Bet. 1999/2000:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1999/2000:AU01

Utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 14 Arbets-

marknad och arbetsliv

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

AU1

Sammanfattning

Utskottets förslag

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens budgetproposition för år

2000 med förslag till anslag på utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Ramen för utgiftsområde

13 uppgår till 30,6 miljarder kronor och ramen för utgiftsområde 14 uppgår

till 46,1 miljarder kronor.

Anslagen på utgiftsområde 13 härför sig främst till kontantstödet vid ar-

betslöshet, medan anslagen på utgiftsområde 14 hänför sig till arbetsmark-

nadspolitiken, arbetslivet, jämställdhetsområdet och statliga arbetsgivarfrå-

gor.

I betänkandet behandlas också ett stort antal motionsförslag, ca 200, som

väckts under den allmänna motionstiden.

I betänkandets inledande avsnitt om den allmänna inriktningen av politi-

ken uttrycker utskottet optimism när det gäller arbetsmarknadsläget. Utskot-

tet anser dock att regeringen måste ha beredskap för att vidta ytterligare

åtgärder i syfte att motverka förvärrad arbetskraftsbrist respektive strukturell

arbetslöshet. Tecknen på ökade regionala skillnader i sysselsättning är starkt

oroande. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen och vid

behov återkommer till riksdagen med förslag om ytterligare insatser för att

bekämpa arbetslösheten.

Utskottet stöder regeringens uppfattning att det långsiktiga och övergri-

pande målet för den ekonomiska politiken är full sysselsättning. För att målet

skall uppnås måste arbetsmarknaden fungera väl. Också arbetslivspolitikens

betydelse i sammanhanget betonas av utskottet.

I ett särskilt avsnitt behandlas motioner som rör personaluthyrnings- och

bemanningsföretagen. Utskottet föreslår att det görs en förutsättningslös

översyn av verksamheten.

På utgiftsområde 14 föreslås att arbetsförmedlingarna får resurser för till-

fällig personalförstärkning och att 14,65 miljoner kronor av inflytande ar-

betsmarknadsavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsförsäkring-

en.

I fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder tillstyrker utskottet ett anslag

på 19,6 miljarder kronor. 130 miljoner kronor skall få användas under bud-

getåret för en försöksverksamhet med bristyrkesutbildning för anställda.

Utskottet tillstyrker också ett förslag om flexiblare regler för datorteken. -

Den grupp som kan komma i fråga för det förstärkta anställningsstödet

utvidgas. Kravet på att ha varit inskriven vid arbetsförmedlingen viss tid

sänks från 3 till 2 år. Utskottets föreslår dessutom vissa andra uppmjukningar

i reglerna. Bl.a. skall förstärkt anställningsstöd kunna komma i fråga för

personer som lämnar Samhall för ett arbete på den reguljära arbetsmarkna-

den. - Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, OTA, är under av-

veckling. Utskottet föreslår en längre avvecklingstid i avvaktan på regerings-

förslag om insatser för personer som stått utanför den ordinarie arbetsmark-

naden under lång tid.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande om lönebidrag där regeringen bör

överväga om det finns situationer när det kan vara befogat med lönebidrag

även i ett bestående anställningsförhållande. Utskottet föreslår också ett

tillkännagivande om försäkringskostnader för arbetshjälpmedel.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen godkänner att regeringen får

ge tillstånd till ändringar av Samhall AB:s bolagsordning utan riksdagens

medgivande. Utskottet anser att förslag om ändring av Samhalls bolagsord-

ning när det gäller mer grundläggande frågor även fortsättningsvis bör un-

derställas riksdagen. Det innebär att utskottet avstyrker regeringens förslag

på denna punkt.

Reservationer och särskilda yttranden

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet kritiserar i

en gemensam reservation inriktningen på arbetsmarknadspolitiken. De po-

ängterar att strukturproblemen på arbetsmarknaden och på andra håll i eko-

nomin måste åtgärdas. Det behövs en ny ekonomisk politik för att långsiktigt

skapa bättre förutsättningar för företagande, arbete och förkovran. En viktig

åtgärd i sammanhanget är reformering av arbetsmarknaden. I reservationen

pekar de fyra partierna bl.a. på vikten av att lönebildningen reformeras. En

ny arbetsrätt bör utformas som erbjuder skydd åt alla anställda men inte

hämmar företagens tillväxt och nyanställningar. En allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring bör införas. Egenfinansieringen bör höjas. Utbildning

och kompetens betonas i fyrpartireservationen. System med personliga ut-

bildningskonton bör införas och lärlingsutbildningen expandera. Sveriges

nationella handlingsplan för sysselsättning bör utformas i enlighet med EU:s

sysselsättningsriktlinjer. Renodlingen av arbetsmarknadspolitiken måste

fortsätta bl.a. när det gäller att motverka problem med flaskhalsar och inrikt-

ningen på att arbetsmarknadsutbildningen skall styras mot klart definierade

behov. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör minska i omfattning jäm-

fört med regeringens förslag.

Totalt har 33 reservationer och ett flertal särskilda yttranden avgetts i ären-

det. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har ut-

över den gemensamma reservationen om inriktningen av arbetsmarknadspo-

litiken också gemensamma reservationer om olika grupper på arbetsmarkna-

den.

Yrkandena

Regeringens respektive motionärernas förslag, se bilaga 3

Om inte annat anges har de i betänkandet behandlade motionerna väckts

under 1999/2000 års riksmöte.

Utskottet

1 ALLMÄNNA FRÅGOR

1.1 Allmän inriktning av politiken

Propositionen

Svensk ekonomi utvecklas väl. Arbetslösheten väntas minska till 5,4 % un-

der år 1999. Målet om 4 % öppen arbetslöshet under år 2000 ligger inom

räckhåll. Detta gäller även målet om 80 % sysselsättning år 2004. Sysselsätt-

ningen stiger och jämfört med förra året har 100 000 arbetstillfällen tillkom-

mit, varav de flesta finns inom den privata sektorn. Tillväxten i ekonomin är

god, inflationen låg, statsskulden minskar, sysselsättningen stiger och ar-

betslösheten sjunker.

Att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten är regeringens främsta

uppgift. Det långsiktiga målet för den ekonomiska politiken är full syssel-

sättning. I regeringsförklaringen 1996 deklarerade statsministern att Sverige

år 2000 skall ha halverat den öppna arbetslösheten till 4 %. Riksdagen ställde

sig bakom detta mål (prop. 1995/96:207 och 222, yttr. AU6y, bet. FiU15,

rskr. 307). I budgetpropositionen för 1999 tillkom ett mål för sysselsättning-

en. Målet innebär att andelen reguljärt sysselsatta av befolkningen mellan 20

och 64 år skall öka från 74 % 1997 till 80 % år 2004. Som framgått anser

regeringen i budgetpropositionen att båda dessa mål ligger inom räckhåll.

Politiken för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet bygger på fem

grundstenar

1. De offentliga finanserna skall vara sunda och priserna stabila.

2.

3. Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall

kunna halveras.

4.

5. Huvuddelen av sysselsättningsökningen under de kommande åren bör

ske i den privata sektorn.

6.

7. I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför transfere-

ringar. Skolan, vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden.

8.

9. Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor

får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete.

10.

Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken skall bidra till tillväxt, sysselsätt-

ning och ett konkurrenskraftigt näringsliv samt skapa förutsättningar för

flexibilitet, trygghet och delaktighet i arbetslivet.

Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst att öka anpassningsförmågan

på arbetsmarknaden. Det skall ske genom ett effektivt platsförmedlingsarbete

som tillsammans med kompetenshöjande insatser och övriga åtgärder leder

till en hög rörlighet på arbetsmarknaden. Arbetslivspolitiken skall verka för

att individer inte förslits, skadas och slås ut från arbetslivet och i övrigt v

för en god och utvecklande arbetsmiljö. Arbetslivspolitiken har vidare till

uppgift att öka kunskap och kompetens i arbetslivet.

Sammantaget skall arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken således bidra

till ökad sysselsättning och bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på

kompetens samtidigt som inflationsdrivande flaskhalsar på arbetsmarknaden

undviks. Kompetensfrågorna är därmed mycket viktiga inom arbetsmark-

nads- och arbetslivspolitiken. Andra frågor av stor betydelse som betonas i

budgetpropositionen gäller jämställdhet mellan kvinnor och män samt inte-

grering av invandrare i arbetslivet. Likaså poängteras insatser för att motver-

ka diskriminering och utestängning på grund av funktionshinder, etnisk

bakgrund eller sexuell läggning.

Arbetsmarknadspolitikens betydelse för tillväxten i ekonomin måste beto-

nas alltmer i en situation med allt starkare konjunkturläge. De lediga platser-

na måste tillsättas snabbt och effektivt och rörligheten på arbetsmarknaden

stimuleras. På så vis kan arbetsmarknadspolitiken underlätta hög tillväxt utan

att inflationsdrivande flaskhalsar och bristsituationer uppstår. Genom att det

s.k. volymmålet avskaffades vid årsskiftet har förmedlingarna fått ökade

möjligheter att prioritera den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.

Samtidigt har kraven skärpts på att sådan utbildning skall leda till arbete.

Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den social-

demokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom

bl.a. riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken,

anslagen för 2000 och de förslag till skatteförändringar som läggs fram i

propositionen.

Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-

ställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden

inför framtiden.

Avstämning av halveringsmålet

I anslutning till att målet för öppen arbetslöshet, det s.k. halveringsmålet,

infördes har regeringen varje halvår redovisat en avstämning av måluppfyl-

lelsen. Den sjätte avstämningen återfinns i budgetpropositionen för 2000.

Arbetsmarknadsutskottet redovisar nedan den bedömning av arbetsmark-

nadsutvecklingen fram till år 2002 som görs i avstämningen.

Det senaste halvåret har kännetecknats av starkt stigande sysselsättning

och minskande arbetslöshet. Den ekonomiska tillväxten drivs huvudsakligen

av stark inhemsk efterfrågan, och sysselsättningsutvecklingen förväntas bli

mycket god framöver. Sysselsättningen ökar framför allt inom privat och

offentlig tjänstesektor men också inom byggnadsverksamhet. Inom industri-

sysselsättningen väntas en viss återhämtning under år 2000.

Under år 1999 väntas antalet sysselsatta öka med 2,7 %. Sysselsättning-

sökningen väntas dock avta successivt i takt med att ekonomin i sin helhet

mattas av något. Sysselsättningen mätt som andelen reguljärt sysselsatta i

åldrarna 20-64 år väntas öka från 74,6 % år 1998 till 77,3 % år 2002.

Den starka sysselsättningsutvecklingen medför att arbetslösheten fortsätter

att sjunka. Den öppna arbetslösheten kan minska till 4,5 % under år 2000 för

att därefter ligga runt 4,2 %.

Bedömningarna av utvecklingen på arbetsmarknaden är behäftade med

osäkerhet. Fortsatt sysselsättningsökning förutsätter - utöver fortsatt god

tillväxt - att såväl lönebildningen som matchningen mellan arbetssökande

och lediga platser fungerar väl.

Oppositionspartiernas alternativ m.m.

Oppositionspartierna har i parti- och kommittémotioner redovisat sina mer

övergripande synpunkter på arbetsmarknadspolitiken. Nedan redovisas i

sammandrag partiernas politik i denna del. I sammanhanget behandlas också

ett antal enskilda motioner.

Moderata samlingspartiet

Moderaterna anser i motion Sk692 (yrk. 20) att arbetslagarna behöver anpas-

sas för att stimulera till byte av arbete respektive vidareutbildning, detta so

ett led i åtgärder för att skapa ett konkurrenskraftigt klimat för individer oc

företag i Sverige. Det behövs en ny och mer flexibel arbetsrättslagstiftning

och en reformerad arbetsmarknadspolitik.

Lagen om anställningsskydd (LAS) bör omarbetas från grunden. Den bör

ge den enskilde arbetstagaren ett grundläggande skydd mot att skiljas från

anställning på osakliga grunder. Turordningsreglerna bör slopas helt. Lag-

stiftningen på morgondagens arbetsmarknad bör vara mer "individualiserad",

dvs. den bör tydligt göra den enskilde till bärare av arbetets rättigheter. Sym

patiåtgärder bör förbjudas och möjligheterna att försätta enmansföretagare i

blockad slopas. Även formerna för att utlösa konfliktåtgärder bör förändras.

Lönebildningen bör decentraliseras och göras mer flexibel. Arbetstiden bör

inte regleras i lagstiftning. Reguljär arbetsförmedling kan i ökad utsträckning

ske i konkurrens på en privat marknad. Bemanningsföretagen får inte motar-

betas av liknande offentliga inrättningar.

Arbetsmarknadsutbildningen fyller en viktig funktion för att få ut fler på

arbetsmarknaden. Den bör inriktas dels mot att möta klart definierade behov

på arbetsmarknaden, dels på att komplettera arbetslösas kompetens så att de

lättare kan hävda sig på arbetsmarknaden. Här ingår också stöd till arbets-

handikappade. En större del av den yrkesinriktade utbildningen bör ske i

företagen. Utformningen av arbetsmarknadsutbildningen behandlas också i

motionerna A282 (yrk. 1) och kommittémotion A277 (yrk. 1 delvis och 2).

Där sägs vidare att lärlingsutbildning i företag bör utgöra den huvudsakliga

arbetsmarknadspolitiska insatsen för unga arbetslösa. Alla arbetsmarknads-

politiska åtgärder måste utformas så att de förbättrar den enskildes möjlig-

heter att få arbete. Därför måste arbetsmarknadspolitiken renodlas och kon-

centreras.

I motion A282 poängterar partiet att en rad strukturella åtgärder är nöd-

vändiga för att komma till rätta med den höga arbetslösheten. Det gäller bl.a.

sänkta skatter på arbete och företagande, regelförenklingar och andra åtgär-

der för att förbättra företagsklimatet, kompetensutveckling, konkurrensbe-

främjande åtgärder, slopande av offentliga monopol samt satsningar på

forskning och teknikutveckling. Arbetsmarknadspolitiken måste understödja

dessa strukturella åtgärder som syftar till ökat företagande och tillväxt.

Enligt Moderaterna i motion A277 behöver den arbetsrättsliga lagstift-

ningen moderniseras och förenklas samt en ny allmän och obligatorisk ar-

betslöshetsförsäkring införas från år 2001. Försäkringen skall vara en om-

ställningsförsäkring och den enskilde skall stimuleras att aktivt söka arbete.

En bortre parentes bör införas i försäkringen efter 300 ersättningsdagar.

Därefter bör efterskydd kunna utgå under en viss period. För deltidsarbetslö-

sa bör en bortre parentes införas. Ersättningsnivån i såväl arbetslöshetsför-

säkringen som övriga socialförsäkringssystem bör uppgå till 75 %.

Arbetslöshetsförsäkringen skall utformas så att den underlättar en sund lö-

nebildning. Därför bör det finnas ett tydligare samband mellan å ena sidan

inbetalade avgifter och å den andra arbetslöshetens omfattning och utbetal-

ningarna från försäkringen.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet förespråkar i motion A272 (yrk. 1) en arbetsmarknad för alla.

Det går att skapa ett arbetsliv som är anpassat till att kvinnor och män skall

kunna kombinera arbete, familjeliv och aktivt deltagande i samhällslivet.

Genom en kombination av arbetstidsförkortning, utbildning och kompe-

tensutveckling kan man nå fram till en arbetsmarknad för alla. Kombinatio-

nen gör det möjligt att minska både arbetslöshet och arbetskraftsbrist genom

att åtgärderna skapar rörlighet och positiv flexibilitet på arbetsmarknaden

samt genom att de breddar och öppnar arbetsmarknaden för grupper som i

dag står utanför den.

I motion A219 (yrk. 6) poängterar Vänsterpartiet vikten av att Arbets-

marknadsverket (AMV) ytterligare intensifierar sitt arbete med att bryta

könssegregeringen. Ett fjärde mål för arbetsmarknadspolitiken och AMV bör

införas. Detta mål bör ge uttryck för kravet på att bryta den könssegregerade

arbetsmarknaden såväl horisontellt som vertikalt.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna betonar i motion A254 (yrk. 1, 17 och 34) arbetets värde.

Skapandet av nya arbeten är den i särklass viktigaste fördelningspolitiska

uppgiften. Den ekonomiska politiken och näringspolitiken måste utformas så

att den leder till fler och växande företag. Det krävs bl.a. sänkningar av

skatten på arbete, ändringar av skattelagstiftningen så att nyföretagande och

investeringar underlättas samt tillgång till riskkapital och ett bättre innova-

tionsklimat.

I motionen poängterar Kristdemokraterna att tillväxtpolitiken påverkas av

åtgärder på många områden, däribland inom arbetsmarknadspolitiken. Också

i kommittémotion N384 (yrk. 20) understryks vikten av reformer inom ar-

betsmarknadspolitiken för att stimulera tillväxten.

Vissa förenklingar av åtgärder har genomförts men floran av arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder är fortfarande för stor. Detaljregleringen måste ersät-

tas med mer generella och enkla system. Vidare måste ansvar och resurser

flyttas från högre till lägre nivåer. Arbetsmarknadspolitiken måste utgå från

subsidiaritetsprincipen.

Arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare till det reguljära utbild-

ningsväsendet. Dess roll bör vara att underlätta strukturomvandling, inte att

ersätta det ordinarie utbildningssystemet. En större del av de arbetsmark-

nadspolitiska åtgärderna bör utgöras av yrkesinriktade arbetsmarknadsut-

bildningar.

Arbetslöshetsförsäkringen bör i större utsträckning än i dag finansieras ge-

nom avgifter från de försäkrade. I en allmän och obligatorisk arbetslöshets-

försäkring bör egenfinansieringen uppgå till 33 %. Avgiftshöjningen bör

kompenseras fullt ut med sänkt inkomstskatt. Reformeringen av arbetslös-

hetsförsäkringen ger incitament till en bättre fungerande lönebildning. Även

om arbetsmarknadens parter har det direkta ansvaret för lönebildningen så

påverkas den av beslut som fattas av riksdagen om lagstiftning och institu-

tionella ramar. Kristdemokraterna föreslår en rad förändringar av bl.a. ar-

betsrätten för att stimulera en väl fungerande lönebildning.

"Det finns bruk för alla" är en väl fungerande modell för samverkan mel-

lan arbetsmarknads- och socialpolitik. Utgångspunkten är att alla människor

har rätt till och behov av att uppleva personlig identitet, gemenskap och

delaktighet i samhället. Kristdemokraterna anser att denna modell kan för-

ankras över hela landet för att hjälpa den stora grupp som i dag står utanför

den reguljära arbetsmarknaden.

EU:s medlemsländer har enats om en rad gemensamma ståndpunkter när

det gäller att bekämpa arbetslösheten. Regeringen bör utarbeta ett handlings-

program för att omsätta dessa i praktisk handling. Ett liknande krav förs fram

i kommittémotion U504 (yrk. 11) där partiet betonar att regeringen bör följa

ministerrådets rekommendationer och riktlinjer när Sveriges handlingsplan

för sysselsättning utarbetas.

I kommittémotion A804 (yrk. 17) förordar Kristdemokraterna särskilda

satsningar för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Ett sätt är att

arbeta med ett kvalitetskriterium för jämställdhet. Kriteriet skall vara möjlig

att utvärdera och använda i marknadsföring. Staten bör vara en förebild för

ett jämställt arbetsliv.

I dagsläget finns det enligt Kristdemokraterna i kommittémotion Ub223

(yrk. 2) behov av lärlingsutbildning som en effektiv arbetsmarknadspolitisk

åtgärd. En sådan åtgärd kan leda till gedigna yrkeskunskaper som i sin tur

leder vidare till arbete genom anställning eller start av eget företag.

Centerpartiet

Enligt Centerpartiet i motion A220 (yrk.1, 2, 12 delvis och 15-18) måste

politiken skapa förutsättningar för fler och växande företag som anställer fler

människor. Politiken måste också erbjuda människor redskap att möta för-

ändringarna i ett modernt arbetsliv. Tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken

måste nu mer utgå från sysselsättningsmålet och mindre från ett mål om

öppen arbetslöshet.

En politik måste föras för att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Den bör

utgå från en friare användning av arbetsmarknadsmedel för att stödja an-

ställningar och kontakt med den reguljära arbetsmarknaden. Genom part-

nerskap mellan regionala institutioner som ansvarar för arbetsmarknadspoli-

tik och regionala arbetsgivare kan s.k. övergångsarbetsmarknader skapas. På

sådana övergångsarbetsmarknader kan arbetslösa komma i kontakt med

arbetsgivare och få arbete på den reguljära arbetsmarknaden genom en

"kardborreeffekt".

De förändringar som skett på arbetsmarknaden under det senaste decenniet

med snabbt stigande krav på utbildning och kompetens måste påverka ar-

betsmarknadspolitiken. Det blir svårare att upprätthålla arbetslinjen, alltså a

hålla människor sysselsatta, som huvudnorm för politiken. I stället bör kun-

skapslinjen, dvs. att staten skall ansvara för att ge människor förutsättningar

betonas starkare. Centerpartiet anser att en utredning bör tillsättas för en

sådan ny inriktning på arbetsmarknadspolitiken där övergångsarbetsmarkna-

der och kunskapslinjen betonas.

Försörjningsstöden från flera olika områden, däribland arbetslöshetsförsäk-

ringen, måste sammanföras till ett sammanhållet försörjningsstöd. Detta

utgör första steget mot ett samlat och förenklat regelverk som underlättar

övergången mellan arbete, öppen arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åt-

gärder och studier. Genom ett sammanhållet regelverk som skall införas från

år 2001 skapas förutsättningar för rättvisa och flexibilitet samt bättre möjlig

heter för arbetslösa att återinträda på arbetsmarknaden.

Ett sammanhållet försörjningssystem gör det lättare att skapa meningsfulla

individuella handlingsplaner eftersom det blir enklare att kombinera olika

former av insatser. Det leder vidare till ett förenklat regelverk och till mins

kad administration. Arbetsförmedlingarna bör tidigt identifiera de personer

som har förhöjd risk att bli långtidsinskrivna. Dessa personer bör prioriteras

förmedlingens verksamhet och erbjudas såväl grundläggande utbildning som

åtgärder utöver detta.

Beslutsmakten över arbetsmarknadspolitiska medel bör decentraliseras.

Den huvudsakliga makten bör ligga hos länsarbetsnämnderna som bör till-

sättas genom val av regionala folkvalda organ. Inom ramen för denna de-

centralisering bör fler befogenheter flyttas över till de lokala arbetsförmed-

lingsnämnderna. Detta medför att AMS uppgifter minskar och myndigheten

får till uppgift att svara för statistik och uppföljning samt samordning och

strategisk ledning för de självständiga enheterna. De organ som svarar för

arbetsmarknadspolitik i länen bör få större frihet att använda arbetsmark-

nadsmedel för kvalificerade åtgärdsprogram.

Också i motion N214 (yrk. 21) poängterar Centerpartiet att den lokala fri-

heten att hantera arbetsmarknadspolitiska medel bör öka. Denna ökade frihet

bör ges inom ramen för de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken. Ett

minimikrav är enligt partiet att de regionalpolitiskt prioriterade områdena

omedelbart bör få rätt till en friare användning av arbetsmarknadspolitiska

medel.

I motion Sf637 (yrk. 15) tar partiet upp frågan om samordning och sam-

verkan på lokal nivå kring arbetsmarknadspolitiken. För personer som har en

svag förankring på arbetsmarknaden är det extra viktigt att samarbetet mel-

lan arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun fungerar tillfredsstäl-

lande. Arbetsmarknadspolitiken bör i ökad utsträckning präglas av individu-

alisering och flexibilitet.

Folkpartiet

Arbetsmarknadspolitiken måste enligt Folkpartiet i kommittémotion A231

(yrk. 1-6) vila på tre ben: aktiv arbetsmarknadspolitik, ett gynnsamt nä-

ringsklimat och sunda statsfinanser. Dessa tre ben är beroende av varandra

och måste alla genomföras för att arbetslösheten skall kunna bekämpas på ett

bra sätt.

Det är enligt Folkpartiet möjligt att nedbringa arbetslösheten och öka sys-

selsättningen genom tillväxtinriktad politik kombinerad med en offensiv

arbetsmarknadspolitik. Tillväxten kan främjas bl.a. genom en skatte- och

näringspolitik som främjar företagande samt genom en utbildningspolitik

som leder till höjd kompetens. För att kunna kräva en offensiv arbetsmark-

nadspolitik måste man inse att arbetslösheten inte bara har konjunkturella

utan också strukturella orsaker. För att komma till rätta med de strukturella

problemen är det nödvändigt med reformer inom arbetsrätten och lönebild-

ningen.

Kvalitet måste prägla arbetsmarknadspolitiken framför kvantitet. Medel

bör styras över från traditionell arbetsmarknadspolitik till offensiva satsning

ar för att förbättra villkoren för företagande. Verksamheten inom AMV

måste rationaliseras. En kraftfull decentralisering och avbyråkratisering bör

genomföras. Det är också möjligt att göra besparingar genom att fler delar än

i dag upphandlas på en marknad där det råder konkurrens. Vidare bör sam-

verkan ske med andra aktörer som kommuner och näringslivsorganisationer.

När det är möjligt och lämpligt bör billigare åtgärder väljas framför dyrare.

Detta får dock inte innebära att man prioriterar bort något dyrare arbetsmark-

nadsutbildningar som nästan säkert leder till arbete.

Enligt Folkpartiet måste arbetsmarknadspolitiken förbli en statlig angelä-

genhet. Partiet motsätter sig att kommunerna bygger upp omfattande verk-

samhet på arbetsmarknadsområdet som konkurrerar med den statliga arbets-

förmedlingen. Kommunerna bör endast engagera sig i projekt som syftar till

att sysselsätta arbetshandikappade. Partiet är däremot positivt till att arbets

förmedlingen får mer makt samt till decentralisering och förenkling.

Sysselsättningsökningen måste framför allt komma inom tjänste- och ser-

vicesektorn. Detta ställer höga och delvis nya krav på arbetsmarknadspoliti-

ken. Såväl små som större och nya företag måste snabbt kunna rekrytera

arbetskraft. Arbetssökande måste få hjälp att hitta nya arbeten eller att höja

sin kompetens. Förändringarna på arbetsmarknaden ställer krav på förnyelse

av arbetsförmedlingens verksamhet och på utformningen av arbetsmarknads-

politiska åtgärder men också på en flexiblare arbetsrätt.

En av arbetsmarknadspolitikens långsiktigt viktigaste uppgifter är att öka

den yrkesmässiga och geografiska rörligheten på arbetsmarknaden. Rörlig-

heten underlättar framväxten av nya företag och branscher.

I motion Fi212 (yrk. 15) som behandlas nedan bl.a. i avsnitten 2.1 respek-

tive 3.2.2 förespråkar Folkpartiet vad som beskrivs som allmän trygghetsför-

säkring och som bl.a. skall innefatta arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslös-

hetsförsäkringen bör vara allmän och obligatorisk och de försäkrade bör

själva svara för ungefär en fjärdedel av premien. Premiehöjningen bör kom-

penseras med sänkt skatt. Försäkringen bör vara tidsbegränsad och komplet-

teras med ett nytt skydd för utförsäkrade.

Folkpartiet betonar i motion A231 att arbete både har ekonomisk och soci-

al betydelse för den enskilda individen. För arbetshandikappade personer har

arbetets sociala värde extra stor vikt. Också i kommittémotion A230 (yrk. 1

och 23) betonar partiet arbetets betydelse. Att kunna försörja sig själv och

sina nära genom arbete ger självrespekt och kontroll över den egna livssitua-

tionen. Möjligheterna måste öka för invandrare att tidigt få anknytning till

arbetsmarknaden. Metoden med lokala utvecklingsavtal i storstädernas ut-

satta bostadsområden bör utgå och ersättas med möjligheter för alla kommu-

ner och stadsdelar att få dispenser från regelverk efter ansökan.

Övriga motioner

Torgny Danielsson och Hans Karlsson (s) tar i motion 1998/99:Sk730 (yrk.

1) upp frågan om ansvaret för arbetsanpassning för en funktionshindrad

person som startar eget företag. Under de första tolv månadernas verksamhet

är det enligt motionärerna länsarbetsnämnden som är ansvarig, därefter tar

försäkringskassan vid. Motionärerna anser att länsarbetsnämnden bör ha

anpassningsansvar för gruppen företagare med funktionshinder.

Enligt Per Erik Granström m.fl. (s) i motion A213 måste åtgärder vidtas för

att förhindra flaskhalsar på arbetsmarknaden. För att stimulera ökad ar-

betspendling bör moderna och snabba kommunikationer utvecklas liksom

nya former av veckoboende. Vidare bör ekonomisk stimulans utgå vid ar-

betspendling.

Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s) förespråkar i motion A263 att en

större andel otraditionella medel bör få användas i arbetsmarknadspolitiken

bl.a. för att stimulera nytänkande och förhindra rundgång.

Agneta Brendt och Hans Karlsson (s) betonar i motion A279 behovet av

lokal samverkan mellan myndigheter som ansvarar för arbetsmarknadspolitik

och socialpolitik. Motionärerna menar att erfarenheterna från försöksverk-

samheten med lokal samverkan och friare användning av medel för arbets-

marknadspolitiska åtgärder i kommundelen Rinkeby i Stockholms kommun

visar att ansvaret måste samlas på ett ställe om dubbelarbete och rundgång

skall kunna undvikas.

Raimo Pärssinen m.fl. (s) förordar i motion A280 en social arbetsmarknad.

Motionärerna presenterar en modell för vad man kallar gemensamhetsföretag

där arbetslösa får bl.a. vägledning i en första fas och därefter aktiviteter i

form av arbete eller utbildning.

Förutsättningar måste enligt Kent Olsson och Inger René (m) i motion A205

skapas för en nordisk arbetsmarknad. Trots ett långvarigt nordiskt samarbete

finns det en rad problem kvar för personer som bor i ett nordiskt land men

arbetar i ett annat.

Per Westerberg (m) i motion N239 (yrk. 3) anser att en ny och mer flexibel

arbetsrättslagstiftning behövs för att öka rörligheten på arbetsmarknaden.

Enligt Dan Ericsson och Yvonne Andersson (kd) i motion T244 (yrk. 2)

skulle Östergötland kunna bli företagsvänligare genom att bli ett s.k. frilän

och genom att kommunerna fick möjlighet att använda medel för arbets-

marknadsåtgärder för att få fram reguljära arbetstillfällen.

Kenneth Johansson m.fl. (c) i motion 1998/99:So455 (yrk. 5) vill att möjlig-

heterna ökar att använda arbetsmarknadsmedel mer flexibelt än i dag. Detta

skulle förbättra förutsättningarna att utforma insatser efter funktionshindrade

personers individuella behov.

Sofia Jonsson (c) vill enligt motion A207 decentralisera arbetsmarknadspoli-

tiken. Detta bör ske bl.a. genom att statliga medel till arbetsmarknadspolitik

huvudsak fördelas till landsting respektive regioner som tillsätter länsarbets-

nämnderna och fördelar medel till dessa. De lokala arbetsförmedlingsnämn-

derna beslutar om medelsfördelning.

Runar Patriksson m.fl. (fp) i N213 (yrk. 13) anser att alla län bör få bli fril

och därigenom få möjlighet till en friare användning av arbetsmarknadspoli-

tiska medel.

Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadsläget

I budgetpropositionen uttrycker regeringen optimism när det gäller den eko-

nomiska utvecklingen och läget på arbetsmarknaden. Sysselsättningen väntas

stiga och arbetslösheten sjunka.

Också riksdagen har en positiv syn på utvecklingen i svensk ekonomi. I sitt

ställningstagande den 18 november 1999 till regeringens förslag till utgifts-

ramar m.m. för 2000 års statsbudget (rskr. 28) ställde sig riksdagen bakom

finansutskottets bedömning att utsikterna för en hög svensk tillväxt under de

närmaste åren är mycket goda. Sysselsättningen stiger snabbt samtidigt som

arbetslösheten sjunker. Efter en konjunkturavmattning under inledningen av

1999 stiger nu också industriföretagens optimism om utvecklingen framöver.

Så gott som samtliga branscher rapporterar stigande orderingång och ökad

produktion. Konjunkturläget är fortsatt gott i tjänstesektorn.

Finansutskottet konstaterar att Sverige lämnar 1900-talet från en ekono-

misk styrkeposition och framhåller att utmaningen nu är att på nytt uppnå

full sysselsättning. För att det skall vara möjligt måste den nu kraftiga upp-

gången och höga tillväxten i den svenska ekonomin göras långvarigt syssel-

sättningsintensiv och uthållig. Den ekonomiska politiken skall inriktas på

tillväxt och rättvisa.

Framtidstron är stark i nästan hela näringslivet när det gäller utvecklingen

det kommande året enligt AMS prognos för utvecklingen på arbetsmarkna-

den år 2000 som presenterades den 18 november 1999. Där bedöms syssel-

sättningen öka med 52 000 personer under nästa år. Även om sysselsättning-

en under år 2000 således väntas bli god är det ändå fråga om en viss dämp-

ning i förhållande till den utveckling som ägt rum mellan 1998 och 1999 då

ökningen beräknas uppgå till 89 000 personer. AMS bedömer att möjlighe-

terna har ökat påtagligt att uppnå regeringens sysselsättningsmål (80 % av

befolkningen i åldersgruppen 20-64 år skall vara sysselsatt år 2004).

I prognosen konstaterar AMS vidare att utbudet av arbetskraft ökar, vilket

också har effekt på arbetslösheten. Arbetslösheten bedöms i slutet av år 2000

uppgå till ca 4,4 %, vilket innebär att arbetslösheten överskrider regeringens

mål om halverad öppen arbetslöshet med ca 17 000 personer. Förbättringen

på arbetsmarknaden är dock kraftigare än vad statistiken över arbetslöshet

anger. Obalanstalet, dvs. andelen öppet arbetslösa samt personer i arbets-

marknadspolitiska program, beräknas minska från 10,6 % 1998 till 8,2 % år

2000. AMS drar slutsatsen att arbetslösheten kommer att vara halverad, dvs.

nå 4 % våren 2001, om nuvarande utveckling på arbetsmarknaden fortsätter.

Den goda utvecklingen på arbetsmarknaden förstärker i sin tur ytterligare

BNP-utvecklingen.

Utskottet konstaterar att även denna AMS-prognos i likhet med flera tidi-

gare pekar på ökade regionala skillnader när det gäller sysselsättningen.

Utskottet finner detta starkt oroande. Enligt prognosen är det främst i stor-

stadsregionerna och högskoleorterna som sysselsättningen expanderar.

Stockholm beräknas få flest nya arbetstillfällen men även Malmö och Göte-

borg gynnas. I prognosen beräknas 65 % eller motsvarande 34 000 syssel-

sättningstillfällen skapas i storlänen. Sysselsättningsutvecklingen väntas bli

stark också i bl.a. Östergötland, Jönköping och Halland. Endast 4 000 nya

sysselsättningstillfällen väntas tillkomma i skogslänen. Svagast blir utveck-

lingen enligt AMS-prognosen i Jämtland, Värmland, Dalarna och Norrbot-

ten. Allra kärvast är arbetsmarknadsutsikterna i glesbygden. Det gäller gles-

bygd i stora delar av landet.

Rekryteringsproblemen har ökat något och utgör kanske det största hotet

mot en långsiktigt god tillväxt, bedömer AMS. Ett stort problem är vidare att

vissa arbetssökande marginaliseras på arbetsmarknaden. Den aktuella grup-

pen, som har mycket svårt att få arbete oavsett konjunkturläge, domineras av

äldre (s.k. 50 plus), arbetshandikappade, utomnordiska medborgare med kort

skolutbildning, korttidsutbildade inom yrken där arbetskraftsefterfrågan

minskar samt ungdomar som inte fullföljt gymnasieutbildning med godkända

betyg. Utskottet återkommer till frågan om särskilt utsatta grupper på ar-

betsmarknaden bl.a. i avsnitten 1.2.6 och 3.2.2.

Under de första tio månaderna i år har de varaktiga platserna blivit alltfler.

I en uppåtgående och stabil konjunktur kan arbetsgivarna bättre överblicka

det framtida arbetskraftsbehovet och därmed i större omfattning erbjuda fasta

anställningar.

Som redovisas nedan har arbetsmarknadsutskottet i ett yttrande till fi-

nansutskottet den 19 oktober 1999 (bilaga 4 till protokoll 1999/2000:5) ut-

tryckt grundläggande optimism när det gäller arbetsmarknadsläget men ock-

så pekat på att regeringen måste ha beredskap för att vidta ytterligare åtgär-

der i syfte att motverka förvärrad arbetskraftsbrist respektive strukturell

arbetslöshet. Utskottet har i dag samma inställning som när det nyss nämnda

yttrandet beslutades för en dryg månad sedan.

En rad konjunkturbedömningar som presenterats under hösten pekar sam-

stämmigt på en god sysselsättningsutveckling och minskad arbetslöshet

under år 2000. Glädjande nog finns det tecken på att utvecklingen kan kom-

ma att bli gynnsammare än vad regeringen beräknade i budgetpropositionen

även om det under de senaste månaderna skett en viss utplaning av syssel-

sättningsökningen. Utskottet anser dock inte att det i dagsläget finns anled-

ning att revidera regeringens bedömning.

Det finns enligt arbetsmarknadsutskottet all anledning att instämma i fi-

nansutskottets uppfattning att Sverige lämnar 1900-talet från en ekonomisk

styrkeposition och att utmaningen nu är att återigen uppnå full sysselsättning.

Mål och andra övergripande frågor

Som framgått anger regeringen i budgetpropositionen att dess främsta upp-

gift är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Det långsiktiga

och övergripande målet för den ekonomiska politiken är full sysselsättning.

För att målet skall kunna uppnås måste arbetsmarknaden fungera väl.

Två mål har ställts upp på vägen mot full sysselsättning. Det ena är att hal-

vera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 och det andra att öka den

reguljära sysselsättningen i åldersgruppen 20-64 år till 80 % år 2004. Ar-

betsmarknadsutskottet vill uttrycka sin tillfredsställelse med regeringens

starka betoning av sysselsättningsmålet och den ambition att uppnå full sys-

selsättning som genomsyrar budgetpropositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att regeringen i budgetproposi-

tionen redovisar vissa förändringar av målen för utgiftsområde 14 Arbets-

marknad och arbetsliv. Utöver de tidigare fem delmålen har ett nytt sjätte

mål tillkommit och därutöver har vissa andra omformuleringar gjorts. Målen

för arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken bör enligt regeringen vara föl-

jande:

? hålla vakanstiderna nere för lediga platser

?

? minska långtidsarbetslösheten

?

? motverka långa tider utan reguljärt arbete

?

? en god och utvecklande arbetsmiljö där individer inte förslits, skadas

eller slås ut från arbetslivet

?

? jämställdhet mellan kvinnor och män

?

? ett arbetsliv som präglas av integrering och mångfald

?

Utskottet återkommer till målen för utgiftsområde 14 i betänkandets avsnitt

3.1.

I budgetpropositionen betonas att det i takt med att konjunkturen växer sig

allt starkare är viktigt att arbetsmarknadspolitikens tillväxtinriktning betona

alltmer. De lediga platserna måste tillsättas snabbt och effektivt och rörlig-

heten på arbetsmarknaden stimuleras.

Näringsministern har i samband med utskottets behandling av budgetpro-

positionen för utskottet redovisat vilka åtgärder som regeringen vidtagit eller

planerar att vidta i syfte att säkra en framgångsrik omställning av arbets-

marknadspolitiken. Utskottet ställer sig bakom omläggningen, vilken också

presenteras i budgetpropositionen. I korthet innebär den att

? en förskjutning sker från hög volym på de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna mot hög kvalitet och tillväxtorientering

?

? en översyn görs av åtgärderna för de personer som har svårast att få

fäste på arbetsmarknaden

?

? arbetslöshetsförsäkringen ses över

?

? regelverket förenklas och antalet åtgärder minskar

?

? styrningen av AMV ses över

?

Utskottet, som i likhet med regeringen förordar förändringar av arbetsmark-

nadspolitiken i en mer tillväxtfrämjande inriktning, vill samtidigt poängtera

att detta inte får leda till ökad utförsäkring. Stora ansträngningar måste göra

för att nå det långsiktiga målet om full sysselsättning. För individen har

arbetet, vilket också påpekas i flera motioner, såväl social som ekonomisk

betydelse.

Arbetsmarknadsutskottet har som nämnts genom beslut den 19 oktober

1999 avlämnat ett yttrande i form av ett protokollsutdrag till finansutskottet

över budgetpropositionen för år 2000 vad avser den ekonomiska politiken,

ramar för utgiftsområdena 13 och 14, m.m. Utskottet uttrycker där optimism

när det gäller arbetsmarknadsläget men betonar också att det kan finnas

anledning att känna oro för att situationen på arbetsmarknaden i allt större

utsträckning skall kännetecknas av såväl arbetskraftsbrist som strukturell

arbetslöshet. Utskottet poängterar vidare vikten av att olika former av insat-

ser utformas på ett sådant sätt att de kan förhindra eller komma till rätta med

problem av sådan art.

Som också framhålls i det nyss nämnda yttrandet till finansutskottet förut-

sätter arbetsmarknadsutskottet att regeringen uppmärksamt följer arbets-

marknadsutvecklingen såväl för riket som på regional nivå och vid behov

återkommer till riksdagen med förslag om ytterligare insatser för att bekäm-

pa arbetslösheten. Utskottet återkommer bl.a. i avsnitt 3.2.2 till åtgärder för

att motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden och att i övrigt underlätta ar-

betsmarknadens funktionssätt.

Arbetsmarknadspolitiken måste också i fortsättningen prioritera insatser

till stöd för personer som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden.

Exempelvis måste arbetsförmedlingen även framdeles prioritera långtidsar-

betslösa, långtidsinskrivna och personer som riskerar utförsäkring. Arbets-

marknadspolitiken måste också verka för integrering och mångfald i arbetsli-

vet. Det är mot denna bakgrund som utskottet i avsnitt 3.2.2 lägger fram

förslag om ett tillkännagivande till regeringen i fråga om insatser för perso-

ner som stått utanför den reguljära arbetsmarknaden under längre tid. Som

framhålls där är det angeläget att insatserna får en utformning som medger

flexibilitet och hänsynstagande till individuella behov.

När det gäller åtgärder för de personer som har det svårast på arbetsmark-

naden ser utskottet positivt på att regeringen efter att budgetpropositionen

avlämnades uppdragit åt AMS att senast den 6 december 1999 redovisa ett

förslag om hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan användas för

särskilda insatser för arbetslösa som under en längre tid stått utanför den

reguljära arbetsmarknaden, exempelvis äldre arbetslösa som bor på orter med

svag lokal arbetsmarknad. Förslaget skall även omfatta arbetsförmedlingar-

nas metodik avseende dessa grupper. Uppdraget redovisas något närmare i

avsnitt 3.2.2.

Med anknytning till utskottets tidigare resonemang om åtgärder för att

långsiktigt uppnå målet om full sysselsättning finns det anledning att betona

arbetslivspolitikens betydelse. Åtgärderna för att få till stånd full sysselsät

ning och en väl fungerande arbetsmarknad med plats för alla måste gå hand i

hand med insatser på arbetslivets område, vilket också regeringen framhåller

i budgetpropositionen. Arbetsmiljön måste utformas så att individer inte

förslits, skadas eller slås ut från arbetslivet. Detta kommer från år 2000 tydl

gare än hittills till uttryck i målen för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv, vilka redovisats ovan. Insatser inom arbetslivspolitikens område

har stor betydelse för att åstadkomma ett arbetsliv som präglas av integrering

och mångfald.

Utskottet tillstyrker som framgått den allmänna inriktning på arbetsmark-

nads- och arbetslivspolitiken som förordas av regeringen. Tillsättningen av

lediga platser skall prioriteras. Arbetskraften skall utbildas så att flaskhals

motverkas. Det är angeläget att utbudet av kompetent arbetskraft är tillräck-

ligt stort så att inte tillväxten bromsas upp till följd av arbetskraftsbrist i

målet om full sysselsättning har uppnåtts. Politiken skall inriktas på utveck-

ling, jämlikhet och allas delaktighet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att de övergripande målen för

AMV även under budgetåret 2000 skall vara att

? hålla nere vakanstiderna för lediga platser

?

? minska långtidsarbetslösheten och

?

? motverka långa tider utan reguljärt arbete.

?

När det gäller Vänsterpartiets förslag om ett fjärde mål för arbetsmarknads-

politiken och AMV vill utskottet erinra om sitt ställningstagande i samma

fråga i betänkande 1998/99:AU1. Utskottet konstaterade där att arbetsmark-

nadsmyndigheterna har till uppdrag att verka för kvinnors och mäns rätt till

arbete på lika villkor och att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad,

vilket också slås fast i förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verk-

samheten (1987:405).

Utskottet vill också framhålla att jämställdhet mellan kvinnor och män in-

går i målformuleringen för utgiftsområde 14 som ju avser såväl arbetsmark-

nadspolitiken inklusive bl.a. AMV som arbetslivspolitiken.

Att arbetsmarknadsmyndigheterna skall arbeta utifrån ett jämställdhets-

perspektiv framgår vidare av gällande regleringsbrev för AMV. Där framgår

också att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall användas så att de

tillsammans med anvisningen av lämpliga sökande till de lediga platserna

medverkar till att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden.

Vissa jämställdhetsfrågor

Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att AMV ytterligare bör intensifi-

era sitt arbete med att bryta könssegregeringen. Det är enligt utskottets upp-

fattning viktigt att ett fortlöpande metodutvecklingsarbete sker och att erfa-

renheterna sprids av olika former av aktiviteter som pågår inom verket i syfte

att bryta könssegregeringen. Här kan exempelvis nämnas projekt som rör

mainstreaming, könsperspektiv vid vägledning, Teknikan (ett väglednings-

program i teknik för kvinnor) samt fler män till grundskollärarutbildningen.

När det gäller Kristdemokraternas förslag om införande av kvalitetskriteri-

um för jämställdhet vill utskottet erinra om att en särskild utredare har till

uppgift att förutsättningslöst utreda förutsättningarna för och möjligheterna

att införa frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (dir.

1999:13). Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 31 december 2000.

Friare medelsanvändning, decentralisering m.m.

En rad motioner som behandlas i detta avsnitt i betänkandet innefattar förslag

om friare medelsanvändning, decentralisering samt större lokalt och regionalt

inflytande över arbetsmarknadspolitiken samt bättre samverkan mellan olika

aktörer, främst på det lokala planet.

Utskottet har i ett antal betänkanden och yttranden (exempelvis yttr.

1995/96:6y, bet. 1997/98:AU1, och bet. 1998/99:AU1) på senare år tagit

ställning till propositioner och motionsförslag med en likartad inriktning.

Utskottet har därvid genomgående haft en positiv grundinställning till mer

flexibla regler för medelsanvändningen, ökad decentralisering av arbets-

marknadspolitiken, stärkt lokalt inflytande över arbetsmarknadspolitiken

liksom till ökad samverkan mellan olika aktörer. Detta är en grundinställning

som utskottet fortfarande står fast vid. Utskottet vill dock betona att det fin

anledning att beakta resultatet av de uppföljningar och utvärderingar som

avser frågor av aktuellt slag och som har publicerats på senare tid.

Flera uppföljningar och utvärderingar som publicerats under 1999 pekar

nämligen på att det utöver positiva aspekter också finns ett antal problem och

svårigheter som måste beaktas i sammanhanget. RRV tog i Årlig rapport

1998 upp frågan om lokal samverkan i arbetsmarknadspolitiken bl.a. med

anledning av rapporter i ämnet från verket. RRV poängterade att pågående

utveckling mot lokal samverkan mellan olika aktörer aktualiserar nya behov

av uppföljning, utvärdering och revision ur ett samhällsperspektiv.

Utskottet redovisar här vissa huvudslutsatser i några av de under 1999

publicerade studierna.

Samtliga län har tillgång till otraditionella medel. När det gäller medels-

användning i form av otraditionella medel skriver Riksdagens revisorer i

förstudien (1998/99:10 s. 9) Otraditionella medel inom arbetsmarknadspoli-

tiken att: "... de otraditionella åtgärdsinsatserna varken planerats, genomfört

redovisats eller följts upp på ett sådant sätt att man kan förvänta sig särskil

bra avkastning i form av förnyelse eller effektivisering av arbetsmarknads-

politiken." De otraditionella insatserna skall motiveras av arbetsmark-

nadsskäl och skall inte rymmas inom ordinarie åtgärder.

Försöksverksamhet med friare användning av arbetsmarknadspolitiska

medel bedrivs under 1998 och 1999 i Skåne, Värmlands, Dalarnas, Gävle-

borgs och Jämtlands län. Det innebär att dessa län inte har haft ett mål för

omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (volymmål) samt att

de får använda en förhållandevis större andel av åtgärdsmedlen till otraditio-

nella insatser. I stället för volymkrav skall länen uppvisa resultat beträffand

sysselsättning, minskad arbetslöshet och färre personer i åtgärder samtidigt

som utbetalningarna av arbetslöshetsersättning inte får överstiga vad som

skulle förväntats utan försöksverksamhet. RRV och Statskontoret pekar i

rapporter på ett antal problem kring den aktuella försöksverksamheten.

RRV anger i augusti 1999 i delrapporten Att följa upp otraditionella inslag

i arbetsmarknadspolitiken (RRV 1999:36) att det för närvarande inte går att

följa upp eller utvärdera försöksverksamheten i de fem försökslänen. Oklara

ansvarsförhållanden och bristande rutiner för informationsinsamling är några

förklaringar. Försökslänen har enligt RRV inte följt de regler som regeringen

har fastställt för medelsanvändningen. Åtgärderna har inte endast riktats till

arbetslösa, vilket skall vara fallet i försökslänen, och avsteg har gjorts från

regler som gäller i fråga om tider och nivåer på olika bidrag och anställnings-

stöd. En förväntad effekt av försöksverksamheten var att andelen personer i

arbetsmarknadsutbildning skulle bli högre i försökslänen än på andra håll

men så har inte blivit fallet.

Också Statskontoret, som haft i uppdrag att studera försöksverksamheten i

Skåne län, redovisar en del kritiska synpunkter. Statskontoret drar trots luck-

or i underlaget slutsatsen att länet inte behöver så mycket otraditionella me-

del som man har tillgång till under försöksperioden. En del av de projekt som

bedrivs med otraditionella medel i Skåne skulle kunna bedrivas inom ramen

för ordinarie åtgärdsmedel. Vidare pekar Statskontoret på att många före-

tagsorienterade projekt riskerar att få konkurrenssnedvridande effekter.

Arbetsförmedlingsnämndernas roll och sammansättning har ändrats på se-

nare år (prop. 1995/96:222, yttr. AU6y, bet. FiU15, rskr. 307) som ett led i

decentralisering och genomförande av en aktiv arbetsmarknadspolitik. För-

ändringen har inneburit att ordförande och en majoritet av ledamöterna i

nämnderna utses efter förslag av kommunen.

Enligt en studie som genomförts av Institutet för arbetsmarknadspolitisk

utvärdering (IFAU), Arbetsförmedlingsnämnderna - en implementeringsstu-

die (stencil 1999:6), anser en majoritet i arbetsförmedlingsnämnderna att

arbetet där fungerar förhållandevis bra och att nämnden ges möjlighet att

påverka inriktningen av arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten på lokal

nivå. Flertalet aktörer vill dock inte beteckna inflytandet som stort. IFAU-

studien pekar samtidigt på tendenser till en målkonflikt i arbetsförmedlingar-

nas verksamhet mellan nationella och lokala mål för arbetsmarknadspoliti-

ken. Vidare framgår av rapporten att det finns grundläggande problem med

genomförandet av nämndernas verksamhet, bl.a. beroende på bristande för-

ståelse bland nämndledamöterna om vad uppdraget går ut på.

Sammantaget pekar de iakttagelser och slutsatser som utskottet här kort-

fattat har redovisat på att det i dag finns en rad problem och brister när det

gäller rådande förhållanden. Detta måste rättas till. Utskottet anser att ett

stort ansvar faller på de olika nivåerna inom AMV att tydliggöra och hålla

fast vid effekt- och verksamhetsmålen för arbetsmarknadspolitiken och

AMV. Vidare är det enligt utskottet allvarligt att gällande regler inte efter-

levs, att ansvarsförhållanden inte är klarlagda och att administrativa rutiner

inte finns eller fungerar.

I anslutning till detta resonemang vill utskottet också peka på att konstitu-

tionsutskottet i betänkande 1998/99:KU10 (s. 51) tagit upp frågan om för-

fattningsreglering när det gäller medel till otraditionella åtgärder inom ut-

giftsområde 14 samt stödformer inom andra utgiftsområden. Konstitutionsut-

skottet anser att det kan finnas anledning att i Regeringskansliets fortsatta

arbete med utformningen av regleringsbreven närmare överväga och klarläg-

ga de gränsdragningsproblem som finns när det gäller frågan huruvida före-

skrifter skall meddelas i regleringsbrev eller författning.

Enligt utskottet är det av största vikt att en fortlöpande uppföljning och ut-

värdering sker av arbetsmarknadspolitiska insatser och av AMV:s verksam-

het. I likhet med regeringen i budgetpropositionen anser utskottet att erfaren-

heterna av försöksverksamheter skall tas till vara vid utformningen av nya

förenklade regler. Utskottet är i nuläget inte berett att biträda motionsförsla

gen i aktuella delar utan anser att förenklingsförslag från regeringen skall

inväntas. I avsnitt 3.2.2 återkommer utskottet till frågan om en förenklad

regelstruktur för de arbetsmarknadspolitiska programmen. Utskottet utgår

från att regeringen mot bakgrund av vad som ovan anförts snarast vidtar

erforderliga åtgärder och därefter redovisar dessa för riksdagen.

Riksdagen har i ett antal beslut under senare år betonat att en fastare sam-

verkan mellan kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling skulle

kunna leda till effektivare arbetslöshetsbekämpning. Vikten av samverkan

mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och försäkringskassan illustrerades

bl.a. när arbetsmarknadsutskottet den 2 november 1999 tillsammans med

socialförsäkringsutskottet arrangerade en offentlig utfrågning under rubriken

Arbetsför och anställbar?.

En rad frågor behandlades vid utfrågningen, bl.a. hur samverkan fungerar

på central, regional och lokal nivå respektive hur den nya lagen om särskilda

insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag funge-

rar. Ett annat spörsmål som låg till grund för det gemensamma arrangemang-

et var om en person kan anses arbetsför av försäkringskassan men inte an-

ställbar av arbetsmarknadsmyndigheten. Enligt arbetsmarknadsutskottets

uppfattning illustrerade utfrågningen på ett tydligt sätt värdet av samarbete

och samordning. Utskottet kommer med intresse att ta del av resultatet av

pågående utvärderingsarbete bl.a. när det gäller samverkan inom rehabilite-

ringsområdet under rubriken FRISAM (prop. 1996/97:63, bet. SfU12, rskr.

273). Upplysningsvis kan nämnas att en utskrift av den nyss nämnda utfråg-

ningen återfinns i socialförsäkringsutskottets betänkande 1999/2000:SfU1.

Undanträngning och inlåsning

Arbetsmarknadsutskottet övergår nu till att något beröra frågan om undan-

trängning. Enligt en nyligen publicerad rapport från Institutet för arbets-

marknadspolitisk utvärdering (IFAU), Direkta undanträngningseffekter av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder (1999:6), har åtgärder som innebär sub-

ventionerad sysselsättning medfört betydande undanträngningseffekter, dvs.

vanliga arbetstillfällen trängdes bort från arbetsmarknaden till följd av ar-

betsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutbildning förefaller enligt

studien inte ha medfört någon undanträngningseffekt medan sådana effekter

varit betydligt större vid exempelvis åtgärderna arbetsplatsintroduktion

(API), arbetslivsutveckling (ALU) och beredskapsarbete.

Utskottet har tidigare, bl.a. vid behandlingen av Riksdagens revisorers för-

slag 1996/97:RR10 angående undanträngningseffekter (bet. 1997/98:AU1,

rskr. 125-127), poängterat vikten av kontroll och uppföljning av arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder och att undanträngningseffekter därvid bör uppmärk-

sammas. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att vara observant på

risken för undanträngning, särskilt i ett gynnsamt konjunkturläge. Också

problematiken med undanträngning såväl regionalt som lokalt måste beaktas.

Enligt 1999 års regleringsbrev för AMV skall de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna hålla hög kvalitet. Vidare anges där att undanträngnings- och

inlåsningseffekter skall motverkas.

Nu ökar tonvikten på arbetsmarknadsutbildningen i arbetsmarknadspoliti-

ken medan åtgärder som API, ALU och beredskapsarbete har utmönstrats.

Även om detta torde minska riskerna för undanträngning vill utskottet ändå

betona betydelsen av att fortsatt uppmärksamhet ägnas åt undanträngnings-

riskerna. Detta är viktigt inte minst med tanke på att arbetsmarknadspolitiken

skall vara tillväxtinriktad.

Arbetslöshetsförsäkring, lönebildning och arbetsrätt

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet tar i motioner

upp frågor som rör reformering av arbetslöshetsförsäkring och arbetsrätt. I

flera motioner behandlas också åtgärder för att få till stånd en bättre löne-

bildning.

När det gäller kraven på reformering av arbetslöshetsförsäkringen som

framförts i de fyra ovannämnda partiernas ekonomisk-politiska motioner kan

utskottet konstatera att en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet i dagarna

lagt fram rapporten Kontrakt för arbete - rättvisa och tydliga regler i arbets-

löshetsförsäkringen (Ds 1999:58). I avsnitt 2.1 redovisas huvuddragen i

förslaget. Utskottet framhåller där bl.a. att det är svårt att få någon samman-

hängande bild av hur de olika partierna tänkt sig finansieringen av sina alter-

nativ. De besparingsförslag som partierna redovisar är knappast realistiskt

underbyggda. Förslagen innebär dessutom kraftigt ökade ekonomiska insat-

ser från enskilda.

Som framgår av avsnitt 2.1 anser utskottet att regeringens slutsatser i den

aviserade propositionen bör avvaktas och är i dagsläget inte berett att förorda

några förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. Näringsministern har in-

formerat utskottet om att förslag om förändringar av arbetslöshetsförsäkring-

en m.m. skall redovisas i en proposition våren 2000.

När det gäller lönebildning kan utskottet konstatera att en långsiktigt god

sysselsättningsutveckling är möjlig endast under förutsättning att den nomi-

nella löneökningstakten förblir måttlig också i en situation när arbetslösheten

är lägre än i dag och sysselsättningsnivån betydligt högre.

Lagrådet har i dagarna avlämnat sitt yttrande över lagrådsremissen

"Lönebildning för full sysselsättning". Enligt förslaget inrätts en ny myndig-

het, Medlingsinstitutet, med uppgift att medla i arbetstvister och verka för en

väl fungerande lönebildning. I uppgiften att verka för en väl fungerande

lönebildning ingår att agera tidigt. Detta skall bl.a. ske genom att Med-

lingsinstitutet kan kalla parter till överläggningar för att diskutera tidsplan

och yrkanden. På så vis bidrar Medlingsinstitutet till informationsutbyte och

ökad öppenhet.

Vidare kommer Medlingsinstitutet enligt lagrådsremissen att svara för att

det årligen publiceras en rapport om löneutvecklingen. Konjunkturinstitutet

skall ansvara för att en årlig rapport om de samhällsekonomiska förutsätt-

ningarna för löneförhandlingar tas fram. Medlingsinstitutet föreslås bli sta-

tistikansvarig myndighet för den officiella lönestatistiken från den 1 januari

2001. Statistiken kommer att förfinas och tydliggöra skillnader mellan kvin-

nors och mäns löner.

Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal skall Med-

lingsinstitutet kunna utse en förhandlingsledare eller medlare. Om det före-

ligger risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har påbörjats före

slås institutet med vissa undantag få rätt att utse medlare även utan parternas

samtycke.

I remissen till Lagrådet ingick också förslag om att förlänga varseltiden

från sju dagar till sju arbetsdagar liksom sanktioner mot part som underlåter

att varsla Medlingsinstitutet. Om det främjar en god lösning av tvisten skall

Medlingsinstitutet på medlares begäran kunna skjuta upp en varslad stridsåt-

gärd i högst fjorton dagar. Beslut om uppskjutande får enligt förslaget med-

delas en gång för varje medlingsuppdrag. Den som vidtar en stridsåtgärd i

strid mot institutets beslut kan bli skyldig att betala en varselavgift till st

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2000.

Lagrådet har i sitt remissyttrande rest vissa invändningar mot förslaget

bl.a. när det gäller möjligheterna att skjuta upp stridsåtgärder. Lagrådets

yttrande bereds för närvarande i Regeringskansliet. Regeringen har senast i

budgetpropositionen för 2000 aviserat en proposition om lönebildningen

under hösten 1999. Som framgått kommer en del arbetsrättsliga frågor att

tas upp i propositionen om lönebildning. Medel för det nya medlingsinstitutet

beräknas under anslaget B 14 Medlingsinstitutet i avsnitt 3.3 nedan.

I ett flertal motioner presenteras långtgående arbetsrättsliga förslag. För-

slagen kommer att tas upp i ett arbetsrättsligt betänkande i samband med

behandlingen av lönebildningen. De skulle om de genomfördes kraftigt rucka

på balansen på arbetsmarknaden till löntagarnas nackdel. Utskottet anser att

den aviserade propositionen bör inväntas.

Rörlighet på arbetsmarknaden

I budgetpropositionen betonas i en rad sammanhang vikten av att de lediga

platserna tillsätts snabbt och effektivt och att rörligheten på arbetsmarknaden

stimuleras. Såväl den geografiska som den yrkesmässiga rörligheten måste

underlättas. Detta är en förutsättning för tillväxt. AMS prognos om utveck-

lingen på arbetsmarknaden år 2000 pekar på att de arbetsrelaterade flyttning-

arna nu ligger på en lägre nivå än de gjorde i början av 1970-talet samtidigt

som den totala rörligheten ligger på samma nivå som då.

Också på det nordiska planet behöver förutsättningarna för rörlighet för-

bättras. En rad nordiska gränshinder finns kvar såväl när det gäller arbets-

marknaden som på andra samhällsområden. Exempelvis kvarstår, vilket

också påpekas i en motion, flera problem för personer som bor i ett nordiskt

land men arbetar i ett annat. Gränshindren inom Norden har varit ett huvud-

tema när Nordiska rådet haft session i Stockholm i november 1999. Enligt

vad utskottet har erfarit kommer de nordiska samarbetsministrarna att lägga

fram en handlingsplan för avveckling av gränshinder vid Nordiska rådets

session i Reykjavik i november 2000.

Utskottet betonade för sin del senast i betänkande 1998/99:AU1 att arbetet

med att underlätta situationen för gränspendlare snarast borde slutföras. Mot

den bakgrunden vill utskottet här uttrycka förhoppningen att den handlings-

plan som nu tas fram blir verkningsfull när det gäller att snabbt och effektivt

undanröja kvarvarande gränshinder på arbetsmarknadsområdet.

EU-samarbete för sysselsättning

EU-medlemsstaternas nationella handlingsplaner för sysselsättning bedöms

av EG-kommissionen i en gemensam sysselsättningsrapport och rekommen-

dation till medlemsländerna. Bedömningen av medlemsstaternas sysselsätt-

ningspolitik görs mot bakgrund av EU:s gemensamma sysselsättningsrikt-

linjer. Utskottet kan konstatera att EG-kommissionen i det utkast till gemen-

sam sysselsättningsrapport som den presenterade i september 1999 gav högt

betyg till Sveriges handlingsplan för sysselsättning. Kommissionen poängte-

rade därvid de ambitiösa mål regeringen lagt fast för ökad sysselsättning och

minskad arbetslöshet. Den konstaterade att Sveriges arbetsmarknadspolitik,

med fokus på ökad utbildning och prioritering av yrkesutbildning, ligger väl i

linje med EU:s sysselsättningsriktlinjer. Vidare konstaterade kommissionen i

utkastet till gemensam sysselsättningsrapport att skillnaden mellan kvinnors

och mäns sysselsättningsgrad är bland de minsta i EU, men betonade att

Sverige bör undersöka hur tudelningen på arbetsmarknaden mellan män och

kvinnor vad gäller yrken och verksamhetssektorer kan åtgärdas. Sverige

uppmanades också att sänka skatten på arbetsinkomster.

Utskottet kan konstatera att regeringens sysselsättningspolitik ligger väl i

linje med EG-kommissionens förslag till sysselsättningsriktlinjer för 2000.

Endast ett fåtal förändringar har för år 2000 föreslagits av kommissionen

jämfört med 1999 års riktlinjer.

Företagandet och arbetsmarknaden

En rad motionsförslag går ut på att förbättrade villkor för företagande utgör

en förutsättning för ökad sysselsättning, minskad arbetslöshet och tillväxt i

ekonomin. Utskottet kan konstatera att efterfrågan på hemmamarknaden

utvecklas starkt. Till detta kommer att regeringen i budgetpropositionen

redovisar en rad åtgärder som genomförts eller föreslagits i tillväxtfrämjande

syfte. Många av åtgärderna inriktas särskilt mot små och medelstora företag.

Innan utskottet något berör genomförda eller föreslagna åtgärder finns det

anledning att påpeka att den omläggning till en mer tillväxtinriktad arbets-

marknadspolitik som pågår gagnar företagen i och med att den syftar till att

lediga platser skall tillsättas på ett effektivt sätt och till att inflationsdr

flaskhalsar skall undvikas.

När det gäller insatser för företagande vill utskottet också framhålla att en

kraftfull satsning på utbildning och kompetensutveckling enligt budgetpro-

positionen föreslås blir genomförd de närmaste åren. Denna kommer att

gynna företagen i och med att utbudet av välutbildad arbetskraft ökar, vilket i

sin tur reducerar risken för flaskhalsar och rekryteringsproblem.

Bland företagsfrämjande åtgärder som redan genomförts återfinns bl.a.

nedsättning av arbetsgivaravgiften, lättnader i ägarbeskattningen, rätt till

tjänstledighet för att starta eget företag och införande av ett treårigt progra

för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt.

I budgetpropositionen för 2000 föreslås en rad nya åtgärder på skatteområ-

det för att förbättra villkoren för företagande.

Utskottet vill i sammanhanget också peka på att fem olika myndigheter -

AMS, försäkringskassan, NUTEK, Patent- och registreringsverket samt

Riksskatteverket - nu erbjuder information om start av eget företag på en och

samma hemsida på Internet. Hemsidans adress är direktsvar.nutek.se.

Sammantaget bedömer utskottet mot denna bakgrund att företagandet un-

derlättas till följd av en rad vidtagna eller föreslagna åtgärder.

Slutsatser

Med hänsyn till vad som anförts finner utskottet inte anledning till något

uttalande från riksdagen med anledning av de behandlade motionerna. Ut-

skottet avstyrker motionerna A205, A207, Fi212 (yrk. 15 delvis), N213 (yrk.

13), A213, N214 (yrk. 21), A219 (yrk. 6), A220 (yrk. 1, 2, 12 delvis samt

15-18), Ub223 (yrk. 2), A230 (yrk. 1 och 23), A231 (yrk. 1-6), N239 (yrk.

3), T244 (yrk. 2), A254 (yrk. 1, 17 och 34), A263, A272 (yrk. 1), A277 (yrk.

1 delvis och 2), A279, A280, A282 (yrk. 1), N384 (yrk. 20), 1998/99:So455

(yrk. 5), U504 (yrk. 11), Sf637 (yrk. 15), Sk692 (yrk. 20), 1998/99:Sk730

(yrk. 1) och A804 (yrk. 17).

1.2 Arbetsmarknaden för olika grupper

1.2.1 Arbetsmarknaden för arbetshandikappade

I avsnittet 3.2.3 Övriga A-anslag, anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbets-

handikappade och i avsnittet 3.3 B Arbetsliv, anslaget B 6 Bidrag till Sam-

hall, behandlas förslag om särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

arbetshandikappade. I detta avsnitt behandlas övriga motioner som rör ar-

betsmarknaden för arbetshandikappade.

Motioner

Centerpartiet anser i motion 1998/99:So455 att arbetslivets tillgänglighet för

funktionshindrade bör ökas genom att Handikapputredningens förslag full-

följs. Handikapputredningen föreslog att varje sektor, inklusive arbetslivet,

skall ha ett lagstadgat ansvar för att den egna sektorn blir tillgänglig för

funktionshindrade. Förslaget bör, enligt partiet, fullföljas inte minst mot

bakgrund av den höga arbetslösheten (yrk. 6).

Folkpartiet anser i motion A231 att lönebidragsanställningar i största möjliga

utsträckning måste vara en åtgärd för arbetshandikappade och inte för andra

grupper. De statliga insatserna för att stärka handikappades ställning är enlig

partiet oerhört viktiga och bör alltid vara prioriterade. Både lönebidrag och

anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för många

arbetshandikappade (yrk. 15).

Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) framhåller i motion 1998/99:A282 behovet

av en handlingsplan för ytterligare insatser på arbetsmarknaden för personer

med funktionsnedsättningar. Krafttag behövs enligt motionärerna för att

öppna arbetsmarknaden för personer med funktionshinder. En handlingsplan

skulle kunna anvisa både målsättning och vägar dit.

Christina Nenes (s) menar i motion A210 att FN:s standardregler för att

tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet inte

fått det genomslag i den praktiska politiken som många hoppats på. Informa-

tions- och påverkansprojektet "Agenda 22, Ett samhälle för alla" drivs i syfte

att försöka påverka kommunerna att vidta de åtgärder som presenteras i

standardreglerna. För att reglerna ska få en verklig betydelse på alla nivåer

anser motionären att ett riktat statsbidrag bör ges till samtliga kommuner för

att anställa "Agenda 22-projektledare". Initiativet bör också ses som en ar-

betsmarknadspolitisk satsning för personer med funktionshinder.

Anita Jönsson och Mariann Ytterberg (s) anser i motion A211 att åtgärder

bör vidtas för att öka deltagandet på arbetsmarknaden av ungdomar med

funktionshinder. De resurser som tilldelas arbetsmarknadspolitiken måste

enligt motionärerna fördelas på ett sådant sätt att fler ungdomar med funk-

tionshinder får ett arbete och så att deras arbetsmiljö utformas efter deras

behov.

Christina Nenes och Nils-Erik Söderqvist (s) betonar i motion A226 behovet

av åtgärder för att unga med funktionshinder skall bli delaktiga i arbetslivet.

Kraftfulla insatser behövs för att inte ännu en generation av funktionshindra-

de ungdomar skall hänvisas till förtidspensionering i unga år.

Paavo Vallius (s) tar i motion A241 upp rehabilitering av arbetshandikappa-

de. Motionären anser att förslaget om en utvidgad utvecklingsgaranti som

komplement till de ordinarie arbetsmarknadsåtgärderna bör omfatta även

arbetshandikappade.

Hans Karlsson (s) anser i motion A244 att de arbetsmarknadspolitiska åtgär-

derna och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen bör få de resurser som

behövs för att fler personer med arbetshandikapp skall kunna få arbete.

Eva Arvidsson m.fl. (s) pekar i motion A257 på behovet av samordnade

insatser för att de funktionshindrade skall få lika villkor på arbetsmarknaden

och för att samhället skall få tillgång till den arbetskraftsresurs som många

av dem utgör.

Sofia Jonsson (c) anser i motion A276 att det finns behov av ett regelverk för

decentraliserade åtgärder för arbetshandikappade. Motionären menar att det

är angeläget att skapa lokala arbetsmarknader för arbetshandikappade och att

stöd till arbetshandikappade kopplas direkt till individen.

Utskottets ställningstagande

I juni i år presenterades en undersökning, Funktionshindrades situation på

arbetsmarknaden, som genomförts av Statistiska centralbyrån i samarbete

med Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Rådet för arbetslivsforskning.

Undersökningen, som avser fjärde kvartalet 1998, visar att funktionshindrade

med nedsatt arbetsförmåga utgjorde 10,5 % av befolkningen i åldersgruppen

16-64 år. En större del av kvinnorna än av männen har nedsatt arbetsförmå-

ga. Andelen med nedsatt arbetsförmåga varierar även betydligt mellan per-

soner med olika utbildningsnivå, från 15 % för dem med enbart grundskola

till 6 % för dem med eftergymnasial utbildning. Undersökningen visar också,

vid jämförelse mellan fjärde kvartalen 1996 och 1998, att arbetskraftsdelta-

gandet har ökat för funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga medan det

minskat för personer utan funktionshinder. Arbetslösheten har under perio-

den minskat för personer med funktionshinder men ligger på en betydligt

högre nivå än för personer utan funktionshinder.

Enligt AMS veckostatistik var 106 000 arbetshandikappade antingen ar-

betslösa eller åtgärdsplacerade under vecka 45, en minskning med 2 000

personer jämfört med föregående år. Av dessa fanns 52 % i arbete med löne-

bidrag eller i offentligt skyddat arbete (OSA).

Utskottet kan dock konstatera att de arbetshandikappade, trots vissa för-

bättringar, har en besvärlig situation på arbetsmarknaden. I AMS rapport

Arbetsmarknadsutsikterna för 1999 och 2000 (Ura 1999:6) anges att nästan

hälften av de arbetshandikappade som antingen är arbetslösa eller deltar i

arbetsmarknadspolitiskt program saknar gymnasiekompetens. Arbetsmark-

naden har under det senaste året uppvisat en gynnsam utveckling men samti-

digt skärps kraven på kompetens hos arbetskraften. Det finns därför risk att

de arbetshandikappade, där en förhållandevis stor andel saknar utbildning

över grundskolenivå, inte får del av den gynnsamma utvecklingen. Arbets-

marknadssituationen för arbetshandikappade kännetecknas också av att an-

talet långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen är oförändrat högt under tredje

kvartalet 1999 (AMS kvartalsrapport 1999:3). Av de 77 200 personer som

var långtidsinskrivna vid slutet av kvartalet var 25 % arbetshandikappade.

Utskottet delar därför den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna

att de särskilda insatserna för att stärka de arbetshandikappades ställning på

arbetsmarknaden är mycket viktiga. Behovet av subventionerade arbetsplat-

ser för arbetshandikappade liksom av andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder

är stort. Utskottet ser också positivt på att de arbetshandikappade har varit e

prioriterad grupp till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och att de kom-

mer att vara det även nästa år.

I Sveriges handlingsplan för sysselsättning, som utarbetats mot bakgrund

av EU:s sysselsättningsriktlinjer, anges att regeringen på olika sätt främjar

funktionshindrades inträde på arbetsmarknaden, stöder deras utveckling i

arbetslivet samt förhindrar utslagning. Vidare anges att data om funktions-

hindrades arbetskraftsdeltagande och sysselsättningsförhållanden analyseras

regelbundet för att få till stånd effektiva åtgärder. Utskottet lägger också i

avsnitt 3.2.2 fram förslag om ett tillkännagivande från riksdagen om vikten

av lösningar för personer med en särskilt svår situation på arbetsmarknaden.

Utskottet anser det angeläget att de lösningar som väljs får en utformning

som medger flexibilitet och hänsynstagande till individuella behov.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna A231 (yrk. 15),

1998/99:A282, A241, A244, A257 samt A276.

När det gäller Centerpartiets förslag om lagstiftning för att arbetslivet skall

bli tillgängligt för funktionshindrade vill utskottet hänvisa till den lag som

antogs av riksdagen den 3 mars 1999, lagen (1999:132) om förbud mot dis-

kriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Lagen omfattar

förbud mot direkt och indirekt diskriminering. Förbudet mot diskriminering

av arbetssökande omfattar hela rekryteringsförfarandet och gäller oavsett om

det fattas ett anställningsbeslut. Någon ytterligare lagstiftning anser utskott

inte vara påkallad och avstyrker motion 1998/99:So455 (yrk. 6).

I fråga om FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funk-

tionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet delar utskottet motionärens

uppfattning att dessa bör få genomslag i den praktiska politiken. Utskottet

har inhämtat att det pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att utarbeta

en nationell handlingsplan för handikappområdet. En grund för det arbetet är

FN:s standardregler. Planen kommer att redovisas för riksdagen i form av en

proposition kring årsskiftet. I avvaktan på detta avstyrker utskottet motion

A210.

I två motioner betonas behovet av åtgärder för att unga med funktionshin-

der skall bli delaktiga i arbetslivet. Utskottet delar uppfattningen att de ins

ser som vidtas bör anpassas till de särskilda behov som kan finnas inom olika

grupper av funktionshindrade. Inom AMV pågår en särskild verksamhet,

Unga handikappade, som riktar sig till funktionshindrade ungdomar upp till

30 år. I AMV:s årsredovisning för 1998 anges att 1 850 skolungdomar fick

del av insatser från arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstitut under

1998. Vidare anges att av alla arbetslösa ungdomar i åldrarna 18-24 år hade

3,4 % ett arbetshandikapp, samtidigt uppgick de arbetshandikappade ungdo-

marnas andel i de konjunkturberoende programmen till 7,4 procent.

Utskottet anser mot den redovisade bakgrunden att något tillkännagivande

med anledning av motionerna inte är påkallat och avstyrker motionerna

A211 och A226.

1.2.2 Arbetsmarknaden för invandrare

Propositionen

Integrering av invandrare är enligt regeringen en central del av arbetsmark-

nads- och arbetslivspolitiken.

För utländska medborgare - i synnerhet de utomnordiska medborgarna -

är arbetsmarknadsläget fortfarande besvärligt. Samtidigt som många invand-

rare som varit längre tid i Sverige har förlorat sina arbeten under 1990-talet,

har många personer som anlänt på senare år inte kunnat etablera sig på ar-

betsmarknaden. Den ökade arbetskraftsefterfrågan på senare tid har medfört

att arbetslösheten minskat också bland de utländska medborgarna.

I budgetpropositionen framhålls att det är av största vikt att de arbetsmark-

nadspolitiska insatserna används på ett bra och effektivt sätt för att underlät

integreringen i arbetslivet. Regeringen har tagit initiativ till ett projekt so

ett tillväxtperspektiv skall studera bl.a. hur mångfald i arbetslivet kan leda

ökad tillväxt. Enligt budgetpropositionen avser regeringen att återkomma till

riksdagen med förslag och ett samlat program för att bättre utnyttja mångfal-

den i arbetslivet.

Motioner

Kristdemokraterna pekar i kommittémotion A804 (yrk. 14) på den låga

sysselsättningsgraden bland kvinnor med utländskt medborgarskap. Särskilda

insatser behövs för att inventera invandrarkvinnors kunnande, exempelvis

sådan kompetens som kan vara till nytta för exportindustrin. De berörda

kvinnorna bör utbildas om svenskt arbetsliv.

I motion Sf637 (yrk. 18) förespråkar Kristdemokraterna fler internationella

arbetsförmedlingar för ekonomer, jurister, tekniker m.fl. grupper. Fler orter i

landet bör få sådana förmedlingar.

Folkpartiet anser i kommittémotion A230 (yrk. 5 och 6) att specialiserade

arbetsförmedlingar liknande förmedlingen Internationella ingenjörer i Stock-

holm kan bidra till att effektivisera förmedlingens verksamhet. Sådana speci-

aliserade förmedlingar liksom privata förmedlingar kan hjälpa sökande med

särskilda behov. Konkurrens mellan arbetsförmedlingar ökar valmöjligheter-

na för arbetssökande och arbetsgivare. Vidare behövs särskilda åtgärder för

invandrarkvinnor som har svårt att tillgodogöra sig dagens utbud av utbild-

ning och arbetsmarknadsinsatser. För dessa behövs bl.a. aktiviteter där prak-

tiskt arbete kombineras med undervisning.

Också i kommittémotion A231 (yrk. 13) betonar Folkpartiet vikten av åt-

gärder för att förbättra invandrares situation på arbetsmarknaden i syfte att

förhindra arbetslöshet och rundgång. Vad som krävs för att förbättra invand-

rares situation på arbetsmarknaden är att det svenska samhället slutar att

betrakta invandrarna som ett problem och i stället ser dem som en tillgång.

Ulla-Britt Hagström (kd) och Birgitta Carlsson (c) vill enligt motion A228

(yrk. 1 och 2) tillvarata invandrarkvinnors språkkunskaper inom IT-sektorn.

För långtidsarbetslösa invandrare med yrkesutbildning som bedöms vara

gångbar på den svenska arbetsmarknaden bör referensakademier tillskapas.

Där bör IT-utbildning ges samtidigt som de berörda personerna får referen-

ser.

Utskottets ställningstagande

De utomnordiska medborgarnas situation på arbetsmarknaden har förbättrats

successivt sedan 1997. Under 1999 har utvecklingen fortlöpande blivit bättre.

Den gynnsamma utveckling som ägt rum på senare tid är enligt utskottets

uppfattning glädjande, inte minst efter att en kontinuerlig och mycket allvar-

lig försämring ägt rum när det gäller arbetsmarknadssituationen för dessa

grupper under hela 1990-talet fram till 1997.

Jämfört med förra året har fler utomnordiska medborgare fått arbete i år.

Samtidigt har antalet arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska

program i gruppen minskat med nästan 7 000 personer jämfört med förra

året. Av de personer som varit långtidsinskrivna över två år på arbetsför-

medlingen har andelen utomnordiska medborgare minskat.

Enligt AMS är knappt 12 000 utomnordiska medborgare anmälda vid ar-

betsförmedlingen utan att räknas som arbetslösa. Bland dessa personer som

saknar fotfäste på arbetsmarknaden deltar många i svenskundervisning.

Även om en förbättring skett av de utomnordiska medborgarnas ställning

på arbetsmarknaden på senare år är situationen fortfarande allvarlig. Arbets-

lösheten i gruppen är fyra gånger så hög som för svenska medborgare.

Utskottet delar till fullo den uppfattning som förs fram i motioner om att

invandrares kunnande skall tas till vara och att invandrarna inte skall betrak-

tas som ett problem utan i stället ses som en tillgång. Som regeringen också

betonar i budgetpropositionen är det av avgörande betydelse att människors

resurser tas till vara om det skall vara möjligt att nå ökad och hållbar tillvä

och sysselsättning. Ökad mångfald på arbetsmarknaden skulle innebära att

man i betydligt större utsträckning än i dag tog till vara människors resurser.

I förlängningen bidrar detta till ekonomisk tillväxt och utveckling. Utskottet

välkomnar mot denna bakgrund det av regeringen aviserade programmet för

mångfald i arbetslivet.

I anslutning till detta vill utskottet påpeka att regeringen i oktober 1999 har

uppdragit åt samtliga statliga myndigheter som lyder omedelbart under rege-

ringen att upprätta handlingsplaner för att främja etnisk mångfald bland de

anställda. Planerna skall även avse myndigheternas regionala organisation.

Planerade och redovisade åtgärder skall redovisas senast den 1 mars varje år.

I rapporten Arbetsmarknaden för invandrare (Ura 1999:5) från AMS förs

en sammanfattande diskussion om vilka åtgärder som behöver vidtas för att

radikalt förbättra läget på arbetsmarknaden för utomnordiska medborgare.

Utskottet instämmer i rapportens slutsats att det krävs ett brett samarbete

inom näringslivs-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken m.m. för att få

till stånd avgörande förbättringar.

AMS-rapporten pekar bl.a. på vikten av att åstadkomma en kvalitativt god

svenskundervisning och snabb kontakt med arbetslivet genom olika former

av arbetsplatsförlagd praktik. Vidare bör ytterligare åtgärder vidtas för att g

svensk behörighet till invandrare med utländsk utbildning inom vårdområdet.

I rapporten konstateras också att de arbetsmarknadspolitiska program som

innebär arbetslivskontakt på en arbetsplats oftare leder till arbete för en in-

vandrare än vad som är fallet med övriga program.

Inte minst mot bakgrund av det sistnämnda konstaterandet finns det enligt

utskottets uppfattning anledning att hysa förhoppningar om att det förstärkta

anställningsstöd som behandlas närmare i avsnitt 3.2.2 skall underlätta för

utomnordiska medborgare och andra invandrare att komma in på arbets-

marknaden.

När det gäller motionsförslag om kombinationer av praktiskt arbete och

undervisning kan utskottet konstatera att det av 9 § förordningen (1994:895)

om svenskundervisning för invandrare framgår att utbildningsanordnaren i

samarbete med arbetsförmedlingen skall verka för att undervisningen så snart

som möjligt kan kombineras med praktik som ger deltagaren möjlighet att

träna sig i att tala svenska. Likaså betonar den nyss nämnda AMS-rapporten

att grundläggande svenskundervisning bör kombineras med praktik. När

invandraren sedan påbörjar en yrkesutbildning måste yrkesinriktad svensk-

undervisning ingå i utbildningen, anser AMS.

I budgetpropositionen betonas att arbetsförmedlingen har en mycket vik-

tigt roll att fylla utifrån ett integrationsperspektiv. Arbetsförmedlingarnas

kontaktnät med arbetsgivare måste användas fullt ut för att personer som

saknar erfarenhet av svenskt arbetsliv skall få möjlighet att etablera sig på

arbetsmarknaden. Det kan, som påpekas i motioner från Kristdemokraterna

och Folkpartiet, exempelvis ske genom specialiserade förmedlingar som

förmedlingen Internationella ingenjörer i Stockholm. Arbetsförmedlingen

bör också utifrån sina arbetsgivarkontakter i samarbete med kommunerna

och arbetsmarknadens parter ta initiativ till att starta mentorprogram. Ut-

skottet ser positivt på att regeringen i budgetpropositionen aviserar en för-

söksverksamhet där nya metoder och aktörer skall prövas i syfte att få till

stånd effektiv förmedling av arbete till arbetslösa invandrare.

Utskottet ställer sig i avsnitt 3.2.1 bakom regeringens förslag om medel till

extra personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen under år 2000. Som

framhålls i budgetpropositionen möjliggör dessa medel att AMS i samarbete

med kommunerna förbättrar tillgången på praktikplatser i samband med

svenskundervisning. Detta bör kunna ske både i storstadsområden och i

andra delar av landet.

Utskottet vill i sammanhanget också peka på betydelsen av individuella

handlingsplaner som också tas upp i betänkandets avsnitt 3.2.1. Som rege-

ringen framhåller kan det exempelvis i slutskedet av sfi-undervisningen vara

önskvärt att upprätta handlingsplaner för personer som riskerar att bli lång-

tidsarbetslösa. Här bör arbetsförmedling och kommun samarbeta.

Mot bakgrund av vad som anförts anser utskottet att motionerna A228

(yrk. 1 och 2), A230 (yrk. 5 och 6), A231 (yrk. 13), Sf637 (yrk. 18) och

A804 (yrk. 14) bör avslås.

1.2.3 Arbetsmarknaden för kvinnor

Motioner

Kristdemokraterna anser i motion A804 att rimliga priser på hushållsnära

tjänster skulle betyda fler riktiga arbeten och större trygghet för kvinnor sam

skapa betydligt fler arbetstillfällen (yrk. 12).

Ulla-Britt Hagström och Rosita Runegrund (kd) menar i motion A820 att

eftersom svensk arbetsmarknad är starkt könssegregerad drabbar neddrag-

ningar inom sjukvård, omvårdnad, skola etc. kvinnor hårdast. Motionärerna

anser att en utvärdering bör göras av konsekvenserna för kvinnor av ned-

dragningarna i den offentliga sektorn (yrk. 1). Motionärerna anser vidare att

en utvärdering bör göras av konsekvenserna av att kvinnors arbetsmarknad är

präglad av politisk styrning och politiska mål (yrk. 2). Viss konkurrensut-

sättning av traditionellt kvinnliga yrkesområden skulle möjliggöra för kvin-

nor att bättre kunna utveckla såväl omsorgen som vården. Konkurrensutsätt-

ning av dessa yrkesområden bör därför enligt motionärerna påskyndas (yrk.

3). Dessutom anser motionärerna att stimulansåtgärder bör sättas in för att

göra IT-sektorn till en jämställd arbetsmarknad (yrk. 4).

Utskottets ställningstagande

Mellan de första kvartalen 1998 och 1999 har sysselsättningen ökat något

mer för män än för kvinnor enligt AMS rapport Arbetsmarknadsutsikterna

för 1999 och 2000 (Ura 1999:6). Detta kan enligt rapporten delvis förklaras

genom den mycket starka utvecklingen inom IT-sektorn, en bransch där

männen är överrepresenterade. Även kvinnodominerade sektorer som utbild-

ning och vård har expanderat påtagligt det senaste året, och den utvecklingen

väntas fortsätta. Vidare kan man för den närmaste framtiden, enligt rappor-

ten, förutse en något bättre arbetsmarknadsutveckling för kvinnor än för män

eftersom betydande sysselsättningstillskott väntas inom andra kvinnodomi-

nerade branscher såsom handel och restaurang.

Fler män än kvinnor är arbetslösa. Det är också ett mindre antal kvinnor än

män som är långtidsarbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har dock ökat mer

bland kvinnor än bland män vid jämförelse mellan tredje kvartalen 1998 och

1999 enligt AMS kvartalsrapport 1999:3. Av samma rapport framgår att den

könsuppdelade arbetsmarknaden avspeglar sig tydligt i vilka yrken kvinnor

och män som är inskrivna vid arbetsförmedlingen i första hand söker. Ande-

len män är mycket hög bland dem som anvisas till arbete som tekniker, in-

genjörer och inom datavetenskap, medan kvinnornas andel är mycket hög

bland anvisade till arbete inom vård och omsorg.

I Sveriges handlingsplan för sysselsättning, som utarbetats mot bakgrund

av EU:s sysselsättningsriktlinjer, anser regeringen att AMV:s ansträngningar

för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden är betydande och att insat-

serna i större utsträckning bör inriktas på vägledningsinsatserna, eftersom

förmedlingen därigenom kommer i kontakt med flest arbetssökande. Det är

då de arbetslösa har störst anledning att fundera över sitt yrkesval.

Med denna bakgrund övergår utskottet till att behandla Kristdemokraternas

förslag om rimliga priser på hushållsnära tjänster. Utskottet kan hänvisa till

skatteutskottets yttrande (SkU1y) till finansutskottet över likartade motions-

yrkanden. Skatteutskottet var inte berett att tillstyrka förslagen med motive-

ringen att det är kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en tjänstepro-

duktion som kan konkurrera med hushållens egen tjänsteproduktion. Risken

är menar skatteutskottet att effekterna på sysselsättningen blir mycket små

eller inga alls samtidigt som kostnaderna blir stora.

Arbetsmarknadsutskottet delar skatteutskottets mening och avstyrker mo-

tion A804 (yrk. 12).

Med anledning av förslagen i motion A820 kan utskottet hänvisa till den

redovisning som lämnades över framväxten av alternativa driftsformer i

utskottets betänkande 1998/99:AU6 Vissa frågor om jämställdhet. Där kon-

stateras att de alternativa driftsformerna väntas öka inom flertalet kommu-

nala vård- och omsorgsområden. Till detta kommer att kommunaltekniska

verksamheter i ökande utsträckning blir konkurrensutsatta. Inom kommuner-

na sker således betydande strukturförändringar.

Utskottet har också inhämtat att ett tjugotal nya forskningsrapporter om

konsekvenserna av 1990-talets personalnedskärningar i privat och offentlig

sektor har presenterats vid en konferens arrangerad av Rådet för arbetslivs-

forskning. Där framkom bl.a. att kvinnor inom den offentliga sektorn drab-

bats hårdast av nedskärningarna under 1990-talet.

Utskottet kan här med tillfredsställelse notera att antalet arbetstillfällen

inom de kommunala verksamheterna ökat kraftigt under senare tid till följd

av de resurser som tillförts denna sektor.

Vad avser frågan om att göra IT-sektorn till en mera jämställd arbetsmark-

nad behandlas denna fråga under avsnittet 3.2.2 nedan.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion A820 (yrk. 1-4).

1.2.4 Arbetsmarknaden för ungdomar

Motioner

Ungdomsarbetslösheten bör enligt Kristdemokraterna i kommittémotion

A254 (yrk. 7 delvis) bekämpas genom en rad insatser. Partiets målsättning är

att alla ungdomar mellan 18 och 24 år skall erbjudas arbete eller menings-

fulla studier före år 2002.

Först och främst bör utbildning uppmuntras och premieras. Utbildnings-

systemet skall vara anpassat också till utpräglade praktiker. Kommunerna

bör ges förutsättningar att erbjuda så många ungdomar som möjligt utbild-

ning. Vidare bör det fåtal ungdomar som inte går i gymnasiet få möjlighet till

kommunal praktiktjänst. Denna praktiktjänst bör ge reell arbetslivserfarenhet

och ersättning utgå med praktiklön, inte socialbidrag.

Den kommunala utvecklingsgarantin för ungdomar i åldersgruppen 20-24

år bör enligt Kristdemokraterna finnas kvar tills vidare men successivt ersät-

tas av en bättre fungerande arbetsmarknad för ungdomar. Detta kan ske

genom satsningar på lärlingsutbildning, skattelättnader inom tjänstesektorn,

flexiblare lönesättning och ny arbetsrättslagstiftning.

Också Folkpartiet betonar i kommittémotion A231 (yrk. 12) vikten av gene-

rella åtgärder för att öka ungdomars möjligheter att få arbete. Det gäller t.ex

företagsfrämjande insatser, reformerad arbetsrätt och bättre lönebildning.

Vidare anser partiet att arbetsmarknadspolitiska åtgärder snabbt bör sättas in

för att de unga skall ha kontakt med arbetslivet. Den kommunala utveck-

lingsgarantin bör utvärderas.

Agne Hansson (c) pläderar i motion Ub813 (yrk. 11) för försöksverksamhet i

Kalmar län för att skapa fasta och meningsfulla arbeten åt ungdomar. Verk-

samheten bör ses som ett pilotprojekt i syfte att reformera arbetsmarknads-

politiken.

Utskottets ställningstagande

Under året har den kraftiga minskningen av antalet långtidsarbetslösa ung-

domar fortsatt. I genomsnitt fanns drygt 6 000 långtidsarbetslösa ungdomar

under tredje kvartalet 1998. Antalet har minskats till 4 400 under tredje

kvartalet i år. Samtidigt har andelen långtidsarbetslösa bland de arbetslösa

ungdomarna i åldersgruppen 20-24 år sjunkit från 10 till 9 %.

Arbetsmarknadsutskottet har nyligen i yttrande 1999/2000:AU1y På ung-

domars villkor tagit ställning till ett antal motionsförslag om ungdomars

situation på arbetsmarknaden. Utskottet poängterade därvid vikten av att

underlätta ungdomars förankring i arbetslivet. Unga människor måste ha

rimliga förutsättningar att självständigt försörja sig. Likaså, ansåg utskottet

är det väsentligt att väl fungerande insatser riktas mot de ungdomar som

behöver särskilt stöd för att etablera sig på arbetsmarknaden. Utskottet beto-

nade att en situation som innebär passiv väntan på en åtgärd i största möjliga

utsträckning måste undvikas.

Det är enligt utskottet mycket positivt att ungdomsarbetslösheten gått ner

kraftigt. Samtidigt finns det anledning att vara observant i fråga om de ung-

domsgrupper som har stora problem på arbetsmarknaden. Generellt sett är

ungdomar i dag en eftertraktad grupp på arbetsmarknaden. Det gäller dock

inte de som haft svårigheter under skoltiden och som inte fullföljt sin gymna-

sieutbildning liksom de ungdomar som inte nått godkända betyg i grundsko-

lan eller gymnasieskolan. Här måste kommunen och arbetsförmedlingen

samarbeta för att ordna praktikarbeten liksom kombinationer av praktik och

utbildning.

När det gäller motionsförslag om mer generella insatser för att förbättra

förutsättningarna på arbetsmarknaden för ungdomar eller för andra grupper

föreslår utskottet med hänvisning till sina ställningstaganden i avsnitt 1.1

rörande lönebildning, arbetsrätt, förutsättningar för företagande m.fl. områ-

den att motionerna A231 (yrk. 12), A254 (yrk. 7 delvis) och Ub813 (yrk. 11)

avslås av riksdagen.

1.2.5 Arbetsmarknaden för äldre

Utskottet behandlar i avsnitt 3.2.2 förslag som berör äldre arbetslösa. I detta

avsnitt behandlas övriga motioner som rör äldre på arbetsmarknaden.

Motioner

Folkpartiet pekar i motion A231 på de äldres situation på arbetsmarknaden.

Partiet är motståndare till alla förslag som innebär att äldre arbetskraft skal

pensioneras eller generationsväxlas från arbetsmarknaden i förtid (yrk. 11).

I motion So323 pläderar Folkpartiet för en flexibel pensionsålder och anser

att först med en lagändring blir det möjligt, för de löntagare som så vill, att

stanna kvar i arbete till 67 års ålder (yrk. 2).

Inger Lundberg m.fl. (s) pekar i motion A281 på behovet av arbetsmarknads-

politiska åtgärder för den äldre arbetskraften. Motionärerna menar att det är

nödvändigt att den framtida arbetsmarknadspolitiken väger in behovet av

särskilda åtgärder av typen OTA.

Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare (s) anser i motion A717 att den ge-

nomsnittliga åldern för utträde från arbetsmarknaden måste höjas och en

strategi tas fram för att stärka de äldres rätt till arbete. Motionärerna anser

en lag mot åldersdiskriminering bör utredas.

Barbro Westerholm (fp) anser i motion So262 att regeringen bör initiera en

konkret plan för hur äldres kompetens och livserfarenhet bättre bör tas till

vara i arbetslivet (yrk. 1).

Barbro Feltzing (mp) anser i motion A238 att en snabb utredning behöver

göras för att få fram förslag som specifikt hjälper äldre arbetssökande (yrk.

2).

Utskottets ställningstagande

Enligt AMS återrapport med anledning av uppdrag i regeringens reglerings-

brev var ca 109 500 äldre personer i genomsnitt inskrivna vid arbetsförmed-

lingen under det första halvåret 1999, en ökning med ca 9 500 personer jäm-

fört med samma period 1998. Även andelen äldre av samtliga inskrivna har

ökat från 11 till 13 %. I AMS rapport Arbetsmarknadsutsikterna för år 2000

(Ura 1999:15) pekas på att antalet äldre i arbetslivet kommer att öka drama-

tiskt under kommande år. Befolkningen i åldersgruppen 55-64 år kommer

under de första åren på 2000-talet att ha ökat med 90 000 personer. Största

ökningen sker i åldersgruppen 55-59 år. Vidare framhålls att medelåldern i

många branscher redan är hög bl.a. beroende på tidigare uppsägningar av

främst yngre personal. Arbetskraftsdeltagandet bland 60-64-åringar är lågt,

cirka 50 %, beroende på förtidspensioneringar. Även utbildningsnivån är

förhållandevis låg bland de äldre arbetssökande. I oktober 1999 saknade 57

% av de inskrivna vid arbetsförmedlingarna i åldern 55-64 år någon form av

gymnasieutbildning.

Antalet långtidsarbetslösa i åldrarna över 55 år har ökat väsentligt under

tredje kvartalet 1999 enligt AMS kvartalsrapport (1999:3). En registerföränd-

ring vid årsskiftet innebar att ca 20 000 personer räknades in som arbetslösa

och som tidigare ej räknats i denna grupp. Det gällde främst personer som

var på väg ut från arbetsmarknaden men som uppbar arbetslöshetsersättning.

Detta är huvudförklaringen till ökningen av antalet långtidsarbetslösa under

hösten. Nästan hela ökningen faller på personer som är äldre än 55 år.

Utskottet kan konstatera att arbetsmarknadssituationen för de äldre ar-

betslösa är bekymmersam och delar motionärernas inställning att det finns

behov av ytterligare insatser för denna grupp. Utskottet förutsätter att det

nyligen införda förstärkta anställningsstödet skall kunna ha en positiv inver-

kan även för de äldre. Utskottet ser också positivt på att regeringen den 28

oktober 1999 uppdragit åt AMS att senast den 6 december redovisa ett för-

slag om hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan användas för särskil-

da insatser för arbetslösa som under längre perioder stått utanför den reguljä-

ra arbetsmarknaden, exempelvis äldre arbetslösa som bor på orter med svag

arbetsmarknad. Syftet skall vara att insatserna för de mest utsatta grupperna

skall effektiviseras så att de arbetssökande genom egna insatser, kompe-

tensutveckling och praktik kan öka sina möjligheter att komma tillbaka på

den reguljära arbetsmarknaden eller utveckla egen verksamhet. Särskilt på-

pekas att förtidspensionering eller utförsäkring måste förhindras.

Utskottet lägger också i avsnitt 3.2.2 fram förslag om ett tillkännagivande

från riksdagen om vikten av lösningar för personer med en särskilt svår situ-

ation på arbetsmarknaden. Utskottet anser det angeläget att de lösningar som

väljs får en utformning som medger flexibilitet och hänsynstagande till indi-

viduella behov.

Mot bakgrund av dessa åtgärder avstyrks motionerna A231, A281, So262

(yrk. 1) samt A238 (yrk. 2).

I två motioner tas frågan om höjd pensionsålder upp. Utskottet vill här pe-

ka på att en promemoria, Höjd ålder för avgångsskyldighet till 67 år (Ds

1999:39), har utarbetats inom Näringsdepartementet. I promemorian förordas

att det i anställningsskyddslagen införs en bestämmelse om att avtal som

föreskriver en avgångsskyldighet mellan 65 och 67 år skall sakna verkan i

den delen. I stället skall avgångsskyldighet gälla när arbetstagaren fyller 67

år. I avvaktan på beredningen av denna promemoria avstyrker utskottet mo-

tionerna So323 (yrk. 2) och A717.

1.2.6 Arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa/långtidsinskrivna

Motioner

Kristdemokraterna anser i motion A254 att åtgärder och utbildning för att

förhindra långtidsarbetslöshet måste inriktas mot kompetenshöjning som kan

underlätta att få arbete i framtidsbranscher. Partiet anser vidare att en särsk

delegation bör tillsättas för att stärka den enskilde arbetslöse i dennes socia

situation (yrk. 5).

Ana Maria Narti (fp) anser i motion Sf615 att aktivitetscentrum som drivs av

långtidsarbetslösa t.ex. på basis av entreprenadkontrakt skall få tillstånd att

bildas. Motionären anser att utrymme måste skapas för initiativ och an-

svarstagande för att direkt mobilisera dessa personers energi (yrk. 6).

Utskottets ställningstagande

I avsnitten ovan har utskottet behandlat frågor kring arbetshandikappade och

äldre, två grupper som är särskilt utsatta vad gäller långtidsarbetslöshet och

långtidsinskrivning vid arbetsförmedlingarna. Antalet långtidsinskrivna totalt

uppgick vid slutet av september till 77 200 enligt AMS kvartalsrapport

1999:3. En kontinuerlig minskning av antalet har skett under året. Andelen

långtidsinskrivna av samtliga sökande som var arbetslösa eller i arbetsmark-

nadsprogram var 20 %. Antalet långtidsarbetslösa har däremot ökat under

tredje kvartalet 1999 då i genomsnitt 57 000 personer var långtidsarbetslösa.

Som redovisats i avsnittet ovan stod äldre långtidsarbetslösa för ökningen

medan antalet långtidsarbetslösa ungdomar och medelålders personer mins-

kade vid jämförelse med motsvarande kvartal året innan.

Riksdagen godkände under våren 1999 ett förslag i vårpropositionen att

åtgärden anställningsstöd fr.o.m. den 1 oktober 1999 skulle förlängas och

förstärkas för svaga grupper. Stödet innebär att den arbetsgivare som anstäl-

ler en person som före anställningen var öppet arbetslös eller i arbetsmark-

nadspolitisk åtgärd och varit anmäld vid arbetsförmedlingen under minst 36

månader kan få anställningsstöd under sammanlagt 24 månader. En ytterliga-

re förstärkning av detta stöd föreslås i årets budgetproposition och behandlas

nedan i avsnitt 3.2.2. Under vecka 46 fick 2 500 personer del av det för-

stärkta anställningsstödet, nära nog en fördubbling jämfört med vecka 43.

I regeringens förslag till samlat programdokument för mål 3 åren 2000-

2006, som redovisas utförligare i avsnitt 3.2.3 nedan, föreslås insatser för

bl.a. personer som riskerar att förlora sina arbeten på grund av att de har

otillräcklig kompetens eller personer som på grund av låg kompetens eller

andra orsaker står långt från arbetsmarknaden. Här föreslås bl.a. åtgärden

jobbrotation som innebär att långtidsarbetslösa, särskilt personer med

utländsk bakgrund och funktionshindrade, som behöver bättra på sin

kompetens för att komma in på arbetsmarknaden skall delta i jobbrotation på

arbetsplatser.

Utskottet vill här också nämna att regeringen i årets budgetproposition fö-

reslår att 1,35 miljarder kronor år 2000 avsätts i form av reducerad skatt för

att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet. Syftet är att stimulera till

kontinuerlig individuell kompetensutveckling i arbetslivet, vilket kan öka

individens möjligheter att välja och byta arbete. Regeringen gör bedömning-

en att ett system för individuell kompetensutveckling i arbetslivet skulle

kunna öka anställbarheten och tryggheten i arbetslivet.

Båda motionärerna pekar på vikten av stimulans och aktivitet för att mot-

verka den passivisering som kan bli följden av långtidsarbetslöshet. Utskottet

vill även här peka på det uppdrag regeringen givit AMS och som återges

ovan i avsnittet 1.2.5. Uppdraget innebär att AMS skall redovisa hur insat-

serna för de mest utsatta grupperna kan effektiviseras så att berörda arbetssö-

kande genom egna insatser, kompetensutveckling och praktik kan öka sina

möjligheter att komma tillbaka på den reguljära arbetsmarknaden eller ut-

veckla egen verksamhet.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna A254 (yrk. 5) och

Sf615 (yrk. 6).

1.3 Deltidsarbetslöshet

Bakgrund

Enligt en redovisning i budgetpropositionen fanns det drygt 123 000 deltids-

arbetslösa registrerade vid arbetsförmedlingarna under första halvåret 1999.

Av dessa hade 89 % rätt till inkomstrelaterad ersättning, vilket är en betydlig

större andel än av de öppet arbetslösa i allmänhet där motsvarande tal är

72 %.

Under tre perioder har det funnits regler i arbetslöshetsförsäkringen som

innebär begränsningar i rätten att få deltidsersättning. Enligt den nuvarande

regleringen i 40 § lagen om arbetslöshetsförsäkring får regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersätt-

ningsrätten för personer som regelbundet utför deltidsarbete. Sedan den 1

januari 1996 gäller en sådan begränsning, som numera återfinns i 8 § förord-

ningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Begränsningsregeln avser

personer som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är

arbetslösa. En sådan person har inte rätt till ersättning om han eller hon efte

en första ersättningsperiod fortsätter en tillsvidareanställning på deltid så

länge som denna anställning pågår. Begränsningen gäller också i en ny tills-

vidareanställning som påbörjas inom tre månader från det att den tidigare

tillsvidareanställningen på deltid upphörde.

Förordningen innehåller även andra regler som gäller deltidsarbetslösa.

Under den tid som ersättning lämnas skall länsarbetsnämnden tillsammans

med sökande, arbetsgivare och fackliga organisationer aktivt verka för att

den sökande får en sammanlagd veckoarbetstid som motsvarar hans eller

hennes önskemål om arbetstid. Om detta inte kan åstadkommas skall en

lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd erbjudas i stället. Särskild prövning av

ersättningsrätten skall göras var sjätte månad.

I avsnitt 2 utgiftsområde 13 beskriver utskottet i korthet den s.k. DELTA-

utredningen som regeringen tillsatte i april 1998. Uppdraget (dir. 1998:27)

var att beskriva och analysera hur förekomsten av deltidsarbeten och tillfälli-

ga arbeten har utvecklats sedan början av 1980-talet och bedöma hur före-

komsten av dessa anställningsformer skulle kunna tänkas utvecklas i framti-

den. Mot bakgrund av den analysen skulle utredaren överväga om några

förändringar behövde göras vad gäller rätten till arbetslöshetsersättning för

den berörda kategorin arbetstagare. Utredningen lade fram sitt slutbetänkan-

de (SOU 1999:27) i februari i år. I korthet föreslog utredningen att den som

vill ha fyllnadsersättning inför arbetslöshetskassan skall uppvisa ett intyg

från arbetsgivaren att denne inte kan erbjuda mer tid. Intyget skall uppvisas

första gången ersättningen söks och efter sex månader. Även länsarbets-

nämnden skall få del av intyget som underlag i diskussionen om den enskil-

des handlingsplan. Efter 52 veckor skall arbetsgivaren och den anställda

ställas inför en valsituation, "den bortre parentesen" för arbetsgivaren. Om

arbetsgivaren inte erbjuder önskad tid återstår för den enskilde att antingen

delta i ett anpassat arbetsmarknadsprogram på heltid eller att stanna kvar i

deltidsanställningen utan fyllnadsersättning. Särregler föreslås för personer

över 60 år. Deltidsarbete skall inte längre anses som lämpligt arbete för den

som söker heltidsarbete, vilket innebär att arbetsförmedlingen inte kan av-

stänga den som i denna situation vägrar att acceptera deltid.

Sedan 1997 gäller enligt 25 a § lagen om anställningsskydd en särskild re-

gel för deltidsanställda. Om en sådan arbetstagare anmält för arbetsgivaren

att han eller hon vill ha en anställning med högre sysselsättningsgrad har

personen under vissa förutsättningar företrädesrätt till en ledig sådan anställ

ning.

Motioner

De deltidsarbetslösas situation tas upp i fyra enskilda socialdemokratiska

motioner.

En lång rad insatser krävs enligt Lennart Klockare och Birgitta Ahlqvist (s) i

motion A267. Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar och organisera arbetet så att

den som vill ha högre sysselsättningsgrad också kan få det. Det är inte ac-

ceptabelt att kostnaderna annars övervältras på a-kassan. Motionärerna ser

som en möjlighet att i lagen kräva särskilda skäl för att få inrätta hel-

tidstjänster.

Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) anser i motion A703 att den nuva-

rande lagregleringen behöver skärpas. Deltid skall vara tillåtet bara om det

finns särskilda skäl som att arbetet bara utförs under kortare tid under dygnet

Avsteg skall kunna göras genom central överenskommelse mellan arbets-

marknadens parter. - I motion A707 efterlyser samma motionärer arbets-

marknadspolitiska insatser. Nu när konjunkturen vänt bör det förebyggande

arbetet prioriteras. Ett annat arbetssätt med tidiga insatser krävs från arbets

förmedlingens sida, sägs det i motionen. Samarbetet bör utökas med arbets-

givare och fackliga organisationer. Möjligheter till utbildning och studiefi-

nansiering bör kunna komma i fråga.

Marie Granlund (s) i motion A725 anser att DELTA-utredningen lagt fram

många vällovliga förslag, men hon framhåller att pressen på arbetsgivarna

måste öka. En utvärdering bör göras av hur de arbetsrättsliga reglerna funge-

rat i praktiken. Om situationen inte förbättras bör regeringen överlägga med

berörda parter på arbetsmarknaden. Ambitionen bör vara att heltidsanställ-

ning är en rättighet och deltidsanställning en möjlighet.

Utskottets ställningstagande

Under en följd av år har utskottet behandlat motioner som avser de deltidsar-

betslösas situation bl.a. när det gäller möjligheten att få ersättning från ar-

betslöshetsförsäkringen. Utskottet har uttalat att det inte går att bortse från

många deltidsarbetslösa ställs inför svåra val och att många lämnar sin tills-

vidareanställning på deltid för att inte förlora ersättningsrätten. Utskottet h

betonat att det inte är tillfredsställande att människor förlorar anknytningen

till arbetslivet på det sättet (se bl.a. 1997/98:AU5). Utskottet har därför väl

komnat DELTA-utredningen.

Det framgår av budgetpropositionen att DELTA-utredningens förslag har

remissbehandlats och att avsikten är att regeringen skall ta ställning till för

slagen i samband med förslagen från den arbetsgrupp som har till uppdrag att

se över vissa frågor inom arbetslöshetsförsäkringen. Som redovisats ovan har

arbetsgruppen i dagarna lagt fram sina förslag (Ds 1999:58).

I den arbetsrättsliga frågan om en principiell rätt till heltidsanställning har

utskottets uppfattning varit att anställningar på heltid skall eftersträvas. Ut

skottet har sett det som angeläget att det skapas förutsättningar för heltidsan

ställningar för den som så vill och hänvisat till de ändringar i LAS som ge-

nomfördes från 1997 (1998/99:AU8).

I sammanhanget vill utskottet även hänvisa till slutrapporten från den s.k.

vård- och omsorgskommissionen, Den ljusnande framtid är vård (Ds

1999:44). Kommissionen har bestått av företrädare för regeringen, kommun-

och landstingsförbunden samt de fackliga huvudorganisationerna och har

tillsatts mot bakgrund av rekryteringssvårigheterna inom sektorn. I rapporten

konstaterar kommissionen att vård- och omsorgssektorn har den största an-

delen deltidsanställda. Samtidigt är deltidsarbetslösheten oacceptabelt stor

och omfattar ca 18 % av de sysselsatta inom yrkesgruppen, detta alltså trots

rekryteringsproblemen. Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att

kommissionen enats om att bl.a. verka för att minska deltidsarbetslösheten.

Målet skall vara att minska deltidsarbetslösheten med 50 % under en ettårs-

period fram till slutet av 2000. Enligt propositionen avser regeringen att

senare kalla de berörda parterna till möte i syfte att analysera om detta mål

har nåtts.

För utskottet är det mycket angeläget att det ofrivilliga deltidsarbetet kan

begränsas så långt som möjligt. Deltidsarbetslösheten är ett stort problem

som ställer krav både på arbetsgivarna och på arbetsförmedlingen. De insat-

ser som nu görs på området är därför mycket välkomna. Utskottet vill dock

inte nu låsa sig för olika tekniska lösningar som rör deltidsproblematiken

utan anser att det beredningsarbete som skall ske i Regeringskansliet bör

avvaktas.

Med hänvisning till detta avstyrks de nu behandlade motionerna A267,

A703, A707 och A725.

1.4 Privat arbetsförmedling, uthyrnings- och

bemanningsföretag

Bakgrund

Fram t.o.m. 1993 gällde ett principiellt arbetsförmedlingsmonopol i Sverige.

Monopolet innebar i princip att arbetsförmedlingen är en offentlig angelä-

genhet. Den tidigare lagstiftningen hämtade sitt innehåll från ILO-

konventioner om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Privat arbetsför-

medling kunde förekomma i viss begränsad omfattning och i noga reglerade

former. En ny lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

antogs 1991 och trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen innebar vissa upp-

mjukningar i förhållande till 1935 års lag i ämnet. Den verksamhet som

består i uthyrning av arbetskraft fick en legaldefinition, "ett rättsförhålland

mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot

ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arb

som hör till beställarens verksamhet", och legaliserades. Den som hyrde ut

arbetskraft måste enligt 1991 års lag iaktta vissa regler som syftade till att

arbetstagare som fått arbete via uthyrningsföretag inte skulle hamna i svårig-

heter av olika slag, bl.a. vad gällde möjligheten att träffa tidsbegränsade

anställningsavtal.

Den nuvarande lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyr-

ning av arbetskraft innebar att arbetsförmedlingsmonopolet upphävdes. La-

gen trädde i kraft den 1 juli 1993. Sverige hade dessförinnan under våren

1992 sagt upp ILO-konventionen 1949 nr 96 om avgiftskrävande arbetsför-

medlingsbyråer. Genom den nya lagen avskaffades kravet på tillstånd av

AMS för att få bedriva privat arbetsförmedling. Även AMS tillsynsfunktion

slopades, och som en följd av det möjligheterna att ingripa med vitesföreläg-

gande eller vitesförbud mot verksamhet som strider mot lagen. Ett straff-

sanktionerat förbud infördes mot att ta betalt av arbetssökande eller arbetsta-

gare. Den som förmedlar eller hyr ut arbetskraft får därmed ta betalt av ar-

betsgivaren eller beställaren.

1993 års lag innebar också vissa lättnader i uthyrningsföretagens verksam-

het. Begränsningen i fråga om den sammanlagda tid som en enskild arbetsta-

gare kan hyras ut eller hyras in avskaffades liksom begränsningen av möjlig-

heten att träffa tidsbegränsade anställningsavtal. Även det generella kravet

att uthyrningen skulle vara föranledd av ett tillfälligt behov hos beställaren

av extra arbetskraft upphävdes. Den s.k. karenstiden för en arbetstagare hos

ett uthyrningsföretag behölls. Regeln i 4 § punkt 3 innebär att en arbetstagare

som har sagt upp sig från en anställning och tar anställning hos en arbetsgi-

vare som hyr ut arbetskraft inte får hyras ut till sin förra arbetsgivare tidig

än sex månader efter det att anställningen hos denne upphörde. Bestämmel-

sen är straffsanktionerad.

I den proposition som låg till grund för 1993 års lagändringar (prop.

1992/93:218) förutsattes att en utvärdering och analys av effekter och kon-

sekvenser av avregleringen skulle göras efter en treårsperiod. Frågor som

borde beaktas särskilt angavs vara avregleringens effekter på den offentliga

arbetsförmedlingen och information om lediga platser (platsanmälningsla-

gen), effekterna för särskilt utsatta grupper samt uthyrning av arbetskraft.

Platsanmälningslagen (1976:157) innebär en principiell skyldighet för ar-

betsgivare att anmäla lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen.

Undantag gäller bl.a. för anställningar med mycket kort varaktighet. Skyl-

digheten är straffsanktionerad.

Riksdagsbeslutet om 1993 års arbetsförmedlingslag förutsatte i enlighet

med vad som sagts i propositionen att effekterna av de nya reglerna skulle

utvärderas efter tre år. Som särskilt utredare utsågs dåvarande landshövding-

en Björn Rosengren. I slutbetänkandet Personaluthyrning (SOU 1997:58)

pekade utredaren på vissa problem inom branschen. Samtidigt konstaterades

att det finns behov av en systematisk förmedling av korttidsjobb. Utredning-

en avvisade lagstiftning om t.ex. begränsningar av längsta tillåtna uthyr-

ningstid men föreslog att en statlig nämnd skulle svara för registrering av

personaluthyrningsföretagen. Registrering skulle bara kunna ske om företa-

get uppfyllde vissa villkor vad gäller t.ex. ekonomi, anställningsförhållanden

och affärsetik. Utredaren föreslog också en ändring i LAS. En arbetstagare

som varit inhyrd hos en arbetsgivare mer än tre år skulle ha företrädesrätt til

tillsvidareanställning hos inhyraren.

Utredarens förslag har inte föranlett några lagändringar.

Den s.k. DELTA-utredningen (SOU 1999:27) föreslog ett tvåårigt AMS-

projekt för att utveckla och stödja etablering av branschanknutna beman-

ningsföretag. Projektet, "DELTA-modeller", skulle bedrivas i samarbete med

parterna på arbetsmarknaden. AMS skulle tilldelas 250 miljoner kronor för

projektet, som skulle vara en modell att åstadkomma fasta heltidsanställning-

ar.

ILO antog 1997 en ny konvention (nr 181) om privat arbetsförmedling in-

klusive personaluthyrning som ersätter 1949 års konvention om området.

Här kan även nämnas att Jämställdhetsombudsmannen (JämO) nyligen har

genomfört en granskning av jämställdhetsplaner hos de nio största företagen

inom branschen.

I avsnittet ovan om deltidsarbetslöshet har en beskrivning lämnats av ar-

betslöshetsförsäkringens regler om ersättningsrätt för deltidsarbetslösa.

Förutom dessa lag- och förordningsregler finns anledning att nämna ett

meddelande av AMS försäkringsenhet, nr 5/1996. Med anledning av att

arbetslöshetskassorna tillämpat olika bedömningar i ärenden som rör anställ-

da i personaluthyrningsföretag klargör AMS sin uppfattning, och enligt med-

delandet kommer den uppfattningen att vara vägledande vid tillsynsverk-

samheten. Där anges att en medlem som arbetar i ett uthyrningsföretag för att

hyras ut skall anses vara tillsvidareanställd i den omfattning som svarar mot

arbetsutbudet, och detta oavsett vad anställningsförhållandet kallas i anställ-

ningsavtalet. Enligt meddelandet kan en anställning inte anses tillfällig om

engagemangen är återkommande. Medlemmen måste enligt AMS också

anses vara anställd i den omfattning han står till företagets förfogande, obe-

roende av garantitid eller lön, och detta skall anses utgöra medlemmens

arbetsutbud. Meddelandet hänvisar till praxis i ett antal domar från Försäk-

ringsöverdomstolen.

Motioner

Frågor med anknytning till privat arbetsförmedling, uthyrnings- och beman-

ningsföretagen och platsanmälningslagen tas upp i ett antal motioner.

I en kommittémotion av Socialdemokraterna, A261, föreslås en utredning av

personaluthyrningsbranschen. Motionärerna hänvisar till den nyssnämnda

utredningen som gav vid handen att det finns vissa problem inom branschen.

Vissa av dem rör svårigheter som mer allmänt uppstår när nya former upp-

kommer på arbetsmarknaden, andra gäller de anställda och deras villkor. En

del av dem är av det slaget att de bör lösas avtalsvägen, andra kanske inte

kräver nya regler men väl en annan tillämpning som innebär att regelverket

fyller sin funktion. Oklarheter i lagtillämpningen bör därför ses över enligt

motionen. Den ökade tillväxttakten inom branschen gör att det nu finns skäl

att följa upp 1996 års utredning.

I en enskild motion, A227 av Hans Stenberg m.fl. (s), föreslås en översyn av

hur anställda i bemanningsföretag behandlas jämfört med andra anställda när

det gäller arbetslöshetsersättning.

Moderaterna tar upp frågor som gäller bemanningsföretagen och anknytande

frågor i kommittémotion, A247. Bemanningsföretagen symboliserar en ny

syn på arbete och företagande, sägs det i motionen. Företagen ger flexibla

lösningar och medför frihet för både arbetstagare och företag. De innebär

också en samhällsekonomisk nytta, eftersom de bidrar till att ta bort flaskhal-

sar i produktionen. Moderaterna vänder sig mot den uthyrningsverksamhet

som s.k. lokala arbetscentrum bedriver eftersom villkoren inte är desamma.

Mellan uppdragen hos dessa offentliga bemanningsföretag deltar nämligen

personalen i arbetsmarknadsåtgärder och lyfter arbetslöshetsersättning, me-

dan de privata uthyrarna har fasta anställningsavtal och betalar ersättning för

s.k. garantitid (yrk. 1). Ett annat exempel på sådan konkurrens utan lika

villkor är den poolverksamhet som AMS bedriver. En arbetslös knyts till

poolen, får sedan ett tidsbegränsat arbete och blir därefter åter arbetslös,

knyts till poolen igen och lyfter ersättning (yrk. 2). Motionärerna kritiserar

det förutnämnda förslaget från DELTA-utredningen att AMS skulle få i

uppdrag att i samarbete med parterna påskynda etableringen av fler bran-

schanknutna, helt intäktsfinansierade bemanningsföretag. Moderaterna me-

nar att detta inte är en uppgift för AMS. Det är enligt motionen principiellt

felaktigt att bedriva en renodlad personalutbildningsverksamhet i statlig eller

kommunal regi (yrk. 4). I motionen påtalas också tillämpningen av arbets-

löshetsförsäkringens regler i förhållande till uthyrningsföretagen. I andra

branscher där deltidsarbete är särskilt vanligt fungerar försäkringen som en

indirekt subvention. I bemanningsföretagen däremot utestängs deltidsanställ-

da från ersättning till följd av AMS regeltillämpning. Det är enligt Modera-

terna inte självklart att lösningen ligger i att utvidga subventionen till be-

manningsföretagen utan det viktiga är att reglerna är konkurrensneutrala och

icke-diskriminerande samtidigt som det är nödvändigt att införa en skärpt

bortre parentes (yrk. 5). Slutligen föreslås att den s.k. karensregeln i arbets

förmedlingslagen upphävs (yrk. 6).

Moderaternas kommittémotion om vissa arbetsmarknadspolitiska frågor,

A282, berör frågor med anknytning till privat arbetsförmedling. Motionärer-

na anser att starka skäl talar för att förmedlingsverksamheten bör konkur-

rensutsättas i ökad utsträckning och hänvisar till systemet i Australien. För-

medlingarna skulle då få betalt efter i vilken utsträckning de lyckas skaffa

fram ett arbete åt arbetslösa (yrk. 7). Moderaterna ser det också som positivt

om antalet specialistförmedlingar kunde öka. Förmedlarna kan då på ett

bättre sätt följa vad som sker inom branschen och ha bättre kunskap om vilka

krav som olika företag ställer (yrk. 8).

Kristdemokraterna påtalar i motion A255 att anställda i privata bemannings-

företag till skillnad från deltidsanställda i andra företag, däribland även an-

ställda i de offentligt organiserade bemanningsföretagen, s.k. arbetscentrum,

anses som heltidsanställda oavsett vad avtalet innebär. De kan enligt motio-

nen därmed inte få utfyllnad från arbetslöshetsförsäkringen. Samma regler

bör gälla oavsett om det är ett offentligt organiserat eller ett privat företag

(yrk. 6).

I motion A201 av Inger Strömbom och Maria Larsson (kd) efterlyser motio-

närerna en ändring i reglerna för arbetslöshetsförsäkringen av motsvarande

innebörd (yrk. 2). I motionen begärs också ett tillkännagivande om den illo-

jala konkurrens som motionärerna anser att arbetscentrumen utgör i förhål-

lande till privat uthyrningsverksamhet (yrk. 1). Liksom Moderaterna anser

motionärerna också att den s.k. karens- eller karantänregeln i arbetsförmed-

lingslagen bör upphävas (yrk. 3).

Vänsterpartiet tar upp frågan om bemanningsföretagen i sin motion A723

om arbetsrätten (yrk. 8). Personalen kan ha små möjligheter att planera sin

framtid. Partiet pekar på ojämna inkomster, bristande utvecklingsmöjlighe-

ter, avsaknad av inflytande och skydd mot sexuella trakasserier m.m. Bris-

tande löne- och anställningsvillkor skall enligt motionen inte lösas genom

offentliga subventioner t.ex. genom arbetslöshetsförsäkringen utan genom att

branschen förbättrar anställningsvillkoren. Partiet anser dels att någon form

av auktorisation bör införas med krav på tillräcklig kapitalbas, skatte- och

avgiftsredovisning enligt god sed m.m., dels att en översyn bör göras av

arbetsrätten för de anställda, t.ex. vad gäller medbestämmande och fackligt

inflytande. Krav på auktorisation framställs också i Vänsterpartiets motion

A219 om kvinnors arbetsmarknad (yrk. 3). I denna motion påtalas att majo-

riteten av de anställda är kvinnor, många av dem är yngre och utan socialt

nätverk på arbetsplatsen.

Folkpartiet anser enligt motion A231 att det är viktigt att de privata arbets-

förmedlingarna får finnas kvar och utvecklas (yrk. 22). Utvecklingen visar

med all tydlighet att lagen fungerar. Dagens mångfald på arbetsförmedlings-

området gynnar både arbetsgivare och arbetstagare, sägs det i motionen.

I motion A218 föreslår Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) att platsan-

mälningslagen upphävs. Motionärerna motiverar sitt förslag med att den

offentliga förmedlingen inte längre har monopol, att två av tre platser i dag

tillsätts utan den offentliga förmedlingens medverkan och att lagen inte har

medfört några sanktioner på senare år - en lag vars efterlevnad inte kontrol-

leras är överflödig enligt motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Bemanningsbranschen består av företag och organisationer som arbetar med

personaluthyrning, rekrytering och entreprenad. Enligt branschens egna

uppgifter sysselsattes ca 22 000 personer i branschen i juni 1999. Det mot-

svarar omkring 0,52 % av arbetskraften. Branschen domineras av några stora

företag. Totalt finns ca 400 företag med personal anställd. Till det kommer

ett mycket stort antal egenföretagare. Branschen växter kraftigt, årstillväxten

ligger på runt 50 %. Enligt branschens prognoser kommer mer än 30 000

personer att sysselsättas där under nästa år.

Verksamheten förekommer främst i Stockholmsområdet med omkring

70 % av de anställda. De viktigaste personalgrupperna inom bemanning är

sekreterare, telefonister och receptionister, som tillsammans står för 75 % av

uthyrningen.

Enligt branschens uppgifter är majoriteten av de anställda organiserade i

HTF, Handels- och tjänstemannaförbundet. Enligt kollektivavtal erhåller de

anställda 75 % av den genomsnittliga timlönen som garantilön under den tid

de inte är uthyrda. Nära 90 % av de anställda har garantilön. Ca 85 % av de

anställda har en genomsnittlig veckoarbetstid som motsvarar heltid, 35 tim-

mar eller mer.

Den nyssnämnda utvärderingen (SOU 1997:58) granskade uthyrningsfö-

retagen från skilda utgångspunkter och kom fram till att det största fråge-

tecknet gäller de anställdas situation. Som utredaren pekade på, vilket också

framhålls i motion A261 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s), är en del av proble-

men, exempelvis löneform och arbetstid, av sådant slag att de enligt svensk

praxis skall lösas avtalsvägen. Andra frågor kräver kanske inte nya regler

men en tillämpning som gör att regelverket fyller sin funktion. Utskottet

instämmer i att oklarheter i tillämpningen av reglerna motiverar att verksam-

heten åter ses över. Ett ytterligare skäl är den starka expansionen av bran-

schen - mer än en fördubbling mätt i antalet sysselsatta personer bara sedan

utvärderingen gjordes.

Som framgått av de ovan refererade motionerna väcker verksamheten i

bemanningsföretagen, reglerna för själva verksamheten, verksamhetens

förhållande till andra regelsystem, konkurrensförhållanden m.m. en rad frå-

gor. Arbetsmarknadsutskottet anser att översynen av verksamheten bör be-

drivas förutsättningslöst, men de anställdas situation och de problem som kan

vara förknippade med en anställning i bemanningsföretag måste stå i fokus.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A261 bör ges regeringen till

känna. Övriga i sammanhanget berörda motioner avstyrks, i den mån de inte

tillgodosetts med vad utskottet anfört. Det gäller motionerna A201 (yrk. 1-

3), A219 (yrk. 3), A227, A247 (yrk. 1, 2, 5 och 6), A255 (yrk. 6) samt A723

(yrk. 8).

Med anledning av Moderaternas synpunkter på förslaget från den s.k.

DELTA-utredningen om utveckling av branschanknutna bemanningsföretag

kan utskottet konstatera att utredningens förslag är under beredning i Rege-

ringskansliet. Utskottet ser inga skäl att föregripa resultatet av den bered-

ningen och avstyrker därför motionsyrkandet i fråga, A247 (yrk. 4).

Moderaterna talar i sin motion A282 om vikten av privata arbetsförmed-

lingar och av att den offentliga förmedlingen konkurrensutsätts i större ut-

sträckning. Med anledning av de synpunkterna vill utskottet understryka att

den offentliga förmedlingens roll inte helt lätt går att jämföra med de privata

förmedlingarna och att det därför är svårt att över huvud taget tala i termer a

konkurrens. Uppgiften för den offentliga förmedlingen är betydligt vidare

eftersom den har ansvar för att målen för arbetsmarknadspolitiken uppfylls.

Utskottet har inte skäl att motsäga Moderaterna och Folkpartiet i deras upp-

fattning om betydelsen av specialistförmedlingar och ökad mångfald på

arbetsförmedlingsområdet men ser ingen anledning till ett tillkännagivande

till regeringen om den saken. Med det anförda avstyrks motionerna A282

(yrk. 7 och 8) och A231 (yrk. 22).

Vad till sist angår den s.k. platsanmälningslagen kan utskottet inte in-

stämma med motion A218 om att lagen borde kunna avskaffas. Lagen fyller

en vidare funktion än vad motionärerna tycks utgå från. Lagen är ett betydel-

sefullt hjälpmedel för arbetsmarknadsmyndigheterna att få en överblick av

efterfrågan på arbetskraft. Betydelsen av lagen har kanske blivit än större

med den nya tekniken som förbättrar möjligheterna att "matcha" arbetsssö-

kande med de lediga platserna. Med en total överblick kan vakanstiderna

minska. Det bör även ligga i de arbetssökandes intresse att få en så god över-

blick som möjligt över de lediga platserna. Att lagen måhända inte leder till

sanktioner behöver inte betyda att den är överflödig. Motion A218 avstyrks.

2 Utgiftsområde 13 - Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet

2.1 Ersättning vid arbetslöshet m.m.

Mål för utgiftsområdet m.m.

Propositionen

Utgiftsområde 13 omfattar två anslag, A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning

och A 2 Bidrag till lönegarantiersättning.

Målet för utgiftsområdet är att det skall medverka till att underlätta och

stimulera omställning och därigenom öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Under rubriken Prioriteringar anges att aktivitet och omställning under

arbetslöshet skall prioriteras. Detta innebär bl.a. att försäkringens grundläg-

gande krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande skall preciseras lik-

som vad som kan anses vara ett lämpligt arbete. I den mån det behövs kom-

mer regeringen att föreslå lagändringar under år 2000.

I propositionen redovisas uppdraget för den arbetsgrupp som regeringen

tillsatt för att se över vissa frågor inom arbetslöshetsförsäkringen och som

enligt propositionen skulle redovisas den 28 september 1999. Förutom att

den skall se över reglerna om skyldigheten att stå till arbetsmarknadens

förfogande och att ta ett anvisat lämpligt arbete skall gruppen lämna förslag

som säkerställer att arbetslösa behandlas lika i likartade situationer, den ska

analysera hur arbetsförmedlingens kontrollfunktion fungerar och den skall se

över tillsynen av försäkringen.

I propositionen redovisas också slutbetänkandet från den s.k. DELTA-

utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbetslöshetsersättning

(SOU 1999:27), som avlämnades i februari år 1999, och en rapport om In-

dexering av högsta och lägsta dagpenningnivå i arbetslöshetsförsäkringen

(Ds 1999:10). Dessa har remissbehandlats och regeringen avser att ta ställ-

ning till dem i anslutning till behandlingen av förslagen från den ovannämn-

da arbetsgruppen.

Medelsåtgången beräknas för de närmaste tre åren bli mindre än vad som

antogs i 1999 års budgetproposition. Detta beror på att arbetslösheten nu

antas bli lägre för vart och ett av åren 2000-2002. Minskningen beräknas

dock inte bli proportionell mot minskningen av arbetslösheten. Detta beror

på dels att den statliga ålderspensionsavgift som belastar anslaget för arbets-

löshetsersättning har höjts, dels att de som i störst utsträckning antas lämna

arbetslöshet är personer som enbart erhållit grundbelopp eller saknat arbets-

löshetsersättning, t.ex. många ungdomar. Ytterligare en faktor som påverkar

utgifterna i förhållande till arbetslösheten är att vissa personer som räknas

som sysselsatta i SCB:s arbetskraftsundersökningar samtidigt kan uppbära

arbetslöshetsersättning, t.ex. deltidsanställda och tillfälligt anställda.

Under utgiftsområde 14, anslag A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

konstaterar regeringen att effekterna av en minskande medelstilldelning i

kombination med en hög medelsförbrukning under det första halvåret 1999

har inneburit att omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

minskar under hösten. Enligt propositionen ställer detta stora krav på AMV

att genom prioriteringar och omfördelning av resurser - inom ramen för

arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring - motverka utför-

säkringar. Regeringen säger sig följa utvecklingen noggrant och finner det

oacceptabelt att antalet utförsäkringar ökar på grund av brist på arbetsmark-

nadspolitiska medel.

Anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

35 289 473

Anslagssparande

1 153 5271

1999

Anslag

32 796 000

Utgiftsprognos

32 433 000

2000

Förslag

29 696 000

2001

Beräknat

27 548 000

2002

Beräknat

27 355 000

1Av detta har 120 695 tusen kronor förts bort från anslaget.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

29 696 000

+9 883 413

-6 750 000

+18 965 750

-600 000

Propositionen

Anslaget disponeras i huvudsak av AMS. Utvecklingen av arbetslösheten är

avgörande för anslagets storlek. Utgifterna påverkas av konjunkturen och av

hur reglerna i arbetslöshetsförsäkringen är utformade.

Under 1998 utbetalades från anslaget arbetslöshetsersättning och utjäm-

ningsbidrag, tillfällig avgångsersättning, ersättning under tid i genera-

tionsväxling samt ersättning till deltagare i OTA (Offentliga tillfälliga arbe-

ten för äldre arbetslösa). Från och med 1999 belastar utgifterna för OTA

anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under utgiftsområde 14.

Under 1998 utbetalades 35,3 miljarder kronor under anslaget, vilket är 5,4

miljarder kronor mindre än vad som beräknades inför budgetåret 1998. Orsa-

ken är framför allt en lägre arbetslöshet. Under hösten 1998 sjönk arbetslös-

heten ännu snabbare än beräknat, vilket medförde ett anslagssparande på

1 154 miljoner kronor. Av detta har 1 212 miljoner kronor förts bort. Därut-

över har regeringen minskat anslaget med 610 miljoner kronor som en tek-

nisk justering med anledning av ändrade redovisningsprinciper hos AMV.

Bakgrunden till den ändrade redovisningsprincipen är Ekonomistyrningsver-

kets (ESV) bedömning att medlen under detta anslag i enlighet med national-

räkenskaperna bör definieras som transfereringar och att anslagsavräkningen

därför skall ske kassamässigt, en bedömning som regeringen delar.

Regeringen beräknar att i genomsnitt 235 000 personer kommer att vara

öppet arbetslösa under budgetåret 1999, vilket motsvarar 5,4 % av arbets-

kraften. Kostnaderna för bidrag till arbetslöshetsförsäkringen under inneva-

rande år beräknas till 32, 4 miljarder kronor.

Vid medelsberäkningen för år 2000 har regeringen tagit hänsyn till beslut

med anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition samt antaganden om

den ekonomiska utvecklingen enligt den reviderade finansplanen. Enligt

denna (budgetpropositionen för 2000, prop. 1999/2000:1, s. 21) väntas ut-

vecklingen av sysselsättningen och arbetskraftsutbudet sammantaget leda till

att den öppna arbetslösheten som årsgenomsnitt uppgår till 4,5 % år 2000.

För budgetåret 2000 föreslås ett ramanslag om 29,7 miljarder kronor.

Motioner

I motion A277 som avser anslag inom arbetsmarknadspolitiken föreslår

Moderaterna att det införs en allmän arbetslöshetsförsäkring från den 1

januari 2000. Försäkringen skall omfatta alla och ha en sådan utformning att

den stimulerar den enskilde att aktivt söka arbete och underlättar en sundare

lönebildning. Det skall vara en omställningsförsäkring som understöder

arbetslinjen. Av det skälet förordar Moderaterna en s.k. bortre parentes efter

300 ersättningsdagar. För deltidsarbetslösa bör det införas en begränsning i

huvudsaklig överensstämmelse med DELTA-utredningens förslag. Ett efter-

skydd motsvarande grundnivå föreslås för samtliga under 200 dagar och

därutöver särskilda efterskyddsregler för äldre arbetskraft. Det s.k. arbets-

villkoret bör ökas till tolv månader och ersättningsnivån bör vara 75 %. En

avindexering bör ske på det sättet att inkomsten vid försäkringstidpunkten

räknas upp efter basbeloppsförändringen, inte efter löneökningstakten inom

avtalsområdet. Moderaterna framhåller att förslaget skall ses tillsammans

med de inkomstskattesänkningar som partiet föreslår. Försäkringen bör in-

kludera det stöd som utges vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

(yrk. 1 delvis). I konsekvens med detta föreslås att de medel under utgiftsom-

råde 14 som huvudsakligen är att hänföra till direkta transfereringar överförs

till utgiftsområde 13. Moderaterna föreslår ett anslag för år 2000 på 39,6

miljarder kronor (yrk. 5). För nästa år förordar partiet att den s.k. finansie-

ringsavgiften höjs engångsvis med motsvarande 2,4 miljarder kronor. För de

därpå följande två budgetåren räknar partiet med att ca 10 miljarder kronor

årligen skall inflyta i premier från försäkringstagarna i den allmänna försäk-

ringen.

Kristdemokraternas förslag i motion A255 utgår från partiets kritik mot den

nuvarande arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna pekar på att försäkringen

trots den korta tid som den varit i kraft nu ses över i flera viktiga hänseende

Försäkringen bör enligt partiet omfatta alla förvärvsarbetande som har an-

knytning till arbetsmarknaden, den bör ha en högre grad av avgiftsfinansie-

ring och en ökad arbetslöshet till följd av dåligt fungerande lönebildning bör

omedelbart öka kostnaden för den enskildes a-kassa. Egenfinansieringen bör

enligt Kristdemokraterna uppgå till en tredjedel, vilket kompenseras med

sänkt skatt via en generell höjning av grundavdraget. Den totala inkomstför-

stärkningen för år 2000 blir med partiets förslag 5 750 miljoner kronor (yrk.

1 och 2). Enligt motionen leder partiets övriga förslag på näringslivs- och

arbetsmarknadsområdet till att arbetslösheten sjunker, vilket även det mins-

kar kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Kristdemokraternas föreslår

ett 6 750 miljoner kronor lägre anslag för nästa år (yrk. 11). Kristdemokra-

ternas vill även ha en utredning om en ny allmän och obligatorisk arbetslös-

hetsförsäkring som enligt partiet bör införas från år 2001. - Denna del av

motionen kommer att behandlas av utskottet i senare sammanhang.

Centerpartiet förordar ett samordnat försörjningsstöd i sin arbetsmarknads-

politiska kommittémotion A220 (yrk. 12 delvis). Partiet anser att den nuva-

rande utformningen med försörjningsstöd för arbetslösa och för personer i

vuxenutbildning på olika utgiftsområden gör det svårt att överblicka både

kostnader och möjliga samordningsvinster. Med den nuvarande ordningen

blir det också svårt att kombinera åtgärder inom de olika områdena. Ett

sammanhållet regelverk ökar förutsättningarna för rättvisa mellan enskilda.

Även förutsättningarna för flexibilitet blir större, eftersom försörjningsstöde

kan följa den enskilde genom de olika systemen. Genom att olika insatser

kan kombineras blir möjligheterna bättre att skapa meningsfulla handlings-

planer. Ett samordnat försörjningsstöd gör det nödvändigt att förenkla regel-

verket, vilket leder till en minskad administration. Centerpartiet yrkar att

regeringen i nästa års budgetproposition lägger fram ett förslag till ett sådan

samordnat regelverk. För nästa budgetår anser Centerpartiet att det bör an-

komma på regeringen att anvisa medel under anslag A 1 på utgiftsområdet

till fördelning mellan olika myndigheter i enlighet med hur anslagen fördelas

i budgetpropositionen. - I Centerpartiets anslagsmotion A274 tillförs ansla-

get A 1 ca 20,5 miljarder kronor i enlighet med förslaget om samordnat

försörjningsstöd. Partiet beräknar att kostnaderna kan minska med 2 %, eller

1 miljard kronor, genom en mer effektiv förvaltning till följd av samordning-

en. Ytterligare 500 miljoner kronor bör enligt partiet kunna sparas genom

ändrade sanktioner vid brott mot reglerna och genom ökad kontroll av att

reglerna efterlevs. Regeringen bör enligt motionen återkomma skyndsamt

med förslag om hur kontrollen skall kunna skärpas och fusk beivras (yrk. 1).

Anslaget A 1 beräknas till ett 18 965 miljoner kronor högre belopp än enligt

regeringens förslag (yrk. 2).

Folkpartiet anser enligt sin partimotion Fi212 (yrk. 15 delvis) att systemet

med arbetslöshetskassor bör ses över med sikte på att göra om arbetslöshets-

försäkringen till en omställningsförsäkring. Åtgärder i syfte att reformera

försäkringen gör det möjligt att redan nästa år räkna med ett 600 miljoner

kronor lägre anslag än vad regeringens föreslagit. I partiets motion Sf246

som avser socialförsäkringarna föreslår partiet en allmän obligatorisk ar-

betslöshetsförsäkring, som skall vara fristående från statens budget. Alla

inkomsttagare skall omfattas. Försäkringen bör kompletteras med ett nytt

icke behovsprövat skydd för utförsäkrade. I motionen finns ett motsvarande

anslagsyrkande som i Fi212, dock uppenbarligen felskrivet (Sf246 yrk. 5).

Anita Johansson m.fl. (s) anser i motion A269 att regeringen efter olika eu-

ropeiska förebilder borde utreda ett svenskt system för omvandling av ersätt-

ning från arbetslöshetskassan till insats i ett nystartat kooperativt företag.

Den enskilde skulle kunna finansiera den egna insatsen i det nybildade före-

taget med hjälp av arbetslöshetsersättningen och i övrigt med någon form av

finansieringsfond.

I motion A222 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) anser motionärerna att

brist på resurser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte skall få leda till

utförsäkring från arbetslöshetskassan.

Agneta Brendt och Birgitta Ahlqvist (s) föreslår i sin motion A278 att perso-

ner som passerat åldersgränsen för att kunna få studielån i stället borde ha

möjlighet att utbilda sig med bibehållen a-kassa.

Motion A229 av Ana Maria Narti (fp) avser kulturens budget. Motionären

beskriver arbetsmarknadsåtgärderna och arbetslöshetskassan som ett slags

konstgjord andning för den fattiga fria kulturen. En omflyttning till kulturens

budget av en bråkdel av de enligt motionären enorma summor som går till

AMS och till olika arbetslöshetskassor skulle ge upphov till betydligt bättre

villkor (yrk. 1 delvis).

I avsnittet 3.2.2 nedan kommer utskottet att behandla vissa andra motionsför-

slag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansierade genom arbetslöshets-

försäkringsmedel. Utskottet tar där också upp vissa frågor som anknyter till

utförsäkringen.

Vissa bakgrundsuppgifter

Utskottet vill inledningsvis redovisa huvuddragen i de förslag som den förut-

nämnda arbetsgruppen lagt fram i dagarna, "Kontrakt för arbete - rättvisare

och tydligare regler i arbetslöshetsförsäkringen", Ds 1999:58.

Arbetsgruppen har som utgångspunkt att villkoren i försäkringen och till-

lämpningen av reglerna kan ha betydelse för möjligheterna att varaktigt få

ned arbetslösheten. Tydliga regler och konsekvent tillämpning är väsentligt.

Förslagen är enligt arbetsgruppen ägnade att skärpa kraven på aktivitet och

precisera kraven på omställningen. De arbetsmarknadspolitiska programmen

och försäkringen skall integreras. Den arbetssökande skall ges rätt att till-

sammans med arbetsförmedlingen formulera ett sökkontrakt där rättigheter

och skyldigheter anges. Sökområde skall beskrivas liksom vilka aktiviteter

som den enskilde förväntas delta i. En ersättningsperiod delas in i intervall

om 100 dagar. Sökområdet vidgas mellan och inom intervallen. Kravet på

aktivitet formuleras som ett tillägg till grundvillkoren i försäkringen. Dag-

penningen skall enligt förordningsföreskrifter kunna bestämmas till olika

belopp under skilda delar av ersättningsperioden. Arbetsgruppen föreslår

även att rättigheterna under uppsägningstiden, t.ex. betald ledighet för att

genomgå utbildning, preciseras för arbetstagare som sagts upp på grund av

arbetsbrist, vilket sker genom en ändring i lagen om anställningsskydd

(LAS). Den högsta dagpenningen föreslås bli höjd från nuvarande 580 kr till

640 kr. Efter 100 dagar sänks den högsta ersättningen till 580 kr. Sanktions-

reglerna för den som inte antar ett anvisat arbete ändras så att det blir en

successiv minskning av dagpenningen. En sökande vars ersättningsrätt ifrå-

gasätts en tredje gång utförsäkras. Arbetsprövningen av en arbetssökande,

kvalitetsgranskningen av arbetsförmedlingarna och tillsynen av kassorna bör

hållas samman. Det skall inte längre krävas deltagande i arbetsmarknadspo-

litiska program för kvalificering till en ny ersättningsperiod. I stället skall

möjlighet ges till förlängd ersättningsrätt enligt föreskrifter som utfärdas av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. De arbetsmark-

nadspolitiska programmen inriktas på att förbättra möjligheterna till nytt

arbete. Slutligen föreslår arbetsgruppen att det skapas en övergångsarbets-

marknad, där den arbetssökande anvisas plats inom 600 ersättningsdagar.

Arbetsgruppen anser att den närmare utformningen bör utredas vidare. 1

miljard kronor bör avsättas till övergångsarbetsmarknaden. I promemorian

läggs det fram förslag om ändringar i flertalet av bestämmelserna i lagen om

arbetslöshetsförsäkring och även i lagen om arbetslöshetskassor. Regeländ-

ringarna bör enligt utredningen träda i kraft den 1 oktober 2000. Höjningen

av den högsta dagpenningen föreslås bli genomförd den 1 januari 2001.

I sammanhanget vill utskottet även något kort redogöra för två rapporter

från Statskontoret respektive från Riksrevisionsverket som båda i viss mån

anknyter till frågeställningar som berörs i förslaget från arbetsgruppen.

Riksrevisionsverket har fått medel av regeringen för att sammanfatta några

generella erfarenheter av kontroll inom välfärdssystem och inkomstbeskatt-

ning. Enligt rapporten, Kontrollen inom välfärdssystemen och inkomstbe-

skattningen, RRV 1999:39A, är kontrollen fortfarande svag inom arbetslös-

hetsförsäkringen. Verket konstaterar att satsningen sedan 1990-talets mitt

visserligen har resulterat i en klart ökad aktivitet från AMS sida i form av

inspektioner, föreskriftsarbete m.m., men att det är svårt att avläsa något

trendbrott när det gäller förekomsten av fel och fusk inom området eller i

fråga om allmän probleminsikt. De institutionella förhållandena som hänger

samman med kassornas privaträttsliga ställning sätter snäva gränser för kon-

trollmöjligheterna. A-kassorna saknar själva reell möjlighet att hålla uppsikt

över i vilken utsträckning deras arbetslösa medlemmar uppfyller det grund-

läggande försäkringsvillkoret att stå till arbetsmarknadens förfogande efter-

som arbetsförmedlingarna svarar för den kontrollen. A-kassorna är beroende

av förmedlingens vilja att i enskilda fall ifrågasätta ersättningsrätten, och d

viljan är i allmänhet låg, enligt vad som sägs i rapporten.

Statskontoret konstaterar i sin rapport "Vem ser efter arbetslöshetskassor-

na", 1999:32, att AMS har relativt små resurser för granskning - 9 kontakt-

personer skall granska 40 arbetslöshetskassor med 300 arbetsställen. Av de

5 500 ärenden som granskades år 1998 hittade AMS fel i vart sjunde. Detta

behöver emellertid inte svara mot den totala felprocenten, eftersom gransk-

ningen koncentreras till kassor där det kan befaras att fel begås.

Statskontoret anser att statens representanter i kassornas styrelser oftast

inte uppfyller de formella krav som bör ställas. Alltför många har andra band

till kassan, och få har juridisk utbildning. Hälften av statens representanter

har suttit mer än sex år i styrelsen och kan därmed ha förlorat distansen. I

rapporten föreslås att representanterna utses av regeringen. Något större

resurser än de drygt 14 miljoner kronor som i dag avsätts för granskningen

skulle i praktiken kunna spara utgifter för staten. I rapporten framförs också

att någon form av vitesföreläggande skulle kunna användas i de fall kassorna

inte rättar sig efter AMS påpekanden. Behovet av att granska kassorna skulle

enligt rapporten bli mindre om kassorna hade egna ekonomiska motiv att

vara strikta när de prövar ersättningen. Ett system liknande det som fanns

fram till 1989, då medlemmarna betalade en del av ersättningen i den egna

kassan, skulle betyda att skillnader i arbetslöshet mellan olika kassor märktes

i medlemsavgiften.

I anslutning till detta vill utskottet även något kort redogöra för en nyligen

färdigställd rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering

(IFAU). Studien undersöker effekterna på arbetslöshetstiderna av den sänk-

ning av ersättningen från 80 till 75 % som genomfördes från den 1 januari

1996. Resultaten i studien visar att övergångarna till arbete ökade för perso-

ner som fick sänkt ersättning jämfört med personer som hade oförändrad

ersättning till följd av att deras ersättning låg över taket i försäkringen. Sa

nolikheten att få arbete ökade med ca 10 % för dem som drabbades av sänk-

ningen. Effekten var särskilt stark för personer under 25 år.

Utskottets ställningstagande

Som framgått av inledningsavsnittet föreslår såväl Moderaterna, Kristdemo-

kraterna som Folkpartiet att det införs en allmän arbetslöshetsförsäkring,

medan Centerpartiet förespråkar en ny och sammanhållen trygghetsförsäk-

ring. Förslagen skiljer sig åt på flera punkter. Ett gemensamt drag i Modera-

ternas och Kristdemokraternas förslag är en ökad grad av självfinansiering,

och dessa partier tillgodoräknar sig också kraftiga budgeteffekter av detta.

Moderaterna tänker sig att en ny försäkring skall kunna vara i kraft redan vid

årsskiftet. För nästa år skall en engångsvis höjning av den s.k. finansierings-

avgiften ske med motsvarande 2,4 miljarder kronor, och för åren därefter

utgår partiet från att ca 10 miljarder skall flyta in årligen i premier från de

allmänna försäkringen. Kristdemokraterna tillgodoräknar sig redan för nästa

år effekter av sitt förslag om en kraftigt höjd egenfinansiering som tillsam-

mans med effekterna av partiets övriga förslag på näringslivs- och arbets-

marknadsområdet skulle kunna minska anslaget med i storleksordningen 6,7

miljarder kronor.

Utskottet har under en följd av år behandlat likartade yrkanden från oppo-

sitionspartierna om en allmän obligatorisk försäkring med en kraftigt ökad

självfinansiering. Senast togs saken upp i utskottets yttrande till finansut-

skottet rörande utgiftsramarna. Till en början vill utskottet framhålla att den

nya arbetslöshetsförsäkring som riksdagen beslutade om våren 1997 är en

frivillig försäkring som bygger på medlemskap i arbetslöshetskassor. Med

den nya lagen infördes en möjlighet även för sådana personer som valt att stå

utanför de organisationsanknutna kassorna att via den s.k. ALFA-kassan få

en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Alla som har en förankring

på arbetsmarknaden kan därmed få en sådan ersättning, och i den meningen

är det redan en allmän försäkring.

De finansieringsmodeller som föreslagits av oppositionspartierna har skif-

tat över tiden. Utskottet kan konstatera att inget av partierna uttryckligen

förordat en återgång till den finansieringsmodell som var knuten till den

försäkring som infördes av fyrpartiregeringen och gällde under det andra

halvåret 1994. Även denna gång är det svårt att få någon klarare bild av hur

partierna tänkt sig finansieringen. Bl.a. inställer sig frågan vad den enskilde

insats exakt skall relateras till och vilka som skall stå för finansieringen, h

löntagarkollektivet eller bara de som är medlemmar i en kassa eller möjligen

de som kan sägas ha förankring på arbetsmarknaden och i så fall hur detta

kriterium skall bestämmas. Som framhållits av finansutskottet i dess budget-

betänkande 1999/2000:FiU1 är flertalet av förslagen så vaga till sin karaktär

att de redovisade besparingseffekterna för år 2000 framstår mer som för-

hoppningar än realistiskt underbyggda förslag. Så mycket står dock klart att

såväl Moderaternas som Kristdemokraternas förslag skulle innebära kraftigt

ökade ekonomiska insatser från enskilda. Detta kan utskottet inte godta. Till

det kommer de praktiska och ekonomiska problem som en snabbt ändrad

finansiering skulle innebära, vilket utskottet pekade på i det nyssnämnda

yttrandet till finansutskottet. Inte heller kan utskottet se hur 600 miljoner

kronor skulle kunna sparas i försäkringen till följd av Folkpartiets olika

förslag.

När det särskilt gäller Centerpartiets motion kan utskottet konstatera att

partiet inte närmare utvecklar hur det föreslagna samordnade försörjnings-

stödet skulle vara utformat. Partiet tillgodoräknar sig ändå kraftiga ekono-

miska effekter av samordningen. Utskottet delar partiets uppfattning att

sanktionsreglerna i försäkringen kan behöva ändras och att kontrollen kan

behöva förbättras. Att kraftiga besparingseffekter skulle kunna uppnås redan

nästa år är dock knappast realistiskt.

Utskottet har i det föregående beskrivit de förslag och rapporter som lagts

fram när det gäller arbetslöshetsförsäkringen och angränsande frågor. De rör

ett spektrum av frågeställningar. Det vore fel av utskottet att nu rycka ur

olika delar och ge uttryck för hur skilda problem borde lösas. I stället bör

regeringens beredningsarbete avvaktas.

När det gäller anslaget för arbetslöshetsersättning kan utskottet konstatera

att särskilt Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet räknar med

utgiftsminskningar för arbetslöshetsförsäkringen som framstår som mer eller

mindre orealistiska. Av skäl som framgått ovan avvisar utskottet förslagen

om ändringar i arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet godtar de beräkningar som ligger till grund för regeringens an-

slagsförslag, vilket alltså biträds. Det innebär också att utskottet avstyrker

oppositionspartiernas förslag i motsvarande delar. Det gäller motionerna

A220 (yrk. 12 delvis), A255 (yrk. 1, 2 och 11), A274 (yrk. 1 och 2), A277

(yrk. 1 delvis och 5), Fi212 (yrk. 15 delvis) och Sf246 (yrk. 5).

Sist i detta avsnitt finns en sammanställning av utskottets ställningstagande

i fråga om anslagen på utgiftsområde 13.

Med anledning av de enskilda motionerna vill utskottet anföra följande.

Utskottet har tidigare tagit ställning till ett förslag om omvandling av ar-

betslöshetsersättning till insats i ett nybildat företag. Utskottet hänvisade d

(1997/98:AU1) till att den kooperativa företagsformen redan uppmärksam-

mas och stöds, om än på annat sätt än vad motionens förslag innebar. Sedan

dess har ändringar genomförts beträffande anslaget för arbetslöshetsersätt-

ning på det sättet att åtgärder som tidigare finansierades via anslaget nu i

stället omfattas av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder på utgifts-

område 14. Utskottet anser att detta är en riktig princip. Med hänvisning till

det anförda avstyrks motion A269.

Det sistnämnda synsättet har utskottet även när det gäller förslaget att vissa

arbetslösa skulle få möjlighet studera med bibehållen a-kassa. Även motion

A278 avstyrks därför.

När det gäller synpunkten i motion A222 att brist på arbetsmarknadspoli-

tiska resurser inte skall kunna leda till utförsäkring kan utskottet i och för

hålla med om att utförsäkring måste förhindras så långt som möjligt. Ut-

skottet kan dock inte se hur det skulle kunna ske genom en garanti av det

slag som motionärerna efterlyser. Motionen avstyrks därför.

Även på andra ställen i detta betänkande behandlas förslag som går ut på

att arbetsmarknadspolitiska resurser skall överföras till kultursektorn. Ut-

skottets principiella inställning, som kom till uttryck bl.a. i förra årets bud

getbetänkande 1998/99:AU1, är att de arbetsmarknadspolitiska resurserna

skall fördelas efter de mål som styr arbetsmarknadspolitiken. Utskottet står

fast vid detta och kan därmed inte biträda förslaget i motion A229 (yrk. 1

delvis).

Anslaget A 2 Bidrag till lönegarantiersättning

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

2 042 022

Anslagssparande

-

1999

Anslag

1 143 0001

Utgiftsprognos

1 030 000

2000

Förslag

877 000

2001

Beräknat

918 0002

2002

Beräknat

918 0003

1Varav 150 milj. kr på tilläggsbudget till statsbudgeten för 1999

(prop. 1998/99:100, avsnitt 5, UO 13).

2Motsvarar 902 655 tkr i 2000 års prisnivå.

3Motsvarar 884 956 tkr i 2000 års prisnivå.

Propositionen

Från anslaget finansieras utbetalning av ersättningar till arbetstagare för

lönefordringar vid konkurs i enlighet med lönegarantilagen (1992:497). Från

anslaget betalas också ersättningar till länsstyrelserna för deras arbete med

utbetalning av lönegarantimedel samt till Kammarkollegiet för administrativa

kostnader. Utgifterna styrs av antalet konkurser och av hur många som om-

fattas av konkurserna samt av de bestämmelser som styr rätten till ersättning.

Jämfört med tidigare, då även räntor och amorteringar på skulden från lö-

negarantifonden betalades av anslaget, behöver kostnaderna för lönegaranti-

ersättningar beräknas med större exakthet. Behovet av säkrare prognoser är

väsentligt större när amorteringarna inte längre kan fungera som en buffert.

Regeringen bedömer att det behövs ett tydligare myndighetsansvar för lö-

negarantin. Den fördelning på olika myndigheter som nu finns är ett ytterli-

gare skäl att pröva frågan om ett tydligare och mer sammanhållet myndig-

hetsansvar. Statskontoret har på regeringens uppdrag lämnat ett förslag till

samlad administration enligt vilket Riksskatteverket skall vara huvudman.

Betänkandet Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1) har remissbehandlats

och bereds nu inom Justitiedepartementet.

Regeringen bedömer att de förslag om förändringar som kommer att före-

läggas riksdagen leder till lägre kostnader för lönegarantiersättningar senast

den 1 juli 2000. Även det sjunkande antalet konkurser bör bidra till lägre

kostnader. Regeringen meddelar sin avsikt att återkomma i frågan i samband

med vårpropositionen år 2000, då utvecklingen kan bedömas närmare.

För nästa budgetår föreslår regeringen 877 miljoner kronor för anslaget till

lönegarantiersättningar.

Ingen motion har väckts i denna del av propositionen.

Utskottet biträder regeringens anslagsförslag.

2.2 Sammanställning av utskottets ställningstagande

i fråga om anslagen m.m. på utgiftsområde 13

Av nedanstående tabell framgår regeringens och oppositionspartiernas för-

slag och fördelning på anslag av utgifterna på utgiftsområde 13.

Tusental kronor

Anslag

Regeringens

förslag

m

kd

c

fp

A 1

Bidrag till arbetslöshetsersättning

29 696 000

+9 883 413

-6 750 000

+18 965 750

-600 000

A 2

Bidrag till lönegarantiersättning

877 000

Summa

30 573 000

+9 883 413

-6 750 000

+18 965 750

-600 000

Som framgått ovan har utskottet anslutit sig till regeringens förslag om an-

slag på utgiftsområdet. Det innebär att propositionen tillstyrks i motsvarande

del (prop yrk. 1), samtidigt som motionerna A255 (yrk. 11), A274 (yrk. 2),

A277 (yrk. 5), Fi212 (yrk. 15 delvis) och Sf246 (yrk. 5) avstyrks.

3 UTGIFTSOMRÅDE 14 - Arbetsmarknad och

arbetsliv

3.1 Mål för utgiftsområdet, allmänna frågor m.m.

Propositionen

Utgiftsområdet omfattar utgifter för AMV:s, Arbetarskyddsverkets, Arbets-

livsinstitutets, Rådet för arbetslivsforsknings, Institutet för arbetsmarknads-

politisk utvärderings m.fl. myndigheters förvaltning. Vidare omfattar utgifts-

området utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och Europeiska social-

fonden, Samhall AB:s verksamhet, jämställdhetspolitiska frågor och statliga

arbetsgivarfrågor. Inom området finns också avgiftsfinansierad verksamhet,

bl.a. inom AMV rörande yrkesinriktad rehabilitering.

Regeringens övergripande mål på kort sikt är att den öppna arbetslösheten

skall minskas till 4 % under år 2000 och att andelen reguljärt sysselsatta i

befolkningen i åldern 20-64 år skall öka till 80 % år 2004. Därefter är målet

full sysselsättning.

Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken skall bidra till tillväxt, sysselsätt-

ning och ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv samt skapa förutsättningar

för flexibilitet, trygghet och delaktighet i arbetslivet.

Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst att öka anpassningsförmågan

på arbetsmarknaden. Det skall ske genom ett effektivt platsförmedlingsarbete

som tillsammans med kompetenshöjande insatser och övriga åtgärder leder

till en hög rörlighet på arbetsmarknaden.

Arbetslivspolitiken skall verka för att individer inte förslits, skadas eller

slås ut från arbetslivet och i övrigt verka för en god och utvecklande arbets-

miljö. Arbetslivspolitiken har även till uppgift att öka kunskap och kompe-

tens i arbetslivet. Tillsammans med arbetsmarknadspolitiken bidrar arbetslivs

politiken till ökad sysselsättning och bättre matchning mellan utbud och

efterfrågan på kompetens samtidigt som inflationsdrivande flaskhalsar på

arbetsmarknaden undviks.

En central del för arbetslivet och dess utveckling - och därmed för sam-

hällets utveckling - är jämställdhet mellan kvinnor och män. Det gäller även

integrering av invandrare i arbetslivet och insatser för att motverka diskrimi-

nering och utestängning på grund av funktionshinder, etnisk bakgrund eller

sexuell läggning.

För att bidra till detta föreslår regeringen följande mål för arbetsmarknads-

och arbetslivspolitiken:

- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,

-

- minska långtidsarbetslösheten,

-

- motverka långa tider utan reguljärt arbete,

-

- en god och utvecklande arbetsmiljö där individer inte förslits, skadas

eller slås ut från arbetslivet,

-

- jämställdhet mellan kvinnor och män samt

-

- ett arbetsliv som präglas av integrering och mångfald.

-

I takt med att konjunkturen växer sig allt starkare anser regeringen att det

är viktigt att arbetsmarknadspolitikens tillväxtinriktade sida betonas än mer.

De lediga platserna måste tillsättas snabbt och effektivt och rörligheten på

arbetsmarknaden stimuleras. Avskaffandet av det s.k. volymmålet har gjort

det möjligt för arbetsförmedlingarna att i ökad utsträckning prioritera den

yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Arbetsmarknadspolitiken har

tillsammans med utbildningspolitiken en mycket viktig uppgift i att arbeta

med att stärka kompetensen hos dem med svag ställning på arbetsmarknaden,

däribland många personer med utländsk bakgrund och funktionshindrade.

Ett arbetsliv i stark förändring och utveckling kräver fortsatta och intensi-

fierade insatser för att få till stånd säkra och goda arbetsmiljöer med bra

arbetsförhållanden. Regeringen menar att förändring, utveckling och flexibi-

litet skall kunna förenas med trygghet och delaktighet för den enskilda män-

niskan.

Inom området Arbetsmarknad anger regeringen i huvudsak följande vad

avser prioriteringar och slutsatser.

Omläggning till en mer tillväxtinriktad arbetsmarknadspolitik skall fort-

sätta för att öka sysselsättningen genom en effektiv platstillsättning och

genom att förhindra uppkomsten av inflationsdrivande flaskhalsar. Samtidigt

skall insatserna för de mest utsatta grupperna intensifieras för att motverka

långa arbetslöshetstider som kan leda till att personer permanent slås ut från

den reguljära arbetsmarknaden. Ökad uppmärksamhet måste också ägnas de

regioner som har den svagaste sysselsättningstillväxten. Platsförmedlingsin-

satser och den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen skall prioriteras

för att lediga platser snabbt skall kunna tillsättas.

Inom området arbetsliv anges i huvudsak följande prioriteringar.

En viktig förutsättning för ökad sysselsättning och tillväxt är en fortsatt

hög prioritering av insatser för en god arbetsmiljö, integrering av arbetsmil-

jöarbetet med verksamheten i övrigt, liksom av insatser mot faktorer i ar-

betsmiljön som ger upphov till skador och funktionsnedsättningar.

En central uppgift för arbetslivspolitiken är att bidra till ökad kunskap och

kompetens i arbetslivet för att därigenom stimulera sysselsättning, tillväxt,

förnyelse och ett utvecklande arbetsliv. Det är också av största vikt att FoU-

arbetet inom arbetslivsområdet bidrar till ökad kunskap om och utveckling

av en god arbetsmiljö, en effektiv arbetsorganisation och en arbetsmarknad

tillgänglig för alla.

Forskning och utveckling liksom tillsyn bör även fortsättningsvis bedrivas

i aktiv samverkan med lokala aktörer. Erfarenhetsutbyte mellan arbetslivets

aktörer samt kunskapsöverföring mellan forskning och arbetsliv är av vä-

sentlig betydelse både för arbetslivets utveckling och för att säkerställa rele

vansen i den forskning som utförs.

Forskning inom jämställdhetsområdet bör vidareutvecklas och ha fortsatt

hög prioritet. Med tanke på de krav som internationaliseringen medför är det

av största vikt att arbetslivet bättre förmår utnyttja den kompetens som finns

hos personer med utländsk bakgrund. Insatser för att motverka utslagningen

från arbetslivet med systematiskt förebyggande insatser skall ha fortsatt hög

prioritet.

Motioner

Centerpartiet föreslår i motion A220 att det skapas en gemensam ingång till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder via tre olika spår. De tre spåren utgör kom-

plettering av grundläggande utbildning, direkt arbetsmarknadspolitisk utbild-

ning samt inträde på en övergångsmarknad för att skapa kontakt med den

reguljära arbetsmarknaden (yrk. 13). Vidare bör enligt partiets mening kvar-

varande volymåtgärder fasas ut för att minska inlåsnings- och undanträng-

ningseffekter (yrk. 14).

Centerpartiet vill dessutom i motion A806 ge AMS i uppdrag att utreda

bakgrunden till kvinnors överrepresentation bland anvisningarna till arbete

eller åtgärder (yrk. 12).

Folkpartiet anser i motion Kr314 att kulturarbetsförmedlingens verksamhet

bör minska och de medel som frigörs styras över från arbetsmarknadspolitis-

ka åtgärder till den kulturella verksamheten. Partiet pekar på att en fjärdedel

av de medel staten anslår till kulturen förmedlas via arbetsmarknadspolitiken

(yrk. 23). Även Ana Maria Narti (fp) anser i motion A229 att en andel av

AMS och a-kassornas resurser bör flyttas till Kulturdepartementets budget

som en direkt förstärkning av den s.k. fria kulturens ekonomi (yrk. 1 delvis).

Ewa Larsson (mp) anser i motion Kr316 (yrk. 2) att arbetsmarknadsmedel till

kulturutövare bör föras över till kulturområdet för att utbetalas i form av mer

generellt inriktade stöd.

Utskottets ställningstagande

Regeringen föreslår när det gäller de övergripande målen för utgiftsområde

14 vissa förändringar utan att detta formellt underställs riksdagen. De tidiga-

re fem målen har kompletterats med ett sjätte mål med innebörden att arbets-

livet skall präglas av integrering och mångfald. Dessutom har vissa omfor-

muleringar gjorts. Målen för utgiftsområdet bör som framgått enligt rege-

ringen vara:

- hålla vakanstiderna nere för lediga platser

-

- minska långtidsarbetslösheten

-

- motverka långa tider utan reguljärt arbete

-

- en god och utvecklande arbetsmiljö där individer inte förslits, skadas

eller slås ut från arbetslivet

-

- jämställdhet mellan kvinnor och män samt

-

- ett arbetsliv som präglas av integrering och mångfald.

-

Utskottet är positivt till de mål som formulerats och ser med tillfredsställels

att det sker en särskild betoning av att arbetslivet skall präglas av integreri

och mångfald. Utskottet är överens med regeringen om målformuleringen

men anser samtidigt att utformningen av övergripande mål för utgiftsområdet

är en fråga som bör underställas riksdagen för ställningstagande.

Som nämns i inledningen av betänkandet har näringsministern i samband

med utskottets behandling av budgetpropositionen redovisat vilka åtgärder

som regeringen vidtagit eller planerar att vidta för att utveckla arbetsmark-

nadspolitiken. Omläggningen, vilken också redovisas i budgetpropositionen,

innebär i korthet följande:

- en förskjutning sker från hög volym på de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna till åtgärder med hög kvalitet

-

- en översyn görs av åtgärderna för de personer som har svårast att få

fäste på arbetsmarknaden

-

- arbetslöshetsförsäkringen ses över

-

- regelverket förenklas och antalet åtgärder minskar

-

- styrningen av AMV ses över.

-

Utskottet ställer sig bakom den inriktning som omläggningen av arbetsmark-

nadspolitiken innebär. Utskottet lägger i avsnitt 3.2.2 fram förslag om ett

tillkännagivande från riksdagen om vikten av lösningar för personer med

särskilt svår situation på arbetsmarknaden. Utskottet anser det angeläget att

de lösningar som väljs får en utformning som medger flexibilitet och hän-

synstagande till individuella behov. Centerpartiet föreslår som nämnts att en

gemensam ingång skapas till arbetsmarknadspolitiska åtgärder via tre spår

och att kvarvarande volymåtgärder fasas ut. I den mån motionen inte tillgo-

doses genom den ovan redovisade omläggningen avstyrks motion A220 (yrk.

13 och 14).

När det gäller frågan om kvinnors överrepresentation bland anvisningar till

arbete anges i AMS kvartalsrapport 1999:3 att 57 % av samtliga anvisningar

avsåg kvinnor. I rapporten påpekas att den könsuppdelade arbetsmarknaden

mycket tydligt avspeglar sig i anvisningarnas fördelning på män och kvinnor

inom olika yrkesområden. En hög andel män anvisas till arbete som tekniker,

ingenjörer etc. medan andelen kvinnor är särskilt hög bland anvisade till

arbete inom vård och förskola. Utskottet utgår från att AMS även fortsätt-

ningsvis följer utvecklingen och anser därför att något särskilt uppdrag inte

behövs. Motion A806 (yrk. 12) avstyrks därför.

I tre av motionerna pläderas för att medel bör överföras från arbetsmark-

nadsområdet till kultursektorn.

Arbetsmarknadsutskottet har i yttrande 1997/98:AU8y över proposition

1997/98:87 Konstnärernas villkor anfört bl.a. att en rätt tillämpad arbets-

marknadspolitik motverkar en överetablering av konstnärer och därmed

också ett kulturutbud som inte svarar mot det kulturpolitiskt motiverade. De

kulturpolitiska och arbetsmarknadspolitiska målen skall därför inte behöva

ställas mot varandra. I regleringsbrev för år 1999 avseende AMV begär

regeringen att AMS i februari år 2000 skall redovisa på vilket sätt förmed-

lingen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med riktning mot kulturarbets-

marknaden ytterligare kan utvecklas samt hur de förmedlande insatserna

bättre kan anpassas till de etablerade konstnärernas behov. AMS skall också

analysera behov av förändringar och omprioriteringar. Vid behandling av ett

likartat motionsyrkande i samband med budgetpropositionen 1999 ansåg

utskottet att de arbetsmarknadspolitiska resurserna skall fördelas efter de mål

som styr arbetsmarknadspolitiken. Utskottet vidhåller sina tidigare ställ-

ningstaganden och avstyrker mot denna bakgrund motionerna Kr314 (yrk.

23), A229 (yrk. 1 delvis) och Kr316 (yrk. 2).

3.2 A Arbetsmarknad

3.2.1 Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

4 207 365

Anslagssparande

155 021

1999

Anslag

4 189 814

Utgiftsprognos

4 344 835

2000

Förslag

4 527 565

2001

Beräknat

3 874 2371

2002

Beräknat

3 932 3242

1Motsvarar 3 815 012 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 3 810 912 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

4 527 565

-100 000

-50 000

-913 601

-800 000

Från anslaget finansieras kostnaderna för personal och lokaler samt andra

förvaltningskostnader vid AMS, länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna

samt arbetsmarknadsinstituten (Ami). Under anslaget redovisas också IAS-

TE-praktik, ett utbytesprogram som skall medverka till att tekniker får en

bättre internationell kompetens, samt de avgiftsfinansierade verksamheterna

vid Arbetslivstjänster och Aske kursgård.

Under ett flertal år har AMV kunnat använda medel för tillfälliga personal-

förstärkningar - detta på grund av den högra arbetslösheten. De tillfälliga

medlen har inneburit att fler handläggare har kunnat avsätta mer tid för den

individuella servicen men också för kollektiva insatser som t.ex. jobbsökar-

aktiviteter. I takt med att arbetsmarknadsläget förbättras bör dessa medel

kunna reduceras, anser regeringen. Även under år 2000 bedöms det dock

finnas ett fortsatt stort behov av tillfälliga personalförstärkningar för att

kvaliteten i förmedlingsarbetet skall kunna öka. Detta kan t.ex. ske genom

individuell vägledning, ökade företagskontakter, effektivare matchning av

lediga platser och arbetssökande. Regeringen beräknar 700 miljoner kronor

under anslaget för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar

och arbetsmarknadsinstitut för budgetåret 2000. Det är 150 miljoner kronor

mindre än innevarande år. 100 miljoner kronor skall användas till att särskilt

stärka ställningen på arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund.

Enligt regeringen bör AMS intensifiera insatserna för att skärpa tillsynen

av arbetslöshetskassorna. Regeringen föreslår att 14,65 miljoner kronor av

inflytande arbetsmarknadsavgifter får användas för tillsynen av arbetslös-

hetsförsäkringen (prop. yrk. 1).

Regeringen avser att återkomma till AMS vid ett senare tillfälle när det

gäller den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Regeringen planerar att inrätta ett separat sekretariat inom AMV för admi-

nistration av det nya mål 3 och gemenskapsinitiativet Equal. AMS skall vara

utbetalande myndighet för dessa program. Regeringen beräknar kostnaderna

för AMS arbete med socialfondsprogrammen till totalt ca 130 miljoner kro-

nor. Detta innebär utökade kostnader under anslaget med 87 miljoner kronor.

Utgifterna bör finansieras genom en minskning av dels anslaget Arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder med 75 miljoner kronor, dels anslaget Europeiska

socialfonden m.m. för perioden 1995-1999 med 12 miljoner kronor.

Anslaget A 1 minskas med 150 000 kronor från år 2000. Motsvarande be-

lopp förs över till anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten, utgiftsområde 4. För

administrationen av IASTE beräknas 1,1 miljoner kronor.

Motioner

Moderaterna föreslår i motion A277 att anslaget A 1 AMV:s förvaltnings-

kostnader fastställs till ca 4,43 miljarder kronor. Detta innebär en minskning

av anslaget i förhållande till regeringens förslag med 100 miljoner kronor,

detta som en följd av sjunkande arbetslöshet och genomförandet av de re-

former Moderaterna förordar beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgär-

derna (yrk. 6).

Kristdemokraterna framför synpunkter på arbetsförmedlingens roll i motion

A254. Kristdemokraterna stöder regeringens förslag om att medel avsätts för

tillfälliga personalförstärkningar. Därutöver anser partiet att AMV måste

prioritera resurser så att alla arbetslösa inom rimlig tid får en individuell

handlingsplan med erforderlig uppföljning. Det är också viktigt menar mo-

tionärerna att förstärka arbetsförmedlingens roll så att de arbetsmarknadspo-

litiska aktörerna närmare knyts till näringslivet - detta i syfte att uppnå en

bättre matchning på arbetsmarknaden (yrk. 16). I samma motion föreslås att

AMV ges karaktären av stab med möjlighet till ytterligare rationaliseringar.

Länsarbetsnämnderna bör regionaliseras eller samordnas med länsstyrelser-

nas verksamhet. Ett mindre antal program skulle minska kostnaderna för

administrationen centralt inom AMS. Ett genomförande av dessa reformer

innebär att besparingar kan göras på anslaget A 1 AMV:s förvaltningskost-

nader med 50 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen föreslagit

(yrk. 19 och 35 delvis).

I motion So488 föreslår Kristdemokraterna att reglerna för Ami-s ändras så

att vägledningsstöd kan ges även till hörselskadade som är anställda (yrk. 4).

Centerpartiet avvisar i motion A275 (delvis) regeringens förslag att medel

avsätts för tillfälliga personalförstärkningar under anslaget A 1. Centerpartie

förordar en minskning av anslaget för budgetåret 2000 med 913,6 miljoner

kronor i förhållande till regeringens förslag.

Folkpartiet anser i motion Fi212 att en renodling av AMV:s verksamhet i

riktning mot ökad tyngdpunkt på platsförmedling gör det möjligt att minska

utgifterna under anslaget. Folkpartiet anser också att det inte bör betalas ut

något för tillfälliga personalförstärkningar, såsom regeringen föreslagit, dett

med undantag för de 100 miljoner kronor som är avsedda för åtgärder riktade

mot personer som har invandrarbakgrund. Sammanlagt förordar motionärer-

na en minskning av anslaget i förhållande till regeringens förslag med 800

miljoner kronor för budgetåret 2000 (yrk. 15 delvis). Liknande resonemang

förs också i motion A231 (yrk. 20 och 23 delvis). Folkpartiet anser även att

regeringen bör se över arbetsförmedlingens organisation så att den anpassas

till ett modernt flexibelt informationssamhälle (A231 yrk. 21).

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det finns ett fortsatt stort

behov även under år 2000 av tillfälliga personalförstärkningar för att kvali-

teten i förmedlingsarbetet skall kunna öka. I arbetet med att förbättra kvali-

teten har de individuella handlingsplanerna en central plats, och utskottet

delar Kristdemokraternas uppfattning om vikten av dessa handlingsplaner.

AMS har i regleringsbrevet för 1999 ett uppdrag att fortsätta att utveckla de

individuella handlingsplanerna till att bli ett centralt hjälpmedel för att för

bättra resultatet i platsförmedlingsarbetet. I rapport från AMS, daterad 1999-

08-17, redovisas att i maj 1998 hade drygt 96 % av samtliga långtidsarbetslö-

sa fått en individuell handlingsplan. Av rapporten framgår också att kvalite-

ten i handlingsplanerna behöver förbättras och att AMS avser att kontinuer-

ligt granska kvaliteten i dem från den utgångspunkten.

I den omläggning av arbetsmarknadspolitiken som redogjorts för i inled-

ningsavsnittet ingår att styrningen av AMV skall ses över. AMS har den 19

november meddelat att man håller på att utreda verksamheten och hur den

skall vara organiserad för att bättre svara mot de framtida kraven. Närings-

ministern har i en kommentar till meddelandet delat AMS uppfattning att

verksamheten och organisationen behöver anpassas till den snabba föränd-

ringen på arbetsmarknaden och den tekniska utvecklingen. Utskottet delar

denna bedömning och vill i avvaktan på översynen inte förorda något av de

förslag till förändringar av organisation och arbetssätt som förordas i motio-

nerna.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget

och avstyrker motionerna A277 (yrk. 6), A254 (yrk. 16, 19 och 35 delvis),

A275 (delvis), Fi212 (yrk. 15 delvis) samt A231 (yrk. 20, 21 och 23 delvis).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 14,65 miljoner kronor av infly-

tande arbetsmarknadsavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsför-

säkringen (prop. yrk. 1). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av

utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Med anledning av motionskravet att reglerna för arbetsmarknadsinstituten

bör ändras kan utskottet hänvisa till det uppdrag som AMS fått i 1999 års

regleringsbrev. Uppdraget bestod i att analysera och beskriva hur den yrkes-

inriktade rehabiliteringen vid Ami bör bedrivas i fortsättningen med syftet att

uppnå ökad effektivisering och säkerställa att resurserna används på ett för

den enskilde effektivt sätt. I AMS återrapport med anledning av uppdraget

anges att för arbetssökande med synskada, hörselskada och dövhet samt

rörelsehinder skall fortsättningsvis finnas interregionala och/eller regionala

specialister med kompetens och resurser att utreda/bedöma och kompensera

funktionshindret samt föreslå lämpliga åtgärder. Regeringen anger i budget-

propositionen att den avser att återkomma till AMS vid ett senare tillfälle när

det gäller den yrkesinriktade rehabiliteringen. Utskottet avstyrker mot denna

bakgrund motion So488 (yrk. 4).

3.2.2 Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

21 266 0711

Anslagssparande

685 9722

1999

Anslag

21 564 1142

Utgiftsprognos

22 000 000

2000

Förslag

19 590 591

2001

Beräknat

20 363 692

2002

Beräknat

20 639 969

1I beloppen ingår ej utgifter från det äldre anslaget 1995/96 X A 2 Arbetsmarkn

politiska åtgärder där utfallet var 497 mkr avseende medel som i huvudsak dispo

av Boverket för bostadsinvesteringar m.m. Ingående reservation för innevarande

budgetår uppgick till 312 mkr och utgifterna beräknas till 37 mkr. Ej intecknad

medel skall föras bort från anslaget.

2Inklusive beslut på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårproposition

1999. Anslagssparandet beräknas att förbrukas under år 1999 inom ramen för den

pågående IT-utbildningen i SwIT:s regi.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

19 590 591

-15 672 473

-2 360 000

-14 077 280

-2 500 000

Omfattning och inriktning, anslag m.m.

Propositionen

Utbetalningarna under anslaget avser utgifter för konjunkturberoende ar-

betsmarknadspolitiska åtgärder, yrkesinriktad rehabilitering och utbildning i

företag. Från anslaget utbetalas även viss nationell medfinansiering som

svarar mot utbetalningar från anslaget Europeiska socialfonden m.m. för

perioden 1995-1999 samt Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2000-

2006 avseende mål 3.

Närmare 60 % av utgifterna på anslaget beräknas avse försörjning i form

av utbildningsbidrag (aktivitetsstöd) till deltagare i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering. Resterande del avser i huvudsak

köp av arbetsmarknadsutbildning. Utgifterna under anslaget påverkas därför

till största delen av omfattningen av åtgärderna och den yrkesinriktade reha-

biliteringen och av bidragsnivåerna samt av hur stor del av deltagarna som

har rätt till arbetslöshetsersättning. Utbildningsbidraget motsvarar den ar-

betslöshetsersättning som deltagaren skulle ha varit berättigad till som öppet

arbetslös medan det för andra arbetslösa uppgår till 103 kr per dag.

För innevarande budgetår anvisade riksdagen 21 961 miljoner kronor. Re-

geringen har fört bort 981 miljoner kronor från anslaget mot bakgrund av

bedömningen att behovet av åtgärder på området minskat. Ytterligare 200

miljoner kronor har förts bort till följd av ändrade redovisningsprinciper hos

AMV, som redovisats i avsnitt 2 Utgiftsområde 13. Verket tillämpar numera

s.k. kassamässig anslagsavräkning. Innevarande års anslag har minskats med

ytterligare 397 miljoner kronor i enlighet med regeringens förslag på

tilläggsbudget till statsbudgeten våren 1999.

Effekterna av den minskade medelstilldelningen i kombination med en hög

medelsförbrukning under det första halvåret har inneburit att omfattningen av

de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskar under hösten. Enligt proposi-

tionen ställer detta stora krav på AMV att genom prioriteringar och omför-

delning av resurser - inom ramen för arbetslöshetsförsäkringens roll som

omställningsförsäkring - motverka utförsäkringar. Regeringen säger sig följa

utvecklingen noggrant och finner det oacceptabelt att antalet utförsäkringar

ökar på grund av brist på arbetsmarknadspolitiska medel.

Regeringen gör också bedömningen att AMS under innevarande budgetår

kommer att behöva utnyttja i stort sett hela sin anslagskredit trots den krafti

minskade omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Bakgrun-

den är främst att AMV upphandlat arbetsmarknadsutbildning i mycket större

omfattning än tidigare. Till detta kommer dels att de genomsnittliga utbild-

ningsbidragen stigit till följd av färre deltagande ungdomar, vilka i allmänhet

har lägre ersättning, dels att åtgärden OTA, där deltagarna får en stimulan-

sersättning utöver utbildningsbidraget, fått en större omfattning än vad som

beräknats.

Anslaget A 2 belastas fr.o.m. innevarande år med statlig ålderspensionsav-

gift. Den beräknade avgiften för år 2000, som utgår från ett antagande om

kostnader för utbildningsbidrag om 12,2 miljarder kronor, uppgår enligt

tabell 3.12 till 1,2 miljarder kronor.

I propositionen punkt 2 begärs ett bemyndigande beträffande ekonomiska

förpliktelser under nästa budgetår.

Motioner

Enligt Moderaternas motion A277 utgör många av de nuvarande arbets-

marknadspolitiska åtgärderna i realiteten inte arbetsmarknadspolitik utan

transfereringar till hushållen. Som redan framgått av avsnitt 2 Utgiftsområde

13 anser partiet att dessa medel bör överföras till ramanslaget A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning under det utgiftsområdet. För de enligt partiets synsät

egentliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna föreslås ett anslag på 3,9 mil-

jarder kronor (yrk. 7).

Kristdemokraterna föreslår ett 2,4 miljarder kronor lägre belopp (yrk. 35

delvis). Det var välkommet att volymmålet avskaffades, sägs det i motionen.

Det har möjliggjort åtgärder som är bättre anpassade till arbetsmarknadens

behov och den arbetslöses förutsättningar. Vad som nu krävs är en tydlig

prioritering av utbildning och av sådana praktikplatser som ökar utbudet av

arbetskraft på de områden där bristyrken finns. Det bör vara färre program-

typer, och dessa bör kunna utformas efter varje persons individuella förut-

sättningar (yrk. 10).

Centerpartiet vill som framgått av avsnitt 2 att allt försörjningsstöd förs til

utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. I konsekvens med

detta minskar partiet anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med

13,4 miljarder kronor. Genom avvecklingen av volymåtgärderna frigörs

medel för insatser av högre kvalitet samtidigt som anslaget kan minskas med

ytterligare 500 miljoner kronor (A275 delvis).

Folkpartiet föreslår ett 2,5 miljarder kronor lägre anslag för arbetsmarknads-

politiska åtgärder Fi212 (yrk. 15 delvis), A231 (yrk. 23 delvis). Det vore

rimligt att nu minska åtgärdernas omfattning, anser Folkpartiet, som utgår

från att 10 000 personer färre kan vara i åtgärder nästa år. Man välkomnar

regeringens förenklingsarbete och minskningen av antalet åtgärder.

Utskottet återkommer till anslagsfrågorna sist i detta avsnitt.

Regelförenklingar m.m.

Bakgrund

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna brukar delas in i konjunkturberoende

och icke konjunkturberoende. Merparten av de konjunkturberoende åtgär-

derna finansieras över anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Några

av dem finansierades före 1998 på utgiftsområde 13 anslag A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning. De icke konjunkturberoende åtgärderna, främst löne-

bidrag och offentligt skyddat arbete (OSA), finansieras på anslaget A 3 Sär-

skilda åtgärder för arbetshandikappade.

Under 1998 fanns 16 konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder:

- Anställningsstöd

- Arbetslivsutveckling (ALU)

- Arbetsmarknadsutbildning

- Arbetsplatsintroduktion (API)

- Beredskapsarbete

- Datortek

- IT-utbildning

- Kommunala uppföljningsplatser

- Offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa (OTA)

- Rekryteringsstöd

- Resursarbete

- Starta-eget-bidrag

- Utbildningsvikariat

- Utvecklingsgaranti 20 - 24 år

- Yrkesinriktad rehabilitering (AMI)

- Jobbsökaraktiviteter

Några av dessa åtgärder har redan från början varit tidsbegränsade, beträf-

fande andra har beslut fattats om att de skall upphöra, åter andra har sam-

manförts till en åtgärd.

Sedan några år tillbaka pågår ett förenklingsarbete inom Regeringskansliet.

Ambitionen är att förenkla regelverket och minska antalet arbetsmarknads-

politiska åtgärder. Ett led i detta arbete var införandet av ett nytt och enhet

ligt anställningsstöd fr.o.m. 1998. Detta anställningsstöd ersatte de ovan-

nämnda åtgärderna rekryteringsstöd, beredskapsarbete och utbildningsvikari-

at/vikariatsstöd. Ett annan del i förenklingen var att API och ALU fr.o.m.

1999 ersattes av en ny praktikåtgärd, arbetspraktik. Från den 1 januari 1999

gäller lagen respektive förordningen om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter.

Sedan den 1 oktober 1999 finns även det förstärkta anställningsstödet för

svaga grupper på arbetsmarknaden.

Propositionen

Trots de regelförenklingar som genomförts under senare år återstår ett stort

antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I vissa fall präglas regleringen av en

hög detaljeringsgrad som lämnar ett begränsat utrymme för flexibla lösning-

ar.

Regeringen anser att arbetsmarknadspolitiken i högre grad skall styras ge-

nom att riksdag och regering utformar ett tydligt och överblickbart regelverk,

anger prioriteringar, ställer upp tydliga och uppföljningsbara mål och anvisar

medel. Reglerna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, som föreslås bli

benämnda arbetsmarknadspolitiska program, bör utformas så att de bidrar till

att uppfylla de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken.

I propositionen anges ett antal principer som förenklingen av regelsystem-

en bör bygga på:

- Regelverket skall säkerställa konkurrensneutralitet och rättssäkerhet samt

minimera undanträngning och inlåsningseffekter

- Regelverket utformas så att träffsäkerheten av de statliga insatserna ökar;

insatserna skall öka den arbetslöses möjlighet till reguljär sysselsättning

- Antalet program (åtgärder) reduceras; program med i princip samma syfte

förs samman; inom varje program bör det finnas enhetliga och transparenta

regler med ett större utrymme för flexibla lösningar än i dag; undantag och

särregler bör undvikas så långt som möjligt

- Regelsystemet utformas så att nya satsningar eller förändrad inriktning av

insatserna kan ske inom ramen för systemet utan nya särregler

- Vikten av en väl utformad redovisning av hur medlen använts och vad de

lett till betonas

- Regler om särskilda insatser för arbetshandikappade samlas i ett program

De arbetsmarknadspolitiska programmen, vid sidan av platsförmedling,

vägledning och yrkesinriktad rehabilitering, bör enligt propositionen omfatta

sju programområden.

De nya programområdena framgår av nedanstående tabell. I vänsterspalten

anges de åtgärder som fanns under budgetåret 1998. Kursivering anger att

åtgärden har upphört, är tidsbegränsad eller är under utfasning. I uppställ-

ningen utelämnas de insatser som består i platsförmedling, vägledning och

yrkesinriktad rehabilitering.

Åtgärder under 1998

Åtgärder efter 1999

1. Programområde Arbetsmark-

nadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning

IT-utbildning

IT-utbildning

2. Programområde arbetspraktik

API

Arbetspraktik

OTA

OTA

Datortek/aktivitetscenter

Datortek/aktivitetscenter

Jobbsökaraktiviteter

Jobbsökaraktiviteter

ALU

3. Programområde anställnings-

stöd

Anställningsstöd

Anställningsstöd + förstärkt anställ-

ningsstöd

Beredskapsarbete

Rekryteringsstöd

Resursarbete

Utbildningsvikariat/vikariatsstöd

4. Programområde start av nä-

ringsverksamhet

Starta-eget-bidrag

Starta-eget-bidrag

5. Programområde Geografisk

rörlighet

Flyttningsbidrag, rese- och över-

nattningskostnader m.m.

Flyttningsbidrag, rese- och över-

nattningskostnader m.m.

6. Programområde Projekt

Kommunala uppföljningsplatser

Kommunal utvecklingsgaranti

Otraditionella insatser

Kommunala uppföljningsplatser

Kommunal utvecklingsgaranti

Otraditionella insatser

7. Programområde Särskilda

insatser för arbetshandikappade

Lönebidrag

OSA

Arbetshjälpmedel m.m.

Lönebidrag

OSA

Arbetshjälpmedel m.m.

Insatserna inom de olika programmen skall kunna kombineras, t.ex. arbets-

marknadsutbildning och arbetspraktik. Insatser inom EU:s mål 3 kommer

även fortsättningsvis att kunna användas inom det arbetsmarknadspolitiska

regelverket.

Den enskilde som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program skall ha rätt

till ersättning i form av aktivitetsstöd/utbildningsbidrag.

Regeringen anmäler slutligen sin avsikt att under våren 2000 återkomma

med ett förslag till förändringar i regelverket i anslutning till översynen av

tillämpningen av regelverket för arbetslöshetsförsäkringen.

I det följande behandlas förslag med anknytning till de olika programom-

rådena enligt den struktur som beskrivits ovan.

Programområde Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning

Propositionen

Bland de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är det främst arbetsmarknads-

utbildningen som spelar en roll för att öka anställbarheten hos de anställda.

Detta har i sin tur stor betydelse för att de lediga platserna skall kunna till

sättas snabbt och för att arbets- och kompetenslinjen skall kunna upprätthål-

las. Regeringen anser att det behövs ett fortsatt stort utrymme för en yrkesin-

riktad arbetsmarknadsutbildning av hög kvalitet som komplement till den

reguljära utbildningen. Arbetsmarknadsutbildningen måste ges en tydligare

yrkesinriktning genom att andelen förberedande utbildning minskar.

Regeringen betonar vikten av samarbete mellan olika parter på central, re-

gional och lokal nivå. De regionala kompetensråden som har bildats under

året har en viktig uppgift att fylla för att motverka uppkomsten av regionala

flaskhalsar. De kommer att vara en av de viktigaste informationskällorna vid

planeringen av efterfrågad yrkesutbildning. Regeringen aviserar att den

kommer att ge AMS och andra berörda myndigheter uppdraget att inhämta

och sammanställa de regionala kompetensrådens synpunkter och råd på

strategiska utbildningsinsatser för regionen, arbetsförmedlingens insatser och

kompetensinsatser för redan anställda. Råden skall främst utgå från eventu-

ella bristyrken och flashalsar både på kort och lång sikt. Myndigheterna skall

föreslå rutiner för hur de regionala kompetensrådens råd och synpunkter bäst

kan tas till vara i den ordinarie verksamheten och komma med förslag till hur

en kontinuerlig återkoppling kan ske mellan regionala kompetensråd, myn-

digheter och regering.

Av propositionen framgår att Näringsdepartementet har tillsatt en arbets-

grupp med syfte att se över arbetsmarknadsutbildningens organisation och

effektivitet. I detta uppdrag ingår också att tydliggöra gränsdragningen mel-

lan den reguljära utbildningen och arbetsmarknadsutbildningen. Gruppen

skall lämna en slutrapport den 28 februari nästa år.

Motioner

Moderaterna framhåller i sin motion Sk692 (yrk. 27) att arbetsmarknadsut-

bildningen har en viktig funktion för att få ut fler på arbetsmarknaden. Insat-

serna måste koncentreras mot specifika yrkesområden och ge ökad kompe-

tens till grupper som har särskilt svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.

Allmän utbildning bör inte ske inom arbetsmarknadspolitikens ram. Även i

kommittémotionen A282 (yrk. 2) betonas att arbetsmarknadsutbildningen

bör styras mot klart definierade arbetsmarknadsbehov som svarar mot högt

ställda krav från både deltagare och framtida arbetsgivare. För unga arbetslö-

sa bör ett system med lärlingsutbildning i företagen vara den huvudsakliga

arbetsmarknadspolitiska insatsen.

Kristdemokraterna förordar ett individinriktat lärlingsprogram inom arbets-

marknadspolitiken i motion A254 (yrk. 12). Arbetsförmedlingen skall leda

utbildningen, men de lokala arbetsgivarna bestämmer utbildningens innehåll

och mål. Arbetsgivarna, som ersätts med en fast lägre summa för varje

elevplats, tar emot det antal elever som man kan se ett rekryteringsbehov av,

dock utan krav på anställning. Den lokala fackliga organisationen medverkar.

Eleven får ett slutintyg som också fungerar som ett intyg om arbetslivserfa-

renhet.

Folkpartiet vill enligt sina båda kommittémotioner A230 (yrk. 4) och A231

(yrk. 7) att arbetsmarknadsutbildningen mindre inriktas på volym och mer på

kvalitet. Utbildningarna har varit alltför styrda mot gårdagens arbetsmark-

nad, men en förändring har skett till det bättre. Det behövs en allmän upp-

stramning av åtgärderna, sägs det i motionen. Arbetsmarknadsutbildningen

bör prioriteras, eftersom den ger störst möjlighet att leda till arbete.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutbildningen expanderade kraftigt mellan åren 1997 och

1998, från knappt 37 000 deltagare i genomsnitt per månad till nästan 42 000

år 1998. Under hösten 1998 var över 50 000 personer i arbetsmarknadsut-

bildning. Samtidigt skedde en relativt kraftig ökning av andelen som var i

arbete 90 dagar efter avslutad åtgärd, från 21 till 29 %. Därefter har en

minskning skett av volymen. Enligt AMS veckostatistik för andra veckan i

november 1999 var drygt 40 300 personer i arbetsmarknadsutbildning. Detta

innebär en avsevärt mindre volym än vid motsvarande tid förra året, då drygt

12 000 fler personer var i arbetsmarknadsutbildning.

För verksamhetsåret 1999 gäller ett ambitiöst formulerat mål. Andelen

personer som fått arbete 90 dagar efter avslutad yrkesinriktad arbetsmark-

nadsutbildning skall öka kontinuerligt under året, och under fjärde kvartalet

skall andelen uppgå till minst 70 %. Av AMS kvartalsrapport 1999:3, som i

denna del avser personer som lämnade sådan utbildning under andra kvarta-

let, framgår att 44 % var i arbete 90 dagar efter avslutad utbildning. Detta va

en ökning med nära 6 procentenheter jämfört med motsvarande period året

före. Trots förbättringen bedömer AMS att resultatet hittills ligger på för låg

nivå för att det skall vara möjligt att uppnå målet 70 % under fjärde kvartalet

Eftersom uppföljningen görs på nittionde dagen efter utbildningens avslutan-

de kommer redovisningen avseende fjärde kvartalet att omfatta de personer

som slutade utbildningen under det tredje kvartalet. I kvartalsrapporten pekas

på att den nuvarande redovisningen innebär att vissa saker redovisas som ett

"misslyckande", t.ex. att en person genomgår två eller flera arbetsmarknads-

utbildningar på varandra eller att någon erhåller starta-eget-bidrag efter en

genomgången utbildning. Om man undantar dessa situationer är resultatet i

stället att 48,8 % erhållit arbete av dem som avslutat en yrkesinriktad ar-

betsmarknadsutbildning.

Av kvartalsrapporten framgår också att resultatet, beräknat på det ovan an-

givna sättet, efter yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning visar mycket stor

variation beroende på kursens inriktning. Kurser som riktar sig mot vård och

omsorg, transport- och maskinförararbete, processoperatörsarbete samt för-

säljningsarbete inom detaljhandelen visar resultat i närheten av det angivna

målet på 70 %, medan kurser inriktade mot yrken där det normalt föreligger

krav på specialistkompetens från högskola visar väsentligt lägre resultat. Det

genomsnittliga resultatet av kurser inriktade mot teknik och data är ca 39 %.

Resultatet efter den särskilda SwIT-utbildningen ligger på 46 %. Andelen i

arbete efter förberedande arbetsmarknadsutbildning är 28 %.

Utskottet kan konstatera att det tycks föreligga en ganska bred politisk

enighet om att det behövs ett ordentligt utrymme för en yrkesinriktad ar-

betsmarknadsutbildning med hög kvalitet. Brist på arbetskraft med rätt kom-

petens kan bli en hämmande faktor för tillväxt och ökning av sysselsättning-

en. De regionala kompetensråden har en mycket viktig uppgift i att identifie-

ra områden där det råder eller kan uppstå sådan brist. Arbetsmarknadsutbild-

ningen har sin roll att spela i detta sammanhang, men det måste understrykas

att det krävs en bred samverkan för att motverka framtida rekryterings-

problem. AMS pekar i sin nyligen avlämnade rapport Arbetsmarknadsutsik-

terna för år 2000 (Ura 1999:15) att det är en stor brist i överensstämmelse

mellan utbildningsinriktningen inom hög- och gymnasieskolan och behoven

på arbetsmarknaden. Enligt AMS bedömning hänger rekryteringsproblemen

samman med att det utbildas för få personer inom flera högskoleinriktningar

men även inom flera gymnasieprogram. Utskottet delar AMS uppfattning att

behoven på arbetsmarknaden måste bli en central komponent i den framtida

utbildningsplaneringen. Arbetsmarknadsutbildningen kan korrigera en brist

på arbetskraft inom yrken som kräver gymnasieutbildning, men knappast när

det gäller högre utbildning. I sammanhanget måste enligt utskottets mening

även arbetsgivarnas ansvar för en kontinuerlig kompetensutveckling fram-

hållas.

Utskottet delar uppfattningen att arbetsmarknadsutbildningen måste riktas

mot personer som har det största behovet av insatser. Samtidigt måste den

hålla så hög kvalitet att den verkligen ökar deltagarens förutsättningar till

arbete. Det kan finnas flera förklaringar till det relativt svaga resultatet i

fråga om vissa slag av utbildningar. Som nämnts ser en arbetsgrupp inom

Näringsdepartementet över arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet förutsätter

att regeringen överväger vad som kan göras för att förbättra effekten av

utbildningarna.

Utskottet kan inte se hur insatserna för unga arbetslösa i huvudsak skulle

kunna begränsas till lärlingsutbildning, vilket Moderaterna tycks utgå ifrån.

Varje anvisning av en arbetslös måste föregås av en individuell prövning av

vilka insatser som behövs. Erfarenheten visar att behoven hos ungdomar

skiftar likaväl som hos andra kategorier arbetslösa. En åtgärd som den kom-

munala ungdomsgarantin (KUG) ger möjligheter att anpassa insatserna efter

den enskildes situation. Till detta kommer att det är viktigt att gränsen mella

den reguljära utbildningen och arbetsmarknadsutbildningen upprätthålls.

Utskottet värdesätter därför att den nyssnämnda arbetsgruppen även har i

uppdrag att tydliggöra denna gräns.

Med det anförda avstyrker utskottet de nu behandlade motionerna A230

(yrk. 4), A231 (yrk. 7), A254 (yrk. 12), A282 (yrk. 2) och Sk692 (yrk. 27) i

den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.

IT-satsningen

Utskottet vill i detta sammanhang även ta upp en fråga med anknytning till

den s.k. SwIT-utbildningen, dvs. det särskilda nationella programmet för IT-

utbildning som riksdagen beslutade om hösten 1997. Regeringen gav SwIT-

yrkesutbildning, en organisation som bildats av Industriförbundet och IT-

branschens centralorganisation, i uppdrag att utbilda 10 000 personer för

bristyrken inom branschen. Riksdagsbeslutet förutsatte att man vid urvalet

till utbildningen skulle ta särskild hänsyn till kvinnor, invandrare och arbets

handikappade, vilket framgår av 10 § förordningen (1997:1159) om IT-

utbildning. Satsningen skulle därmed kunna bidra till att bryta mansdomi-

nansen inom denna sektorn. Enligt SCB:s statistik för utgör kvinnorna inom

datakonsult/dataservicebranschen enbart 28 %. Enligt senast tillgängliga

veckostatistik från AMS är för närvarande 37 % av de knappt 3 500 delta-

garna i IT-utbildningen kvinnor. Det är en förbättring jämfört med läget

under 1998 då enbart 31 % var kvinnor.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har fått regering-

ens uppdrag att utvärdera IT-satsningen med slutredovisning våren 2000.

Enligt en delrapport från IFAU har det varit svårt att komma upp i tänkta

volymer bl.a. beroende på att arbetet med att identifiera rekryteringsbehoven

hos främst små och medelstora företag tagit tid. När det gäller andelen kvin-

nor och utländska medborgare i utbildningarna har IFAU gjort en jämförelse

med likartade kurser inom AMV och kommit fram till att andelen där är

ungefär lika stor. AMV har däremot en högre andel arbetshandikappade i IT-

utbildning. IFAU:s mätningar av andelen kursdeltagare som efter avslutad

utbildning fått ett arbete visar att kvinnorna hade något högre tal, 70,5 %,

jämfört med 66,6 % för männen. Mätningen utfördes i ett relativt tidigt ske-

de.

För utskottet är det av stor vikt att IT-utbildningen genomförs enligt de ur-

sprungliga intentionerna. Enligt utskottets mening är andelen kvinnor som

deltar i utbildningen alltjämt för låg om man ser till satsningen i dess helhet

Utskottet anser att största möjliga ansträngningar måste göras för att öka

denna andel under den tid som återstår. Vad utskottet nu anfört bör ges rege-

ringen till känna.

Utbildningsbidrag

Enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd får en deltagare som

deltar i arbetsmarknadsutbildning i form av utbildning, datortek eller ar-

betspraktik eller i den särskilda IT-satsningen ersättning i form av utbild-

ningsbidrag. Bidraget motsvarar i princip dagpenningen i arbetslöshetsför-

säkringen för den som är eller skulle ha varit berättigad till sådan ersättning

För andra deltagare lämnas dagpenning med 103 kronor.

Kristdemokraterna anser enligt sin kommittémotion A254 (yrk. 11) att delta-

gare utan rätt till arbetslöshetsersättning bör ha möjlighet att utnyttja en

lånedel för att komma upp i samma ersättningsnivå som tidigare och få lik-

värdig ersättning som andra studerandegrupper. Detta bör enligt motionen

kunna ske inom befintlig anslagsram.

Utskottet avstyrkte ett likadant yrkande av Kristdemokraterna i förra årets

arbetsmarknadspolitiska betänkande 1998/99:AU1. Liksom då är utskottet

inte berett att göra de omprioriteringar under anslaget som skulle krävas för

att finansiera ändringarna. Motion A254 (yrk. 11) avstyrks. Förslaget är

budgetrelaterat.

Bristyrkesutbildning för redan anställda

Propositionen

I propositionen konstateras att skillnaden i utbildningsnivå mellan de arbets-

lösa och den arbetskraft som efterfrågas har ökat under senare år. En stor del

av de arbetssökande är lågutbildade, medan bara en liten del av de lediga

platserna utgörs av mindre kvalificerade arbeten. Detta leder till både brist p

arbetskraft och hög arbetslöshet. Genom att stimulera till ökad kompetens

hos anställda blir det möjligt att snabbare svara mot arbetslivets kompetens-

behov än vad som är möjligt med arbetsmarknadsutbildningen i dess nuva-

rande utformning. Om redan anställda får ökade möjlighet att förbättra sin

kompetens får också arbetslösa möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

I syfte att snabbt motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden föreslår rege-

ringen därför en försöksverksamhet inom en ram på 130 miljoner kronor med

bristutbildning för redan anställda. Länsarbetsnämnden skall tillsammans

med de regionala kompetensråden definiera de bristyrkesutbildningar som

behöver upphandlas för att regionerna skall fortsätta att utvecklas. Anställda

som genomgår en sådan utbildning skall under utbildningstiden kunna få

aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag. Förslaget, som bör gälla under år

2000, påverkar inte ramen för utgiftsområdet (propositionen punkt 7).

Motioner

Motion A237 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) utgår från situationen i

Värmland. Motionärerna anser att de mest utsatta delarna av landet måste få

en större andel av de arbetsmarknadspolitiska resurserna. Enligt motionärer-

na är det av största vikt att Värmland får möjlighet att delta i försöksverk-

samheten med bristyrkesutbildning.

I detta sammanhang tar utskottet även upp två motioner av enskilda social-

demokratiska ledamöter som har beröring med frågan om utbildning av

anställda.

Motion A256 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) avser ett företagsanpassat

arbetsmarknadsstöd. Förslaget tar sikte på företag där arbetstillfällena varie-

rar till följd av säsongsväxlingar. I stället för att tvinga ut de anställda i

betslöshet kunde arbetsmarknadsmedel omdisponeras till en företagsförlagd

utbildning i de fall arbetsmarknadens parter är överens om saken. Företagen

skulle kunna behålla de anställda i tillsvidareanställningar och den enskildes

utbildningsnivå skulle kunna höjas.

Motion A268 av Monica Green m.fl. (s) gäller satsningen på IT-utbildning

för kvinnor anställda inom den offentliga sektorn. Motionärerna finner det

olyckligt att regeringen inte föreslår ett fortsatt uppdrag för AMS att satsa

resurser på denna typ av utbildning. De hänvisar till att den förvaltningspoli-

tiska propositionen från 1996 angav som mål att svensk förvaltning skall

vara ett föredöme som IT-användare och att IT skall användas för att effekti-

visera verksamheten och öka servicen. Samtidigt saknar många kvinnor

grundläggande datautbildning.

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller förslaget om bristyrkesutbildning är det som framgått rege-

ringens avsikt att länsarbetsnämnden tillsammans med de regionala kompe-

tensråden skall definiera vilka utbildningar det kan vara fråga om. Försöks-

verksamheten har ingen geografisk begränsning och gäller således även

Värmland.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag. Motion A227

avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.

Med anledning av förslaget i motion A256 om ett företagsanpassat arbets-

marknadsstöd vill utskottet anknyta till vad som sagts tidigare i detta betän-

kande. Av hänsyn till konkurrensneutraliteten bör stor restriktivitet gälla när

det handlar om att med arbetslöshetsförsäkringens eller de arbetsmarknads-

politiska insatsernas hjälp jämna ut säsongsvariationer i företagens verksam-

het. Utskottet kan hänvisa till den särskilda regeln om tillfälligt uppehåll i

rörelsen enligt 35 § andra stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring. Ersätt-

ning kan inte komma i fråga om uppehållet till någon del är av säsongska-

raktär. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom motionärernas förslag.

Motion A256 avstyrks därför.

I fråga om den IT-utbildning som avses i motion A268 har utskottet in-

hämtat att AMS under våren 1999 lämnat ett förslag till regeringen i enlighet

med uppdrag i regleringsbrevet. Detta förslag bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Enligt vad utskottet erfarit under hand därifrån kommer

AMS även fortsättningsvis att ha möjlighet att stödja satsningar på utbildning

av detta slag. Motion A268 avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd med

vad utskottet anfört.

Programområde Arbetspraktik

Arbetspraktik

Bakgrund

Arbetspraktik är ett av programområdena i den ovan beskrivna strukturen.

Regelverket skall tydliggöra att arbetspraktiken skall användas för utsatta

grupper och i vägledningssyfte.

Åtgärden infördes från årsskiftet 1998/99 och ersatte arbetsplatsintroduk-

tion (API) och arbetslivsutveckling (ALU). Arbetspraktiken regleras i för-

ordningen om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter (1998:1784). Av lagen

(1998:1781) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter framgår att den som

anvisats arbetspraktik inte skall anses som arbetstagare när han eller hon

deltar i verksamheten utom i fråga om vissa regler i arbetsmiljölagen. I en-

lighet med vad som förordades vid riksdagsbehandlingen (1998/99:AU1,

rskr. 105) skall den som anordnar arbetspraktik betala ett finansieringsbidrag

till staten på 3 000 kr per månad. Om praktikanordnaren är staten, en kom-

mun eller ett landsting skall finansieringsbidraget i stället uppgå till 1 000

per månad om den person som anvisas är långtidsinskriven vid den offentliga

arbetsförmedlingen. I vissa fall får arbetspraktik anvisas helt utan krav på

finansieringsbidrag. Det gäller vid anvisning av bl.a. unga handikappade,

arbetshandikappade och invandrare och om anordnaren är en ideell organisa-

tion. Enligt den nyssnämnda förordningen får statsbidrag lämnas till ideella

organisationer som anordnar verksamhet för arbetspraktik i samverkan med

länsarbetsnämnden.

Motioner

Kristdemokraterna tar upp arbetspraktiken i sin motion A254 (yrk. 18).

Enligt partiet är det bra att ideella organisationer kan undantas från skyldig-

heten att betala finansieringsbidrag och att anordnare kan befrias från denna

skyldighet när det gäller grupper som är utrikes födda och arbetshandikappa-

de. Kristdemokraterna anser att även statliga myndigheter bör undantas.

Eftersom det är samma huvudman går pengarna runt i systemet. Viktiga

uppgifter som t.ex. naturvård inom Skogsstyrelsens ram blir inte utförda om

finansieringsbidraget skall belasta myndigheternas knappa anslag.

Folkpartiet anser i motion A231 (yrk. 9) att arbetspraktiken bör utvärderas

eftersom den nu funnits ett år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att Kristdemokraterna även förra året i samband

med att åtgärden infördes framställde förslaget att statliga myndigheter borde

undantas. Utskottet står fast vid de avvägningar som då gjordes och som

innebär att finansieringsbidragets storlek i första hand bör vara beroende av

den anvisades förhållanden.

Utskottet förutsätter att arbetspraktiken följs upp successivt inom ramen

för AMS reguljära verksamhet. En mer djupgående utvärdering av det slag

som Folkpartiet efterfrågar bör enligt utskottets mening kunna anstå tills

åtgärden varit i kraft under något längre tid.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A231 (yrk. 9).

OTA, åtgärder för personer med långvarig inskrivning m.m.

Bakgrund

En annan åtgärd av praktikkaraktär är offentliga tillfälliga arbeten för äldre

arbetslösa (OTA) som inrättades som en tillfällig åtgärd år 1996. Syftet är att

stärka kompetensen hos de arbetslösa och höja kvaliteten i anordnarens verk-

samhet. Åtgärden vände sig ursprungligen till personer över 55 år som varit

långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen. Liksom vid arbetspraktik gäller att

deltagaren inte skall anses som arbetstagare hos den som tillhandahåller

platsen. En allmän förutsättning är att arbetsuppgifterna inte får undantränga

ordinarie verksamhet. Den som deltar i OTA har enligt förordningen

(1996:1100) om aktivitetsstöd rätt till arbetslöshetsersättning och därutöver

ett tilläggsbelopp (stimulansbidrag) om 45 kronor per ersättningsberättigad

dag för verksamhet på heltid.

OTA är under successiv avveckling sedan årsskiftet 1998/99. Personer

som anvisats dessförinnan får fortsätta i åtgärden fram till och med utgången

av 1999. För personer som fyllt 62 år före den 1 januari 1999 gäller att an-

visningen får fortsätta till dess att de fyller 65 år.

Motioner

Jan Björkman och Karin Olsson (s) pekar i motion A260 på de äldres svårig-

heter att finna ett arbete vilket bl.a. bottnar i att erfarenheter och kompeten

inte svarar mot de krav som ställs. Flyttning är sällan något alternativ efter-

som de äldre ofta är förankrade på hemorten av sociala, ekonomiska och

emotionella skäl. Motionärerna anser att OTA bör finnas kvar som åtgärd för

personer som är 57 år eller äldre i de fall andra åtgärder prövats eller inte

befunnits lämpliga. OTA bör även finnas kvar för den som i dag är i åtgärden

men är under 62 år.

Barbro Feltzing (mp) efterlyser i sin motion A238 någon form av utförsäk-

ringsgaranti. När rätten till försäkringsersättning upphör är den enskilde

hänvisad till socialbidrag, vilket innebär att hus, bil och lägenhet måste säl-

jas. I motionen framhålls att många personer som är över femtio år har svårt

att alls få någon hjälp från arbetsförmedlingen. En snabb utredningen bör ta

fram förslag som särskilt hjälper den äldre arbetskraften (yrk. 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar bedömningen i motion A260 att det kan bli svårt för äldre

arbetslösa att delta i olika arbetsmarknadspolitiska program när utsikterna til

ett arbete ter sig mycket små. Det finns många uppgifter hos stat, kommun,

landsting eller försäkringskassor som behöver bli utförda men som inte ryms

inom den ordinarie verksamheten. I många fall känns uppgifterna säkerligen

mer meningsfulla för den enskilde än vad som kan erbjudas i någon annan

arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Arbetsmarknadsutskottet anser att frågeställningen bör vidgas till att även

avse andra personer som varit långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen.

Enligt AMS prognos om arbetsmarknadsutsikterna (Ura 1999:15) som publi-

cerades häromdagen har närmare 140 000 personer en inskrivningstid som

överstiger två år, för 90 000 av dem är inskrivningstiden längre än tre år.

Gruppen domineras av personer över 50 år, arbetshandikappade, utomnor-

diska medborgare med kort skolutbildning, korttidsutbildade inom tillbaka-

gående yrken, och ungdomar som inte fullföljt en gymnasieutbildning med

godkända betyg.

Utskottet vill i detta sammanhang först uppmärksamma att regeringen i

enlighet med vad som anges i propositionen givit AMS i uppdrag att se över

vad som kan göras för olika grupper som under en längre period stått utanför

den reguljära arbetsmarknaden. Detta framgår av ett regeringsbeslut den 28

oktober om ändring av regleringsbrevet för AMV för innevarande år, vilket

utskottet redogjort för i inledningsavsnittet. Uppdraget, som skall redovisas

den 6 december, rör frågan hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall

kunna användas för särskilda insatser för arbetslösa som under en längre

period stått utanför den reguljära arbetsmarknaden. Uppdraget skall även

omfatta arbetsförmedlingarnas metodik avseende dessa grupper, och ut-

gångspunkten skall vara de principer för förenklingar av regelsystemet som

regeringen angivit i budgetpropositionen. Det kan enligt regleringsbrevet

även avse äldre arbetslösa som bor på orter med svag lokal arbetsmarknad.

Förtidspensionering eller utförsäkring måste förhindras. Syftet skall vara att

insatserna för de mest utsatta grupperna skall effektiviseras så att de berörda

arbetssökandena genom egna insatser, kompetensutveckling och praktik kan

öka sina möjligheter att komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden

eller utveckla egen verksamhet. Det sägs i beslutet att de individuella hand-

lingsplanernas roll särskilt bör beaktas i arbetet, och att det således handlar

om att stödja den arbetssökande på ett sådant sätt att han eller hon på nytt

kan få och klara ett reguljärt arbete.

Utskottet ser, som framgått tidigare, positivt på detta uppdrag. Det finns

anledning att framhålla att de personer som det här är fråga om kan behöva

individuellt utformade arbetsmarknadspolitiska insatser, eventuellt i kombi-

nation. Utskottet utgår från att uppslag finns att hämta ur departementspro-

memorian Samverkan för färre bidrag och fler jobb, Ds 1999:54. Detta ut-

redningsuppdrag tog särskilt sikte på arbetslösa som är hänvisade till social-

bidrag, trots att de inte har sociala problem. Det handlar om personer som har

svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.

I sammanhanget finns även anledning att återknyta till det utredningsför-

slag (Ds 1999:58) som redovisats i avsnitt 2 som rör utgiftsområde 13. Som

framgått där har den arbetsgrupp som haft i uppdrag att utreda delar av ar-

betslöshetsförsäkringen i dagarna presenterat sina förslag. Arbetsgruppen

föreslår, som framgått ovan, att det skapas en övergångsarbetsmarknad, där

den arbetssökande anvisas plats inom 600 ersättningsdagar. Denna över-

gångsarbetsmarknad skall kunna variera i sin utformning. Arbete och praktik

skall kunna varvas med utbildning och sammanhängande perioder av intensi-

fierad arbetsförmedling. Utredarna tänker sig att det skall vara ett långsiktig

arbete utan någon bortre gräns. Den närmare utformningen bör enligt pro-

memorian utredas vidare vad avser finansiering, verksamhet och organisa-

tion.

Med detta kan konstateras att det nu finns flera förslag om insatser för per-

soner som stått utanför den reguljära arbetsmarknaden under längre tid och

ett uppdrag till AMS i samma riktning. Utskottet ser mycket positivt på att

frågan på detta sätt förts framåt. Utskottet förutsätter att kommande förslag

får en flexibel utfomning. Det gäller både den krets av personer som skall

kunna komma fråga och de uppgifter det kan röra sig om. Det gäller också

den tidsmässiga omfattningen. En generell tidsgräns av det slag som gäller

för en stor del av de övriga arbetsmarknadspolitiska insatserna måste enligt

utskottets mening undvikas om förslaget skall bli meningsfullt.

Vad som anförts om insatser för personer som varit långvarigt arbetslösa

bör ges regeringen till känna.

Motion A238 (yrk. 2) avstyrks i den mån den inte blivit tillgodosedd med

vad utskottet anfört.

När det särskilt gäller äldre arbetslösa ter sig insatser som har till syfte at

den enskilde skall återvända till den reguljära arbetsmarknaden inte alltid

realistiska. I avvaktan på ett förslag som även omfattar denna kategori är det

angeläget att någon lösning erbjuds. Ett sätt är att avvecklingen av OTA sker

i en långsammare takt än vad som varit tänkt.

Utskottet förordar därför att personer som redan anvisats åtgärden - enligt

den senaste veckostatistiken från AMS befinner sig för närvarande drygt 6

900 personer i åtgärden - tills vidare bör kunna fortsätta i OTA i avvaktan på

en mer långsiktig lösning för denna kategori av personer. Utskottet utgår från

att finansiering bör kunna ske inom ramen för det föreslagna anslaget.

Vad som anförts med anledning av motion A260 bör ges regeringen till

känna.

Generationsväxling

Generationsväxling var en tillfällig åtgärd under 1998 som innebar att an-

ställda som fyllt 63 år efter överenskommelse med arbetsgivaren hade möj-

lighet att lämna arbetsmarknaden i förtid under förutsättning att en vakans

som uppstod fylldes med en långtidsarbetslös person under 35 år. Den ar-

betstagare som på detta sätt lämnade arbetsmarknaden skulle få en statlig

ersättning som motsvarade 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten

upp till ett belopp om 14 400 kr. Ersättningen betalas till dess att den äldre

personen får ålderspension eller fyller 65 år. Arbetsgivaren bidrar till finans

eringen genom att betala 25 % av den statliga ersättningen. Åtgärden fick

begränsad omfattning.

Krister Örnfjäder m.fl. (s) utgår i motion A248 från situationen på orter där

arbetslösheten fortfarande är stor trots det förbättrade läget på arbetsmarkna-

den. Ofta sammanfaller hög arbetslöshet med sned åldersfördelning. Motio-

närerna anser att åtgärden generationsväxling bör återinföras med ett regel-

system som får åtgärden att fungera.

Utskottet kan med anledning av motionen konstatera att behovet av speciella

arbetsmarknadspolitiska åtgärder av typen generationsväxling minskar med

den nya åtgärdsstruktur som beskrivits ovan. Till det kommer att utskottet

nyss föreslagit insatser som bl.a. tar sikte just på de äldre arbetslösa. Den n

behandlade motionen avstyrks därför.

Datortek, Jobbsökaraktiviteter

Bakgrund

Datortek/aktivitetscenter infördes den 1 juli 1995. Syftet var att ungdomar

skulle få lära sig informationshantering och datorer samtidigt som de deltog i

olika arbetsmarknadspolitiska aktiviteter. Ett år senare blev det möjligt att

delta även för personer över 25 år. Verksamheten bedrivs i dag i samverkan

mellan länsarbetsnämnderna och kommunerna enligt lokalt utformade avtal.

Kommunerna svarar i princip för lokaler och annan utrustning än datorer,

medan länsarbetsnämnderna i allmänhet svarar för investeringar i utrustning

och utbildningsmaterial och vanligen även för lönekostnaderna för de pro-

gramansvariga.

I en skrivelse den 18 juni 1998 har AMS föreslagit en utveckling av da-

tortekverksamheten. Förslaget bygger på en rapport som AMS utarbetat

tillsammans med Svenska Kommunförbundet.

I förra årets arbetsmarknadspolitiska betänkande 1998/99:AU1 (s. 69) an-

förde arbetsmarknadsutskottet att det förslag som AMS lämnat borde kunna

utgöra en utgångspunkt för förnyelsearbetet med datorteken. Utskottet ville

dock inte föregripa regeringens ställningstagande till AMS förslag.

Propositionen

Regeringen hänvisar i propositionen till den ovannämnda skrivelsen från

AMS. Enligt regeringen framgår det av skrivelsen att rollfördelningen behö-

ver bli tydligare mellan länsarbetsnämnd och kommun i vad som kan beskri-

vas som ett delat huvudmannaskap.

Regeringen avser att göra åtgärden mer flexibel och förtydliga rollfördel-

ningen enligt följande.

- Verksamheten skall liksom i dag bedrivas i samverkan mellan LAN och

kommunen

- Samarbetsavtalen utformas med förutsättningen att datorer och annan

datateknisk utrustning upphandlas och underhålls av kommunen i stället för

av LAN

- Äldre, befintlig datateknisk utrustning övergår i kommunens ägo

- Arbetsförmedlingens roll i verksamhetens projektdel bör framgå tydligt

liksom förmedlingens ersättning till kommunen

- Verksamheten bör ges mer flexibel utformning; hur stor del av utbild-

ningstiden som skall ägnas åt datateknik respektive arbetsmarknadsinriktade

projekt bör avgöras efter vad som framstår som lämpligt i det enskilda fallet;

detsamma bör även gälla den totala tiden i åtgärden - den nuvarande hälften-

delningen och tidsgränsen om tre månader framstår som naturliga utgångs-

punkter även i fortsättningen men bör kunna frångås vid behov

- Personer i arbetspraktik skall kunna anlitas som handledare även i fortsätt-

ningen

Med hänvisning till det ovanstående föreslår regeringen att länsarbetsnämn-

derna från och med den 1 januari 2000 efter en prövning av vad som är

lämpligt i det enskilda fallet får avgöra dels hur lång tid varje placering i

datortek/aktivitetscenter skall vara, dock högst 6 månader, dels hur stor del

av tiden som skall ägnas åt datateknik respektive arbetsmarknadsinriktade

projekt (propositionens punkt 8). Förslaget innebär inga utgiftsökningar och

påverkar inte ramen för utgiftsområdet.

Motioner

Kristdemokraterna framhåller i motion A254 (yrk. 14) att kvaliteten och

effektiviteten i datorteken har ifrågasatts på många håll. Enligt motionen bör

Statskontoret genomföra en studie av verksamheten så att man kan få ett

säkrare underlag för bedömningen om den fortsatta verksamheten. Alla ar-

betslösa utan dataerfarenhet borde enligt Kristdemokraterna erbjudas utbild-

ning i grundläggande datakunskap och ta ett s.k. datakörkort.

I samma motion A254 (yrk. 15) föreslår Kristdemokraterna att Statskontoret

ser över jobbsökaraktiviteterna för att utröna om de har kvalitet och bedrivs

effektivt.

Utskottets ställningstagande

En bakgrund till de förslag som nu läggs fram i propositionen är iakttagelser

som AMS gjort tillsammans med Svenska Kommunförbundet. En utveckling

av verksamheten pågår. Med en enklare administration och ett tydligare

huvudmannaskap ökar möjligheterna att förbättra kvaliteten i verksamheten,

vilket också påpekas i propositionen. Det finns därför inte anledning att i

nuläget granska verksamheten på det sätt som Kristdemokraterna föreslår.

Inte heller har det förekommit något som ger utskottet anledning att i nulä-

get förorda en särskild granskning av de s.k. jobbsökaraktiviteterna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om datortek/aktivitetscenter. Mo-

tion A254 (yrk. 14 och 15) avstyrks.

Programområde Anställningsstöd

Bakgrund

I programområde Anställningsstöd ingår det allmänna anställningsstödet och

det förstärkta anställningsstödet. Det är ett stöd riktat till arbetsgivaren. A

ställningsstödet infördes från årsskiftet 1997/98 (då benämnt Individuellt

anställningsstöd). Det ersatte rekryteringsstöd, beredskapsarbete (resursar-

bete eller annat beredskapsarbete) och vikariatsstöd (tidigare utbildningsvi-

kariat). Syftet är att stimulera anställningar av personer som har svårigheter

att få ett reguljärt arbete. Det allmänna anställningsstödet lämnas med 50 %

av lönekostnaden, dock högst 350 kr per dag, och utges normalt under högst

sex månader. Sedan den 1 oktober i år tillgodoförs arbetsgivaren stödet ge-

nom kreditering på skattekonto.

Våren 1999 godkände riksdagen ett förslag i den ekonomiska vårproposi-

tionen om förstärkt anställningsstöd för långtidsinskrivna. Det förstärkta

stödet omfattar personer som före anställningen varit öppet arbetslösa eller i

arbetsmarknadspolitisk åtgärd och varit anmälda vid förmedlingen under

minst 36 månader. Det förstärkta stödet utges under sammanlagt 24 månader.

Under de första 6 månaderna skall stödet utgöra 75 % av lönekostnaden,

dock maximalt 11 550 kr/månad. Resterande 18 månader uppgår stödet till

25 % av lönekostnaden, dock maximalt 3 850 kr/månad. Stödet utges som

nämnts i form av en kreditering på skattekontot för den arbetsgivare som

anställer en person med anställningsstöd. Reglerna gäller från den 1 oktober

1999.

Förslaget om förstärkt anställningsstöd lades fram på tilläggsbudget för

1999. I sitt yttrande till finansutskottet (1998/99:AU3y) framhöll arbets-

marknadsutskottet vikten av att definitionen av vilka som skall anses som

långtidsinskrivna inte får vara för snäv. Avbrott i arbetslösheten på grund av

kortare tillfälliga arbeten borde enligt utskottet inte få leda till att den ar

betslöse utestängs från stödet. Utskottet ansåg att åtgärden borde kunna

komma i fråga även i förhållande till grupper som normalt definieras som "ej

förmedlingsbara". Även vikten av mer enhetliga definitioner i olika förord-

ningar inom det arbetsmarknadspolitiska området betonades.

Finansutskottet anslöt sig till dessa synpunkter, och i enlighet med vad ar-

betsmarknadsutskottet förordat i sitt yttrande gjorde riksdagen ett tillkänna-

givande till regeringen om det förstärkta anställningsstödet (1998/99:Fi27,

rskr. 249).

Enligt förordningen (1997:1275) om anställningsstöd uttrycks kraven så att

den som kan komma i fråga skall 1) sedan 36 månader ha varit antingen

arbetslös eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och 2) omedelbart

före anvisningen i minst 36 månader ha varit anmäld som arbetssökande hos

den offentliga arbetsförmedlingen. Att kortare avbrott i arbetslösheten inte

skall utesluta stödet uttrycks så att även den som under en kortare tid haft

anställning och därför inte uppfyller kraven på 6 månaders arbetslöshet får

anvisas åtgärden under förutsättning att anställningen inte inneburit att hans

eller hennes ställning på arbetsmarknaden stärkts.

Propositionen

Regeringen anser att det finns skäl att ytterligare förstärka anställningsstöde

genom att utvidga den krets av arbetslösa som kan komma i fråga. Den nuva-

rande regeln om 36 månaders inskrivning vid arbetsförmedlingen föreslås bli

sänkt till 24 månader från och med den 1 januari 2000 (propositionen punkt

9). Stödet skall därmed kunna ges till arbetsgivare som anställer en person

som före anställningen varit öppet arbetslös eller i arbetsmarknadspolitisk

åtgärd och varit inskriven vid arbetsförmedlingen i minst 24 månader.

Motioner

Moderaterna, som från början motsatte sig det förstärkta anställningsstödet,

avvisar i konsekvens med detta i sin kommittémotion A277 (yrk. 3) rege-

ringens förslag om att utvidga tillämpningen.

Kristdemokraterna vill enligt kommittémotionen A254 (yrk. 6) hålla fast vid

de nuvarande reglerna med motiveringen att kraften bör läggas på de svåraste

fallen. Om stödet skall ge effekt måste arbetsförmedlarna aktivt kunna sam-

manföra arbetsgivare och arbetssökande, vilket underlättas av att inte för

många omfattas av reglerna.

Folkpartiet liberalerna anser i motion A231 (yrk. 10) att det förstärkta an-

ställningsstödet bör avvecklas helt och hållet med hänvisning till att det

behövs generella och inte selektiva åtgärder.

Utskottets ställningstagande

Det förstärkta anställningsstödet har fått snabbt genomslag. I tredje veckan i

november, dvs. sex veckor efter det att åtgärden infördes, hade 2 500 perso-

ner anvisats en anställning med förstärkt anställningsstöd enligt AMS

veckostatistik.

Ett av de viktigaste målen för arbetsmarknadspolitiken är att minska lång-

tidsarbetslösheten. En person som varit utan arbete en längre tid riskerar att

förlora anknytningen till arbetsmarknaden och ytterst att slås ut från den.

Trots det förbättrade arbetsmarknadsläget är fortfarande drygt 74 000 perso-

ner långtidsinskrivna utan arbete enligt AMS veckostatistik. Anställningsstö-

det har den fördelen i förhållande till många andra arbetsmarknadspolitiska

åtgärder att det innebär ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbets-

lösheten behöver inte bero på bristande kompetens utan kan ha andra förkla-

ringar, som fördomar hos arbetsgivare. En anställning med anställningsstöd

ger den enskilde möjlighet att visa sina förtjänster. Stödet är klart individin

riktat och gynnar snarare starkt utsatta grupper än sysselsättningstillväxt i

sig. Utskottet kan därför inte ansluta sig till Moderaternas allmänt negativa

inställning till denna åtgärd. Inte heller kan utskottet dela Folkpartiets upp-

fattning att stödet borde ersättas av mer generella åtgärder.

Även om villkoret för att komma i fråga för stödet sänks från tre till två års

inskrivning vid arbetsförmedlingen kommer åtgärden att riktas mot personer

som har en särskilt svår situation på arbetsmarknaden. Utskottet kan inte som

Kristdemokraterna se detta som en försämring av möjligheterna att lägga

kraften på de svåraste fallen.

I fråga om kravet på att den arbetslöse skall ha varit anmäld vid arbetsför-

medlingen viss tid finns anledning att uppmärksamma att reglerna i deras

nuvarande lydelse skulle kunna innebära att personer som varit arbetslösa

under långa tider men inte varit kontinuerligt inskrivna vid arbetsförmedling-

en därför att de t.ex. deltagit i Kunskapslyftet, varit sjukskrivna eller föräl

ralediga inte uppfyller kriterierna. Enligt arbetsförmedlingens rutiner

"avaktualiseras" en sökande som avbryter arbetslöshetsperioden av sådana

skäl. Enligt utskottets mening är det inte tillfredsställande att personer un-

dantas från möjligheten till stödet när den s.k. avaktualiseringen närmast är

av formell natur. Om avbrottet i inskrivningstiden inte kan ses som ett ut-

tryck för att personens ställning på arbetsmarknaden stärkts, bör det för-

stärkta anställningsstödet kunna komma i fråga. Utskottet vill understryka att

det förstärkta anställningsstödet alltid skall föregås av en individuell pröv-

ning. Stödet är endast avsett för personer vars ställning är särskilt svag.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag (punkt 9) med

den ändringen att kravet på att den sökande skall ha varit anmäld vid för-

medlingen i 24 månader skall anses uppfyllt även om det förekommit avbrott

av det nyss angivna slaget. Liksom regeringen anser utskottet att ändringen

bör träda i kraft den 1 januari 2000. Utskottet avstyrker motionerna A231

(yrk. 10), A254 (yrk. 6) och A277 (yrk. 3).

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp en annan fråga om det förstärkta

anställningsstödet.

Som framgått ovan riktar sig det förstärkta anställningsstödet till personer

som varit långvarigt och mer eller mindre kontinuerligt arbetslösa eller i

åtgärder. Det innebär att vissa andra grupper med en besvärlig situation på

arbetsmarknaden inte kan komma i fråga. Utskottet tänker särskilt på arbets-

handikappade personer som är anställda på Samhall eller personer med of-

fentlig skyddat arbete (OSA).

I avsnittet nedan om Samhall kommer utskottet in på frågor om mål för

antalet s.k. övergångar m.m.

För närvarande lämnar ungefär 4 % av de arbetshandikappade anställda

Samhall för att gå ut på den öppna arbetsmarknaden. Det stora flertalet,

omkring 80 %, av de omkring 1 000 personer som årligen går över till annan

anställning gör det med hjälp av lönebidrag. Det relativt låga utflödet ur

Samhall innebär en begränsning av möjligheterna att ge fler personer anställ-

ning där. Utskottet anser det angeläget att på olika sätt öka effektiviteten i

insatserna för arbetshandikappade.

En anställning vid Samhall är inriktad på rehabilitering. Efter en tids an-

ställning borde man i många fall kunna anta att den anställde har förbättrat

sin arbetsförmåga och därigenom kvalificerat sig för en övergång till arbete

på den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet kan dessutom notera att utbild-

ningsnivån för arbetshandikappade inom Samhall, som visserligen är betyd-

ligt lägre än hos arbetssökande i allmänhet, ökat något under senare år. Det

framgår därutöver av propositionen att Samhall kommer att satsa på kompe-

tensutveckling och personalutveckling för anställda arbetshandikappade.

Detta borde leda till bättre förutsättningar för övergångar från Samhall till

annan verksamhet.

Utskottet anser med hänsyn till detta att möjligheten borde öppnas att anvi-

sa en arbetshandikappad person som går över från Samhall en anställning

med förstärkt anställningsstöd. Enligt utskottets mening borde även personer

som lämnar ett offentligt skyddat arbete kunna komma i fråga. Vid sidan av

det nuvarande tidsmässiga kravet på viss tids arbetslöshet/inskrivning vid

arbetsförmedling skulle alltså förstärkt anställningsstöd kunna komma i fråga

för personer som går från en anställning vid Samhall eller i OSA. Det bör

ankomma på regeringen att utfärda föreskrifter i enlighet med detta. Även

dessa regler bör enligt utskottets mening träda i kraft vid årsskiftet.

Utskottet utgår från att övergångar av detta slag åtminstone inledningsvis

kommer att ha begränsad omfattning. Eftersom anställningsstödet tillgodo-

förs arbetsgivaren i form av kreditering på skattekonto påverkas inte utgifts-

ramen för området.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Programområde Start av näringsverksamhet

Starta-eget-bidrag

Folkpartiet framhåller i sin motion A230 (yrk. 20) att starta-eget-bidraget bör

vara möjligt att ge till invandrare som aldrig haft någon fast förankring på

arbetsmarknaden på samma villkor som för a-kasseberättigade. Eventuellt

bör socialbidrag utges under tiden.

Utskottet vill i denna del hänvisa till den jämförelse mellan starta-eget-

bidraget och rekryteringsstödet som gjorts av Institutet för arbetsmarknads-

politisk utvärdering (IFAU). I denna rapport konstateras att starta-eget-

bidraget brukar anses som en åtgärd som kan vara till stor hjälp för arbetslösa

invandrare. Detta har varit ett skäl för IFAU att särskilt studera effekterna f

denna grupp. Institutet kommer fram till att starta-eget-bidrag allmänt sett är

betydligt effektivare än rekryteringsstödet. Det har däremot inte visat sig

effektivt för utländska medborgare.

Givetvis skall personer med utländsk bakgrund kunna få del av bidraget

under de vanliga förutsättningarna, dvs. att de bedöms ha goda förutsättning-

ar att bedriva verksamheten och att verksamheten kan ge varaktig sysselsätt-

ning. Normalt beviljas bidrag för sex månader. Om det finns särskilda skäl,

vilket kan vara fallet beträffande denna kategori, kan bidraget beviljas för

upp till tolv månader. Något tillkännagivande kan inte anses påkallat med

anledning av motion A230 (yrk. 20), som alltså avstyrks.

Programområde Geografisk rörlighet

Flyttningsbidrag

I motion A254 (yrk. 20) framför Kristdemokraterna att flyttningsbidraget bör

avskaffas.

Utskottets ställningstagande

Efter förslag i vårpropositionen genomfördes ett antal ändringar av reglerna

för flyttningsbidrag med verkan från den 1 juli 1999. Innebörden var att

flyttningsbidragen i större utsträckning bör riktas till den enskilde som är

eller riskerar att bli arbetslös och mindre till den enskildes hushåll eller de

som redan har en anställning. Som huvudregel ges stödet bara till den som

fyllt 25 år. Utskottet, som noterar att Kristdemokraterna inte närmare ut-

vecklat skälen till att flyttningsbidragen bör avskaffas, anser för egen del at

bidragen är ett viktigt instrument för att stimulera geografisk rörlighet. Dett

gäller särskilt när det finns risk för arbetskraftsbrist. Utskottet avstyrker

motion A254 (yrk. 20).

Programområde Projekt

Kommunal utvecklingsgaranti

Bakgrund

Den 1 januari 1998 infördes en möjlighet för kommunerna att genom avtal

med länsarbetsnämnderna åta sig att erbjuda ungdomar mellan 20 och 24 år

som står till arbetsmarknadens förfogande en aktiverande och utvecklande

insats. En tanke bakom utvecklingsgarantin är att arbetslösa ungdomar så

snart som möjligt skall beredas reguljärt arbete, någon utbildning eller en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Om den unge inte har fått en meningsfull

sysselsättning inom 100 dagar skall kommunen överta ansvaret för aktive-

ringen och inom samma tid sätta in någon utvecklingsinsats. Denna skall i

normalfallet inte pågå mer än tolv månader. För deltagande ungdomar finns

tre skilda ersättningsmöjligheter.

1. Den som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa, antingen i form av

grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning, får utbildningsbidrag av staten

som motsvarar arbetslöshetsersättningen.

2. Den som har rätt till socialbidrag får en ersättning av kommunen, kallad

utvecklingsersättning, som motsvarar socialbidraget.

3. Den som varken har rätt till socialbidrag eller arbetslöshetsersättning får

ett skattefritt bidrag av kommunen, även det kallat utvecklingsersättning,

vilket motsvarar ett beskattat utbildningsbidrag. Staten ersätter kommunen

för denna kostnad.

Staten ersätter kommunerna för ungdomar som deltagit i åtgärden med 150

kronor per anvisningsdag och ungdom.

Motioner

Kristdemokraterna hänvisar i sin motion A254 till att 100-dagarsgarantin

inte har förverkligats fullt ut. Partiet, som riktar viss kritik mot åtgärden,

hade hellre sett en satsning på lärlingsutbildning. Åtgärden bör trots det

finnas kvar tills vidare, dock med vissa ändringar. Den nuvarande ersättning-

en på 1 967 kr för dem som står utanför arbetslöshetsförsäkringen bör höjas i

nivå med vad partiet anser rimligt i fråga om utbildningsbidraget. I motionen

föreslås en ändring av ersättningsregeln i 9 § lagen om kommunernas ansvar

för ungdomar mellan 20 och 24 år (yrk. 7 delvis, 8 och 9). Ytterligare 90

miljoner kronor anvisas för ändamålet.

Även Peter Pedersen och Camilla Sköld Jansson (v) väcker i motion A253

vissa frågor om ersättningen i den kommunala utvecklingsgarantin. Med

hänvisning till ett cirkulär från Kommunförbundet uppger motionärerna att

kommunen får stå för hela kostnaden i det fall att den väljer att generellt,

utan biståndsprövning, erbjuda ungdomar ersättning som motsvarar ett unge-

färligt försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen, ca 5 000 kr, i stället för d

1 967 kronor som anges i den lag som reglerar utvecklingsgarantin. Motionä-

rerna ser stora fördelar med ett system som kombinerar det statliga utveck-

lingsbidraget med ett nytt kommunalt utvecklingsbidrag. Det skulle innebära

ökad aktivitet och rimligare ersättning till den enskilde. Förutsättningarna fö

ett vuxenliv skulle stärkas. Motivationen skulle öka att delta i utvecklingsga-

rantin som enligt utvärderingar visat sig framgångsrik. I motionen föreslås att

kommunerna ges rätt att införa en generell ersättning utan biståndsprövning

och utan att det statliga bidraget går förlorat (yrk. 1), att ett ökat statligt

vecklingsbidrag övervägs (yrk. 2) och att en utredning tillsätts med uppdrag

att se över förutsättningarna för att deltagarna får en enhetlig, högre ersätt-

ning oavsett bakgrund (yrk. 3).

Utskottets ställningstagande

Den kommunala utvecklingsgarantin har utvärderats av Statskontoret, Ung-

domsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet från delvis olika infallsvink-

lar. När det gäller ersättningen till deltagarna framgår av Statskontorets ut-

värdering att 34 % av deltagarna hade utvecklingsersättning baserad på för-

sörjningsstöd, 39 % utbildningsbidrag baserat på arbetslöshetsersättning och

resterande 27 % statlig utvecklingsersättning. I utvärderingarna framkom att

vissa kommuner anser att det differentierade ersättningssystemet skadar

motivationen bland deltagarna när de får olika ersättning för att göra samma

sak. Flertalet kommuner som deltog i utvärderingen önskade en enhetlig

ersättning till alla ungdomar. Det framkom också att ersättningssystemet

upplevs som krångligt och orättvist. Den uppfattningen framfördes att det är

ett problem att ungdomarna får ha kvar socialbidraget när de är i sysselsätt-

ning. Samtidigt ansåg hälften av de tillfrågade kommunerna att kostnaderna

för socialbidrag för unga på sikt skulle minska till följd av utvecklingsgaran-

tin.

Den förutnämnda promemorian Samverkan för färre bidrag och fler i jobb,

Ds 1999:54, tar upp frågor om ersättning i anslutning till ett förslag om en

s.k. utvidgad utvecklingsgaranti för personer med långvarigt socialbidragsbe-

roende och för vissa andra långtidsarbetslösa. I promemorian diskuteras

också ersättningsfrågor. Förslag läggs fram om en s.k. utvecklingsersättning.

Enligt promemorian vore det en fördel om deltagarna i projekten i så stor

utsträckning som möjligt kunde delta utan eller med låga kompletterande

socialbidrag.

Utskottet kan först konstatera att utvärderingar visat på en rad konkreta

och positiva effekter av den kommunala ungdomsgarantin. Det gör det extra

angeläget att regelverket och de övriga förutsättningarna kring garantin får

en så ändamålsenlig utformning som möjligt. De utvärderingar som gjorts

visar att det nuvarande ersättningssystemet inom ungdomsgarantin upplevs

som krångligt och t.o.m. orättvist. Utskottet vill med anledning av det påpeka

att det i och för sig inte är unikt att deltagare i en och samma åtgärd får oli

ersättning. Som framhålls i motion A253 kan kommunen bara betala ut bi-

drag till enskilda om det finns författningsstöd för det. Med de nuvarande

lagreglerna kan kommunen inte betala ut mer än 1 967 kronor utan prövning

mot socialtjänstlagen.

Utskottet är inte i nuläget berett att förorda några ändringar vad gäller vill-

koren vid deltagande i utvecklingsinsatserna eller om de ekonomiska förut-

sättningarna för kommunernas medverkan. Å andra sidan visar utvärdering-

arna att de nuvarande ersättningssystemen väcker en del frågor. Utskottet

förutsätter att regeringen ser över ersättningsfrågorna, t.ex. i anslutning til

övervägandena om lösningar för de långvarigt arbetslösa. Utskottet hänvisar

i denna del till vad som anförts ovan.

Med det anförda får den nu behandlade motionen A253 (yrk. 1-3) i det vä-

sentliga anses tillgodosedd. Motion A254 (yrk. 7 delvis 8 och 9) avstyrks.

Andra förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Insatser på kulturområdet

I avsnitt 2 utgiftsområde 13 och i inledningen till detta avsnitt har utskottet

behandlat några motioner som i mera allmänna ordalag förespråkar att resur-

ser förs över från arbetslöshetskassan och AMS till kulturens budget. Några

andra motioner behandlar specifika insatser på kulturområdet.

I den nyssnämnda motionen Kr313 av Kristdemokraterna berörs försöks-

verksamheterna med en s.k. tredje anställningsform inom teatern och med

arbetsförmedling vid centrumbildningar. Partiet ser positivt på verksamhe-

terna men anser försöksperioden på ett och ett halvt år vara för kort. En peri-

od på tre år behövs för att det skall vara möjligt att dra några säkra slutsats

om värdet av verksamheterna (yrk. 27).

Utskottet behandlade ett motsvarande yrkande av Kristdemokraterna se-

nast i förra årets budgetbetänkande 1998/99:AU1. Utskottet kunde i och för

sig hålla med om att ett och ett halvt år kunde synas vara en kort period, men

ansåg att det inte var rimligt med ekonomiska utfästelser för längre tid än så.

Utskottet står fast vid detta och avstyrker därmed motion Kr313 (yrk. 27).

"Gröna jobb" m.m.

Sven-Erik Österberg och Ann-Kristine Johansson (s) pekar i motion A252 på

samhällsnyttan av de arbetsmarknadspolitiska insatserna inom natur- och

kulturmiljöområdet. Eftersom uppgifterna ligger vid sidan av den ordinarie

arbetsmarknaden uppstår ingen undanträngningseffekt. Deltagarna hör ofta

till de svagare grupperna på arbetsmarknaden med låg utbildning och lokal

bundenhet. Nya regler och minskade resurser har försämrat möjligheterna för

AMV att satsa på insatser av detta slag, vilket medför negativa konsekvenser

för glesbygden. Detta motverkar strävan att integrera miljöfrågorna i arbets-

marknadspolitiken. I stora delar likartade argument förs fram i motion A271

av Alf Eriksson m.fl. (s).

Även Barbro Feltzing (mp) argumenterar på ett likartat sätt när hon i sin

motion A266 föreslår en snar utredning för att klarlägga hur staten på bästa

sätt kan stödja och medverka till att de gröna jobben kan få fortsätta.

Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) hänvisar i motion A234 till att Skogsvårds-

styrelsen och LAN sedan flera år driver olika arbetsmarknadsprojekt till-

sammans. I en treårig anställning kombineras arbete och utbildning i syfte att

starta lokala småföretag inom skogsbruk och turism eller att erbjuda kvalifi-

cerad arbetskraft. Motionärerna efterlyser stöd så att en försöksverksamhet

med Gröna Jobb kan komma i gång i Värmland.

Gunnel Wallin och Margareta Andersson (c) förespråkar i motion A202

övergångsarbetsmarknader i form av arbetsprojekt med naturvård för männi-

skor som i dag står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Utbildning bör

erbjudas deltagarna före eller parallellt med arbetet.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner först framhålla att det nuva-

rande regelverket i viss utsträckning fortfarande medger "jobb" av det slag

som avses i motionerna. I ett förbättrat arbetsmarknadsläge minskar dock

utrymmet för insatser av detta slag. Vilka satsningar som skall komma till

stånd måste i första hand styras av de arbetsmarknadspolitiska målen och

efter den enskildes situation och behov. Utskottet är därför inte berett att gö

några uttalanden av det slag som begärs i motionerna, som alltså avstyrks.

Det gäller motionerna A202, A234, A252, A266 och A271.

Utskottet vill dock tillägga att med de tankegångar som redovisats ovan

om insatser för personer som under längre tid stått utanför den reguljära

arbetsmarknaden kan möjligheter öppnas för arbeten bl.a. av det slag som

avses med motionerna.

Sabbatsår, friår, "orlovslag" m.m.

I sin kommittémotion A254 (yrk. 13) föreslår Kristdemokraterna att arbets-

marknadsmedel får bekosta ett s.k. sabbatsår för personer mellan 45 och 55,

förutsatt att den som anställs som vikarie är arbetslös. Det skulle ge möjlig-

het för många att komma in på en ny yrkesmässig bana samtidigt som möj-

ligheten till vikariat skulle minska arbetslösheten. Det är också tänkbart att

sabbatsåret bekostas av den enskilde genom förtida pensionsuttag. Motionä-

rerna anser att regeringen bör återkomma med förslag i frågan.

Även i en enskild kd-motion, A249, av Tuve Skånberg och Holger Gustafs-

son (kd) föreslås en skyndsam utredning av möjligheten till ett sabbatsår för

personer över 45 år.

I motion A223 föreslår Bertil Persson (m) att regeringen skall utreda möjlig-

heterna till en s.k. orlovslag efter dansk förebild. Den danska lagen innebär

att en arbetstagare under vissa förhållanden har rätt till ledighet från anstäl

ningen om en arbetslös kan gå in i hans eller hennes ställe under tiden. En

sådan ordning skulle kunna innebära en kontakt med arbetslivet för många av

dem som i dag är utestängda.

Barbro Feltzing (mp) hänvisar i motion A722 (yrk. 1) till att Miljöpartiet

under flera år föreslagit en möjlighet till friår mitt i livet med tjänstledigh

och ersättning från arbetslöshetsersättningen medan en arbetslös kommer in

på den lediga platsen. En sådan möjlighet skulle inte minst vara ett sätt att

motverka stress och utbrändhet i arbetslivet, sägs det i motionen.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om friår och liknan

de som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Utskottets inställning har varit att

de arbetsmarknadspolitiska insatserna i första hand bör gå till de grupper som

inte har något arbete eller som riskerar att bli arbetslösa. Alla de ovan be-

skrivna förslagen förutsätter visserligen inte uttryckligen en sådan finansie-

ring. Det är ändå ofrånkomligt att finansieringen blir en central fråga. Ut-

skottet ställer sig inte helt främmande till att det på sikt, när ekonomiskt

utrymme finns, kan övervägas någon form av ledighet med statlig finansie-

ring. Den bör i så fall riktas till arbetstagare som har arbetat en längre peri

och som utnyttjar ledigheten för kompetensutveckling. I övrigt vill utskottet

hänvisa till att anställda enligt studieledighetslagen under vissa förutsättnin

ar har rätt till ledighet för att bedriva studier.

Med det anförda avstyrks de nu behandlade motionerna A223, A254 (yrk.

13), A249 och A722 (yrk. 1).

"50 000-kronan"

Marina Pettersson och Jarl Lander (s) beskriver i motion A235 en ny ar-

betsmarknadsåtgärd som de vill benämna "50 000-kronan". Förslaget går ut

på att den arbetssökande får en viss bestämd tid på sig att hitta ett arbete el

finna en annan lösning och att ett visst belopp ställs till förfogande under

tiden. Den enskilde kan få tillbaka sitt självförtroende, och idéer som kom-

mer fram kan komma andra till godo.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande hänvisa till vad som sagts i

det föregående. Strävan är att minska antalet åtgärder och särregleringar. Ett

allmänt krav är att de olika insatserna har en sådan utformning att de kan

följas upp och utvärderas. De ersättningar som utges till den enskilde måste

svara mot allmänna krav på likformighet och rättvisa. Utskottet ser därför

vissa problem med förslaget om en "50 000-krona". Motion A235 avstyrks.

Utskottets ställningstagande i fråga om anslaget A 2

Oppositionspartiernas förslag till medelsanvisning på anslaget A 2 är delvis

en följd av varje partis huvudförslag när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Det är svårt att jämföra alternativen eftersom både Moderaterna och Center-

partiet i sina förslag för stora delar av de utgifter som belastar anslaget A 2

till utgiftsområde 13. Det är dock klart att alla fyra oppositionspartierna i

varierande grad utgår från betydligt lägre utgifter för arbetsmarknadspoliti-

ken. Samtidigt förespråkar man mer av kvalitet och mindre av volym. Mer

konkreta förslag till besparingar lyser i stort sett med sin frånvaro. Arbets-

lösheten är fortfarande hög. Mindre resurser för aktiv arbetsmarknadspolitik

innebär större utgifter för arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet har svårt att

spåra en insikt om detta i oppositionens förslag.

Arbetsmarknadsläget är betydligt ljusare än tidigare, men det krävs fortfa-

rande stora insatser både för att stärka situationen för de grupper som ändå

har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden och för att undanröja risken för

s.k. flaskhalsproblem och andra obalanser. Sett i ljuset av det framstår oppo-

sitionens budgetalternativ inte som fullt realistiska.

Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens förslag till medelsan-

visning (prop. yrk. 11 delvis) och avstyrker motionerna A231 (yrk. 23 del-

vis), A254 (yrk. 10 och 35 delvis), A275 (delvis), A277 (yrk. 7) och Fi212

(yrk. 15 delvis).

Även regeringens förslag om bemyndigande i fråga om åtaganden för år

2000 tillstyrks (prop. yrk. 2)

I avsnitt 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagan-

de i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

3.2.3 Övriga A-anslag

Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

6 291 867

Anslagssparande

304 931

1999

Anslag

6 745 0921

Utgiftsprognos

6 700 000

2000

Förslag

6 828 941

2001

Beräknat

6 880 053

2002

Beräknat

6 917 548

1Inklusive beslut på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårproposition

1999, då 90 miljoner kronor tillfördes anslaget. Regeringen har den 31 mars 199

beslutat att hela anslagssparandet samt därutöver 290 miljoner kronor skall för

med anledning av förändrade redovisningsprinciper.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

Kd

c

fp

6 828 941

+30 000

+370 000

+80 000

Anslaget avser lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga ar-

betsgivare (OSA), kostnader för vissa otraditionella insatser för arbetshandi-

kappade, bidrag till arbetshjälpmedel m.m. till personer med funktionshinder,

utgifter för utveckling av ny teknik och datorbaserade arbetshjälpmedel för

personer med funktionshinder samt för särskild expertmedverkan i sådana

ärenden, särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS) samt viss natio-

nell medfinansiering som svarar mot utbetalningar från anslaget Europeiska

socialfonden för perioden 1995-1999 och anslaget Europeiska socialfonden

för perioden 2000-2006.

Beslut om särskilda insatser för arbetshandikappade kan som längst om-

fatta en tidsperiod om tre år. Det innebär att åtaganden under anslaget medför

kostnader för kommande budgetår. Regeringen begär därför att riksdagen

bemyndigar regeringen att under år 2000 ingå ekonomiska förpliktelser

under anslaget på högst 6,7 miljarder kronor under åren 2001-2003 (yrk. 3).

Regeringen anser att uppföljningen av otraditionella medel för personer

med arbetshandikapp bör förbättras. Regeringen föreslår också att anslaget

tilldelas ytterligare 30 miljoner kr för budgetåret 2000 i förhållande till vad

som tilldelades anslaget under innevarande år. De ökade utgifterna finansie-

ras genom att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med

motsvarande belopp.

Regeringen anser att minst 56 000 personer i genomsnitt per månad bör ha

anställning med lönebidrag eller OSA. Den genomsnittliga bidragsnivån bör

vara högst 60 % av den bidragsgrundande lönekostnaden för samtliga arbets-

givare utom för allmännyttiga organisationer.

Motioner

I flera motioner tas frågor upp som rör regler om lönebidrag.

Kristdemokraterna anser i motion A254 att det i förordningen (1991:333) om

lönebidrag bör återinföras en paragraf som innebär att en sänkning av löne-

bidraget inte skall genomföras om risk för uppsägning föreligger (yrk. 21).

Motionärerna menar också att rätten till ersättning med 90 % av lönekostna-

den skall gälla såväl vid nyanställningar som för dem som hade anställning

efter den 1 juli 1995 (yrk. 22).

Barbro Hietala Nordlund m.fl (s) anför i motion A214 att regeringen snarast

bör se över möjligheten att höja taket för lönebidragen. Liknande tankegång-

ar framförs av Hans Karlsson (s) i motion A245. Motionären anser att det är

rimligt att räkna upp den bidragsgrundande lönenivån till samma nivå som

löner i övrigt utvecklats sedan taket senast bestämdes. En sådan uppräkning

bör kunna finansieras inom ramen för det utrymme som skapas på grund av

att arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar. Även Ann-Marie Fager-

ström m.fl. (s) anser i motion A246 att taket för lönebidragen bör höjas.

I motion A236 framför Rune Berglund (s) att lönebidrag bör kunna ges till

redan anställda som av något skäl fått nedsatt arbetsförmåga.

Bengt Niska och Lennart Klockare (båda s) förespråkar i motion A262 ett

ökat antal lönebidragsanställningar och en indexering av taket för den löne-

bidragsgrundande lönen. Detta skulle kunna ske genom att de höga löne-

bidragen inom den privata sektorn omförhandlades.

Dan Ericsson (kd) pläderar i motion So487 för att regeringen bör tillsätta en

utredning om lönebidraganställningar i syfte att stärka de lönebidragsanställ-

das ställning på arbetsmarknaden avseende nivån på lönebidragen, höjt tak

för ersättning samt decentraliserad administration av utbetalningarna (yrk. 3).

I följande motioner behandlas ytterligare aspekter på lönebidragen.

Folkpartiet anser i motion So321 (yrk.17) att en modell med handledare för

funktionshindrade på arbetsmarknaden bör lanseras på bred front. Ett system

med detta stöd på arbetsplatsen bör enligt partiet lämpligen kunna utvecklas

genom ett flexibelt utnyttjande av lönebidragen. I partiets motion

1998/99:So465 (yrk. 20) framförs samma yrkande.

I två motioner väcks frågor om satsningen på s.k. Kulturarvs-IT bör utvidgas

eller på annat sätt ges annat innehåll.

Kristdemokraterna anser i kommittémotion Kr313 att satsningen på Kultur-

arvs-IT bör omfatta också kommunerna Sollefteå och Ånge. Det skulle inne-

bära, menar motionärerna, att utrustning, lokaler och kunnande som finns hos

SVAR, som är en byrå i Riksarkivet, skulle kunna utnyttjas i Kulturarvspro-

jektet (yrk. 5).

Agneta Lundberg m.fl. (s) anser i motion A233 att tjänster eller medel som

avsatts för satsningen på Kulturarvs-IT också skall tilldelas SVAR i Väster-

norrland.

Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (båda s) begär i motion A239 att rege-

ringen bör tillsätta en utredning om hur tilldelningen av arbetshjälpmedel

skall kunna förändras så att den bättre svarar mot det behov av arbetshjälp-

medel som finns i dag.

Elisebeht Markström m.fl. (s) anser i motion A258 att den myndighet, försäk-

ringskassan eller AMV, som tillhandahåller arbetshjälpmedel till en arbets-

handikappad också skall åläggas att hålla arbetshjälpmedlet försäkrat.

I det följande refereras motioner som direkt tar upp anslagets storlek.

Kristdemokraterna begär i motion A254 att anslaget A 3 Särskilda åtgärder

för arbetshandikappade ökas med 30 miljoner kronor i förhållande till rege-

ringens förslag för budgetåret 2000 (yrk. 35 delvis).

Centerpartiet förordar i motion A275 (delvis) att anslaget A 3 Särskilda

åtgärder för arbetshandikappade ökas med 370 miljoner kronor i förhållande

till regeringens förslag.

Folkpartiet anser i motion Fi212 att anslaget A 3 Särskilda åtgärder för ar-

betshandikappade bör ökas i förhållande till regeringens förslag med 80

miljoner kronor för budgetåret 2000 (yrk. 15 delvis). Motsvarande förslag

lämnas också i motion A231 (yrk. 23 delvis).

Utskottets ställningstagande

Enligt AMS rapport Arbetsmarknadsutsikterna för år 2000 (Ura 1999:15)

kan en viss nedgång på arbetsförmedlingen noteras av antalet arbetssökande

med arbetshandikapp under 1999. Antalet uppgår i nuläget till cirka 125 000

personer. Både antalet och andelen långtidsinskrivna bland de arbetshandi-

kappade har minskat något. Däremot har andelen arbetshandikappade av

samtliga långtidsinskrivna ökat något. I dagens gynnsamma arbetsmark-

nadsläge anser utskottet att det är viktigt att ta vara på arbetsmarknadens

efterfrågan på arbetskraft också för dem som har ett arbetshandikapp. I Sve-

riges handlingsplan för sysselsättning, som utarbetats mot bakgrund av EU:s

sysselsättningsriktlinjer, anges att regeringen på olika sätt främjar funktions

hindrades inträde på arbetsmarknaden, stödjer deras utveckling i arbetslivet

samt förhindrar utslagning. Vidare anges att data om funktionshindrades

arbetskraftsdeltagande och sysselsättningsförhållanden analyseras regelbun-

det för att få till stånd effektiva åtgärder. Vid dessa analyser bör regeringen

även beakta hur den fortsatt gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden

kan tas till vara för de arbetshandikappade under år 2000.

Utskottet övergår till att behandla de yrkanden som avser nivån på och

andra regler kring lönebidragen.

Den 1 juli 1991 gjordes lönebidraget flexibelt från att tidigare ha haft fasta

bidragsnivåer och dessutom olika nivåer för skilda kategorier av arbetsgiva-

re. Enligt nu gällande regler skall bidraget fastställas efter den arbetssökan-

des behov och förutsättningar med hänsyn till graden av funktionsnedsätt-

ning. Som mål för bidraget gäller bl.a. att det skall utgöra ett stöd för rehab

litering. Lönebidraget skall därmed enligt intentionerna planeras så att bidra-

get successivt kan reduceras. Den förutvarande regel som åsyftas i motion

A254 innebar att vid omprövning av beslut om lönebidrag som fattats före

den 1 juli 1991 skulle beaktas om en minskning av lönebidraget skulle kunna

medföra påtaglig risk för att den anställde inte fick behålla anställningen.

Regeln gällde således endast omprövning av beslut som fattats när löne-

bidragsnivåerna var fasta. En återgång till denna ordning kan anses strida

mot de mål som sattes upp då bidraget gjordes flexibelt. Med hänsyn till

detta avstyrker utskottet motion A254 (yrk. 21).

Den 1 juli 1995 infördes en ny regel som innebar att lönebidrag kan läm-

nas med ett belopp som motsvarar högst 80 % av lönekostnaden för den

anställde, oavsett vem som är arbetsgivare. Senare infördes ett undantag från

denna huvudregel för den som efter den 1 juli 1997 anställs i allmännyttiga

organisationer. För dessa personer kan lönebidrag lämnas med 90 % av löne-

kostnaden. För dem som anställts under tiden den 1 juli 1995 till den 1 juli

1997 hade bidraget redan från början bestämts till högst 80 %. Det är bak-

grunden till att lönebidragsförordningen inte heller nu medger en 90-

procentig bidragsnivå för denna grupp. Motion A254 (yrk. 22) avstyrks.

Flera av motionärerna anser att taket för den inkomst som får läggas till

grund för lönebidrag bör höjas. Detta tak är enligt lönebidragsförordningen

13 700 kr per månad. Nivån har legat fast sedan länge. Utskottet har inte, vid

tidigare tillfällen då denna fråga väckts, varit berett att förorda en höjning

taket på den bidragsgrundande inkomsten eller en anpassning av det till

löneutvecklingen. Mot bakgrund av den positiva utvecklingen för svensk

ekonomi utgår dock utskottet ifrån att regeringen, när utrymme ges, prövar

möjligheterna att justera nivån på den maximala inkomst som får läggas till

grund för bidraget. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna

A214, A245, A246, A262 samt So487 (yrk. 3).

När det gäller frågan om lönebidrag bör kunna ges till redan anställda kan

utskottet konstatera att lönebidrag är en lönesubvention som tillskapats för

att stödja nyanställning av arbetshandikappade. Utskottet anser att man bör

överväga om det finns situationer när det kan vara befogat med lönebidrag

även i ett bestående anställningsförhållande. Utskottet vill understryka att en

sådan möjlighet inte får innebära att arbetsgivarens allmänna ansvar för

arbetstagarens rehabilitering minskar. Utskottet föreslår att vad som ovan

anförts, med anledning av motion A236, ges regeringen till känna.

Folkpartiet framför i två motioner att en modell med handledare för funk-

tionshindrade bör lanseras på bred front. Utskottet kan konstatera att det

särskilda introduktions- och uppföljningsstödet (SIUS) är ett individuellt stöd

till en arbetssökande med funktionshinder. Det särskilda stödet ges till såväl

den arbetssökande som till arbetsplatsen. SIUS har bedrivits som försöks-

verksamhet men är sedan den 1 juli 1998 en reguljär arbetsmarknadspolitisk

åtgärd som samtliga län har möjlighet att erbjuda som stöd till funktionshind-

rade. Enligt AMS årsredovisning för år 1998 har 780 funktionshindrade

omfattats av verksamheten under 1998, varav 500 nytillkomna under året. En

kraftig ökning har alltså skett. Mot den bakgrunden avstyrks motionerna

So321 (yrk. 17) och 1998/99:So465 (yrk. 20).

Riksdagen beslutade efter förslag i budgetpropositionen för år 1999 om en

särskild satsning för att öka tillgängligheten till kulturarvet och bereda arbe

till personer med arbetshandikapp, Kulturarvs-IT. Satsningen är en försöks-

verksamhet som skall pågå under tre år med en första utvärdering efter två

år. Målgruppen utgörs av personer med mycket nedsatt arbetsförmåga, dvs.

personer som arbetsgivaren kan få upp till 100 % lönebidrag för. Försöks-

verksamheten innebär också en särskild regionalpolitisk satsning förlagd till i

första hand Kiruna, men även Ulriksfors och Grängesberg. Satsningen avser i

första hand de centrala museernas behov av registrering och digital bearbet-

ning av sina samlingar. I samband med behandlingen föreslog utskottet ett

tillkännagivande att i den mån platserna i Kiruna, Grängesberg och Ulriks-

fors inte kan besättas med personer som har sådant gravt funktionshinder

som avses med satsningen bör resurserna överföras till den del av satsningen

som avser länsmuseerna.

Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att ställa sig bakom förslagen

om en ytterligare utvidgning av försöksverksamheten Kulturarvs-IT. Motio-

nerna Kr313 (yrk. 5) och A233 avstyrks därför.

I två motioner tas frågor om arbetshjälpmedel upp. När det gäller försäk-

ring av arbetshjälpmedel inser utskottet att kostnaderna, med tanke på de

avancerade och dyrbara arbetshjälpmedel det kan vara fråga om, i vissa fall

kan utgöra ett hinder i synnerhet för allmännyttiga organisationer och små

företag. Utskottet anser därför att det bör övervägas vilka möjliga åtgärder

som kan vidtas för att undanröja detta problem. Utskottet föreslår att vad som

ovan anförts med anledning av motion A258 ges regeringen till känna. Mo-

tion A239 avstyrks.

När det gäller anslagsnivån anser Kristdemokraterna, Centern och Folk-

partiet att denna bör höjas. Utskottet, som ovan påtalat vikten av att i nuva-

rande gynnsamma arbetsmarknadsläge ta vara på arbetsmarknadens efterfrå-

gan på arbetskraft också för dem som har ett arbetshandikapp, anser inte att

det i nuläget finns skäl att avsätta medel för anslaget med högre belopp än

regeringen föreslagit. Utskottet avstyrker därför motionerna A254 (yrk. 35

delvis), A275 (delvis), Fi212 (yrk. 15 delvis) och A231 (yrk. 23 delvis). I

avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i

fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Utskottet biträder regeringens förslag till bemyndigande under anslaget

(prop. yrk. 3).

Anslaget A 4 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 1995-

19991

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

1 713 082

Anslagssparande

1 199 279

1999

Anslag

1 840 484

Utgiftsprognos

2 300 000

2000

Förslag

1 242 563

2001

Beräknat

128 344

2002

Beräknat

0

1Anslaget har tidigare benämnts Europeiska socialfonden m.m.

Under detta anslag redovisas utbetalningarna från Europeiska socialfonden

för programperioden 1995-1999. Utbetalningarna avser delfinansiering av

insatser inom ramen för strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6 samt gemen-

skapsinitiativen. Från anslaget bekostas vidare den statliga medfinansiering-

en av mål 4 och insatser av mål 4-karaktär inom mål 6.

Verksamheten för den innevarande programperioden avslutas under år

2001 varför inga utbetalningar beräknas ske från anslaget därefter.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I

avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i

fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget A 5 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2000-

2006

Propositionen

Tusental kronor

2000

Förslag

641 0001

2001

Beräknat

1 663 000

2002

Beräknat

1 663 000

1Nytt anslag.

Under detta anslag skall utbetalningarna från Europeiska socialfonden för

programperioden 2000-2006 redovisas. Utbetalningarna skall avse delfinan-

siering av insatser inom de nya strukturfondsmålen 1, 2 och 3 samt gemen-

skapsinitiativet Equal. Från anslaget skall även statlig medfinansiering av en

satsning på kompetensutveckling inom mål 1 och mål 3 bekostas.

De nuvarande strukturfondsmålen 3 och 4 skall under programperioden

2000-2006 ersättas av ett nytt mål 3 inom Europeiska socialfonden. Mål 3,

som skall omfatta insatser för såväl arbetslösa som anställda, skall stödja

genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin och de årliga

riktlinjerna för sysselsättningen. En särskild utredare har fått i uppdrag att

bl.a. ta fram förslag till ett samlat programdokument för mål 3. Regeringen

avser att lämna ett programförslag för mål 3 till EG-kommissionen senast i

slutet av oktober 1999.

Regeringen anser att en satsning bör göras på kompetensutveckling för re-

dan anställda. Satsningen som bör finansieras av socialfondsmedel och stat-

lig medfinansiering, till hälften vardera, bör uppgå till totalt 400 miljoner

kronor under år 2000 och 1 000 miljoner kronor per år under 2001 och 2002.

Regeringen förutsätter att medfinansiering sker från arbetsgivare inom ramen

för trepartssamverkan. De angivna beloppen inkluderar kompetensutveckling

av anställda inom ramen för mål 1.

Verksamheten inom strukturfondsprogrammen är av långsiktig karaktär

och omfattar bl.a. fleråriga projekt. Det innebär att åtaganden under anslaget

kan medföra kostnader för kommande budgetår. Regeringen begär därför att

riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2000 ingå ekonomiska för-

pliktelser under anslaget som innebär utgifter om högst 2 400 miljoner kro-

nor under åren 2001-2008 (yrk. 4).

Motioner

I motion N278 anför Centerpartiet att det är av stor betydelse att åtgärderna

inom det nya mål 3 fokuseras på de allra minsta företagen. Det är enligt

partiet felaktigt att som föreslagits i utredningen Nya mål 3 (SOU 1999:107)

bruttolönesumman används som utgångspunkt för tilldelning av medel för

stimulans till kompetensutveckling. Det är särskilt negativt för enmansföre-

tag där lönesumman ofta är mycket blygsam. Den lägsta stödnivån bör sättas

tillräckligt högt för att utgöra en stimulans också för det lilla företaget. Re

ringen bör återkomma med förslag om det (yrk. 3). Även Sofia Jonsson (c)

anser i motion A203 att framtida mål 3 inom EU:s strukturfond bör stimulera

de mindre företagen att utveckla sin kompetens (yrk. 1), att medel bör öron-

märkas för enmansföretag (yrk. 2) samt att utbetalningen bör ske enligt ett

system som anpassas till dessa företags förutsättningar (yrk. 3). Åke Sand-

ström (c) framför även han i motion N374 att åtgärderna inom nya mål 3 bör

fokusera på de allra minsta företagen.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har den 12 november till EU kommissionen avlämnat förslag till

samlat programdokument för mål 3 åren 2000-2006. I programdokumentet

anges att den övergripande inriktningen för Europeiska socialfondens insat-

ser skall vara att utifrån målet om en utveckling av de mänskliga resurserna i

arbetslivet prioritera insatser som ligger mellan utbildning och arbete och

som riktar sig till både sysselsatta och arbetslösa. Det gäller insatser för so

vill gå vidare inom eller utanför den egna arbetsplatsen, som riskerar att

förlora sina arbeten på grund av att de har otillräcklig kompetens eller indi-

vider som på grund av låg kompetens eller andra orsaker står långt från ar-

betsmarknaden.

Fem insatsområden föreslås för att förverkliga de politikområden där soci-

alfonden kan agera. Insatsområde 1 är kompetensutveckling för sysselsatta

och den första åtgärden inom detta område avser generell stimulans till kom-

petensutveckling för sysselsatta. I programdokumentet anförs att små och

medelstora företag skall prioriteras inom denna åtgärd. Ett lägsta stimulans-

bidrag föreslås. Detta kan för mindre företag innebära ett högre belopp än det

generella tak på 1 % av bruttolönesumman som föreslås.

Utskottet ser positivt på att små och medelstora företag skall prioriteras till

dessa åtgärder för kompetensutveckling. I den mån motionerna inte tillgodo-

setts genom det ovan anförda avstyrks motionerna N278 (yrk. 3), A203 (yrk.

1-3) samt N374. I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Utskottet tillstyrker regeringens begäran om bemyndigande rörande ansla-

get A 5 (prop. yrk. 4).

Anslaget A 6 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

7 154

Anslagssparande

8 091

1999

Anslag

13 525

Utgiftsprognos

15 000

2000

Förslag

13 768

2001

Beräknat

13 9791

2002

Beräknat

14 2001

1Motsvarar 13 768 tkr i 2000 års prisnivå.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) inrättades den 1 juli

1997.

IFAU:s uppgift är att främja, stödja och genomföra utvärderingsstudier av

arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärder och studier av arbetsmarkna-

dens funktionssätt.

Från anslaget betalas kostnader för personal, projekt, lokaler och andra

förvaltningskostnader vid institutet.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I

avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i

fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget A 7 Bidrag till administration av grundbelopp till icke

anslutna

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

56 650

Anslagssparande

-5 150

1999

Anslag

61 183

Utgiftsprognos

56 300

2000

Förslag

62 445

2001

Beräknat

63 3981

2002

Beräknat

64 4001

1Motsvarar 62 445 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

62 445

-62 445

Från anslaget betalas vissa förvaltningskostnader i den kompletterande ar-

betslöshetskassan ALFA. Utgifterna avser dels administrationen av grund-

beloppet för de icke anslutna och dels - under uppbyggnadsskedet budget-

åren 1998-1999 om dessa kostnader inte täcks av anslutningsavgifterna -

administrationen av ersättningen för dem som är anslutna till arbetslöshets-

kassan.

Enligt regeringens bedömning kommer anslaget fr.o.m. budgetåret 2000

inte längre att belastas av kostnaderna för administrationen av ersättningen

för de som är anslutna till arbetslöshetskassan.

Motion

Moderaterna förordar i motion A277 införandet av en allmän arbetslöshets-

försäkring fr.o.m. budgetåret 2000. Partiet räknar med att en sådan försäkring

kommer att belasta statsbudgeten med ca 350 miljoner kronor för år 2000

utöver regeringens förslag. I detta belopp ingår också de medel som rege-

ringen anslagit för den s.k. ALFA-kassan under anslaget A 7 Bidrag till

administration av grundbelopp för icke anslutna. Anslaget bör enligt motio-

närerna utgå (yrk. 8).

Utskottets ställningstagande

I avsnitt 2.1 ovan behandlas Moderaternas förslag om en allmän arbetslös-

hetsförsäkring. Utskottet delar som framgått där inte Moderaternas uppfatt-

ning om en ny försäkring och avstyrker därför motion A277 (yrk. 8). Ut-

skottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I

avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i

fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

3.3 B Arbetsliv

Inledning

Propositionen

Arbetslivspolitiken skall verka för en god och utvecklande arbetsmiljö där

individer inte förslits, skadas eller slås ut från arbetslivet.

En viktig förutsättning för ökad sysselsättning och tillväxt är en fortsatt

prioritering av insatser för en god arbetsmiljö, integrering av arbetsmiljöar-

betet med verksamheten i övrigt, liksom av insatser mot faktorer i arbets-

miljön som ger upphov till skador och funktionsnedsättningar.

Arbetslivspolitiken har enligt regeringen som en central uppgift att bidra

till ökad kunskap och kompetens i arbetslivet. Därigenom kan sysselsättning,

tillväxt, förnyelse och ett utvecklande arbete stimuleras. Det är vidare av

största vikt att forsknings- och utvecklingsarbetet inom arbetslivsområdet

bidrar till ökad kunskap om och utveckling av en god arbetsmiljö, en effektiv

arbetsorganisation och en arbetsmarknad tillgänglig för alla.

Det är angeläget att arbetslivsforskningen i större utsträckning sker i sam-

arbete med näringslivet, betonar regeringen i budgetpropositionen. Forskning

och utveckling samt tillsyn bör även fortsättningsvis bedrivas i aktiv samver-

kan med regionala och lokala aktörer.

När det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män anger regeringen att

forskningen inom jämställdhetsområdet bör vidareutvecklas och även i fort-

sättningen ha hög prioritet. I fråga om integration och mångfald skall inom

arbetslivsområdet insatser för att motverka utslagningen från arbetslivet med

systematiskt förebyggande insatser ha fortsatt hög prioritet. Möjligheterna

för personer med funktionshinder att få och behålla ett arbete skall underlät-

tas.

Motioner

Nedan redovisas motioner under vart och ett av anslagen B 1-B 14. Här ges

en överblick över vissa förslag som avser flera olika anslag i B-avsnittet.

Moderaterna anser enligt vad som framgår närmare nedan i kommittémotion

A277 (yrk. 9-13) att anslagen B 1-B 5 successivt bör trappas ned. Med

hänsyn till gjorda åtaganden begränsas neddragningen av dessa anslag till ca

5 % för budgetåret 2000.

Kristdemokraterna förordar i kommittémotion A254 (yrk. 33 delvis) en

genomgripande analys av anslagen B 2-B 5 under år 2000. Genom en tydli-

gare prioritering, samordning och fokusering av forskning och utveckling

inom arbetslivsområdet bör anslagen kunna reduceras med sammantaget 200

miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 2001.

Centerpartiet förespråkar i motion A275 (delvis) ett moratorium för reala

anslagsökningar till statliga myndigheter m.m., vilket medför minskningar av

anslagen B 1, B 3, B 5 och B 8. Partiets budgetalternativ innefattar också

finansieringen av förvaltningskostnaden för Rådet för arbetslivsforskning

(nuvarande anslag B 4) inom det av regeringen föreslagna anslaget B 2 som i

dag avser förvaltningskostnaden för Arbetslivsinstitutet.

I avsnittet B Arbetsliv behandlas också motioner från Folkpartiet samt en-

skilda motioner.

Anslaget B 1 Arbetarskyddsverket

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

369 942

Anslagssparande

42 535

1999

Anslag

376 133

Utgiftsprognos

412 533

2000

Förslag

392 685

2001

Beräknat

398 2261

2002

Beräknat

401 6672

1Motsvarar 392 285 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 389 585 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

392 685

-19 000

-9 997

Arbetarskyddsverket (AV) består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och

Yrkesinspektionen (YI).

AV har till uppgift att se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen

efterlevs. Verket skall utarbeta och sprida information i syfte att förbättra

arbetsmiljön. AV skall även övervaka att tobakslagstiftningen efterlevs inom

arbetsmiljöområdet. Verket har också ansvar för viss tillsyn enligt miljöbal-

ken i fråga om bekämpningsmedel och genetiskt modifierade mikroorganis-

mer.

Regeringen föreslår att AV:s anslag förstärks med 600 000 kr med hänsyn

till de nya uppgifter som kommer att åläggas AV genom lagen (1999:678)

om utstationering av arbetstagare. Förstärkningen bör finansieras genom en

varaktig överföring från anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning

m.m.

I budgetpropositionen redovisas att Riksrevisionsverket (RRV) har anmält

invändningar rörande de leasingavtal som AV tecknat under budgetåret 1998

och menar att de borde ha redovisats som finansiell leasing. Regeringen

avser att efter överläggningar med de båda myndigheterna klarlägga frågan

och därefter föreslå AV lämpliga åtgärder.

Vid beräkningen av anslaget har en teknisk justering gjorts. Den har ge-

nomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd kompensation för premi-

erna för avtalsförsäkringar.

Motioner

Moderaterna föreslår enligt vad som framgått ovan i kommittémotion A277

(yrk. 9) en successiv nedtrappning av anslaget B 1. Anslaget föreslås fast-

ställt till 373,7 miljoner kronor, dvs. med ett 19 miljoner kronor lägre belopp

än vad regeringen föreslagit.

Centerpartiet föreslår i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget bestäms

till ett ca 10 miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit.

Utskottets ställningstagande

Utskottet som biträder regeringens förslag till medelsanvisning avvisar där-

med besparingsförslagen från Moderaterna i motion A277 (yrk. 9) och Cen-

terpartiet i motion A275 (delvis). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställ-

ning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Utskottet noterar att Riksrevisionsverket (RRV) i Årlig rapport 1999 gjort

kommentarer som berör AV. Utöver de invändningar som RRV redovisat

beträffande AV:s leasingavtal och som regeringen redovisar i budgetpropo-

sitionen har utskottet noterat att RRV i den aktuella rapporten också upp-

märksammat regeringen på att avgiftsfinansierad statlig verksamhet i flera

fall "konkurrerar" med verksamhet som delvis finansieras genom statliga

anslag.

Utskottet, som konstaterar att det i regleringsbrevet för anslaget B 3

Forskning, utveckling och utbildning m.m. för budgetåret 1999 anslås högst

8,5 miljoner kronor till prenumerationskostnader för tidningen Arbetsmiljö,

förutsätter att regeringen om så erfordras vidtar åtgärder med anledning av

RRV:s påpekande.

Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

220 429

Anslagssparande

22 012

1999

Anslag

145 733

Utgiftsprognos

127 000

2000

Förslag

155 396

2001

Beräknat

157 7741

2002

Beräknat

160 2692

1Motsvarar 155 396 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 155 396 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

155 396

-7 000

-7 000

Arbetslivsinstitutet (ALI) är en forsknings- och utvecklingsmyndighet med

uppgift att bedriva och främja forskning, utveckling och utbildning inom

områdena arbetsmarknad, arbetsorganisation och arbetsmiljö/hälsa.

Anslaget B 2 skall fr.o.m. budgetåret 1999 täcka Arbetslivsinstitutets för-

valtningskostnader.

Den utveckling som sker inom arbetslivets område nödvändiggör en viss

förskjutning av inriktning och angreppssätt inom den arbetslivsinriktade

forskningen. Arbetet med att skapa förutsättningar för mångvetenskaplig och

långsiktig samverkan mellan olika discipliner bör fortsätta. Utveckling av

former och kontaktvägar för kunskapsspridning bör även i fortsättningen ges

hög prioritet.

Vid beräkningen av anslaget har en teknisk justering gjorts på det sätt som

redovisats under anslaget B 1.

Motioner

Som framgått anser Moderaterna i kommittémotion A277 (yrk. 10) att an-

slaget B 2 stegvis bör trappas ned. För budgetåret 2000 bör anslaget faststäl-

las till 148,4 miljoner kronor, dvs. med ett 7 miljoner kronor lägre belopp än

det regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna pekar i kommittémotion A254 (yrk. 33 och 35, båda

delvis) på att regeringen beslutat om ett anslagssparande på anslaget B 2,

som motionärerna betecknar som relativt högt, liksom att regeringen beslutat

att föra bort medel från anslaget enligt 8 § budgetlagen (1996:1059). En

besparing bör enligt vad som sägs i motionen kunna ske med 7 miljoner

kronor i förhållande till vad regeringen föreslagit.

Som framgått anser Kristdemokraterna att det under år 2000 bör göras en

genomgripande analys av anslagen B 2 - B 5. Analysen bör utmynna i ef-

fektiviseringar och besparingar fr.o.m. budgetåret 2001.

Som framgått anser Centerpartiet att anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforsk-

ning bör rymmas inom det av regeringen föreslagna anslaget B 2 Arbets-

livsinstitutet.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av Kristdemokraternas förslag om att en genomgripande

analys bör göras av bl.a. anslaget B 2 vill utskottet peka på att Utredningen

om vissa myndigheter (direktiv enligt beslut från Näringsdepartementet

1999-04-23) i dagarna överlämnat sina förslag som bl.a. innefattar Arbets-

livsinstitutets verksamhet.

I utredningen, som överlämnades till Näringsdepartementet den 22 no-

vember 1999, konstateras att Arbetslivsinstitutet (ALI) är ett huvudsakligen

forskningsutförande institut, men att institutet i dag även finansierar viss

forskning hos andra utförare. Utredningen föreslår att ALI:s verksamhet

fortsättningsvis renodlas till enbart utförande uppgifter. Av anslagen till

institutet (anslagen B 2 och B 3, utskottets anm.) bör framgå att dessa syftar

till institutets egen forskning.

De medel som i dag används för att finansiera forskning bör överföras till

en av utredningen föreslagen ny myndighet för forskningsfinansiering och

utvecklingsarbete, benämnd FoU-myndigheten, dit bl.a. Rådet för arbetslivs-

forskning (RALF) förs (se vidare under anslaget B 4). Utredningen föreslår

även att regeringen överväger om det finns förutsättningar för ALI att finan-

siera en större del av verksamheten genom ansökningar, exempelvis till FoU-

myndigheten.

Utredningens förslag övervägs nu inom Regeringskansliet. Enligt vad ut-

skottet erfarit från Näringsdepartementet skall utredningen ligga till grund

för nästa forskningspolitiska proposition. Utskottet avstyrker mot bakgrund

av det anförda Kristdemokraternas förslag om översyn av anslaget.

Arbetslivsinstitutet har i samarbete med regionala och lokala aktörer inom

arbetslivsområdet påbörjat uppbyggnaden av långsiktigt inriktat forsknings-

och utvecklingsarbete. Detta framgår av budgetpropositionen. Verksamhet

bedrivs eller är under uppbyggnad i bl.a. Umeå, Östersund, Norrköping,

Göteborg och Trollhättan samt i Malmö. Utskottet ställer sig bakom detta

samarbete som syftar till att förstärka forsknings- och utvecklingsinsatserna

för arbetslivet i dessa regioner.

Det är enligt utskottet positivt att institutet visar lyhördhet när det gäller

anpassa verksamheten till den utveckling som sker på arbetslivets område.

Förskjutningar av inriktning och angreppssätt inom den arbetslivsinriktade

forskningen måste fortlöpande övervägas. Utskottet anser att det är angeläget

att sådant samarbete kommer till stånd som kan ge bättre förutsättningar för

mångvetenskaplighet och för att fånga in komplexa samband i ett snabbt

föränderligt arbetsliv. I sammanhanget vill utskottet också betona vikten av

analys och utvärdering samt av kunskaps- och erfarenhetsspridning.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning på anslaget B 2

och avstyrker motionerna A277 (yrk. 10), A254 (yrk. 33 och 35, båda del-

vis). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställnings-

tagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m.

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

196 470

Anslagssparande

258 886

1999

Anslag

295 780

Utgiftsprognos

425 000

2000

Förslag

308 585

2001

Beräknat

310 4661

2002

Beräknat

323 2962

1Motsvarar 304 438 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 310 438 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

308 585

-17 000

-90 000

-4 629

-100 000

Anslaget disponeras av ALI och avser medel för bidrag och uppdrag inom

arbetslivsområdet samt viss forskning, utveckling och utbildning.

Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet har blivit alltmer kom-

plex. Arbetsmiljö- och arbetsorganisationsarbetet har fått en allt vidare inne-

börd. Detta ställer ökade krav på helhetssyn och därmed på ett ökat samar-

bete mellan olika forskningsdiscipliner och verksamhetsfält inom arbetslivs-

forskningen. Erfarenhetsutbyte mellan arbetslivets aktörer samt kun-

skapsöverföring mellan forskning och arbetsliv, och då särskilt på lokal och

regional nivå, är av väsentlig betydelse för både arbetslivets utveckling och

för relevansen i den forskning som utförs. Arbetet med samarbetsprogram

och samarbetsprojekt samt de regionala verksamheterna bör ges en fortsatt

hög prioritet.

Med anledning av tidigare engångsvisa indragningar av 1999 års anslag

görs en justering av anslaget B 3 för år 2000. Justeringen innebär en ökning

av anslaget. Samtidigt minskas anslaget på grund av dels omprioriteringar

inom utgiftsområde 14, dels överföringar till anslag inom utgiftsområdena 2

och 24. Inom utgiftsområde 14 förs 9,4 miljoner kronor från anslaget B 3 till

anslaget B 14 Medlingsinstitutet.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att un-

der år 2000, i fråga om ramanslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning

m.m., besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden medför utgifter på

högst 250 miljoner kronor under åren 2001-2003 (prop. yrk. 5).

Motioner

Moderaterna anser, vilket framgått ovan, i kommittémotion A277 (yrk. 11)

att anslaget B 3 successivt bör reduceras. Anslaget bör för budgetåret 2000

bestämmas till 291,6 miljoner kronor, eller med ett 17 miljoner kronor lägre

belopp än det regeringen föreslagit.

I kommittémotion A254 (yrk. 33 och 35, båda delvis) föreslår Kristdemo-

kraterna att anslaget fastställs till ett 90 miljoner kronor lägre belopp än de

regeringen föreslagit. Motionärerna betonar vikten av att forskningen inom

arbetslivsområdet verkligen kommer de som berörs till del. Genomförande

av forskningsresultat måste därför prioriteras.

Som redovisats ovan anser partiet att det under år 2000 bör genomföras en

analys av anslagen B 2-B 5 i syfte att effektivisera verksamheten och åstad-

komma besparingar från år 2001.

Centerpartiet förordar i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget B 3

fastställs till ett ca 4,6 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen före-

slagit.

Folkpartiet anser i motion Fi212 (yrk. 15 delvis) att anslaget bör fastställas

till ett 100 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen föreslagit. Motsva-

rande yrkande framställs också i kommittémotion A231 (yrk. 23 delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under anslaget B 2 berört inriktningen på den forskning som

bedrivs vid Arbetslivsinstitutet liksom den regionala utbyggnad av verksam-

heten som pågår.

Under anslaget B 2 framgår också att det för närvarande i Regeringskansli-

et bereds ett utredningsförslag som innebär förändringar av Arbetslivsinsti-

tutet och dess medelstilldelning, alltså anslagen B 2 och B 3. Utskottet anser

att beredningen av förslaget bör avvaktas och avstyrker därmed förslag från

Kristdemokraterna om översyn av bl.a. anslaget B 3.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker

motionerna A277 (yrk. 11), A254 (yrk. 33 och 35, båda delvis), A275 (del-

vis), Fi212 (yrk. 15 delvis) samt A231 (yrk. 23 delvis). Vidare föreslår ut-

skottet att riksdagen bifaller regeringens hemställan om bemyndigande avse-

ende anslaget B 3 (prop. yrk. 5). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställ-

ning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

23 937

Anslagssparande

4 367

1999

Anslag

26 463

Utgiftsprognos

27 000

2000

Förslag

28 322

2001

Beräknat

28 7551

2002

Beräknat

29 2102

1Motsvarar 28 322 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 28 322 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

28 322

-2 000

-28 322

Rådet för arbetslivsforskning (RALF) har till uppgift att initiera och finansie

ra forskning och utveckling samt anslutande kunskapsförmedling och däri-

genom bidra till utvecklingen av en god arbetsmiljö, en effektiv arbetsorga-

nisation samt till en arbetsmarknad tillgänglig för alla.

Anslaget avser RALF:s förvaltningskostnader.

RALF är en av de aktörer med forsknings- och utvecklingsverksamhet som

granskas i en pågående utredning om hur Näringsdepartementets myndighe-

ter bättre kan organiseras med hänsyn till deras bidrag till innovations-

systemet och därmed till samhällsutveckling och tillväxt.

Vid beräkningen av anslaget har en teknisk justering gjorts på det sätt som

redovisats under anslaget B 1.

Motioner

I kommittémotion A277 (yrk. 12) anser Moderaterna att anslaget B 4 bör

bestämmas till 26,3 miljoner kronor, eller till ett 2 miljoner kronor lägre

belopp än det regeringen föreslår, detta som ett led i en successiv nedtrapp-

ning av anslaget.

Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion A254 (yrk. 33 delvis),

vilket framgått, att en genomgripande analys bör göras av anslagen B 2-B 5.

Översynen bör kunna leda till effektiviseringar och besparingar.

Centerpartiet föreslår i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget B 4 fast-

ställs till ett 28,3 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen föreslagit.

Förvaltningskostnaden för RALF bör framgent beräknas under anslaget B 2

Arbetslivsinstitutet, anser motionärerna vidare. Kostnaden bör rymmas inom

den ökning av det senare anslaget som regeringen föreslår.

Utskottets ställningstagande

Som framgår under anslaget B 2 bereds för närvarande inom Regeringskans-

liet ett i dagarna framlagt utredningsförslag om att en ny myndighet för

forskningsfinansiering och utvecklingsarbete, benämnd FoU-myndigheten,

bör inrättas. Stommen till den nya myndigheten föreslås bestå av de nuva-

rande myndigheterna Rådet för arbetslivsforskning (RALF) och Kommuni-

kationsforskningsberedningen (KFB) samt verksamhetsområdet Teknik inom

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). FoU-myndigheten föreslås

även ansvara för vissa projekt och program som i dag bedrivs som samar-

betsprojekt mellan flera myndigheter samt för vissa övergripande energifrå-

gor.

Ovan har redovisats att den nämnda utredningen utgör underlag för nästa

forskningspolitiska proposition. Också ett annat utredningsförslag som berör

verksamheten vid Rådet för arbetslivsforskning har lagts fram i dagarna. Det

är Arbetsgruppen för myndighetsorganisation och forskningsfinansiering

som överlämnat sin rapport till Utbildningsdepartementet. Arbetsgruppen

föreslår bl.a. att tre myndigheter skapas för att ansvara för stöd till forskni

som är inriktad på samhällets och näringslivets behov. En av dessa tre myn-

digheter, Forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv, föreslås överta

uppgifter från RALF och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR). Det

nya forskningsrådet skall enligt förslaget svara för forskningsstöd när det

gäller bl.a. arbetsliv och arbetsmiljö, etniska frågor, rehabilitering, social

utveckling och omsorg, hälsa, vård, handikapp, åldrande samt missbruk.

De båda redovisade utredningsförslagen övervägs nu inom Regerings-

kansliet. Regeringens ställningstagande bör avvaktas och utskottet avstyrker

således Kristdemokraternas förslag om översyn av anslaget.

Utskottet, som anser att regeringens anslagsberäkning är väl avvägd, avvi-

sar förslagen om neddragningar respektive översyn av anslaget som lagts

fram av Moderaterna i motion A277 (yrk. 12), Kristdemokraterna i A254

(yrk. 33 delvis) och Centerpartiet i motion A275 (delvis). I avsnittet 3.6

nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om

anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom

arbetslivsområdet

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

217 407

Anslagssparande

44 793

1999

Anslag

216 831

Utgiftsprognos

235 000

2000

Förslag

218 854

2001

Beräknat

222 9191

2002

Beräknat

227 2802

1Motsvarar 218 854 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 218 854 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

218 854

-13 000

-3 283

-75 000

Anslaget avser medel för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.

Anslaget disponeras av den medelsbeviljande myndigheten RALF.

I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2000, i fråga om ramanslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling

inom arbetslivsområdet, besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 420 miljoner kronor under åren 2001-

2003 (prop. yrk. 6).

Motioner

Moderaterna yrkar i kommittémotion A277 (yrk. 13) att anslaget B 5 be-

stäms till 205,9 miljoner kronor, eller med ett belopp som understiger rege-

ringens förslag med 13 miljoner kronor. Som framgått anser motionärerna att

anslaget successivt bör trappas ned.

Som redovisats förordar Kristdemokraterna i motion A254 (yrk. 33 delvis)

att en genomgripande analys görs av anslagen B 2-B 5 för att effektivise-

ringar och besparingar skall vara möjliga från år 2001.

Centerpartiet föreslår i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget beräknas

till ett ca 3,3 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen föreslagit.

Folkpartiet föreslår i motion Fi212 (yrk. 15 delvis) att anslaget bestäms till

ett 75 miljoner kronor lägre belopp än det regeringen föreslagit. Motsvarande

yrkande framställs i kommittémotion A231 (yrk. 23 delvis).

Utskottets ställningstagande

Som framgått under anslagen B 2-B 4 har utredningsförslag nyligen lagts

fram som berör bl.a. de medel under anslaget B 5 som disponeras av RALF

och avser finansiering av forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.

Utskottet anser att beredningen inom Regeringskansliet av utredningsförsla-

gen bör avvaktas och avstyrker Kristdemokraternas förslag om översyn av

anslaget B 5 m.fl. anslag.

Utskottet ser positivt på att en ökad andel av medlen under anslaget an-

vänds inom områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad vilket utskottet

uttalade redan i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 1999

(bet. 1998/99:AU1). Utskottet biträder såväl regeringens förslag i fråga om

bemyndigande på anslaget (prop. yrk. 6) som förslaget till medelsanvisning.

Motionerna A277 (yrk. 13), A254 (yrk. 33 delvis), A275 (delvis), Fi212 (yrk.

15 delvis) och A231 (yrk. 23 delvis) avstyrks. I avsnitt 3.6 nedan finns en

sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområde 14.

Anslaget B 6 Bidrag till Samhall AB

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

4 456 419

Anslagssparande

0

1999

Anslag

4 262 419

Utgiftsprognos

4 262 419

2000

Förslag

4 262 419

2001

Beräknat

4 262 419

2002

Beräknat

4 262 419

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

4 262 419

+50 000

Uppgiften för Samhall AB är att anordna, leda och samordna koncernens

verksamhet för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt personer med

arbetshandikapp där behoven finns. Staten ersätter Samhall för de merkost-

nader som bolaget har i förhållande till andra affärsdrivande bolag i samma

branscher t.ex. för den anpassade arbetstakten, arbetet med övergångar, ex-

tra/särskilda stödinsatser samt för att arbetshandikappade anställda inte sägs

upp liksom för den geografiska spridningen.

Utgifterna på anslaget styrs främst av antalet anställda med arbetshandi-

kapp.

Samhall har varit föremål för översyn av Öhrlings Coopers & Lybrand AB

samt av RRV. RRV presenterade i mars 1999 rapporten Samhall - en effek-

tiv åtgärd? (1999:18). En slutrapport från RRV om Samhall AB samt anställ-

ning med lönebidrag har aviserats till hösten 1999.

Enligt regeringen vidtar AMS och Samhall åtgärder på de punkter där de

har kritiserats i den nämnda RRV-rapporten. Samhall har vidare påbörjat en

större organisationsöversyn. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen

och vid behov vidta ytterligare åtgärder efter det att RRV presenterat slutrap-

port om Samhall och lönebidrag.

För år 2000 anser regeringen att Samhalls sysselsättningsmål bör vara

oförändrat. Det innebär att Samhallkoncernen skall erbjuda en minsta syssel-

sättningsvolym för arbetshandikappade om minst 31,9 miljoner arbetstim-

mar. Övriga mål för Samhalls verksamhet bör fastställas i det avtal som

skrivs mellan regeringen och Samhall AB i december 1999 och som avser

budgetåret 2000.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner att regeringen får ge till-

stånd till ändringar av Samhall AB:s bolagsordning utan riksdagens medgi-

vande (ramanslaget B 6 Bidrag till Samhall AB) (prop. yrk. 10).

Bakgrunden till gällande ordning redovisas i budgetpropositionen. Av

denna framgår att riksdagen i samband med Samhalls ombildning till aktie-

bolag (prop. 1991/92:91, bet. AU16, rskr. 249) beslutade att regeringen inte

bör ge tillstånd att ändra i 3 och 4 §§ i Samhall AB:s bolagsordning utan

riksdagens medgivande.

Av 3 § i Samhalls bolagsordning framgår att aktierna i Samhall inte ger

rätt till utdelning. Denna reglering bör enligt budgetpropositionen ändras

med motiveringen dels att Samhall ökat sin konkurrensutsatta verksamhet

sedan ombildningen till aktiebolag 1992, dels att en sådan reglering inte

finns i övriga statliga bolags bolagsordningar. Fortsättningsvis bör det enligt

regeringens förslag finnas möjlighet till utdelning på Samhall AB:s aktier,

varför 3 § i bolagsordningen bör ändras.

Av 4 § i samma bolagsordning framgår enligt vad regeringen redovisar i

budgetpropositionen att Samhall AB direkt eller genom dotterbolag skall

bedriva produktion och försäljning av varor och tjänster inom ett flertal

branscher som räknas upp. Med hänvisning till bolagets utveckling sedan

början av 1990-talet bör denna paragraf revideras för att bli mer ändamåls-

enlig. Verksamhetsinriktningen enligt 4 § i bolagsordningen föreslås i fort-

sättningen få ändras av bolagsstämman. Därigenom kommer den aktuella

paragrafen enligt regeringen att få en mer ändamålsenlig och tidsenlig ut-

formning.

Motioner

Folkpartiet poängterar i motion Fi212 (yrk. 15 delvis) att det är viktigt att

åtgärder för de särskilt utsatta värnas och föreslår att ytterligare 50 miljone

kronor avsätts till anslaget B 6. Motsvarande yrkande framförs i motion

A231 (yrk. 23 delvis).

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) anser i motion A212 att Samhalls utveck-

ling inger oro vad gäller möjligheten att uppfylla de sociala mål för verk-

samheten som riksdagen beslutat om.

Agneta Ringman m.fl. (s) föreslår i motion A264 att Samhalls roll som ar-

betsmarknadspolitisk åtgärd skall utredas.

Ingvar Eriksson och Jeppe Johnsson (m) pläderar i motion A259 för att

försök genomförs när det gäller verksamhet som bedrivs av Samhall. I för-

sökskommuner bör nära samarbete etableras med lokala företag som är be-

redda att ta emot fler arbetshandikappade. Staten bör finansiera verksamhe-

ten medan kommunen svarar för huvudmannaskapet.

Ragnwi Marcelind (kd) förespråkar i motion A206 (yrk. 1 och 2) en utred-

ning av vinstsyftet med Samhall AB, vilket inte får leda till minskad rekryte-

ring från Samhalls egentliga målgrupp. Vidare minskar enligt motionärens

uppfattning anslagen till Samhall år 2000 samtidigt som satsningar skall

göras på bl.a. kompetens- och personalutveckling.

Vissa kompletterande upplysningar

Innan utskottet övergår till att redovisa sitt ställningstagande till regeringe

förslag kan det finnas anledning att lämna vissa översiktliga kompletterande

upplysningar när det gäller ägarstyrningen i statliga bolag och då särskilt

sådana bolag vilkas verksamhet kan sägas innefatta vissa slag av samhälls-

åtaganden. I anslutning till detta lämnas också viss kompletterande informa-

tion i fråga om ägarstyrningen i Samhall AB och förslag till förändringar av

denna.

Staten äger 100 % av aktierna i Samhall AB. Enligt vad utskottet har erfa-

rit utgörs de främsta skriftliga dokumenten i ägarstyrningen av Samhall AB i

dag dels av bolagsordningen, dels av ett avtal mellan staten och Samhall AB

som anger villkoren för statens medelsanvisning till bolaget. Nu gällande

avtal mellan staten och Samhall AB tecknades i december 1998 och avser

tiden den 1 januari-31 december 1999. En ny avtalsperiod avses löpa från

den 1 januari 2000.

Av 1999 års redogörelse för företag med statligt ägande (regeringens skri-

velse 1999/2000:20) framgår att i centrum för statens ägarpolicy står kravet

på värdetillväxt, dvs. acceptabel avkastning på statens kapital, och effektivt

skötta företag. För de företag som ålagts att sköta vissa speciella uppgifter

kan dock kraven vara annorlunda utformade. Enligt den nämnda skrivelsen

kommer avkastningen i dessa företag dessutom att mätas på andra sätt, t.ex.

för Bilprovningen genom bättre trafiksäkerhet och miljö, eller genom social-

politiska effekter.

Samhall AB och vissa andra statliga företag kan sägas vara ålagda att utfö-

ra samhällsåtaganden av sådant slag som inte skulle ha utförts på en vanlig

marknad med enbart privata företag. Riksdagens revisorer har i rapporten

Statens roll som ägare av bolag (1997/98:2) redovisat uppgifter om i vilket

eller vilka styrdokument som sådana samhällsåtaganden har formulerats.

Uppgifterna bygger på enkätsvar från berörda företag. Av revisorernas sam-

manställning framgår att en rad styrdokument används: bolagsordning, ägar-

direktiv, avtal mellan staten och företaget, propositioner/riksdagsbeslut,

lagar, förordningar samt styrelsebeslut etc. Enkätsvaren har lämnats av 17

företag med samhällsåtaganden. Dessa har haft möjlighet att ange fler än ett

svarsalternativ.

Som framgått utgör bolagsordningen och avtalet mellan staten och Samhall

AB i dag de främsta skriftliga dokumenten i ägarstyrningen av Samhall AB.

Avtalet träffas sedan regeringen beslutat bemyndiga det statsråd som i re-

geringen är föredragande när det gäller bolaget att själv eller genom ombud

på statens vägnar träffa avtal med Samhall AB om särskilda åtaganden och

om villkor för statens bidrag till bolaget och för dess verksamhet.

I nu gällande avtal anges som nämnts de villkor som skall gälla för statens

medelsanvisning till Samhall AB under år 1999. I avtalet finns verksam-

hetsmål fastslagna för bolaget. Till målen finns knutna krav på återrapporte-

ring. Av avtalet framgår vidare att Kammarkollegiet disponerar ramanslaget

B 6 för utbetalning med en tolftedel varje månad, till vilka ändamål som

anslagsmedlen får användas samt vissa andra villkor.

Avtalet för år 1999 anger fyra verksamhetsmål enligt följande.

1. Samhallkoncernen erbjuder en minsta sysselsättningsvolym för arbets-

handikappade anställda om 31,9 miljoner arbetstimmar.

2.

3. Rekryteringen av arbetshandikappade till Samhallkoncernen skall till

minst 40 % ske från de prioriterade grupperna, dvs. utvecklingsstörda,

psykiskt sjuka och flerhandikappade enligt de definitioner som AMS

och Samhall har enats om.

4.

5. Andelen övergångar för arbetshandikappade anställda från Samhallkon-

cernen till den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 %

(brutto) av det totala antalet anställda med arbetshandikapp. Samhall

verkar för att andelen kvinnor bland dem som övergår från Samhall till

annat arbete ökar under budgetåret 1999 jämfört med budgetåret 1998.

6.

7. Verksamheten skall bedrivas med affärsmässig effektivitet och ett högt

resursutnyttjande inom koncernen, bl.a. genom fortsatta strukturella för-

ändringar i syfte att minska kostnaderna för produktion samt genom in-

satser för en god beläggning.

8.

Upplysningsvis kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen för år 1998

bedömde att staten som ägare av Samhall på ett tydligare sätt borde ange

ekonomiska mål och verksamhetsmål. Bedömningen gjordes mot bakgrund

av nämnda översynsrapport från Öhrlings Coopers & Lybrand AB (avlämnad

till Arbetsmarknadsdepartementet den 22 september 1998) samt från LO-

SAM-utredningen (dir. 1996:56) i dess slutbetänkande Samhall - en arbets-

marknadspolitisk åtgärd (SOU 1997:5).

Utskottets ställningstagande

Som framgått föreslås i propositionen att riksdagen godkänner att regeringen

får ge tillstånd till ändringar av Samhall AB:s bolagsordning utan riksdagens

medgivande (ramanslaget B 6 Bidrag till Samhall AB) (prop. yrk. 10).

I den proposition som låg till grund för riksdagsbeslutet om ombildning av

Samhall till aktiebolag (prop. 1991/92:91) redovisade det föredragande stats-

rådet sina överväganden rörande frågan om huruvida det fanns anledning att i

lag slå fast inriktningen av verksamheten i de nybildade aktiebolagen. Några

remissinstanser hade förespråkat en sådan lagreglering. Föredragande stats-

rådet delade inte denna uppfattning utan anförde följande:

I likhet med utredningsmannen anser jag det fullt tillräckligt att det i bolags

ordningarna tas in bestämmelser om Samhallkoncernens verksamhet. Som

jag återkommer till i det följande skall Samhallkoncernens verksamhetsidé

och uppgift också fortsättningsvis vara att genom produktion av varor och

tjänster skapa meningsfulla och utvecklande arbeten åt arbetshandikappade

där behoven finns. Detta syfte skall framgå av bolagsordningen, eftersom

verksamheten inte bedrivs i vinstsyfte. Bestämmelsen i bolagsordningarna

om Samhallgruppens verksamhetsidé och uppgift avses - i enlighet med

föreskrifter i 9 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen - inte kunna ändras

utan regeringens tillstånd. Ett sådant tillstånd bör enligt min mening rege-

ringen inte ge utan att frågan först underställs riksdagen. Samhallkoncernen

kommer också framgent att vara beroende av statliga medel för sin verksam-

het. Ändamålet med verksamheten kommer därför kontinuerligt att granskas

av riksdagen också i samband med anslagsprövningen.

(Utskottets anm. Den i citatet omnämnda bestämmelsen i 9 kap. 14 § andra

stycket aktiebolagslagen har efter en lagändring som trätt i kraft den 1 janu-

ari 1999 (SFS 1998:760), med endast redaktionella ändringar, tagits in i 9

kap. 34 § aktiebolagslagen.)

Arbetsmarknadsutskottet anser att förslag om ändring av Samhalls bolags-

ordning när det gäller mer grundläggande frågor även fortsättningsvis bör

underställas riksdagen. Det gäller t.ex. sådana frågor som att ange syftet med

bolagets verksamhet inklusive frågan om, och i så fall i vilken utsträckning,

verksamheten skall få drivas i vinstsyfte och aktierna i bolaget skall kunna

medföra rätt till utdelning. Också ändringar av föremålet för verksamheten

bör även framdeles underställs riksdagen. Det föreligger ett nära samband

mellan å ena sidan verksamhetsidén och å andra sidan statens medelstilldel-

ning för verksamheten och villkoren för denna. Detta motiverar enligt ut-

skottets uppfattning att riksdagen behåller sitt inflytande över den aktuella

regleringen i bolagsordningen parallellt med den möjlighet som riksdagen

har att knyta anslagsvillkor till medelstilldelningen.

Bolagets grundläggande syfte, nämligen att anordna, leda och samordna

verksamhet som bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utveck-

lande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns, anges i bolagsord-

ningen. Således kan denna sägas utgöra ett dokument som slår fast bolagets

grundläggande sociala syfte.

Bolagsordningen och det avtal som träffas mellan staten och Samhall AB

med villkor för statens medelsanvisning till bolaget utgör också, som fram-

gått, de främsta skriftliga dokumenten i ägarstyrningen av Samhall AB. Det

är enligt utskottet angeläget att riksdagen i egenskap av den yttersta företrä-

daren för staten har möjlighet till inflytande över ett dokument som uttrycker

något så fundamentalt rörande Samhall AB som bolagets grundläggande

syfte. Utskottet avstyrker på de nu angivna grunderna regeringens förslag

(prop. yrk. 10). Utskottet är dock inte, som föreslås i motion A206 (yrk. 1),

berett att förorda någon utredning av vinstsyftet med Samhall AB.

Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att det är viktigt att åtgärder finns

att tillgå för de personer som är särskilt utsatta på arbetsmarknaden. Det är

mot den bakgrunden som utskottet i avsnitt 3.2.2 föreslår ett tillkännagivande

till regeringen rörande det förstärkta anställningsstödet. Med den utformning

som utskottet föreslår bör övergångar till den reguljära arbetsmarknaden

underlättas för personer i offentligt skyddat arbete (OSA) och för arbetshan-

dikappade Samhallanställda.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker

därmed Folkpartiets förslag i motionerna Fi212 (yrk. 15 delvis) och A231

(yrk. 23 delvis) om ytterligare medelstilldelning. I avsnittet 3.6 nedan finns

en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområde 14.

När det gäller motionerna A212, A264, A259 och A206 (yrk. 2) vill ut-

skottet peka på att RRV inom ramen för sin effektivitetsrevision för närva-

rande genomför en omfattande temagranskning avseende stöd till arbetshan-

dikappade. Som ett led i granskningen har verket publicerat rapporten Sam-

hall - en effektiv åtgärd? (RRV 1999:18). Enligt vad utskottet erfarit från

RRV väntas en slutrapport från temagranskningen publiceras kring årsskiftet

1999/2000. Som framgått kommer regeringen att noga följa utvecklingen och

vid behov vidta ytterligare åtgärder sedan rapporten har presenterats. Med

hänvisning till detta avstyrker utskottet motionerna A212, A264, A259 och

A206 (yrk. 2).

Anslaget B 7 AmuGruppen AB

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

4 933

Anslagssparande

4 586

1999

Anslag

6 513

Utgiftsprognos

11 099

2000

Förslag

4 368

2001

Beräknat

948

2002

Beräknat

969

De utgifter som belastar anslaget avser avveckling av outhyrda lokaler avse-

ende de kontrakt som övertogs av AmuGruppen AB från myndigheten

AMU-gruppen. När det gäller avvecklingskostnader skall, enligt det ramavtal

som träffades mellan staten och AmuGruppen AB då bolaget bildades den 1

juli 1993, staten svara för 2/3 av hyreskostnaderna.

Motioner

Moderaterna anser i kommittémotion A247 (yrk. 3) att riksdagen skall be-

myndiga regeringen att privatisera AmuGruppen AB. Detta skulle bidra till

konkurrensneutralitet och därtill stärka koncernens utvecklingsmöjligheter.

Också i motion A277 (yrk. 4) framställer partiet krav på privatisering av

AmuGruppen AB, vilken bör ske år 2000. Från år 2001 kan anslaget därmed

upphöra.

Folkpartiet vill i motion A231 (yrk. 8) att regeringen skall få i uppdrag att

undersöka möjligheterna till en utförsäljning av hela eller delar av

AmuGruppen AB.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har senast i betänkandet 1998/99:AU1 behandlat motionsförslag

om privatisering av AmuGruppen AB. Utskottet anser liksom tidigare att det

för närvarande inte är aktuellt med en privatisering av bolaget. Motionerna

A247 (yrk. 3), A277 (yrk. 4) och A231 (yrk. 8) avstyrks därmed. Utskottet

biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I avsnittet

3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga

om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 8 Arbetsdomstolen

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

15 839

Anslagssparande

1 522

1999

Anslag

16 061

Utgiftsprognos

17 437

2000

Förslag

17 920

2001

Beräknat

18 1881

2002

Beräknat

18 4682

1Motsvarar 17 920 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 17 920 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

17 920

-17 920

-1 565

Arbetsdomstolen prövar mål rörande kollektivavtal och andra arbetstvister

enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. För domstolen gäller

förordningen (1988:1137) med instruktion för Arbetsdomstolen.

Vid beräkningen av anslaget har en teknisk justering gjorts på det sätt som

redovisats under anslaget B 1.

Motioner

Moderaterna förordar i kommittémotion A277 (yrk. 14) att Arbetsdomstolen

läggs ned och att dess ärenden övertas av det allmänna domstolsväsendet. I

konsekvens därmed bör anslaget B 8 utgå.

Centerpartiet anser i kommittémotion A275 (delvis) att anslaget kan minskas

med ca 1,6 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutskottet har tidigare behandlat motionsförslag från Mode-

raterna om nedläggning av Arbetsdomstolen. På förslag från utskottet avslog

riksdagen förslaget (bet. 1996/97:AU4, rskr. 107). Inte heller nu kan utskot-

tet ansluta sig till Moderaternas förslag om nedläggning. Regeringens förslag

till medelsanvisning är enligt utskottet väl avvägt varför detta tillstyrks me-

dan motionsförslagen i A277 (yrk. 14) och A275 (delvis) avstyrks. I avsnittet

3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga

om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 9 Statens förlikningsmannaexpedition

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

2 147

Anslagssparande

575

1999

Anslag

2 402

Utgiftsprognos

2 432

2000

Förslag

603

2001

Beräknat

01

1Anslaget övergår till Medlingsinstitutet.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

603

+1 397

Statens förlikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga

förlikningsväsendet. Myndigheten förordnar förlikningsmän vid medlingar i

arbetstvister mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet. Förfarandet regleras i förordningen

(1976:826) om medling i arbetstvister. Expeditionen ansvarar vidare för

statistiken över arbetsinställelser i riket.

Regeringen avser att föreslå riksdagen att ett nytt medlingsinstitut inrättas

den 1 april 2000. Institutet skall ersätta Statens förlikningsmannaexpedition,

som därför bör avvecklas vid samma tidpunkt.

Medel för expeditionens verksamhet bör anvisas för första kvartalet bud-

getåret 2000.

Motion

Moderaterna anser i motion A277 (yrk. 15) att anslaget B 9 bör fastställas

till 2 miljoner kronor, vilket är ca 1,4 miljoner kronor mer än regeringens

förslag. Partiet motsätter sig inrättandet av ett medlingsinstitutet (anslaget

14).

Utskottets ställningstagande

Som framgått har regeringen aviserat en proposition om lönebildningen där

förslag skall läggas fram om inrättande av ett nytt medlingsinstitut. I budget-

propositionen har regeringen reserverat medel för institutets verksamhet

under anslaget B 14 Medlingsinstitutet samt föreslagit att Statens förlik-

ningsmannaexpedition skall avvecklas när institutet inrättas. Utskottet kon-

staterar att en viss förskjutning skett när det gäller den tidpunkt då det nya

medlingsinstitutet planeras bli inrättat. Detta framgår av den lagrådsremiss

om lönebildningen som nyligen avlämnats av regeringen. Utskottet finner

dock att tidsförskjutningen från den 1 april till den 1 juni 2000 är så begrän-

sad att anslagsberäkningen inte behöver revideras.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning för anslaget

B 9. Utskottet avstyrker därmed Moderaternas förslag i motion A277 (yrk.

15). I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningsta-

gande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Utskottet hänvisar vidare till vad som anförs nedan under anslaget B 14.

Anslaget B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

51

Anslagssparande

17

1999

Anslag

56

Utgiftsprognos

56

2000

Förslag

57

2001

Beräknat

581

2002

Beräknat

592

1Motsvarar 57 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 57 tkr i 2000 års prisnivå.

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som

avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfin-

ningar. I tvist mellan arbetstagare och arbetsgivare kan någon av parterna

inhämta utlåtande från nämnden.

RRV har haft invändningar mot årsredovisningen för 1998 för nämnden.

Redovisade kostnader i resultaträkningen och utgifterna i anslagsredovis-

ningen avser år 1997. Verksamhetens kostnader för 1998 har inte bokförts.

Om kostnaderna för 1998 hade redovisats riktigt skulle anslaget ha överskri-

dits. Regeringen förutsätter att nämnden beaktar de invändningar som fram-

kommit i RRV:s granskning och avser att bevaka att lämpliga åtgärder vid-

tas.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvändning under anslaget.

I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagan-

de i fråga om anslagen på utgiftsområde 14. Utskottet noterar att regeringen

avser att bevaka att lämpliga åtgärder vidtas med anledning av RRV:s in-

vändningar mot årsredovisningen för 1998 för nämnden.

Anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

4 0001

Anslagssparande

-

1999

Anslag

7 2291

Utgiftsprognos

7 229

2000

Förslag

7 229

2001

Beräknat

7 2292

2002

Beräknat

7 2293

1Varav x tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska vårpropositionen 19

2Motsvarar x tkr i 2000 års prisnivå.

3Motsvarar x tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

7 229

-3 615

-3 125

Stiftelsen Utbildning Nordkalotten drivs av Sverige, Finland och Norge

enligt ett avtal från 1990. Stiftelsen har till uppdrag att anordna arbetsmark-

nadsutbildning som är anpassad till de nordligaste delarna av länderna samt

att utveckla och stärka det regionala samarbetet.

Nuvarande avtal går ut i och med utgången av år 1999. Avtalet och de

stadgar som också reglerar verksamheten reviderades senast 1998.

En utvärdering av stiftelsens verksamhet har genomförts inför nästa avtals-

period åren 2000-2002. I anslutning till utvärderingen har ett antal rekom-

mendationer utfärdats. Rekommendationerna gäller bl.a. att den yrkeskom-

petens som förvärvas vid utbildning i stiftelsens regi skall vara anpassad till

arbetsmarknaden i hela Norden, vikten av att tydliggöra leverantörs- och

köparrollerna i anslutning till stiftelsens verksamhet, att förbättra uppfölj-

ningen av verksamheten, att utveckla ökad flexibilitet för att kunna svara mot

skiftande behov hos eleverna samt att utveckla utbildning om entreprenör-

skap och företagande.

Regeringen ansluter sig till rekommendationerna och anser att stiftelsens

verksamhet skall anpassas efter dessa. Regeringen avser att initiera förhand-

lingar om en ny överenskommelse för åren 2000-2002 mellan Sverige, Nor-

ge och Finland med ovanstående inriktning.

Motioner

Enligt Moderaterna i kommittémotion A277 (yrk. 16) bör stiftelsen avveck-

las under budgetåret 2000. Detta innebär att anslaget B 11 bör minskas till

3,6 miljoner kronor, vilket utgör ett ca 3,6 miljoner kronor lägre belopp än

vad regeringen föreslagit.

Centerpartiet anser i kommittémotion A275 (delvis) att den ökning av ansla-

get B 11 som föreslås i propositionen förefaller omotiverat stor och förordar

att anslaget minskas med ca 3,1 miljoner kronor jämfört med regeringens

förslag.

Utskottets ställningstagande

Enligt vad utskottet erfarit från Näringsdepartementet har förhandlingar

nyligen startat mellan Sverige, Norge och Finland om en ny överenskommel-

se för verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för åren 2000-

2002. I likhet med regeringen finner utskottet det angeläget att verksamheten

vid stiftelsen anpassas till förändrade krav på arbetsmarknaden.

Utskottet delar inte Moderaternas uppfattning att stiftelsen bör avvecklas.

Inte heller instämmer utskottet i motionsförslagen från Moderaterna respek-

tive Centerpartiet om att anslaget bör reduceras i förhållande till regeringens

förslag. Utskottet finner regeringens förslag till medelsanvisning väl avvägt.

Motionerna A277 (yrk. 16) och A275 (delvis) avstyrks därmed. I avsnittet

3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga

om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 12 Internationella avgifter

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

22 422

Anslagssparande

5 439

1999

Anslag

24 195

Utgiftsprognos

24 195

2000

Förslag

24 195

2001

Beräknat

24 195

2002

Beräknat

24 195

Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för verksamheten inom

Internationella arbetsorganisationen (ILO).

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I

avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i

fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av

sexuell läggning

Propositionen

Tusental kronor

1999

Anslag

1 000

Utgiftsprognos

1 230

2000

Förslag

3 018

2001

Beräknat

3 0641

2002

Beräknat

3 1132

1Motsvarar 3 018 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 3 018 tkr års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

3 018

-3 018

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO)

inrättades sedan riksdagen antagit lagen (1999:133) om förbud mot diskrimi-

nering i arbetslivet på grund av sexuell läggning.

HomO:s verksamhet startade den 1 maj 1999. Ombudsmannens huvud-

uppgift är att se till att den nyssnämnda lagen efterlevs.

Med hänsyn till att ombudsmannens uppgifter, utöver frågor rörande dis-

kriminering i arbetslivet, också innefattar insatser mot diskriminering i sam-

hällslivet i övrigt, bör en förstärkning av anslaget göras med 2 miljoner kro-

nor. Anslagsökningen skall enligt propositionen finansieras inom utgiftsom-

råde 14.

Motion

Moderaterna förordar i kommittémotion A277 (yrk. 17) att de fyra ombuds-

männen som har att utöva tillsyn med anledning av olika former av diskrimi-

nering i arbetslivet läggs samman till en myndighet. Därmed bör anslaget

B 13 utgå.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av Moderaternas förslag om sammanläggning av de fyra

ombudsmannainstituten Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell läggning vill utskottet peka på det ställ-

ningstagande som gjorts av riksdagen hösten 1999 i fråga om organisation

och samordning av de ombudsmannaorgan som i dag lyder under regeringen

(bet. 1999/2000:KU3).

I det betänkande som ligger till grund för riksdagsbeslutet har konstitu-

tionsutskottet uttalat att frågor om huruvida de offentliga ombudsmännen

organisatoriskt bör samlas under riksdagen eller samordnas på annat sätt är

principiellt viktiga. Efter remissbehandling av betänkanden från Utredningen

om översyn av handikappombudsmannen (SOU/Ds 1999:73) respektive BO-

utredningen (SOU/Ds 1999:65) kommer förslagen att beredas i Regerings-

kansliet. Mot denna bakgrund ansåg konstitutionsutskottet i det nämnda

betänkandet att resultatet av detta arbete inte bör föregripas. Utskottet av-

styrkte därför flera motionsförslag om organisatoriska förändringar av om-

budsmännen eller samordning av dessa, däribland förslag från Moderaterna

om samordning av de fyra tidigare nämnda ombudsmannainstituten.

Med hänvisning till vad som anförts av konstitutionsutskottet i betänkandet

1999/2000:KU3 och riksdagens ställningstagande till detta avstyrker utskot-

tet Moderaternas motion A277 (yrk. 17). Utskottet biträder regeringens för-

slag till medelsanvisning på anslaget B 13. I avsnittet 3.6 nedan finns en

sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområde 14.

Anslaget B 14 Medlingsinstitutet

Propositionen

Tusental kronor

2000

Förslag

11 2501

2001

Beräknat

15 2262

2002

Beräknat

15 4623

1Verksamheten beräknas inrättas från den 1 april 2000.

2Motsvarar 15 000 tkr i 2000 års prisnivå.

3Motsvarar 15 000 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

11 250

-11 250

Regeringen har aviserat att den under hösten 1999 kommer att avlämna en

proposition till riksdagen om lönebildningen. Enligt budgetpropositionen har

regeringen bl.a. för avsikt att föreslå att ett nytt medlingsinstitut inrättas

uppgift att dels medla, dels verka för en väl fungerande lönebildning. I bud-

getpropositionen reserveras medel för institutets verksamhet under anslaget

B 14 Medlingsinstitutet.

Anslaget för den nya myndigheten är beräknat utifrån att myndigheten in-

rättas den 1 april 2000. Finansieringen sker inom utgiftsområde 14 dels ge-

nom att anslaget B 9 Statens förlikningsmannaexpedition minskas med ca 1,8

miljoner kronor, dels genom överföring av medel från anslaget B 3 Forsk-

ning, utveckling och utbildning m.m.

Motion

Moderaterna anger i kommittémotion A277 (yrk. 18) att partiet motsätter sig

inrättandet av ett medlingsinstitut. Därmed bör anslaget B 14 utgå.

Utskottets ställningstagande

Som framgått har regeringen för avsikt att lägga fram förslag till riksdagen

om att ett medlingsinstitut skall inrättas med uppgift att dels medla, dels

verka för en väl fungerande lönebildning.

Som framgått under anslaget B 9 konstaterar utskottet att en viss förskjut-

ning skett när det gäller den planerade tidpunkten för inrättandet av det nya

medlingsinstitutet. Tidsförskjutningen är dock enligt utskottets uppfattning

inte av den omfattningen att anslagsberäkningen behöver revideras.

Utskottet, som ovan ställt sig bakom regeringens förslag till medelsanvis-

ning på anslaget B 9 Statens förlikningsmannaexpedition, biträder i detta

sammanhang också regeringens förslag till medelsanvisning på anslaget

B 14. Därmed bör Moderaternas motion A277 (yrk. 18) avslås. I avsnittet 3.6

nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om

anslagen på utgiftsområde 14.

3.4 C Jämställdhet mellan kvinnor och män

Inledning

Propositionen

Verksamhetsområdet omfattar samordningsansvar för jämställdhetspolitiken

i stort och anslagen för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och särskilda

jämställdhetsåtgärder.

Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla delar av regeringens poli-

tik. Det innebär bl.a. att det åvilar varje departement att inom sina respektiv

ansvarsområden vidta åtgärder för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och

män i arbetsliv och samhälle. Arbetet med att utveckla arbetssätt som leder

till att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i det löpande planerings- och

utvecklingsarbetet på alla sakområden prioriteras av regeringen.

Anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

14 082

Anslagssparande

1 908

1999

Anslag

16 235

Utgiftsprognos

17 010

2000

Förslag

16 708

2001

Beräknat

16 9661

2002

Beräknat

17 2382

1Motsvarar 16 708 tkr i 2000 års prisnivå.

2Motsvarar 16 708 tkr i 2000 års prisnivå.

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

16 708

-16 708

Från anslaget betalas kostnader för JämO med kansli och för Jämställdhets-

nämnden.

De övergripande målen för JämO är att främja jämställdhet mellan kvinnor

och män i arbetslivet och att verka för att jämställdhetslagens föreskrifter

följs. De ytterligare medel som JämO har tillförts, 5 miljoner kronor år 1997

respektive 2 miljoner kronor år 1999, har enligt regeringen möjliggjort en

effektivisering och rationalisering av verksamheten, som därmed kunnat

intensifieras.

Motion

Moderaterna förordar i motion A277 (yrk. 19) att de fyra ombudsmän som

har att utöva tillsyn med anledning av olika former av diskriminering i ar-

betslivet sammanläggs till en myndighet. Anslaget C 1 Jämställdhetsom-

budsmannen bör därmed utgå. I samma motion föreslår partiet att det under

utgiftsområdet skall uppföras ett nytt anslag för det nya ombudsmannainsti-

tutet med 32,2 miljoner kronor (yrk. 21).

Utskottets ställningstagande

I avsnitt 3.3 Anslaget B 13 ovan behandlar utskottet Moderaternas förslag

om sammanläggning av fyra ombudsmän, nämligen Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell läggning, Jämställdhetsombudsmannen,

Handikappombudsmannen samt Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.

Med hänvisning till det som anförts under ovannämnda anslag avstyrker

utskottet motion A277 (yrk. 19). Eftersom utskottet inte biträder förslaget om

en sammanläggning av de fyra ombudsmannaorganen avstyrks även yrkande

21 i samma motion. Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvis-

ning under anslaget. I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av ut-

skottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

1 076

Anslagssparande

23 457

1999

Anslag

13 706

Utgiftsprognos

30 000

2000

Förslag

13 706

2001

Beräknat

13 706

2002

Beräknat

13 706

Tusental kronor

Regeringens

förslag

Oppositionens förslag i förhållande till regeringens förslag

m

kd

c

fp

13 706

-6 853

Från anslaget betalas kostnader för särskilda jämställdhetsåtgärder som syftar

till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Inom ramen för anslaget

genomförs projektverksamhet och samlade satsningar m.m. för att främja

utvecklingen mot jämställdhet på särskilt angelägna områden. Inriktningen

bör enligt regeringen fortsatt vara satsning på utvecklings- och förändrings-

arbete som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Motion

Moderaterna anser i motion A277 (yrk. 20) att anslaget C 2 Särskilda jäm-

ställdhetsåtgärder bör reduceras till 6,9 miljoner kronor eftersom utnyttjan-

degraden varit låg.

Utskottets ställningstagande

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget

och avstyrker därmed motion A277 (yrk. 20). I avsnittet 3.6 nedan finns en

sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområde 14.

3.5 D Staten som arbetsgivare

Inledning

Propositionen

Området omfattar myndigheterna Arbetsgivarverket (AgV) och Statens

Pensionsverk (SPV). AgV är den statliga arbetsgivarorganisationen till vil-

ken alla statliga myndigheter är anslutna. Även vissa icke-statliga myndig-

heter kan ansluta sig till organisationen. SPV är central förvaltningsmyndig-

het för frågor som rör den statliga tjänstepensioneringen och statens tjänste-

grupplivförsäkring, allt i den utsträckning dessa frågor inte hör till någon

annan myndighet. Både AgV och SPV är avgiftsfinansierade.

Följande två mål är angivna för området.

- De statliga myndigheterna skall erbjudas stöd av hög kvalitet.

- En utvecklad och samordnad statlig arbetsgivarpolitik.

Regeringen anger dessutom följande prioriteringar för området.

- Vidareutveckla systemet för uppföljningen av myndigheternas arbetsgi-

varpolitik.

- Följa upp och utvärdera systemet med premier för vissa avtalsstyrda an-

ställningsförmåner som infördes den 1 januari 1998.

Anslaget D 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

1 253

Anslagssparande

4 764

1999

Anslag

3 000

Utgiftsprognos

2 500

2000

Förslag

2 000

2001

Beräknat

2 000

2002

Beräknat

2 000

De utgifter som belastar anslaget är bl.a. medlemsavgifter för de samnordis-

ka institutionerna, utgivning av författningssamling (AgVFS), överklagande-

ärenden och Arbetsgivarverkets funktion enligt beredskapsförordningen.

Under anslaget beräknas också medel för sådana stabsuppgifter som rege-

ringen kan komma att efterfråga hos AgV och som inte ingår i verkets ordi-

narie arbete.

Som ett led i regeringens vidareutveckling av myndigheternas arbetsgivar-

politik har AgV:s insamling och bearbetning av statistikuppgifter ökat.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget.

I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagan-

de i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget D 2 Statliga tjänstepensioner m.m.

Propositionen

Tusental kronor

1998

Utfall

8 046 193

Anslagssparande

- 120 489

1999

Anslag

8 140 000

Utgiftsprognos

7 733 511

2000

Förslag

7 755 800

2001

Beräknat

7 781 600

2002

Beräknat

7 903 600

Anslaget avser utgifter för personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på

pensionskostnader m.m. Personalpensionsförmånerna styrs av kollektivavtal.

Inkomsterna utgörs främst av de försäkringsmässigt beräknade premier som

statliga arbetsgivare skall betala och som redovisas under inkomsttitel Statli-

ga pensionsavgifter.

Statens pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för frågor

som rör den statliga tjänstepensioneringen och statens tjänstegrupplivförsäk-

ring. SPV svarar vidare för att myndigheter och andra arbetsgivare som är

anslutna till de statliga avtalsförsäkringarna påförs premieavgifter samt att

värdet av statens åtaganden i fråga om dessa försäkringar kan redovisas. SPV

får utföra uppdrag åt myndigheter och andra uppdragsgivare under förutsätt-

ning att det är fråga om uppgifter som ligger nära verkets huvuduppgifter.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget.

I avsnittet 3.6 nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagan-

de i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

3.6 Sammanställning av utskottets ställningstagande

i fråga om anslagen m.m. på utgiftsområde 14

Av nedanstående tabell framgår regeringens och oppositionspartiernas för-

slag om fördelning på anslag av utgifterna på utgiftsområdena 14.

Tusental kronor

Anslag

Regeringens

förslag

m

kd

c

fp

A 1

Arbetsmarknadsverkets förvaltnings-

kostnader

4 527 565

-100 000

-50 000

-913 601

-800 000

A 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

19 590 591

-15 672 473

-2 360 000

-14 077 280

-2 500 000

A 3

Särskilda åtgärder för arbetshandikap-

pade

6 828 941

+30 000

+370 000

+80 000

A 4

Europeiska socialfonden m.m. för

perioden 1995-1999

1 242 563

A 5

Europeiska socialfonden m.m. för

perioden 2000-2006

641 000

A 6

Institutet för arbetsmarknadspolitisk

utvärdering

13 768

A 7

Bidrag till administration av grund-

belopp till icke anslutna

62 445

-62 445

B 1

Arbetarskyddsverket

392 685

-19 000

-9 997

B 2

Arbetslivsinstitutet

155 396

-7 000

-7 000

B 3

Forskning, utveckling och utbildning

m.m.

308 585

-17 000

-90 000

-4 629

-100 000

B 4

Rådet för arbetslivsforskning

28 322

-2 000

-28 322

B 5

Finansiering av forskning och utveck-

ling inom arbetslivsområdet

218 854

-13 000

-3 283

-75 000

B 6

Bidrag till Samhall AB

4 262 419

+50 000

B 7

AmuGruppen AB

4 368

B 8

Arbetsdomstolen

17 920

-17 920

-1 565

B 9

Statens förlikningsmannaexpedition

603

+1 397

B 10

Statens nämnd för arbetstagares

uppfinningar

57

B 11

Bidrag till Stiftelsen Utbildning

Nordkalotten

7 229

-3 615

-3 125

B 12

Internationella avgifter

24 195

B 13

Ombudsmannen mot diskriminering

på grund av sexuell läggning

3 018

-3 018

B 14

Medlingsinstitutet

11 250

-11 250

C 1

Jämställdhetsombudsmannen

16 708

-16 708

C 2

Särskilda jämställdhetsåtgärder

13 706

-6 853

C 3

Det nya ombudsmannainstitutet (nytt

anslag som (m) vill uppföra)

+32 193

D 1

Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket

2 000

D 2

Statliga tjänstepensioner m.m.

7 755 800

Summa

46 129 988

-15 918 692

-2 477 000

-14 671 802

-3 345 000

Av avsnitten 3.2.1, 3.2.2, 3.2.3, 3.3, 3.4 och 3.5 framgår att utskottet har

anslutit sig till regeringens förslag om fördelning på anslag av utgifterna på

utgiftsområde 14. Detta innebär att propositionen tillstyrks i motsvarande del

(prop. yrk. 11) samtidigt som motionerna A254 (yrk. 35), A275, A277 (yrk.

6-21), A231 (yrk. 23) och Fi212 (yrk. 15 delvis) avstyrks.

Utskottets samt Folkpartiets förslag framgår av bilaga 1.

Hemställan

Utskottet hemställer

Avsnitt 1 Allmänna frågor

1. beträffande allmän inriktning av politiken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A205, 1999/2000:A207,

1999/2000:A213, 1999/2000:A219 yrkande 6, 1999/2000:A220 yr-

kandena 1, 2, 12 i motsvarande del och 15-18, 1999/2000:A230 yr-

kandena 1 och 23, 1999/2000:A231 yrkandena 1-6, 1999/2000:A254

yrkandena 1, 17 och 34, 1999/2000:A263, 1999/2000:A272 yrkande

1, 1999/2000:A277 yrkandena 1 i motsvarande del och 2,

1999/2000:A279, 1999/2000:A280, 1999/2000:A282 yrkande 1,

1999/2000:A804 yrkande 17, 1999/2000:Fi212 yrkande 15 i motsva-

rande del, 1998/99:Sk730 yrkande 1, 1999/2000:Sk692 yrkande 20,

1999/2000:U504 yrkande 11, 1999/2000:Sf637 yrkande 15,

1998/99:So455 yrkande 5, 1999/2000:Ub223 yrkande 2,

1999/2000:T244 yrkande 2, 1999/2000:N213 yrkande 13,

1999/2000:N214 yrkande 21, 1999/2000:N239 yrkande 3 samt

1999/2000:N384 yrkande 20,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande arbetsmarknaden för arbetshandikappade

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A282, 1999/2000:A210,

1999/2000:A211, 1999/2000:A226, 1999/2000:A231 yrkande 15,

1999/2000:A241, 1999/2000:A244, 1999/2000:A257,

1999/2000:A276 och 1998/99:So455 yrkande 6,

res. 2 (kd, c, fp)

3. beträffande arbetsmarknaden för invandrare

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A228 yrkandena 1 och

2, 1999/2000:A230 yrkandena 5 och 6, 1999/2000:A231 yrkande 13,

1999/2000:A804 yrkande 14 samt 1999/2000:Sf637 yrkande 18,

res. 3 (m, kd, c, fp)

4. beträffande arbetsmarknaden för kvinnor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A804 yrkande 12 och

1999/2000:A820 yrkandena 1-4,

res. 4 (m, kd, c, fp)

5. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 12,

1999/2000:A254 yrkande 7 i motsvarande del och 1999/2000:Ub813

yrkande 11,

res. 5 (m, kd, c, fp)

6. beträffande arbetsmarknaden för äldre

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 11,

1999/2000:A238 yrkande 2, 1999/2000:A281, 1999/2000:A717,

1999/2000:So262 yrkande 1 och 1999/2000:So323 yrkande 2,

res. 6 (m, kd, fp)

res. 7 (mp)

7. beträffande arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa och

långtidsinskrivna

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A254 yrkande 5 och

1999/2000:Sf615 yrkande 6,

res. 8 (m) - motiv.

res. 9 (kd)

8. beträffande deltidsarbetslöshet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A267, 1999/2000:A703,

1999/2000:A707 och 1999/2000:A725,

res. 10 (m) - motiv

res. 11 (kd) - motiv..

9. beträffande översyn av bemanningsföretagen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A261 och med

avslag på motionerna 1999/2000:A201 yrkandena 1-3,

1999/2000:A219 yrkande 3, 1999/2000:A227, 1999/2000:A247 yr-

kandena 1, 2, 5 och 6, 1999/2000:A255 yrkande 6 samt

1999/2000:A723 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts om behovet av en översyn av bemanningsföretagen,

res. 12 (m)

res. 13 (kd) - motiv.

10. beträffande utveckling av bemanningsföretag enligt utred-

ningsförslag

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A247 yrkande 4,

res. 14 (m)

11. beträffande konkurrensutsättning av den offentliga förmed-

lingen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 22 samt

1999/2000:A282 yrkandena 7 och 8,

res. 15 (m)

12. beträffande platsanmälningslagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A218,

res. 16 (m)

Avsnitt 2 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

13. beträffande arbetslöshetsersättning för olika ändamål

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A222, 1999/2000:A269

och 1999/2000:A278,

14. beträffande arbetslöshetsersättning för kulturändamål

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A229 yrkande 1 i motsva-

rande del,

15. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för 2000

att riksdagen

a) med bifall till propositionen yrkande 1 anvisar anslagen under ut-

giftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt vad som

framgår av bilaga 1,

b) avslår de i bilaga 2 upptagna motionsyrkandena som avser utgifts-

område 13,

res. 17 (fp)

Avsnitt 3 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

16. beträffande ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiska

åtgärder m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A220 yrkandena 13 och

14 samt 1999/2000:A806 yrkande 12,

res. 18 (c)

17. beträffande arbetsmarknadspolitiska medel till kulturen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A229 yrkande 1 i mot-

svarande del, 1999/2000:Kr314 yrkande 23 och 1999/2000:Kr316 yr-

kande 2,

res. 19 (fp)

18. beträffande arbetsförmedlingens roll och organisation

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 21 och

1999/2000:A254 yrkande 16,

19. beträffande ändrade regler för AMI

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So488 yrkande 4,

res. 20 (kd)

20. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A230 yrkande 4,

1999/2000:A231 yrkande 7, 1999/2000:A254 yrkande 12,

1999/2000:A282 yrkande 2 och 1999/2000:Sk692 yrkande 27,

res. 21 (m, c, fp)

res. 22 (kd)

21. beträffande företagsanpassat arbetsmarknadsstöd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A256,

22. beträffande IT-utbildning inom den offentliga sektorn

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A268,

23. beträffande utvärdering av arbetspraktiken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A231 yrkande 9,

res. 23 (m, fp)

24. beträffande utredning om datortek och jobbsökaraktivite-

ter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A254 yrkandena 14 och 15,

res. 24 (m, kd)

25. beträffande starta-eget-bidrag

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A230 yrkande 20,

res. 25 (fp)

26. beträffande försöksverksamhet inom kultursektorn

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr313 yrkande 27,

res. 26 (kd)

27. beträffande garanti för långvarigt arbetslösa

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A238 yrkande 1,

res. 27 (mp)

28. beträffande Gröna jobb m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A202, 1999/2000:A234,

1999/2000:A252, 1999/2000:A266 och 1999/2000:A271,

res. 28 (mp)

29. beträffande friår m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A223, 1999/2000:A249,

1999/2000:A254 yrkande 13 och 1999/2000:A722 yrkande 1,

res. 29 (kd)

res. 30 (mp)

30. beträffande 50 000-kronan

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A235,

31. beträffande handledare till funktionshindrade

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So465 yrkande 20 och

1999/2000:So321 yrkande 17,

32. beträffande försäkring av arbetshjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A258 och med

avslag på motion 1999/2000:A239 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört om kostnader för försäkring av arbets-

hjälpmedel,

33. beträffande det nya mål 3

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A203 yrkandena 1-3,

1999/2000:N278 yrkande 3 och 1999/2000:N374,

res. 31 (c)

34. beträffande vinstsyftet med Samhall

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A206 yrkande 1,

35. beträffande Samhalls roll m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A206 yrkande 2,

1999/2000:A212, 1999/2000:A259 och 1999/2000:A264,

36. beträffande utförsäljning eller privatisering av AmuGruppen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 8,

1999/2000:A247 yrkande 3 och 1999/2000:A277 yrkande 4,

res. 32 (m, kd, fp)

37. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för 2000

att riksdagen

a) med bifall till propositionens yrkande 1 godkänner att 14 650 000

kr av inflytande arbetsmarknadsavgifter enligt lagen (1981:691) om

socialavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen

(ramanslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader),

b) med bifall till propositionen yrkande 2 bemyndigar regeringen att

under år 2000, i fråga om ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtagan-

den innebär utgifter på högst 14 000 000 000 kronor under åren 2001-

2003,

c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

andelen kvinnor i IT-satsningen,

d) med bifall till propositionens yrkande 7 godkänner att högst

130 000 000 kr av anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får

användas under budgetåret för en försöksverksamhet med bristyrkes-

utbildning för anställda,

e) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

insatser för personer som varit långvarigt arbetslösa,

f) med anledning av motion 1999/2000:A260 som sin mening ger re-

geringen till känna vad utskottet anfört om avvecklingen av OTA,

g) med bifall till propositionens yrkande 8 godkänner regeringens för-

slag om datortek/aktivitetscenter (ramanslaget A 2 Arbetsmarknads-

politiska åtgärder),

h) med anledning av propositionens yrkande 9 godkänner vad rege-

ringen anfört om det förstärkta anställningsstödet med den ändringen

att kravet på 24 månaders inskrivning skall anses uppfyllt även om

vissa avbrott förekommit (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder),

i) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

möjlighet till förstärkt anställningsstöd vid övergång från Samhall,

j) med anledning av motion 1999/2000:A236 som sin mening ger re-

geringen till känna vad utskottet anfört om lönebidrag i bestående an-

ställningsförhållanden,

k) med bifall till propositionens yrkande 3 bemyndigar regeringen att

under år 2000, i fråga om ramanslaget A 3 Särskilda åtgärder för ar-

betshandikappade, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidiga-

re åtaganden innebär utgifter på högst 6 700 000 000 kr under åren

2001-2003,

l) med bifall till propositionens yrkande 4 bemyndigar regeringen att

under budgetåret 2000, i fråga om ramanslaget A 5 Europeiska social-

fonden m.m. för perioden 2000-2006, ingå ekonomiska förpliktelser

som innebär utgifter på högst 2 400 000 000 kr under åren 2001-2008,

m) med bifall till propositionens yrkande 5 bemyndigar regeringen att

under år 2000, i fråga om ramanslaget B 3 Forskning, utveckling och

utbildning m.m. besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden

medför utgifter på högst 250 000 000 kr under åren 2001-2003,

n) med bifall till propositionens yrkande 6 bemyndigar regeringen att

under år 2000, i fråga om ramanslaget B 5 Finansiering av forskning

och utveckling inom arbetslivsområdet, besluta om bidrag som inklu-

sive tidigare åtaganden medför utgifter på högst 420 000 000 kr under

åren 2001-2003,

o) att riksdagen avslår propositionens yrkande 10,

p) med bifall till propositionens yrkande 11 anvisar anslagen under ut-

giftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt vad som framgår

av bilaga 1,

q) avslår de i bilaga 2 upptagna motionsyrkandena som avser utgifts-

område 14.

res. 33 (fp)

Stockholm den 25 november 1999

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Margareta

Andersson (c), Mikael Odenberg* (m), Björn Kaaling (s), Martin Nilsson (s),

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson* (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder*

(m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld Jansson (v),

Maria Larsson (kd), Christel Anderberg* (m), Barbro Feltzing (mp) och

Elver Jonsson (fp).

*Har ej deltagit i beslutet såvitt avser mom.: 13-16, 19, 22, 25, 33-35 och

37.

Reservationer

1. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m)

och Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.1 Allmän inriktning av poli-

tiken under rubriken Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av ar-

betsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:

Inledning

Det förbättrade internationella konjunkturläget har ökat optimismen när det

gäller den svenska ekonomin. Den uppgång som nu sker har dels konjunk-

turinslag, dels strukturella inslag.

De inslag av en mer strukturell och långsiktigt stabil uppgång som kan

noteras torde bero på ett antal förändringar som ägt rum under 1990-talet och

som initierats respektive stötts av borgerliga partier. Det gäller exempelvis

budgetsaneringen, inflationsbekämpningen och Riksbankens självständiga

ställning, skattereformen vid 1990-talets början, pensionsreformen liksom

åtgärder i andra socialförsäkringar, EU-medlemskapet samt avregleringar

och andra strukturförändringar när det gäller näringslivet.

Enligt utskottets mening har dessa strukturella reformer tillsammans givit

Sverige väsentligt bättre förutsättningar för tillväxt, ökad sysselsättning och

minskad arbetslöshet. Denna politiska inriktning har haft sitt stöd och sin

förankring såväl bland borgerliga partier som bland socialdemokrater även

om Socialdemokraterna aldrig varit pådrivande utan oftast först i efterhand

och med misstro accepterat nödvändiga reformer.

Utskottet anser att reformarbetet måste fullföljas genom en aktiv politik för

tillväxt och företagande innebärande bl.a. sänkta skatter på arbete och företa-

gande, särskilda skattelättnader för hemnära tjänster, minskat krångel för

företagen, modernisering av arbetsmarknadsreglerna och åtgärder för att göra

Sverige till ett spjutspetsland inom IT, en fast linje för Sverige vad gäller

EU-samarbetet samt genom bl.a. fortsatta avregleringar och modernisering

av arbetsrätten.

Endast en politik som frigör kapital samt ökar investeringar och företagan-

de samtidigt som räntorna hålls nere kan förena en fortsatt stabil ekonomisk

tillväxt med fler arbetstillfällen. Det är mot den bakgrunden allvarligt att

regeringen inte fullföljer arbetet med strukturreformer utan att den förankrar

regeringspolitiken med partier som både motarbetat de gjorda reformerna

och hindrar nya. Det är uppenbart att regeringen saknar en långsiktigt stabil

och god ekonomisk politik.

Arbetsmarknadsläget

Regeringen tecknar i budgetpropositionen en genomgående ljus bild av till-

växt, sysselsättning och arbetslöshet fram till år 2002. Även om antalet ar-

betslösa minskat under det senaste året, inte minst tack vare den internatio-

nella högkonjunkturen, kvarstår svåra obalansproblem på den svenska ar-

betsmarknaden. Ett stort antal personer står fortfarande utanför den reguljära

arbetsmarknaden.

Sammantaget fanns det i oktober 1999 ungefär 730 000 personer som

skulle vilja arbeta men som inte hade denna möjlighet eller som arbetade i

mindre utsträckning än de själva ville. Av de cirka 730 000 personerna för-

delar sig 636 000 på följande grupper:

Tabell. Arbetslösheten i oktober 1999

Antal personer

Procent av

arbetskraften

Öppet arbetslösa

223 000

5,2

Undersysselsatta1

282 000

6,6

Latent arbetssökande2

131 000

3,1

Summa

636 000

14,9

1) Personer som av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än de skulle önska.

2) Personer som velat och kunnat arbeta men inte sökt arbete samt heltidsstuder

som sökt arbete.

Statistiken medger inte klara avgränsningar, men till de grupper som redovi-

sas i tabellen kan läggas huvuddelen av dem som ingår i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt de som deltar i Kunskapslyftet och

inte redovisas bland de latent arbetssökande, vilket är ytterligare minst

100 000 personer. Totalt står alltså drygt 14,9 % av den arbetsföra befolk-

ningen helt eller delvis utanför arbetsmarknaden. Vi kan också konstatera att

nära hälften av de latent arbetssökande, eller 53 000 personer, var heltidsstu-

derande som sökt arbete. Denna grupp redovisas i internationell statistik som

arbetslösa. Många förtidspensioneras av vad som i praktiken är arbetsmark-

nadsmässiga skäl.

Det är högst anmärkningsvärt att så många står utanför arbetsmarknaden

när det samtidigt finns överhettningsproblem. Trots att 223 000 personer är

öppet arbetslösa har många företag problem med att få tag på personal.

AMS tar i sin prognos över arbetsmarknadsutsikterna för år 2000 (Ura

1999:15) upp rekryteringsproblemen. Enligt AMS har dessa ökat. Rekryte-

ringsproblem i största allmänhet upplevde hälften av arbetsställena. Drygt 30

% hade svårt att få tag på yrkeserfaren arbetskraft och 26 % upplevde svårig-

heter att få tag på utbildad arbetskraft. Av de företag som uppgav brist på

arbetskraft räknade 40 % med flaskhalsproblem, vilket motsvarar var tionde

arbetsplats i landet.

Utskottet anser att regeringen i budgetpropositionen ger en orimligt positiv

bild av dagens arbetsmarknadsläge. Vidare saknas där nödvändiga förslag för

att komma till rätta med strukturproblemen på arbetsmarknaden. Det är be-

kymmersamt att regeringen, trots de förutsättningar som erbjuds i rådande

konjunkturläge, inte förmår lägga fram förslag som leder till väsentliga för-

bättringar av läget på arbetsmarknaden.

Förutsättningar för sysselsättning

Strukturproblemen på arbetsmarknaden och på andra håll i svensk ekonomi

måste åtgärdas. Det behövs en ny ekonomisk politik som syftar till att lång-

siktigt stärka incitamenten till företagande, arbete och förkovran.

Utskottet anser att en rad åtgärder bör vidtas. I det följande redovisas några

exempel på angelägna åtgärder.

På skatteområdet måste skattesänkningar genomföras på arbete och företa-

gande inklusive hushållstjänster. Att vidta åtgärder för att öppna arbetsmark-

naden för hushållstjänster kan ge förutsättningar för 10 000-tals nya arbets-

tillfällen. Likaså måste den särskilda löneskatten på vinstandelar avskaffas

för att underlätta en bättre fungerande lönebildning. Företagandets villkor

måste förbättras, en allmän avreglering måste genomföras, offentliga mono-

pol slopas och socialförsäkringarna reformeras.

I fråga om socialförsäkringarna vill utskottet peka på att dessa har brister i

flera olika avseenden, vilket medför misstro mot systemets långsiktiga håll-

barhet. De avgifter som tas ut saknar i stor utsträckning direkt koppling till

de förmåner som utgår, vilket gör att de i realiteten har samma verkan som

en skatt. En starkare koppling mellan avgifter och förmåner minskar skatte-

kilarna och medför att systemen blir mer stabila.

En ytterligt angelägen åtgärd för att förbättra förutsättningarna för företa-

gande, arbete och förkovran är att arbetsmarknaden reformeras.

Reformering av arbetsmarknaden

Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste till för att förhindra att den om

fattande arbetslösheten permanentas. Politiken måste inriktas på att forma en

grund för fler riktiga arbeten och växande företag. Sverige behöver en offen-

siv tillväxtpolitik för nya arbetstillfällen. Några av de insatser som är nöd-

vändiga har redovisats ovan.

När det gäller reformering av arbetsmarknaden vill utskottet understryka

vikten av att nödvändiga reformer av lönebildningen nu kommer till stånd.

Löneutvecklingen måste vara förenlig med en god samhällsekonomisk ut-

veckling.

En reformering av lagar och regler på arbetsmarknaden som leder till

bättre möjligheter att få och ta arbete och som ökar rörligheten på arbets-

marknaden bör genomföras utan dröjsmål. En ny arbetsrätt bör utformas.

Den bör erbjuda ett gott skydd åt alla anställda men utformas så att den inte

hämmar företagens tillväxt och nyanställningar. En ny arbetsrättslagstiftning

måste ge utrymme för flexibilitet och göra det möjligt att träffa överens-

kommelser på alla arbetsplatser. Turordningsreglerna bör ändras, den fackli-

ga vetorätten vid entreprenader slopas och förbud bör införas mot blockad av

enmansföretag. Reformerna är särskilt viktiga för de mindre företagens ut-

veckling, men framför allt för att fler arbetslösa skall få möjlighet att komma

in på arbetsmarknaden.

Som framgått förordar utskottet en reformering av socialförsäkringarna. I

detta ingår att arbetslöshetsförsäkringen måste moderniseras. Arbetslöshets-

försäkringen skall vara en allmän och obligatorisk omställningsförsäkring.

Parterna på arbetsmarknaden bör i större utsträckning ha ansvaret för löne-

bildningen och konsekvenserna av träffade avtal. Det är rimligt att de som

har arbete bär en större del av ansvaret för resultatet av sina handlingar. De

fackliga organisationernas makt över lönebildningen bör motsvaras av ett

ökat eget ansvar för arbetslöshetsförsäkringens finansiering.

Det måste råda balans mellan arbetsmarknadens parter för att lönebild-

ningen skall kunna fungera på ett sådant sätt att den både ger skälig ersätt-

ning för arbete och medför fler arbetstillfällen. Staten skall stå neutral mell

parterna, men genom bl.a. sänkta inkomstskatter skall en sysselsättnings-

främjande lönebildning underlättas.

Utbildning och kompetens

Det är av avgörande betydelse att utbildning på alla nivåer från grundskola

till högskola präglas av hög kvalitet för att vidmakthålla och utveckla den

kompetens som är ett viktigt fundament för hög framtida tillväxt.

Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre ekonomis-

ka förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och vidareutbild-

ning. Det kan ske genom att den enskilde medges skatteavdrag för de medel

som avsätts på samma sätt som nu sker för avsättning till pensionsförsäk-

ringar. Beskattningen sker i stället när den enskilde använder pengarna för

utbildningen. Även arbetsgivaren kan ges rätt att avsätta lika mycket som

den enskilde. En form av utfyllnad på kontot kan övervägas för låginkomst-

tagare. Regeringen är för långsam och oklar i sitt agerande på detta område.

Lärlingssystem bör enligt utskottets uppfattning ingå som en naturlig del i

såväl ungdoms- som vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad utbildning

integreras mer målmedvetet i företagen förbättras effektiviteten. Lärlingsut-

bildningen bör expandera och ersättningarna fastställas till en nivå som gör

lärlingsprogrammen attraktiva också för företagen.

EU-samarbete för sysselsättning

Den nationella handlingsplan för sysselsättningspolitiken i Sverige som lagts

fram av regeringen har enligt utskottets mening fel inriktning. Det krävs

exempelvis ökad flexibilitet inom arbetsmarknadsområdet inklusive arbets-

rätten, lägre skatter på arbete samt satsningar på tjänstesektorn för att den

svenska politiken skall komma i överensstämmelse med EU:s sysselsätt-

ningsriktlinjer. Utskottet är kritiskt mot att regeringen inte har fört en poli

som står i överensstämmelse med dessa riktlinjer. Utskottet anser att riksda-

gen bör begära att regeringen lägger fram ett handlingsprogram för hur de

gemensamma ståndpunkter som EU:s medlemsländer enats om vad gäller

arbetslöshetsbekämpning skall omsättas i praktiken.

Renodling av arbetsmarknadspolitiken

Utskottet har ovan förordat en förändring av arbetslöshetsförsäkringens

utformning liksom förbättrade förutsättningar för lönebildningen.

Regeringen har åtminstone i någon mån tagit intryck av de krav som förts

fram från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet om

att förenkla regelsystemen kring de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det

är enligt utskottet viktigt att renodlingen av arbetsmarknadspolitiken fortsät-

ter. Särskilt intresse bör inriktas mot den flaskhalsproblematik som har be-

rörts ovan. Arbetsmarknadsutbildningen bör styras mot klart definierade

arbetsmarknadsbehov samt erbjuda en kvalitet som tillmötesgår högt ställda

krav både från deltagarna och från de framtida arbetsgivarna.

Utskottet anser att större ansträngningar än i dag bör riktas mot arbets-

marknadens efterfrågesida, dvs. hur man skall underlätta för företag att växa

och skapa nya arbetstillfällen. Detta är i hög grad en uppgift för en förbättra

ekonomisk politik samt en skatte- och näringspolitik, men arbetsmarknads-

politiken kan bidra.

När utvecklingen på arbetsmarknaden vänder uppåt måste fokus ligga på

att skapa nya arbetstillfällen och att ge fler personer tillträde till den regu

arbetsmarknaden. De volymåtgärder som användes under den djupaste låg-

konjunkturen behöver inte längre spela samma roll. Arbetsmarknadspolitiken

bör inriktas på att öka kontakten mellan arbetssökande och den reguljära

arbetsmarknaden. Åtgärder skall sättas in medvetet i enlighet med en indivi-

duell handlingsplan för att öka möjligheterna för den sökande att få ett arbe-

te.

Framför allt måste stor vikt läggas vid att nå de långtidsinskrivna som har

svårt att komma i kontakt med arbetsmarknaden. För att bryta rundgången

mellan åtgärder och öppen arbetslöshet måste åtgärder kunna sättas in under

längre tid. För merparten av de arbetssökande handlar det således om att öka

kontakten med den reguljära arbetsmarknaden, medan det för långtidsin-

skrivna handlar om att finna lämpliga åtgärder för att över huvud taget möj-

liggöra återinträde på arbetsmarknaden.

Enligt budgetpropositionen förefaller regeringen räkna med en oförändrad

eller t.o.m. något ökad andel personer i konjunkturberoende åtgärder för år

2000, samtidigt som anslagen till åtgärderna minskar. Detta förefaller vara

mer i linje med en ambition att minska den öppna arbetslösheten för att där-

igenom uppnå fyraprocentsmålet än att verkligen öka sysselsättningen. Det

är enligt utskottet orimligt att räkna med en så hög andel i arbetsmarknads-

politiska åtgärder, särskilt om sysselsättningen väntas stiga. De arbetsmark-

nadspolitiska åtgärderna bör enligt utskottet minskas.

När sysselsättningen nu stiger är det angeläget att de konjunkturberoende

åtgärderna inte i sig kommer att utgöra en flaskhals. Det övergripande målet

måste vara att fler får arbete, inte att uppfylla kvantitativa mål. Målformule-

ringar får nu inte bli till hinder för att fler nya arbetstillfällen skapas.

Vad utskottet anfört om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken med an-

ledning av motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-

na. De inriktningsförslag som framförs i övriga i sammanhanget behandlade

motioner avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad ut-

skottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning av politiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A220 yrkande-

na 1, 2, 12 i motsvarande del och 15-18, 1999/2000:A230 yrkandena

1 och 23, 1999/2000:A231 yrkandena 1-6, 1999/2000:A254 yrkande-

na 1, 17 och 34, 1999/2000:A277 yrkandena 1 i motsvarande del och

2, 1999/2000:A282 yrkande 1, 1999/2000:A804 yrkande 17,

1999/2000:Fi212 yrkande 15 i motsvarande del, 1999/2000:Sk692 yr-

kande 20, 1999/2000:U504 yrkande 11, 1999/2000:Sf637 yrkande 15,

1999/2000:Ub223 yrkande 2, 1999/2000:N214 yrkande 21 och

1999/2000:N384 yrkande 20 samt med avslag på motionerna

1999/2000:A205, 1999/2000:A207, 1999/2000:A213,

1999/2000:A219 yrkande 6, 1999/2000:A263, 1999/2000:A272 yr-

kande 1, 1999/2000:A279, 1999/2000:A280, 1998/99:Sk730 yrkande

1, 1998/99:So455 yrkande 5, 1999/2000:T244 yrkande 2,

1999/2000:N213 yrkande 13 och 1999/2000:N239 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Arbetsmarknaden för arbetshandikappade (mom. 2)

Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver

Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.1 Arbetsmark-

naden för arbetshandikappade som börjar med "I juni" och slutar med

"samt A276" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de statliga insatserna för att stärka de handikappades

ställning är viktiga, och de bör alltid vara prioriterade. Att få möjlighet att

utföra ett efterfrågat arbete ökar livskvaliteten. Utskottet kan konstatera att

svårigheterna med att anställa en person med funktionshinder ofta överdrivs.

Information och enklare anpassningar av arbetsmiljön kan ofta räcka för att

överbrygga de hinder som finns för att kunna passa in på en arbetsplats.

Utskottet anser att arbetslinjen måste gälla även för handikappade och för-

tidspensioneringar undvikas i största möjliga utsträckning. Både lönebidrag

och anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för

många handikappade. Utskottet anser att lönebidragsanställningar i största

möjliga utsträckning måste vara en åtgärd för arbetshandikappade. I ett bättre

konjunkturläge måste denna anställningsform renodlas till att avse arbets-

handikappade. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motion A231 (yrk.

15). Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet avstyrker motioner-

na 1998/99:A282, A241, A244, A257 samt A276.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknaden för arbetshandikappade

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A231 yrkande 15

samt med avslag på motionerna 1998/99:A282, 1998/99:So455 yrkan-

de 6, 1999/2000:A210, 1999/2000:A211, 1999/2000:A226,

1999/2000:A241, 1999/2000:A244, 1999/2000:A257 och

1999/2000:A276 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

3. Arbetsmarknaden för invandrare (mom. 3)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m)

och Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2 Arbetsmarknaden för

olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för invandrare bort ha

följande lydelse:

Invandrarnas situation på arbetsmarknaden har försämrats kraftigt under

1990-talet. En viss förbättring har dock skett på senare tid men många in-

vandrare har fortfarande stora problem med att etablera sig på arbetsmarkna-

den.

Generella insatser för fler företag och arbetstillfällen behövs för att lösa

dessa problem.

Utöver de generella insatserna anser utskottet att situationens allvar moti-

verar en öppenhet för att pröva användningen av nya former av insatser för

att bana väg in i arbetslivet för dem som är arbetslösa. Bemanningsföretag,

specialiserade arbetsförmedlingar och fler privata förmedlingar kan hjälpa

olika grupper av arbetssökande med speciella behov. Konkurrerande arbets-

förmedlingar ökar valmöjligheterna för såväl de arbetssökande som arbetsgi-

varna.

Internationella arbetsförmedlingar för ekonomer, jurister, tekniker m.fl.

kategorier kan genom sitt sätt att arbeta underlätta kontakter mellan å ena

sidan arbetssökande som förutom yrkeskunskaper också har flerkulturell

kompetens och å den andra sidan arbetsgivare som har behov av arbetskraft

med denna bredd. Sådana förmedlingar kan också genom goda kontaktnät

medverka till att företag övervinner sitt motstånd mot att anställa en person

med utländsk bakgrund. Utskottet anser att internationella arbetsförmedling-

ar bör inrättas på fler orter i landet.

Utskottet vill också peka på behovet av att ta till vara invandrarkvinnors

specifika kompetens. Det kan exempelvis ske genom att personer som har

svårt att tillgodogöra sig gängse arbetsmarknadsinsatser får möjlighet att

pröva kombinationer av praktiskt arbete och undervisning.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionerna A230 (fp) yrkandena

5 och 6, A231 (fp) yrkande 13, A804 (kd) yrkande 14 samt Sf637 (kd) yr-

kande 18. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsmarknaden för invandrare

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A230 yrkande-

na 5 och 6, 1999/2000:A231 yrkande 13, 1999/2000:A804 yrkande 14

och 1999/2000:Sf637 yrkande 18 samt med avslag på motion

1999/2000:A228 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Arbetsmarknaden för kvinnor (mom. 4)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m)

och Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.3 Arbetsmark-

naden för kvinnor som börjar med "Med denna bakgrund" och slutar med

"A804 (yrk. 12)" bort ha följande lydelse:

Med denna bakgrund övergår utskottet till att behandla Kristdemokraternas

förslag om rimliga priser på hushållsnära tjänster. Utskottet anser att om man

vill skapa goda karriärmöjligheter för kvinnor är det viktigt att utforma be-

skattningen så att det går att köpa hushållstjänster som utförs i arbetsgivaren

hem till rimliga priser. Detta skulle enligt utskottets uppfattning få en rad

direkta effekter och framför allt innebära att de kvinnor som i dag utför hus-

hållstjänster på en svart marknad skulle få riktiga arbeten. Vidare skulle det

innebära betydligt fler arbetstillfällen, ge ungdomar en öppning på arbets-

marknaden, underlätta för äldre kvinnor att stanna längre på arbetsmarkna-

den samt underlätta för många invandrarkvinnor att få tillträde till arbets-

marknaden. Utskottet tillstyrker motion A804 (yrk. 12). Det anförda bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande arbetsmarknaden för kvinnor

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A804 yrkande 12

och med avslag på motion 1999/2000:A820 yrkandena 1-4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arbetsmarknaden för ungdomar (mom. 5)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m)

och Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.4 Arbetsmark-

naden för ungdomar som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och

slutar med "yrkande 11 (c)" bort ha följande lydelse:

Redan år 1994 lovade regeringen att ingen ungdom under 25 år skulle gå

arbetslös mer än 100 dagar. Först år 1999, mitt under en lång och stabil hög-

konjunktur, har regeringen börjat att närma sig den angivna målsättningen.

Trots detta är arbetslösheten bland ungdomar alltjämt hög.

Risken med den politik som regeringen bedriver är att ungdomar aldrig ges

en chans att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden. Detta leder i sin

tur till att de som enda möjlighet till försörjning har att lita till ersättnin

och bidrag av olika slag. För att bryta den pågående utvecklingen är det

därför angeläget att arbetsmarknadspolitiken ges en ny inriktning. Föränd-

ringar bl.a. avseende skatter, arbetsrätt och lönebildning krävs för att göra d

lättare för företag att expandera. Om företagen ges möjlighet att utveckla sin

verksamhet tillskapas också nya arbetstillfällen som kommer ungdomar till

del. Även övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktas till ungdomar

måste ha som huvudsakligt ändamål att skapa reguljära arbeten ute i företa-

gen. Åtgärderna får inte innebära att ungdomar hålls kvar i utbildningsinsat-

ser eller andra åtgärder. Ett sätt att undvika att så sker är att införa ett lä

lingssystem genom vilket ungdomarna tidigt får kontakt med företag.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A231 yrkande

12 (fp) och A254 yrkande 7 delvis (kd). Motion Ub813 (c) avstyrks i berörda

delar i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A231 yrkande

12 och 1999/2000:A254 yrkande 7 i motsvarande del samt med avslag

på motion 1999/2000:Ub813 yrkande 11 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

6. Arbetsmarknaden för äldre (mom. 6)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder

(m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m) och Elver Jonsson (fp)

anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.5 Arbetsmark-

naden för äldre som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "och A717"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att många arbetstagare som har fyllt 50 år har be-

tydligt svårare än yngre arbetstagare att komma in på arbetsmarknaden efter

en period av arbetslöshet. Att anställa en 55-åring kan dock enligt utskottets

uppfattning vara mycket lönsamt för arbetsgivaren. Många i den äldre ar-

betskraften har stor erfarenhet och kompetens och är dessutom ofta mer

trogna mot sin arbetsgivare och stannar kvar på arbetsplatsen i större ut-

sträckning än yngre som har en tendens till rörlighet. Utskottet kan därför

inte ställa sig bakom förslag som innebär att äldre arbetskraft pensioneras

eller generationsväxlas från arbetsmarknaden i förtid. Utskottet delar Folk-

partiets uppfattning i motion A231 att dessa åtgärder är alldeles för defensiva

och markerar att regeringen anser att de äldre på arbetsmarknaden inte be-

hövs. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund motion A231 (yrk. 11). Det

anförda bör ges regeringen till känna.

Vad avser frågan om höjd pensionsålder kan utskottet konstatera att möj-

ligheten att stanna kvar på arbetsmarknaden efter 65 års ålder är begränsad. I

promemorian Höjd ålder för avgångsskyldighet till 67 år (Ds 1999:39), som

är under beredning, förordas att det i anställningsskyddslagen införs en be-

stämmelse om att avtal som föreskriver en avgångsskyldighet mellan 65 och

67 år skall sakna verkan och att det i stället skall gälla en avgångsskyldighet

vid fyllda 67 år. Utskottet instämmer i Folkpartiets uppfattning i motion

So323 att det endast är med en lagändring som det blir möjligt att fortsätta på

arbetsmarknaden efter 65 års ålder och anser därför att det är angeläget att

förslaget genomförs. Utskottet tillstyrker motion So323 (yrk. 2). Det anförda

bör ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motion-

syrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande arbetsmarknaden för äldre

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So323 yrkande 2

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A231 yrkande 11,

1999/2000:A238 yrkande 2, 1999/2000:A281, 1999/2000:A717 och

1999/2000:So262 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

7. Arbetsmarknaden för äldre (mom. 6)

Barbro Feltzing (mp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.5 Arbetsmark-

nad för äldre som börjar med "Utskottet kan konstatera" och slutar med

"samt A238 (yrk. 2)" bort ha följande lydelse:

Under senare tid har det skett en ökning av antalet arbetstillfällen. Många

arbetssökande har trots det haft svårt att få arbete. Orsaken har främst varit

att de har svårt att passa in på den jobbprofil som många arbetsgivare har.

Detta gäller inte minst för de arbetssökande som är över femtio år. Dessa

personer har också svårt att få hjälp genom arbetsförmedlingen. Många av

dessa ligger i riskzonen för att bli utförsäkrade. Det är inte skäligt att pers

ner som arbetat hårt under 30-40 år av sitt liv skall tvingas att leva på socia

bidrag. För att förhindra en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden är det

därför angeläget att det snabbt utreds vilka åtgärder som kan vidtas för att

hjälpa gruppen äldre arbetssökande. Utskottet tillstyrker motionen A238

yrkande 2 (mp). Motionerna A231 yrkande 11 (fp), A281 (s) och So262

yrkande 1 (fp) avstyrks. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande arbetsmarknaden för äldre

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A238 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1999/2000:A231 yrkande 11,

1999/2000:A281, 1999/2000:A717, 1999/2000:So262 yrkande 1 och

1999/2000:So323 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa och

långtidsinskrivna (mom. 7, motiveringen)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla

m) anser att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.6 Arbets-

marknaden för långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna som börjar med

"Riksdagen godkände" och slutar med "stödet infördes." bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att de särskilda åtgärderna riktade mot långtidsarbetslösa i

form av förstärkt anställningsstöd bör avvecklas med tanke på erfarenheterna

av tidigare motsvarande system. I stället bör en politik föras som skapar

förutsättningar för betydligt fler arbetstillfällen och inriktas på insatser so

förbättrar de långtidsarbetslösas möjligheter att ta arbete. Det gäller inte

minst kvalitetsinriktade åtgärder vad gäller vuxenutbildning.

9. Arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa och

långtidsinskrivna (mom. 7)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2.6 Arbetsmark-

naden för långtidsarbetslösa/långtidsinskrivna som börjar med "I rege-

ringens" och slutar med "Sf615 (yrk. 6)" bort ha följande lydelse:

Den utformning som arbetsmarknadspolitiken i kombination med kontant-

stödet har i dag innebär att det kan uppstå "rundgång" i systemen. Det är

därför angeläget att reglerna ändras. Ändringarna får dock inte utformas på

ett sådant sätt att tryggheten minskar för de långtidsarbetslösa som redan är

en hårt drabbad grupp. Reglerna bör också utformas så att de stimulerar både

arbetsförmedlare och arbetssökande till att ta till vara de olika alternativ ti

ordinarie arbete som finns.

Kompetenshöjande åtgärder och utbildningsinsatser måste också riktas mot

de långtidsarbetslösa i syfte att möjliggöra för dem att få arbete i de bran-

scher där det är störst chans att framtidens jobb kan finnas.

Långa tider av arbetslöshet leder lätt till passivisering och modlöshet. Det

är därför angeläget att folkrörelserna tillsammans med arbetsförmedlingarna

och kommunerna försöker stötta de långtidsarbetslösa. Alla ansvariga myn-

digheter måste uppmärksamma de sociala konsekvenserna som långa tider av

arbetslöshet medför för den enskilde. Aktiva åtgärder bör vidtas i syfte att

bryta den isolering och ta bort de skamkänslor som tyvärr många arbetslösa

drabbas av. Ett förslag för att uppnå detta är riktad information till alla som

uppbär någon form av arbetslöshetsersättning. Ett annat förslag är annonse-

ring via t.ex. SVT:s Anslagstavlan. Enligt utskottets uppfattning bör rege-

ringen tillsätta en särskild delegation för att utarbeta lämpliga förslag på hu

arbetslösas sociala situation kan stärkas.

Utskottet tillstyrker därmed motion A254 yrkande 5 (kd). Det anförda bör

ges regeringen till känna. Motion Sf615 yrkande 6 (fp) avslås.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa och lång-

tidsinskrivna

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkande 5

och med avslag på motion 1999/2000:Sf615 yrkande 6 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anförts,

10. Deltidsarbetslöshet (mom. 8, motiveringen)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla

m) anser att ställningstagandet i avsnitt 1.3 Deltidsarbetslöshet bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att flera av motionerna ser ökad lagreglering som

ett möjligt sätt att komma till rätta med deltidsarbetslösheten.

Med anledning därav vill utskottet för sin del uttala följande. De regelverk

som styr relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare på den svenska

arbetsmarknaden är anpassat efter en annan tid, då stordrift, enhetlighet och

kollektivism var förhärskande. Det framtida arbetet där varor och tjänster i

ökande utsträckning baseras på den nya informationstekniken, ett växande

egenföretagande och en decentralisering av ansvar till medarbetarna kräver

andra lösningar. Strategin att skärpa den lagstiftning som omgärdar arbete

och anställning kan ge den gamla ordningen en konkurrensfördel. Det är

emellertid uppenbart att denna strategi inte håller i längden. Enligt utskottet

mening bör de grundläggande regler som behövs till skydd för människors

liv och hälsa vara indispositiva, i övrigt bör anställningsförhållandena i ökad

utsträckning regleras genom individuella avtal mellan arbetsgivare och ar-

betstagare. De problem som motionerna tar upp kräver andra lösningar än

nya lagregler.

Av dessa skäl avstyrker utskottet de nu behandlade motionerna A267,

A703, A707 och A725.

11. Deltidsarbetslöshet (mom. 8, motiveringen)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser att utskottets ställningsta-

gande i avsnitt 1.3. Deltidsarbetslöshet, såvitt avser första stycket sista

meningen och andra stycket, bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att DELTA-utredningen lade fram sitt betänkande tidiga-

re i år. Regeringen har i propositionen meddelat att den har för avsikt att ta

ställning till detta utredningsförslag i samband med förslagen från den ar-

betsgrupp som sett över vissa frågor om arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet

vill inte i detta sammanhang bedöma de olika förslag som kommit fram

genom dessa utredningar.

12. Översyn av bemanningsföretagen m.m. (mom. 9)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla

m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbets-

förmedling, uthyrnings- och bemanningsföretag som börjar med "Den

nyssnämnda" och slutar med "A723 (yrk. 8)" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i Moderaternas kommittémotion A247 är växlingarna av

personalbehov inte möjliga att förutse. Även strävan efter koncentration på

kärnområden kan leda till en ökad efterfrågan på tillfälliga personalresurser.

Både större och mindre företag kan behöva skaffa sig tillfällig hjälp. Det

ökar flexibiliteten och det ger en trygghet t.ex. i samband med sjukfrånvaro,

föräldraledighet och liknande. För många människor är arbete i ett beman-

ningsföretag också en väg mot en vanlig fast anställning, vilket leder till en

ganska stor personalomsättning i branschen. Ett arbete i ett bemanningsföre-

tag medger frihet och flexibilitet. Branschen fyller alltså av flera skäl ett

otvetydigt behov på arbetsmarknaden. Bemanningsföretagen symboliserar en

ny syn på arbete och företagande.

Som påpekas i Moderaternas kommittémotion A247 har många kommuner

och arbetsförmedlingar börjat konkurrera med bemanningsföretagen. Genom

s.k. arbetscentra hyrs arbetslösa ut till företag. Detta är inte konkurrens på

lika villkor. Mellan uppdragen deltar nämligen personalen i arbetsmarknads-

åtgärder och kan då lyfta ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. De of-

fentliga bemanningsföretagen slipper därmed att betala för den tid som de

inte kan hyra ut personalen. De privata företagen däremot har tillsvidare-

anställd personal och betalar s.k. garantitid. Ett annat exempel är AMS för-

medling av korttidsanställningar genom pooler, t.ex. Butikspoolen. Den

arbetslöse som knyts till en sådan pool lyfter arbetslöshetsersättning mellan

uppdragen. Vid ny arbetslöshet återgår personen till poolen och uppbär a-

kassa eller deltar i arbetsmarknadsutbildning. Ytterligare ett exempel på

sådan konkurrens är den verksamhet som det statsägda AmuGruppen AB

startat genom Nu Personaluthyrning. Företaget har givits en tvåårsperiod för

att visa lönsamhet och kan därmed med utnyttjande av statliga resurser både

hålla låga priser gentemot kunder och erbjuda de anställda mer förmånliga

villkor än vad som är möjligt i branschen i övrigt.

I sammanhanget finns anledning att beakta de diskriminerande a-

kassereglerna. Enligt AMS meddelande 5/1996 skall en person som är an-

ställd i ett personaluthyrningsföretag "anses tillsvidareanställd i den omfatt-

ning som svarar mot medlemmens arbetsutbud oavsett vad anställningsför-

hållandet kallas i anställningsavtalet". En deltidsanställd i ett sådant företa

kan därför till skillnad från andra deltidsanställda inte få fyllnadsersättning

Ytterligare exempel är att arbetslöshetsersättning inte får betalas ut "mellan

jobben". Den som arbetar i ett bemanningsföretag utestängs alltså från för-

måner som personen skulle ha haft rätt till hos en annan arbetsgivare än ett

bemanningsföretag.

Enligt utskottets mening är det viktigt att arbetslöshetsförsäkringen får en

utformning som uppmuntrar anställda att ta även kortare arbeten. Deltid är

bättre än inget arbete alls. Det är inte självklart att den indirekta subventio

som arbetslöshetsförsäkringen kan sägas innebära i förhållande till andra

branscher där deltidsarbete är vanligt förekommande skall utvidgas till att

gälla bemanningsbranschen. Här är regler om en s.k. bortre parentes för

deltidsstämpling en lösning. Men det viktiga i förhållande till bemannings-

branschen är att dagens diskriminerande regler undanröjs. Samma regelsy-

stem måste gälla oavsett vilken arbetsgivare den enskilde har.

Det finns skäl att uppmärksamma ytterligare en sak som påtalats i Mode-

raternas motion. Det gäller den s.k. karens- eller karantänregeln i 4 § lagen

om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Regeln, som riktar

sig både mot uthyrare och beställare, kom till för att förhindra olämplig

rekryteringsverksamhet. Som framhålls i motionen drabbar regeln i praktiken

anställda i bemanningsföretag som kommer från en tidigare anställning i den

offentliga sektorn. Därigenom blir framför allt kvinnor lidande. Regeln är

obefogad och bör upphävas.

Det anförda visar att flera åtgärder är nödvändiga för att åstadkomma kon-

kurrensneutrala och rimliga regler för bemanningsföretagen. Regeringen bör

skyndsamt återkomma med sådana förslag. Vad som anförts med anledning

av motion A247 (yrk. 1, 2, 5 och 6) bör ges regeringen till känna. Övriga

motioner avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande översyn av bemanningsföretagen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A247 yrkandena 1,

2, 5 och 6 samt med avslag på motionerna 1999/2000:A201 yrkandena

1-3, 1999/2000:A219 yrkande 3, 1999/2000:A227, 1999/2000:A255

yrkande 6, 1999/2000:A261 och 1999/2000:A723 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Översyn av bemanningsföretagen m.m. (mom. 9,

motiveringen)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser att den del av utskottets

ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbetsförmedling, uthyrnings- och

bemanningsföretag som börjar med "Den nyssnämnda" och slutar med

"A723 (yrk. 8)" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de snabbt växande bemanningsföretagen är en ny

aktiv part när det gäller rekrytering och matchning av arbetskraft. Vidare kan

utskottet konstatera möjligheterna till ersättning från arbetslöshetsförsäkring

en är olika beroende på om uthyrningsverksamheten bedrivs i offentlig regi

eller privat. En anställd i ett privat bemanningsföretag betraktas som heltids-

anställd oavsett vad den enskilde och företaget har avtalat och personen kan

därför inte få utfyllnadsersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det kan

däremot en person få som är deltidsanställd i vad som kan betecknas som ett

offentligt organiserat bemanningsföretag, nämligen arbetscentra med kom-

mun eller arbetsförmedling som huvudman.

Utskottet anser att det är angeläget att en översyn görs av den aktuella frå-

gan. Översynsarbetet bör inriktas på att regeltillämpningen bör vara den-

samma oavsett om en person arbetar i ett offentligt organiserat eller privat

bemanningsföretag. Även andra frågor som uppkommit i samband med den

kraftiga expansionen av bemanningsföretagen bör ingå i sådan översyn. Det

kan gälla reglerna för själva verksamheten, verksamhetens förhållande för

andra regelsystem och så vidare. Arbetet bör bedrivas förutsättningslöst.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A255 (kd) yrkande 6 bör

ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motioner

avstyrks, i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

14. Utveckling av bemanningsföretag enligt utredningsförslag

(mom. 10)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla

m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbets-

förmedling, uthyrnings- och bemanningsföretag som börjar med "Med

anledning" och slutar med "A247 (yrk. 4)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Moderaternas uppfattning i motion A247 om den s.k.

DELTA-utredningens förslag om etablering av bemanningsföretag. Utred-

ningsförslaget går ut på att myndigheterna med hjälp av skattemedel skall

utöka sin konkurrens med de privata bemanningsföretagen. Det skulle ske

genom att AMS fick 250 miljoner kronor för att i samarbete med arbets-

marknadens parter driva ett projekt i syfte att påskynda etableringen av fler

branschanknutna, helt intäktsfinansierade bemanningsföretag. Dessa s.k.

DELTA-modeller måste avvisas. Renodlad personaluthyrningsverksamhet

bör inte bedrivas i kommunal eller statlig regi. Som sägs i motionen kan

detta alltså inte vara en uppgift för AMS.

Det anförda innebär att motion A247 (yrk. 4) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande utveckling av bemanningsföretag enligt utrednings-

förslag

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A247 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Konkurrensutsättning av den offentliga förmedlingen

(mom. 11)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla

m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbets-

förmedling, uthyrnings- och bemanningsföretag som börjar med

"Moderaterna talar" och slutar med "A231 (yrk. 22)" bort ha följande lydel-

se:

I framtiden måste förmedlingsverksamheten fungera bättre. Utskottet hål-

ler med Moderaterna om vad som sägs i motion A282. Starka skäl talar för

att konkurrensutsätta förmedlingen i högre grad. Det bör kunna leda till

större effektivitet och lägre kostnader. En sätt som skulle kunna prövas -

efter australisk modell - är att förmedlingarna får ersättning efter resultate

dvs. i vilken utsträckning de lyckas förmedla arbete åt arbetslösa. Det vore

också positivt om antalet specialistförmedlingar kunde öka eftersom de fram-

står som särskilt effektiva när det gäller att erbjuda arbetslösa personer arbe

te. Dessa förmedlare kan följa med i det som sker inom branschen - praktis-

ka exempel är förmedlingar för vård, undervisning, kultur, handel m.m. Som

Moderaterna framhåller skulle fler specialistförmedlingar kunna ge fler ar-

beten till mindre kostnad. Det anförda innebär att motion A282 (yrk. 7 och

8) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande konkurrensutsättning av den offentliga förmedlingen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A282 yrkandena 7

och 8 samt med avslag på motion 1999/2000:A231 yrkande 22 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Platsanmälningslagen (mom. 12)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla

m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Privat arbets-

förmedling, uthyrnings- och bemanningsföretag som börjar med "Till

sist" och slutar med "A218 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A218 finns det ett stort antal bestämmelser och

statliga regler som företagare är skyldiga att följa. Ett exempel är den s.k.

platsanmälningslagen från 1976. Värdet av lagen kan ifrågasättas av de skäl

som anges i motionen: 1) Den offentliga förmedlingen har inte längre mono-

pol på att förmedla arbete. 2) Den offentliga förmedlingens marknadsandel är

bara 30-40 %, vilket innebär att ett stort antal platser tillsätts utan förmed-

lingens medverkan. 3) Lagen har inte åberopats eller medfört några sanktio-

ner under senare år. En lag vars efterlevnad inte kontrolleras är överflödig.

Utskottet instämmer i detta. Regeringen bör överväga det anförda och

återkomma till riksdagen med förslag. Motion A218 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande platsanmälningslagen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A218 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Anslag på utgiftsområde 13 för 2000 (mom. 15)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 2.1 Ersättning vid arbetslöshet

under rubriken Anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättningen och 2.2

Sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslaget

m.m. på utgiftsområde 13 bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Folkpartiets uppfattning om behovet av en bred uppgörelse

om trygghetsförsäkringarna som skall bygga på försäkringsprincipen. Ut-

gångspunkten skall vara att försäkringarna skall vara obligatoriska, men

fristående från statens budget. Det skall finnas ett tydligt samband mellan

avgifter och förmåner. Försäkringarnas oberoende skall tryggas genom fon-

der. Finansinspektionen skall kontrollera försäkringsmässigheten. Ändringar

av avgifter och förmåner skall bara kunna ske när det är försäkringsmässigt

motiverat, inte för att staten behöver pengar. Reglerna måste utformas så att

det alltid finns incitament att återgå i arbete.

Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen skall på samma sätt som

pensionsförsäkringen och sjukförsäkringen överlåtas till självständiga styrel-

ser, som skall ha ansvaret för att de buffertfonder som byggs upp håller sig

inom fastlagda ramar. För att möjliggöra en finansiering som till övervägan-

de del utgörs av egenavgifter kommer det sannolikt att krävas någon form av

löneväxling som innebär att de nuvarande arbetsgivaravgifterna sänks och

lönerna höjs.

Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän och obligatorisk. Alla in-

komsttagare som uppfyller kravet på en fast anknytning till arbetsmarknaden

skall omfattas av den inkomstrelaterade försäkringen. Det är viktigt att beto-

na att det skall vara en omställningsförsäkring. Försäkringen skall vara tids-

begränsad, men den bör kompletteras med ett nytt skydd för utförsäkrade

som står till arbetsmarknadens förfogande. Detta skydd skall inte vara be-

hovsprövat som socialbidragen.

Som framhålls i Folkpartiets motion Fi212 (yrk. 15 delvis) visar olika ut-

redningar, bl.a. från Statskontoret och Riksrevisionsverket, att arbetslöshets-

kassorna inte fungerar väl. Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att sys-

temet bör ses över med ambitionen att försäkringen verkligen blir en om-

ställningsförsäkring.

De föreslagna åtgärderna för att reformera försäkringen gör det möjligt att

redan år 2000 räkna med ett anslag som är 600 miljoner kronor lägre än vad

regeringen föreslagit.

Det anförda innebär att utskottet biträder Folkpartiets förslag till medels-

anvisning på anslag A 1 i enlighet med partiets motion Fi212 (yrk. 15 delvis)

och Sf246 (yrk. 5).

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet Folkpartiets förslag om anslag på

utgiftsområde 13. Det innebär att utskottet avstyrker dels propositionen, dels

motionerna A220 (yrk. 12 delvis), A255 (yrk. 1, 2 11), A274 (yrk. 1, 2) och

A277 (yrk. 1 delvis, 5).

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för 2000

att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1999/2000:Fi212 yrkande 15 i motsva-

rande del och 1999/2000:Sf246 yrkande 5 och med anledning av pro-

positionen yrkande 3 anvisar anslag under utgiftsområde 13 Ekono-

misk trygghet vid arbetslöshet enligt vad som framgår av bilaga 1,

b) avslår övriga i bilaga 2 upptagna motionsyrkanden som avser ut-

giftsområde 13,

18. Ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

m.m. (mom. 16)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.1 Mål för utgifts-

området, allmänna frågor m.m. som börjar med "Regeringen föreslår" och

slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Centerpartiet i motion A220 att arbetsmark-

nadspolitiken bör renodlas. I kontakt med arbetsmarknads- och utbildnings-

systemet bör arbetsförmedlingen vara den enda myndighet som den arbets-

sökande behöver ha kontakt med. Denna enda ingång bör leda till ett eller

flera åtgärdsspår, grundläggande utbildning, arbetsmarknadsutbildning samt

åtgärder för långtidsarbetslösa. Inom det första spåret bör komplettering av

grundläggande utbildning upp till motsvarande treårigt gymnasium ske. Det

andra spåret bör omfatta direkt arbetsmarknadspolitisk utbildning för att

möjliggöra övergång till den reguljära arbetsmarknaden eller till en över-

gångsarbetsmarknad. Det tredje spåret bör utgöras av inträde på en över-

gångsarbetsmarknad som skapar kontakt med den reguljära arbetsmarknaden

i syfte att underlätta anställning. Inom ramen för de tre spåren måste särskil-

da insatser göras för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa.

Utskottet anser vidare att Arbetsmarknadsverkets resurser för utbildning

bör koncentreras till program som erfarenhetsmässigt ökar möjligheten att

övergå till den reguljära arbetsmarknaden. Kvarvarande volymåtgärder bör

därför enligt utskottets uppfattning fasas ut för att minska inlåsnings- och

undanträngningseffekter så snart nuvarande åtgärder så tillåter.

Utskottet kan också konstatera att enligt AMS senaste kvartalsrapport är

kvinnor starkt överrepresenterade bland alla anvisningarna från arbetsför-

medlingen. 57 procent av anvisningarna gäller kvinnor, samtidigt som fler

män än kvinnor är registrerade som arbetslösa. Utskottet anser att det är

angeläget att uppgiften följs upp och studeras och menar att AMS bör ges ett

sådant uppdrag.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A220 (yrk.

13 och 14) samt A806 (yrk. 12).

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiska åt-

gärder m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A220 yrkande-

na 13 och 14 samt 1999/2000:A806 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Arbetsmarknadspolitiska medel till kulturen (mom. 17)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.1 Mål för utgifts-

området, allmänna frågor m.m. som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet

har" och slutar med "Kr316 (yrk. 2)" bort ha följande lydelse:

Möjligheterna för kulturutövarna att bli ekonomiskt oberoende av stat och

kommun måste uppmuntras. En stor grupp människor finns inskrivna hos

kulturarbetsförmedlingen. En fjärdedel av de medel som staten anslår till

kulturen förmedlas via arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar Folkpartiets

uppfattning i kommittémotion Kr314 att detta får negativa konsekvenser för

konstnärerna. Det är den konstnär som står i tur för en åtgärd som prioriteras,

inte den som utför uppgiften bäst. Det vore bättre om även konstnärerna

kunde erbjudas riktiga arbeten. Kulturarbetsförmedlingens verksamhet måste

minskas, och de medel som frigörs bör styras över från arbetsmarknadspoli-

tiken till den kulturella verksamheten. Resurserna bör i stället användas till

att låta det som produceras nå publiken. På det sättet kan utbud och efterfrå-

gan närma sig varandra.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Kr314 (yrk. 23) bör ges re-

geringen till känna. Motion A229 (yrk. 1 delvis) får anses tillgodosedd med

vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande arbetsmarknadspolitiska medel till kulturen

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A229 yrkande

1 i motsvarande del och 1999/2000:Kr314 yrkande 23 samt med av-

slag på motion 1999/2000:Kr316 yrkande 2 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

20. Ändrade regler för AMI (mom. 19)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.1 Anslaget A 1

Arbetsmarknadsverket som börjar med "Med anledning" och slutar med

"So488 (yrk. 4)" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att hörselskadade har, trots sin utsatta situation på

arbetsmarknaden, begränsade möjligheter att få vägledningsstöd. Om inte

arbetsgivaren eller försäkringskassan står för vägledningskostnaderna kan

inte anställda hörselskadade få vägledning, råd eller stöd vid arbetsmark-

nadsinstitut med särskilda resurser för hörselskadade. Utskottet anser i likhet

med Kristdemokraterna i motion So488 att reglerna för Ami-S bör ändras så

att vägledningsstöd även kan ges till hörselskadade som är anställda. Med

hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion So488 (yrk. 4).

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ändrade regler för AMI

att riksdagen med anledning av 1999/2000:So488 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m. (mom. 20)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslaget A 2 Arbets-

marknadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Arbetsmark-

nadsutbildning bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsutbildningen har en viktig funktion för att få ut fler perso-

ner på arbetsmarknaden. En radikal förändring måste ske. Länge styrdes

arbetsmarknadsutbildningen mot gårdagens arbetsmarknad. Insatserna måste

nu i stället koncentreras till specifika yrkesområden. Arbetsmarknadsutbild-

ningen måste svara mot både deltagarnas och företagens krav för framtiden.

Enligt utskottets mening bör den framför allt vända sig till dem som har det

särskilt svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. En noggrann prövning måste

ske av förutsättningarna i varje enskilt fall så att utbildningen verkligen öka

möjligheterna till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det anförda

innebär att motionerna A230 (yrk. 4), A231 (yrk. 7), A254 (yrk. 12), A282

(yrk. 2) och Sk692 (yrk. 27) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A230 yrkande

4, 1999/2000:A231 yrkande 7, 1999/2000:A282 yrkande 2 och

1999/2000:Sk692 yrkande 27 samt med avslag på motion

1999/2000:A254 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

22. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m. (mom. 20)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslag A 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Programområde Arbetsmarknads-

utbildning som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "vad utskottet

anfört" bort ha följande lydelse:

Framförallt för ungdomar måste åtgärder vidtas för att sänka de trösklar

som i dag finns för inträde på arbetsmarknaden. Gymnasieskolan har blivit

alltmer anpassad för elever med teoretiska färdigheter. Detta har i sin tur let

till att många elever inte trivs i den nuvarande gymnasieskolan. För att öka

möjligheterna för den sistnämnda gruppen att få möjlighet att komma in på

arbetsmarknaden behövs ett modernt och väl fungerande lärlingssystem såväl

inom gymnasieskolan som inom arbetsmarknadspolitiken.

Ett fungerande lärlingssystem kan också förhindra att en rad, för vårt kul-

turarv viktiga hantverkaryrken, dör ut. Inom ett flertal av dessa yrken håller

de i dag verksamma utövarna på att närma sig pensionsåldern. Genom lär-

lingssystemet kan därför en ny generation utövare utbildas.

Förutom att säkra återväxten inom olika hantverkaryrken är emellertid det

viktigaste syftet med lärlingsutbildningen att ungdomar tidigt skall få kontakt

med och fäste på den lokala arbetsmarknaden. Utbildningen skall ske inom

ramen för gymnasieskolan, men i nära anslutning till det lokala näringslivet.

Ett motsvarande lärlingsprogram skall även finnas inom arbetsmarknadspo-

litiken. Merparten av verksamheten skall vara förlagd till ett företag. För att

på bästa sätt kunna matcha respektive individs önskemål med vad som efter-

frågas på marknaden bör individuella handlings- och utvecklingsplaner utar-

betas för den enskilde. Detta är ett viktigt instrument för att kunna möta den

moderna arbetsmarknaden. Eftersom varje insats skall utgå från individen

bör det utformas ett flexibelt regelsystem med få centrala regler. Beroende på

yrkets karaktär och lärotid samt andra önskemål om studier kan lärlingstiden

variera mellan 2 och 4 år.

Ersättningsfrågor m. m. mellan de berörda får regleras mellan arbetsför-

medling, arbetsgivare och berört fackförbund. För både lärlingsutbildningen

inom gymnasieskolan och arbetsmarknadspolitiken bör en kvalitetssäkring

göras. Ett lämpligt sätt är att avsluta utbildningen med ett gesäll-

prov/yrkesprov som utformas efter respektive bransch önskemål.

Med hänsyn till vad som anförts tillstyrker utskottet motionen A254

(yrk.12) (kd). Motionerna A230 (yrk.4) (fp), A231 (yrk.7) (fp)och Sk692

(yrk.27) (m) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkande 12

och med avslag på motionerna 1999/2000:A230 yrkande 4,

1999/2000:A231 yrkande 7, 1999/2000:A282 yrkande 2 och

1999/2000:Sk692 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till kän-

na vad utskottet anfört,

23. Utvärdering av arbetspraktiken (mom. 23)

Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel An-

derberg (m) och Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslag A 2 Arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Arbetspraktik bort

ha följande lydelse:

Utskottet håller med Folkpartiet i motion A231 om att det var rätt att föra

samman de tidigare praktikåtgärderna ALU och API till en enda åtgärd. Den

nya åtgärden har funnits i ett år. Därför bör, som sägs i motionen, ar-

betspraktiken nu utvärderas. Med tanke på dagens konjunkturläge skulle det

vara av värde om åtgärden kunde begränsas i volym. Vad utskottet anfört

med anledning av motion A231 (yrk. 9) bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utvärdering av arbetspraktiken

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A231 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Utredning om datortek och jobbsökaraktiviteter (mom. 24)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder

(m), Maria Larsson (kd) och Christel Anderberg (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslaget A 2 Arbets-

marknadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Arbetspraktik,

Datortek, Jobbsökaraktiviteter bort ha följande lydelse:

Kvaliteten och effektiviteten i datorteksverksamheten har ifrågasatts på

många håll. Utskottet instämmer med Kristdemokraterna att Statskontoret

bör genomföra en studie av verksamheten så att man kan få ett säkrare un-

derlag för bedömning av den fortsatta verksamheten för datorteken.

Statskontoret bör även granska om de s.k. jobbsökaraktiviteterna håller till-

räcklig kvalitet och bedrivs effektivt.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A254 (yrk. 14 och 15).

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande utredning om datortek och jobbsökaraktiviteter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkandena

14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-

fört,

25. Starta-eget-bidrag (mom. 25)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2.2 Anslaget A 2 Arbets-

marknadspolitiska åtgärder under rubriken Programområde Start av nä-

ringsverksamhet bort ha följande lydelse:

Grundinställningen måste vara att människor är kapabla att klara sina egna

liv. Olika bidrags- och stödsystem måste vara utformade så att de hjälper