Bet. 1998/99:UU11

Utrikesutskottets betänkande

1998/99:UU11

En svensk Asienstrategi för 2000-talet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1998/99

UU11

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse

1998/99:61 Framtid med Asien. En svensk

Asienstrategi inför 2000-talet och ett antal

motioner som väckts med anledning av denna.

Utskottet ställer sig bakom det synsätt som syftar

till att utveckla ett närmare och mer jämbördigt

samarbete genom att skapa varaktiga, fördjupade och

ömsesidiga relationer mellan Sverige och länderna i

Asien. I betänkandet diskuteras den politiska och

ekonomiska situationen och Sveriges kontakter med

kontinenten. Vidare diskuteras regeringens

Asienpolitik inom ett antal viktiga områden som

demokrati och mänskliga rättigheter, handel,

utvecklingssamarbete, miljö, forskning och

utbildning, folkrörelser och gränsöverskridande

nätverk samt kultur, information och

Sverigefrämjande. Olika handlingsmöjligheter

diskuteras - på multilateral nivå, EU-nivå och

bilateral nivå.

En svensk Asienstrategi inför 2000-talet föreslås ha

tyngdpunkten på åtta centrala områden:

- demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet,

-

- handel och direktinvesteringar,

-

- fattigdomsbekämpning och fördjupade relationer

genom utvecklingssamarbete,

-

- miljö,

-

- forskning och utbildning,

-

- folkrörelser och gränsöverskridande nätverk,

-

- kultur, informationsverksamhet och

Sverigefrämjande,

-

- politiska relationer.

-

Ett motionsyrkande rörande

religionens roll i samarbetet med

Asien tillstyrks, övriga

motionsyrkanden besvaras eller

avstyrks. Till betänkandet är fogat

1 reservation och 5 särskilda

yttranden.

Skrivelsen

Regeringen yrkar att riksdagen tar del av skrivelse

1998/99:61 Framtid med Asien. En svensk

Asienstrategi inför 2000-talet.

Motionerna

1998/99:U3 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de ekonomiska

aspekterna på den svenska Asienstrategin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om främjandemålet som

en grundläggande utgångspunkt för UD:s verksamhet i

Asien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Japans centrala

betydelse för utvecklingen i Asien och för den

svenska Asienstrategin,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fördjupat

forskningssamarbete och främjande av studentutbyte

med Japan.

1998/99:U4 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förstärka den svenska

utlandsrepresentationen i de nya viktiga ekonomiska

och politiska centrumen i Asien i enlighet med vad

som anförts i motionen och inom de ramar som

Moderaterna föreslagit i budgetbehandlingen,

2. att riksdagen beslutar att förstärka forsknings-

och utbildningssamarbetet med Stillahavsasien i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att uppdra åt regeringen

att ta initiativ till trepartssamarbete i biståndet,

där Sverige och Taiwan gemensamt bygger upp

långsiktiga stödinsatser i Afrika.

1998/99:U5 av Pär Axel Sahlberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om religionsperspektivet vid

utvecklingen av den svenska Asienstrategin.

1998/99:U6 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekonomiskt samarbete

och handel med Asien,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om demokrati och

mänskliga rättigheter i Asien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fred och säkerhet i

Asien,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om forskning och högre

utbildning med inriktning på Asien.

1998/99:U7 av Murad Artin m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en Asienstrategi.

1998/99:U8 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett utökat bistånd

till Asien genom en större biståndsram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att gemensamt med

vissa asiatiska länder med en relativt stark ekonomi

driva utvecklingssamarbete med ett tredje asiatiskt

land,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att koncentrera

Sveriges utvecklingssamarbete i Asien till ett

mindre antal sektorer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om krav på öppenhet och

utvärdering i institutionsuppbyggande samarbete i

enpartistater,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om deltagande av

representanter för människorättsorganisationer i

utbildning för tjänstemän om institutionsuppbyggnad,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bistånd i vissa

fall huvudsakligen bör gå via enskilda

organisationer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att legitimera

folkrörelser och ideella organisationer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om längre perioder i

ambassadtjänst,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering av

det svenska avgiftssystemet för stöd till svenska

företag,

10. att riksdagen som sin mening ger regering till

känna vad i motionen anförts om representation från

småföretag i den rådgivande grupp som knutits till

Utrikesdepartementets enhet för Asien och Oceanien,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bevakning i

projektexportsyfte av den privata sektorn i Asien,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en oberoende

granskning och utvärdering av det svenska

utvecklingssamarbetet i Vietnam,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utökad hjälp

till den nordkoreanska befolkningen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att sända en

humanitär undersökningsgrupp från FN till Nordkorea,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om samarbete med

Taiwan.

Utskottet

Sammanfattning av skrivelsen

Inledning

Regeringen tillsatte våren 1997 en arbetsgrupp med

uppgift att lämna förslag till en strategi för att

intensifiera Sveriges relationer med Asien.

Målsättningen var att, med perspektiv på år 2010, ge

en insiktsfull och nyanserad bild av Asien och

konsekvenserna av regionens omvandling. Förslag

skulle utarbetas till en integrerad svensk strategi

gentemot länderna i Asien för politiska relationer,

säkerhetspolitik, handel, ekonomiskt samarbete,

utvecklingssamarbete, miljösamarbete, besöksutbyte,

forskning, information och kultur. Studien skulle

omfatta de asiatiska länderna från Pakistan och

österut, dvs. Sydasien, Sydöstasien och Östasien.

I skrivelsen föreslår regeringen en politik som

syftar till att utveckla ett närmare och mer

jämbördigt samarbete mellan Sverige och Asien.

Huvudsyftet med skrivelsen är att ange en

färdriktning. Genomförandet kommer att konkretiseras

ytterligare i en handlingsplan.

En strategi måste, menar regeringen, utvecklas på

flera nivåer, såväl i förhållande till Asien som

helhet och dess huvudregioner som i förhållande till

varje enskilt land. Asienstrategier som tagits fram

av andra länder vittnar om riskerna med generella

strategier som omfattar hela Asien. Naturligt i

arbetet med en svensk Asienstrategi har varit att

som viktiga element utforma strategier för de

enskilda länderna. En Asienstrategi måste

följaktligen innehålla både generella inslag och

landspecifika strategier i vilka såväl politiska och

andra förhållanden av betydelse som möjligheterna

att fördjupa relationerna på olika områden

behandlas. Förutsättningarna växlar kraftigt från

land till land.

Den så kallade Asienkrisen är till sin karaktär

inte unikt "asiatisk" och det kan följaktligen inte

heller lösningarna vara. Enskilda länder har inte

utvecklat de institutioner - i form av öppenhet,

rollfördelning mellan stat och näringsliv,

fungerande lagstiftning, bankväsende, sociala

skyddsnät - som krävs för att tillvarata

globaliseringens stora möjligheter och hantera dess

betydande risker.

Basen för en svensk Asienstrategi är Asiens

fortsatt växande ekonomiska roll i en alltmer

integrerad, ömsesidigt beroende värld. Långsiktigt

förblir handel och investeringar dynamiska faktorer

i våra relationer och målet bör vara att på grundval

av växande ömsesidigt beroende och växande

ömsesidiga intressen utveckla och fördjupa

relationerna. Detta kan bara uppnås genom ett

utvidgat långsiktigt besöksutbyte, växande handel

och direktinvesteringar, utvecklingssamarbete, ett

nätverk av folkrörelsekontakter, forsknings- och

utbildningssamarbete, kulturutbyte och turism.

Den globala säkerheten, världsekonomins utveckling,

den globala miljön, fattigdomen i världen och

respekten för mänskliga rättigheter beror i hög grad

på utvecklingen i Asien. På flera av dessa områden

kan och bör Sverige spela en aktiv roll, som

initiativtagare, pådrivare och förmedlare, och

därmed bidra till att länderna i Asien ges en större

delaktighet i utformningen av det gemensamma

internationella systemet.

Utgångspunkter för en svensk Asienstrategi

Hur kommer Asien att se ut år 2010? Den ofrånkomliga

utgångspunkten måste vara att fråga hur den värld

kan tänkas se ut som länderna i Asien - och Sverige

- då kommer att ingå i. Om vi blickar tillbaka lika

många år, till 1986-1987, ser vi hur vansklig varje

prognos är. Knappast någon förutsåg vid den tiden

Sovjetsamhällets snara fall, och ingen förutsåg den

Asienkris som många i dag beskriver som något som

var närmast oundvikligt.

Utgångspunkter för en svensk Asienstrategi är

Sveriges intressen och ansvarstaganden som de kommer

till uttryck i vårt internationella agerande.

Grundelement bör vara:

- att främja utveckling mot demokrati och ökad

respekt för mänskliga rättigheter samt jämställdhet

mellan kvinnor och män,

-

- att verka för fred och säkerhet genom utveckling

av de internationella instrumenten för att

förebygga och hantera konflikter och för

nedrustning,

-

- att verka för ökad tillämpning och utveckling av

det internationella normsystemet och de

organisationer som bär upp systemet,

-

- att verka för ekonomisk utveckling genom frihandel

genom att medverka till att stärka det

multilaterala regelverket för handel och

investeringar inom ramen för

världshandelsorganisationen WTO och stödja vidgat

medlemskap i denna, och genom fortsatt aktiv dialog

med de asiatiska länderna, t. ex. inom ramen för

ASEM (Asia-Europe Meeting),

-

- att verka för att höja de fattiga folkens

levnadsnivå genom att bidra till att lösa

utvecklingsproblem som orsakar eller orsakas av

fattigdom och flyktingsituationer som föranletts av

konflikter,

-

- att främja framväxten av öppna och effektiva

institutioner och livskraftiga civila samhällen,

-

- att verka för förbättrad miljö och

naturresurshushållning.

-

Utifrån såväl dessa övergripande mål för

samhällsutveckling som utifrån målet att främja vår

välfärd genom sysselsättning och tillväxt ligger det

i hög grad i Sveriges intresse att på jämbördiga

grundvalar utveckla ömsesidiga och fördjupade

relationer med Asien.

Stark tonvikt läggs i strategin på följande områden:

stöd till reformer och kapacitets- och

institutionsbyggnad som syftar till att utveckla de

grundläggande förutsättningarna för demokrati,

marknadsekonomi och socialt och ekologiskt hållbar

utveckling, miljösamarbete samt uppbyggnad av

bredare ömsesidiga kontakter med länderna i Asien på

utbildningens, forskningens, folkrörelsernas,

kulturens och näringslivets områden.

Sveriges bilaterala relationer med länderna i Asien

är redan vittförgrenade, och de har utvecklats

påtagligt politiskt, kommersiellt, kulturellt och

inte minst genom Sveriges omfattande

utvecklingssamarbete. Turism, massmedia och

invandring har också fört länderna i Asien och deras

kulturer väsentligt närmare oss. En god grund finns

för en fördjupning och breddning av de bilaterala

relationerna till länderna och samhällena i Asien.

Perspektiv på Asien

På område efter område uppvisar Asien komplexitet

och mångfald: rikedomen i kultur och

verklighetsuppfattningar, förändringstakten och

vitaliteten i utvecklingen, de oerhörda skillnaderna

i levnadsstandard, utbildningsstandard och

forskningsnivå. Samtidigt är svagheterna i den

institutionella basen uppenbar. Något enhetligt

Asien finns inte, och sannolikheten för att de

asiatiska länderna kan enas om några specifika

asiatiska värderingar framstår som liten.

Skillnaderna är för stora.

Den ekonomiska integrationen och utvecklingen av

regionala organisationer som ASEAN kommer samtidigt

att fortsätta. ASEAN är en naturlig gruppering och

det finns skäl att förvänta att den, trots de

svårigheter organisationen i dag går igenom, kommer

att växa sig starkare. Asien och dess subregioner är

i stort behov av organisationer för ökad samverkan.

Att ASEAN:s säkerhetspolitiska samarbetsforum ARF

utvecklas till ett verkligt instrument för regional

säkerhet är av globalt intresse. Av stor betydelse

är också att Sydasien en dag förmår ge sin regionala

gruppering - SAARC - ett verkligt innehåll.

Ekonomi, handel, investeringar och FoU

För tre fyra decennier sedan skulle varje diskussion

om Asien primärt handlat om oerhörd fattigdom, om de

hundratals miljoner människor i länder som Indien

och Pakistan som levde under fattigdomsstrecket och

om det hot som överbefolkningen utgjorde. Japan var

visserligen på väg att komma i kapp västvärlden, men

Japan ansågs inte vara representativt för det

egentliga Asien. Detsamma gällde kronkolonin

Hongkong. Föreställningen om det egentliga Asien

omfattade utvecklingsländer jämte Maos Kina.

Under de år som gått sedan 1965 har vi sett ett

växande antal länder ta sig över den klyfta som

skiljer världens mest utvecklade ekonomier från dem

som ligger långt efter. Sedan 1970 har Asiens andel

av världens bruttonationalprodukt (BNP) nästan

tredubblats. 1980 svarade Asien för 16 % av världens

BNP. Femton år senare hade andelen stigit till 27 %.

Detta motsvarar nästan samma andelar som NAFTA-

länderna (28 %) och EU-länderna (30 %). Trots att

den ekonomiska utvecklingen i Asien kraftigt har

överstigit tillväxttakten i andra regioner under de

senaste 25 åren är emellertid variationerna stora

mellan olika länder och olika tidsperioder.

Världshandelns geografiska mönster har kommit att

förändras som en följd av de asiatiska ekonomiernas

höga tillväxt och exportinriktade utvecklingsmodell.

Den ekonomiska utvecklingen har varit exportledd och

ekonomierna är starkt handelsorienterade. Export och

import utgör en stor andel av BNP. 1980 härrörde

drygt 15 % av världens export från Asien. Femton år

senare var Asiens andel av världens export 28 %,

vilket kan jämföras med NAFTA som svarar för 16 %

och EU som svarar för 39 % av världsexporten. Japan

är världens tredje största exportnation, med 8 % av

världsexporten. Hongkong, Sydkorea, Taiwan och

Singapore har alla större export än Sverige. Kinas

export har ökat mycket kraftigt under perioden, från

0,9 % av världsexporten 1980 till närmare 3 % 1995.

De asiatiska ekonomierna har också utvecklats till

betydande importnationer. Inkomster från exporten

möjliggjorde import av kapitalvaror och utländsk

teknologi som sedan spreds till den övriga ekonomin.

Asiens andel av världens totala varuimport ökade

från 15 % 1980 till en fjärdedel femton år senare. I

flertalet ekonomier har utrikeshandeln ökat markant

som en konsekvens av övergången från

importsubstitutionspolitik med höga tullmurar och

icke-tariffära handelshinder, kontroll av

växelkurser och reglering av utländska

direktinvesteringar till en mer exportorienterad och

marknadsorienterad regim.

Flödet av direktinvesteringar till snabbt växande

ekonomier har ökat kraftigt under 1990-talet. Från

att tidigare ha varit koncentrerade till framför

allt industrialiserade länder i Europa och

Nordamerika har en stor del av direktinvesteringarna

gått till Asien. Genom utländska direktinvesteringar

får länderna tillgång till inte bara finansiella

resurser som möjliggör ökad produktion, utan också

teknologiöverföring, kunskapsutveckling, ökad

handel, marknadsutvidgning, ökad konkurrens och fler

arbetstillfällen, vilket påverkar den ekonomiska

utvecklingen positivt.

Den snabba utvecklingen på forskningsproduktionens

och patenteringens områden är en föga uppmärksammad

aspekt av Asiens transformering. Utvecklingen har

varit särskilt dramatisk inom områdena tele,

datorer/ databehandling och

bioteknologi/mikrobiologi. Inte heller här är det

dock fråga om någon uniform process. Spännvidden

mellan länderna är mycket stor.

Asienkrisen

Krisen har avslöjat många av de strukturella problem

som den snabba expansionen dragit med sig: gradvis

försämrad konkurrenskraft, spekulativa

investeringar, svaga finansiella system och politisk

oförmåga att handla i tid, bl.a. till följd av

symbios mellan regering och ekonomiska intressen.

En viktig förklaring till krisen är främst bristen

på insyn - i banker, i balansräkningar som inte på

ett korrekt sätt redovisar värdelösa fordringar, i

korruptionens inflytande över beslut om lån, i

avsaknaden av fungerande bankinspektioner och i

symbiosen mellan olika intressen.

Den ekonomiska krisen har blottlagt stora

befolkningsgruppers sårbarhet. Det sociala kapitalet

och det civila samhällets skyddsnät har i många

länder varit svagt under åren av snabb

modernisering, urbanisering och omstrukturering.

Denna svaghet kunde lättare döljas så länge den

ekonomiska tillväxten var hög, men får förödande

konsekvenser i kristider.

De krisdrabbade länderna står inför tre utmaningar

för att tillväxten åter skall ta fart i regionen:

- att genomföra strukturella reformer,

-

- att få de internationella kapitalflödena att

återvända

-

- att skydda låginkomstgrupper och försäkra att

dessa är delaktiga i återhämtningen.

-

Reformbehoven är stora och inte bara strikt

ekonomiska. Krisen har skapat en ny insikt om

betydelsen av öppnare ekonomier och demokratiska

politiska system och av en finanspolitik som

stimulerar sysselsättning och uppbyggnad av sociala

skyddsnät. Legitima institutioner utgör en

förutsättning för långsiktig stabilitet. Däri ligger

krisens positiva sida. Den visar med stor konkretion

på den institutionella utvecklingens centrala

betydelse nationellt och internationellt.

Även om de kortsiktiga åtgärderna för att mildra

effekterna av Asienkrisen är viktiga har de

långsiktiga åtgärderna stor betydelse. En viktig

målsättning är att vidta sociala åtgärder som

skyddar de fattiga på kort sikt och att utveckla ett

välfärdssystem som innebär social tillväxt och

stabilitet på lång sikt.

Fattigdom och maktlöshet

Närmare en miljard av Asiens befolkning - en

tredjedel - lever på mindre än motsvarande en dollar

per dag. De lever i absolut fattigdom. Närmare tre

fjärdedelar av världens fattiga återfinns därmed,

trots de senaste decenniernas stora förändringar, i

Asien.

I alla länder i Asien råder en stor brist på

jämlikhet mellan män och kvinnor. I Asien - liksom i

världen i stort - har männen högre utbildning och

inkomster än kvinnor. Diskrimineringen av kvinnor

när det gäller tillgång till utbildning och

hälsovård är betydligt mindre i Öst- och Sydöstasien

än i u-länder som helhet. Det motsatta förhållandet

gäller dock Sydasien, där kvinnorna tillhör de minst

jämställda i världen.

Flertalet människor i Asien är bosatta på

landsbygden och sysselsatta inom jordbruk eller

jordbruksrelaterade näringar. Men ökningen av

sysselsättningen inom tillverkningsindustri och

tjänstesektorn har varit snabb i flertalet länder.

Ett speciellt problem utgör barnarbetet som i flera

länder i regionen, i huvudsak i delar av Sydasien,

är både omfattande och extremt.

Under senare decennier kan vi se hur utbildning och

ekonomisk utveckling går hand i hand. Satsning på

utbildning ökar tillväxten, och de ökande resurserna

möjliggör att det satsas mer och mer per elev.

Liksom i många andra sammanhang avviker Sydasien vad

gäller utbildningsnivå från det östasiatiska

mönstret. I början av 1990-talet var läskunnigheten

hos vuxna nära 80 % i Öst- och Sydöstasien. I

Sydasien, däremot, var 51 % av de vuxna fortfarande

analfabeter.

Den ökning med cirka tjugo år i medellivslängd som

har registrerats i Asien sedan 1960 är i stor

utsträckning en följd av den dramatiska nedgång i

spädbarnsdödlighet som har ägt rum i alla regioner.

Av de drygt 30 miljoner människor i världen som

uppskattas vara hivpositiva bor nära en fjärdedel i

Asien. Indien är det land som beräknas ha det

största antalet hivinfekterade i världen.

Miljö

Samtidigt som inkomsterna stigit och andelen fattiga

sjunkit har Asien utvecklats till en av världens

mest förorenade regioner även om stora regionala

skillnader förekommer. Miljöförstöringen har nått

sådan omfattning att den har fått globala effekter.

Miljöproblemen skiljer sig mellan olika delar av

Asien, både vad gäller problemens karaktär och

omfattning, beroende till länders geografiska läge,

befolkningsmängd, utvecklingsgrad och tillgångar på

naturresurser. Generellt kan sex grundläggande

faktorer urskiljas som utmärker flertalet länder i

Asien och som bidragit till att miljösituationen

blivit så allvarlig:

- snabb ekonomisk tillväxt,

-

- hög befolkningstillväxt och befolkningstäthet,

-

- bristande lagstiftning, miljöpolitik och

institutionell kapacitet,

-

- misshushållning med resurser,

-

- fattigdom och

-

- urbanisering.

-

Avgörande för utvecklingen av miljösituationen är

hur de underliggande orsakerna angrips. Svaga

institutioner utgör ett av huvudproblemen. En

förutsättning för att trenden skall vända är att

institutionerna stärks. I många fall där en

miljölagstiftning införts har den varit ineffektiv

och bristfälligt genomförd. Institutionell kapacitet

för att genomdriva miljölagstiftningen har saknats.

Det är också nödvändigt att komplettera en

effektivare miljölagstiftning med att öka

användningen av ekonomiska styrmedel som styr mot

ren och resurssnål produktion. Genom att prissätta

de negativa effekterna på miljön leds konsumtion och

produktion bort från teknologier och produkter som

skadar miljön. Ägarförhållanden måste också

definieras bättre. Bristfälligt definierade

ägarförhållanden för naturtillgångar är i många fall

en avgörande orsak till kortsiktigt tänkande och

misshushållning med resurser.

Reformer i form av institutionella förbättringar,

ökad insyn och minskad korruption är nödvändiga för

att effektivt kunna driva miljöpolitik. Mer

demokratiska system och öppenhet innebär också ökade

möjligheter för lokala opinionen att göra sig hörd.

Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet

Asien är i grunden alltför omfattande och heterogent

för att det skall vara rimligt att generalisera om

demokratins tillstånd. Historiskt finns högst olika

politiska kulturer, och kolonialtiden lämnade efter

sig vitt skilda avtryck på den indiska

subkontinenten, i Indokina, i Indonesien, på

Filippinerna och i Hongkong. Demokratiutvecklingen i

Asien de senaste decennierna har beskrivits som

långsammare än i resten av världen med undantag för

Mellan-östern. Den "mjukt auktoritära

utvecklingsstaten" av Sydkoreas typ dominerade

bilden. Den bedömningen underskattar dock betydelsen

av de förändringar som inträtt sedan slutet av 1980-

talet.

En fundamental fråga är vad som krävs vad gäller

utveckling av normer och institutioner för att

förstärka och konsolidera demokratin. Frågan blir

särskilt viktig då man betänker att ett stort antal

av det hundratal länder som i dag i någon mening kan

betecknas som demokratier är ytterst sköra med föga

utvecklad demokratisk kultur och regeringar med svag

legitimitet och begränsade förutsättningar för att

åstadkomma påtagliga förbättringar av människors

materiella villkor. Demokrati kräver tid för att

utveckla värdegemenskap och institutioner.

Ratificeringsläget i Asien vad gäller FN:s sex

större konventioner om mänskliga rättigheter är

relativt svagt, med undantag för konventionen om

avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

som i stort sett alla länder som behandlas i denna

skrivelse ratificerat; konventionen om barnets

rättigheter har ratificerats av samtliga länder.

Endast cirka hälften av länderna är anslutna till

1966 års konventioner om ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheter respektive medborgerliga och

politiska rättigheter. Två tredjedelar har

ratificerat konventionen om avskaffande av alla

former av rasdiskriminering, medan enbart en

tredjedel har ratificerat konventionen mot tortyr.

Internationell rätt anger tydliga begränsningar för

tillämpningen av dödsstraffet, liksom krav på

rättsgarantier. Ännu har inte något asiatiskt land

ratificerat det andra tilläggsprotokollet till

konventionen om medborgerliga och politiska

rättigheter samt om förbud mot dödsstraff.

Framväxten av ett starkt civilt samhälle har visat

sig vara av stor betydelse för förbättrad respekt

för de mänskliga rättigheterna. I många länder i

regionen finns i dag enskilda organisationer och

samhällsaktiva akademiker, som för denna process

framåt.

Några asiatiska ledare har tidvis framhållit

begreppet "asiatiska värderingar", vilket hotat att

undergräva de mänskliga rättigheternas

allmängiltighet. Tendenserna till en asiatisk

position har dock försvagats påtagligt under de

senaste åren, bl.a. till följd av den asiatiska

ekonomiska krisen som visat på den hävdade asiatiska

modellens inneboende svagheter. Rättigheternas

universalitet erkänns samtidigt som vissa länder

betonar den kulturella särarten.

Framtiden och vägvalen

Någon utvecklad idé om Asien som en sammanhållen

enhet i annat än geografisk mening finns inte, annat

än i vissa frågor vid vissa tidpunkter. Lika litet

som i dag kommer det att finnas ett Asien att tala

till, en asiatisk ståndpunkt i annat än enstaka

frågor, en given uppsättning asiatiska värderingar,

en asiatisk ekonomisk modell. Men de asiatiska

rösterna kommer sannolikt att spela en ännu större

roll än i dag, och då inte minst de röster som

härrör från de asiatiska demokratierna och deras

civila samhällen. I detta finns en vitalitet av stor

betydelse för de nationella kulturerna, och för

omvärlden.

Vissa länders och regionala organisationers röster

kommer att spela en större roll år 2010 än i dag i

de internationella politiska och ekonomiska forum

där för världen viktiga frågor hanteras. Det gäller

i synnerhet Kina men också Indien, två länder som

tillsammans representerar mer än en tredjedel av

mänskligheten. Japan kommer samtidigt att för lång

tid framöver förbli världens näst största ekonomi,

efter USA, med legitima anspråk på en större

internationell roll.

Asien är och förblir statt i snabb förändring.

Länderna och människorna i Asien kommer att prägla

det kommande seklet på ett helt annat sätt än de

präglat det gångna, inte genom att skaka världen

utan genom att med fortsatt ekonomisk utveckling och

växande öppenhet bli mera delaktiga, och mera

självmedvetna internationella aktörer. Ytterst är

det fråga om en serie vägval som olika länder i

regionen - och vi själva - har att göra.

Möjligheterna och riskmomenten är många. Krisen har

visat på den svaga institutionella grunden för de

senaste decenniernas snabba utveckling. Uteblir

reformerna försämras utsikterna påtagligt. Krisen

har också visat på de växande internationella

beroendeförhållandena. I den utvecklingen finns

mycket som är positivt för länderna, men också

oerhörda utmaningar. Marknaden, som inte kan

förväntas ta något större socialt ansvar, spelar en

allt viktigare roll. Staten förväntas möta växande

behov och förväntningar samtidigt som dess makt

försvagas.

Det är i ökad samverkan som de gemensamma

möjligheterna finns. Miljöproblemen kan inte lösas

nationellt. Utslagningen, narkotikahandeln, det

sexuella utnyttjandet av kvinnor och barn och andra

växande sociala problem kan bara lösas genom

gemensamma ansträngningar. Fortsatt nedrustning kan

bara uppnås i en värld för vars öde länder som

Indien och Kina känner sig fullt medansvariga.

Integrationsprocesserna har drivits av teknologi,

handel och investeringar, som allt mindre ser till

nationella gränser, men utmaningen ligger ytterst på

ett djupare kulturellt och politiskt plan. Vår tids

stora utmaning är att medverka till en utveckling i

Asien som ökar sannolikheten för de globalt hållbara

vägvalen, de som leder till ökad förståelse,

demokrati, respekt för mänskliga rättigheter,

minskad fattigdom, en bättre miljö, och ett

internationellt system som bidrar till framväxten av

en sådan värld.

En svensk Asienstrategi

Asien uppvisar många av de möjligheter, utmaningar

och problem som brukar framhävas som särskilt

prioriterade i svensk utrikespolitik på det globala

fältet.

Demokratin är på frammarsch på många håll i Asien

och öppenheten för impulser från omvärlden ökar

närmast explosionsartat i informationsteknologins

spår. Traditionella samhällen stöps om och livaktiga

frivilligorganisationer växer fram på bred front.

Ändå består en rad auktoritära regimer i Asien, där

rättssamhället och respekten för mänskliga

rättigheter åsidosätts på det mest flagranta sätt.

Sverige har i olika internationella sammanhang och

forum bidragit till att belysa dessa

missförhållanden. Samtidigt har ansträngningar

gjorts att engagera de auktoritärt styrda länderna i

Asien, däribland Kina, i en internationell dialog om

mänskliga rättigheter med syftet att försöka bidra

till en bättre förståelse och respekt för den

internationella rättens krav, och en vidgad

anslutning till FN:s legala instrument på området.

Frihandeln har under de senaste decennierna skapat

förutsättningar för ekonomisk utveckling, ökad

välfärd och en jämnare fördelning av resurser i

många asiatiska länder. Samtidigt har den senaste

ekonomiska krisen visat på behovet av starka

internationella institutioner och regelverk som stöd

för länder i utveckling. I nuvarande situation blir

det ett särskilt angeläget svenskt intresse att

motverka att protektionismen växer fram i krisens

spår samt att engagera sig i arbetet att få Kina och

andra asiatiska ekonomier som i dag står utanför WTO

att nå överenskommelse om inträde i

världshandelsorganisationen.

Sveriges relationer med länderna och ekonomierna i

Asien kan med fördel breddas och fördjupas inför

2000-talet med tyngdpunkt på åtta centrala områden:

1. demokrati, mänskliga rättigheter och

jämställdhet,

2.

3. handel och direktinvesteringar,

4.

5. fattigdomsbekämpning och fördjupade relationer

genom utvecklingssamarbete,

6.

7. miljö,

8.

9. forskning och utbildning,

10.

- folkrörelser och gränsöverskridande nätverk,

-

1. kultur, informationsverksamhet och

Sverigefrämjande,

2.

- politiska relationer.

-

Sveriges medlemskap i EU har inneburit förändringar

- och vidgade möjligheter - för den svenska

Asienpolitiken. Som medlem kan Sverige delta i

gemensamma aktioner och beslut av betydande

internationell tyngd. Samtidigt ställs krav på ett

aktivt svenskt deltagande i utformningen av EU:s

politik inom olika områden visavi länderna i Asien,

i syfte att få gehör för våra nationella

prioriteringar.

EU:s övergripande Asienstrategi från 1994 har lagt

ett antal huvudmål som syftar till att stärka EU:s

ekonomiska närvaro i Asien: främja internationellt

samarbete och förståelse, bidra till

fattigdomsbekämpning och hållbar tillväxt samt till

att befästa demokrati och respekten för mänskliga

rättigheter i Asien. Samråd sker ofta även i frågor

som rör medlemsländernas bilaterala agerande i olika

länder i Asien. Generellt sett har Sveriges

medlemskap i EU medfört ett förändrat arbetssätt för

den svenska utrikesrepresentationen och givit

Sverige väsentligt förbättrad tillgång till

information, bredare kontaktytor och större

möjligheter till inflytande i tredje land, som i

detta fall Asien.

Sverige, Asien och det internationella samarbetet

ASEM (Asia-Europe Meeting)

ASEM är ett forum för politisk, ekonomisk och

kulturell samverkan och dialog mellan tjugofem

länder i Europa och Asien. Det bildades våren 1996

vid ett toppmöte i Bangkok, där stats- och

regeringschefer från EU:s medlemsländer, de

dåvarande sju ASEAN-länderna, Japan, Kina och

Sydkorea, samt EU-kommissionens ordförande deltog.

Det andra toppmötet hölls i London våren 1998 och

det tredje äger rum i Seoul år 2000. ASEM-dialogen

syftar till att stärka banden mellan Europa och

Asien.

Genom tillkomsten av ASEM har ett betydelsefullt

forum skapats för att stärka banden mellan Europa

och Asien. I ASEM-samarbetet lägger Sverige

tyngdpunkten vid frågor rörande handel och

investeringar, miljö, demokrati och mänskliga

rättigheter, utbildning och kultur samt kontakter

mellan enskilda organisationer.

Sverige, Asien och FN

Sveriges aktiva roll i FN är en fundamental

dimension av Sveriges internationella relationer. En

förutsättning för att FN skall kunna erbjuda det

ledarskap som världens tillstånd och globaliseringen

kräver är att FN tillerkänns samma centrala roll av

alltfler länder i Asien. Sverige bör i FN och i sina

bilaterala relationer med länderna i Asien aktivt

verka för att de ger FN och det internationella

normsystemet ett växande stöd.

Engagemanget i FN utgör en hörnpelare i svensk

utrikespolitik. Sverige verkar i FN för att

förebygga konflikter och främja nedrustning. Detta

är inte minst viktigt vad gäller länderna i Asien.

Genom deltagande i fredsbevarande operationer bidrar

Sverige på ett konkret sätt till att bevara freden

inom flera områden i Asien.

Sverige skall fortsatt verka för att länderna i

Asien tillmäter FN och det internationella

normsystemet en central roll i respektive lands

utrikespolitik.

I FN:s kommission för mänskliga rättigheter verkar

Sverige aktivt för att uppmärksamma brott mot de

mänskliga rättigheterna. Sverige driver bl.a. frågor

rörande jämställdhet mellan kvinnor och män, barnets

rättigheter, rättigheter för personer som tillhör

nationella eller etniska, språkliga eller religiösa

minoriteter och urbefolkningar, rättigheter för

personer med funktionshinder och åtgärder mot

dödsstraffet, utomrättsliga avrättningar,

ofrivilliga försvinnanden och tortyr.

Via FN:s biståndsorganisationer stödjer Sverige

insatser för att genom reformer och institutionell

utveckling motverka fattigdom, förbättra barns hälsa

och tillgång till utbildning, skapa hållbara

lösningar på flyktingproblematiken, främja

demokratisk utveckling och söka förbättra den

globala miljö.

De internationella finansiella institutionerna

Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och

Asiatiska utvecklingsbanken (ADB) är djupt

engagerade i Asien. Mot bakgrund av Asienkrisen

ökade IMF:s totala kreditgivning 1997-1998 fyra

gånger jämfört med året dessförinnan.

Krisen har visat på det stora inflytande som de

internationella finansiella institutionerna, i

synnerhet Internationella valutafonden, utövar.

Deras insatser har varit nödvändiga, men långt ifrån

invändningsfria. Det är mot denna bakgrund viktigare

än någonsin att Sverige fortsatt aktivt medverkar i

de multilaterala forum, som Valutafonden,

Världsbanken och den asiatiska utvecklingsbanken,

vilka dominerar dialogen med mottagarländerna och

ofta svarar för huvuddelen av de finansiella

flödena. Det måste dock i detta sammanhang beaktas

att Sverige verkar inom ramen för valkretsar, vilket

kan utgöra en restriktion på möjligheten att driva

en egen linje.

Finanskrisen i Sydöst- och Östasien har ytterligare

understrukit behovet av intensifierad samverkan

mellan olika delar av Regeringskansliet och

Riksbanken, bl.a. i syfte att medverka till att

Sverige talar med en röst i olika internationella

forum. Sådan samordning ter sig särskilt viktig i

det skede av utveckling av de internationella

finansiella institutionerna som vi nu går in i.

Sverige kan spela en viktig roll i detta för de

kommande decenniernas globala ekonomiska utveckling

mycket betydelsefulla reformarbete.

Det gångna årets krishantering har visat på behovet

av att framgent i ännu större utsträckning än

hittills involvera de asiatiska staterna i

diskussionerna och att visa ett större intresse för

deras aktiva deltagande i det internationella

reformarbetet.

Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet

Långsiktiga och bestående förändringar i ett

samhälle har oftast sitt ursprung i interna

processer. Som utomstående kan Sverige, tillsammans

med andra, söka påverka interna processer, men

sällan skapa förändringar. Erfarenheten visar att

det civila samhället spelar en avgörande roll för

utvecklingen mot ökad respekt för mänskliga

rättigheter och demokrati. Sverige kommer därför att

fortsätta att uppmuntra och stödja utvecklingen av

det civila samhället i Asien bl.a. genom stöd till

enskilda organisationer och akademiska

institutioner. Sverige kommer likaså att fortsätta

att stödja den institutionella utvecklingen, bl.a.

utveckling av rättssystem och lagstiftning, vilken

behövs för att främja och förstärka respekten för de

mänskliga rättigheterna. Utvecklingssamarbetet

kommer att i ökad omfattning inriktas på denna

uppgift. Detta innebär också ett fortsatt stöd för

att främja öppenhet och insyn, bl.a. genom att

underlätta oberoende mediers möjlighet att

rapportera och granska myndigheter. Insatserna är

finansiellt små men strategiska.

Sverige hävdar bestämt normen att varje medlem av

FN genom FN-stadgan har ett ansvar att främja

respekten för de mänskliga rättigheterna, och

avvisar propåer om att situationen för de mänskliga

rättigheterna är en strikt intern angelägenhet för

varje land.

Sverige ser som en viktig uppgift att i det

multilaterala samarbetet, inom EU och bilateralt, i

dialog och samarbete medverka till utveckling mot

demokrati och i lag skyddade grundläggande fri- och

rättigheter.

I fall av kränkningar reagerar Sverige genom olika

kanaler - bilateralt, tillsammans med övriga EU-

länder och genom multilaterala forum. Det är viktigt

att söka samarbeta med en större krets likasinnade

länder för att budskapet skall få effekt.

Sverige driver, i samarbete med EU-länder och andra

likasinnade stater, en rad frågor som syftar till

att uppmärksamma kvinnors situation och

diskriminering. Sverige kommer fortsatt att ta upp

frågan om kvinnors och flickors rättigheter i den

utvecklingspolitiska dialogen, liksom i diskussioner

med regeringsföreträdare i multilaterala sammanhang.

Utvecklingssamarbetet rymmer betydelsefulla

möjligheter att långsiktigt medverka till

uppbyggnaden av de institutioner och det civila

samhälle som bär upp demokratisk kultur och

rättssamhälle. I det arbetet kan statliga

institutioner såväl som folkrörelser, enskilda

organisationer och universitet spela viktiga roller.

Utvecklingen av marknadsekonomier kan ge positiva

effekter i riktning mot öppnare samhällen. Också här

har utvecklingssamarbetet en viktig roll.

Handel och investeringar och arbetsvillkor

Utvecklingen i Asien de senaste decennierna med hög

tillväxttakt och övergångar till exportorienterade

handelsregimer har resulterat i en kraftigt ökad

handel mellan Sverige och Asien. Investeringarna i

båda riktningar växte likaså.

Sveriges långsiktiga mål som starkt

handelsorienterad nation är att väsentligt öka

utbytet med Asien. Det bör gälla för såväl export

som import och direktinvesteringar i båda

riktningarna. För att en sådan målsättning skall

vara realistisk krävs dels att de krisdrabbade

länderna i Asien återhämtar sig, dels att regionen

går mot ökad öppenhet.

Både handeln och volymen på direktinvesteringarna

bör under det kommande decenniet kunna öka påtagligt

i båda riktningarna. För det talar de avregleringar

som följer i krisens spår och ländernas långsiktiga

tillväxtutsikter.

Sverige verkar genom EG för att de asiatiska

ekonomier som står utanför WTO lever upp till de

krav som ställs för WTO-medlemskap och så snart som

möjligt ansluts. EG:s och vårt bilaterala

utvecklingssamarbete kan medverka genom att hjälpa

berörda länder att vidta nödvändiga reformer och

anpassningar.

Diskussionen om arbetsvillkor och barnarbete berör

i hög grad Asien. Arbetsvillkoren är i många länder

betydligt sämre än vad ILO:s standard medger, med

långa arbetstider, utnyttjande av barn i

industriellt arbete, begränsningar i

fackföreningarnas verksamhet, etc. De fackliga

organisationerna har en viktig uppgift att fylla i

försvaret av arbetarnas rättigheter.

Främjandet av Sveriges kommersiella relationer med

Asien

På det mest grundläggande planet bestäms våra möjligheter av

hur vår egen konkurrensförmåga utvecklas. Viktigast

av allt är, liksom på andra marknader, att vi

ständigt utvecklar vår kapacitet att ta fram nya

konkurrenskraftiga produkter, vilket i sin tur

förutsätter att vi nationellt vidmakthåller en hög

utbildnings- och forskningsstandard och goda villkor

för långsiktigt företagande.

Asienkrisen visar på behovet av fördjupad kunskap

om regionen och dess marknader. Inte minst viktig är

denna fråga i de små och medelstora företagens

perspektiv, företag med begränsad marknadskunskap

och låg riskbenägenhet. I Sverige finns sådan

kompetens på flera håll, men inte samlad på något

slagkraftigt sätt.

Ambassaderna, konsulaten och handelskontoren har

centrala roller i handels- och

investeringsfrämjandet och skall förstärkas. Detta

förutsätter en ökning av antalet utsända, men

förstärkningen skall primärt ske genom ett mera

utvecklat samarbete med hemmaorganisationen och

företag på plats och ett bättre utnyttjande av

informationsteknikens möjligheter.

Sverige har en väl utbyggd struktur för

exportfrämjande. Exportrådet har till uppgift att

som centralt organ planera, samordna, marknadsföra

och genomföra åtgärder för att främja Sveriges

export.

Importen är lika nödvändig som exporten för vår

välfärd. Möjligheten till import av komponenter,

insatsvaror och maskiner är en viktig faktor för det

svenska näringslivets konkurrenskraft. Konsumenterna

får med import tillgång till ett större antal

produkter och produktvarianter till lägre priser.

Projektexport berör flera företag samtidigt, dvs.

en gemensam order för ett helt system eller hel

anläggning där många olika aktörer medverkar. Denna

typ av export erbjuder möjligheter för grupper av

svenska företag, inklusive små och medelstora

företag.

Biståndsfinansiering

Utvecklingssamarbetet har, inom ramen för sin

övergripande målsättning, på flera sätt bidragit

till svenska företags engagemang i Asien.

Utvecklingssamarbetet har inneburit en långsiktig

närvaro genom vilken kontakter kunnat byggas upp

mellan företag, konsultföretag och institutioner i

Sverige och i Asien. Genom det kontraktsfinansierade

tekniska samarbetet (KTS) genom Sida har samarbete

som involverar den svenska resursbasen kunnat

utvecklas också med andra länder än de traditionella

programländerna. Under senare år har

näringslivsbistånd och utveckling av den finansiella

sektorn blivit allt viktigare delar av Sidas utbud.

Det svenska biståndet har fått en allt klarare

inriktning på att utveckla förutsättningarna för

ekonomisk verksamhet i u-länder, på att skapa ett

gynnsamt klimat som främjar företagande. Därmed

skapas också bättre förutsättningar för handel med

och investeringar i landet. Svenska institutioner

och företag engageras ofta i detta arbete.

Utvecklingen vad gäller handel och företagande

kräver en effektiv främjandeorganisation. För att

den skall bli slagkraftig krävs ett aktivt

nätverksbyggande mellan aktörer i Sverige centralt

och regionalt samt ökad samverkan mellan hemma- och

fältorganisationen och lokalt på fältet.

Utvecklingssamarbetet har som en central uppgift

att skapa bättre förutsättningar i

utvecklingsländerna för långsiktig tillväxt genom

stöd till makroekonomiska och institutionella

reformer, lagstiftning, utveckling av den

finansiella sektorn och stöd till t. ex.

uppbyggnaden av näringslivsorganisationer som

handelskammare. Utvecklingssamarbetet har spelat och

kan också spela en viktig roll genom att utveckla

kontakterna mellan olika svenska aktörer, däribland

svenskt näringsliv och dess institutioner i Asien. I

ett flertal utvecklingsländer i Asien finns goda

förutsättningar för ökad projektfinansiering med

användning av krediter och garantier, i synnerhet

inom infrastrukturområdet men också inom nya områden

som miljöteknik och tjänster.

Utvecklingssamarbetets framtida roll i Asien

Det finns tre starka skäl att bedriva ett fortsatt

utvecklingssamarbete på åtminstone dagens nivå med

Asien: huvuddelen av världens fattiga finns i Asien,

möjligheterna att nå resultat i

utvecklingssamarbetet och vårt eget långsiktiga

intresse av fördjupade relationer med ett Asien

statt i utveckling. En målsättning måste därför bli

att öka det svenska biståndet till Asien.

1. Genom utvecklingssamarbetet kan vi aktivt

fördjupa och bredda de bilaterala relationerna

till det stora flertal länder i Asien som

fortfarande är utvecklingsländer. Långt mer

omfattande nätverk än vi vanligen föreställer

oss har byggts upp genom utvecklingssamarbetet

och utrymmet för nya initiativ är stort.

Inriktningen av det svenska

utvecklingssamarbetet stämmer väl överens med

de områden som framstår som angelägna i en

svensk Asienstrategi. Tre uppgifter bör ges

högsta prioritet:

2.

3. att åstadkomma en klarare fokusering på

reformprocesser och institutions-uppbyggnad

som syftar till att utveckla de grundläggande

förutsättningarna för demokrati och respekt

för mänskliga rättigheter, marknadsekonomi,

minskad fattigdom, förbättrad skola och hälsa

samt ekologiskt hållbar utveckling,

4.

5. att målmedvetet bygga upp en långsiktig

satsning på ett utbyggt miljösamarbete

6.

7. att bygga mera jämbördiga och mera ömsesidiga

relationer.

8.

Utvecklingssamarbete måste vara långsiktigt.

Samtidigt ställs stora krav på flexibilitet,

helhetssyn, samordning och partnerskap.

Utvecklingssamarbetet kräver också koncentration på

länder och sektorer i enskilda länder. Det

långsiktiga programlandssamarbetet måste kombineras

med en kapacitet att bistå ett land som befinner sig

i ett kritiskt skede. Flexibilitet är också

nödvändig i meningen att samarbetet också fortsatt

bör ha stor bredd och inkludera ett brett spektrum

av länder.

Världsbanken, Valutafonden och Asiatiska

utvecklingsbanken spelar i dag dominerande roller i

det internationella utvecklingssamarbetet med

länderna i Asien. Det innebär att vårt eget agerande

i förhållande till dessa institutioner, i styrelser

och i forum för biståndskoordinering, blir av stor

betydelse. Även EG:s bistånd bör ägnas ökad

uppmärksamhet i en sådan samlad bedömning. För

Sveriges del är det angeläget att se till denna

helhet i utformningen och genomförandet av en

Asienstrategi.

För att vara framgångsrikt förutsätter

utvecklingssamarbete ett partnerskap byggt på

ömsesidiga intressen och öppet redovisade mål.

Utgångspunkten är den gemensamma värdegrund som

kommer till uttryck i gemensamt undertecknade

konventioner.

Särskilt viktiga för utvecklingen av fördjupade

ömsesidiga relationer är:

9. forskning, ett område där också utvecklingen i

Asien skapar nya förutsättningar för

gemensamma initiativ,

10.

11. utbyggda möjligheter till utbildning i Asien

för svenska studenter och i Sverige för

asiatiska studenter,

12.

13. utbyggt kultursamarbete och kulturutbyte,

14.

15. en utbyggd samverkan mellan enskilda

organisationer i Sverige och i Asien.

16.

17. en utveckling av vårt näringslivs engagemang i

Asien genom insatser som kan främja handeln

med u-länderna.

18.

Miljöfrågorna

Den kanske allvarligaste dimensionen av det som sker

i Asien, och den som långsiktigt berör oss mest

direkt, är utvecklingen på miljöområdet. Behovet av

internationellt samarbete är stort. Omfattningen och

den snabba ökningen av miljöproblemen i Asien gör

det nödvändigt att satsa mer resurser på miljön där

under de kommande decennierna. Behovet är enormt och

efterfrågan på miljöteknik och miljötjänster

förväntas stiga kraftigt. Utvecklingen av en skärpt

miljölagstiftning innebär nya affärsmöjligheter för

miljöteknikföretag.

Sverige har utvecklat ett stort institutionellt och

teknologiskt kunnande på miljöområdet. Vår kunskap

och erfarenhet finns inom flera områden med

miljöanknytning. Den svenska industrin ses ofta som

ledande inom miljöskydd och miljöteknik.

I det bilaterala utvecklingssamarbetet har

miljösamarbete redan en central roll. Den kommer att

utvecklas ytterligare. På forskningsområdet har en

rad kontakter byggts upp. Regeringen kommer att ta

initiativ till en samlad långsiktig satsning på

miljö och naturresurshushållning i Asien, vilken

engagerar regeringskansli, näringsliv, myndigheter,

forskarsamhälle och miljöorganisationer. Ett sådant

initiativ kommer att utgöra ett viktigt komplement

till våra egna ansträngningar att utveckla Sverige

till ett hållbart samhälle. Dialogen inom ASEM

erbjuder en ny plattform för svenskt agerande på

miljöområdet i Asien.

Miljö och en hållbar utveckling kommer i framtiden

att inta en mer central plats i vårt internationella

arbete. Områdena utgör redan ett viktigt inslag i

våra relationer med Asien. För att åstadkomma en

samlad ansats krävs att samarbetet mellan olika

aktörer på svensk sida förstärks genom ökad

samverkan mellan Regeringskansliet,

Naturvårdsverket, Sida och Exportrådet, företag och

forskning.

Sverige kommer att fortsatt aktivt verka för att de

asiatiska länderna undertecknar de internationella

konventionerna om miljö och hållbar utveckling och

uppfyller villkoren i överenskommelser och konven-

tioner. Den politiska dialogen kommer i ökad

omfattning att prioritera miljöproblemen.

Miljöbevakningen i Asien kommer också att

förstärkas. Ambassadernas bevakning skall stärkas

som ett led i arbetet på att utveckla nya nätverk

mellan miljökunnandet i Sverige och

stationeringslandet. Personal inom

utlandsrepresentationen i Asien skall ges tillfälle

till utbildning i miljöfrågor.

Utvecklingen mot en miljöanpassad produktion i de

asiatiska utvecklingsländerna måste stödjas för att

påskynda övergången till en hållbar utveckling och

för att förbättra de asiatiska utvecklingsländernas

tillträde på den europeiska marknaden.

Utvecklingsbistånd kan stödja uppbyggnaden av

infrastruktur för certifiering och utbildning om

miljöanpassning.

Forskning

Utbildning och forskning har en strategisk roll i

fördjupningen av relationerna mellan länder och

kulturer. Det är viktigt att understryka att det rör

ett utbyte i båda riktningarna och att det bygger på

ömsesidighet och jämbördighet. Detta gäller

generellt för den internationalisering som Sverige

står inför och måste prägla vårt sätt att utforma de

framtida relationerna med Asien.

Att utveckla relationerna till Asien på

utbildningens och forskningens områden är av central

betydelse för breddningen och fördjupningen av

Sveriges relationer till Asien.

Det är i Sveriges intresse att ett växande antal

svenska studenter genom utbildning och forskning

kommer i kontakt med Asien och att väsentligt fler

asiater ges möjlighet till utbildning och

forskningskontakter med Sverige. Under hösten 1999

har ett program för utbyggt studentutbyte, Linnaeus,

föreslagits av Sida.

Utvecklingen i Asien skapar nya möjligheter till

ömsesidigt fruktbart samarbete på forskningens

område. Behovet av stöd är samtidigt stort i många

länder. Genom ett utbyggt forskningssamarbete delvis

inom utvecklingssamarbetets ram skulle nödvändig

bredd uppnås. I framtiden bör det

biståndsfinansierade samarbetet utsträckas till fler

länder genom forskarinitierat samarbete mellan

institutioner i Sverige och länderna i Asien.

I dag finns fyra institutioner för Öst- och

Sydöstasienstudier i Sverige medan det saknas en

institutionell bas för akademisk kompetensuppbyggnad

om det samtida Sydasien. Något av universiteten bör

utgöra bas för framtida utbildning och forskning om

Sydasien. En inventering av befintlig kompetens på

detta område kommer att göras av Sida i syfte att

identifiera en lämplig centrumbildning för en sådan

satsning.

För att underbygga ett förstärkt svenskt

Asienkunnande i framtiden fordras ett utökat

samarbete mellan de forskarutbildande

institutionerna kring handledningsresurser och

forskarkurser. Språkutbildning vid universiteten i

de stora asiatiska språken behöver förstärkas.

Utbyte med Asien förekommer inom ramen för såväl det

reguljära utbildningsväsendet som i näringslivets

regi. Möjligheterna till samverkan mellan stat och

näringsliv måste tas till vara.

Folkrörelser

Folkrörelser och enskilda organisationer har spelat

en huvudroll i internationaliseringen av Sverige,

allt ifrån missionen som redan under 1800-talets

senare hälft upprättade förbindelser mellan

församlingar i Sverige och samhällen i Afrika och

Asien, till det internationella fackliga arbetet och

det u-landsengagemang som i början på 1950-talet

ledde till framväxten av det statliga biståndet. En

bärande idé bakom biståndets framväxt var att

rättvisa hemma och ute i världen var två

oskiljaktiga uttryck för samma solidaritetstanke. I

dag är över 300 organisationer engagerade i ett

hundratal länder genom närmare 2 000 projekt.

Länderna i Asien uppvisar mycket stora variationer

vad gäller utrymmet för och förekomsten av

folkrörelser och enskilda organisationer. Relationen

mellan stat och organisationer skiljer sig mycket

åt, likaså de roller som organisationer spelar i

samhällena. En sak har dock flertalet länder i Asien

gemensamt - att enskilda organisationer är en faktor

av växande betydelse.

Svenska folkrörelser och enskilda organisationer

lämnar viktiga bidrag till förverkligandet av

centrala målsättningar för Sveriges internationella

agerande. Genom organisationernas aktiva engagemang

ökar möjligheterna att verka för fred och säkerhet,

demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet,

fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.

Utvecklingen av de civila samhällena i Asien

innebär möjligheter till utbyggt samarbete mellan

svenska folkrörelser och enskilda organisationer och

organisationer i Asien.

En stor utmaning i samarbetet mellan svenska och

asiatiska organisationer är att utveckla

demokratiskt uppbyggda organisationer som kan ingå i

ett livskraftigt civilsamhälle. Att stödja

organisationerna i detta arbete är en för

utvecklingssamarbetet central uppgift.

En annan viktig möjlighet är att stödja regionala

enskilda organisationer vilka i sin tur kan stödja

och utveckla inhemska organisationer. En sådan

tvåstegsmodell ökar förutsättningarna för en

långsiktigt hållbar organisationsutveckling.

Kultursamarbete, informationsverksamhet och

Sverigefrämjande

Ömsesidig förståelse och respekt skapas genom

kulturmöten och kultursamarbete. Möjligheterna är

många för dem i vårt land som vill lära känna en

annan kultur. Asien har begränsat utrymme i våra

medier utom i krisögonblick. Obalanserna är stora.

Möjligheterna att i Asien lära känna svensk kultur

är ännu mycket begränsade. Ett närmande förutsätter

omprioriteringar och nya initiativ från såväl stat

som näringsliv.

Genom att skapa ett särskilt fönster för

kulturutbyte med Asien kan projekt - små och stora -

inom olika kulturområden ges stöd. Det väsentliga är

att finna former för väsentligt mera mångfasetterade

och decentraliserade kulturkontakter än de som finns

i dag. Kultursamarbete är även en viktig del i

demokratiseringsprocessen.

De svenska utlandsmyndigheterna utgör regeringens

främsta instrument för att i enskilda länder skapa

goodwill och förtroende för Sverige som

internationell samarbetspartner och därmed främja

svenska intressen och bidra till tillväxt och

sysselsättning. Kraven och förväntningarna på

utlandsmyndigheterna att på olika vägar medverka

till att genomföra regeringens tillväxt- och

sysselsättningsmål har ökat markant under de senaste

två åren. Detta ställer nya och förändrade krav på

resurser och kapacitet hos utlandsmyndigheterna för

att ge främjandeinsatserna den inriktning som krävs

från land till land för att uppnå effekt med

långsiktiga satsningar inom export, turism och

investeringar.

En fördjupning av relationerna med länderna och

samhällena i Asien förutsätter en utbyggnad av

kultursamarbete och informationsverksamhet. Det är i

hög grad i Sveriges intresse att kultur- och

informationsutbytet utvecklas, i synnerhet med

länder som är eller kan förväntas bli viktiga

marknader för Sverige och därmed för tillväxt och

jobb i Sverige. En större andel av tillgängliga

resurser skall avsättas för Asien. Målet är att om

några år ha ett decentraliserat kultursamarbete med

väsentligt fler länder och en påtagligt större och

bättre målinriktad informationsverksamhet än i dag.

Detta kan ske genom att förutsättningar skapas för

ett väsentligt utbyggt kultursamarbete mellan

svenska kulturinstitutioner och kulturarbetare och

deras motsvarigheter i Asien. Grunden för detta

finns i Svenska institutet och Sida. Det som nu

behövs är ett tydligt "fönster" genom vilket väl

genomtänka samarbetsprojekt, små såväl som stora,

kan få stöd.

Ett urval ambassader i Asien bör ges förbättrade

finansiella möjligheter att bedriva

informationsverksamhet. I syfte att uppnå en klarare

inriktning av informationsverksamheten i varje

enskilt land för några av de större länderna bör man

utveckla landspecifika strategier som omfattar såväl

den över Utrikesdepartementets informationsbudget

finansierade verksamheten som verksamhet inom

Svenska institutets ansvarsområde. Sverigefrämjande

bör vara ett centralt tema i dessa strategier och

sponsring ses som en viktig finansieringsmöjlighet.

Sammanfattning av motionerna

Genomgående välkomnas i motionerna regeringens

ansats till en samlad svensk Asienstrategi,

inklusive partnerskapstanken, och många av de former

av samarbete som Sveriges framtida relationer

föreslås omfatta.

I den enskilda motionen 1998/99:U3 (m) yrkande 1

framhålls att fortsatt tillväxt i Asien och ett ökat

svenskt engagemang i regionen är viktiga svenska

intressen. Asiens växande ekonomiska betydelse för

vårt eget land bör därför få en mer framträdande

roll och de ekonomiska aspekterna bör ges en

överordnad ställning i den svenska Asienstrategin.

Frågan om hur svenskt näringsliv och svensk

forskning och utbildning bör möta utvecklingen i

Asien för att på sikt behålla och stärka Sveriges

konkurrenskraft i regionen bör tydligare vägas in i

en svensk Asienstrategi.

Mot bakgrund av de asiatiska ekonomiernas stora

betydelse för svensk ekonomi bör Sverigefrämjandet

få en mer framträdande roll i en Asienstrategi

(yrkande 2). I yrkande 3 understryks den japanska

ekonomins betydelse för regionen och för hela

världsekonomin och vikten av att noggrant följa

utvecklingen i Japan. Vidare, i yrkande 4, anförs

att Japan forskningsmässigt står i särklass i Asien

och att forskningssamarbetet och studentutbytet med

Japan bör får en framträdande roll i en svensk

Asienstrategi.

I Moderaternas kommittémotion 1998/99:U4 (m)

framhålls det som positivt att Sverige ser över sin

Asienpolitik men motionärerna understryker samtidigt

det omöjliga i att bygga upp en enda sammanhållen

Asienstrategi. Världsdelen - som har 60 % av jordens

befolkning - är alldeles för mångfasetterad för

detta. Länder som Japan, Taiwan, Singapore och

Sydkorea är i många avseenden mer tekniskt och

vetenskapligt avancerade än Sverige. Indien har både

världens mest avancerade dataprogrammerare och dess

yttersta fattigdom. Övergången från socialistisk

planekonomi till olika grader av marknadsekonomi har

förbättrat de materiella levnadsvillkoren i de

kvarvarande stora kommunistländerna, men förtrycket

gentemot den egna befolkningen, bristen på respekt

för mänskliga rättigheter och avsaknaden av

demokrati fortsätter. Svenskt bistånd till Asien bör

enligt motionärernas mening inriktas på att utrota

fattigdomen genom att stärka tillväxten. Framför

allt bör svenskt bistånd inriktas mot

kunskapsöverföring,

I yrkande 1 framhålls att Asien kommer att spela en

allt större roll för Sveriges framtid. UD måste

därför finnas på plats med myndigheter i alla Asiens

nya viktiga ekonomiska och politiska centrum.

Ambassadernas kompetens måste höjas, inte minst på

det ekonomiska området. Den svenska

utrikesrepresentationen måste ta ett vida större

ansvar för omvärldsbevakningen även åt svenska

företag och prioritera de s.k. främjandefrågorna. I

yrkande 2 understryks vikten av samverkan med Asien

inom forskning och utbildning. Från svensk sida bör

strävan vara att skapa forskningsmöjligheter och

utbildningsplatser för svenska forskare i

Stillahavsasien och att erbjuda studieplatser i

Sverige åt forskare och studenter från Sydasien. I

yrkande 3 anser motionärerna att trepartssamarbete

mellan ett afrikanskt land, ett sydostasiatiskt och

Sverige borde ha stora möjligheter att bli

framgångsrikt. Taiwan framstår härvid som den

partner som har de mest värdefulla erfarenheterna

att förmedla.

I den enskilda motionen 1998/99:U5 (s) konstateras

att regeringens Asienskrivelse markerar ett nytt

angreppssätt för Sveriges relationer till Asien

genom att det i skrivelsen görs ett försök till att

ta ett helhetsgrepp. Motionären konstaterar att

skrivelsen lyfter fram folkrörelsekontakterna och

stärkandet av det civila samhället, men att

religionerna, med deras betydelse när det gäller

möjligheter till positiv inverkan i

konfliktförebyggande och försoningsarbete, inte

behandlas i tillräcklig utsträckning. Religionen kan

spela en viktig roll när det gäller normbildning,

som kulturbärare, solidaritetsskapare,

konfliktförebyggare och försoningsbärare. Inte

heller nämns att religionen i Asien spelar en helt

avgörande roll för de värdemönster som olika

asiatiska samhällen vilar på. Att religionen präglar

asiatiska tankemönster finns det bara en antydan om,

men ingen analys av eller reflektion kring detta

faktum. I stort sett konstateras enbart att

västvärlden är sekulariserad och att de asiatiska

kulturerna vilar på en religiös grund. Motionären

menar att en svensk Asienstrategi bör kompletteras

med överväganden kring det religiösa perspektivet

och en analys av hur detta påverkar våra framtida

relationer för att partnerskapstanken skall bli

fullödig. Motionären pekar på ett antal konkreta

punkter för sådana kompletteringar.

I Folkpartiets kommittémotion 1998/99:U6 (fp)

konstateras att för Sveriges relationer med länderna

i Asien står ekonomiskt samarbete och handel i

fokus. Detta står i sin tur inte på något sätt i

motsatsställning till svenska ambitioner vare sig

det gäller demokrati och mänskliga rättigheter eller

biståndssamarbete. Erfarenheten visar ofta att

demokrati följer på ekonomisk tillväxt. Det är

viktigt att öka kunskapen om potentialen för

ekonomiskt samarbete och handel med olika länder i

Asien. Länder som Japan, Sydkorea och Taiwan har av

det officiella Sverige inte givits den uppmärksamhet

som de förtjänar - inte minst av rent svenskt

egenintresse. Även små marknadsandelar i t.ex. Japan

skulle kunna betyda många arbetstillfällen i

Sverige. Den svenska uppmärksamheten gentemot Japan

står i skarp kontrast mot den som visats Kina.

Landet är förvisso världens folkrikaste stat med en

stor marknadspotential, som dock till skillnad från

den japanska fortfarande i allt väsentligt återstår

att förverkliga. Det kinesiska ekonomiska undret kan

precis som utvecklingen i de asiatiska

tigerekonomierna visa sig mindre hållfast än vad det

förefallit omvärlden.

I yrkande 1 framhålls att ekonomiskt samarbete och

handel i allt väsentligt sköts på andra sätt än

genom beslut av regering och riksdag. Det är därför

viktigt att Sverige genom EU bidrar till att Asiens

länder integreras fullt ut i det internationella

samarbetet för frihandel. Det är också viktigt att

Kina snarast får möjlighet att gå med i WTO, men det

skall ske på samma villkor som för andra WTO-

medlemmar. Taiwan, som är världens fjortonde

handelsnation, får inte längre blockeras från

inträde i WTO. Fler svenska högnivåbesök liksom ett

svenskt generalkonsulat i Osakaregionen, bör

prioriteras.

Motionärerna menar att demokrati länge framstod som

väldigt avlägset för de flesta människorna i Asien.

Japan har sedan efterkrigskonstitutionens införande

under den amerikanska ockupationen under 40-talets

senare hälft varit en klar demokrati. I världens

största demokrati, Indien, har regeringsmakten bytt

innehavare åtskilliga gånger. I övrigt har

demokratins genomslag i Asien varit av kortvarig

karaktär.

Med den nyvunna tillförsikt som följde i spåren på

den snabba ekonomiska utvecklingen i flera stater,

särskilt i Sydostasien under 1980-talet, utvecklade

företrädare för de auktoritära regimerna begreppet

asiatiska värden som motvikt mot västerländska

värden. De förra skulle framhålla individens plats i

nationen och individens skyldigheter gentemot

kollektivet till skillnad från den västerländska

betoningen av individen och dennes fri- och

rättigheter.

I yrkande 2 menar motionärerna att utvecklingen i

flera asiatiska länder de senaste tio åren, och

särskilt i och med den asiatiska krisen, har visat

att demokrati inte är ett västerländskt påfund utan

något som har universell giltighet för människor

runt om i världen. Allt tal om "asiatiska värden"

när det gäller krav på demokrati och mänskliga

rättigheter i Ost- och Sydostasien har avslöjats som

oförbätterliga politiska ledares rädsla för ett

öppet och demokratiskt samhälle. I Sydkorea,

Thailand och Taiwan har det visat sig att stater med

fungerande demokratiska institutioner varit bättre

rustade att möta och att hantera följderna av den

asiatiska krisen.

Kina har en av mänsklighetens och historiens

främsta kulturer. Ett Kina, där folket har full

frihet att välja och välja bort sina politiska

ledare, har en självklar plats som politisk och

ekonomisk ledare i det demokratiska världssamfundet.

Sverige bör, också inom ramen för EU, öka

ansträngningarna för att få Kina att efterleva de

FN-konventioner landet undertecknat. Därefter

återstår det avgörande kriteriet på demokrati, dvs.

att folket i fria val får möjlighet att själva välja

sina ledare och, om det så önskar, avsätta dem.

Fokus i den globala säkerhetspolitiska utvecklingen

förflyttas alltmer till Asien-Stilla Havs-regionen

(yrkande 3). Folkrepubliken Kina spelar här med sin

geografiska belägenhet, sina verkliga eller befarade

ambitioner och sitt agerande en central roll i

praktiskt taget varje delproblem i området. De

kinesiska ledarnas oro efter Sovjetunionens

upplösning och de amerikanska militära framgångarna

i kriget med Irak, har övertygat dem om behovet av

en snabb modernisering av den kinesiska

försvarsmakten.

De indiska kärnvapenprovsprängningarna våren 1998

har i första hand setts i relation till den indisk-

pakistanska konflikten kring Kashmir, men torde i

minst lika hög grad från indisk sida vara avsedd som

en kraftfull markering inför Kinas militära och

nukleära upprustning och utplacering av kärnvapen.

Den säkerhetspolitiska oron i Ostasien har i hög

grad påverkats av den till synes helt oförutsägbara

serie av militära provokationer som Nordkorea ägnar

sig åt gentemot i första hand Sydkorea men i

förlängningen också alla andra stater med egna

intressen i Nordostasien.

Beijing varnar ständigt för att Japan på nytt skall

utvecklas till en militär stormakt och följer

noggrant eventuella förändringar i den amerikansk-

japanska försvarsalliansen.

Inom ramen för Asean Regional Forum bedrivs det

enda institutionaliserade samarbetet för fred och

säkerhet i Ost- och Sydostasien. Arbetet har i allt

väsentligt fokuserats på en förtroendeskapande

dialog mellan de inblandade staterna. Motionärerna

anser att det borde finnas utrymme för EU och inte

minst Sverige att i den fortsatta euro-asiatiska

dialogen bistå med värdefulla erfarenheter från ESK-

samarbetet.

Motionärerna anser i yrkande 4 att såväl

Asienstudien som regeringens skrivelse på ett

föredömligt sätt lyfter fram den strategiska

betydelsen av kunskapen i Sverige om Asien och de

olika asiatiska länderna och deras kultur och

samhällsliv. Den gjorda inventeringen visar på rader

av önskvärda åtgärder för att förstärka Sveriges

möjligheter på detta område, men de återstår att

förverkliga i form av beslut och allokerade

resurser. Regeringen bör snarast gå vidare med ett

åtgärdsprogram och vid behov återkomma till

riksdagen med nödvändiga förslag och prioriteringar.

Efterfrågan på studieplatser i Sverige för

studenter från asiatiska länder är stor. Den kunskap

om och det intresse för Sverige som därvid skapas,

utgör en ovärderlig tillgång för Sveriges framtida

relationer med länderna i Asien. Detta område bör

kunna utvecklas väsentligt. Än mer angeläget är det

att öka förutsättningarna för svenska studenter att

kunna utbilda sig och forska vid universitet i

Asien. Det svenska Linneausprogrammet är ett

välkommet steg i rätt riktning. Finansiering via

biståndsmedel utgör emellertid en mycket olycklig

begränsning till att gälla länder med vilka Sverige

har biståndssamarbete. Därmed utesluts i detta

sammanhang viktiga länder som Japan, Sydkorea,

Taiwan, Hongkong och Singapore. Svensk politik för

ett utökat samarbete med Asien inom utbildning och

forskning får inte, anser motionärerna, inskränkas

av valet av biståndsländer.

I Vänsterpartiets kommittémotion 1998/99:U7 (v)

framhålls att de stora ekonomiska framgångarna i

Asien i många länder har givit upphov till en sorts

ekonomisk nationalism. Denna tar sig bl.a. uttryck i

misstänksamhet mot de europeiska före detta

kolonialmakterna och mot USA. Sverige har en

tillgång i att man aldrig varit någon framgångsrik

kolonialmakt. Tvärtom har Sverige solidariserat sig

med kampen för nationell frigörelse i Asien.

Motionärerna anser att det är välkommet att

regeringen tillsatte arbetsgruppen som nu utarbetat

förslaget till en ny svensk Asienstrategi där man

föreslår ändringar i den svenska politiken när det

gäller biståndet, forskningen och kulturutbytet.

Asien har hittills inte uppmärksammats i relation

till sin betydelse. Meningarna är delade om den

asiatiska krisens orsaker och vad bot den kräver.

Det är dock tydligt att globaliseringen med dess

våldsamma kapitalrörelser ställer länder och

samhällen inför nya stora och svåra hot, som måste

mötas med politiska åtgärder.

Motionärerna anser emellertid att Asienstrategin

behandlar jämställdheten enbart som en fråga om

mänskliga rättigheter - dvs. endast den rättsliga

sidan av hela denna omfattande problematik. Man har

i skrivelsen glömt det sjätte biståndsmålet och det

faktum att jämställdheten är en viktig

utvecklingsfaktor. Könsproblematiken måste

följaktligen behandlas utförligare, mer ingående och

som ett utvecklingsproblem även när det gäller en

Asienstrategi. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt

de länder där kvinnorna under en lång följd av år

varit delaktiga i kampen för nationell frigörelse,

såsom exempelvis Vietnam.

Motionärerna menar vidare att regeringen i sin

skrivelse presenterar ett antal goda initiativ för

att öka våra kunskaper om Asien. Den nuvarande låga

kunskapsnivån kan exemplifieras med att bara 1 % av

de svenska studenter som studerar utomlands gör det

i Asien. Man konstaterar att regeringen i

Forskningspropositionen föreslår en satsning på

naturvetenskap på bekostnad av humaniora och

samhällsvetenskap. Kunskap om Asien är emellertid i

allra högsta grad en fråga om humaniora och

samhällsvetenskap; att öka kunskapen om asiatiska

länders historia, kultur och samhälle.

I Asien har de folkliga rörelserna och

organisationerna som finns sina rötter i den

antikoloniala och nationella självständighetskampen.

I många fall har dessa rörelser institutionaliserats

och förvandlats till politiska partier - i en del

fall också till statsbärande partier. Nya

självständiga sociala rörelser håller dock på att

växa fram. Motionärerna anser att det är positivt

att Sverige ger stöd till regionala nätverk,

folkliga rörelser och folklig organisering i Asien.

Med tanke på att större delen av befolkningen i

Asien är sysselsatt i jordbruk och för det mesta

helt oorganiserad är det olyckligt att det svenska

jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse inte

engagerats mer i biståndet till Asien.

Det är viktigt att Sverige hävdar att de mänskliga

rättigheterna är universella. Alla försök att hävda

att de skulle utgöra en inre angelägenhet för varje

enskilt land måste bestämt avvisas. Sverige måste

enträget hävda ståndpunkten att det inte existerar

några särskilda "asiatiska värderingar" när det

gäller mänskliga rättigheter utan att de mänskliga

rättigheterna är universella.

Motionärerna menar att Kina utgör det största

hindret i arbetet för mänskliga rättigheter och

demokrati i Asien och u-länderna i allmänhet. Detta

land är en stark ekonomisk makt och utgör en så stor

och lockande marknad att få i dag vågar utmana det.

Om kritikerna uppträdde mer samordnat skulle

effekterna bli större. Auktoritära regimer i

krisdrabbade länder har förlorat mycket av sin

legitimitet och prestige. Många förefaller i dag

vara eniga om att man där behöver mer demokrati,

fler rättigheter, större öppenhet och insyn för att

få ekonomin att fungera. Det är dock i första hand

inhemska krafter som kan driva fram förändringar.

Ett särskilt allvarligt problem när det gäller

mänskliga rättigheter är barnens rättigheter. Deras

situation är på många håll i Asien ytterst svår,

trots att samtliga asiatiska länder har ratificerat

FN:s konvention om barnets rättigheter. Den svenska

regeringen har också hörsammat riksdagens begäran om

att införa ett barnperspektiv i biståndet.

Motionärerna anser att regeringen borde ta till vara

den opinion som redan finns bland svenska medborgare

när det gäller kampen mot barnarbete och

barnprostitution.

Det är utmärkt att regeringen vill ta initiativ till

en särskild kommitté i ILO för att granska

förhållandet mellan arbetsvillkor, ekonomisk

utveckling och konkurrensförmåga. I och med att

arbetet ändrar karaktär måste arbetsvillkoren

förändras. Löntagarna behöver sålunda ökade

kunskaper för att företagen skall bli

konkurrenskraftiga och länderna utvecklas. Fackliga

rättigheter handlar om betydligt mer än

arbetsmarknadsfrågor. De handlar också om politiskt

inflytande, mänsklig värdighet och kamp mot

fattigdomen. Motionen är kritisk till skrivelsens

jämförelse mellan Asienkrisen och den svenska

finanskrisen under det tidiga 1990-talet.

Analysen av säkerhetsläget i Asien och av

förhållandet mellan USA, Kina, Japan, ASEA-länderna

och Ryssland är mager i regeringens skrivelse. Det

finns mycket litet om etniska konflikter, vilka är

latent explosiva - i synnerhet i de fall då en

etnisk minoritet i ett land är "statsbärande" i ett

annat. Den kinesiska minoriteten har i flera länder

fått spela rollen av syndabock i samband med olika

kriser och konflikter.

Regeringen hoppas att Sveriges EU-medlemskap kommer

att förstärka effekten av det politiska agerandet på

handelspolitikens och biståndspolitikens område och

få till en ändring av EU:s protektionistiska

handelspolitik. En annan sida av Sveriges politik i

EU rör mänskliga rättigheter i Asien, inte minst i

Kina, där dödsstraffet används flitigt och

möjligheterna för dödsdömda att överklaga dessutom

är ringa. Här hör det till Sveriges uppgifter att

vara aktivt inom organisationer och inom

kommissionen för mänskliga rättigheter för att

förbättra rättssäkerheten och avskaffa dödsstraffet.

En Asienstrategi skall främja såväl utvecklingen i

länderna i Asien som sysselsättning och tillväxt i

Sverige. Det är uppenbart att ökade Asienkunskaper

behövs i svenska företag, inte minst sedan den

ekonomiska och politiska krisen i Asien rubbat

mycket av den tidigare tillförsikten. Motionärerna

vill peka på de möjligheter som öppnas för svenska

företag i samband med den planerade utbyggnaden av

infrastrukturerna i Asien. Det handlar om järnvägar,

landsvägar och IT-vägar. Med en kraftig satsning på

utbyggda kommunikationer avser man att knyta samman

Asiens länder och förbinda dem med Europa. Bland

annat skulle svenskt miljökunnande kunna bidra till

en mer hållbar utveckling än de hittills storskaliga

lösningarna.

När det gäller den militära eller

militärindustriella verksamheten i förhållandet till

Asien avråder motionärerna för närvarande bestämt

från krigsmaterielexport av något slag till

Indonesien, Indien, Pakistan och andra länder som

berörs i skrivelsen.

Motionärerna anser att det är utmärkt att

regeringen riktat sina blickar mot Asien, som varit

ett försummat område när det gäller svensk utrikes-,

handels- och biståndspolitik. Men skrivelsen

innehåller främst en redogörelse för vad som gjorts

och vad som kan göras i förlängningen av vad som

hittills gjorts. En strategi sträcker sig per

definition över en längre tidsrymd. För sitt

genomförande kräver den inte bara ett noggrant val

av insatser utan följaktligen också en viss

uthållighet. Motionärerna är kritiska till EU:s

restriktiva hållning och kvotering när det gäller

asiatiska produkter.

I det fortsatta arbetet med utvecklandet av en

Asienstrategi måste kompetenta kvinnor från det

politiska och ekonomiska livet ges möjlighet att ta

del i arbetet. Genderforskare bör fortsättningsvis

finnas med i strategiarbetet.

Ingen utomstående aktör kan åstadkomma demokrati,

utveckling och säkerhet i Asien. Det kan endast

skapas av de asiatiska ländernas egna medborgare.

Enligt motionärerna bör vad som ovan anförts om

övergripande politiska ställningstaganden för

partnerskap med asiatiska länder ges regeringen till

känna.

Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion

1998/99:U8 att Sveriges deltagande i det

internationella samarbetet för demokrati, säkerhet

och utveckling inte får begränsas till närområdet

eller till Europa utan måste ske globalt. I Öst-,

Syd-, och Sydostasien finns flertalet av världens

fattiga, här finns en svår ekonomisk kris och det är

en region som också är svårt drabbad av både

konflikter och andra kriser.

I yrkande 1 framhåller motionärerna att större

satsningar krävs för att uppnå OECD-ländernas mål

att halvera antalet fattiga i världen till år 2015.

Sverige bör arbeta för att uppnå detta mål genom ett

ökat bistånd till Asien inom en större biståndsram.

I yrkande 2 anser motionärerna att det svenska

utvecklingssamarbetet kan och även bör ske

bilateralt, i ett utökat samarbete med några av de

asiatiska länder som har en relativt stark ekonomi,

till exempel Taiwan och Sydkorea. Sveriges

utvecklingssamarbete med Asien bör koncentreras till

ett mindre antal sektorer (yrkande 3). Motionärerna

kräver i yrkande 4 ett tillkännagivande vad gäller

uppbyggandet och utvecklingen av demokratiska

institutioner som i enpartistater måste ske med stor

försiktighet. Sverige måste ställa krav på att få

följa utvecklingen av hur dessa institutioner byggs

upp och utvecklas och hur de kunskaper vi söker

förmedla används. Kristdemokraterna menar att i ett

sådant samarbete måste Sverige ställa krav på

öppenhet och möjlighet att utvärdera den utveckling

som följer på våra insatser.

I yrkande 5 konstateras att utvecklingssamarbetet

numera ofta består av institutionsuppbyggnad och -

utveckling och riktar sig då ofta till myndigheter.

Dessa kurser och utbildningar för tjänstemän måste

tala klarspråk, med tydliga exempel ur ländernas

aktuella verklighet. Motionärerna kräver att

representanter för människorättsorganisationer, som

väl känner förhållandena i de aktuella länderna, får

delta i utbildningen.

Folkrörelserna har också alltsedan slutet av 1800-

talet varit vägledande när det gäller det

internationella engagemanget. Genom

missionsverksamhet upprättades förbindelser mellan

församlingar i Sverige och samhällen i Afrika och

Asien, kontakter som än i dag är levande.

Folkrörelserna och de ideella organisationernas

engagemang kan och bör spela en stor roll i

kontakterna med människor i Asien. Detta gäller både

i utvecklingssamarbetet och i utvecklingen av

demokrati och respekten för de mänskliga

rättigheterna. Det är därför angeläget att dessa

rörelser legitimeras i Asien (yrkande 7). För att

det ska kunna ske måste Sverige och det

internationella samfundet betona det civila

samhällets betydelse för utvecklingen, och det

svenska biståndet bör, enligt yrkande 6, i vissa

fall, huvudsakligen gå via enskilda organisationer.

Det är värdefullt med en kontinuitet på de

beskickningar i de länder i Asien där Sverige har

representation. Med tanke på den stora kulturklyftan

och de avsevärda språksvårigheterna när det gäller

Asien, krävs längre tid än i mer närliggande länder

för att få en djup kännedom om landet, dess folk och

förhållanden. Längre perioder i ambassadtjänst i

dessa länder skulle säkert bidra till vidare och

djupare kunskaper för tjänstemännen vid respektive

ambassad (yrkande 8). I yrkande 9 framhålls som

positivt att de debiteringar som tas ut av

ambassader för att bistå företag återförs till

utlandsmyndigheter för främjandeinsatser.

Debiteringen får dock inte vara så hög att den leder

till att svenska företag missgynnas i konkurrensen

med utländska företag. Det svenska avgiftssystemet

bör utvärderas från konkurrenssynpunkt. Låga

avgifter är speciellt nödvändiga för små företag,

som annars inte har råd att tillgodogöra sig dessa

tjänster. Det är positivt att en rådgivande grupp

knutits till Utrikesdepartementets enhet för Asien

och Oceanien och motionärerna förutsätter, i yrkande

10, att någon representant för de mindre företagen

finns med i denna grupp. Kristdemokraterna har länge

motionerat om att projekt-exportsekretariatet skall

få större resurser och noterar att sekretariatet nu

fått vidgat mandat och större resurser.

Sekretariatet har en viktig funktion att fylla och

det är viktigt att resurserna även fortsättningsvis

svarar mot behoven (yrkande 11).

I yrkande 12 anförs att Sverige har ett särskilt

ansvar när det gäller utvecklingen i Vietnam på

grund av sina nära och goda förbindelser med landet.

Sverige åtnjuter en avsevärd goodwill på grund av

vårt långvariga politiska stöd och genom vårt

bistånd. Även om reformer har skett, saknas mycket i

demokratiseringsprocessen. Enpartistaten består med

alla åtföljande problem för oppositionella. De

grundläggande fri- och rättigheterna skyddas inte.

Enligt Kristdemokraternas mening skulle Vietnam

lämpa sig utomordentligt väl för ett oberoende

gransknings- och utvärderingsuppdrag.

Svältkatastrofen i Nordkorea har antagit stora

proportioner. Sverige har ett särskilt ansvar genom

att vi som enda EU-land har diplomatisk

representation i landet och fullgör skyddsuppdrag

för flera länder. Sverige spelar en viss roll genom

enskilda organisationer som verkar humanitärt i

landet. FN har vädjat om hjälp vid fem tillfällen.

Sverige bör, enligt yrkande 13, undersöka om något

mer kan göras för att komma befolkningen till hjälp

och i yrkande 14 föreslås att en humanitär

undersökningsgrupp sänds från FN med ett tydligt

mandat att granska vilken hjälp som behövs och i

vilken mån den hjälp som nu ges når fram.

I yrkande 15 framhålls att Taiwan har utvecklats

mycket positivt när det gäller demokrati, mänskliga

rättigheter och sociala reformer och att landet är

ett exempel för andra länder i Asien. Sverige bör

hitta vägar att samverka med Taiwan i

utvecklingssamarbete med andra asiatiska länder.

Kristdemokraterna föreslår att Sverige tillsammans

med Taiwan studerar hur så stora framsteg kunnat ske

så snabbt i Taiwan när det gäller respekten för

mänskliga rättigheter och demokrati. Dessa rön bör

sedan kunna användas i gemensamt

utvecklingssamarbete.

Utskottets överväganden

Asien uppvisar många av de möjligheter, utmaningar

och problem som brukar framhävas som särskilt

prioriterade i svensk utrikespolitik på det globala

fältet. I skrivelsen 1998/99:61 Framtid med Asien.

En svensk Asienstrategi inför 2000-talet presenterar

regeringen en politik som syftar till att utveckla

ett mer jämbördigt samarbete, partnerskap, mellan

Sverige och Asien.

Utskottet noterar att den form som regeringen valt

är skrivelsens och att riksdagen därför inte har att

i beslutsform ta ställning till andra förslag än

sådana som framförts motionsvägen. I anslutning till

motionsbehandlingen kommer utskottet dock i det

följande att mera i detalj beröra olika aspekter på

skrivelsens innehåll.

Skrivelsen innehåller en bred genomgång av Sveriges

bilaterala och multilaterala kontakter med Asien,

och att den ger, enligt utskottets uppfattning, en

god grund för diskussion om och bedömning av det

synsätt och den politik som regeringen förespråkar.

Utskottet anser att det finns mycket som talar för

att ett sammanhängande politikområde på detta sätt

görs till föremål för riksdagens övergripande

policyöverväganden.

En huvudtes i skrivelsen är att öppna och effektiva

institutioner och livskraftiga civila samhällen är

av avgörande betydelse för ett lands utveckling.

Skrivelsen ger, precis som regeringen förespråkar,

argument för en bredare svensk politik visavi Asien,

såväl bilateralt som i samarbete med andra.

Utskottet anser att det nya förhållningssätt och de

metoder som förespråkas i Asienskrivelsen förefaller

lämpliga och ändamålsenliga.

Sverige har, som en del av EU, relationer med

Asien. Det ger vissa begränsningar men viktigare är

att det kan förstärka effekten av vårt agerande

politiskt, handelsfrämjande och på biståndsområdet.

EU:s övergripande Asienstrategi från 1994 har lagt

fast fyra huvudmål, som syftar till att stärka EU:s

ekonomiska närvaro i Asien: främja internationellt

samarbete och förståelse, bidra till

fattigdomsbekämpning och hållbar tillväxt samt till

att befästa demokrati och respekten för de mänskliga

rättigheterna i Asien. Samråd sker ofta även i

frågor som rör medlemsländernas bilaterala agerande

i olika länder i Asien. Gemenskapen bedriver genom

kommissionen ett betydande utvecklingssamarbete med

Asien, som ett komplement till medlemsländernas

biståndspolitik. På samma sätt bedriver kommissionen

ett arbete för att främja handel och investeringar

mellan Europa och Asien. Sverige anser att rent

exportfrämjande är en nationell angelägenhet. Ett

undantag är den tidsbegränsade verksamhet som

kommissionen bedriver i Japan. Kommissionen har

också en särskild strategi för miljösamarbete med

Asien. EU har härutöver utformat särskilda

strategier för att utveckla relationerna med

särskilt betydande partners i Asien. Dit hör i

första hand Japan, Kina, Sydkorea, Asean samt

Indien. Generellt sett har Sveriges medlemskap i EU

medfört ett förändrat arbetssätt för den svenska

utrikesrepresentationen, och givit Sverige

väsentligt förbättrad tillgång till information,

bredare kontaktytor och större möjligheter till

inflytande i länderna i Asien.

I motionerna, U3 (m) yrkande 1 och U6 (fp) yrkande 1

konstateras att utvecklingen i Asien har stor

betydelse för den globala ekonomin, och motionärerna

förespråkar ett utökat ekonomiskt samarbete, och

ökad handel mellan Sverige och länderna i Asien.

Sverige fäster stor vikt vid det globala

samarbetet, framför allt i egenskap av en aktiv

medlem i FN, en stark förespråkare för frihandel i

världshandelsorganisationen, WTO, och en engagerad

partner i internationellt utvecklingssamarbete. I

1999 års utrikesdeklaration understryks Sveriges

vilja att stärka samarbetet för demokrati, säkerhet

och utveckling i vårt närområde, i hela Europa och

globalt. Svensk utrikespolitik, stödd på en bred

folklig opinion, präglas av en medvetenhet om att

vår säkerhet, trygghet och välfärd är starkt

beroende av den globala utvecklingen.

En av utgångspunkterna för en svensk Asienstrategi

är Sveriges intressen och ansvarstaganden som de

kommer till uttryck i vårt internationella agerande.

Ett av grundelementen i detta ansvar är att verka

för ekonomisk utveckling genom frihandel, genom att

medverka till att stärka det multilaterala

regelverket för handel och investeringar inom ramen

för WTO och stödja vidgat medlemskap i denna, och

genom fortsatt aktiv dialog med de asiatiska

länderna, t. ex. inom ramen för ASEM (Asia-Europe

Meeting).

Kina förhandlar sedan 1987 om medlemskap i WTO.

Landets ekonomi blir som en följd av medlemskap

alltmer konkurrensutsatt och alltmer beroende av

svängningarna i världskonjunkturen. Sverige verkar

genom EU för att Kina, Taiwan och andra asiatiska

ekonomier som nu står utanför WTO snarast möjligt

skall bli medlemmar liksom att de ansluts på de

rätta grunderna. Sverige kommer också att verka för

att den nya WTO-rundan skall leda till ytterligare

handelsliberaliseringar. Vad gäller Sydkorea

genomför regeringen under 1999 en särskild

handelsfrämjande satsning, som bl.a. innefattar

besöksutbyte, utställningar och kulturutbyte.

Utskottet ser som positivt om fler svenska

högnivåbesök i asiatiska länder genomföras.

Därmed anses motionerna U3 (m) yrkande 1 och U6 (fp)

yrkande 1 besvarade.

I motion U8 (kd) yrkande 1 krävs ett mer omfattande

bistånd till Asien genom större biståndsram och i U8

(kd) yrkande 3 bistånd till ett mindre antal

sektorer. Vidare i U8 (kd) yrkande 6 krävs att

biståndet huvudsakligen, i vissa fall, går via

enskilda organisationer och i yrkande 7 krävs

legitimering av folkrörelser och ideella

organisationer.

Biståndet kommer att öka framöver dels som en följd

av den av riksdagen beslutade höjningen av

biståndets andel av bruttonationalinkomsten från 0,7

% år 1998 till 0,73 % år 2001, dels på grund av att

bruttonationalinkomsten ökar. En av regeringens

prioriteringar för samarbetet med Asien är att

bedriva ett fortsatt utvecklingssamarbete på

åtminstone dagens nivå.

Sverige har sedan länge bidragit till

kapacitetsutveckling inom centrala områden i

samarbetsländernas offentliga förvaltning. Ett allt

viktigare syfte med detta stöd har blivit att lägga

grunden för ökad öppenhet och demokratisk insyn.

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen

Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveriges

utvecklingssamarbete (skr. 1997/98:76) presenterat

sin politik inom området. Kunskapsöverföring och

institutions-uppbyggnad har fått en successivt ökad

tyngd i det svenska biståndet, och utskottet

konstaterar att kapacitets- och

institutionsuppbyggande föreslås bli en av de

viktigaste komponenterna i en framtida svensk

Asienstrategi.

Biståndet till länder med vilka Sverige har ett mer

omfattande samarbete styrs av landstrategier. Den

ökade betoningen på mål och resultatstyrning i

biståndet har bl.a. inneburit en koncentration till

färre samarbetsområden i de enskilda

mottagarländerna. Sett över de senaste åren har

antalet enskilda insatser i mottagarländerna minskat

relativt kraftigt. Enligt vad som framgår av

Asienskrivelsen syftar regeringen till att behålla

denna huvudinriktning. Utskottet anser detta vara

lämpligt.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion U8

(kd) yrkandena 1 och 3.

En internationellt mycket stor andel

(uppskattningsvis 20 %) av det svenska biståndet går

genom folkrörelser och enskilda organisationer och

en betydande del av medlen går till stöd för

demokrati och MR-insatser. Organisationernas

egeninsatser är betydande och visar hur viktigt och

omfattande de enskilda organisationernas arbete är,

samtidigt som det är ett uttryck för deras speciella

status och oberoende. Utskottet konstaterar att

regeringen i skrivelsen betonar det civila

samhällets betydelse i utvecklingsprocessen. I Asien

kanaliseras det svenska biståndet till Afghanistan,

Nordkorea och Burma huvudsakligen genom enskilda

organisationer och FN-organ. När Sverige stoppade

biståndssamarbetet med Indien och Pakistan efter

kärnvapenprovsprängningarna undantogs bistånd via

enskilda organisationer från beslutet.

Det civila samhällets centrala roll i

fattigdomsbekämpning var ett viktigt tema i

utskottets betänkande Fattigdomsbekämpning i

Sveriges utvecklingssamarbete (bet. 1997/98:UU9).

Det konstaterades där att det är viktigt att

enskilda svenska organisationer i allt större

utsträckning använder sina kontakter, sin kunskap

och sina nätverk till att stödja framväxten av ett

starkt och pluralistiskt civilt samhälle, som kan

företräda de fattigas intressen och bidra till att

ge utvecklingssamarbetet en tydlig och bärkraftig

fattigdomsinriktning. Det civila samhällets

betydelse betonas regelmässigt i den dialog om

landstrategier som förs mellan Sverige och

mottagarländerna. I de fall det är omöjligt att få

till stånd ett öppet och förtroendefullt samarbete

med regering och myndigheter i vissa länder och där

man bedömer att ett regeringssamarbete inte skulle

vara lika effektivt bör man låta biståndet

huvudsakligen gå via enskilda organisationer.

Utskottet anser därmed motion U8 (kd) yrkandena 6

och 7 besvarad med vad som ovan anförts.

I U3 (m) yrkandena 3 och 4 framhålls vikten av att

utveckla samarbetet med Japan på det ekonomiska

området och i synnerhet inom forskningsområdet, i

motion U6 (fp) yrkande 4 begärs ett utökat samarbete

inom utbildnings- och forskningsområdet och bättre

samordning av befintliga resurser och i U4 (m)

yrkande 2 begärs förstärkt forsknings- och

utbildningssamarbete med länderna i Stillahavsasien.

Utbildning och forskning utgör viktiga inslag i det

svenska utvecklingssamarbetet som alltmer betonar

institutions- och kapacitetsuppbyggnad. På

utbildningsområdet har tonvikten traditionellt legat

på primärskola, yrkesutbildning och

specialutbildning, men i dag omfattar den också

olika former av högre utbildning och forskning. Att

utveckla relationerna till Asien på utbildningens

och forskningens områden är av central betydelse för

breddningen och fördjupningen av Sveriges relationer

till Asien. Utskottet konstaterar att regeringen i

skrivelsen betonar att tyngdpunkten i detta

samarbete i framtiden bör ligga på att skapa fler

utbildningsmöjligheter för svenska studenter och

forskare i länderna i Stillahavsasien och att skapa

fler utbildningsplatser i Sverige för studenter och

forskare från Sydasien.

Redan i dag finns ett relativt rikt nätverk av

relationer. Svenska universitet har under de senaste

decennierna upprättat kontakter med ett stort antal

universitet i Asien, särskilt i Japan och Kina, men

också i viss utsträckning i några av ASEAN-länderna.

I framtiden bör det biståndsfinansierade samarbetet

utsträckas till fler länder genom forskarinitierat

samarbete mellan institutioner i Sverige och

länderna i Asien, bl.a. Japan, Sydkorea, Taiwan,

Hongkong och Singapore. Det behövs också ett större

mått av samverkan mellan högskolor, politiska och

diplomatiska aktörer, utvecklingssamarbete,

näringsliv, folkrörelser och medier. Detta inte bara

för att högskolorna skall kunna skapa mer

ändamålsenliga utbildningsprogram, som kan

tillgodose olika intressenters behov, utan också för

att dra ömsesidig nytta av de olika parternas

speciella profiler och kontaktytor i Asien. Utbyte

med Asien förekommer inom ramen för såväl det

reguljära utbildningsväsendet som i näringslivets

regi. Regeringen tecknade i januari 1999 ett avtal

med Japan om forskningssamarbete och arbete pågår nu

med att fylla detta avtal med konkret innehåll.

Utskottet har inhämtat att en konferens kommer att

arrangeras under hösten med representanter för

Regeringskansliet, berörda myndigheter, universitet

och högskolor och näringslivet. Syftet är att

kartlägga befintliga resurser, identifiera behoven

och utröna möjligheterna till framtida samarbete.

Utskottet anser motionerna U3 (m) yrkandena 3 och 4,

U6 (fp) yrkande 4 och U4 (m) yrkande 2 besvarade med

vad som ovan anförts.

I U4 (m) yrkande 3 föreslås trepartssamarbete i

biståndet mellan Sverige, Taiwan och länder i

Afrika.

Att utnyttja erfarenheterna från länder som själva

nyligen lämnat fattigdomen bakom sig kan, enligt

utskottets uppfattning, vara lämpligt i vissa fall.

Samarbete i form av triangelsamarbete bör uppmuntras

och stödjas när så är möjligt. I praktiken har dock

triangelsamarbeten många gånger varit svåra att

genomföra. Från svensk sida bedrivs vissa försök i

denna riktning. Vad som enligt utskottets mening är

väl så viktigt som triangelsamarbete är att de

länder som lyckats med sina

utvecklingsansträngningar tar sitt ansvar och

påbörjar en egen biståndsverksamhet.

Med det anförda kan motion U4 (m) yrkande 3 anses

besvarad.

På liknande sätt föreslås i U8 (kd) yrkande 2 att

asiatiska länder med stark ekonomi kan driva

utvecklingssamarbetet med ett svagare asiatisk land.

Den del av det svenska utvecklingssamarbetet som

sker bilateralt skulle, enligt utskottets mening,

kunna tillföras ytterligare en dimension genom ett

utökat samarbete med några av de asiatiska länder

som har en relativt stark ekonomi, till exempel

Taiwan och Sydkorea. Det är viktigt att samarbete

mellan u-länder stimuleras, liksom att de nyligen

industrialiserade länderna tar sitt ansvar som

biståndsgivare, både bilateralt och multilateralt.

Inom ramen för Sidas internationella kursverksamhet

diskuteras för närvarade ett eventuellt

trepartssamarbete med Singapore. Sverige har sedan

flera år tillbaks en nära biståndsdialog med Japan

och har inlett en motsvarande dialog med Sydkorea.

Utskottet har också förstått att Sverige bl.a.

drivit den senare frågan om ett aktivt

trepartssamarbete vid den senaste påfyllnaden av den

asiatiska utvecklingsfonden.

Med det anförda kan motion U8 (kd) yrkande 2 anses

besvarad.

I U5 ( s) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om

religionsperspektivets betydelse i det framtida

Asiensamarbetet.

Utskottet menar att en grundförutsättning för ett

konstruktivt svenskt Asienengagemang är att våra

kunskaper om Asien förbättras. Religionens betydelse

i de asiatiska samhällena och dess potential som

brobyggare mellan samhällen och kulturer har en

given plats i en sådan kunskapsuppbyggnad.

Utskottet delar motionärens synpunkt att

Asienskrivelsen i högre grad hade kunnat understryka

perspektivet på religionens roll i utvecklingen av

samarbetet med Asien. I det framtida arbetet med att

utveckla en svensk Asienstrategi bör arbetet därför

kompletteras med förstärkt kunskapsinhämtning om

religionens betydelse och roll och hur detta kan

förbättra vårt partnerskap med Asien. De svenska

folkrörelsekontakterna bör också omfatta religiösa

kontaktytor och religiöst utbyte och i kulturutbytet

bör religionens roll som kulturbärare understrykas.

Både svenska trossamfund och de med asiatiskt

ursprung bör kunna medverka i utvecklingen av

samarbetet med asiatiska länder.

Vad utskottet ovan anfört bör med anledning av motion U5 (s)

yrkande 1 ges regeringen till känna.

I U6 (fp) yrkande 2 understryks att demokrati och

mänskliga rättigheter har universell giltighet och i

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om arbetet för

fred och säkerhet i Asien.

En huvudtes i skrivelsen är att öppna och effektiva

institutioner och livskraftiga civila samhällen är

av avgörande betydelse för den demokratiska

utvecklingen i Asien. Demokrati ingår sedan 1970-

talet bland de biståndspolitiska målen. I takt med

demokratins spridning över världen har

utvecklingssamarbetets möjligheter att bidra till

demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna

och för rättsstaten ökat påtagligt. Inriktningen har

emellertid förändrats, bl.a. på så sätt att stödet

genom folkrörelser och enskilda organisationer nu

också inriktas på att stärka det civila samhället.

Möjligheterna att understödja statens

demokratibärande strukturer såsom parlament,

kommuner och rättsväsendet har ökat kraftigt

Utskottet har i sina betänkanden 1997/98:UU15 och

1997/98:UU17 närmare utvecklat sin syn i hithörande

frågor.

Utskottet vill särskilt understryka att bland de

institutioner som bör utvecklas hör de som förmedlar

mikrokrediter, dvs. små lån till utsatta grupper.

Utskottet har tidigare konstaterat att detta visat

sig vara en framgångsrik kreditform. Utskottet menar

att kreditsystem, liknande projektet Grameen Bank i

Bangladesh, är ett biståndsinstrument värt att

vidare utveckla. Liknande system kan användas för

andra målgrupper och inom andra områden i synnerhet

för kvinnor. Denna form av krediter väntas växa i

betydelse och Sverige har stor erfarenhet på

området. Världsbanken fäster också ökad vikt vid

denna biståndsform.

I mars 1998 framlade regeringen för riksdagen nya

riktlinjer för mänskliga rättigheter i svensk

utrikespolitik samt för hur Sverige i

utvecklingssamarbetet skall främja demokrati och

mänskliga rättigheter (Mänskliga rättigheter i

svensk utrikespolitik skr. 1997/98:89 och Demokrati

och mänskliga rättigheter i Sveriges

utvecklingssamarbete skr.1997/98:76). I skrivelserna

anläggs ett brett angreppssätt med tonvikten på

långsiktiga främjandeinsatser av betydelse för

uppbyggandet av det demokratiska samhällets

institutioner. Angreppssättet spänner över såväl

demokratins grundläggande institutioner som de

institutioner som krävs för en god samhällsstyrning,

good governance. Såväl de medborgerliga och

politiska rättigheterna som de ekonomiska, sociala

och kulturella rättigheterna, betonas.

Omständigheterna i det konkreta fallet bestämmer var

tyngdpunkten i samarbetet läggs. Riktlinjerna är ett

naturligt uttryck för demokratifrågornas växande

betydelse. De innebär samtidigt en angelägen

fördjupning av diskussionen om demokratins

institutionella förutsättningar. I formuleringen av

en svensk Asienstrategi är det naturligt att ge hög

prioritet åt ett sådant brett institutionsbyggande

förhållningssätt.

Sveriges medlemskap i EU har inneburit förändringar

- och vidgade möjligheter - för den svenska

Asienpolitiken. Som medlem kan Sverige bl.a. delta i

gemensamma aktioner av betydande internationell

tyngd. Samtidigt ställs krav på ett aktivt svenskt

deltagande i utformningen av EU:s politik inom olika

områden visavi länderna i Asien, i syfte att få

gehör för våra nationella prioriteringar. Utskottet

menar att det i detta sammanhang är viktigt att dra

lärdom av de erfarenheter som vunnits i arbetet med

det europeiska säkerhetssamarbetet, inom EU, OSSE

och Europarådet.

Den globala säkerheten, världsekonomins utveckling,

den globala miljön, fattigdomen i världen och

respekten för mänskliga rättigheter beror i hög grad

på utvecklingen i Asien. Sveriges engagemang i FN

utgör en hörnpelare i svensk utrikespolitik och

svensk Asienpolitik har också en tydlig FN-

dimension. I denna politik uppmärksammas såväl

enskilda allvarliga konflikter i Asien som ned-

rustningsfrågor, mänskliga-rättighetsproblem,

humanitära kriser och en rad andra ekonomiska och

sociala problemområden.

Utskottet anser att motion U6 (fp) yrkande 2 och 3

är besvarad med vad som ovan anförts.

I U8 (kd) yrkande 4 framförs krav på öppenhet och

utvärdering i samarbetet med enpartistater och i

samma motion yrkande 5 framförs krav på deltagande

av representanter för MR-organisationer i

institutionsuppbyggnad.

Sverige har sedan länge bidragit till

kapacitetsutveckling inom centrala områden i

samarbetsländernas offentliga förvaltningar.

Kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad har

fått en successivt ökad tyngd i det svenska

biståndet. Ett allt viktigare syfte med detta stöd

har blivit att lägga grunden för ökad öppenhet och

demokratisk insyn. Regeringen har i en skrivelse

till riksdagen Demokrati och mänskliga rättigheter i

Sveriges utvecklingssamarbete (skr. 1997/98:76)

presenterat regeringens politik inom området.

Människorättsorganisationer kan ge viktiga bidrag i

MR-utbildning. Detta kan ske i form av studiebesök

vid Amnesty eller vid det danska centret för

tortyroffer. Så har t.ex. Raoul Wallenberginstitutet

(RWI) ambitionen att, när det är möjligt, inkludera

sådana studiebesök i utbildningsprogrammen.

Sida har låtit genomföra en oberoende utvärdering av

samarbetet med Kina inom MR-området genom RWI.

Utvärderingen har visat att det är meningsfullt att

fortsätta med denna typ av bistånd.

Utskottet anser att den kursverksamhet som bedrivs

i institutionsbyggande syfte för deltagare från

enpartistater, genomförs öppet och med kontinuerliga

utvärderingar.

Utskottet anser att motion U8 (kd) yrkandena 4 och 5

är besvarad med vad som ovan anförts.

I U8 (kd) yrkande 12 föreslås en oberoende

granskning och utvärdering av samarbetet med

Vietnam.

Samarbetet med Vietnam har utvecklats från att vara

mestadels biståndsfinansierat till att innehålla en

allt större del av ömsesidigt utbyte inom handel,

teknologi och vetenskap samt kultur. Fördjupade

kontakter eftersträvas, inte minst inom områden som

har att göra med demokratisk samhällsutveckling och

miljö och naturresurshushållning. Inom

utvecklingssamarbetet har institutionellt samarbete

byggts upp inom en rad områden. Utskottet

konstaterar att riksdagens eget samarbete med

Vietnam är ett bra exempel på hur ömsesidiga

samarbeten kan stärka de demokratiska

institutionerna.

Utskottet konstaterar att det svenska

utvecklingssamarbetet utvärderas regelbundet, bl.a.

som underlag för den resultatanalys som utgör en

väsentlig del av arbetet med framtagandet av nya

landstrategier. För Vietnam har t.ex. en särskild

MR-studie gjorts. En omfattande oberoende

utvärdering av Bai Bang-projektet har nyligen

avslutats och resultaten, som var övervägande

positiva, har presenterats vid ett antal seminarier.

Utskottet menar att motionärernas begäran är

tillgodosedd med de initiativ som redan tagits och

anser att motion U8 (kd) yrkande 12 är besvarad.

I U8 (kd) yrkande 13 krävs utökad hjälp till den

nordkoreanska befolkningen och i yrkande 14 att en

humanitär undersökningsgrupp sänds till Nordkorea.

Utskottet har inhämtat att Sverige har bistått

Nordkorea sedan hösten 1995 med ett totalt bidrag om

drygt 113 miljoner kronor. EU har hittills lämnat

livsmedelsbistånd till ett värde av nära 110

miljoner ecu. En gemensam UD/Sida-delegation besöker

Nordkorea i maj 1999 för att på plats bedöma

hjälpbehoven. Den allvarliga humanitära situationen

har även djupt liggande strukturella orsaker. Under

förutsättning att Nordkorea visar en vilja att

genomföra nödvändiga reformer finns en beredskap i

givarsamfundet att bistå med ytterligare

utvecklingsbistånd för att främja reformer.

Därmed anser utskottet motion U8 (kd) yrkandena 13

och 14 besvarad.

I motion U3 (m) yrkande 2 anses att främjandemålet

bör fastslås som en grundläggande utgångspunkt för

UD:s verksamhet i Asien. I U4 (m) yrkande 1 begärs

att den svenska utlandsrepresentationen förstärks i

de nya ekonomiska och politiska centren i Asien och

att främjandefrågorna får högre prioritet. Även i

motion U8 (kd) yrkande 8 krävs att ambassaderna i

Asien förstärks genom att ambassadtjänstgöringen

förlängs och kapaciteten därmed kan utnyttjas

bättre.

I regeringens skrivelse anläggs ett brett

angreppssätt med tonvikten på långsiktiga

främjandeinsatser av betydelse för uppbyggandet av

det demokratiska samhällets institutioner.

Utskottet menar att en av utrikesförvaltningens

viktigaste uppgifter är att aktivt bidra till att

förbättra de allmänna och långsiktiga

förutsättningarna för ett utvidgat internationellt

ekonomiskt utbyte och att främja svenskt näringsliv

och svenska ekonomiska intressen utomlands. UD:s och

ambassadernas näringslivsfrämjande arbete har fått

allt större vikt.

Ett närmande till länderna i Asien förutsätter att

resurser skapas för fördjupning av intresset för

Sverige. Därigenom kan de frågor som Sverige

betraktar som viktiga främjas.

Utvecklingen vad gäller handel och företagande

fordrar en effektiv främjandeorganisation. För att

den skall bli slagkraftig krävs ett aktivt

nätverksbyggande mellan aktörer i Sverige samt ökad

samverkan mellan hemma- och fältorganisationen och

lokalt på fältet. Tillkomsten av främjandetjänsterna

inom Utrikesdepartementet har skapat nya

möjligheter. En rådgivande grupp med ett femtontal

representanter för stat, näringsliv och

näringslivets organisationer har knutits till

Utrikesdepartementets enhet för Asien och Oceanien

för att regelbundet diskutera utvecklingen på

asiatiska marknader, nya affärsmöjligheter och

främjandeverksamhetens inriktning.

Utskottet ser som positivt att ytterligare

projektbevakartjänster har inrättats under 1998

främst med uppgift att tillvarata svenska intressen

inom Världsbanken och Interamerikanska

utvecklingsbanken, FN, EU, Europeiska utveck-

lingsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Även

Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet, STATT, arbetar med att bevaka och

fånga upp teknikutvecklingen i omvärlden och föra

hem information till Sverige.

Handel och direktinvesteringar i båda riktningarna

är områden av stor vikt för våra framtida relationer

med länderna i Asien. Ett frihandelsvänligare Asien

statt i tillväxt betyder mycket för vår långsiktiga

välfärd och Sverige kommer att inom EU och

multilateralt aktivt verka för

handelsliberaliseringar i båda riktningarna.

Ambassaderna, konsulaten och handelskontoren har

centrala roller i handels- och

investeringsfrämjandet. Dessa roller bör stärkas. På

vissa utlandsmyndigheter förutsätter detta en ökning

av antalet utsända, men förstärkningen skall primärt

ske genom ett mera utvecklat samarbete med

hemmaorganisationen och företag på plats och ett

bättre utnyttjande av informationsteknikens

möjligheter.

Utskottet har inhämtat att UD eftersträvar ett nära

samarbete med Exportrådet, vilket bl.a. tar sig

uttryck i lokalgemenskap, som t.ex. i Tokyo, Peking

och Shanghai. Utrikesdepartementets politiska

ledning har tagit initiativet till en översyn av den

framtida kompetensförsörjningen i UD. Projektet

syftar bl.a. till att belysa frågor som

kompetensbehov och kompetensutveckling i olika

verksamheter inom departementets ansvarsområde,

bemanningsstrukturen vid utlandsmyndigheterna och

fördelningen mellan utlands- och hemmatjänstgöring.

En rapport väntas presenteras under våren 1999.

Utskottet har inhämtat att det inom UD

kontinuerligt pågår kompetenshöjande

utbildningsinsatser. Enligt utskottets uppfattning

ankommer det på departementet att avgöra

ambassadtjänstgöringens längd och innehåll.

Utskottet anser att motionerna U3 (m) yrkande 2, U4

(m) yrkande 1 och U8 (kd) yrkande 8 kan besvaras med

vad som ovan anförts.

I U8 (kd) yrkande 9 anses att de svenska

utlandsrepresentationernas avgiftssystemet bör

utvärderas från konkurrenssynpunkt.

Utskottet konstaterar att de svenska

utlandsmyndigheterna kostnadsfritt står till tjänst

med exportservice, dvs. besvarande av enklare

affärsförfrågningar, m.m. För att kunna stå till

tjänst med mer tids- och resurskrävande

exportfrämjandetjänster skall utlandsmyndigheterna

eftersträva full kostnadstäckning. Kostnadsnivåerna

för sådana tjänster får bedömas som skäliga och

bedöms stå sig väl i förhållande till de alternativa

möjligheter som erbjuds företagen och privata

konsulter i förhållande till konkurrentländers

motsvarande verksamhet.

Utskottet anser att motion U8 (kd) yrkande 9 kan

besvaras med vad som ovan anförts.

I U8 (kd) yrkande 10 föreslås representation från

småföretag i den rådgivande gruppen för Asien och

Oceanien och i samma motion yrkande 11 att

projektexportsekretariatet även fortsättningsvis får

resurser som svarar mot behoven.

Utskottet har inhämtat att små- och medelstora

företag kommer att vara företrädda i den rådgivande

grupp som knutits till UD:s enhet för Asien och

Oceanien. Vad gäller bevakning av projektexport så

prövar regeringen nu möjligheterna att utveckla en

ny stödform för att främja projektexport, med

inriktning på såväl offentliga projekt som på

projekt inom den privata sektorn.

Därmed anser utskottet motion U8 (kd) yrkandena 10

och 11 besvarad.

I U8 (kd) yrkande 15 krävs att regeringen utvecklar

den svenska samverkan med Taiwan.

Sverige upprätthåller diplomatiska förbindelser med

Peking men ej med Taipei. Frånvaron av diplomatiska

förbindelser hindrar dock inte att kontakter

utvecklas på en rad områden, förutom handel sker

även utbyte på akademisk och parlamentarisk nivå,

kulturutbyte och turism. Utskottet konstaterade i

ett tidigare betänkande (1998/99:UU3) att det för

närvarande inte är aktuellt att förstärka

bemanningen på Exportrådets kontor i Taipei. Inom

Europaparlamentet har upprättandet av ett

representationskontor i Taipei diskuterats men något

beslut att öppna ett sådant kontor har inte tagits.

Utskottet konstaterar också att Sverige inom EU-

arbetet stöder Taiwans medlemsansökan i WTO.

Därmed anser utskottet motion U8 (kd) yrkande 15

besvarad.

Avslutningsvis, vad gäller vissa frågor som tas upp

i Vänsterpartiets kommittémotion U7 (v), konstaterar

utskottet att riksdagen 1996 antog jämställdhet som

ett sjätte mål för utvecklingssamarbetet. Ett

jämställdhetsperspektiv genomsyrar sedan dess de

land- och resultatanalyser som görs i samband med

landstrategiarbetet liksom i all planering och

genomförande av svenska biståndsinsatser. Sålunda

sägs t.ex. i landstrategin för Bangladesh att

"jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara

utgångspunkten vid planering och utformning av

utvecklingssamarbetet".

Vad gäller FN så vill Sverige se en utvidgning och

reformering av FN:s säkerhetsråd i syfte att stärka

och effektivisera rådet i utövandet av dess ansvar

under FN-stadgan. Målet är att rådet skall bli mer

representativt och att dess auktoritet skall

stärkas samtidigt som Sverige vill åstadkomma en

större öppenhet kring dess arbete. Sverige stöder en

balanserad utvidgning med både ständiga och icke-

ständiga medlemmar.

Motion U7 (v) innehåller, förutom de här behandlade

frågorna, en rad element som behandlats tidigare i

detta betänkande. Motionen som helhet bör dock,

enligt utskottets uppfattning, inte föranleda något

riksdagens tillkännagivande varför den bör

avstyrkas.

Utskottet har ovan i stort ställt sig bakom det

synsätt som skrivelsen ger uttryck för och den

politik som regeringen föreslår, en politik som

syftar till att utveckla varaktiga, fördjupade och

ömsesidiga relationer mellan Sverige och Asien.

Utskottet föreslår att skrivelsen med det anförda

läggs till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett ökat ekonomiskt

samarbete mellan asiatiska länder och Sverige

att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U3 yrkande 1 och

1998/99:U6 yrkande 1 besvarade med vad utskottet

anfört,

2. beträffande ett utökat bistånd till

Asien

att riksdagen avslår motion 1998/99:U8 yrkandena 1 och 3,

res. 1 (kd, fp)

3. beträffande frivilligorganisationernas

roll och status i biståndet

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkandena 6 och 7

besvarad med vad utskottet anfört,

4. beträffande ett ökat utbildnings- och

forskningssamarbete med Japan och övriga

Stillahavsasien

att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U3 yrkandena 3

och 4, 1998/99:U4 yrkande 2 och 1998/99:U6

yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande trepartssamarbete i

biståndet

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U4 yrkande 3 besvarad

med vad utskottet anfört,

6. beträffande samarbete mellan ekonomiskt

starka och svaga länder i Asien

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkande 2 besvarad

med vad utskottet anfört,

7. beträffande religioners roll i

Asiensamarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. beträffande stödet till mänskliga

rättigheter samt fred och säkerhet i Asien

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U6 yrkandena 2 och 3

besvarad med vad utskottet anfört,

9. beträffande samarbetet med

enpartistater och demokratiskt

institutionsbyggande

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkandena 4 och 5

besvarad med vad utskottet anfört,

10. beträffande en utvärdering av

samarbetet med Vietnam

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkande 12

besvarad med vad utskottet anfört,

11. beträffande ökat stöd till Nordkorea

och tillsättandet av en undersökningsgrupp

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkandena 13 och

14 besvarad med vad utskottet anfört,

12. beträffande svenska främjandefrågor i

Asien

att riksdagen förklarar motionerna 1998/99:U3 yrkande 2,

1998/99:U4 yrkande 1 och 1998/99:U8 yrkande 8

besvarade med vad utskottet anfört,

13. beträffande den svenska

utlandsrepresentationens avgiftssystem

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkande 9 besvarad

med vad utskottet anfört,

14. beträffande representationen i UD:s

rådgivande grupp för Asien och bevakningen av

projektexport

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkandena 10 och

11 besvarad med vad utskottet anfört,

15. beträffande samarbetet med Taiwan

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U8 yrkande 15

besvarad med vad utskottet anfört,

16. beträffande regeringens skrivelse

1998/99:61

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:U7 lägger

regeringens skrivelse 1998/99:61 Framtid med

Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-talet

till handlingarna.

Stockholm den 7 maj 1999

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran

Lennmarker (m), Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm

(s), Lars Ohly (v), Bertil Persson (m), Urban Ahlin

(s), Liselotte Wågö (m), Carina Hägg (s), Agneta

Brendt (s), Murad Artin (v), Jan Erik Ågren (kd),

Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp),

Marianne Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp)

och Fanny Rizell (kd).

Reservation

1. Ett utökat bistånd till Asien (mom. 2)

Jan Erik Ågren, Fanny Rizell (båda kd) och Karl-

Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Biståndet till länder" och på s. 30

slutar med "yrkandena 1 och 3" bort ha följande

lydelse:

Fattigdomsbekämpningen måste inta en central roll i

det internationella samarbetet med och i Asien.

Utskottet konstaterar att det svenska biståndet till

Asien har halverats på 20 år, detta trots att

förutsättningarna för att uppfylla det övergripande

målet för utvecklingssamarbetet, att minska

fattigdomen i världen, har visat sig bättre i Asien

än i andra delar av världen. Större satsningar krävs

för att uppnå OECD-ländernas mål att halvera antalet

fattiga i världen till år 2015. Genom en större

biståndsram kan de svenska satsningarna öka utan att

det går ut över utvecklingssamarbetet i övriga delar

av världen.

Sveriges utvecklingssamarbete bör koncentrera sig

till de områden vi kan bäst och en tydlig

arbetsfördelning måste ske inom EU och

givarsamfundet i övrigt så att dubbelarbete undviks.

Genom att fokusera på vissa områden bör också

Sverige ha en bättre chans att finna sin nisch och

därmed spela en viktig roll.

Detta bör ges regeringen till känna.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet

motion U8 (kd) yrkandena 1 och 3.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande ett utökat bistånd till Asien

att riksdagen med andledning av motion

1998/99:U8 yrkandena 1 och 3 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Sveriges Asiensamarbete

Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anför:

Det är välkommet att regeringen uppmärksammar Asiens

stora betydelse och att det koloniala synsättet på

denna kontinent byts ut mot ett mer jämbördigt. Det

var ett gott initiativ regeringen tog då man våren

1997 tillsatte en arbetsgrupp för en Asienstrategi.

Vänsterpartiet uppskattar detta - i all synnerhet

som vi för många år sedan föreslog detta.

I ett avseende är studierna och regeringens förslag

nedslående. I såväl bakgrundsstudierna som i

referensgruppen har det funnits chockerande få

kvinnor. Det har påverkat arbetsgruppens resultat.

Skrivelsen behandlar bara jämställdheten utifrån ett

rättsligt perspektiv. Regeringen har bortsett från

det som var viktigt när man senast såg över målen

för det svenska biståndet, då ett nytt sjätte

biståndsmål - jämställdheten som utvecklingsfaktor -

infördes. Könsproblematiken måste behandlas som ett

utvecklingsproblem. Särskild uppmärksamhet bör ägnas

åt de länder där kvinnorna varit delaktiga i kampen

för nationell frigörelse, t.ex. Vietnam. Nu gäller

det att kvinnorna i en ny situation förmår behålla

och stärka sin ställning i samhällslivet.

Jämställdhetsproblematiken måste ges en högre

prioritet. Att hela denna mycket viktiga del fallit

bort är att betrakta som ett allvarligt förbiseende.

I Forskningspropositionen förslås en satsning på

naturvetenskap på bekostnad av humaniora och

samhällsvetenskap. Möjligheterna till utbyte av

kunskaper och idéer har vuxit med den nya

informationstekniken. Frågan är hur dessa

möjligheter utnyttjas och vem de gagnar. När

regeringen vill få tekniskt och ekonomiskt erfarna

personer att komplettera sitt kunnande borde detta

inte enbart ske inom fackområden där mycken kunskap

redan finns. Stöd i form av exempelvis stipendier

m.m. när det gäller humaniora såsom språk och

kulturella förhållanden borde även anses som

viktigt.

Olika folkrörelser i Asien var en produkt av en

nationell frigörelsekamp. De asiatiska

folkrörelserna har en annan historia än de svenska

och är på väg att institutionaliseras. Men nya

sociala rörelser växer fram. Deras karaktär,

inriktning och omfattning bestäms av lokala

förhållanden och lokala problem. Ett exempel på ett

lokalt projekt, väl förankrat bland befolkningen i

det område där man verkar, är Luk Jumbish-projektet

i Raijastan i Indien som Sida hittills har stött.

Ett problem är bristen på folklig organisering inom

jordbruket i Asien. Det svenska jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse borde engagera sig mer i

Asien, t.ex. när det gäller att stärka

producenternas ställning på världsmarknaden. Den

aviserade Sidakonferensen om de enskilda

organisationernas roll bör få ett så brett

deltagande att det inte bara täcker de traditionellt

etablerade folkrörelserna. De prioriteringar som

regeringen räknar upp fångar inte i tillräcklig grad

upp nya utvecklingstendenser.

Det är viktigt att Sverige hävdar att de mänskliga

rättigheterna är universella. Alla försök att hävda

att de skulle utgöra en inre angelägenhet för varje

enskilt land måste bestämt avvisas. Det största

hindret i arbetet för mänskliga rättigheter och

demokrati i Asien - och u-länderna i allmänhet - är

Kina. Kina, som är en hämsko för utvecklingen av MR,

skulle på sikt inte missgynnas om man tvingades

hörsamma en samordnad kritik mot landets MR-politik.

Auktoritära regimer i Asiens krisdrabbade länder

har förlorat legitimitet och prestige i och med

dessa länders ekonomiska nedgång. I några länder har

en stor del av befolkningen hamnat under

fattigdomsstrecket. Asienkrisen har dock på några

håll medfört en öppning när det gäller ökad respekt

för MR. Det gäller framför allt Östtimor. När det

gäller Sverige har man genom alla år av diktatur

intagit en alltför överseende hållning till den

indonesiska regimen. I dag är situationen i landet

ytterst turbulent. I Sydkorea spelar

fackföreningsrörelsen en allt viktigare roll. I

Thailand har både fattigbönder och den fattiga

befolkningen i städerna drivit på utveckling när det

gäller demokrati och mänskliga rättigheter.

Ett allvarligt problem är barnens rättigheter.

Barnens situation är i Asien ytterst svår. Den

svenska regeringen har hörsammat riksdagens begäran

om att införa ett barnperspektiv i biståndet.

Överraskande är att skrivelsen ägnar denna fråga

ringa uppmärksamhet. Regeringen borde ta till vara

den opinion mot barnarbete och barnprostitution som

förekommer. Här skulle stöd och uppmuntran till en

rad frivilligorganisationer betyda åtskilligt.

Fackliga rättigheter handlar i Asien om betydligt

mer än arbetsmarknadsfrågor. Det handlar också om

politiskt inflytande, mänsklig värdighet och kamp

mot fattigdomen, som inte upphävs enbart med

tillväxt utan genom en rättvis ekonomisk fördelning.

Den dag som fackföreningarna i Asien får rätt att

förhandla och sluta avtal om löner och arbetsvillkor

kommer också barn-arbetet att upphöra. Detta dock

under en viktig förutsättning - att även bönderna

får anständiga villkor.

Vi har starka invändningar mot regeringens

påstående att Asienkrisen visar klara likheter med

den svenska finanskrisen 1992-93. Det är väl känt

att varje kris har sin särskilda historia. Att

framställa dessa båda kriser som parallella fenomen

är ohistoriskt och ytligt. Meningarna är delade om

den asiatiska krisens orsaker och vad bot den

kräver. Bilden av den är splittrad. Framtiden är

oviss. Globaliseringen med dess våldsamma

kapitalrörelser ställer länder och samhällen inför

nya stora och svåra hot, som måste mötas med

politiska åtgärder.

Analysen av säkerhetsläget i Asien och av

förhållandet mellan USA, Kina, Japan, Aseanländerna

och Ryssland är mager i regeringens skrivelse. Det

finns mycket litet om etniska konflikter i

regeringens skrivelse. Sådana finns många i Asien

och de är latent explosiva - i synnerhet i de fall

då en etnisk minoritet i ett land är "statsbärande"

i ett annat. Den ekonomiska krisen har fått gamla

motsättningar att blossa upp på nytt.

Skrivelsen berör inte Asiens roll och ställning i

världen. Japan, Indonesien och Indien har, bl.a.

utifrån sina stora befolkningar som argument,

uttryckt krav på permanenta platser i FN:s

säkerhetsråd. Det är visserligen bra att regeringen

observerat IMF:s självkritik och dess doktrinära

hantering av Asienkrisen. Mycket litet sägs dock om

vad Sverige skall göra i IMF, Världsbanken eller när

det gäller Asiatiska utvecklingsbanken, vilket vore

rimligt i en proposition som avser att formulera en

strategi för framtiden.

Regeringen problematiserar inte situationen mellan

Aseanländerna och förhållandet mellan EU och

Aseanländerna. Regeringens skrivelse tar inte heller

upp de idéer och förslag som låg till grund för det

skrinlagda MAI-avtalet. Regeringen menar att Sverige

genom WTO skall verka för andra länders tillträde

till EU:s marknader, vilket inte är möjligt då EU i

WTO "talar med en röst". Regeringen hoppas på att

Sveriges EU-medlemskap kommer att förstärka effekten

av dess politiska agerande på handelspolitikens och

biståndspolitikens område. Regeringen föreställer

sig att man kan ändra EU:s protektionistiska

handelspolitik. Historien har hittills inte verkat i

den riktningen. Antidumpningsinstrumentet används

fortfarande. De asiatiska exportörerna hämmas av

EU:s kvotering. Detsamma gäller EU:s

jordbrukspolitik.

I skrivelsen har man förväntningar på

utlandssatsningar och deras effekt på Sveriges

ekonomiska tillväxt. Men Ericsson skapade snabbt en

stor marknad i Kina med hjälp av frikostiga u-

landskrediter. Dock utan någon nämnvärd effekt på

Sveriges ekonomi.

Vi vill peka på de möjligheter som öppnas för

svenska företag i samband med den planerade

utbyggnaden av infrastrukturerna i Asien. Med en

kraftig satsning på kommunikationer avser man att

knyta samma Asiens länder med Europa. Här kan

svenskt miljökunnande bidra till en hållbarare

utveckling än de hittills storskaliga projekten.

Regeringen hoppas på samarbete med Filippinerna -

framför allt när det gäller exporten av JAS. Där

pågår väpnade konflikter, vilket borde förhindra

export. Inget sägs om leveranser av krigsmateriel

till Indonesien. Vänsterpartiet avråder bestämt från

krigsmaterielexport till Indonesien, Indien,

Pakistan och andra länder som berörs i skrivelsen.

I skrivelsen sägs att man via Singapore vill ha

kontakt med de kinesiska affärsnätverken i Öst- och

Sydöstasien. Det är knappast troligt att dessa

slutna organisationer skulle släppa in Sverige. För

det andra måste dessa nätverks affärsmetoder och

affärspraktik ifrågasättas.

Vänsterpartiet ser regeringens skrivelse om en

strategi för Asien som en första skiss till en

sådan. Det dominerande synsättet hittills när det

gällt utvecklingen i Asien har varit ekonomernas

makroperspektiv. För att underlätta en demokratisk

utveckling, ökad respekt för mänskliga rättigheter

och en positiv ekonomisk och social utveckling krävs

att en rad andra perspektiv anläggs på förhållandena

i Asien och då utifrån konkreta, lokala

omständigheter.

2. Ett utökat bistånd till Asien (mom. 2)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselott Wågö,

Sten Tolgfors (alla m) anför:

Erfarenheterna av vad som verkligen skapar

utveckling har successivt ökat. Det är nu dags att

lämna gammaldags utbetalningsmål, som uppfyllts så

fort pengarna levererats, och att i stället inrikta

sig på att utrota fattigdomen med hjälp av mätbara

effektivitetsmål.

3. Ett ökat utbildnings- och

forskningssamarbete med Japan och övriga

Stillahavsasien (mom. 4)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselott Wågö,

Sten Tolgfors (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)

anför:

Ett utökat samarbete på forsknings- och

utbildningsområdet är ytterst angeläget. Även här

gäller det att utnyttja tillgängliga resurser på

effektivaste sätt. Eftersom länder som Japan,

Taiwan, Singapore och Sydkorea i många avseenden är

mer tekniskt och vetenskapligt avancerade än

Sverige, torde det i relationen till dessa länder

vara mest angeläget att skaffa fram studie- och

forskarplatser åt svenskar vid deras universitet. I

relationen till Kina och Bangladesh torde det

omvända vara angelägnast. Här har Sverige

fortfarande mycket att erbjuda.

4. Trepartssamarbete i biståndet (mom. 5)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselott Wågö,

Sten Tolgfors (alla m), Jan-Erik Ågren och Fanny

Rizell (båda kd) anför:

Många länder i Stillahavsasien har visat att det är

möjligt att gå från absolut fattigdom till relativt

välstånd på 20-30 år - ofta även utan tillgång på

mera betydande naturresurser. Erfarenheterna från

sådana framgångsrika länder är ovärderliga vid

utformningen av det fortsatta utvecklingssamarbetet

världen över. Taiwan är ett av de länder som lyckats

allra bäst. Det är därför angeläget att söka

samverkan med just Taiwan för att pröva ett

triangelsamarbete, där Taiwan och Sverige

tillsammans utformar utvecklingspartnerskap med ett

antal afrikanska länder. Det är angeläget att Sida

snarast tar sådana kontakter.

5. Svenska främjandefrågor i Asien (mom.

12)

Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselott Wågö,

Sten Tolgfors (alla m) anför:

Regeringsskrivelsen presenterar en svensk strategi

byggd på vår gamla illusion om Sverige som en klok,

rik och välmenande storebror gentemot världen i

övrigt. En skrivelse som präglats mindre av hybris

och mer av ödmjukhet och en realistisk uppfattning

av de svenska möjligheterna hade givit ett mer

användbart underlag för framtida beslut. Det är

angeläget att anpassa ambitionerna till en mer

verklighetsnära nivå. Länder som Japan, Taiwan,

Singapore och Sydkorea är i många avseenden mer

tekniskt och vetenskapligt avancerade än Sverige.

I Asien bor 60 % av jordens befolkning. Här finns

en enorm marknadspotential hos länder som är

världsledande inom specifik spetsteknologi att

överföra denna till andra länder, men här finns

också länder som kännetecknas av absolut fattigdom.

Detta ställer stora krav på den svenska

utrikesrepresentationen. Det handlar om såväl

exportfrämjande åtgärder som stimulerande av

utländska investeringar i Sverige.

Omvärldsbevakningen åt svensk industri behöver

likaledes utvidgas. Förstärkningar behövs för

närvarande, främst i de nya viktiga ekonomiska och

politiska maktcentren i enlighet med vad som anförts

i motion U3 yrkande 1, och för detta har Moderata

samlingspartiet tidigare anvisat budgetmedel.