Bet. 1998/99:UU7

Utrikesutskottets betänkande

1998/99:UU07

Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och

Turkmenistan

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1998/99

UU7

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens

förslag (prop.

1998/99:58) om godkännande av avtalet om partnerskap

och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan

Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och

Turkmenistan. Inga motioner har väckts med anledning

av propositionen.

Propositionen

I proposition 1998/99:58 föreslår regeringen att

riksdagen godkänner avtalet om partnerskap och

samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Euro-

peiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena

sidan, och Turkmenistan, å andra sidan.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll och

bakgrund

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska

gemenskaperna (EG) och deras medlemsstater å ena

sidan och Turkmenistan å andra sidan.

Syftet med avtalet är att skapa ett forum för en

politisk dialog, att främja handel och

investeringar, att stärka den demokratiska och

marknadsekonomiska utvecklingen i Turkmenistan samt

att ge en ram för ett bredare samarbete mellan

parterna. Vidare är syftet med avtalet att skapa

förutsättningar för etableringsfrihet, tjänstehandel

och kapitalrörelser.

Avtalet ingås för en inledande period om tio år.

Det förnyas därefter automatiskt varje år om inte

någon part skriftligen säger upp avtalet senast sex

månader innan det upphör att gälla. Enligt en

bestämmelse i avtalet får lämpliga åtgärder vidtas

om en part har underlåtit att fullgöra åtaganden

enligt avtalet. Avtalet träder i kraft den första

dagen i den andra månaden efter det att parterna har

anmält att de har godkänt avtalet.

Bakgrund

När Sovjetunionen upplöstes, det kalla kriget

upphörde och en ny Europakarta trädde fram blev det

för gemenskapen en viktig uppgift att utforma en ny

politik för relationerna med de nya staterna som

uppstod i det forna Sovjetunionen. Ett avtal om

handel och ekonomiskt och kommersiellt samarbete som

undertecknades av EG och Sovjetunionen den 18

december 1989 har tillämpats övergångsvis.

Med länderna i Central- och Östeuropa har EG ingått

s.k. Europaavtal, vilka är associeringsavtal som

syftar till medlemskap i Europeiska unionen (EU).

Sådana avtal har tecknats med Bulgarien, Polen,

Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern

samt med Estland, Lettland och Litauen. Alla avtal

utom det med Slovenien har trätt i kraft.

För de länder som numera ingår i Oberoende staters

samvälde (OSS) har gemenskapen valt en annorlunda

avtalsmodell än Europaavtalen. Avtalen kallas

partnerskaps- och samarbetsavtal (s.k.

partnerskapsavtal). De syftar inte till en

associering eller medlemskap, men innehåller i

övrigt i stort samma element som återfinns i

Europaavtalen. I avtalen finns föreskrifter om

politisk dialog, varuhandel, affärsverksamhet och

investeringar, betalningar och kapital, konkurrens-

och immaterialrättsliga regler samt

brottsförebyggande, kulturellt, ekonomiskt och

finansiellt samarbete. I det handelspolitiska

avsnittet tillerkänner parterna varandra mest-

gynnad-nationsbehandling, dock med sedvanliga

undantag.

Partnerskapsavtalen är anpassade efter OSS-

ländernas ekonomiska och polititiska

utvecklingsnivå. Ryssland, Ukraina, Vitryssland och

Moldova har därför kommit att få de mest avancerade

avtalen. I dessa avtal finns en bestämmelse om att

ett framtida upprättande av ett frihandelsområde

mellan gemenskapen och respektive land skall

övervägas. Övriga OSS-länder utgör en grupp med

enklare avtal.

Europeiska kommissionen inledde förhandlingar med

Turkmenistan i januari 1997 om ett partnerskaps- och

samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG)

och deras medlemsstater å ena sidan och Turkmenistan

å den andra. Sverige har deltagit aktivt i

förhandlingarna och har därvid löpande inhämtat

synpunkter från den närmast berörda myndigheten

Kommerskollegium. Avtalet undertecknades den 25 maj

1998.

Utvecklingen i Turkmenistan

Turkmenistan styrs med fast hand av landets

president. Övergången från planekonomi till

marknadsekonomi har visserligen börjat, men

processen skrider endast långsamt framåt. Vad gäller

politiska reformer har få framsteg gjorts mot

flerpartisystem och demokratisk pluralism.

Avsaknaden av genomgripande politiska reformer

förklaras av presidenten med att man under en

övergångsperiod måste bygga upp landet i lugn och

under socialt ordnade former.

Turkmenistan har stora tillgångar på gas och olja

men avsaknaden av alternativa ledningar för export

av energitillgångarna har hittills hindrat en mer

omfattande försäljning utanför före detta

Sovjetunionen. Någon ekonomisk utveckling har

landets energitillgångar därför ännu inte genererat.

Även om utvecklingen långsamt rör sig i rätt

riktning och nödvändig lagstiftning produceras, är

läget vad gäller de mänskliga rättigheterna i landet

fortsatt bekymmersamt. Någon pressfrihet existerar

inte. Nyhetsförmedlingen fokuseras på presidenten

och någon opposition i egentlig mening finns inte.

Inledningsvis var samarbetet med Organisationen för

samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) dåligt, men

det har efterhand förbättrats och i månadsskiftet

januari/februari 1999 öppnade OSSE ett kontor i

huvudstaden Asjchabad.

Turkmenistan, som har förklarat sig vara permanent

neutralt, är medlem av Förenta nationerna, OSSE samt

OSS. Man samarbetar med Ryssland och med

grannländerna i Centralasien. Relationerna med Iran

har efter hand utvecklats och samarbete om

gränsöverskridande infrastruktur pågår.

Sverige och Turkmenistan

Turkmenistan blev självständigt 1991. Sverige

erkände landet den 16 januari 1992.

De bilaterala relationerna mellan Sverige och

Turkmenistan har hittills

varit begränsade liksom handeln.

Avtalets innehåll

Avtalet innehåller föreskrifter om samarbete på en

rad områden, bl.a. inom politik, ekonomi och handel.

Ett samarbetsråd upprättas för att förvalta avtalet.

Partnerskapsavtalet omfattar sammanlagt 101

artiklar, fem bilagor och ett protokoll om

tullsamarbete. Dessutom har avgivits sju gemensamma

förklaringar och en ensidig förklaring från

Frankrike, vilka bilagts slutakten.

Kompetensfrågor

I avtalet är det Europeiska gemenskapen, Europeiska

kol- och stålgemenskapen, Europeiska

atomenergigemenskapen och medlemsländerna som är

avtalsparter på den ena sidan. Det är därmed fråga

om ett s.k. blandat avtal. Avtalet reglerar bl.a.

frågor inom den gemensamma handelspolitiken och

gränsöverskridande tjänstehandel. Enligt artikel 113

i Fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen och EG-domstolens praxis har gemenskapen

exklusiv kompetens när det t.ex. gäller dessa

områden. Kompetensen att ingå associeringsavtal är

också i princip exklusiv.

Det nu aktuella avtalet reglerar emellertid också

förhållanden som ligger utanför gemenskapens

kompetens och därmed inom medlemsstaternas

kompetens. Avtalet innehåller sålunda bestämmelser

som innebär åtaganden för medlemsstaterna och därmed

också för Sverige. Detta gäller bl.a. inom områdena

politisk dialog, socialt och finansiellt samarbete

samt brottsbekämpning.

Partnerskapsavtalet innehåller ett protokoll om

ömsesidigt bistånd mellan administrativa myndigheter

i tullfrågor. Information som lämnas eller erhålls

med stöd av detta tullsamarbetsprotokoll skall vara

konfidentiell (artikel 10 i

tullsamarbetsprotokollet). Enligt 9 kap. 3 §

sekretesslagen (1980:100, aktuell lydelse 1992:1775)

gäller sekretess i sådan verksamhet för enskilds

personliga eller ekonomiska förhållanden i den mån

riksdagen har godkänt avtal om det med främmande

stat eller mellanfolklig organisation. En anslutning

till avtalet föranleder därför inte några

lagändringar för Sveriges del när det gäller dessa

frågor.

Godkännande av avtalet

Regeringen anför att partnerskapsavtalen syftar till

att ge en ny dimension till gemenskapens och

medlemsstaternas relationer med republikerna i det

forna Sovjetunionen och att understödja den

politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i

dessa länder. Avtalet ger ramar för en politisk

dialog, definierar ett brett spektrum av

samarbetsområden och skapar förutsättningar för en

ökad handel mellan parterna. Ur svensk synvinkel är

det med hänsyn till de allt intensivare politiska,

ekonomiska och kulturella relationerna med länderna

i forna Sovjetunionen av stor vikt att ett

partnerskapsavtal ingås och att ytterligare ett steg

därmed tas för att främja stabilitet och en positiv

ekonomisk och social utveckling i Turkmenistan.

Genom avtalet underlättas även bilateral handel.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att

partnerskaps- och samarbetsavtalet godkänns av

riksdagen.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner

partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska

gemenskaperna och deras medlemsstater och

Turkmenistan.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner det i proposition

1998/99:58 föreslagna avtalet om partnerskap och

samarbete som upprättar ett partnerskap mellan

Europeiska gemenskaperna och deras

medlemsstater, å ena sidan, och Turkmenistan, å

andra sidan.

Stockholm den 25 mars 1999

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Sören

Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m),

Liselotte Wågö (m), Carina Hägg (s), Agneta Brendt

(s), Murad Artin (v), Jan Erik Ågren (kd), Sten

Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp), Marianne

Andersson (c), Marianne Jönsson (s), Karin Enström

(m), Fanny Rizell (kd), Eva Zetterberg (v) och Elver

Jonsson (fp).