på Västra stambanan samt

Kinnekullebanan.

1998/99:T524 av Leif Jakobsson och Marie Granlund

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

järnvägsförbindelse till Sturup.

1998/99:T525 av Annika Nilsson och Kent Härstedt

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

Europabanan.

1998/99:T526 av Alf Eriksson och Arne Kjörnsberg

(båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om upprustning av

järnvägen sträckan Varberg-Borås-Herrljunga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om snabbtågstrafik

sträckan Halmstad-Varberg-Borås-Stockholm.

1998/99:T527 av Sven Bergström m.fl. (c, s, m, v,

kd, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att stambanan skall

anpassas för snabbtåg i enlighet med riksdagens

tidigare beslut,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om dubbelspårskapacitet

hela sträckan mellan Gävle och Uppsala.

1998/99:T528 av Gunnel Wallin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det tas fram ett

miljösäkert beslutsunderlag för projekt

Hallandsåsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beslut i

tunnelfrågan.

1998/99:T529 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Götalandsbanan.

1998/99:T530 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en elektrifiering av

Blekinge kustbana.

1998/99:T533 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utredning för att tillsammans med kommunerna

förutsättningslöst studera effekterna och betydelsen

av ett genomförande av Europabanan för

nationelekonomin, regionutvecklingen, miljön och

trafiksäkerheten.

1998/99:T534 av Willy Söderdahl m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om elektrifiering av

Blekinge kustbana som en lönsam investering.

1998/99:T535 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att delen

Borlänge-Falun snarast tillförs det nationella

stamvägnätet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att delen

Falun-Söderhamn på sikt tillförs det nationella

stamvägnätet och som planeringsinriktning skall

gälla vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i

kommande förhandlingar med EU om regionalpolitiska

satsningar prioriterar medel för en tidigareläggning

av nu planerade investeringar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de planerade

investeringarna skall ha tidsmässig förtur.

1998/99:T536 av Gunnel Wallin (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en helhetslösning

för järnvägskommunikationerna tas fram enligt i vad

motionen anförts.

1998/99:T539 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en snabbare

utbyggnad av Västkustbanan till dubbelspår än vad

Banverket planerar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om färdigställandet av

tunnelbygget genom Hallandsåsen på ett miljömässigt

säkert sätt.

1998/99:T540 av Paavo Vallius m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ny- och ombyggnad

av järnvägen mellan Västerås och Eskilstuna.

1998/99:T542 av Rune Berglund och Berit Andnor (båda

s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

järnvägstrafik mellan Stockholm och Östersund.

1998/99:T544 av Lennart Klockare och Lars U Granberg

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att en ny järnvägssträcka Haparanda-Kalix

snarast kommer till stånd.

1998/99:T548 av Bengt Silfverstrand och Anders

Karlsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning av Europabanan.

1998/99:T908 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Öresundsbrons

järnvägsanslutningar.

1998/99:N237 av Runar Patriksson och Yvonne Ångström

(båda fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

upprustning av vissa stamvägar samt grusvägar för

att minska bl.a. tjällossningsproblemen.

1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om prioritering av väg-

och järnvägsinvesteringar inom Sverige med anledning

av kommunismens sammanbrott i vår närmaste omvärld.

1998/99:N338 av Camilla Dahlin-Andersson m.fl. (fp)

vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om trafikpolitiken.

1998/99:Sk648 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en

konsekvensutredning av satsning på samverkan mellan

Norrköping och Oxelösund beträffande koncentration

av hamnverksamhet söder om Stockholm,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om Norrköping som

transportcentrum för den östsvenska

regionen.

Utskottet

1 Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse 1998/99:8 Investeringsplaner för trafikens

infrastruktur. Dessutom behandlas ett stort antal

motioner, väckta dels med anledning av skrivelsen,

dels under den allmänna motionstiden hösten 1998.

Inledningsvis redovisar utskottet i

sammanfattning den planeringsprocess som

har sin grund i riksdagens beslut våren

1994 om åtgärder i infrastrukturen och som

slutförs genom den nu behandlade

skrivelsen. Därefter behandlar utskottet

motionsyrkanden rörande enskild väghållning

och sina ställningstaganden till dessa

(avsnitt 3). Vidare tar utskottet upp fyra

särskilda vägprojekt, nämligen förbifart

Markaryd på E 4 (avsnitt 4), E 6, sträckan

Rabbalshede-Svinesund (avsnitt 5), riksväg

50 (avsnitt 6) och riksväg 44 (avsnitt 7).

I särskilda avsnitt behandlas också sex

järnvägsprojekt, nämligen Botniabanan med

anslutningar (avsnitt 8), Mälarbanan

(avsnitt 9), Västkustbanan och

Hallandsåstunneln (avsnitt 10),

anslutningar till Öresundsförbindelsen

(avsnitt 11), Europabanan (avsnitt 12) och

Götalandsbanan (avsnitt 13). Slutligen

redovisar utskottet sitt samlade

ställningstagande till ett stort antal

motionsyrkanden rörande främst

investerings- eller underhållsåtgärder i

särskilda projekt eller särskilt utpekade

delar av landet (avsnitt 14).

2 Bakgrund

2.1 Riksdagens beslut våren 1994 om trafikpolitikens

mål

Den nu tillämpade planeringsprocessen avseende

åtgärder i infrastrukturen har sin grund i

riksdagens beslut våren 1994 med anledning av

proposition 1993/94:100 bilaga 7. I sitt av

riksdagen godkända betänkande (bet. 1993/94: TU16,

rskr. 1993/94:154) uttalade trafikutskottet att en

utgångspunkt för investeringsplaneringen måste vara

en helhetssyn på trafiksystemet. Detta innebar att

alla trafikslag, inte bara vägar och järnvägar,

borde integreras i planeringsprocessen. Beslutet

innebar vidare att riksdagen begärde att en

kommission skulle tillsättas för att utarbeta en

nationell plan för kommunikationerna i Sverige.

Planen skulle innehålla förslag till långsiktig

finansiering av kommunikationerna. Investeringarna

skulle ges en sådan inriktning att transportsystemet

blev mer miljöanpassat samtidigt som det bidrog till

ökad välfärd och tillväxt.

2.2 Kommunikationskommittén

Med anledning av riksdagens beslut våren 1994

tillkallade regeringen i december 1994 en

parlamentarisk kommitté. Kommittén, som antog namnet

Kommunikationskommittén, hade två huvuduppgifter.

Den skulle dels lägga fram ett förslag till

inriktning av infrastrukturinvesteringarna för åren

1998-2007, dels utarbeta underlag för ett

trafikpolitiskt beslut. Förstnämnda uppdrag

redovisades i mars 1996 i delbetänkandet Ny kurs i

trafikpolitiken (SOU 1996:26).

2.3 Riksdagens inriktningsbeslut våren 1997

Kommunikationskommitténs delbetänkande och

remissyttrandena över detta lades till grund för

regeringens proposition Infrastrukturinriktning för

framtida transporter (prop. 1996/97:53), vilken

presenterades för riksdagen i december 1996.

Riksdagens beslut med anledning av propositionen

(bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) innebar i

korthet följande. Transportinfrastrukturen skulle

främja ett miljöanpassat och trafiksäkert

transportsystem samt bidra till tillväxt och

sysselsättning i alla delar av landet. Denna

inriktning skulle ligga till grund för trafikverkens

infrastrukturplaner för perioden 1998-2007.

Sammanlagt skulle 190 miljarder kronor användas för

att förverkliga inriktningen under

planeringsperioden. Dessa medel skulle fördelas på

investeringar samt på drift- och underhållsåtgärder

m.m. enligt följande sammanställning (miljarder

kronor):

--------------------------------------------------

|Åtgärder |Vägar|Järnvägar|Regionala|Övrigt|

Summa |

| | | |åtgärder| | |

--------------------------------------------------

|Nyinvesteringar| | | | | |

|och | | | | | |

|förbättring | | | | | |

| | | | | | |

|av befintlig |30,5 | 36,0 | 32,0 | |98,5|

|infra- | | | | | |

| | | | | | |

|struktur | | | | | |

--------------------------------------------------

|Drift och |56,0 | 27,0 | | |83,0|

|underhåll | | | | | |

--------------------------------------------------

|Åtgärder för | | | | | |

|minskad | | | | | |

|miljöpåverkan| | | | | |

|och ökad | | | | | |

|trafiksäkerhet| | | |8,5 | 8,5|

--------------------------------------------------

|Summa |86,5 | 63,0 | 32,0 |8,5 |190,0

|

--------------------------------------------------

Vad gäller sjöfart och luftfart konstaterades att

dessa trafikslag i viktiga hänseenden skiljer sig

från väg- och järnvägstrafik. För det första

tillämpas inom dessa områden i princip full

kostnadstäckning. Vidare är inslaget av

företagsekonomiska bedömningar större. För det

tredje är investeringarna i infrastruktur inte av

samma omfattning som på väg- och järnvägsområdet.

Slutligen är luftfart och sjöfart i högre grad

omgärdade av ett internationellt regelverk. I likhet

med regeringen fann riksdagen att dessa skillnader

talade för att sjöfart och luftfart inte på samma

sätt borde integreras i planeringsprocessen. Det

ömsesidiga beroendet mellan trafikslag talade dock

för en ökad samordning.

2.4 Planeringsuppdrag till Vägverket och Banverket

I april 1997 fick Vägverket med anledning av

riksdagens inriktningsbeslut uppdrag och direktiv

angående den långsiktiga planeringen av

transportinfrastrukturen. Direktiven innebar att

Vägverket inom sitt område skulle planera

investeringar på nationella stamvägar med

utgångspunkt från en finansiell planeringsram på

30,5 miljarder kronor för tioårsperioden. I mars

1998 inkom Vägverket till regeringen med förslag

till en nationell plan för vägtransportsystemet för

perioden 1998-2007. Förutom ett förslag till

nationell väghållningsplan innehöll den nationella

planen en preliminär plan för åtgärder inom miljö-

och trafiksäkerhetsområdet.

På motsvarande sätt fick Banverket i april 1997

uppdrag och direktiv angående den långsiktiga

planeringen av transportinfrastrukturen inom sitt

område. I mars 1998 redovisade Banverket förslag

till stomnätsplan för åren 1998-2007.

Nedan redovisas regeringens beslut med anledning av

Vägverkets och Banverkets förslag till

planeringsinriktning.

2.5 Regeringens fastställelsebeslut avseende den

nationella väghållningsplanen

I beslut den 11 juni 1998 angående fastställelse av

den nationella väghållningsplanen konstaterade

regeringen bl.a. att de trafiksäkerhetsåtgärder som

genomförts inom ramen för Vägverkets

sektorsuppgifter dittills inte hade givit förväntade

effekter. Därför ansåg regeringen att Vägverket

borde se över prioriteringen av olika

trafiksäkerhetsåtgärder. För att en snabbare

utveckling mot de av statsmakterna uppsatta

trafiksäkerhetsmålen skulle möjliggöras fastslog

regeringen att s.k. fysiska trafiksäkerhetsåtgärder

i den nationella väghållningsplanen skulle

inplaneras under den första hälften av

planeringsperioden. I övrigt innebar regeringens

beslut följande.

Regeringen kunde konstatera att kostnaderna för de

av Vägverket föreslagna investeringsåtgärderna med

ca 700 miljoner kronor översteg den ram om 30,5

miljarder kronor varom riksdagen beslutat.

Kostnaderna skulle därför reduceras. Den

erforderliga minskningen skulle åstadkommas genom

att objektet förbifart Markaryd på väg E 4 inte

aktualiserades under planeringsperioden. Vidare

fastslog regeringen att den av Vägverket föreslagna

ombyggnaden av riksväg 50 i Motala skulle ingå i

planen. Däremot fastställdes inte ombyggnaden av

sträckan Omberg-Vadstena på samma riksväg. Men ett

belopp motsvarande den beräknade kostnaden för

projektet, 138 miljoner kronor, skulle reserveras

för investeringar mellan Motala och väg E 4. I

fråga om riksväg 44 innebar regeringens beslut att

åtgärder fick finansieras med medel ur den

nationella väghållningsplanen endast under

förutsättning att Västra Götalands län, från den 1

januari 1999 Västra Götalands läns landsting, enligt

särskild överenskommelse med Vägverket åtog sig att

ställa motsvarande utrymme i länsplanen för regional

transportinfrastruktur till förfogande för

investeringar i det nationella stamvägnätet.

Slutligen innebar regeringens beslut att Vägverket

skulle ta fram en version av planen som var i

enlighet med regeringens fastställelsebeslut.

2.6 Regeringens fastställelsebeslut avseende den

nationella stomnätsplanen

I sitt fastställelsebeslut den 11 juni 1998

konstaterade regeringen att Banverkets förslag med

ca 1,8 miljarder kronor översteg den finansiella

planeringsram som givits i planeringsdirektiven.

Regeringen erinrade om sitt tidigare beslut,

meddelat i regleringsbrevet för år 1998, att objekt

som beräknades bli mer än 20 % dyrare än vad som

ursprungligen beräknats skulle omprövas.

Fastställelsebeslutet innebar att Banverkets förslag

skulle reduceras så att kostnaderna för

stomnätsplanen inte översteg riksdagens

riktlinjebeslut, dvs. 36 miljarder kronor.

Beträffande enskilda investeringsprojekt innebar

fastställelsebeslutet bl.a. följande.

I fråga om projektet Citytunneln i Malmö, för

vilket Banverket aviserade kostnadsökningar,

uttalade regeringen att det inte fanns underlag som

visade att statens åtagande inte uppgick till den i

avtalet angivna kostnaden. Därför borde objektet

upptas till ursprunglig kostnad efter prisomräkning,

dvs. 1,9 miljarder kronor. Om det visade sig att

kostnaderna för projektet skulle avvika från

beloppen i avtalet skulle Banverket anmäla detta

till regeringen och redovisa ett beslutsunderlag som

beskrev kostnadsnivåer för alternativa

handlingsvägar samt alternativens konsekvenser.

Beträffande Ådalsbanan skulle enligt regeringen

förutsättningar för fastställelse föreligga först

när parterna tagit ställning till ännu inte

framtaget beslutsunderlag rörande Botniabanan.

Därför skulle stomnätsplanen inte omfatta Ådalsbanan

men ett utrymme på 1,6 miljarder kronor skulle

reserveras för projektet.

Vidare skulle regeringens fastställelse avse

åtgärder på Svealandsbanan och Mälarbanan enligt den

överenskommelse som träffats mellan staten och

Mälarbanans Intressenter AB (MIAB).

Slutligen fastslog regeringen att stomnätsplanen

inte skulle omfatta fortsatta investeringsåtgärder

vid Hallandsås eller åtgärder på andra sträckor

föranledda av detta projekt. Regeringen redovisade

sin avsikt att fatta beslut i dessa frågor först då

Kommissionen (M 1997:04) med anledning av

tunnelbygget genom Hallandsåsen lämnat sitt

slutbetänkande och Banverket i enlighet med

regeringsuppdrag lämnat sitt underlag.

2.7 Regional infrastrukturplanering

I samband med beslutet om trafikpolitikens

inriktning (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7,

rskr. 1996/97:174) godkände riksdagen regeringens

förslag om en ny form av länsbaserad regional

investeringsplanering för samtliga trafikslag. I

korthet innebär beslutet i denna del att de

regionala väghållningsplanerna och de s.k. LTA-

planerna har ersatts av trafikslagsövergripande

länsplaner som avser nyinvesteringar och

förbättringsåtgärder i regional infrastruktur.

Beredningen av planerna sker i huvudsak i

beredningsgrupper på länsnivå där länsstyrelsen

samordnar och förankrar åtgärder. Länsplanerna

bereds också på länsövergripande nivå i s.k.

regionberedningsgrupper med deltagande av samtliga

trafikverk och berörda länsstyrelser. Indelningen

motsvarar Vägverkets regionindelning. På förslag av

trafikverken har regeringen fördelat de långsiktiga

planeringsramarna på regioner. Varje

regionberedningsgrupp har därefter kommit överens om

hur medlen skall fördelas på län. Riksdagen har i

sitt inriktningsbeslut godkänt att sammanlagt 32

miljarder kronor skall användas för regionala

investeringsåtgärder under plane-ringsperioden

1998-2007. Merparten av dessa medel, 29,3 miljarder

kronor, har av regeringen fördelats på regioner och

av regionberedningsgrupperna på län enligt följande.

------------------------------------------

|Region |Län | |

| | |Mkr |

------------------------------------------

|Stockholm | | |

| |Stockholms län |3 041|

------------------------------------------

|Mälardalen |Uppsala län | 859|

------------------------------------------

| |Södermanlands | 880|

| |län | |

------------------------------------------

| |Örebro län | 810|

------------------------------------------

| |Västmanlands | 810|

| |län | |

------------------------------------------

|Sydöst |Östergötlands |1 200|

| |län | |

------------------------------------------

| |Jönköpings län |1 376|

------------------------------------------

| |Kronobergs län | 692|

------------------------------------------

| |Kalmar län | 680|

------------------------------------------

| |Blekinge län | 499|

------------------------------------------

| |Gotlands län | 138|

------------------------------------------

|Skåne |Skåne län |2 653|

------------------------------------------

|Väst |Hallands län | 677|

------------------------------------------

| |Västra |3 950|

| |Götalands län | |

------------------------------------------

| |Värmlands län |1 128|

------------------------------------------

|Mitt |Dalarnas län |2 040|

------------------------------------------

| |Gävleborgs län |1 230|

------------------------------------------

| |Västernorrlands |1 800|

| |län | |

------------------------------------------

| |Jämtlands län |1 001|

------------------------------------------

|Norr |Västerbottens |2 089|

| |län | |

------------------------------------------

| |Norrbottens län |1 739|

------------------------------------------

|Summa | | |

| | |29 292

|

------------------------------------------

Härutöver har 2,722 miljarder kronor avsatts för fullföljande

av Stockholms- och Göteborgsöverenskommelserna.

I regeringens skrivelse redovisas i sammanfattning

Vägverkets och Banverkets konsekvensanalyser av

länsplanerna. Därav framgår bl.a. att fördelningen

på ändamålsområden i stort nått upp till de

riktlinjer som regeringen angav i direktiven. En mer

påtaglig avvikelse kunde konstateras i fråga om

bidrag till handikappanpassning där totalkostnaden

för redovisade åtgärder understeg planeringsramen

med 445 miljoner kronor. Ett skäl till avvikelsen

kunde enligt regeringen vara att

planeringsförutsättningarna lämnades sent vilket

medförde att arbetet med sådana åtgärder påbörjades

sent under planeringsprocessen.

3 Enskilda vägar

3.1 De enskilda vägarnas betydelse och behov av stöd

3.1.1 Motionsförslag

I motion T222 framhåller Kenth Skårvik och Elver

Jonsson (båda fp) att de enskilda vägarna är av stor

betydelse för näringslivet och för människors

möjlighet till bosättning, friluftsliv och

rekreation. Minskade resurser till det enskilda

vägnätet drabbar inte bara glesbygden utan hela

landet, anför motionärerna (yrkande 18).

3.1.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning rörande

det enskilda vägnätets betydelse. Av landets totala

vägnät om ca 417 000 km utgörs 283 000 km,

motsvarande två tredjedelar, av enskilda vägar.

Insikten om den viktiga roll de enskilda vägarna

spelar för att tillförsäkra näringslivet och

enskilda människor goda transportförutsättningar

återspeglas bl.a. i det förhållandet att staten

sedan lång tid tillbaka ger ekonomiskt stöd till

enskild väghållning. Enligt den nu gällande

förordningen (1989:891) om statsbidrag till enskild

väghållning lämnas sålunda bidrag för enskilda vägar

som är av inte obetydlig längd och som tillgodoser

ett kommunikationsbehov för de fast boende,

näringslivet eller det rörliga friluftslivet. Bidrag

lämnas också för vägar som är av väsentlig betydelse

som genomfartsvägar eller som uppsamlingsvägar för

fritidsbebyggelse. För att bidrag skall kunna utgå

krävs att den enskilda vägen är ändamålsenlig med

hänsyn till övriga vägar och att kostnaderna är

skäliga med hänsyn till nyttan. Statsbidraget till

enskild väghållning uppgick budgetåret 1998 till 566

miljoner kronor. För innevarande budgetår är

motsvarande anslagspost upptagen till 100 miljoner

kronor. Som bl.a. framgår av utskottets betänkande

(bet. 1998/99:TU1, s. 30) med anledning av

budgetpropositionen för år 1999 (utg.omr. 22) är

emellertid denna neddragning av rent teknisk natur

och innebär inte någon reell resursminskning.

Utskottet är väl medvetet om att det finns ett

stort behov av ekonomiskt stöd till det enskilda

vägnätet. Samtidigt konstaterar utskottet att

statens ekonomiska engagemang på detta område måste

vägas mot behovet av nyinvesteringar samt drift och

underhåll på det allmänna vägnätet. Enligt vad

utskottet erfarit kommer regeringen att göra en

översyn av den enskilda väghållningen. Utskottet

förutsätter att den enskilda väghållningens

betydelse och behov av stöd tillhör de frågor som

kommer att behandlas inom ramen för översynen.

Därmed torde syftet med det nu behandlade

motionsyrkandet bli tillgodosett och någon

riksdagens åtgärd med anledning av yrkandet inte

vara erforderlig. Med hänvisning till det anförda

föreslår utskottet att riksdagen avslår motion T222

(fp) yrkande 18.

3.2 Stöd till bärighetshöjande åtgärder

3.2.1 Motionsförslag

Enligt vad Sven Bergström m.fl. (c) uttalar i motion

T230 bör riksdagen besluta att medel avsatta för

bärighetshöjande åtgärder även i fortsättningen

skall komma de enskilda vägarna till godo (yrkande

4).

3.2.2 Utskottets ställningstagande

Riksdagen beslutade våren 1987 om ett tioårigt

program för bärighetshöjande åtgärder (prop.

1986/87:100 bil. 8, bet. 1986/87:TU19, rskr.

1986/87:235). Programmet, som delvis bekostades av

näringslivet, omfattade också enskilda vägar. Detta

tioårsprogram är nu slutfört.

Enligt vad utskottet inhämtat bedömer Vägverket att

det finns stora behov av bärighetssatsningar på det

enskilda vägnätet, även om inte oväsentliga insatser

kunnat göras inom ramen för nämnda tioårsprogram.

Vidare konstaterar Vägverket att de medel som

anvisas under anslagsposten för bidrag till enskild

väghållning inte räcker för bärighetsupprustningar.

Som utskottet anfört under avsnittet 3.1.2 rörande

statligt stöd till det enskilda vägväsendet i

allmänhet måste också behovet av stöd till

bärighetshöjande åtgärder vägas mot andra angelägna

behov. Utskottet utgår från att frågan om statligt

stöd till bärighetssatsningar på enskilda vägar

kommer att behandlas inom ramen för den översyn av

enskild väghållning som regeringen avser att

genomföra. Med det anförda avstyrks motion T230 (c)

yrkande 4.

3.3 Översyn av regelverk och procentsatser

3.3.1 Motionsförslag

I motion T310 begär Per-Richard Molén m.fl. (m) en

översyn av det regelverk som styr bidragsgivningen

till de enskilda vägarna. Enligt motionärerna är det

inte självklart att regelverket är väl utformat med

hänsyn till dagens situation (yrkande 4). I avvaktan

på resultatet av en översyn bör de procentsatser som

riksdagen lade fast i början av 1980-talet ligga

fast. De procentsatser som då fastställdes som

"högsta" och som i huvudsak gällde fram till år 1995

får ej underskridas, anser motionärerna (yrkande 5).

I samma motion anförs att bidraget för utfartsvägar

längre än 5 km bör höjas till 90 % för att

åretruntboende på avlägsna platser skall möjliggöras

(yrkande 6).

3.3.2 Utskottets ställningstagande

Det statliga stödet till enskilda vägar regleras i

förordningen (1989:891) om statsbidrag till enskild

väghållning. Bidrag utgår enligt förordningen i form

av byggnadsbidrag och driftbidrag. Driftbidrag

lämnas i mån av tillgång på medel som årliga

driftbidrag och särskilda driftbidrag. Årliga

driftbidrag får lämnas med högst vissa närmare

angivna andelar av driftkostnaderna. Med hänsyn till

att tillgången på medel är begränsad tvingas

Vägverket emellertid tillämpa lägre procenttal än de

högsta som medges enligt förordningen. Exempelvis

utgår bidrag för närvarande med 60 % till vägar som

enligt förordningen är berättigade till stöd med

högst 70 %.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer Vägverket att

under år 1999 genomföra ett antal projekt för att

klarlägga om det regelverk som styr bidragsgivningen

är ändamålsenligt med utgångspunkt i de uttalanden

som statsmakterna gjort rörande syftet med

statsbidraget. Utskottet utgår från att

statsbidragsförordningens stödregler också kommer

att omfattas av den översyn som för närvarande

planeras inom Regeringskansliet. Därmed borde syftet

med nu behandlade motionsyrkanden komma att

tillgodoses. Någon riksdagens åtgärd med anledning

av yrkandena torde inte vara erforderlig. Med det

anförda avstyrks motion T310 (m) yrkandena 4-6.

3.4 Inventering av det enskilda vägnätets standard

3.4.1 Motionsförslag

Per-Richard Molén m.fl. (m) föreslår i motion T220

att Vägverket skall inventera standarden på det

enskilda vägnätet (yrkande 22). En sådan inventering

bör ligga till grund för en översyn av det regelverk

som styr bidragsgivningen. Ett liknande förslag

framför Per-Richard Molén m.fl. (m) i motion T310

(yrkande 3).

3.4.2 Utskottets ställningstagande

Enligt vad utskottet har inhämtat genomför Vägverket

en besiktning av de enskilda vägarna med ungefär fem

års intervall. Men verket säger sig inte ha någon

klar och heltäckande bild av vägarnas standard.

Avsikten är att verket skall påbörja en

genomgripande inventering när den nationella

vägdatabasen tas i drift. När så kan ske är i

dagsläget inte klart.

Enligt utskottets bedömning är tillgång till en

nationell vägdatabas en väsentlig förutsättning för

att den av motionärerna aktualiserade inventeringen

skall kunna genomföras. Med hänsyn till Vägverkets

uttalade avsikt att påbörja en inventering när

vägdatabasen har tagits i drift anser utskottet att

riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med anledning

av nu behandlade motionsförslag. Syftet med

yrkandena kan enligt utskottets bedömning komma att

tillgodoses också inom ramen för den översyn av det

enskilda väg-väsendet som regeringen avser att

genomföra (jfr avsnitt 3.1.2). Någon riksdagens

åtgärd med anledning av nu behandlade

motionsyrkandena är därmed inte erforderlig. Med det

anförda avstyrks motionerna T220 (m) yrkande 22 och

T310 (m) yrkande 3.

3.5 Revision av vägnätet

3.5.1 Motionsförslag

I motion T310 föreslår Per-Richard Molén m.fl. (m)

en revision av det svenska vägnätet (yrkande 2). En

sådan revision bör utgöra utgångspunkten för

ställningstaganden rörande vilka vägar som skall

vara allmänna respektive enskilda. Enligt

motionärerna har Vägverket tidigare konstaterat att

det finns många allmänna vägar som på grund av

trafikens omfattning bör göras om till enskilda. I

mindre omfattning kan det finnas skäl att överföra

enskilda vägar till det allmänna vägnätet. Men en

mer omfattande överflyttning till det allmänna

vägnätet vore olycklig, menar motionärerna. Då vore

ett ökat statligt stöd till enskild väghållning att

föredra.

3.5.2 Utskottets ställningstagande

Indelningen av vägnätet i allmänna respektive

enskilda vägar grundas på bestämmelser i väglagen

(1971:948). Enligt 1 § denna lag är allmän väg sådan

väg som anläggs enligt väglagen eller enligt lagen

förändras till allmän, vidare sådan för allmän

samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som

allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som

eller förändrats till allmän och som vid väglagens

ikraftträdande hålls av staten eller en kommun.

Enligt 21 § väglagen får enskild väg förändras till

allmän, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller

annars är av synnerlig betydelse för det allmänna.

Fråga om förändring av enskild väg till allmän

prövas av Vägverket efter samråd med länsstyrelsen

(22 §). Indragning av allmän väg regleras i 25 §.

Sålunda får en allmän väg dras in, om den efter

tillkomsten av en ny väg eller av något annat skäl

inte längre behövs för det allmänna och åtgärden

medför endast ringa olägenhet för bygden.

Bestämmelserna i 22 § tillämpas också på ett ärende

om indragning av en väg.

Om väghållare finns regler bl.a. i 5 §. Av

lagrummet framgår att staten är väghållare för

allmänna vägar. Om det främjar en god och rationell

väghållning får dock regeringen, eller den myndighet

som regeringen bestämmer, besluta att en kommun

skall vara väghållare inom kommunen. Beslutet kan

begränsas till att avse vissa vägar eller vissa

områden inom kommunen.

Utskottet har erfarit att Vägverket kontinuerligt

bedriver ett revisionsarbete av det slag

motionärerna efterlyser. Enligt utskottets mening

torde det ankomma på Vägverket eller regeringen att

bedöma om, och i så fall när och i vilka former, en

mer genomgripande revision av vägnätet bör

genomföras. Tidigare i betänkandet har redovisats

att regeringen planerar en översyn av det enskilda

vägväsendet. Utskottet förutsätter att den av

motionärerna aktualiserade frågan kommer att

behandlas inom ramen för översynen. I så fall skulle

syftet med det nu behandlade motionsyrkandet bli

tillgodosett och någon riksdagens åtgärd inte vara

erforderlig. Med det anförda avstyrks motion T310

(m) yrkande 2.

Utskottet vill i detta sammanhang aktualisera en

fråga som har anknytning till den nyss behandlade

och som enligt utskottets mening bör tas upp inom

ramen för den översyn som regeringen planerar. Den

fråga som utskottet har i åtanke gäller

gränsdragningen mellan kommunal och enskild

väghållning inom tätortsområden. För sådana områden

upprättades i enlighet med äldre regler antingen

stadsplan eller byggnadsplan. Inom stadsplanelagt

område kunde enskild fastighetsägare inte vara

väghållare. Inom byggnadsplanelagt område gällde i

stället i princip att väghållningen skulle skötas av

fastighetsägarna inom planområdet. Genomförandet

tryggades bl.a. genom reglerna i 3 kap. i den nu

upphävda lagen om enskilda vägar. Med stöd av sitt

s.k. planmonopol kunde kommunen själv i princip

välja vilket planinstitut som skulle tillämpas. I

den nu gällande plan- och bygglagen (1987:10) har

stadsplan och byggnadsplan ersatts av detaljplan.

Vid detaljplaneläggning måste kommunen avgöra om

kommunal eller enskild väghållning skall tillämpas

för vägar och annan allmän plats.

Såväl äldre som nu gällande regler har således

givit kommunerna frihet att avgöra hur väghållningen

skall vara anordnad inom tätortsområden. Detta har

enligt vad utskottet erfarit lett till stora

variationer i landet. Vissa kommuner har sålunda

valt att vara väghållare fullt ut inom

tätortsområdena. Andra kommuner har i hög grad

föreskrivit enskild väghållning. Det finns också

kommuner med en mer blandad ordning. I sådana

kommuner kan kommunen vara väghållare inom en del av

ett tätortsområde medan det för en angränsande del

av i övrigt likartad karaktär kan ha föreskrivits

enskild väghållning. Sådana förhållanden kan

föranleda protester från fastighetsägare som ålagts

att svara för väghållningen, vilket i sin tur kan ge

kommunen anledning att av likställighetsskäl bidra

till väghållningen. Slutligen finns kommuner där

enskild väghållning är allmänt förekommande men där

kommunen i praktiken sköter väghållningen åt

vägföreningarna. Detta medför risk för att

vägföreningarna i praktiken upphör att fungera,

trots att de fortfarande bär det juridiska ansvaret

för vägen i fråga. Detta kan medföra komplikationer,

t.ex. om det skulle inträffa en trafikolycka som har

samband med brister i väghållningen. Det kan enligt

utskottets mening inte uteslutas att mer enhetliga

förhållanden i nu behandlat avseende skulle erbjuda

fördelar, inte minst från rättvisesynpunkt.

3.6 Indragning av allmänna vägar på öar

3.6.1 Motionsförslag

I motion T201 hävdar Åsa Torstensson (c) att

Vägverket är i färd med att dra in allmänna vägar på

öar utan fast landförbindelse. Detta måste

förhindras, anser motionären. Det finns enligt henne

inget skäl för att öbor skall svara för kostnaderna

för sitt vägnät.

3.6.2 Utskottets ställningstagande

Beträffande den fråga som motionären aktualiserar

har utskottet inhämtat att det inom Vägverket Region

Väst pågår en process som syftar till att dra in

allmänna vägar på öarna Koster, Härmandö-Gullholmen,

Härön och Käringön. Gemensamt för de vägar som är

aktuella för indragning är enligt regionen att det

på dessa praktiskt taget inte förekommer någon

biltrafik och att vägarna därmed inte kan anses

uppfylla kraven på att vara allmänna. Processen

inleds med att regionen gör en utredning som skall

klarlägga om det föreligger förutsättningar för en

indragning. Därefter bereds berörda fastighetsägare

möjlighet att lämna synpunkter. Nästa steg innebär

att regionen överlämnar ärendet till Vägverket för

beslut. Beslutar Vägverket i enlighet med regionens

förslag föranstaltar regionen om

lantmäteriförrättning, dvs. om bildande av

samfällighet för den fortsatta förvaltningen av

vägen. Vägverket står för de förrättningskostnader

som uppkommer.

Utskottet kan ha förståelse för att fastighetsägare

på berörda öar reagerar mot att de vid en indragning

av allmänna vägar fortsättningsvis får vidkännas

kostnader för drift och underhåll. Samtidigt torde

det vara undantag snarare än regel att staten eller

kommunen är väghållare på öar där ingen eller

praktiskt taget ingen biltrafik förekommer. Frågor

om indragning av allmänna vägar avgörs av Vägverket.

Utskottet är därför inte berett att tillstyrka någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionen. Yrkande

2 i motion T201 (c) avstyrks följaktligen.

3.7 Förrättningskostnader

3.7.1 Motionsförslag

I tre motioner aktualiseras ett problem som

sammanhänger med att lagen (1939:608) om enskilda

vägar upphörde att gälla den 1 januari 1998.

Sålunda anser Sven Bergström m.fl. (c) i motion T230

att problemet med de på grund av lagändringen

uppkommande förrättningskostnaderna för väg-

föreningar måste lösas (yrkande 5). Samma

uppfattning framför Eskil Erlandsson (c) i motion

T307 (yrkande 2) och Per-Richard Molén m.fl. (m) i

motion T310 (yrkande 7).

3.7.2 Utskottets ställningstagande

Genom riksdagsbeslut våren 1997 upphävdes lagen

(1939:608) om enskilda vägar (prop. 1996/97:92, bet.

1996/97:TU8, rskr. 1996/97:202). Innebörden av

riksdagsbeslutet är att vägföreningar och

vägsamfälligheter fr.o.m. den 1 januari 1998 anses

utgöra gemensamhetsanläggningar enligt

anläggningslagen (1973:1149) och förvaltas enligt

reglerna i lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter. En konsekvens av lagändringen är att

s.k. andelstal - på grundval av vilka berörda

fastigheters andel av vägföreningens kostnader

bestäms - i fortsättningen skall beräknas främst

efter den nytta som fastigheten har av vägen.

Hittills har flertalet vägföreningars andelstal

grundats på ingående fastigheters taxeringsvärde.

Nya andelstal skall fastställas genom förrättningar

som genomförs av lantmäterimyndigheten. Omräkningen

av andelstal skall ha genomförts senast vid utgången

av år 2002.

I det utredningsbetänkande som låg till grund för

1997 års riksdagsbeslut (SOU 1996:46) föreslogs att

andelstal grundade på taxeringsvärden vid utgången

av en femårig tidsfrist, räknad från

upphävandelagens ikraftträdande, skulle frysas och

bli fasta andelar under förutsättning att inga nya

andelstal dessförinnan fastställts genom

lantmäteriförrättning. I enlighet härmed utformades

också den lagrådsremiss som föregick propositionen.

Men Lagrådet avvisade möjligheten att behålla

andelstal grundade på taxeringsvärden och ansåg att

nyttoprincipen skulle tillämpas konsekvent.

Propositionen utformades i enlighet med Lagrådets

uppfattning, och riksdagen beslutade enligt

regeringens förslag. I konsekvens härmed måste alla

vägföreningar med rörliga andelstal, grundade på

taxeringsvärden, före den 1 januari år 2003 påkalla

lantmäteriförrättning för att få andelstal som

beräknas på den nytta ingående fastigheter har av

den gemensamma vägen.

Enligt vad utskottet inhämtat har Riksförbundet för

enskild väghållning beräknat att ca 90 % av landets

ca 1 700 vägföreningar, dvs. drygt 1 500 föreningar

med sammanlagt ca 260 000 fastigheter, kommer att

drabbas av förrättningskostnader till följd av

lagändringen. Förbundets beräkningar antyder en

totalkostnad om ca 190 miljoner kronor, motsvarande

i genomsnitt 730 kr per fastighet. Förbundet har i

skrivelse den 1 september 1998 till dåvarande

Inrikesdepartementet redovisat sina beräkningar. I

skrivelsen framförs uppfattningen att det inte är

rimligt att förrättningskostnaderna skall bäras av

de enskilda fastighetsägarna. Lagändringen har

enligt förbundet tillkommit huvudsakligen av

samhällsekonomiska skäl, inte för att vägför-

eningarna fungerat dåligt eller själva haft något

behov av att få andelstalen reviderade. Förbundet

begär därför att riksdagen och regeringen anslår

medel som täcker de förrättningskostnader som

uppkommer till följd av den ändrade lagstiftningen.

Lantmäteriverket har vid kontakter med utskottet

uppgivit att man bedömer Riksförbundets

kostnadsberäkningar som alltför pessimistiska.

Enligt verkets egna överslagsberäkningar kan

totalkostnaden bedömas komma att uppgå till ca 80

miljoner kronor. Detta motsvarar en

genomsnittskostnad om 200-400 kr per fastighet för

de enklare förrättningarna då överenskommelse

föreligger mellan fastighetsägarna. I mer

komplicerade fall med ett stort antal berörda

fastigheter bedöms genomsnittskostnaden till 500-600

kr per fastighet. Att verket kommit fram till en så

mycket lägre kostnad sammanhänger delvis med att

lantmäterimyndigheterna i samverkan med

fastighetsägarna kommer överens om att ett så enkelt

förrättningsförfarande som möjligt skall tillämpas

utan att det därför görs avkall på de formella krav

som ställts upp i den nya lagstiftningen. I stället

för att fastigheternas relativa nytta fastställs med

hjälp av gängse, relativt komplicerade metoder,

t.ex. tonkilometerberäkningar, skall sålunda

schabloner utnyttjas så långt detta är möjligt. Ett

schablonförfarande som kan bli aktuellt innebär att

fastigheter åsätts vikter grundade på användning, så

att permanentbebodda fastigheter får en vikt,

fritidsfastigheter en annan och obebyggda

fastigheter en tredje. Endast i vissa fall, t.ex. då

det finns en industri eller en kommunal

fritidsanläggning i området, kan det enligt verket

komma att krävas mer kostnadskrävande

beräkningsmetoder.

Lantmäteriverket anser att ändringen enligt 1997

års lagstiftning innebär fördelar för såväl

samhället som vägföreningarna själva. Rättssystemet

har blivit mer enhetligt. Lagreglerna har blivit

enklare och mer lättförståeliga. Det har blivit

lättare för vägföreningarna att förvalta

gemensamhetsanläggningen samt att ajourhålla och

ändra andelstalen om grunderna finns i

anläggningsbeslutet. Bl.a. behöver förändringar

t.ex. i fastigheternas användning inte kräva någon

ny förrättning. Slutligen framhålls att andelstal

beräknade på nytta kan anses mer rättvisa. Det kan

enligt verket inte vara rimligt att en fastighet,

vilket fallet är i dag, får bära en större del av

kostnaderna enbart av det skälet att den ligger vid

en sjö och därför har åsatts ett högre

taxeringsvärde. Skulle statsmakterna överväga någon

form av ersättning till berörda vägföreningar anser

Lantmäteriverket att kompensationen bör fastställas

också med hänsyn till de uppenbara fördelar den nya

lagstiftningen oftast innebär för vägföreningarna.

Utskottet gör för sin del följande bedömning. Genom

riksdagsbeslutet våren 1997, som bl.a. innebar att

1939 års lag om enskilda vägar upphörde att gälla

den 1 januari 1998, har den lagstiftning som

reglerar vägföreningarnas verksamhet blivit mer

enhetlig och anpassad till vad som gäller för

gemensamhetsanläggningar i allmänhet. Även i övrigt

innebär lagstiftningen stora fördelar, bl.a. vad

gäller förvaltningen. Emellertid kommer

vägföreningarna, genom den förändring i förhållande

till utredningsförslaget och förslaget i

lagrådsremissen som vidtogs med anledning av

Lagrådets synpunkter, att förorsakas merkostnader.

Hur stora dessa merkostnader blir kan i dagsläget

inte bedömas med någon säkerhet. Som framgått av

redovisningen bedömer Riksförbundet för enskild

väghållning att genomsnittskostnaden per fastighet

blir ca 730 kr medan Lantmäteriverket räknar med

betydligt lägre belopp, 200-400 kr per fastighet vid

enklare förrättningar. Utskottet förutsätter att

Lantmäteriverket i samråd med andra berörda

intressenter tillser att förrättningarna kan

genomföras till rimliga kostnader. Vidare utgår

utskottet från att regeringen kommer att

uppmärksamma problemet med förrättningskostnader,

antingen i samband med den översyn av det enskilda

vägväsendet som planeras eller i annat lämpligt

sammanhang, och vid behov vidta erforderliga

åtgärder. Något tillkännagivande med anledning av nu

behandlade motionsförslag torde inte vara

erforderligt. Följaktligen avstyrks motionerna T230

(c) yrkande 5, T307 (c) yrkande 2 och T310 (m)

yrkande 7.

4 Förbifart Markaryd på E 4

4.1 Regeringens beslut

Av regeringens skrivelse framgår att regeringen har

beslutat att objektet förbifart Markaryd på E 4

utgår ur den nationella väghållningsplanen med

hänvisning till att det inte uppfyller något av de

prioriteringskriterier som Vägverket ställt upp.

4.2 Motionsförslag

I motion T5 begär Harald Bergström (kd) att

regeringens fastställelsebeslut ändras så att

objektet förbifart Markaryd på E 4 på nytt tas in i

den nationella väghållningsplanen.

Lennart Värmby (v) anser i motion T314 att E 4 vid

Markaryd skall byggas ut till motorväg.

4.3 Utskottets ställningstagande

Av Vägverkets förslag till nationell stamvägnätsplan

framgår att det aktuella vägavsnittet har en längd

av 21 km. Vägen har en bredd av 13 m. Enligt verkets

förslag skall nuvarande väg ersättas av motorväg i

delvis ny sträckning. Kostnaden för objektet

beräknas till 740 miljoner kronor. Objektet föreslås

bli genomfört under perioden 2002-2007. Vägverket

konstaterar att objektet inte är samhällsekonomiskt

lönsamt och inte heller uppfyller något annat av

Vägverkets kriterier. Att verket ändå föreslår

utbyggnad till motorvägsstandard motiveras med att

det inte kan anses rimligt att på ett begränsat

avsnitt av E 4 ha en lägre målstandard.

Utskottet vill erinra om att riksdagen under

riksmötet 1992/93 i samband med sitt beslut om

investeringar i trafikens infrastruktur m.m. (prop.

1992/93:176, bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446)

uttalade sig för att E 4 utan dröjsmål borde byggas

ut till motorvägsstandard. Riksdagen har senare

(prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.

1996/97:174) övergivit det s.k. stråktänkande som

detta ställningstagande gav uttryck för. I stället

gäller numera att varje del av stamvägnätet bör

byggas ut i den takt och med den standard som är

motiverad av trafikförhållandena på respektive del.

Varje vägsträcka skall sålunda i princip bedömas

utifrån sina egna förutsättningar. Detta innebär

exempelvis att motorvägsstandard på en vägsträcka

skall komma i fråga endast då de samhällsekonomiska

kalkylerna visar att en sådan målstandard är lönsam

eller något annat tillämpat kriterium kan anses

uppfyllt. När det gäller den nu aktuella sträckan,

förbifart Markaryd på E 4, har Vägverkets egna

utredningar visat att ingen av dessa förutsättningar

föreligger. Mot denna bakgrund anser utskottet i

likhet med regeringen det rimligt att objektet inte

tas med i investeringsplanen för perioden 1998-2007.

Utskottet vill emellertid betona att detta inte

nödvändigtvis betyder att ombyggnaden av sträckan

kommer att försenas. Ingenting hindrar således att

Vägverket återkommer med förslag till ombyggnad i

nästa planeringsomgång. I de motioner som nu

behandlas anförs som skäl för en snar utbyggnad

främst de brister i trafiksäkerhetshänseende som

vidlåder nuvarande vägsträcka. Utskottet delar

motionärernas oro över olycksutvecklingen. Samtidigt

bedömer utskottet att utbyggnad till motorväg inte

är det enda utbyggnadsalternativet som ger högre

trafiksäkerhet. Med det anförda avstyrks motionerna

T5 (kd) och T314 (v).

5 E 6, sträckan Rabbalshede-Svinesund

5.1 Regeringens beslut

I Vägverkets förslag till nationell väghållningsplan

finns upptagna ett antal projekt på E 6. Fyra av

dessa, som avser vägens nordligaste del från

Rabbalshede till Svinesund, har en sammanlagd längd

av 53 km. Vägbredden varierar mellan 9 och 13 m.

Vägverkets förslag innebär utbyggnad till

fyrfältsväg i ny eller delvis ny sträckning.

Kostnaden beräknas till drygt 2,4 miljarder kronor.

Av skrivelsen framgår att regeringen inte

fastställer fyrfältsväg för sträckan

Rabbalshede-Svinesund. I stället skall Vägverket för

varje objekt pröva vilken standard som är motiverad

av trafikförhållanden och andra omständigheter.

5.2 Motionsförslag

I motion T312 begär Per Lager m.fl. (mp) en

omprövning av Vägverkets arbetsplan för sträckan

Torp-Svinesund. Motionärerna hävdar att Vägverkets

planerar för en fyrfältsväg med en bredd av 18,5 m,

trots att riksdagen tidigare har uttalat sig för en

väg med 13 m bredd (yrkande 1). I samma motion

hemställs att hela E 6 genom norra Bohuslän prövas

enligt miljöbalken (yrkande 2).

5.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet har, mot bakgrunden av riksdagens tidigare

redovisade ställningstaganden (jfr avsnitt 4.2),

inget att erinra mot regeringens beslut att inte

fastställa Vägverkets förslag för väg E 6 mellan

Rabbalshede och Svinesund. Med regeringens

ställningstagande torde syftet med motion T312 (mp)

vara tillgodosett vad gäller yrkande 1. Någon

riksdagens åtgärd är inte erforderlig, varför

yrkandet avstyrks.

Vad beträffar yrkandet i samma motion om att hela E

6 genom norra Bohuslän skall prövas enligt

miljöbalken vill utskottet erinra om att införandet

den 1 januari 1999 av den nya miljöbalken bl.a.

innebär att kraven på miljökonsekvensbeskrivning i

samband med vägbyggnadsprojekt skärps. I korthet

gäller att väglagen och miljöbalken tillämpas

parallellt. I miljöbalken finns bestämmelser som

innebär att regeringen skall pröva tillåtligheten av

nya motorvägar, motortrafikleder samt i övrigt vägar

som har minst fyra körfält och en sträckning av

minst 10 km. Prövningsplikten innefattar också

sådana vägbyggen där en befintlig väg genom att

breddas eller genom att få en ny körbana byggs ut

till nämnd standard på minst samma väglängd.

Utskottet utgår från att planerade vägprojekt på E 6

prövas enligt den lagstiftning som vid aktuell

tidpunkt gäller. Med hänvisning härtill avstyrks

motion T312 (mp) yrkande 2.

6 Riksväg 50

6.1 Regeringens beslut

I Vägverkets förslag till väghållningsplan upptas

ett antal projekt på riksväg 50/60 mellan Ödeshög

och Borlänge. På en sträcka av 6 km i Motala

föreslås en utbyggnad till 13 m vägbredd i ny

sträckning till en beräknad kostnad av 418 miljoner

kronor. Vidare föreslår verket att sträckan

Omberg-Vadstena byggs ut till 9 m bredd till en

kostnad av 138 miljoner kronor. Båda projekten

uppvisar samhällsekonomisk lönsamhet enligt den s.k.

nettonuvärdeskvoten (NNK).

Regeringens fastställelsebeslut innebär att

ombyggnaden i Motala skall ingå i planen, däremot

inte sträckan Omberg-Vadstena. Men ett belopp,

motsvarande den beräknade kostnaden för sistnämnda

projekt, alltså 138 miljoner kronor, skall i planen

reserveras för investeringar mellan Motala och väg E

4. Vägverket skall i samråd med

Riksantikvarieämbetet och Statens naturvårdsverk

redovisa dels åtgärder för att på lång sikt nå en

hållbar helhetslösning, dels förslag till

investeringar för den kommande tioårsperioden.

6.2 Utskottets ställningstagande

Den av Vägverket planerade utbyggnaden av riksväg 50

mellan Omberg och Vadstena har föranlett kritik med

hänsyn främst till risken för störningar dels på det

naturreservat som omfattar den unika fågelsjön

Tåkern och dess omgivningar, dels också på

klosterområdet vid Alvastra. Utskottet ser med

tillfredsställelse på att regeringen uppdragit åt

Vägverket att i samråd med Naturvårdsverket och

Riksantikvarieämbetet söka alternativa möjligheter

att knyta samman Motala med E 4.

7 Riksväg 44

7.1 Regeringens beslut

I Vägverkets förslag till nationell väghållningsplan

föreslås att staten via väghållningsplanen bidrar

till utbyggnad till fyrfältsväg i ny sträckning av

sträckan Uddevalla-Båberg på riksväg 44. Kostnaden

anges till 260 miljoner kronor.

Regeringens fastställelsebeslut innebär att

projektet får belasta den nationella

väghållningsplanen endast under förutsättning att

regionen, dvs. Västra Götalands landsting, åtar sig

att ställa motsvarande utrymme till förfogande för

investeringar i det nationella stamvägnätet. Motivet

för detta villkor är att riksväg 44 inte ingår i

stamvägnätet utan utgör en s.k. övrig riksväg.

7.2 Motionsförslag

I motion T304 kräver Kenth Skårvik (fp) en snar

utbyggnad av riksväg 44 längs hela sträckningen

mellan Vänersborg/Trollhättan och Uddevalla.

Projektet bör vara klart senast år 2001, anser

motionären.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) redovisar i motion T325

att ombyggnad av riksväg 44 ingår i den regionala

infrastrukturplanen till en kostnad av 318 miljoner

kronor. Motionärerna anser att ombyggnaden skall

vara ett nationellt projekt. I enlighet härmed bör

staten svara för 218 miljoner kronor av

totalkostnaden (yrkande 3).

7.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet har erfarit att Vägverket och regionen

Västra Götaland enats om en strategi som i korthet

innebär att riksväg 44 byggs ut på sträckan

Vänersborg-Uddevalla för att avleda

långdistanstrafik på riksväg 45. Med hänsyn till

dels att riksväg 44 inte tillhör det nationella

stamvägnätet, dels att det enligt vad som framkommit

finns en klar koppling mellan utbyggnaden av denna

väg och trafikutvecklingen på riksväg 45, anser

utskottet det rimligt att staten villkorar sitt

bidrag till att regionen medverkar med motsvarande

belopp i utbyggnaden av den infrastruktur i regionen

som ingår i det nationella stamvägnätet.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte, som

begärs i motion T304 (fp), uttala sig för när under

planeringsperioden projektet skall genomföras.

Motionen avstyrks följaktligen.

Vad gäller yrkande 3 i motion T325 (c), rörande

statens andel av projektets totalkostnad, finner

utskottet att det belopp som upptas i den nationella

väghållningsplanen överstiger det som anges i

motionen. Därmed torde syftet med motionsyrkandet

bli tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd synes inte

vara erforderlig, varför yrkandet avstyrks.

8 Botniabanan med anslutningar

8.1 Bakgrund

Botniabaneprojektet, som avser nybyggnad av en

järnvägslinje mellan Nyland och Umeå, finansieras i

särskild ordning och omfattas därmed inte av

stomnätsplanen. Den 27 november 1997 tecknades ett

avtal omfattande tidsplan, omfattning, kostnader och

finansiering, byggande och drift. Banan beräknas

vara driftklar år 2006.

I Botniabanan ingår definitionsmässigt inte

sträckan Sundsvall-Nyland som utgör en del av den

befintliga länsjärnvägen mellan Sundsvall och

Långsele, Ådalsbanan. För att Botniabanan skall

kunna fylla sin avsedda funktion krävs en

upprustning av Ådalsbanan på avsnittet

Sundsvall-Nyland. För en sådan upprustning har

Banverket i sitt förslag till stomnätsplan tagit upp

2,1 miljarder kronor. Upprustningen syftar till att

eliminera tågviktsbegränsningar samt att få

tillräcklig kapacitet och rimlig hastighetsstandard.

Åtgärderna skall enligt Banverkets planering

samordnas i tiden med Botniabanans utbyggnad och

beräknas vara slutförda år 2005.

8.2 Regeringens beslut

Av den nu behandlade skrivelsen framgår att

regeringen i sitt fastställelsebeslut reserverat ett

lägre belopp än vad Banverket föreslagit för

Ådalsbanans upprustning, 1,6 miljarder kronor i

stället för 2,1 miljarder kronor. Regeringen har

dessutom uppdragit åt Banverket att göra en

järnvägsutredning innefattande en

miljökonsekvensbedömning och en samhällsekonomisk

bedömning av alternativa investeringar.

8.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen erinran mot vad som i skrivelsen

redovisas rörande Ådalsbanan.

9 Mälarbanan

9.1 Bakgrund

Mälarbanans utbyggnad och standard på sträckan

Kungsängen-Örebro regleras i ett avtal mellan

Banverket, Mälarbanans Intressenter AB (MIAB) och

Delegationen för infrastrukturinvesteringar.

Överenskommelsen innebär att MIAB delfinansierar den

totala anläggningskostnaden för Mälarbanan med 530

miljoner kronor och bygger tre delsträckor. I

Banverkets ansvar ingår att finansiera och bygga

övriga delsträckor samt sträckan

Kallhäll-Kungsängen. Sistnämnda sträcka ingår inte i

Mälarbanan men utgör en trafikeringsmässig

förutsättning för denna. Utbyggnaden till dubbelspår

av sträckan Kallhäll-Kungsängen skulle enligt

planerna vara klar i juli 1997 men har blivit

försenad med cirka fyra år. Med anledning av

förseningen påkallade MIAB omförhandlingar av de

ekonomiska villkoren i överenskommelsen. Efter

överläggningar mellan dåvarande

Kommunikationsdepartementet och bo-laget nåddes en

överenskommelse som innebär bl.a. att staten åtar

sig att genomföra vissa investeringsobjekt på Mälar-

och Svealandsbanorna inom ramen för stomnätsplanen

samt att staten ersätter MIAB med 34,5 miljoner

kronor. Riksdagen har godkänt att anslaget A 4

Investeringar samt drift och underhåll av statliga

järnvägar får användas för att ersätta MIAB med

nämnda belopp (prop. 1997/98:150, bet.

1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317).

9.2 Regeringens beslut

I den nu behandlade skrivelsen redovisar regeringen

att regeringens fastställelsebeslut avser åtgärder

på Mälarbanan och Svealandsbanan i enlighet med

nämnda överenskommelse med MIAB.

9.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen

anför om Mälarbanan.

10 Västkustbanan och Hallandsåstunneln

10.1 Bakgrund

10.1.1 Västkustbanan

Västkustbanan går från Göteborg till Lund. Till

Västkustbanan räknas också sträckan

Halmstad-Hässleholm. Den totala banlängden är 370

km. Därav utgörs ca 40 % av dubbelspår. I

stomnätsplanen finns medel anslagna för fortsatt

dubbelspårsutbyggnad. Efter år 2007 beräknas endast

två enkelspårssträckor kvarstå,

Ängelholm-Helsingborg och Halmstad-Hässleholm.

I Banverkets förslag till stomnätsplan redovisas

nio större objekt som avser Västkustbanan. Den

sammanlagda investeringskostnaden uppgår till ca 6,7

miljarder kronor. Ett av objekten avser en tunnel

genom Hallandsåsen, i planen upptaget till 1,8

miljarder kronor.

10.1.2 Hallandsåstunneln

År 1991 fick Banverket regeringens uppdrag att

genomföra Hallandsåsprojektet. Projektet omfattar en

sträcka av 14,5 km varav 8,6 km i tunnel. I oktober

1992 startade byggnationen. Avsikten var att bygget

skulle vara klart år 1996. Kostnaderna beräknades

till 1,25 miljarder kronor. I oktober 1997 stoppades

bygget sedan man konstaterat läckage av giftigt

vatten och kraftigt sänkta grundvattennivåer. Då

hade ca 5 km tunnel hunnit sprängas och ca 1 miljard

kronor förbrukats. Vid samma tid tillkallade

regeringen en kommission med uppgift att redovisa

miljö- och arbetsmiljöfrågor samt att utvärdera

orsaker och föreslå åtgärder för att liknande

händelser skulle undvikas i framtiden. Kommissionen

avgav ett delbetänkande i maj 1998 (SOU 1998:60) och

en slutrapport i november 1998 (SOU 1998:137). I

december 1998 avgav Banverket ett yttrande till

regeringen rörande Hallandsåsprojektet.

Sammanfattningsvis fann verket att ett fullföljande

av projektet ej var samhällsekonomiskt lönsamt.

Verket bedömde att det skulle kosta ca 4,8 miljarder

kronor att färdigställa projektet. Dittills hade

projektet kostat ca 2 miljarder kronor. Ärendet

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

10.2 Regeringens fastställelsebeslut

Regeringens fastställelsebeslut innebär att planen

inte skall omfatta fortsatta åtgärder som berör

Hallandsåsprojektet eller åtgärder på andra sträckor

med anledning av projektet.

10.3 Motionsförslag

10.3.1 Takten i utbyggnaden av Västkustbanan

I motion T515 förordar Lennart Kollmats (fp) att

Västkustbanan byggs ut snabbare än enligt nu

gällande planer. Som motiv för en snabbare utbyggnad

anger motionären bl.a. att en utbyggd järnväg

möjliggör arbetspendling på större avstånd.

Krav på en snabb utbyggnad förs fram också av

Gunnel Wallin (c) i motion T528 (yrkande 2) och av

Alf Eriksson m.fl. (s) i motion T539 (yrkande 1). I

sistnämnda motion pekas bl.a. på att

Öresundsförbindelsen kan utnyttjas bättre när

Västkustbanan är färdigutbyggd.

10.3.2 Hallandsåsprojektets fortsättning

Frågan om Hallandsåsprojektets fortsättning tas upp

i ett antal motioner. Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)

framhåller i motion T516 att grundvattennivån måste

säkras och återställas till acceptabel nivå (yrkande

1). I samma motion påpekas vikten av att det för

Hallandsåsprojektet, liksom för Västkustbanan i dess

helhet, byggs upp en stabil organisation med

fördelning av ansvar och befogenheter samt med goda

forum för kommunikation (yrkande 2). Motionärerna

vill också att projektet skall betraktas som ett

nytt projekt och underkastas ny tillståndsprövning

enligt den nya miljöbalken (yrkande 3). Slutligen

redovisas motionärernas syn på vilka överväganden

som måste göras innan beslut fattas om

Hallandsåsprojektets framtid. Sålunda måste

klarläggas vilka de samhällsekonomiska kostnaderna

blir, vad det kostar att inte bygga färdigt och i

stället återställa åsen, vilka skador som är

irreparabla samt vad en alternativ sträckning kommer

att kosta (yrkande 4). I motion T528 framhåller

Gunnel Wallin (c) att Båstads kommuns önskan om en

miljösäker fortsättning snarast måste tillgodoses

och pekar på betydelsen av ett miljösäkert

beslutsunderlag för Hallandsåsprojektet (yrkande 1).

Också Alf Eriksson m.fl. (s) betonar i motion T539

att tunnelbygget genom Hallandsåsen måste

färdigställas på ett miljömässigt säkert sätt

(yrkande 2).

10.3.3 Tunnel i Kungsbacka kommun

I två motioner aktualiseras ett annat tunnelprojekt

som ingår i den nya Västkustbanan, nämligen i

Kungsbacka kommun. Enligt vad Eva Flyborg och

Lennart Kollmats (båda fp) påpekar i motion T506

saknar den planerade tunneln utrymningsmöjligheter.

Motionärerna kräver att regeringen ser till att

Banverket planerar för fullgoda utrymningsvägar.

Samma motionärer (fp) hävdar i motion T507 att det

planerade tunnelbygget i Kungsbacka kommun medför

risk för vatteninträngning och sänkt grundvatten.

Regeringen bör föranstalta om en

miljökonsekvensbeskrivning av projektet.

10.4 Utskottets ställningstagande

10.4.1 Takten i utbyggnaden av Västkustbanan

Utskottet har i tidigare sammanhang uttalat sig

positivt om planerna på en utbyggnad till dubbelspår

av Västkustbanan. Beträffande den i motionerna T515

(fp), T528 (v) och T539 (s) aktualiserade frågan om

takten i utbyggnaden kan utskottet konstatera att

större delen av banan enligt Banverkets planering

kommer att vara dubbelspårig år 2001. Efter år 2007

beräknar Banverket att endast två enkelspårssträckor

kvarstår, Ängelholm-Helsingborg samt

Halmstad-Hässleholm. Vidare vill utskottet peka på

att det enligt den rollfördelning som har etablerats

inom ramen för nu tillämpade mål- och

resultatstyrningsprinciper inte torde ankomma på

riksdagen att i detalj uttrycka uppfattningar om när

under en planeringsperiod olika projekt skall

genomföras. Utskottet förutsätter att Banverket

fullföljer utbyggnaden av Västkustbanan i den takt

som beviljade anslag och andra resurser medger. Med

hänvisning härtill avstyrks motionerna T515 (fp),

T528 (v) yrkande 2 och T539 (s) yrkande 1.

10.4.2 Hallandsåsprojektets fortsättning

Som framgått av bakgrundsbeskrivningen ovan (avsnitt

9.1) bereds frågan om Hallandsåsprojektets framtid

för närvarande inom Regeringskansliet. Tidigare har

ett enigt utskott tillstyrkt Hallandsåsprojektet.

Mot bakgrund av vad som senare inträffat krävs

emellertid, innan ställning kan tas till projektets

fortsättning, en noggrann analys som bl.a.

innefattar en bedömning av de samhällsekonomiska och

miljömässiga konsekvenserna av ett fullföljande

respektive alternativa lösningar. Ett sådant

analysarbete bedrivs för närvarande inom

Regeringskansliet. Resultatet av detta

beredningsarbete, som utskottet förutsätter kommer

att bedrivas med den skyndsamhet som är möjlig med

hänsyn till frågans betydelse och komplexitet, bör

avvaktas. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna

T516 (v), T528 (c) yrkande 1 och T539 (s) yrkande 2.

Syftet med motionsyrkandena torde dock i allt

väsentligt komma att tillgodoses, varför någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena

inte torde vara erforderlig.

Med hänsyn till den osäkerhet som för närvarande

vidlåder Hallands- åsprojektet finner utskottet, i

likhet med regeringen, det rimligt att fortsatta

åtgärder som berör projektet inte skall ingå i

stomnätsplanen för perioden 1998-2007.

10.4.3 Tunnel i Kungsbacka kommun

I motionerna T506 (fp) och T507 (fp) uttrycks

farhågor för att den tunnel som planeras inom

Kungsbacka kommun inte skall fylla de säkerhets- och

miljökrav som måste ställas på ett sådant projekt.

Utskottet utgår från att detta projekt kommer att

underkastas prövning enligt gällande regler, vad

gäller såväl tillgången på säkra utrymningsvägar som

miljösäkerhet. Utskottet förutsätter vidare att de

erfarenheter som vunnits från t.ex. Hallands-

åsprojektet kommer att tas till vara så att negativa

miljökonsekvenser i form av grundvattensänkning

eller vattenläckage kan undvikas. Med hänvisning

härtill avstyrks motionerna T506 (fp) och T507 (fp).

11 Anslutningar till Öresundsförbindelsen

11.1 Bakgrund

11.1.1 Citytunneln i Malmö

I en s.k. avsiktsförklaring den 7 oktober 1996

tillkännagav regeringen sin uppfattning att

Citytunnelprojektet i Malmö borde komma till

utförande. Samtidigt utsåg regeringen en

förhandlingsman med uppgift att arbeta fram ett

förslag till avtal om byggande och finansiering av

Citytunneln. Den 27 februari 1997 ingicks ett

huvudavtal om Citytunnelns genomförande och

finansiering. På hösten 1997 godkände riksdagen

regeringens förslag rörande statens organisatoriska

och finansiella engagemang i projektet (prop.

1996/97:161, bet. 1997/98:TU6, rskr. 1997/98:32).

Beslutet innebär att Banverket med 1,85 miljarder

kronor svarar för en dryg tredjedel av den beräknade

totalkostnaden, 4,95 miljarder kronor.

11.1.2 Kontinentalbanan och ett yttre godsspår

Med tillkomsten av Citytunneln kommer

Kontinentalbanan att avlastas i princip all

persontrafik. Det innebär att antalet tåg på

Kontinentalbanan kommer att minska från ca 200-220

till ca 75 per dygn.

Frågan om Kontinentalbanans lämplighet för

godstrafik och behovet av ett yttre godsspår öster

om Malmö behandlades senast av riksdagen i samband

med riksdagsbeslutet om Citytunneln (bet.

1997/98:TU6). Med anledning av motionsyrkanden i

ämnet hänvisade trafikutskottet till sitt uttalande

i samband med behandlingen av regeringens

proposition om trafikpolitikens inriktning (prop.

1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174).

Utskottet anförde där att ett yttre godsspår -

liksom en riksbangård öster om Malmö - kunde vara

intressanta lösningar för att komma till rätta med

de kapacitets- och miljöproblem som den tunga

godstrafiken skapar. Samtidigt konstaterade

utskottet att det inte var möjligt att inrymma

kostnaderna för dessa projekt i planeringsramen för

perioden 1998-2007. Utskottet förutsatte dock att

frågor om trafikförsörjningen i Skåne skulle

övervägas vid en kommande revidering av

planeringsramarna.

11.2 Regeringens beslut

Fastställelsebeslutet innebär att

Citytunnelprojektet i Banverkets stomnätsplan upptas

till 1,9 miljarder kronor, vilket innebär en

minskning med drygt 1,1 miljard kronor jämfört med

Banverkets förslag. Regeringen motiverar sitt beslut

med att det för närvarande inte finns underlag som

visar att statens åtagande i Citytunnelprojektet

behöver utökas i förhållande till den i avtalet

angivna kostnaden, justerad med hänsyn till

prisnivån. Om Citytunnelprojektet finner att

kostnaderna för projektet avviker från beloppen i

avtalet skall Banverket anmäla detta till regeringen

och redovisa ett beslutsunderlag som beskriver

kostnadsnivåer för alternativa handlingsvägar samt

alternativens konsekvenser.

11.3 Motionsförslag

I motion T501 uttalar Bertil Persson (m) att

Citytunneln brådskar.

I motion T518 hävdar Karin Wegestål m.fl. (s) att

Kontinentalbanan genom Malmö har otillräcklig

kapacitet. På sikt är ett yttre godsspår

oundvikligt. Planeringen för ett sådant spår bör

inledas omgående, anser motionärerna (yrkande 2). I

samma motion framhålls vikten av en långsiktig och

sammanhållen planering för infrastrukturens

utbyggnad i sydvästra Skåne (yrkande 1).

Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) konstaterar i motion T908

att Citytunneln skall betraktas som ett första steg

i utvecklingen av Öresundsbrons

järnvägsanslutningar. Nästa steg måste bli ett yttre

godsspår, anser motionärerna. Men denna fråga måste

lösas i ett nationellt helhetsperspektiv.

11.4 Utskottets ställningstagande

11.4.1 Citytunneln i Malmö

Som bl.a. framgår av Banverkets stomnätsplan ingår i

Banverkets ansvar för projektet delansvar för själva

tunnelbygget samt eget ansvar för ombyggnad av Malmö

centrals bangårdsområde och banan ovan mark.

Järnvägsutredningar för bangårdsområdet har visat

att kostnaderna för bangårdsområdet kan vara

kraftigt underskattade. Arbete har inletts för att

verifiera beräkningarna och för att minimera

kostnadsökningarna. Med anledning av risken för

kostnadsökningar har Banverket reserverat 3

miljarder kronor i förslaget till stomnätsplan.

Enligt vad utskottet inhämtat har Banverket

upprättat en s.k. idéstudie med förslag till

åtgärder som kan minska merkostnaderna till 600-700

miljoner kronor. Åtgärderna avser bl.a. en minskning

av antalet spår m.m. Idéstudien har remitterats till

SJ och andra berörda för yttrande. Arbetet med att

reducera kostnadsökningarna skall fortsätta.

Utskottet finner i likhet med regeringen att det

för närvarande saknas underlag som visar om och i

vilken mån statens åtagande i projektet behöver

utökas. Innan ett sådant underlag föreligger bör,

som regeringen beslutat, kostnaderna för projektet

tas upp i stomnätsplanen med ursprungligt belopp,

justerat med hänsyn till prisutvecklingen.

Enligt vad utskottet har inhämtat pågår för

närvarande ett intensivt förberedelsearbete inför

den egentliga byggstarten. Häri ingår bl.a.

planarbete, tillståndsansökningar, lagprövning,

detaljprojektering och upphandling.

Citytunnelkonsortiet beräknar att Citytunneln skall

vara klar år 2005. Utskottet anser att riksdagen

inte bör göra något uttalande rörande takten i

Citytunnelprojektet. Följaktligen avstyrks motion

T501 (m).

11.4.2 Kontinentalbanan och ett yttre godsspår

Utskottet har i avsnitt 10.1.2 ovan redovisat

utskottets och riksdagens tidigare uttalanden

rörande behovet av ett yttre godsspår. Därav framgår

att utskottet tidigare bedömt att ett yttre godsspår

liksom en riksbangård öster om Malmö kunde vara

intressanta lösningar för att komma till rätta med

de kapacitets- och miljöproblem som den tunga

godstrafiken skapar. Samtidigt har utskottet

konstaterat att det inte har varit möjligt att

inrymma kostnaderna för dessa projekt i

planeringsramen för perioden 1998-2007. Utskottet

står fast vid denna bedömning men förutsätter - nu

liksom tidigare - att frågor om trafikförsörjningen

i Skåne kommer att övervägas vid en kommande

revidering av planeringsramarna. Med hänvisning

härtill avstyrks motionerna T518 (s) och T908 (s).

12 Europabanan

12.1 Bakgrund

Europabanan utgör en del av projektet

Europakorridoren som är en kombination av E 4 och en

ny järnväg. Järnvägen skall enligt planerna sträcka

sig från Stockholm till Skåne och utgöra den svenska

delen av det europeiska nätverk som är under

utbyggnad. Europabanan är tänkt att byggas för

höghastighetståg. I projektet ingår en tunnel mellan

Helsingborg och Helsingör. Sammanlagt åtta kommuner

är engagerade i projektet: Stockholm, Nyköping,

Norrköping, Linköping, Jönköping, Värnamo, Ljungby

och Helsingborg. Projektet stöds också av bl.a.

länsstyrelser, landsting och SJ.

Europabanan - och Götalandsbanan (jfr avsnitt 12) -

behandlades av riksdagen senast i samband med

beslutet om trafikpolitikens inriktning (prop.

1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). Av

propositionen framgick att Europabanan, liksom

Götalandsbanan, borde ses som alternativ bland flera

för att avlasta befintliga järnvägar. Dock

konstaterade regeringen att det under den kommande

planeringsperioden inte fanns finansiellt utrymme

att realisera dessa projekt. Utskottet sade sig dela

regeringens bedömning men förutsatte att de båda

projekten skulle prövas vidare inom ramen för det

fortsatta planeringsarbetet. Därvid borde

möjligheterna att finna alternativ finansiering

undersökas. Med hänvisning härtill avstyrktes

motioner i ärendet.

12.2 Motionsförslag

I sammanlagt sju motioner föreslås regeringen

föranstalta om en utredning av Europabaneprojektet.

Dessa är T502 av Göte Jonsson och Anders Björck

(båda m), T512 av Anna Åkerhielm och Jan Backman

(båda m), T513 av Kenneth Lantz (kd), T514 av Carina

Hägg m.fl. (s), T525 av Annika Nilsson och Kent

Härstedt (båda s), T533 av Eskild Erlandsson m.fl.

(c) och T548 av Bengt Silfverstrand och Anders

Karlsson (båda s).

12.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller den uppfattning som redovisades

i samband med beslutet om trafikpolitikens

inriktning (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7,

rskr. 1996/97:174). Som därav framgår bör enligt

utskottets mening Europabanan ses som ett alternativ

bland flera för att i framtiden avlasta befintliga

järnvägar. Dock måste konstateras att det under den

kommande planeringsperioden inte finns finansiellt

utrymme att realisera detta projekt. Liksom tidigare

förutsätter utskottet dock att projektet prövas

vidare inom ramen för det fortsatta

planeringsarbetet. Detta innebär bl.a. att Banverket

i sin egenskap av sektorsansvarig myndighet bör

sammanställa och presentera underlag för den

fortsatta planeringsprocessen. Med det anförda

avstyrks motionerna T502 (m), T512 (m), T513 (kd),

T514 (s), T525 (s), T533 (c) och T548 (s).

13 Götalandsbanan

13.1 Bakgrund

Götalandsbanan tänks sträcka sig från Stockholm till

Göteborg via Södertälje, Norrköping, Mjölby,

Tranås/Gripenberg, Jönköping och Borås. Avsikten är

att banan skall trafikeras av höghastighetståg för i

huvudsak personbefordran. I projektet är en rad

intressenter, bl.a. berörda kommuner och

länsstyrelser, engagerade.

Banverket presenterade år 1996 ett regeringsuppdrag

rörande Götalandsbanan. Verket kom till slutsatsen

att projektet låg långt fram i tiden och att det

fanns många investeringar som var mer angelägna.

Enligt regeringens uppfattning, redovisad i

proposition 1996/97:53, visade Banverkets utredning

att en komplettering av den nuvarande järnvägen

genom de folkrika tätortsregionerna i södra Sverige

skulle skapa möjligheter att ytterligare utveckla

järnvägen som persontransportmedel. Med ökade

trafikvolymer kunde det finnas behov av att avlasta

Västra och Södra stambanan. Men regeringen

konstaterade att det inte fanns finansiellt utrymme

att realisera Götalandsbaneprojektet inom den

kommande planeringsperioden. Liksom i fråga om

Europabanan framhöll trafikutskottet vid

behandlingen av propositionen (bet. 1996/97:TU7, s.

84) att Götalandsbanan mot bakgrund av det

presenterade underlaget framstod som ett intressant

framtidsprojekt. Projektet skulle möjliggöra

uppbyggandet av en stor sammanhängande region med

goda miljövänliga kommunikationer. Men den

ekonomiska planeringsramen var begränsad. Detta

betydde enligt utskottet att även samhällsekonomiskt

lönsamma projekt inte skulle kunna realiseras under

planeringsperioden. Utskottet förutsatte dock att

projektet Götalandsbanan - liksom

Europabaneprojektet - skulle prövas vidare inom

ramen för det fortsatta planeringsarbetet.

Enligt vad utskottet har inhämtat har Banverket

efter år 1996 inte gjort några ytterligare

utredningar kring projektet Götalandsbanan.

Banverket konstaterar att Götalandsbanan tidsmässigt

borde ligga före Europabanan. Men Götalandsbanan

förutsätter omfattande investeringar i det

befintliga järnvägsnätet, kanske främst i

Östergötland.

13.2 Motionsförslag

I motion T503 vill Lennart Fridén (m) ha ett

tillkännagivande rörande behovet av att bygga

Götalandsbanan.

Göran Hägglund m.fl. (kd) redovisar i motion T509

uppfattningen att Götalandsbanan snarast bör komma

med i Banverkets stomnätsplan. Enligt motionärerna

behövs det en snabb tvärförbindelse mellan

Norrköping och Göteborg. Banan skulle ge ett

tillskott av minst 1,5 miljoner nya tågresenärer.

Den samhällsekonomiska lönsamheten ligger högre än

för flertalet andra järnvägsprojekt. Trots detta har

projektet "lagts i malpåse".

Arne Kjörnsberg m.fl. (s) föreslår i motion T529 att

en utredare tillsätts för att samordna insatserna

mellan Banverket, SJ, regionala och kommunala

intressenter samt näringslivet så att

Götalandsbaneprojektet kan realiseras.

13.3 Utskottets ställningstagande

Som framgått av bakgrundsredovisningen ovan har

utskottet tidigare konstaterat att Götalandsbanan

framstår som ett intressant framtidsprojekt.

Samtidigt har utskottet i likhet med regeringen

funnit att det för närvarande saknas finansiellt

utrymme att genomföra projektet under den löpande

planeringsperioden. Utskottet vidhåller denna

bedömning men utgår från att projektet kommer att

prövas vidare inom ramen för det fortsatta

planeringsarbetet. Med det anförda avstyrks

motionerna T503 (m), T509 (kd) och T529 (s).

14 Särskilda infrastrukturåtgärder

Under detta avsnitt behandlar utskottet ett stort

antal motionsyrkanden som aktualiserar behovet av

främst investerings- eller underhållsåtgärder i

särskilda projekt eller särskilt utpekade delar av

landet. Yrkandena har sammanställts under rubrikerna

14.1 Vägar, 14.2 Järnvägar och 14.3 Sjö- och

luftfart samt flera trafikslag.

Att utskottet valt att behandla dessa yrkanden i

ett sammanhållet avsnitt och med en gemensam

motivtext skall främst ses mot bakgrunden av den

rollfördelning som efter införandet av mål- och

resultatstyrning i statsförvaltningen har utvecklats

också på transportområdet. Sålunda är numera

riksdagens främsta uppgift inte att ta ställning

till enskilda infrastrukturprojekt eller andra

enskilda åtgärder, utan att ange övergripande mål

och riktlinjer för planering, fastställa finansiella

ramar, skapa förutsättningar för att det skapas en

effektiv organisation för att förvalta avsatta

resurser samt tillse att regeringen återrapporterar

i vilken grad insatta resurser har bidragit till

uppfyllelsen av fastlagda mål. Utskottet har i det

föregående redovisat huvuddragen i den

planeringsprocess som utformats med utgångspunkt i

denna rollfördelning (avsnitt 2).

Detta i princip övergripande funktionssätt hindrar

inte att riksdagen kan finna anledning att göra mer

preciserade ställningstaganden i enskilda frågor.

Det kan gälla delar av infrastrukturen som t.ex. det

enskilda vägnätet, vilket behandlas i ett särskilt

avsnitt i detta betänkande. Ett annat exempel är det

tioåriga programmet för bärighetshöjande åtgärder

som inleddes år 1987. Senare beslut om förlängning

och utökning av detta program till år 2003 innebär

satsningar på att återta eftersatt underhåll på

vägnätet, rekonstruktion av vägar samt

tjälsäkringsåtgärder. Det kan vidare gälla särskilda

infrastrukturprojekt som är av väsentlig betydelse

för trafiksystemets effektivitet eller som kräver

särskilda finansieringslösningar. Exempel på sådana

projekt som riksdagen behandlat under senare tid är

Citytunneln i Malmö, Botniabanan och E 6 norr om

Uddevalla.

Ett antal motionsyrkanden rör projekt som återfinns

i de av regeringen fastställda nationella planerna,

väghållningsplanen och stomnätsplanen. Syftet med

dessa yrkanden torde därmed komma att tillgodoses,

även om i vissa fall projekten inte kommer till

utförande så tidigt i planeringsperioden som

motionärerna önskar.

Andra yrkanden avser nationella

infrastrukturprojekt som i och för sig måste anses

angelägna men som vid avvägningen mot andra

angelägna behov såväl inom som utanför

utgiftsområdet har fått skjutas på framtiden.

En tredje form av yrkanden gäller lokala och

regionala trafikfrågor som enligt gällande

planeringssystem avgörs på regional nivå.

Beträffande dessa yrkanden vill utskottet erinra om

att de regionala ramarna under senare år tillförts

ökade resurser. Som utskottet redovisat i det

föregående har regeringen i enlighet med 1997 års

inriktningsbeslut till trafikslagsövergripande

länsplaner för planeringsperioden 1998-2007 fördelat

närmare 30 miljarder kronor till dessa planer.

I vissa motionsyrkanden aktualiseras behovet av

underhålls- och förbättringsåtgärder, bl.a. på

landets grusvägar. Utskottet vill med anledning av

dessa yrkanden erinra om att riksdagen år 1993

beslutade att den tioåriga s.k. bärighetssatsningen

som påbörjades år 1987 skulle utökas, bl.a. genom

åtgärder för att medge ökad bärighet på vägar av

betydelse för näringslivet. Riksdagens

infrastrukturbeslut år 1997 innebar i nu behandlat

avseende att den utökade satsningen skulle

fullföljas till år 2003. Beslutet innefattade bl.a.

utökade satsningar på att återta eftersatt underhåll

på vägnätet, rekonstruktion av vägar samt

tjälsäkringsåtgärder. Som regeringen redovisat i

proposition 1997/98:62 Regional tillväxt - för

arbete och välfärd kommer sådana åtgärder att uppta

en stor del av utrymmet för de första åren i

länsplanerna. Av regeringens nu behandlade skrivelse

framgår att åtgärder för ökad bärighet,

rekonstruktion och tjälsäkring i länsplanerna tas

upp till ett sammanlagt belopp av 8,8 miljarder

kronor, vilket motsvarar ca 30 % av hela det belopp

som regeringen anvisat till länsplanerna för

regional transportinfrastruktur för perioden

1998-2007.

Några motionsyrkanden tar upp frågor som har

samband med de politiska förändringarna i Östeuropa

och de nya möjligheter till ett utvidgat

Östersjösamarbete som därmed öppnats. Innebörden av

yrkandena är i korthet att ett utvidgat samarbete

bl.a. inom handeln kräver ökade

infrastruktursatsningar i sydöstra Sverige.

Utskottet vill med anledning av motionsförslagen

erinra om att regeringen i den transportpolitiska

propositionen (prop. 1997/98:56) betonade vikten av

ett fortsatt nära samarbete inom Östersjöregionen

för att ta till vara de möjligheter och komma till

rätta med de problem som finns inom bl.a.

transportområdet. Regeringen anförde bl.a. (s. 55)

att utvecklingen av transporter till och från länder

runt Östersjön vilka inte är medlemmar i EU är en

viktig fråga som kommer att bli än mer betydelsefull

ju mer det svenska handelsutbytet med dessa länder

utvecklas. Den potential som finns för ett

effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur,

bl.a. hamnar, bör tas till vara. I

regeringsförklaringen den 6 oktober 1998 anförde

statsministern att Östersjösamarbetet skall drivas

vidare med oförminskad styrka. Utskottet kan mot

bakgrunden av dessa uttalanden konstatera att

regeringen fäster stor vikt vid en fortsatt

utveckling av samarbetet med Östeuropa, inte minst

på transportområdet. Utskottet delar regeringens

bedömning rörande vikten av ett utvecklat

Östersjösamarbete.

I ett motionsyrkande föreslås ändringar av de

regler som gäller för byggande av träbroar.

Utskottet konstaterar i likhet med motionärerna att

det med modern teknik går att göra träkonstruktioner

med både hög hållfasthet och lång hållbarhet. Det

bör dock ankomma på Vägverket att ta ställning till

frågor av denna typ. Utskottet förutsätter att

Vägverket fortlöpande följer den tekniska

utvecklingen på området.

Som utskottet i tidigare sammanhang framhållit måste

motionsyrkanden av det slag som nu behandlas ses som

ett uttryck för en stark vilja och vällovlig

ambition att bygga ut och rusta upp landets

infrastruktur. En fortsatt utveckling av

infrastrukturen är också enligt utskottets mening

nödvändig för tryggad välfärd, för förbättrad

regional balans och för en bättre miljö. Dock finner

utskottet att riksdagen, med hänvisning till vad som

ovan sagts om rollfördelningen inom

planeringssystemet samt om behovet av att väga

infrastrukturinsatser mot andra angelägna behov, bör

avslå samtliga i avsnitten 14.1-14.3 upptagna

motionsyrkanden.

14.1 Vägar

Region Sydöst

---------------------------------------------------

T211 (m) Öresundsbron och nya förbindelser

till Polen och Baltikum öppnar

- yrkande 2 möjligheter men ställer krav på

vägar av god standard. En

upprustning krävs av E 22, rv¹

30, rv 29 och Tvärleden

Olofström-Halmstad.

---------------------------------------------------

T6 (kd) E 22 bör inom en tioårsperiod

byggas om till fyrfilig väg med

- yrkande 5 mittbarriär genom hela Blekinge.

---------------------------------------------------

T6 (kd) Rv 29 från Karlshamn mot Växjö

har byggts ut etappvis. Kvar att

- yrkande 6 åtgärda är 12 km där vägen går

nära Karlshamns vattentäkt. Vägen

måste byggas om innan ytterligare

olyckor inträffar.

---------------------------------------------------

T6 (kd) Lv² 30 mellan Jönköping och

Jönköping via Växjö bör rustas

- yrkande 7 upp och klassas som Europaväg med

anslutning till E 77 i Gdynia och

Transeuropean Motorway (TEM).

---------------------------------------------------

T202 (m) Medel för drift och underhåll bör

föras över till nyinvesteringar i

- yrkande 1 E 22, rv 25, rv 34 och lv 127.

---------------------------------------------------

T214 (c) E 22, Dackeleden, rv 25, rv 33,

rv 34 och rv 35 bör byggas ut

- yrkande 9 till minst 7 m bredd.

---------------------------------------------------

T214 (c) Återstående delar av E 22 bör

rustas upp.

- yrkande 11

---------------------------------------------------

T214 (c) Vägverket och Boverket bör

samordna sina insatser för att

- yrkande 14 åstadkomma ett Dackestopp i

Virserum.

---------------------------------------------------

T214 (c) Angelägna riks- och

länsvägsprojekt i Kalmar län bör

- yrkande 15 komma till stånd.

---------------------------------------------------

T214 (c) Kalmar län bör få mer pengar för

upprustning av enskilda vägar.

- yrkande 16

---------------------------------------------------

¹ riksväg

² länsväg

---------------------------------------------------

T301 (c) I planeringsramen för

investeringar i nationella

stamvägar bör inrymmas åtgärder

som innebär att E 4 utanför

Ljungby ges motorvägsstandard.

---------------------------------------------------

T318 (s) E 4 i södra Kronobergs län och

norra Skånes län bör ingå i den

nationella väghållningsplanen

1998-2007 för att möjliggöra en

utbyggnad till motorvägsstandard.

---------------------------------------------------

T317 (s) Dackeleden (lv 23) bör

prioriteras i den nationella

väghållningsplanen 1998-2007.

---------------------------------------------------

T308 (fp) Förbifart vid Söderköping (E 22)

bör snarast komma till stånd.

---------------------------------------------------

Region Sydöst och Region Väst

---------------------------------------------------

T309 (m) Rv 40 mellan Jönköping och

Göteborg bör byggas ut till

motorvägsstandard.

---------------------------------------------------

T321 (s) Tvärleden Blekinge-Halland bör få

riksvägsstatus.

---------------------------------------------------

Region Sydöst, Region Mälardalen och Region Mitt

----------------------------------------------------

T303 (c) Bergslagsdiagonalen är en viktig

förbindelse i Mellansveriges

- yrkande 2 inland och ett samarbetsprojekt

mellan fyra länsstyrelser och 17

kommuner. Den börjar vid E 4 i

Ödeshög, passerar Örebro,

Borlänge och Falun och mynnar ut

på E 4 vid Söderhamn. Södra delen

ingår i det nationella

stamvägnätet. På lång sikt bör

hela sträckan ingå. På kort sikt

måste rv 60 mellan Borlänge och

Falun ingå. Projektet bör

genomföras som pilotprojekt för

det nya näringsdepartementet.

----------------------------------------------------

T535 (s) Delen Borlänge-Falun av

Bergslagsdiagonalen bör snarast

- yrkande 1 tillföras det nationella

stamvägnätet.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

T535 (s) Delen Falun-Söderhamn av

Bergslagsdiagonalen bör på sikt

- yrkande 2 tillföras det nationella

stamvägnätet. Riksdagen bör redan

nu avge en avsiktsförklaring av

sådan innebörd.

----------------------------------------------------

T535 (s) Sverige bör i kommande

förhandlingar med EU om

- yrkande 3 regionalpolitiska satsningar

prioritera medel för en

tidigareläggning av nu planerade

investeringar i

Bergslagsdiagonalen.

----------------------------------------------------

T535 (s) Planerade investeringar i

Bergslagsdiagonalen bör ha

- yrkande 4 tidsmässig förtur.

----------------------------------------------------

Region Väst

---------------------------------------------------

T325 (c) Västra Götalands andel av

trafikarbetet på det statliga

- yrkande 2 vägnätet är väsentligt högre än

andelen av vägnätet. Vägarna är

smalare och har sämre standard.

Västra Götaland bör få en större

andel av de statliga anslagen

till transportinfrastruktur.

---------------------------------------------------

T328 (s) Det krävs en förbättrad standard

av vägarna i Dalsland och Göta

älvdal.

---------------------------------------------------

T227 (fp) Genom omdisponering av Vägverkets

medel bör lv 172

- yrkande 1 Bengtsfors-Årjäng rustas upp så

att farliga passager byggs bort

och en god standard för

godstransporter kan

upprätthållas.

---------------------------------------------------

T227 (fp) Rv 45 bör rustas upp så att

avsnittet genom Dalsland får en

- yrkande 2 godtagbar standard som viktig

riksled genom inlandet.

---------------------------------------------------

T227 (fp) Genom en förstärkning av vägarna

i Dalsland bör

- yrkande 4 tjällossningsskadornas omfattning

begränsas så att näringslivets

behov och den dagliga

pendlingstrafiken säkerställs.

---------------------------------------------------

T302 (m) Det finns ett stort behov av

investeringar på

kommunikationsområdet i Göteborgs

och Bohus län.

---------------------------------------------------

T322 (s) E 20 bör byggas ut till

motorvägsstandard, väg 48/64

måste förbättras.

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

T306 (m) Upprustningen och utbyggnaden av

rv 45, sträckan

Göteborg-Karlstad, bör

tidigareläggas.

---------------------------------------------------

T323 (kd) Riksvägarna 25, 26, 41 och lv 153

i Halland bör ha hög prioritet i

planeringen.

---------------------------------------------------

T334 (c) Värmlands vägunderhåll är

eftersatt och bör få ytterligare

25 miljoner kronor, bl.a. för

upprustning av rv 45 från

Fryksdalen och norrut, E 18,

sträckan Hån-Töcksfors, rv 61,

sträckan Fagerås-Eda, och rv 62

genom Klarälvsdalen.

---------------------------------------------------

Region Mälardalen

---------------------------------------------------

T333 (c) Projektarbetet för lv 249,

sträckan Vedevåg-Jädersbruk, bör

- yrkande 1 tidigareläggas.

---------------------------------------------------

T333 (c) Byggnationen av lv 249, sträckan

Vedevåg-Jädersbruk, bör

- yrkande 2 genomföras i en etapp.

---------------------------------------------------

Region Väst och Region Mälardalen

---------------------------------------------------

T327 (s) E 18, avsnittet Örebro-norska

gränsen, bör ges status som

strategisk väg i den nationella

väghållningsplanen.

---------------------------------------------------

Region Stockholm

---------------------------------------------------

T315 (m) Det krävs väsentligt ökade

väganslag till

Stockholmsregionen.

---------------------------------------------------

T331 (kd) Stockholmsregionen måste få en

större andel av de regionala

- yrkande 1 medlen.

---------------------------------------------------

T311 (m) Utbyggnaden av vägnätet på

Södertörn bör prioriteras. Det

gäller sträckorna

Nynäshamn-Västerhaninge och

Ösmo-Södertälje.

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

T324 (s) Investeringar riktade mot öster

samt infrastrukturplaneringen

- yrkande 1 måste samordnas för att målet om

noll skadade och döda i trafiken

(nollvisionen) skall nås.

---------------------------------------------------

T324 (s) Rv 73 mellan Fors och Nynäshamns

nya infartsled bör byggas ut

- yrkande 2 snarast.

---------------------------------------------------

T331 (kd) Om inte Stockholmsregionen får

mer regionala medel måste

- yrkande 2 Tranebergsbron finansieras med

nationella medel.

---------------------------------------------------

Region Stockholm och Region Mitt

---------------------------------------------------

T319 (c) E 4 mellan Stockholm och

Sundsvall måste få en hög och

jämn standard på hela sträckan.

---------------------------------------------------

Region Mitt

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

T330 (c) Frågan om en ny E 4-väg genom

Uppsala län måste hanteras

skyndsamt.

---------------------------------------------------

T336 (s) Anslutningen till rv 80 och den

s.k. Nynäskurvan är flaskhalsar

som bör byggas bort. Åtgärderna

kräver resurser om ca 50 miljoner

kronor.

---------------------------------------------------

T303 (c) Den återstående delen av rv 60

mellan Borlänge och Falun bör

- yrkande 1 ingå i det nationella

stamvägnätet.

---------------------------------------------------

T316 (s) Det krävs särskilda åtgärder för

vägarna i Västernorrland.

- yrkande 1

---------------------------------------------------

T316 (s) Vid fördelningen av väganslag

måste större hänsyn tas till den

- yrkande 2 tunga trafiken.

---------------------------------------------------

T316 (s) En större del av anslagen bör

användas för drift och underhåll

- yrkande 3 av det befintliga vägnätet.

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

T329 (c, m) Det krävs kraftfulla åtgärder för

upprustning av grusvägar i

Jämtlands och Västernorrlands

län.

---------------------------------------------------

T332 (kd) Jämtlands län har den största

andelen landsbygdsboende.

Beroendet av ett fungerande läns-

vägnät är därför stort. Men

nästan inget annat län har så

dåliga länsvägar. Hälften är

grusvägar med i många fall låg

bärighet. 60 % riskerar

avstängning under tjällossningen.

Under perioden 1991-1994 utgick

extraanslag till Jämtland. Nu

måste situationen tas på allvar.

---------------------------------------------------

T335 (s) Insatser för upprustning,

underhåll och bärighet måste

- yrkande 1 tidigareläggas.

---------------------------------------------------

T335 (s) I Vägverkets modeller för

beräkning av medel till vägar bör

- yrkande 2 turismen uppvärderas från

fritidssysselsättning till näring

och ges samma tidskostnad som

övriga transporter av varor.

---------------------------------------------------

T335 (s) Vid medelstilldelning för vägar i

glesbygd bör industrins behov av

- yrkande 3 bra transportleder för

skogsråvara gå före

trafikflödesbedömningar.

---------------------------------------------------

N237 (fp) Det finns ett stort behov av

upprustning av vissa stamvägar

- yrkande 4 samt grusvägar för att minska

bl.a. tjällossningsproblemen.

---------------------------------------------------

Övrigt

---------------------------------------------------

T222 (fp) Följande vägprojekt är särskilt

angelägna:

- yrkande 17

E 4, sträckan

Helsingborg-Stockholm (motorväg

hela sträckan). Sträckan

Göteborg-Stockholm (motorväg hela

sträckan). E 6 (motorväg genom

hela Bohuslän). Rv 73

(standardhöjning mellan Fors och

Nynäshamn).

---------------------------------------------------

T222 (fp) Tjällossningen orsakar stora

problem på vägarna i skogslänen.

- yrkande 16 Underhållet och standarden måste

förbättras för ökad bärighet.

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

T230 (c) Åtgärder krävs för tjälsäkring

och hårdbeläggning av grusvägar.

- yrkande 2

---------------------------------------------------

T307 (c) Riksdagen bör hos regeringen

begära förslag till en tioårig

- yrkande 1 plan för hårdbeläggning av

grusvägar.

---------------------------------------------------

T231 (s) Större hänsyn bör tas till de

tunga transporterna vid

- yrkande 4 fördelning av väganslag, såväl

till drift som till

investeringar.

---------------------------------------------------

T231 (s) Det krävs utökade insatser för

drift och underhåll av vägnätet i

- yrkande 5 skogslänen. Målet bör vara att

alla landets vägar skall kunna

hållas öppna året om.

---------------------------------------------------

T231 (s) Också Europavägarna i skogslänen

måste hålla god standard för att

- yrkande 7 näringslivet skall kunna vara

konkurrenskraftigt.

---------------------------------------------------

14.2 Järnvägar

Järnvägar i Skåne

---------------------------------------------------

T508 (kd) Järnvägssträckan

Ystad-Tommelilla-Simrishamn bör

- yrkande 1 snarast elektrifieras.

---------------------------------------------------

T508 (kd) Järnvägssträckan

Simrishamn-Gärsnäs-Kristianstad

- yrkande 2 bör åter tas i bruk.

---------------------------------------------------

T536 (c) Det krävs en helhetslösning för

järnvägskommunikationerna i södra

Sverige. Det är bl.a. viktigt att

få en linje från Kristianstad mot

Ystad.

---------------------------------------------------

T524 (s) Ystadbanan är en regional

järnväg. Medel finns i RTI-

planen. Men en järnväg till

Sturup anslutande till Ystadbanan

är inte bara en regional fråga.

Beslut om en sådan anslutning bör

fattas snarast.

---------------------------------------------------

Blekinge kustbana m.m.

---------------------------------------------------

T211 (m) Sverige behöver

transportkorridorer för trafik

- yrkande 4 till Central- och Östeuropa. En

del av dessa alternativ bör gå

genom Blekinge. Kust-till-kust-

banan mellan

Göteborg-Kalmar/Karlskrona måste

rustas upp (byte av spår och

elkontakter).

---------------------------------------------------

T211 (m) Blekinge kustbana från Karlskrona

till Kristianstad måste

- yrkande 3 elektrifieras.

---------------------------------------------------

T4 (kd) Blekinge kustbana bör snarast

elektrifieras.

---------------------------------------------------

T6 (kd) Blekinge kustbana bör snarast

elektrifieras.

- yrkande 2

---------------------------------------------------

T530 (s) Blekinge kustbana bör snarast

elektrifieras.

---------------------------------------------------

T534 (v) Elektrifiering av Blekinge

kustbana är en lönsam

investering.

---------------------------------------------------

T6 (kd) Sydostlänken är en ny

järnvägssträckning från Olofström

- yrkande 3 till Kustbanan. Med denna kan

gods från Södra stambanan länkas

av i Älmhult för att gå till

Europa via Karlshamn. Projektet

är nödvändigt för att minska

godsmängden som går genom

Västeuropa.

---------------------------------------------------

Kust-till-kust-banan

---------------------------------------------------

T6 (kd) Upprustningen av delen

Karlskrona-Emmaboda av Kust-till-

- yrkande 4 kust-banan skjuts ständigt på

framtiden. Åtgärderna bör

påbörjas snarast och inte vänta

till år 2003. En planerad

tågfärjelinje mellan Karlskrona

och Gdynia förutsätter snar

upprustning.

---------------------------------------------------

Järnvägar i Kalmar län

---------------------------------------------------

T214 (c) Planeringsramen bör inrymma ett

sammanhängande järnvägsbaserat

- yrkande 1 trafiksystem Linköping

(Oskarshamn)-Kalmar-Karlskrona-Kristianstad-Hässleholm

för att möta den kommande

utvecklingen i Östersjöområdet.

---------------------------------------------------

T214 (c) Det är angeläget med fortsatta

investeringar i järnvägen

- yrkande 2 Linköping-Kalmar.

---------------------------------------------------

T214 (c) Järnvägssträckorna

Hässleholm-Karlskrona och, på

- yrkande 3 något längre sikt,

Linköping-Kalmar bör

elektrifieras i sin helhet.

---------------------------------------------------

T214 (c) Järnvägssträckorna

Hässleholm-Karlskrona och

- yrkande 4 Kalmar-Linköping bör införlivas i

stambanenätet.

---------------------------------------------------

Ny järnväg mellan Kalmar och Karlskrona

---------------------------------------------------

T214 (c) Det finns behov av en utredning,

inkluderande linjesträckning,

- yrkande 5 kostnader m.m., om byggande av en

ny järnvägsförbindelse mellan

Kalmar och Karlskrona.

---------------------------------------------------

Järnvägssträckan

Halmstad-Varberg-Borås-Herrljunga-Stockholm

---------------------------------------------------

T526 (s) Bandelen Varberg-Herrljunga

kräver upprustning för bättre

- yrkande 1 godskapacitet. Gods från

Sjuhäradsbygden till

Hallandskusten kan därmed flyttas

över från bil till järnväg.

---------------------------------------------------

T526 (s) Efter smärre upprustning kan

sträckan

- yrkande 2 Halmstad-Varberg-Borås-Stockholm

trafikeras med snabb-tåg.

---------------------------------------------------

Västra stambanan och Kinnekullebanan

---------------------------------------------------

T523 (s) Det är viktigt med fortsatta

satsningar på Västra stambanan

och på Kinnekullebanan

(länsjärnväg längs Vänerns östra

strand). Signalanpassning,

ombyggnader av plankorsningar och

banjusteringar samt

snabbtågsanpassning kan minska

restiden mellan Stockholm och

Göteborg till 2,5 timmar.

Kinnekullebanans existens hotas

genom att statens driftbidrag

försvinner år 2000. Staten bör

förlänga bidraget och också göra

offensiva satsningar.

---------------------------------------------------

Järnvägar i Dalsland

---------------------------------------------------

T227 (fp) Det är viktigt att Dalsland får

del av snabbtågsförbindelserna

- yrkande 3 Norgeleden mellan Oslo och

Göteborg och Vänerlänken mot

Karlstad. Behovet av tågstopp i

Dalsland måste beaktas och

säkerställas.

---------------------------------------------------

Järnväg mellan Västerås och Eskilstuna

---------------------------------------------------

T540 (s) Pendlingen mellan Västerås och

Eskilstuna har ökat markant. En

modern och ändamålsenlig järnväg

mellan städerna kan knyta samman

städerna ännu bättre.

---------------------------------------------------

Nobelbanan

---------------------------------------------------

T519 (c) Nobelbanan, en ny sträcka mellan

Örebro, Karlskoga och

Kristinehamn, bör ingå i nästa

revidering av stomnätsplanerna.

---------------------------------------------------

Norra stambanan och Atlantbanan

---------------------------------------------------

T3 (s) Dagligen passerar 10 000 personer

Märsta station. Stationen är

starkt underdimensionerad. Den

behöver byggas om och flyttas

söderut. Flyttningen bör tas med

i Banverkets stomnätsplan.

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

T527 Riksdagen har sagt att sträckan

(c,s,m,v,kd,mp) Gävle-Östersund skall vara

snabbtågsanpassad senast år 2001.

- yrkande 1 Men SJ:s intresse är svalt. Och

Banverket har ännu inte fått

klartecken för byggstart år 1999,

vilket krävs för att tidsplanen

skall hålla. Riksdagens beslut

måste fullföljas.

---------------------------------------------------

T510 (m) Riksdagen har uttalat att

sträckan Gävle-Östersund skall

vara snabbtågsanpassad senast år

2001. Men SJ har senare

föreslagit att snabbtågen skall

gå via Sundsvall. Detta är till

nackdel för inlandet.

Atlantbanan, dvs. sträckan

Stockholm-Gävle-Bollnäs-Ljusdal-Ånge-Östersund-

Trondheim, måste upprustas.

Restiden Stockholm-Östersund bör

minskas till 4 timmar och

restiden till Trond-heim till 6,5

timmar.

---------------------------------------------------

T542 (s) Det krävs ett entydigt besked om

att riksdagsbeslutet om

- delvis snabbtågsanpassning av sträckan

Stockholm-Östersund skall

fullföljas.

---------------------------------------------------

T230 (c) Den s.k. Scandinavian Link,

snabbtågstriangeln

- yrkande 7

Stockholm-Östersund-Trondheim-Oslo,

har vik-tiga transport- och

regionalpolitiska funktioner.

Förbindelsen bör redan nu utredas

för beslut om genomförande under

nästa planperiod.

---------------------------------------------------

T527 Hela sträckan mellan Gävle och

(c,s,m,v,kd,mp) Uppsala bör ha

dubbelspårskapacitet.

- yrkande 3

---------------------------------------------------

Järnväg Haparanda-Kalix

---------------------------------------------------

T544 (s) Det finns behov av en ny

järnvägssträcka Haparanda-Kalix.

Den bör snarast komma till stånd.

---------------------------------------------------

Ostkustbanan

---------------------------------------------------

T520 (s) Järnvägen genom Sundsvall vållar

svåra trafik- och

miljöstörningar. Banverket måste

skyndsamt åtgärda denna

sträckning.

---------------------------------------------------

T522 (s) Järnvägen Sundsvall-Ånge håller

mycket låg standard. En

upprustning är angelägen.

---------------------------------------------------

Västerdalsbanan

---------------------------------------------------

T504 (s) En elektrifiering av

Västerdalsbanan medverkar till en

effektiv och miljövänlig trafik

till Sälenfjällen och förbättrar

näringslivets förutsättningar.

---------------------------------------------------

T517 (kd, v, c) Västerdalsbanan bör rustas upp

och förlängas till Sälen.

---------------------------------------------------

14.3 Sjö- och luftfart samt flera trafikslag

Stockholms län

---------------------------------------------------

T216 (s) Stockholms län ligger långt efter

när det gäller infrastruktur för

transporter. Hänsyn måste tas

till huvudstadsregionen vid

fördelningen av

infrastrukturinvesteringsmedel.

---------------------------------------------------

N338 (fp) I Stockholms län bor 19 % av

befolkningen, arbetar 21 % av de

- yrkande 8 sysselsatta samt produceras 23 %

av BNP. Länets andel av de

statliga väginvesteringarna har

under perioden 1985-1994 varit 10

%. Ny färjetrafik bör förläggas

till Nynäshamn eller Kapellskär.

Rv 73 till Nynäshamn måste

förbättras. Också järnvägen dit

måste rustas upp. Regionens

utveckling är ett statligt

intresse. Behovet av nya

finansieringslösningar kvarstår.

---------------------------------------------------

Södermanlands och Östergötlands län

---------------------------------------------------

T213 (m) Enligt regeringens utredningar

finns några av de mest lönsamma

- yrkande 1 investeringarna att göra i

Sörmland. Den största är

utbyggnaden av Nykö-

pingslänken, dvs. järnvägen

mellan Östergötland och

Stockholm. Denna är

bortprioriterad men bör komma

till stånd inom planperioden.

Detsamma gäller de "felande

länkarna" på Europavägarna genom

länet. Ett stråktänkande behövs.

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

T215 (s) Följande projekt bör prioriteras:

- Nyköpingslänken, som är en

förutsättning för

Europakorridoren.

- Utbyggnad av hamnen i Oxelösund

som bidrar

till utvecklingen av såväl

öst-västliga som nord-

sydliga förbindelser med väg.

- Ny dragning av väg och

järnvägsbanan för

bättre utnyttjande av Skavsta.

- Återstående del av E 20 mellan

Järsta och Hä-

rad förbi Strängnäs.

- Rv 55, särskilt delen mellan

Flen och Strängnäs.

---------------------------------------------------

Sk648 (kd) Storstockholmsområdet behöver

avlastning. Till detta kan en

- yrkande 4 utpekad hamn söder om Stockholm

bidra. En samverkan om ökad

godshantering i Norrköpings och

Oxelösunds hamnar är den logiska

lösningen. En konsekvensutredning

bör komma till stånd.

---------------------------------------------------

Sk648 (kd) Arbetet med att göra Norrköping

till transportcentrum för östra

- yrkande 5 regionen och Östersjöområdet

måste intensifieras, möjligen

inom ramen för ÖSTSAM. Avgörande

är statsmakternas uppbackning.

---------------------------------------------------

Blekinge län

---------------------------------------------------

T6 (kd) Blekinge har ett strategiskt läge

som en port mot Öst- och

- yrkande 1 Centraleuropa.

---------------------------------------------------

T6 (kd) Karlshamn, Karlskrona och

Sölvesborg gör för närvarande

- yrkande 8 stora hamninvesteringar.

Karlshamn har en färjelinje till

Lettland, Karlskrona en

färjelinje till Polen. En

tågfärjelinje skulle vara

positivt men kräver bl.a.

upprustning av Kust-till-kust-

banan och elektrifiering av

Kustbanan.

---------------------------------------------------

T6 (kd) Många företag i länet, t.ex.

Volvo, ABB, Ericsson, är beroende

- yrkande 9 av ett väl fungerande flyg.

Detsamma gäller för t.ex.

Boverket, Försvarsmakten, Celsius

och Högskolan i

Karlskrona/Ronneby.

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

T211 (m) Östersjöområdet är en snabbt

växande handelsregion.

- yrkande 1 Östersjöländerna skall närmas

till det europeiska samarbetet.

Detta kräver en ny syn på

planeringen av kommunikationer i

sydöstra Sverige. Det krävs

investeringar i vägar och

järnvägar så att Blekinges hamnar

kan utnyttjas för export och

import. Regeringen har ansvaret

för att ett nytt synsätt anammas

av myndigheter och verk.

---------------------------------------------------

T219 (s) Blekinge har ett strategiskt läge

för att knyta samman Öst- och

Centraleuropa. Men detta

förutsätter goda kommunikationer

i sydöstra Sverige. En större

satsning innebär också en

avlastning av den sydvästra

regionen. Bristerna i dag gäller

bl.a. E 22, rv 29, rv 30, lv

121, Blekinge kustbana och Kust-

till-kust-banan.

---------------------------------------------------

Skåne län

---------------------------------------------------

T206 (m) Godstransportdelegationen bör få

i uppdrag att efter erforderliga

analyser anvisa lösningar så att

kapacitetsproblemen i gods- och

transportsystemet i Skåne

undanröjs.

---------------------------------------------------

T218 (fp) Berörda myndigheter bör få i

uppdrag att planera för en

utbyggd väg- och spårförbindelse

mellan Sturup och Kastrup.

---------------------------------------------------

Sydöstra Sverige

---------------------------------------------------

T214 (c) Kalmar län bör genom omfördelning

av infrastrukturmedel tillföras 3

- yrkande 10 miljarder kronor till samlade

väg- och järnvägsupprustningar

för den kommande tioårsperioden.

---------------------------------------------------

N275 (c) I dag finns en slagsida till

fördel för Västsverige vad gäller

- yrkande 9 vägstandard. Detta beror på att

planeringen gjordes på

"järnridåtiden". När Östeuropa nu

har öppnats krävs en ny

inriktning. En utredning bör

klarlägga vilka satsningar i

sydöstra Sverige som krävs med

anledning av de nya

förhållandena.

---------------------------------------------------

Västra Götaland och övriga Västsverige

---------------------------------------------------

T212 (kd) Västra Götaland är en

försöksverksamhet vad gäller

- yrkande 1 formerna för statligt engagemang.

För tillkomsten av flera regioner

är det viktigt att verksamheten

faller väl ut. Därför bör

regeringen genom Vägverket satsa

extra på Västra Götalands

kommunikationer. Bl.a. krävs:

- en tidsplan för utbyggnad av

E 20 samt sam-

ordning av den ekonomiska

prioriteringen av

E 20, rv 44 och rv 49,

- garanti för åretruntservice på

SJ innebärande att

Stockholm och Göteborg kan

nås till normala

mötestider.

---------------------------------------------------

T204 (m) Den ensidiga satsningen på

storstadsprojekt kan bli ett hot

mot Sveriges konkurrensförmåga.

Glesare delar har viktiga råvaror

och industrier. De viktigaste

riksvägarna i Dalsland bör

åtgärdas snarast och

bärighetshöjande åtgärder vidtas

omedelbart. Norge/Vänerlänken bör

byggas ut med dubbelspår och en

gods- och personterminal

förläggas till Bäckefors.

---------------------------------------------------

Värmlands län

---------------------------------------------------

T225 (s) - Regeringen bör tillsätta en

utredningsman med

- delvis

uppdrag att föreslå

åtgärder för bevarande av

den viktiga Vänersjöfarten.

- Vägverket och Banverket bör i

kommande pla-

nering beakta behovet av

gränsöverskridande

infrastruktur när det gäller

vägar.

- Flaskhalsar bör åtgärdas på

E 18, rv 61, rv 45,

rv 62, rv 63 och rv 64.

- Bärigheten på de sekundära

vägarna måste

höjas.

- På järnvägssidan behövs

bl.a. upprustning av

industrispår, Fryksdalsbanan

och bangården

i Kil. Triangelspåret vid

Nykroppa-Herrhult

måste snarast förverkligas.

Snabbtågstrafik bör

komma i gång på hela

sträckan Stockholm-

Karlstad-Oslo.

---------------------------------------------------

Västmanlands län

---------------------------------------------------

T224 (s) I budgetpropositionen för år

1999 (utg.omr. 22) uttalar

regeringen att regionala planer

skall genomföras i ungefär samma

takt som de nationella planerna.

Detta innebär för 1999 att

regionala vägåtgärder kan

genomföras till ca 85 % (s. 38)

och investeringar i järnväg till

ca 80 % (s. 44). Genom denna

prioritering förskjuts den prio-

ritering som länet har gjort.

Dessutom kan före-slagna åtgärder

för 26,1 miljoner kronor inte

genomföras under åren 1998 och

1999. Det är angeläget att

medelstilldelningen når den nivå

som angivits i planen.

---------------------------------------------------

Övrigt

---------------------------------------------------

T326 (s) Trä är lätthanterligt och vackert

samt har lång livslängd. Regler

om träbroar finns i BRO 94.

Enligt BRO 94 är träbroars

tekniska livslängd 40 år, att

jämföra med 80-120 år för betong-

eller stålbroar. I t.ex. Norge

räknar man med 100 års livslängd

för alla broar. BRO 94 bör ses

över.

---------------------------------------------------

15 Regeringens skrivelse

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser

utskottet att riksdagen bör lägga regeringens

skrivelse Investeringsplaner för trafikens

infrastruktur till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de enskilda vägarnas

betydelse och behov av stöd

att riksdagen avslår motion 1998/99:T222 yrkande 18,

2. beträffande stöd till bärighetshöjande

åtgärder

att riksdagen avslår motion 1998/99:T230 yrkande 4,

res. 1 (m, kd, c, fp)

3. beträffande översyn av regelverk och

procentsatser

att riksdagen avslår motion 1998/99:T310 yrkandena 4-6,

res. 2 (m, fp)

4. beträffande inventering av det enskilda

vägnätets standard

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T220 yrkande 22 och

1998/99:T310 yrkande 3,

res. 3 (m, fp)

5. beträffande revision av vägnätet

att riksdagen avslår motion 1998/99:T310 yrkande 2,

res. 4 (m, fp)

6. beträffande indragning av allmänna

vägar på öar

att riksdagen avslår motion 1998/99:T201 yrkande 2,

7. beträffande förrättningskostnader

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T230 yrkande 5,

1998/99: T307 yrkande 2 och 1998/99:T310 yrkande

7,

res. 5 (m, c, fp)

8. beträffande förbifart Markaryd på E 4

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T5 och

1998/99:T314,

res. 6 (m, kd, c, fp)

9. beträffande E 6, sträckan

Rabbalshede-Svinesund

att riksdagen avslår motion 1998/99:T312 yrkandena 1 och 2,

10. beträffande riksväg 44

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T304 och

1998/99:T325 yrkande 3,

res. 7 (m, fp)

11. beträffande takten i utbyggnaden av

Västkustbanan

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T515, 1998/99:T528

yrkande 2 och 1998/99:T539 yrkande 1,

12. beträffande Hallandsåsprojektets

fortsättning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T516, 1998/99:T528

yrkande 1 och 1998/99:T539 yrkande 2,

13. beträffande tunnel i Kungsbacka kommun

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T506 och

1998/99:T507,

14. beträffande Citytunneln i Malmö

att riksdagen avslår motion 1998/99:T501,

15. beträffande Kontinentalbanan och ett

yttre godsspår

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T518 och

1998/99:T908,

16. beträffande Europabanan

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T502, 1998/99:T512,

1998/99:T513, 1998/99:T514, 1998/99:T525,

1998/99:T533 och 1998/99:T548,

res. 8 (kd, c)

17. beträffande Götalandsbanan

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:T503, 1998/99:T509

och 1998/99:T529,

18. beträffande särskilda

infrastrukturåtgärder

att riksdagen avslår de i bilaga upptagna motionsyrkandena,

19. beträffande regeringens skrivelse

1998/99:8 Investeringsplaner för trafikens

infrastruktur

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:8 till

handlingarna.

Stockholm den 2 mars 1999

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Sven

Bergström (c), Per-Richard Molén (m), Jarl Lander

(s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson Smith (v),

Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Krister

Örnfjäder (s), Lars Björkman (m), Monica Green (s),

Birgitta Wistrand (m), Mikael Johansson (mp), Kenth

Skårvik (fp), Claes-Göran Brandin (s), Sture

Arnesson (v) och Magnus Jacobsson (kd).

Reservationer

1. Stöd till bärighetshöjande åtgärder

(mom. 2)

Sven Bergström (c), Per-Richard Molén (m), Johnny

Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m),

Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp) och Magnus

Jacobsson (kd) anför:

Enligt de direktiv som regeringen utfärdat inför den

nu aktuella planeringsomgången skall

bärighetshöjande åtgärder på det enskilda vägnätet

inte ingå i planeringsramarna. Regeringen har i

sammanhanget hänvisat till det tioåriga program för

bärighetshöjande åtgärder som inleddes år 1987 och

som innefattade också enskilda vägar. Vidare har

regeringen uttalat att stöd till bärighetshöjande

åtgärder i mån av tillgång på medel får täckas inom

ramen för det ordinarie stödet till enskild

väghållning. Men Vägverket har konstaterat att det

fortfarande finns ett stort behov av

bärighetshöjande åtgärder på enskilda vägar, även om

en del kunnat uträttas med hjälp av

tioårsprogrammet. Vidare har Vägverket konstaterat

att det ordinarie statliga bidraget till enskild

väghållning inte räcker för stöd till sådana

åtgärder. Mot den bakgrunden, och med hänsyn till

det enskilda vägnätets avgörande betydelse för

näringslivet och de människor som är bosatta i

landsbygd, anser vi ett statlig stöd till

bärighetshöjande åtgärder på det enskilda vägnätet

skall införas.

Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande stöd till bärighetshöjande

åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T230

yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförs,

2. Översyn av regelverk och procentsatser

(mom. 3)

Per-Richard Molén (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m), Birgitta Wistrand (m) och Kenth Skårvik (fp)

anför:

Det är inte tillfredsställande att nivån på bidragen

till olika typer av enskilda vägar fluktuerar från

år till år beroende på vilken anslagsnivå regeringen

anser sig ha råd med. Bidragen till enskild

väghållning utgår enligt vår uppfattning i

förhållande till det allmännas intresse. Det

förhållande som råder mellan staten och de enskilda

vägföreningarna är snarast att betrakta som ett

avtal. Därför bör spelreglerna vara fasta. Vi anser

att det regelverk som styr bidragsgivningen bör ses

över. Det är långt ifrån självklart att de snart

20-åriga regler som nu gäller är bäst utformade med

hänsyn till dagens situation. I avvaktan på

resultatet av en sådan översyn bör de procenttal som

riksdagen lade fast i början av 1980-talet ligga

fast. Dessutom bör de procentsatser som då

fastställdes som "högsta", och som i huvudsak gällde

fram till år 1995, gälla som fasta. Härutöver bör

den bidragssats som gäller för utfartsvägar längre

än 5 km höjas till 90 % för att möjliggöra

åretruntboende på avlägsna platser. Vad vi nu anfört

om bidrag till enskilda vägar bör regeringen beakta

i den kommande budgetpropositionen.

Vi anser att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande översyn av regelverk och

procentsatser

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T310 yrkandena

4-6 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförs,

3. Inventering av det enskilda vägnätets

standard (mom. 4)

Per-Richard Molén (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m), Birgitta Wistrand (m) och Kenth Skårvik (fp)

anför:

Någon inventering av det enskilda vägnätets standard

har inte gjorts sedan år 1984. Med tanke på det

enskilda vägnätets stora betydelse för det allmänna

vägnätet är det viktigt att en ny inventering

genomförs med skyndsamhet. Medan många allmänna

vägar och broar byggts om och rustats upp för tunga

fordon har de enskilda vägarna i stor utsträckning

försämrats. Graden av standardförsämring bör

klarläggas genom en ny inventering.

Vi anser att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande inventering av det enskilda

vägnätets standard

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T220 yrkande

22 och 1998/99:T310 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförs,

4. Revision av vägnätet (mom. 5)

Per-Richard Molén (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m), Birgitta Wistrand (m) och Kenth Skårvik (fp)

anför:

Vägverket har konstaterat att det finns en stor

andel allmänna vägar som på grund av bl.a. trafikens

omfattning och ändamålsenlighet bör göras om till

enskilda. Ett sådant förfarande skulle leda till

besparingar för staten på lång sikt. I mindre

omfattning finns det säkerligen skäl att i vissa

fall göra det omvända, dvs. föra över vägar från det

enskilda till det allmänna vägnätet. Men en mer

omfattande överflyttning till det allmänna vägnätet

vore enligt vår uppfattning olycklig. Då vore en

höjning av statsbidraget att föredra. Med

hänvisning till det anförda föreslår vi att

regeringen föranstaltar om en revision av det

svenska vägnätet i syfte att klarlägga vilka vägar

som bör tillhöra det allmänna respektive enskilda

vägnätet.

Vi anser att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande revision av vägnätet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T310 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförs,

5. Förrättningskostnader (mom. 7)

Sven Bergström (c), Per-Richard Molén (m), Tom

Heyman (m), Lars Björkman (m), Birgitta Wistrand (m)

och Kenth Skårvik (fp) anför:

Genom riksdagsbeslut våren 1997 upphävdes lagen

(1939:608) om enskilda vägar (prop. 1996/97:92, bet.

1996/97:TU8, rskr. 1996/97:202). I korthet innebär

lagstiftningen att vägföreningar och

vägsamfälligheter fr.o.m. den 1 januari 1998 anses

utgöra gemensamhetsanläggningar enligt

anläggningslagen (1973:1149) och förvaltas enligt

reglerna i lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter. En följd av lagstiftningen är att

vägföreningar som bildats enligt 1939 års lag eller

äldre lagstiftning och som haft sina andelstal

kopplade till fastigheternas taxeringsvärde senast

vid utgången av år 2002 måste genomföra en

lantmäteriförrättning för att få andelstal i

enlighet med anläggningslagens bestämmelser.

Kostnaderna för dessa förrättningar måste bäras av

vägföreningarna, dvs. i slutänden av de enskilda

fastighetsägarna. Riksförbundet för enskild

väghållning har beräknat att de totala kostnaderna

kommer att uppgå till ca 190 miljoner kronor. Det

kan enligt vår mening inte vara rimligt att enskilda

människor skall behöva stå för dryga kostnader för

en lagstiftning som tillkommit av främst

samhällsekonomiska skäl och inte för att

vägföreningarna fungerat dåligt eller haft något

eget behov av lagändringar. Regeringen måste

skyndsamt se över hur övergången till den nya

lagstiftningen kan genomföras utan negativa följder

för den enskilde.

Vi anser att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande förrättningskostnader

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T230 yrkande

5, 1998/99:T307 yrkande 2 och 1998/99:T310

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförs,

6. Förbifart Markaryd på E 4 (mom. 8)

Sven Bergström (c), Per-Richard Molén (m), Johnny

Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m),

Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp) och Magnus

Jacobsson (kd) anför:

Vägverket har i sitt förslag till nationell

väghållningsplan för perioden 1998-2007 tagit upp

projektet förbifart Markaryd. Vägverkets förslag

innebär att 21 km av E 4 förbi Markaryd byggs ut

till motorvägsstandard i delvis ny sträckning.

Projektet, som beräknas kosta 740 miljoner kronor,

skall enligt planeringen genomföras under perioden

2002-2007.

Vi anser det synnerligen olyckligt att regeringen i

sitt fastställelsebeslut lyft ut detta projekt ur

väghållningsplanen. Praktiskt taget hela E 4 är nu

utbyggd till motorväg. Att på en begränsad sträcka

av Sveriges kanske viktigaste transportled nöja sig

med en lägre standard är enligt vår och Vägverkets

mening inte rimligt. Det må vara siffermässigt

korrekt att, som regeringen anför, projektet inte

uppfyller något av Vägverkets kriterier. Men fakta i

form av tillgänglig olycksstatistik talar ett

tydligt språk. Sålunda visar Vägverkets statistik

att det på den aktuella sträckan under perioden

oktober 1990-juni 1998 inträffade 488 trafikolyckor

med 9 dödade, 28 svårt skadade och 91 lindrigt

skadade. Statistiskt kommer under den nu löpande

plane-ringsperioden 10 människor att dödas, ca 110

att skadas svårt och ca 125 att skadas lindrigt. Det

finns således goda trafiksäkerhetsmässiga motiv att

bygga ut sträckan till motorväg.

Vi vill också peka på de besvärande konsekvenser

som regeringens beslut får för Markaryds kommun och

dess invånare. I en omfattande demokratisk process

med medverkan av ca 400 markägare, kommunen, övriga

myndigheter och intresseorganisationer har projektet

förts fram till nära nog byggstart. Vägverket har

investerat ca 20 miljoner kronor i

planeringsarbetet. Även kommunen och privata

intressenter har avsatt betydande resurser för att

skapa förutsättningar för genomförandet.

Detaljplaner har fått omarbetas och anpassas till

Vägverkets planering. Flera fastighetsägare, därav

för sysselsättningen betydelsefulla företag, kan

inte få bygglov, eftersom fastighetsbildning och

detaljplaner inte stämmer överens.

Med hänvisning till det anförda anser vi att

regeringen skall ändra sitt fastställelsebeslut så

att projektet förbifart Markaryd på E 4 på nytt tas

in i den nationella väghållningsplanen. Det bör

ankomma på regeringen att bedöma och för riksdagen

att redovisa vilka konsekvenser ett sådant beslut

får för väghållningsplanen i övrigt. Denna

uppfattning bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande förbifart Markaryd på E 4

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T5 och

1998/99:T314 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförs,

7. Riksväg 44 (mom. 10)

Per-Richard Molén (m), Tom Heyman (m), Lars Björkman

(m), Birgitta Wistrand (m) och Kenth Skårvik (fp)

anför:

Riksväg 44 på sträckan

Vänersborg/Trollhättan-Uddevalla håller i dag en

undermålig standard. Detta är olyckligt med tanke på

den särskilda betydelse vägen har för regionen.

Riksväg 44 tar upp stora trafikströmmar österifrån i

riktning mot västkusten och Europaväg 6. Härtill

kommer ett betydande antal fordon från Dalsland och

norrut via riksväg 45 samt ett nästan lika stort

antal fordon i andra riktningen. Nyligen har de

stora sjukhusen i Trollhättan och Uddevalla inlett

ett samarbete. Som en följd av denna samverkan

uppstår ofta behov av snabba läkarlags- och

ambulanstransporter mellan sjukhusen för akuta

operationer. Genom de besvärliga trafikförhållandena

utsätts sjukvårds- och ambulanspersonalen för stor

fara. Akut utryckande läkarlag har också varit

inblandade i svåra olyckor med allvarliga skador som

följd.

Riksväg 44 är en s.k. övrig riksväg och ingår

därmed inte i det nationella stamvägnätet. Trots

detta har Vägverket i sitt förslag till nationell

väghållningsplan tagit upp medel för en utbyggnad

till fyrfältsväg av sträckan Uddevalla-Båberg. Detta

får ses som ett uttryck för den vikt Vägverket

tillmäter vägen, inte bara för regionen utan också

för landet. Emellertid kommer utbyggnaden enligt

Vägverkets planering inte att vara genomförd förrän

år 2004. Detta är inte acceptabelt. I enlighet med

vad som föreslås i motion T304 (fp) bör regeringen

pröva förutsättningarna att genom omprioriteringar

eller på annat sätt ställa medel till förfogande så

att en tidigareläggning av projektet möjliggörs.

Målet bör vara att ombyggnaden är genomförd år 2001.

I regeringens fastställelsebeslut villkoras statens

bidrag till projektet till att regionen i länsplanen

för regional transportinfrastruktur ställer

motsvarande belopp till förfogande för investeringar

i det nationella stamvägnätet. I likhet med vad

Birgitta Carlsson m.fl. (c) uttalar i motion T325

(yrkande 3) anser vi att utbyggnaden av riksväg 44

skall betraktas som ett nationellt projekt. Därmed

anser vi det oriktigt att regeringen som villkor för

statlig medverkan tvingar regionen att satsa sina

begränsade resurser på det vägnät som staten har

ansvar för.

I motion T325 (c) föreslås också att staten genom

Vägverket skall bidra till projektet med 218

miljoner kronor och regionen med återstoden (yrkande

3). Med hänsyn till att regeringen genom sitt

fastställelsebeslut godtagit en högre statlig

kostnadsandel bör syftet med motionsyrkandet i detta

avseende vara tillgodosett och inte påkalla någon

riksdagens åtgärd.

Vi anser att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande riksväg 44

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:T304 och med

anledning av motion 1998/99:T325 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförs,

8. Europabanan (mom. 16)

Sven Bergström (c), Johnny Gylling (kd) och Magnus

Jacobsson (kd) anför:

Projekt Europakorridoren är en frivillig

sammanslutning av Stockholms stad, Nyköpings,

Norrköpings, Linköpings, Jönköpings, Värnamo och

Ljungby kommuner samt Helsingborgs stad. Härutöver

finns en stödgrupp bestående av mellanliggande

kommuner, sydsvenska industrier, handelskammare och

länsstyrelser m.fl.

I Bryssel (EU) och Paris (UIC) visas ett stort

intresse för Europabanan. Men inom den svenska

regeringen och hos Banverket tycks intresset lysa

med sin frånvaro.

Idén bakom Europabanan är att den skall utgöra en

del i ett framtida järnvägssystem och anslutas till

det höghastighetsnät som är under utbyggnad på

kontinenten. Med Europabanan skulle det svenska

järnvägsnätet bli mer flexibelt, kundanpassat, mer

differentierat och mindre sårbart. Godstrafiken

skulle kunna ges prioritet på Södra stambanan

samtidigt som man med en snabb persontrafik skulle

nå helt nya geografiska marknader. Redan i dag finns

vissa kapacitetsproblem på det befintliga

järnvägsnätet, bl.a. i form av flaskhalsar på Södra

stambanan och angränsande banor.

I trafikutskottets av riksdagen godkända betänkande

(bet. 1996/97:TU7) med anledning av regeringens

proposition 1996/97:53 Infrastrukturinriktning för

framtida transporter sade sig utskottet förutsätta

att Europabaneprojektet - liksom

Götalandsbaneprojektet - skulle prövas vidare inom

ramen för det fortsatta planeringsarbetet. Härvid

borde möjligheterna att finna alternativ

finansiering prövas. Trafikutskottets nu två år

gamla uttalande synes dock inte ha föranlett några

aktiviteter från vare sig regeringens eller

Banverkets sida.

I regeringens proposition 1997/98:56

Transportpolitik för en hållbar utveckling anges

vilka områden som bör prioriteras inom ramen för det

långsiktiga EU-samarbetet på transportområdet. Ett

sådant område är utveckling av nord-sydliga

transportkorridorer, ett annat är ökad säkerhet och

minskad miljöpåverkan. Enligt vår uppfattning är det

hög tid att regeringen och Banverket engagerar sig i

Europabaneprojektet som synes ligga väl i linje med

Sveriges långsiktiga EU-strategi. Regeringen bör

uppdra åt Banverket eller en särskild utredningsman

att genomföra en studie av Europabanan.

Vi anser att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande Europabanan

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:T502,

1998/99:T512, 1998/99:T513, 1998/99:T514,

1998/99:T525, 1998/99:T533 och 1998/99:T548 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförs,

Särskilda yttranden

1. Hallandsåsprojektets fortsättning (mom.

12)

Mikael Johansson (mp) anför:

Jag har vid utskottssammanträde den 2 mars 1999

föreslagit att trafikutskottet med stöd av 3 kap. 7

§ riksdagsordningen (1974:153) skall hemställa att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att tunnelbygget genom Hallandsåsen inte bör

fortsätta. Utskottsmajoriteten har emellertid

motsatt sig detta förslag. Med anledning härav vill

jag i detta särskilda yttrande redovisa motiven till

att Miljöpartiet anser att tunnelbygget bör stoppas.

För det första visar tillgängligt

utredningsmaterial med tydlighet att ett fortsatt

tunnelbygge är förenat med betydande miljörisker.

Det saknas erfarenheter i världen av att bygga täta

tunnlar under så högt vattentryck som det som

förekommer i Hallandsås. Därmed saknas också kunskap

om ändamålsenliga och miljösäkra tätningsmetoder och

tätningsmaterial. Bygget skulle bli en

experimentstation för ny tunnelbyggnadsteknik. Med

tanke på den miljökatastrof som redan inträffat och

med tillämpning av försiktighetsprincipen är detta

inte acceptabelt. Varje generation har ansvar för

att överlämna förutsättningar för ett opåverkat

grundvatten. Läckage av grundvatten under byggtiden

- och framför allt efter färdigställandet - påverkar

ekosystemet på Hallandsås negativt. En färdigbyggd

otät tunnel, med inläckage enligt nu gällande

vattendom, skulle sannolikt orsaka en permanent

grundvattensänkning med över 10 m inom ett 25 km²

stort påverkansområde. För att tunneln skall kunna

färdigställas krävs enligt Banverket en vattendom

som tillåter ännu högre inläckage än det i dag

högsta medgivna. Den minskande utströmningen av

ytligt grundvatten till källor, våtmarksområden och

vattendrag på Hallandsås kan bedömas ge en

långsiktig påverkan på det ekologiska systemet i

vissa uströmningsområden. Härtill kommer effekter av

ytterligare sinande brunnar och potentiell

förorening av grundvattnet med utfällt järn och

mangan.

För det andra är det enligt vår mening möjligt att

uppnå en godtagbar trafiklösning för

järnvägstrafiken utan tunnlar genom Hallandsås.

Enligt Banverkets utredningsmaterial skulle en

upprustning av befintligt spår över åsen samt en

upprustning av Markarydsbanan, i kombination med

kapacitetsförstärkning på Södra stambanan söder om

Hässleholm, ge kapacitet att klara av förväntade

trafikökningar fram till år 2010. Detta alternativ

kan beräknas kosta ca 300 miljoner kronor.

För det tredje skulle ett färdigställande av

tunnlarna enligt nuvarande underlag kosta mellan 2,1

och 3,2 miljarder kronor utöver de 1,7 miljarder

kronor som efter den nu pågående tätningen har lagts

ner i projektet. Med hänsyn till den osäkerhet som

vidlåder kostnadsberäkningar av projektet kan man

anta att de slutliga kostnaderna skulle bli ännu

högre. Ett färdigställande av tunnlarna till dessa

höga kostnader skulle med nödvändighet kräva att

resurser togs från andra angelägna järnvägsprojekt

vilka då finge skjutas på framtiden.

2. Snabbtågstrafik i södra Norrlands inland

(mom. 18)

Sven Bergström (c), Karin Svensson Smith (v) och

Sture Arnesson (v) anför:

För närvarande görs kraftfulla investeringar i

järnväg. För att investeringarna skall få avsedd

effekt och konkurrenskraften stärkas är det viktigt

att snabbtågsplaneringen fullföljs i tid och

omfattning enligt vad som tidigare har angivits. I

det sammanhanget vill vi framhålla vikten av att

snabbtåg också trafikerar stambanan i södra

Norrlands inland, alltså på linjen

Stockholm-Östersund. Vi avvisar alltså bestämt

eventuella planer som innebär att snabbtåg endast

skall trafikera ostkusten upp till Sundsvall och

därifrån vidare till Östersund.

Även den så kallade Scandinavian Link,

snabbtågstriangeln

Stockholm-Östersund-Trondheim-Oslo-Stockholm,

fyller viktiga transport- och

regionalpolitiska funktioner. Denna

förbindelse bör enligt vår uppfattning

redan nu kunna utredas.

3. Infrastrukturen i Blekinge län (mom. 18)

Johnny Gylling (kd) och Magnus Jacobsson (kd) anför:

Blekinge har sedan länge betraktats som en

återvändsgränd. Men Berlin- murens fall år 1989

och de politiska förändringar som därefter inträffat

i Östeuropa har skapat nya förutsättningar för ett

ökat handels- och kulturutbyte med länderna på andra

sidan Östersjön. Blekinges närhet till dessa

folkrika regioner har givit nya möjligheter, och de

blekingska hamnarna har åter blivit en naturlig port

mot Öst- och Centraleuropa. Sveriges medlemskap i EU

samt den planerade utvidgningen av EU kommer att

ytterligare förstärka länets strategiska läge. Men

möjligheterna för Blekinge att hävda sig och vara en

nationell tillgång är starkt avhängiga av goda

kommunikationer. Detta har betydelse inte bara för

Blekinge utan också för landets transportsystem som

helhet. Enbart godsströmmarna mellan Sverige och

Polen, för att ta ett exempel, förväntas öka 5-7

gånger under den närmaste 10-15-årsperioden.

I regeringsförklaringen sägs att Sveriges aktiva

roll i Östersjöutvecklingen skall stärkas. Vidare

uttalas att vår del av Europa har förutsättningar

att bli en av kontinentens mest dynamiska och

starkaste tillväxtregioner. Tyvärr har detta synsätt

inte fått något genomslag i trafikverkens planering,

vars prioriteringar bygger på ett föråldrat synsätt.

Enligt vår uppfattning krävs en omfattande

upprustning av infrastrukturen i Blekinge och

sydöstra Sverige i allmänhet för att

regeringsförklaringens visioner skall kunna

realiseras. Vi vill i det följande peka på några

viktiga projekt som behöver genomföras för att

Blekinge och dess hamnar skall kunna spela sin

viktiga roll som port mot Öst- och Centraleuropa.

Kustbanan mellan Karlskrona och Kristianstad måste

elektrifieras för att den positiva

trafikutvecklingen på banan skall fortsätta. Med

Sydostlänken, en ny järnvägssträckning från

Olofström till Kustbanan, skulle gods från Södra

stambanan kunna länkas av i Älmhult för att gå nedåt

Europa via hamnen i Karlshamn. Kust-till-kust-banan

mellan Karlskrona och Göteborg via Kalmar bör

snarast rustas upp.

Europaväg 22 genom Blekinge bör byggas ut till

fyrfilig väg med mittbarriär genom hela länet. Också

sträckningen mot Kalmar är i behov av åtgärder som

t.ex. nya förbifarter och vägbreddning. Återstående

del av riksväg 29, en olycksdrabbad sträcka på 12 km

vid Karlshamns vattentäkt Mieån, måste byggas om

innan nya olyckor som hotar vattentäkten inträffar.

Det är ett nationellt intresse att väg 30 mellan

Jönköping, Växjö och Ronneby rustas upp och klassas

om till Europaväg med anslutning till E 77 i Gdynia.

Slutligen anser vi att vägen

Karlshamn-Olofström-Markaryd-Halmstad skall ingå i

det nationella stamvägnätet.

Vad vi ovan anfört om behovet av

infrastruktursatsningar i sydöstra

Sverige bör beaktas i samband med

den kommande revideringen av de

tioåriga infrastrukturplanerna.

Av utskottet avstyrkta

motionsyrkanden (mom. 18)

---------------------------------------------------

| | | |

|Motion |Motionärer |Yrkanden |

| | | |

| | | |

| | | |

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|1998/99:T3 |av Eva Johansson (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T4 |av Johnny Gylling (kd) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T6 |av Johnny Gylling | |

| |m.fl. (kd) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T202 |av Leif Carlson och | |

| | | |

| | Nils Fredrik |1 |

| |Aurelius (båda m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T204 |av Elizabeth Nyström | |

| |(m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T206 |av Inga Berggren m.fl. | |

| |(m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T211 |av Jeppe Johnsson (m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T212 |av Holger Gustafsson |1 |

| |(kd) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T213 |av Per Westerberg (m) |1 |

---------------------------------------------------

|1998/99:T214 |av Agne Hansson (c) |1-5, 9-11,

|

| | | |

| | |14-16 |

---------------------------------------------------

|1998/99:T215 |av Reynhold Furustrand | |

| |m.fl. (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T216 |av Sylvia Lindgren | |

| |m.fl. (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T218 |av Ulf Nilsson (fp) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T219 |av Karin Olsson m.fl. | |

| |(s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T222 |av Kenth Skårvik och | |

| | | |

| | Elver Jonsson |16-17 |

| |(båda fp) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T224 |av Göran Magnusson | |

| |m.fl. (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T225 |av Lisbeth Staaf- |i denna|

| |Igelström m.fl. (s) |del |

---------------------------------------------------

|1998/99:T227 |av Elver Jonsson och | |

| | | |

| | Runar Patriksson |1-4 |

| |(båda fp) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T230 |av Sven Bergström m.fl. |2, 7 |

| |(c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T231 |av Berit Andnor m.fl. |4-5, 7 |

| |(s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T301 |av Eskil Erlandsson (c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T302 |av Kent Olsson m.fl. | |

| |(m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T303 |av Kenneth Johansson | |

| |(c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T306 |av Elizabeth Nyström | |

| |och | |

| | | |

| | Björn Leivik (båda | |

| |m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T307 |av Eskil Erlandsson (c) |1 |

---------------------------------------------------

|1998/99:T308 |av Karl-Göran Biörsmark | |

| |(fp) | |

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|

---------------------------------------------------

|Motion | | |

| |Motionärer |Yrkanden |

| | | |

| | | |

| | | |

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|1998/99:T309 |av Lars Björkman och | |

| | | |

| | Elizabeth Nyström | |

| |(båda m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T311 |av Jerry Martinger och | |

| |Marietta | |

| | | |

| | de Pourbaix-Lundin | |

| |(båda m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T315 |av Henrik S Järrel (m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T316 |av Susanne Eberstein | |

| |m.fl. (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T317 |av Carina Adolfsson och | |

| | | |

| | Lars Wegendal | |

| |(båda s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T318 |av Lars Wegendal m.fl. | |

| |(s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T319 |av Birgitta Sellén och | |

| | | |

| | Rigmor Ahlstedt | |

| |(båda c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T321 |av Jan Björkman m.fl. | |

| |(s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T322 |av Urban Ahlin och | |

| | | |

| | Kjell Nordström | |

| |(båda s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T323 |av Lars Gustafsson (kd) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T324 |av Eva Arvidsson m.fl. | |

| |(s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T325 |av Birgitta Carlsson |2 |

| |m.fl. (c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T326 |av Mats Lindberg och | |

| | | |

| | Carin Lundberg | |

| |(båda s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T327 |av Inger Lundberg och | |

| | | |

| | Lisbeth Staaf- | |

| |Igelström (båda s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T328 |av Nils-Erik Söderqvist | |

| |m.fl. (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T329 |av Erik Arthur Egervärn | |

| |(c) och | |

| | | |

| | Ola Sundell (m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T330 |av Rigmor Ahlstedt (c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T331 |av Helena Höij och | |

| | | |

| | Stefan Attefall | |

| |(båda kd) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T332 |av Mats Odell (kd) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T333 |av Sofia Jonsson (c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T334 |av Viviann Gerdin (c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T335 |av Rune Berglund och | |

| | | |

| | Berit Andnor (båda | |

| |s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T336 |av Per-Olof Svensson | |

| |och | |

| | | |

| | Raimo Pärssinen | |

| |(båda s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T504 |av Laila Bäck m.fl. (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T508 |av Tuve Skånberg (kd) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T510 |av Patrik Norinder och | |

| | | |

| | Anne-Katrine | |

| |Dunker (båda m) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T517 |av Ulf Björklund m.fl. | |

| |(kd, v, c) | |

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|

---------------------------------------------------

|Motion | | |

| |Motionärer |Yrkanden |

| | | |

| | | |

| | | |

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|1998/99:T519 |av Sofia Jonsson (c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T520 |av Susanne Eberstein | |

| |m.fl. (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T522 |av Susanne Eberstein | |

| |m.fl. (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T523 |av Urban Ahlin och | |

| | | |

| | Carina Ohlsson | |

| |(båda s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T524 |av Leif Jakobsson och | |

| | | |

| | Marie Granlund | |

| |(båda s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T526 |av Alf Eriksson och | |

| | | |

| | Arne Kjörnsberg | |

| |(båda s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T527 |av Sven Bergström m.fl. | |

| | | |

| | (c, s, m, v, kd, |1, 3 |

| |mp) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T530 |av Karin Olsson m.fl. | |

| |(s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T534 |av Willy Söderdahl | |

| |m.fl. (v) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T535 |av Maud Björnemalm | |

| |m.fl. (s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T536 |av Gunnel Wallin (c) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T540 |av Paavo Vallius m.fl. | |

| |(s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:T542 |av Rune Berglund och | |

| | | |

| | Berit Andnor (båda |i denna|

| |s) |del |

---------------------------------------------------

|1998/99:T544 |av Lennart Klockare och | |

| | | |

| | Lars U Granberg | |

| |(båda s) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:N237 |av Runar Patriksson och | |

| | | |

| | Yvonne Ångström |4 |

| |(båda fp) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:N275 |av Agne Hansson (c) |9 |

---------------------------------------------------

|1998/99:N338 |av Camilla Dahlin- | |

| |Andersson | |

| | |8 |

| | m.fl. (fp) | |

---------------------------------------------------

|1998/99:Sk648 |av Dan Ericsson (kd) |4-5 |

---------------------------------------------------