Bet. 1998/99:UU10

Utrikesutskottets betänkande

1998/99:UU10

Verksamheten i Europeiska unionen under 1998

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

UU10

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 1998/99:60 Berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under 1998. Därtill behandlas en

motion som väckts med anledning av skrivelsen samt

ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden

1998/99 angående Sveriges samarbete med EU.

Motionerna tar bl.a. upp Sveriges agerande inför det

svenska ordförandeskapet första halvåret år 2001,

frågor kring utvidgningen, skrivelsens karaktär och

innehåll, miljöfrågorna och den inre marknaden,

sysselsättningssamarbetet, unionens regionalpolitik,

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

samarbetet kring flyktingpolitiken samt svenska

språkets ställning inom unionens institutioner.

Som underlag för utskottets överväganden har

yttranden inhämtats från andra utskott samt från EU-

nämnden.

Utskottet menar att Europeiska unionens främsta

uppgift är att trygga freden, friheten, demokratin

och välfärden i hela Europa. En fördjupad och

utvidgad integration är enligt utskottets

uppfattning den bästa vägen för att skapa säkerhet

och bestående fred i Europa och för att uppnå en

socialt och miljömässigt hållbar utveckling som kan

lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya

arbetstillfällen. Utskottet konstaterar att unionens

utveckling under 1998 präglades av arbetet med

fördjupning av utvidgning.

Ett viktigt steg i fördjupningen av samarbetet

utgör enligt utskottets uppfattning

Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj

1999. Fördraget har stor betydelse för att göra

samarbetet mer relevant för medborgarna, för att

förstärka och effektivisera samarbetet samt för att

lägga grunden för en fortsatt utvidgningsprocess.

Utskottet noterar vidare att diskussionerna och

förhandlingarna kring Agenda 2000 pågick under hela

1998. Särskilt viktigt var enligt utskottets

uppfattning diskussionerna kring vilka reformer av

unionens politik som behövs inför den kommande

utvidgningen och att medel avsätts för detta syfte i

långtidsbudgeten. Enligt utskottets mening gav

förhandlingarna ett gott resultat och innebär en

stramare EU-budget. Samtidigt öppnar uppgörelsen för

en utvidgning av medlemskretsen eftersom vederbörlig

hänsyn har tagits i långtidsbudgeten för att ett

antal nya medlemsländer kan tillkomma mot slutet av

budgetperioden 2000-2006. Ett viktigt

fördjupningsprojekt har vidare varit genomförandet

av den tredje etappen för att etablera den

ekonomiska och monetära unionen och införandet av

den gemensamma valutan den 1 januari 1999. Utskottet

menar att det ligger i svenskt intresse att

valutaunionen blir framgångsrik. Även om Sverige

inte är med i det arbetet är det enligt utskottets

uppfattning av vikt att medlemsländerna har kunnat

göra en kraftsamling och i en grupp av 11 länder

kunnat enas om att införa en gemensam valuta. Det

visar, enligt utskottets uppfattning, på att

unionssamarbetet även kan hantera stora och

komplicerade frågor samt finna lösningar för dessa,

vilket stärker EU-samarbetet både på kort och lång

sikt.

Att utsträcka samarbetet till länderna i Central-

och Östeuropa - och ge de länder som så önskar

möjlighet att bli medlemmar i unionen - är enligt

utskottets uppfattning ett viktigt steg på vägen mot

den alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som

Sverige eftersträvar. Syftet är inte endast att

dessa länder skall samarbeta mera med unionen, ett

centralt mål är även att de skall samarbete mer med

varandra. Utvidgningen och integrationen mellan

medlemsländer och kandidatländer är enligt

utskottets uppfattning en fortlöpande process.

Grunden utgör det ekonomiska och politiska

reformarbete som äger rum i kandidatländerna. I

detta arbete har inte bara ett omfattande ekonomiskt

och tekniskt bistånd från EU stor betydelse utan

även utökade och utvecklade kontaktytor mellan

medlemsländer och kandidatländer.

Ett avgörande steg inför unionens utvidgning togs i

mars 1998 då anslutningsprocessen inleddes med tio

kandidatländer från Central- och Östeuropa.

Bilaterala regeringskonferenser för inledande av

medlemskapsförhandlingar öppnades med sex av

kandidatländerna. Den första förhandlingsomgången på

ministernivå ägde rum i november 1998.

I betänkandet behandlas frågor kring Sveriges

ordförandeskap i EU första halvåret år 2001.

Utskottet framhåller i betänkandet att ordföranden

inom ministerrådet har att verka i unionens intresse

samtidigt som nationella positioner kan framföras.

Det innebär att ett medlemsland under

ordförandeskapet dels bör förhålla sig neutralt och

opartiskt i sin roll som ordförande, dels kan

framföra sina nationella ståndpunkter i

diskussionerna via den nationella representanten vid

mötesbordet.

Utskottet menar att neutralitetsåliggandet har

betydelse eftersom ordförandeskapet fungerar som

medlare och kompromissmakare i debatterna. Detta

kräver god samordning med den egna statens

företrädare, som skall ge uttryck för de nationella

synpunkterna, liksom att ordförandeskapet tar

lämplig hänsyn till alla synpunkter som kommer till

uttryck inom kretsen av medlemsländer.

Samtidigt vill utskottet betona att ett

ordförandeland har möjligheter att sätta sin prägel

på ministerrådets politiska agenda och indirekt på

unionens utveckling. Detta kommer främst till

uttryck genom ordförandelandets möjlighet att

påverka vilka frågor som skall behandlas och vilken

prioritetsordning som skall gälla. Utskottet menar

att denna ordning i många fall avgörs med hänsyn

till frågornas aktualitet och angelägenhet, men kan

också påverkas av den politiska prägel som ett

medlemsland önskar sätta på sin

ordförandeskapsperiod. Utskottet konstaterar att ett

framgångsrikt ordförandeskap bör innehålla element

av såväl kontinuitet som flexibilitet.

Mot denna bakgrund anser utskottet att

målsättningen bör vara att det svenska

ordförandeskapet genomförs kompetent, effektivt,

flexibelt och resultatinriktat så att de gemensamma

frågorna på unionens dagordning förs framåt.

Utrikesutskottet delar regeringens uppfattning om

vilka frågor som bör vara prioriterade under det

svenska ordförandeskapet. Utskottet finner att det

är angeläget att det svenska samhället på olika sätt

förbereds för ordförandeskapet i EU. Utskottet ser

det som en fördel om det folkliga engagemanget för

EU-frågor kan ökas både inför och som en följd av

ordförandeskapet.

Med anledning av ett flertal motioner behandlas

frågor kring skrivelsens karaktär och innehåll

relativt utförligt i betänkandet.

Enligt utskottets uppfattning utgör skrivelsen, i

enlighet med riksdagsordningen, en del av

regeringens information till riksdagen avseende EU-

samarbetet och fyller därvid en viktig funktion.

Detta förstärks enligt utskottets uppfattning av att

informationen också kommer allmänheten till del.

Skrivelsen fyller, enligt utrikesutskottets mening,

även en viktig funktion i det offentliga samtalet

kring Sverige och EU. Utskottet betonar dessutom i

betänkandet att skrivelsen kan ses som en del av

regeringens återrapportering till riksdagen efter de

samråd mellan regeringen och riksdag som äger rum

inför olika beslut i ministerrådet.

Utskottet konstaterar att den utformning skrivelsen

har fått uppfyller målsättningen om övergripande

information. Emellertid kan utskottet samtidigt

konstatera att riksdagens informationsbehov i vissa

fall är mer specifikt och att behov även finns av

detaljerad information.

Utskottet finner det viktigt att skrivelsen ger en

utförlig presentation av i första hand frågor inom

EG-samarbetet. Därvidlag bör alla viktigare

rättsakter som tillkommit under året redovisas i

skrivelsen. Utskottet finner att det finns goda skäl

att redovisningen av viktigare rättsakter i

skrivelsen kommande år blir mer komplett, både i den

redovisande texten under respektive avsnitt och i

bilaga till skrivelsen.

När det gäller regeringens agerande inom unionens

ministerråd framhåller utskottet att detta är en

viktig del av den information som bör framgå av

skrivelsen.

Utskottet menar att en utförligare redovisning av

överträdelseärenden är behövlig i regeringens

skrivelse, liksom vad gäller redovisning av viktiga

mål, förutom de svenska, i EG-domstolen där Sverige

har yttrat sig samt viktigare domar från

förstainstansrätten.

På dessa punkter föreslår utskottet ett

tillkännagivande och uppmanar därmed regeringen att

i kommande skrivelser lämna en mer utförlig

redovisning.

Utskottet framhåller vidare i betänkandet att det

bör övervägas att i kommande skrivelser inkludera en

kortare presentation av kommissionens arbetsprogram

liksom av kommissionens informationssatsningar samt

av beslutsgrunder för svenska projekt inom

infrastruktursatsningen Transeuropeiska

kommunikationsnätverk (TEN). Utrikesutskottet finner

att detta ligger i linje med önskemålet om att

skrivelsen även fortsättningsvis skall vara relevant

för riksdagens arbete med EU-frågorna.

Utskottet betonar vidare vikten av att regeringen i

skrivelsen redogör för hur Sverige varit

representerat vid de rådsmöten som förevarit under

året samt för alla viktigare förslag som

kommissionen lämnat under året. Utskottet vill även

understryka betydelsen av att regeringen i

skrivelsen, samt i propositioner med EU-anknytning,

redogör för hur informations- och

samrådsskyldigheten gentemot riksdagen har

fullgjorts.

Utskottet framhåller i övrigt betydelsen av att de

nya målformuleringarna i grundfördragen anger

hållbar utveckling som ett grundläggande mål som

skall gälla för alla enskilda politikområden som kan

beröras av samarbetet inom EG. De nya bestämmelserna

gäller därmed även för den inre marknaden,

konstaterar utskottet. Även det fördjupade

samarbetet kring sysselsättningsfrågorna under

senare år uppmärksammas i betänkandet. Ur svensk

synvinkel har detta samarbete utvecklats positivt,

menar utskottet. Vad gäller unionens regionalpolitik

- strukturpolitiken - menar utskottet att denna är

behäftad med ett antal organisatoriska och

administrativa problem, att den komplicerade

hanteringen kring strukturfondsstöden måste minska

och regelsystemen bli enklare samt att hela

hanteringen av strukturfondsmedlen effektiviseras.

Utskottet finner det vidare positivt att regeringen

är pådrivande inom EU när det gäller att bibehålla

den restriktiva svenska alkoholpolitiken. Utskottet

uppmärksammar även vissa handelsfrågor och slår fast

betydelsen av att Sverige verkar för fortsatt

frihandel samtidigt som detta bör gå hand i hand med

ansträngningar för att främja demokrati och de

mänskliga rättigheterna.

Utskottet framhåller den vikt som Sverige fäster

vid ett effektivt och väl samordnat samarbete när

det gäller den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken (GUSP). Utskottet menar att genom

denna samverkan kan medlemsländerna tillsammans få

ett större inflytande och spela en mer aktiv roll på

den världspolitiska scenen än om länderna agerat

vart och ett för sig. Det gäller särskilt för ett

mindre medlemsland som Sverige.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen i

skrivelsen lämnar en utförlig redovisning av vad som

förevarit när det gäller unionens förbindelser med

omvärlden under 1998.

Med anledning av att Amsterdamfördraget, som bl.a.

medför ett antal viktiga ändringar och tillägg till

Unionsfördraget, nu trätt i kraft framhåller

utskottet att detta medför att samarbetet inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer

att förstärkas. Utskottet utgår ifrån att Sverige

kommer att agera för att de nya möjligheterna tas

tillvara för att främja fred och säkerhet.

Under året har även diskussioner ägt rum om att

stärka EU:s krishanteringsförmåga. Utskottet ser

positivt på detta arbete som kan leda till att öka

unionens handlingsförmåga och effektiviteten i

samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken.

Utskottet konstaterar att den politiska

utvecklingen i Europa under 1998 och början av 1999

ytterligare understryker behovet av ett förstärkt

säkerhets- och utrikespolitiskt samarbete mellan

unionens medlemsländer. Händelserna på Balkan,

främst med avseende på Kosovo, har återigen visat

att ett av hoten mot säkerhet och stabilitet i

Europa framspringer ur förtryck, förföljelse av

etniska minoriteter och folkfördrivning samt av

bristande respekt för demokratiska värden och de

mänskliga rättigheterna. Det gör det än mer

angeläget att unionen besitter instrument för att i

första hand förebygga sådana konflikter och i de

fall det inte lyckas kunna bistå med humanitära

insatser, politiska lösningar samt fredsbevarande

och fredsfrämjande aktioner.

Vidare framhåller utskottet att säkerhetsfrågornas

hantering i Europa inte begränsas endast till EU.

Utskottet betonar betydelsen av att arbetet med att

stärka stabilitet och säkerhet i Europa sker med

hjälp av de organisationer som finns i ett

ömsesidigt kompletterande nätverk. Varje

organisation och samarbetsform, innefattande EU,

OSSE, Europarådet, EAPR, PFF och Nato, har här vid

en viktig roll att spela. Varje organisation bör

utnyttjas i detta arbete och i de delar där den kan

lämna det mest effektiva bidraget i

säkerhetsarbetet. Utskottet menar att det därvidlag

inte råder några motsättningar eller någon

konkurrens mellan olika forum. Ett mått av

internationell arbetsfördelning ser utskottet som

både önskvärt och nödvändigt. Utskottet framhåller

även betydelsen av det breda säkerhetsbegreppet i

vilket ingår, vid sidan av traditionella

säkerhetspåverkande faktorer, frågor som gäller

respekten för demokrati, rättsstatsprincipen, de

mänskliga rättigheterna samt ekonomiska och

miljömässiga faktorer.

Utskottet noterar även den utveckling som skett

under 1998 vad gäller det framtida samarbetet mellan

EG och de s.k. AVS-länderna i Afrika, Västindien och

Stillahavsområdet. Förhandlingar om ett nytt avtal

inleddes under 1998 och utskottet framhåller att det

mandat som antogs av medlemsländerna inför

konferensen väl återspeglar svenska ståndpunkter. I

dessa betonas vikten av fattigdomsbekämpning,

politisk dialog, partnerskap med det civila

samhället och den privata sektorn, barnets

rättigheter, hållbar utveckling samt användande av

landstrategier och rullande programmering.

Utskottet betonar i betänkandet att

utvecklingssamarbetet är en integrerad del av

unionens samlade externa politik. I Unionsfördraget

formuleras målen för den gemensamma

biståndspolitiken. Där anges bl.a. att samarbetet

skall främja en varaktig ekonomisk och social

utveckling i utvecklingsländerna, särskilt i de mest

missgynnade bland dessa, en harmonisk och successiv

integration av utvecklingsländerna i världsekonomin

samt kampen mot fattigdomen i utvecklingsländerna.

Gemenskapens politik på detta område skall även

bidra till det allmänna målet att utveckla

demokratin och rättsstaten samt till målet att

respektera de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

Utskottet menar sammanfattningsvis att det finns

ett starkt fördragsenligt stöd för en solidarisk

internationell EU-politik.

Förutom att utskottet med anledning av en motion

gör ett tillkännagivande avstyrks eller anses övriga

motioner besvarade.

Reservationer och särskilda

yttranden har på enskilda avsnitt i

betänkandet lämnats av Moderata

samlingspartiet, Vänsterpartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet,

Folkparitet liberalerna och

Miljöpartiet de gröna.

2 Skrivelsen

Regeringen redogör, i enlighet med

10 kap. 1 § i riksdagsordningen, i

skrivelse 1998/99:60 för

verksamheten i Europeiska unionen

under 1998. Skrivelsen behandlar

den övergripande utvecklingen i

Europeiska unionen, det ekonomiska

och sociala samarbetet, unionens

förbindelser med omvärlden,

samarbetet i rättsliga och inrikes

frågor samt unionens institutioner.

I bilaga till skrivelsen finns

bl.a. en redovisning av viktigare

förordningar, direktiv och beslut

antagna av rådet under 1998. Vidare

återfinns en redovisning av bl.a.

svenska mål i EG-domstolen och

förstainstansrätten under 1998. I

bilagor redovisas även vilka

gemensamma beslut och åtgärder som

fattats inom ramen för samarbetet i

utrikes-, rättsliga och inrikes

frågor.

Motionerna

Motion med anledning av skrivelse

1998/99:60

1998/99:U9 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommande

årsberättelser mer utförligt måste referera

kommissionens arbetsprogram för året,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommande

årsberättelser mer utförligt måste redogöra för

vilka skatter som tillförts för att finansiera

medlemsavgiften, hur medlemsavgiften administreras

och vad det totalt kostar Sverige att vara medlem i

unionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommande

årsberättelser mer utförligt måste redogöra för de

svenska undantagen så att samtliga undantag som ännu

är aktuella eller varit uppe till diskussion under

året berörs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommande

årsberättelser mer utförligt måste redogöra för

kommissionens informationssatsningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om svenska krav vid

EU:s arbete inför WTO-förhandlingarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommande

årsberättelser mer utförligt måste redogöra för

vilka grunder som legat bakom beslut om de svenska

projekt som erhållit stöd för transeuropeiska nät

för transporter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommande

årsberättelser mer utförligt måste redogöra för

Revisionsrättens slutsatser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

återkomma till riksdagen med förslag om hur EU:s

offentlighetsprincip bör utformas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i kommande

årsberättelser redovisa överträdelseärenden på

sådant sätt att utfallet av kommissionens klagan

samt Sveriges ståndpunkt tydligt framgår,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att regeringen

skall vidta åtgärder för att stärka det svenska

språkets ställning i EU,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att i kommande

årsberättelser redovisa samtliga direktiv varom

beslut fattats, samt vilka länder som röstat emot,

eller lagt ned sin röst, vid varje enskilt beslut,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att tillsätta

en parlamentariskt sammansatt kommitté för att

förbereda vilka politiska frågor Sverige skall

prioritera under ordförandeskapet.

Motioner från allmänna motionstiden 1998/99

1998/99:K210 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att

regeringen återkommer med förslag om hur det svenska

arbetet i EU:s kommittéväsende skall öppnas och

demokratiseras.

1998/99:K319 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige bör spela en

mera pådrivande roll i arbetet med att reformera

onödig, otidsenlig och oönskad EG-rättslig

lagstiftning.

1998/99:U501 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen inom

EU skall verka för att få till stånd en

utträdesparagraf som reglerar skeendet när en

medlemsstat vill lämna EU,

2. att riksdagen beslutar att varje genomgripande

förändring av EU:s grundlagar skall underställas en

folkomröstning innan Sverige ratificerar

förändringarna,

3. att riksdagen beslutar att en folkomröstning om

fortsatt medlemskap i EU skall hållas i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1998/99:U502 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att i officiella

sammanhang använda beteckningen EU-rådet eller

Europeiska unionens råd för det som i dag ofta

kallas Europeiska rådet.

1998/99:U503 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en policy för arbetet med

konstnärlig utsmyckning inom EU.

1998/99:U505 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en nationell

strategi för Sveriges ordförandeskap i EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en bred

parlamentarisk förankring av de frågor som Sverige

avser driva som ordförande för EU,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en nationell

utvärdering av de fyra första åren av svenskt EU-

medlemskap,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den svenska

hanteringen av ersättningar och stöd från EU,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att på olika sätt

förbereda det svenska samhället för ordförandeskapet

i EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om prioriteringar för

det svenska ordförandeskapet i EU.

1998/99:U506 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att lobbyister inom

EU bör registreras och granskas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inom EU verka

för att införa en offentlighetsprincip av svenskt

snitt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att riksdagens

ställning i EU:s beslutsprocess bör stärkas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att EU-kommissionens

initiativmakt bör minskas till förmån för de

nationella parlamentens,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inom EU verka

för att öppenhet och offentlighet bör bli huvudregel

inom hela EU-systemet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sysselsättning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att EU:s fonder

för utjämning bör reformeras,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

verka för att EU:s organ ger rekommendationer till

medlemsländerna om alla kvinnors rätt till

förvärvsarbete,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

verka för en jämn fördelning mellan könen i

institutionerna och de beslutsfattande organen inom

EU,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förändringar av

den inre marknaden,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om EU-regler som

står i strid med 1951 års Genèvekonvention om

flyktingar,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bristen i

rättssäkerhet vad gäller EU:s kontrollsystem för

asylsökande,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

utträdesparagraf bör införas i EU:s fördrag.

1998/99:U507 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige som

ordförandeland år 2001 skall prioritera utvidgningen

och de reformer som måste göras på vägen för att

ansökarländerna skall kunna bli medlemmar så fort

som möjligt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

subsidiaritetsprincipen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att arbeta för att

få något EU-organ placerat i Sverige,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om öppenhet inom EU.

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

verka för att EU skall betrakta alkohol och tobak

som en hälsofråga, inte som ett jordbruksproblem,

1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillsätta en

parlamentariskt sammansatt kommitté för att

förbereda och lyfta fram vilka politiska frågor

Sverige skall prioritera under ordförandeskapet samt

under den kommande regeringskonferensen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i en sådan

kommitté även ge plats åt representanter från olika

EU-kritiska organisationer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inom alla EU:s

organ införa meddelarfrihet och offentlighetsprincip

liknande den svenska,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en prioriterad

fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att

EU bör överföra kompetens till medlemsländerna och

helt skala bort sådana politiska områden som löses

bäst på nationell nivå,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en prioriterad

fråga för Sverige skall vara att driva frågan hur EU

kan omvandlas till att i högre grad vara ett

mellanstatligt samarbete,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en prioriterad

fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att

EU:s politiska organisation måste förändras på ett

sätt som möjliggör för väljarna att utkräva

politiskt ansvar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en prioriterad

fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att

kommissionens ensamrätt att lägga förslag avskaffas,

för att i stället ge de nationella parlamenten

förslagsrätt.

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en prioriterad

fråga för Sverige skall vara att motverka EU:s

detaljreglering av varor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att den inre marknadens mål om fri rörlighet

för varor och ohämmad ekonomisk tillväxt ersätts med

sociala och miljömässiga mål,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att

återinföra asylpolitiken till nationell nivå,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att alla förslag som innebär en mer restriktiv

asyl- och invandrarpolitik stoppas,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att den så kallade miljögarantin skrivs om så

att den inte inskränks av reglerna för den inre

marknaden,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att verka

för införandet av en koldioxidskatt på EU-nivå och

att miljöavgifter och miljöskatter i EU skall vara

minimiregler och att avgifterna skall hanteras av

medlemsländerna,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att verka

för att EU:s forskningsprogram vad gäller

energifrågor helt inriktas på forskning och

utveckling kring förnyelsebara energikällor, i

stället för forskning kring kärnkraft,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att säkerhetssamarbetet inte definieras i

enbart militära termer utan också i sociala,

ekonomiska och ekologiska termer,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att EU:s internationella politik är så

solidarisk som möjligt,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att

utrikes- och säkerhetspolitiken helt avförs från

EU:s kompetensområden,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att

säkerställa att det är människorna i

kandidatländerna som i en väl förankrad demokratisk

process fäller avgörandet om ett eventuellt

medlemskap i EU,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att inga former av hjälpinsatser kopplas till

krav vid ländernas EU-medlemskapsförhandlingar,

1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införlivande av

Europarådets konvention om mänskliga rättigheter i

EU-fördragen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillämpningen av

Europeiska rådets sysselsättningsinitiativ,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en stärkt

miljögaranti med omvänd bevisföring,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ny energipolitik,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

aktivt skall förhindra att EU disponerar gemensamma

kärnvapen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en gemensam

asylpolitik,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om den svenska

alkoholpolitiken,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att de mindre

ländernas relativt starka ställning i rådet skall

bibehållas,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om fullgod

representation i Europaparlamentet för mindre

länders politiska landskap,

1998/99:U602 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen inom

ramen för EU:s Medelhavspolitik bör betona kravet på

mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med

de associerade länderna,

1998/99:U604 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige skall

arbeta för en återgång till EU:s tidigare

inställning till Helms-Burtonlagen och för ett

klargörande av att EU:s medlemsländer inte avser

förhindra europeiska företags handel med eller

investeringar i Kuba,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den svenska

regeringen i EU skall agera för att ett handelsavtal

upprättas mellan EU och Kuba,

1998/99:U802 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvidgningen av EU

till nya medlemsländer,

1998/99:U806 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att stödinsatserna

utformas med hänsyn till integrationen av Central-

och Östeuropa,

1998/99:U902 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

verka för att EU-kommissionen skall ges möjlighet

att betala ut ekonomiska bidrag till

djurskyddsorganisationer,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

stöd för djurskyddsorganisationernas internationella

verksamhet.

1998/99:T325 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU:s strukturfonder.

1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

övergångsåtgärder vid östutvidgning,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om 5b-stödet för

fiskeberoende områden.

1998/99:MJ778 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att EU:s

energiforskning bör inriktas helt och hållet mot

förnybar energi,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att EU:s

subventioner till bil- och flygindustri skyndsamt

bör avvecklas.

1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Euratomfördraget

bör avvecklas och ersättas med ett mellanstatligt

samarbete om energieffektivitet/sparande och

utvecklingen av energisystem som baseras på

förnybara energislag.

1998/99:N207 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbetalningssystem för EU-

projekt.

1998/99:N227 av Roy Hansson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om särskilda insatser för att

stödja öarnas utveckling inom ramen för

strukturfonderna och de nya mål-områdena.

1998/99:N237 av Runar Patriksson och Yvonne Ångström

(fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att byråkratin vid

administration av EU-stöd m.m. skall minskas.

1998/99:N256 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,

fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bättre samordning

mellan Sveriges och EU:s regionalpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att pröva nya former

för att stimulera näringslivet till aktivt

deltagande i arbetet med EU:s strukturfonder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om medfinansiering till

projekt inom ramen för EU:s strukturfonder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konkurrens mellan

privata och offentliga projekt inom ramen för EU:s

strukturfonder.

1998/99:N258 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en nationell

beredskap för att integrera Gotland i den inre

marknaden enligt Amsterdamfördragets tillägg om öar.

1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Sveriges

regionalpolitiska målsättningar i EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förenklad

administration och organisation för hanteringen av

EU:s strukturfonder.

1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att nuvarande mål

5b-området Sydöstra Sverige genom reformeringen av

EU:s strukturfonder bör ges tillhörighet till det

nya mål 2-området,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett svenskt

policydokument angående en reformerad och förstärkt

strukturpolitik inom EU,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändrade kriterier

som grund för utformningen av EU:s strukturpolitik.

1998/99:N284 av Per-Olof Svensson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om EU:s

strukturfonder.

1998/99:N296 av Marianne Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU:s strukturfonder.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om genomförandet

av EU:s strukturfondsprogram.

1998/99:N335 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU:s

strukturfondspolitik.

4 Ärendets beredning, yttranden

från andra utskott, betänkandets

disposition

Skrivelsen 1998/99:60 Berättelse om verksamheten

inom Europeiska unionen under 1998 behandlas av

utrikesutskottet. I utskottets betänkande behandlas

skrivelsen och ett antal motioner från allmänna

motionstiden som innehåller yrkanden med avseende på

samarbetet inom Europeiska unionen. Med anledning av

skrivelsen har Miljöpartiet väckt en motion, vilken

också den behandlas i betänkandet.

Utrikesutskottet har berett övriga utskott

tillfälle att yttra sig över skrivelsen samt de

motioner som behandlas i anslutning till denna i de

delar som har samband med respektive utskotts

beredningsområde. EU-nämnden har beretts tillfälle

att yttra sig över skrivelsen i de delar som har

beröring med nämndens verksamhet. Utrikesutskottet

har erhållit yttranden över skrivelsen jämte

motioner från konstitutionsutskottet,

finansutskottet, skatteutskottet,

socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,

näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet samt

yttrande från EU-nämnden. Konstitutions- och

näringsutskotten överlämnar med sina yttranden ett

antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden

till utrikesutskottet.

I de frågor som inte faller inom utrikesutskottets

primära beredningsområde har relevanta avsnitt ur de

andra utskottens yttranden refererats eller citerats

relativt utförligt. Yttrandena återges också i sin

helhet i bilaga 1 till betänkandet.

Även bedömningar i de övergripande frågor som

faller inom respektive utskotts beredningsområde och

som utskotten har presenterat i sina yttranden

redovisas i betänkandet. Därutöver har

utrikesutskottet även i vissa fall refererat eller

citerat egna betänkanden eller betänkanden från

andra utskott i de delar som berör frågor som även

behandlas i föreliggande betänkande.

I betänkandets avsnitt 5 tas inledningsvis upp

vissa allmänna frågor, det svenska ordförandeskapet

första halvåret år 2001 samt frågor kring

utvidgningen med länder i Öst- och Centraleuropa

samt Cypern och Malta. Därefter tas vissa frågor av

övergripande karaktär upp till behandling. I det

tredje underavsnittet behandlas EG-samarbetet: inre

marknaden, sysselsättning, tullfri försäljning,

transporter, djurskyddsfrågor, energi- och

miljöfrågor samt reformer av struktur- och

regionalpolitiken. I nästföljande avsnitt behandlas

unionens externa relationer inkluderande den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor hanteras

av utskottet i ett särskilt avsnitt och i det

avslutande avsnittet behandlas bl.a. språkfrågan.

Under allmänna motionstiden har ett flertal

motioner angående det svenska ordförandeskapet

väckts. Dessa motioner behandlas i föreliggande

betänkande. De yrkanden som behandlar frågor kring

prioriteringar och organisation av ordförandeskapet

behandlas i avsnitt 5.1. Yrkanden i dessa motioner

som har till syfte att påverka regeringen i en

substansfråga behandlas dock under respektive

sakavsnitt.

Regeringens skrivelse är omfattande

och täcker alla delar av

unionssamarbetet. I

sammanfattningarna av skrivelsen i

detta betänkande fokuseras dels på

vissa övergripande frågor, dels på

vad som framgår av skrivelsen i de

delar som behandlas i föreliggande

betänkande. Skrivelsen innehåller

således avsevärt mer och bredare

information än vad som framgår av

sammanfattningarna i betänkandet.

För den läsare som söker

information på andra områden än de

som behandlas i detta betänkande

hänvisas således till regeringens

skrivelse.

Utskottet

5.1 Allmänna överväganden, Sveriges

ordförandeskap och utvidgningen

Skrivelsen

Regeringen framhåller i skrivelsen att under 1998,

som var Sveriges fjärde år som medlem, präglades

Europeiska unionen av arbetet med att fördjupa

samarbetet mellan länderna och den historiska

uppgiften att utvidga unionen. Ett viktigt

fördjupningsprojekt har även gällt de återstående

förberedelserna inför införandet av den gemensamma

valutan den 1 januari 1999, den s.k. tredje etappen

för att etablera den ekonomiska och monetära unionen

(EMU). Under året inleddes också formella

förhandlingar om en utvidgning, konstaterar

regeringen i skrivelsen.

Regeringen framhåller att grundbulten i EU är

uppgiften att genom integration och samarbete knyta

Europas länder och folk så nära varandra att krig

inte skall kunna uppkomma. Stater som i sekler har

bekämpat varandra kan inte föra krig när de är nära

sammanflätade ekonomiskt, socialt och politiskt. Det

är därför utvidgningen av EU är den viktigaste

byggstenen för att åstadkomma en allomfattande

europeisk säkerhetsordning, menar regeringen. Den

bidrar till ökad säkerhet, fördjupad demokrati samt

social och ekonomisk utveckling i Sveriges

närområde, men också i hela Europa. Utsikten till

medlemskap är en mycket viktig faktor för att driva

på reformarbetet i Öst- och Centraleuropa.

Regeringen konstaterar att EU strävar att inrikta

sig på områden som upplevs som relevanta av

medborgarna. Detta kommer att bli tydligt när Am-

sterdamfördraget träder i kraft.

Kampen mot arbetslösheten står fortsatt mycket högt

på EU:s dagordning liksom miljösamarbetet. På

miljöområdet noterar regeringen att principen om att

hållbar utveckling skall genomsyra alla EU:s

politikområden har lagts fast och börjat omsättas i

praktiska strategier. Vad gäller jämställdheten har

ett första steg mot en ordning med nationella

handlingsplaner tagits. Likaledes har konsumentskydd

kommit att ingå som ett prioriterat område i

diskussionerna om det fortsatta genomförandet av den

inre marknaden.

Regeringen framhåller i skrivelsen att en

grundläggande princip för samarbetet i EU är att

beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt.

Ett fördjupat europeiskt samarbete är nödvändigt och

rationellt på vissa områden. Andra frågor hanteras

bäst i medlemsländerna. I skrivelsen anförs att

Sverige värnar om denna s.k. närhetsprincip i EU-

arbetet. En god avvägning mellan den europeiska och

den nationella kompetensen är i allas intresse och

stärker medborgarnas förtroende för samarbetet inom

EU.

Regeringen understryker vidare att den fäster stor

vikt vid en väl fungerande inre marknad, dvs. fri

rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital

inom EU. Därför anser regeringen att handlingsplanen

- och tillämpningen av den - för den inre marknaden,

som syftar till att bl.a. göra reglerna mer

effektiva, avskaffa sektoriella hinder och

säkerställa att den inre marknaden är till nytta för

medborgarna, är viktig.

Viktiga prioriteringar för Sverige under 1998 har

varit EU:s utvidgning och att få i gång

reformprocessen inom den s.k. Agenda 2000. Vidare

har de medborgarnära frågorna, som Sverige drev

redan från och med inträdet i unionen, kommit att

stå alltmer i centrum för unionens engagemang. Det

gäller inte minst öppenheten i institutionernas

arbete och frågan om sysselsättningen. Åtgärder för

att samordna medlemsländernas insatser i kampen mot

arbetslösheten är viktiga, menar regeringen.

Regeringen vill vidare sätta jämställdhet mellan

kvinnor och män högt på den europeiska dagordningen.

Det konstateras att konsumentpolitiken genom

Amsterdamfördraget får en starkare ställning. I

unionens förbindelser med omvärlden fäster

regeringen särskild vikt vid den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken och unionens arbete för att

främja fred och utveckling i världen. Relationerna

med Ryssland intar en central plats i EU:s

utrikespolitiska samarbete. En fortsatt utveckling

mot demokrati, rättsstat och marknadsekonomi i

Ryssland är av största vikt för stabiliteten i

Europa, framhåller regeringen. Regeringen har bl.a.

framhållit behovet av en samlad och genomtänkt

strategi för EU:s relationer till Ryssland och fått

gehör för ett antal förslag i den rapport som

lämnades till toppmötet i Wien. Detta resulterade

bl.a. i beslutet att den första s.k. gemensamma

strategin skall avse Ryssland.

När det gäller genomförandet av Amsterdamfördraget

noterar regeringen att vid toppmötet i Amsterdam

16-17 juni 1997, där stats- och regeringscheferna

enades om ett nytt fördrag, uppmanades samtidigt

rådet att "vidta lämpliga åtgärder för att

säkerställa att fördraget kommer att fungera fullt

ut så snart det träder i kraft" när det gäller vissa

aspekter av den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken (GUSP) och rättsliga och inrikes

frågor (RIF). Vid Allmänna rådets möte 6-7 december

1998 noterade rådet ordförandens interimsrapport som

utgör en uppräkning av de huvudsakliga åtgärder som

bör vidtas för att fördraget skall fungera till

fullo det datum det träder i kraft. De åtgärder som

behöver genomföras enligt interimsrapporten rör

Schengensamarbetet, GUSP, säkerhetsfrågor vid

rådssekretariatet, institutionella frågor, nya

bestämmelser om öppenhet, dataskydd och

Storbritanniens godtagande av att tillämpa avtalet

om socialpolitik.

När det gäller det svenska ordförandeskapet i EU

första halvåret 2001 framhåller regeringen att det

innebär att Sverige skall leda arbetet i

ministerrådet och representera rådet gentemot andra

EU-institutioner, internationella organisationer

samt länder utanför EU. Ordförandeskapets viktigaste

uppgift är att föra EU:s gemensamma dagordning

framåt. Ett mindre utrymme ges dock till att lyfta

fram svenska profilfrågor, konstaterar regeringen.

Av skrivelsen framgår att förberedelsearbetet

inleddes på allvar våren 1997, då EU-sekretariatet

fick Statsrådsberedningens uppdrag att initiera och

samordna förberedelserna i Regeringskansliet.

Departementen informerades om ordförandeskapets

förutsättningar. Under året fastställdes också att

Europeiska rådets möte i juni 2001 förläggs till

Göteborg.

Regeringen framhåller att ambitionen har varit att

i största möjliga mån bedriva förberedelsearbetet i

Regeringskansliets ordinarie organisations- och

beredningsformer. EU-sekretariatet har under

Statsrådsberedningen hållit i samordningen. En

interdepartemental kontaktgrupp har inrättats, för

informationsutbyte och regelbundna avstämningar. En

första inventering av sakfrågor som bedöms komma att

stå på EU:s dagordning under det svenska

ordförandeskapet har gjorts. Departementen har även

påbörjat bemanningsplaneringen inför

ordförandeskapet, framhåller regeringen, med

målsättningen att samtliga

rådsarbetsgruppsordförande och deras

ställföreträdare skall vara utsedda senast den 1

juli 1999.

Regeringen framhåller i skrivelsen att

ordförandeskapet innebär goda möjligheter att öka

intresset för EU-frågor hos den svenska allmänheten.

Det ger också tillfälle för Sverige att synas utåt,

inte minst i andra EU-länder.

I vårpropositionen 1998 har budgetramar angivits

för 1999-2001 avseende förberedelserna och

genomförandet av ordförandeskapet.

Under året har regeringen också lagt fast att

arbetet med ordförandeskapet även fortsättningsvis

huvudsakligen skall bedrivas i linjeorganisationen.

Motionerna

Svenskt ordförandeskap inom EU första halvåret år

2001

Motionärerna bakom Centerpartiets motion U505 (c)

konstaterar inledningsvis att ordförandeskapet har

en praktisk sida som bl.a. innebär att

ordförandelandet kallar till, förbereder och leder

alla ministerrådets möten. Likaså gäller det alla

möten i de ständiga representanternas kommitté,

Coreper, och ministerrådets arbetsgrupper. Vidare

framhålls i motionen att ordförandeskapet även har

en politisk sida. I programmet för det halvår som

ett medlems-land är ordförande gör landet sina

prioriteringar och viktar sina intressen.

Centerpartiet menar att ordförandeskapet är en

utmaning för Sverige och anser det vara av betydelse

att Sverige blir framgångsrikt som ordförandeland.

De bästa förutsättningarna för framgång skapas om

hela Sverige görs redo för EU och för det svenska

ordförandeskapet, anser man. Det finns, anser

motionärerna i yrkande 1, behov av en nationell

strategi för Sveriges ordförandeskap.

För att bereda detta bör regeringen inleda ett

översynsarbete på samtliga politiska sakområden för

att identifiera frågor som kan bli föremål för

debatt och beslut på europeiskt plan under den

närmaste femårsperioden. Detta arbete skall bedrivas

med god parlamentarisk insyn menar Centerpartiet och

begär i yrkande 2 ett riksdagens tillkännagivande om

en bred parlamentarisk förankring av de frågor som

Sverige avser driva som ordförande för EU.

Vidare menar motionärerna att regeringskansli och

statliga myndigheter måste förberedas för

ordförandeskapet. Det anförs även att det svenska

föreningslivet bör uppmuntras att fungera som

kraftkälla i det medborgerliga Europasamarbetet. Det

svenska samhällets europeiska relationer bör

stimuleras och regeringen bör tillse att hela

Sverige görs delaktigt när Sverige fungerar som värd

för övriga medlemmar. Motionärerna begär ett

riksdagens tillkännagivande av vad som i motionen

anförs om att förbereda det svenska samhället för

ordförandeskapet i EU (yrkande 5).

Centerpartiet vill för sin del i yrkande 6 lyfta

fram några frågor som bör prioriteras under det

svenska ordförandeskapet:

- mer av svenskt ledarskap inom EU,

-

- verka för att öppna EU för världen utanför,

-

- handelspolitiken bör utvecklas i en liberalare

riktning,

-

- EU skall konsekvent värna demokrati och mänskliga

rättigheter i samarbetet med andra länder,

-

- utveckla en gemensam och generös flyktingpolitik,

-

- utvidgningen,

-

- utveckla mer effektiva instrument inom GUSP,

-

- vidareutveckling av EU:s nordliga dimension,

-

- en ny öppenhetskultur,

-

- en fullständig genomgång av EU:s fördrag och

gemenskapslagstiftning för att pröva om de

motsvarar en konsekvent tillämpning av

subsidiaritetsprincipen,

-

- en europeisk aktionsplan för förnybar energi och

för en europeisk kretsloppsanpassning,

-

- skärpning av unionens miljöregler,

-

- stärka konsumenternas ställning på den inre

marknaden,

-

- sträva efter att göra mer för att öka

sysselsättningen,

-

- stärka samarbetet vad gäller jämställdhet.

-

I motionen begärs ett riksdagens tillkännagivande om

prioriteringarna för det svenska ordförandeskapet i

EU.

Folkpartiet tar upp frågor kring ordförandeskapet i

sin motion U507 (fp) yrkande 1. Motionärerna menar

att som ordförandeland kommer Sverige att ha en unik

möjlighet att påverka vilka ämnen som skall

prioriteras. Man anför även att varje

ordförandelands mål är att både få genomslag för

egna idéer, uppnå resultat och leda unionen på ett

sätt som inger respekt.

När det gäller utvidgningen konstaterar

motionärerna att förhandlingarna med ansökarländerna

kommer att ha pågått i två år vid tiden för det

svenska ordförandeskapet. Folkpartiet menar att

Sverige som ordförandeland skall prioritera

utvidgningen och de reformer som måste göras för att

ansökarländerna skall kunna bli medlemmar så fort

som möjligt.

Även Miljöpartiet tar i sin motion U508 (mp) upp

frågor relaterade till det svenska ordförandeskapet.

I motionen anförs att Sverige då får möjlighet att

göra upp dagordningen för vilka frågor som EU skall

prioritera och därigenom påverka EU i en önskvärd

riktning.

Motionärerna menar vidare att regeringen är

Sveriges enda röst i ministerrådet. Det anser man är

undermåligt i demokratiska termer, och det innebär

att många goda krafter och idéer går förlorade.

Därför föreslår Miljöpartiet i yrkande 1 att en

parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts för

att förbereda ordförandeskapet och lyfta fram vilka

frågor Sverige skall prioritera under det halvår

Sverige står som värd för ministerrådsmötena samt

under den kommande regeringskonferensen. I yrkande 2

i samma motion föreslås att i en sådan kommitté bör

även representanter för olika EU-kritiska

organisationer beredas plats.

I sin motion med anledning av regeringens skrivelse

U9 (mp) yrkande 12 konstateras att i skrivelsen

redovisas hur förberedelsearbetet har påbörjats inom

Regeringskansliet. Samtidigt vill man framhålla att

regeringen ännu inte innefattat riksdagen i det

politiska förberedelsearbetet. Därför vill

Miljöpartiet åter ta upp frågan om att tillsätta en

parlamentariskt sammansatt kommitté för att delta i

förberedelsearbetet kring vilka frågor som skall

prioriteras under det svenska ordförandeskapet inom

EU första halvåret 2001.

Utvidgningen av EU

I motion U508 (mp) tar Miljöpartiet upp utvidgningen

av EU med nya medlemsländer. Motionärerna anför att

det faktum att ländernas regeringar ansökt om

medlemskap inte nödvändigtvis innebär att detta är

demokratiskt förankrat hos folken. Att ensidigt

verka för att länderna snabbt kommer med i EU är

därför mycket olyckligt menar man. Motionärerna

begär därför i yrkande 29 ett riksdagens

tillkännagivande om att det är människorna i

kandidatländerna som i en väl förankrad demokratisk

process fäller avgörandet om ett eventuellt

medlemskap i EU.

Motionärerna anför vidare att det är olyckligt att

olika hjälpinsatser kopplas till medlemskapsansökan.

I yrkande 30 begärs därför ett riksdagens

tillkännagivande att Sverige inom EU skall driva att

inga former av hjälpinsatser kopplas till krav vid

ländernas medlemskapsförhandlingar med unionen.

Även i motion U802 (m) tas utvidgningen upp. I

motionen framhålls att det är glädjande att Estland

finns med i gruppen som inlett konkreta

förhandlingar om medlemskap samt att Sverige på alla

sätt bör stödja Estland på vägen mot EU-medlemskap.

Det innebär dock inte, menar motionären, att Sverige

får ge upp arbetet för att alla de baltiska länderna

skall bli medlemmar. Sverige bör bistå inte minst

Litauen och Lettland i deras arbete att fortsatt

förbereda sig och kvalificera sig för medlemskap. I

yrkande 1 (UU) begärs ett riksdagens

tillkännagivande om vad som i motionen anförs om

utvidgningen av Europeiska unionen till nya

medlemsländer.

I motion U806 (m) framhålls att för Sverige är det

en central uppgift att inom EU verka för att

utvidgningen ges högsta prioritet så att alla länder

i Central- och Östeuropa har möjlighet att bli

medlemmar så snart de uppfyller medlemsvillkoren.

Vidare anförs i yrkande 1 att de nya demokratierna

har rätt att delta i samarbetet på i princip samma

villkor som de sedan länge etablerade västeuropeiska

demokratierna och att stödinsatserna måste ses i

detta perspektiv och inte som ett biståndssamarbete.

I motion MJ224 (kd) yrkande 23 framhålls att för att

omvälvningarna av jordbruket i de nya

medlemsländerna inte skall bli för dramatiska bör

särskilda övergångsåtgärder tillskapas som möjliggör

en försiktig inslussning av denna

jordbruksproduktion. Dessa övergångsregler skall

enligt motionärerna ha som utgångspunkt att

omställningen till ett ekologiskt jordbruk betonas

starkt.

Utskottets överväganden

Utskottet kan liksom regeringen inledningsvis

konstatera att unionens utveckling under 1998

präglades av arbetet med fördjupning och utvidgning.

Utskottet menar att Europeiska unionens främsta

uppgift är att trygga freden, friheten, demokratin

och välfärden i hela Europa. En fördjupad och

utvidgad integration är enligt utskottets

uppfattning den bästa vägen för att skapa säkerhet

och bestående fred i Europa och för att uppnå en

socialt och miljömässigt hållbar utveckling som kan

lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya

arbetstillfällen.

Ett viktigt steg i fördjupningen av samarbetet

utgör enligt utskottets uppfattning

Amsterdamfördraget. Fördraget har enligt utskottets

mening stor betydelse för att göra samarbetet mer

relevant för medborgarna, för att förstärka och

effektivisera samarbetet samt för att lägga grunden

för en fortsatt utvidgningsprocess. Riksdagen beslöt

att godkänna det nya fördraget den 29 april 1998

(prop. 1997/98:58, bet. 1997/98:UU13, rskr.

1997/98:197). Utskottet framhöll i sitt betänkande

att framsteg hade skett på många av de områden där

det finns svenska intressen och att

förhandlingsresultatet i sin helhet måste betraktas

som gott samtidigt som det innebär viktiga steg

framåt för det europeiska samarbetet. Utskottet

menade vidare att den prioritering i samråd med

riksdagen som gjordes under förhandlingarna till

vissa områden (sysselsättning, miljö, öppenhet,

jämställdhet, konsumentfrågor, krishantering)

betydde mycket för slutresultatet. Utskottet noterar

att arbetet med att betona sakfrågorna i samarbetet

har fortsatt under 1998 och finner det mycket

positivt att så sker. Efter att samtliga

medlemsländer ratificerat Amsterdamfördraget gäller

ändringar i grundfördragen sedan den 1 maj 1999.

Utskottet noterar vidare att diskussionerna och

förhandlingarna kring Agenda 2000 pågick under hela

1998. Särskilt viktigt var enligt utskottets

uppfattning diskussionerna kring vilka reformer av

unionens politik som behövs inför den kommande

utvidgningen och att medel avsätts för detta syfte i

långtidsbudgeten. Förhandlingarna avslutades i mars

1999 under tyskt ordförandeskap. Enligt utskottets

mening gav förhandlingarna ett gott resultat och

innebär en stramare EU-budget. Samtidigt öppnar

uppgörelsen för en utvidgning av medlemskretsen

eftersom vederbörlig hänsyn har tagits i

långtidsbudgeten för att ett antal nya medlemsländer

kan tillkomma mot slutet av budgetperioden

2000-2006.

Ett viktigt fördjupningsprojekt har vidare varit

genomförandet av den tredje etappen för att etablera

den ekonomiska och monetära unionen och införandet

av den gemensamma valutan den 1 januari 1999.

Utskottet menar liksom regeringen att det ligger i

svenskt intresse att valutaunionen blir

framgångsrik. En stor del av förberedelserna gjordes

under 1998. Deltagarkretsen i den första omgången

beslutades i maj 1998 och under året utsågs även

ECB:s direktion. Trots ofta svåra förhandlingar

konstaterar utskottet att unionen och de deltagande

länderna lyckades samla sig till ett beslut.

Riksdagen beslutade i december 1997 att Sverige inte

borde införa den gemensamma valutan euron då den

tredje etappen av EMU inleddes. Även om Sverige inte

är med i det arbetet är det enligt utskottets

uppfattning av vikt att medlemsländerna har kunnat

göra en kraftsamling och i en grupp av elva länder

kunnat enas om att införa en gemensam valuta. Det

visar, enligt utskottets uppfattning, på att

unionssamarbetet även kan hantera stora och

komplicerade frågor samt finna lösningar av dessa

vilket stärker EU-samarbetet både på kort och lång

sikt.

Att utsträcka samarbetet till länderna i Central-

och Östeuropa - och ge de länder som så önskar

möjlighet att bli medlemmar i unionen - är enligt

utskottets uppfattning ett viktigt steg på vägen mot

den alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som

Sverige eftersträvar. Syftet är inte endast att

dessa länder skall samarbeta mera med unionen; ett

centralt mål är även att de skall samarbete mer med

varandra. Utvidgningen och integrationen mellan

medlemsländer och kandidatländer är enligt

utskottets uppfattning en fortlöpande process.

Grunden utgör det ekonomiska och politiska

reformarbete som äger rum i kandidatländerna. I

detta arbete har inte bara ett omfattande ekonomiskt

och tekniskt bistånd från EU stor betydelse utan

även utökade och utvecklade kontaktytor mellan

medlemsländer och kandidatländer. Det gäller såväl

mellan företag som mellan regeringar, politiska

partier samt folkrörelser och andra folkliga

organisationer.

Ett avgörande steg inför unionens utvidgning togs i

mars 1998 då anslutningsprocessen inleddes med tio

kandidatländer från Central- och Östeuropa

(Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen,

Rumänien, Tjeckien, Slovakien, Slovenien och Ungern)

samt Cypern. Under året förnyade Malta sin

medlemskapsansökan. Bilaterala regeringskonferenser

för inledande av medlemskapsförhandlingar öppnades

med sex av kandidatländerna (Estland, Polen,

Slovenien, Tjeckien, Ungern och Cypern). Den första

förhandlingsomgången på ministernivå ägde rum i

november 1998. Därmed har den förhandlingsprocess

som kommer att leda till ett utvidgat EU satts i

gång. Europeiska rådets möte i Wien i december 1998

beslutade att frågan om att inleda

medlemskapsförhandlingar med ytterligare

kandidatländer kommer att stå på unionens dagordning

under 1999.

Utskottet kan sammanfattningsvis konstatera att

unionen och dess medlemsländer under 1998 har

förmått hantera ett antal frågor av stor betydelse

för den europeiska utvecklingen och kunnat svara upp

mot de utmaningar som den politiska utvecklingen i

Europa under det senaste decenniet har skapat.

Utskottet menar att de steg som har tagits inom

samarbetet och de beslut som fattats under 1998

kommer att ha stor långsiktig betydelse för

unionssamarbetet. På samma sätt som genomförandet av

den inre marknaden och Maastrichtfördraget samt

upptagandet av tre nya medlemsländer 1995 har satt

sin prägel på unionens utveckling under 1990-talet

kommer de under 1998 fattade besluten att sätta sin

prägel på unionens utveckling under 2000-talets

första årtionde. Utskottet konstaterar att

medlemsländerna har kunnat ta sig an både en

fördjupning av samarbetet och en epokgörande

utvidgning av unionen samt att utvidgning och

fördjupning är komplementära processer.

Det svenska ordförandeskapet

Ett flertal motioner behandlar frågor kring det

svenska ordförandeskapet inom Europeiska unionen. I

partimotion U505 (c) yrkande 1 efterlyses en svensk

strategi för Sveriges ordförandeskap och i yrkande 2

en bred parlamentarisk förankring av de frågor som

Sverige avser att driva som ordförande i EU. I

yrkande 5 anförs att det svenska samhället bör

förberedas för det svenska ordförandeskapet. Ett

antal frågor som Centerpartiet vill prioritera under

det svenska ordförandeskapet tas upp i yrkande 6.

Folkpartiet menar i U507 (fp) yrkande 1 att Sverige

som ordförandeland skall prioritera utvidgningen.

Miljöpartiet föreslår i motion U508 (mp) yrkande 1

att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts

för att förbereda ordförandeskapet och i yrkande 2

att representanter för EU-kritiska organisationer

skall beredas plats i denna. Yrkandet att en

parlamentarisk kommitté skall tillsättas inför

ordfö-randeskapet återkommer i Miljöpartiets motion

U9 yrkande 12.

Sverige kommer att inneha ordförandeposten i

Europeiska unionen första halvåret år 2001. Det

innebär att Sverige under en sexmånadersperiod

kommer att inneha ordförandeskapet i ministerrådet,

såväl i allmänna rådet som när rådet sammanträder i

andra ministerkonstellationer. Sverige kommer även

att vara ordförande och värdland för Europeiska

rådets möten samt representera rådet gentemot andra

EU-institutioner, internationella organisationer

samt länder utanför EU. Ordförandeposten i de

ständiga representanternas kommitté liksom i

samtliga övriga ämbetsmannakommittéer inom rådets

verksamhet kommer även att innehas av Sverige.

Närmast föregående ordförandeland är Frankrike och

närmast efterträdande är Belgien.

Utrikesutskottet vill framhålla att ordföranden

inom ministerrådet har att verka i unionens intresse

samtidigt som nationella positioner kan framföras.

Det innebär att ett medlemsland under

ordförandeskapet dels bör förhålla sig neutralt och

opartiskt i sin roll som ordförande, dels kan

framföra sina nationella ståndpunkter i

diskussionerna via den nationella representanten vid

mötesbordet.

Utskottet menar att neutralitetsåliggandet har

betydelse eftersom ordförandeskapet fungerar som

medlare och kompromissmakare i debatterna. Detta

kräver god samordning med den egna statens

företrädare, som skall ge uttryck för de nationella

synpunkterna, liksom att ordförandeskapet tar

lämplig hänsyn till alla synpunkter som kommer till

uttryck inom kretsen av medlemsländer.

Samtidigt vill utskottet betona att ett

ordförandeland har möjligheter att sätta sin prägel

på ministerrådets politiska agenda och indirekt på

unionens utveckling. Detta kommer främst till

uttryck genom ordförandelandets möjlighet att

påverka vilka frågor som skall behandlas och vilken

prioritetsordning som skall gälla. Utskottet menar

att denna ordning i många fall avgörs med hänsyn

till frågornas aktualitet och angelägenhet, men

också påverkas av den politiska prägel som ett

medlemsland önskar sätta på sin

ordförandeskapsperiod. Utskottet konstaterar att ett

framgångsrikt ordförandeskap bör innehålla element

av såväl kontinuitet som flexibilitet.

Mot denna bakgrund anser utskottet att

målsättningen bör vara att det svenska

ordförandeskapet genomförs kompetent, effektivt,

flexibelt och resultatinriktat så att de gemensamma

frågorna på unionens dagordning förs framåt.

Som utskottet redan framhållit skall ett

ordförandeland i sin egenskap av mötesledare

presentera kompromissförslag om det uppstår en

blockering i en förhandling. Ett ordförandeland

måste sträva efter sådana lösningar som förenar

skilda intressen i en fråga. I vissa fall är det

flera förhandlingsfrågor som skall lösas ut i ett

förhandlingspaket. Utskottet vill särskilt framhålla

att det kan medföra att eftergifter kanske även

måste göras från svensk sida för att kompromiss-

eller konsensuslösningar skall kunna uppnås.

Vid en information från regeringen till riksdagen i

april 1999 om förberedelserna för Sveriges

ordförandeskap framhöll vice statsminister Lena

Hjelm-Wallén att regeringen avser att utnyttja det

utrymme som ändå finns att sätta prägel på

ordförandeskapet och EU-samarbetet. De fem

prioriterade områdena är väl kända svenska

profilfrågor framhöll vice statsministern och

fortsatte:

För det första vill regeringen bidra till en

öppnare, modernare och mer jämställd union. Genom

Amsterdamfördraget har vi kommit en bit på väg med

ökad öppenhet och insyn i EU-institutionernas

arbete. Den händelseutveckling som nyss ledde till

kommissionens avgång har understrukit betydelsen av

detta. Det är uppenbart att vårt synsätt omfattas av

alltfler.

För det andra kommer regeringen att verka för en

union anpassad till medborgarnas krav och önskemål.

Om EU effektivt och ansvarsfullt tar sig an

vardagsnära frågor ökar unionens legitimitet. Miljö,

konsumentskydd och jämställdhet är viktiga sådana

frågor som regeringen prioriterar.

För det tredje skall regeringen driva

sysselsättningsfrågorna vidare på basis av det

sysselsättningskapitel som vi lyckades få in i

Amsterdamfördraget. Det är ett mycket viktigt

område.

För det fjärde kommer regeringen att arbeta för

EU:s utvidgning. Förhoppningsvis skall

slutförhandlingar med några av kandidatländerna

kunna föras under vårt ordförandeskap.

För det femte vill regeringen fördjupa relationerna

mellan EU och omvärlden. Ryssland har högsta

prioritet, men även samarbetet med Afrika, Asien och

Latinamerika kan, liksom det transatlantiska

samarbetet, utvecklas vidare.

Utrikesutskottet delar regeringens uppfattning om

vilka frågor som bör vara prioriterade under det

svenska ordförandeskapet. Samtidigt måste beredskap

finnas för att Sverige som ordförande skall kunna ta

sig an frågor som är aktuella under det första

halvåret 2001 i ljuset av den händelseutveckling i

Europa och internationellt som då äger rum. Av

naturliga skäl kan inte hela det politiska panoramat

överblickas ett och ett halvt år före

ordförandeskapets inledning.

Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande

1998/99:KU3y att regeringen i information till

riksdagen framhållit att dess främsta ambition och

strategi för ordförandeskapet är att det skall vara

kompetent, effektivt och resultatinriktat och att

det skall föra de gemensamma frågorna på EU:s

dagordning framåt. Konstitutionsutskottet anser i

ljuset av vad regeringen redan redovisat att behov

ej föreligger av ett tillkännagivande till

regeringen om nationell strategi för

ordförandeperioden. Konstitutionsutskottet avstyrker

motion U505 yrkande 1.

EU-nämnden tar upp ordförandeskapet i sitt yttrande

1998/99:EUN1. Nämnden erinrar inledningsvis om den

betydelse som vanligtvis tillmäts

ordförandeskapsperioden och fortsätter:

Ett väl genomfört ordförandeskap skapar respekt i

relation till andra medlemsstater och lägger en god

grund för fortsatt samarbete inom EU. Det är EU-

nämndens bedömning att det påbörjade

förberedelsearbetet är av stor betydelse för

möjligheterna för Sverige att genomföra ett

framgångsrikt ordförandeskap. Nämnden välkomnar

därför den bemanningsplanering som synes innebära en

omfattande utbildningsprocess för berörda

nyckelpersoner och lägga en god grund för Sveriges

agerande som EU:s ordförandeland.

Skrivelsen behandlar däremot inte frågan om

samrådet med riksdagen och EU-nämnden. Nämnden vill

dock redan i detta skede beröra denna fråga i

relation till det kommande svenska ordförandeskapet

i EU. Regeringen konstaterar i skrivelsen att

ordförandeskapets viktigaste uppgift är att föra

EU:s gemensamma dagordning framåt. Det innebär att

endast ett mindre utrymme torde finnas för att lyfta

fram svenska profilfrågor i arbetet. EU-nämnden

instämmer i denna bedömning. Samtidigt måste

naturligtvis svenska ståndpunkter i vanlig ordning

tas fram och stämmas av i riksdagen i bl.a. samråd

med EU-nämnden. Det gäller även Sveriges politiska

prioriteringar inför ordförandeskapet. I många fall

torde det i praktiken bli svårt att åtskilja de båda

roller som Sverige kommer att ha som ordförandeland

respektive medlemsstatsdelegation i ministerrådet.

Sveriges agerande som ordförande kan inte ske

fristående från den svenska positionen i en specifik

fråga utan det torde föreligga ett ömsesidigt

samspel och beroende mellan dessa båda roller. Mot

denna bakgrund är nämndens uppfattning den att de

reguljära samråd som äger rum inför

ministerrådsmötena inte bara skall innebära att

svenska ståndpunkter i enskilda frågor stäms av utan

att i största möjliga utsträckning information ges

och samråd sker om hur Sverige som ordförandeland

avser agera.

Även arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande

1998/99:AU1y upp frågor kring ordförandeskapet med

anledning av motion U505 (c) yrkande 6 i berörd del.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i yttrandet att

det har förståelse för regeringens uppfattning att

utrymmet för att under ordförandeskapet lyfta fram

svenska profilfrågor är begränsat. Utskottet anför

vidare:

Sverige har sedan länge verkat för ökad tyngd åt

sysselsättnings- och jämställdhetsfrågorna i EU-

samarbetet. Enligt vad utskottet inhämtat från

Regeringskansliet kommer dessa frågor fortfarande

att vara prioriterade av Sverige såväl under

ordförandeskapet det första halvåret 2001 som under

tiden fram till dess. Inom Näringsdepartementet

pågår för närvarande arbete med att identifiera

frågor som kommer att tas upp vid rådsmöten under

ordförandeskapet. Det beräknas vara klart i ett

första skede i juni i år. Arbetet beräknas dock pågå

kontinuerligt fram till ordförandeskapets inträde.

Utskottet delar Centerpartiets uppfattning om att

sysselsättning och jämställdhet är frågor som även

fortsättningsvis bör vara prioriterade av Sverige.

Det är därför glädjande att regeringen också verkar

för detta.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt betänkande

att det inte är nödvändigt med ett riksdagens

tillkännagivande i denna fråga.

Utrikesutskottet delar de uppfattningar som

redovisas av konstitutionsutskottet, EU-nämnden och

arbetsmarknadsutskottet. Med vad som ovan anförts

avstyrker utskottet motionerna U505 (c) yrkandena 1

och 6 (delvis) samt U507 (fp) yrkande 1.

När det gäller frågan om parlamentarisk förankring

av Sveriges prioriteringar inför ordförandeskapet

konstaterar konstitutionsutskottet i sitt yttrande

1998/99:KU3y att regeringen till riksdagen redovisat

vilka frågor som regeringen prioriterar under det

svenska ordförandeskapet. Vice statsminister Lena

Hjelm-Wallén har framhållit att regeringens

prioriteringar vad gäller EU-arbetet är väl kända

sedan tidigare och har accepterats av riksdagen.

Konstitutionsutskottet anser inte att det finns

anledning att nu förorda att det tillsätts en

parlamentarisk kommitté för att förbereda vilka

frågor som skall prioriteras under ordförandeskapet.

Inte heller finns det anledning för en kommitté att

nu ta ställning till vad som skall tas upp under en

framtida regeringskonferens. Som vice statsminister

Lena Hjelm-Wallén framhållit är det angeläget att

det sker ett fortlöpande samråd med riksdagen i

frågor som gäller ordförandeskapet, i vart fall inom

ramen för de samrådsformer som finns genom

regeringens information till fackutskotten och

samrådet i EU-nämnden. Det finns enligt

konstitutionsutskottets mening inte anledning anta

annat än att regeringen kommer att lämna tillräcklig

information om arbetet inför ordförandeskapet och de

frågor som kommer att drivas. Konstitutionsutskottet

avstyrker därför motionerna U9 (mp) yrkande 12, U508

(mp) yrkandena 1 och 2 och U505 (c) yrkande 2.

Som framgått ovan är EU-nämndens uppfattning att de

reguljära samråd mellan nämnden och företrädare för

regeringen som äger rum inför ministerrådsmötena

inte bara skall omfatta svenska ståndpunkter i

enskilda frågor på rådets dagordning utan även i

största möjliga utsträckning information och samråd

om hur Sverige som ordförandeland avser agera.

Utrikesutskottet kan inledningsvis konstatera att

den första informationen från regeringen till

kammaren angående ordförandeskapet presenterades i

december månad 1998 i ett interpellationsvar av vice

statsminister Hjelm-Wallén. Som nämndes ovan lämnade

regeringen vidare den 15 april 1999 en utförlig

redovisning i riksdagens kammare om regeringens syn

på ordförandeskapet och på de svenska

förberedelserna för detta. Vidare vill utskottet

framhålla att regeringen även i nu föreliggande

skrivelse redovisar både svenska förberedelser inför

ordförandeskapet och för vissa andra frågor i

anslutning till detta.

Utrikesutskottet kan konstatera att trots att

ordförandeskapet ännu ligger en bit framåt i tiden

har regeringen både informerat och genomfört samråd

med riksdagen i frågor kring ordförandeskapet. Vice

statsminister Lena Hjelm-Wallén framhöll, i

anslutning till regeringens presentation av arbetet

med ordförandeskapet i april 1999 i riksdagens

kammare, att så kommer att ske även framgent.

Utskottet ser positivt på att regeringen har för

avsikt att även framdeles löpande hålla riksdagen

informerad och samråda om förberedelserna för

ordförandeskapet och de frågor som då kommer att

behandlas. Utskottet anser att den parlamentariska

förankring som har skett hittills är till fyllest

och ser således inget behov av en parlamentarisk

kommitté i denna fråga.

När det gäller den kommande regeringskonferensen om

främst institutionella frågor konstaterar EU-nämnden

i sitt yttrande att den kommande

regeringskonferensen bl.a. handlar om antalet

kommissionärer och röstviktningen i rådet. EU-

nämnden framhåller i yttrandet att man förutsätter

att regeringen kommer att samråda med nämnden och

hålla nämnden kontinuerligt informerad på samma sätt

som skett vid den regeringskonferens som ledde

till Am-sterdamfördraget.

Utrikesutskottet kan för sin del konstatera att

tidpunkten för regeringskonferensen ännu inte är

fastställd. Utrikesutskottet utgår, liksom EU-

nämnden, från att information och samråd kring

regeringskonferensen kommer att ske i

tillfredsställande utsträckning inför och under

denna. Utrikesutskottet ser inte något behov av att

en parlamentarisk kommitté tillsätts inför

regeringskonferensen.

Utskottet avstyrker därmed motionerna U505 (c)

yrkande 2, U508 (mp) yrkandena 1 och 2 samt U9 (mp)

yrkande 12.

Utrikesutskottet noterar att regeringen i skrivelsen

konstaterar att ett hundratal möten kan komma att

förläggas till Sverige under ordförandeskapet.

Regeringen framhåller att ambitionen är att dessa

möten ges en bred spridning över landet. Regeringen

framhåller även i skrivelsen att ordförandeskapet

innebär goda möjligheter att öka intresset för EU-

frågorna hos den svenska allmänheten.

Utskottet finner, liksom regeringen, att det är

angeläget att det svenska samhället på olika sätt

förbereds för ordförandeskapet i EU. Utskottet har

inhämtat att ett arbete pågår i Regeringskansliet

med att utveckla former för detta. Utskottet ser det

som en fördel om det folkliga engagemanget för EU-

frågor kan ökas både inför och som en följd av

ordförandeskapet.

Utskottet har erfarit att företrädare för det

svenska föreningslivet - folkrörelser och

frivilligorganisationer - under våren 1999 inbjudits

till ett seminarium i Regeringskansliet kring

ordförandeskapet, något som utskottet ser positivt

på.

Utskottet finner det vidare angeläget att använda

det svenska ordförandeskapet till att öka kunskapen

om Sverige i andra länder. Ett omfattande

vänortssamarbete mellan Sverige, andra länder och

kandidatländerna finns redan. Utrikesutskottet menar

att dessa kan fördjupas och stärkas inför och under

det svenska ordförandeskapet.

Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande

till utrikesutskottet att regeringen har framhållit

att den inför och under ordförandeskapet kommer att

löpande informera allmänheten och

organisationsväsendet. Konstitutionsutskottet anser

att motion U505 (c) yrkande 5 därigenom är

tillgodosedd och avstyrker motionen.

Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet

motion U505 (c) yrkande 5.

Utvidgningen

I motion U802 (m) yrkande 1 anförs bl.a. att Sverige

skall bistå Lettland och Litauen i deras arbete att

fortsatt förbereda sig och kvalificera sig för

medlemskap. I motion U806 (m) yrkande 1 anförs att

utvidgningen skall ges högsta prioritet och samt att

de nya demokratierna har rätt att delta i samarbetet

på i princip samma villkor och att stödinsatserna

inte skall ses som ett biståndssamarbete.

Såsom utskottet har framhållit tidigare i detta

betänkande ser det mycket positivt på utvecklingen

vad gäller utvidgningsprocessen under 1998.

Utskottet konstaterar liksom motionären bakom motion

U802 (m) yrkande 1 att det är mycket glädjande att

ett baltiskt land, Estland, finns med i gruppen som

inlett förhandlingar om medlemskap. Samtidigt, vill

utskottet framhålla, är det är av central betydelse

att även Lettland och Litauen så snart

förutsättningar föreligger får möjlighet att

genomföra regelrätta förhandlingar. Utskottet

noterar därvid de positiva omdömen om Lettlands

utveckling som uttalats av kommissionen i en

lägesrapport om utvidgningen till Europeiska rådet

samt att rådet vid sitt möte i Wien i december 1998

slagit fast att varje land också fortsättningsvis

kommer att bedömas för sig. Utskottet vill även

anföra att Sverige tillhör gruppen av medlemsländer

som har gett utvidgningen högsta prioritet.

Utskottet kan konstatera att besluten som togs av

Europeiska rådet i Luxemburg i december 1997 på

flera punkter gick i den riktning som Sverige och

Danmark tidigare hade drivit. De innebar att man

startade en process som omfattade alla

kandidatländerna och där det uttalade målet var att

alla länderna skulle bli medlemmar enligt samma

kriterier. Det viktigaste var att man beslöt att det

skulle ske en genomgång av EU:s regelverk som en

förberedelse för förhandlingarna, också med de

kandidatländer som man inte inledde formella

förhandlingar med i mars 1998. Man beslöt också att

särskilda resurser skulle avsättas för de

kandidatländer som hade störst behov av stöd.

Utskottet vill framhålla att den uttryckliga

avsikten med de svensk-danska förslagen var att

utvidgningen inte skulle försenas. Förslagen gick ut

på att man skulle inleda en genomgång av regelverket

med alla kandidatländerna och därefter, vid

årsskiftet 1998/99, inleda realförhandlingar med de

länder kommissionen föreslagit och de ytterligare

länder som kvalificerat sig.

Utskottet noterar att motionärerna bakom motion

U806 (m) yrkande 1 menar att utvidgningen skall ges

högsta prioritet och att insatser under

förberedelsefasen inte skall ses som ett

biståndssamarbete.

Utskottet kan konstatera att samarbetet med

Central- och Östeuropa skiljer sig från reguljärt

biståndsarbete på flera sätt. Särskilt kan

framhållas att samarbetet är tidsbegränsat till

treårsprogram och att insatserna är inriktade på

europeisk integration. Det svenska samarbetet

präglas av insatser som underlättar

kandidatländernas medlemskap i EU. Sammanlagt

beräknas omkring 95 % av det svenska stödet till

dessa länder bidra till ländernas

medlemskapsförberedelser.

Utskottet vill även framhålla att utöver det stöd

som kanaliseras via Sida har UD sedan 1998 inrättat

ett särskilt s.k. integrationsstöd riktat till

samtliga kandidatländer. Stödinsatserna uppgår till

4 miljoner kronor för år 1998 och 5 miljoner kronor

för år 1999. De särskilt avsatta medlen är avsedda

för snabba och flexibla insatser riktade till

ländernas specifika behov av kunskapsöverföring inom

ramen för den alltmer intensiva

integrationsprocessen. Integrationsstödet utgör en

viktig del i Sveriges bidrag till

utvidgningsprocessen och bidrar till att skapa

långsiktiga kontakter mellan den svenska

förvaltningen och dess motsvarigheter i EU:s

blivande medlemsländer samt med företrädare för de

nationella parlamenten.

Utskottet noterar vidare motionärens synpunkter

avseende förutsättningarna och målet för det

säkerhetsfrämjande stödet till de baltiska länderna.

När det gäller de baltiska staternas

säkerhetspolitiska val menar utskottet att Sverige

skall respektera deras eget val av säkerhetsmodell.

Som framhålls i det sammansatta utrikes- och

försvarsutskottets betänkande 1998/99:UFöU1

respekterar Sverige därvid den av alla OSSE-länder

godtagna principen om att varje land har rätt att

själv välja sin säkerhetspolitiska linje. I samma

betänkande konstaterar det sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet att Östersjöområdets säkerhet

samtidigt utgör en del i den alleuropeiska och

euroatlantiska säkerhetsordningen och att det allt

bredare säkerhetsinriktade samarbetet i

Östersjöområdet ger ett väsentligt bidrag till

säkerheten i regionen.

I sitt betänkande 1997/98:UU12 med anledning av

regeringens proposition l997/98:70 Att utveckla ett

grannlandssamarbete slog utskottet fast att

samarbetet även syftar till att integrera Ryssland

och Ukraina i de europeiska samarbetsstrukturerna.

En utveckling av samarbetet med Ryssland, framför

allt dess nordvästra del inklusive Kaliningrad, är

en naturlig del av det säkerhetsfrämjande stödet,

menar utskottet.

Utskottet kan vidare konstatera att Sveriges

samarbete med Central- och Östeuropa också är

inriktat på besöksutbyte mellan studenter, experter,

forskare, lärare, journalister och

kulturpersonligheter. Förutom ett årligt anslag till

Svenska institutet för dessa utbyten har regeringen

beviljat ett särskilt anslag för 1998 och 1999 för

programmet "Partnerskap för kultur". Stipen-

diemöjligheterna har också utökats genom Östersjö-

och Visbystipendierna.

Utskottet menar att stöd till rättsväsende och

förvaltning kan ha avgörande betydelse för den

demokratiska utvecklingen och för ett EU-medlemskap

för ansökarländerna. Rättssystemet och dess

uppbyggnad och genomförande har prioriterats i

samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet ser

positivt på att samarbetet ytterligare utvidgas.

Vidare vill utskottet framhålla att av riksdagens

beslut om utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa 1999-2001 framgår att målet för Sveriges

miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att bevara

och förbättra miljön, särskilt i och kring

Östersjön. Utgångspunkten för insatserna är det s.k.

Åtgärdsprogrammet för Östersjön inom vilket de 132

största föroreningskällorna identifierats. Utskottet

konstaterar att Sveriges insatser, kanaliserade via

Sida, består dels av institutionellt stöd till

centrala och regionala miljöförvaltningar, dels av

investeringar. Sverige har hittills tecknat avtal om

delfinansiering av sju större vatten- och

avloppsprojekt i de baltiska länderna, Polen,

Ukraina och Ryssland.

Utskottet noterar att de svenska insatserna för att

förbättra kärnsäkerheten i Central- och Östeuropa

har pågått sedan 1992. Syftet med det svenska

kärnsäkerhetsprogrammet är att bidra till att

uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i de existerande

reaktorer som av energibalansskäl inte kan stängas

samt att stärka de oberoende säkerhetsmyndigheterna.

Utskottet menar att det är av särskilt värde att det

svenska stödet koncentreras till

säkerhetsförbättringar vid kärnkraftverket Ignalina

i Litauen. Samtidigt vill utskottet framhålla att

det är viktigt att åtgärderna ej förlänger den tid

som reaktorerna är i produktion. Utskottet beklagar

att tidpunkten för stängning av reaktorerna vid

Ignalina ännu ej är fastlagd.

Enligt utskottets mening har Phare- och

Tacisprogrammen, inom sina respektive geografiska

områden, en viktig roll att spela i det europeiska

inte- grationsarbetet. Genom EU:s

förmedlemskapsstrategi, varav Phare-programm-et

utgör en viktig del, kan EU ge ett aktivt bidrag

till kandidatländernas förberedelser för medlemskap

i unionen.

Utskottet vill även framhålla att svenskt stöd till

Central- och Östeuropa genom Världsbanken, IMF, EBRD

och andra multinationella institutioner kan få ökad

genomslagskraft exempelvis i projekt där

institutionerna har komparativa fördelar eller vid

insatser som kräver stora resurser för att uppnå

högsta effektivitet. Sverige bidrar till dessa

institutioners verksamhet och verkar för att få

genomslag för svenska prioriteringar. Utskottet

noterar att Sverige med Världsbanken samfinansierar

ett antal projekt i Central- och Östeuropa, främst

inom energi- och miljöområdena men även inom den

sociala sektorn.

Slutligen vill utskottet i denna del framhålla att

det regionala samarbetet har givits hög prioritet av

Sverige. Sverige spelar en aktiv roll i

Östersjöstaternas råd, Barentsrådet och Nordiska

rådet. Vidare kan nämnas det svenska deltagandet i

Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) vars

syfte är att främja miljöinvesteringar i Östeuropa,

i synnerhet sådana där en positiv miljöeffekt uppnås

även vad gäller luft- och vattenmiljö i det nordiska

området.

Mot bakgrund av vad som anförts anser utskottet att

motionerna U802 (m) yrkande 1 och U806 (m) yrkande 1

är besvarade.

Miljöpartiet anför i motion U508 (mp) yrkande 29 att

det är människorna i kandidatländerna som i en väl

förankrad demokratisk process fäller avgörandet om

ett eventuellt medlemskap och i yrkande 30 yrkas att

inga former av hjälpinsatser kopplas till krav vid

ländernas medlemskapsförhandlingar med unionen.

Utskottet menar att målet att bli medlem i EU är en

stark drivkraft för fortsatt reformarbete, säkrad

demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna

i kandidatländerna. Utskottet vill vidare framhålla

att kandidatländerna måste uppfylla vissa krav för

medlemskap för att bli medlemmar i EU. Detta innebär

bl.a. att de måste ha institutioner som garanterar

demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och

skydd av minoriteter. Utskottet menar att dessa

förutsättningar medför att vilken väg

kandidatländerna än väljer i sitt förhållande till

EU kommer beslutet att vara väl förankrat och fattat

i god demokratisk ordning.

När det gäller ansvaret för att den politiska

processen genomförs på ett adekvat sätt anser

utskottet att detta är en fråga för regering och

parlament i respektive land. Det ankommer således

inte på Sveriges riksdag att utställa

rekommendationer i denna fråga.

Vad gäller stödinsatserna inom ramen för

förmedlemskapsstrategin konstaterar utskottet att

kopplingar finns till kandidatländernas

medlemskapsförberedelser. Utskottet vill betona att

själva syftet med förmedlemskapsstrategin

uttryckligen är att stödja det reform- och

anpassningsarbete i kandidatländerna som syftar till

att uppfylla EU-medlemskapets krav. Utskottet

understryker att detta är helt i enlighet med såväl

kandidatländernas som medlemsstaternas önskemål.

Utskottet avstyrker därmed motion U508 (mp)

yrkandena 29 och 30.

I motion MJ224 (kd) yrkande 23 begärs när det gäller

jordbruket att de nya medlemsländerna får särskilda

övergångsregler varvid omställning till ett

ekologiskt jordbruk skall betonas starkt.

Utskottet kan vidare konstatera att unionens

jordbrukspolitik kommer att genomgå vissa

förändringar under den närmaste sexårsperioden till

följd av den uppgörelse om reformfrågorna som

uppnåddes i medlemskretsen första halvåret 1999.

Ytterligare förändringar kan komma att ske som en

följd av nästa runda av frihandelsförhandlingar inom

WTO, vilka bl.a. förväntas behandla fortsatt

liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.

Dessa förhandlingar kommer att inledas i slutet av

1999.

Utskottet vill framhålla att när det gäller de nya

medlemmarna och jordbrukspolitiken har man ännu inte

nått fram till dessa frågor i genomgången av

regelverket. Kandidatländernas uppfattningar och

förhandlingspositioner i denna fråga är ännu inte

kända. Utskottet menar därför att frågan om

eventuella övergångsbestämmelser inom detta område

är för tidigt väckt. Den framtida utformningen av

eventuella övergångsbestämmelser när det gäller

jordbrukspolitiken får avgöras när dessa frågor

kommer att ligga på ministerrådets bord. Sverige har

då säte och stämma vid förhandlingarna och utskottet

utgår i från att sedvanligt samråd kommer att ske

med riksdagen inför behandling i ministerrådet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion

MJ224 (kd) yrkande 23 är besvarad.

5.2 Skrivelsens inriktning och omfattning

samt vissa övergripande frågor

Skrivelsen

Kulturpolitik

Regeringen framhåller i skrivelsen att EU skall

bidra till kulturell utveckling i medlemsstaterna.

Detta skall ske med respekt för nationella och

regionala intressen samtidigt som det gemensamma

kulturarvet skall framhävas. EU:s insatser skall

främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid

behov stödja verksamhet som syftar till att sprida

kunskap om de europeiska folkens kultur och

historia, att bevara och skydda kulturarv och att

främja icke-kommersiellt kulturutbyte och

konstnärligt skapande även inom den audiovisuella

sektorn.

De kulturprogram som under senare år varit

operativa är Kalejdoskop, Ariane och Rafael.

Kalejdoskop är ett program för stöd till

konstnärliga och kulturella projekt för perioden

1996-1998. De tre huvudgrupperna är teater/dans,

musik/opera och konst/övrigt. För Sverige innebar

Kalejdoskop 1998 en dramatisk förändring, framhåller

regeringen i skrivelsen. Antalet ansökningar ökade

från 33 till 63, antalet formellt godkända projekt

från 21 till 46 och antalet sökande som beviljades

stöd från 5 till 11 jämfört med 1997. Den ökade

svenska aktiviteten kan till en del tillskrivas

kulturhuvudstadsåret, menar regeringen. Stödet till

svenska sökande uppgick till 637 000 ecu, vilket

motsvarar ca 8 % av den totala summan fördelade

medel. Bland mottagarna finns Musikhögskolan i

Stockholm, Cirkus Cirkör och Dramaten. Dessutom

deltog svenska organisationer som partners i

ytterligare 16 projekt. Ariane är ett program för

stöd till böcker, läsning och översättning för

perioden 1997-1998. Sammanlagt 25 svenska sökande

fick stöd under 1998, varav 22 för översättningar.

De 22 beviljade ansökningarna gäller översättning

från 12 olika språk och fördelas på 12 svenska

förlag som fick totalt 133 000 ecu. Den totala

svenska andelen blev så hög som 9,3 % av antalet

beviljade ansökningar och 8,5 % av summa fördelade

medel betonar regeringen i skrivelsen. Rafael är ett

kulturarvsprogram för perioden 1997-2000. Rafael

utlystes första gången den 31 mars 1998. 1998 års

ansökningsomgång var uppdelad på tre åtgärdsområden:

I. Vård, skydd och befrämjande av Europas kulturarv,

II. Kompetensutveckling, erfarenhets- och

informationsutbyte och III. Kulturarvet och

medborgarna. Dessutom gavs det möjlighet för

medlemsländerna att nominera ett nationellt objekt

som europeiskt kulturarvslaboratorium.

Av skrivelsen framgår att vid rådsmötet den 17

november 1998 kunde kulturministrarna uppnå en

enhällig överenskommelse om en gemensam ståndpunkt

angående inrättandet av ett Kulturramprogram för

perioden 2000-2006 med 167 miljoner ecu. Programmen

Kalejdoskop och Ariane kommer att ersättas av det

nya Kulturramprogrammet.

Kulturhuvudstadsprojektet har sedan 1985 varit ett

mellanstatligt projekt. I oktober 1997 lade

kommissionen ett förslag om att fr.o.m. år 2002

införa ett gemenskapsinitiativ baserat på artikel

128. Förhandlingarna i rådsarbetsgruppen om

förslaget ledde under våren 1998 till ett beslut vid

rådsmötet den 28 maj 1998, dels om val av

kulturhuvudstäder åren 2001-2004, dels om ett

gemenskapsinitiativ för Kulturhuvudstadsprojektet

åren 2005-2019.

Svenska övergångsregler

När det gäller svenska övergångsregler från

medlemskapsförhandlingarna konstaterar regeringen i

skrivelsen att de flesta övergångsperioder var

bestämda till tre eller fyra år, varför flertalet

löpt ut vid årsskiftet 1998/99. Övergångsperioden

skulle på vissa områden användas till att undersöka

om det var motiverat att ändra gemenskapens regler

och på andra områden för att de svenska reglerna

skulle hinna anpassas till gemenskapens. Regeringen

anför att övergångsperioden inom påfallande många

områden har använts till att ändra, eller påbörja

förändringar av, gemenskapens regler. Det gäller

bl.a. stora och viktiga frågor som förbud eller

klassificering och märkning av farliga kemikalier,

högsta tillåtna halt kvicksilver i batterier samt

antibiotika i djurfoder. Det gäller även mindre

frågor som industrifiske av sill och detaljregler om

morötter. På andra områden har Sverige fått

förlängda övergångs-perioder, exempelvis för

gränsvärden för kadmium i handelsgödsel och

införselregler för alkohol och tobak.

Övergångsreglerna från anslutningsfördraget berör

huvudsakligen områdena kemikalier, veterinär- och

smittskyddsfrågor, livsmedelsstandarder, fiske,

alkohol och tobak. I skrivelsen redovisas arbetet

med de olika övergångsreglerna under Sveriges fyra

första år som medlem i EU.

Överträdelseärenden

När det gäller överträdelseärenden framhåller

regeringen i skrivelsen att de kan delas in i två

grupper. Den första gruppen avser utebliven anmälan

till kommissionen om fullständigt genomförande av

EG-direktiv, och den andra gruppen avser felaktig

tillämpning av EG-rätten.

Regeringen konstaterar att Sverige under år 1998

har mottagit 57 formella underrättelser från

kommissionen. Det stora flertalet av dessa gäller

utebliven anmälan om fullständigt genomförande av

EG-direktiv och i några fall rör det sig om felaktig

tillämpning av EG-rätten. Ett ärende avser hinder

mot import av alkoholdrycker och kravet på

partihandelstillstånd för att få importera alkohol.

Två ärenden rör offentlig upphandling. Övriga

ärenden gäller svenska regler om val till

Europaparlamentet, oskäliga villkor i

konsumentavtal, patentombud, arbetstillstånd för

tredjelandsmedborgare, arbetstagares säkerhet och

hälsa samt anmälan av kommunala avfallsplaner.

Vidare noterar regeringen att kommissionen under år

1998 har lämnat över 15 motiverade yttranden till

Sverige. Åtta ärenden avser utebliven anmälan om

fullständigt genomförande av EG-direktiv. Sju

ärenden gäller felaktig tillämpning av EG-rätten.

Ärendena omfattar svenska avgifter för läkemedel,

krav på regelbundna läkarundersökningar för vissa

körkortsinnehavare, avfallsplaner, oskäliga villkor

i konsumentavtal, luftfartsavtal med USA samt

svenska särkrav på tryckkärl och kofferdammar.

Vidare konstaterar regeringen att kommissionen under

hösten 1998 för första gången har beslutat att föra

ett ärende mot Sverige vidare till EG-domstolen.

Ärendet gäller Sveriges bilaterala luftfartsavtal

med USA. Kommissionen anser att avtalet påverkar

gemenskapens lagstiftning inom flygtransportsektorn

och att det inte finns någon nationell behörighet

att sluta sådana avtal. Åtta andra medlemsstater har

motsvarande avtal med USA. Regeringen noterar att

kommissionen av samma anledning har beslutat att

också stämma in dessa medlemsstater till EG-

domstolen.

Handlingsoffentlighet

När det gäller offentlighets- och öppenhetsfrågor

konstaterar regeringen i skrivelsen att enligt den

nya artikeln i EG-fördraget om handlingsoffentlighet

skall allmänheten ha rätt till tillgång till

Europaparlamentets, rådets och kommissionens

handlingar. Allmänna principer och nödvändiga

sekretessregler skall beslutas av rådet i en

rättsakt som skall gälla alla tre institutionerna.

Rättsakten skall antas inom två år från det att

Amsterdamfördraget trätt i kraft. För att

tidsfristen skall kunna hållas är det enligt

regeringen nödvändigt att kommissionen lämnar ett

förslag till rättsakt till rådet ganska snart efter

fördragets ikraftträdande. Regeringen menar att för

Sverige är det angeläget att försöka få inflytande

på rättsaktens utformning redan under

utarbetandefasen i kommissionen. Som ett första led

i detta har inom Regeringskansliet utarbetats en

promemoria som överlämnats till rådet, kommissionen

och Europaparlamentet. I promemorian redovisas

Sveriges inställning till fem principfrågor som

kommissionen har att ta ställning till vid

utarbetandet av sitt förslag, framhåller regeringen

i skrivelsen. Principfrågorna gäller valet av

instrument för rättsakten, vilka handlingar den bör

gälla, hur nödvändiga begränsningar i rätten att ta

del av handlingar bör åstadkommas, hur

framställningar om att få ut handlingar bör hanteras

samt registrering av handlingarna. I promemorian

redovisas också den svenska inställningen till

principfrågorna i stort sett i enlighet med den

ordning som gäller i Sverige. Regeringen noterar i

skrivelsen att i juni 1998 avgavs en rapport av

rådets generalsekretariat, vari konstateras att

antalet begärda och utlämnade handlingar enligt

rådets nuvarande regler om handlingsoffentlighet

från 1993 har ökat.

Kommissionens informationssatsningar

I skrivelsen redovisas också kommissionens fortsatta

informationssatsning kallad Dialogen med

medborgarna. I det nya initiativet ges information

via Internet med samma utgångspunkt som det tidigare

informationsinitiativet Medborgarnas Europa.

Kommissionen arbetar med en motsvarande satsning för

näringslivet - Dialogen med företagen, en hemsida

med länkar till viktiga områden på den inre

marknaden.

Skrivelsens bilagor

I bilaga till skrivelsen redovisas ett åttiotal

viktigare förordningar, direktiv och beslut som

antagits av rådet under 1998, utan uppgift om var i

skrivelsen rättsakterna omnämns. I några fall

redogörs i skrivelsen för hur Sverige ställt sig.

Endast i en mindre del av de fall då rättsakter

omnämns i skrivelsen finns direktivnummer eller

dokumentnummer angivna i texten.

Andra bilagor är bl.a. förteckningar över viktigare

rekommendationer, yttranden och meddelanden (34

stycken), svenska mål i EG-domstolen och

förstainstansrätten 1998, viktigare domar meddelade

av EG-domstolen under 1998, viktigare

internationella avtal ingångna 1998, beslut inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, GUSP

(gemensamma ståndpunkter och åtgärder samt

uttalanden), beslut inom samarbetet i rättsliga och

inrikes frågor (konventioner, gemensamma åtgärder

m.m.) samt EU-budgeten 1998.

Gemenskapslagstiftningens kvalitet och

närhetspincipen

I skrivelsen framhåller regeringen att i förklaring

39 i bilagan till Amsterdamfördragets slutakt

uppmanade regeringskonferensen Europaparlamentet,

rådet och kommissionen att i samförstånd lägga fast

riktlinjer för att förbättra

gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet och

att följa dessa riktlinjer när de granskar förslag

eller utkast till gemenskapslagstiftning, samtidigt

som de vidtar de interna organisatoriska åtgärder

som de anser nödvändiga för att säkerställa att

riktlinjerna tillämpas på ett riktigt sätt. Ett

interinstitutionellt avtal har den 22 december 1998

slutits om gemensamma riktlinjer för

gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet.

Regeringen konstaterar att riktlinjerna, som inte

är rättsligen bindande, består av 22 kortfattade

punkter. Punkterna syftar till att ge vägledning så

att gemenskapens rättsakter skall utformas på ett

klart, enkelt och exakt sätt. Det förutsätts att

riktlinjerna skall åtföljas av handledningar med

närmare anvisningar om hur lagstiftningen bör

utformas. Dessa handledningar skall varje

institution besluta om för egen del. Från svensk

sida har ambitionen varit att medverka till så

långtgående riktlinjer som möjligt för att höja

gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet. De

antagna riktlinjerna innebär enligt skrivelsen att

man kommit ett stycke på väg även om mycket

fortfarande återstår. Det behövs en möjlighet att på

sikt luckra upp den s.k. punktregeln som innebär att

en mening på källspråket måste motsvaras av en

mening på alla de språk som texten översätts till.

För svenskans del leder punktregeln ofta till långa

och komplicerat byggda meningar som varit svåra att

översätta och sedan blir svåra att läsa och förstå.

Vidare framhåller regeringen att genomförande och

effektiv tillämpning alltmer har kommit i fokus på

den inre marknaden. Kommissionen har med anledning

av detta tagit fram ett meddelande om hur

genomförande och tillämpning kan effektiviseras mer.

Bland annat påtalas vikten av att regler måste vara

tydliga och enkla samt att bättre lagstiftning är

ett viktigt inslag beträffande ekonomisk tillväxt

och sysselsättning. Det informella samrådet mellan

medlemsstater och med gemenskapens institutioner

framställs som särskilt viktigt. Arbetet med en

förenklad lagstiftning på den inre marknaden (SLIM)

har fortsatt i enlighet med intentioner som

fastställdes 1995. Sverige har varit positivt till

arbetet i SLIM-grupperna, men har vid ett flertal

tillfällen framfört att arbetet måste koncentreras

till ekonomiskt viktiga områden.

Institutionerna

Institutionernas funktion, liksom huvuddragen i

deras verksamhet under 1998, redovisas i regeringens

skrivelse.

De politiska riktlinjerna för unionens utveckling

fastställs av Europeiska rådet, som består av

medlemsstaternas stats- och regeringschefer samt

Europeiska kommissionens ordförande, biträdda av

medlemsländernas utrikesministrar samt en medlem av

kommissionen.

Ministerrådet, EU:s beslutande och lagstiftande

organ, är det forum där medlemsstaterna för fram,

diskuterar och sammanjämkar sina synpunkter. Rådet

fattar beslut om lagstiftning på grundval av

kommissionens förslag. Sådana beslut tas i ökad

omfattning i medbeslutande med Europaparlamentet.

Majoritetsröstning tillämpas numera för mer än tre

fjärdedelar av alla beslut. Röstreglerna i rådet vid

beslut med kvalificerad majoritet bygger på att

varje stat har ett visst röstetal som varierar

mellan två och tio. Sverige har 4 av de totalt 87

rösterna. Rådet har under 1998 haft drygt 200 aktiva

arbetsgrupper. Rådet har sammanträtt 94 gånger i

sina olika sammansättningar, förutom ett antal

informella möten. Budgeten för 1998 avsåg 2 534

anställda och driftskostnaden var budgeterad till

320 miljoner ecu.

Europeiska kommissionen består av 20 ledamöter, som

i sitt arbete skall agera i unionens allmänna

intresse under full oavhängighet. Kommissionen är

ett opartiskt organ och skall övervaka tillämpningen

av fördragens bestämmelser och de beslut som fattas

på grundval av fördragen. Den kan väcka talan inför

EG-domstolen mot andra institutioner eller

medlemsstaterna för att de åsidosatt fördraget.

Sverige har under 1998 mottagit 57 formella

underrättelser från kommissionen, huvudsakligen om

utebliven anmälan om fullständigt genomförande av

EG-direktiv. I några fall rör det sig om felaktig

tillämpning av EG-rätten. Kommissionen har under

1998 till Sverige lämnat över 15 motiverade

yttranden, vilka lämnas i sådana fall där

kommissionen vidhåller sin uppfattning efter det att

formell underrättelse avgetts och besvarats. Åtta av

dessa avser utebliven anmälan om fullständigt

genomförande av EG-direktiv och sju ärenden gäller

felaktig tillämpning av EG-rätten. Under hösten 1998

beslutade kommissionen föra ett ärende som gäller

Sveriges bilaterala luftfartsavtal med USA till EG-

domstolen.

Kommissionen är också den institution som har rätt

att ta initiativ till lagstiftning. Vad gäller det

mellanstatliga samarbetet har kommissionen med några

undantag samma rätt som medlemsstaterna att lägga

fram förslag. Kommissionen har även en verkställande

roll, framför allt rörande den inre marknadens

funktion och utveckling, samt på de områden i övrigt

där befogenheter att genomföra delegerats. Internt

har kommissionen fortsatt sitt arbete med SEM 2000

och MAP 2000 som utgör ett brett program för interna

reformer inom kommissionen. Målet är att steg för

steg för omvandla hela förvaltningen för att skapa

en modern administration. Ett förslag har också

förberetts om tillskapandet av en oberoende struktur

för både externa och interna bedrägeriutredningar,

samt ett förslag till reform av systemet

verkställighetskommittéer, den s.k. kommittologin.

Kommissionens driftsbudget för 1998 uppgick till

totalt 2 843 miljoner ecu och omfattade 21 495

anställda.

Europaparlamentet har lagstiftande befogenheter och

budgetmakt. Parlamentet utövar demokratisk kontroll

över verksamheten inom unionen, dels genom att

ställa frågor till rådet och kommissionen, dels

genom att granska EU:s räkenskaper och bevilja

ansvarsfrihet för kommissionen. Parlamentet har även

möjlighet att avsätta kommissionen genom

misstroendevotum. Denna möjlighet att påverka beslut

har successivt förstärkts och har förstärkts

ytterligare genom Amsterdamfördraget som trädde i

kraft den 1 maj 1999. Av parlamentets 626 ledamöter

är 22 från Sverige. Det finns 8 olika partigrupper

samt ett litet antal grupplösa ledamöter. Arbetet

bedrivs i 20 fasta utskott och vid behov kan även

tillfälliga utskott inrättas. Under 1998 har

parlamentet varit aktivt bl.a. när det gällt

mänskliga rättigheter, miljö och sociala frågor.

Andra viktiga frågor har varit Agenda 2000 och

utvidgningen. Från parlamentets sida har man

föreslagit och fått gehör för att ett särskilt

fristående organ inrättas för att bekämpa korruption

och bedrägerier med EU-medel. I detta sammanhang kan

nämnas att kommissionen nyligen beslutat avgå sedan

en oberoende expertgrupp som tillsatts av

parlamentet riktat allvarlig kritik om bl.a.

oegentligheter mot delar av verksamheten.

Under året har Europaparlamentet även lagt fram

förslag om gemensamma principer för medlemsstaternas

valsystem för val till Europaparlamentet samt

förslag till ny ledamotsstadga.

Sedan den europeiska ombudsmannafunktionen

inrättades 1995 har det förekommit 3 520 klagomål.

30 % av dessa klagomål har fallit inom ombudsmannens

kompetensområde. Utredningar har gjorts i 552 fall.

De flesta klagomålen har gällt brist på information,

försumlighet och diskriminering. Parlamentets budget

för 1998 avsåg 4 110 anställda och driftskostnaden

var budgeterad till 908 miljoner ecu.

EG-domstolens huvudsakliga uppgifter är att tolka

och döma i tvister om tillämpningen av EG-rätten.

Den vanligaste måltypen är mål om förhandsavgörande

enligt artikel 177 i EG-fördraget. En annan måltyp

är mål om fördragsbrott enligt artikel 169, där

kommissionen eller en medlemsstat kan väcka talan

mot en annan medlemsstat som har underlåtit att

uppfylla sina förpliktelser enligt fördraget. Under

1998 begärde nationella domstolar förhandsavgörande

i 264 fall. Av dessa kom 6 från svenska domstolar.

Den svenska regeringen yttrade sig under året

skriftligen i 8 mål om förhandsavgörande. Sverige

väckte i ett fall talan mot rådet och regeringen

ansökte dessutom under året om intervention i 2 mål

vid förstainstansrätten.

Motionerna

I motion U501 (mp) framför motionärerna i yrkande 2

förslaget att varje genomgripande förändring av

grundfördragen skall underställas en folkomröstning

innan Sverige ratificerar förändringarna.

I yrkande 3 i samma motion menar motionärerna att

alla opinionsundersökningar som gjorts efter

folkomröstningen om medlemskap i EU 1994 har visat

att en majoritet av svenskarna är kritiska till EU.

De menar att därför bör riksdagen besluta att en

folkomröstning om fortsatt medlemskap i EU skall

hållas. Om resultatet visar att det finns en

majoritet mot svenskt deltagande i EU bör regeringen

omedelbart inleda arbetet för ett svenskt utträde ur

EU.

I yrkande 1 i samma motion menar motionärerna att

det är av vikt att EU:s fördrag kompletteras med en

utträdesparagraf som reglerar skeendet när en

medlemsstat vill lämna unionen.

Även Vänsterpartiet begär i motion U506 (v) yrkande

18 att det införs en utträdesparagraf när det gäller

medlemskapet i unionen. Om det är så att

utvecklingen gått åt annat håll än vad folket i ett

enskilt land accepterar skall det enligt

motionärerna också ha möjlighet att begära utträde.

I motion U9 (mp) med anledning av regeringens

skrivelse framhålls att i årsberättelsen redovisas

att kommissionen under 1998 i 73 ärenden klagat över

att Sverige inte uppfyllt sina skyldigheter enligt

EG-fördraget. De menar dock att denna redovisning är

alltför knapphändig och begär i yrkande 9 att i

kommande årsberättelser bör överträdelseärenden

redovisas på ett sådant sätt att utfallet av

kommissionens klagan samt Sveriges ståndpunkt

tydligt framgår.

Bilaga 1 till skrivelsen redovisar viktigare

förordningar, direktiv och beslut antagna av rådet

under 1998. Miljöpartiet anser i yrkande 11 att

denna lista i fortsättningen bör redovisa samtliga

antagna direktiv. Det bör vidare av bilagan framgå

vilka medlemsländer som röstat emot eller lagt ned

sin röst vid varje enskilt beslut.

I motion U502 (s) noterar motionären att det

ständigt i medierna och bland allmänheten sker en

förväxling mellan EU:s högsta beslutande organ,

rådet, och Europarådet. Motionären menar att ett

sätt att göra skillnaden tydligare skulle vara att i

fortsättningen i alla officiella svenska handlingar

använda beteckningen EU-rådet eller Europeiska

unionens råd på det som i dag kallas Europeiska

rådet och begär ett riksdagens tillkännagivande om

detta.

Motionären bakom motion U503 (s) konstaterar att EU-

institutionernas lokaler visar en påfallande brist

på konstnärlig utsmyckning. Emellertid tillfrågades

medlemsländerna när den nya byggnaden för

ministerrådet stod färdig om de kunde bidra till

detta. Motionären noterar att den svenska regeringen

avsatte medel för ändamålet och att Statens konstråd

deltog i arbetet med att utsmycka ministerrådets

lokaler.

Även om exempel på punktinsatser således finns

menar motionären att Sverige som medlem i EU borde

försöka förändra nuvarande ordning så att Statens

konstråd även får ansvar för utsmyckning av de

lokaler som EU:s institutioner disponerar. Ett

tillkännagivande om en policy för konstnärlig

utsmyckning inom EU begärs i motionen.

I motion U505 (c) yrkande 3 föreslår motionärerna

att det efter fyra års medlemskap i Europeiska

unionen genomförs en bred och allsidigt belysande

nationell utvärdering av medlemskapets effekter på

det svenska samhället. Viktiga frågor som bör

belysas är enligt motionärerna de ekonomiska,

demokratiska, säkerhetspolitiska, judiciella och

miljömässiga förändringar som skett i Sverige sedan

EU-inträdet. Utvärderingen skall främst vara ett

redskap genom vilket Sverige kan utveckla EU-

samarbetet vidare.

Motionärerna bakom motion U506 (v) yrkande 1 begär

ett riksdagens tillkännagivande om att ett register

över lobbygrupper inom EU upprättas och att dessa

kontrolleras.

I motion U9 (mp) med anledning av regeringens

skrivelse framhålls att skrivelsen i allt väsentligt

är bättre än tidigare års redogörelser, men att det

fortfarande finns vissa svagheter i denna som

Miljöpartiet vill lyfta fram för att regeringen

under kommande år må utveckla årsboken ytterligare.

I yrkande 1 anförs att det är en brist att inte

referera kommissionens arbetsprogram för året.

Kommissionen är, menar motionärerna, ännu motorn i

samarbetet med ensamrätt att lägga nya förslag till

förordningar och direktiv.

Vidare menar motionärerna att det är bra att en

redogörelse för den fortsatta behandlingen av

svenska övergångsregler från

medlemskapsförhandlingarna fått ett eget kapitel i

årsboken. Miljöpartiet anser emellertid i yrkande 3

att denna redogörelse fortsättningsvis måste göras

mer utförlig så att samtliga undantag som ännu är

aktuella eller har varit uppe till diskussion under

året berörs. Motionärerna framhåller att nu saknas

redogörelse för dels Sveriges femåriga undantag att

bibehålla lagstiftningen rörande fritidsbostäder,

dels Sveriges övergångsbestämmelser gällande

mervärdesskattereduktion respektive -befrielse på

olja.

Motionärerna anför vidare i yrkande 4 att årsboken

alltför kortfattat behandlar kommissionens

informationssatsningar och begär att kommande

årsberättelser mer utförligt måste redogöra för

dessa. I yrkande 6 i samma motion anför motionärerna

att kommande årsberättelser mer utförligt måste

redogöra för vilka grunder som legat bakom beslut om

de svenska projekt som erhållit stöd för

transeuropeiska nät för transporter.

I yrkande 7 erinras om att Revisionsrättens roll i

EU behandlas i regeringens skrivelse. Den kritik mot

EU-kommissionen som framkom i Revisionsrättens

granskning av budgetåret 1996 nämns enligt

motionärerna dock endast sporadiskt. Detta är en

uppenbar svaghet anser motionärerna och yrkar att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

om att kommande årsberättelser mer utförligt måste

redogöra för Revisionsrättens slutsatser.

I yrkande 8 uppmärksammar motionärerna att en

rättsakt som reglerar allmänhetens tillgång till

Europaparlamentets, ministerrådets och kommissionens

handlingar skall antas inom två år efter det att

Amsterdamfördraget träder i kraft. För att klara

denna tidsfrist är det nödvändigt att det snarast

dras upp riktlinjer för hur handlingsoffentligheten

skall utformas och man begär att regeringen till

riksdagen presenterar ett förslag kring hur EU:s

handlingsoffentlighet skall utformas.

I motion U508 yrkande 3 begärs att Sverige som

ordförandeland driver att meddelarfrihet och en

offentlighetsprincip liknande den svenska införs

inom alla EU:s organ. Den nuvarande bristen på insyn

öppnar för påverkan av lobbyister som är anställda

av kapitalstarka intressenter, och även för

möjligheter till en mycket omfattande korruption. Om

offentlighetsprincip och meddelarfrihet infördes

skulle korruptionen bekämpas effektivare samtidigt

som det skulle leda till bättre politiska beslut och

öppna för medborgarnas insyn. Detta är enligt

motionen en sådan fråga som måste vara högt

prioriterad att driva under ordförandeskapet.

Även i motion K210 (mp) yrkande 4 tas frågan om

öppenhet i det svenska arbetet i EU:s

kommittéväsende upp. De åsikter och hållningar som

den svenska regeringen genom olika representanter

bedriver i kommittéerna måste spridas och utvecklas

i en offentlig diskussion, menar motionärerna.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma med

förslag om hur det svenska arbetet i EU:s

kommittéväsende skall öppnas och demokratiseras.

Offentlighetsprincipen tas också upp i motion U506

(v) yrkandena 2 och 7. En demokratisering av EU

kräver full insyn i lagstiftningsprocessen och

offentlighet i EU:s förvaltning. Löftet att den

svenska offentlighetsprincipen inte skulle rubbas

vid ett inträde i EU har inte infriats, menar

motionärerna. Ett minimikrav är enligt motionärerna

att regeringen regelbundet redovisar vilka

handlingar som helt eller delvis bedömts vara

sekretessbelagda av hänsyn till EU och dess

medlemsstater. Det är enligt motionärerna bra att

öppenheten nu ges fördragsmässig status i

Amsterdamfördraget, trots att det inte handlar om

att införa en offentlighetsprincip av svenskt snitt.

En svaghet är att handlingsoffentligheten begränsas

till rådet, kommissionen och parlamentet,

konstaterar motionärerna. Det anförs i motionen att

domstolen och andra institutioner också borde

omfattas av de grundläggande öppenhetsreglerna. De

borde också utsträckas till de hundratals kommittéer

som verkar inom kommissionen, till Coreper, de

ständiga representanternas kommitté, inklusive dess

undergrupper samt till förlikningsförfarandet mellan

parlamentet och rådet.

Också i motion U507 (fp) yrkande 6 understryks

vikten av ökad öppenhet. För att invånarna i

medlemsländerna skall få ett förtroende för EU måste

ansvar, närhet, öppenhet och mångfald vara

grundprinciperna för all makt-utövning. Kravet på

öppenhet innebär att EU måste tillämpa en

offentlighetsprincip. Detta innebär t.ex. att när

ministerrådet sammanträder som lagstiftare skall

debatterna och besluten vara offentliga.

I motion U505 (c) begärs att frågan om

decentralisering och enklare regler prioriteras

under det svenska ordförandeskapet första halvåret

år 2001 (yrkande 6 delvis). Sverige bör arbeta för

att få bort onödig byråkrati och för att göra

närhetsprincipen till en bärande och fungerande

princip i EU:s arbete. Subsidiaritetsprincipen måste

bli ett levande verktyg inom unionen. Regeringen bör

överväga att ta initiativ till en fullständig

genomgång av EU:s fördrag och gemenskapslagstiftning

för att pröva om de motsvarar en konsekvent

tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Arbetet med

att slå samman direktiv och inriktningen att i

större utsträckning arbeta med ramdirektiv bör

intensifieras. Frågan om att upprätta en

normhierarki som tydliggör olika beslutsnivåers

ansvar och den detaljeringsgrad som respektive nivå

bör hålla sig till bör på allvar diskuteras i

Europasamarbetet. Normhierarkin bör kombineras med

en kompetenskatalog. Sverige bör enligt motionärerna

ta nya initiativ för att främja subregionalt

samarbete, interregionalt samarbete och för att

stärka regionernas roll i Europa.

Folkpartiet tar i motion U507 (fp) yrkande 4 också

upp subsidiaritetsprincipen. Enligt motionärerna

skall EU endast ägna sig åt frågor där de lokala,

regionala och nationella nivåerna inte räcker till.

EU:s beslutsmaskineri måste vara effektivt, men EU

måste också ägna sig åt rätt frågor. I dag finns det

frågor där beslutsmöjligheterna är för små, och det

finns frågor där möjligheterna att besluta är för

stora. Det behövs mer samarbete inom områdena

gränsöverskridande miljöförstöring, internationell

brottslighet och den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. De flesta exemplen på onödiga

beslut på EU-nivå härrör från den gemensamma

jordbrukspolitiken. Sverige bör i allt arbete i EU

vara pådrivande för att unionsnivån bara skall

användas när den nationella nivån inte är

tillfyllest för att lösa problemen. Ett sätt att på

sikt åstadkomma detta är en kompetenskatalog som

anger på vilka nivåer besluten skall fattas. I

motion K319 (m) begärs att Sverige spelar en mer

pådrivande roll i arbetet med att reformera onödig,

otidsenlig och oönskad EG-rättslig lagstiftning. Han

hänvisar till personuppgiftslagen som ett exempel på

olycklig lagstiftning till följd av ett EG-direktiv.

Flera motioner från den allmänna motionstiden 1998

tar upp frågor kring formerna för samarbetet inom

EU. I motion U506 (v) begärs tillkännagivanden till

regeringen om att riksdagens ställning i EU:s

beslutsprocess bör stärkas och att EU-kommissionens

initiativmakt bör minskas till förmån för de

nationella parlamentens (yrkandena 3 och 6). Sverige

bör enligt motionärerna arbeta för att EU skall

demokratiseras och att EU:s beslutanderätt skall

avgränsas och inskränkas. Den demokratiska

legitimiteten kan förstärkas genom att mer reell

beslutsmakt återförs till nationell nivå så att de

nationella parlamenten stärks. Därmed kan den

mellanstatliga karaktären av samarbetet stärkas. I

de fall det krävs bindande EU-regler skall de vara

minimiregler, som tillåter en mer progressiv

nationell lagstiftning. Målet är att riksdagen skall

ha initiativ- och förslagsrätt till nya lagar inom

EU.

Miljöpartiet anser i motion U508 (mp) att en

prioriterad fråga för Sverige som ordförandeland bör

vara att driva att EU för över kompetens till

medlemsländerna och helt skalar bort sådana

politiska frågor som löses bäst på nationell nivå

(yrkande 4). EU:s omfattande centralisering är ett

strukturfel i sig. När beslut flyttas allt längre

från dem som berörs tappar människor lusten att

engagera sig vilket i sin tur urholkar demokratin.

Sverige bör driva frågan om hur EU kan omvandlas

till att i högre grad vara ett mellanstatligt

samarbete (yrkande 5). Det bör vara en prioriterad

uppgift för Sverige i samband med nästa

regeringskonferens att driva frågan hur EU kan

omvandlas i detta syfte. Helt klart är att EU-

kommissionens roll i en sådan struktur måste minska

och att dess ensamrätt att lägga förslag måste

försvinna. Naturligt vore att i stället ge de

nationella parlamenten beslutsrätt (yrkande 7). Även

om kommissionen har makten över vilka nya förslag EU

skall lägga fram är det ministerrådet som fattar de

slutgiltiga besluten - inom vissa politiska områden

efter yttrande från EU-parlamentet. Denna uppdelning

gör det mycket svårt att utkräva politiskt ansvar

från ansvariga politiker. Att inte kunna utkräva

politiskt ansvar är en oerhörd tillbakagång för

demokratin, vilket till viss del kommit till uttryck

i det låga valdeltagandet till EU-parlamentet. EU:s

politiska organisation måste enligt motionen

förändras på ett sätt som möjliggör för väljarna att

utkräva politiskt ansvar (yrkande 6).

I motion U509 (kd) framhålls att det är en angelägen

uppgift för Sverige att föra fram krav på att

nuvarande proportion när det gäller viktningen av

röster i rådet bevaras (yrkande 18). Ett väl

fungerande EU förutsätter att även de mindre

länderna finner det värt att bidra med kreativa

lösningar på gemensamma problem, och att dessa

länders medborgare upplever delaktighet i europeisk

politik. I den lagstiftande processen måste

Europaparlamentets roll stärkas för att göra

parlamentet mer jämställt med rådet. Även i

framtiden måste Europaparlamentet ha en sådan

utformning att även de mindre ländernas politiska

landskap får fullgod representation (yrkande 19).

I samma motion yrkande 1 begärs att Europarådets

konvention om de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna införlivas i EU-fördragen.

Motionärerna framhåller att bl.a. Amnesty

International pekat på att det krävs ett

införlivande för att få en utomstående och från EU

oberoende kontroll.

Utskottets överväganden

Skrivelsens karaktär och innehåll

Utrikesutskottet vill inledningsvis i denna del

framhålla att det finner det positivt att ett

flertal utskott i sina yttranden på ett övergripande

plan tagit upp frågor inom respektive utskotts

beredningsområde som behandlas i skrivelsen.

Finansutskottet uppmärksammar i sitt yttrande

1998/99:FiU3y bl.a. några särskilda händelser under

1998 som de avgörande besluten kring EMU:s tredje

steg och budgetförhandlingarna inom Agenda 2000. I

yttrandet framhålls att finansutskottet i sitt

betänkande 1998/99:FiU5 har understrukit vikten av

att den svenska avgiften till EU kan begränsas så

mycket som möjligt. Finansutskottet erinrar om att

målen för den svenska EU-budgetpolitiken, som

riksdagen ställt sig bakom, innebär bl.a. att

Sverige skall verka för en effektiv och återhållsam

budgetpolitik inom EU (prop. 1994/95:40, bet.

1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67).

Vidare erinrar finansutskottet i sitt yttrande om

att förra årets skrivelse ej omfattade något avsnitt

om statistikfrågor. Finansutskottet anförde i sitt

yttrande (1997/98:FiU3y) över den skrivelsen att som

ett resultat av den regeringskonferens som

avslutades i juni 1997 i Amsterdam kommer rådets

befogenhet att inhämta den statistik som behövs för

gemenskapens verksamhet att regleras i fördraget.

Finansutskottet framhöll att en mer utförlig

redovisning av verksamheten inom statistikområdet

således kunde vara påkallad vilket utrikesutskottet

ställde sig bakom (1997/98:UU20). Finansutskottet

välkomnar i nu föreliggande yttrande att det i årets

skrivelse finns ett avsnitt om EG:s statistikarbete

som också innehåller en redogörelse för svenskt

agerande på statistikområdet.

Utrikesutskottet konstaterar att även

skatteutskottet i sitt yttrande 1998/99SkU6y

uppmärksammar de många områden inom samarbetet som

berör skattefrågor samt vissa viktigare förändringar

som inträtt därvidlag under 1998.

EU-nämndens yttrande 1998/99:EUN1y spänner över ett

brett fält av EU-frågor. EU-nämnden behandlar i sitt

yttrande ett antal frågor där samråd har skett med

nämnden men uppmärksammar också ett antal enskilda

frågor där information till, och samråd med, nämnden

enligt nämndens uppfattning ej varit

tillfredsställande. På ett mer övergripande plan

konstaterar emellertid EU-nämnden att föreliggande

skrivelse innehåller en mycket utförlig och

värdefull redogörelse över verksamheten i Europeiska

unionen under 1998, som täcker alla delar av

unionssamarbetet.

I motion U9 (mp) behandlas vissa frågor kring

skrivelsens utformning. I yrkande 1 anförs att det

är en brist att inte referera kommissionens

arbetsprogram för det år som skrivelsen behandlar

och i yrkande 4 begärs en mer utförlig beskrivning

av kommissionens informationsatsningar. I yrkande 6

i samma motion anför motionärerna att kommande

årsberättelser mer utförligt måste redogöra för vad

som legat bakom beslut om de svenska projekt som

erhållit stöd för transeuropeiska nät för

transporter.

I yrkande 9 efterfrågas en mer utförlig redovisning

av överträdelseärenden och Sveriges ståndpunkt i

dessa ärenden. I samma motion, yrkande 11,

konstateras att skrivelsen redovisar viktigare

förordningar, direktiv och beslut som antagits av

rådet under 1998. I motionen begärs att bilaga 1

till skrivelsen skall omfatta samtliga antagna

direktiv under det år skrivelsen behandlar. Vidare

bör röstningsmönstret i varje ärende redovisas.

EU-nämnden betonar i sitt yttrande att förutom att

fylla ett informationsbehov måste avsikten med den

svenska skrivelsen också vara att riksdagen i

efterhand skall kunna kontrollera att regeringen har

fullgjort sin informations- och samrådsskyldighet

gentemot riksdagen. I det perspektivet noterar

nämnden att det endast på ett fåtal sakområden

redovisas i skrivelsen hur Sverige har röstat i

ministerrådet. På vissa sakområden framgår mera

utförligt Sveriges allmänna prioriteringar,

konstaterar emellertid nämnden i yttrandet. Det

gäller främst de av Sverige särskilt prioriterade

områdena, såsom t.ex. miljö- och konsumentpolitiken.

EU-nämnden välkomnar att regeringen redovisar sin

syn på utvecklingen i EU i skrivelser och

propositioner, vilka blir föremål för

riksdagsbehandling. EU-nämnden understryker att i

sådana skrivelser och propositioner är det också

lämpligt att regeringen redovisar hur informations-

och samrådsskyldigheten gentemot riksdagen har

fullgjorts. Nämnden konstaterar emellertid angående

föreliggande skrivelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 1998 att det inte på någon punkt

återfinns en redogörelse för det informations- och

samrådsförfarande gentemot riksdagen som regleras i

10 kap. riksdagsordningen. Detta till skillnad från

förra årets skrivelse som innehöll ett avsnitt om

samrådet med riksdagen beträffande 1996 års

regeringskonferens, framhåller nämnden. EU-nämnden

menar att ett sådant förfarande vore önskvärt.

Samtidigt noterar nämnden i sitt yttrande att de

frågor som behandlas i skrivelsen i allmänhet berör

sådana frågor som har varit föremål för samråd i EU-

nämnden och där det har funnits en majoritet som

stöder regeringens ståndpunkt.

Sammanfattningsvis anser EU-nämnden att det i

regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska

unionen framdeles tydligare bör framgå hur Sverige

har röstat i ministerrådet, och hur regeringen har

fullgjort sin informations- och samrådsskyldighet

gentemot riksdagen.

Vidare konstaterar EU-nämnden i sitt yttrande

1998/99:EUN1y att till skrivelsen har bifogats en

förteckning över svenska mål i EG-domstolen och

förstainstansrätten 1998 (dvs. mål där svenska

domstolar har begärt förhandsavgörande och mål där

Sverige har intervenerat) samt över viktiga domar

meddelade av EG-domstolen under 1998. EU-nämnden

menar att på grund av EG-domstolens stora betydelse

för EG:s rättsutveckling är en sådan redovisning

mycket värdefull. EU-nämnden vill framhålla att det

vore önskvärt om skrivelsen också hade omfattat

redovisning av andra viktiga mål där Sverige har

yttrat sig och viktiga domar från

förstainstansrätten.

EU-nämnden konstaterar även att regeringen i

skrivelsen redogör för de överträdelseärenden som

inletts mot Sverige. EU-nämnden anser att en sådan

redovisning är mycket viktig men att det i

skrivelsen även borde redovisas mera utförligt vilka

frågor överträdelseärendena gäller, eftersom dessa

ärenden kan beröra lagstiftning som har beslutats av

riksdagen.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande

1998/99:FiU3y att utskottet i förra årets yttrande

till utrikesutskottet framhöll att skrivelsen fyller

en viktig funktion (1997/98:FiU3y). Utskottet

förutsatte att regeringen även framdeles skulle

lägga stor vikt vid att redovisa Sveriges agerande

och ställningstaganden i skrivelsen.

Finansutskottet konstaterar med tillfredsställelse

att regeringen i föreliggande skrivelse i än större

utsträckning än tidigare redovisar sina

ställningstaganden. Utskottet förutsätter att

regeringen även i kommande skrivelser tydligt

redovisar sitt agerande och sina ställningstaganden

i olika frågor.

Även konstitutionsutskottet behandlar dessa frågor

i sitt yttrande 1998/99:KU3y. Konstitutionsutskottet

framhåller därvid att det i sitt betänkande

1998/99:KU11 EU-frågornas behandling i riksdag och

regering välkomnade att regeringen redovisar sin syn

på utvecklingen i EU i skrivelser och propositioner,

vilka blir föremål för riksdagsbehandling.

Konstitutionsutskottet fann det också positivt att

regeringen i den årliga skrivelsen om utvecklingen i

EU redovisar sitt agerande och sina

ställningstaganden beträffande olika EU-frågor. Den

nu aktuella berättelsen om verksamheten i Europeiska

unionen ger, som också framhålls i motion U9 (mp),

en god och översiktlig bild över utvecklingen inom

EU, menar konstitutionsutskottet.

Enligt konstitutionsutskottets mening har

skrivelsen dock ännu inte till fullo funnit sina

former. I skrivelsen redovisas i en bilaga i

enlighet med förarbetena (prop. 1994/95:19, s. 537)

viktigare förordningar, direktiv och beslut antagna

av rådet under det gångna året. Däremot redovisas

inte Sveriges ställningstagande vid varje

beslutstillfälle.

Konstitutionsutskottet framhåller i yttrandet att

det är medvetet om att detta inte alltid låter sig

göra på ett meningsfullt sätt. Det förtjänar också

att påpekas att ställningstaganden växer fram

successivt, menar utskottet. Med beaktande av detta

anser konstitutionsutskottet likväl att det vore en

fördel om skrivelsens redovisning kunde göras mer

informativ i detta hänseende. Utskottet anser vidare

att det skulle vara en fördel om det i bilagan

angavs var i skrivelsen rättsakterna redovisas och

att direktiven, liksom kommissionsdokumenten, angavs

med sina nummer i texten. Överträdelseärendena bör

också kunna redovisas utförligare i kommande

skrivelser om verksamheten i EU. Enligt

konstitutionsutskottets mening bör detta med

anledning av motion U9 (mp) yrkandena 9 och 11 ges

regeringen till känna.

Samtidigt framhåller konstitutionsutskottet att det

inte är berett att nu förorda ett tillkännagivande

om att samtliga direktiv, kommissionens

arbetsprogram eller kommissionens

informationssatsningar måste redovisas i skrivelsen.

Enligt konstitutionsutskottets mening måste

regeringen ha ett eget utrymme att göra de

avvägningar som behövs för att skrivelsen skall ge

en överskådlig och övergripande bild av verksamheten

i Europeiska unionen under det föregående året.

Konstitutionsutskottet avstyrker motion U9 (mp)

yrkandena 1 och 4.

Utrikesutskottet vill inledningsvis framhålla,

liksom EU-nämnden och konstitutionsutskottet i

respektive yttranden, att vid tillkomsten av 10 kap.

1 § riksdagsordningen (tidigare 3 kap. 6 § andra

stycket riksdagsordningen) behandlades inte särskilt

frågan om vad regeringens årliga skrivelse till

riksdagen om verksamheten i Europeiska unionen bör

innehålla. I regeringens proposition 1994/95:19

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen framhölls

endast att rådet årligen utfärdar ett stort antal

mindre viktiga rättsakter som alla publiceras i

Europeiska gemenskapernas tidning (EGT), varför det

i skrivelsen borde anges viktiga rättsakter som

rådet har beslutat under året och att skrivelsens

närmare innehåll i övrigt fick vara en sak för

regeringen att ta ställning till inför skrivelsens

avlämnande.

Enligt utrikesutskottets uppfattning utgör

skrivelsen i enlighet med riksdagsordningen en del

av regeringens information till riksdagen avseende

EU-samarbetet och fyller därvid en viktig funktion.

Detta förstärks, enligt utskottets uppfattning, av

att informationen också kommer allmänheten till del.

Skrivelsen fyller, enligt utrikesutskottets mening,

även en viktig funktion i det offentliga samtalet

kring Sverige och EU sedd i sammanhang med motioner,

utrikesutskottets betänkande angående skrivelsen

samt yttranden från andra utskott och EU-nämnden.

Utskottet vill dessutom betona att skrivelsen kan

ses som en del av regeringens återrapportering till

riksdagen efter de samråd mellan regeringen och

riksdagen som äger rum inför olika beslut i

ministerrådet.

Utrikesutskottet konstaterar att i skrivelse

1998/99:60, liksom i tidigare års skrivelser, lämnar

regeringen en utförlig och innehållsrik presentation

av verksamheten inom Europeiska unionen och unionens

agerande i de frågor som organisationen hade att

hantera under de aktuella åren och den täcker de

viktigaste frågorna. Utskottet vill även anföra att

inom unionen är riksdagen det enda nationella

parlament som erhåller en så ambitiös skrivelse om

verksamheten inom EU.

Utskottet kan konstatera att den utformning

skrivelsen har fått uppfyller målsättningen om

övergripande information. Emellertid kan utskottet

samtidigt konstatera att riksdagens

informationsbehov i vissa fall är mer specifikt och

att behov även finns av detaljerad information.

Utskottet vill här erinra om att en väsentlig

aspekt av EU-medlemskapet är den överlåtelse av

beslutanderätt som skett från riksdagen till EU.

Denna överlåtelse av beslutanderätt gäller endast

den första pelarens samarbete - EG-samarbetet. Det

är genom de beslut som fattas i form av förordningar

och direktiv som överlåtelsen av beslutanderätt

kommer till uttryck. Information och samråd mellan

regering och riksdag syftar i grunden till att

riksdagen trots överlåtelsen av beslutanderätt skall

vara delaktig - genom en dialog med regeringen - i

beslutens utformning. Ett direktiv skall genomföras

i nationell normgivning. I de fall ny lagstiftning

krävs skall detta genomföras genom ett beslut i

riksdagen. Utskottet konstaterar även att ett av

skälen, dock inte det enda, till EU-nämndens

tillkomst var att utgöra samrådsorgan mellan

regering och riksdag, bl.a. i ärenden där

beslutanderättsöverlåtelse har skett.

Utskottet finner det därför viktigt att skrivelsen

ger en utförlig presentation av i första hand frågor

inom EG-samarbetet. Därvidlag bör alla viktigare

rättsakter som tillkommit under året redovisas i

skrivelsen. Samtidigt konstaterar utrikesutskottet

att EU-nämnden i sitt yttrande uppmärksammar

viktigare rättsakter som ej återfinns i skrivelsens

bilaga 1 vilken skall uppta viktigare förordningar,

direktiv och beslut antagna under 1998.

Utrikesutskottet finner liksom

konstitutionsutskottet att det finns goda skäl att

redovisningen av viktigare rättsakter i skrivelsen

kommande år blir mer komplett, både i den

redovisande texten under respektive avsnitt och i

bilaga till skrivelsen. Utrikesutskottet menar

emellertid att det inte är meningsfullt att som

motionärerna önskar redovisa samtliga direktiv som

antagits.

Det som utskottet här sagt innebär inte att

redovisning av samarbetet vad gäller det

mellanstatliga samarbetet inom utrikes- och

säkerhetspolitiken eller det rättsliga och inrikes

samarbetet är mindre viktig.

När det gäller regeringens agerande inom unionens

ministerråd vill utrikesutskottet framhålla att

detta är en viktig del av den information som bör

framgå av skrivelsen. EU-nämnden framhåller i sitt

yttrande att det bör tydligt framgå av skrivelsen

hur Sverige har röstat i ministerrådet beträffande

viktigare frågor. Konstitutionsutskottet konstaterar

att Sveriges ställningstagande vid varje

beslutstillfälle ej redovisas i skrivelsen och menar

att det vore en fördel om skrivelsens redovisning

kunde göras mer informativ i detta hänseende.

Utrikesutskottet delar EU-nämndens och

konstitutionsutskottets bedömningar härvidlag.

Utrikesutskottet kan emellertid, liksom

finansutskottet, konstatera att regeringen i årets

skrivelse i än större utsträckning än tidigare

redvisar sina ställningstaganden i olika frågor.

Utrikesutskottet förutsätter emellertid att

regeringen även i kommande skrivelser tydligt

redovisar sitt agerande och ställningstagande i

olika frågor. Därmed uppfyller skrivelsen sin

viktiga roll att vara en del av regeringens

återrapportering till riksdagen efter de samråd

mellan regeringen och riksdagen som äger rum inför

olika beslut i ministerrådet.

Utskottet delar även EU-nämndens och

konstitutionsutskottets uppfattning vad gäller

redovisning av överträdelseärenden i regeringens

skrivelse, liksom vad EU-nämnden anför när det

gäller redovisning av viktiga mål, förutom de

svenska, i EG-domstolen där Sverige har yttrat sig

samt viktigare domar från förstainstansrätten.

Vad som ovan anförts bör med anledning av motion U9

(mp) yrkandena 9 och 11 enligt utrikesutskottets

mening ges regeringen till känna.

När det gäller yrkandena 1 och 4, dvs. att

kommissionens arbetsprogram eller kommissionens

informationssatsningar redovisas i skrivelsen, menar

konstitutionsutskottet att regeringen måste ha ett

eget utrymme att göra de avvägningar som behövs för

att skrivelsen skall ge en överskådlig och

övergripande bild av verksamheten i Europeiska

unionen under det föregående året.

Konstitutionsutskottet avstyrker motion U9 (mp)

yrkandena 1 och 4.

Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att det

bör övervägas att i kommande skrivelser inkludera en

kortare presentation av kommissionens arbetsprogram

liksom av kommissionens informationssatsningar samt

av beslutsgrunder för svenska projekt inom TEN-T.

Utrikesutskottet finner att detta ligger i linje med

önskemålet om att skrivelsen även fortsättningsvis

skall vara relevant för riksdagens arbete med EU-

frågorna.

Utrikesutskottet anser att motion U9 (mp) yrkandena

1, 4 och 6 därmed är besvarad.

EU-nämnden framhåller i sitt yttrande vikten av att

regeringen i skrivelsen redogör för hur Sverige

varit representerat vid de rådsmöten som förevarit

under året samt för alla viktigare förslag som

kommissionen lämnat under året. Nämnden betonar även

betydelsen av att regeringen i skrivelsen samt i

propositioner med EU-anknytning redogör för hur

informations- och samrådsskyldigheten gentemot

riksdagen har fullgjorts.

Utrikesutskottet delar EU-nämndens uppfattning och

förutsätter att så kommer att ske framdeles.

EU-nämnden uppmärksammar i sitt yttrande ett antal

enskilda frågor där information till, och samråd

med, nämnden enligt nämndens uppfattning ej varit

tillfredsställande.

Utrikesutskottet vill här erinra om lydelsen av 10

kap. 5 § i Riksdagsordningen där det framgår att

regeringen skall rådgöra med nämnden om hur

förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut som

regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra

frågor som nämnden bestämmer.

I motion U9 yrkande 7 begärs att

verksamhetsberättelsen kommande år även skall

innehålla en sammanfattning av Revisionsrättens

slutsatser.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande

1998/99:Fiu3y med anledning av detta yrkande att

Revisionsrätten behandlas i skrivelsens avsnitt

29.2.3 (s. 205) och 39.5 (s. 283 f.). Vidare

konstaterar finansutskottet att den praxis som har

utvecklats innebär att mer utförliga redogörelser

för Revisionsrättens iakttagelser ges i den

ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150 s.

219 f., prop. 1997/98:150 s. 203 f.).

Finansutskottet har behandlat Revisionsrättens

iakttagelser, och regeringens bedömningar av dessa,

i betänkandena med anledning av vårpropositionen

(bet. 1996/97:FiU20 s. 274 f., 1997/98: FiU20 s. 209

f.).

Vid behandlingen våren 1998 yttrade sig fyra

utskott till finansutskottet rörande

Revisionsrättens iakttagelser (utrikes-, jordbruks-,

närings- samt arbetsmarknadsutskottet).

Finansutskottet har i betänkande tidigare framhållit

att stor vikt bör läggas vid Revisionsrättens

rapporter, och att det är angeläget att regeringen

redogör för sin bedömning av iakttagelser rörande

Sverige i rättens rapporter. Utskottet har även

anfört att det är angeläget för Sverige att

gemenskapsmedel används på korrekt sätt.

Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena

inom EU för ökad effektivitet, säker

medelshantering, stärkt kontroll och revision, menar

finansutskottet, och anför att för Sverige, som stor

nettobidragsgivare, är det angeläget att verka för

en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv användning

av gemenskapens medel som möjligt. Det är också av

avgörande betydelse för den gemensamma politiken att

medlen går till avsedda ändamål och inte slösas bort

på grund av dålig administration och kontroll,

framhåller finansutskottet i sitt yttrande.

Finansutskottet finner ingen anledning att föreslå

någon ändring av den form som etablerats för

regeringens redovisning av Revisionsrättens

rapporter och anser att motion U9 (mp) yrkande 7 bör

avstyrkas.

Även utrikesutskottet finner för sin del att den

redovisning som görs av regeringen i

vårpropositionen, budgetpropositionen och den årliga

skrivelsen ger en god överblick över

revisionsrättens arbete och slutsatser och menar att

motionärernas önskemål redan är uppfyllda i denna

del.

Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U9 (mp)

yrkande 7.

Vissa övergripande frågor

Centerpartiet föreslår i motion U505 (c) yrkande 3

att en nationell utvärdering skall göras av de

första fyra åren av svenskt EU-medlemskap.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande

1998/99:KU3y med anledning av denna motion att det

inte nu är berett att förorda att det görs en

nationell utvärdering av de fyra första åren av

svenskt medlemskap. Konstitutionsutskottet avstyrker

därför motion U505 yrkande 3.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets

uppfattning och kan, liksom tidigare, i detta

betänkande konstatera att de årliga skrivelserna

givit en tillräckligt god bild av EU-samarbetet och

dess konsekvenser för Sverige. Vidare kan utskottet

konstatera att vissa utvärderingar har gjorts på

olika EU-politikområden. Departementspromemorian

1997:68 som låg till grund för regeringens

miljöproposition är ett sådant exempel.

Mot denna bakgrund finner utskottet att det inte

föreligger behov av en samlad särskild utvärdering

av vilka förändringar EU-medlemskapet lett till på

olika områden.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U505 (c)

yrkande 3.

I motion U501 (mp) yrkande 3 anförs att en

folkomröstning om fortsatt medlemskap bör hållas,

och att om resultatet visar att en majoritet är emot

fortsatt svenskt medlemskap bör

utträdesförhandlingar genast inledas.

I sitt yttrande 1998/99:KU3y framhåller

konstitutionsutskottet att våren 1998 behandlade

utskottet frågan om folkomröstning med anledning av

Amsterdamfördraget (1997/98:KU9y,1997/1998:UU13). I

likhet med regeringen kunde konstitutionsutskottet

inte finna att samarbetet inom EU genom fördraget

ändrat karaktär på något avgörande sätt. Utskottet

delade regeringens bedömning att någon

folkomröstning om fördraget inte var påkallad.

Konstitutionsutskottet framhåller i nu föreliggande

yttrande att det inte anser att det finns anledning

att nu förorda en folkomröstning om fortsatt

medlemskap i EU och avstyrker därför motion U501

(mp) yrkande 3.

Utrikesutskottet har ingen annan mening och

avstyrker motion U501 (mp) yrkande 3.

I samma motion yrkande 2 anförs att varje

genomgripande förändring av grundfördragen skall

underställas en folkomröstning innan Sverige

ratificerar förändringarna.

Konstitutionsutskottet anför att det nu inte är

berett att ta ställning till frågan om

folkomröstningar inför framtida förändringar av

fördragen. Enligt konstitutionsutskottets mening

skulle det vara svårt att tillämpa den föreslagna

ordningen mot bakgrund av att det kan förutsättas

råda delade meningar om vad som skall anses vara

genomgripande förändringar. En lämpligare ordning

synes vara att från fall till fall ta ställning till

behovet av folkomröstning. Motion U501 (mp) yrkande

2 avstyrks följaktligen.

Utrikesutskottet har ingen annan mening och

avstyrker motion U501 (mp) yrkande 2.

I yrkande 1 i samma motion och i motion U506 (v)

yrkande 18 anförs att EU:s fördrag bör kompletteras

med en utträdesparagraf som reglerar skeendet när en

medlemsstat vill lämna unionen.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande

1998/99:KU3y att det i yttrande till

utrikesutskottet över skrivelsen om EU:s

regeringskonferens (1995/96:KU5y, 1995/96:UU13)

lämnade en utförlig bakgrund till frågan om

suspension och utträde ur unionen.

Konstitutionsutskottet avstyrkte motions-yrkanden om

införande av en utträdesparagraf av flera skäl. För

det första skulle en sådan bestämmelse inte ligga i

linje med målsättningen i fördraget att skapa en

allt fastare förening mellan medlemsstaterna. För

det andra ansåg utskottet det inte heller ligga i

linje med Sveriges intressen att, drygt ett år efter

inträdet i unionen, driva en fråga som måste

uppfattas som att Sverige avsåg att lämna unionen.

För det tredje ansåg utskottet visserligen att det

måste anses föreligga en möjlighet för en stat att

utträda ur unionen, men fann inte anledning att i

förtid tynga den då förestående regeringskonferensen

med problem som antingen inte kommer att

aktualiseras eller, om de aktualiseras, ändå kommer

att kräva omfattande förhandlingar mellan staterna.

Enligt utskottets mening skulle dessutom en

fastställd utträdesform kunna i onödan låsa

medlemsstaternas handlingsutrymme.

Utrikesutskottet såg, i likhet med

konstitutionsutskottet, inget behov av en reglering

av utträdesfrågan.

I konstitutionsutskottets yttrande till

utrikesutskottet över regeringens skrivelse

Berättelsen om verksamheten i Europeiska unionen

under 1996 (yttrande 1996/97:KU8y, bet.

1996/97:UU13) samt i utskottets yttrande om

Amsterdamfördraget (yttrande 1997/98:KU9y, bet.

1997/98: UU13) har konstitutionsutskottet vidhållit

denna bedömning.

Konstitutionsutskottet understryker i nu

föreliggande yttrande att det fortfarande anser att

det inte finns behov att reglera frågan om utträde

ur Europeiska unionen och avstyrker motionerna U506

(v) yrkande 18 och U501 (mp) yrkande 1.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets

bedömningar och avstyrker motionerna U501 (mp)

yrkande 1 och U506 (v) yrkande 18.

Motionären bakom motion U502 (s) vill ersätta

beteckningen Europeiska rådet med EU-rådet eller

Europeiska unionens råd.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att

Europeiska rådet är benämningen på medlemsländernas

stats- och regeringschefers toppmöten och är ett

politiskt styrorgan, dock ej en institution i

fördragets mening.

Utskottet menar att de svenska beteckningarna på

unionens institutioner och organ borde vara väl

etablerade i officiella sammanhang. Samtidigt kan

utskottet liksom motionären konstatera att det

likväl finns många exempel på att beteckningarna

Europarådet och Europeiska rådet sammanblandas.

Utskottet finner detta otillfredsställande men

konstaterar att den namnändring som föreslås i

motionen endast med svårighet låter sig göras.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion

U502 (s).

I motion U503 (s) efterlyses en svensk policy vad

gäller konstnärlig utsmyckning av unionens

institutioner.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att frågan

om konstnärlig utsmyckning ej ligger inom

utrikesutskottets beredningsområde. Samtidigt kan

utskottet liksom motionären konstatera att EU-

institutionernas byggnader visar en påfallande brist

på konstnärlig utsmyckning. Trots vissa

punktinsatser har, som motionären framhåller, kultur

i form av konstnärlig utsmyckning inte en given

plats i EU:s institutioner.

När det gäller konstnärlig utsmyckning av statlig

miljö har Sverige genom året förvärvat goda

erfarenheter. Den myndighet som är verksam inom

området, Statens Konstråd, har personal, kunskap och

kompetens för ändamålet. Utskottet menar att det

vore en fördel om denna för Sverige speciella

kompetens och erfarenhet även kunde komma till nytta

inom EU:s institutioner.

Sverige har kunnat bistå medlemskretsen med

särskilda erfarenheter inom flera samhällsområden,

t.ex. vad gäller öppenhet i offentlig förvaltning

och arbetet med att främja sysselsättningen och en

ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Utskottet

menar att Sverige även när det gäller förvärv av

konstnärliga arbeten till offentliga miljöer har

särskild erfarenhet och kompetens som skulle kunna

utnyttjas. Den modell som utvecklats i Sverige för

ändamålet skulle kunna tillvaratas även i EU-

sammanhang.

Samtidigt kan utskottet konstatera att förutom ett

särskilt uppdrag i anslutning till den nya

ministerrådsbyggnaden och utsmyckningar av de

svenska beskickningarna i utlandet har Statens

konstråd i dag inte i uppdrag att vara verksamt inom

detta område. Till detta kommer att medel för

ändamålet ej finns inom ramen för den budget som

riksdagen har beslutat för budgetåret 1999.

Ett utbyte mellan medlemsländerna på bildkonstens

område inom ramen för en utsmyckning av EU-

institutionernas lokaler skulle enligt utskottets

uppfattning visa både på den rikedom i konstnärlig

produktion som finns i EU-länderna och den mångfald

i uttrycket som existerar bland konstnärer i

medlemsländerna. De många besökarna vid unionens

institutioner skulle därvid erhålla intryck av

europeisk bildkonst och samtidigt få en uppfattning

om hur unionens medlemsländer ser på kulturens och

kulturarbetarnas värde.

Utskottet kan samtidigt konstatera att visst

samarbete inom kulturområdet finns. Ett antal

program som Kalejdoskop, Ariane och Rafael har varit

operativa under några år. Vidare finns samarbetet

kring de årliga kulturhuvudstäderna. Stockholm var

kulturhuvudstad 1998. Ett kulturramprogram med medel

uppgående till 167 miljoner euro för perioden

2000-2006 har beslutats av rådet. Programmet kommer

att ersätta de tre programmen Kalejdoskop, Ariane

och Rafael.

Även om vissa medel har avsatts inom Kalejdoskop

till bildkonst har de avsett samarbete mellan länder

och inte konstnärlig utsmyckning inom EU. Utskottet

menar att regeringen bör överväga om inte Sverige

inom EU borde verka för att vissa medel avsätts inom

ramen för kulturramprogrammet för perioden 2000-2006

för att i medlemsländerna införskaffa bildkonstverk

för att utsmycka institutionernas byggnader,

särskilt de offentliga delarna. Utskottet skulle för

sin del välkomna en sådan utveckling. Även andra

medel som exempelvis deposition av bildkonst liksom

årliga tävlingar i konstnärlig utsmyckning skulle

kunna övervägas i det sammanhanget. Resultatet

skulle kunna bli att det inom unionens

institutioner manifesteras att bildkonstens

uttrycksformer inom EU är både mångfasetterade och

mångkulturella.

Utskottet kan således konstatera att det skulle

kunna finnas ett antal olika vägar att nå fram till

det mål som motionären efterlyser.

Utskottet är emellertid inte nu redo att ställa sig

bakom ett riksdagens tillkännagivande i denna fråga

och avstyrker därmed motion U503 (s).

Registrering av lobbyister

I motion U506 (v) yrkande 1 begärs att ett register

över lobbygrupper inom EU upprättas och att dessa

kontrolleras.

Konstitutionsutskottet framhåller inledningsvis i

sitt yttrande 1998/99:KU3y att frågan om

registrering av lobbyister behandlades våren 1998 i

utskottets betänkande Riksdagens arbetsformer (bet.

1997/98:KU27). I betänkandet redovisades regleringen

av lobbyverksamhet i olika länder.

Europaparlamentets utredningsenhet hade inventerat

förhållandena i medlemsländernas parlament, och av

denna inventering framgick att de flesta parlament

inte hade några bestämmelser om intressegruppers

aktiviteter. Tyskland var det enda land som hade

formella regler. I Danmark hade i praktiken införts

en form av kontroll över lobbying, och i

Storbritannien hade två intressegrupper för

professionella parlamentslobbyister frivilligt

antagit uppförandekoder och upprättat egna register.

I de fall där regler fanns inom de europeiska

parlamenten ingick alltid registrering som en

komponent. Utdelning av passerkort var ett annat

sätt att kontrollera intressegrupper.

Konstitutionsutskottet konstaterar att det i

Europaparlamentet finns ett offentligt register och

en uppförandekod för lobbyister. Enligt

ordningsreglerna utfärdas passerkort till den som

vill förse ledamöterna med information. Villkor för

passerkort är att vissa ordningsregler respekteras

samt att lobbyistens namn och uppdragsgivare

registreras. Det intresse som lobbyisten företräder

måste uppges vid varje enskilt möte med personer vid

parlamentet. Enligt uppförandekoden får

konfidentiell information inte spridas vidare och

ekonomisk ersättning inte erbjudas.

Vidare noterar konstitutionsutskottet att

Demokratiutredningen som fått regeringens uppdrag

att bl.a. analysera lobbning under 1999 har gett ut

debattskriften Lobbning (SOU 1998:146). I ett av de

fyra bidragen i skriften diskuteras lobbningen i EU

i ett juridiskt perspektiv med sidoblickar på hur

lobbning regleras i USA och några europeiska länder.

Ledamöterna i Demokratiutredningen har inte tagit

ställning till artiklarnas innehåll. Frågan om

lobbning kommer att behandlas i flera av de

forskarantologier som avses utkomma sommaren 1999. I

början av hösten 1999 kommer utredningen att ge ut

en forskarrapport om bl.a. lobbyism med nya

empiriska svenska undersökningar som grund.

Ledamöterna i Demokratiutredningen kommer sedan att

göra sin politiska värdering av verksamheten i sitt

slutbetänkande i slutet av år 1999, konstaterar

konstitutionsutskottet i sitt yttrande.

Vidare framhåller konstitutionsutskottet att det år

1997 förts in en ny artikel (3) i bilaga IX till

parlamentets arbetsordning. De personer som

regelbundet vill ha tillträde till parlamentets

lokaler för att förse ledamöterna med information

skall bl.a. uppge vems eller vilkas intressen de

företräder till Europaparlamentets ledamöter, deras

personal eller tjänstemän vid parlamentet. De skall

inte försöka få tag i information på oärligt sätt

eller i vinstsyfte till tredje man sprida dokument

som erhållits från parlamentet. I sina förbindelser

med utomstående parter får de inte uppge att de har

någon formell anknytning till parlamentet. De skall

rätta sig efter de bestämmelser där det föreskrivs

att ledamöterna personligen skall lämna detaljerade

uppgifter om yrkesmässig verksamhet och alla övriga

uppdrag som de får ersättning för samt lämna

upplysningar om finansiellt stöd, stöd i form av

personal eller utrustning som erhålls utöver de

resurser som tillhandahålls av parlamentet och som

erbjuds ledamoten inom ramen för dennes politiska

aktivitet av en tredje part. Givarens identitet

skall anges och upplysningar skall vara offentliga.

Personerna skall själva förvissa sig om att all

hjälp de erbjuds inom ramen för bestämmelserna

antecknas i registret. För att deras passerkort

skall förnyas måste de registrerade personerna varje

år lämna in en rapport med en beskrivning av vad de

gjort under året för att påverka beslutsfattandet i

parlamentet.

Kommissionen å sin sida uppmanade år 1992 i ett

meddelande lobbyingbranschen att frivilligt upprätta

en egen uppförandekod, framhåller

konstitutionsutskottet. Det resulterade i att en

grupp om 25 lobbyingfirmor i Bryssel i september

1994 lade fram en uppförandekod som alla inblandade

kunde enas om. Konstitutionsutskottet noterar att

uppförandekoden gäller för alla EU-institutioner,

inte bara för kommissionen. Enligt reglerna skall

lobbyisten bl.a. identifiera sig med namn och

företag, uppge det intresse han eller hon

representerar, inte använda oärliga medel och

undvika intressekonflikter.

Konstitutionsutskottet konstaterar att en ganska

omfattande registrering och kontroll av lobbyister

förekommer inom EU även om den till stor del bygger

registrering på en frivillig uppförandekod från

lobbyisternas sida. Utskottet noterar att denna

uppförandekod har kommit att tillämpas också hos

parlamentet. Mot denna bakgrund är

konstitutionsutskottet inte berett att förorda att

Sverige verkar för en längre gående registrering och

kontroll och avstyrker motion U506 (v) yrkande 1.

Utrikesutskottet behandlade ett liknande yrkande i

anslutning till förra årets skrivelse och inhämtade

då beträffande parlamentet att ett arbete har

genomförts internt för att skärpa regelsystemet

kring lobbyverksamheten. Detta arbete utmynnade

under 1997 i ett betänkande (Betänkande om

ordningsregler för lobbyister, A4-0107/97) från

Europaparlamentets utskott för arbetsordning,

valprövning och ledamöters immunitet. I betänkandet

presenterades ett förslag om upprättande av en

uppförandekod när det gäller lobbyverksamheten.

Förslaget antogs och de nya reglerna har införts i

parlamentets arbetsordning.

De nya bestämmelserna gäller för ambassader,

konsulat, representationer för stater och regioner,

affärsdrivande organisationer och utövare av

offentliga angelägenheter som kommer i kontakt med

personal och ledamöter i Europaparlamentet.

Bestämmelserna innehåller krav på att sådana

representanter som nämndes ovan skall låta

registrera sig och de skall uppge vilka intressen de

företräder. Vidare skall lobbyisternas uppträdande

präglas av ärlighet, rättvisa och öppenhet och de

skall inte i vinstsyfte sprida dokument som

erhållits från parlamentet till tredje part.

Utrikesutskottet framhöll i betänkande 1997/98:UU20

att det ser positivt på dessa förändringar, att

lobbyverksamheten omges av vissa regler samt att det

sker under en större öppenhet.

Utrikesutskottet menar att det är positivt att

frågan kring lobbying inom EU uppmärksammas och

analyseras. Utskottet konstaterar liksom

konstitutionsutskottet att mycket redan har gjorts

på detta område inom EU. Utrikesutskottet menar att

något riksdagens tillkännagivande i denna fråga ej

är erforderligt.

Med det anförda anser utskottet att motion U506 (v)

yrkande 1 är besvarad.

Sveriges övergångsbestämmelser

I motion U9 (mp) yrkande 3 efterlyses en mer

utförlig redogörelse för läget beträffande de

svenska övergångsbestämmelserna.

Med anledning av detta yrkande anför

skatteutskottet i sitt yttrande 1998/99:SkU6y att

utskottet i och för sig kan hålla med motionärerna

om att vissa undantag för Sverige på bl.a.

mervärdesskatteområdet - vissa läkemedel m.m. -

skulle kunna redovisas i årsboken. Skatteutskottet

anför dock att ofta är dessa undantag inte

tidsbegränsade, och att de har motsvarigheter i

många andra EU-länder. Att varje år redogöra för

sådana regler, även om de inte varit föremål för

övervägande under året, kan vara onödigt betungande

och av begränsat värde, menar skatteutskottet i sitt

yttrande.

Skatteutskottet framhåller att det har förståelse

för regeringens ambition att begränsa redogörelsen

till frågor som aktualiserats under året med hänsyn

till att syftet med årsboken är att ge en

redogörelse för verksamheten under det aktuella

året. Vad gäller de skattefrågor som motionärerna

har tagit upp i motionen anser utskottet att det

även i fortsättningen i första hand bör ankomma på

regeringen att bedöma vilka uppgifter som skall

anses relevanta i sammanhanget och tas med.

Utskottet avstyrker därför motionen i den nu

behandlade delen.

EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande

1998/99:EUN1y att de övergångsbestämmelser som

redovisas i skrivelsen i huvudsak rör sådant som

skulle gälla tre eller fyra år efter medlemskapets

ikraftträdande och som följaktligen har löpt ut vid

årsskiftet 1997/98 eller 1998/99. EU-nämnden anser

att det är en värdefull redovisning som görs i

skrivelsen och konstaterar i likhet med regeringen

att övergångsperioderna på många, ofta viktiga,

svenska områden använts till att ändra eller påbörja

förändringar av gemenskapens regler. EU-nämnden vill

dock framhålla att det hade varit bra om regeringen

i skrivelsen även redovisat läget beträffande

samtliga nu gällande övergångsregler som Sverige

erhållit.

Utrikesutskottet kan för sin del konstatera att

under rubriken Svenska övergångsregler från

medlemskapsförhandlingarna behandlar skrivelsen

utförligt ett flertal övergångsbestämmelser.

Utrikesutskottet anser liksom EU-nämnden att

redovisningen som görs är värdefull.

Utrikesutskottet anser att i kommande skrivelser

bör redovisningen av övergångsbestämmelser och

undantag från medlemskapsförhandlingarna innefatta

dels de som gått ut under det år som skrivelsen

avser, dels en uppdatering av de som är gällande och

dels eventuella förändringar angående dessa som

inträffat under det år som skrivelsen avser.

Utskottet förutsätter att så kommer att ske.

Med det anförda anser utrikesutskottet att motion U9

(mp) yrkande 3 är besvarad.

Handlingsoffentlighet

I yrkande 8 begärs att regeringen till riksdagen

presenterar ett förslag kring hur EU:s

handlingsoffentlighet skall utformas inför arbetet

med en ny rättsakts som skall reglera

offentlighetsfrågorna. I motion U508 yrkande 3

begärs att Sverige som ordförandeland driver att

meddelarfrihet och en offentlighetsprincip liknande

den svenska införs inom alla EU:s organ. Även i

motion K210 (mp) yrkande 4 tas frågan om öppenhet i

det svenska arbetet i EU:s kommittéväsende upp. De

åsikter och hållningar som den svenska regeringen

genom olika representanter bedriver i kommittéerna

måste spridas och utvecklas i en offentlig

diskussion, menar motionärerna. Riksdagen bör uppdra

åt regeringen att återkomma med förslag om hur det

svenska arbetet i EU:s kommittéväsende skall öppnas

och demokratiseras. Offentlighetsprincipen tas också

upp i motion U506 (v) yrkandena 2 och 7. Det anförs

i motionen att domstolen och andra institutioner

också borde omfattas av de grundläggande

öppenhetsreglerna. De borde också utsträckas till de

hundratals kommittéer som verkar inom kommissionen,

till Coreper, de ständiga representanternas

kommitté, inklusive dess undergrupper samt till

förlikningsförfarandet mellan parlamentet och rådet.

Också i motion U507 (fp) (yrkande 6) understryks

vikten av att när ministerrådet sammanträder som

lagstiftare skall debatterna och besluten vara

offentliga.

EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande

1998/99:EUN1y att som en följd av de nya

bestämmelserna i Amsterdamfördraget om öppenhet har

arbetet inletts med att utarbeta en rättsakt, som

skall reglera allmänna principer och sekretessregler

för handlingars offentlighet i Europaparlamentet,

rådet och kommissionen. Vidare noterar nämnden att i

syfte att på ett tidigt stadium påverka utformningen

av kommissionens förslag till rättsakt har

regeringen överlämnat en promemoria till

kommissionen, med en redogörelse för Sveriges

inställning i principfrågor gällande rättsakten.

Regeringen anser att både inkommande och upprättade

handlingar skall omfattas av reglerna. Beträffande

sekretessregler anser regeringen att öppenhet ska

vara huvudregeln, men att sekretess kan få förekomma

med hänsyn till handlingens innehåll. Detaljerade

regler för när sekretess skall tillämpas i enskilda

fall bör utformas, tillika direktiv för hur

institutionerna skall hantera ärenden som rör

utlämnande av handling. Handlingarna skall

diarieföras i offentligt register. Vid begäran om

utlämning skall institutionerna inte tillåtas

efterfråga syftet med begäran. Regeringen anser

vidare att instrumentet för rättsakten bör vara ett

beslut.

EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande att den inte

har informerats om denna promemoria.

EU-nämnden betonar att frågan är av mycket stor

vikt och noterar att rättsakten kommer att behandlas

i enlighet med medbeslutandeförfarandet och kommer

att bli föremål för samråd i EU-nämnden. Rättsakten

skall antas inom två år från det att

Amsterdamfördraget har trätt i kraft, dvs senast den

1 maj 2001, framhåller nämnden. EU-nämnden erinrar i

sammanhanget om samrådet i öppenhetsfrågor under

regeringskonferensen inför Amsterdamfördraget, där

nämnden gav regeringen sitt stöd i dess arbete för

att öka öppenheten inom EU.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande

1998/99:KU3y att utskottets yttrande till

utrikesutskottet om Amsterdamfördraget (yttrande

1997/98:KU9y, bet. 1997/98:UU13) behandlade flera

motioner om öppenhet och insyn i EU:s institutioner.

Konstitutionsutskottet delade regeringens

uppfattning att förhandlingsresultatet när det

gällde öppenhet för unionsmedborgarna var mycket

tillfredsställande ur svensk synvinkel. Utskottet

ville dock understryka vikten av att de

tillämpningsregler rådet skall utarbeta inom två år

från fördragets undertecknande verkligen motsvarar

intentionerna att offentlighet skall vara huvudregel

och sekretess bara gälla i undantagsfall. Utskottet

såg med tillfredsställelse att regeringen avsåg att

göra offentliga register till en huvudfråga när

tillämpningsreglerna skall utarbetas. Enligt vad

konstitutionsutskottet inhämtat hade ett arbete

inletts i rådet i syfte att upprätta ett diarium

över rådets icke hemligstämplade handlingar, vilka

skall vara sökbara på Internet.

Konstitutionsutskottet hade vidare inhämtat att det

i förstainstansrätten pågick ett mål om huruvida de

s.k. kommitologikommittéerna är delar av

kommissionen och därmed omfattas av kommissionens

regler om handlingars offentlighet. Det fanns

anledning att anta att den rättsakt som utarbetas

kommer att tjäna som förebild för andra EU-

institutioner och för EU-organen.

Konstitutionsutskottet fann motionsyrkandena

tillgodosedda med det anförda.

Konstitutionsutskottet noterar vidare i sitt

yttrande att den 12 januari 1999 utfärdade

Europaparlamentet en resolution om öppenhet inom

Europeiska unionen. I resolutionen understryks

vikten av ökad öppenhet. Främjandet av öppenhet sägs

inte enbart vara en fråga om allmänhetens tillgång

till handlingar utan måste även inbegripa andra

områden som ökad öppenhet i samband med EU-

sammanträden, ökad användning av Internet, ökad

klarhet och enkelhet hos EU-texter, bibehållande av

flerspråkighet inom EU:s institutioner och

förbättring av kvaliteten på EU:s

informationskampanjer. Handlingar bör ges en mer

exakt definition och inkommande handlingar och

handlingar som härrör från en institution bör

omfattas av reglerna. Offentliga register bör

upprättas vid alla EU:s institutioner. Ett förenklat

klassificeringssystem för hemliga handlingar behövs,

och undantagen bör definieras strängare. Varje

begäran som inte besvarats inom viss tid bör anses

beviljad.

Vidare noterar konstitutionsutskottet i sitt

yttrande att vice statsminister Lena Hjelm-Wallén

har den 15 april 1999 i riksdagen lämnat information

från regeringen om förberedelserna för Sveriges

ordförandeskap i EU år 2001. Den första

prioriteringen som redovisades var att regeringen

vill bidra till en öppnare, modernare och mer

jämställd union.

Konstitutionsutskottet betonar i yttrandet att det

ser med tillfredsställelse att frågan om öppenhet

och insyn i EU-institutionernas arbete är en

prioriterad fråga för det svenska ordförandeskapet.

Konstitutionsutskottet utgår från att regeringen

redovisar för riksdagen hur arbetet med frågan

utvecklas. Mot bakgrund av att regeringen sålunda

uttryckligt tagit ställning för öppenhet och insyn i

EU-institutionerna som en prioriterad fråga under

det svenska ordförandeskapet saknas anledning för

riksdagen att göra ett tillkännagivande till

regeringen i detta avseende. Utskottet anser således

att motion U508 (mp) yrkande 3 bör avstyrkas.

Konstitutionsutskottet gör ingen annan bedömning än

motionärerna om det angelägna i att Sverige verkar

för en högre grad av öppenhet och insyn i EU:s

institutioner efter en modell liknande den svenska.

Enligt konstitutionsutskottets mening saknas dock

anledning att förutsätta annat än att regeringen

målmedvetet arbetar för utökad öppenhet och insyn i

EU:s institutioner på alla nivåer. Enligt

konstitutionsutskottets mening behövs således inte

något tillkännagivande till regeringen i detta

avseende. Konstitutionsutskottet anser därför att

även motionerna K210 (mp) yrkande 4, U506 (v)

yrkandena 2 och 7 samt U507 (fp) yrkande 6 bör

avstyrkas.

Konstitutionsutskottet anför vidare i sitt yttrande

att också motion U9 yrkande 8 (mp) om att regeringen

skall återkomma till riksdagen med proposition kring

utformningen av EU:s offentlighetsprincip bör

avstyrkas. Enligt konstitutionsutskottets mening är

frågan av sådan art att den i stället bör bli

föremål för information till konstitutionsutskottet

och samråd i EU-nämnden. I detta sammanhang kan

nämnas att justitieministern den 4 juni 1998

skriftligen informerade konstitutionsutskottet om

genomförandet av Amsterdamfördragets bestämmelser om

handlingsoffentlighet, bl.a. redovisades den ovan

beskrivna princippromemoria som utarbetats i

Regeringskansliet och överlämnats till EU:s

institutioner.

Utrikesutskottet delar den bedömning som

konstitutionsutskottet och EU-nämnden redovisar i

sina yttranden och avstyrker motionerna U9 (mp)

yrkande 8, U508 (mp) yrkande 3, K210 (mp) yrkande 4,

U506 (v) yrkandena 2 och 7 samt U507 (fp) yrkande 6.

Gemenskapslagstiftningens kvalitet och

närhetsprincipen

I motion U505 (c) yrkande 6 (delvis) begärs att

frågan om decentralisering och enklare regler

prioriteras under det svenska ordförandeskapet

första halvåret år 2001. I motion U507 (fp) yrkande

4 menar motionärerna att EU endast skall ägna sig åt

frågor där de lokala, regionala och nationella

nivåerna inte räcker till. I motion K319 (m) begärs

att Sverige spelar en mer pådrivande roll i arbetet

med att reformera onödig, otidsenlig och oönskad EG-

rättslig lagstiftning.

Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande

1998/99:KU3y att enligt artikel 3b andra stycket i

EG-fördraget skall på de områden där gemenskapen

inte är ensam behörig, i överensstämmelse med

subsidiaritetsprincipen, den vidta en åtgärd endast

om och i den mån som målen för den planerade

åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås

av medlemsstaterna och därför, på grund av den

planerade åtgärdens omfattning eller verkningar,

bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.

Vidare framhåller konstitutionsutskottet att till

EG-fördraget är numera fogat ett protokoll om

tillämpningen av subsidiaritets- och

proportionalitetsprinciperna (C.7). Där anges att

gemenskapens åtgärder skall begränsas till frågor

som har gränsöverskridande aspekter eller som inte i

tillräcklig utsträckning hanteras på nationell nivå.

Gemenskapen skall endast lagstifta i den mån det är

nödvändigt, och de åtgärder som gemenskapen vidtar

skall lämna så mycket utrymme som möjligt för beslut

på nationell nivå. Gemenskapens institutioner skall

noga pröva om och motivera varför åtgärder skall

vidtas på gemenskapsnivå. Konstitutionsutskottet

noterar att regeringen bedömde i proposition

1997/98:58 Amsterdamfördraget (bet. 1997/98:UU13)

att protokollet i sak inte förändrar innebörden av

artikel 3b om subsidiaritet i EG- fördraget. Att

principerna för tillämpning nu kom till uttryck i

ett protokoll till EG-fördraget innebär emellertid

att det blir rättsligt bindande för institutionerna,

och att det skall ligga till grund för EG-domstolens

prövning. I detta hänseende innebär det nya

protokollet enligt regeringen ett stärkande av

principernas ställning.

Vidare framhåller konstitutionsutskottet att

Statskontoret på regeringens uppdrag har kartlagt

och analyserat hur svenska myndigheter genomför EG-

direktiv och kompletterar EG-förordningar med

myndighetsföreskrifter. I uppdraget ingick bl.a. att

belysa de svenska erfarenheterna av medverkan i

olika EU-initiativ som syftar till att förbättra

utformningen av EG:s rättsakter. Enligt

Statskontorets rapport 1999:7 Regelförenkling i

Sverige och EU har kommissionen under senare år

tagit flera nya initiativ och vidareutvecklat

pågående insatser för att förbättra EG:s regelverk

och göra reglerna mer effektiva. EU:s arbete med

regelförbättring rör emellertid inte enbart

kommissionen. I arbetet medverkar även rådet,

nationella förvaltningar och olika

samhällsorganisationer. Konstitutionsutskottet

noterar att Statskontorets studier visar att de

svenska erfarenheterna av EU:s arbete med

regelförbättring i allmänhet är goda, men att det

också finns vissa brister. Det är enligt

Statskontoret viktigt att Sverige på ett aktivt sätt

deltar i och påverkar EU:s arbete med

regelförbättring. Den särskilda statssekreterargrupp

som inrättats i december 1998 med ett särskilt

ansvar för arbetet med regelförenkling bör i

samarbete med berörda delar av Regeringskansliet

utarbeta svenska riktlinjer för att utveckla

arbetsmetoder och målsättningar i EU:s arbete med

regelförbättring. Enligt Statskontoret bör Sverige

under det svenska ordförandeskapet följa upp och

vidareutveckla de initiativ som kommissionen och

andra medlemsstater har tagit för att förbättra EG:s

regelverk.

Vidare framhåller konstitutionsutskottet i sitt

yttrande att utskottet våren 1998 i yttrande

1997/98:KU9y om Amsterdamfördraget avstyrkte en

motion, vari framhölls att EU borde eftersträva ett

så okomplicerat regelsystem som möjligt.

Konstitutionsutskottet utgick från att de i

yttrandet redovisade åtgärderna, särskilt antagandet

av protokollet om tillämpningen av subsidiaritets-

och proportionalitetsprinciperna, kommer att leda

till ett effektivare unionssamarbete och till att

beslut fattas där de hör hemma och därmed till

minskad byråkrati. Konstitutionsutskottet gör i nu

föreliggande yttrande inte någon annan bedömning.

Konstitutionsutskottet förutsätter att de synpunkter

som framförs i Statskontorets ovan redovisade

rapport kommer att beaktas i Regeringskansliet.

Något tillkännagivande till regeringen är enligt

konstitutionsutskottet inte påkallat, och utskottet

avstyrker motionerna U505 (c) yrkande 6 i denna del,

U507 (fp) yrkande 4 samt K319 (m).

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets

uppfattning och avstyrker motionerna U505 (c)

yrkande 6 i berörd del, U507 (fp) yrkande 4 samt

K319 (m).

Institutionella frågor

I ett flertal motioner tas frågor upp kring formerna

för samarbetet inom EU. I motion U506 (v) begärs

tillkännagivanden till regeringen om att riksdagens

ställning i EU:s beslutsprocess bör stärkas och att

EU-kommissionens initiativmakt bör minskas till

förmån för de nationella parlamentens (yrkandena 3

och 6). Miljöpartiet anser i motion U508 (mp) att en

prioriterad fråga för Sverige som ordförandeland bör

vara att driva att EU för över kompetens till

medlemsländerna och helt skalar bort sådana

politiska områden som löses bäst på nationell nivå

(yrkande 4). Sverige bör driva frågan om hur EU kan

omvandlas till att i högre grad vara ett

mellanstatligt samarbete (yrkande 5). Det bör vara

en prioriterad uppgift för Sverige i samband med

nästa regeringskonferens att driva frågan hur EU kan

omvandlas i detta syfte. Helt klart är att EU-

kommissionens roll i en sådan struktur måste minska

och att dess ensamrätt att lägga förslag måste

försvinna, menar motionärerna. Naturligt vore att i

stället ge de nationella parlamenten beslutsrätt

(yrkande 7). EU:s politiska organisation måste

enligt motionen förändras på ett sätt som möjliggör

för väljarna att utkräva politiskt ansvar (yrkande

6). I motion U509 (kd) framhålls att det är en

angelägen uppgift för Sverige att föra fram krav på

att nuvarande proportion när det gäller viktningen

av röster i rådet bevaras (yrkande 18). Även i

framtiden måste Europaparlamentet ha en sådan

utformning att även de mindre ländernas landskap får

fullgod representation (yrkande 19).

Konstitutionsutskottet framhåller med anledning av

dessa motioner att frågan om en högre grad av

mellanstatlighet i samarbetet i Europeiska unionen

var föremål för konstitutionsutskottets bedömningar

i yttrande till utrikesutskottet över

Amsterdamfördraget (yttrande 1997/98:KU9y, bet.

1997/98:UU13). Konstitutionsutskottet avstyrkte då

bl.a. ett motionsyrkande (v) liknande motion 506

yrkandena 3 och 6. Konstitutionsutskottet delade

regeringens uppfattning att legitimitet och

effektivitet i EU-samarbetet likaväl som

medbestämmande och demokratisk kontroll borde vara

ledstjärnor för Sveriges agerande även i det

framtida EU-samarbetet. Konstitutionsutskottet såg

ingen anledning för riksdagen att, som begärts i

motioner, på förhand ta avstånd från ytterligare

steg mot överstatlighet eller begära att regeringen

verkar för att fördragen ändras i mer mellanstatlig

riktning. En fördjupning av samarbetet kunde enligt

utskottet inom vissa områden bidra till att EU:s mål

förverkligas snabbare och effektivare. Det vore

därför enligt konstitutionsutskottet oklokt att låsa

sig för att inte inom vissa områden kunna öka

inslagen av överstatligt samarbete. Samtidigt fanns

det, enligt konstitutionsutskottet, frågor som bäst

hanteras på nationell nivå. Olika delar av

samarbetet måste alltid kunna förändras i riktning

mot mer eller mindre överstatlighet, inte minst

beroende på hur utvidgningsprocessen utvecklar sig.

Det sagda innebar dock inte att

konstitutionsutskottet förespråkade en utveckling i

federalistisk riktning. Konstitutionsutskottet gör

inte nu någon annan bedömning utan anser att

motionerna 506 (v) yrkandena 3 och 6 samt 508 (mp)

yrkandena 4, 5 och 7 bör avstyrkas.

Konstitutionsutskottet är därmed inte heller berett

att tillstyrka motion U508 (mp) yrkande 6 om

förändring av EU:s politiska organisation för att

väljarna skall kunna utkräva ett politiskt ansvar.

Utskottet vill framhålla att Amsterdamfördraget

innebär en förstärkning av parlamentets ställning

genom att medbeslutandeproceduren skall vara den

normala beslutsproceduren för frågor som kan

betecknas som egentliga lagstiftningsfrågor. Det kan

inte heller bortses från att kommissionen är

beroende av att den beviljas ansvarsfrihet av

parlamentet, menar konstitutionsutskottet. Politiskt

ansvar kan således delvis utkrävas av väljarna i

valet till Europaparlamentet. Vidare kan, framhåller

konstitutionsutskottet i sitt yttrande, politiskt

ansvar för det svenska agerandet i ministerrådet

utkrävas i val till den svenska riksdagen.

Vidare noterar konstitutionsutskottet i sitt

yttrande att frågorna om representation i

parlamentet och om röstviktning behandlades i

regeringens proposition 1997/98:58 om

Amsterdamfördraget. Där redovisades att när

fördelningen av nya platser i parlamentet skall

ändras skall, enligt artikel 138 i EG-fördraget,

antalet ledamöter från varje land garantera en

adekvat representation. Vidare angavs att frågan om

ändring av nuvarande regler för viktning av rösterna

vid beslut med kvalificerad majoritet i rådet

diskuterades in i det sista utan att medlemsstaterna

kunde enas om en reform. Konstitutionsutskottet

(yttrande 1997/98:KU9y, bet. 1997/98:UU13) beklagade

vidare att frågorna om viktningen av

medlemsstaternas röster skjutits på framtiden. En

lösning hade underlättat den fortsatta

utvidgningsprocessen. Konstitutionsutskottet delade

regeringens uppfattning att en reform när det gäller

röstviktningen i rådet måste ske med beaktande av de

mindre medlemsstaternas intressen. Eftersom EU är

ett samarbete mellan självständiga stater var det

naturligt att fördelningen av rösterna i rådet inte

motsvarar den befolkningsmässiga fördelningen.

Konstitutionsutskottet vidhåller dessa bedömningar

och avstyrker motion U509 (kd) yrkandena 18 och 19.

Utrikesutskottet gör inga andra bedömningar och

avstyrker motionerna U506 (v) yrkandena 3 och 6,

U508 (mp) yrkandena 4-7 samt U509 (kd) yrkandena 18

och 19.

EG:s anslutning till Europakonventionen om mänskliga

rättigheter och grundläggande friheter m.m.

I motion U509 (kd) yrkande 1 begärs att Europarådets

konvention om de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna införlivas i EU-fördragen.

Konstitutionsutskottet framför i sitt yttrande till

utrikesutskottet att frågan om EU:s anslutning till

Europakonventionen behandlades våren 1998 i

konstitutionsutskottets yttrande till

utrikesutskottet om Amsterdamfördraget (yttrande

1997/98:KU9y, bet. 1997/98:UU13). I yttrandet gavs

en redovisning av EU:s förhållande till

Europakonventionen och det skydd för de mänskliga

rättigheterna som ges genom EU-fördragen.

Konstitutionsutskottet beklagade i sitt yttrande att

medlemsstaterna inte kunnat enas om sådana

fördragsändringar att gemenskapen kunde ansluta sig

till Europakonventionen. Utskottet såg dock positivt

på att de grundläggande fri- och rättigheterna

förstärkts i Amsterdamfördraget genom att

fördragsfästas i artikel F. Unionens engagemang i

fråga om icke-diskriminering och jämställdhet mellan

kvinnor och män förstärks också.

Konstitutionsutskottet ansåg att det var för tidigt

att ta ställning till i vilken utsträckning

regeringen skall fortsätta att driva frågan om en

anslutning till Europakonventionen vid kommande

regeringskonferenser och avstyrkte en motion (kd)

liknande den nu aktuella.

I nu föreliggande yttrande framhåller

konstitutionsutskottet att det i likhet med

motionären anser att frågan om tillämpningen inom EU

av Europakonventionen är central.

Konstitutionsutskottet vill därvid peka på att två

skilda system för tolkningen av konventionen i

längden inte är en acceptabel ordning.

Konstitutionsutskottet noterar att 40 stater har

anslutit sig till Europakonventionen medan

Europeiska unionen omfattar 15 medlemsländer.

Självfallet är det nödvändigt att praxis i så

centrala frågor som mänskliga rättigheter och

grundläggande friheter skapas otvetydigt av en enda

domstol, menar utskottet. Konstitutionsutskottet

betonar i yttrandet att det förutsätter att

regeringen tillvaratar möjligheterna att verka för

en utveckling i denna riktning. Enligt

konstitutionsutskottets mening är ett

tillkännagivande till regeringen inte nu nödvändigt

och utskottet avstyrker därför motion U509 yrkande 1

(kd).

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets

bedömningar. Utrikesutskottet avstyrker därmed

motion U509 (kd) yrkande 1.

5.3 Visst samarbete inom ramen för

Europeiska gemenskapen

Skrivelsen

Energifrågor

I skrivelsen konstateras att EG-fördraget inte har

något speciellt avsnitt som handlar om energi. De

gemensamma åtgärderna som finns på energiområdet har

framför allt utvecklats inom ramen för reglerna om

den inre marknaden och på senare tid på basis av

unionsfördragets artiklar om transeuropeiska nät.

I skrivelsen nämner regeringen att det vid

energirådsmötet i maj 1998 hölls en öppen debatt om

energi och miljö, i vilken ministrarna betonade

vikten av stöd till forskning och utveckling,

betydelsen av gemensamma regler och anpassad

lagstiftning för att främja förnybara energikällor.

Flera ministrar nämnde möjligheten att skapa

reglerade marknader för förnybara energikällor medan

andra varnade för att konkreta åtgärder kan verka

konkurrens- snedvridande på den inre marknaden.

Vidare antogs en rådsresolution om en

gemenskapsstrategi för att främja förnybara

energikällor. Denna strategi skall bidra till att de

relativa kostnaderna för de förnybara energikällorna

minskas så att de bättre kan konkurrera med

traditionella energibärare. I resolutionen uppmanas

medlemsländerna att fortsätta bidra till

gemenskapens indikativa mål om att andelen förnybara

energikällor skall uppgå till 12 % år 2010.

Vidare framhåller regeringen att vid

energirådsmötet i november 1998 debatterade

ministrarna om hur förnybara energikällor skall

främjas på den inre marknaden för el. Kommissionen

aviserade ett förslag till direktiv om harmoniserade

regler för främjande av förnybara energikällor på

den inre marknaden för el. Vidare enades ministrarna

vid energirådsmötet om ett ramprogram för energi och

därmed sammanhörande åtgärder, inklusive sex

delprogram, inriktat på förnybara energikällor

(Altener), energieffektivisering (Save), analys

(Etap), samarbete med tredje land (Synergy),

fastbränsle (Carnot) och säkerhetsaspekter inom

kärnenergisektorn (Sure).

Forskningen på energiområdet tas upp i skrivelsen i

samband med beskrivningen av det femte ramprogrammet

för forskning och utveckling. Den 22 december 1998

beslutade rådet om detta ramprogram, som löper till

år 2002, konstaterar regeringen. Medlemsländerna

beslutade bl.a. om fem tematiska program, nämligen

Livskvalitet och förvaltning av levande resurser,

Ett användarvänligt informationssamhälle,

Konkurrenskraftig och hållbar tillväxt, Energi samt

Miljö och hållbar utveckling. För svensk del var det

av särskilt stor vikt att det bildades delprogram

för miljö och energi, betonar regeringen i

skrivelsen. Ramprogrammet trädde i kraft den 1

januari 1999.

När det gäller statsstöd till bil- eller

flygindustrin nämns i skrivelsen den franska statens

stöd på motsvarande 28 miljarder kronor till Air

France. Sverige intervenerade år 1995 och framförde

argument till förstainstansrätten. Enligt skrivelsen

meddelande rätten sin dom i juni 1998, där man

delvis gav Sverige rätt.

Euratomfördraget

I skrivelsen redovisas att EU:s medlemsländer och

kommissionen för Eur-atom med Internationella

atomenergiorganet (IAEA) har förhandlat om texten

till tre tilläggsprotokoll till de befintliga

avtalen om förhindrande av spridning av kärnvapen.

Tilläggsprotokollen är nu föremål för ratifikation.

Regeringen noterar även att rådet den 24 november

1998 beslutade att godkänna Euratoms anslutning till

konventionen om kärnsäkerhet. Rådet antog den 7

december 1998 slutsatser om kärnsäkerhet i samband

med utvidgningen av EU. Regeringen konstaterar att i

slutsatserna anmodar rådet kommissionen bl.a. att se

till att kärnsäkerhet ges hög prioritet i samband

med partnerskap för anslutning och betonar att

reaktorer som inte kan förbättras till en rimlig

kostnad, så att de når upp till internationellt

godkända säkerhetsnivåer, måste stängas.

Sysselsättning, jämställdhet

I skrivelsen konstaterar regeringen att Europeiska

rådets extra toppmöte om sysselsättning i Luxemburg

den 20-21 november 1997 uppdrog åt kommissionen att

vart tredje år presentera en rapport om

sysselsättningsutvecklingen i EU. I oktober 1998

presenterade kommissionen en första rapport, vilken

analyserar faktorer på utbuds- och efterfrågesidan i

ekonomin. Regeringen noterar att i rapporten lyftes

särskilt tillväxtpotentialen i tjänstesektorn fram.

Sverige välkomnade kommissionens rapport mot

bakgrund av att en hög sysselsättning bidrar till

högre tillväxt, ökad välfärd, en jämnare fördelning

av inkomsterna och ett mer jämställt samhälle.

Vidare framgår av skrivelsen att det Europeiska

rådet i december 1998 beslutade om nya riktlinjer

för sysselsättningspolitiken för år 1999. Regeringen

noterar att i förhållande till riktlinjerna år 1998

stärks rekommendationerna vad gäller reformer av

skatte- och bidragssystem, tillgång till livslångt

lärande, diskriminering av svaga grupper,

undanröjande av hinder för sysselsättning i

tjänstesektorn samt åtgärder för ökad jämställdhet.

Regeringen anför att Sverige har verkat för att

riktlinjerna konsolideras och förankras i

medlemsstaterna och hos arbetsmarknadens parter.

Kommissionens förslag till riktlinjer och de

slutligt antagna rekommendationerna ligger väl i

linje med denna ståndpunkt, menar regeringen.

Regeringen anser att riktlinjerna för

sysselsättningspolitiken bör ges samma vikt som

motsvarande instrument på det ekonomiska och

monetära området.

Vidare framhåller regeringen i skrivelsen att

jämställdhet mellan kvinnor och män är en av fyra

prioriterade frågor som Sverige framför allt skall

driva aktivt inom EU. Regeringen menar att Sverige,

med sina erfarenheter, skall försöka sätta

jämställdheten högt på den europeiska dagordningen.

I skrivelsen lämnas en översiktlig redogörelse för

vad som förevarit på jämställdhetsområdet i EU.

Bland annat framhålls det att Europeiska rådet vid

toppmötet i Cardiff uttalade att

jämställdhetsperspektivet skall integreras i alla

politiska riktlinjer för sysselsättningen (s.k.

mainstreaming). I slutsatserna från toppmötet i Wien

i december 1998 uttalade Europeiska rådet bl.a. att

medlemsstaterna, när de ser över sina nationella

handlingsplaner, bör ägna särskild uppmärksamhet åt

att göra påtagliga framsteg med att främja lika

möjligheter för kvinnor och män, i synnerhet genom

att sätta höga mål och en strategi för att integrera

jämställdhetsaspekterna i alla samhällspolitiska

områden. Enligt regeringen har Sverige bidragit

aktivt till utvecklingen av jämställdhetsfrågorna

inom EU-samarbetet.

Strukturfonder och regionalpolitik

I skrivelsen framhåller regeringen att den

gemensamma regional- och strukturpolitiken är det

viktigaste instrumentet för att minska obalanserna

och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan

regionerna och på så sätt skapa en högre grad av

social och ekonomisk sammanhållning inom unionen.

Regeringen konstaterar att under perioden 1995-1999

kommer Sverige att sammanlagt ta emot ca 1,4

miljarder ecu från strukturfonderna, vilket

motsvarar ca 12 miljarder kronor. Det framhålls i

skrivelsen att ett villkor för att medel från

fonderna skall betalas ut är att de kompletteras med

svenska offentliga medel samt i vissa fall privata

medel. Insatserna sker inom ramen för särskilda

program, s.k. samlade programdokument eller

operationella program, som utarbetats av regionala

eller nationella myndigheter och som fastställts i

förhandlingar mellan kommissionen och den svenska

regeringen.

I skrivelsen redovisas under rubriken Regional- och

strukturpolitik uppgifter om den hittillsvarande

strukturpolitiken.

Mål 2

- Syftet är att omvandla regioner som påverkats av

industriell tillbakagång.

-

- Bergslagen, Fyrstad, delar av Blekinge, norra

Norrlandskusten och Ångermanlandskusten omfattas.

-

- Områdena får ca 1,4 miljarder kronor från

strukturfonderna under perioden 1995-1999.

-

- Till detta kommer ca 3 miljarder kronor som svensk

offentlig medfinansiering samt privata medel.

-

I oktober 1998 hade beslutsgrupperna godkänt projekt

för 77 % av EU-medlen och 22 % var utbetalt till

projektägarna.

Mål 5b

Syftet är att utveckla landsbygdsområden.

Sydöstra Sverige, Västra Sverige, Skärgården

(bebodda öar utan fast landförbindelse), Gotland

samt Västerbotten/Gävleborg/Dalarna omfattas.

Efter omfördelning av 5a-medel m.m. uppgår

beloppet till 1,3 miljarder kronor under perioden

1995-1999.

Till detta kommer 2,7 miljarder kronor som svensk

offentlig medfinansiering samt privata medel.

I oktober 1998 hade beslutsgrupperna godkänt

projekt för 73 % av EU-medlen och 20 % var

utbetalt till projektägarna.

Mål 6

- Syftet är att utveckla glest befolkade områden.

-

- 43 kommuner i Norrbottens, Västerbottens,

Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs, Dalarnas

och Värmlands län berörs.

-

- Efter omfördelning av 5a-medel m.m. uppgår

beloppet till 2,6 miljarder kronor under perioden

1995-1999.

-

- Sveriges offentliga medfinansiering är ca 2,4

miljarder kronor. Den totala ramen för programmet

är ca 6,3 miljarder kronor.

-

- I oktober 1998 hade beslutsgrupperna godkänt

projekt för 69 % av EU-medlen och 27 % var utbetalt

till projektägarna.

-

Vidare redovisas i skrivelsen att förslagen inom EU

till nya förordningar för strukturfonderna under

perioden 2000-2006 inriktas på att effektivisera och

förenkla de regional- och strukturpolitiska

insatserna. Exempelvis eftersträvas en geografisk

koncentration av insatserna. Förslagen syftar också

till ett ökat ansvar för medlemsländerna i enlighet

med närhetsprincipen samt till effektivare kontroll

och uppföljning.

Folkhälsa, alkohol och tobak

Regeringen framhåller angående folkhälsa att det år

1994 blev ett formellt samarbetsområde i EG, i och

med antagandet av Unionsfördraget. I den s.k.

folkhälsoartikeln, artikel 129, sägs inledningsvis

att gemenskapen skall bidra till att säkerställa en

hög hälsoskyddsnivå för människorna genom att främja

samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov

stödja deras åtgärder. År 1994 antogs även ett

femårigt ramprogram för folkhälsoområdet där åtta

prioriterade områden definierades. För fem av

områdena har aktiviteter satts i gång. Det nuvarande

ramprogrammet för folkhälsoarbetet varar fram till

år 2000. Av skrivelsen framgår att beredningen av

det framtida ramprogrammet pågår.

Regeringen anför vidare i skrivelsen att det

övergripande målet för åtgärdsprogrammet för

hälsofrämjande utbildning och information är att

bidra till en hög hälsoskyddsnivå i medlemsstaterna.

Det gör man bl.a. genom att stödja insatser som rör

strategier och strukturer för hälsofrämjande och

uppbyggande av nätverk, riktad prevention till

särskilt utsatta grupper i relation till speciella

riskfaktorer, metoder för hälsoinformation och

hälsoutbildning samt yrkesmässig utbildning i

folkhälsoarbetet.

Regeringen konstaterar att Sverige tillsammans med

Finland har erhållit medel - totalt 6,7 miljoner

kronor - av kommissionen för att genomföra en

länderjämförande undersökning om alkoholproblemens

omfattning och alkoholpolitiken i samtliga EU-

länder. Studien, som inleddes under 1998, skall vara

klar under hösten år 2000. Tanken är att denna

undersökning skall tjäna som underlag för

diskussioner om behovet av en samlad alkoholpolitik

inom EU.

Vidare framhåller regeringen i skrivelsen att

hälsoministerrådet den 4 december 1997 antog en

gemensam ståndpunkt om ett direktiv för att förbjuda

direkt och indirekt tobaksreklam (98/43/EG). Detta

är ett exempel på att integrationen av hälsofrågorna

beaktas inom gemenskapens övriga politik-områden,

menar regeringen. Kommissionens förslag till

direktiv har diskuterats under flera år utan att

kvalificerad majoritet i rådet kunnat uppnås. På

grund av röstförhållandena inom hälsoministerrådet

har en medlemsstats förändrade inställning till en

gemensam reglering av tobaksreklamen öppnat för att

ett beslut kunde tas i frågan. Kommissionen

meddelade vid hälsoministerrådet den 12 november

1998 att man avser att lägga fram ett förslag till

ändringar i direktiv 89/622/EEG, avseende märkning

av tobaksvaror, bl.a. innehållsförteckningar och

varningstexter inför rådet och Europaparlamentet

under våren 1999, framhåller regeringen.

Handelsfrågor

I skrivelsen anger regeringen att WTO nu har

existerat i tre år och att medlemsantalet har ökat

till 134. WTO:s andra ministerkonferens ägde rum

18-20 maj 1998 i Genève. Målsättningen med

konferensen, dvs. att ge en startsignal till

förberedelsearbetet inför nya förhandlingar, kunde

uppnås i och med att ministerdeklarationen uppdrog

åt WTO:s allmänna råd att inleda detta arbete. EG:s

mål är att en bred förhandlingsrunda skall kunna

inledas vid sekelskiftet.

Regeringen framhåller i skrivelsen att EG i WTO har

presenterat sin syn vad gäller behovet av en bred

samlad förhandling och att förhandlingen skall vara

kort (tre år). EG förespråkar genom kommissionen en

öppen attityd till andra länders intressen och att

inga frågor i nuläget bör uteslutas. Regeringen

påpekar att det slutliga beslutet om förhandlingar

förväntas tas vid nästa ministerkonferens i USA i

början av december 1999.

Motionerna

I motion U506 (v) yrkande 13 framhåller

Vänsterpartiet att det är viktigt att underlätta

handel och utbyte över nationsgränserna. I motionen

anförs att det är betydelsefullt att handelshinder

avlägsnas, att det blir lättare att arbeta i olika

länder och att onödiga hinder på tjänsteområdet

avlägsnas. Men den fria rörligheten får inte vara

överordnad hänsyn till miljö, social utveckling och

regional hänsyn. Därför, menar motionärerna, bör den

inre marknaden reformeras i grunden och ett antal

förslag i den riktningen framförs i motionen.

Även Miljöpartiet utrycker i motion U508 (mp)

tveksamhet inför den inre marknadens funktionssätt.

Man vill i yrkande 9 att Sverige skall motverka

detaljreglering av varor och i yrkande 10 att

Sverige inom EU skall verka för att den inre

marknadens mål om fri rörlighet för varor och

ekonomisk tillväxt skall ersättas med sociala och

miljömässiga mål.

I motion U509 (kd) yrkande 2 anför motionärerna att

regeringen visat ovilja att följa europeiska

rekommendationer i kampen för sysselsättningen,

framför allt då det gäller att ändra strukturerna på

den svenska arbetsmarknaden. De är särskilt kritiska

när det gäller regeringens syn på sänkta

arbetsgivaravgifter och en differentierad

tjänstemoms.

Även Vänsterpartiet tar upp sysselsättningen i sin

motion U506 (v) yrkande 8. Det behövs ett

internationellt samarbete för att verksamt kunna

bekämpa arbetslösheten, men det krävs i så fall en

ekonomisk politik med en helt annan ekonomisk

inriktning, menar motionärerna. Det anförs i

motionen att om de enligt motionärerna dogmatiska

reglerna för EMU och stabilitetspakten bryts upp,

skulle det finnas utrymme för mellanstatliga

lösningar som skulle kunna ge betydande tillväxt-

och sysselsättningseffekter. I motionen begärs ett

riksdagens tillkännagivande av vad som i motionen

anförs om sysselsättning.

I samma motion yrkande 11 noteras att villkoren på

arbetsmarknaden för kvinnor skiljer sig markant

mellan olika medlemsländer inom EU. Vänsterpartiet

vill därför att Sverige inom EU skall verka för att

EU:s beslutsorgan ger rekommendationer till

medlemsländerna om alla kvinnors rätt till arbete

samt verka för en nedbrytning av arbetsmarknadens

könsstruktur där flertalet kvinnor är hänvisade till

arbeten inom den offentliga sektorn. I yrkande 12 i

samma motion anförs att Sverige bör verka för en

jämn fördelning mellan könen i institutionerna och

de beslutande organen inom EU.

Vänsterpartiet anför i motion N335 (v) yrkande 9 att

det finns en risk att kommunerna medfinansierar

projekt genom att undandra medel från "ordinarie"

verksamhet. Motionärerna föreslår en utredning om

möjligheten att släppa in privata intressen för

medfinansiering i samband med näringslivssatsningar.

Vidare framhålls det att det är orimligt att EU

skall kunna styra vilka områden i Sverige som kan

beviljas nationellt regionalpolitiskt stöd.

Centerpartiet hävdar i motion U505 (c) yrkande 4 att

Sverige genom krångliga regler och dåligt ledarskap

har försvårat möjligheterna att dra nytta av de

möjligheter som det svenska EU-medlemskapet ger.

Regeringen har snålat med den nödvändiga nationella

medfinansieringen och skapat de mest komplicerade

reglerna i hela EU, anförs det.

I motion N284 (s) framhålls det att tillgång till

EU:s strukturfonder har varit positivt för

skogslänen, men att krångel och byråkrati från

svenska myndigheters sida har utgjort hinder.

Beslutsfattandet måste förenklas, anser

motionärerna.

Motionärerna bakom motion N326 (m, kd) yrkande 29

kritiserar att de övervakningskommittéer som

inrättats har haft få inslag av småföretagare och

att merparten av strukturfondspengarna går till

offentliga aktörer och inte till dem som har de

bästa projekten. Enligt motionärerna bör information

om strukturfonderna vara anpassad till förhållandena

hos småföretagen. Nya former för att stimulera

småföretag att delta i strukturfondsprogrammen och

nya medfinansieringsmodeller bör prövas. Även

enskilda företag och privatpersoner bör kunna

komplettera offentliga organ som medfinansiärer.

Byråkratin måste minskas, anförs det.

I motion N274 (kd) yrkandena 5 och 6 betonas att den

svenska regeringen med all kraft måste värna svenska

intressen i förhandlingarna. Det är angeläget att

Sverige utnyttjar strukturfondsmedlen fullt ut.

Kommuner i samverkan med länsstyrelser och andra

regionala organ m.fl. måste finna bättre former för

ett effektivt samarbete kring regionala

utvecklingsprojekt. Organisation och administration

bör förbättras, framhåller motionärerna.

I fyrpartimotionen N256 (kd, m, c, fp) yrkandena 1-4

sägs att det behövs en ökad samordning mellan

Sveriges och EG:s regionalpolitik. Den nuvarande

uppsplittringen på ett nationellt system och ett EG-

system är både svåröverskådlig och tungrodd, enligt

motionärerna. Systemet måste på ett bättre sätt än i

dag anpassas efter företagsamhetens villkor, och nya

former bör prövas för att stimulera näringslivet att

ta aktiv del i arbetet med strukturfonderna. Bland

annat bör en ny finansieringsmodell prövas som

möjliggör för enskilda företag och grupper av

företag att upp till en viss gräns bidra till den

nationella medfinansieringen. Ett skäl till dagens

svårigheter är att företagens projektidéer blir

utkonkurrerade av offentliga projekt. En annan

svårighet är att bidragen utbetalas i efterskott.

Enligt motion T325 (c) yrkande 1 måste det bli

enklare att söka och administrera stödpengar från

EU. Det lokala och regionala inflytandet över

strukturfondernas fördelning bör öka.

I Sverige finns det en stor tröghet i utbetalandet

av strukturfondsmedel, sägs det i motion N207 (c).

Skälet är att de projektansvariga måste redovisa

kostnaderna innan medel kan erhållas. Många

projektägare har gett upp eller avstår från

strukturfondsmedel. En viss andel av beviljade medel

bör ges vid projektstarten, föreslås det.

I motion N237 (fp) yrkande 9 framhålls att den

byråkrati som utvecklats i administrationen av

målområdena, framför allt inom Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK), med all kraft måste

motverkas. Regelverket måste förenklas. Bland annat

bör det bli möjligt för projektägare att få förskott

på beviljade medel.

I Kristdemokraternas motion MJ224 (kd) yrkande 38

erinras om att EG-stödet på fiskets område i

huvudsak ges inom ramen för det strukturstöd som kan

hänföras till mål 5a. Enligt motionärerna är det

angeläget att undersöka möjligheterna att bättre

utnyttja EG:s stöd för landsbygdsutveckling, det

s.k. 5b-stödet, för fiskeberoende områden.

Öarna nämns vid sidan av regionerna i ett tillägg

till Amsterdamfördraget, framhålls det i motion N258

(s). Inom EU har framarbetats och antagits ett

betänkande om problemen för unionens öregioner.

Frågor som lyfts fram är en strukturfondsreform,

statliga stöd, avgiftsbefrielser m.m. Motionären

framhåller att en nationell strategi bör utarbetas

för att integrera Gotland i den inre marknaden

enligt Amsterdamfördragets tillägg om öar.

Lika väl och lika aktivt som Sverige försökt

förbättra förutsättningarna för de nordliga

regionerna bör Sverige säkra de svenska öarnas

framtida utvecklingsmöjligheter, sägs det i motion

N227 (m). EU:s medlemsstater har i

Amsterdamfördraget, regeringskonferensen och

parlamentet uttalat vikten av särskilda åtgärder för

öar.

I motion N275 (c) yrkandena 1, 2 och 4 anförs att

det är oacceptabelt om reformeringen av EU:s

strukturfonder utgår från länsnivån med hänvisning

till situationen i sydöstra Sverige. Förhållandena

är mer likartade inom denna region än inom

respektive län, som ingår i regionen.

Vidare framhåller motionärerna att

strukturomvandlingen påskyndas genom en alltmera

integrerad marknad inom EU och en ökad öppenhet.

Tillväxten riskerar dock att bli mycket ojämnt

fördelad. Det är därför viktigt att såväl den

svenska regionalpolitiken som gemenskapens

strukturpolitik förstärks i stället för raseras, är

budskapet i motionen. Regeringen bör inför

ordförandeskapet inom EU:s ministerråd arbeta fram

ett sammanhållet policydokument i fråga om en

reformerad strukturpolitik inom EU och presentera

detta för riksdagen. Sveriges regering bör inom EU

hävda att områden med en befolkningstäthet på

exempelvis 50 personer per km² - och inte 100 som

har diskuterats - skall klassificeras som

landsbygdsområden i strukturpolitiken, begärs det i

motionen.

I motion N296 (c) yrkande 2 framhålls att Dalsland

bör vara ett område som kan påräkna stöd från

strukturfonderna också för perioden 2000-2006.

I motion U509 (kd) yrkande 17 varnar motionärerna

för en omfattande smuggling av tobak och alkohol och

begär därför ett slut på neddragningarna av

tullpersonalen. Dessutom yrkas att medlemsländernas

regeringar bör uppmanas att fullfölja upphörandet av

den tullfria försäljningen av alkohol och tobak

under år 1999 och att den svenska regeringen bör

uppmanas av motionärerna att fullfölja sin del av

avtalet.

Folkpartiet menar i sin motion U507 (fp) yrkande 7

att huvuddragen i den svenska alkoholpolitiken bör

ligga fast och att alkoholanvändning inom EU skall

betraktas som en hälsofråga, inte som ett

jordbruksproblem.

I motion U508 (mp) menar Miljöpartiet i yrkande 20

att reglerna för den inre marknaden i alltför hög

utsträckning begränsar möjligheterna för enskilda

medlemsländer att införa hårdare miljökrav på varor.

Motionären vill därför att reglerna skrivs om så att

tillämpningen av miljögarantin inte inskränks av

reglerna för den inre marknaden. Vidare anser

Miljöpartiet i yrkande 22 att Sverige bör verka för

införandet av en koldioxidskatt på EU-nivå och att

miljöavgifter och miljöskatter inom EU skall vara

minimiregler och att avgifterna skall hanteras av

medlemsländerna. Miljöpartiet vill i yrkande 23 och

i motion MJ778 (mp) yrkande 7 att EU:s

forskningsprogram vad gäller energifrågor helt skall

inriktas på forskning och utveckling kring förnybara

energikällor, i stället för på forskning kring

kärnkraft. I yrkande 10 i den senare motionen yrkas

att regeringen ges till känna vad i motionen anförts

om att EU:s subventioner till bil- och flygindustri

skyndsamt bör avvecklas. Regeringen bör enligt

motionärerna arbeta för att unionens

infrastruktursatsningar riktas mot trafikslag som

kan bidra till att minska växthuseffekterna och att

subventioner till bil- och flygindustri skyndsamt

avvecklas.

I motion MJ804 (v) yrkande 2 framhålls det att

rätten att bestämma över kärnkraften bör vara en

nationell fråga. Euratomfördraget är till stora

delar föråldrat och kan ersättas av ett

mellanstatligt samarbete om energisparande och

utveckling av energiteknik baserad på förnyelsebara

energislag.

I motion U509 (kd) yrkande 4 konstateras att om ett

land vill förbjuda en viss vara med åberopande av

miljögarantin ligger i dag bevisbördan på det land

som gör anmälan. I stället vill Kristdemokraterna

införa en stärkt miljögaranti med omvänd

bevisföring. Det skulle innebära att det land som är

minst miljövänligt skall bevisa att miljögarantin

enligt fördraget inte kan tillämpas.

I yrkande 6 i samma motion anförs att en ny

gränsöverskridande energipolitik bör utarbetas.

Energipolitiken skall enligt motionärerna främja

energieffektivisering och förnybara energislag,

skydda naturresurser samt målmedvetet minska dagens

beroende av icke förnybara energislag.

I motion U9 (mp) yrkande 5 med anledning av

regeringens skrivelse konstaterar motionärerna att

nya frihandelsförhandlingar kommer att ske inom

ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) under de

närmaste åren och att regeringen påbörjat

förberedelserna för detta. Miljöpartiet menar i

sammanhanget att Sverige bör driva följande krav:

- frihandel måste kompletteras med såväl miljö- som

sociala klausuler,

-

- varje land måste ges generell rätt att gå före

genom att ställa höga miljökrav på produkter vad

gäller såväl innehåll som produktionsmetoder,

-

- varje land skall ges rätten att ställa krav på att

import av varor som producerats på ett miljövidrigt

sätt eller med metoder som är oacceptabla från

social synpunkt skall kunna stoppas,

-

- offentlig upphandling skall kunna göras såväl

utifrån miljö-, hälso- och transportkriterier som

utifrån viljan att stödja ett lokalt näringsliv,

-

- offentlig upphandling skall också kunna göras

utifrån krav på företag då det gäller

diskriminering.

-

I motion U902 (kd) noteras att

djurskyddsorganisationen Eurogroup for Animal

Welfare tidigare har erhållit ekonomiska bidrag från

kommissionen men sedan årsskiftet 1997/1998 har

kommissionens stöd till djurskyddsorganisationerna

upphört. I motionen anförs i yrkande 1 att Sverige

bör verka för att kommissionen skall ges möjlighet

att betala ut ekonomiska bidrag till

djurskyddsorganisationer. Vidare anförs att svenska

djurskyddsorganisationers arbete är så

betydelsefullt att staten bör avsätta medel till

deras internationella verksamhet liksom man gör till

miljöorganisationernas internationella verksamhet. I

yrkande 2 hemställs att riksdagen hos regeringen

begär förslag om stöd till

djurskyddsorganisationernas internationella

verksamhet.

Utskottets överväganden

Övergripande kommentarer

Socialförsäkringsutskottet tar i sitt yttrande

1998/99:SfU4y upp vissa frågor som gäller personers

fria rörlighet och sociala skydd.

Socialförsäkringsutskottets beredningsområde under

detta avsnitt berör främst EG-reglerna för

samordning av medlemsstaternas sociala

trygghetssystem. Dessa regler som återfinns i

förordning (EEG) 1408/71 innebär i stort att

vederbörande medborgare med familj har rätt att ta

med sig de sociala förmåner som intjänats vid arbete

i en medlemsstat i de fall vederbörande flyttar till

annan medlemsstat samt har rätt till sociala

förmåner i värdlandet.

Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt

yttrande att det under året har följt frågorna inom

beredningsområdet genom kontinuerliga kontakter med

Socialdepartementet samt information från

departementet inför ministerrådsmötena. Vidare har

socialförsäkringsutskottet i februari 1999 hållit en

offentlig utfrågning om socialförsäkringen och EU.

Vid denna utfrågning togs bl.a. upp frågor om

huruvida medlemskapet fått effekter för de svenska

socialförsäkringssystemen och om det föreligger

krafter som verkar för eller emot en harmonisering

av systemen i medlemsländerna. Andra frågor som

socialförsäkringsutskottet under året uppmärksammat

är bl.a. ett förslag till revidering och förenkling

av förordning 1408/71 samt ett förslag om utvidgning

av förordningen att gälla tredjelandsmedborgare. En

annan fråga som tilldragit sig

socialförsäkringsutskottets uppmärksamhet är ett

direktiv som antagits av rådet om skydd av

kompletterande pensionsrättigheter för anställda och

egenföretagare som flyttar inom EU.

EU-nämnden uppmärksammar vissa näringspolitiska

frågor i sitt yttrande 1998/99:EUN1y till

utrikesutskottet. Nämnden konstaterar att inom

området näringspolitik nämns i skrivelsen i

avsnittet om regeltillämpning (avsnitt 14.5.1) den

franska statens stöd på 28 miljarder kronor till Air

France. Nämnden noterar i sitt yttrande att

kommissionen i ett beslut den 27 juli 1994 ansåg att

detta stöd var förenligt med artikel 92.3c i EG-

fördraget. Ett antal europeiska flygbolag, däribland

SAS, väckte talan mot beslutet och yrkade att det

skulle ogiltigförklaras. Förstainstansrätten beslöt

i dom den 25 juni 1998 att kommissionens beslut

skulle ogiltigförklaras på grund av att det var

bristfälligt motiverat när det gällde dels inköpet

av ett antal nya flygplan, dels Air Frances

ställning på linjer till destinationer utanför EES-

området. I skrivelsen sägs endast att Sverige

intervenerade 1995 och framförde argument till

förstainstansrätten där en del av ärendet prövats.

Vidare sägs att rätten meddelade sin dom i juni

1998, där man delvis gav Sverige rätt. EU-nämnden

konstaterar dock att det inte framgår av regeringens

redogörelse vad Sveriges intervention gick ut på och

vilket innehåll domen hade. Nämnden noterar även att

målet inte nämns i skrivelsens bilaga 3, i vilken

svenska mål i EG-domstolen och förstainstansrätten

under 1998 redovisas.

Vidare konstaterar EU-nämnden i sitt yttrande att i

avsnittet om turism redovisas kommissionens förslag

till rådsbeslut om ett första flerårigt program till

stöd för europeisk turism (1997-2000) - Philoxenia.

Nämnden noterar att i skrivelsen sägs att det rått

delade meningar om behovet av ett program till stöd

för europeisk turism och att Sverige under

ministerrådets möte för inre marknadsfrågor den 7

december 1998 tillhörde dem som röstade emot

programmet. Emellertid betonar nämnden att de

närmare omständigheterna bakom Sveriges agerande när

det gäller det föreslagna turistprogrammet inte

redovisas. EU-nämnden noterar att

konstitutionsutskottet har tagit upp regeringens

tidigare handläggning av ärendet i sitt

granskningsbetänkande 1997/98:KU25.

Miljöfrågor

Ett antal motioner tar upp frågor kring den inre

marknaden och olika aspekter av denna.

I motion U506 (v) yrkande 13 framhåller

Vänsterpartiet att den inre marknaden bör reformeras

i grunden, och ett antal förslag i den riktningen

framförs i motionen.

I motionen anförs bl.a. att det tydligt stadfästs

att statliga monopol av hälsoskäl vad gäller

exempelvis alkohol och läkemedel skall vara

tillåtna.

Utrikesutskottet vill anföra att av artikel 37 i

Romfördraget, som reglerar statliga monopol, följer

att så länge nationella monopol av ett kommersiellt

slag är anpassade på ett sådant sätt att ingen

diskriminering med avseende på anskaffnings- och

saluföringsvillkor föreligger mellan

medlemsstaternas medborgare så är dessa tillåtna.

Utskottet noterar vidare att i den s.k. Franzén-

domen uttalade EG-domstolen klart att det svenska

alkoholmonopolet som företeelse var tillåtet med

hänsyn till just hälsoskäl. Detta under

förutsättning att det inte diskriminerar andra

medlemsstaters varor. Utskottet har inhämtat att

regeringen avser att i maj 1999 lägga fram en

proposition om vissa alkoholfrågor m.m. med

anledning av den följdkritik rörande vissa särskilda

aspekter som framfördes i och med domen. I nämnda

proposition kommer regeringen enligt de uppgifter

som kommit utskottet till kännedom att ånyo upprepa

att det svenska alkoholmonopolet skall

vidmakthållas.

Vidare anförs i motionen att regionalpolitiska

driftstöd, till exempel transportstöd, skall vara

tillåtna för att uppväga de nackdelar som klimat och

geografiska avstånd för med sig.

Utrikesutskottet kan inledningsvis konstatera att

Sverige sedan början av 1970-talet har ett

regionalpolitiskt transportstöd. Gällande

stödordning - förordningen (1980:803) om

regionalpolitiskt transportbidrag - godkändes av

kommissionen den 5 februari 1997 för en varaktighet

t.o.m. år 2006. Riksdagen har, under förutsättning

att kommissionen lämnar sitt godkännande, beslutat

om en utvidgning av transportbidraget (prop.

1997/98:62, bet. 1997/98:AU11, rskr. 1997/87:204).

Därvid har syftet med transportbidraget preciserats

till "att kompensera för kostnadsnackdelar till

följd av bl.a. transportavstånd, låg

befolkningstäthet, bristande infrastruktur och

klimatförhållanden samt att stimulera till höjd

förädlingsgrad i transportbidragsområdets

näringsliv". Utskottet har erfarit att efter förda

underhandsdiskussioner med företrädare för

kommissionen har den svenska regeringen i mars 1999

inlämnat en formell anmälan till kommissionen om de

planerade förändringarna av stödordningen.

Motionärerna anför även att förvärvslagar skall

kunna upprätthållas som gör att man kan behålla

nationell kontroll över viktiga resurser som skog,

malm, vattenkraft och jord. Det gäller även viktiga

kommunikationer som järnväg och telekommunikation.

Utrikesutskottet vill i denna del framhålla att

miljöbalken, jordförvärvslagen, skogsvårdslagen,

minerallagen m.fl. alla är lagar som kommit till för

att samhället skall ha en rimlig kontroll över de

svenska naturtillgångarna. Om dessa regelverk

utformas på ett diskriminerande sätt i förhållande

till övriga medlemsstaters medborgare strider detta

mot EG-rätten.

Utskottet har inhämtat att regeringen nyligen har

tillkallat en utredare för en översyn av frågor

gällande äganderätten till mark och hur denna

äganderätt förhåller sig till bl.a. gruvnäringens

behov vad avser minerallagen. Vidare skall behovet

av ett förstärkt skydd av värdefulla natur- och

kulturmiljöer utredas i samband med dels prövning av

undersökningstillstånd, dels undersökningsarbeten.

Uppdraget avser dock inte frågan om skillnaden

mellan svenska och utländska företag eller markägare

i Sverige.

Utrikesutskottet vill erinra om att avtalet om

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet)

föranledde en omfattande avreglering av utländska

medborgares rätt att förvärva fast egendom här i

landet. Lagen (1982:618) om utländska förvärv av

fast egendom m.m. upphävdes den 31 december 1992.

Samtidigt infördes den alltjämt gällande lagen

(1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av fast

egendom, som innebär att en viss förvärvskontroll

för fastigheter som är avsedda för fritidsändamål

behållits (prop. 1992/93:71, bet. 1992/93:LU15,

rskr. 1992/93:63).

Utskottet noterar att enligt den nu gällande lagen

är kriteriet för om ett förvärv fordrar tillstånd

att förvärvaren inte är fast bosatt här i landet och

inte heller tidigare har haft hemvist här under

minst fem år. Undantag från kravet på

förvärvstillstånd görs dock för bl.a. vissa

familjerättsliga förvärv. De fastigheter som

omfattas av lagen är sådan fast egendom som är

taxerad som småhusenhet eller lantbruksenhet. Om

egendomen förvärvas för annat än fritidsändamål

skall förvärvstillstånd meddelas. Förvärvas

egendomen för fritidsändamål skall enligt lagen

förvärvstillstånd meddelas, om förvärvet inte

strider mot något väsentligt allmänt intresse. Om

förvärvet inte strider mot något väsentligt allmänt

intresse skall förvärvstillstånd ändå vägras om

egendomen förvärvas för fritidsändamål och är

belägen inom ett område där efterfrågan på

fritidsfastigheter är så betydande att det på grund

därav finns risk för en stegring av

fastighetsvärdena. Detta gäller dock inte om

förvärvaren har särskild anknytning till Sverige.

Utrikesutskottet vill vidare framhålla att i

anslutningsfördraget varigenom Sverige blivit medlem

i EU har Sverige erhållit rätt att bibehålla sin

nuvarande lagstiftning rörande fritidsbostäder under

en tid av fem år från anslutningen, dvs. fram till

den 1 januari år 2000. Utskottet konstaterar att en

för de fördragsslutande parterna gemensam förklaring

till slutakten till anslutningsfördraget innebär att

inget hindrar Sverige från att vidta nationella,

regionala eller lokala åtgärder beträffande

fritidsfastigheter, om de tillämpas utan

diskriminering av medborgare i unionsstater. I

regeringens proposition 1994/95:19 om Sveriges

medlemskap i Europeiska unionen uttalades med

anledning av denna förklaring att Sverige fått ett

tillräckligt rådrum för att överväga vilka åtgärder

som efter den femåriga övergångsperiodens utgång kan

visa sig nödvändiga. Utskottet gjorde inget särskilt

uttalande i denna fråga i sitt betänkande

1994/95:UU5.

Utskottet kan vidare konstatera att lagutskottet

med anledning av en motion har uttalat (bet.

1996/97:LU10) att en återgång till en sådan

förvärvskontroll som tidigare gällde enligt lagen om

utländska förvärv av fast egendom är utesluten.

Utrikesutskottet har vidare inhämtat att inom

departementet har en promemoria utarbetats i vilken

föreslås att lagen (1992:1368) om tillstånd till

vissa förvärv av fast egendom skall upphöra att

gälla vid utgången av år 1999. I promemorian sägs

bl.a. att ett upphävande av lagen inte kan antas få

några större effekter för den svenska

fritidshusmarknaden. Det sägs vidare att det

visserligen inte kan uteslutas att lagens upphävande

kan förstärka vissa negativa effekter av

fritidsboende. Dessa effekter kan enligt promemorian

i allt väsentligt avhjälpas inom ramen för annan

befintlig lagstiftning, bl.a. miljöbalken, plan- och

bygglagen (1987:10) och jordförvärvslagen (1979:230)

och balanseras dessutom av de positiva effekter som

utlänningars fritidsboende kan få för Sverige.

Utskottet noterar att promemorian för närvarande är

föremål för remissbehandling.

I motionen anförs även att respekten för nationella

kollektivavtal bör garanteras.

Utrikesutskottet vill i denna fråga anföra att

Sverige alltsedan medlemskapsförhandlingarna har

drivit frågan att det svenska

kollektivavtalssystemet skall respekteras. Vidare

har Sverige verkat för att direktiv skall kunna

genomföras genom kollektivavtal och att avtal av

nordisk modell skall jämställas med

allmängiltigförklarade avtal. Detta sker också i

allt större utsträckning.

Utskottet kan konstatera att medbestämmandelagens

bestämmelser, närmare bestämt den s.k. Lex

Britannia, ger en arbetstagarorganisation rätt att

kräva, ytterst under hot om stridsåtgärder, att en

arbetsgivare tecknar ett svenskt kollektivavtal.

Detta gäller oavsett om det är en utländsk

arbetsgivare som redan är bunden av ett

kollektivavtal i hemlandet och oavsett om

verksamheten endast tillfälligt bedrivs i Sverige.

Motionärerna menar även att utländska entreprenörer

skall tillämpa nationella avtal från första dag.

Utrikesutskottet noterar att direktiv 96/71/EG av

den 16 december 1996 om utstationering av

arbetstagare i samband med tillhandahållande av

tjänster innehåller bestämmelser om arbets- och

anställningsvillkor för arbetstagare som av

arbetsgivaren sänds utomlands för tillfällig

tjänstgöring. En medlemsstat skall se till att

nationella arbets- och anställningsvillkor på vissa

områden - som är fastställda i lag eller i

allmängiltigförklarade kollektivavtal inom

byggbranschen - tillämpas för utstationerade

arbetstagare som befinner sig inom dess territorium.

Villkoren skall tillämpas i princip från första

utstationeringsdagen. Om system för

allmängiltigförklaring saknas, kan medlemsstaten i

stället utgå från kollektivavtal som gäller allmänt

för likartade företag inom den aktuella sektorn

eller som har ingåtts av de mest representativa

arbetsmarknadsorganisationerna på nationell nivå.

Medlemsstaten kan också besluta att kollektivavtal i

andra branscher skall tillämpas. Direktivet skall

vara genomfört senast den 16 december 1999.

Utskottet vill betona att direktivet har tillkommit

i syfte att underlätta den fria rörligheten av

tjänster och för att undvika s.k. social dumpning.

Utskottet har inhämtat att i förhandlingarna om

direktivet har regeringen ställt sig positiv till

förslaget.

Utrikesutskottet noterar vidare att i proposition

1998/99:90 om utstationering av arbetstagare har

regeringen föreslagit att Sverige inte utnyttjar

möjligheten att lagstifta om att utländska

arbetsgivare skall tillämpa svenska kollektivavtal.

Anledningen till detta är att en sådan lagstiftning

skulle strida mot det svenska

kollektivavtalssystemet. Det svenska systemet

motverkar också social dumpning på ett effektivt

sätt.

Vidare vill utskottet framhålla att som ett skydd

för Lex Britannia infördes på Sveriges initiativ en

bestämmelse om att utstationeringsdirektivet inte

skall inverka på den rättsliga regleringen i

medlemsstaterna vad gäller rätten att vidta fackliga

stridsåtgärder för att försvara yrkesintressen.

Utskottet vill betona att dess inställning är att

social dumpning skall motverkas och att det svenska

kollektivavtalssystemet skall bibehållas.

Vidare anförs att den fria rörligheten av kapitalet

inom EU skall kunna begränsas av åtgärder mot

valutaspekulation.

Utrikesutskottet konstaterar att enligt artikel 67

i Romfördraget skall medlemsstaterna sinsemellan

gradvis avskaffa alla restriktioner avseende

rörligheten för kapital som tillhör personer bosatta

i medlemsstaterna. I Sverige avskaffades dessa

restriktioner gradvis. Från 1989 råder fri rörlighet

för kapital till och från Sverige. Utskottet vill

framhålla att enligt artikel 56 (f.d. art 73b) i

Romfördraget i dess lydelse enligt

Amsterdamfördraget skall alla restriktioner för

kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan

medlemsstater och tredje land vara förbjudna.

Utrikesutskottet vill betona att om Sverige skulle

verka för begränsningar i den fria rörligheten av

kapitalet inom EU förutsätter detta en ändring i

fördraget. Utskottet ser inte något skäl för detta.

Vidare vill motionärerna att en nationell

gränskontroll skall vara tillåten för att hindra

införsel av illegala droger.

Utrikesutskottet konstaterar att lagen (1996:701)

om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot

ett annat land inom Europeiska unionen reglerar hur

kontroller får ske vid införsel eller utförsel av

vissa uppräknade varor, bl.a. narkotika som avses i

narkotikastrafflagen (1968:64).

Vidare noterar utrikesutskottet att artikel 36 i

Romfördraget utgör ett undantag från huvudprincipen

om fri rörlighet för varor (art 30 och 34), bl.a.

med hänsyn till allmän ordning och säkerhet liksom

skyddet av människors liv och hälsa. Med hänsyn

härtill, och då någon gemenskapsrättslig kompetens i

huvudsak inte finns på området, har regeringen med

stöd i denna artikel ansett att nationella

kontroller vid inre gräns kan företas beträffande

illegal narkotikahantering (prop. 1995/96:166, bet.

1995/96:SkU23, rskr. 1995/96:288). Utrikesutskottet

vill betona att enligt gällande bestämmelser får

kontroll förekomma vid misstanke om brott.

Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet motion

U506 (v) yrkande 13.

Miljöpartiet vill i motion U508 (mp) yrkande 10 att

Sverige inom EU skall verka för att den inre

marknadens mål om fri rörlighet för varor och

ekonomisk tillväxt skall ersättas med sociala och

miljömässiga mål.

I yrkande 20 i samma motion anförs att reglerna för

den inre marknaden bör skrivas om så att

tillämpningen av miljögarantin inte inskränks av

reglerna för den inre marknaden, och i motion U509

(kd) yrkande 4 vill Kristdemokraterna införa en

stärkt miljögaranti med omvänd bevisföring.

Vad gäller dessa motioner vill utrikesutskottet

inledningsvis framhålla att regeringen i proposition

1997/98:59 Amsterdamfördraget behandlade

regeringskonferensens resultat inom miljöområdet.

Regeringen framhåller i propositionen att

diskussionen kring miljöfrågorna i

regeringskonferensen koncentrerades kring principen

om hållbar utveckling, integrering av miljön i alla

politikområden samt förhållandet mellan miljöregler

och den inre marknaden. Regeringen framhåller vidare

i propositionen att fördraget på dessa områden

innehåller viktiga nyheter vilka enligt regeringens

bedömning innebär att Amsterdamfördraget medför en

betydelsefull utveckling av de grundläggande

principerna för EU:s miljöpolitik.

Genom det nya fördraget klarläggs att hållbar

utveckling är ett grundläggande mål för EU. I en ny

formulering i artikel B i unionsfördraget anges att

unionen skall ha som mål bl.a. att uppnå en väl

avvägd och hållbar utveckling. I artikel 2 i EG-

fördraget har också hållbar utveckling förts in,

samtidigt som det anges att gemenskapen skall främja

"en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring

av miljöns kvalitet". Principen om hållbar

utveckling nämns även i det ändrade sjunde stycket i

ingressen till unionsfördraget (artiklarna 1.2, 1.5

och 2.2 i Amsterdamfördraget).

Regeringens bedömning är att genom att hållbar

utveckling har införts som ett grundläggande mål

skall det gälla för alla enskilda politikområden som

kan beröras av samarbetet inom EG.

Detta markeras även genom en ny artikel 3c i den

inledande delen av EG- fördraget vilken innehåller

en hänvisning till principen om hållbar utveckling

(artikel 2.4 i Amsterdamfördraget).

Regeringen menar att miljön därmed får en viss

särställning jämfört med andra allmänna intressen av

övergripande karaktär som skall beaktas vid

utformningen av EG:s politik.

I en gemensam förklaring (12) noterar

medlemsstaterna att kommissionen åtar sig att

genomföra studier av miljökonsekvenserna av nya

förslag som kan ha betydande miljöpåverkan.

Kommissionen har också efter förhandlingarnas

slutförande på nytt uttalat att alla förslag som kan

ha beaktansvärd inverkan på miljön i framtiden skall

åtföljas av en analys av miljökonsekvenserna.

Regeringen betonar även i propositionen att genom

ändringar i den s.k. miljögarantin (artikel 100a.4)

klarläggs bl.a. rätten att under vissa

förutsättningar införa nationella regler på områden

där det redan finns harmoniserade regler. Vidare

klarläggs att en medlemsstat inte behöver ha röstat

mot en rättsakt för att åberopa miljögarantin. Andra

nyheter i skrivningarna i artikel 100a.4 är att

miljögarantin kan tillämpas på rättsakter som

beslutas av kommissionen efter delegation från rådet

och parlamentet och att kommissionen får en

tidsfrist (sex månader i normalfallet) för beslut

när regeln åberopas av en medlemsstat.

Utrikesutskottet hade i betänkande 1997/98:UU13

vilket låg till grund för riksdagens godkännande av

Amsterdamfördraget inget att erinra mot regeringens

bedömningar.

Med anledning av regeringens proposition

1997/98:145 Svenska miljömål och skrivelsen 1998/99

Hållbara Sverige - uppföljning och fortsatta

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling

uttalar sig miljö- och jordbruksutskottet om

Amsterdamfördraget och miljöfrågorna. Miljö- och

jordbruksutskottet framhåller därvid att

Amsterdamfördraget blev en framgång för miljön.

Sverige måste nu verka för att de allmänt hållna

bestämmelserna i fördraget fylls med ett konkret

innehåll, anför utskottet vidare. Miljö- och

jordbruksutskottet betonar att hållbar utveckling

har med Amsterdamfördraget tillförts de övergripande

målen för EU, och sektorsintegrering anges i

fördraget som ett medel för att uppnå detta mål.

Vidare menar miljö- och jordbruksutskottet att även

om den nya lydelsen av artikel 100a.3 inte innebär

en absolut förpliktelse för rådet och parlamentet

att besluta regler som ligger på en hög skyddsnivå,

är den en viktig bekräftelse på att samma

ambitionsnivå skall gälla för miljöregler på den

inre marknaden som för miljöregler som grundas på

miljöartiklarna 130 r-t i Romfördraget.

Utrikesutskottet delar miljö- och

jordbruksutskottets bedömningar och vill särskilt

betona betydelsen av att de nya målformuleringarna i

grundfördragen anger hållbar utveckling som ett

grundläggande mål som skall det gälla för alla

enskilda politikområden som kan beröras av

samarbetet inom EG. De nya bestämmelserna gäller

därmed även för den inre marknaden.

Utrikesutskottet anser att motionerna U508 (mp)

yrkandena 10 och 20 samt U509 (kd) yrkande 4 därmed

är besvarade.

I motion U508 (mp) yrkande 22 yrkas att Sverige bör

verka för införandet av en koldioxidskatt på EU-nivå

och att miljöavgifter och miljöskatter inom EU skall

vara minimiregler samt att avgifterna skall hanteras

av medlemsländerna.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande 1998/99:SkU6y

att utskottet nyligen i betänkande 1998/99:SkU13 har

betonat vikten av att Sverige har en hög

ambitionsnivå när det gäller att begränsa

koldioxidutsläppen och att regeringen aktivt bör

driva frågan om en styrande energi- och

koldioxidbeskattning i olika internationella forum

och därvid samarbeta med likasinnade länder. Enligt

skatteutskottets uppfattning behövs inte något

uttalande utöver vad skatteutskottet tidigare

anfört, och utskottet avstyrker därför motionen i nu

behandlad del.

Utrikesutskottet delar skatteutskottets uppfattning

och avstyrker motion U508 (mp) yrkande 22.

Energifrågor

Enligt Miljöpartiets mening i motionerna U508 (mp)

yrkande 23 och MJ778 (mp) yrkande 7 bör Sverige som

medlemsland och som ordförandeland arbeta för att

EU:s forskningsprogram på energiområdet helt

inriktas på forskning och utveckling kring

förnyelsebara energikällor, i stället för forskning

kring kärnkraft. I yrkande 10 i den senare motionen

yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen

anförts om att EU:s subventioner till bil- och

flygindustri skyndsamt bör avvecklas. Enligt motion

U509 (kd) yrkande 6 bör en ny gränsöverskridande

energipolitik utarbetas i Europa. Energipolitiken

skall främja energieffektivisering och förnybara

energislag, skydda naturresurser samt målmedvetet

minska dagens beroende av icke förnybara energislag.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande

1998/99:NU1y, liksom i yttrande 1997/98:NU4y, att

förutsättningarna för att effektivisera

resursinsatserna är goda under de närmaste åren när

det gäller att öka användningen av förnybara

energikällor och åstadkomma en förbättrad

energieffektivitet. Den nödvändiga förstärkningen av

insatserna realiseras genom kraven på långsiktighet

och samordning av olika finansieringskällor i

enlighet med rådsbeslut under 1998, menar

näringsutskottet. Vidare noterar näringsutskottet

att frågan om förnybara energikällor behandlades vid

energirådsmöten både i maj och i november 1998. De

prioriteringar av dessa frågor som då lades fast är

glädjande ur svensk synpunkt, betonar

näringsutskottet i sitt yttrande. Den politiska

uppmärksamhet som på detta sätt skapas är nödvändig

för att få de nationella resursinsatserna infogade

på ett strukturerat sätt med de gemensamma

åtgärderna. Detta arbete sträcker sig också över den

tidsperiod under vilken Sverige kommer att inneha

ordförandeskapet i rådsarbetet, framhåller

näringsutskottet. Vidare utgår näringsutskottet från

att frågor om utredning av förnybar energi kommer

att aktualiseras under det svenska ordförandeskapet

i EU.

När det gäller statsstöd till bil- och flygindustri

konstaterar näringsutskottet att enligt Romfördraget

(artikel 92) är statsstöd som snedvrider

konkurrensen genom att gynna vissa företag eller

viss produktion oförenligt med den gemensamma

marknaden. Undantag finns dock. Av intresse i det

sammanhang som tas upp i motionen är att följande

stöd är tillåtna:

- stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i

regioner där levnadsstandarden är onormalt låg

eller där det råder allvarlig brist på

sysselsättning (artikel 92.3a),

-

- stöd för att underlätta utveckling av vissa

näringsverksamheter eller vissa regioner, när det

inte påverkar handeln i negativ riktning i en

omfattning som strider mot det gemensamma intresset

(artikel 92.3c).

-

Som rättesnöre vid tillämpning av ovanstående regler

finns för bilindustrins del rambestämmelser, vilka

preciserar undantagen från de allmänna reglerna,

konstaterar näringsutskottet. Gemenskapens

rambestämmelser för statligt stöd till bilindustrin

återfinns i Europeiska gemenskapens tidning 15.9.97.

Rambestämmelserna inleds med en redogörelse för

behovet av sådana bestämmelser. Det uppges att

bilindustrin direkt eller indirekt sysselsätter

nästan 10 % av den förvärvsarbetande befolkningen.

Sektorn kännetecknas av en allt större globalisering

av marknaderna och en allt större konkurrens.

Näringsutskottet noterar att de nya

rambestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1998.

Näringsutskottet framhåller att enligt

rambestämmelserna kan följande stöd tillämpas inom

bilsektorn:

- stöd i samband med undsättning eller

omstrukturering av ett företag med allvarliga

ekonomiska svårigheter,

-

- regionalstöd i stödberättigat område,

-

- stöd till forskning och utveckling,

-

- investeringsstöd till innovationer,

-

- stöd till skydd för miljön och energibesparing,

-

- stöd till yrkesutbildning.

-

När det gäller flygindustrin finns inga

särbestämmelser som på motorfordonsområdet, men de

allmänna statsstödsbestämmelserna med begränsningar

till regionalstöd m.m. gäller, noterar

näringsutskottet vidare.

När det gäller motion MJ778 (mp) yrkande 10

konstaterar näringsutskottet att det finns ett

gemenskapsrättsligt system, som tillåter stöd under

vissa förutsättningar. Det gäller t.ex. stöd som har

samband med miljöteknikfrågor. Sådana stöd syftar

till att påverka tillverkarna mot ett ökat

miljömedvetande. Enligt utskottets mening finns det

inte anledning att i detta sammanhang ifrågasätta

statsstödssystemet och de tillåtna undantagen.

Däremot måste de olika ländernas tillämpning av

systemet fortlöpande uppmärksammas.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

näringsutskottet de berörda motionerna.

Utrikesutskottet delar näringsutskottets bedömningar

och avstyrker motionerna U508 (mp) yrkande 23, MJ778

(mp) yrkandena 7 och 10 samt U509 (kd) yrkande 6.

Euratomfördraget

I motion MJ804 (v) yrkande 2 framhålls det att

rätten att bestämma över kärnkraften bör vara en

nationell fråga. Euratomfördraget är till stora

delar föråldrat och kan ersättas av ett

mellanstatligt samarbete om energisparande och

utveckling av energiteknik baserad på förnybara

energislag.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att när

det gäller Euratomfördraget har utskottet senast

redovisat vissa synpunkter i sitt yttrande

1997/98:NU3y över proposition 1997/98:58 om

Amsterdamfördraget till utrikesutskottet. Genom

Amsterdamfördraget föreslogs bl.a. vissa ändringar i

Euratomfördraget. Ändringarna var dock enbart

formella konsekvensändringar som inte innebar att

det materiella innehållet i Euratomfördraget

förändrades, påpekar näringsutskottet. I anslutning

till ett motionskrav att Sverige skall ta initiativ

till att Euratomfördraget ses över och moderniseras

konstaterade näringsutskottet i nämnda yttrande att

det inom EU förekommer ett omfattande samarbete på

energiområdet rörande bl.a. energieffektivisering

och främjande av förnybara energikällor. Delar av

Euratomfördraget är föråldrat och tillämpas inte

enligt sin lydelse. Näringsutskottet förutsatte att

fördraget i lämpligt sammanhang kommer att

moderniseras och detta utan att riksdagen tar något

initiativ i frågan.

Näringsutskottet konstaterar att inom unionen

förekommer ett omfattande samarbete på energiområdet

rörande bl.a. energieffektivisering och främjande av

förnybara energikällor. Näringsutskottet ser

positivt på ett sådant samarbete utan att som

motionärerna göra någon koppling till

Euratomfördraget. Något särskilt initiativ i frågan

är emellertid inte nödvändigt enligt

näringsutskottet. Det aktuella motionsyrkandet

avstyrks därmed av näringsutskottet.

Utrikesutskottet delar näringsutskottets uppfattning

och avstyrker därmed motion MJ804 (v) yrkande 2.

Sysselsättning, jämställdhet

Motionerna U509 (kd) yrkande 2 och U506 (v) yrkande

8 tar upp olika aspekter på unionssamarbetet när det

gäller ökad sysselsättning. Motion U506 (v)

yrkandena 11 och 12 tar upp jämställdhet mellan

kvinnor och män.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande

1998/99:AU1y att den låga sysselsättningsgraden och

den höga arbetslösheten alltjämt är ett av EU:s och

de enskilda medlemsländernas största problem. Därför

välkomnar arbetsmarknadsutskottet det fördjupade

samarbetet kring sysselsättningsfrågor som

utvecklats under senare år. En samordning mellan den

ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i

högre grad än i dag är eftersträvansvärd, menar

utskottet. Liksom regeringen anser

arbetsmarknadsutskottet att Sverige bör verka för

att samarbetet inom sysselsättningspolitiken och

formerna för det ges samma vikt som samarbetet på

det ekonomiska området. Det bör dock slås fast att

politiken på sysselsättningsområdet i första hand

bör föras på det nationella planet, betonar

arbetsmarknadsutskottet.

Vidare framhåller arbetsmarknadsutskottet att det

inte delar Vänsterpartiets uppfattning att den

monetära politiken och konvergenskraven skulle

motverka möjligheterna att bekämpa arbetslösheten.

Såväl regering som riksdag har i flera sammanhang

framhållit att sunda offentliga finanser och

prisstabilitet är en förutsättning för en god

samhällsekonomisk utveckling och hög sysselsättning.

Arbetsmarknadsutskottet menar därför att motion U506

yrkande 8 (v) bör avstyrkas.

Arbetsmarknadsutskottet noterar vidare i yttrandet

att Kristdemokraterna anser att regeringen inte

följer rekommendationerna i EU om

sysselsättningspolitiken och hänvisar i sin motion

till en av riktlinjerna vars syfte är att utveckla

företagarandan. Enligt riktlinjen (nr 14) skall

medlemsländerna bl.a. vid behov och med hänsyn till

den befintliga nivån fastställa ett mål för en

gradvis minskning av den totala skattebördan och,

där så är lämpligt, ett mål för gradvis minskning av

skattetrycket på arbete och lönebikostnader,

särskilt för relativt okvalificerad och lågavlönad

arbetskraft, utan att ifrågasätta saneringen av de

offentliga finanserna och den finansiella jämvikten

i de sociala trygghetssystemen.

Arbetsmarknadsutskottet slår fast att samarbetet på

sysselsättningsområdet inom EU har, alltsedan de så

kallade Essenpunkterna lades fast år 1994,

utvecklats i en ur svensk synvinkel positiv

riktning. Utskottet framhåller att i riktlinjerna

för år 1999 betonas mer än tidigare vikten av

satsningar på utbildning och kompetensutveckling

framför passivt kontantstöd, något som även den

svenska politiken på området alltmer inriktats på

under senare år. Vidare poängteras främjande av lika

möjligheter för kvinnor och män, stöd till äldre

arbetstagare och främjandet av social integration.

Även detta ligger i linje med svensk

arbetsmarknadspolitik, menar

arbetsmarknadsutskottet, och noterar att åtgärder

som innebär skattesänkningar har, liksom föregående

år, gjorts beroende av det ekonomiska utrymmet för

sådana.

Arbetsmarknadsutskottet anser att den politik som

regeringen ger uttryck för i 1999 års ekonomiska

vårproposition (1998/99:100) ligger väl i linje med

EU:s sysselsättningsriktlinjer. Synen på hur

riktlinjerna skall omsättas i nationell politik

bestäms i grunden av synen på den ekonomiska

politiken i stort, menar arbetsmarknadsutskottet,

och betonar att det inte kan dela motionärernas

uppfattning att regeringen inte följt de europeiska

rekommendationerna.

Arbetsmarknadsutskottet omnämner i sitt yttrande

ett antal konkreta åtgärder som vidtagits under

senare tid för ökad sysselsättning och minskad

arbetslöshet. Utskottet menar vad gäller

skattepolitiken att den bör spela en aktiv roll i

arbetet för att öka sysselsättningen, och

arbetsmarknadsutskottet ser positivt på att det i

riktlinjerna betonats att skatte- och

bidragssystemen bör utformas på ett sätt som gör det

lönsamt att arbeta.

Med det anförda förordar arbetsmarknadsutskottet

att motion U509 yrkande 2 (kd) avstyrks.

När det gäller jämställdhetsfrågorna konstaterar

arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande att

kommissionen nyligen presenterade en årsrapport -

Lika möjligheter för kvinnor och män i Europeiska

unionen 1998. Av rapporten framgår bl.a. följande.

Kvinnorna utgör 80 % av de deltidsanställda, och

13 % av de kvinnliga arbetstagarna var

visstidsanställda. 80 % av de kvinnliga

arbetstagarna i hela Europeiska unionen är

koncentrerade till tjänstesektorn. Av rapporten

framgår också, konstaterar arbetsmarknadsutskottet,

att sysselsättningstalet för kvinnor är betydligt

lägre än motsvarande tal för männen i samtliga

medlemsländer. Utskottet ser förstärkningen av

jämställdhetsperspektivet i 1999 års riktlinjer för

sysselsättningspolitiken som ett viktigt steg mot

ökad jämställdhet. Vid toppmötet i Cardiff i juni

1998 uttalade Europeiska rådet att

jämställdhetsperspektivet skall integreras i alla

politiska riktlinjer för sysselsättningen, något som

Sverige aktivt verkat för. Arbetsmarknadsutskottet

håller med Vänsterpartiet om att Sverige i det

fortsatta EU-samarbetet ytterligare bör verka för en

sysselsättningspolitik som ger kvinnor bättre

möjlighet till förvärvsarbete. Något

tillkännagivande om detta är dock inte behövligt

menar arbetsmarknadsutskottet och föreslår att

motion U506 yrkande 11 (v) avstyrks.

Vad beträffar kvinnorepresentationen i EU:s

institutioner konstaterar arbetsmarknadsutskottet

att fördelningen mellan könen på högre tjänster och

tjänster på mellannivå inte är jämn, och detta

gäller även svenska tjänstemän och politiker. Vidare

noterar utskottet att av jämställdhetsrapporten från

kommissionen framgår att det i en ny rådsförordning

har införts nya klausuler om mål för rekrytering och

befordran till högre tjänster.

Arbetsmarknadsutskottet delar Vänsterpartiets

uppfattning att Sverige bör verka för en jämn

fördelning mellan könen i de olika EU-

institutionerna. I sammanhanget nämner

arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande att

utskottet för kvinnors rättigheter i

Europaparlamentet nyligen arrangerade en

rundabordskonferens som behandlade frågor om

främjande av en jämnare könsfördelning i

beslutsfattandet. Vidare framhåller

arbetsmarknadsutskottet att ett interparlamentariskt

organ bestående av jämställdhetsutskotten i

medlemsstaternas parlament har möten några gånger om

året. I dessa sammanhang har ledamöter i

arbetsmarknadsutskottet deltagit. Utskottet menar

att Sverige, som på flera områden har kommit längre

i jämställdhetshänseende än många andra EU-länder,

även på detta sätt kan bidra med sina erfarenheter.

Något tillkännagivande är dock inte erforderligt

enligt arbetsmarknadsutskottets mening och motion

U506 yrkande 12 (v) avstyrks.

EU-nämnden konstaterar i sitt yttrande

1998/99:EUN1y att sysselsättningssamarbetet kom att

prägla en stor del av EU-nämndens verksamhet under

våren 1998. Regeringen informerade och samrådde med

nämnden dels angående den svenska handlingsplanen,

dels angående förberedelsearbetet inför Europeiska

rådets möten i Cardiff respektive Wien. EU-nämnden

framhåller att sysselsättningen behandlades på såväl

Ekofin-möten som rådsmöten angående arbetsmarknad

och sociala frågor, och inför dessa möten samrådde

både arbetsmarknadsministern och finansministern med

nämnden. Vidare noteras i yttrandet att frågan har

föranlett mycket omfattande diskussioner i nämnden.

Samtidigt betonar EU-nämnden att man inte har fått

någon närmare information om det s.k. trilaterala

samarbete som pågått mellan Sverige, Storbritannien

och Italien med bl.a. gemensamma förslag på

arbetsmarknadsprojekt och förslag till reviderade

riktlinjer på jämställdhetsområdet.

Utrikesutskottet har inget att anföra utöver vad

arbetsmarknadsutskottet och EU-nämnden har anfört.

Utrikesutskottet avstyrker därmed motionerna U509

(kd) yrkande 2 och U506 (v) yrkandena 8, 11 och 12.

Strukturfonder och regionalpolitik

I motion U505 (c) yrkande 4 kritiseras regeringens

hantering av ersättningar och stöd inom jordbruks-

och strukturpolitiken. I motion N335 (v) yrkande 9

föreslås en utredning om möjligheten att släppa in

privata intressen för medfinansiering i samband med

näringslivssatsningar. I motion N284 (s) framhålls

att beslutsfattandet kring användning av

strukturfondsmedel måste förenklas. Motionärerna

bakom motion N326 (m, kd) yrkande 29 menar att nya

former för att stimulera småföretag att delta i

strukturfondsprogrammen och nya

medfinansieringsmodeller bör prövas. Även enskilda

företag och privatpersoner bör kunna komplettera

offentliga organ som medfinansiärer. Byråkratin

måste minskas, anförs det. I motion N274 (kd)

yrkandena 5 och 6 betonas att organisation och

administration bör förbättras vad gäller

strukturfonderna. I fyrpartimotionen N256 (kd, m, c,

fp) yrkandena 1-4 sägs bl.a. att en ny

finansieringsmodell bör prövas som möjliggör för

enskilda företag och grupper av företag att upp till

en viss gräns bidra till den nationella

medfinansieringen. Ett skäl till dagens svårigheter

är att företagens projektidéer blir utkonkurrerade

av offentliga projekt. En annan svårighet är att

bidragen utbetalas i efterskott. Enligt motion T325

(c) yrkande 1 föreslås att det lokala och regionala

inflytandet över strukturfondernas fördelning skall

öka. I motion N207 (c) yrkas att en viss andel av

beviljade medel bör ges vid projektstarten. I motion

N237 (fp) yrkande 9 framhålls att regelverket måste

förenklas samt att det bör det bli möjligt för

projektägare att få förskott på beviljade medel.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande 1998/98:NU1y

att motioner som är likartade med de aktuella

tidigare har behandlats av arbetsmarknadsutskottet i

olika sammanhang. Vissa av dessa frågor är numera

inte längre aktuella med hänsyn till att ett

förhandlingsresultat föreligger.

Näringsutskottet noterar att hösten 1997 anförde

arbetsmarknadsutskottet (1997/98:AU2) att byråkratin

kring strukturfondsstöden måste minska och

regelsystemen bli enklare. Arbetsmarknadsutskottet

poängterade att åtgärder mot byråkrati och krångel

kring strukturfonderna måste syfta till att

underlätta hanteringen för såväl offentliga som

privata mottagare liksom för föreningar, stiftelser

etc. Utskottet utgick från att regeringen i den då

aviserade regionalpolitiska propositionen (prop.

1997/98:62) skulle redovisa vidtagna eller planerade

åtgärder och i förekommande fall lägga fram förslag

till riksdagen om hur förenklingar och

effektivisering kan göras.

Näringsutskottet konstaterar att

arbetsmarknadsutskottet i sitt betänkande

1997/98:AU11 våren 1998, där den nämnda

regionalpolitiska propositionen behandlas, uttalade

att utskottet utgick från att regeringen gör de

förändringar som den bedömer är påkallade för att

hanteringen av strukturfondsmedlen skall bli så

effektiv som möjligt. Utskottet ansåg dock att

större förändringar i organisationen kring

strukturfondsarbetet bör vänta till nästa

programperiod för åren 2000-2006.

Vidare framhåller näringsutskottet i sitt yttrande

att de centrala fondansvariga myndigheterna,

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Närings- och teknik-

utvecklingsverket (NUTEK) och Statens jordbruksverk

(SJV), i september 1998 fick i uppdrag av Närings-

och handelsdepartementet att se över och utveckla

arbetsformer och administrativa rutiner m.m. vad

gäller vissa strukturfondsprogram. I december 1998

redovisade de tre myndigheterna en gemensam rapport.

I yttrandet redogör näringsutskottet för de frågor

som de fondansvariga myndigheterna har arbetet med.

Rapporten avslutas med ett antal konkreta förslag,

noterar näringsutskottet, bl.a. att de fondansvariga

myndigheterna slutför utformning och samordning av

föreskrifter, blanketter m.m. samt rutiner med

avseende på tillsyn och kontroll. Vidare föreslås

att de nämnda myndigheterna medverkar till att

utforma en enhetlig praxis för ärendehandläggningen

hos sekretariaten vid beslutsgrupperna. Förslagen i

rapporten är inte av den karaktären att

regeringsbeslut krävs.

Näringsutskottet framhåller vidare att i februari

1999 presenterade den s.k. Strukturfondsutredningen

sitt betänkande EG:s strukturstöd, Ny organisation

för de geografiskt avgränsade

strukturfondsprogrammen (SOU 1999:24).

Strukturfondsutredningen har samlat in och

analyserat erfarenheter från Sveriges första period

med stöd från EG:s strukturfonder och lämnar förslag

till hur strukturfondsprogrammen för nästa period

kan tas fram och genomföras.

I genomförandet av programmen har arbetet i

beslutsgrupper och övervakningskommittéer fungerat

olika bra, sägs det i utredningen. Även

partnerskapets delaktighet i genomförandet varierar.

Beslutsgruppernas sekretariat har byggt upp en bred

kompetens samtidigt som hög arbetsbelastning utgjort

ett problem.

Utredningen påpekar att medfinansieringen och

förbudet mot förskott av strukturfondsmedel har

medfört svårigheter främst för mindre projektägare,

noterar näringsutskottet. Näringslivets delaktighet

i programgenomförandet har varit av liten omfattning

genom att privata medel inte är godkända som

medfinansiering. Enligt utredningen har

administrationen kring utbetalningar präglats av

problem och oklarheter. Vidare har brister i IT-

system m.m. medfört effektivitetsförluster.

Den särskilda utredaren redovisar ett antal

överväganden:

det är nödvändigt att partnerskapet deltar aktivt

både i framtagandet och genomförandet av

strukturfondsprogrammen,

privata medel bör godkännas som stödgrundande för

strukturfondsstöd, så att enskilda företag kan

delta aktivt i genomförandet,

beslutsgrupperna bör avskaffas och nämnder

inrättas vid länsstyrelserna och

självstyrelseorganen,

de som fattar beslut om projekt bör också utses

till utbetalningsmyndigheter,

en pott för länsövergripande satsningar bör

avsättas inom de nya programmen,

en generell möjlighet till förskott på beviljat

strukturfondsstöd bör införas,

övervakningskommittéerna bör förstärkas som

strategiska politiska organ; i första hand bör

ledamöterna vara förtroendevalda från kommuner

och landsting,

det bör utses en förvaltningsmyndighet (ny

myndighet eller NUTEK) för

strukturfondsprogrammen.

Enligt information från Regeringskansliet som

näringsutskottet inhämtat bereds för närvarande de

nämnda utredningsförslagen. För att inhämta

synpunkter på utredningen anordnades en hearing den

25 mars 1999. Därutöver kunde skriftliga synpunkter

lämnas senast den 9 april. Regeringen kommer enligt

uppgift att fatta beslut i ärendet under våren 1999.

Enligt näringsutskottet visar såväl motionerna som

de redovisade utredningarna att det nuvarande

strukturfondssystemet är behäftat med ett antal

organisatoriska och administrativa problem.

Näringsutskottet ansluter sig till den uppfattning

som tidigare uttryckts av arbetsmarknadsutskottet,

nämligen att byråkratin kring strukturfondsstöden

måste minska och regelsystemen bli enklare.

Näringsutskottet menar att hela hanteringen av

strukturfondsmedlen måste effektiviseras.

Näringsutskottet betonar i yttrandet att en sådan

effektivisering måste i sak innebära att

finansieringsfrågan löses på ett smidigt sätt. Bland

annat bör näringslivet och enskilda företag kunna ta

aktiv del i arbetet och till en viss gräns bidra med

medfinansiering. Vidare bör det bli möjligt för

projektägare att få förskott på beviljade medel.

Näringsutskottet ser det som en nödvändighet att

strukturfondssystemet reformeras och effektiviseras

för att det skall vara möjligt att på ett

ändamålsenligt sätt utnyttja EG:s strukturfondsmedel

fullt ut.

Näringsutskottet ser positivt på den nyligen

presenterade Strukturfondsutredningen och anser att

den i det väsentliga kan ligga till grund för här

angiven kursriktning. Samtidigt bör en ökad

samordning mellan Sveriges och EG:s regionalpolitik

övervägas.

Med hänvisning till vad som anförs i yttrandet

tillstyrker näringsutskottet de berörda yrkandena i

motionerna U505 (c) yrkande 4, N256 (kd, m, c, fp),

N274 (kd), N326 (m, kd) och N237 (fp). Övriga

motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte

tillgodoses genom näringsutskottets

ställningstagande.

Utrikesutskottet noterar vad näringsutskottet

framför i sitt yttrande 1998/99:NU1y och delar

näringsutskottets uppfattning att det nuvarande

strukturfondssystemet är behäftat med ett antal

organisatoriska och administrativa problem, att den

komplicerade hanteringen kring strukturfondsstöden

måste minska och regelsystemen bli enklare samt att

hela hanteringen av strukturfondsmedlen måste

effektiviseras.

Samtidigt konstaterar även utrikesutskottet att

Strukturfondsutredningen nyligen presenterat sin

rapport och att utredningen gjort ett antal

observationer i samma riktning som näringsutskottet

och utrikesutskottet. Den särskilde utredaren

redovisar även ett antal överväganden till

regeringen. Utrikesutskottet ser positivt på

utredningens rapport.

Med detta och övrigt befintligt underlag anser

utrikesutskottet att det till nästa programperiod

finns goda möjligheter att i det väsentliga komma

till rätta med de konstaterade problemen. På något

längre sikt kommer utredningen om den framtida

regionalpolitiken (dir. 1999:2) att ta fram

ytterligare underlag. Kommittén skall ta del av

utvärderingarna av strukturfondernas hittillsvarande

effekter och låta dem ingå i en sammanvägd bedömning

av resultatet av olika regionalpolitiska åtgärder i

Sverige. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag

senast den 31 augusti 2000.

Utrikesutskottet menar att det är lämpligt att

invänta regeringens förslag innan riksdagen tar

ställning till hur hanteringen av strukturfonderna

skall utformas i framtiden. Samtidigt menar

utrikesutskottet att med den problem-analys som har

gjorts av näringsutskottet och

Strukturfondsutredningen vore det bra om regeringen

i det sammanhanget särskilt gjorde överväganden när

det gäller förenkling och effektivisering av

systemet, medfinansieringsfrågan och möjligheten att

släppa in privat kapital samt möjligheten för

projektägare att få förskott på beviljade medel.

Utrikesutskottet vill vidare anföra att miljö- och

jordbruksutskottet i sitt betänkande 1998/99:MJU7

angående den svenska administrationen av unionens

gemensamma jordbrukspolitik menade att den måste

vara utformad så att den medverkar till att uppfylla

EU:s och Sveriges mål om ett bärkraftigt och

effektivt jordbruk, biologisk mångfald, bibehållet

kulturlandskap och regional utveckling. Samtidigt

skall administrationen inte orsaka onödiga

kostnader, och enkelhet måste därför vara målet i

utformningen av denna, menade miljö- och

jordbruksutskottet.

Med vad som ovan anförts anser utrikesutskottet att

motionerna U505 (c) yrkande 4, N207 (c), N237 (fp)

yrkande 9, N256 (kd, m, c, fp) yrkandena 1-4, N274

(kd) yrkandena 5 och 6, N284 (s) , N326 (m, kd)

yrkande 29 och N335 (v) yrkande 9 kan besvaras.

Motionerna T325 (c) yrkande 1 och N275 (c) yrkandena

2 och 4 avstyrks.

I Kristdemokraternas motion MJ224 (kd) yrkande 38

yrkas att det är angeläget att undersöka

möjligheterna att bättre utnyttja EU:s stöd för

landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-stödet, för

fiskeberoende områden. I motion N258 (s) framhålls

att en nationell strategi bör utarbetas för att

integrera Gotland i den inre marknaden enligt

Amsterdamfördragets tillägg om öar. I motion N227

(m) anförs att Sverige bör säkra de svenska öarnas

framtida utvecklingsmöjligheter. I motion N275 (c)

yrkande 1 anförs att det är oacceptabelt om

reformeringen av EU:s strukturfonder utgår från

länsnivån med hänvisning till situationen i sydöstra

Sverige. I motion N296 (c) yrkande 2 framhålls att

Dalsland bör vara ett område som kan påräkna stöd

från strukturfonderna också för perioden 2000-2006.

Näringsutskottet påpekar i sitt yttrande att i

artikel 130a i EG-fördraget finns grunden för

gemenskapens regional- och strukturpolitik. Genom

Amsterdamfördraget, som träder i kraft den 1 maj

1999, gjordes ett tillägg i artikel 130a andra

stycket (nytt artikelnummer 158) genom vilket öarna

nämns vid sidan av regionerna. Det framgår av detta

stycke att EU:s politik på området skall sträva

efter att minska skillnaderna i utvecklingsnivå

mellan olika regioner och att minska eftersläpningen

i de minst gynnade regionerna och öarna inklusive

landsbygdsområdena.

Vidare framhåller näringsutskottet att till

Amsterdamfördragets slutakt bifogades ett antal

förklaringar som antogs av regeringskonferensen.

Förklaringarna är numrerade och som nr 30 återfinns

förklaringen om öregioner. Den har följande lydelse:

Konferensen inser att öregioner är behäftade med

strukturella nackdelar som har samband med deras

ökaraktär och vilkas bestående natur hämmar dessa

regioners ekonomiska och sociala utveckling.

Konferensen erkänner följaktligen att

gemenskapslagstiftningen måste beakta dessa

nackdelar och att specifika åtgärder, när det är

berättigat, får vidtas till förmån för dessa

regioner för att bättre och på rättvisa villkor

kunna införliva dem med den inre marknaden.

Näringsutskottet noterar vidare att i Sverige har

såväl Gotland som skärgårdsområdet under innevarande

period utgjort mål 5b-områden.

Näringsutskottet anför vidare att det ser positivt

på att EU:s regional- och strukturpolitik

effektiviseras genom att förhandlingsresultatet

rörande Agenda 2000 innebär en minskning av antalet

målområden och antalet gemenskapsinitiativ. Detta

bör i sig leda till förenklingar och

effektiviseringar, såväl centralt som lokalt i

strukturfondssystemet.

Ur svensk synpunkt är det glädjande menar

näringsutskottet att inte bara det gamla mål 6-

området utan även kusten i Norrbottens,

Västerbottens och Västernorrlands län inkluderas i

det nya mål 1-området i enlighet med de svenska

ståndpunkterna vid förhandlingarna. En

differentiering kommer dock att ske mellan kust- och

inland vad gäller stödets storlek per capita.

När det gäller det nya mål 2-området skall

kommissionen först lägga fast befolkningsramen för

det svenska mål 2-området, framhåller

näringsutskottet, allt under det att högst 18 % av

befolkningen på EU-nivå kommer att omfattas av mål

2. Därefter kommer regeringen att föreslå vilka

områden som bör ingå i mål 2. Enligt vad

näringsutskottet inhämtat från Regeringskansliet kan

det förutsättas att det nya mål 2-området kommer att

omfatta samma typer av regioner som dagens mål 2-

och mål 5b-områden. Näringsutskottet noterar därvid

att såväl sydöstra Sverige som de svenska öarna har

under innevarande period utgjort mål 5b-områden. När

det gäller de svenska öarna har näringsutskottet

förståelse för deras särskilda situation och anser

att det tänkesätt som redovisas i anslutning till

Amsterdamfördraget är tillämpligt även i Sverige.

Näringsutskottet förutsätter att avgränsningen av

mål 2-områden görs utifrån den regionalpolitiska

problembilden när det gäller specifika åtgärder för

olika öar och regioner.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

näringsutskottet aktuella motionsyrkanden.

Utrikesutskottet har inget annat att anföra och

avstyrker motionerna MJ224 (kd) yrkande 38, N258

(s), N227 (m), N275 (c) yrkande 1 samt N296 (c)

yrkande 2.

Folkhälsa, alkohol och tobak

I motion U509 (kd) yrkande 17 begärs ett slut på

neddragningarna av tullpersonalen och att den

tullfria försäljningen av alkohol och tobak upphör

under år 1999. Folkpartiet menar i sin motion U507

(fp) yrkande 7 att alkoholanvändning inom EU skall

betraktas som en hälsofråga, inte som ett

jordbruksproblem.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande 1998/98:SkU6y

med anledning av motion U509 (kd) yrkande 17 att

skatteutskottet i anslutning till behandlingen av

den senaste budgetpropositionen har betonat vikten

av att Tullverket har tillräckliga resurser för

verksamheten. Skatteutskottet har även framhållit

att en effektivisering av gränskontrollen bör

åstadkommas, inte genom ökade anslag utan genom

rationaliseringar och organisationsförändringar. I

yttrandet konstaterar skatteutskottet att regeringen

nyligen i 1999 års ekonomiska vårproposition har

lagt ett nytt förslag avseende det aktuella

utgiftsområdet, ett förslag som bl.a. gäller

beräknade anslag för Tullverket åren 2000-2002.

Skatteutskottet konstaterar att det därför finns

anledning för utskottet att återkomma till frågan om

Tullverkets resursbehov dels i anslutning till

förslaget i vårpropositionen, dels när den kommande

budgetpropositionen föreligger. Något skäl för

riksdagen att göra något uttalande med anledning av

motionen i denna del finns enligt skatteutskottets

mening inte.

Vad gäller frågan om avvecklingen av taxfreehandeln

inom EU erinrar skatteutskottet om att regeringen

nyligen har lagt fram en proposition i ämnet som

bygger på bedömningen att den skattefria

försäljningen i trafiken inom EU kommer att upphöra

den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:86). Motionerna bör

därigenom anses tillgodosedda och något

tillkännagivande är inte påkallat, menar

skatteutskottet.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

skatteutskottet motionen i berörd del.

Socialutskottet anför i sitt yttrande 1998/99:SoU2y

att utskottet senast våren 1998 i betänkande

1997/98:SoU14 Vissa alkoholfrågor uttalade sig om

Sveriges alkoholpolitik i EU. I betänkandet

redogjordes bl.a. för departementspromemorian

Strategi för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller

folkhälsa och hälso- och sjukvård (Ds 1997:4).

Socialutskottet anförde i sin bedömning bl.a.

följande.

Enligt utskottets mening bör Sverige som medlem i

EU - inom ramen för bestämmelserna i Romfördraget -

stå fast vid och driva en restriktiv alkoholpolitik.

Att detta också är regeringens inställning har

visats inte minst genom ansträngningarna att slå

vakt om detaljhandelsmonopolet och fortsatta

begränsningar i den privata resandeinförseln från

andra länder. I den strategi för Sveriges EG-arbete

i frågor rörande folkhälsa och hälso- och sjukvård

som utarbetats inom Socialdepartementet ingår frågor

som rör alkohol och narkotika som viktiga

komponenter. Utskottet ser också mycket positivt på

de initiativ som tagits när det gäller att få till

stånd länderjämförande undersökningar och analyser

av alkoholproblemens omfattning och den nationella

alkoholpolitiken i samtliga EU-länder. Avsikten är

att undersökningarna skall tjäna som underlag för

vidare diskussion inom EU om olika gemensamma

åtgärder på alkoholpolitikens område sett ur

folkhälsoperspektiv.

Riksdagen följde utskottet.

I budgetproposition 1998/99:1 och i föreliggande

skrivelse pekar regeringen på bl.a. den

länderjämförande undersökning som skall genomföras

av Sverige och Finland inom EU och anför att

internationellt och på europeisk nivå har olika

framgångsrika initiativ tagits och ytterligare

insatser planeras för att påverka framför allt EU

att lyfta fram alkoholfrågan på dagordningen. I sina

slutsatser konstaterar regeringen att Sveriges

inträde i EU har förändrat förutsättningarna för den

svenska alkoholpolitiken. Målet att begränsa

alkoholens skadeverkningar genom att motverka

skadliga dryckesmönster och minska den totala

konsumtionen ligger fast. EU-medlemskapet gör det

dock nödvändigt att söka nya metoder för det

förebyggande arbetet för att kunna upprätthålla

målet. I den nya situationen behöver samhällets

olika insatser samordnas bättre än hittills.

Socialutskottet konstaterar att regeringen har

aviserat en alkoholpolitisk proposition till den 28

maj 1999.

Utskottet har nyligen i sitt betänkande

1998/99:SoU8 Folkhälsofrågor m.m. behandlat bl.a.

frågor om tobak. I betänkandet redovisades

socialministerns interpellationssvar den 5 mars 1999

(1998/99:171), i vilket ministern bl.a. anfört att

regeringen arbetar aktivt med frågor som rör

tobaksprevention inom EU samt att direktiv 98/43/EG

om ett förbud mot såväl indirekt som direkt

tobaksreklam antogs av ministerrådet sommaren 1998,

och att genomförandet av direktivet för närvarande

bereds i Regeringskansliet.

I sin bedömning fastslog socialutskottet att tobak

är ett allvarligt hälsoproblem. Utskottet såg mycket

positivt på den breda verksamhet som i olika former

och på olika nivåer pågår för att minska bruket av

tobak både nationellt och internationellt. Utskottet

anförde vad gäller tobaksodling att den svenska

synen, att sådan odling inte bör stödjas med medel

ur EU:s budget, framförts till EU:s ministerråd.

Utskottet utgick från att regeringen även framdeles

aktivt verkade för en förändring av EU:s

subventionspolitik. Riksdagen följde utskottet.

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande att

Sverige inom EU verkar för att hälsofaktorer skall

integreras i andra politikområden. Utskottet anser

för sin del när det gäller läkemedel att det mer är

en hälsofråga än en industrifråga. För samarbetet

inom folkhälsoområdet är det särskilt viktigt att en

sådan integrering sker på ett tidigt stadium.

Sverige deltar aktivt i EU:s arbete som rör

folkhälsa. I detta arbete ingår frågor om såväl

alkohol som tobak som viktiga delar.

När det gäller alkoholpolitiken betonar

socialutskottet att Sverige tillsammans med Finland

tagit initiativ till att genomföra en

länderjämförande undersökning om

alkoholproblematikens omfattning och

alkoholpolitiken i samtliga EU-länder. Resultatet av

undersökningen skall tjäna som underlag för

diskussioner om behovet av en samlad alkoholpolitik

inom EU.

När det gäller tobakspolitiken erinrar

socialutskottet om att Sveriges principiella

ståndpunkt är att tobaksodling inte bör stödjas med

medel ur EU:s budget. Sverige arbetar aktivt med

frågor om tobaksprevention och anser att det i

första hand är en folkhälsofråga.

Utskottet förutsätter att arbetet inom alkohol- och

tobaksområdena fortsätter med denna

folkhälsoinriktning.

Något initiativ med anledning av motionerna U507

(fp) yrkande 7 och U509 (kd) yrkande 17 delvis

behövs inte enligt utskottets mening, varför dessa

bör avstyrkas.

Även EU-nämnden tar i sitt yttrande 1998/99:EUN1y

upp frågor kring skatter på tobaksvaror och

alkoholdrycker och konstaterar att nämnden har haft

ett omfattande och regelmässigt samråd med

regeringen om samtliga skattefrågor som tagits upp

inom ministerrådet för ekonomiska och finansiella

frågor. Även frågor som har diskuterats på s.k.

informella rådsmöten på det ekonomiska och

finansiella området har nämnden informerats om. EU-

nämnden noterar att en fråga som särskilt

diskuterats är reglerna för den skattefria

försäljningen av bl.a. alkoholdrycker och

tobaksvaror.

Utrikesutskottet noterar EU-nämndens bedömningar

och kan liksom skatteutskottet konstatera, vad

gäller upphörandet av skattefrihet för

alkoholdrycker och tobaksvaror från den 1 juli 1999,

att regeringen har förelagt riksdagen en proposition

i frågan. Utrikesutskottet finner vidare att

regeringen är pådrivande inom EU när det gäller att

bibehålla den restriktiva svenska alkoholpolitiken

och menar att motionärernas yrkanden redan är

tillgodosedda.

Utrikesutskottet avstyrker därmed motionerna U509

(kd) yrkande 17 och U507 (fp) yrkande 7.

Vissa handelsfrågor

I motion U9 (mp) yrkande 5 (NU) framför Miljöpartiet

ett antal krav, bl.a. vad gäller miljö- och sociala

klausuler, med anledning av att nya

frihandelsförhandlingar kommer att äga rum inom

ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) under de

närmaste åren. Miljöpartiet uttrycker vidare i

motion U508 (mp) yrkande 9 tveksamhet inför den inre

marknadens funktionssätt och menar att det måste

vara en prioriterad fråga under Sverige

ordförandeskap att motverka unionens detaljreglering

av varor.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att det

våren 1998 i ett betänkande om vissa

utrikeshandelsfrågor (bet. 1997/98:NU13) redovisat

sina övergripande synpunkter på frihandelsfrågorna.

Med hänvisning till att utskottet skall behandla

regeringens skrivelse 1998/99: 59 om den svenska

handelspolitiken inför en ny WTO-runda saknas enligt

näringsutskottets uppfattning anledning att göra

något särskilt övervägande i de aktuella frågorna.

Näringsutskottet avstyrker motionerna.

Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att

utskottet i betänkande 1998/99:UU12 Utrikeshandel

och internationella investeringar och i yttrande

till näringsutskottet över regeringens skrivelse

1998/99:59 Öppen handel - rättvisa spelregler har

behandlat frågor bl.a. gällande handel, miljö och

sociala frågor.

I betänkande 1998/99:UU12 konstaterade utskottet

att en förekommande invändning är att frihandel

gynnar länder som åsidosätter fackliga rättigheter,

har svag lagstiftning för arbetsförhållanden eller

där barnarbete förekommer.

Utskottet anförde vidare:

Det är en tragisk realitet att barnarbete förekommer

i många av världens fattigaste länder. I

sammanhanget bör framhållas att barnarbete och

undermåliga arbetsförhållanden beror på fattigdom.

Ökat deltagande i internationell handel är en

förutsättning för en så snabb ekonomisk utveckling

att fattigdomen kan utrotas. Det är den utvecklade

världens skyldighet att ge de fattigaste länderna

möjligheter att få avsättning för sina produkter på

i-landsmarknaderna. Som tidigare framhållits bör

Sverige inom EU verka för en öppnare politik

gentemot u-länderna vad gäller jordbruks- och

tekoprodukter.

U-länderna motsatte sig starkt att införa normer om

mänskliga rättigheter på arbetsområdet i WTO-

avtalet. Detta motiverades med att problemen är

fattigdomsrelaterade och därmed inte löses genom

handelssanktioner. Vidare menade u-länderna att

normer på dessa områden skulle riskera att

missbrukas och tillämpas godtyckligt av i-länderna.

Det finns också en oro bland u-länderna att frågan

om löneskillnader skulle tas upp i sammanhanget,

vilket skulle riskera att beröva dem en viktig

konkurrensfördel.

Utskottet anser att en politik för friare handel

måste gå hand i hand med Sveriges ansträngningar för

att främja demokrati och mänskliga rättigheter.

Internationell handel hindrar inte att krav ställs

på länder att uppfylla de förpliktelser de ingått

genom att ratificera internationella konventioner på

MR-området. Genom ILO har konventioner om bl.a.

fackliga rättigheter, mot diskriminering och

barnarbete, förhandlats fram och ratificerats av ett

stort antal länder. Sverige och andra länder har

påtalat vikten av att dessa frågor integreras i

WTO:s vidare arbete. Det är ILO som har

huvudansvaret för den fortsatta utvecklingen och

efterlevnaden av de konventioner som reglerar

grundläggande mänskliga rättigheter inom arbetslivet

(skr. 1998/99:59).

I alla EU:s relationer med tredje land tillmäts

mänskliga rättigheter stor vikt. Höga krav på

respekt för de mänskliga rättigheterna ställs på de

länder som sökt medlemskap i unionen.

Minoritetsfrågorna har varit särskilt aktuella. I de

frihandelsavtal som EU ingår finns särskilda avsnitt

om respekt för de mänskliga rättigheterna.

När det gäller handelns påverkan på miljön

konstaterade utskottet vidare i samma betänkande att

den under många år varit föremål för diskussion.

Utskottet konstaterade att arbetet med att föra in

miljöfrågorna i det internationella regelverket för

handel präglats av motsättningar mellan i- och u-

länder och anförde vidare:

Som - - - redovisats innebär en friare handel en

överlag effektivare användning av de globala

resurserna. Två argument brukar dock anföras av

skeptiker till alltför fri handel. För det första

befrämjar frihandel en högre konsumtion och

ekonomisk tillväxt, vilket i sig ökar belastningen

på miljön. För det andra kan frihandel uppmuntra

till produktion i länder som inte värnar om miljön.

Låga miljökrav skulle kunna utgöra en komparativ

fördel.

Det främsta syftet med fri handel är att främja

konsumtion och tillväxt. Konsumtionen i ett land

inverkar givetvis på miljön. En hög ekonomisk

levnadsstandard i ett land behöver inte vara

oförenlig med en god miljö. I i-länderna har under

de senaste decennierna allt högre miljökrav införts

utan att detta har haft någon synlig effekt på den

ekonomiska tillväxten. Tvärtom har inte minst

teknikutvecklingen i många fall en gynnsam effekt på

miljön. Även miljöbelastningen till följd av ökade

transporter har till stor del kompenserats av ny,

miljövänligare teknik. Vidare är det talande att

ekonomins skadeverkningar på miljön är väsentligt

större i de länder som skyddat sig mot

internationell handel - importsubstitutions- och

statshandelsländer. Oavsett frihandel är det

nödvändigt att ställa höga miljökrav på all

ekonomisk verksamhet.

Att många u-länder ställer för låga krav på

miljöområdet och att miljöpåverkande produktion i

vissa fall omlokaliseras till sådana länder är dock

ett faktum. Sverige och EU har i WTO drivit frågan

om samband mellan handelspolitik och miljöfrågor. En

samlad krets u-länder anför dock att det är den

industrialiserade världen som fortfarande utgör den

största belastningen på miljön, i synnerhet räknat

per folkmängd. Vidare finns en misstänksamhet bland

u-länderna för att miljöhänsyn skall användas i

protektionistiskt syfte från i-ländernas sida (skr.

1998/99:59).

Målet för Sveriges politik har varit att så långt

som möjligt undanröja risken för konflikt mellan

miljö- och handelspolitiska beslut. Sveriges

jämförelsevis progressiva miljöpolitik bör kunna ges

internationell spridning samtidigt som våra

handelsförbindelser hålls intakta eller förbättras.

Strävan är att åstadkomma en ömsesidigt stödjande

handels- och miljöpolitik, genom att bl.a. verka för

att en fortsatt liberalisering av världshandeln

kopplas till minskad miljöbelastning till förmån för

en hållbar utveckling. Ur samlad miljösynpunkt är

ytterligare liberaliseringar av godo, eftersom de

bidrar till en effektivare global resursanvändning.

En förutsättning för denna positiva effekt är

emellertid att handeln åtföljs av en effektiv

miljöpolitik, så att ökad miljöbelastning kan

undvikas. I detta sammanhang är det särskilt viktigt

att söka undanröja handelshinder som kan ha en

negativ miljöpåverkan. Detta kan t.ex. gälla

subventioner inom jordbruk, fiske och energiområdet

(skr. 1998/99:59). För en väl fungerande frihandel

är det vidare angeläget att miljökostnader

internaliseras i prissättningen.

Utskottet framhöll vidare i betänkande 1998/99:UU12

att WTO:s regelverk inte påverkar nationers

möjligheter att ställa miljökrav förutsatt att de

grundas på vetenskapliga belägg och inte syftar till

att diskriminera. De utslag som WTO:s paneler gör

tenderar dock att bli omstridda, menade utskottet

och anförde:

Sambandet mellan handel och miljö är en

kontroversiell fråga i WTO. U-länderna har motsatt

sig att regler på miljöområdet införs i det globala

regelverket med motiveringen att dylika lätt kan

missbrukas i protektionistiska syften. Även om u-

ländernas farhågor kan vara motiverade instämmer

utskottet i regeringens slutsats att miljö- och

handelspolitik måste vara ömsesidigt förstärkande.

Allmänt sett skapar ytterligare liberaliseringar på

handelsområdet förutsättningar för en effektivare

resursanvändning. Samtidigt är det väsentligt att

miljöfrågornas betydelse tydligt markeras i WTO. De

åtaganden som världens länder har gjort på

miljöområdet, bl.a. Agenda 21, får inte undergrävas

av ett WTO-avtal. I den s.k. Århusdeklarationen slog

FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) fast att

WTO-regler helt och fullt måste ta hänsyn till

behovet av en hög nivå på skyddet av miljön. Sverige

och EU intar positionen att en ny WTO-runda skall

omfattas också av kopplingen mellan handel och

miljö. Det är samtidigt viktigt att regler på

området tar hänsyn till u-ländernas oro för dold

protektionism.

På förslag av EG ordnade WTO ett särskilt

högnivåmöte om handel och miljö i mars 1999. Syftet

var att öka förståelsen mellan i- och u-länder samt

ge enskilda och intresseorganisationer möjlighet att

delta i debatten. Mötet kan ses som ett steg på

vägen mot en öppnare dialog i handelsfrågor, både

mellan i- och u-länder och mellan regeringar och det

civila samhället.

U-ländernas farhågor för att miljön - och även

frågan om arbetsförhållanden - skall missbrukas av

protektionistiska i-länder är förståeliga. Samtidigt

kan ökad internationell handel som inte åtföljs av

en ansvarsfull miljöpolitik få negativa konsekvenser

för miljön. Den största delen av den återstående

biologiska mångfalden finns - än så länge - i u-

länderna. Att jordens miljö är en gemensam

angelägenhet har bekräftats bl.a. av FN:s konferens

i Rio de Janeiro 1992. Resultaten av en ny WTO-runda

får inte stå i strid med vad världens länder åtagit

sig i andra sammanhang. Sverige bör driva på för att

lyfta fram miljöfrågorna i internationella

sammanhang. Miljöfrågan bör därför ges en skarpare

profil i WTO.

Utrikesutskottet vill med anledning av motion U9

(mp) yrkande 5 vidare anföra att riktlinjer för

Sveriges långsiktiga agerande när det gäller

reformen av EG:s jordbrukspolitik har lagts fast av

riksdagen (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,

rskr. 1997/98:241). Riksdagen har angivit tre

övergripande mål för Sveriges jordbruks- och

livsmedelspolitik inom EG:

- jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion

skall styras av konsumenternas efterfrågan,

-

- produktionen skall vara långsiktigt hållbar, både

från ekologiska och ekonomiska utgångspunkter,

-

- EG skall också medverka till global

livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att hävda

frihandelns principer även på jordbruks- och

livsmedelsområdet. En fri handel bör dock

kompletteras med konsument-, djurskydds-, miljö-

och regionalpolitiska insatser.

-

Vidare kan utskottet konstatera att kommissionen i

mars 1998 antog ett meddelande (KOM98/143) om

offentlig upphandling. Förslag till ändringar i

direktiven skall presenteras under första halvåret

1999 och under året kan även ett tolkningsmeddelande

om miljökrav förväntas.

Utrikesutskottet vill även framhålla att

finansutskottet i sitt betänkande Offentlig

upphandling (bet. 1998/99:FiU17) anger att det bör

vara möjligt att ställa krav på att produkter som

köps in uppfyller kriterier för miljömärkning.

Med vad som ovan anförts avstyrker utrikesutskottet

motionerna U508 (mp) yrkande 9 och U9 (mp) yrkande

5.

Djurhälsa

I motion U902 (kd) anförs i yrkande 1 att Sverige

bör verka för att kommissionen skall ges möjlighet

att betala ut ekonomiska bidrag till

djurskyddsorganisationer och i yrkande 2 hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd

till djurskyddsorganisationernas internationella

verksamhet.

Inledningsvis kan konstateras att både

utrikesutskottet och jordbruksutskottet under senare

åt ägnat frågor kring djurhälsa betydande

uppmärksamhet. Redan vid behandlingen av regeringens

skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996

framhöll de båda utskotten betydelsen av att

djurskyddsfrågorna får en mer framträdande ställning

inom EU (1995/96:UU13). Vidare framhöll

jordbruksutskottet i yttrande 1996/97:JoU3y till

utrikesutskottet att det var angeläget att införliva

krav på djurskydd och djurhälsa i Romfördraget.

Jordbruksutskottet noterade att regeringen verkade

pådrivande för ett förstärkt djurskydd inom EU och

att den svenska ståndpunkten var att djur inte skall

betraktas som varor utan som levande varelser.

I sitt betänkande 1997/98:UU13 uppmärksammade

utrikesutskottet att i Amsterdamfördraget

tillskapades en fördragsreglering genom ett

protokoll (C.10) till EG-fördraget. Protokollet

föreskriver att såväl gemenskapen som

medlemsländerna vid utformning och genomförande av

gemenskapens politik om jordbruk, transport, inre

marknad och forskning i full utsträckning skall ta

hänsyn till djurens välbefinnande.

Regeringen anförde i proposition 1997/98:58

Amsterdamfördraget att protokollet innebär att djur

inte längre betraktas enbart som jordbruksvaror och

att det utgör en konkret fördragsmässig grund för

att driva frågor om djurskydd och djurens välfärd

inom relevanta politikområden.

Utrikesutskottet gjorde ingen annan bedömning i

sitt betänkande 1997/98:UU13 med anledning av

Amsterdamfördraget.

Jordbruksutskottet har behandlat frågor om

djurhälsa, bl.a. i sitt betänkande 1997/98:JoU12.

Jordbruksutskottet framhåller i betänkandet att en

svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden har

redovisats av den parlamentariska kommittén för

reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik i

betänkandet Mat och miljö (SOU 1997:102). I den

offentliga utredningen framhålls bl.a. att det, av

såväl etiska som miljömässiga och kvalitetsmässiga

skäl, är angeläget att djurens situation förbättras

inom EU. För att så skall ske måste EU:s gemensamma

regler om smittskydd, djurskydd och djurhälsa

skärpas. Detta gäller bl.a. transporter av djur,

vissa uppfödningsformer, foderkvalitet och hygien

samt smittspridning. På djurskyddsområdet, där

gemensamma regler ofta saknas, är det särskilt

angeläget att sådana införs. Den svenska

djurskyddslagen bör vara utgångspunkten. Vidare

noterar jordbruksutskottet i sitt betänkande att

frågan också har uppmärksammats av Utredningen om

livsmedelssektorns omställning och expansion (SOU

1997:167). Enligt utredaren är det angeläget att

Sverige är pådrivande såväl vad gäller att behålla

den nuvarande ambitionsnivån som att höja

ambitionsnivån beträffande djurskyddet inom EU.

Utrikesutskottet kan för sin del konstatera att en

konsekvent och ambitiös hållning präglar den svenska

synen på djurskydd inom EU.

Avslutningsvis noterar utrikesutskottet att Statens

jordbruksverk disponerar anslaget E 3 Djurhälsovård

och djurskyddsfrämjande åtgärder inom utgiftsområde

23. För 1999 är 6,9 miljoner kronor av anslaget

avsatta för djurskyddsfrämjande åtgärder, bl.a. för

prövning av nya djurhållningsmetoder och forskning.

Utrikesutskottet anser att därmed är motionärens

syften tillgodosedda och avstyrker motion U902 (kd)

yrkandena 1 och 2.

5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och

den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken

Skrivelsen

Regeringen konstaterar i skrivelsen att under året

har medlemsstaterna gjort gemensamma démarcher i ett

antal olika frågor. Regeringen menar att en fortsatt

god sammanhållning har bidragit till en tydlig

attityd i den politiska dialogen med länder som

brister i respekten för de mänskliga rättigheterna.

Vidare noteras att unionen även har ägnat stor

uppmärksamhet åt utvecklingen i västra Balkan,

särskilt i Kosovo.

Regeringen framhåller att gemensamma ståndpunkter

på grundval av artikel J 2 i Unionsfördraget, som

anger unionens inställning till en särskild fråga av

geografisk eller tematisk karaktär, har antagits

bl.a. om Nigeria, om främjandet av icke-spridning

och förtroendeskapande i Sydasien, om arbetet för

att stärka efterlevnaden av konventionen om

bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen

samt om mänskliga rättigheter, demokratiska

principer och sunt styrelseskick i Afrika. Likaså

har rådet genom gemensamma ståndpunkter enats om

utvidgade sanktioner mot Förbundsrepubliken

Jugoslavien och Serbien, samt om fortsatta

sanktioner mot Burma, Sierra Leone och UNITA i

Angola.

Vidare noterar regeringen att gemensamma åtgärder

inom ramen för GUSP beslutas i specifika situationer

där operativa insatser från unionens sida anses

nödvändiga. De finansiella medel som behövs tas som

regel från ett särskilt anslag i EU:s budget, vilket

under 1998 uppgick till 30 miljoner ecu. Under året

har EU på detta sätt beslutat att på grundval av

artikel J 3 bl.a. lämna stöd till Montenegros

regering, till den höge representantens strukturer

för genomförande av fredsavtalet i Bosnien och

Hercegovina och om fortsatt stöd till fredsprocessen

i Mellanöstern. Ett särskilt sändebud för

Förbundsrepubliken Jugoslavien utsågs också genom

beslut om gemensam åtgärd. Vidare förlängdes

mandaten för EU:s särskilda sändebud för

fredsprocessen i Mellanöstern och för området kring

de afrikanska stora sjöarna.

Regeringen betonar i skrivelsen att under året

antogs för första gången ett beslut om gemensam

åtgärd på grundval av artikel J 4.2 i

Unionsfördraget, genom vilket EU anmodade

Västeuropeiska unionen (VEU) att slutföra en

genomförbarhetsstudie av möjliga alternativ för

internationella polisiära insatser i Albanien för

att bistå de albanska myndigheterna. Därutöver

antogs, på grundval av samma artikel, gemensamma

åtgärder för stöd till Organisationen för säkerhet

och samarbete i Europa (OSSE) för övervakning av

situationen i Kosovo samt en begäran om VEU:s

medverkan i en minröjningsinsats i Kroatien.

Vidare framhåller regeringen att 1998 även

präglades av de pågående förberedelserna för

tillämpningen av de nya instrumenten för GUSP efter

Amsterdamfördragets ikraftträdande. I skrivelsen

betonas att det hos medlemsstaterna har funnits en

uttalad ambition att öka EU:s handlingsförmåga och

effektivitet i GUSP för att främja fred och

säkerhet.

Regeringen konstaterar att Amsterdamfördraget anger

att en hög representant för GUSP skall inrättas. Den

höge representanten skall biträda rådet och medverka

vid utformning, förberedelser och genomförande av

beslut samt vid behov kunna företräda unionen utåt.

Funktionen som den höge representanten ska utövas av

rådets generalsekreterare. Europeiska rådet har i

Wien enats om att denne skall utnämnas snarast

möjligt, och att det skall vara en person med en

stark politisk profil, framhåller regeringen.

Förberedelser har också inletts för att inrätta en

gemensam enhet för politisk planering och tidig

förvarning (analysenhet) i GUSP inom rådets

generalsekretariat under ledning av den höge

representanten. Beslutet att inrätta en analysenhet

gjordes i en särskild förklaring, som fogades till

Amsterdamfördragets slutakt. Syftet med dess

förvarningsfunktion är att ge EU möjligheter att på

ett tidigt stadium sätta in konfliktförebyggande

åtgärder. Målsättningen är vidare att analysenheten

skall föra in ett gemenskapsperspektiv i EU:s

utrikes- och säkerhetspolitik, såväl på lång sikt

som inför och under konkreta kriser.

I skrivelsen konstateras att under 1998 har en

förnyad debatt om europeiskt försvarssamarbete

inletts. Vid Europeiska rådets möte i Wien i

december välkomnades de nya impulser om en stärkt

europeisk krishanteringsförmåga som tillförts

debatten. Regeringscheferna konstaterade att den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste

stödjas av trovärdig operativ kapacitet för att EU

skall kunna spela sin roll fullt ut på den

internationella arenan.

Regeringen framhåller att utvidgningsprocessen i

sig har en betydande säkerhetspolitisk effekt genom

att det i förhandlingarna ställs krav på

institutionell stabilitet, som garanterar demokrati,

rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt

samt skydd för minoriteter.

Regeringen noterar att under 1998 har EU genom

olika program lämnat betydande stöd till

fredsfrämjande insatser, framför allt till före

detta Jugoslavien, Mellanöstern, Afrika samt

Latinamerika. EU samarbetar i dessa frågor nära med

FN och andra internationella organisationer såsom

OSSE, Nato, VEU samt Europarådet. Därmed ökar

möjligheterna att de internationella

organisationernas arbete samordnas och blir

ömsesidigt förstärkande.

Regeringen framhåller att Balkan även under 1998

har stått högt på EU:s dagordning. EU har såsom den

enskilt största bidragsgivaren aktivt stött

fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina, framför allt

genom återuppbyggnadsinsatser. EU:s egen

övervakningsinsats i Balkanområdet (ECMM) har

verksamt bidragit till fredsprocessen i Bosnien och

Kroatien.

Den ekonomiska och sociala krisen i Ryssland under

1998 underströk vikten av en samlad och genomtänkt

strategi för EU:s relationer till landet,

konstaterar regeringen vidare. Under året har EU

avsatt betydande resurser för detta ändamål. Genom

att Amsterdamfördraget träder i kraft införs en ny

beslutsform, s.k. gemensamma strategier. Vid

Europeiska rådets toppmöte i Wien beslutades att

EU:s första gemensamma strategi skall gälla Ryssland

i syfte att ytterligare konsolidera EU:s

Rysslandspolitik. Vidare beslutades att

förberedelser för gemensamma strategier om Ukraina,

Medelhavsområdet samt västra Balkan skall vidtas.

Regeringen konstaterar att kommissionen den 25

november antog en rapport om den nordliga

dimensionen efter beslut av Europeiska rådet i

december 1997. Initiativet till den nordliga

dimensionen kommer från Finland.

Kommissionsrapporten utgör en strategi för EU:s

politik i förhållande till norra Europa med särskilt

fokus på samarbetet med nordvästra Ryssland och

Baltikum. Rapporten slår fast att EU starkt stöder

regionalt samarbete, i norra Europa främst

Östersjöstaternas råd och Barentsrådet, i vilka EU

medverkar.

Regeringen betonar att de mänskliga rättigheterna

intar en framträdande plats inom EU:s gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitik. Det bekräftades ånyo

när Europeiska rådet den 10 december 1998 ställde

sig bakom EU:s förklaring om de mänskliga

rättigheterna, antagen med anledning av 50-årsminnet

av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga

rättigheterna.

EU arbetar för målet att nå respekt för de

mänskliga rättigheterna genom att ta upp dessa

frågor i bilaterala relationer med tredje land

liksom inom ramen för FN och andra multilaterala

forum, särskilt inom OSSE. I de bilaterala

relationerna kommer frågor om mänskliga rättigheter

till uttryck genom s.k. grundläggande klausuler i

avtal, genom démarcher och genom offentliga

avsiktsförklaringar.

Regeringen framhåller att inom nedrustningsområdet

skedde under året ett nära samarbete inom EU. I den

inledande allmänna debatten i FN:s

generalförsamlings första utskott - där

nedrustningsfrågorna behandlas - höll EU:s

ordförandeland ett gemensamt anförande.

Ministerrådet antog den 23 april en gemensam

ståndpunkt om förberedelser för det andra mötet med

förberedande kommittén för icke-spridningsfördragets

(NPT) granskningskonferens år 2000. I denna fastslås

bl.a. att EU, där så är lämpligt, skall vidta

ansträngningar för att övertyga de stater som ännu

inte är parter i NPT att ansluta sig till detta, om

möjligt före år 2000, samt att EU vidare skall bidra

till att åstadkomma enighet i substansfrågor vid

mötena i den förberedande kommittén liksom vid

själva konferensen år 2000 för att underlätta en

strukturerad och balanserad översyn av fördragets

tillämpning.

Utvecklingssamarbetet är en integrerad del av

unionens samlade externa politik och skall enligt

Unionsfördraget vara ett komplement till

medlemsstaternas nationella politik, konstaterar

regeringen i skrivelsen. Målsättningarna för den

gemensamma politiken är en varaktig ekonomisk och

social utveckling, successiv integration av

utvecklingsländerna i världsekonomin samt kamp mot

fattigdomen i utvecklingsländerna. Dessutom skall

biståndspolitiken bidra till att utveckla demokratin

och respekten för de mänskliga rättigheterna.

En svensk strategi för EU:s utvecklingssamarbete

presenterades för riksdagen 1996. Strategin är

föremål för revidering men är i sina huvuddrag

fortfarande relevant för det svenska agerandet.

Målen för EU:s utvecklingssamarbete (artikel 130u i

EG-fördraget) stämmer väl överens med svenska

målsättningar, noterar regeringen.

En annan viktig fråga är att se till att målet i

fördraget, att bekämpa fattigdom, följs. Regeringen

understryker i skrivelsen att Sverige vill se en

ökad inriktning mot fattigdomsbekämpning i EG-

biståndet.

Regeringen framhåller i skrivelsen att en

förutsättning för att den inre marknaden skall

fungera är att det finns en gemensam handelspolitik

gentemot länder utanför EU. För att EU:s produkt-

och tjänstemarknader skall bli effektiva är det

dessutom av vikt att den inre marknaden präglas av

öppenhet mot omvärlden. Samtidigt är EU för sin

ekonomiska utveckling självfallet också beroende av

att kunna exportera sina produkter till länder

utanför EU på så gynnsamma villkor som möjligt.

Regeringen betonar att Sverige, som är starkt

beroende av utrikeshandel, har ett stort intresse av

ett öppet och väl fungerande internationellt

handelssystem. Sverige fortsätter arbetet med att

internt inom EG påverka gemenskapens handelspolitik

i frihandelsvänlig riktning. Genom medlemskapet har

Sveriges möjligheter att påverka den internationella

utvecklingen ökat, och EG för i dag en mer

frihandelsinriktad politik än tidigare.

Regeringen konstaterar i skrivelsen att EG, inom

ramen för Lomé-kon-ventionen, samarbetar med de s.k.

AVS-länderna i Afrika, Västindien och

Stillahavsområdet.

Lomé IV löper ut den 29 februari år 2000. Under

våren 1998 förhandlades kommissionens

förhandlingsmandat fram för det framtida samarbetet

mellan EG och AVS-länderna. Beslut om mandatet

fattades i Allmänna rådet den 29 juni 1998. När det

gäller mandatets principer och mål står

fattigdomsbekämpningen i fokus, framhåller

regeringen. En betoning görs av partnerskapets

politiska dimension med inriktning på mänskliga

rättigheter, demokrati, rättsstaten, gott

styrelseskick, konfliktförebyggande och

konfliktlösning samt en fördjupad politisk dialog.

Partnerskapets aktörer skall förutom regeringar

omfatta det civila samhället och den privata

sektorn. Samarbetets strategier bygger på grundvalar

om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning,

social och kulturell utveckling, samt regional

integration. Ett viktigt mål är att bidra till AVS-

ländernas integration i världshandeln. Tanken är att

en successiv utveckling mot reciprocitet i

handelsförbindelserna på sikt skall leda till

frihandel. Samarbetets finansiering och instrument

skall möjliggöra differentiering mellan länder och

främja ökad effektivitet. Detta skall uppnås bl.a.

genom en förenkling av tillgängliga instrument och

en tydligare programmering av bistånd genom

landstrategier. Den institutionella ramen föreslås i

stort sett förbli oförändrad, dock eftersträvas

större flexibilitet för att underlätta den politiska

dialogen och samarbetet med det civila samhället.

Förhandlingar om samarbetet mellan EG och AVS-

länderna efter Lomé IV inleddes den 30 september

1998.

Vidare noterar regeringen i skrivelsen att

Partnerskapet Europa-Medelhavet (den s.k.

Barcelonaprocessen) etablerades vid

Barcelonakonferensen den 28 november 1995.

Partnerskapets syfte är att skapa en bas för

samarbetet mellan EU och tolv icke medlemsstater i

Medelhavsregionen, nämligen Marocko, Algeriet,

Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien,

Libanon, Turkiet, Cypern och Malta samt den

palestinska myndigheten. Samarbetet skall omfatta

politisk dialog, säkerhetspolitik, ekonomiskt och

finansiellt stöd till partnerländerna och utbyte på

de kulturella, sociala och tekniska områdena.

Den politiska dialogen skall främja utvecklingen av

demokratiska institutioner och respekten för

mänskliga rättigheter, betonar regeringen. Den skall

också tjäna som instrument för säkerheten i

regionen. Barcelonaprocessen är inte avsedd att

ersätta andra åtgärder för fred, stabilitet och

utveckling i området. Den är t.ex. inte en del av

fredsprocessen i Mellanöstern utan en parallell

process som förhoppningsvis skall bidra till att

göra fredsprocessen framgångsrik. Därtill är tanken

att Barcelonaprocessen, genom att skapa förtroende

och samarbete, även skall lösa och förhindra

konflikter på andra områden inom regionen. Motsatsen

kan emellertid även inträffa, dvs. att

Barcelonaprocessen påverkas av en negativ utveckling

i andra processer som berör regionen. Den låsning i

fredsprocessen i Mellanöstern som större delen av

året hindrade genomförandet av Osloavtalet har

försvårat det politiska och säkerhetspolitiska

arbetet i Barcelonaprocessen.

Inom ramen för det ekonomiska och finansiella

partnerskapet har arbetet med att bedöma

investeringshinder, främja investeringar och i

allmänhet stimulera den industriella och ekonomiska

utvecklingen i de tolv sydliga parterna i

Medelhavsregionen fortsatt.

Inom ramen för partnerskapet i sociala och

kulturella frågor stod Sverige den 23-24 april

tillsammans med Egypten värd för ett seminarium i

Stockholm om dialogen mellan kulturer och

civilisationer. Regeringen konstaterar att

resultatet av mötet blev ett antal slutsatser om det

fortsatta arbetet inom Barcelonaprocessen i syfte

att bredda och fördjupa dialogen mellan de olika

kulturer, religioner och civilisationer som finns i

länderna som deltar i den. Slutsatserna blev att

arbetet på områdena forskning, utbildning, medier,

mänskliga rättigheter och demokrati (den mänskliga

dimensionen) samt kulturellt utbyte i allmänhet bör

fortsätta.

Frihandel och ekonomiskt stöd är två viktiga

komponenter i EG:s politik för Medelhavsområdet,

framhåller regeringen. EG har inlett förhandlingar

om associeringsavtal med en rad Medelhavsländer i

syfte att på sikt skapa ett frihandelsområde runt

Medelhavet. Som ett första steg skall frihandel för

industrivaror vara införd till år 2010. Hittills har

avtal slutits med Israel, Marocko, Tunisien

(samtliga år 1995), med Jordanien (april 1997) samt

med PLO (februari 1997). Sverige ratificerade de tre

förstnämnda under 1996 och kommer att ratificera

avtalet med Jordanien under 1999. Avtalet med

Tunisien trädde i kraft den 1 mars 1998.

Interimsavtalet med PLO, vilket är ett

gemenskapsavtal och således inte behöver ratificeras

av EU-ländernas parlament, har likaså trätt i kraft.

Förhandlingar om associeringsavtal pågår med

Egypten, Libanon, Algeriet och Syrien.

I skrivelsen noterar regeringen att EG har anslagit

4 685 miljoner ecu för perioden 1996-1999 till

utvecklingssamarbetet med länderna i

Medelhavsregionen. Av detta svarade Sverige under

1998, genom sin medlemsavgift till EU, för 170

miljoner kronor. Av biståndet regleras ca 3 424

miljoner ecu genom den s.k. MEDA-förordningen, som

anger beslutsformerna och huvudområdena för

biståndssamarbetet.

Motionerna

Kristdemokraterna framhåller i sin motion U509 (kd)

att det ursprungliga huvudmålet med det europeiska

samarbetet var att lägga grunden för en varaktig

fred och att den målsättningen är lika aktuell i

dag. För att den skall kunna tillgodoses även i

framtiden måste medlemsländerna verka för att EU

effektivt kan företa gemensamma, effektiva

säkerhetspolitiska åtgärder, menar

Kristdemokraterna.

De anför att Amsterdamfördraget har förbättrat

förutsättningarna för att agera gemensamt. Ett

svensk-finskt initiativ att föra in uppgifter

rörande humanitära, fredsbevarande och fredsskapande

insatser i fördraget fick gehör i medlemskretsen av

EU-länder. Reformen är en mycket stor framgång,

menar Kristdemokraterna, eftersom EU:s främsta

uppgift, att främja fred och solidaritet, inte

längre bara gäller det egna territoriet utan

blickarna vänds även utåt, både mot övriga Europa

och andra delar av världen. Även andra reformer av

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

(GUSP), som att skapa en enhet för planering och

tidig förvarning samt att beslutreglerna ändras

välkomnas av partiet. Vidare anser Kristdemokraterna

att ett eventuellt framtida europeiskt

försvarssamarbete skall ske på mellanstatlig nivå. I

motionen framhålls att Sverige aktivt skall

förhindra att EU disponerar gemensamma kärnvapen

(yrkande 12).

Miljöpartiet anför i sin motion U508 (mp) att

Amsterdamfördraget innebar ett bakslag för

utvecklingen inom den andra pelarens samarbete, den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Medlemsländernas vetorätt försvagades samtidigt som

EU skapar ett slags utrikesdepartement och en

befattning som unionens företrädare utåt i

utrikespolitiska frågor.

Miljöpartiet ser allvarligt på denna utveckling.

Under nästa regeringskonferens anser Miljöpartiet

att Sverige skall verka för att utrikes- och

säkerhetspolitiken helt skall avföras från unionens

kompetensområden (yrkande 28). Tills så sker bör

Sveriges linje vara att aktivt arbeta för att göra

EU:s internationella politik så solidarisk som

möjligt (yrkande 27). Sverige bör inom EU även verka

för att säkerhetssamarbetet inte definieras enbart i

militära termer utan även i sociala, ekonomiska och

miljömässiga termer (yrkande 26).

I motion U602 (m) konstateras att demokratier blir

allt vanligare i världen efter att för ett decennium

sedan ha varit undantag. Efter att ha konstaterat

att demokratin har vunnit framsteg i Central- och

Östeuropa, i Latinamerika och andra områden

konstaterar motionärerna att demokratin har svårt

att få fäste i arabvärlden. Början till en positiv

utveckling kan dock skönjas i Jordanien och i

Kuwait, menar motionärerna. De konstaterar att EU, i

syfte att främja mänskliga rättigheter och demokrati

liksom ekonomisk utveckling och miljösamarbete, har

en Medelhavsstrategi som ger möjlighet till en

politisk dialog mellan EU och samarbetsländerna.

Motionärerna menar att i denna dialog är det viktigt

att frågor om mänskliga rättigheter och demokrati

betonas starkare (yrkande 1). Den hittillsvarande

utvecklingen har visat att respekten för mänskliga

rättigheter och utvecklingen mot demokrati inte har

kommit så långt som det är rimligt att kräva, menar

motionärerna.

Vänsterpartiet menar i motion U506 (v) yrkande 10

att EU:s fonder för regionalpolitisk utjämning,

strukturfonderna, bör reformeras och omorganiseras

till förmån för de stater som inte är medlemmar i

unionen men som ligger inom EU:s närområde

(Östeuropa, Mellanöstern och Nordafrika).

I motion U604 (v) yrkande 1 konstaterar motionärerna

att EU har gjort starkt motstånd mot USA:s anspråk

på att genomdriva sin nationella lagstiftning i

andra stater genom Helms-Burtonlagen. Motionärerna

noterar även att riksdagen antagit en lag om EG:s

förordning om skydd mot extraterritoriell

lagstiftning som antas av tredje land. De

konstaterar att denna skyddsförordning kom till som

ett direkt svar på den amerikanska lagstiftningen,

vilken möjliggör att sanktioner riktas mot företag i

andra stater som genomför investeringar och bedriver

handel med Kuba.

Motionärerna anser emellertid att det finns tecken

som tyder på att EU:s avvisande hållning håller på

att luckras upp och de stöder sig därvid på

uttalanden från politiska företrädare för såväl USA

som Europeiska kommissionen. De finner det mycket

förvånande att en företrädare för kommissionen kan

uttala sig i den riktningen och menar att Sverige

måste agera för en återgång till EU:s tidigare

tydliga avståndstagande till Helms-Burtonlagen och

agera för ett klargörande av att unionens

medlemsländer inte avser att förhindra europeiska

företags handel med eller investeringar på Kuba.

Motionärerna menar att en utökad handel och

utvecklade kontakter mellan EU och Kuba kan ha en

positiv effekt vad gäller utvecklingen av demokrati

och mänskliga rättigheter. De konstaterar dock att

något handelsavtal ej har upprättats mellan EU och

Kuba trots att sådana existerar för övriga länder i

Latinamerika. Motionärerna anför därför i yrkande 2

att den svenska regeringen i EU skall verka för att

ett sådant avtal upprättas mellan EU och Kuba.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis framhålla den vikt som

Sverige fäster vid ett effektivt och väl samordnat

samarbete när det gäller den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken (GUSP). Utskottet menar att genom

denna samverkan kan medlemsländerna tillsammans få

ett större inflytande och spela en mer aktiv roll på

den världspolitiska scenen än om länderna agerat

vart och ett för sig. Det gäller särskilt för ett

mindre medlemsland som Sverige.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen i

skrivelsen lämnar en utförlig redovisning av vad som

förevarit när det gäller unionens förbindelser med

omvärlden under 1998. Redovisningen gäller inte bara

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utan

även unionens utvecklingssamarbete, den gemensamma

handelspolitiken och unionens samlade bilaterala och

regionala förbindelser. Utskottet kan konstatera att

unionen i sina externa förbindelser besitter ett

antal verksamma politiska instrument. Utskottet kan

även konstatera att regeringen, som ett komplement

till nationellt tillgängliga instrument när det

gäller Sveriges förbindelser med omvärlden, aktivt

använder sig av den möjlighet att påverka EU-

politikens utformning som medlemskapet i EU ger.

Utskottet noterar att regeringen i bilaga till

skrivelsen redovisar de gemensamma ståndpunkter och

åtgärder samt uttalanden som beslutats inom ramen

för GUSP under 1998. Utskottet finner att en sådan

redovisning ger en god bild av samarbetets

omfattning och utgår ifrån att en motsvarande

redovisning av gemensamma strategier kommer att ske

efter Amsterdamfördragets ikraftträdande.

Amsterdamfördraget, som medför ett antal viktiga

ändringar och tillägg till kapitel V i

Unionsfördraget, trädde i kraft den 1 maj 1999.

Utskottet vill framhålla att detta medför att

samarbetet inom den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken kommer att förstärkas. Utskottet

utgår ifrån att Sverige kommer att agera för att de

nya möjligheterna tas till vara för att främja fred

och säkerhet.

Utskottet konstaterar att vissa förberedelser för

tillämpningen av de nya instrumenten för GUSP har

vidtagits under 1998. En tjänst som hög representant

skall inrättas. Den höge representanten skall

biträda rådet och medverka vid utformning,

förberedelser och genomförande av beslut samt vid

behov kunna företräda unionen utåt. Utskottet

noterar att vid det Europeiska rådets möte i Wien i

december 1998 enades medlemsländerna om att posten

skall besättas av en person med en stark politisk

profil. Utskottet kan även konstatera att vissa

förberedelser har genomförts när det gäller

inrättandet av en gemensam enhet för politisk

planering och tidig förvarning inom rådets

generalsekretariat och under ledning av den höge

representanten. Under året har även diskussioner ägt

rum om att stärka EU:s krishanteringsförmåga.

Utskottet ser positivt på detta arbete som kan leda

till att unionens handlingsförmåga och

effektiviteten i samarbetet inom utrikes- och

säkerhetspolitiken ökar.

Utskottet noterar även den utveckling som skett

under 1998 vad gäller det framtida samarbetet mellan

EG och de s.k. AVS-länderna i Afrika, Västindien och

Stillahavsområdet. Förhandlingar om ett nytt avtal

inleddes under 1998 och utskottet vill framhålla att

det mandat som antogs av medlemsländerna inför

konferensen väl återspeglar svenska ståndpunkter.

Dessa visar på vikten av fattigdomsbekämpning,

partnerskap och politisk dialog, partnerskap med det

civila samhället och den privata sektorn, barnets

rättigheter, hållbar utveckling samt användande av

landstrategier och rullande programmering. Utskottet

konstaterar att det sedan 1996 erhållit information

från regeringen kring förberedelserna för

omförhandlingen av samarbetsavtalet med AVS-länderna

(Lomé-konventionen) och därvid även kunnat framföra

sin synpunkter på de förslag som framkommit.

Utskottet ser mycket positivt på att det under

förhandlingarnas förberedelser, dvs. redan under

beredningsfasen, har kunnat framföra sina synpunkter

till regeringen i dessa frågor.

Avslutningsvis vill utskottet i denna del framhålla

att det under 1998 erhållit information från

regeringen inför möten i Allmänna rådet och därvid

även haft möjlighet att redovisa synpunkter på

regeringens förslag till svenska ståndpunkter.

Utskottet vill här framhålla den vikt det lägger vid

möjligheten att, vid sidan av de redovisningar som

kommer riksdagen till del genom den årliga

skrivelsen, propositioner och information till

kammaren, kunna föra en fortlöpande dialog med

regeringen kring GUSP och unionens externa

förbindelser

I motion U509 (kd) anförs att Amsterdamfördraget har

förbättrat förutsättningarna för att agera gemensamt

inom ramen för GUSP. Även andra reformer av den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som att

skapa en enhet för planering och tidig förvarning

samt att beslutreglerna ändras, välkomnas. I

motionen framhålls att Sverige aktivt skall

förhindra att EU disponerar gemensamma kärnvapen

(yrkande 12).

I motion U508 (mp) framhålls i stället att

Amsterdamfördraget innebar ett bakslag för

utvecklingen inom den andra pelarens samarbete, den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Miljöpartiet anser att Sverige under nästa

regeringskonferens skall driva frågan att utrikes-

och säkerhetspolitiken helt skall avföras från

unionens kompetensområden (yrkande 28). Tills så

sker bör Sveriges linje vara att aktivt arbeta för

att göra EU:s internationella politik så solidarisk

som möjlig (yrkande 27).

Som utskottet har framhållit ovan ser det positivt

på det faktum att unionen har etablerat ett

mellanstatligt samarbete inom det säkerhets- och

utrikespolitiska området. Utskottet ser även

positivt på den utveckling som Amsterdamfördraget

innebär när det gäller att förstärka detta samarbete

och rikta in det på humanitära och fredsbevarande

aktioner. Utskottet framhöll i sitt betänkande

1997/98:UU13 i anslutning till riksdagens

godkännande av det nya fördraget att freden i Europa

efter det kalla krigets slut främst hotas av

inomstatliga motsättningar, politiska och sociala

konflikter orsakade av etnisk och religiös

polarisering, fattigdomsklyftor, svag ekonomisk

utveckling, bristande demokrati och brist på respekt

för de mänskliga rättigheterna. Det gemensamma för

dessa situationer är att de bara kan mötas i

samverkan med våra europeiska grannar, framhöll

utskottet.

Utskottet menade vidare att få utrikespolitiska

problem i dag är av sådan karaktär att ett enskilt

land med trovärdighet kan göra anspråk på att ha

egna lösningar. När det gäller den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken var utgångspunkten i

regeringskonferensen att en anpassning måste ske

till denna nya säkerhetspolitiska verkligheten. Till

detta kommer att ett flertal reformer inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste

övervägas inför en utvidgning av EU när antalet

medlemmar på sikt kan bli fler än tjugofem länder.

Utskottet menade att utfallet av

regeringskonferensen vad gäller den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken svarade mot

förväntningarna och låg väl i linje med vad

utskottet framhållit i tidigare betänkanden i an-

slutning till regeringskonferensen (bet.

1995/96:UU13 och 1996/97:UU13).

Utskottet framhöll att EU och dess medlemsstater

måste kunna agera med olika medel, alltifrån

preventiv diplomati till fredsbevarande insatser.

Utskottet noterade att med Amsterdamfördragets

ikraftträdande kommer den preventiva förmågan att

förstärkas genom att en enhet för politisk planering

och tidig förvarning upprättas vid rådets

generalsekretariat. Viktigare är dock att formerna

för beslutsfattande förändras och förstärks, menade

utskottet.

Särskilt tillfredsställande fann utskottet det vara

att Petersbergsuppgifterna - till följd av ett

svensk-finskt initiativ - förs in i fördraget,

vilket innebär att samarbetet utvecklas vad gäller

humanitära, fredsbevarande och fredsfrämjande

insatser. Utskottet framhöll att beslut om

deltagande i en insats fattas av varje medlemsland

för sig (deltagande förutsätter utan undantag ett

särskilt nationellt beslut) och de medlemsstater som

väljer att bidra till en insats, även icke

medlemsländer, har möjlighet att delta fullt ut på

lika villkor i planering och beslutsfattande vad

gäller insatsen.

Utskottet kan konstatera att den politiska

utvecklingen i Europa under 1998 och början av 1999

ytterligare understryker behovet av ett förstärkt

säkerhets- och utrikespolitiskt samarbete mellan

unionens medlemsländer. Händelserna på Balkan,

främst med avseende på Kosovo, har återigen visat

att ett av hoten mot säkerhet och stabilitet i

Europa framspringer ur förtryck, förföljelse av

etniska minoriteter och folkfördrivning samt av

bristande respekt för demokratiska värden och de

mänskliga rättigheterna. Det gör det än mer

angeläget att unionen besitter instrument för att i

första hand förebygga sådana konflikter och i de

fall det inte lyckas kunna bistå med humanitära

insatser, politiska lösningar samt fredsbevarande

och fredsfrämjande aktioner.

Sammanfattningsvis vill utskottet betona att

förändringarna i Amsterdamfördraget innebär att

förutsättningarna för ett effektivare samarbete

ökar. Det nya fördraget innebär inte någon

överlåtelse av beslutsbefogenheter inom andra

pelaren. Samarbetet i GUSP förblir mellanstatligt.

Medlemsstaterna behåller alltså sin suveränitet inom

den utrikes- och säkerhetspolitiska sfären.

Motionärerna anför i motionen att EU är på väg att

skapa ett gemensamt utrikesdepartement. Utskottet

vill med anledning därav framhålla att

ordförandelandet företräder unionen i frågor som

omfattas av den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. Det är också ordförandelandet

som ansvarar för genomförandet av beslut som, vad

avser GUSP, inom rådet fattats av medlemsstaterna.

Utskottet kan konstatera att ordförandelandet

liksom hittills skall biträdas av rådets

generalsekreterare. Denna skall efter

Amsterdamfördragets ikraftträdande även fungera som

hög representant när det gäller GUSP. Enheten för

politisk planering och tidig förvarning inom rådets

generalsekretariat kommer att ha till uppgift att på

begäran av antingen rådet eller ordförandelandet

eller på eget initiativ lägga fram kommenterade

dokument över politiska valmöjligheter. Utskottet

vill framhålla att enhetens analyser,

rekommendationer och strategier för GUSP liksom

hittills kommer att föreläggas medlemsstaterna i

rådet på ordförandelandets ansvar. Den grundläggande

ansvarsfördelningen i GUSP förändras inte.

När det gäller vad som i motionen sägs om

kommissionens uppfattning om VEU:s roll noterar

utskottet att kommissionen deltar fullt ut i arbetet

i GUSP. Emellertid gäller även efter

Amsterdamfördragets ikraftträdande att grundläggande

beslut fattas av medlemsstaterna i rådet med

enhällighet. Amsterdamfördraget innebär inte att

denna grundläggande ansvarsfördelning ändras.

Sammanfattningsvis ser utskottet inte några skäl

att avföra det utrikes- och säkerhetspolitiska

samarbetet från unionens dagordning såsom

motionärerna önskar.

När det gäller yrkandet att unionens politik skall

vara så solidarisk som möjligt noterar utskottet

inledningsvis att utvecklingssamarbetet är en inte-

grerad del av unionens samlade externa politik. I

Unionsfördragets artikel 130u formuleras målen för

den gemensamma biståndspolitiken. Där anges bl.a.

att samarbetet skall främja:

en varaktig ekonomisk och social utveckling i

utvecklingsländerna, särskilt i de mest

missgynnade bland dessa,

en harmonisk och successiv integration av

utvecklingsländerna i världs- ekonomin,

kampen mot fattigdomen i utvecklingsländerna.

I artikel 130u anges också att gemenskapens politik

på detta område skall bidra till det allmänna målet

att utveckla demokratin och rättsstaten samt till

målet att respektera de mänskliga rättigheterna och

de grundläggande friheterna.

Artikel 130v slår fast att gemenskapen skall beakta

målen i artikel 130u då den genomför sådan politik

som kan beröra utvecklingsländerna.

Utskottet menar att det finns ett starkt

fördragsenligt stöd för en solidarisk internationell

EU-politik.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen i

samarbetet med utvecklingsländer verkar för att

inriktningen på fattigdomsbekämpning i EU:s

utvecklingssamarbete stärks i enlighet med de

biståndspolitiska mål som fastlagts av riksdagen.

Detta arbete sker också i enlighet med den svenska

strategin för EU:s utvecklingssamarbete. Utskottet

har inhämtat att detta arbete fortgår kontinuerligt,

bl.a. i olika rådsarbetsgrupper och i

verkställighetskommittéer. Under våren 1998 gjordes

vidare en uppföljning av 1993 års

fattigdomsresolution. Arbetet resulterade i

rådsslutsatser, vilka antogs vid utvecklingsrådet i

maj 1998. I uppföljningen betonades att

fattigdomsbekämpningen måste stärkas. Operativa mål

måste ställas upp och strategier utarbetas för att

uppnå de internationella utvecklingsmålen enligt

OECD:s strategi Shaping the 21st Century.

Utskottet vill även framhålla att i de sedan hösten

1998 pågående förhandlingarna om ett nytt avtal

mellan EU och de s.k. AVS-länderna (71 länder i

Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) står

fattigdomsbekämpningen i fokus.

När det gäller frågan om gemensamma kärnvapen vill

utskottet framhålla att frågan saknar aktualitet.

Samtliga medlemsländer har undertecknat Icke-

spridningsavtalet (NPT). Endast Frankrike och

Storbritannien har gjort detta i egenskap av

kärnvapenmakter. Då samarbetet inom EU:s gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitik är mellanstatligt

kommer dessa båda länders kärnvapeninnehav även

fortsättningsvis att endast utgöra nationella

innehav.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att

motionerna U509 (kd) yrkande 12 och U508 (mp)

yrkande 27 är besvarade. Utskottet avstyrker motion

U508 (mp) yrkande 28.

I motion U508 (mp) yrkande 26 begär motionärerna att

Sverige inom EU bör verka för att

säkerhetssamarbetet inte definieras enbart i

militära termer utan även i sociala, ekonomiska och

miljömässiga termer.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att i

Unionsfördragets artikel J 1 anges att målen för

unionens utrikes- och säkerhetspolitik skall vara

att bevara freden, stärka den internationella

säkerheten i enlighet med grundsatserna i Förenta

nationernas stadga, främja det internationella

samarbetet samt utveckla och befästa demokratin,

rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Amsterdamfördraget innebär ingen förändring i detta

avseende.

Amsterdamfördraget har i stället givit EU ökade

möjligheter att kombinera diplomatiska aktioner med

handel, bistånd liksom med sociala, ekologiska samt

rättsliga och inrikes frågor. Det globala

angreppssättet kommer att tillämpas på ett tidigt

stadium vid policyformulering. Detta gäller inte

minst utarbetandet av den nya beslutsformen

"gemensamma strategier" som skall genomföras av

unionen på områden där medlemsstaterna har viktiga

gemensamma intressen. Behovet av att utveckla det

globala angreppssättet när det gäller unionens yttre

förbindelser var en av huvudmålsättningarna vid

utarbetandet av Amsterdamfördraget.

Säkerhetsfrågornas hantering i Europa kan

emellertid enligt utskottets uppfattning inte

begränsas endast till EU. Utskottet vill framhålla

betydelsen av att arbetet med att stärka stabilitet

och säkerhet i Europa sker med hjälp av de

organisationer som finns i ett ömsesidigt

kompletterande nätverk. Varje organisation och

samarbetsform, innefattande EU, OSSE, Europarådet,

EAPR, PFF och Nato, har en viktig roll att spela i

detta arbete. Som utskottet konstaterade i

betänkande 1997/98:UU21 bör varje organisation även

utnyttjas i detta arbete och i de delar där den kan

lämna det mest effektiva bidraget till

säkerhetsarbetet. Utskottet menade att det därvidlag

inte råder några motsättningar eller någon

konkurrens mellan olika forum. Ett mått av

internationell arbetsfördelning såg utskottet som

både önskvärt och nödvändigt. Utskottet menade även

att betydelsen av detta har accentuerats sedan det

breda säkerhetsbegreppet vunnit allmän acceptans.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Utskottet vill framhålla att i det breda

säkerhetsbegreppet ingår, vid sidan av traditionella

säkerhetspåverkande faktorer, frågor som gäller

respekten för demokrati, rättsstatsprincipen, de

mänskliga rättigheterna samt ekonomiska och

miljömässiga faktorer.

Det mål som motionärerna eftersträvar är därmed

redan uppfyllt.

Med vad som anförts anser utskottet att motion U508

(mp) yrkande 26 är besvarad.

I motion U602 (m) yrkande 1 efterlyses att frågor om

de mänskliga och demokratiska rättigheterna betonas

starkare i dialogen med samarbetsländerna runt

Medelhavet inom ramen för Europa-Medelhavsavtalen.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att

associeringsavtalen mellan EU och länderna runt

Medelhavet, avtal som syftar till att upprätta ett

frihandelsområde till år 2010, alla innehåller

klausuler som föreskriver en politisk dialog samt

krav på att de mänskliga rättigheterna respekteras

av parterna. Avtalen innehåller vidare en klausul

som ger unionen möjlighet att suspendera ett avtal

om så inte sker. Utskottet vill även peka på att i

Barcelonaförklaringen från 1995, vilken lägger

grunden för samarbetet, framhålls bl.a. att

samarbetet kräver förstärkt demokrati och respekt

för de mänskliga rättigheterna. Utskottet noterar

även att i reglerna för unionens biståndssamarbete

med de sydliga partnerländerna (MEDA-förordningen)

ingår en paragraf med krav på respekt för

demokratins och rättsstatens principer samt respekt

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna. I paragrafen fastslås även att EU kan

vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller

dessa grundläggande förutsättningar för MEDA-

samarbetet. För att ge stadga i denna fråga har en

särskild budget avsatts för stöd till demokrati,

mänskliga rättigheter och det civila samhället i de

länder som omfattas av MEDA-förordningen.

Utskottet kan således konstatera att avtal och

förordningar ger breda möjligheter för unionen att

verka i den riktning som motionärerna förordar.

Utskottet har inhämtat att så också sker från svensk

sida. Att förbättra respekten för de mänskliga

rättigheterna och stärka demokratin i länderna runt

Medelhavet är en av Sverige prioriterad fråga i

Barcelonaprocessen. Utskottet har även inhämtat att

Sverige har varit aktivt i att beslut skall fattas

med kvalificerad majoritet när det handlar om att

frysa MEDA-biståndet till ett mottagarland till

följd av bristande respekt för de mänskliga

rättigheterna. Utskottet noterar att Sverige

arrangerat ett möte i Stockholm om dialogen mellan

kulturer och civilisationer och att den deklaration

som antogs, Stockholm Conclusions, ingår som en

viktig del i arbetet för att främja demokrati och

respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige

kommer även under andra halvåret 1999 att genomföra

ett seminarium om rättssamhället för

samarbetsländerna.

Utskottet menar att motionärernas begäran är

tillgodosedd med de initiativ som redan tagits och

anser att motion U602 (m) yrkande 1 är besvarad.

I motion U506 (v) yrkande 10 yrkas att EU:s fonder

för regionalpolitisk utjämning bör reformeras och

omorganiseras till förmån för de stater som inte är

medlemmar i unionen men som ligger inom EU:s

närområde (Östeuropa, Mellanöstern och Nordafrika).

Utskottet konstaterar att genom MEDA-förordningen

har unionen ställt ett omfattande ekonomiskt och

finansiellt bistånd till samarbetsländernas

förfogande. Samarbetet med Central- och Östeuropa är

likaså mycket omfattande från unionens sida.

Utskottet ser därför ingen anledning att överföra

medel från strukturfonderna till samarbetet med

dessa regioner.

Med vad som anförts avstyrker utskottet motion U506

(v) yrkande 10.

Motionen U604 (v) tar upp unionens relationer med

Kuba. I yrkande 1 begärs att Sverige skall verka för

att EU:s medlemsländer inte förhindrar europeiska

företags handel med eller investeringar på Kuba. I

yrkande 2 anför motionärerna att regeringen skall

agera för att ett handelsavtal upprättas mellan EU

och Kuba.

Enligt vad utskottet inhämtat uppnåddes en

överenskommelse mellan EU och USA i maj 1998 där man

drog upp principerna för att avlägsna effekter av

den exterritoriella lagstiftningen i den amerikanska

sanktionslagen Cuban Liberty and Democratic Act

(Helms-Burtonlagen). Utskottet menar att denna

överenskommelse undanröjer eventuella hinder för

handel mellan EU och Kuba eller för investeringar på

Kuba. Detta följer helt utskottets principiella

uppfattning att Sverige av folkrättsliga skäl inte

kan acceptera exterritoriell lagstiftning.

Utskottet behandlade frågor kring skydd mot

exterritoriell lagstiftning som antas av tredje land

i sitt betänkande 1997/98:UU4. Utskottet betonade

därvid den betydelse som utskottet fäster vid utökad

global frihandel och att den amerikanska

lagstiftningen får avsikter som motverkar den

europeiska unionens mål om fria kapitalrörelser

mellan EU:s medlemsstater och tredje land och de

fysiska och juridiska personers intressen som utövar

sina rättigheter i enlighet med Fördraget om

upprättande av Europeiska gemenskaperna. Utskottet

framhöll vidare att unionens strävan att förverkliga

målet om fria kapitalrörelser omfattar även

avlägsnandet av alla restriktioner i fråga om

direktinvesteringar.

Utskottet anförde vidare att den amerikanska

lagstiftningen strider mot internationell rätt när

den tillämpas exterritoriellt och hindrar att

ovannämnda mål nås. Det är därför en angelägen

uppgift för EU och dess medlemsstater, menade

utskottet, att i största möjliga utsträckning

motverka sådana effekter. Utskottet fann det rimligt

att på gemenskapsnivå sträva efter att neutralisera

följderna av den amerikanska lagstiftningen.

Utskottet menar att det är viktigt att även ett

litet land i tredje världen kan hävda sitt

nationella självbestämmande och sin rätt att välja

utvecklingsväg. Utskottet menar vidare att det är

viktigt att unionen och Kuba utvecklar sina

förbindelser och att landet inte utsätts för någon

typ av isolering från unionens sida. Utskottet kan

också konstatera att unionen intar en öppen hållning

gentemot Kuba och att förbindelser finns och har

funnits under lång tid. Det gäller privata företags

investeringar och handel på Kuba, europeisk turism

på Kuba, visst materiellt stöd från EU, främst inom

hälsoområdet, kontakter mellan organisationer och

politiska partier samt sedvanliga diplomatiska

förbindelser.

Utskottet vill framhålla, liksom i betänkande

1997/98:UU20, att officiella kontakter ger en

möjlighet till att föra dialog mellan företrädare

för Kuba och unionen. Utskottet menar att detta är

mycket värdefullt och bör tas till vara. I dialogen

bör betonas att de mänskliga rättigheterna måste

respekteras.

När det gäller frågan om upprättande av

handelsavtal vill utskottet inledningsvis framhålla

att inom ramen för post-Lomé-förhandlingarna har

medlemsländerna i EU i förhandlingsmandatet lagt

fast en strävan att inleda förhandlingar om avtal

för att upprätta ett frihandelsområde med de

karibiska länderna. Utskottet noterar att Kuba har

observatörsstatus i dessa förhandlingar.

Enligt vad utskottet inhämtat beräknas huvudavtalet

med AVS-staterna vara färdigförhandlat den sista

februari år 2000. EU-ländernas strävan är att i

huvudavtalet lägga en grund för att krav på

demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna

i samarbetsländerna skall kunna ställas. Utskottet

ser positivt på denna strävan från unionens sida

emedan respekten för de mänskliga rättigheterna har

sin grund i folkrätten och är universellt giltig.

Avsikten är att förhandlingar med AVS-länderna

gällande regionala avtal sedan skall inledas och

kunna träda i kraft år 2005. De karibiska länderna

får då fritt tillträde till EU-marknaden.

Målsättningen är att frihandel (enligt WTO-reglerna)

skall råda även inom regionen mellan de karibiska

länderna och att denna marknad sedan skall öppnas

för EU-export år 2015.

Utskottet vill framhålla att EU:s samarbetsavtal

innehåller en klausul om de mänskliga rättigheterna

och demokrati. Utskottet menar att mot bakgrund av

den nu rådande MR-situationen på Kuba kan vissa

frågetecken resas huruvida ett djupare samarbete

mellan EU och Kuba på handelsområdet på kort sikt är

möjligt.

Utskottet menar dock liksom motionärerna att

utökade kontakter mellan EU och Kuba kan ha en

positiv effekt vad gäller utvecklingen av demokrati

och de mänskliga rättigheterna på Kuba. Därför ser

utskottet positivt på att rådet har givit i uppdrag

åt kommissionen att presentera förslag till

ytterligare samarbetsprojekt mellan EU och Kuba,

projekt som skulle syfta till att främja ett öppnare

samhälle och en liberaliserad ekonomi.

Med vad som anförts anser utskottet att motion U604

(v) yrkandena 1 och 2 är besvarade.

5.5 Samarbetet i rättsliga och inrikes

frågor

Skrivelsen

Regeringen framhåller i skrivelsen att samarbetet

under året har präglats av en rad nya inslag där

förberedelserna för Amsterdamfördragets

ikraftträdande spelat en avgörande roll. Fördragets

ikraftträdande innebär bl.a. att när det gäller

bestämmelserna om asyl och invandring får

gemenskapen befogenheter att besluta om bestämmelser

av minimikaraktär. Rådet och kommissionen har

utarbetat en handlingsplan för att på bästa sätt

genomföra bestämmelserna i fördraget om upprättandet

av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Handlingsplanen antogs av Europeiska rådet i Wien i

december. I handlingsplanen anges bl.a. hur

bestämmelserna i Amsterdamfördraget om fri rörlighet

för personer, asyl och invandring bör genomföras och

inom vilka tidsramar. Genomförandetiden för de

prioriterade områdena varierar mellan två och fem år

från det att Amsterdamfördraget trätt i kraft. I

övrigt har det enligt skrivelsen arbetats vidare på

frågor som bl.a. Dublinkonventionens tillämpning och

färdigställande av konventionen om upprättandet av

det datoriserade fingeravtryckssystemet Eurodac. Den

senare konventionen är ett system för jämförelse av

asylsökandes fingeravtryck vid tillämpningen av

Dublinkonventionen. Arbetet har enligt skrivelsen

fortskridit men några frågor är fortfarande

utestående.

I skrivelsen erinras vidare om att

Schengenregelverket skall införlivas med EU. För

detta krävs att ett avtal förhandlas fram med Norge

och Island för att associera dessa båda stater till

genomförandet och utvecklingen av regelverket.

Sverige deltar ännu inte i det operativa samarbetet

i Schengen men förväntas att inträda som operativ

medlem under år 2000.

Motionerna

Vänsterpartiet menar i motion U506 (v) yrkande 15

att det protokoll om asyl för medborgare i EU:s

medlemsstater som är fogat till Amsterdamfördraget i

det närmaste upphäver rätten för EU-medborgare att