Bet. 1998/99:UU2

Utrikesutskottets betänkande

1998/99:UU02

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

UU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens

budgetförslag avseende utgiftsområde 7

Internationellt bistånd samt motioner väckta under

den allmänna motionstiden 1998/99, vilka hänför sig

till biståndets nivå i förhållande till BNI,

fördelningen av anslag samt biståndets inriktning.

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens

förslag till nivå för biståndsramen i relation till

BNI för 1999. Utskottet uttalar också sitt stöd för

regeringens ambition att åter uppnå enprocentsmålet

så snart de statsfinansiella förutsättningarna för

detta föreligger. Ett antal motionsyrkanden rörande

krav på en snabbare återgång till enprocentsmålet

och planer för att åter uppnå detta avstyrks med

motiveringen att utskottet inte finner anledning att

lägga fast precisa belopp för biståndsramen för de

närmaste åren och att bestämda planer för en

återgång till enprocentsnivån inte förefaller

ändamålsenliga.

Propositionens förslag till fördelning mellan

anslagen inom utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd tillstyrks av utskottet. Vidare tillstyrks

propositionens förslag till utfästelser och

åtaganden inom det multi- och bilaterala

utvecklingssamarbetet. I betänkandet tillstyrker

utskottet vidare att regeringen bemyndigas att

ikläda staten betalningsansvar i form av statliga

garantier till ett belopp av högst 12 miljarder

kronor för garantigivning inom det internationella

utvecklingssamarbetet.

Propositionens yrkanden om bemyndiganden att ikläda

staten betalningsansvar i form av statsgarantier för

finansiellt stöd till länder i Central- och

Östeuropa och för exportkreditgarantigivning för

vissa länder i Central- och Östeuropa tillstyrks av

utskottet. Även ett yrkande att göra utfästelser

inom anslaget Samarbete med Central- och Östeuropa

som innebär förpliktelse efter budgetåret 1999

tillstyrks av utskottet.

Sammanfattningsvis tillstyrker

utskottet regeringens förslag. Tre

motionsyrkanden rörande en

redogörelse för de mänskliga

rättigheterna i mottagarländerna

tillstyrks, övriga motionsyrkanden

besvaras eller avstyrks. Till

betänkandet är fogat 28

reservationer och 16 särskilda

yttranden.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1998/99:1, volym

4, utgiftsområde 7 att riksdagen

fastställer biståndsramen för internationellt

utvecklingssamarbete till 0,705 % av vid

budgeteringstillfället beräknad bruttonationalinkomst

(BNI) för 1999,

1.

bemyndigar regeringen att för verksamhet inom

reservationsanslaget A 1 Biståndsverksamhet under år 1999 göra

utfästelser och åtaganden som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter efter år 1999 om högst 37 248 000

000 kr (avsnitt 3.6 Anslag A 1 Biståndsverksamhet,

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser),

1.

bemyndigar regeringen att för verksamhet inom

reservationsanslaget A 1 Biståndsverksamhet under år 1999

ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier

till ett belopp inklusive tidigare ställda garantier om högst

12 000 000 000 kr (avsnitt 3.6 Anslag A 1 Biståndsverksamhet,

Medelsförvaltning och anslagsstruktur),

1.

bemyndigar regeringen att för verksamhet inom

reservationsanslaget B 2 Avsättning för förlustrisker vad

avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier

under år 1999 ikläda staten betalningsansvar i form av

statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central-

och Östeuropa till ett belopp om högst 150 000 000 kr (avsnitt

4.6 Anslag B 2),

1.

bemyndigar regeringen att för verksamhet inom

reservationsanslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa

under budgetåret 1999 göra utfästelser för insatser i Central-

och Östeuropa som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär

utgifter efter budgetåret 1999 om högst 750 000 000 kr

(avsnitt 4.6 Anslag, Bemyndiganderam),

1.

bemyndigar regeringen att för verksamhet inom

reservationsanslaget B 2 Avsättning för förlustrisker vad

avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier

under år 1999 ikläda staten betalningsansvar i form av

statliga garantier för exportkreditgarantigivning för vissa

länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 500

000 000 kr, vilket inklusive tidigare givna bemyndiganden

innebär 2 500 000 000 kr (avsnitt 4.6 Anslag B 2),

1.

för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 7

Internationellt bistånd enligt följande uppställning:

1.

Anslagsbelopp

Tusental kronor

--------------------------------------------------------

Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp

--------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------

A1. Biståndsverksamhet reservationsanslag 10 731 461

------------------------------------------------------------

A2. Biståndsförvaltning ramanslag 418 143

------------------------------------------------------------

B1. Samarbete med Central-reservationsanslag 744 000

och Östeuropa

------------------------------------------------------------

B2. Avsättning för reservationsanslag 6 000

förlustrisker vad

avser garantier för

finansiellt stöd och

exportkredit-

garantier

------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------

Summa 11 899 604

------------------------------------------------------------

Motionerna

1998/99:U201 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

bistånd till länder som på olika sätt drabbas av

korallrevsskador,

1998/99:U202 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen

anförts om definitionen av begreppet uthållig

skuld,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen

anförts om att skuldtjänstkvoten bör sänkas

radikalt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen

anförts om att konditionaliteten i

skuldsaneringen bör minska,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen

anförts om att Världsbanken och IMF:s centrala

roll som normsättare och

övervakare bör ersättas av flera möjliga

utvecklingsvägar, bestämda i demokratiska

processer i de skuldsatta länderna, med utrymme

för deltagande av folkliga rörelser och

intresseorganisationer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör ställa sig bakom

kampanjen "Jubelår 2000",

1998/99:U203 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en förnyad

prövning om en utredning av de biståndspolitiska

målen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att göra

demokratimålet överordnat delmålen i det svenska

biståndet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett särskilt

åtgärdsprogram för demokratibiståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att bistånd

till diktaturer skall bedrivas av enskilda

organisationer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att undvika

stora biståndsengagemang i länder vars regimer

inte strävar efter demokratisering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om det s.k.

oberoendemålet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rättsstatens

betydelse för utveckling,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om miljö och

bistånd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

satsningar på familjeplanering bör föras in i de

bilaterala förhandlingarna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett

genderperspektiv och kvinnans roll i biståndet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ta upp

frågorna om de mänskliga rättigheterna i samtal

med de stater som bryter mot dessa grundläggande

rättigheter,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

regeringen varje år bör ta fram en särskild

rapport för läget i våra mottagarländer

beträffande mänskliga rättigheter och demokrati,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utformning

av strategier för hur handikappfrågor skall

införlivas i bilaterala och multilaterala

utvecklingsinsatser,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om hälsoproblem

i u-länderna,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett

kvalitetsprogram för det svenska biståndet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om samspelet

mellan bistånds- och flyktingpolitiken,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om EU och u-

länderna,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att bistånd

skall ges i former som inte snedvrider

mottagarländernas ekonomier,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

prioriteringar av kunskapsöverföring och

investeringar i det "mänskliga kapitalet",

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

biståndsberoende,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om biståndet

till Cuba,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

biståndet måste bidra till att krympa och

effektivisera staten i många afrikanska

mottagarländer,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

omorientering av stödet till Ryssland,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om motverkan av

"biståndsbombardemang",

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om återgång

till enprocentsmålet inom en åttaårsperiod,

27. att riksdagen för budgetåret 1999 till

anslag A1 Biståndsverksamhet anvisar 1 360

miljoner kronor utöver regeringens förslag,

28. att riksdagen med avslag på regeringens

förslag, till riksdagsbeslut i motsvarande delar,

bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som förordas i motionen beträffande

multi- och bilateralt utvecklingssamarbete,

särskilda utvecklingsprogram, folkrörelser och

andra enskilda organisationer,

betalningsbalansstöd och skuldlättnader.

1998/99:U204 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

biståndsramen för 1999 bör uppgå till 12 942

miljoner kronor, eller till 0,71 % av BNI 1999,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

biståndsramen år 2000 bör uppgå till 0,73 % av

BNI och för budgetåret 2001 till 0,75 % av BNI,

3. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd enligt uppställning:

---------------------------------------------------

Anslag Regeringen

Anslagsförändring

---------------------------------------------------

A 1. Internationellt 11 150 000 + 77 000 000

utveckl.samarb. 000

---------------------------------------------------

B 1. Samarbete med 750 000 + 25 000 000

Central- och Östeuropa 000

---------------------------------------------------

Summa för utgiftsområdet 11 900 000 + 102 000

000 000

---------------------------------------------------

4. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt

utvecklings-samarbete enligt uppställning:

----------------------------------------------------

Område Regeringen

Anslagsförändring

----------------------------------------------------

1. Afrika 1 670 000 000 +/- 0

----------------------------------------------------

2. Asien 900 000 000 +/- 0

----------------------------------------------------

3. Latinamerika 385 000 000 +/- 0

----------------------------------------------------

4. Europa 295 000 000 +20 000 000

----------------------------------------------------

5. Särskilda 1 070 000 000 +47 000 000

utvecklingsprog.

----------------------------------------------------

6. Krediter för 400 000 000 +/- 0

utveckling

----------------------------------------------------

7. 470 000 000 -60 000 000

Forskningssamarbete

----------------------------------------------------

8. Enskilda 850 000 000 +50 000 000

organisationer

----------------------------------------------------

9. Humanitärt bistånd 790 000 000 +/- 0

----------------------------------------------------

10. Ekonomiska 470 000 000 +30 000 000

reformer

----------------------------------------------------

11. Information 45 000 000 -10 000 000

----------------------------------------------------

Summa 7 345 000 000 +77 000 000

----------------------------------------------------

5. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt

utvecklings-samarbete, delposten Särskilda

utvecklingsprogram, enligt uppställning:

----------------------------------------------------

Anslaget A1.2.5 Regeringen

Centerpartiet

Särskilda

utvecklingsprogram

----------------------------------------------------

Näringslivsutveckling, 400 000 000 +/- 0

tekniskt bistånd, Int.

kurser

----------------------------------------------------

Demokrati och MR 130 000 000 +15 000

000

----------------------------------------------------

Miljöprogram 205 000 000 +47 000

000

----------------------------------------------------

Programutveckling 220 000 000 +/- 0

----------------------------------------------------

Rekrytering 115 000 000 -15 000

000

----------------------------------------------------

Summa 1 070 000 +47 000

000 000

----------------------------------------------------

6. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt

utvecklings-samarbete, delposten Afrika, enligt

uppställning:

----------------------------------------------------

Afrika Regeringen Centerpartiet

----------------------------------------------------

Angola 100 000 000 -10 000 000

----------------------------------------------------

Botswana 0 0

----------------------------------------------------

Eritrea 20 000 000 -2 000 000

----------------------------------------------------

Etiopien 130 000 000 -13 000 000

----------------------------------------------------

Guinea-Bissau 5 000 000 +27 000 000

----------------------------------------------------

Kenya 65 000 000 -7 000 000

----------------------------------------------------

Moçambique 260 000 000 -26 000 000

----------------------------------------------------

Namibia 65 000 000 -7 000 000

----------------------------------------------------

Sydafrika 200 000 000 -20 000 000

----------------------------------------------------

Tanzania 240 000 000 -24 000 000

----------------------------------------------------

Uganda 125 000 000 -13 000 000

----------------------------------------------------

Zambia 100 000 000 -10 000 000

----------------------------------------------------

Zimbabwe 110 000 000 -11 000 000

----------------------------------------------------

Regionalt/Övrigt 250 000 000 +116 000 000

----------------------------------------------------

Summa 1 670 000 000 +/- 0

----------------------------------------------------

7. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under anslagspost A 1.2 Bilateralt

utvecklings-samarbete, delposten Asien, enligt

uppställning:

----------------------------------------------------

Asien Regeringen Centerpartiet

----------------------------------------------------

Bangladesh 120 000 000 -12 000 000

----------------------------------------------------

Indien 0 0

----------------------------------------------------

Kambodja 80 000 000 -8 000 000

----------------------------------------------------

Laos 100 000 000 -10 000 000

----------------------------------------------------

Sri Lanka 40 000 000 -4 000 000

----------------------------------------------------

Vietnam 170 000 000 -17 000 000

----------------------------------------------------

Västbanken/Gaza 120 000 000 -12 000 000

----------------------------------------------------

Regionalt/Övrigt 270 000 000 +63 000 000

----------------------------------------------------

Summa 900 000 000 +/- 0

----------------------------------------------------

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

regeringen bör ge Sida i uppdrag att planera för

hur en återgång till en biståndsram på en procent

av BNI kan genomföras med bibehållen kvalitet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

ökad koherens, samordning och om behovet av

globala strategier för biståndet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en mer

problemorienterad anslagsstruktur,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om biståndet

till diktaturer och om att regeringen årligen

skall redovisa och värdera utvecklingen av

demokrati och mänskliga rättigheter,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om inriktningen

av det svenska biståndet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om koordinering

av det bilaterala, det nordiska och det

europeiska utvecklingssamarbetet till Estland,

Lettland och Litauen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa.

1998/99:U205 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att biståndet skall

främja en uthållig snabb tillväxt med snabb

utrotning av fattigdomen som övergripande mål i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att rättsstaten,

respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och

marknadsekonomi är centrala målsättningar i

samarbetet med biståndsländerna i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att det

multilaterala biståndet i huvudsak bör

kanaliseras genom FN och Bretton Woods-

institutionerna samt UNHCR,

5. att riksdagen beslutar att

frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i

biståndet i enlighet med vad som anförts i

motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

skuldavskrivningar inte får ske så att

misshushållning och korruption främjas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

biståndet bör dras ner i länder med stort

kapitalinflöde genom direktinvesteringar och

andra privata satsningar för att inte

överanstränga absorptionsförmågan eller tränga

undan produktiva satsningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

biståndet till ett u-lands statsmakt normalt inte

bör överskrida 10 % av landets BNP, vilket väl

täcker kostnaden för grundläggande utbildning och

hälsovård för alla,

9. att riksdagen beslutar att triangelsamarbete

bör prövas mellan Sverige, ett afrikanskt land

och ett f.d. u-land som framgångsrikt utrotat

fattigdomen på kort tid i enlighet med vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att systemet med

landramar avskaffas till förmån för avtal, där

strikta villkor vad gäller korruption,

effektivitet och demokratiutveckling uppställs i

enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

Utrikesdepartementet bör ha det centrala ansvaret

för utvecklingssamarbetet och relationerna till

samarbetsländerna och internationella

organisationer och erhålla resurser härför,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.

1998/99:U206 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en plan för

återgång till enprocentsnivån,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

etikcertifiering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om miljöfrågor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om riktat

demokratistöd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

skuldavskrivningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

näringslivsstöd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om krediter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om riktlinjer

för uppföljning och kontroll i det bilaterala

utvecklingssamarbetet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om enskilda

organisationers arbete,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

handikappfrågor skall lyftas fram i det

internationella samarbetet och i det svenska

biståndsarbetet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om skapandet av

ett oberoende sekretariat med uppgift att granska

och utvärdera det svenska biståndet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om slopandet av

femåriga samarbetsavtal,

14. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd enligt uppställning:

---------------------------------------------------

(miljoner kr)

---------------------------------------------------

Internationellt 1999 2000 2001

utvecklingssamarbete

---------------------------------------------------

regeringen 11 12 139 12 969

150

---------------------------------------------------

Kristdemokraterna 12 14 539 15 569

850

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

Samarbete Central- & 1999 2000 2001

Östeuropa

---------------------------------------------------

regeringen 750 750 900

---------------------------------------------------

Kristdemokraterna 750 750 900

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

Totalt för utgiftsområde 7 1999 2000 2001

---------------------------------------------------

regeringen 11 12 899 13 869

900

---------------------------------------------------

Kristdemokraterna 13 15 289 16 469

600

---------------------------------------------------

Anslagsförändring +1 +2 400 +2 600

700

---------------------------------------------------

1998/99:U209 av Anders Ygeman och Morgan

Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av sexuell och reproduktiv

hälsa inom det svenska biståndet.

1998/99:U210 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en förnyad

prövning av de biståndspolitiska målen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

miljökonsekvensbeskrivningar i biståndsprojekt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett

integrerat synsätt när det gäller vattenfrågor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

vattenfrågorna måste in i FN:s säkerhetsarbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om forskning

kring marin miljö,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökad kunskap

om miljökrav,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

miljöorganisationer i syd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om MR-bistånd

till enskilda organisationer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

miljöklausuler,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om solidarisk

handel,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kvinnor i u-

länder och att ett jämställdhetsperspektiv måste

finnas med i alla projekt,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett

nationellt råd för Världsbanksfrågor,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om u-

landsskulden,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om EU,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om samarbete

med Central- och Östeuropa,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett

saneringsprogram för det radioaktiva avfallet i

Murmansk,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Sida,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om beräknad

fördelning på anslag under utgiftsområde 7

Internationellt bistånd för budgetåren 2000 och

2001 (se tabell ovan).

1998/99:U212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att den

förstärkning av årets biståndsbudget på 100

miljoner förslagsvis kan användas för svenska

folkrörelsers och frivillig-organisationers

biståndsverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn

av biståndsmålen,

3. att riksdagen begär att regeringen utarbetar

en plan för en ökning av Sveriges internationella

biståndsverksamhet så att biståndet under en

överskådlig tidsperiod, vilken förslagsvis kan

vara avslutad vid innevarande mandatsperiods

slut, uppnår 1 % av BNI,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

ekonomiskt bistånd i större utsträckning

kombineras med satsningar till stöd för en

demokratisk utveckling och på försvaret av

mänskliga rättigheter i världens fattiga länder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

tidigareläggning av bevakning och utvärdering av

genomförandet av barnperspektivet i Sveriges

biståndsverksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att de

funktionshindrades situation, särskilt kvinnors

och barns, uppmärksammas i större utsträckning än

hittills,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

förbereder ett återuppbyggnadsbistånd som kan

inledas så snart stabilare politiska förhållanden

inträtt i Guinea-Bissau,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

biståndsprojekt administrerade och genomförda av

frivilligorganisationer på lokal nivå inte skall

drabbas av den alltför generellt utformade

sanktionspolitik som Sverige bedrivit mot Indien

sedan kärnvapensprängningarna.

1998/99:U213 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa systemet med

landramar i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar att under

utgiftsområde 7 Internationellt bistånd anslag A

1 Biståndsverksamhet anslå 9 388 461 000 kr för

1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget

Ekonomiska reformer och Information,

Programutveckling och Rekrytering samt Utbildning

av fältpersonal och multilaterala experter i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1

Samarbete med Central- och Östeuropa anslå 1 016

100 000 kr för 1999 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att EU-

biståndet i högre grad skall koncentreras till de

fattigaste länderna,

1998/99:U602 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en

redovisning till riksdagen av läget och

utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter

och demokrati i mottagarländerna för svenskt

bistånd i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att svenskt

bistånd ej bör ges till regimer som grovt och

systematiskt bryter mot de mänskliga

rättigheterna,

1998/99:U604 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

regeringen i EU skall agera för att underlätta

för krediter via Exportkreditnämnden (EKN) för

företag som vill handla med Cuba,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

aktivt skall arbeta för att underlätta och utöka

kontakterna mellan olika delar av det kubanska

samhällslivet och Sverige,

5. att riksdagen begär att regeringen utövar sin

möjlighet att som aktieägare i Pharmacia arbeta

för ett återupptagande av försäljningen av

livsviktig medicinsk utrustning och läkemedel

till Cuba,

1998/99:U608 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett stöd från

Sverige till den demokratiska utvecklingen i

Mongoliet.

1998/99:U609 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige,

inom ramen för samarbetet med Guatemala, erbjuder

stöd till informationsarbetet före

folkomröstningen och dess genomförande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att den

svenska regeringen verkar för utökade

handelsförbindelser mellan Sverige och Guatemala.

1998/99:U610 av andre vice talman Eva Zetterberg

m.fl. (v, kd, c, fp, mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om stöd till

uppbyggnaden av ett fritt och demokratiskt

Västsahara,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om stöd till

Polisarios representation i Sverige.

1998/99:U618 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp, v,

c, fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utökat

bistånd till Östtimor inom ramen för gällande

biståndsanslag,

1998/99:U620 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att frågan

om prenatal könsdiskriminering lyfts fram inom

det bilaterala utvecklingsarbetets ram,

1998/99:U623 av Murad Artin m.fl. (v, m, kd, c,

fp, mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

med kraft skall verka för att det ekonomiska

stödet från EU till MR- och demokratiprojekt som

drivs av frivilligorganisationer i Turkiet ökar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

regeringen bör utarbeta en Turkietstrategi som

ger klara besked om vad som bör ingå i svenskt

MR-bistånd till turkiska frivilligorganisationer.

1998/99:U628 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om reklamen för

tobak och alkohol riktad mot länderna i Central-

och Östeuropa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om finansiering

av omedelbara hjälpinsatser med inriktning på

barn och unga i vårt närområde,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om användningen

av Sidas informationsanslag.

1998/99:U630 av Marianne Andersson m.fl. (c, kd,

fp, mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

större andel av biståndet till Kambodja skall

inriktas på kvinnor och landsbygdsutveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett svenskt

initiativ för att utveckla den statliga

revisionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om villkor för

biståndet och granskning av om detta används i

enlighet med de svenska biståndsmålen.

1998/99:U801 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en juridisk

högskola i Riga.

1998/99:U802 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

Östersjömiljarden.

1998/99:U803 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de stora

miljöproblemen som finns i vårt närområde.

1998/99:U804 av Roy Hansson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om IT-infrastruktur

i Östersjöområdet.

1998/99:U806 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om inriktningen

av stödet till Central- och Östeuropa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

administrationen av samarbetet med Central- och

Östeuropa,

1998/99:U807 av Tommy Waidelich m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

utbildningssamarbete och samordning av

transportfrågorna i Östersjöregionen.

1998/99:U809 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om inrättande

av ett Barentsinstitut.

1998/99:U810 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om aktuella

miljöproblem i Östersjön och om att arbete med

Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om samlade

åtgärder för att få stopp på oljeutsläppen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

bör ta initiativ till att mottagningsanläggningar

för miljöfarligt maskinrumsavfall också byggs i

länder där de saknas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

bör ta initiativ till att mottagningsanläggningar

för miljöfarligt maskinrumsavfall kan nyttjas

utan kostnader i hela Östersjöområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

nu måste initiera krafttag mot orenade utsläpp

från tätorter och industrier runt Östersjön,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

snarast måste ta initiativ till aktioner för att

minska den radioaktiva föroreningen av Östersjön,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

måste ta initiativ till rådgivning till länder

runt Östersjön för att hjälpa dem att skapa ett

mer långsiktigt ekologiskt hållbart jordbruk än

det konventionella som bedrivs i väst.

1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

informationsteknik bör bli ett viktigt inslag i

svenskt demokratibistånd,

1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

7. att riksdagen beslutar om fördelning av

anslag inom utgiftsområde 7 i enlighet med vad i

motionen anförts,

1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

11. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar

anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd enligt uppställning i bilaga 2,

1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

exportkreditgarantier för export av fläskkött

till Ryssland,

1998/99:MJ782 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari

yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om framtidens

miljöstöd till Östersjöområdet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn

av stödet till kärnsäkerhet i Östersjöområdet,

1998/99:MJ803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett utökat

vänortssamarbete kring Östersjön,

1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

skall bidra till att EU:s program för att stödja

utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av

ett ekologiskt uthålligt samhälle,

1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

yrkas

28. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om det svenska

biståndet i förhållande till

kvinnors centrala funktion i

familj och samhälle.

Utskottet

Internationellt

utvecklingssamarbete

Verksamhet under utgiftsområdet

Propositionen (avsnitten 2 och 3.1-3.4

s. 9-15)

Under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

finansieras verksamhets-områdena A

Internationellt utvecklingssamarbete respektive

B Samarbete med Central- och Östeuropa. Den

totala biståndsramen, motsvarande 0,705 % av

prognostiserad BNI år 1999, beräknas till 12 840

miljoner kronor.

Inledningsvis erinras i propositionen om det

överordnade målet för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete att höja de fattiga folkens

levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda

biståndspolitiska målen - att bidra till

resurstillväxt, ekonomisk och politisk

självständighet, ekonomisk och social utjämning,

demokratisk samhällsutveckling, en framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg om

miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män -

samverkar för att bidra till det övergripande

målet. En stor del av biståndsanslaget går

fortfarande till humanitära insatser. Stöd till

att förebygga de humanitära konsekvenserna av

väpnade konflikter samt för en varaktig lösning

på humanitära katastrofer får allt större vikt.

För samarbetet med Central- och Östeuropa har

riksdagen fastslagit att de överordnade målen är

att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa

demokratins kultur, stödja en socialt hållbar

ekonomisk omvandling samt stödja en miljömässigt

hållbar utveckling. Härtill har riksdagen

beslutat att allt samarbete skall genomsyras av

ett jämställdhetsperspektiv.

Regeringen konstaterar att utvecklingssamarbetet

har ställts inför nya utmaningar. Det gäller

såväl det multilaterala utvecklingssamarbetet som

det bilaterala. Det senaste årets händelser har

visat att det behövs mer effektiva globala

institutioner och regelverk som effektivt kan

förebygga och begränsa kriser och konflikter på

det politiska, men ännu mer på det ekonomiska,

området. Sverige avser att arbeta nära samman med

FN, EU och länder i syd för en ny samsyn om

former för global samordning och styrning inför

år 2000.

Internationellt har givarländerna i OECD:s

biståndskommitté DAC ställt sig bakom en gemensam

strategi, Shaping the 21st Century: The

Contribution of Development Cooperation.

Slutsatserna i detta dokument, som bygger på

resultaten från de stora FN-konferenserna, är att

utvecklingssamarbetet är en investering för

framtiden och skall koncentreras på strategier

och program som skapar förutsättningar för de

fattigaste att förbättra sina livsvillkor.

Visionen konkretiseras i ett antal mätbara mål.

Utvecklingssamarbetet skall också bidra till

stabila och rättvisa samhällen, vilket kräver ett

demokratiskt styrelseskick och respekt för

mänskliga rättigheter. Målen utgör en utmaning

för industriländerna och för de multilaterala

organen att effektivisera och bättre följa upp

sitt utvecklingssamarbete.

Regeringen konstaterar också att de demokratiska

framstegen har varit betydande, särskilt under de

senaste tio åren. Allt fler människor kan välja

sitt lands ledning genom att delta i fria val.

Två tredjedelar av världens stater har någon form

av demokratiskt styrelseskick. Demokrati är en

grundförutsättning för människors möjlighet att

ta makt över sina liv och möjligheterna att

stärka respekten för de mänskliga rättigheterna.

De ekonomiska framstegen har också varit

betydande. Av de 90 länder som betraktades som

utvecklingsländer på 1960-talet har 25 gjort

sådana ekonomiska framsteg att de inte längre

räknas som utvecklingsländer.

Utrikesdepartementet och Sida har under de

senaste åren genomfört ett omfattande policy- och

metodarbete för att modernisera utvecklings-

samarbetet. Regeringen har lagt fram skrivelser

som bl.a. rört fattigdomsbekämpning, mänskliga

rättigheter, en ny Afrikapolitik och

internationellt samarbete för hållbar utveckling.

En utredning om en förnyad politik för Sveriges

kontakter och samarbete med Asien läggs fram

under senhösten. Ett liknande arbete kommer att

inledas beträffande Mellanöstern.

Utvecklingssamarbetet med Central- och Sydamerika

styrs också av strategier som lagts fast under de

senaste åren.

Grundtanken i det nya biståndet är att de fattiga

själva måste ta makten över sin framtid. De måste

vara subjekt för sin utveckling, inte objekt. Det

handlar om de fattigas rätt till sin egen

utveckling och rätten till demokrati. Biståndets

roll är att bidra till att skapa förutsättningar

för detta.

Regeringen understryker att nyckeln till

jämlikhet mellan rika och fattiga länder är

kunskap och kompetens. Det är också nyckeln till

ett effektivt bistånd. Därför är det centralt att

stödja ett kompetenslyft i utvecklings-länderna.

Förutom att bygga kapacitet och kompetens och

därmed skapa förutsättningar för ökad tillväxt,

har ett allt viktigare syfte med hela biståndet

blivit att lägga grunden för ökad öppenhet och

demokratisk insyn. Det måste också integreras i

mottagarlandets egen budget och vara redovisat

och öppet för debatt, t.ex. i respektive lands

parlament.

Bland de åtgärder som annonseras i

budgetpropositionen återfinns följande (här

kortfattat återgivna) 12 punkter:

Regeringen kommer att verka för att den policy som slagits fast i

regeringens skrivelser till riksdagen får genomslag i alla delar av det

svenska utvecklingssamarbetet.

Hög prioritet skall ges åt att

följa upp policy, riktlinjer och strategi för att främja demokrati och

mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet.

Regeringen kommer i

nära samverkan med FN, EU och länder i syd att inför år 2000 verka för en

ny samsyn om och ett starkare globalt regelverk för att förebygga och

begränsa politiska, ekonomiska och sociala kriser.

En särskild

satsning görs på att bidra till ett kunskapslyft och att stärka kapaciteten

i samarbetsländerna genom utökat forskningssamarbete.

Bredare och

fördjupade relationer till det privata näringslivet inom

utvecklingssamarbetet, både i samarbetsländerna och i Sverige, skall

utvecklas.

Ökad samstämmighet mellan olika politikområden utifrån

utvecklings-samarbetets målsättningar skall ges högre prioritet.

Sverige skall verka för partnerskap i utvecklingssamarbetet och ökad

koordinering inom internationella institutioner och program liksom i lokala

samordningsaktioner.

Sverige kommer aktivt att verka för en

hållbar lösning på de fattigaste ländernas skuldproblem, inklusive att det

år 2000 finns beslut om eller en plan som erbjuder tillräcklig

skuldreduktion för varje land.

Regeringen har inlett en översyn av

barnfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet. Barnfrågorna skall

få en mer sammanhållen policy både för det multilaterala och det bilaterala

utvecklingssamarbetet.

Regeringen avser ägna ökat engagemang åt

EU:s utvecklingssamarbete, bl.a. i de förhandlingar som äger rum som

fortsättning på Lomé-förhandlingarna, för att bidra till en kraftfull

effektivisering av EU:s utvecklingssamarbete.

Utvecklingssamarbetet med Afrika kommer att stå i fokus i enlighet med

regeringens skrivelse om en förnyad Afrikapolitik.

Utvecklingssamarbetets volym kommer att öka från 0,70 % av BNI 1998 till

0,73 % år 2001.

Motionerna

I partimotion U203 (fp) yrkande 1 anför

Folkpartiet att de biståndspolitiska målen

förlorat i relevans allteftersom de ökat i antal.

Med anledning därav föreslår Folkpartiet att det

tillsätts en utredning för att pröva de sex målen

för svenskt bistånd.

I yrkande 2 framhåller Folkpartiet att

demokratiskt styrelseskick i mottagarländerna är

en förutsättning för att bistånd skall få

bestående effekter. Motionärerna föreslår därför

att demokratimålet överordnas de andra

biståndsmålen. I yrkande 6 begärs att det s.k.

oberoendemålet för svenskt bistånd stryks.

Motionärerna anser det vara självklart att

utvecklings-länder, liksom andra länder, bör

sträva efter ekonomisk och politisk

självständighet. Målet om nationellt oberoende

kan inte nås med hjälp av bistånd, utan genom att

den av världssamfundet accepterade folkrätten

upprätthålls.

Liksom inom andra skattefinansierade

verksamheter måste biståndets strävan vara att de

ekonomiska resurserna används så effektivt som

möjligt. I yrkande 16 lyfter Folkpartiet fram

kvalitetens betydelse inom biståndet. I det

sammanhanget är det viktigt att de fattiga

befolkningarnas intressen sätts i förgrunden och

att man inte låter maktpolitiska strävanden eller

export-intressen styra.

I partimotion U205 (m) yrkande 1 anser

Moderaterna att biståndet bör främja en uthållig

och snabb tillväxt med utrotning av fattigdomen

som övergripande mål. Härvidlag bör Sverige och

EU verka för att utvecklingsländerna integreras i

världsekonomin och den internationella handeln.

Varje folk måste utvecklas av egen kraft genom

att arbetsvilja och skaparkraft frigörs. En

viktig uppgift för många afrikanska länder är

därvidlag att reducera statsmaktens förlamande

roll. Staten bör koncentrera sig på kärnuppgifter

såsom att tillhandahålla grundläggande utbildning

och hälsovård för alla. Att upprätthålla en

fungerande rättsstat är en av statsmaktens

viktigaste uppgifter, anför motionärerna vidare.

I yrkande 2 framhåller Moderaterna de för

biståndet strategiska områdena mänskliga

rättigheter, demokrati, stärkande av rättsstaten

samt uppbyggnad av marknadsekonomins regler och

institutioner. Bistånd till statsmakten i

utvecklingsländer bör inriktas på dessa områden.

Miljöpartiet anför i partimotion U210 (mp)

yrkande 1 att de biståndspolitiska målen blivit

ett allt trubbigare instrument i takt med att de

ökat i antal. Motionärerna begär av den

anledningen att de sex biståndsmålen prövas i en

särskild utredning.

I partimotion U212 (v) yrkande 2 föreslår

Vänsterpartiet att det genomförs en översyn av de

biståndspolitiska målen i syfte att skapa en mer

sammanhållen biståndspolitik.

Utskottets överväganden

I ett antal yrkanden (motion U203 (fp) yrkande 1,

U210 (mp) yrkande 1 och U212 (v) yrkande 2 krävs

att de biståndspolitiska målen skall ändras,

kompletteras eller utredas. Dessutom begärs i

motion U203 (fp) yrkande 6 att man i samband med

en bredare översyn av de biståndspolitiska målen

bör överväga att stryka målet ekonomisk och

politisk självständighet, det s.k.

oberoendemålet.

Utskottet har tidigare, senast i betänkande

1997/98:UU2 Internationellt bistånd, tagit

ställning till liknande yrkanden med krav på att

de biståndspolitiska målen omformuleras eller

ånyo utreds. Då konstaterades att det sker en

kontinuerlig process av omprövning och

precisering av de biståndspolitiska målen.

Regeringen har också för riksdagen redovisat

resultaten av denna löpande prövning av hur de

sex målen omsätts i praktisk handling. Exempel

härpå är regeringens för riksdagen förelagda

skrivelser om fattigdomsbekämpning (skr.

1996/97:169), om demokrati och mänskliga

rättigheter (skr. 1997/98:76) samt om Afrika i

förändring (skr. 1997/98:122), i vilka flera av

biståndsmålen penetreras.

Fattigdomsbekämpning är det övergripande målet

för svenskt bistånd, till vilket de sex målen

samverkar på ett flexibelt sätt. Utskottet

konstaterar att biståndet i dag bedrivs under

helt andra förutsättningar än när de första målen

formulerades. Partnerskapstanken,

globaliseringens effekter, kris- och

krigssituationer, naturkatastrofer samt den

ekonomiska och sociala situationens betydelse för

nationell säkerhet är exempel på faktorer som

fått genomslag i biståndet. Utskottet är

emellertid inte nu berett att föreslå några

förändringar av biståndsmålen men förutsätter att

diskussionen i detta hänseende hålls öppen.

Med vad ovan anförts anses motionerna U203 (fp)

yrkande 1, U210 (mp) yrkande 1 och U212 (v)

yrkande 2 besvarade.

Utskottet konstaterar vidare att det i dag råder

bred enighet om att ekonomiskt och politiskt

oberoende inte kan uppnås genom isolering och

avskärmning från världsmarknaden. Oberoendemålet

får främst tolkas som syftande till att stödja

enskilda utvecklingsländer att på sina egna

villkor delta i en internationell integration som

medför ömsesidiga fördelar. Detta kan ske genom

att bl.a. stödja utvecklingen av de mänskliga

resurserna, infrastruktur, makroekonomisk

stabilitet samt utveckling av institutioner och

rättssystem.

Därmed avstyrks motion U203 (fp) yrkande 6.

I motion U203 (fp) yrkande 2 begärs att

demokratimålet skall vara överordnat andra mål; i

motion U205 (m) yrkandena 1 och 2 menar

motionärerna att ett övergripande mål skall vara

att främja snabb och uthållig tillväxt syftande

till att utrota fattigdomen samt att rättsstaten,

marknadsekonomi, demokrati och respekt för de

mänskliga rättigheterna skall vara centrala

målsättningar i biståndet. Vidare lyfter

motionärerna bakom U203 (fp) yrkande 16 fram

kvalitetens betydelse för att biståndet skall

komma de fattiga befolkningsgrupperna till del.

Utskottet vidhåller ovan framförda ståndpunkter

såvitt avser förändringar av övergripande

biståndspolitiska mål. Samtidigt delar utskottet

många av de synpunkter som genomsyrar motionerna,

t.ex. vikten av att främja demokrati och respekt

för de mänskliga rättigheterna, rättsstaten,

marknadsekonomi, frihandel och fri företagsamhet

samt vikten av att säkerställa mänskliga basbehov

för befolkningarna i de fattigaste länderna.

Dessa aspekter avspeglas emellertid väl i

gällande riktlinjer och i de löpande

redovisningar av biståndets inriktning som

regeringen lämnat riksdagen. Vidare kan

konstateras att det övergripande målet för det

svenska utvecklingssamarbetet är att höja de

fattiga folkens levnadsnivå. Fattigdomsbekämpning

kräver insatser på många områden och med hjälp av

olika biståndsformer. De olika biståndsformerna

kompletterar varandra på ett flexibelt sätt.

Med avstyrkande av motionerna U203 (fp) yrkande 2

och U205 (m) yrkandena 1 och 2 anses därmed

motion U203 (fp) yrkande 16 besvarad med vad

utskottet anfört.

Biståndsramen samt avräkningarna från

denna

Propositionen (avsnitt 3.4 s. 15)

Biståndsramen

Regeringen föreslår att biståndsramen för 1999

höjs till 12 840 miljoner kronor, motsvarande

0,705 % av BNI. År 2000 planeras biståndsnivån

höjas till 0,72 % och 2001 till 0,73% av BNI.

I propositionens yrkande 1 begär regeringen att

biståndsramen fastställs till 0,705 % av vid

budgeteringstillfället beräknad BNI för 1999.

Avräkningar från biståndsramen

Avräkningen från biståndsramen för kostnader för

asylsökande från u-länder har minskat i

förhållande till 1998. Detta beror framför allt

på antaganden om minskat antal asylsökande. I

förhållande till regeringens ekonomiska

vårproposition 1997/98:150 har dock avräkningen

för asylkostnader ökat då asylsökande befunnit

sig längre i mottagandesystemet än beräknat. För

1999 uppgår avräkningen till 660 miljoner kronor.

Från biståndsramen avräknas vidare kostnader för

det svenska bidraget till den del av EU:s

gemensamma bistånd som finansieras över

Europeiska kommissionens reguljära budget. För

1999 uppgår bidraget till 741 miljoner kronor,

vilket beräknats som biståndets andel av Sveriges

bidrag till EU-budgeten. Då Sveriges

medlemsavgift har ökat har också

avräkningsbeloppet för 1999 ökat jämfört med

1998.

Avräkningen för administrativa kostnader och

andra utgifter minskar till 290 miljoner kronor,

främst på grund av att vissa tidigare

avräkningsbara bidrag utgått. Totalt uppgår

avräkningarna från biståndsramen till 1 690

miljoner kronor år 1999.

Motionerna

Folkpartiet anför i partimotion U203 (fp) yrkande

26 att enprocentsmålet för det svenska biståndet

är ett moraliskt grundat åtagande gentemot de

fattiga länderna. Motionärerna föreslår därför

att biståndsramen successivt höjs för att åter

uppnå enprocentsmålet inom åtta år. I yrkande 27

begär Folkpartiet att steg tas mot en återgång

till enprocentsmålet och att biståndet för 1999

höjs med 1 360 miljoner kronor.

I kommittémotion U204 (c) yrkande 1 anför

Centerpartiet att biståndsmålet på en procent av

BNI stegvis bör återupprättas och begär att

biståndsramen för 1999 fastställs till 12 942

miljoner kronor, motsvarande 0,71% av BNI.

I yrkande 2 begärs att biståndsramen fastställs

till 0,73% år 2000 och 0,75% år 2001.

Motionärerna begär vidare i yrkande 8 att

biståndsmålet på en procent av BNI successivt

återupprättas. Regeringen bör därför ge Sida i

uppdrag att planera för hur en återgång till en

biståndsram om en procent av BNI kan genomföras

med bibehållen kvalitet på biståndet. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med en särskild

redovisning i samband med 1999 års

vårproposition.

I partimotion U206 (kd) yrkande 1 anförs att

Sverige bör återgå till målet att det samlade

biståndet skall uppgå till en procent av BNI. I

det syftet begär Kristdemokraterna att regeringen

skall presentera en plan för återgång till

enprocentsmålet.

I partimotion U210 (mp) yrkande 18 föreslår

Miljöpartiet att biståndsramen för åren 2000 och

2001 höjs i sådan takt att den uppgår till 13 889

miljoner kronor respektive 15 469 miljoner kronor

för de bägge åren. Det senare året beräknas då

biståndsramen uppgå till 0,79 % av BNI.

Vänsterpartiet förespråkar i partimotion U212 (v)

yrkande 3 en snabb återgång till enprocentsmålet

för det samlade biståndet. Motionärerna begär

därför att regeringen utarbetar en plan för

ökning av det svenska biståndet. Ambitionen bör

vara att enprocentsmålet skall återupprättas

under innevarande mandatperiod.

I partimotion Fi210 (c) yrkande 7 begärs att

riksdagen anslår 12 002 miljoner kronor för

utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, vilket

är 102 miljoner kronor mer än regeringens

förslag. Centerpartiet föreslår att anslagsposten

A Internationellt utvecklingssamarbete höjs med

77 miljoner kronor och att anslagsposten B

Samarbete med Central- och Östeuropa höjs med 25

miljoner kronor.

Folkpartiet föreslår i partimotion Fi211 (fp)

yrkande 11 en höjning av utgiftsområde 7,

Internationellt bistånd, med 1 360 miljoner

kronor, till totalt 13 260 miljoner kronor.

Utskottets överväganden

I propositionen, yrkande 1, begär regeringen att

biståndsramen för internationellt

utvecklingssamarbete fastställs till 0,705 % av

vid budgeteringstillfället beräknad BNI för 1999.

År 2000 planeras biståndsramen höjas till 0,72 %

och 2001 till 0,73% av BNI. Ambitionen är att

Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när de

statsfinansiella förutsättningarna för detta

föreligger. Utbetalningsnivån förutses under de

närmaste åren kunna hållas på en högre nivå genom

ett bättre utnyttjande av reservationer.

I flera motionsyrkanden (U203 (fp) yrkandena 26

och 27, U204 (c) yrkandena 1, 2 och 8, U206 (kd)

yrkande 1, U210 (mp) yrkande 18 och U212 (v)

yrkande 2) hävdas vikten av att enprocentsmålet

upprätthålls, att en snabbare återgång till

enprocentsnivån - i vissa fall beloppsvis

preciserade eller med angivna procentsatser av

BNI för de närmaste åren - skall ske samt begärs

planer för hur enprocentsmålet skall uppnås med

bibehållen kvalitet i biståndet. I motionerna

Fi210 (c) yrkande 7 och Fi211 (fp) yrkande 11

föreslås höjda biståndsramar för budgetåret 1999

(se bilaga 2).

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag

för budgetåret 1999 att fastställa biståndsramen

till 0,705 % av vid budgeteringstillfället

beräknad BNI, propositionen 1998/99:1 yrkande 1.

Därmed avstyrks motionerna Fi210 (c) yrkande 7

och Fi211 (fp) yrkande 11.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare,

senast i betänkande 1997/98:UU2, framhållit att

kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är

väl befäst i riksdagen och i den allmänna

opinionen. Samtidigt är återgången till

enprocentsnivån också en viktig symbolfråga

varför utskottet, även av det skälet, ansett att

det bör prioriteras. Utskottet har vid flera

tillfällen, bl.a. i ovan nämnda betänkande,

välkomnat att en återgång nu inletts samt

framhållit med bestämdhet att en återgång till

enprocentsnivån bör ske så snart det

statsfinansiella läget tillåter. Utskottet

välkomnar därför också att regeringen i

propositionen förutskickar att biståndsnivån

skall höjas till 0,72 % år 2000 och 0,73 % år

2001. Det finns däremot, enligt utskottets

mening, ingen anledning att därutöver lägga fast

precisa beloppsgränser beträffande biståndsramen

för de närmaste åren. Anslagstilldelningen för

2000 och 2001 kommer att prövas inför respektive

budgetberedning.

Utskottet har också tidigare tagit ställning

till förslag om mer eller mindre detaljerade

planer för hur enprocentsmålet åter skall uppnås.

Utskottet har därvid uttalat att bestämda planer

för en återgång till enprocentsnivån inte

förefaller ändamålsenliga. Utskottet vidhåller

denna uppfattning. Vad gäller återgång till

enprocentsmålet med bibehållen kvalitet

konstaterar utskottet att arbetet med kvalitet

och effektivitet i biståndet är högt prioriterat

oberoende av nivån av biståndsramen.

I konsekvens med vad som ovan anförts avstyrker

utskottet motionerna U203 (fp) yrkandena 26 och

27, 204 (c) yrkandena 1, 2 och 8, U206 (kd)

yrkande 1, U210 (mp) yrkande 18 och U212 (v)

yrkande 3.

Fördelningen inom utgiftsområdet

Propositionen (avsnitt 1 s. 5-7)

För budgetåret 1999 föreslår regeringen i

budgetpropositionen (yrkande 7) att anslagen under

utgiftsområde 7 Internationellt bistånd fördelas enligt

följande uppställning:

Anslagsbelopp

Tusental kronor

----------------------------------------------------------

Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp

----------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------

A1. Biståndsverksamhet reservationsanslag 10 731 461

-------------------------------------------------------------

A2. Biståndsförvaltning ramanslag 418 143

-------------------------------------------------------------

B1. Samarbete med Central-reservationsanslag 744 000

och Östeuropa

-------------------------------------------------------------

B2. Avsättning för reservationsanslag 6 000

förlustrisker vad

avser garantier för

finansiellt stöd och

exportkredit-

garantier

-------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------

Summa 11 899 604

-------------------------------------------------------------

Motionerna

I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag

inom totalramen till följd av minskningen eller

höjningen av utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd. I bilaga 2 (Anslag för budgetåret

1999) framgår partiernas förslag till ändrade

anslag.

I motion U203(fp) yrkande 11 delvis föreslår

Folkpartiet att ytterligare 20 miljoner kronor

satsas på särskilda jämställdhetsinsatser.

I partimotion U203 (fp) yrkande 28 delvis, som

den får förstås, efterfrågas bl.a. att

riksdagen tillför anslaget A 1.1 Multilateralt

utvecklingssamarbete ytterligare 370 miljoner

kronor samt anslaget A 1.2 Bilateralt

utvecklings-samarbete ytterligare 990 miljoner

kronor jämfört med regeringens förslag.

Motionärerna bakom kommittémotion U204 (c)

föreslår i yrkande 3 att anslaget A 1.

Internationellt utvecklingssamarbete skall

tillföras 11 150 miljoner kronor, vilket är 77

miljoner kronor mer än regeringens förslag.

Vidare föreslås att anslaget B 1 Samarbete med

Central- och Östeuropa bör uppgå till 775

miljoner kronor för budgetåret 1999, dvs. 25

miljoner mer än regeringens förslag.

I partimotion U206 (kd) yrkande 14 (delvis)

begär Kristdemokraterna ändringar jämfört med

regeringens förslag i anslagen inom

utgiftsområde 7. Internationellt bistånd för

1999. Motionärerna föreslår en ökning av

anslaget med 1 700 000 000 kr jämfört med

regeringens förslag.

I kommittémotion U213 (m) yrkande 2 föreslår

Moderaterna att utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd anslag A 1 Biståndsverksamhet tillförs

9 388 461 000 kr för 1999. Vidare föreslår

Moderata samlingspartiet i yrkande 3 att

anslagen Ekonomiska reformer och Information,

Programutveckling och Rekrytering samt

Utbildning av fältpersonal och multilaterala

experter avskaffas och i stället bärs av

respektive verksamhet. I yrkande 4 föreslås att

anslaget B1 Samarbete med Central- och

Östeuropa skall uppgå till 1 016 100 000 kr för

budgetåret 1999, dvs. 272 100 000 kr mer än

regeringens förslag.

Utskottets överväganden

Regeringen begär i yrkande 2 bemyndigande att

göra utfästelser och åtaganden under anslaget A

1 Biståndsverksamhet uppgående till 37 248

miljoner kronor, inklusive redan ingångna

förpliktelser.

För det multilaterala utvecklingssamarbetet

begärs bemyndigande beträffande FN:s

frivilligfinansierade verksamhet på det

ekonomiska och sociala området, beträffande

kapitalökningar i Afrikanska utvecklingsbanken

(AfDB) och i Världsbankens garantiorgan (MIGA),

kapitalpåfyllnader i NORSAD, i African Capacity

Building Foundation (ACBF) och Globala

miljöfonden (GEF) samt kapitalinsatser vid

eventuellt medlemskap i Interamerikanska

investeringsbolaget, IIC, och ett bidrag till

FN:s konvention mot ökenbekämpning. Regeringen

begär bemyndigande att inom det multilaterala

utvecklingssamarbetet ikläda staten

förpliktelser som tillsammans med tidigare

gjorda uppgår till högst 9 339 miljoner.

Vidare föreslås vad gäller det bilaterala

utvecklingssamarbetet bemyndigande för

regeringen att göra utfästelser och åtaganden

motsvarande högst 27 909 miljoner kronor.

Beräkningsgrunden är att förpliktelserna

tillsammans med tidigare gjorda får högst uppgå

till motsvarande fem gånger landramen på

årsbasis för det landfinansierade samarbete med

länder för vilka regeringen fastställt

landstrategier eller motsvarande. För övriga

landprogram och andra verksamheter får

utfästelseramen uppgå till högst tre gånger

1999 års medelstilldelning.

Den totala bemyndiganderamen har inte minskats

med reservationerna. Regeringen uppskattar i

propositionen att bemyndigandena skulle minska

med ca 5 500 miljoner kronor om reservationerna

beaktades.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att en

redovisning av bemyndiganderamen för ekonomiska

förpliktelser görs i propositionen.

Sammanställningen ger en överblick över

förpliktelser och begärda bemyndiganden. Ett

bemyndigande är liktydigt med att anslag så

småningom måste anvisas. Utskottet vill

framhålla att beslut om omfattningen av och

ändamålet med ett bemyndigande således bör

prövas lika noga som anslagsbeslut. Inför

ställningstagande om bemyndiganden inom

biståndet har därför utskottet i princip samma

behov av information om beräkningsgrunderna som

det har vid ställningstagande till regeringens

anslagsförslag.

Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga de

utfästelser och åtaganden som förordas av

regeringen. Propositionens yrkande 2 tillstyrks

därmed.

Flera motioner - U203 (fp) yrkandena 11 delvis

och 28 delvis, som det får förstås, U204 (c)

yrkande 3 och U206 (kd) yrkande 14 delvis - rör

höjda anslag inom ramen för en höjd utgiftsram

för utgiftsområde 7. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen för 1999 en utgiftsram för

utgiftsområde 7. Riksdagen har sedermera fattat

beslut med samma innebörd och fastställt

utgiftsramen (bet. 1998/99:FiU1).

Utskottet finner att den av regeringen

föreslagna fördelningen mellan anslagen inom

utgiftsområde 7 synes vara väl avvägd, varför

regeringens yrkande 7 tillstyrks.

Därmed avstyrks motionerna U203 (fp) yrkandena

11 och 28 båda delvis, U204 (c) yrkande 3 och

U206 (kd) yrkande 14 delvis.

I motion U213 (m) yrkande 2 begärs en minskning

av anslaget A 1 Biståndsverksamhet och i

yrkande 3 att anslaget Ekonomiska reformer och

information avskaffas. Vidare föreslår

Moderaterna i yrkande 4 och i motion U802 (m)

yrkande 2 (delvis) att anslaget B 1 Samarbete

med Central- och Östeuropa skall höjas jämfört

med regeringens förslag.

I konsekvens med utskottets tillstyrkan av

fördelningen mellan anslagen avstyrker

utskottet motion U213 (m) yrkandena 2-4 och

U802 (m) yrkande 2 (delvis).

Multilateralt

utvecklingssamarbete

Anslagsposterna, prioriteringar m.m.

Propositionen (avsnitt 3.6 s. 17-30)

Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar FN:s

ekonomiska och sociala verksamhet, de

internationella finansieringsinstitutionerna, övrigt

multilateralt samarbete respektive Europeiska

utvecklingsfonden. Regeringen beräknar för

anslagsposten A.1.1 Multilateralt

utvecklingssamarbete för budgetåret 1999 3 362

miljoner kronor. Detta innebär en ökning med 351

miljoner kronor varav merparten hänför sig till

Europeiska utvecklingsfonden.

Fördelningen under anslagsposten Multilateralt

utvecklingssamarbete

Tusental kronor

--------------------------------------------------------------------

Budget 1998 Beräknat

1999

--------------------------------------------------------------------

1FN:s ekonomiska och 1 570 000 1 641

000

sociala verksamhet

--------------------------------------------------------------------

2Internationella 1 102 000 1 206

000

finansieringsinstitutioner

--------------------------------------------------------------------

3Övrigt multilateralt samar- 339 000 218

000

bete

--------------------------------------------------------------------

4Europeiska utvecklings- - 297

000

fonden

--------------------------------------------------------------------

Summa 3 011 000 3 362

000

--------------------------------------------------------------------

Regeringens prioriteringar

I propositionen framhåller regeringen att den ökade

globaliseringen innebär att den politiska och

ekonomiska utvecklingen i omvärlden i allt högre grad

påverkar och förändrar förutsättningarna för såväl

nationell politik som samverkan länder emellan. Det

är därför viktigt att utvecklingssamarbetet bygger på

långsiktighet och förutsägbarhet och att biståndet

präglas av kontinuitet.

Regeringen pekar vidare på att det är angeläget att

Sverige inom de multilaterala organisationerna - FN-

systemet, Världsbanken samt regionala

utvecklingsbanker och fonder - verkar för att

förankra och operationalisera analys och slutsatser

från det omfattande policyarbete som bedrivits inom

den svenska biståndsförvaltningen så att dessa

organisationer - i styrelsearbete, policy,

utvärderingar och i verksamhet på fältet - får en

tydligare fattigdomsinriktning.

Ett integrerat synsätt är en prioriterad fråga för

bl.a. Sverige och nära kopplad till svenska krav på

en samordnad uppföljning av de stora FN-konferenser

som ägt rum under 1990-talet om centrala ämnen som

hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Det

bedöms som angeläget att inom ramen för befintliga

anslag kunna anslå medel för bl.a. katalytiska

studier och seminarier i syfte att stimulera till att

i det multilaterala arbetet följa upp och i fält

operationalisera viktiga tvärgående frågor, som

fattigdomsbekämpning och främjandet av demokrati och

mänskliga rättigheter. FN:s generalsekreterare kommer

att presentera ett förslag om hur miljö och hållbar

utveckling skall integreras i FN:s hela verksamhet.

Givarbilden är skev och Sverige är i de flesta

organisationer en av de största givarna. Sverige

verkar för en mer rättvis fördelning av bidragen, en

utvidgning av givarkretsen och fleråriga utfästelser

till FN:s operativa verksamhet. Finansieringsfrågorna

måste också ses i ljuset av förändrade

finansieringsvillkor med minskat bistånd, betydande

privata flöden och ett växande antal länder som med

ökat välstånd tar steget från mottagarland till

givare.

Regeringen understryker att ökad tydlighet och

effektivitet i ansvar och arbetsfördelning måste

eftersträvas såväl mellan Världsbanken, de regionala

utvecklingsbankerna och IMF som i relationen till FN-

systemet samt andra aktörer på det internationella

området för utvecklingssamarbete. Världsbankens samt

de regionala utvecklingsbankernas och -fondernas roll

bör förstärkas och deras arbete effektiviseras för

att samarbetet med låntagarländerna skall få ett nytt

innehåll. Regeringen välkomnar därför det

reformarbete som pågår inom bankerna med inriktning

på decentralisering, upprättande av ett mer jämlikt

partnerskap och ett bättre utnyttjande av kunskaper

och erfarenheter. Oron på de internationella

kapitalmarknaderna ställer de internationella

finansieringsinstitutionerna inför nya utmaningar.

Det gäller både strukturella ekonomiska förändringar

i krisländerna och i lika hög grad utveckling av

sociala skyddsnät för de mest utsatta grupperna i

dessa länder.

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

Regeringen framhåller att strävan är att målen för

svenskt utvecklingssamarbete så långt som möjligt

skall genomsyra även FN-systemets verksamhet. I flera

organisationer pågår nu ett arbete för att stärka FN-

organens finansiering. Ett mål är att länder skall

göra fleråriga finansiella utfästelser till

organisationernas basbudget i syfte att förbättra FN-

organens verksamhet främst på landnivå. Sverige och

ett flertal andra länder hoppas kunna göra detta

redan under 1999.

För de New York-baserade organisationerna, framför allt FN:s

utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s

befolkningsfond (UNFPA), har Sverige de senaste åren haft

som mål att reformera verksamheten i syfte att effektivisera

organisationernas arbete genom ökad fokusering och närmare

samarbete, främst på landnivå. Sverige har även verkat för

en ökad fattigdomsinriktning. Detta arbete börjar nu ge

resultat. Organisationerna har i dag - bl.a. genom det

svenska agerandet i respektive organisations styrelse - en

tydligare fattigdomsinriktning än för några år sedan. FN:s

generalsekreterares reformförslag förefaller också få

betydande konsekvenser för organisationerna, i synnerhet på

landnivå, genom en ökad integration av de operationella

aktiviteterna. Gemensamma ramar för FN:s verksamhet på

landnivå vad beträffar programutveckling, planering,

budgetering m.m. (UNDAF) håller på att utvecklas i ett

tjugotal länder, och många landkontor har numera gemensamma

lokaler och administrativa funktioner.

Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

1995-1998 samt beräknat 1999

Tusental kronor

----------------------------------------------------------------------------

Årsbidrag Årsbidrag Årsbidrag

Årsbidrag Beräknat

1995

1996 1997 1998 1999

----------------------------------------------------------------------------

FN:s 460 000 460 000 460 000 470

000 490 000

utvecklingsprogram,

UNDP

----------------------------------------------------------------------------

FN:s 32 000 32 000 40 000 42

000 42 000

kapitalutvecklingsfond,

UNCDF

----------------------------------------------------------------------------

FN:s barnfond, 283 000 283 000 283 000 250

000 265 000

UNICEF

----------------------------------------------------------------------------

FN:s 116 000 116 000 116 000 125

000 140 000

befolkningsfond,

UNFPA

----------------------------------------------------------------------------

FN:s 189 000 245 000 200 000 180

000 180 000

världslivsmedelsprogram,

WFP

----------------------------------------------------------------------------

FN:s 248 500 248 500 248 500 260

000 270 000

flyktingkommissarie,

UNHCR

----------------------------------------------------------------------------

FN:s 140 000 135 000 135 000 145

000 150 000

hjälporganisation

för

palestinaflyktingar,

UNWRA

----------------------------------------------------------------------------

Multilateral 3 500 4 500 5 000 8

000 12 000

handelsrelaterad

biståndsverksamhet

(UNCTAD, WTO,

ITC)

----------------------------------------------------------------------------

Narkotikainsatser 32 000 40 000 40 000 45

000 47 000

genom FN-

systemet

(UNDCP,

WHO/PSA)

----------------------------------------------------------------------------

UNAIDS 10 000 10 000 35 000 37

000 37 000

----------------------------------------------------------------------------

FN:s 8 000 8

000 8 000

industriutvecklingsorganisation

(UNIDO)1)

----------------------------------------------------------------------------

Summa 1 514 000 1 574 000 1 570 500 1 570

000 1 641 000

----------------------------------------------------------------------------

1. 1994-1997 finansierades bidragen till UNIDO över

anslaget B 9

Internationella finansieringsinstitutioner

Tabellen nedan visar budgetbehoven för 1999, dvs. förväntade

dragningar i de fall medel inte budgeterats tidigare, samt

som jämförelse budgetåret 1998.

De internationella finansieringsinstitutionerna

Tusental kronor

----------------------------------------------------

Budget 1998 Beräknat 1999

----------------------------------------------------

Världsbanksgruppen 920 000 960 000

----------------------------------------------------

Regionala 52 000 23 000

utvecklingsbanker

----------------------------------------------------

Övriga 130 000 223 000

utvecklingsbanker

och fonder

----------------------------------------------------

Summa 1 102 000 1 206 000

----------------------------------------------------

Världsbanksgruppen

Världsbanken består av Internationella

återuppbyggnads- och

utvecklings-banken (IBRD) och

Internationella utvecklingsfonden

(IDA). I

Världsbanks-gruppen ingår även Internationella

finansieringsbolaget (IFC), Multilaterala investeringsgarantiorganet

(MIGA) samt Internationella centret för biläggande

av

investeringstvister (ICSID).

I propositionen framhåller regeringen att Världsbanken under 1998

fortsatt att genomföra omfattande reformer av sin verksamhet

och

därigenom stärkt den övergripande

inriktningen på

fattigdomsbekämpning. Sverige har

gett sitt fulla stöd till detta.

Omorienteringen har

inte varit smärtfri, och den förändring av

bankens

interna kultur som eftersträvas är en process som kommer att

ta tid.

Ett av de viktigaste målen har

varit att komma närmare

låntagarländerna. Det har

skett genom decentralisering med

upprättande av

representationskontor i ett stort antal länder. Det

har

också skett genom att ett långsiktigt arbete inletts för att

ersätta det traditionella givar-mottagarförhållandet med ett

mera

jämlikt partnerskap. Mycket återstår att göra

i båda fallen.

Regeringen framhåller att man välkomnar

denna utveckling som ligger i

linje med svensk politik.

Ett annat centralt mål har varit att

effektivare

utnyttja bankens unika, globala erfarenhetsbas och

alltmer förmedla kunskap i stället för finansiella resurser.

Arbetet med att decentralisera bankens verksamhet fortsätter,

liksom

uppbyggande av kunskapsbanken och

utvecklande av former för

partnerskap som

omfattar även det civila samhället.

Fattigdomsbekämpningen står i fokus genom ett intensivt arbete som

har inletts inför rapporten World Development Report 2000

med

fattigdom som tema. Regeringen pekar på att det

finns ett behov av

att ytterligare effektivisera

beredningen av lånen och utveckla

instrumenten för

t.ex. regionala insatser. Asienkrisen har avslöjat

brister i Världsbankens kapacitet att hjälpa länder att förstärka

sina finansiella sektorer. Krisen har också aktualiserat

behovet av

att se över samarbetsrutinerna med

Internationella valutafonden.

Detta kommer att leda

till en trolig omorganisation som knyter

bankens och

fondens finansiella sektorsenheter närmare varandra.

Interamerikanska utvecklingsbanken

Under 1997

stärkte Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) sin

fattigdomsprofil ytterligare, bl.a. genom att anta en

fattigdomsstrategi och genom en ökad utlåning till

insatser som

syftar till social rättvisa och

fattigdomsminskning. Detta inbegriper

insatser som

syftar till att överbrygga sociala och etniska

spänningar, tvister om landrättigheter och det tilltagande våldet i

städerna, liksom småskalig företagsamhet och mikrokrediter.

Andra

prioriterade områden är modernisering av

statsapparaten för att

renodla och förstärka statens

roll och medborgarinflytande för att

stärka

demokratin.

IDB:s prioriteringar ligger väl i

linje med de frågor som Sverige

under många år har drivit

i nära samarbete med de övriga nordiska

länderna.

Sverige har också drivit på bankens arbete med

fattigdomsfrågor, miljö och jämställdhet, där viktiga framsteg har

gjorts under senare år.

Regeringen

har under 1998 ansökt om svenskt medlemskap i

Interamerikanska investeringsbolaget (IIC). IIC ingår i IDB-gruppen

och är ett fristående bolag som sedan det bildades 1989 har

haft ett

nära samarbete med IDB. IIC stöder

utvecklingen av den privata

sektorn i Latinamerika, bl.a.

genom lån och investeringar i privata

företag.

Målgruppen är små och medelstora företag, som har svårt att

få kapitalförsörjning. IIC:s verksamhet utgör således ett komplement

till IDB:s aktiviteter för att främja den ekonomiska

utvecklingen i

Latinamerika. IIC har sedan starten för

åtta år sedan beslutat om

transaktioner på motsvarande 764

miljoner US dollar till 174 olika

utvecklingsprojekt i

regionen, vilka totalt uppgår till 3,1 miljarder

US

dollar. I förhållande till totalt insatt kapital av IIC:s

aktieägare har varje insatt dollar resulterat i ytterligare

femton

dollar från andra investerare.

För närvarande diskuterar IIC en kapitalökning (från 200 miljoner

till ca 700 miljoner US dollar). Storleken kommer att

påverka

kostnaden för ett eventuellt svenskt

medlemskap. Kostnaden för

medlemskap är också beroende

av Sveriges andel av aktiekapitalet. I

diskussioner med

IIC:s ledning har preliminärt överenskommits att

Sverige tecknar 0,75 % av aktiekapitalet, vilket beräknas innebära en

totalkostnad på ca 40 miljoner kronor under budgetåren

1999-2002,

dvs. 10 miljoner kronor per år.

Asiatiska utvecklingsbanken

Asiatiska

utvecklingsbankens (AsDB) verksamhet under 1990-talet har

allt-mer inriktats på breda utvecklingsfrågor, från att tidigare ha

utgjorts av projektfinansiering, framför allt

på

infrastrukturområdet. Uppgörelsen i januari 1997

om den sjunde

påfyllnaden av Asiatiska

utvecklingsfonden (AsDF) innebar en

ytterligare

ambitionshöjning i denna riktning. God samhällsstyrning,

miljö, jämställdhet och sociala frågor har fått en mer framträdande

roll än tidigare, och riktlinjer har utarbetats för

bankens

verksamhet på dessa nya områden.

Landprogrammeringen har stärkts och

bankens katalytiska

roll betonas alltmer, främst i samband med

omstrukturering av den finansiella sektorn och i projekt där bankens

närvaro kan bidra till att öka andra finansiärers intresse.

Under 1997 har bankens verksamhet i hög utsträckning

kommit att

präglas av den akuta finansiella situationen i

stora delar av

regionen, främst i sydöstra och östra

Asien. På ett tidigt stadium

beslutade AsDB att delta i de

internationella stödaktioner som

organiserades av IMF för

att mildra krisens verkningar. Regeringen

anser att banken

- med hänsyn till sin starka regionala förankring -

utgör

ett viktigt komplement till IMF:s verksamhet.

Afrikanska utvecklingsbanken

Afrikanska

utvecklingsbanken (AfDB), som under den tidigare delen av

1990-talet genomgick en svår kris, befinner sig nu i en intensiv

reformprocess. Vid bankens årsmöte i maj 1998 antogs en

överenskommelse om en 35-procentig ökning av kapitalet till ca 28

miljarder US dollar i kombination med att de icke-regionala

givarländernas ägarandel av banken höjdes från 33 % till 40

%

(Sverige äger 1,55 %). Reformprocessen, i vilken Sverige

har en

framträdande roll, inleddes 1995 och har lett till

betydande

förbättringar vad gäller bankens finansiella och

operationella

funktioner. En prioriterad fråga framöver

blir arbetet med att

utforma en tydlig vision för banken.

I reformarbetet är det viktigt

att fortsätta arbeta för en

bättre styrning och effektivare

administration av banken,

ökad kvalitet i projekt-verksamheten och

bättre

koordinering med andra givare.

Övriga utvecklingsbanker och -fonder

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) har

fokus på

fattigdomsbekämpning genom sin inriktning på

projekt för att

förbättra levnadsförhållandena

för landsbygdsbefolkningen i de

fattigaste länderna.

IFAD är en liten organisation, som ligger i

frontlinjen vad gäller metodutveckling inom

jordbruksutvecklingsområdet. Regeringen framhåller att den

även

fortsättningsvis i IFAD:s styrelse, och i nära

samarbete med Norge,

Danmark och Finland, kommer att

verka för att ytterligare förankra

fondens prioriterade

mål.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF) som

finansieras genom bidrag från

de fem nordiska länderna har

ett grundkapital på 515 miljoner SDR och

utlåningen

(undertecknade och godkända projekt) uppgår nu till drygt

360 miljoner SDR. NDF lämnar lån på mycket förmånliga villkor till

projekt som främjar ekonomisk och social utveckling i låg- och

lägre

medelinkomstländer. Krediterna lämnas i

samfinansiering med andra

institutioner, främst

Världsbanken och regionalbankerna, för projekt

av

nordiskt intresse.

Afrikanska fonden för kapacitetsutveckling (ACBF)

arbetar

huvudsakligen med att stärka utvecklingsländers

kapacitet att utforma

och genomföra makroekonomisk

politik.

Övrigt multilateralt samarbete

Under delposten Övrigt multilateralt samarbete

finansieras

Multilaterala miljöinsatser,

Konfliktförebyggande insatser, Särskilda

multilaterala

insatser och Övriga mindre insatser.

Multilaterala

miljöinsatser

Uppföljningen av de prioriteringar

som lades fast i regeringens

skrivelse om Sveriges

utvecklingssamarbete för hållbar utveckling

(skr.

1996/97:2) fortgår genom de multilaterala kanalerna för svenskt

utvecklingssamarbete.

I arbetet med att följa upp FN:s generalförsamlings extra

möte år

1997 för utvärdering av Agenda 21 har under året

vissa insatser av

engångskaraktär inom vatten- och

energiområdet finansierats för att

initiera arbete i de

multilaterala organisationerna. Regeringen

framhåller

att den avser att under 1999 stödja sådan verksamhet med

särskild betoning på marina frågor samt produktions- och

konsumtionsmönster.

Under året avslutades

förhandlingarna om den andra påfyllnaden av

Globala

miljöfondens (GEF) finansiella resurser. Överenskommelsen

innebär att givarna kommer att tillföra GEF 2,75 miljarder US dollar

för perioden 1998-2002. För svensk del innebär detta ett

åtagande om

sammanlagt 448 miljoner kronor.

Multilaterala konfliktförebyggande insatser

Regeringen framhåller att det multilaterala systemet har en central

uppgift när det gäller att åstadkomma varaktiga lösningar på

väpnade

konflikter som utgör hot mot såväl

internationell fred och säkerhet

som civilbefolkningens

trygghet och överlevnad samt den ekonomiska

och sociala

samhälls-utvecklingen i stort. För detta krävs samverkan

mellan ett flertal kompetensområden från politiska initiativ till

militära och polisiära insatser, från skydds- och

hjälpinsatser på

det humanitära området med avseende på

mänskliga rättigheter till

långsiktigt inriktade

återuppbyggnadsinsatser.

Utöver den finansiering

som skett över utgiftsområdena 5 och 6

avseende

svenskt deltagande i fredsbevarande FN-operationer har

biståndsanslaget under 1998 svarat för civilpolisinsatser i bl.a.

Angola, Guatemala, Västsahara och Östra Slavonien. Stödet avsåg

också

kostnader för FN:s vaktstyrka i norra Irak

och tillfällig

internationell närvaro med svensk

personal i Hebron (TIPH). Denna typ

av insatser förväntas

fortsätta. Fortsatt svenskt stöd kommer även

att utgå

för ett samordnat och effektivt FN-arbete, avseende såväl

övergripande samordning och policy-utveckling inom ramen för FN-

sekretariatets minprogram (UNMAS) som insatser i fält.

Särskilda multilaterala insatser: jämställdhet

Bidrag till FN:s kvinnofond (UNIFEM) avsattes i budgeten för 1998

med

15 miljoner kronor för särskilda insatser av

pilotkaraktär för att

inom utvecklingssamarbetet

stärka multilateralt arbete med

jämställdhet.

Insatsens fokus ligger på stöd till kvinnliga

småföretagare, åtgärder för att stärka kvinnors rättsliga och sociala

ställning och motverka våld mot kvinnor och stöd till

kvinnor som

organiserar sig lokalt för att förbättra sina

villkor.

Särskilda multilaterala insatser: barn

I det multilaterala utvecklingssamarbetet har Sverige

traditionellt

varit pådrivande i frågor som rör barnets

rättigheter, dess sociala

och ekonomiska livsvillkor,

överlevnad, trygghet och utveckling.

Konventionen om

barnets rättigheter, i dag ratificerad av 191 stater,

utgör en viktig utgångspunkt och är ett betydelsefullt instrument i

arbetet för att utveckla ett systematiskt barnperspektiv i

det

internationella utvecklingssamarbetet.

År 2001 äger ett särskilt möte rum med FN:s

generalförsamling

(UNGASS 2001) kring uppföljningen av

barntoppmötet 1990. För att

uppfylla konventionens mål

krävs insatser inom det samlade FN-

systemet.

Beslutet inom ramen för reformarbetet i FN att MR-frågorna

skall genomsyra FN:s kärnverksamheter stärker kravet på genomförande

av barnkonventionen och ökat samarbete på barnområdet, något som

FN:s

högkommissarie för mänskliga rättigheter

slår fast inför

verksamhetsåret 1999.

Övriga multilaterala insatser

Övriga

multilaterala insatser utgör bidrag till organisationer såväl

inom som utanför FN-systemet samt analyser, seminarier och

andra

internationella aktiviteter som främjar

internationell samverkan och

utveckling. Bl.a.

finansieras reguljära bidrag till Internationella

rödakorskommittén (ICRC), Internationella migrationsorganisationen

(IOM), FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) och till

Habitat

(FN:s boende- och bebyggelsecenter).

Finansieringen av International

IDEA (Internationella

institutet för demokrati och fria val) sker

från

posten.

Motionerna

I

partimotion U203 (fp) yrkande 15 delvis föreslås att ytterligare 20

miljoner kronor anslås för mer och bättre information om spridning

av

hiv/aids och om kondomanvändning.

I kommittémotion U204 (c) yrkande 9 anser Centerpartiet att det krävs

bättre styrformer för FN-biståndet. Motionärerna föreslår att

UNDP

ges ett reellt samordningsansvar för både

FN-familjens och annat

bistånd. Vidare anförs att det

krävs en ökad samstämmighet mellan

olika biståndsgivares

insatser och den politik som förs i

mottagarländerna. Sveriges strävan bör vara att de sex biståndsmålen

skall bilda basen för en global strategi för utveckling.

Moderata samlingspartiet framhåller i partimotion U205

(m) yrkande 4

att det multilaterala biståndet i huvudsak

bör kanaliseras genom FN

och dess specialorgan samt

genom Bretton Woods-institutionerna.

Motionärerna

framhåller den roll som Världsbanken och Internationella

valutafonden spelar för att utforma och föreslå utvecklingsländerna

strategier för ekonomisk tillväxt.

Världsbanken och övriga Bretton Woods-institutioner spelar en

central

roll i det internationella

utvecklingssamarbetet, understryker

Miljöpartiet i

partimotion U210 (mp) yrkande 12. För att det svenska

agerandet i dessa organ skall få bredast möjliga stöd och förankring

föreslås att det inrättas ett nationellt råd för

Världsbanksfrågor

bestående av representanter för de

politiska partierna samt även för

enskilda

biståndsorganisationer.

Utskottets överväganden

Regeringens preliminära fördelning under anslagsnivå

beträffande det

multilaterala biståndet har

presenterats i tabellform i

budgetpropositionen och

framgår av bilaga till betänkandet (bilaga 3,

tabellerna 1

och 2).

Utskottet har inte något att invända

mot den av regeringen

föreslagna fördelningen. I

konsekvens härmed och till följd av

tidigare

ställningstaganden rörande utgiftsområde 7 och fördelningen

på anslag inom utgiftsområdet avstyrks de förslag till ändrad

fördelning som framförs i partimotion U203 (fp) yrkande 15

delvis.

I partimotion U204 (c) yrkande 9 ges

synpunkter på vikten av att

UNDP ges ett reellt

samordningsansvar för både FN-familjens och annat

bistånd.

FN:s generalsekreterare presenterade 1997

ett genomgripande program

för att reformera FN.

Generalsekreteraren ville med detta

reformprogram

skapa en enhetlig ledning för hela FN-familjen och öka

samverkan under en gemensam chef i mottagarländerna.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat yrkanden om

FN:s reformering. Utskottet konstaterar att arbetet med att

samordna

FN:s verksamhet håller på att genomföras och att

UNDP därigenom får

en allt centralare roll som

koordinator av biståndet i

mottagarländerna.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U204

(c) yrkande 9

besvarad.

I motion

U205 (m) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att det

multilaterala biståndet främst bör kanaliseras genom FN och Bretton

Woods-institutionerna, och i partimotion U210 (mp)

yrkande 12

föreslås inrättande av ett nationellt råd för

Världsbanksfrågor med

representanter för de

politiska partierna och enskilda

biståndsorganisationer.

Utskottet konstaterar att

praktiskt taget hela det svenska

multilaterala

stödet (ca 85 %) kanaliseras genom FN:s organ för

ekonomisk och social utveckling, inklusive Bretton Woods-

institutionerna. Härtill kommer stöd till de

regionala

utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och

Latinamerika, Internationella

jordbruksfonden (IFAD) och

Nordiska utvecklingsfonden (NDF).

Utskottet delar

regeringens uppfattning att det är angeläget att

bibehålla ett starkt stöd till FN-systemet, inklusive Bretton Woods-

institutionerna, och till de multilaterala

utvecklingsbankerna.

Sveriges agerande i

Världsbanken sker genom ett nordiskt-baltiskt

gruppsamarbete där de svenska positionerna tas fram i samarbete med

relevanta departement och myndigheter och i dialog med

enskilda

organisationer. Diskussioner pågår om former för

hur ett mer aktivt

deltagande av parlamentariker - och

därmed större insyn - i bankens

verksamhet kan

utformas.

Med vad som ovan anförts anser utskottet

partimotion U205 (m) yrkande 4 och partimotion

U210 (mp) yrkande 12 besvarade.

EU:s gemensamma utvecklingssamarbete

Propositionen (avsnitt 3.6 s. 28-30)

I propositionen ges en beskrivning av Europeiska

unionens (EU)

gemensamma utvecklingssamarbete. EU:s

medlemsstater svarar

tillsammans för ca 60

% av OECD-ländernas samlade

utvecklingssamarbete.

Ca 17 % av medlemsstaternas bistånd kanaliseras

genom

Europeiska gemenskapens (EG) olika biståndsprogram, vilka

främst administreras av Europeiska kommissionen.

Målen för EU:s utvecklingssamarbete stämmer väl överens med svenska

målsättningar. Regeringen pekar på att problemen med

EU:s

utvecklingssamarbete i allt väsentligt ligger i

genomförandet.

Bristande kapacitet och kompetens i

Europeiska kommissionen gör att

skillnaderna mellan

policy och genomförande blir stor.

Medlemsländernas inflytande när det gäller beslut om organisation,

kapacitet och andra betydelsefulla frågor är starkt

begränsat.

Sverige försöker, och har delvis också

lyckats, föra upp frågor om

organisation, arbetssätt och

kapacitet på dagordningen.

Även om ett av huvudmålen

för gemenskapens utvecklingssamarbete är

att bekämpa

fattigdom har detta inte fullt ut återspeglats i

verksamheten och medelsallokeringen under de senaste åren. Regeringen

har framhållit att den vill se ökat fokus på

fattigdomsbekämpning i

EU:s utvecklingssamarbete.

Gemenskapens utvecklingssamarbete skall

utgöra ett

komplement till det nationella. Medlemsländerna har enats

om nya riktlinjer för EU:s utvecklingssamarbete vilka innebär att EU

inte skall duplicera redan existerande koordineringsmekanismer

utan

inordna sig i dessa. Vidare har det framhållits

att samordningen

skall ske på ett sådant sätt att den

innebär ett mervärde för

samarbetslandet. Under hösten

1998 görs en uppföljning av hur de nya

riktlinjerna

genomförs i fält.

Regeringen framhåller att

förhandlingarna mellan AVS-länderna och EU

om det framtida

samarbetet inleddes i september 1998. Därmed kommer

Loméförhandlingarna under 1999 att inta en betydande roll i

verksamheten. Inför dessa förhandlingar har Sverige varit

synnerligen

aktivt, och flera svenska ståndpunkter

återfinns i rådets

förhandlingsmandat till

kommissionen. I mandatets principer och mål

står

fattigdomsbekämpningen i fokus. En betoning görs av

partnerskapets politiska dimension med inriktning på

mänskliga

rättigheter, demokrati, rättsstaten, gott

styrelseskick och

konfliktfrågor.

Utvecklingssamarbetet finansieras dels över EG:s reguljära budget,

dels genom särskilda bidrag från medlemsstaterna till

Europeiska

utvecklingsfonden (EUF).

Det budgetfinansierade samarbetet omfattar biståndet till Asien,

Latinamerika och icke-medlemsländer i Medelhavsområdet

samt

livsmedels- och miljöbistånd, humanitärt bistånd,

stöd genom enskilda

organisationer m.m. Beslut tas av

rådet med kvalificerad majoritet i

samarbete med

Europaparlamentet genom den s.k. samarbetsproceduren.

Åtagande-bemyndigandena för år 1998 uppgick till knappt 4 miljarder

ecu. Den del av Sveriges bidrag till EG-budgeten som avräknas

från

biståndsramen uppgår till 741 miljoner kronor år

1999.

Under 1998 uppdagades omfattande

bedrägerier med medel för

humanitärt bistånd

förvaltade av ECHO, Europeiska gemenskapens kontor

för

humanitärt bistånd. Regeringen har begärt att kommissionen

redovisar vad som hänt, vilka åtgärder som vidtas mot de skyldiga

och

vad som görs för att säkra att det inte händer

igen.

Motionerna

I partimotion

U203 (fp) yrkande 18 framhålls att Sverige genom sitt

inträde i EU blivit delaktigt i och fått möjlighet att påverka en av

de största biståndsgivarna i världen. Folkpartiet menar att

biståndet

bör omfattas av EU:s närhetsprincip och att

huvuddelen även framdeles

bör administreras av de

enskilda medlemsländerna. Vidare anser

motionärerna att

Sverige i arbetet med en ersättning till Lomé IV bör

engagera sig för att EU:s återstående handelskvoter på textil- och

konfektionsområdena tas bort vid utgången av avtalets

giltighet.

Sverige bör också verka för att

EU-ländernas handelsskydd på

jordbruksområdet avskaffas

och att ursprungsreglerna för AVS-länderna

ses över.

I partimotion U210 (mp) yrkande 6 framhåller

Miljöpartiet handel med

miljövänligt framställda

produkter som ett sätt att främja hållbar

utveckling.

EU:s skärpta krav på miljöområdet välkomnas av

Miljöpartiet. Samtidigt har motionärerna förståelse för att EU:s krav

kan upplevas som handelshinder av utvecklingsländerna. Att

öka

kunskapen om EU:s miljökrav i utvecklingsländerna är

därför en viktig

uppgift.

I yrkande

14 anför Miljöpartiet att EU:s bistånd i högre grad än

tidigare bör komma de fattigaste länderna till del. Vidare bör

regeringen verka för att miljöprofilen i EU:s bistånd

stärks.

I kommittémotion U509 (kd) yrkande 14

anser motionärerna att EU-

kommissionens bistånd

utgör ett värdefullt komplement till

medlemsländernas nationella bistånd. Kristdemokraterna anser att

Sverige bör verka för att en högre andel av EU-biståndet till de

s.k.

AVS-länderna går till regionernas fattigaste

länder.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare (senast i bet. 1997/98:UU2 Internationellt

bistånd) framhållit det positiva värde som ligger i att Sverige

genom

medlemskapet i EU fått tillgång till en viktig

samarbetsform i

biståndet. Utskottet har också tidigare

ställt sig bakom den strategi

som presenterades i november

1996 för riksdagen av biståndsministern.

I strategin

anges vilka prioriteringar som vägleder det svenska

arbetet för att påverka inriktningen av EU:s bistånd. Dessa områden

är partnerskap, fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar

utveckling,

demokrati och mänskliga rättigheter samt

jämställdhet. Dessutom skall

stor vikt läggas vid

humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet och stöd

till

enskilda organisationer. När det gäller Lomébiståndet har

Sverige bidragit till att fattigdomsbekämpningen satts i fokus.

Sverige deltog aktivt i förhandlingarna om

EU-kommissionens mandat

inför de kommande

förhandlingarna om ett avtal med AVS-länderna som

skall

ersätta Lomé IV. Detta har i olika sammanhang redovisats av

biståndsministern vid föredragningar i utskottet. Många av de

svenska

ståndpunkterna återfinns i det förhandlingsmandat

som godkändes den

29 juni 1998. Inte minst viktigt är

att det övergripande målet för

förhandlingarna är

fattigdomsbekämpning i AVS-länderna.

Utskottet

ställer sig bakom regeringens redovisade agerande och

strävanden vad avser de framtida relationerna mellan EU och AVS-

länderna. Som regeringen framhåller i propositionen finns

det en

diskrepans mellan policy och genomförande när

det gäller biståndet

genom EU-kommissionen. Detta

gäller inte minst den höjda

fattigdomsprofil i

biståndet som EU:s medlemsländer kommit överens

om. De

kommande förhandlingarna med AVS-länderna om en efterföljare

till Loméavtalet blir därför ett viktigt tillfälle att översätta

ny

policy på området till praktisk handling.

Liksom vid tidigare tillfällen (senast i bet.

1997/98:UU2

Internationellt bistånd) välkomnar utskottet

att Sverige inom EU

verkar för att medlemsländerna

skall följa FN:s rekommendationer om

att minst 0,7 % av

BNI skall avsättas till bistånd. Utskottet noterar

även

den vikt regeringen fäster vid att försöka nå en större

samstämmighet i EU:s relationer med utvecklingsländerna.

När det gäller frihandel och utvecklingsländerna

konstaterar

utskottet att Sverige av hävd och tradition

är en förespråkare för

frihandel. Inom ramen för avtalet

Lomé IV erbjuds AVS-staterna EU:s

mest omfattande

handelspreferenser, vilket innebär frihet från tullar

och

kvoter för alla industrivaror och de flesta jordbruksvaror.

Exempelvis finns det inte några tullar eller andra begränsningar

för

tekoimporten från AVS-området. EU:s målsättning för

de nu inledda

förhandlingarna med AVS-staterna går

utöver hittillsvarande

preferensgivning och söker

stimulera den ekonomiska utvecklingen och

handeln.

Sverige strävar vidare efter att en reform av

den gemensamma

jordbrukspolitiken (CAP) skall omfatta

ytterligare marknadstillträde

för jordbruksprodukter från

utvecklingsländer. I både EU och WTO är

det en svensk

målsättning att samtliga minst utvecklade länder (de

s.k. MUL-länderna) skall erbjudas tull- och kvotafrihet för exporten

av alla sina varor.

För att inte

handelspreferenser skall missbrukas behöver de

kompletteras med regler för att fastställa och kontrollera varors

ursprung. Över tiden har dessa regelsystem blivit

alltmer

komplicerade. För närvarande pågår ett

omfattande internationellt

arbete för att förenkla dessa

regler. Sverige medverkar i det arbetet

med utgångspunkten

att EU:s regler skall förenklas.

I motion U203 (fp)

yrkande 18 framhålls att biståndet bör omfattas av

EU:s

närhetsprincip och att huvuddelen av medlemsländernas bistånd

även framdeles bör administreras på nationell nivå.

Utskottet

konstaterar att gemenskapens bistånd enligt

fördraget utgör ett

komplement till det nationella

bistånd som EU:s medlemsländer

bedriver. I enlighet

med EU:s närhetsprincip är syftet med EU-

biståndet

inte att ersätta ländernas nationella bistånd, vilket är

långt större än det gemensamma biståndet. Genom EU-biståndet uppnår

gemenskapen vidare en värdefull samverkan mellan

bistånds- och

handelspolitik. Även andra

politikområden av gemensamt intresse,

såsom

miljöpolitik, främjas genom det gemensamma biståndet.

Utskottet konstaterar vidare att målen för EU:s utvecklingssamarbete

ligger väl i linje med svenska målsättningar. Såsom anförts

ovan

finns dock en diskrepans mellan policy och

genomförande. Utskottet

noterar därvidlag med

tillfredsställelse att Sverige engagerat sig

för att

föra upp frågor om organisation och arbetssätt på

dagordningen. Vidare har Sverige bidragit till att bl.a.

fattigdomsbekämpning och jämställdhetsfrågor givits högre

prioritet

inom det gemensamma biståndet.

I motion U210 (mp) yrkande 6 framhålls att skärpta miljökrav från

EU

kan uppfattas som handelshinder av producenter i

utvecklingsländer.

Regeringen anför i budgetpropositionen

för 1999 bl.a. att Sida i

december 1997

överlämnade en utredning om handel, miljö och

utvecklingssamarbete. I denna identifierades en rad hinder för

utveckling av miljöanpassad produktion i utvecklingsländer.

Utskottet

noterar att regeringen avser återkomma med

en redovisning med

anledning av Sidas utredning.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att bistånds-,

handels- och miljöpolitik skall samverka för ekonomisk

integration och en hållbar utveckling i samtliga delar av världen.

Regeringen understryker vidare i propositionen att

handels-,

bistånds- och miljöpolitik skall vara ömsesidigt

stödjande i syfte

att integrera utvecklingsländerna

i världsekonomin och främja en

hållbar utveckling.

Motionärerna bakom U509 (kd) yrkande 14 anser att Sverige

bör verka

för att en höjd andel av gemenskapens

bistånd till AVS-länderna går

till de fattigaste

länderna. Utskottet konstaterar därvidlag att

Sverige

varit engagerat i utformandet av kommissionens mandat inför

förhandlingarna om en efterföljare till Lomé IV, och i det arbetet

har Sverige fått genomslag för en stärkt fattigdomsprofil i

biståndet

till AVS-länderna.

Med det

ovan anförda får motionerna U203 (fp) yrkande 18, U210 (mp)

yrkandena 6 och 14 och U509 (kd) yrkande 14 anses besvarade.

Bilateralt utvecklingssamarbete

Medelstilldelning,

prioriteringar och anslagsstruktur

Propositionen

(avsnitt 3.6 s. 30-52)

Regeringen påpekar i

budgetpropositionen att det bilaterala

utvecklings-samarbetet genom Sida omfattar cirka två tredjedelar av

det svenska biståndet med ett hundratal länder genom ett stort

antal

kanaler.

Samarbetets

uppgift är att bidra till att förutsättningar för

utveckling skapas. Hur det skall ske anges bl.a. i de fyra

handlingsprogram som Sida överlämnat till regeringen

avseende

fattigdomsbekämpning, miljö, demokrati och

mänskliga rättigheter samt

jämställdhet.

Regeringen framhåller också att Sida i 1998 års regleringsbrev

fick

i uppdrag att verka för ett systematiskt

barnperspektiv i sin samlade

verksamhet, bl.a. genom

effektiv uppföljning och genomförande av

konventionen

om barnets rättigheter och av vid FN-konferenserna

gjorda åtaganden rörande barnets rättigheter och livsvillkor.

För länder med vilka Sverige har mer omfattande eller

komplext

samarbete styrs detta av landstrategier. För

merparten av dessa

länder finns s.k. landramar, men

strategier utarbetas även för vissa

andra länder och

regioner. Landstrategierna utvecklas gemensamt av

Utrikesdepartementet och Sida. I växande grad bygger de också på en

nära dialog med samarbetslandet, både med regeringen och det

civila

samhället. På grundval av de erfarenheter som

gjorts utarbetar

Utrikesdepartementet och Sida en

reviderad handbok för

landstrategiarbetet.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet sker främst med de

fattigaste

länderna, och 34 % av resursöverföringarna

går till Afrika (se

diagram 2.). Ämnesmässigt är

sociala sektorer, infrastruktur och

näringsliv samt

humanitärt bistånd de största områdena (se diagram

1.).

Diagram

1.:

Bilateralt

utvecklingssamarbete

fördelat

på

verksamhetsgrenar

1997

Miljoner

kronor

Diagram 2.: Bilateralt utvecklingssamarbete

fördelat på världsdelar 1997

Regeringen framhåller vikten av det långsiktiga

partnerskapssamarbetet och arbetet med att finna

former för hur biståndet skall kunna stödja breda

samhällskontakter och stimulera samarbete av

ömsesidigt intresse mellan Sverige och

samarbetslandet. Detta kan ske t.ex. inom

forskning, institutions- och

näringslivssamarbete. Sida fick 1997 av

regeringen i uppdrag att utveckla en

försöksverksamhet avseende ekonomiskt samarbete

med några medelinkomstländer. De länder som

utvaldes var Indien, Chile och Sydafrika. Detta

utgör en utveckling av Sveriges relation till

länderna från ett renodlat biståndssamarbete till

en långsiktig, ömsesidig ekonomisk utveckling.

Erfarenheterna från försöken har varit positiva.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet utvärderas

inom Sida. Utvärderingar görs dels av

sekretariatet för utvärdering och intern

revision, som är direkt underställt Sidas

styrelse, dels av olika avdelningar och av

bistånds-ambassaderna. Utvärderingsverksamheten

har huvudsakligen tre syften: kontroll, lärande

och kunskapsutveckling.

Regeringen understryker att satsning på

utveckling av kunskap och kompetens kommer att

vara ett ledande tema i det framtida utvecklings-

samarbetet. Satsningen kommer att ske längs tre

spår: samarbetsländernas kompetens, svensk

kompetens och Sidas kompetens.

Anslagsposten för det bilaterala biståndet ökar

1999 med 185 miljoner kronor till 7 345 miljoner

kronor. En fortsatt ökning förutses under

kommande år. Den måste samtidigt balanseras mot

förutsedda ökade medels-behov för främst

utvecklingsbankerna och Europeiska utvecklings-

fonden.

I den prövning av samtliga bilaterala

verksamheter som blir nödvändig måste också

reservationerna vägas in. Under 1997 minskade

reservationerna inom det bilaterala biståndet med

1 068 miljoner kronor jämfört med utgången av

budgetåret 1995/96.

Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet

Tusental kronor

--------------------------------------------------

Budget Beräknat

1999

1998

--------------------------------------------------

1Afrika 1 600 000 1 670 000

--------------------------------------------------

2Asien 1 000 000 900 000

--------------------------------------------------

3Latinamerika 385 000 385 000

--------------------------------------------------

4Europa 280 000 295 000

--------------------------------------------------

5Särskilda utvecklingspro- 1 020 000 1 070 000

gram

--------------------------------------------------

6Krediter för utveckling 400 000 400 000

--------------------------------------------------

7Forskningssamarbete 410 000 470 000

--------------------------------------------------

8Enskilda organisationer 830 000 850 000

--------------------------------------------------

9Humanitärt bistånd 780 000 790 000

--------------------------------------------------

10Ekonomiska reformer 410 000 470 000

--------------------------------------------------

11Information 45 000 45 000

--------------------------------------------------

Summa 7 160 000 7 345 000

--------------------------------------------------

Anslagsstrukturen för 1999 är i stort sett oförändrad

jämfört

med innevarande budgetår. De indikativa

ramarna för

näringslivsutveckling, kontraktsfinansierat tekniskt

samarbete

respektive internationella kurser under

delposten Särskilda

utvecklingsprogram slås samman till en ram, vilket

avspeglas i

tabellen nedan.

Fördelningen under delposten Särskilda utvecklingsprogram

Tusental kronor

--------------------------------------------------

Budget Beräknat

1999

1998

--------------------------------------------------

Näringslivsutveckling 70 000

--------------------------------------------------

Kontraktsfinansierat 160 000 400 000

tekniskt bistånd

--------------------------------------------------

Internationella kurser 150 000

--------------------------------------------------

Demokrati och mänskliga 120 000 130 000

rättigheter

--------------------------------------------------

Särskilda miljöprogram 200 000 205 000

--------------------------------------------------

Programutveckling 220 000 220 000

--------------------------------------------------

Rekrytering och 100 000 115 000

utbildning av

fältpersonal och

multilaterala experter

--------------------------------------------------

Summa 1 020 000 1 070 000

--------------------------------------------------

Delpost 1 Afrika omfattar dels landramarna för

programländer,

dels medel för regionalt samarbete och övriga insatser,

som även

inkluderar insatser för stöd till demokrati och

mänskliga

rättigheter. Delposten beräknas öka med 70 miljoner kronor

till 1

670 miljoner kronor. Ökningar beräknas för Etiopien

(återgång

till tidigare nivå), Tanzania, Moçambique och Uganda

samt för

Regionalt/övrigt (se kommentarer under Samarbete med

länder och

regioner, Afrika).

Delpost 2

Asien omfattar dels landramar för programländer, dels

medel för regionalt samarbete och övriga insatser, som även

inkluderar stöd till demokrati och mänskliga

rättigheter.

Delposten beräknas minska med 100

miljoner kronor till 900

miljoner kronor till

följd av uppsägningen av samarbetsavtalet

med Indien.

Avtalade insatser i Indien som fortsätter och

slutförs finansieras under Regionalt/övrigt, vilket förklarar den

kraftiga ökningen under denna del av posten. Höjningen

av

landramen för Vietnam utgör en återgång till

tidigare nivå före

neddragning med hänsyn till stora

reservationer.

Delpost 3 Latinamerika

omfattar landramen för Nicaragua och

samarbetet med

Central- och Sydamerika, inklusive Bolivia. För

delposten beräknas ett oförändrat belopp med hänsyn till

betydande reservationer.

Delpost 4

Europa som införts 1998 omfattar insatser i f.d.

Jugoslavien, inklusive valövervakningsinsatser i regionen, och

vissa länder i Kaukasien och Centralasien. Delposten beräknas

öka

med 15 miljoner kronor till 295 miljoner

kronor.

Delpost 5 Särskilda program

omfattar ett flertal verksamheter.

Fördelning

under delposten, som beräknas öka med 50 miljoner till 1 070

miljoner kronor, framgår av tabellen. Ökningen hänför sig främst

till

kurser och stipendier inom ramen för Sidas

breda satsning på

kompetensutveckling.

Landramar, gällande 1998 samt planerade 1999

Tusental kronor

--------------------------------------------------

1998 1999

--------------------------------------------------

Afrika

--------------------------------------------------

Angola 140 000 100 000

--------------------------------------------------

Botswana 5 000 0

--------------------------------------------------

Eritrea 20 000 20 000

--------------------------------------------------

Etiopien 100 000 130 000

--------------------------------------------------

Guinea-Bissau 35 000 5 000

--------------------------------------------------

Kenya 65 000 65 000

--------------------------------------------------

Moçambique 245 000 260 000

--------------------------------------------------

Namibia 75 000 65 000

--------------------------------------------------

Sydafrika 230 000 200 000

--------------------------------------------------

Tanzania 200 000 240 000

--------------------------------------------------

Uganda 95 000 125 000

--------------------------------------------------

Zambia 100 000 100 000

--------------------------------------------------

Zimbabwe 110 000 110 000

--------------------------------------------------

Regionalt/Övrigt 180 000 250 000

--------------------------------------------------

Summa 1 600 000 1 670 000

--------------------------------------------------

--------------------------------------------

Asien

--------------------------------------------

Bangladesh 120 000 120 000

--------------------------------------------

Indien 300 000 0

--------------------------------------------

Kambodja 80 000 80 000

--------------------------------------------

Laos 90 000 100 000

--------------------------------------------

Sri Lanka 40 000 40 000

--------------------------------------------

Vietnam 130 000 170 000

--------------------------------------------

Västbanken/Gaza 120 000 120 000

--------------------------------------------

Regionalt/Övrigt 120 000 270 000

--------------------------------------------

Summa 1 000 000 900 000

--------------------------------------------

Latinamerika

--------------------------------------------

Nicaragua 80 000 80 000

--------------------------------------------

Centralamerika 190 000 190 000

--------------------------------------------

Sydamerika 115 000 115 000

--------------------------------------------

Summa 385 000 385 000

--------------------------------------------

Delpost 6 Krediter för utveckling omfattar u-krediter

(finansiering av det

s.k. gåvoelementet) och

biståndskrediter. Ett oförändrat belopp om 400

miljoner kronor beräknas. Sida betonar att kreditinstrumentet bör ses

som

en integrerad del av utvecklingssamarbetet och

har föreslagit att krediter

i ökad utsträckning

bör kunna finansieras även under andra delposter,

vilket redan förekommit i flera fall. Regeringen har också förordat

ökad

flexibilitet i utnyttjandet av olika

kreditinstrument och -former i

budgetpropositionen för 1998, där krediter behandlades utförligt

med

utgångspunkt i Sidas utredning Bistånd på

kredit.

För 1998 har riksdagen fastställt en

ram för Sidas garantigivning, varav

huvuddelen

utgörs av biståndsgarantier för u-krediter. Vid årsskiftet

uppgick garantiförbindelserna för u-krediter till drygt 9,3

miljarder

kronor. Regeringen föreslår att riksdagen

bemyndigar regeringen att för

1999 ikläda staten

betalningsansvar till ett belopp om 12 miljarder kronor

för garantigivning inom det internationella utvecklingssamarbetet, dvs.

en

oförändrad ram.

Sida har på regeringens uppdrag i samråd med

Exportkreditnämnden

överlämnat förslag om en

treårig försöksverksamhet med en fristående

garantigivning, som inte är kopplad till u-kreditsystemet.

Förslaget

kommer att beredas under hösten. Riksdagen

har godkänt inrättande av en

säkerhetsreserv

för en sådan garantiverksamhet (prop. 1997/98:1,

utgiftsområde7, bet. 1997/98:UU2, rskr. 1997/98:103). Reserven

finansieras

med medel som avsatts för subventioner

inom u-kreditsystemet, där den

faktiska

kostnaden kommit att understiga den ursprungligen beräknade,

bl.a. genom valutakursfluktuationer.

Delpost 7 Forskningssamarbete är en högt prioriterad verksamhet

och

spelar en viktig roll i den bredare satsningen

på utveckling av kunskap

och kompetens i

samarbetsländerna. Delposten beräknas öka med 60 miljoner

till 470 miljoner kronor.

Delpost 8

Enskilda organisationer finansierar stöd genom svenska

folkrörelser och enskilda organisationer. En ökning med 20

miljoner till

850 miljoner kronor beräknas.

Delpost 9 Humanitärt bistånd används för att

lindra följderna av väpnade

konflikter för

civilbefolkningen, stöd till tidig återuppbyggnad och

konfliktförebyggande samt insatser för offer för

naturkatastrofer.

Delposten beräknas öka med 10

miljoner till 790 miljoner kronor.

Delpost

10 Ekonomiska reformer används för betalningsbalansstöd och

skuldlättnad, inklusive inom ramen för internationellt

samordnade

skuldinitiativ, till främst fattiga och

skuldtyngda länder som genomför

ekonomiska

reformprogram. De tidigare omfattande reservationerna under

delposten, som motiverade en kraftig neddragning 1997, minskar

nu snabbt

genom att fler länder uppfyller

kriterierna för stöd. För 1999 beräknas en

ökning

med 60 miljoner till 470 miljoner kronor.

Delpost 11 Information ökade 1998 jämfört med föregående år. För

1999

beräknas ett oförändrat belopp om 45 miljoner

kronor. Den ökade satsningen

i nära samarbete

mellan Sida och Utrikesdepartementet syftar till att

förbättra informationen om Sveriges samlade utvecklingssamarbete och

om

biståndets uppgift att bidra till lösningar på

globala problem.

Motionerna

Medelstilldelning, prioriteringar och anslagsstruktur

I partimotion U203 (fp) yrkande 28 delvis, som den

får förstås,

efterfrågas ändringar av regeringens

förslag till anslagsfördelning inom

anslaget A 1.2

Bilateralt utvecklingssamarbete (bilaga 3, tabellerna 3 och

4).

Centerpartiet begär i kommittémotion

U204 (c) yrkandena 4-7 ändringar av

regeringens

förslag till fördelning inom anslagsposterna A 1.2 Bilateralt

utvecklingssamarbete samt inom delposterna A 1.2.1 Afrika, A

1.2.2 Asien

och A 1.2.5 Särskilda utvecklingsprogram

(bilaga 3, tabellerna 3 och 4). I

yrkande 10

anförs att det svenska biståndet bör bli mer flexibelt, i

enlighet med den globala tendensen att i högre grad

arbeta med

problemorienterade och regionala

strategier. Motionärerna föreslår i detta

syfte att

en problemorienterad anslagsstruktur införs.

I partimotion U206 (kd) yrkande 13 anser Kristdemokraterna att

de

fleråriga biståndsramarna kan resultera i

passivitet i mottagarländerna.

Av det skälet

föreslår motionärerna att de femåriga samarbetsavtalen

slopas. I yrkande 14 (delvis) begär Kristdemokraterna ändringar

jämfört

med regeringens förslag inom anslagen i

utgiftsområde 7. Internationellt

bistånd för 1999

(se bilaga 3, tabellerna 3 och 4).

Moderaterna

föreslår i partimotion U205 (m) yrkande 10 samt i

kommittémotion U213 (m) yrkande 1 att systemet med landramar

avvecklas

till förmån för avtalsbundet samarbete,

med strikta krav på effektivitet

och som utesluter

bistånd till regimer som kränker mänskliga rättigheter

eller är allvarligt korrupta.

Utskottets

överväganden

I motionerna U203 (fp) yrkande

28 delvis, som den får förstås, U204 (c)

yrkandena

4-7, U206 (kd) yrkande 14 (delvis) och U213 (m) yrkande 2

(delvis) föreslås från budgetpropositionen avvikande

medelsfördelning vad

avser anslagen,

anslagsposterna och landramarna för det bilaterala

utvecklingssamarbetet. Motionärernas alternativa förslag framgår

av

tabellerna 3 och 4.

Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning mellan

olika

delposter inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är

väl

avvägt. Utskottet vill också hävda att den valda anslagsstrukturen,

inom anslaget för det bilaterala utvecklingssamarbetet,

är ändamålsenlig.

I konsekvens med detta

ställningstagande och till följd av tidigare

ställningstaganden rörande utgiftsramen och fördelningen

inom

utgiftsområdet avstyrks de förslag om en

alternativ fördelning och

anslagsstruktur inom det

bilaterala utvecklings-samarbetet som framförs i

motionerna U203 (fp) yrkande 28 i berörd del, U204 (c) yrkandena 4-7

och

U206 (kd) yrkande 14 i berörd del.

Flera motioner, U205 (m) yrkande 10, U206 (kd) yrkande 13

och U213 (m)

yrkande 1 gäller specifika

förslag till ändringar av hur det svenska

biståndet struktureras. Bland förslagen återfinns bl.a. krav om

att

systemet med landramar avskaffas och att

fleråriga samarbetsavtal slopas.

Beträffande

förslagen att avskaffa systemet med landramar respektive

fleråriga samarbetsavtal har utskottet i betänkande

1997/98:UU2

Internationellt bistånd bl.a. anfört

att det numera i samarbetsavtalen

alltid finns

klausuler med krav på uppföljning, redovisning och

korruptions-hämmande kontroll. Dessa frågor är viktiga, och höga

krav bör

ställas på att länderna uppfyller de

specificerade villkoren. Bistånd kan

alltid avbrytas

om förutsättningarna för ett bra bistånd eller relationen

med landet radikalt försämras - det av Sverige uppsagda

samarbetsavtalet

med Indien efter

provsprängningarna av kärnvapen är ett exempel härpå.

Samtidigt finns det ett värde i att bistånd är långsiktigt och

förutsebart

för mottagarländerna. Den

partnerskapsrelation som eftersträvas med de

viktigare mottagarländerna bygger på långsiktighet och

ömsesidigt

ansvarstagande. De landstrategier

som fastställs för samtliga

programländer,

andra viktiga samarbetsländer samt för vissa regioner har

normalt ett femårsperspektiv med revidering efter tre år om

inte

regeringen bedömer att arbetet med en ny

landstrategi kan skjutas framåt i

tiden.

Strategierna kopplas oftast till treåriga, i några fall tvååriga,

samarbetsavtal med programländerna. Landramen är det

årliga utfästa

beloppet i samarbetsavtalet.

Systemet är, enligt utskottets uppfattning,

lämpligt och funktionellt för att garantera effektiviteten

och

flexibiliteten i det svenska

utvecklingssamarbetet. Utskottet finner

därför

inte anledning att förorda någon avveckling av systemet med

landramar eller av systemet med fleråriga samarbetsavtal.

Utskottet avstyrker i konsekvens med detta

motionerna U205 (m) yrkande 10,

U206 (kd) yrkande 13

och U213 (m) yrkande 1.

Motion U204 (c)

yrkande 10 innehåller ett förslag om en mer

problemorienterad anslagsstruktur inom biståndsverksamheten.

Utskottet har senast i betänkandet 1997/98:UU2

Internationellt bistånd

behandlat önskemål om en

mer problemorienterad anslagsstruktur. Utskottet

gör

mot denna bakgrund följande bedömning.

Enligt

utskottets mening måste det svenska utvecklingssamarbetet anpassas

till förutsättningarna i varje enskilt samarbetsland.

Utgångspunkten är

därvidlag såväl samarbetslandets

önskemål och behov som svenska önskemål

och

resurser. Även andra givares verksamhet måste beaktas. Prövning av

samarbetets resultat, mål, inriktning och omfattning

sker vid de normalt

var tredje år återkommande

landstrategiprocesserna. Numera finns det i

samarbetsavtalen alltid klausuler med krav på uppföljning, redovisning

och

korruptionshämmande kontroll.

Utskottet konstaterade vidare i betänkandet 1997/98:UU2

Internationellt

bistånd att den genomförda

landstrategiprocessen syftar till att

koncentrera biståndet på färre sektorer och därmed bidra till ett

mer

effektivt bistånd. Landstrategier och andra

policydokument som i ökande

utsträckning tas fram

möjliggör en styrning av biståndet till prioriterade

ämnesområden. Enligt utskottets mening är inte de biståndspolitiska

målen

om t.ex. fattigdomsbekämpning, demokrati

och jämställdhet varandra

uteslutande, utan skall

genomsyra hela det svenska utvecklingssamarbetet i

ett helhetsperspektiv. Det är därför inte ändamålsenligt att låta

dessa

ligga till grund för anslagsfördelningen.

Flexibiliteten i det svenska

biståndsarbetet

har, enligt utskottets mening, ökat med det nya

budgetsystemet, där landramarna inte längre är egna anslag.

Utskottet

noterar avslutningsvis att stödet för

det regionala och gränsregionala

arbetet på olika

sätt uppmärksammas i budgetpropositionen.

Med

det ovan anförda avstyrks motion U204 (c) yrkande 10.

I propositionen 1998/99:1 yrkande 3 förslås att riksdagen

bemyndigar

regeringen att för 1999 ikläda staten

betalningsansvar till ett belopp om

12 miljarder

kronor för garantigivning.

Utskottet

tillstyrker proposition 1998/99:1 yrkande 3.

Verksamhetsgrenar

Propositionen (avsnitt 3.6 s.

34-43)

Demokrati, mänskliga rättigheter och

gott styrelseskick

Regeringen understryker att

stöd till demokratisering, respekt för de

mänskliga rättigheterna och gott styrelseskick utgör ett

prioriterat

område inom det svenska

utvecklingssamarbetet. Som ett led i Sveriges

policyutveckling på området överlämnade regeringen under våren

1998

skrivelsen Demokrati och mänskliga rättigheter

i Sveriges utvecklings-

samarbete till

riksdagen. Skrivelsen kommer tillsammans med regeringens

skrivelse Mänskliga rättigheter i Sveriges utrikespolitik att

vara

vägledande för det svenska samarbetet för att

främja demokrati och respekt

för de mänskliga

rättigheterna.

Motionerna

I partimotion U203 (fp) yrkande 3 pekar Folkpartiet på skillnaden

mellan

det demokratibistånd vars primära mål är att

bygga demokratins ramverk och

stärka dess aktörer,

och det bistånd som syftar till att öka medborgarnas

deltagande i den politiska processen. Folkpartiet är av uppfattningen

att

en alltför hög andel av demokratibiståndet går

till den senare stödformen

och föreslår därför att

regeringen ges i uppdrag att presentera ett

åtgärdsprogram syftande till en jämnare fördelning

mellan

biståndsformerna.

Motionärerna understryker vidare att biståndsdialogen med

mottagar-

länderna bör vara ett kraftfullt

instrument för att främja demokrati och

mänskliga

rättigheter. Budskapet bör vara entydigt även till länder i

vilka det finns exportintressen. Folkpartiet anser i

yrkande 4 att

demokratibistånd bör bedrivas av

enskilda organisationer i de fall sådant

skall utgå

till länder med diktatur. I yrkande 5 anförs att större

biståndsengagemang i länder vars regimer inte

strävar efter

demokratisering bör undvikas.

Folkpartiet framhåller i yrkande 8 att ett

fungerande rättsligt ramverk

är en förutsättning för

demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och

marknadsekonomi. Biståndsinsatser för uppbyggnad av ett

oberoende

rättsväsende är därför av strategisk

betydelse.

Folkpartiet understryker vidare

betydelsen av att biståndet bidrar till

att

respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls i

mottagarländerna och begär i yrkande 12 att regeringen tar

upp frågorna i

samtal med de stater som bryter

mot dessa grundläggande rättigheter. I

yrkande 13

begärs att regeringen årligen för riksdagen redovisar läget

beträffande de mänskliga rättigheterna i de länder som

mottar svenskt

bistånd.

I kommittémotion U204 (c) yrkande 11 anför Centerpartiet att Sverige

bör

avhålla sig från att ge omfattande

bistånd till länder som inte

eftersträvar

demokratiskt styrelseskick. Demokratibistånd till diktaturer

bör endast kunna ges genom enskilda organisationer. Motionärerna

begär att

regeringen årligen lämnar en redovisning

till riksdagen över tillståndet

beträffande

demokratin och de mänskliga rättigheterna i de länder som

mottar svenskt bistånd. Centerpartiet anser inte att den

redovisning

regeringen lämnat i

budgetpropositionen uppfyller det åtagandet som

regeringen gjort inför riksdagen.

Kristdemokraterna pekar i partimotion U206 (kd) yrkande 4 på

den

försöksverksamhet som de senaste åren

har bedrivits genom att

riksdagspartierna i

liten skala givits möjlighet att kanalisera

biståndsmedel till systerpartier i mottagarländerna.

Kristdemokraterna

anför att denna biståndsform

inom demokratibiståndet har givit goda

resultat

och bör fortsätta.

Miljöpartiet framhåller i

partimotion U210 (mp) yrkande 8 att enskilda

människorättsorganisationer i vissa mottagarländer utsätts

för

förföljelse. Uppmärksamhet och stöd från det

internationella samfundet kan

då utgöra ett

viktigt skydd. Motionärerna menar att Sverige bör fokusera

bistånd direkt till demokrati- och människorätts- samt

kyrkliga

organisationer i länder där kränkningar

förekommer.

Vänsterpartiet lyfter i partimotion

U212 (v) yrkande 4 fram kampen mot

korruption

som särskilt viktig. Därvidlag har inrättandet av demokratisk

insyn och fungerande institutioner stor betydelse. Motionärerna

anför att

ekonomiskt bistånd därför bör kombineras

med satsningar till stöd för

demokratisk

utveckling och försvar av de mänskliga rättigheterna.

I kommittémotion U602 (m) yrkande 3 anför Moderaterna att

regeringen

årligen till riksdagen bör redovisa

läget beträffande de mänskliga

rättigheterna och

demokrati i viktigare mottagarländer av svenskt bistånd.

Den redovisning som regeringen har gjort i samband med

budgetpropositionen

är inte tillräcklig, anser

motionärerna. I yrkande 4 framförs att svenskt

bistånd inte bör utgå till regimer som grovt och systematiskt kränker

de

mänskliga rättigheterna.

Utskottets överväganden

Ett antal

motioner, U203 (fp) yrkandena 4, 5 och 8, U204 (c) yrkande 11

och U602 (m) yrkande 3, behandlar olika förslag om hur

biståndet för

främjandet av demokrati och

mänskliga rättigheter bör vara utformat och

motionärerna anser att svenskt bistånd inte bör utgå till regimer som

inte

eftersträvar ett demokratiskt styrelsesätt. I

motionerna förespråkas att

rättsstatens betydelse

och demokratiaspekterna skall betonas i svenska

biståndsavtal. Vidare begärs att regeringen årligen skall lämna

en

redovisning till riksdagen över tillståndet

beträffande demokratin och de

mänskliga

rättigheterna i de länder som mottar svenskt bistånd.

Utskottet anser det vara positivt att stödet till

demokratisering och

respekt för de mänskliga

rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat

område inom Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Som

framgår

även på andra håll i detta betänkande

görs inom ramen för det svenska

utvecklingssamarbetet en stor mängd insatser för utvecklandet

av

demokrati. Här kan t.ex. nämnas stödet

till uppbyggandet av de

demokratibärande

strukturerna i samarbetsländerna, stödet för att bekämpa

korruption samt det omfattande svenska stödet genom

enskilda

organisationer, som är väl känt och en

grundpelare i vårt stöd till

demokrati och respekt

för mänskliga rättigheter.

De i motion U203

(fp) yrkandena 3, 5 och 8 och U212 (v) yrkande 4 fram-

förda synpunkterna i dessa avseenden torde därför vara väl

tillgodosedda,

varför de kan besvaras med vad

utskottet anfört.

Vad som framförs

motionsledes om en ökad betoning på den betydelse som

rättsstaten har för utveckling ligger, enligt utskottets mening, i

allt

väsentligt i linje med svensk politik på

området. En ökad uppmärksamhet

riktas i det svenska

utvecklingssamarbetet mot stärkandet av rättsväsendet

och andra demokratibärande strukturer, såsom ett livskraftigt

civilt

samhälle. Motionskraven om rättsväsendets

betydelse kan därför anses vara

tillgodosedda genom

det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet.

Utvecklingssamarbetet mellan Sverige och samarbetsländerna

fastställs,

som framgått också på annat håll i

detta betänkande, genom särskilda

samarbetsavtal.

Utskottet vill erinra om att frågor om demokrati och

mänskliga rättigheter berörs i de flesta avtalen och utgör en

allt

viktigare fråga också i den dialog som föregår

ett avtals undertecknande.

Vad i motionerna U203

(fp) yrkande 12, U204 (c) yrkande 11 (i berörd del)

och U206 (kd) yrkande 4 har framförts kan i allt väsentligt anses

vara

tillgodosett, varför de kan besvaras med vad

utskottet anfört.

Enligt utskottets

bedömning, vilken också framfördes i betänkandet

1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, kan biståndet

användas

för att i länder, där det förekommer

kränkningar av de mänskliga

rättigheterna, på ett

positivt och konstruktivt sätt påverka och förbättra

situationen och utvecklingen. Som utskottet påpekade i detta

betänkande

går demokratistöd dessutom i

praktiken vanligen via enskilda

organisationer

men är riktat både till enskilda organisationer och

myndigheter i mottagarlandet.

Utskottet

kan inte ställa sig bakom krav på att bistånd inte skall få ges

till statsmakter som systematiskt kränker de mänskliga

rättigheterna eller

att bistånd till diktaturer

endast skall få kanaliseras genom enskilda

organisationer. Biståndet behövs bäst där det är svårast att genomföra.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet

motionerna U203 (fp) yrkande 4,

U210 (mp) yrkande 8

och U602 (m) yrkande 4.

Vetskapen om att den

svenska riksdagen följer och värderar utvecklingen av

mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal

till

mottagarländerna. Därför bör regeringen

ges till känna vad som

motionsledes anförts

om vikten av en årlig rapport i samband med

budgetförslaget om situationen och utvecklingen när det gäller

mänskliga

rättigheter och demokrati i

mottagarländerna för svenskt bistånd.

Därmed

tillstyrks motionerna U203 (fp) yrkande 13, U204 (c) yrkande 11 i

berörd del och U602 (m) yrkande 3.

Sociala sektorer

Regeringen menar att social

utveckling handlar om att stärka människors

säkerhet, förmåga och möjligheter. Tillgång till hälsovård och

utbildning

är grundläggande för att åstadkomma

detta. Rätten till hälsa och

utbildning är

dessutom konventionsbundna mänskliga rättigheter. Ökad

tonvikt skall därför läggas på fattiga människors rättmätiga tillgång

till

sådan service och på att inkludera människor

som vanligtvis exkluderas.

Utbildning för

alla är centralt för att göra kunskap tillgänglig för

marginaliserade grupper, men också för att främja framväxten av

en

demokratisk kultur och underlätta de fattigas

deltagande i den ekonomiska

utvecklingen. Utbildning

av kvinnor har stort genomslag på både deras

egen, familjens och barnens levnadsstandard.

Ohälsa är en viktig orsak till fattigdom och hämmar tillväxt och

social

utveckling. En fungerande hälsovård, som

är tillgänglig också för de

fattiga, är därför

viktigt för att stärka människors förmåga. Prioriterade

områden är reformer som syftar till effektivisering och

decentralisering,

sexuell och reproduktiv hälsa,

samt barn och ungdomars hälsa. Ökad tonvikt

bör

läggas på hiv/aidsbekämpning.

Motionerna

I partimotion U203 (fp) yrkande 10 anför

Folkpartiet att befolknings-

ökningen i

programländerna för svenskt bistånd utgör ett viktigt problem

och begär därför att de svenska bilaterala

biståndsinsatserna på

befolknings-området skall

öka. Motionärerna konstaterar vidare att

befolkningsfrågan hänger nära samman med kvinnans rätt att bestämma

över

sitt liv och sin hälsa. Det pågående

arbetet med att integrera

kvinnofrågor i

biståndet bör därför intensifieras. Ambitionen bör vara att

varje biståndsinsats föregås av en konsekvensanalys beträffande

kvinnors

livs- och levnadsvillkor. Sverige bör

också driva det s.k. gender-

perspektivet inom

EU. I yrkande 11 delvis föreslår Folkpartiet att

ytterligare 20 miljoner kronor satsas på särskilda

jämställdhetsinsatser.

1995 antog FN:s

generalförsamling standardregler för att människor med

funktionshinder skall garanteras delaktighet och jämlikhet i

samhället.

Folkpartiet anför i yrkande 14 att

Sverige bör verka för att

handikappfrågor

lyfts fram i såväl det multilaterala som det bilaterala

biståndet. I det syftet bör särskilda strategier och metoder tas fram

för

att införliva ett handikapperspektiv i de olika

biståndsformerna.

I yrkande 15 (delvis)

understryker Folkpartiet att en av biståndets

huvuduppgifter är att förebygga sjukdomar och ohälsa. På detta

område

måste särskild uppmärksamhet ägnas kvinnors

och barns situation. En bättre

hygien är avgörande

för att bekämpa infektionssjukdomar, vilket är ett av

världens största hälsoproblem. Hiv/aids utgör ett särskilt

allvarligt

problem i utvecklingsländerna. För

att informera om och förebygga

spridningen av

hiv/aids föreslås att ytterligare 20 miljoner kronor anslås

till UNAIDS.

Motionärerna pekar vidare

på att erfarenheterna av investeringar i "det

mänskliga kapitalet", dvs. undervisning och hälsa, gett särskilt

goda

resultat. Detta område bör därför ges prioritet

i det svenska biståndet,

anför motionärerna i

yrkande 20.

Centerpartiet anför i

kommittémotion U204 (c) yrkande 12 att det

bilaterala biståndet i högre grad än tidigare bör sätta människor på

den

lokala nivån i fokus. Motionärerna föreslår

en generell inriktning på

småskalighet, med

särskild prioritet för bl.a. hållbar utveckling,

kvinnor, barn och demokratistärkande bistånd. Enskilda organisationer

bör

ges en mer framträdande roll i det svenska

bilaterala biståndet.

I partimotion U206

(kd) yrkande 2 lyfter Kristdemokraterna fram

barnkonventionen som ett instrument som kan användas för att

förbättra

barns situation i de fattiga länderna.

Motionärerna föreslår införandet av

en särskild

certifiering av produkter från företag som respekterar

barnkonventionens artiklar vad gäller barnarbete.

Personer med funktionshinder utgör en utsatt och marginaliserad

grupp i

många utvecklingsländer. I yrkande 10

anför Kristdemokraterna att

handikappfrågorna

bör integreras bättre i det bilaterala biståndet.

Sverige bör vidare verka för att frågorna lyfts fram i det

internationella

samarbetet.

I motion U209 (s) framhålls att miljontals människor i fattiga

länder

saknar den fundamentala rätten att kunna

kontrollera sin reproduktion och

sin egen

sexualitet. Spridningen av hiv/aids har fått förödande

konsekvenser i många utvecklingsländer. Motionärerna anför att

det är

viktigt att sexualupplysning ingår i

biståndets samtliga områden.

Miljöpartiet

framhåller i partimotion U210 (mp) yrkande 11 att kvinnor bär

en särskilt tung börda i många utvecklingsländer. Av det

skälet menar

motionärerna att det är viktigt att

det finns ett jämställdhetsperspektiv

i samtliga

biståndsprojekt.

Vänsterpartiet anför i

partimotion U212 (v) yrkande 5 att barnperspektivet

i biståndet bör förstärkas. Regeringen bör så snart som möjligt

utvärdera

och redovisa biståndet utifrån ett

barnperspektiv. De 100 miljoner som

tillförts

biståndsbudgeten bör i stor utsträckning kunna användas för

insatser för barn, anser motionärerna.

Vänsterpartiet anser vidare att det är särskilt angeläget att

biståndet

når de funktionshindrade i de fattiga

länderna. I yrkande 6 anförs att

handikappade bör

uppmärksammas i större utsträckning är vad som varit

fallet hittills.

I motion U620 (kd)

yrkande 2 framhålls att andelen kvinnor i förhållande

till män i Asien har sjunkit till följd av aborter av

flickfoster.

Motionären anför att frågan om prenatal

könsdiskriminering bör lyftas fram

inom det

bilaterala utvecklingssamarbetets ram.

I

partimotion A810 (kd) yrkande 28 begärs att Sverige i FN och andra

sammanhang skall verka för att begreppet mänskliga

rättigheter på ett

tydligare sätt omfattar

kvinnans situation i världen. Det svenska

biståndet bör utgå från mottagarländernas kultur och behov, och

då

särskilt kvinnors centrala funktion i familj och

samhälle.

Utskottets överväganden

Motionerna U203 (fp) yrkandena 10, 11, 15 (berörd del) och

20, U204 (c)

yrkande 12, U209 (s), U620 (kd) yrkande

2 och A810 (kd) yrkande 28, lyfter

på olika sätt

fram befolkningsfrågan, gender-frågan, sexuell och

reproduktiv hälsa, hälsofrågor och att sätta människor på den lokala

nivån

i fokus i biståndspolitiken.

Utbildning och hälsovård har under lång tid utgjort viktiga

områden i det

svenska utvecklingssamarbetet.

Regeringen anger i budgetpropositionen att

den anser

att undervisningsbiståndet bör inriktas på att stödja reform-

processer för att ge grundläggande utbildning för alla,

inklusive handi-

kappade, att höja utbildningens

kvalitet samt att nå diskriminerade

grupper såsom

fattiga flickor. Inom hälsobiståndet anges att inriktningen

bör vara fortsatt stöd till reformprocesser i syfte att åstadkomma

hälso-

och sjukvård av god kvalitet för alla samt

att förbättra folkhälsan för

utsatta grupper. Som

prioriterade områden anges reformer som syftar till

effektivisering och decentralisering, sexuell och reproduktiv hälsa

och

rättigheter, inklusive hiv/aidsbekämpning, samt

barns och ungdomars hälsa.

Utskottet ställer sig

bakom dessa prioriteringar. Utskottet kan konstatera

att Sverige i det bilaterala utvecklingssamarbetet aktivt arbetar

med

området sexuell och reproduktiv hälsa och

rättigheter. Sida har antagit en

strategi för

svenskt bistånd på detta specifika område.

Enligt utskottets bedömning är de svenska insatserna på området

sexuell

och reproduktiv hälsa och rättigheter

mycket angelägna och ligger väl i

linje med

resultaten från FN-konferenserna i bl.a. Kairo och Beijing. På

annat håll i detta betänkande beskrivs hur Sverige också

multilateralt - i

EU och FN - driver dessa

frågor.

Enligt utskottets mening har

befolkningsfrågor samband med t.ex.

utbildning,

hälsovård och kvinnors roll, områden som är centrala i det

svenska biståndsarbetet. I detta sammanhang är det lika

viktigt att ge

stöd till det arbete som pågår på

nationell policynivå och det arbete som

kan

genomföras på lokal nivå. Den betydelse kvinnors utbildning har på

deras egen, familjens och barnens levnadsstandard är

något som tydligt

uppmärksammas i

budgetpropositionen. Utskottet anser, i likhet med

motionärerna, att det är angeläget att det svenska

utvecklingssamarbetet

syftar till att skapa

förutsättningar för en balanserad

befolkningsutveckling. Utvecklingssamarbete på detta område måste,

enligt

utskottets mening, basera sig på

individens behov. Huvudprincipen måste

vara att

individer och familjer fritt skall kunna fatta beslut om antal

barn och tiden mellan födslarna. Åtgärder som leder till en

snedvriden

könsfördelning, och som kan förmärkas

på olika håll i världen är däremot

ägnade att inge

oro. Utvecklingssamarbetet har en viktig uppgift i att

bidra till att de sociokulturella och ekonomiska förutsättningar som

krävs

för individer att fatta sådana beslut

skapas.

Vad gäller frågor om barnens

rättigheter och situation vill utskottet

framhålla

följande. Inom ramen för det övergripande biståndspolitiska

målet, fattigdomsbekämpningen, prioriteras bl.a. åtgärder för

att motverka

exploatering av barn, t.ex. barnarbete,

och sexuellt utnyttjande av barn

och ungdomar,

t.ex. barnprostitution. Ett arbete har också inletts för att

mer systematiskt integrera barnperspektivet i det

svenska

utvecklingssamarbetet.

Sverige driver aktivt frågor om barnets rättigheter i det

internationella

samarbetet, bl.a. inom FN, EU och

Europarådet, vad gäller såväl normativa

som

operativa insatser.

Med vad som ovan anförts

anser utskottet att motionerna U203 (fp) yrkande

10, 11 (i berörd del), 15 (i berörd del), 20, U204 (c) yrkande 12,

U206

(kd) yrkande 2, U209 (s), U210 (mp) yrkande

11, U212 (v) yrkande 5, U620

(kd) yrkande 2 och A

810 (kd) yrkande 28 har besvarats.

De

överväganden som görs i motionerna om hur handikappfrågor bör

integreras i utvecklingssamarbetet ligger i huvudsak i

linje med svensk

politik på området. Utskottet

stöder denna politik. Utskottet noterar att

Sida

under lång tid, bl.a. med hänvisning till FN:s världsaktionsprogram

på området, har verkat för att integrera insatser

till förmån för

funktionshindrade personer i

biståndsverksamheten. Sidas insatser omfattar

bl.a.

människor som skadats till följd av väpnade konflikter och människor

med psyko-sociala skador. Sida har vidare gjort en översyn

av sitt bistånd

på handikappområdet. Integration

och koncentration har varit viktiga

utgångspunkter i detta arbete. Syftet är att tydligare integrera

arbetet

inom handikappområdet i biståndet i

stort.

Av regeringens redogörelse framgår

vidare att Sverige under lång tid har

varit aktivt

och pådrivande inom FN i handikappfrågor och under många år

medverkat till att stärka FN:s handikappaktiviteter. Utskottet

delar också

regeringens bedömning att det är

angeläget att den besvärliga ekonomiska

situation

som FN befinner sig i inte får försvåra eller försena arbetet

för personer med funktionshinder och förverkligandet

av FN:s

standardregler.

Med vad utskottet anfört anses motionerna U203 (fp) yrkande 14, U206

(kd)

yrkande 10 och U212 (v) yrkande 6

besvarade.

Infrastruktur och näringsliv

Målet för stödet till infrastruktur är att bidra

till uppbyggnaden av en

miljömässigt och

ekonomiskt bärkraftig infrastruktur med speciell

tyngdpunkt på energi, telekommunikation, transporter och

urban

infrastruktur. Stödet finansieras i

programländerna främst från

landramarna. I

andra länder och i vissa programländer finansieras

investeringar genom krediter för utveckling och kunskapsöverföring

främst

genom kontraktsfinansierat tekniskt

samarbete.

Inom ramen för infrastruktur har

Sida under 1997 prioriterat stöd till

transportsektorn, telekommunikation, bank- och finansväsende,

urban

utveckling samt energistöd. Med stöd från

Sida har reglerande myndigheter

inom energi-, tele-,

bank- och finansområdena nyligen etablerats i några

av samarbetsländerna. Emellertid har biståndets betydelse som finansiär

av

investeringar i infrastruktur minskat - utom

i de allra fattigaste

länderna - i takt med att

allt fler länder attraherar privata flöden för

sådana ändamål. Samtidigt ökar betydelsen av ett fungerande regelverk

och

effektiva offentliga kontrollfunktioner.

Motionerna

I

partimotion U206 (kd) yrkande 6 anför Kristdemokraterna att den svenska

resursbasen bör kunna spela en större roll i det

svenska biståndet, med

positiva effekter för

sysselsättningen i Sverige. Härvidlag kan de

integrerade ambassaderna i programländerna spela en större roll,

anser

motionärerna. Det svenska näringslivets

roll bör också beaktas i

utformandet av

landstrategier. Kristdemokraterna anser vidare i yrkande 7

att biståndskrediter har en viktig roll att spela för att

stimulera

privata investeringar i låginkomstländer.

I kombination med införandet av

garantigivning inom

biståndet kan biståndskrediter på ett effektivt sätt

bidra till uppbyggnaden av näringsliv i de fattigaste länderna.

I kommittémotion K231 (fp) yrkande 1 föreslås att

informationsteknik (IT)

görs till ett viktigt

inslag i svenskt demokratibistånd. Motionärerna

menar att de nya möjligheterna att fritt kommunicera över gränserna

kan

fungera som ett vapen mot diktaturer.

Utskottets överväganden

Det

svenska näringslivets roll, som resursbas, i det internationella

utvecklingssamarbetet och vikten av biståndskrediter

betonas i motion U206

(kd) yrkandena 6 och 7.

Utskottet stöder den ökade uppmärksamhet

som i det svenska

utvecklingssamarbetet

ägnas åt att stödja näringslivet i

samarbetsländerna. Vidare görs bedömningen att näringslivsstödet i

växande

omfattning bör inriktas på uppbyggnad

av en fungerande ram för

näringslivet och på

kapacitets- och kompetensuppbyggnad. Behov finns av

nytänkande och nya metoder för att mer direkt utnyttja

svenska

erfarenheter.

Enligt utskottets uppfattning utgör det svenska näringslivet en stark

och

viktig resursbas för biståndet. Näringslivets

kunskap bör utnyttjas även i

utformandet av

landstrategier.

Regeringen erinrar i

budgetpropositionen om att krediter, främst via de

multilaterala utvecklingsbankerna, spelar en viktig roll inom

det

internationella biståndet. Det svenska

biståndet är huvudsakligen

gåvofinansierat, men

krediter utgör ett betydelsefullt komplement. Det

finns enligt utskottets uppfattning goda skäl att se krediter som

en

naturlig finansieringsform i biståndet.

Utskottet ställer sig bakom ett

förslag om ökad

flexibilitet i utnyttjandet av olika kreditinstrument och

former. Utskottet anser att u-kreditsystemet har visat sig vara

ett väl

fungerande system och av den anledningen bör

behållas i sina huvuddrag.

Med vad utskottet

ovan anfört anses motion U206 (kd) yrkandena 6 och 7

besvarade.

I K231 (fp) yrkande 1

föreslås att informationsteknik görs till ett

viktigt inslag i svenskt demokratibistånd.

Regeringen redovisar att informations- och kommunikationstekniken är

en

viktig resurs och ett viktigt instrument som

Sverige kommer att ge ökat

utrymme åt inom

utvecklingssamarbetet. Genom en särskild satsning skall

IT-tekniken utnyttjas för att minska de ekonomiska och

demokratiska

klyftorna i u-länderna.

I juli 1998 tillsattes en arbetsgrupp i syfte att undersöka

vad som kan

göras från svensk sida inom

utvecklingssamarbetet på IT-området. Enligt

regeringens bedömning kan detta arbete utmynna i en strategi

avseende

utvecklingssamarbetets uppgift i

kunskapssamhället. Utskottet välkomnar

detta

initiativ och delar motionärernas uppfattning om att

kunskapsrevolutionen innebär stora möjligheter som måste

utnyttjas men att

riskerna inte får underskattas.

Stora avstånd mellan utvecklingsländer och

i-länder

undanröjs samtidigt som gapet ökar mellan de länder som deltar i

den nya kunskapsrevolutionen och de länder som t.ex. på grund

av bristande

resurser stängs ute. Utskottet

förutsätter att regeringen i det

analysarbete

som aviserats beaktar såväl de möjligheter som de risker som

är förknippade med kunskaps- och IT-frågorna i ett

biståndssammanhang.

Utskottet framhöll

redan våren 1996 (1995/96:UU6y) betydelsen av

informationstekniken för utvecklingen av demokratin:

"Teknikutvecklingen,

främst vad avser

datakommunikation och satellittelevision, har verksamt

bidragit till att tidigare slutna samhällen öppnats också på andra

håll i

världen och den har därmed förbättrat

förutsättningarna för en utveckling

i riktning mot

demokrati". Det konstaterades som naturligt att IT-frågorna

beaktades inom ramen för det utvecklingsbistånd Sverige

lämnar.

Av det ovanstående följer att motion

K231 (fp) yrkande 1 anses besvarad.

Naturbruk

Målet för verksamhetsgrenen är

att bidra till att förbättra

levnadsvillkoren för främst den fattiga landsbygdsbefolkningen genom

ett

långsiktigt, bärkraftigt och produktivt

utnyttjande av förnybara

naturresurser. Åtgärder

inom jord- och skogsbruk, vatten och marin miljö

skall prioriteras.

Den ökade uppmärksamhet

som riktats mot världens sårbara kustzoner

kombinerar angelägna frågeställningar om långsiktigt hållbara

livssystem

kring mänskliga aktiviteter. Såväl

boendemiljöer som sötvatten- och marina

miljöer

hotas av ohållbar produktion och konsumtion. Regeringen finner

anledning att fästa stor uppmärksamhet vid denna

problematik, särskilt

inför nästa års möte med FN:s

kommission för hållbar utveckling (CSD), som

behandlar marina frågor samt konsumtions- och produktionsmönster.

Motionerna

I motion U201 (mp)

yrkande 1 begär motionären att en del av biståndet som

kanaliseras genom Sida inriktas på att minska skadorna på

världshavens

korallrev, samt att långsiktigt bistånd

ges till grupper som drabbats av

minskade

fiskbestånd till följd av döende korallrev.

I

partimotion U203 (fp) yrkande 9 anförs att miljöbistånd måste vara

långsiktigt för att vara effektivt. Inom miljöbiståndet

vill motionärerna

prioritera mat- och

vattenförsörjning. Vatten är en förutsättning för

människans existens, men i dag saknar en fjärdedel av jordens

befolkning

tillgång till rent vatten och ca 25 000

människor dör varje dag till följd

av

vattenrelaterade sjukdomar. Med anledning därav begär motionärerna att

ytterligare 100 miljoner kronor avsätts för miljöbistånd

för att förbättra

vattenförsörjningen i

utvecklingsländerna. Folkpartiet pekar vidare på att

det i utvecklingsländerna råder brist på inhemsk expertis på

miljöområdet,

vilket är till hinder för en

miljömässigt hållbar utveckling. Prioritet

bör

därför ges till bistånd som syftar till att stärka

utvecklingsländernas kapacitet och kunnande på

miljöområdet.

Kristdemokraterna anser att

ansvaret för de växande miljöproblemen inte

kan

lämpas över på de resurssvaga fattiga länderna utan i större

utsträckning måste utkrävas av de rika länderna,

och motionärerna

efterfrågar ökat bistånd på

miljöområdet med 70 miljoner kronor. I

partimotion U206 (kd) yrkande 3 anser partiet att ansvaret för de

växande

globala miljöproblemen i första hand vilar

på de rikaste länderna.

I partimotion U210

(mp) yrkande 2 framhåller Miljöpartiet att

miljöproblemen måste ingå i en helhetssyn på utvecklingen. För

att

integrera hänsyn till miljön i alla

delar av biståndet föreslår

motionärerna att

miljökonsekvensbeskrivningar skall ingå i bedömningen av

alla biståndsprojekt. Miljöpartiet pekar vidare på att tillgång

till

vatten av god kvalitet är en grundläggande

förutsättning för utveckling

och hälsa. I yrkande 3

begärs att regeringen verkar för ett integrerat

synsätt vad gäller vattnets betydelse för utveckling.

Miljöorganisationer

i utvecklingsländerna spelar

också en viktig roll för att sprida

information och kunskap på miljöområdet. I yrkande 4

framhåller

Miljöpartiet att brist på färskvatten

kan medföra ökade risker för

konflikter mellan

länder som delar på samma vattenkällor. Motionärerna

anser att frågan om tillgång till vatten därför bör ingå i FN:s

säkerhets-

och konfliktarbete.

Miljöpartiet pekar vidare på att mellan en och två miljarder

människor

får sitt primära proteinintag från de

kustnära marina ekosystemen.

Samtidigt utsätts

den marina miljön för ökande påfrestningar. Motionärerna

anför i yrkande 5 att regeringen bör följa upp frågan om hot mot

den

marina miljön i olika internationella forum.

Av stor betydelse för att komma tillrätta

med miljöproblemen i de

fattigare delarna av

världen är att medborgarna i de berörda länderna har

tillgång till information och kunskap på området. Internationella

nätverk

och nationella enskilda organisationer

spelar härvidlag en viktig roll.

Miljöpartiet anför

i yrkande 7 att miljöorganisationer i syd bör få del av

det svenska biståndet.

Miljöpartiet anför

vidare i yrkande 9 att införandet av särskilda

miljöklausuler i internationella handelsavtal kan bidra till att

begränsa

de negativa konsekvenserna av

världsekonomins globalisering. Liknande

klausuler

på det sociala området i vissa multilaterala avtal kan tjäna som

modell. Motionärerna framhåller vidare att det i många

utvecklingsländer

förekommer oacceptabla

arbetsförhållanden vid produktionen av varor som

exporteras till västvärlden. I yrkande 10 föreslår Miljöpartiet att

en

särskild "rättvisemärkning" av varor

inrättas, i syfta att upplysa

konsumenter om

under vilka villkor en vara är producerad och på så sätt

stärka en mer solidarisk handel.

Utskottets överväganden

Motionerna U203 (fp)

yrkande 9, U206 (kd) yrkande 3 och U210 (mp)

yrkandena 2-4 behandlar olika frågor om bistånd och miljö, t.ex. mat-

och

vattenförsörjningen, kapacitetsutvecklingen,

miljökonsekvensbedömningar

och de rika ländernas

ansvar.

Genom riksdagsbeslut 1988 antogs

som ett särskilt biståndsmål att

utvecklingssamarbetet skall bidra till en framsynt hushållning

med

naturresurser och omsorg om miljön (prop.

1987/88:100 bil. 5, bet.

1987/88:UU20, rskr.

1987/88:226). Utskottet konstaterar att de områden -

färskvattenhantering, jord- och skogsbruk/markvård, marin miljö,

urban

miljö och energiförsörjning - som, enligt

motion U203 (fp) yrkande 9, bör

prioriteras i

biståndsarbetet också återfinns som prioriterade områden i

Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling. Utskottet har

i ett

tidigare betänkande ställt sig bakom denna

prioritering (bet. 1996/97:UU15

Internationellt

utvecklingssamarbete).

Utskottet anser att

det finns ett värde i en ökad integrering av

miljöaspekterna inom biståndsverksamhetens alla delar. Centrala

ambitioner

i utvecklingsarbetet inom miljöområdet är

att höja ländernas kapacitet att

själva hantera

dessa frågor, genom bl.a. institutionsuppbyggnad,

utbildningsinsatser och stöd till grundläggande forskning. Sida ger,

t.ex.

genom ett program för miljöekonomi, stöd

för att utveckla den

miljöekonomiska

kompetensen i mottagarländerna och att integrera

miljöekonomisk analys i handläggningen av svenskt bistånd.

Utskottet konstaterar att ansvaret för miljöförstöringen i

u-länderna är

ett gemensamt ansvar för både i-

och u-länder. I likhet med vad som

framförs i de

båda motionerna U203 (fp) yrkande 9 och U206 (mp) yrkande 3,

finns det anledning att särskilt lyfta fram frågor som rör

världens

vattenförsörjning. Dessa frågor har

också uppmärksammats av det

internationella

samfundet, t.ex. beslutades att FN:s kommission för

hållbar utveckling (CSD) skulle ägna sitt sjätte möte 1998

huvudsakligen

åt två frågor varav den ena var

sötvatten. Vid mötet antogs ett dokument

som

innehöll principen att se på vatten på ett integrerat sätt - dvs. även

ur ett ekonomiskt och ett socialt perspektiv. Sverige

förbereder nu 1999

års möte med CDS, som kommer

att behandla havsfrågor. I det sammanhanget

kommer

frågor om utsläpp i havet, utfiskning, konsumtions- och

produktionsmönster och andra socio-ekonomiska faktorer

att speciellt

belysas från svensk sida.

Utskottet lyfte vidare, i ovan nämnda betänkande,

fram energi-

omsättningen,

urbaniseringsproblematiken, miljökonsekvensbedömningar, det

folkliga deltagandet samt fattigdomsproblematiken som angelägna

områden

och frågor för en hållbar utveckling

(bet. 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete). I partimotion U203 (fp) yrkande 9

begär

motionärerna att ytterligare 100 miljoner

kronor avsätts för miljöbistånd

för att förbättra

vattenförsörjningen i utvecklingsländerna.

I

motion U210 (mp) yrkande 4 framförs synpunkten att i många

utvecklingsländer utgör bristen på färskvatten en

allvarlig risk för

konflikter mellan länder som

delar på samma vattenkällor och därför bör

frågan om

tillgång på vatten ingå i FN:s säkerhets- och konfliktarbete.

Utskottet konstaterar att Sverige vid ett flertal tillfällen

sökt föra in

säkerhetsaspekterna i miljöarbetet,

särskilt vad gäller vatten. Under de

senaste

årens arbete i säkerhetsrådet har Sverige lyft fram

miljöaspekterna som en av de viktigaste delarna av det

internationella

biståndet. Inte minst har detta

arbete ägt rum i UNDP. Det har emellertid

inte varit

möjligt att nå samsyn i alla frågor. Berörda stater har en

tendens att vilja att behandla dessa frågor på en regional

snarare än en

global nivå.

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden och avstyrker med

det

ovan anförda motion U203 (fp) yrkande 9 (delvis)

och anser motionerna U206

(kd) yrkande 3 och U210

(mp) yrkandena 2-5 besvarade.

Miljöpartiets

förslag om att ytterligare 100 miljoner kronor avsätt för

miljöbistånd för att förbättra vattenförsörjningen i

utvecklingsländer

innebär i förhållande till

regeringens förslag en ökning av budgetposten

för

särskilda miljöprogram. Utskottet har på annan plats i betänkandet

bedömt att regeringens förslag till fördelning på

anslagsnivå och under

anslagsnivå präglas av

väl gjorda avvägningar och prioriteringar. Det

gäller också budgetposten Särskilda miljöprogram under delposten

Särskilda

utvecklingsprogram (anslagsposten

för det bilaterala

utvecklingssamarbetet), där regeringen har föreslagit 205 miljoner

kronor

för budgetåret 1998.

Motion U203 (fp) yrkande 9 (berörd del) avstyrks därför.

Utskottet noterar att genom beslut av regeringen har för 1998

avsatts och

avses att även för 1999 avsättas högst

2 miljoner kronor för bidrag till

deltagande från

de fattigaste u-länderna vid multilaterala förhandlingar i

miljöfrågor.

Med detta anses motion U210

(mp) yrkande 7 besvarad.

Enligt utskottets

uppfattning bör globala miljöproblem så långt som

möjligt lösas genom internationellt samarbete och inom ramen

för

multilaterala miljökonventioner, bl.a. för

att undvika unilaterala och

protektionistiska

handelsåtgärder som risker att drabba både i- och u-

länder. En av de högst prioriterade frågorna för Sverige och EU i

arbetet

med handel och miljö i WTO rör att

klarlägga förhållandet mellan

handelsåtgärder i

miljökonventioner och handelsregelverket i WTO. Sverige

har även drivit frågan, både i WTO och ILO, om kravet på

acceptabla

arbetsförhållanden för de arbetare i

u-länder som producerar varor för

export till

västvälden. En möjlig "rättvisemärkning" som är kopplad till

arbetsförhållanden måste drivas multilateralt för att få

effekt.

Med detta anses motion U210 (mp)

yrkandena 9 och 10 besvarade.

Utskottet

konstaterar att frågorna som rör skadorna på världens korallrev

uppmärksammats av Sida, som ger ett omfattande stöd till

forskning rörande

korallrevsskador och även bidrar

till humanitärt stöd i de länder som

drabbats

av minskat fiske på grund av koralldöden. Sverige strävar i sitt

bistånd efter att bidra till en diversifiering av de drabbade

u-ländernas

ekonomier.

Med detta anses motion U201 (mp) yrkande 1 besvarad.

Ekonomiska reformer

Målet för

verksamhetsgrenen är att stödja länder som genomför ekonomiska

reformprogram syftande till ekonomisk tillväxt och hållbar

utveckling.

Stödet skall utgöra ett incitament

till fortsatta reformer och anpassas

till specifika

behov och förutsättningar i enskilda länder.

Regeringen har under en lång tid prioriterat och internationellt

verkat

för en långsiktig lösning på skuldkrisen

för de fattigaste och mest

skuldsatta länderna.

1996 lanserade IMF och Världsbanken ett initiativ för

skuldlättnader för de mest skuldtyngda länderna (det s.k.

HIPC-

initiativet). Initiativet, som bygger

på skuldländernas egna

reformansträngningar,

omfattar alla typer av fordringsägare och syftar

till att ge länderna en hållbar skuldsituation.

Regeringen avser bidra till HIPC-initiativet successivt under

dess

genomförande. För svenskt vidkommande lämnas

bidrag i form av stöd till

den s.k. HIPC Trust

Fund, som skall finansiera skuldlättnader eller för en

del av kostnaden i samband med de skuldavskrivningar (upp till 80 %)

som

aviserats inom Parisklubben, som en del av

HIPC-initiativet. En kampanj

"Jubilee 2000"

har lanserats för att utverka en engångsavskrivning av

skulder som de fattigaste länderna har. Kampanjen har initierats

av de

brittiska kyrkorna och har fått ett brett

stöd i Storbritannien och

internationellt.

Motionerna

I

kommittémotion U202 (v) yrkande 4 anför Vänsterpartiet att den

s.k.

HIPC-processen innebär ett olyckligt

fasthållande vid Världsbanken och IMF

som

normsättare och att andra utvecklingsvägar bör sökas för att hjälpa de

mest skuldtyngda länderna och, i yrkande 1, att

regeringen får i uppdrag

att driva frågan om en

omdefiniering av begreppet "uthållig skuld". I

yrkande 3 uttrycks att Sverige aktivt bör verka för att

Världsbankens

inflytande på den politik som

gäller skuldsanering och konditionalitet

minskar

och, i yrkande 2, att skuldtjänskvoten bör sänkas radikalt. I

yrkande 5 uppmanas regeringen ställa sig bakom kampanjen

"Jubilee 2000".

Folkpartiet anför i

partimotion U203 (fp) yrkande 19 att en förutsättning

för att Sverige skall kunna ge ett bredare programstöd till

ett

utvecklingsland är att detta för en

förtroendeingivande ekonomisk politik.

Här bör

finnas betydande inslag av villkor, och det är i sammanhanget

angeläget att olika givare koordinerar sina krav på

mottagarländernas

politik. Biståndet bör inte ges i

former som snedvrider mottagarländernas

ekonomier,

framhåller motionärerna. I yrkande 25 pekar motionärerna på att

alltför fragmenterade biståndsflöden får till följd

att många

mottagarländer med svaga förvaltningar

utsätts för rena "bombardemang" av

bistånd.

Biståndsresurser bör överföras i så enkla och administrativt

klara former som möjligt, vilket talar för en inriktning på

program i

stället för projekt.

Centerpartiet anför i sin partimotion U204 (c), utan särskilt

yttrande,

att skuldkrisen är ett av de största

hindren för utveckling i många av

tredje

världens länder. Partiet välkomnar skuldavskrivningsprogram och

förespråkar att ytterligare medel tillförs

anslagsposten Ekonomiska

reformer, bl.a. för stöd

till kampanjen "Jubel 2000".

I

partimotion U205 (m) yrkande 6 anför Moderaterna att

skuldavskrivningar

är befogade i situationer av

regim- och systemskifte, där en

utvecklingsvänlig regim tagit över. I andra fall kan dock

skuldavskrivning

vara problematisk. Motionärerna

betonar att skuldavskrivning inte får ske

så att

misshushållning och korruption främjas. Moderaterna menar i yrkande

7 att biståndet bör dras ner i länder med stort

kapitalinflöde genom

direktinvesteringar och

andra privata satsningar, för att inte

överanstränga absorptionsförmågan eller tränga undan

produktiva

satsningar.

Motionärerna anför vidare att biståndet endast kan spela en

begränsad

roll i ett utvecklingslands

ansträngningar att utrota fattigdomen.

Motionärerna anser i yrkande 8 att biståndet till ett u-lands

statsmakt

normalt inte bör överskrida 10 % av

landets BNP, vilket väl täcker

kostnaden för

grundläggande utbildning och hälsovård för alla.

Moderaterna menar vidare att kunskapsutbyte inom biståndet bör kunna

ske

också med andra länder än Sverige. I

yrkande 9 föreslås att

triangelsamarbete bör

prövas mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett

f.d. utvecklingsland som framgångsrikt utrotat fattigdom på kort

tid.

Taiwan och Sykorea framhålls som exempel på

sådana länder.

I partimotion U206 (kd)

yrkande 5 anför Kristdemokraterna att

skuldlättnader är en förutsättning för ekonomisk tillväxt i de

mest

skuldtyngda länderna. Motionärerna anser att

Sverige bör föra en mer

generös politik för

avskrivning av skulder till utvecklingsländer och för

att kampanjen "Jubel 2000" aktivt bör stödjas av Sverige.

Partiet begär

att regeringen anslår 1 000 miljoner

kronor till budgetposten Ekonomiska

reformer.

Miljöpartiet framhåller i partimotion U210

(mp) yrkande 13 att de

amorteringar och räntor

som utvecklingsländerna betalar överstiger det

mottagna biståndet. Sverige bör föregå med gott exempel genom att

skriva

av de fattiga ländernas skulder. Vidare bör

Sverige verka för en allmän

avskrivning av

utvecklingsländernas offentliga skulder, anser

Miljöpartiet.

Utskottets överväganden

Motionerna U202 (v) yrkandena 1-5, U205 (m) yrkande 6,

U206 (kd) yrkande 5

och U210 (mp) yrkande 13

tar upp frågan om skuldavskrivningar,

skuldtjänstkvot, skuldsanering och rollen som Världsbanken/IMF spelar.

Utskottet delar de synpunkter som

motionsledes framförs om att

skuldbördan utgör

ett avgörande utvecklingshinder i många av de fattigaste

länderna. Det får därför anses vara positivt att Sverige under lång

tid

har varit ett av de länder som mest aktivt

agerat för internationella

skuldlättnadsprogram för

dessa länder. Sverige har även givit omfattande

bilateralt stöd till skuldtyngda länder, genom nedskrivning,

total

avskrivning av svenska fordringar samt

genom stöd till ländernas

skuldtjänstbetalningar

till andra långivare. Utskottet ställer sig bakom

denna politik.

Utskottet konstaterar också att

det av Världsbanken och IMF igångsatta

s.k.

HIPC-initiativet (Highly Indebted Poor Countries) är det hittills

mest långtgående internationella programmet för

skuldlättnad. Utskottet

stöder detta initiativ och

anser, i likhet med regeringen, att HIPC-

initiativet måste utgöra ramen också för svenska

skuldlättnadsåtgärder,

antingen genom direkt stöd

till programmet eller genom kompletterande

åtgärder syftande till att uppnå en hållbar lösning på de

fattigaste

ländernas skuldproblem. En minst

lika viktig förutsättning som

skuldlättnader

för detta är att säkra en sund och hållbar ekonomisk

politik i dessa länder. I villkoren för den långtgående

skuldnedskrivning

som HIPC-initiativet innebär

ingår genomförandet av fleråriga

reformprogram. Vad gäller kampanjen "Jubilee 2000" har utskottet

inhämtat

att regeringen stödjer kampanjens

inriktning och målsättningar.

Utskottet

besvarar med vad som ovan anförts motionerna U202 (v) yrkandena

1-5, U205 (m) yrkande 6, U206 (kd) yrkande 5 och U210 (mp)

yrkande 13.

Med motion U203 (fp) yrkandena 19

och 25 följer krav på att biståndet så

långt som

möjligt bör ges i former som inte snedvrider mottagarländernas

ekonomier och att resurserna överförs så enkelt och i

så klara

administrativa former som möjligt samt

att Sverige och EU bör verka för

att u-länderna

integreras i världsekonomin och den internationella

handeln. Utskottet konstaterar att det i allt väsentligt är svensk

politik

att förhindra att svenska biståndsinsatser

får snedvridande konsekvenser

på mottagarländernas

ekonomier. Biståndet bör alltmer inriktas på program

där Sverige på olika sätt bidrar till att u-ländernas ekonomier

skall

integreras i världshandeln, och det bör

främja en uthållig och tillväxt

med utrotning av

fattigdomen som det långsiktiga målet.

Motion

U203 (fp) yrkandena 19 och 25 anses mot denna bakgrund besvarad.

I motion U205 (m) yrkande 7 framhålls att biståndet

vid stora privata

kapitalinflöden bör skäras ner.

Utskottet har tidigare haft att ta

ställning

till frågan om att minska biståndet till länder med stora

kapitalinflöden. I betänkande 1996/97:UU15

Internationellt

utvecklingssamarbete framhöll

utskottet att det svenska biståndets

fattigdomsinriktning medför att fattiga länder som inte kan dra åt

sig

kapital i någon större utsträckning

prioriteras. Men även beträffande de

länder som

förmår göra detta kan konstateras att biståndspolitiken står på

två ben. Viss hänsyn tas å ena sidan till privat

kapitalinflöde i ett

land, men biståndet kan å

andra sidan också ha en roll att spela i

expansiva länder, exempelvis genom kunskapsöverföring.

Utskottets bedömning kvarstår, varför motion U205 (m) yrkande 7

avstyrks.

I motion U205 (m) yrkande 8

framhålls att de samlade biståndsflödena till

en

statsmakt inte bör överstiga 10 % av BNP. Utskottet anser inte att det

är möjligt att sätta en absolut gräns för hur stort

biståndet till ett

visst land bör vara. Det

finns i vissa länder risk för negativt

biståndsberoende även vid relativt låga volymer. I länder som ännu

inte

förmår dra till sig privata investeringar

eller som lider av tung

skuldbörda kan bistånd,

förutsatt att landet har en grundläggande sund

ekonomisk och social politik, effektivt bidra till ekonomisk tillväxt

och

utveckling.

Därmed

avstyrks motion U205 (m) yrkande 8.

Utskottet

menar att det kan finnas mycket att vinna på att utnyttja

erfarenheter och kunskapsutbyte med andra länder än Sverige.

Speciellt

intressant i detta perspektiv är de

länder som själva nyligen lämnat

fattigdomen.

Triangelsamarbete har dock ofta visat sig svårt i praktiken,

men ansträngningar har gjorts inom detta område, bl.a. med

länder i

Latinamerika.

Motion U205 (m) yrkande 9 anses mot denna bakgrund besvarad.

Forskningssamarbete

Forskningssamarbetet med de fattigaste samarbetsländerna har

förändrats

mot ett samlat stöd till högre

utbildning och forskning. Målet om

utvecklingsinriktad forskning tillgodoses till stor del genom

olika

ämnesinriktade program, vilket inneburit

en integration av forsknings-

samarbetet med andra

verksamhetsgrenar.

I ett antal

forskningssvaga länder inriktas det bilaterala forsknings-

samarbetet på uppbyggande av en infrastruktur för forskning med

fokus på

stöd till utveckling av nationella

universitet. I jämförelsevis mer

forskningsstarka

länder görs satsningar på mobilisering av existerande

kapacitet och utveckling av projektsamarbete med svenska forskare

inom

områden av ömsesidigt intresse och bred

u-landsrelevans.

Inga motioner har väckts i denna del.

Humanitärt bistånd och konfliktförebyggande

Det humanitära biståndets mål är att rädda och skydda

människoliv samt att

bidra till att lindra

följderna av väpnade konflikter och

naturkatastrofer. En annan central målsättning är att bidra till att

skapa

förutsättningar för snara lösningar på

humanitära kriser genom lokalt

förankrade och med

FN:s fredsarbete samstämmiga insatser av mer politisk

art för konfliktlösning.

Trots sin

inomstatliga karaktär har de flesta pågående konflikter

negativa effekter även på omgivande länders säkerhet.

Säkerhetsrådet har

därför blivit en allt

viktigare aktör på det humanitärpolitiska området.

Säkerhetsrådet har bl.a. understrukit vikten av garanterad säkerhet för

de

humanitära hjälparbetarna och full respekt för

den humanitära rätten samt

den humanitära

principen om obehindrat tillträde till nödställd

befolkning. Som medlem i säkerhetsrådet har Sverige verkat för ett

närmare

samarbete mellan humanitära och politiska

aktörer.

Motionen

Olika länders ekonomiska och sociala utveckling har stor betydelse

för

flykting- och migrationsströmmar, anför

Folkpartiet i partimotion U203

(fp) yrkande 17.

Av det skälet bör bistånds- och flyktingpolitiken vara

sammankopplade när det gäller förebyggande åtgärder, såsom

demokrati-

främjande bistånd, direkta

hjälpinsatser vid flyktingsituationer samt

repatriering och återuppbyggnad i ett senare skede.

Utskottets övervägande

Utskottet är

angeläget om att FN:s humanitära samordningskapacitet stärks

när det gäller policyformulering och strategiskt samordnade

insatser. För

detta arbete stödjer Sverige FN:s

humanitära koordinator, som har en

särskilt

viktig roll i att värna om det humanitära tillträdet till

nödlidande i konfliktsituationer.

Dramatiska klimatväxlingar under de senaste åren, bland annat

förorsakade

av det s.k. El Niño-fenomenet, har

genom översvämningar och extrem torka

drabbat

människor och länder i en oroväckande omfattning. Det finns

anledning att förutse att en växande andel av det

humanitära biståndet

kommer att avse offer för

naturkatastrofer. Ytterligare ett allvarligt

problem är de omfattande bakslag i utvecklingen, som dessa

katastrofer

förorsakar. De materiella förlusterna

rör sig om flera tiotals miljarder

dollar

årligen.

EU:s humanitära organisation

(ECHO) tillhör i dag världens största

bidragsgivare för humanitär verksamhet. Utskottet menar att ECHO

därmed

också är en viktig partner i den

humanitärpolitiska dialogen och är

angeläget om att

det europeiska samarbetet mellan kommissionen, dit ECHO

hör, och medlemsländerna effektiviseras och fördjupas. Ett aktivt

svenskt

deltagande i ECHO:s arbete bör därför

fortsätta. Sida har möjlighet att

med sin

kompetens bidra till det svenska agerandet i ECHO:s

kommittéarbete.

Motion U203 (fp)

yrkande 17 anses mot denna bakgrund besvarad.

Stöd till enskilda organisationers utvecklingssamarbete

Ett starkt och livaktigt civilt samhälle är fundamentalt i

ett lands

utveckling. De organisationer, formella

och icke formella, som utgör det

civila samhället

bereder människor möjligheter att tillsammans med andra

delta i beslut och påverka sin situation.

Under 1998 har Sida tagit fram nya anvisningar för bidrag inom

delposten

för enskilda organisationer. Dessa har ett

tydligt fokus på organisations-

uppbyggnad och

kompetensutveckling.

Merparten av bidragen

för utvecklingsinsatser genom folkrörelser och

enskilda organisationer lämnas till ett dussintal större

organisationer

med vilka Sida har ett

långsiktigt samarbete baserat på fleråriga

ramavtal. Svenska riksdagspartier och dem närstående organ kan söka

bidrag

för utvecklingsinsatser på samma premisser

som övriga organisationer.

Bidrag till partier i

mottagarländerna lämnas inom ramen för stödet till

demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Motionerna

I partimotion U205 (m)

yrkande 5 framhåller Moderaterna frivillig-

organisationernas roll i biståndet. Genom att enskilda organisationer

når

direkt ut till de behövande är denna

biståndsform särskilt effektiv.

Moderaterna

föreslår att frivilligorganisationerna ges en utökad roll i

biståndet, samtidigt som krav på egeninsatser upprätthålls.

Kristdemokraterna anför i partimotion U206 (kd)

yrkande 9 att bistånd som

kanaliseras genom enskilda

organisationer utgör en särskilt verkningsfull

biståndsform. Enskilda organisationers erfarenhet från arbete på

lokal

nivå bör dessutom kunna tas bättre tillvara

i utformandet av det svenska

biståndet.

I partimotion U212 (v) yrkande 1 begär Vänsterpartiet att

den förstärkning

av biståndsbudgeten med 100

miljoner kronor som gjorts skall användas för

svenska folkrörelsers och frivilligorganisationers verksamhet.

I flera motioner, U204 (c) yrkande 4, U206 (kd) yrkande

14 och U213 (m)

yrkande 2 (delvis), begärs högre

anslag till biståndsverksamhet genom

enskilda

organisationer än vad regeringen föreslår. De alternativa

förslagen framgår av bilaga 3 tabell 3. Motionerna

behandlas under

avsnittet Bilateralt

utvecklingssamarbete, Allmänt, medelstilldelning och

anslagsstruktur.

Utskottets överväganden

Av tabell 3 Anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet, som

fogats som bilaga till

detta betänkande, framgår att flera partier

förespråkar en ökning beträffande delposten Enskilda organisationer.

Något

gemensamt förslag om storleken på denna

ökning, eller om dess

finansiering,

föreligger inte. I några motioner, U205 (m) yrkande 5 och

U206 (kd) yrkande 9, yrkas särskilt om behovet av att

framhålla den

betydelsefulla roll frivilliga

organisationer bör ha i biståndet. I U212

(v)

yrkande 1 föreslås att, av den förstärkning av biståndsbudgeten som

föreslås i propositionen, 100 miljoner kronor

kan användas för

folkrörelsers och

frivilligorganisationers biståndsverksamhet.

Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att regeringen vid

de

prioriteringar som gjorts inom ramen för det

internationella utvecklings-

samarbetet har

föreslagit en ökning om 20 miljoner kronor för 1999 på

delposten Enskilda organisationer under anslagsposten för det

bilaterala

utvecklingssamarbetet. Det bör, enligt

utskottets uppfattning, framhållas

att det i ett

internationellt perspektiv är en mycket stor andel av det

svenska biståndet som går genom folkrörelser och enskilda

organisationer.

Förutom den särskilda delposten,

vilken för budgetåret 1999 beräknas till

850

miljoner kronor, fördelas medel från det humanitära biståndet samt

från stödet till demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter.

Utvecklingsinsatserna genom

folkrörelser och enskilda organisationer sker

huvudsakligen genom bidrag till 13 större organisationer, med vilka

Sida

har ett långsiktigt samarbete. Enligt

utskottets mening kompletterar

härvidlag biståndet

genom folkrörelser och enskilda organisationer det

bilaterala utvecklingssamarbetet i programländerna på ett angeläget

och

framgångsrikt sätt.

Utskottet delar i allt väsentligt vad som i motionerna framförs om

de

enskilda organisationernas stora betydelse

inom biståndet och anser att

dessa

organisationer, med sin folkrörelseförankring och

folkbildningstradition, har en angelägen uppgift att fylla i

arbetet för

att stödja utvecklingen av enskilda

organisationer i samarbetsländerna och

stärka det

civila samhällets institutioner. Utskottet har på annan plats i

betänkandet bedömt att regeringens förslag till fördelning på

anslagsnivå

och under anslagsnivå är väl avvägt.

Att i detta sammanhang avvika från

den

prioritering som regeringen gjort för hela det svenska

utvecklingssamarbetet finner utskottet därför varken

lämpligt eller

möjligt.

Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet därför

motionerna U205 (m) yrkande 5, U206 (kd) yrkande 9 och U212 (v)

yrkande 1.

Information, rekrytering och

resursbasutveckling

Målet för Sidas

informationsverksamhet är att öka det svenska folkets

intresse för och kunskaper om utvecklingsfrågor och

utvecklingssamarbete.

Sida har ansvar för att

informera om utvecklingsfrågor, om det egna

biståndet inklusive samarbetet med länder i Central- och Östeuropa,

om

EU:s gemensamma utvecklingssamarbete samt

övergripande om multilateralt

utvecklingssamarbete.

Informationsverksamheten skall rikta sig mot hela

samhället, även om ungdomar kanske är den viktigaste målgruppen.

Sida

kanaliserar även medel för

informationsinsatser till enskilda

organisationer. Totalt uppgick informationsinsatserna 1997 till över

120

miljoner kronor, varav två tredjedelar

kanaliserades via de enskilda

organisationerna.

Internationell rekrytering och

resursbasutveckling omfattar främst

multilateral

rekrytering med särskild inriktning på att öka antalet

svenskar i strategiska befattningar inom prioriterade

internationella

organisationer. Verksamheten

omfattar även rekrytering och utbildning av

personal som ställs till förfogande för internationella uppdrag

inom

främst demokrati och mänskliga rättigheter

och för insatser som

valexperter och

observatörer.

Som ett led i en större

satsning på kompetens- och kapacitetsutveckling

föreslå regeringen en utökad satsning på svensk internationell

kompetens.

Inga motioner har väckts i denna

del.

Samarbetet med länder och regioner

Propositionen (avsnitt 3.6 s. 43-48)

Afrika

Utvecklingen i Afrika uppvisar en

blandad bild med politiska och

ekonomiska

framsteg på vissa håll, samtidigt som segslitna väpnade

konflikter fortsätter och nya kriser blossar upp. Den väpnade

konflikt som

i våras uppstod mellan de tidigare

nära förbundna regeringarna i Eritrea

och Etiopien

var oväntad liksom den interna krisen under sommaren i

Guinea-Bissau. Läget i Stora sjöregionen inger fortfarande

oro och

förvärrades under sensommaren av

upproret mot regeringen i Demokratiska

republiken

Kongo. Det politiska läget i inbördeskriget i Sudan förefaller

fortsatt låst med mycket allvarliga humanitära konsekvenser.

Samtidigt fortsätter den regionala och

subregionala konfliktförebyggande-

och

fredsbevarandekapaciteten att utvecklas. Sverige verkar för en tydlig

anknytning till FN och världsorganisationens

övergripande ansvar.

Sydafrika framstår ännu som

ett stabilt land med stor regional betydelse.

Allmänna val äger rum i maj 1999. Ekonomiska strukturreformer

har

fortsatt; i några fall som i Zambia har

de kortsiktiga politiska

kostnaderna lett till

tvekan och fördröjningar med ekonomiska bakslag som

följd. I allmänhet har emellertid strukturreformerna börjat ge

resultat.

Under de senaste åren har, för

första gången sedan 1970, den

genomsnittliga per

capita-inkomsten ökat överlag.

En översyn av

representationen i Afrika har genomförts i ljuset av

utvecklingen i nya samarbetsländer och mot bakgrund av de

rekommendationer

som framkommit under arbetet

med den förnyade Afrikapolitiken.

Genomförandet

av den förnyade Afrikapolitiken innebär ett utökat svenskt

engagemang för och satsning på Afrika. Detta återspeglas också i de

anslag

för biståndssamarbetet för denna del av

världen som regeringen beräknar.

Programlandssamarbetet med Botswana avslutas som planerat vid utgången

av

1998 på grund av landets höga

utvecklingsnivå. De långvariga nära

bilaterala

relationerna efter mer än 30 års svenskt framgångsrikt

utvecklingssamarbete består. Samarbetet kommer i fortsättningen

att bygga

på ömsesidighet och främjande av

svensk-botswanska relationer. Således är

vissa

efterfrågestyrda biståndsinstrument som kan stödja detta fortsatt

tillgängliga. Det viktigaste förutses bli så kallat

kontraktsfinansierat

tekniskt samarbete mellan

svenska och botswanska parter.

Botswanasamarbetet efter landramsperioden ställer vår förmåga att

forma

och upprätthålla ett mångsidigt samarbete

och utbyte på prov. Särskild

uppmärksamhet kommer

att ägnas detta.

På grund av bl.a. de

störningar i utvecklingssamarbetet som den väpnade

konflikten mellan Eritrea och Etiopien medfört samt med beaktande av

de

stora reservationerna i biståndet, beräknas

landramen för Eritrea ligga

kvar på oförändrad

nivå. För Etiopien undertecknades under 1997 avtal om

flera nya större program. Som en följd härav har utbetalningstakten

redan

ökat, vilket medför att reservationerna

drastiskt kommer att minska under

1998 och 1999.

Utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau

avbröts i samband med den

konflikt som bröt ut

den 7 juni. I avvaktan på en fredlig lösning av

konflikten har Sverige hittills bidragit med humanitärt stöd om

25

miljoner kronor. Ett bidrag om högst 800 000 kr

har givits till Kap Verde

som i egenskap av

ordförande i den portugisiska gemenskapen CPLP leder de

medlingsansträngningar som pågår i samarbete med den

västafrikanska

samarbetsorganisationen Ecowas.

Planeringen för Guinea-Bissau går ut på

att ge

samarbetet en ny inriktning i form av stöd till skuldlättnader i

kombination med reformer. För 1999 kommer stöd att

ges till ett

hälsolaboratorium. Därutöver

planeras vissa insatser inom demokrati- och

MR-området.

Regeringen anser att, om

utvecklingen tillåter, beredskap bör finnas för

ökat stöd till främst MR- och demokratiinsatser i Kenya.

Uganda är ett av de länder i Afrika som haft den mest

positiva

utvecklingen under senare år, vilket bör

avspeglas i det svenska bistånds-

samarbetet. En

satsning på ökat demokratistöd till MR och förvaltning

förbereds inom landramen. Det långsiktiga samarbetet kan emellertid

komma

att påverkas av Ugandas militära utgifter och

inblandning i konflikterna i

regionen.

Omvandlingen av det namibiska samhället har visat sig ta

längre tid i

anspråk än förutsett. Sida har därför

fått i uppdrag att bereda fortsatt

programlandssamarbete, bl.a. inom undervisningsområdet. Landstrategin

för

perioden 1999-2003 är samtidigt en del i den

fortsatta omvandlingen av

samarbetet i riktning

mot bredare kontakter även utanför ramen för

traditionellt utvecklingssamarbete.

För

Sydafrika beräknar regeringen en något lägre landram för 1999.

Moçambique är Sveriges största mottagarland av

utvecklingsbistånd.

Förutsättningarna för varaktig

fred och ekonomisk och social åter-

uppbyggnad

i Moçambique framstår som bättre än tidigare, och regeringen

beräknar en något högre landram för 1999.

Den långvariga konflikten och den ogynnsamma makroekonomiska miljön

har

försvårat möjligheterna att bedriva ett

effektivt långsiktigt utvecklings-

samarbete med

Angola. Biståndet har alltmer koncentrerats till humanitära

och fredsfrämjande insatser. För närvarande genomförs ett

analys- och

strategiarbete, där

förutsättningarna för fortsatt landprogrammerat

bistånd undersöks.

Regionalt samarbete och

ekonomisk integration är en central förutsättning

för utvecklingen i Afrika. Det regionala biståndet syftar till att

främja

samarbete och integration samt att i

ökande grad bidra till

konfliktlösning och

minskad regional obalans.

Motionerna

I partimotion U203 (fp) yrkande 21 framhåller

Folkpartiet att flera

afrikanska länder har

fastnat i ett negativt biståndsberoende. Sådant

beroende kan bekämpas genom insatser som bidrar till

inhemsk

resursmobilisering, såsom kunskapsöverföring

och institutionsuppbyggnad. I

yrkande 23 anför

motionärerna att biståndet till Afrika bör inriktas så

att det bidrar till att krympa och effektivisera den statliga

sektorn.

Centerpartiet anser i motion U204 (c),

utan särskilt yrkande, att Guinea-

Bissau även

framgent är i akut behov av bistånd. Medel motsvarande

landramen för 1998, med en tioprocentig reduktion, bör reserveras

i det

fall utvecklingen gör det möjligt att

återuppta annat bistånd än det rent

humanitära.

Vänsterpartiet framhåller i partimotion U212

(v) yrkande 7 att Guinea-

Bissau i dag är svårt

härjat av krig och att behoven av bistånd för

återuppbyggnad är stora. Vänsterpartiet framhåller att Sverige

har

särskilda förpliktelser gentemot landet.

Insatser för att stödja en

återuppbyggnad bör

därför förberedas så att sådana kan inledas så snart

den politiska situationen i Guinea-Bissau stabiliserats.

I flerpartimotion U610 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 2

framhåller

motionärerna behoven av stöd till

uppbyggnaden av ett fritt och

demokratiskt

Västsahara, inte minst i samband med den kommande

folkomröstningen. Regeringen bör verka i FN:s säkerhetsråd och i

EU för

att många och erfarna valobservatörer

sänds till Västsahara. Även

frivilligorganisationer bör ges möjlighet att bidra med observatörer.

Som

en förberedelse inför Västsaharas sannolika

självständighet föreslår

motionärerna i yrkande 3

att stöd ges till Polisarios representation i

Sverige.

Utskottets överväganden

Motion U203 (fp) yrkande 21 handlar om att flera afrikanska

stater har

hamnat i ett negativt biståndsberoende

och att detta beroende kan bekämpas

genom insatser

som bidrar till inhemsk resursmobilisering, som

kunskapsöverföring och institutionsbyggande. I yrkande 23 anförs

att

biståndet till Afrika bör inriktas på att

krympa och effektivisera den

statliga

sektorn.

De synpunkter som framförs om

behovet av reformering av staten i en del

afrikanska

mottagarländer ligger i många avseenden väl i linje med svensk

biståndspolitik. Svenskt stöd inom verksamhetsområdet

Offentlig

förvaltning, kunskaps- och

kapacitetsuppbyggnad, det s.k. förvaltnings-

biståndet, har till syfte att främja framväxten av en

effektiv

samhällsstyrning i samarbetsländerna.

Insatser görs bl.a. för att stödja

en reformering

av den statliga och kommunala förvaltningens struktur,

organisation och storlek.

Förvaltningsbiståndet bidrar till att bygga upp, förstärka, reformera

och

effektivisera viktiga och centrala delar

av förvaltningssystemet i

mottagarländerna. Det

behöver dock inte innebära att staten totalt krymper

i dessa länder. Insatserna har också till syfte att medföra en

ökad

medborgerlig insyn i den statliga och

kommunala verksamheten. Stödet

bidrar således till

statsapparatens och den kommunala förvaltningens

effektivitet, legitimitet och tillgänglighet i mottagarländerna.

Genom

detta stöd främjas införandet av

demokratiska arbetsformer inom

förvaltningen på

olika nivåer. En stor del av förvaltningsbiståndet riktas

till just afrikanska mottagarländer.

Med

detta anser utskottet motion U203 (fp) yrkande 21 och 23 besvarad.

Guinea-Bissau

Biståndet

till Guinea-Bissau behandlas i motion U212 (v) yrkande 7.

Utskottet konstaterar att regeringen gett Sida i uppdrag att

utarbeta en

ny landstrategi för tiden 1999-2001.

Ett utkast har också utarbetats men

regeringen har

på grund av konflikten i Guinea-Bissau ännu inte fattat

beslut om den nya landstrategin. Landramen för Guinea-Bissau

föreslås vara

5 miljoner kronor för 1999.

Utskottet förutsätter att svenska

biståndsinsatser regelbundet omprövas och utvärderas i syfte

att

upprätthålla ett effektivt och framgångsrikt

utvecklingssamarbete. Enligt

utskottets mening är

det därför naturligt om formerna för och innehållet i

det fortsatta och framtida utvecklingssamarbetet prövas av regeringen

mot

bakgrund av den utredning Sida gjort om

samarbetet med landet.

Under konflikten har

Sverige dels mycket aktivt sökt verka för en fredlig

lösning, dels försökt bistå nödlidande i landet genom humanitära

insatser.

Med det anförda får motion U212 (v)

yrkande 7 anses besvarad.

Västsahara

Stöd till uppbyggnaden av ett fritt och demokratiskt

Västsahara behandlas

i motion U610 (v, kd, c,

fp, mp) yrkande 2 och stöd till Polisarios

representation i Sverige i yrkande 3.

Sverige

har givit stöd till de västsahariska flyktingarna med humanitärt

bistånd sedan 1975. Detta har skett genom såväl

svenska som

internationella organisationer. Det

största bidraget går numera genom

Caritas, men

även Rädda Barnen har gjort stora insatser för de

västsahariska flyktningarna.

Flyktingarna, främst de i Algeriet, omfattas också av hjälpinsatser

från

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), och

Sverige tillhör en av de större

bidragsgivarna

till denna organisation. Sverige medverkar även genom stöd

från EU. Den svenska minröjningsinsatsen har hittills kostat

ca 35

miljoner kronor.

Utskottet konstaterar att det är viktigt att följa utvecklingen

i

Västsahara. Det är ännu för tidigt att

fastställa riktlinjerna för

framtida stöd

eftersom folkomröstningen blivit uppskjuten till 1999.

Utskottet har inhämtat att regeringen för närvarande inte

lämnar

kontantbidrag till kontorskostnader för

befrielserörelser eller jämförbara

organisationer.

Däremot finns inget hinder för politiska partier eller

andra enskilda organisationer att ge stöd till sådana kostnader.

Med det anförda avstyrks U610 (v, kd, c, fp, mp)

yrkandena 2 och 3.

Asien

Många av länderna i Asien har under lång tid upplevt en snabb

ekonomisk

tillväxt med åtföljande förbättringar i

levnadsstandarden. Fattigdomen i

Asien har minskat

under det senaste decenniet. Men fortfarande finns där

mer än hälften av världens fattiga. Under lång tid kommer

åtskilliga

hundratals miljoner människor att leva

i djup fattigdom, huvudsakligen i

Sydasien men även

i Öst- och Sydöstasien. Den ekonomiska kris som drabbat

flera av regionens länder under 1997 och 1998 har inneburit att

stora

befolkningsgrupper åter har fallit under

fattigdomsstrecket efter att ha

fått se tidigare

välståndsökningar gå förlorade.

Miljöförstöringen är ett mycket snabbt växande problem i Asien och i

hög

grad förknippat med den snabba

industrialiseringen och urbaniseringen.

I

flera länder i Asien har demokratin gjort stora framsteg. Samtidigt

hotar långvariga interna väpnade konflikter

demokratiseringsprocessen i

flera länder.

Kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter

förekommer på många håll. Indiens och Pakistans

kärnvapenprovsprängningar

i maj 1998 innebar ett

mycket svårt bakslag för den regionala avspänningen

i Asien och för icke-spridning och kärnvapennedrustning globalt.

Risken

för en accelererande kapprustning mellan de

båda länderna är uppenbar. Som

en reaktion på

provsprängningarna har den svenska regeringen sagt upp

samarbetsavtalet med Indien och stoppat beredningen av

nya

biståndsinsatser i båda länderna. Under hösten

1998 görs en ny avstämning

av Sveriges relationer

till Indien och Pakistan.

Utvecklingssamarbetet kommer också i framtiden att vara en viktig del

av

Sveriges relationer med Asien. Sydasien

fortsätter att vara en tung del av

Sveriges

bilaterala utvecklingssamarbete med Asien. Tonvikten i samarbetet

med dessa länder ligger på fattigdomsbekämpning, mänskliga

rättigheter och

demokrati samt jämställdhet.

I Sydöstasien domineras det svenska biståndet

till programländerna av

stöd till

reformprocesser och institutionsuppbyggnad. Med mer utvecklade

länder i Öst- och Sydöstasien inriktas samarbetet på överföring

av svenska

kunskaper.

Sverige är en stor bidragsgivare av humanitärt bistånd för insatser

i

bl.a. Afghanistan och Nordkorea.

Under 1998 har nya landstrategier utarbetats för samarbetet med

Laos och

Vietnam. En översyn görs också av

samarbetet med Kambodja. En översyn

skall göras

av omfattning av och formerna för det framtida samarbetet med

Indien och Pakistan.

Motionerna

Vänsterpartiet framhåller i partimotion U212

(v) yrkande 8 att det

indragna svenska

biståndet till Indien och Pakistan fått till följd att

utsatta grupper har drabbats. Motionärerna anser att

progressiva

biståndsprojekt som admini-streras

och genomförs på lokal nivå bör

fortsätta.

I motion U608 (m) pekar motionären på den

positiva utveckling som

Mongoliet genomgått under

de senaste åren. Demokratiseringsprocessen är

dock

utsatt för hot. Motionären anför därför att insatser för att stödja

demokratiseringen i Mongoliet bör övervägas.

I flerpartimotion U618 (mp, v, c, fp) yrkande 4 anför

motionärerna att

behov föreligger för utökade

svenska insatser till stöd för skydd av de

mänskliga

rättigheterna i Östtimor. Sådant stöd skulle också bidra till

att främja demokratiseringsprocessen i Indonesien.

I flerpartimotion U630 (c, kd, fp, mp) yrkande 2

framhåller motionärerna

att det internationella

biståndet till Kambodja i högre grad än i dag bör

inriktas på insatser för kvinnor och landsbygdsutveckling. Den

utbredda

korruptionen i landet utgör ett stort

utvecklingshinder. I yrkande 3

föreslås att Sverige

tar initiativ till att utveckla och understödja den

statliga revisionen i Kambodja. Motionärerna pekar också på den höga

andel

av Kambodjas statsbudget som finansieras med

utländskt bistånd. Givarna

bör ställa klara

villkor för biståndet. I yrkande 9 föreslås att det

svenska biståndet till Kambodja granskas med biståndsmålen

som

utgångspunkt.

Utskottets överväganden

Indien och Pakistan

Regeringen beslutade efter Indiens provsprängningar

den 11 och 13 maj 1998

att säga upp det

svensk-indiska samarbetsavtalet som omfattar 900 miljoner

kronor under en treårsperiod. Utskottet har inhämtat att det

svenska

biståndet till enskilda organisationer

inte berörs av beslutet om

uppsägningen av

avtalet. Regeringen har beslutat att Sida får lov att ta

40 miljoner kronor från det samlade biståndsanslaget

till

undervisningsprojekt som drivs av

delstatsregeringen i Rajasthan

tillsammans med

lokala organisationer och som syftar till att landsbygdens

kvinnor och barn skall få gå i grundskolan. Den planerade

utvidgningen av

projektet till fler indiska byar

uteblir tills vidare. En ny avstämning av

Sveriges

relationer till Indien och Pakistan skall göras under senhösten

1998.

Med det anförda får motion

U212 (v) yrkande 8 anses besvarad.

Östtimor

I flerpartimotion U618 (mp, v, c, fp) yrkande 4

lyfts behovet av ökat

bistånd till Östtimor

fram. Utskottet har inhämtat att Sverige ger

humanitär hjälp till Östtimor genom stöd bl.a. till

Internationella

rödakorskommitténs humani-tära

verksamhet för bl.a. fängslade

östtimorianer

och deras familjer samt till ett projekt som syftar till att

bygga en grundskola för flickor och en yrkesskola för ungdomar.

Utskottet

har också inhämtat att Sverige,

tillsammans med övriga EU-länder, stöder

en ökad

FN-närvaro på Östtimor genom att FN:s center för mänskliga

rättigheter skulle få förstärka UNDP:s kontor i Jakarta för

att bevaka de

mänskliga rättigheterna på Östtimor.

Utskottet har på annat håll i detta

betänkande

gjort bedömningen att regeringens förslag till fördelning

mellan olika delposter inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet för

budgetåret 1998 är

lämpligt och väl avvägt.

Mot denna bakgrund och

med anledning av vad som ovan anförts avstyrks

motion U618 (mp, v, fp, c) yrkande 4.

Kambodja

I flerpartimotionen U630 (c, kd, fp,

mp) yrkandena 2, 3 och 9 uttrycks oro

för såväl den

politiska som den ekonomiska och sociala utvecklingen i

Kambodja.

Kambodja är sedan 1995

ett svenskt programland. Ett av målen för

samarbetet är att förbättra levnadsvillkoren för de fattiga

på

landsbygden. Stöd ges bl.a. till

undervisning, minröjning och

infrastrukturutveckling.

Arbete med att

främja jämställdhet mellan män och kvinnor genomsyrar

samarbetet med Kambodja. Särskilda målinriktade kvinnoinsatser har

gjorts

via svenska enskilda organisationer.

Involvering av kambodjanska enskilda

organisationer

har också lett till ökat kvinnligt deltagande i bistånds-

aktiviteterna.

Utskottet har inhämtat

att Sverige ger stöd till förbättringar av den

offentliga förvaltningen, främst i form av utbildningsinsatser för

kam-

bodjanska statstjänstemän.

Utskottet menar att Sverige kan vara berett till budgetstöd

till den

ekonomiska reformprocessen i

samfinansiering med Världsbanken, men för

detta

krävs en bättre fungerande offentlig förvaltning.

Det svenska biståndet kanaliseras huvudsakligen genom UNDP och Unicef

och

Sverige har därigenom goda möjligheter att följa

upp att medlen används på

ett effektivt sätt. Stöd

ges inte direkt till den kambodjanska staten.

Med det anförda avstyrks motion U630 (c, kd, fp, mp) yrkande 3

och

yrkandena 2 och 9 anses besvarade.

Mongoliet

Utskottet har inhämtat

att det svenska bistånd som utgår till Mongoliet

bl.a. omfattar stöd till effektivisering av den offentliga

sektorn,

utbildning av statstjänstemän och

ett omfattande besöks- och

utbytesprogram.

Insatserna har utvecklats för att stärka den demokratiska

processen i Mongoliet. Sedan 1997 ger Sverige även stöd till

ett

fattigdomsprogram under UNDP:s ledning.

Med det anförda får motion U608 (m) anses besvarad.

Mellanöstern

Det

svenska biståndet är - Västbanken/Gaza undantaget - litet i Medelhavs-

regionen. Huvuddelen av det bistånd som ges, utgörs av

humanitärt bistånd,

bidrag till enskilda

organisationer, tekniskt samarbete, krediter samt

finansiering av internationella kurser. Sådant bistånd utgår

till

Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Marocko,

Syrien och Tunisien.

De övergripande målen för

svenskt utvecklingssamarbete med Västbanken och

Gaza

är att främja fredlig utveckling, stärka fredsprocessen bl.a. genom

stöd för socialt och ekonomiskt förbättrade

förhållanden för det

palestinska folket samt

bidra till uppbyggandet av en demokratisk

palestinsk stat.

De riktlinjer för

utvecklingssamarbetet med Västbanken och Gaza som

regeringen antog i december 1997 innebär att det svenska

utvecklings-

samarbetet skall koncentreras till tre

områden:

Insatser till stöd för fredsprocessen.

Stöd till mänskliga rättigheter och demokrati samt stöd till

social och kulturell

utveckling med inriktning på barn och

ungdom.

-

-Stöd till att skapa förutsättningar

för en hållbar ekonomisk utveckling som kan

leda till ökad

sysselsättning genom uppbyggnad av infrastruktur och näringsliv.

-

Sveriges bilaterala bistånd beräknas 1999

till 120 miljoner kronor.

Därtill bidrar Sverige

med 150 miljoner kronor till FN-organet för

palestinaflyk-tingar, UNRWA.

Inga motioner har

väckts i denna del.

Latinamerika

Det svenska utvecklingssamarbetet med Latinamerika styrs

i dag av

regionstrategier för Centralamerika och

Sydamerika samt av landstrategier

för samarbetet med

Nicaragua och Bolivia.

Det svenska

utvecklingssamarbetet med Centralamerika (utom Nicaragua)

styrs sedan i januari 1997 av en femårig regionstrategi. De

övergripande

målen är att stödja fred och

försoning, demokrati, mänskliga rättigheter,

reformering av staten samt ekonomisk och social utveckling med

inriktning

på fattigdomsbekämpning. Särskild

prioritet har getts åt Guatemala, där

genomförandet

av fredsavtalet från december 1996 har krävt stora resurser

och El Salvador, där försonings- och demokratiseringsprocessen

behövt

fortsatt internationellt stöd. Även Honduras

har fått en ökad betydelse i

det svenska

utvecklingssamarbetet. Landet är ett av de fattigaste länderna

i Latinamerika. Utvecklingssamarbetet med Nicaragua styrs sedan

i januari

1998 av en femårig landstrategi.

Även om de väpnade konflikterna i Centralamerika är

över och samtliga

länder för första gången, sedan

självständigheten för drygt 170 år sedan,

styrs av

folkvalda regeringar, så kommer länderna (med undantag för Costa

Rica) att ha en lång väg att gå innan en fredlig utveckling kan

sägas vara

säkrad. Fortfarande krävs stora

insatser för att åstadkomma

samförståndslösningar och skapa förutsättningar för en hållbar

och

demokratisk utveckling. Dessutom kommer stora

humanitära insatser att

krävas efter

naturkatastro-ferna under 1998.

Motionerna

I partimotion U203 (fp) yrkande 22 begär

Folkpartiet att allt stöd för

demokratisering i Cuba

genomförs av enskilda organisationer. Bilateralt

stöd till den kubanska regimen ger felaktiga signaler och bör ej

utgå,

anför motionärerna.

I kommittémotion U604 (v) yrkande 3 anför Vänsterpartiet att

kontakterna

med Cuba bör ökas för att motverka

effekterna av den amerikanska blockaden

mot landet.

I det syftet bör regeringen i EU agera för att underlätta för

krediter via Exportkreditnämnden (EKN) för svenska företag som

vill handla

med Cuba. I yrkande 4 anförs att

regeringen bör sträva efter att

underlätta och

utöka kontakterna mellan olika delar av det kubanska

samhällslivet och Sverige. Vänsterpartiet pekar på att även en rad

multi-

laterala företag upphört med verksamhet och

försäljning i Cuba till följd

av den amerikanska

s.k. Helms-Burton-lagen. I yrkande 5 begär motionärerna

att regeringen i egenskap av aktieägare i Pharmacia skall verka för

att

företaget återupptar försäljning av medicinsk

utrustning och läkemedel

till Cuba.

Vänsterpartiet anför vidare i kommittémotion U609 (v)

yrkande 3 att den

kommande folkomröstningen i

Guatemala om en ny konstitution är av stor

betydelse för demokratiseringsprocessen i landet. Motionärerna anför

att

Sverige inom ramen för samarbetet med

Guatemala bör erbjuda stöd till

informationsarbete

före folkomröstningen. Mot bakgrund av att den svenska

handeln med Guatemala hittills har varit blygsam anför motionärerna

i

yrkande 4 att regeringen bör ta initiativ till

besöksutbyte av handelsde-

legationer med

Guatemala.

Utskottets överväganden

Cuba

I två motioner, U203 (fp)

yrkande 22 och U604 (v) yrkandena 3-5, berörs

biståndet till Cuba.

Utskottet har i tidigare

betänkanden haft att ta ställning till frågor om

svenskt bistånd till Cuba. Senast skedde detta i utskottets

betänkande

1997/98:UU2 Internationellt bistånd.

Utskottet ställde sig i detta

betänkande bakom

kurs- och stipendiatverksamhet som ett inslag i

strävandena att verka för en större öppenhet i Cuba, respekt för

de

mänskliga rättigheterna och förståelse för

demokratiska värderingar.

Utskottet ansåg också

att de kontakter som skapas genom

forskningssamarbetet kan bidra till att bryta Cubas isolering

och

utskottet uttalade därför stöd för denna

dialogfrämjande verksamhet.

Utskottet vill i

detta sammanhang också lyfta fram den betydelse som ett

ökat svenskt resande till Cuba har för utvecklandet av

samhällskontakter

mellan de båda länderna. Ett

antal svenska reseföretag anordnar sedan

några

år resor till landet.

Utskottet menar att

Sverige, genom sitt agerande i EU och inom ramen för

den gemensamma ståndpunkten (antagen 1996), beslutat att arbeta för

att

stödja Cuba i landets

utvecklingsansträngningar. Frågan om EKN:s

utestående fordringar berör inte EU-samarbetet. EKN har under en

längre

tid försökt att finna en lösning på den

utestående skulden (drygt en halv

miljard kronor),

senast i september i år då en representant för EKN

besökte Cuba.

Enligt ett

regeringsbeslut från oktober 1995 bör det finnas möjligheter

för Sverige att bidra till att skapa förutsättningar för

ekonomisk och

politisk systemöppning som främjar

demokratiska reformer och mänskliga

rättigheter

i Cuba. Utöver det samarbete som äger rum till följd av

ovanstående regeringsbeslut har också humanitärt bistånd, via FN,

lämnats

till Cuba. Sverige bidrar också via EU:s

humanitära organ ECHO till ett

omfattande

humanitärt program på Cuba. Svenska enskilda organisationer kan

vidare söka och få bidrag till projekt inom olika områden.

FN-organen UNDP

och Unicef, som får

generösa bidrag från Sverige, stöder

utvecklingsprogram i Cuba inom sina respektive

verksamhetsområden.

Utskottet kan således

konstatera att det svenska biståndet till Cuba

uteslutande kanaliseras genom internationella och svenska

institutioner

och organisationer,

forsknings-institut och EU- respektive FN-organ.

Vad gäller Pharmacias eventuella försäljning av produkter till

Cuba

gäller sedvanliga kommersiella principer

och inga politiska hinder

föreligger för

Pharmacia att ingå kommersiella avtal med Cuba.

Med det anförda får motion U604 (v) yrkandena 3 och 4 anses besvarad

och

motion U203 (fp) yrkande 22 och U604 (v) yrkande

5 avstyrks.

Guatemala

Sverige har tydligt understrukit betydelsen av att reformarbetet

i

Guatemala fortsätter. Även i den nuvarande

nödsituationen är det viktigt

att det långsiktiga

uppbyggnadsarbetet också fortsätter.

I

Guatemala har Sverige stött en rad insatser inom ramen för

fredsavtalets genomförande. Samarbetet inriktas i dag

på långsiktiga

insatser till stöd för rättsväsendet,

modernisering av statsförvaltningen,

jordfrågor,

stöd till ursprungsbefolkningen och reformering av

valsystemet. Sverige kommer också att ställa sig positivt till att

ge stöd

till en bred och opartisk

infor-mationskampanj om de föreslagna

grundlagsändringarna.

Utskottet delar

motionärens syn på att stöd till informationsinsatser och

upplysningsarbetet är av stor betydelse för att stärka den

demokratiska

processen i landet.

Initiativ har tagits av Sida för att stödja och

utveckla

handelsrelationerna med Guatemala och

övriga Centralamerika. En tjänsteman

med speciell

kompetens på området har placerats vid ambassaden i Managua

med ett regionalt ansvar för handelsfrågor.

Med det anförda får motion U609 (v) yrkandena 3 och 4 anses

besvarad.

Europa

Samarbetet omfattar länder som av OECD:s biståndsorgan DAC

klassificeras

som utvecklingsländer, nämligen

Albanien, Bosnien-Hercegovina, Förbunds-

republiken Jugoslavien, Kroatien, Makedonien samt Armenien,

Azerbajdzjan,

Georgien, Kazakstan, Kirgizistan,

Moldavien, Tadzjikistan, Turkmenistan

och

Uzbekistan.

Det internationella samfundets

insatser i västra Balkan har främst

fokuserats

på Bosnien-Hercegovina, även om stora diplomatiska

ansträngningar gjorts även i de övriga länderna. Det totala

svenska

biståndet till hela området mellan 1991

och 1997 beräknas till 1,5

miljarder kronor.

Uppskattningsvis 85 % har använts i Bosnien-Hercegovina.

Det svenska biståndet omfattar bl.a. återuppbyggnad,

integrerade

områdesprogram inklusive

sysselsättningsskapande insatser med särskild

inriktning på återvändande intern- och andra flyktingar, insatser

för

rehabilitering av i kriget försvagade

grupper, stöd för mänskliga

rättigheter,

demokrati, förvaltning, näringsliv och oberoende medier.

Biståndet har kanaliserats via svenska och utländska

enskilda

organisationer samt genom internationella

organisationer som FN och Röda

Korset.

Komplementaritet med framför allt Världsbankens och EU:s insatser

har eftersträvats.

Detta

synsätt skall fortsätta att prägla Sveriges insatser i västra

Balkan. Särskilt viktigt är att biståndet är i samklang med

agerandet hos

internationella aktörer som den

höge representantens kontor,

Organisationen

för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), ett flertal FN-

organ och FN:s International Police Task Force (IPTF) samt den

Natoledda

Stabilization Force (SFOR). Insatserna

skall med fördel utformas i nära

samarbete med

stora finansiella bidragsgivare som Världsbanken och EU.

Samarbetet med Moldavien har utvecklats snabbt. Landet är mycket

fattigt.

Sverige stöder en social investeringsfond

som bidrar till utveckling av

den sociala

infrastrukturen. Sverige förbereder insatser vad gäller

barnens rätt och omsorgen om äldre. Svenskt stöd utgår bl.a. till

projekt

om demokrati, lokal utveckling och

lantmäteri. Länderna i södra Kaukasus

(Armenien,

Azerbajdzan, Georgien) och Centralasien (Kazakstan,

Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan) har

sedan

självständigheten drabbats hårt av

ekonomisk tillbakagång. Länderna har

dock en stor

utvecklingspotential särskilt vad gäller energitillgångar.

Hittills har stödinsatser varit av humanitärt slag men

samarbete vad

gäller de demokratiska och ekonomiska

reformprocesserna bör också inledas.

Vidare bör

insatser vad gäller mänskliga rättigheter, miljö och

jämställdhet utvecklas.

Motionen

I flerpartimotion U623 (v, m, kd, c, fp, mp)

yrkande 7 anför motionärerna

att regeringen bör

verka för att EU-kommissionens ekonomiska stöd till MR-

och demokratiprojekt i Turkiet återupptas. I yrkande 8

framhåller

motionärerna att ett flertal svenska

frivilligorganisationer bedriver

värdefullt

samarbete i Turkiet. För att klargöra lämplig omfattning och

inriktning av sådana biståndsinsatser föreslås att regeringen

utarbetar en

särskild strategi för stödet för

mänskliga rättigheter och demokrati i

Turkiet.

Utskottets övervägande

Utskottet har inhämtat att regeringen i kontakterna med

EU-kommissionen

och i rådsarbetet kommer att

fortsatt betona vikten av stöd till turkiska

icke-statliga organisationer. Sida har inlett ett arbete för att ta

fram

riktlinjer för biståndet till Turkiet.

Arbetet beräknas vara avslutat i

slutet av 1998.

Med det anförda får motion U623 (v, m, kd, c,

fp, mp) yrkandena 7 och 8

anses besvarad.

Övrigt

Från anslagsposten A 13

Övrigt finansieras gäststipendie- och utbytes-verksamhet

genom Svenska Institutet, stöd till vissa organisationer,

utredningsverksamhet samt

kapitaltillskott till

Swedfund International AB. Även det nyinrättade Svenska

institutet i Alexandria kommer att finansieras under

anslagsposten. Med hänsyn till

betydande

reservationer föreslår regeringen följande medelsfördelning:

Fördelningen under anslagsposten Övrigt

Tusental kronor

---------------------------------------------------

Budget 1998 Beräknat

1999

---------------------------------------------------

1 Gäststipendie- och 11 000 11

000

utbytesverksamhet genom

Svenska Institutet

---------------------------------------------------

2Utredningar m.m. 13 267 0

---------------------------------------------------

3Övriga insatser 19 000 3 461

---------------------------------------------------

4Svenska institutet i 10 000

Alexandria

---------------------------------------------------

Summa 43 267 24 461

---------------------------------------------------

Svenska Institutet

Verksamheten omfattar gäststipendieprogram för långtidsstipendier och

person- och

erfarenhetsutbyte för sökande från

vissa utvecklingsländer samt personal- och

administrationskostnader i samband med mottagande av FN-stipendiater

i Sverige.

Gäststipendierna fördelas till

utländska sökande för högre studier och forskning i

Sverige. Genomgående uppvisar stipendiaterna mycket goda

studieresultat.

Utredningar

Från delposten finansieras utredningar, seminarier,

konferenser, information.

Under delposten

finansieras också den expertgrupp för studier i utvecklingsfrågor

(EGDI), som regeringen tillsatte i september 1995. EGDI:s

uppgift är att analysera

prioriterade

frågeställningar inom det internationella utvecklingssamarbetet.

Gruppen

har behandlat ämnen som handel och

finansiella flöden, biståndsberoende,

kapacitetsuppbyggnad och barnens ekonomiska och sociala roll.

Bidrag har vidare bl.a. lämnats till en utredning inom

Utrikes-departementet, vilken

skall utarbeta

förslag till en svensk Asienstrategi. Utredningen lägger fram sin

slutrapport under senhösten 1998 och regeringen

presenterar en skrivelse till

riksdagen våren

1999.

Övriga insatser

Det svenska bidraget till den nordiska samfinansierade

verksamheten vid Nordiska

Afrikainstitutet

finansieras från delposten. Regeringen anser det angeläget att

resurser används till att förstärka den policyrelaterade

verksamheten.

Under delposten finansieras

vidare bl.a. bidrag till Stiftelsen Dag Hammarskjölds

Minnesfond, som bedriver en verksamhet med mycket gott

internationellt anseende.

Under senare år har

verksamheten bl.a. inriktats på behovet att reformera FN-

systemet, vilket är av stort värde med hänsyn till Sveriges

starka engagemang i dessa

frågor.

Svenska institutet i Alexandria

I budgetpropositionen för 1998 aviserade regeringen sin avsikt att

undersöka

möjligheter och förutsättningar för att

inrätta ett svenskt institut i Alexandria. I

april

1998 presenterades utredningen Ett svenskt institut i Alexandria (Ds

1998:28) i

vilken förutsättningar för att inrätta

institutet redovisas. På grundval av bl.a.

denna promemoria beslöts i september 1998 att inrätta institutet vars

verksamhet

kommer att inledas den 1 november

1998.

Institutet skall, inom ramen för

målen för internationellt utvecklings-samarbete,

utgöra en mötesplats för att främja ökade kontakter mellan samhällena i

Sverige och

övriga länder i Europa samt

Egypten och övriga länder i Mellanösternregionen med

aktiviteter som konferenser, seminarier och föreläsningar.

Swedfund

Swedfund

International AB bidrar till utveckling av bärkraftiga företag i

u-länder

och länder i Central- och Östeuropa

genom riskkapitalsatsningar i form av aktier

eller lån, främst i samverkan med svenskt näringsliv i s.k. joint

ventures. Under

senare år har Swedfund också

i växande grad gått in i riskkapital- och

investeringsfonder, särskilt i Afrika söder om Sahara.

Regeringen anser att bolaget spelar en viktig roll för att bidra

till utveckling av

ett konkurrenskraftigt

näringsliv i samarbetsländerna och anser att det är angeläget

att verksamheten kan fortsätta att expandera.

Inga motioner har väckts i denna del.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

För

anslaget A 1 Biståndsverksamhet finns endast en mindre del

avgiftsinkomster.

Budgetåret 1999 beräknas dessa

uppgå till ca 0,9 miljoner kronor.

Bemyndiganden om ekonomiska förpliktelser

Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet föreslås regeringen få ikläda

staten förpliktelser

som tillsammans med

tidigare gjorda, utestående utfästelser uppgår till högst 9 339

miljoner

kronor för år 1999 i enlighet med

följande tabell:

Bemyndiganden om

ekonomiska förpliktelser inom det multilaterala utvecklingssamarbetet

Tusental kronor

----------------------------------------------------------------------------

1997 1998

1999 2000 2001

utfall prognos beräknat beräknat beräknat

----------------------------------------------------------------------------

Utestående 9 472 061 8 039 152 6

964 013 - -

förpliktelser

vid årets

början

----------------------------------------------------------------------------

Nya 167 776 559 000 4

200 000 - -

förpliktelser

----------------------------------------------------------------------------

Infriade -1 600 685 -1 634 139 -1

825 185 -1 834 114 -1 747 486

förpliktelser*

----------------------------------------------------------------------------

Utestående 8 039 152 6 964 013 9

338 828 - -

förpliktelser

vid årets slut

----------------------------------------------------------------------------

Erhållen/ 8 039 152 6 964 013 9

338 828

föreslagen

bemyndiganderam

----------------------------------------------------------------------------

* Utgiftsutfall till följd av ingångna

förpliktelser.

Inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet har riksdagen bemyndigat regeringen att ikläda

staten

förpliktelser som tillsammans med

tidigare gjorda, utestående utfästelser motsvarar högst fem

gånger landramen på årsbasis för det landramsfinansierade

samarbetet med programländer för vilka

regeringen fastställt landstrategier eller motsvarande. I fall då landramen

förändras, t.ex. vid

successiv avveckling av

samarbetet eller vid uppbyggnad av ett nytt programlandssamarbete, får

regeringen i varje särskilt fall fastställa

maximal utfästelseram i syfte att undvika att redan

gjorda åtaganden överskrids. För övriga landprogram och andra

verk-samheter får utfästelseramen

uppgå till

högst tre gånger 1999 års medelstilldelning. I enlighet med

ovanstående

beräkningsregler föreslås

bemyndiganderamen för det bilaterala utvecklingssamarbetet fastställas

till 27 909 miljoner kronor för år 1999 enligt

nedan.

Sammanlagt för multi- och

bilateralt utvecklingssamarbete uppgår således den föreslagna

bemyndiganderamen

till 37 248 miljoner

kronor.

Tabell 3.12 Bemyndiganden om

ekonomiska förpliktelser inom det bilaterala utvecklingssamarbetet

Tusental kronor

----------------------------------------------------------------------------

1997 1998

1999 2000 2001

utfall prognos beräknat beräknat beräknat

----------------------------------------------------------------------------

Utestående 6 477 000 8 469 000

10 309 000 - -

förpliktelser

vid årets

början

----------------------------------------------------------------------------

Nya 9 410 000 9 744 000

10 041 000 - -

förpliktelser

----------------------------------------------------------------------------

Infriade -7 418 000 -7 903 000

-7 955 000 -8 431 000 -9 094 000

förpliktelser*

----------------------------------------------------------------------------

Utestående 8 469 000 10 310 000

12 395 000 - -

förpliktelser

vid årets slut

----------------------------------------------------------------------------

Erhållen/föreslagen 26 166 000 26 120 000

27 909 000 - -

bemyndiganderam

----------------------------------------------------------------------------

* Utgiftsutfall till följd av

ingångna förpliktelser.

Slutsatser och konsekvenser för anslag

Regeringen föreslår att anslaget A 1 Biståndsverksamhet för 1999 ökar med

517 miljoner kronor till totalt 10

731

miljoner kronor. I den beräknade medelsfördelningen har hänsyn tagits

till reservationer och tidigare

ingångna

avtal.

Det multilaterala

utvecklingssamarbetet inom anslaget beräknas 1999 öka med 351 miljoner

kronor till 3 362

miljoner kronor. Hela

höjningen förklaras av utgifter till följd av tidigare ingångna

avtal inom de

multilaterala

utvecklingsbankerna och Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

Det bilaterala utvecklingssamarbetet 1999 beräknas

öka med 185 miljoner kronor till 7 345 miljoner kronor.

Afrikaposten föreslås öka som ett led i regeringens

satsning på regionen, medan en minskning föreslås för

Asienposten på grund av uppsägningen av samarbetsavtalet med

Indien. För Europaposten, vilken var ny för 1998,

beräknas också en höjning. Inom ramen för den satsning på

kompetens- och kapacitetsutveckling som regeringen

prioriterar beräknas höjningar för Särskilda utvecklingsprogram och

Forskningssamarbete. Även för Ekonomiska

reformer beräknas en betydande höjning då behovet av stöd är omfattande,

inte minst inom ramen för det s.k.

HIPC-initiativet.

För Övrigt

beräknas en sänkning med 19 miljoner kronor till 24 miljoner

kronor med hänsyn till

reservationerna.

A 2

Biståndsförvaltning

Styrelsen för

internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och Nordiska

Afrikainstitutet

(NAI)

Regeringen anger att Sida enligt förordningen (1995:869)

med instruktion för Styrelsen för internationellt

utvecklingssamarbete (Sida) är central förvaltningsmyndighet för

Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete och

för stödet till länder i Central- och Östeuropa.

Sida pekar i sitt budgetunderlag för 1999 på

utvecklingssamarbetets förändring, dvs. den ökade inriktningen på

systemförändring snarare än stöd till

enskilda projekt och dess inverkan på myndighetens arbetssätt och

resursfördelning.

Anslagsutvecklingen

Tusental

kronor

--------------------------------------------

Anslagssparande

1997 Utfall 414 079 133 396

--------------------------------------------

Utgifts-

1998 Anslag 409 333 prognos 421 000

--------------------------------------------

1999 Förslag 418 143 1

--------------------------------------------

2000 Beräknat 425 700 2

--------------------------------------------

2001 Beräknat 432 257 3

--------------------------------------------

1. Består av anslagsposterna:

A 2.1 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)

408 573 tkr.

A 2.2 Nordiska

Afrikainstitutet (NAI) 9 570 tkr.

2. Motsvarar 418 143 i 1999 års prisnivå.

3. Motsvarar 418 143 i 1999 års prisnivå.

Beräkning av anslaget för 1999

Tusental kronor

---------------------------------------------

---------------------------------------------

Anslag 1998 409 333

---------------------------------------------

Pris- och löneomräkning

7 412

---------------------------------------------

Justering av premier 1 398

---------------------------------------------

Förslag 1999

418 143

---------------------------------------------

Anslaget A 2 Biståndsförvaltning består av två anslagsposter:

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och

Nordiska Afrikainstitutet (NAI). Av det totala

anslagsbeloppet på 418 143 000 kr beräknas anslagspost 1 Sida till 408

573 000

kr och anslagspost 2 NAI till

9 570 000 kr. Därutöver finansieras institutets forsknings- och

forskningsstödjande verksamhet

gemensamt av de nordiska länderna. Den svenska andelen finansieras från

anslagsposten A 1 3.

Regeringen

delar Sidas uppfattning att utvecklingssamarbetets förändrade villkor,

inriktning och utformning medför behov av en

större satsning på kompetens- och kapacitetsutveckling och välkomnar

därför myndighetens initiativ till en sådan satsning genom

utnyttjande av sitt anslagssparande.

Beträffande de föreslagna förändringarna i

anslagsstrukturen vill regeringen inför budgetåret 2000 se

över

anslagskonstruktionen i samband

med att försöksverksamheten med sakanslagsfinansierade tjänster i fält

löper ut. De föreslagna

förändringarna

i anslagsstrukturen inför budgetåret 1999 avvisas därför.

Målen för Nordiska Afrikainstitutet är enligt

förordningen (1995:1352) med instruktion för myndigheten, att inom

Norden

främja och driva vetenskaplig

forskning om Afrika,

främja samarbete och

kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare,

utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om

Afrika,

informera om Afrikaforskning och

aktuella afrikanska förhållanden.

Under 1997 har en extern utvärdering gjorts av institutets hela

verksamhet på initiativ av program- och forskningsrådet.

Utvärderingens slutsatser om verksamheten var till

övervägande del mycket positiva. Viss kritik riktades mot den interna

organisationen. Institutet åtgärdar nu

detta.

Motionerna

I partimotion U205 (m) yrkande 11 framhåller

Moderaterna att Utrikesdepartementet har det sammanhållande ansvaret

för

relationerna med samarbetsländerna

inom det svenska biståndet och med internationella organisationer.

Utrikesdepartementet bör

därför ha det

centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet.

För att öka förtrogenheten hos dem som utformar biståndet med

de villkor som råder i mottagarländerna, föreslår Moderaterna i

yrkande 12 att en särskild enhet för

fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling

förläggs till södra

Afrika. Därigenom

kan verksamheten utformas i den miljö i vilken huvuddelen av de svenska

biståndsinsatserna sker.

Kristdemokraterna framhåller partimotion U206 (kd) yrkande 8 att

den nya partnerskapsrelation som eftersträvas med

mottagarländerna medför en risk för att kraven på samarbetet

sänks. Motionärerna anser det vara av stor vikt att allt samarbete

bygger på övergripande krav och tydliga

kriterier. Det bör därför finnas ett fungerande system för uppföljning och

kontroll av

det bilaterala

biståndssamarbetet.

I yrkande 12

beklagar Kristdemokraterna att Sekretariatet för analys och utvärdering av

det svenska biståndet (SAU) har lagts

ned. Sida bör ej utvärdera sin egen verksamhet. Kristdemokraterna anför

därför att det är av stor betydelse för biståndets

effektivitet att ett oberoende sekretariat för analys och

utvärdering inrättas på nytt.

I

partimotion U210 (mp) yrkande 17 framhåller Miljöpartiet vikten av att

Sida kan använda sin personal på ett flexibelt sätt.

Sida bör därför ges större möjligheter att använda

biståndsanslagen för personalinsatser som direkt kan hänföras till

vissa

biståndsprogram. Därigenom skulle

användandet av externa konsulter kunna minskas, anför motionärerna.

Utskottets överväganden

I propositionen yrkande 7 (delvis) föreslår

regeringen att det inom den begärda biståndsramen anvisas medel

till

biståndsförvaltning enligt vad som

framgår av tabell ovan.

Utskottet

har tidigare i betänkandet tillstyrkt propositionens yrkande 7 också i

denna del.

Det svenska biståndet

bygger på partnerskap. Förslag till insatser kommer från respektive

utvecklingsland - från statsmakten

eller från enskilda organisationer. Utformningen av de konkreta

biståndsinsatserna sker i samråd mellan samarbetsländerna och

Sida. Utskottet menar därför att en stor del av

utformningen av utvecklingssamarbetet redan sker i u-landsmiljö. Vad

gäller

Utrikesdepartementets centrala

ansvar för det svenska utvecklingssamarbetet så har departementet samma

roll i förhållande till

Sida som andra

departement har till verk och myndigheter inom den svenska

statsförvaltningen.

Med det

anförda får motion U205 (m) yrkandena 11 och 12 och U206 (kd) yrkande 8

anses besvarade.

I och med

bildandet av nya Sida förstärktes kapaciteten för utvärdering och

resultatuppföljning genom skapandet av ett

sekretariat för utvärdering och internrevision, direkt underställt Sidas

styrelse.

Utskottet menar att

resultatuppföljningen har stärkts genom den fördjupade landstrategiprocess

som lägger större vikt vid

omprövning, grundad på analys av erfarenheterna från

utvecklingssamarbetet. Vidare har upprättandet av Expertgruppen för

utvecklingsfrågor, EGDI, skapats för att

initiera oberoende studier av utvecklings- och biståndsfrågor.

Studierna skall

användas för att

effektivisera det svenska biståndet. Något behov av ett sådant

sekretariat som föreslås i motion U206 (kd)

föreligger enligt utskottets uppfattning därför ej.

Därmed avstyrks motion U206 (kd) yrkande 12.

Utskottet anser att det är olyckligt om

anslagsstrukturen försvårar för Sida att använda egen personal på ett

flexibelt sätt.

För att öka

flexibiliteten har en försöksverksamhet initierats där vissa förordnanden

i fält kan sakanslags-finansieras.

Utskottet har inhämtat att regeringen kommer att göra en översyn av

anslagskonstruktionen inför budgetåret 2000. Riksdagens

revisorer granskar också denna fråga i samband med en

större revision av utvecklingssamarbetet. Denna rapport väntas vid

årsskiftet 1998/99.

Med det anförda får motion U210 (mp) yrkande 17 anses

besvarad.

Samarbetet med Central- och

Östeuropa

Samarbetets inriktning,

samarbetsländer m.m.

Propositionen

(avsnitt 4.1 s. 57-62)

Verksamhetsområde B Samarbete med Central- och Östeuropa består av två

anslag, B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa och B 2

Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för

finansiellt stöd och exportkreditgarantier.

I 1998 års ekonomiska vårproposition föreslog regeringen att 800

miljoner kronor per år skall anvisas för perioden 1999-2001.

Förslaget antogs av riksdagen. Regeringen

föreslår en ändrad tidsprofil för anslagstilldelningen för programmet.

Beräknade

medel för verksamhetsområdet

uppgår till 750 miljoner kronor för år 1999 och år 2000 för att öka med

100 miljoner kronor år

2001 jämfört med

regeringens ekonomiska vårproposition. Regeringens bedömning är att de

föreslagna förändringarna inte innebär

några konsekvenser för verksamheten då reserverade medel för beslutade

insatser finns.

De av riksdagen

fastlagda målen för utvecklingssamarbetet med Öst- och Centraleuropa åren

1999-2001 (prop. 1997/98:70, bet.

1997/98:UU12, rskr. 1997/98:244) är följande:

främja en säkerhetsgemenskap,

fördjupa

demokratins kultur,

stödja en socialt

hållbar ekonomisk omvandling samt

stödja en

miljömässigt hållbar utveckling.

Allt utvecklingssamarbete skall dessutom präglas av ett

jämställdhetsperspektiv.

Regeringen framhåller i propositionen att den under 1999 kommer att

prioritera:

inriktningen av

utvecklingssamarbetet på insatser för att främja medlemskap i EU för

Estland, Lettland, Litauen och Polen,

integreringen av Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer

och

ett utökat samarbete på det sociala

området.

Regeringen menar att även

ett fördjupat samarbete på det rättsliga området är en angelägen

uppgift.

Prioriterade

samarbetsländer enligt det nya samarbetsprogrammet för

utvecklingssamarbetet med Öst- och Centraleuropa 1999-2001

är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och

Ukraina. I Ryssland skall de nordvästra delarna och Kaliningrad

prioriteras.

Utvecklingssamarbetet

kommer att inriktas på att stödja Estlands, Lettlands, Litauens och Polens

framtida medlemskap i EU och

att

ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska

samarbetsstrukturer.

Vidare

anför regeringen i propositionen att under 1999 kommer särskild vikt att

läggas vid insatser på de sociala områdena i

samtliga samarbets-länder.

I

propositionen framhålls att en övergripande resultatbedömning av

verksamhetsområdet har genomförts under hösten 1997. En

slutsats från utvärderingen är att resultaten av

östsamarbetet överlag är goda. Härutöver har utvärderingar av

det

säkerhetsfrämjande samarbetet

respektive den särskilda exportkreditgarantiramen redovisats för

regeringen.

Regeringen menar att

vad gäller säkerhetsfrämjandestödet synes måluppfyllelsen vara

tillfredsställande mot bakgrund av rådande

omständig-heter. Vidare gör regeringen bedömningen att de insatser som

genomförts under 1997 varit relevanta för att närma sig

de mål som uppställts för verksamheten. Sida gör löpande

utvärderingar av insatser för att undersöka att de uppfyller

effektmålen. När det gäller de övergripande

målen menar regeringen emellertid att det är förenat med vissa svårigheter

att för

en enskild insats mäta graden

av måluppfyllelse.

Regeringen

framhåller även att ytterligare 1 miljard kronor, som skall användas

under en femårsperiod, har anslagits för

näringslivsinriktade insatser i Östersjöregionen.

Slutligen yrkar regeringen i denna del att riksdagen

bemyndigar regeringen att göra utfästelser under budgetåret 1999

som

inklusive tidigare gjorda åtaganden

medför utgifter efter år 1999 om högst 750 000 000 kr.

Motionerna

I

partimotion U203 (fp) yrkande 24 vill Folkpartiet inte föreslå någon

grundläggande förändring av östsamarbetets inriktning

utom vad gäller samarbetet med Ryssland. Partiet

konstaterar att samarbetet med Ryssland hittills har koncentrerats till

de

delar av landet som räknas till

Östersjöområdet. Folkpartiet menar att samarbete i stället bör

eftersträvas med regioner där

demokratiska reformpolitiker på allvar kunnat påverka utvecklingen och

nämner som exempel Nizjnij Novgorod och Jekaterinburg.

En sådan förändrad inriktning skulle stärka

reformkrafterna i landet, menar motionärerna.

I kommittémotion U204 (c) yrkande 13 framhålls att när det

gäller inriktningen av samarbetet med Central- och Östeuropa har

Centerpartiet ingen från riksdagsmajoriteten

avvikande uppfattning. Däremot vill motionärerna understryka vikten av att

det

svenska stödet till de baltiska

länderna och Polen understödjer deras EU-integration. Motionärerna menar

också att effekterna

av de nordiska

ländernas samarbete torde öka genom en koordinering av det

bilaterala, det nordiska och det europeiska

samarbetet med dessa länder.

I yrkande 14 framhåller motionärerna att Centerpartiet anser att

det är viktigt med fortsatt stöd för en fördjupad

demokratisering. Partiet menar emellertid att en större del av

det svenska stödet till de baltiska länderna bör kanaliseras

mellan myndigheter på regional och lokal nivå.

Motionärerna framhåller särskilt i

motionen att insatser för att stödja uppbyggnaden av lokalt och regionalt

självstyre i de

baltiska länderna är

nödvändiga. De menar att svenska kommuner och landsting kan spela en viktig

roll för att utveckla hälso-

och

sjukvården, tandvården, barnomsorgs- och skolverksamheten samt den

kommunala och regionala plan-, miljö- och

byggverksamheten.

Vidare

anförs i motionen att Sverige i högre grad bör kunna koordinera sina

insatser i Ryssland med övriga nordiska länder och

med EU. Sverige bör i första hand prioritera insatser i

nordvästra Ryssland.

I motion U802

(m) yrkande 2 (delvis) framförs ett flertal kritiska synpunkter på den

s.k. Östersjömiljarden. Motionären menar

att de olika målsättningar som anslaget skall uppfylla är

svårförenliga. I stället förordas i motionen Moderata

samlingspartiets linje att anvisa ett högre ordinarie

anslag för Östersjösamarbetet. Ett utökat ordinarie stöd skall

enligt

motionen inriktas på uppbyggnad

av rättsstatens och marknadsekonomins institutioner, miljöförbättringar och

kunskapsöverföring.

Vidare ifrågasätts

om en del av projekten skall vara föremål för skattefinansiering. Större

projekt inom infrastruktur bör

enligt

motionären finansieras via den internationella kapitalmarknaden.

Även kommittémotion U806 (m) behandlar

samarbetet med Central- och Östeuropa. Motionärerna framhåller

(yrkande 2) att de

västliga

stödinsatserna har ändrat karaktär under de år som samarbetet pågått. De

ser inte längre något behov för direkt

finansiellt stöd för att förhindra ekonomisk kollaps.

Motionärerna ser i stället samarbetet i perspektivet

av att den europeiska integrationen utsträcks till Central-

och

Östeuropa. De menar att de nya

demokratierna har rätt att delta i samarbetet på i princip samma villkor

som de sedan länge

etablerade västliga

demokratierna. I motionen anförs att stödinsatserna måste ses i detta

perspektiv och inte som ett bistånds-

samarbete.

Samarbetet och det

ekonomiska stödet bör i allt väsentligt inriktas på hjälp med

anpassningen inför medlemskapet i EU.

Motionärerna framhåller särskilt kunskapsöverföring, främst gällande

rättsstaten och marknads-ekonomins institutioner samt

pilotprojekt gällande miljöförbättrande åtgärder.

I yrkande 3 anförs att det var fel att

inordna stödet till Central- och Östeuropa i Sida, med dess koncentration

på samarbete

med tredje världen.

Motionärerna vill att östsamarbetet bättre integreras i UD och att en

särskild enhet byggs upp för att

administrera detta.

I motion

U809 (s) framhåller motionärerna att Barentsregionen är en

tillväxtregion som emellertid präglas av stora

miljöproblem. För att främja samarbete och investeringar i

Barentsområdet förordar motionärerna att Sverige avsätter medel för

bildandet av ett Barentsinstitut.

Utskottets överväganden

I motion U806 (m) yrkande 2 anförs att stödinsatserna inom

samarbetet med Central- och Östeuropa skall utformas i perspektiv av

att den europeiska integrationen utsträcks

till dessa länder och att stödet i allt väsentligt inriktas på hjälp

med

anpassningen inför medlemskapet i

EU. Motsvarande grunduppfattning redovisas i motion U204 (c) yrkande 13

med tillägget att

effekterna av

stödinsatserna torde öka med en koordinering av det bilaterala, det

nordiska och det europeiska samarbetet med

dessa länder.

Riksdagen

fastslog första halvåret 1998 (bet. 1997/98:UU12, rskr. 1997/98:244) de

riktlinjer som regeringen föreslog i

proposition 1997/98:70, Att utveckla ett grannlandssamarbete, Sveriges

utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år

1999-2001.

Följande mål styr samarbetet vilket även framgår av föreliggande

proposition:

- att främja en

säkerhetsgemenskap,

- att

fördjupa demokratins kultur,

-

att stödja en socialt hållbar utveckling samt

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

I proposition 1997/98:70 liksom i föreliggande

proposition framgår att regeringen i samarbetet kommer att prioritera:

inriktningen av utvecklingssamarbetet på

insatser för att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland och

Polen,

integreringen av Ryssland och Ukraina

i europeiska samarbetsstrukturer och

ett

utökat samarbete på det sociala området.

För att konkretisera dessa ambitioner kommer regeringen att anta nya

treåriga landstrategier under 1999 för Estland, Lettland,

Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina.

Utskottet vill framhålla att det alltjämt är

viktigt att de central- och östeuropeiska staterna får internationellt stöd

för

att fullfölja övergången till

demokrati och marknadsekonomi. Samtidigt står det klart att den nya fas

som redan inletts -

utvidgningen av EU

och den bredare Europaintegrationen - ställer krav på en förändrad

utformning av stödet och insatsernas

inriktning.

Utskottet vill även

understryka vikten av att de länder som inte nu är aktuella för

EU-medlemskap så långt som möjligt

engageras i ett omfattande och nära samarbete med EU och unionens

medlemsländer. Det är även viktigt att samarbetet med

Ryssland och Ukraina utformas med detta i åtanke. Därigenom

minskas risken för nya skiljelinjer i Europa.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse att regeringen

både i proposition 1997/98:70 och i föreliggande proposition

redovisar en syn som ligger i linje med

utskottets grundläggande uppfattning om samarbetets utformning.

När det gäller frågan om koordinering

av samarbetet med andra givarländer vill utskottet erinra om att både

regering och

riksdag understrukit

vikten av att Sverige aktivt deltar i utformningen av unionens

bistånds-program PHARE liksom att det

svenska biståndet koordineras med EU och andra finansiärer.

Utskottet kan konstatera vad gäller de nordiska

länderna att dessa gemensamt driver en rad projekt inom miljöområdet och

det

säkerhetsfrämjande området.

Utskottet har vidare inhämtat att även inom andra områden förekommer ett

informellt samråd bl.a.

genom

kontakter mellan nordiska ambassader i de baltiska länderna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

värdefullt att det svenska samarbetet koordineras med andra

länders. Det är dessutom av vikt att det svenska biståndet ligger i

linje med de baltiska ländernas egna

prioriteringar.

Utöver vad som

ovan anförts vill utskottet framhålla vikten av att de sociala sektorerna

omfattas av samarbetet. Vid ett besök

som utskottet genomförde i Lettland våren 1998 för att bl.a. studera det

svensk-lettiska samarbetet framhölls av flera lettiska

företrädare det värdefulla i att det svenska stödet även

omfattande insatser inom de sociala sektorerna, något som inte alltid

är fallet med andra finansiärer. Med

beaktande av att de sociala problemen i den ekonomiska omställningen kan

vara betydande

finner utskottet det

positivt att regeringen i sina prioriteringar även betonar vikten av ett

utökat samarbete på det sociala

området.

Med vad som ovan anförts

anser utskottet att motionerna U204 (c) yrkande 13 och U806 (m) yrkande 2

är besvarade.

Utskottet har

tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag till anslag för

samarbetet med Central- och Östeuropa

(propositionens yrkande 7 delvis) om 750 000 000 kr för 1999. I yrkande

5 i propositionen begär regeringen bemyndigande att

under budgetåret 1999 göra utfästelser för insatser i Central-

och Östeuropa som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär

utgifter efter budgetåret 1999 om högst 750 000 000

kr.

Utskottet anser det vara

lämpligt att samarbetet med Central- och Östeuropa även efter 1999

fortsätter i ungefär samma

omfattning varför regeringens yrkande 5 tillstyrks.

I motion U203 (fp) yrkande 24 anför Folkpartiet att

stödet till Ryssland bör ändra geografisk inriktning och kanaliseras

till

städer och regioner där

demokratiska reformpolitiker på allvar kunnat påverka utvecklingen.

Centerpartiet vill i motion U204 (c)

yrkande 14 att Sverige i första hand skall prioritera insatser i nordvästra

Ryssland.

Utskottet kan

inledningsvis konstatera att när det gäller samarbetet med Ryssland har

under ett flertal år betoningen legat på

nordvästra delen av landet och på Kaliningradområdet. Vissa insatser har

även gjorts i S:t Petersburgsområdet. Utskottet vill

framhålla att den grundsyn som bör prägla samarbetet är att

prioritera insatser i närområdet. Så har också skett och regeringen

redovisar i föreliggande proposition att även

under budgetåret 1999 skall de nordvästra delarna och

Kaliningradområdet

prioriteras.

Samtidigt är det enligt utskottets

uppfattning möjligt att genomföra samarbetsprojekt även i andra delar av

Ryssland. Denna

syn redovisade även

regeringen i proposition 1997/98:70 om det nya treåriga

samarbets-programmet för Central- och Östeuropa.

Utskottet menar att det är fullt möjligt och önskvärt att

insatser kan göras i andra regioner - vid sidan av de prioriterade -

där reformprocessen kan vara av särskilt

intresse. Det bör även vara möjligt att genomföra svenska insatser i

mindre

reformbenägna regioner utanför

det prioriterade närområdet.

Utskottet har inhämtat att i samband med president Jeltsins besök i

Stockholm initierades ett flertal projekt som berör delar

av Ryssland utanför närområdet. Under 1998 har två

grupper av unga politiker från hela Ryssland besökt Sverige på

kvalificerade

studiebesök i det svenska

samhället. En grupp medlemmar av det ryska parlamentets överhus -

Federationsrådet - besökte Sverige

inom ramen för ett likartat program under hösten 1998.

Ett annat projekt som grundar sig på tanken

att underlätta reformpolitiken i Ryssland är stöd till ett institut

för

företagsledarutbildning i

Kaliningrad. Detta projekt omfattar samarbete med tre andra

företagsledarinstitut utanför närområdet;

i Nizjinj Novgorod, i Jekaterinburg och i Vladimir.

Ett program i reformpolitikens riktning, i detta fall

dock med inriktning på närområdet, är kortvarig utbildning/praktik

för

ettusen unga ryska företagsledare

vid svenska företag. Programmet skall pågå under en femårsperiod med

tvåhundra deltagare per

år.

Med det anförda anser utskottet att motionerna

U203 (fp) yrkande 24 och U204 (c) yrkande 14 är besvarade.

Motionärerna bakom motion U809 (s) förordar att

medel avsätts för bildandet av ett Barentsinstitut.

Utskottet delar motionärernas bedömning att

Barentsområdet har tillväxtpotential samtidigt som området

karakteriseras av

omfattande

miljöproblem. Det bör emellertid inte överskugga det faktum, som

framhålles i motionen, att samarbete och

investeringar i regionen bör främjas.

Som framgått ovan är också området prioriterat inom ramen för det

svenska samarbetet med Ryssland.

Utskottet vill framhålla att fungerande instrument finns för samarbetet.

Sverige är en mycket aktiv medlem av Barentsrådet och

innehade ordförandeskapet under 1997. Utskottet har

erfarit att på svenskt initiativ och under svensk ledning har en

handlingsplan initierats för att reducera

hindren för handel, investeringar och annat ekonomiskt samarbete.

Vidare vill utskottet erinra om att

Barentssamarbetet i hög grad är ett regionalt samarbete vilket även

medför att regionala

myndigheter och

organisationer engageras i arbetet. I Barents regionråd spelar företrädare

för Norrbotten och Västerbotten en

viktig roll. Handelskamrarna i dessa län är aktiva i det regionala

samarbetet och betydande nätverk har i regionen etablerats

mellan företag, organisationer och institutioner, inte

minst mellan högskolor.

Enligt

utskottets mening har ändamålsenliga institutionella lösningar till stor

del vuxit fram i samspel mellan de regionala

aktörerna i syfte uppnå det som motionärerna eftersträvar, utökat

samarbete och mer omfattande investeringar. Enligt utskottets

mening är det de regionala aktörerna som bäst kan

avgöra om bildandet av ett Barentsinstitut skulle medföra ett mervärde

för

samarbetet i regionen.

Med vad som anförts anser utskottet att motion

U809 (s) är besvarad.

I motion

U802 (m) yrkande 2 (delvis) framförs en rad kritiska synpunkter på den

engångssumma om 1 miljard kronor som avsattes i

samband med regeringens sysselsättningsproposition 1996 för

näringslivsfrämjande insatser i Östersjöregionen (anslaget

Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen).

Utskottet har tidigare i detta

betänkande avstyrkt den i motionen yrkade höjningen av anslaget B1

Samarbete med Central- och

Östeuropa.

Utskottet kan

konstatera att medel har beslutats för insatser till ett belopp

uppgående till 577 miljoner kronor avseende

energi, miljö, livsmedel, kommunikationer, IT, utbildning,

katastrofhjälp m.m. Vad beträffar länderfördelningen är Polen det

största mottagarlandet och därefter Ryssland,

Estland, Lettland och Litauen i fallande ordning. Ytterligare ett antal

insatser

till ett värde av 423 miljoner

kronor är under beredning enligt vad utskottet inhämtat.

Utskottet vill framhålla att anslaget Samarbete och

utveckling inom Östersjöregionen beviljades på tilläggsbudget under

andra

förutsättningar och med delvis

annat syfte än de medel som anslås under utgiftsområde 7 för samarbete

med Central- och

Östeuropa.

Riktlinjerna för medlens användande överensstämmer därmed inte med

riktlinjerna för det reguljära östsamarbetet.

Utskottet finner det mot denna bakgrund inte motiverat att förfara

som motionären förespråkar.

Med

vad utskottet ovan anfört avstyrker utskottet motion U802 (m) yrkande 2

(delvis).

Motionärerna bakom

motion U806 (m) yrkande 3 anser att östsamarbetet bättre skall integreras i

UD och att en särskild enhet bör

byggas

upp för att administrera detta.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att på grundval av proposition

1994/1995:160 beslutades att UD skulle ha en samordnande

roll för östsamarbetet och att medlen för samarbetet skall

ligga under UD inom utgiftsområde 7. Utrikesdepartementet bär därmed

huvudansvaret för utvecklingssamarbetet med

Central- och Östeuropa och har till uppgift att bereda regeringens

beslut om

medelsfördelningen mellan

olika myndigheter och mellan olika multilaterala kanaler. Detta

torde ligga i linje med vad

motionärerna eftersträvar.

Motionärerna är kritiska till Sidas roll inom östsamarbetet.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att i svensk

förvaltningstradition görs en åtskillnad mellan

regeringens och de verkställande organens arbetsuppgifter.

Framtagande av

policyunderlag och

budgetberedning utförs i Regerings-kansliet och beslutas av riksdagen,

medan de verkställande funktionerna

ligger på självständiga myndigheter. Utskottet finner att den nuvarande

organisationen svarar mot denna tradition och att den

är ändamålsenlig när det gäller att å ena sidan budgetera och

genomföra övergripande planering och å andra sidan att verkställa

östsamarbetet. Det är av vikt att ansvaret för

genomförande av insatser vilar på de myndigheter som har uppgifter

inom

östsamarbetet, anser

utskottet.

Utskottet vill i

sammanhanget även framhålla att den omorganisation som 1996 genomfördes

inom UD var mycket genomgripande och

syftade bl.a. till en integrering inom enheterna av utrikes-, handels-

och biståndspolitiska aspekter på Sveriges relationer

med en viss grupp av länder. Sålunda ligger nu

ansvaret för handläggning av dessa samarbetsområden med de central-

och

östeuropeiska länderna inom en

enhet och under en ledning. Det innebär enligt utskottets mening att

möjligheterna till effektiv

styrning

och nödvändig samordning avsevärt förbättrats. Detta är av särskild vikt,

menar utskottet, när östsamarbetet i allt

högre utsträckning skall inriktas på att vara ett instrument i dessa

länders vidare integration med EU.

Därmed avstyrker utskottet motion U806 (m) yrkande 3.

Anslag B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa

Propositionen (avsnitt B 1 s. 62-65)

Anslag

Tabell 4.2 Anslagsöversikt för Samarbetet med Central- och Östeuropa

Tusental kronor

-----------------------------------------------------

1998

FÖRSLAG

1999

-----------------------------------------------------

B 1 Samarbete med Central-

och Östeuropa

-----------------------------------------------------

B 1.1 Samarbete med Central-

och Östeuropa genom 521 000

528 000

Sida

-----------------------------------------------------

B 1.2 Samarbete med Central-

och Östeuropa genom

Svenska Institutet 54 000 54

000

-----------------------------------------------------

B 1.3 Bidrag till

Östekonomiska 4 636 4 636

Institutet

-----------------------------------------------------

B 1.4 Övriga bidrag till

utvecklingssamarbetet

med Central- och

Östeuropa

-----------------------------------------------------

1. Säkerhetsfrämjande 85

000 85 000

insatser

-----------------------------------------------------

2. Till regeringens

disposition, inklusive 125 164 72

364

multilateralt

stöd

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------

Summa anslag B 1 789 800 744 000

-----------------------------------------------

-----------------------------------------------

B 2 Avsättning för

förlustrisker vad

avser garantier för 21 000 6

000

finansiellt stöd

och

exportkreditgarantier

-----------------------------------------------

-----------------------------------------------

Summa anslag B 810 800

750 000

-----------------------------------------------

Anslaget omfattar Samarbete med Central- och Östeuropa

genom Sida, Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska

Institutet, Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska

Institutet och Övriga bidrag till samarbetet med

Central- och Östeuropa. Fördelningen på de olika posterna framgår av tabell

ovan.

Samarbete med Central-

och Östeuropa genom Sida

Budgetåret 1999 är det första i det nya treårsprogrammet för

utvecklings-samarbetet med Central- och Östeuropa. Regeringen föreslog i

1998 års

ekonomiska vårproposition

att 2 400 miljoner kronor anvisas för perioden 1999-2001.

Regeringens bedömning är att Sidas insatser

är av stort värde för samarbetsländerna och att det har bidragit till en

utveckling mot normalt

grannlandssamarbete och att Sida-Öst är en organisation som är effektiv och

ändamålsenlig.

Regeringen

menar att insatser som syftar till att fördjupa demokratin bör ägnas

uppmärksamhet och att särskild prioritet skall läggas på det

sociala området.

Regeringen framhåller att i enlighet med det av riksdagen

antagna treårsprogrammet för utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa skall

miljöinsatser ges

en fortsatt hög prioritet. Samarbetet skall inriktas på institutionellt

samarbete, lagstiftningsområdet och insatser relevanta

för EU-anpassningen. Investeringar kan göras inom

miljö- och energisamarbetet samt inom StartÖst-programmets stöd till små

och medelstora företag

med

gåvomedel eller garanti- respektive kreditmedel.

Av propositionen framgår vidare att de statliga

svenska insatserna på klimat- och energiområdena har utvärderats under

första halvåret 1998.

Utredaren har

bl.a. konstaterat att trots att regeringens effektmål för Sidas respektive

Energimyndighetens/NUTEK:s verksamhet inom energisektorn

är olika bedriver de båda myndigheterna ibland

likartade projekt inom energisektorn i samarbetsländerna och att

myndigheterna i dessa fall ej har

samarbetat i önskvärd utsträckning. Regeringen avser, enligt vad som

framgår av propositionen, att tydliggöra myndigheternas verksamhetsmål

för

att uppnå en bättre

koordinering mellan de båda myndigheterna och för att undvika

överlappning.

En

utvärdering har även ägt rum av det svenska kärnkraftssäkerhets-,

strålskydds- och kärnämneskontrollprogrammen vilka pågått i sex

år.

Utredarens övergripande

slutsats är att programmet dels haft en lämplig inriktning, dels

genomförts på ett bra sätt. Utredaren konstaterar vidare

att det fortfarande finns angelägna behov inom de

nämnda områdena som inte är tillgodosedda och som ännu under några år

behöver fortsatt stöd

eller

uppföljning. Vidare konstateras i utredningen att den stödnivå som

programmet haft förefaller rimligt avvägd för ett ambitiöst bilateralt

samarbetsprogram. Utredaren föreslår

även att Sida bör ges ansvaret för programmet. Regeringen bör låta Sida

styra och följa upp programmet på

samma sätt som annat samarbete.

Regeringen framhåller i propositionen att den delar utredarens

uppfattning att den del av programmet som rör kärnteknisk verksamhet

framdeles bör

samordnas inom ett

gemensamt projekt liksom att verksamheten skall koncentreras till åtgärder

avseende kärnsäkerhet, hantering av kärnavfall och

strålskydd avseende kärnteknisk verksamhet.

Regeringen konstaterar i propositionen

att det svenska kärnsäkerhets- och strålskyddsprogrammet varit ett

framgångsrikt samarbete vilket har

uppfyllt flera av de mål som ställdes när verksamheten inleddes år 1992.

Regeringen föreslår att verksamheten skall fortsätta på oförändrad

nivå.

Motionerna

Infrastruktur

Motionären bakom motion U801 (m) framhåller att

handelshögskolan i Riga har haft stor betydelse för utvecklingen av den

marknadsekonomiska

kompetensen i

de baltiska staterna. Samtidigt finns ett omfattande behov av utbildning i

bl.a. internationell rätt och EG-rätt. Motionären

föreslår därför att det inrättas en juridisk högskola i

Riga, avsedd för studenter från de tre baltiska länderna.

I motion U804 (m) betonas vikten av att

skapa infrastruktur som förbinder länderna runt Östersjön. Motionären vill

lägga särskild vikt vid den

infrastruktur som informationstekniken kräver. I motionen konstateras

att Estland, Lettland, Litauen och Ryssland till stora delar saknar

bredbands-förbindelser med omvärlden.

Uppbyggnaden av en sådan infrastruktur ger bl.a. underlag för skapandet av

bilaterala övervakningscentraler

för civil säkerhet, katastrofer och räddningsinsatser i Östersjöområdet,

elektronisk handel och för att utveckla telemedicinska tjänster inom

området. Motionären menar att

uppbyggnaden av en sådan infrastruktur bör ske med Gotland som knutpunkt

för förbindelserna mellan länderna runt

Östersjön och i synnerhet med de östliga länderna.

I motion U807 (s) framhåller motionärerna att

Östersjöområdet är en region med stor tillväxtpotential. För att

underlätta tillväxten behövs

strategiska satsningar på infrastruktur i form av utbildning, ett

sammanhållet transportnät och väl utbyggda telekommunikationer. När det

gäller

transporterna menar

motionärerna att investeringsplanerna på transport-området bör

samordnas.

Barns hälsa

I kommittémotion U628 (kd)

lyfter motionärerna fram att barn i de nya demokratierna har en utsatt

ekonomisk och social situation och att många

drabbats av brister och försämringar i utbildningsystemet och

i hälsovården. De noterar även att brottsligheten bland ungdomar ökat

på ett

oroväckande sätt.

Vidare framhåller motionärerna i yrkande

1 att rökning, alkohol och narkotika utgör tilltagande problem i

Central- och Östeuropa. De menar att

den reklamverksamhet för användning av alkohol och tobak som riktas mot

länderna i Central- och Östeuropa, där även svenska företag arbetar,

inte

gör situationen bättre.

Motionärerna föreslår därför att regeringen gentemot företagen och i

internationella fora driver frågan om tobaks- och

alkoholreklamens negativa effekter för barn och unga i

samarbetsländerna.

I

yrkande 2 framhåller motionärerna att de nya demokratierna saknar

resurser för att ta hand om alla barn med sociala problem och i

synnerhet

alla barn som lämnas

bort på barnhem. De menar att insatserna från svensk sida måste anses som

mycket blygsamma med tanke på vidden av problemen

bland barn och ungdom i Sveriges närområde, särskilt som

ländernas egna resurser är otillräckliga för barnens behov. Med hänsyn till

den akuta

sociala situationen för

barn och ungdom i närområdet krävs omedelbara biståndsinsatser, menar

motionärerna. De föreslår att de finansieras av de

reservationer som uppstått i anslaget B 1 Samarbete med

Central- och Östeuropa.

Motionärerna begär i yrkande 3 att Sidas informationsanslag används för att

medvetandegöra en större allmänhet om de svåra sociala förhållanden

som råder i Sveriges närområde.

Dessa skall i första hand användas, menar motionärerna, till att

stimulera svenska kommuner att starta

vänortsprojekt och enskilda organisationer att öka sina sociala

insatser med fokusering på barn och ungdom.

Miljöfrågor, kärnsäkerhet m.m.

I partimotion U210 (mp) yrkande 15 framhåller Miljöpartiet

att det behövs en ekonomisk kraftsamling för att stödja Östeuropa, särskilt

vad gäller

att bygga upp

rättsstater i regionen. Vidare efterlyser partiet att regeringen vidtar

åtgärder för att förhindra miljöskador och konflikter vid

industriell verksamhet i nordvästra Ryssland.

I yrkande 16 i samma motion

noterar Miljöpartiet de stora problem med kärnkraftssäkerhet och

strålskydd som finns på Kolahalvön och menar att

Sverige tillsammans med övriga nordiska länder snarast bör

förhandla fram ett saneringsprogram för det radioaktiva avfallet i

Murmansk.

Motionären bakom

motion U803 (m) menar att det största miljöproblemet i Sveriges närområde

är det okontrollerade industri- och kärnavfall som

finns på andra sidan Östersjön och på Kolahalvön.

Motionären vill att mer resurser satsas på Kolahalvön. Inom detta område

finns obearbetat

kärnavfall samlat

öppet i hamnar och på fartyg, ubåtar och kärnavfall som dumpats direkt i

havet samt kärnvapen.

Motionären vill därför att ytterligare medel inom samarbetet med Central-

och Östeuropa samt medel från miljösatsningar inom Sverige förs över

till särskilda och utökade insatser på

Kolahalvön. Dessa insatser bör ske samordnat med andra nordiska länder,

menar motionären.

Kommittémotion U810 (mp) fokuserar på miljöproblemen i Östersjön.

Motionärerna vill lyfta fram problem med algblomning, övergödning,

miljöfarliga

utsläpp m.m. I yrkande

1 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att Östersjöns miljö måste

prioriteras ytterligare. I yrkande 3 framhålls att

ett stort antal olagliga oljeutsläpp i Östersjön

upptäcks varje år. Motionärerna begär samlade åtgärder för att dessa skall

upphöra. Vidare

konstateras i

motionen att i Sverige finns mottagningsanläggningar för miljöfarligt

maskinrumsavfall som kan utnyttjas utan kostnad. I yrkande 4

begärs ett tillkännagivande om att Sverige bör ta

initiativ till att motsvarande anläggningar byggs i länder runt

Östersjön vilka i dag saknar

dessa.

I yrkande 5 begär motionärerna att dessa anläggningar skall kunna utnyttjas

utan kostnader.

Vidare

framhåller motionärerna att på många håll runt Östersjön tillåts att stora

mängder hushålls- och industriavlopp går ut i floder och

vattendrag utan rening. I yrkande 6 begärs att

Sverige tar initiativ till förstärkta åtgärder mot orenade utsläpp.

I yrkande 7 begärs svenska

initiativ till aktioner för att minska den radioaktiva föroreningen av

Östersjön.

Motionärerna

konstaterar att stora delar av jordbruket i Baltikum och i Polen är

småskaliga och till stora delar kemikaliefritt. De menar att en

anslutning till EU:s jordbrukspolitik skulle

kunna få förödande effekter för natur och miljö samt för Östersjön. De

anför i yrkande 8 att Sverige

bör

ta initiativ till rådgivning för att hjälpa dessa länder att skapa ett mer

långsiktigt ekologiskt hållbart jordbruk än det konventionella som

bedrivs i västliga länder.

I kommittémotion MJ782 (m) yrkande 14 anför

motionärerna att Sverige bör öka stödet till Central- och Östeuropa främst

vad gäller miljöåtgärder i

Östersjöområdet. Motionärerna menar att Sverige i första hand bör

satsa på fortsatta åtgärder inom energiproduktion och vattenrening

samt

gemensamma pilotprojekt för

renare och effektivare teknik. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åtgärder

mot utsläpp av spillolja från tankfartyg.

Sverige bör därför bidra med finansiering och annan hjälp till

utbyggnad av uppsamlingsställen för spillolja. Allmänt efterlyser

motionärerna

avtal om skärpta

miljövillkor för sjöfart mellan Östersjöländerna.

Motionärerna framhåller i yrkande 15 att

utbyggnaden av elförbindelserna runt Östersjön ger länderna

möjlighet att använda de samlade

produktionsresurserna på ett mer effektivt sätt, vilket gagnar både miljön

och konsumenterna. Samtidigt konstaterar motionärerna att västländerna

hittills har gjort omfattande insatser

för att öka kärnsäkerheten vid befintliga kärnkraftverk av en äldre

sovjetisk modell. De menar att även om

insatserna har bidragit till att höja säkerhetsnivån vid dessa

reaktorer riskerar fortsatta insatser att underlätta ett förlängt

utnyttjande av

reaktorer, vars

grundkonstruktion alltid kommer att vara farlig. Sverige bör med

anledning av detta, menar motionärerna, se över de nuvarande

formerna för svenska stödprojekt till reaktorer av

äldre sovjetisk modell.

I

partimotion MJ803 (fp) yrkande 7 konstaterar motionärerna att

nedsmutsningen av Östersjön fortsätter genom utsläpp och läckage från

samtliga

strandstater. De menar att

den bästa miljöinsatsen som Sverige kan göra på lång sikt för att stärka

regionen kring Östersjön är att arbeta för att

Sveriges grannländer blir medlemmar i EU. På kort sikt krävs

även vissa punktinsatser, anför motionärerna, för att skapa en hållbar

utveckling i

regionen. Motionärerna

framhåller att det lokala samarbetet mellan vänorter bör stärkas för att

intensifiera miljösamarbetet kring Östersjön.

I motion MJ804 (v) yrkande 5 konstaterar motionärerna

att EU har ett antal program för att främja miljöarbetet och/eller

företagsamhet i

Östeuropa. Dessa

bör analyseras utifrån en helhetssyn på miljön. Sverige bör i dessa

sammanhang verka för att Unionens program för att stödja

utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett

ekologiskt uthålligt samhälle.

Utskottets överväganden

Infrastruktur

I motion U804

(m) framhålls vikten av bredbandsförbindelser mellan länderna runt

Östersjön och motionären menar att uppbyggnaden av sådan IT-

infrastruktur bör ske med Gotland som

knutpunkt.

Utskottet noterar

inledningsvis att inom ramen för medel från den s.k. Östersjömiljarden har

regeringen skapat en IT-fond omfattande 80 miljoner

kronor. Regeringen önskar med detta initiativ främja den

industriella/tekniska utvecklingen och utbytet i Östersjöregionen. För

att främja den

lokala

IT-utvecklingen har lokala IT-råd bildats i St. Petersburg, Tallinn, Riga

och Vilnius.

Aktuella projekt

finns inom sektorer som hälso- och sjukvård, datorstödd utbildning,

myndighetslogistik och infrastruktur, räddning/säkerhet samt

olika industritillämpningar.

Vidare har utskottet erfarit att avsikten med

IT-fonden inte är att resurserna skall användas för att bygga upp en fysisk

infrastruktur. Däremot

skapas goda

förutsättningar för en sådan uppbyggnad på grundval av de projekt som

kommer till stånd mellan länderna. Därmed skulle en sammanhållen

digital infrastruktur kunna utvecklas i

Östersjöregionen.

Utskottet

konstaterar vidare att en digital knutpunkt redan initierats av ett

svenskt företag utan stöd från IT-fonden. Detta initiativ baseras

på ett samarbete mellan sjukvården i

Stockholm och på Gotland och genomförs i samverkan mellan Gotlands kommun,

militärkommandot, länsstyrelsen

och

högskolan.

Vidare vill

utskottet framhålla att ett flertal projektidéer har presenterats för

IT-fonden som kan gynna Gotlands i detta sammanhang strategiska

läge och leda till en sammanlänkning med andra

digitala knutpunkter runt Östersjön.

Någon ytterligare åtgärd finner utskottet ej påkallad och avstyrker

därmed motion U804 (m).

I

motion U807 (s) anförs att för att underlätta tillväxten i Östersjöregionen

behövs strategiska satsningar på infrastruktur i form av utbildning,

ett sammanhållet transportnät och väl

utbyggda telekommunikationer.

Utskottet delar motionärens uppfattning att satsningar på infrastruktur

är nödvändiga för att underlätta investeringar och ökad välfärd i

regionen. Ett flertal sådana satsningar

har även kommit till stånd med svenskt stöd.

Utskottet vill framhålla att Sverige bl.a. har ställt medel

till förfogande för uppbyggnad och de första årens drift av en

handelshögskola i

Riga. Vidare

har medel från den s.k. Östersjömiljarden avsatts för stipendier och

program för högre akademiskt utbyte. Medlen är avsedda för

forskning, forskar-utbildning och

kompetensutveckling inom näringslivet.

När det gäller transporter har utskottet erfarit att de av

Sverige stödda insatserna inriktar sig främst på gods- och

persontransporter samt

säkerhets-

och miljöfrågor. Bilaterala sjö- och flygräddningsavtal har träffats med

vissa länder och kommer att ingås med återstående länder runt

Östersjön.

Vidare noterar utskottet att flygförbindelserna med Östersjöländerna

förbättras successivt genom omfattande luftfartsavtal och att

Sjöfartsverket

har fått i uppdrag

att utarbeta en plan för hur sjötransporterna skall kunna förbättras i

Östersjöregionen.

Utskottet

vill även erinra om satsningar inom IT-området vilka omtalades tidigare i

detta betänkande.

Utskottet

kan således konstatera att ett flertal projekt och insatser är under

genomförande eller förbereds i Östersjöregionen. Syftet med

motionen får därmed anses redan vara

uppfyllt.

Någon ytterligare

åtgärd finner utskottet ej påkallad och avstyrker därmed motion U807

(s).

I motion U801 (m)

föreslås inrättandet av en juristhögskola i Riga.

Utskottet noterar att diskussioner om att inrätta en

högre utbildning för jurister i Baltikum har pågått under flera år. Ett

avtal om att bilda

Riga Graduate

School of Law (RGSL) upprättades mellan Sveriges och Lettlands regeringar i

juli 1997. Den svenska regeringen beslutade samtidigt

att anvisa 4 miljoner kronor per år för projektets tre

första år, dvs. 12 miljoner kronor.

Utskottet har erfarit att i mars 1998 upprättades RGSL som juridisk

person vid en ceremoni i Riga. Stadgar för högskolan antogs och en

styrelse

tillsattes med Svenska

Institutets generaldirektör som ordförande. Till rektor utsågs professor

emeritus J. Ramberg, Stockholms universitet. Ett

internationellt akademiskt råd har tillsatts.

Utskottet ser mycket positivt på etablerandet

av den juridiska högskolan. Övergången till marknadsekonomi och

integrationen av de baltiska

staterna med EU ställer krav på höjd juridisk kompetensnivå. Det gäller

inte minst internationell rätt, internationell avtalsrätt liksom

primär-

och sekundärrätten inom

EG.

Med vad som ovan anförts

anser utskottet att motionens syfte är tillgodosett. Någon ytterligare

åtgärd finner utskottet ej påkallad och avstyrker

därmed motion U801 (m).

Barns hälsa

I motion

U628 (kd) uppmärksammas att barnens ekonomiska och sociala situation har

försämrats i Central- och Östeuropa. I yrkande 1 begärs åtgärder

mot reklam för tobak och alkohol riktad

mot länder i denna region och i yrkande 2 hjälpinsatser med inriktning på

barn och unga i Sveriges

närområde

som skall finansieras med reservationsmedel från anslaget B 1.

Utskottet delar motionärernas syn att

insatser krävs för att förbättra barns sociala och ekonomiska situation i

de nya demokratierna.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att i Sveriges samarbete med

länderna i Central- och Östeuropa utgör social utveckling ett av de

fyra

huvudmålen. Att regeringen

lägger stor vikt vid den sociala utvecklingen framgick av den

särproposition som regeringen lade fram för riksdagen

våren 1998. Särskild tonvikt läggs i propositionen vid

insatser som skall förbättra den sociala situationen och vid barns

situation. Bl.a. framgår

av

propositionen att insatser som avser barn och ungdom återfinns både

som en del i insatser inriktade på utveckling av socialtjänst och

utbildning i socialt arbete och som direkta

insatser. Regeringen förutsåg även ett ökat barnperspektiv inom

områden som utbildning och hälsa.

Utskottet noterar även att Sverige i juni 1998 stod som värd för en

första konferens för ungdomsministrar där riktlinjer för den

framtida

utvecklingen av

ungdomssamarbete i Östersjöregionen lades fast.

När det gäller alkohol- och tobaksreklamens negativa

effekter instämmer utskottet med motionärerna. Lagstiftning mot alkohol-

och tobaksreklam är

emellertid en

intern angelägenhet, vilken länderna själva måste fatta beslut om.

Utskottet kan dock konstatera att inom ramen för det bilaterala

samarbetet arbetar regeringen med förebyggande

åtgärder som skall motverka missbruk av alkohol, tobak och narkotika.

Utskottet finner således att

omfattande åtgärder vidtagits för barnens välfärd inom ramen för

östsamarbetet samt att UD och Sida genomfört

insatser när det gäller att motverka missbruk av alkohol, tobak

och narkotika.

Utskottet anser

att vad som ovan redovisats i allt väsentligt ligger i linje med vad

motionärerna eftersträvar och avstyrker därmed motion U628

(kd) yrkande 1.

I sitt betänkande 1997/98:UU12 uppmärksammade utskottet att

det efter önskemål från riksdagen inom Utrikesdepartementet pågår en

översyn av

barnfrågor i syfte att

utveckla ett systematiskt barnperspektiv i utvecklingssamarbetet. Inom

översynen prioriteras frågor rörande barn med

funktionshinder, barnarbete, barn på institutioner och sexuell

exploatering av barn. Utskottet noterade även att det inom Sida pågår ett

arbete i

syfte att utröna hur

svenska aktörer kan bidra till att förbättra situationen för barn och

ungdom i Central- och Östeuropa.

Utskottet vill även uppmärksamma det viktiga arbete som inletts av

Nordiska rådets närområdesutskott. Våren 1997 tillsattes en

parlamentarisk

arbetsgrupp med

uppdraget att belysa barnens situation i närområdet och att komma med

förslag till nordiska insatser. Bland de förslag som gruppen

lagt fram, kan nämnas skapandet av ett Barnens

Östersjömöte. Avsikten har varit att där låta politiker, organisationer,

myndigheter och forskare

runt

Östersjön mötas, för att sätta barnens situation på den politiska

dagordningen.

Även i nu

föreliggande proposition uppmärksammas att barns situation kräver särskilda

insatser.

Utskottet har även

inhämtat att regeringen till Sida har understrukit vikten av insatser

för att skydda barnen. Inom Sida pågår ett arbete med

landstrategier där behovet av insatser för barn

ytterligare kommer att understrykas.

Slutligen konstaterar utskottet att de insatser som omtalas ovan

finansieras inom ramen för det reguljära samarbetet. Utskottet kan

även

konstatera att mat har sänts

till Murmanskområdet som finansierats inom ramen för det reguljära

samarbetet.

Utskottet finner

därför inte anledning att öronmärka resurser för just detta behov.

Därmed avstyrker utskottet motion U628

(kd) yrkande 2.

I yrkande 3

i samma motion yrkas att Sidas informationsanslag skall användas för att

stimulera svenska kommuner att starta vänortsprojekt med

inriktning på barn och ungdom.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att

vänortssamarbetet blir en allt viktigare form för utvecklingssamarbete

mellan Sverige och våra

grannländer.

Utskottet

noterar att Kommunförbundet med statlig finansiering har genomfört en rad

projekt i Estland, Lettland, Litauen Ryssland, Polen och

Ukraina inom ramen för vänortsutbyten.

Utskottet vill framhålla att svenska

insatser via kommuner, län och landsting röner stor uppskattning, i

synnerhet när de leder till konkreta

förbättringar för medborgarna i deras vardagsliv i respektive vänort eller

i vänregionen.

Statliga medel

ställs till förfogande för detta samarbete. Som framgår av

propositionen har stödet till vänortssamarbetet varit centralt och

utskottet har erfarit att regeringen och

Sida satsar på stöd till ett fördjupat vänortssamarbete. Regeringen

framhåller i propositionen att det

decentraliserade samarbetet engagerar 200 av 288 svenska kommuner - vartill

kommer länsstyrelser, landsting och storregioner - och att insatserna

är av betydelse för förbättrad kommunal

och regional demokrati, förvaltning och infrastruktur.

Utskottet menar att det är parterna som ingår i

vänortssamarbetet som bäst kan bedöma vilka insatser som krävs. Ökade

insatser för barn och

ungdom

skulle enligt utskottets mening vara positivt men det ankommer på

parterna att avgöra detta samt finna de rätta formerna och konkreta

ändamålen för insatserna. Medel från det

allmänna anslaget för vänortssamarbetet kan användas för detta syfte.

Utskottet finner således inte

anledning att anvisa särskilda medel för dessa insatser.

Med vad utskottet anfört avstyrks motion U628

(kd) yrkande 3.

Miljöfrågor,

kärnsäkerhet m.m.

Tre motioner

tar upp frågor kring Östersjöns miljö och åtgärder för att förbättra denna.

I motion MJ782 (m) yrkande 14 föreslås ett antal åtgärder

för att förbättra Östersjöns miljö, däribland

anläggningar för att ta hand om spillolja från tankfartyg. I motion U810

(mp) begärs i yrkande 1 en

högre

prioritet för Östersjöns miljö, i yrkande 3 åtgärder mot oljeutsläpp, i

yrkande 4 mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall,

i yrkande 5 att dessa anläggningar skall

kunna användas utan kostnad, i yrkande 6 åtgärder mot orenade utsläpp och

i yrkande 8 rådgivning för att

hjälpa Baltikum och Polen att skapa ett ekologiskt hållbart lantbruk.

Folkpartiet menar i motion

MJ803 (fp) yrkande 7 att den bästa miljöinsatsen Sverige kan göra på lång

sikt är att verka för att Sveriges

grannländer på andra sidan Östersjön blir medlemmar i EU.

Motionärerna menar att det lokala samarbetet mellan vänorter bör

stärkas för att

intensifiera

miljösamarbetet kring Östersjön.

Utskottet delar motionärernas uppfattning som den kommer till uttryck i

motion MJ803 (fp) yrkande 7 att Sverige bör ägna all tänkbar kraft åt

att

underlätta Estlands, Lettlands,

Litauens och Polens inträde i EU, även av miljöskäl.

Utskottet konstaterar att Sveriges insatser för

miljön i Central- och Östeuropa oförändrat av regeringen beräknas uppgå

till 168 miljoner kronor

för år

1999 vilket innebär ett förhöjt anslag i relativa termer. Härutöver kommer

även insatser inom miljöområdet som finansieras av den s.k.

Östersjömiljarden. Utskottet noterar

särskilt att inom miljösamarbetet är stödet till de central- och

östeuropeiska ländernas anpassning till

unionens regelverk på miljöområdet en viktig del.

Angående oljeutsläpp noterar utskottet att vid

HELCOM:s ministermöte våren 1998 antogs en mängd rekommendationer som

syftar till att begränsa

möjligheterna till oljeutsläpp. Utskottet vill framhålla att en av

rekommendationerna omfattar förslaget att avgifter för systemet att samla

upp

spillolja skall ingå i

hamnavgiften för varje fartyg som anlöper en hamn i området.

Utskottet kan konstatera att kommissionen

har arbetat fram ett direktivförslag (KOM 1998:452 slutlig) angående

mottagningsanordningar i hamn för

fartygsgenererat avfall och lastrester från fartyg, vilket skall gälla för

alla hamnar inom gemenskapen. Vissa medlemsländer i HELCOM är även

medlemmar i EU. Utskottet konstaterar

att de rekommendationer som HELCOM antagit legat till grund för dessa

länders agerande gentemot kommissionen

i samband med utarbetandet av direktivet. Utskottet vill framhålla

att det föregående arbetet i HELCOM därigenom har varit av central

betydelse

för utformningen av

direktivet.

Vidare

konstaterar utskottet att HELCOM bedriver ett arbete för att en

långtgående reglering av hamnars mottagning av spillolja kommer att

införas år 2000.

Utskottet kan vidare konstatera att kustbevakningen

nyligen genomfört en insats där man genom mellanstatlig bevakning och

informationsutbyte

lyckades

identifiera och bötfälla skeppare för oljeutsläpp på Östersjön.

Beträffande andra vattenföroreningar vill

utskottet framhålla att Sverige, genom Sida, på grundval av gåvomedel,

stöder de baltiska ländernas

uppbyggnad och installation av vattenreningssystem. I december 1997

invigdes ett reningsverk i Haapsalu i Estland, under våren 1998 stod

ett

reningsverk i Liepaja i

Lettland klart och i december 1998 invigs ett reningsverk i

Klaipeda i Litauen. Utskottet besökte det blivande

reningsverket i Kaunas under en utskottsresa till Litauen

under 1998. Insatser för förbättrad vattenrening pågår även i

Kaliningrad och i S:t

Petersburgsområdet.

De ovan

nämnda åtgärderna sker inom ramen för Åtgärdsprogrammet för Östersjöområdet

inom vilket de 132 största föroreningskällorna identifierats.

Utskottet har inhämtat att HELCOM

kommer att anta kriterier för nya särskilda problemområden som kommer att

föras upp på listan av de 132

problemområden som identifierades i det ursprungliga programmet 1992.

Utskottet menar att det under de kommande åren finns ett behov av en

viss

förskjutning till fördel för

åtgärder riktade mot industriella föroreningskällor. Det behövs även

initiativ för att kunna åtgärda en större mängd

kommunala utsläpp.

Vidare är det som motionärerna framhåller allt viktigare att åtgärda