Bet. 1998/99:UU5

Utrikesutskottets betänkande

1998/99:UU05

Ändringar i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1998/99

UU5

Sammanfattning

Den proposition som behandlas i detta betänkande är

resultatet av riksdagens begäran om att regeringen

borde återkomma till riksdagen med förslag om

ändring vad avser straffbestämmelserna m.m. i lagen

(1996:95) om vissa internationella sanktioner.

Utskottet anser att regeringens lagförslag är

lämpligt utformade och väl motiverade, varför de

tillstyrks.

I betänkandet behandlas också två med anledning av

propositionen väckta motioner. Den ena, som yrkar

avslag på propositionen, avstyrks. Den andra

föranleder utskottet att notera att det enligt

Riksdagsordningen finns ett åliggande för regeringen

att fortlöpande informera riksdagen om vad som sker

inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen.

Till betänkandet är fogat två

reservationer från Vänsterpartiet

respektive Miljöpartiet.

Propositionen

1998/99:27 vari yrkas

1. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner.

Lagförslagen, som granskats av

Lagrådet, har i bilaga fogats till

betänkandet.

Motionerna

1998/99:U1 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen beslutar avslå proposition 1998/99:27

Ändringar i lagen om vissa internationella

sanktioner.

1998/99:U2 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förutsättningarna

för EU-sanktioner utan FN-bakgrund.

Utskottet

Sammanfattning av propositionen

Ärendet och dess beredning

Straffbestämmelserna i 8 § andra stycket lagen

(1996:95) om vissa internationella sanktioner

(sanktionslagen) gäller brott mot förbud i en

förordning om ekonomiska sanktioner, som har

beslutats av Europeiska gemenskapen (EG) med

anledning av ett beslut eller en rekommendation av

Förenta nationernas (FN:s) säkerhetsråd i

överensstämmelse med FN:s stadga.

Genom lagen (1998:309) om ändring i lagen (1996:95)

om vissa internationella sanktioner (bet.

1997/98:UU24, rskr. 1997/98:248) infördes en ny

paragraf, 16 §, i sanktionslagen. Lagändringen

innebär bl.a. att straffbestämmelserna i 8 §

sanktionslagen skall tillämpas också i fråga om

överträdelser av förbud i en förordning om

ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG med

anledning av ett beslut om sanktioner som har

fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om en

gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget

om Europeiska unionen (Unionsfördraget) och som

syftar till att upprätthålla eller återställa

internationell fred och säkerhet, dvs. även om

rådsförordningen inte har beslutats med anledning av

ett beslut eller en rekommendation av FN:s

säkerhetsråd.

Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 1998 och

gäller till och med den 31 december 1998. Den kom

till på initiativ av utrikesutskottet och hade sin

bakgrund i att medlemsstaterna i Europeiska unionens

råd den 19 mars 1998 på grundval av artikel J 2 i

Unionsfördraget enhälligt hade beslutat om en

gemensam ståndpunkt, 98/240/GUSP, om restriktiva

åtgärder mot Förbundsrepubliken Jugoslavien (EGT nr

L 95, 27.3.1998, s. 1). Vissa av dessa restriktiva

åtgärder förutsatte åtgärder på gemenskapsnivå.

Rådet beslutade därför med stöd av artiklarna 73g

och 228a i Fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen (EG-fördraget) förordningen (EG) nr

926/98 av den 27 april 1998 om att inskränka vissa

ekonomiska förbindelser med Förbundsrepubliken

Jugoslavien (EGT nr L 130, 1.5.1998 s. 1).

Rådets förordning (EG) nr 926/98 beslutades inte

med anledning av ett beslut eller en rekommendation

av FN:s säkerhetsråd. Straffbestämmelserna i

8 § sanktionslagen kunde därför inte tillämpas på

överträdelser av sanktionerna.

Utrikesutskottet anförde i sitt betänkande (bet.

1997/98:UU24 s. 4) att riksdagen har ett legitimt

intresse av att ingående diskutera dessa frågor för

att på grundval av en debatt kunna fatta mera

principiella och övergripande beslut. Utskottet

föreslog av detta skäl att lagändringen skulle ges

en tidsbegränsad giltighet och att regeringen borde

återkomma med en proposition som kan behandlas av

riksdagen i sådan tid att en ny lag kan träda i

kraft till årsskiftet.

Inom Utrikesdepartementet har i juni 1998 upprättats

en promemoria om ändringar i sanktionslagen.

Promemorian har remissbehandlats. Remissyttranden

har kommit in från Hovrätten över Skåne och

Blekinge, Riksåklagaren, Kommerskollegium,

Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen, Sveriges

Industriförbund och Svenska Bankföreningen.

Remissvaren finns tillgängliga i

lagstiftningsärendet (UD98/1152/ERS).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 8 oktober 1998 att inhämta

Lagrådets yttrande. Lagrådets synpunkter har

godtagits av regeringen. Detta har föranlett att

regeringen föreslår ett tillägg till 1 § och

följdändringar i 2, 3, 6 och 8 §§.

Internationella sanktioner

Sanktioner inom FN

Enligt FN-stadgan kan FN:s säkerhetsråd under vissa

förhållanden anta resolutioner om ekonomiska och

andra sanktioner av icke militär natur i syfte att

upprätthålla eller återställa internationell fred

och säkerhet. Sådana resolutioner kan ges i form av

bindande beslut eller rekommendationer. En stat som

är medlem i FN är enligt FN-stadgan skyldig att

godta och verkställa Säkerhetsrådets bindande beslut

om sådana sanktioner. En rekommendation av rådet är

däremot endast en uppmaning till medlemsstaterna,

utan beslutets bindande kraft.

För att en resolution om sanktioner skall få

rättsverkningar för enskilda fysiska och juridiska

personer krävs att den genomförs i nationell

lagstiftning.

Sanktioner inom EU

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Beslut om sanktioner kan fattas inom Europeiska

unionen (EU) av rådet inom ramen för den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Beslutet kan

fattas med anledning av ett beslut eller en

rekommendation av FN:s säkerhetsråd. Ett sådant

beslut kan också fattas självständigt utan ett

föregående FN-beslut.

I början av 1970-talet inledde de dåvarande

medlemsländerna i EG ett mellanstatligt samarbete i

utrikespolitiska frågor, det europeiska politiska

samarbetet (EPS). En successiv fördjupning av detta

samarbete skedde och år 1987, i samband med

ikraftträdandet av den s.k. enhetsakten, kom

arrangemanget att lyftas in i EG:s formella

regelverk. Den mellanstatliga karaktären av detta

samarbete påverkades emellertid inte.

Inom ramen för samarbetet i EPS beslutade

medlemsländerna om kollektiva sanktioner som ett

medel i utrikespolitiskt syfte. Det rörde sig t.ex.

om inskränkningar i besöksutbyte, hemkallande av

diplomatisk personal och begränsningar eller

avbrytande av bistånd och handelsförbindelser.

Genom Unionsfördraget ersattes samarbetet inom EPS

av GUSP. GUSP regleras i avdelning V i

Unionsfördraget. I syfte att uppnå målen för GUSP

har medlemsstaterna i rådet i flera fall fattat

beslut om sanktioner. De har oftast fattats med

anledning av ett FN-beslut, men på senare tid har

medlemsstaterna i rådet i några fall fattat beslut

om sanktioner utan ett föregående beslut eller en

rekommendation av FN:s säkerhetsråd.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

skall enligt artikel J 1 ha som mål:

att skydda unionens gemensamma värden,

grundläggande intressen och oavhängighet,

att på alla sätt stärka unionens och dess

medlemsstaters säkerhet,

att bevara freden och stärka den internationella

säkerheten i överensstämmelse med grundsatserna i

Förenta nationernas stadga, principerna i

Helsingforsavtalets slutakt och målen i

Parisstadgan,

att främja det internationella samarbetet och att

utveckla och befästa demokratin och

rättsstatsprincipen samt respekten för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna.

Enligt Unionsfördraget kan beslut inom GUSP vara av

två olika slag. Det rör sig för det första om beslut

om gemensamma ståndpunkter enligt artikel J 2. En

gemensam ståndpunkt skall vara vägledande för varje

lands nationella politik och dess uppträdande inom

internationella organisationer och på

internationella konferenser. Det andra slaget av

beslut regleras i artikel J 3 och avser beslut om

gemensamma åtgärder. Rådet skall på grundval av

allmänna riktlinjer från Europeiska rådet besluta

att en fråga skall bli föremål för en gemensam

åtgärd. Beslut om en gemensam ståndpunkt eller om en

gemensam åtgärd fattas av ministerrådet och skall

alltid vara enhälligt. Rådet kan dock enhälligt

besluta vilka frågor under den gemensamma åtgärdens

förlopp som kan avgöras med kvalificerad majoritet.

Ett beslut inom GUSP att införa sanktioner fattas i

form av en gemensam ståndpunkt eller en gemensam

åtgärd.

Genom Amsterdamfördraget införs ett nytt

beslutsinstrument inom ramen för GUSP, nämligen

gemensamma strategier. Gemensamma strategier skall

beslutas enhälligt av Europeiska rådet i frågor där

medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen. De

gemensamma strategierna förutses bli mer omfattande

och detaljerade än de allmänna riktlinjerna. Rådets

uppgift blir att fatta de beslut som behövs för att

fastställa och genomföra den gemensamma politiken.

Genom Amsterdamfördraget definieras

användningsområdet för de befintliga

beslutsinstrumenten gemensam åtgärd och gemensam

ståndpunkt. De gemensamma åtgärderna skall avse

specifika situationer där operativa insatser från

unionens sida anses nödvändiga (artikel J 4.1) De

gemensamma ståndpunkterna skall ange unionens

inställning till en särskild fråga av geografisk

eller tematisk karaktär (artikel J 5).

Enligt Amsterdamfördraget skall huvudregeln

alltjämt vara att beslut inom ramen för GUSP fattas

med enhällighet (artikel J 13.1). I syfte att

effektivisera beslutsfattandet införs emellertid en

möjlighet att fatta beslut om en gemensam åtgärd

eller en gemensam ståndpunkt med kvalificerad

majoritet (artikel J 13.2). Beslut med kvalificerad

majoritet förutsätter att beslutet fattas på

grundval av en gemensam strategi. En medlemsstat kan

av viktiga och uttalade skäl som rör nationell

politik motsätta sig att beslut fattas med

kvalificerad majoritet. Alla beslut som har militära

eller försvarsmässiga konsekvenser skall också

fattas med enhällighet. Beslut om en gemensam

strategi fattas, som tidigare nämnts, med

enhällighet.

Genomförande av sanktioner inom EU

Ett beslut om ekonomiska sanktioner inom GUSP är

inte omedelbart tillämpligt i medlemsstaterna. Ett

sådant beslut måste omvandlas i konkreta åtgärder,

antingen på nationell nivå eller - om åtgärderna

faller inom ramen för gemenskapens kompetens - på

gemenskapsnivå, åtgärder som är bindande för

medlemsstaterna. Artikel 228a i EG-fördraget

reglerar hur genomförande av sanktioner på

gemenskapsnivå skall gå till.

I artikeln föreskrivs följande:

Om en gemensam ståndpunkt eller en gemensam

åtgärd, som har beslutats enligt bestämmelserna om

en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i

Unionsfördraget, förutsätter ett handlande från

gemenskapens sida, som helt eller delvis avbryter

eller begränsar de ekonomiska förbindelserna med ett

eller flera tredje länder, skall rådet besluta om de

brådskande åtgärder som är nödvändiga. Beslut fattas

av rådet med kvalificerad majoritet på förslag från

kommissionen.

Enligt artikel 73g i EG-fördraget kan rådet i

sådana fall också vidta nödvändiga brådskande

åtgärder gentemot berörda tredje länder vad gäller

kapitalrörelser och betalningar.

För att artikel 73g eller artikel 228a skall kunna

tillämpas förutsätts alltså ett beslut inom ramen

för det mellanstatliga samarbetet i GUSP om en

gemensam ståndpunkt eller om en gemensam åtgärd

enligt artikel J 2 respektive J 3 i Unionsfördraget.

Genomförande av sanktioner i Sverige

Sanktioner som har beslutats av FN:s säkerhetsråd

eller av EU inom ramen för GUSP-samarbetet genomförs

i allmänhet genom rådsförordningar, när gemenskapen

har kompetens på det område som sanktionerna gäller.

Rådsförordningarna är bindande och direkt

tillämpliga i varje medlemsstat. Någon nationell

lagstiftningsåtgärd är inte tillåten i de frågor som

regleras av förordningarna.

På områden där gemenskapen saknar kompetens eller

där gemenskapen avstår från att utnyttja sin

lagstiftningskompetens kan det bli nödvändigt att

genomföra FN- eller GUSP-sanktioner på nationell

nivå. För detta ändamål har ett särskilt förfarande

tillskapats genom sanktionslagen (jfr prop.

1995/96:35, bet. 1995/96:UU12, rskr. 1995/96:168).

Sanktionslagen är uppbyggd som en s.k.

fullmaktslag. Regeringen kan enligt 3 §

sanktionslagen förordna att sanktioner som har

beslutats av FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse

med FN-stadgan eller sanktioner som har beslutats i

överensstämmelse med GUSP-bestämmelserna i

Unionsfördraget och som syftar till att upprätthålla

eller återställa internationell fred och säkerhet

skall genomföras. För att genomföra sådana

sanktioner får regeringen enligt 4 § sanktionslagen

meddela föreskrifter om förbud i förhållande till en

blockerad stat i fråga om utlänningars vistelse här

i landet, in- eller utförsel av varor, pengar eller

andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer,

kreditgivning, näringsverksamhet, trafik eller

undervisning och utbildning.

I sanktionslagen finns också bestämmelser om straff

för den som bryter mot ett förbud som har meddelats

enligt sanktionslagen (8 § första stycket). I lagen

finns också bestämmelser om straff för den som

bryter mot ett förbud i en förordning om ekonomiska

sanktioner som har beslutats av EG med anledning av

ett beslut av FN:s säkerhetsråd (8 § andra stycket).

Till straffbestämmelserna är också bundna vissa

andra bestämmelser om åtal, förverkande m.m. i 9-15

§§.

Som har framgått av det föregående finns

numera en tidsbegränsad bestämmelse om

straff för den som bryter mot ett förbud i

en förordning som har beslutats av EG med

anledning av ett beslut om sanktioner som

har fattats i överensstämmelse med

bestämmelserna om en gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik i Unionsfördraget och som

syftar till att upprätthålla eller

återställa internationell fred och säkerhet

(16 §). Sistnämnda bestämmelse upphör att

gälla i och med utgången av år 1998.

Sammanfattning av motionerna

Vänsterpartiet yrkar i kommittémotion 1998/99:U1 (v)

avslag på proposition 1998/99:27 Ändringar i lagen

(1996:95) om vissa internationella sanktioner. I

motivtexten till yrkandet framhåller Vänsterpartiet

att det våren 1998, när motsvarande fråga om

förändringar i sanktionslagstiftningen senast

behandlades i riksdagen, reservationsvis motsatte

sig de då aktuella förändringarna i lagstiftningen

och att detta ställningstagande byggde på att

partiet ansåg att ekonomiska och andra sanktioner

endast bör genomföras om de grundar sig på beslut

eller rekommendationer av FN:s säkerhetsråd. Partiet

vidhåller denna uppfattning.

I motionen förs också ett resonemang utifrån vissa

bestämmelser i Amsterdamfördraget (artiklarna J 13.1

och J 13.2), vilket leder motionärerna till

slutsatsen att EU syftar till att vara en enhetlig

organisation i sitt uppträdande men knappast när det

gäller uppfattningar. Motionärerna understryker att

Vänsterpartiet i andra sammanhang kritiserat det

demokratiska underskottet inom den europeiska

unionen och pekat på inskränkningar i den nationella

självbestämmanderätten, och de framhåller som sin

uppfattning att EU inte skall tillförsäkras mer makt

över ländernas ställningstaganden i utrikes- och

säkerhetspolitiska frågor.

I motion 1998/99:U2 (mp) anförs att Sverige i första

hand bör verka för att sanktioner beslutas av FN:s

säkerhetsråd. Exempelvis i sådana fall då de

ständiga medlemmarnas vetorätt utgör hinder för FN-

sanktioner bör det, enligt motionären, dock finnas

en möjlighet till EU-sanktioner. EU-sanktioner utan

FN-bakgrund bör, i förekommande fall, endast riktas

mot stater i EU:s närområde. Motionären begär också

att regeringen på ett tidigt stadium informerar

riksdagen om EU-sanktioner som inte har någon FN-

bakgrund.

Utskottets överväganden

Utrikesutskottets initiativ våren 1998 (bet.

1997/98:UU24) till ändring i lagen (1996:95) om

vissa internationella sanktioner var föranlett av

EU:s beslut om restriktiva åtgärder mot

Förbundsrepubliken Jugoslavien, åtgärder som syftade

till minskad spänning i Kosovo. Sverige hade inom EU

deltagit i besluten om att införa sanktionerna.

Därmed hade Sverige också gjort ett folkrättsligt

åtagande att tillse att sanktionerna genomfördes.

Utifrån den då aktuella situationen erinrade

utskottet om att det tidigare (i bet. 1995/96:UU12)

framhållit att det ligger i linje med traditionen

inom svensk utrikespolitik att snabbt, lojalt och

effektivt genomföra internationella sanktioner som

beslutats av FN:s säkerhetsråd i enlighet med

Förenta nationernas stadga samt att denna tradition

även bör upprätthållas beträffande motsvarande

beslut om sanktioner fattade inom GUSP-samarbetet.

Den här aktuella propositionen är resultatet av

riksdagens begäran (bet. 1997/98:UU24, rskr.

1997/98:248) om att regeringen borde återkomma till

riksdagen med förslag om ändring vad avser

straffbestämmelserna m.m. i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner. Utskottets

ställningstaganden i bet. 1997/98:UU24 grundade sig

på det regelverk som finns inom EU, och som bl.a.

innebär att sanktionsbeslut kan fattas med anledning

av ett beslut eller en rekommendation av FN:s

säkerhetsråd, men även självständigt utan ett

föregående FN-beslut. Också i föreliggande fall är

detta utskottets utgångspunkt.

I motion 1998/99:U1 (v) yrkas avslag på

propositionen, vilket i första hand motiveras med

att Vänsterpartiet anser att ekonomiska och andra

sanktioner endast bör genomföras om de grundar sig

på beslut eller rekommendationer av FN:s

säkerhetsråd.

Eftersom detta synsätt står i strid mot utskottets

ovan redovisade utgångspunkt och mot tidigare

ställningstaganden avstyrks motionen.

Med anledning av det resonemang som förs i motion

1998/99:U1 (v) finner sig utskottet föranlåtet att i

sammanhanget också påpeka att såväl unionsfördraget

som Amsterdamfördraget innebär att det alltid finns

något tillfälle i den beslutsprocess inom EU, vilken

leder fram till ett sanktionsbeslut, vid vilket

enhällighet krävs. Någon inskränkning av

medlemsstaternas möjlighet till ställningstaganden i

utrikes- och säkerhetspolitiska frågor av den art

som motionärerna befarar finns således inte.

I motion 1998/99:U2 (mp) (berörd del) begärs att

Sverige i första hand bör verka för att sanktioner

beslutas av FN:s säkerhetsråd samt att regeringen på

ett tidigt stadium informerar riksdagen om EU-

sanktioner som inte har någon FN-bakgrund.

Utskottet konstaterar att internationella

sanktioner i första hand syftar till att förmå en

stat eller exempelvis en regim att ändra sitt

beteende. För att sanktioner skall få så god effekt

som möjligt bör de i största möjliga utsträckning

beslutas av FN: säkerhetsråd och genomföras globalt.

Detta synsätt, som sedan länge varit svensk politik,

överensstämmer väl med motionärernas uppfattning.

I de fall EU-sanktioner som inte har någon FN-

bakgrund förekommit har riksdagen i olika former

erhållit information härom. Utskottet noterar att

det, enligt Riksdagsordningen 3 kap. 6 §, redan

finns ett åliggande för regeringen att fortlöpande

informera riksdagen om vad som sker inom ramen för

samarbetet i Europeiska unionen.

Därmed anser utskottet motion 1998/99:U2 (mp)

besvarad i berörd del.

I återstående del begärs i motion 1998/99:U2 (mp)

att eventuella EU-sanktioner utan FN-bakgrund endast

bör kunna riktas mot stater i EU:s när-

område.

Enligt utskottets uppfattning visar erfarenheten

att denna typ av sanktioner, som - i enlighet med

målen för GUSP - kan ha som syfte att bevara freden

och stärka den internationella säkerheten samt

befästa respekten för de mänskliga rättigheterna och

de grundläggande friheterna, inte sällan

aktualiserats beträffande stater som är belägna

bortom EU:s närområde. Detta har exempelvis gällt

Nigeria och Burma, men nyligen även Pakistan i

samband med detta lands kärnvapenprov. Att generellt

tillämpa ett geografiskt kriterium och, utan

möjlighet till prövning i det enskilda fallen,

bortskriva möjligheten till EU-sanktioner mot längre

bort belägna stater förefaller utskottet mot

bakgrund härav mindre lämpligt.

Därmed avstyrks motion 1998/99:U2 (mp) i berörd del.

Utskottet anser att de av regeringen framlagda

förslagen till lagar om ändring i lagen (1996:95) om

vissa internationella sanktioner är lämpligt

utformade och väl motiverade varför yrkandena 1 och

2 i propositionen tillstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1998/99:U1,

res. 1 (v)

2. beträffande grunden för sanktioner

m.m.

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U2 i

berörd del besvarad med vad utskottet anfört,

3. beträffande sanktioner utan FN-

bakgrund

att riksdagen avslår 1998/99:U2 i berörd del,

res. 2 (mp)

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:27

yrkandena 1 och 2 antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner,

b) lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner.

Stockholm den 19 november 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Sören Lekberg (s),

Lars Ohly (v), Ingrid Näslund (kd),

Bertil Persson (m), Liselotte Wågö

(m), Carina Hägg (s), Agneta Brendt

(s), Murad Artin (v), Jan Erik

Ågren (kd), Marianne Samuelsson

(mp), Marianne Andersson (c), Karl-

Göran Biörsmark (fp), Marianne

Jönsson (s), Karin Enström (m),

Birgitta Ahlqvist (s) och Hans

Hjortzberg-Nordlund (m).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Eftersom detta synsätt" och slutar med

"ställningstaganden avstyrks motionen." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det resonemang som motionens

yrkande baseras på är tungt vägande och att det

leder till slutsatsen att proposition 1998/99:27 i

sin helhet bör avstyrkas. Därmed tillstyrks motion

1998/99:U1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U1 avslår

proposition 1998/99:27,

2. Sanktioner utan FN-bakgrund (mom. 3)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och

slutar med "i berörd del."bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning och anser

att det med anledning av motion 1998/99:U2 (mp) i

berörd del bör ges regeringen till känna att

eventuella EU-sanktioner utan FN-bakgrund endast bör

riktas mot stater i EU:s närområde.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande sanktioner utan FN-bakgrund

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U2 i berörd del

som sin mening bör ge regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om

vissa internationella sanktioner

Härigenom föreskrivs att 1-3, 6, 8 och 15 §§ samt

rubriken närmast före 2 § lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

1 §

------------------------------------------------------

Denna lag innehåller föreskrifter om genomförandet

av internationella sanktioner som

1. har beslutats eller rekommenderats av Förenta

nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse med

Förenta nationernas stadga, eller

2. har beslutats i överensstämmelse med

bestämmelserna om en gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen

och som syftar till att upprätthålla eller återställa

internationell fred och säkerhet.

-----------------------------------------------------

I lagen finns också

föreskrifter som gäller

förordningar om

ekonomiska sanktioner som

har beslutats av

Europeiska gemenskapen.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Definition Definitioner

-----------------------------------------------------

2 §

------------------------------------------------------

Med blockerad stat avses I denna lag avses med

i denna lag en stat, ett

område eller något annat, blockerad stat: en stat,

exempelvis en organisation ett område eller något

eller en regim, som är annat, exempelvis en

föremål för sanktioner organisation eller en

enligt 1 §. regim, som är föremål för

sanktioner enligt 1 §

första stycket,

tredje land: en stat som

inte ingår i Europeiska

unionen, eller ett område

eller något annat,

exempelvis en

organisation eller en

regim, i en sådan stat.

------------------------------------------------------

3 §

------------------------------------------------------

Regeringen får förordna Regeringen får förordna

att sanktioner enligt att sanktioner enligt

denna lag skall genomföras denna lag skall

med anledning av ett genomföras med anledning

beslut eller en av ett beslut eller en

rekommendation som avses i rekommendation som avses

1 §. Förordnandet skall i 1 § första stycket.

överlämnas till riksdagen Förordnandet skall

för godkännande. överlämnas till riksdagen

för godkännande.

------------------------------------------------------

Ett förordnande upphör att gälla,

1. om det inte har överlämnats till riksdagen för

godkännande inom en månad från det att regeringen

meddelade förordnandet, eller

2. om riksdagen inte har godkänt det inom två

månader från det att förordnandet överlämnades till

riksdagen.

Vid beräkning av tid för riksdagens godkännande

enligt andra stycket 2 skall man bortse från tid då

riksdagen gör ett längre uppehåll i kammarens arbete

än en månad.

------------------------------------------------------

6 §

------------------------------------------------------

Regeringen skall så snart som möjligt upphäva ett

förordnande enligt 3 § första stycket eller

föreskrifter som har meddelats i enlighet med ett

sådant förordnande,

------------------------------------------------------

1. när och i samma 1. när och i samma

utsträckning som ett utsträckning som ett

sådant beslut eller en sådant beslut eller en

sådan rekommendation som sådan rekommendation som

avses i 1 § har upphävts avses i 1 § första

eller upphört att gälla, stycket har upphävts

eller eller upphört att gälla,

eller

2. om förhållandena har

ändrats så att syftet med 2. om förhållandena har

ett sådant beslut som ändrats så att syftet med

avses i 1 § 2 inte längre ett sådant beslut som

finns kvar. avses i 1 § första

stycket 2 inte längre

finns kvar.

------------------------------------------------------

Regeringen skall också så snart som möjligt upphäva

föreskrifter som har meddelats i enlighet med ett

förordnande enligt 3 § första stycket, om

förordnandet har upphört att gälla enligt 3 § andra

stycket.

.

------------------------------------------------------

8 §

Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har

meddelats enligt 4 § döms till böter eller till

fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,

till fängelse i högst fyra år. Den som har begått

gärningen av grov oaktsamhet döms till böter eller

till fängelse i högst sex månader.

-------------------------------------------------------------------------------

Första stycket gäller Första stycket gäller

också den som bryter mot också den som bryter mot

förbud i en förordning om förbud i förhållande till

ekonomiska sanktioner som tredje land i en

har beslutats av förordning om ekonomiska

Europeiska gemenskapen med sanktioner som har

anledning av ett sådant beslutats av Europeiska

beslut eller en sådan gemenskapen

rekommendation som avses i

1 § 1. 1. med stöd av artikel

73g eller artikel 228a i

Fördraget om upprättandet

av Europeiska

gemenskapen, eller

2. före den 1 november

1993 med anledning av ett

sådant beslut eller en

sådan rekommendation som

avses i 1 § första

stycket 1.

-------------------------------------------------------------------------------

Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas

om brottet är ringa. Till ansvar skall inte heller

dömas för anstiftan av eller medhjälp till en

gärning som avses i denna paragraf.

15 §

-----------------------------------------------------

Regeringen skall i Regeringen skall i

Svensk Svensk

författningssamling ge författningssamling ge

till känna vilka till känna vilka

förordningar om förordningar om

ekonomiska sanktioner som ekonomiska sanktioner som

har beslutats av har beslutats av

Europeiska gemenskapen Europeiska gemenskapen

med anledning av sådana och för vilka

beslut eller straffansvar gäller här i

rekommendationer som landet direkt enligt 8 §

avses i 1 § 1 och för andra stycket.

vilka straffansvar därför

gäller här i landet

direkt enligt 8 § andra

stycket.

-----------------------------------------------------

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om

vissa internationella sanktioner

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1996:95) om

vissa internationella sanktioner skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

8 §[1]

Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har

meddelats enligt 4 § döms till böter eller till

fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,

till fängelse i högst fyra år. Den som har begått

gärningen av grov oaktsamhet döms till böter eller

till fängelse i högst sex månader.

Första stycket gäller också den som bryter mot

förbud i förhållande till tredje land i en

förordning om ekonomiska sanktioner som har

beslutats av Europeiska gemenskapen

-----------------------------------------------------

1. med stöd av artikel 1. med stöd av artikel

73g eller artikel 228a i 60 eller artikel 301 i

Fördraget om upprättandet Fördraget om upprättandet

av Europeiska av Europeiska

gemenskapen, eller gemenskapen, eller

-----------------------------------------------------

2. före den 1 november 1993 med anledning av ett

sådant beslut eller en sådan rekommendation som

avses i 1 § första stycket 1.

Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas

om brottet är ringa. Till ansvar skall inte heller

dömas för anstiftan av eller medhjälp till en

gärning som avses i denna paragraf.

____________

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen

bestämmer.

**FOOTNOTES**

[1]: Lydelse enligt propositionens lagförslag i

bilagan till detta betänkande.

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................

1

Propositionen....................................

1

Motionerna.......................................

1

Utskottet........................................

2

Sammanfattning av propositionen................

2

Ärendet och dess beredning...................

2

Lagrådet...................................

3

Internationella sanktioner...................

3

Sanktioner inom FN.........................

3

Sanktioner inom EU.........................

3

Genomförande av sanktioner inom EU...........

5

Genomförande av sanktioner i Sverige.........

5

Sammanfattning av motionerna...................

6

Utskottets överväganden........................

7

Hemställan.....................................

8

Reservationer....................................

9

1. Avslag på propositionen (mom. 1)............

9

2. Sanktioner utan FN-bakgrund (mom. 3)........

9

Bilaga

Propositionens lagförslag.......................

10

1 Förslag till lag om ändring i lagen

(1996:95) om vissa internationella sanktioner

10

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa

internationella sanktioner

13