Bet. 1999/2000:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1999/2000:AU05

Lönebildning och arbetsrätt

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1999/2000

AU5

Sammanfattning

Detta betänkandet är uppdelat i två huvudavsnitt.

Del I Lönebildningen avser regeringens förslag i

proposition 1999/2000:32 Lönebildning för full

sysselsättning och anknytande motioner, Del II avser

motioner som väckts under den allmänna motionstiden

och avser arbetsrätten i övrigt, men undantag för

motioner om turordningen vid uppsägning på grund av

arbetsbrist, vilka skjuts upp till behandling vid

senare tillfälle.

Del I

Förslagen i propositionen syftar till att främja en

lönebildning i samhällsekonomisk balans som tål de

påfrestningar som en långvarigt ökad

arbetskraftsefterfrågan medför så att det blir

möjligt att kombinera höjda reallöner med låg

arbetslöshet och stabila priser. Förslagen innebär

ingen begränsning i arbetsmarknadens parters

möjligheter och ansvar för hur avtalslösningar

utformas. En ny myndighet, Medlingsinstitutet, skall

ha till uppgift att medla i arbetstvister och verka

för en väl fungerande lönebildning.

Medlingsinstitutet skall agera tidigt bl.a. genom

att kalla parterna till överläggningar eller på

annat sätt informera sig om kommande eller pågående

avtalsförhandlingar. Efter samtycke från parterna

kan Medlingsinstitutet utse förhandlingsledare eller

medlare. Om det finns risk för stridsåtgärder eller

om sådana redan har påbörjats skall institutet kunna

utse medlare även utan samtycke från parterna. Det

gäller dock inte om parterna är bundna av ett

registrerat avtal liknande det s.k. Industriavtalet.

Varseltiden för stridsåtgärder förlängs från sju

dagar till sju arbetsdagar. Om det främjar en god

lösning av tvisten får Medlingsinstitutet skjuta upp

varslade stridsåtgärder i högst 14 dagar. En part

som underlåter att varsla kan bli skyldig att betala

en varselavgift till staten om minst 30 000 kronor

och högst 100 000 kronor. En part som vidtar en

stridsåtgärd i strid mot institutets beslut kan

tvingas betala förhöjd varselavgift om lägst 300 000

kronor och högst 1 000 000 kronor. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 juni 2000. Utskottet

tillstyrker de föreslagna ändringarna i

medbestämmandelagen. - I övrigt redovisar regeringen

vissa förslag och bedömningar. Medlingsinstitutet

skall årligen publicera en rapport om

löneutvecklingen och blir ansvarigt för den

officiella lönestatistiken från den 1 januari 2001.

Konjunkturinstitutet skall svara för en årlig

rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna

för löneförhandlingarna. Utskottet avstyrker ett

antal motionsyrkanden i dessa delar.

I propositionen föreslås inte några ändringar i

fråga om rätten att vidta stridsåtgärder. En

utskottsmajoritet bestående av företrädarna för

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet,

Folkpartiet och Miljöpartiet anser att ett förbud

bör införas mot stridsåtgärder mot enmans- och

familjeföretag motsvarande vad som gällde under år

1994. Utskottet föreslår därför att riksdagen antar

vissa ändringar i bl.a. medbestämmandelagen i

enlighet med detta. Även dessa lagregler föreslås

träda i kraft den 1 juni i år. - Företrädarna för

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet reserverar sig

mot förslaget.

I övriga reservationer kritiserar Moderaterna,

Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet

propositionen från olika utgångspunkter. Moderaterna

anser att förslaget om ett Medlingsinstitut bör

avslås.

Del II

I avsnittet behandlas ett antal motioner som gäller

krav på allmänna förändringar av arbetsrätten och en

översyn av denna. Vidare lämnas i motionerna förslag

om ändringar i centrala delar av de arbetsrättsliga

lagarna. Även vissa enskilda frågor tas upp.

Samtliga motioner avstyrks. - Utskottet föreslår att

regeringen får i uppdrag att göra en översyn av den

arbetsrättsliga lagstiftningen. Det skall ankomma på

regeringen att bestämma formerna för och

omfattningen av denna översyn.. - Reservationer har

i denna del av betänkandet lämnats av företrädarna

för Moderaterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet

Propositionen

1999/2000:32 vari yrkas

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1999/2000:A6 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att lönebildningen

bör ske så decentraliserat som möjligt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de ökade kraven på

lokal och individuell anpassning i lönebildningen på

morgondagens arbetsmarknad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statsmakternas

ansvar för lönebildningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av sänkta

skatter för att underlätta en sund lönebildning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lönespridning och

kompetensutveckling,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av sänkta

reservationslöner,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

införande av en proportionalitetsregel i lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen antar det till denna motion fogade

förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

införande av förbud mot sympatiåtgärder i lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i

enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag om

inrättande av en ny medlingsmyndighet,

12. att riksdagen beslutar om ändring av Statens

Förlikningsmannaexpeditions namn till

Medlingsinstitutet fr. o. m. den 1 juli 2000,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

Medlingsinstitutet inte skall tilldelas någon

normbildande roll eller något övergripande ansvar

för lönebildningen,

14. att riksdagen avslår regeringens förslag att

göra Medlingsinstitutet till statistikansvarig

myndighet för den officiella lönestatistiken,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

förlängning av varseltiden till 14 dagar,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet att Medlingsinstitutet kan avbryta icke

varslade stridsåtgärder,

17. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet att en

konflikt som påbörjats i strid mot varselreglerna

därmed anses vara olovlig,

18. att riksdagen antar propositionens förslag till

lag om ändring i sekretesslagen.

1999/2000:A7 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att i lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet skall införas en ny

paragraf, 41 b §, med lydelse enligt bilaga 1,

2. att riksdagen beslutar om ändring i 2 kap. 1 §

lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister i

enlighet med bilaga 2.

1999/2000:A8 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ekonomisk politik

som främjar en sund lönebildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Medlingsinstitutets

arbetsuppgifter och roll i lönebildningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ansvaret för

lönestatistiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om jämställdhet och

diskriminering,

5. att riksdagen hos regeringen begär en lag om att

stridsåtgärder skall vara proportionerliga,

6. att riksdagen hos regeringen begär en lag om att

sympatiåtgärder inte tillåts som instrument vid

arbetsmarknadskonflikter,

7. att riksdagen beslutar att 41 b § lagen om

medbestämmande i arbetslivet (1976:580) ges följande

lydelse: Arbetstagare får inte vidta eller delta i

stridsåtgärd som har till ändamål att kollektivavtal

skall träffas med ett företag som inte har några

arbetstagare eller där bara företagaren eller

företagarens familjemedlemmar är arbetstagare och

ensamma ägare. Detsamma gäller när stridsåtgärd har

till ändamål att stödja någon som vill träffa

kollektivavtal med ett sådant företag. Vad som nu

sagts hindrar inte arbetstagare från att delta i en

anställningsblockad som riktar sig mot ett sådant

företag och som har beslutats i behörig ordning av

en arbetstagarorganisation. Stridsåtgärder som har

vidtagits i strid mot första stycket är att anse som

olovliga. Förändringar i anställnings- eller

ägarförhållanden som har inträffat sedan en

stridsåtgärd har varslats eller inletts skall inte

beaktas vid bedömningen av om en stridsåtgärd är att

anse som olovlig enligt första stycket.

1999/2000:A9 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag att

Medlingsinstitutet blir statistikansvarig myndighet,

2. att riksdagen beslutar om en ny 41 b § i lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet med

följande lydelse: En arbetstagare får inte vidta

eller delta i en stridsåtgärd som har till ändamål

att kollektivavtal skall träffas med ett företag som

inte har några arbetstagare eller där bara

företagaren eller företagarens familjemedlemmar är

arbetstagare och ensamma ägare. Detsamma gäller när

en stridsåtgärd har till ändamål att stödja någon

som vill träffa kollektivavtal med ett sådant

företag och som har beslutats i behörig ordning av

en arbetstagarorganisation.

Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första

stycket är att anse som olovliga. Förändringar i

anställnings- eller ägarförhållanden som har

inträffat sedan en stridsåtgärd varslats eller

inletts skall inte beaktas vid bedömningen av om en

stridsåtgärd är att anse som olovlig enligt första

stycket.,

3. att riksdagen, under förutsättning av bifall

till yrkande 2, beslutar om sådan ändring av 2 kap.

1 § fjärde stycket lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister att Arbetsdomstolen blir behörig att

som första domstol ta upp och avgöra en tvist om

stridsåtgärd som avses i 41 b § lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet,

4. att riksdagen, under förutsättning av bifall

till yrkande 2, beslutar om sådan ändring av 4 §

andra stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet att 41 b § omfattas av möjligheten att i

kollektivavtal föreskriva längre gående fredsplikt

eller ett längre gående skadeståndsansvar,

5. att riksdagen beslutar om en ny 41 c § i lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet med

följande lydelse: För stridsåtgärder som vidtas i

samband med avtalsförhandlingar mellan parter som är

eller brukar vara bundna av kollektivavtal i

förhållande till varandra skall följande gälla.

Om en part har varslat om en stridsåtgärd som är

partiell eller på ett annat sätt begränsad och

åtgärden kan förväntas leda till skada eller annan

olägenhet som står i uppenbart missförhållande till

åtgärdens omfattning, kan åtgärden förklaras

olovlig.

En stridsåtgärd som har varslats som svar på en

annan stridsåtgärd kan också förklaras olovlig, om

den är väsentligt mer omfattande än vad som är

rimligt med hänsyn till den åtgärd som orsakat

svarsåtgärden.

Även en sympatiåtgärd som har varslats till stöd

för en part i en tvist mellan parter, som är eller

brukar vara bundna av kollektivavtal i förhållande

till varandra kan förklaras olovlig. Det kan ske om

den varslade sympatiåtgärden kan förväntas leda till

skada eller annan olägenhet som står i ett uppenbart

missförhållande till åtgärdens eller primäråtgärdens

omfattning.

Talan om olovligförklaring enligt andra, tredje och

fjärde styckena kan endast föras av den arbetsgivare

eller organisation mot vilken åtgärden riktas. Med

stöd av bestämmelserna i andra, tredje och fjärde

styckena kan en stridsåtgärd interimistiskt

förklaras olovlig för tiden fram till dess ett

slutligt avgörande föreligger.

Yrkande om olovligförklaring enligt andra, tredje

och fjärde styckena och yrkande om interimistisk

prövning enligt femte stycket skall framställas inom

sju dagar från den dag då varsel lämnades till

motparten enligt 45 § första stycket. Försummas det

får sådana yrkanden inte framställas.,

6. att riksdagen, under förutsättning av bifall

till yrkande 5, beslutar om sådan ändring av 2 kap.

1 § fjärde stycket lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister att arbetsdomstolen blir behörig att

som första domstol ta upp och avgöra en tvist om

stridsåtgärd som avses i 41 c § lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet,

7. att riksdagen, under förutsättning av bifall

till yrkande 5, beslutar om sådan ändring av 4 §

första stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet att 41 c § omfattas av möjligheten att

göra undantag genom kollektivavtal.

1999/2000:A10 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om reformering av

arbetsmarknadslagarna så att en bättre balans mellan

parterna uppnås,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om principerna för en

förbättrad lönebildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

utvärdering av medlingsinstitutet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ett

tidigt agerande i löneförhandlingarna,

5. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att

göra ett nytt medlingsinstitut till

statistikansvarig myndighet för lönestatistik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av och

ansvaret för löneanalyser,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjlighet att utse

medlare även om stridsåtgärder inte hotar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en partssammansatt

nämnd med opartisk ordförande för att avgöra

konflikters samhällsfarlighet,

9. att riksdagen beslutar att återinföra tidigare

gällande förbud mot stridsåtgärder riktade mot

enmans- eller familjeföretag utifrån det lagförslag

som angetts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att införa

proportionalitetskrav för stridsåtgärder i enlighet

med vad i motionen anförts.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden

1999/2000:A219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

modernisering av arbetsrätten för att stärka

anställningstryggheten och begränsa floran av

visstidsanställningar,

1999/2000:A220 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en utredning

för att se över hur dagens regelverk för

arbetsmarknaden bör förändras för att skapa större

trygghet, flexibilitet och tillväxt,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

dispositiviteten i arbetsrätten bör öka,

1999/2000:A231 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari

yrkas

17. att riksdagen beslutar om förändringar i

arbetsrätten i enlighet med vad som i motionen

anförts,

18. att riksdagen hos regeringen begär att en

parlamentarisk utredning om arbetsrätten tillsätts,

1999/2000:A240 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder mot ofrivilliga tillfälliga anställningar.

1999/2000:A254 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari

yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lönebildningen,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en moderniserad

arbetsrätt,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att fackets

vetorätt vid entreprenader avskaffas,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förbud mot

blockad av enmans- och familjeföretag samt mot

företag som inte har kollektivavtal därför att ingen

av de anställda är medlem i någon fackförening eller

vill ha kollektivavtal,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att möjligheten

till provanställning förlängs till tolv månader,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ändra

skyldigheten för arbetsgivare att återanställa till

sex månader,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

visstidsanställning vid arbetsanhopning bör tillåtas

upp till två år,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad

information om gällande regler på arbetsrättens

område,

1999/2000:A602 av Lars Elinderson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om SPV:s affärsidé vad avser den konkurrensutsatta (

kommunala) pensionsmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att marknaden för administration av statliga tjänstepensioner

skall utsättas för konkurrens.

1999/2000:A701 av Karin Falkmer och Tomas Högström (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att förbjuda sympatiåtgärder och blockad mot småföretag.

1999/2000:A704 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att minska arbetsgivarens ansvar för semesterlön vid arbetstaga-

rens frånvaro i Kunskapslyftet.

1999/2000:A705 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp) vari yrkas att riksda-

gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att utvärdera lagen om ledighet för att driva näringsverksamhet.

1999/2000:A706 av Ola Karlsson m.fl. (m, kd, c, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om be-gränsning av blockadrätten mot småföretagare.

1999/2000:A708 av Bengt Silfverstrand och Ronny Olander (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om rätten till politisk information och opinionsbildning på arbetsplatsen.

1999/2000:A709 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delgivningsreg-

lerna i 30 § medbestämmandelagen.

1999/2000:A710 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till

ledighet för föreningsuppdrag inom handikappförbund.

1999/2000:A712 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

stoppregler gällande kollektivavtal för att hindra att kollektivavtal

tillämpas på ett uppenbart diskriminerande sätt.

1999/2000:A713 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om LAS-reglerna,

1999/2000:A714 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-ning

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en över-syn

av stuverimonopolet.

1999/2000:A715 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffandet av Arbetsdomstolen.

1999/2000:A723 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillsättandet av en parlamentarisk utredning för att utveckla ar

-betsrätten,

2. att riksdagen beslutar att återinföra hänvisning till central

arbetstagaror-ganisation i lagen om anställningsskydd i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

visstidsanställ-ning enligt vad i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att företrädesrätten till återanställning skall

vara 12 månader i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

företrädesrätten för deltidsanställda i enlighet med vad som anförts i

motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i LAS 39 § i en-

lighet med vad som anförts i motionen,

1999/2000:A727 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om föräldraledighetslagen.

1999/2000:A811 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk utredning för att komma till rätta med tystna-

den på våra arbetsplatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om en ändring i medbestämmandelagen.

1999/2000:A818 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i föräld-

raledighetslagen att arbetsgivare åläggs bevisbördan i 16 och 17 §§ för att

samband saknas mellan den negativa åtgärden och föräldraledigheten.

1999/2000:A819 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändring av 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen,

1999/2000:K351 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsrätten behöver förenklas och moderniseras för att

bättre anpassas till småföretag och deras villkor.

1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag till

förändringar av konfliktreglerna enligt vad som anförts i motionen.

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förändring av arbets

-rätten i enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av lagen

om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i motionen,

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av

formerna för att utlösa konfliktåtgärder, sympatiåtgärder och möjligheter

att försätta enmansföretagare i blockad i enlighet med vad som anförts i

motionen,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en flexiblare lönebildning,

1999/2000:Fö206 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstadgad rätt

till ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring inom

frivilligförsvaret.

1999/2000:Sf302 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till tre års tjänstledighet i samband med barns födelse,

1999/2000:Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en ny arbetsrättsutredning bör se över anställningsskyddet

vid rehabilitering,

1999/2000:So332 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till tjänstledighet för vård av anhörig.

1999/2000:T209 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar påbörja en avveckling av stuverimonopolet,

1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stuverimonopolet,

1999/2000:T616 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopandet av stuverimonopolet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om upphävandet av ILO-konvention 137,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjöfarten och den svenska arbetsmarknaden,

1999/2000:N387 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en utredning som ser över semesterlagen i syfte

att förenkla för småföretagen,

1999/2000:N389 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en mindre reglerad, mer flexibel arbetsmarknad,

Utskottet

I del I av detta betänkande behandlas regeringens proposition 1999/2000:32

Lönebildning för full sysselsättning och de fem (m, kd, c, fp, mp) parti-

resp. kommittémotioner som väckts med anledning av propositionen liksom mo-

tioner från den allmänna motionstiden hösten 1999 som har anknytning till

de frågor som propositionen rör. I del II av betänkandet behandlas även

övriga motioner om arbetsrätt som väckts under den allmänna motionstiden

hösten 1999.

Motionerna anges i det följande utan angivande av årtal (1999/2000).

DEL I LÖNEBILDNINGEN

1 Bakgrund

I april 1997 uppdrog regeringen åt en särskild utredare, generaldirektören

Svante Öberg, att i syfte att förbättra förutsättningarna för en väl

fungerande lönebildning lämna förslag om ett förstärkt

förlikningsmannainstitut. I upp-draget ingick att lämna förslag om det nya

förlikningsmannainstitutets orga-nisation, resurser och arbetsformer, en

förbättrad lönestatistik m.m. och andra förslag som kan leda till en bättre

fungerande lönebildning. Ett delbe-tänkande, Medlingsinstitut och

lönestatistik (SOU 1997:164), överlämnades i november 1997. Slutbetänkandet

Medling och lönebildning (SOU 1998:141) överlämnades till regeringen i

november 1998. Såväl delbetänkandet som slutbetänkandet har

remissbehandlats.

I januari 1999 gav regeringen förre statsministern Ingvar Carlsson och den

förutnämnde Svante Öberg i uppdrag att i egenskap av s.k. samsynsmän utreda

möjligheterna för arbetsmarknadens parter att komma överens om spelreglerna

kring lönebildningen. Uppdraget redovisades i en rapport till regeringen i

mars 1999. I rapporten konstaterades att det finns betydande motsättningar

mellan parterna i synen på spelreglerna kring lönebildningen. Det

konstaterades emellertid också att det finns gemensamma uppfattningar om

principer för lönebildningen på ett antal punkter. Det var även samsyns-

männens bedömning att det finns områden där det råder en bred samsyn mellan

centralorganisationerna, samtidigt som det finns viktiga frågor där

organisationerna kommer att fortsätta att driva sina intresseståndpunkter.

Samsynsmännen noterade också att det är skillnad mellan hur långt och i

vilket tempo man vill driva förändringar i olika frågor. Parterna hade

under samtalen med samsynsmännen deklarerat att ett gemensamt mål för cent-

ralorganisationerna är tillväxt och nya jobb i Sverige. Samsynsmännen kunde

med den utgångspunkten konstatera att det fanns en vilja till samarbete i

konkreta frågor. Rapporten avslutas med en uppmaning till parterna att vara

aktiva i dessa frågor för att nå snabba resultat.

Under den förutnämnda utredningens arbete har det hållits seminarier om

lönebildningen med bl.a. företrädare för arbetsmarknadens parter och ar-

betsmarknadsutskottets ledamöter som inbjudna. Även efter det att utred-

ningen lagt fram sina förslag har det hållits seminarier. Bl.a. kan nämnas

en seminarieserie hösten 1999 arrangerad av Arbetslivsinstitutet på temat

För-handling och medling på arbetsmarknaden i Sverige inför 2000-talet.

I utskottets ärende har det kommit in en skrivelse från SAF och SACO

gemensamt med synpunkter på regeringens beredning av förslagen.

2 Propositionen i huvuddrag

Propositionen, som innehåller förslag om ändringar i medbestämmandelagen

och följdändringar i sekretesslagen, syftar till att främja en lönebildning

i samhällsekonomisk balans. En ny myndighet, Medlingsinstitutet, skall in-

rättas och ha till uppgift att medla i arbetstvister och verka för en väl

funge-rande lönebildning. Medlingsinstitutet skall kalla parter till

överläggningar eller på annat sätt informera sig om kommande eller pågående

avtalsför-handlingar. Institutet föreslås bli statistik-ansvarig myndighet

för den offici-ella lönestatistiken från den 1 januari 2001.

Medlingsinstitutet skall årligen svara för att det publiceras en rapport om

löneutvecklingen, medan Kon-junkturinstitutet föreslås svara för en årlig

rapport om de samhällsekonomis-ka förutsättningarna för löneförhandlingarna

.

Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal kan Med-

lingsinstitutet utse en eller flera förhandlingsledare eller medlare. Om

det föreligger risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har

påbörjats skall institutet ha rätt att utse medlare även utan parternas

samtycke. Detta gäller dock inte om parterna är bundna av ett registrerat

avtal om förhand-lingsordning med regler om bl.a. medling liknande det s.k.

Industriavtalet.

Varseltiden i fråga om stridsåtgärder förlängs från sju dagar till sju

arbets-dagar. En part som underlåter att varsla Medlingsinstitutet kan bli

skyldig att betala en varselavgift till staten om lägst 30 000 kr och högst

100 000 kr.

Om det främjar en god lösning av tvisten får Medlingsinstitutet på medla-

rens begäran besluta att en part skall skjuta upp varslade stridsåtgärder i

högst 14 dagar. Den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot beslutet kan bli

skyldig att betala en förhöjd varselavgift till staten om lägst 300 000 kr

och högst 1 000 000 kr.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2000.

3 Utgångspunkter för förslagen m.m., statens resp. parternas roll och

ansvar för lönebildningen

Propositionen

Regeringens politik är inriktad på rättvisa, full sysselsättning och ökat

väl-stånd genom en god och uthållig tillväxt. En viktig förutsättning för

att nå dessa mål är att lönebildningen fungerar väl. Lönebildningen måste

fungera så att det blir möjligt att kombinera höjda reallöner med låg

arbetslöshet och stabila priser. Med lönebildning avses i propositionen den

samlade arbets-kraftskostnadsutvecklingen för arbetsmarknaden i dess helhet

. Lönebildning-en avgör löneutvecklingen och fördelningen av inkomster

mellan individer, grupper och olika sektorer i ekonomin. Lönebildningen

bestämmer i stor utsträckning pris- och kostnadsutvecklingen för det

svenska näringslivet och den offentliga sektorn och påverkar därmed hur

snabbt sysselsättningen kan öka. Möjligheterna för långtidsarbetslösa och

andra grupper som står utanför arbetsmarknaden avgörs av hur väl

lönebildningen fungerar.

En väl fungerande lönebildning är en förutsättning för regeringens höga

sysselsättningsambitioner. För att en ökad efterfrågan på arbetskraft skall

resultera i en fortsatt god sysselsättningsutveckling måste

löneökningstakten hållas inom en samhällsekonomiskt hållbar ram också vid

en lägre arbetslös-het och högre sysselsättningsnivå än i dag.

Lönebildningen har under flera decennier inte fungerat tillfredsställande.

Ett allt sämre samspel mellan olika delar av arbetsmarknaden i avtalsför-

handlingarna, ett svagt institutionellt ramverk och upprepade

stabiliserings-politiska misslyckanden har bidragit till en löneutveckling

som på lång sikt inte överensstämmer med produktivitetsutvecklingen. De

nominella löneök-ningar har varit högre än i omvärlden vilket drivit upp

inflationen. Upprepa-de devalveringar har urholkat reallönerna. Större

löneökningar än vad sam-hällsekonomin tål slår mot sysselsättningen och

drabbar i första hand grupper med svag ställning på arbetsmarknaden.

Förutsättningarna har ändrats i och med att Sverige inte längre försöker

upprätthålla en fast växelkurs för kronan. Det av riksdagen i politisk

enighet fastställda inflationsmålet - 2 procent plus/minus en procentenhet

- får inte överskridas. Globaliseringen har ökat omvandlingstakten i

näringslivet. Beslut i den ekonomiska politiken i enskilda länder

framkallar omedelbara räntereaktioner på den internationella marknaden.

Marginalen för misstag har därmed krympt.

Under 1998 års avtalsrörelse inleddes en utveckling som innebar en an-

passning av löneökningstakten till den i Sveriges viktigaste konkurrentlän-

der. Enligt regeringen måste denna utveckling fortsätta.

Om lönebildningen inte skulle kunna hantera ökningen av efterfrågan på

arbetskraft kommer den goda sysselsättningsutvecklingen att bromsas upp.

Bristen på arbetskraft inom vissa områden kan driva upp löneökningarna för

vissa grupper, vilket sedan kan sprida sig till andra grupper. Följden blir

ökade produktionskostnader. Möjligheterna att vältra över kostnaderna på

ökade produktpriser är små på grund av hårdnande internationell konkurrens

och den förda penningpolitiken som syftar till prisstabilitet. Därför finns

det numera ett mer direkt samband än tidigare mellan lönebildningen och möj

-ligheten att pressa ned arbetslösheten.

Hög sysselsättning och låg arbetslöshet skall dock inte nås genom låglöne-

konkurrens. I stället bör det skapas allmänt goda förutsättningar för en

fort-satt stark produktivitetstillväxt som ger utrymme för att kombinera en

fortsatt god sysselsättningsutveckling med en god reallöneutveckling.

Lönebildning-en måste enligt regeringen medverka till att Sveriges

internationella konkur-renskraft bibehålls även i tider med hög aktivitet i

ekonomin och större efter-frågan på arbetskraft.

Med stärkta spelregler för lönebildningen får parterna ett bättre stöd att

träffa avtal som leder till fler jobb, goda reallöner och stärkt välfärd.

Styrkan och tydligheten i spelreglerna skall bidra till att hävda de

svagares ställning på arbetsmarknaden.

Enligt regeringen visar erfarenheten att osäkerhet och bristande informa-

tion om andra gruppers avtal kan försvåra lönebildningen. Propositionen

innebär att informationen inför förhandlingarna skall förbättras - alla

parter skall kunna utgå från samma faktaunderlag. Med det medlingsinstitut

som föreslås ökar förutsättningarna för ett förbättrat samspel i

avtalsrörelserna. Förlängda varseltider och möjligheten att besluta om

uppskjutande av kon-flikter skall främja ett konstruktivt förhandlings- och

medlingsarbete.

Syftet med förslagen

Syftet är att främja en lönebildning i samhällsekonomisk balans som tål de

påfrestningar som en långvarigt ökad efterfrågan medför. Förslagen innebär

ingen begränsning när det gäller parternas möjligheter och ansvar i fråga

om utformningen av avtalslösningar.

Förslagen innebär att

- utvecklingen av arbetskraftskostnaderna och dess följder för den samhälls

-ekonomiska utvecklingen görs tydligare genom förbättrad lönestatistik och

mer regelbundna analyser av hur lönebildningen fungerar; på det sättet

motverkas att olika grupper på arbetsmarknaden driver upp löneökningar-na i

konkurrens med varandra

-

- ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadens parter och staten tydliggörs

-

- fördelen med avtal för reglering av förhandlingsordningar och av vidta-

gande av stridsåtgärder framhålls; för de fall där avtalslösningar inte kan

nås förstärks lagstiftningen genom att vägen till konflikt görs trögare och

genom att ett kraftfullare konfliktlösningssystem tillhandahålls.

-

Statens resp. parternas roll och ansvar vid lönebildningen

En viktig utgångspunkt för utformningen av förslagen är att arbetsmarkna-

dens parter har en självklar rätt att hävda sina intressen. Löneökningarnas

storlek och fördelningen mellan olika löntagargrupper skall avgöras i för-

handlingar mellan arbetsmarknadens parter. Den fria förhandlingsrätten är

en grundsten på svensk arbetsmarknad. Rätten till strejk och lockout är

inskri-ven i grundlagen. Arbetsgivarna har legitima vinstkrav för sin

verksamhet samtidigt som arbetstagarna för en legitim kamp för sin andel av

produk-tionsresultatet och sitt relativa löneläge. Utvecklingen av

relativlönerna för olika grupper samt lönenivåer och allmänna

anställningsvillkor är frågor som ankommer på parterna liksom fördelningen

av reallöneutrymmet. Även samhällsintresset måste dock tillgodoses i

lönebildningen. Summan av par-ternas ståndpunkter får inte bli

löneinflation och färre jobb. Kollektivavtalen skall respekteras under den

självklara förutsättningen att de inte innebär lönediskriminering.

Enligt propositionen ligger ansvaret för lönebildningen kvar på arbets-

marknadens parter även i fortsättningen. Formerna för lönebildningen är

också i första hand en fråga för parterna. Avtalslösningar för förhandlings

-ordningar och begränsningar av rätten att vidta stridsåtgärder är att

föredra framför lagstiftning.

Staten har ett övergripande samhällsansvar för att lönebildningen fungerar

så att den inte leder till ökad arbetslöshet och därmed hotar

välfärdsutveck-lingen. Staten kan i första hand använda sig av de

stabiliseringspolitiska instrumenten, finans- och penningpolitiken

understödd av en effektiv ar-betsmarknads- och utbildningspolitik. Även

indirekt påverkar riksdag och regering förutsättningarna för det som

parterna har ansvar för genom utform-ningen av den ekonomiska politiken,

utbildningssystemet, lagstiftningen om stridsåtgärder och medling,

arbetslöshetsförsäkringen och skyddslagstift-ningen för arbetstagarna. I

statens övergripande ansvar ingår att tillvarata alla samhällsmedborgares

legitima intresse av en väl fungerande lönebildning. Staten skall däremot

vara neutral till hur parterna fördelar löneutrymmet, till vilken nivå

parterna väljer att förlägga sina förhandlingar, hur goda arbetsin-satser

skall premieras, hur löneformer och anställningsvillkor kan anpassas till

arbetsmarknaden m.m.

Staten och arbetsmarknadens parter har i mer allmänna termer ett gemen-samt

ansvar för att en tillräcklig, snabb och stabil tillväxt av det totala

real-löneutrymmet kommer till stånd.

Motioner

Moderaterna anser, enligt sin kommittémotion A6, det som uppenbart att den

nödvändiga flexibiliteten och anpassningsförmågan saknas i den svenska

lönebildningen, även om inflationen i löner och priser brutits. Trots att

rege-ringen säger sig ha insikten om lönebildningens avgörande betydelse

för en god tillväxt och för att de som i dag utestängs från arbetsmarknaden

skall få arbete läggs det inte fram några förslag som förbättrar

situationen. Regering-en anlägger i stället en både centralistisk och snäv

syn som nästan uteslutan-de rör själva förhandlingssystemet och hur det

skall kunna motverka höga, generella löneökningar. Ett fungerande

signalsystem i ekonomin innebär att det skall löna sig att förkovra sig och

utveckla kompetensen. En flexibel och väl fungerande lönebildning påverkar

relativlönerna och skapar en bättre balans på olika delar av

arbetsmarknaden, vilket ger löntagarna en real in-komstökning som har sin

grund i produktivitet, inte i de centrala organisatio-nernas antaganden.

Enligt Moderaterna är det enbart ökad produktivitet som skapar utrymme för

löneökningar. Eftersom produktivitetsökningar inte kan fastställas i förväg

och varierar mellan branscher och företag måste lönebild-ningen ske så

decentraliserat som möjligt (yrk. 1). Med en mer decentralise-rad

lönebildning kan kompetensen bli den dominerande faktorn, vilket rimli-gen

också motverkar "lön efter kön". Morgondagens arbetsmarknad kommer att

ställa än större krav på lokal och individuell anpassning (yrk. 2).

Enligt Moderaterna är lönebildningsfrågorna bara en begränsad del av de

strukturella problem som måste lösas. I ett antal punkter anger Moderaterna

de förändringar som de ser som långt viktigare än själva medlingsfunktionen

:

- Skattepolitiken. Höga skatter snedvrider prissättningen och incitamenten

så att effektiviteten i samhällsekonomin minskar och arbetstillfällen slås

ut. Skattereduktion bör införas för hushållsnära tjänster. Värnskatten

måste slopas och inkomstskatten sänkas i alla inkomstskikt så att fler kan

försörja sig själva (yrk. 4).

-

- Graden av lönespridning och stimulansen till kompetensutveckling. En

alltmer sammanpressad lönestruktur har försvagat sambandet mellan kom-

petens och lön. Lönestrukturen påverkas alltför lite av utbud och efterfrå-

gan, vilket lett till lägre sysselsättning och högre arbetslöshet. Det blir

svårt att motivera ungdomar, särskilt dem som kommer från arbetarhem utan

studievana, till uppoffrande studier som inte förefaller att löna sig (yrk.

5).

-

- Nivån på reservationslönerna. Alltför höga reservationslöner - dvs. den

lönenivå som krävs för att en individ skall uppfatta det som mer lönsamt

att arbeta än att inte arbeta - bidrar till en ökning av den strukturella

ar-betslösheten och leder till sämre välstånd. Med färre människor i arbete

förblir många varor och tjänster oproducerade trots att de är efterfrågade

(yrk. 6).

-

- Arbetslöshetsförsäkringen. Den har förlorat sin karaktär av omställnings-

försäkring och i stället alltmer blivit en form av medborgarlön och perma-

nent försörjningskälla för "insiders" på arbetsmarknaden. En bortre gräns i

försäkringen skulle stärka incitamenten att söka och ta arbete, den skulle

förkorta arbetslöshetstiderna och ha en positiv inverkan på reservationslö-

nerna. Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag (yrk. 7).

-

- Balansen i konfliktreglerna. Enligt Moderaterna är konfliktreglerna i

flera avseenden förlegade. I syfte att återupprätta en rimlig balans mellan

par-terna och därmed underlätta lönebildningen lägger Moderaterna fram för-

slag om en s.k. proportionalitetsregel, om förbud mot stridsåtgärder mot

enmans- och familjeföretag och mot sympatiåtgärder. - Utskottet åter-kommer

till dessa yrkanden.

-

När det gäller statsmakternas ansvar för lönebildningen delar Moderaterna

regeringens uppfattning att avtal är bättre än lagstiftning och att

statsmakter-na har intresse av goda relationer mellan parterna på

arbetsmarknaden. Detta får dock inte innebära att lönebildningen skulle

vara ett område som staten i princip inte har med att göra. Regering och

riksdag har ansvar för att med lagstiftningen ange de grundläggande

spelreglerna. Inte heller får det innebä-ra att total konsensus skulle vara

förutsättningen för att lagstiftaren ändrar spelreglerna. I motionen sägs

att regeringens uppfattning att staten skall vara neutral mellan parterna,

en åsikt som Moderaterna delar, rimmar illa med regeringens undfallenhet

gentemot LO. Moderaterna, som i motionen hänför sig till den ovan nämnda

skrivelsen från SAF och SACO, föreslår ett tillkän-nagivande om

statsmakternas ansvar för lönebildningen (yrk. 3). - Även i partimotionen

Sk692 (yrk. 24) från den allmänna motionstiden hösten 1999 betonar

Moderaterna vikten av en mer decentraliserad och flexibel lönebild-ning.

Kristdemokraterna utvecklar i kommittémotionen A8 sin syn på hur den

ekonomiska politiken kan främja en god lönebildning. Partiet beskriver ett

antal "tillväxtfällor" på den svenska arbetsmarknaden:

- Den i internationell jämförelse låga andelen anställda inom den privata

sektorn, vilket leder till svag dynamik och undergräver möjligheten till

nya sysselsättningstillfällen.

-

- Den låga rörligheten på arbetsmarknaden som resulterar i flaskhalsar och

bl.a. orsakas av de höga skattekilarna och den sammanpressade lönestruk-

turen; lönebildningen bör bättre spegla tillgång och efterfrågan.

-

- Det förhållandet att utbildning lönar sig dåligt i Sverige; större hänsyn

måste tas till kompetens, kunnande, prestation och ansvar, vilket innebär

att lönebildningen i ökad utsträckning bör ske på det lokala planet och

vara mer individuellt inriktad.

-

- De höga anställningströsklarna, som är ett problem för både individer och

företag; för individen innebär det att det ibland inte lönar sig att arbeta

, för företagen innebär höga ingångslöner, hög skatt och vissa

arbetsrättsliga regler att man drar sig för att anställa personer med låg

utbildning och be-gränsad erfarenhet.

-

Kristdemokraterna kritiserar propositionen för att inte beröra

lönebildningens betydelse för att skapa dynamik och flexibilitet, och

därmed sysselsättning och tillväxt, utan enbart diskutera den totala

lönenivåns utveckling.

I motionen (yrk. 1) anges de punkter som enligt Kristdemokraterna främjar

en sund lönebildning:

- Stabila ekonomisk-politiska ramar som främjar ansvar hos parterna, före-

tagen och de anställda. Ingen statlig inkomstpolitik.

-

- Sänkt skatt på arbete för alla för att uppmuntra arbete, utbildning,

kompe-tensutveckling och ansvar.

-

- Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som i högre grad finansieras genom

avgifter från de försäkrade.

-

- Vinstdelningssystem för de anställda.

-

- Bättre löneutveckling inom bristyrken.

-

- Översyn av lagregleringen av kollektivavtalen för att öka den enskildes

rättigheter.

-

- Förbud mot blockad av enmans- och familjeföretag och en lagregel om

proportionalitet (utskottet återkommer till detta i det följande).

-

- Ökad löneflexibilitet vad avser ungdomar.

-

Motsvarande synpunkter på lönebildningen framförs i Kristdemokraternas

motion A254 (yrk. 24) från den allmänna motionstiden hösten 1999.

Centerpartiet, i kommittémotion A9, framhåller att ett framtida välfärdssam

-hälle är beroende av företagens möjligheter att konkurrera i en global eko

-nomi. Löneutvecklingen måste vara i paritet med utvecklingen i konkurrent-

länderna. Partiet anser att regeringen på ett förtjänstfullt sätt beskrivit

pro-blemen i den svenska ekonomin i propositionen men att mer långtgående

slutsatser borde ha kunnat dras. I motionen läggs det fram förslag om vissa

ändringar i konfliktreglerna, till vilket utskottet återkommer nedan. -

Center-partiet framför även synpunkter på lönebildningen i sin partimotion

Fi211 från den allmänna motionstiden hösten 1999. Partiet efterlyser en

bättre balans mellan parterna. Tydligare fördröjningsmekanismer behövs vid

risk för konflikt. Varsel under pågående medling bör förbjudas. I motionen

läggs det också fram förslag om vissa andra inskränkningar i

konfliktreglerna. - Utskottet återkommer till dessa frågor nedan.

Folkpartiet ser, enligt partimotionen A10, propositionen som ytterligare

exempel på regeringens oförmåga att reformera lagstiftningen trots de ofta

goda förslag som framkommit under utredningsarbetet. Dagens lagreglering-ar

bidrar till att cementera arbetslösheten på en högre nivå än nödvändigt och

till att skapa problem med lönebildningen, sägs det i motionen. Lönebild-

ningen och arbetsmarknadslagarna skall vara ett instrument för att skapa

balans mellan arbetsgivare och arbetstagare, men det som skett är att

organi-sationerna på båda sidor fått för stort inflytande. Därför måste

lönebildningen och arbetsrätten utformas så att den enskilde arbetstagaren

och arbetsgivaren får större inflytande. Likafullt måste det påpekas att

det i huvudsak är genom avtal som dessa frågor måste lösas (yrk. 1).

Uppgiften är nu att underlätta en konkurrenskraftig lönebildning, men utan

att bedriva statlig inkomstpolitik. Folkpartiet kritiserar regeringen för

att vara alltför fixerad vid den genom-snittliga löneökningstakten. Minst

lika viktigt är hur lönestrukturen utveck-las, och i den frågan kan en

central medlingsfunktion rimligen inte ha någon egentlig uppgift, anför

partiet (yrk. 2).

Utskottets ställningstagande

Allmänna utgångspunkter

Begreppet lönebildning brukar användas som en sammanfattande benämning på

de processer och de restriktioner som bestämmer lönerna för enskilda

individer, för kollektiv och i genomsnitt för ekonomin i dess helhet. Det

är ett vitt begrepp som kan beskrivas på många sätt. Lönebildningen verkar

inom en ram som består av den ekonomiska politiken i stort, av arbetsmark-

nadspolitiken, skatte- och transfereringspolitiken, socialpolitiken m.m.

Även om lönebildningen inte ensam ligger bakom framväxten av en gynnsam

ekonomisk situation, är den är av central betydelse för tillväxt,

sysselsättning och konkurrenskraft. När regeringen i propositionen anger

vad som känne-tecknar en välfungerande lönebildning utgår den från ett

lönebildningsbe-grepp som avser den samlade

arbetskraftskostnadsutvecklingen för arbets-marknaden i dess helhet. En väl

fungerande lönebildning kännetecknas enligt propositionen av att den dels

förmår kombinera en god reallöneutveckling med långsiktigt hållbar

sysselsättningstillväxt genom att generera en kost-nadsutveckling som vid

en given produktivitetsutvecklingstakt inte översti-ger den i våra

viktigaste konkurrentländer, dels i så liten utsträckning som möjligt ger

upphov till arbetsmarknadskonflikter som orsakar kostnader eller andra

negativa effekter för tredje man.

Under en stor del av 1980- och 1990-talen har lönebildningen inte fungerat

tillfredsställande. Lönerna i Sverige har haft en långsiktig tendens att

öka för snabbt i förhållande till lönerna i våra konkurrentländer,

samtidigt som de reala timlönerna från 1970-talets mitt till 1998 varit i

stort sett oförändrade.

Konsekvenserna av brister i lönebildningen är annorlunda nu mot tidigare.

Med stängd inflationsväg, stabila pris- och löneökningar i omvärlden och

internationaliserade kapital- och valutamarknader kommer alltför höga

lönekostnader i förhållande till omvärlden att medföra stigande räntor, eko

-nomisk åtstramning och ökande arbetslöshet.

Utskottet vill dock, liksom regeringen, framhålla att det finns positiva in

-slag i lönebildningen. I internationellt perspektiv har under senare år få

ar-betsdagar gått förlorade på grund av konflikter. På flera områden

känneteck-nas arbetsmarknaden av en bred samsyn mellan parterna om vad som

krävs för en gynnsam utveckling av verksamheten. Större utrymme har skapats

för att anpassa kollektivavtalen till de lokala förhållandena. Vid flera

tillfällen har parterna visat god förmåga att ta hänsyn till de

samhällsekonomiska förutsättningarna. 1998 års avtalsrörelse innebar också

en större anpassning till löneökningstakten i konkurrentländerna.

Statsmakternas ansvar

Innan utskottet kommer in på oppositionspartiernas synpunkter på lönebild-

ningen vill utskottet något beröra det som sägs i Moderaternas motion om

rollfördelningen och statsmakternas ansvar för lönebildningen. Eftersom

utskottet ur motionen inte kan utläsa någon principiell åsiktsskillnad i

sak i förhållande till propositionen uppfattar utskottet begäran om ett

tillkännagi-vande som främst en kritik mot regeringens beredning av ärendet

och de ställningstaganden som då gjorts och som Moderaterna inte anser stå

i över-ensstämmelse med uppfattningen att staten skall vara neutral mellan

parter-na. Utskottet kan inte ansluta sig till den kritiken och avstyrker

följaktligen motion A6 (yrk. 3).

Analysen av de bakomliggande problemen

Utskottet övergår nu till oppositionspartiernas syn på lönebildningen.

Någon politisk oenighet synes inte föreligga om betydelsen i och för sig av

en väl fungerande lönebildning. Analysen av de bakomliggande problemen och

uppfattningen om vad som utmärker en välfungerande lönebildning skiljer sig

däremot åt. Framför allt Moderaterna och Kristdemokraterna men även

Folkpartiet kritiserar regeringen för att gå förbi vissa faktorer som de

ser som betydelsefulla. Centerpartiet riktar ingen kritik mot

propositionens problembeskrivning men anser, som framgått, att mer

långtgående slutsatser borde kunna dras.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet menar att problemet inte

bara ligger i de genomsnittliga generella löneökningarna utan lika mycket

eller i än högre grad i lönestrukturen och de relativa lönerna. Moderaterna

och Kristdemokraterna pekar också på en lång rad faktorer av strukturell

art som de ser som problem i sammanhanget.

Det är riktigt att propositionen i sin beskrivning av problemen med löne-

bildningen i Sverige utgår från de generella löneökningarna. Syftet med

förslagen är att en lönebildning i samhällsekonomisk balans skall främjas,

vilket innebär att lönebildningen skall klara de påfrestningar som en

långva-rigt ökad arbetskraftsefterfrågan medför. Förslagen inriktas på att

begränsa risken för att lönebildningsprocessen i sin helhet leder till

orimliga resultat och löneinflation. Utgångspunkten är att förslagen inte

skall begränsa parter-nas möjligheter och ansvar. I flera sammanhang

betonas att det är parterna som har ansvaret för avtalslösningar. I detta

ligger att parterna även har an-svaret för fördelningen av löneutrymmet.

Utskottet vill starkt understryka att det inte är fråga om att göra några

ingrepp i lönestrukturen.

När Moderaterna och Kristdemokraterna kritiserar den svenska lönebild-

ningen för att brista i flexibilitet, vara dåligt anpassad till utbud och

efterfrå-gan och inte tillräckligt decentraliserad och individualiserad,

att alltför lite belöna kompetens och utbildning m.m. angriper de i själva

verket den modell som vuxit fram i Sverige i ett samspel mellan staten och

parterna, där parter-na tagit huvudansvaret för lönebildningen och dess

resultatet. Det är svårt att undvika reflektionen att dessa partier

egentligen efterlyser mer av statlig styrning eftersom de inte tycks

acceptera det som den svenska lönebild-ningsmodellen resulterat i.

Det skall inte förnekas att en god ekonomisk utveckling även vad gäller

arbetsmarknaden kan nås genom skilda slag av lönebildningssystem. T.ex. har

Europas länder och USA lagar, institutioner och procedurer på arbets-

marknaden som avsevärt skiljer sig från vårt system och även sinsemellan.

Det är också välkänt att lönespridningen på många håll i vår omvärld är

avsevärt större än i Sverige. Vad Moderaterna och Kristdemokraterna tycks

bortse från är traditionernas och de inarbetade samverkansformernas betydel

-se för om resultatet av lönebildningsprocessen skall accepteras av

organisa-tionerna på arbetsmarknaden, av företagen, löntagarna och

allmänheten. Lönebildningssystemet måste uppfattas som legitimt. Brister

det i legitimitet kan det leda till kompensationskrav, som i slutändan

medför att den totala löneutvecklingen hamnar för högt för att de

samhällsekonomiska målen skall nås. En annan och lika viktig aspekt på

legitimiteten är att resultat som upp-fattas som fördelningspolitiskt

orimliga kan leda till arbetskonflikter, rivalitet mellan

löntagarkategorier och allmän social oro.

Både Moderaterna och Kristdemokraterna visar i sina motioner i viss mån ett

annat förhållningssätt till lönebildningsfrågorna än vad propositionen ger

uttryck för. Båda partierna för lönepolitiska resonemang om vilka principer

som skall vara vägledande vid lönesättningen. De framhåller att utbildning,

förkovran och kompetens måste löna sig bättre. Kristdemokraterna talar för

vinstdelningssystem, bättre löneutveckling i bristyrken och större

flexibilitet i ungdomslönerna. Propositionen avstår från värderingar av

detta slag, vilket utskottet ser som konsekvent om man vill upprätthålla

ansvarsfördelningen mellan staten och arbetsmarknadens parter. Utskottet

instämmer med rege-ringen i att det bör vara parternas sak att fördela

löneutrymmet, att avgöra hur goda arbetsinsatser och kompetens skall

premieras m.m. Här skall staten vara neutral.

Frågan om på vilken nivå lönebildningen bör ske

Moderaternas och Kristdemokraternas avvikande förhållningssätt kommer till

uttryck även när de anger på vilken nivå de anser att lönerna bör bestäm-

mas - båda anser att lönebildningen bör ske mer decentraliserat än i dag

för att man därmed skall kunna ta större hänsyn till individuella

förhållanden. I detta ligger inte bara att partierna därmed förespråkar en

generellt mer mark-nadsmässig lönebildning. De uttalar sig också om sådant

som enligt utskot-tets mening bör ankomma på parterna att ta ansvar för.

Utskottet, som i och för sig kan konstatera att utvecklingen går mot avtal

som är mer anpassade till lokala förhållanden, anser att parterna bör

tilltros förmågan att avgöra var lönebildningen bör ske för att ge ett

acceptabelt resultat. Även här bör alltså staten vara neutral.

Utskottet kan konstatera att även Folkpartiet tar upp frågan om var löne-

bildningen bör ske, men från delvis andra utgångspunkter. Folkpartiet menar

att den ursprungliga tanken att skydda den svagare parten, den anställde,

förfelats genom att organisationerna fått för stort inflytande.

Lönebildningen, och även arbetsrätten, bör enligt partiet utformas så att

den enskilde arbetsta-garen och arbetsgivaren får större inflytande. Men

partiet påpekar samtidigt att det i huvudsak är i avtal mellan parterna som

dessa frågor skall lösas. Utskottet finner det något svårt att bemöta denna

allmänt hållna argumenta-tion som inte anger några exempel på vilka regler

som skulle behöva ändras. Allmänt sett syftar kollektivavtalen till en

enhetlig reglering av anställnings-villkoren. Med kollektivavtalet skapas

ett slags rättsordning på arbetsmark-naden som skall förhindra godtycke.

Avtal som träffas kollektivt ger dess-utom en bättre överblick av det

samlade utfallet än en serie individuella avtal. Detta talar till

kollektivavtalets fördel i ett samhällsekonomiskt per-spektiv. Utskottet

vill dock framhålla att det inte finns något allmänt förbud mot

individuella anställningsvillkor. Om ett kollektivavtal gäller för anställ-

ningsförhållandet är det avgörande i stället vad kollektivavtalet i sig

självt innebär i frågan om möjligheten att träffa individuella avtal.

Utvecklingen går snarare mot ett ökat handlingsutrymme för de enskilda

parterna och de lokala kollektivavtalsparterna än motsatsen.

Folkpartiet kopplar ihop den ovan berörda frågan om lönestrukturen med de

konkreta förslagen såtillvida att partiet menar att en central medlings-

funktion inte gärna kan ha någon uppgift att fylla på det området.

Utskottet kan ge partiet rätt i så måtto att syftet med förslagen i

propositionen främst är att åstadkomma en lönebildning som i sin helhet

skapar samhällsekonomisk balans. Om ambitionen i stället hade varit att i

första hand förändra lö-nestrukturer och relativa löneförhållanden skulle

förslagen ha sett annorlunda ut. I den mån lönestrukturer bör angripas av

jämställdhetsskäl eller därför att de är diskriminerande är det inte

medlingsfunktionen i sig som står i fokus utan andra delar av propositionen

såsom förbättringarna av lönestatistiken och kompletteringen av

forskningsdatabasen LINDA - till vilket utskottet återkommer nedan - liksom

givetvis den särskilda lagstiftningen på dessa områden.

Lönebildningens roll för inkomstfördelning, tillväxt m.m.

Lönebildningen har en grundläggande uppgift att medverka i fördelningen av

inkomsterna i ekonomin, både mellan arbete och kapital och mellan olika

grupper och individer i löntagarkollektivet. Denna inkomstfördelande

uppgift är komplicerad och kontroversiell eftersom flertalet har lönen som

den enda eller viktigaste inkomstkällan. Samhällets fördelningspolitiska

ambitioner kan teoretiskt tillgodoses inom själva lönebildningsprocessen

eller inom de offentliga skatte- och transfereringssystemen. Moderaterna

och Kristdemo-kraterna riktar som framgått inte bara in sig mot

lönebildningen som sådan utan även mot strukturella faktorer som skatterna,

arbetslöshetsförsäkringen och regelverket kring kollektivavtal och

arbetsmarknadskonflikter. Modera-terna tar också särskilt upp de s.k.

reservationslönerna, dvs. den lägsta lön som en person är beredd att

acceptera i en viss anställning. Dessa partiers ståndpunkter skulle

tillspetsat kunna sammanfattas så att det huvudsakliga problemet är att

varken lönebildningen eller den förda politiken skapar till-räckligt stor

lönespridning, i föreställningen att lönespridning är förutsätt-ningen för

den nödvändiga tillväxten.

Kristdemokraterna kritiserar även propositionen för att den skulle gå förbi

lönebildningens betydelse för dynamik och tillväxt m.m. Utskottet kan inte

instämma i den kritiken. Tvärtom framhålls sambandet mellan en väl funge-

rande lönebildning och målet om en god och uthållig tillväxt. En annan sak

är hur man vill definiera en väl fungerande lönebildning, och på den

punkten skiljer det sig mellan utskottet och Kristdemokraterna.

Inte minst detta ärende illustrerar den grundläggande skillnad som finns

mellan utskottet och flera av oppositionspartierna i synen på

fördelningspoli-tiken i vid bemärkelse. Utskottet finner emellertid inte

skäl att i detta sam-manhang gå närmare in på och bemöta de synpunkter på

den ekonomiska politiken och andra strukturella förhållanden som

oppositionspartierna tar upp. Skälet är att förslagen i propositionen tar

sikte på sådant som mera omedelbart hänger samman med och kan ha betydelse

för lönebildningen. Det handlar om att öka förutsättningarna för en samsyn

mellan olika delar av arbetsmarknaden, att stärka spelreglerna vid

förhandlingar, att bättre fak-taunderlag skall finnas tillgängligt och att

skapa ömsesidig öppenheten med ökat informationsutbyte m.m. Utskottet nöjer

sig med att konstatera att Mo-deraternas och Kristdemokraternas kritik

snarare siktar in sig på analysen av problemen i den svenska lönebildningen

än på de konkreta förslag som läggs fram i propositionen.

Avslutande synpunkter

Utskottet kan avslutningsvis i detta avsnitt konstatera att tillväxten i

den svenska ekonomin för närvarande är hög. Utvecklingen på arbetsmarknaden

är stabil. Detta talar inte för att Moderaterna och Kristdemokraterna har

någon särskilt stark grund för sin uppfattning om de strukturella problemen

i den svenska ekonomin. De problem som ändå finns rör som utskottet ser det

främst de regionala obalanserna, kompetensbehoven på en föränderlig ar-

betsmarknad och den strukturella lönediskrimineringen. För att komma till

rätta med detta krävs andra politiska instrument än vad dessa oppositions-

partier förespråkar.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det anförda motionerna A6 (yrk.

1, 2, 4-7), A8 (yrk. 1), A10 (yrk. 1 och 2), A254 (yrk. 24) och Sk692 (yrk.

24).

4 Inrättande av Medlingsinstitutet m.m.

Propositionen

Genom ett medlingsinstitut skapas bättre förutsättningar för att tillvarata

samhällsintresset i lönebildningen samtidigt som de avtalsslutande

parternas ansvar betonas och resurserna för konfliktlösning stärks.

Lönebildningen skall kunna fungera både i tider av hög arbetslöshet och när

tillväxten är stark. Utgångspunkten är den ovan beskrivna

ansvarsfördelningen mellan parterna och staten.

Uppgiften för det medlingsinstitut som föreslås bli inrättat den 1 juni

2000 skall vara att medla i arbetstvister och verka för en väl fungerande

lönebild-ning (46 § medbestämmandelagen). Medlingsinstitutets roll är att

aktivt medverka till att lösa sådana tvister och till att tvisterna kan

lösas utan stridsåtgärder. Institutet skall säkerställa att det finns

tillgång till kompetenta medlare, skiljemän och andra utomstående som kan

medverka till att intres-setvister löses. Det skall ha en god överblick av

förhållandena på arbets-marknaden i Sverige och i omvärlden och ha

kompetens i jämställdhets- och diskrimineringsfrågor. Uppgiften är mera

långtgående än den som Förlik-ningsmannaexpeditionen haft.

Medlingsinstitutet skall dock inte ges uppgif-ter på områden som parterna

har ansvar för och där det inte är sannolikt att allmänintresset skulle

gagnas av ett statligt agerande.

Genom nya regler i medbestämmandelagen anges att Medlingsinstitutet skall

- genom överläggningar med parter eller på annat sätt informera sig om

kommande eller pågående avtalsförhandlingar (47 § första stycket); detta

innebär ett förtydligande och en mer uttalad möjlighet för institutet att

agera

-

- kunna förelägga en part vid vite att komma till överläggningar (52 §

första stycket)

-

- ge parterna råd och upplysningar om förhandlingar och kollektivavtal (47

§ andra stycket).

-

I förhållande till vad som i dag gäller för Förlikningsmannaexpeditionen

får Medlingsinstitutet möjlighet att agera tidigare och på fler sätt. Genom

möj-ligheten att kalla parterna till överläggningar inför kommande eller

pågående avtalsförhandlingar stimuleras parterna att komma i gång i så god

tid att nya avtal kan träffas innan de gamla löpt ut.

En part som träffat kollektivavtal skall på begäran, och ytterst vid vite,

till-ställa Medlingsinstitutet en kopia av kollektivavtal som träffats om

löner och allmänna anställningsvillkor (47 § tredje stycket).

Ett beslut av Medlingsinstitutet om vitesföreläggande mot en part att komma

till överläggningar eller att tillställa institutet ett kollektivavtal

skall inte kunna överklagas, men när talan förs vid Arbetsdomstolen om

utdöman-de av vitet skall domstolen även kunna bedöma vitets lämplighet (52

§ tredje och fjärde styckena resp. 53 § andra och tredje styckena).

Utan att lägga fram några konkreta förslag om detta anser regeringen att

Medlingsinstitutet därutöver bör

- verka för att parterna upprättar tidsplaner för avtalsförhandlingar som

syftar till att nya avtal sluts innan föregående avtalsperiod löper ut och

att tidsplanerna även kan samordnas när så är lämpligt

-

- samråda med parterna om de samhällsekonomiska förutsättningarna för

förhandlingarna samt

-

- tillvarata och upprätthålla den breda samsyn som finns på arbetsmark-

naden om den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll och, när så är

lämpligt, verka för giltighetsperioder för kollektivavtalen som be-främjar

en väl fungerande lönebildning och att förhandlingarna inom internationellt

konkurrensutsatta avtalsområden avslutas först om det förs parallella

förhandlingar; dock måste Medlingsinstitutet i sin verk-samhet beakta andra

sektorers behov av att uppnå balanserade lö-nestrukturer exempelvis i syfte

att motverka rekryteringsproblem och lönediskriminering.

-

Genom att tidsplaner för förhandlingarna och yrkanden läggs på bordet

minskar osäkerheten om hur andra sektorer kommer att agera, vilket enligt

regeringens bedömning bör underlätta för parterna att komma fram till ett

avtal.

Samrådet med parterna innebär inte att Medlingsinstitutet skall verka för

en samordning av avtalens materiella innehåll. Syftet är i stället att

försöka skapa en samsyn om de samhällsekonomiska förutsättningarna för

förhand-lingarna. Underlaget för diskussionerna är de rapporter om

löneutveckling m.m. som regeringen anser att institutet bör publicera varje

år. Tre expertråd bör inrättas med uppdrag i fråga om lönestatistik,

samhällsekonomi resp. avtalsförhandlingar.

Motioner

Moderaterna yrkar i motion A6 avslag på förslaget om att inrätta en ny med-

lingsmyndighet. Partiet ser en uppenbar risk för statlig inkomstpolitik i

för-slaget, som enligt motionen innebär att institutet tilldelas dubbla

roller. Det föreslagna medlingsväsendet skulle motverka en fri och

decentraliserad lönebildning och undergräva parternas tilltro till

medlingsväsendet som just medlare (yrk. 11). Moderaterna vill i stället

bevara Statens förlikningsman-naexpedition som föreslås byta namn till

Medlingsinstitutet från den 1 juli i år (yrk. 12). Medlingsinstitutet skall

inte tilldelas någon normbildande roll eller något övergripande ansvar för

lönebildningen (yrk. 13 delvis).

Kristdemokraterna ställer sig i motion A8 i huvudsak bakom förslaget om ett

medlingsinstitut. Inrättandet av ett institutet får dock inte leda till

statlig inkomstpolitik. Parterna måste även fortsättningsvis ha

huvudansvaret för lönebildningen. Det bör övervägas om inte institutet

skulle kunna samverka med någon annan myndighet för att minska de

administrativa kostnaderna (yrk. 2).

Centerpartiet har ingen invändning mot att det inrättas ett

medlingsinstitut men anser att ytterligare åtgärder behövs.

Folkpartiet anser enligt sin motion A10 att det i och för sig är bra om med

-lingsfrågorna ges större tyngd för att förbättra lönebildningen, men

uppdra-get för Medlingsinstitutet är oklart. Regeringens förslag ger enligt

vad som sägs i motionen intryck av att samtidigt innebära både en kraftfull

åtgärd och ingen förändring alls. Risk finns enligt Folkpartiet att

Medlingsinstitutets uppdrag tolkas som ett klartecken för statlig

inkomstpolitik. Med hänvisning till att en väl fungerande lönebildning är

viktig accepterar partiet ett nytt medlingsinstitut. Verksamheten bör dock

utvärderas efter nästa löneförhand-lingsomgång (yrk. 3). Folkpartiet har

invändningar mot att institutet skall kunna använda sig av vitesmöjlighet

för att kalla en part till överläggning för information om t.ex. tidsplaner

för förhandlingarna (52 § första stycket). Parterna bör själva kunna lösa

problemet med fördröjda förhandlingar. Mo-tionen efterlyser en klarare

linje och ser det som en självklarhet att parterna frivilligt informerar

myndigheten. Partiet invänder också mot vad som sägs i propositionen om

giltighetsperioder för kollektivavtalen och tidsordningen för förhandlingar

på olika avtalsområden. Detta kan enligt motionen i sig bära fröet till

tvångsmässigt samordnade förhandlingar. Skall institutet alls kunna

accepteras bör det inte ha någon möjlighet att tvångsmässigt samordna

förhandlingarna (yrk. 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att det endast är Moderaterna som yrkar avslag på

propositionen i denna del. Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

accepterar förslaget, men med vissa förbehåll.

Moderaternas huvudinvändning enligt motion A6 hänför sig till den up-

penbara risk för statlig inkomstpolitik som de ser i ett Medlingsinstitut

av den modell som regeringen föreslår. De anser som framgått att Statens

för-likningsmannaexpedition bör finnas kvar i sin nuvarande form men byta

namn till Medlingsinstitutet.

Med anledning av att ett antal remissinstanser uttryckt liknande tankar har

regeringen i propositionen betonat att förslaget om ett Medlingsinstitut

inte kommer att innebära något ökat inslag av statlig inkomstpolitik.

Utgångs-punkten för förslagen som rör Medlingsinstitutet är den ovan

beskrivna an-svarsfördelningen mellan parterna och staten. Det framhålls

särskilt i propo-sitionen att Medlingsinstitutet inte skall ges uppgifter

på områden som par-terna har ansvar för. Även utskottet anser att detta bör

understrykas särskilt.

Som utskottet uppfattar Moderaternas motion handlar den mest om att partiet

ser en risk för att institutet skulle motverka den fria och decentralise-

rade lönebildning som partiet ser som önskvärd. Utskottet anser inte att

det finns skäl att som Moderaterna göra en koppling mellan institutet och

dess uppgifter och den nivå som kollektivavtalen träffas på. Tvärtom

upprepar regeringen i flera sammanhang att det är parterna som avgör den

frågan.

Medlingsinstitutets uppgift är att verka för en väl fungerande lönebildning

. Institutet skall på olika sätt underlätta för parterna att ta

samhällsekonomiska hänsyn, men inte självt gripa in i lönebildningen. I

konsekvens med uppfatt-ningen att parterna har det fulla ansvaret för

relativlönerna läggs det därför inte fram något förslag om att institutet

skall verka för en samordning av avtalens materiella innehåll. Det handlar

i stället om att skapa öppenhet och att öka informationsutbytet mellan

olika delar av arbetsmarknaden. Institutet tillhandahåller förbättrad

information och fördjupade analyser och förser på det sättet parterna med

ett bättre beslutsunderlag i deras förhandlingar. Insti-tutet skall samråda

och föra diskussioner med parterna om förutsättningar och tänkbara utfall

för att på så sätt förbättra dialogen och samspelet mellan olika

avtalsområden.

Moderaterna beskriver detta tidiga agerande som att Medlingsinstitutet

skulle försöka "ta ett grepp" om löneförhandlingarna. För utskottet är det

mer korrekt att beskriva det så att institutet skall försöka få en

överblick av arbetsmarknaden och därmed kunna verka för ökad samsyn och

effektivare förhandlingar så att onödiga konflikter undviks till följd av t

.ex. bristande information.

Med den syn som utskottet har på Medlingsinstitutets uppgifter kan ut-

skottet inte dela Moderaternas farhågor att parternas tilltro till

institutets uppgift som medlare skulle undergrävas. Utskottet vill hänvisa

till vad som sägs i propositionen om medlingsuppgiftens karaktär av

förtroendeuppdrag. En viktig grund för förtroendet är att medlaren är

fristående och inte agerar på någon annans uppdrag. I konsekvens med detta

föreslår regeringen att medlingsverksamheten huvudsakligen skall bedrivas

av externa medlare. Det sägs också att institutet bör knyta till sig ett

tillräcklig stort antal personer som kan åta sig medlingsuppdrag så att

parterna får möjlighet att välja mel-lan olika medlare även under en

anhopning av parallella konflikter. Det ligger i sakens natur att medlaren,

i avsaknad av starka befogenheter, måste ha förmåga att komma med

konstruktiva uppslag som kan bidra till en fram-gångsrik lösning av tvisten

. Detta förutsätter båda parternas förtroende.

Sammanfattningsvis finner utskottet att de argument som Moderaterna framför

i motion A6 mot det föreslagna Medlingsinstitutet inte har bärkraft.

Följaktligen bör partiets yrkande om avslag på propositionen i denna del

avslås av riksdagen. Detta innebär att även Moderaternas yrkande om ett

alternativt medlingsinstitut med motsvarande uppgifter som den nuvarande

Förlikningsmannaexpeditionen bör avslås (A6 yrk. 11-13, det senare delvis).

Med anledning av vad Kristdemokraterna anfört om att inrättandet av ett

medlingsinstitut inte får leda till statlig inkomstpolitik hänvisar

utskottet till vad som sagts ovan. Det förtjänar att upprepas att

propositionen inte syftar till ett ökat inslag av statlig inkomstpolitik.

De enskilda förslagen har avvägts så att de inte skall utgöra ingrepp i

sådant som är parternas ansvar. Enligt utskottets mening innebär

propositionen ett välkommet klargörande av roll-fördelningen mellan staten

och parterna. När det gäller motionens synpunkter om samlokalisering m.m.

vill utskottet hänvisa till att sådana frågor bör kunna överlämnas till

regeringen eller till institutet självt att avgöra. Utskot-tet avstyrker

motion A8 (yrk. 2 delvis).

Folkpartiet, som accepterar förslaget om ett medlingsinstitut men samtidigt

uppfattar att uppdraget är oklart, invänder som framgått mot att institutet

skall kunna använda vite för att kalla till överläggningar för information

(52 § första stycket) och ser detta som ett exempel på bristande klarhet.

Utskottet kan hålla med Folkpartiet om att det bör vara en självklarhet att

parterna frivilligt informerar institutet eller hörsammar en kallelse från

myndigheten. Utskottet utgår från att denna vitesmöjlighet bara skall

behöva tillgripas i mycket speciella undantagsfall och kan därför inte som

Folkpartiet se vites-möjligheten som att Medlingsinstitutet blandar sig i

gällande avtal om för-handlingsordningar. Folkpartiet invänder också mot

att institutet skulle ha möjlighet att tvångsmässigt samordna

förhandlingarna. Utskottet har ingen annan uppfattning i den frågan och kan

konstatera att något sådant förslag inte läggs fram. Tvärtom sägs det i

propositionen att en utifrån påtvingad samordning av avtalsperioderna inte

är önskvärd. Liksom regeringen anser utskottet dock att det kan vara av

värde att Medlingsinstitutet för diskussio-ner med parterna om hur de olika

avtalens giltighetstider och slutdatum bör utformas. Det är fråga om ett

samråd som inte syftar till att alla förhandlingar skall föras parallellt

eller att alla avtalsperioder skall vara lika långa eller löpa ut samma

datum. Syftet med samrådet är i stället att åstadkomma ökad öppenhet och

bättre överblick, så att onödiga konflikter inte behöver uppstå.

Vad slutligen gäller Folkpartiets yrkande om en utvärdering av Med-

lingsinstitutet efter nästa löneförhandlingsomgång kan utskottet konstatera

att regeringen enligt vad som sägs i propositionen (s. 44) anser att en

utvär-dering av verksamheten bör ske efter tre år. Utskottet instämmer i

regering-ens uppfattning att institutet bör ha stor frihet att verka inom

de ramar som fastställts och självt välja sina arbetsformer. Att

Medlingsinstitutet får par-ternas förtroende är helt avgörande. Genom en

utvärdering kan de praktiska erfarenheterna samlas ihop samtidigt som man

kan få en bild av parternas syn på Medlingsinstitutets sätt att fullgöra

sitt uppdrag i praktiken. Utskottet värdesätter därför att en utvärdering

sker efter viss tid. Utskottet bedömer att en treårsperiod kan vara lagom,

men anser inte att det finns skäl att nu binda sig exakt för när denna

utvärdering skall ske. Motion A10 (yrk. 3 och 4) avstyrks i den mån den

inte tillgodosetts med det anförda.

5 Regler vid avtalsförhandlingar och konflikt

5.1 Medling m.m.

Propositionen

Förhandlingsledare eller medlare mellan parter som förhandlar

Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal skall Med-

lingsinstitutet kunna utse en eller flera förhandlingsledare eller medlare

(47 a §). På det sättet skall institutet kunna bistå parterna effektivare i

deras förhandlingsarbete. Institutet kan stimulera parterna att

intensifiera förhand-lingarna i god tid innan avtalen löper ut, vilket

minskar risken för konflikter. Enligt nuvarande regler skall förlikningsman

utses först om stridsåtgärd hotar eller har påbörjats.

Tvångsmedling vid risk för stridsåtgärder

Om Medlingsinstitutet bedömer att det i en tvist finns risk för

stridsåtgärder eller om sådana redan har påbörjats, får institutet utse en

eller flera medlare även utan samtycke från parterna (47 b § första stycket

). I propositionen framhålls att en stridsåtgärd i regel även berör tredje

man. Samhället har därför en uppgift att bevaka följderna.

Medlarens uppgifter

Medlaren skall försöka få till stånd en överenskommelse mellan parterna och

skall för det ändamålet kalla parterna till förhandling eller vidta någon

annan lämplig åtgärd. För att främja en god lösning av tvisten kan medlaren

lägga fram egna förslag till överenskommelse. Medlaren skall också verka

för att en part uppskjuter eller inställer en stridsåtgärd (48 §).

Medlingsinstitutet kan på begäran av medlaren förelägga en part vid vite

att fullgöra sin förhand-lingsskyldighet. Ett sådant beslut skall inte

kunna överklagas. På talan av institutet kan Arbetsdomstolen döma ut vitet.

Arbetsdomstolen kan då även pröva vitets lämplighet (52 §). I propositionen

framhålls att de skärpta be-stämmelserna har ett preventivt syfte.

Utskottets ställningstagande

Några motionsyrkanden har inte väckts med anledning av dessa delar av

propositionen. Utskottet tillstyrker förslagen i sak och återkommer nedan

till frågan om antagande av lagförslagen.

5.2 Särregler för parter med förhandlingsordning

Propositionen

Regeln om tvångsmedling gäller inte för parter som är ense om att de är

bundna av ett avtal om förhandlingsordning som innehåller tidsplaner för

förhandlingar, tidsramar och regler för tillsättning av medlare, regler om

medlarens befogenheter och regler om uppsägning av avtalet. Parter som är

bundna av ett sådant avtal kan anmäla avtalet till Medlingsinstitutet för

re-gistrering. När avtalet har registrerats får under dess giltighetstid

medlare inte utses utan samtycke från parterna (47 b § tredje stycket).

Motion

Folkpartiet, som enligt sin motion A10 stöder förslagen om medling,

tvångsmedling och vite vid förhandlingsvägran, motsätter sig inte heller

undantaget från reglerna om tvångsmedling för parter med förhandlingsord-

ning men ser undantaget som ett exempel på den politiska retoriken i försla

-gen (yrk. 7).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har svårt att följa Folkpartiets resonemang när de beskriver

denna undantagsregel som en möjlighet att "komma ur Medlingsinstitutets

grepp genom att teckna avtal av Industriavtalets typ". Propositionen bygger

på grundinställningen att avtal är att föredra framför lagstiftning, en

uppfattning som utskottet delar. De förslag som läggs fram har inspirerats

av det samar-betsavtal om industriell utveckling och lönebildning som

träffats mellan ett stort antal organisationer på arbetsmarknaden.

Utskottet anser det vara helt följdriktigt att parter som har träffat avtal

av detta slag - en precisering om vad avtalet skall innehålla har gjorts i

lagtexten och där innefattas bl.a. regler om medling och medlares

befogenheter - inte bör underkastas tvångsmed-ling. Något annat vore både

ologiskt och opraktiskt. Utskottet avstyrker motion A10 (yrk. 7).

5.3 Förlängd varseltid

Propositionen

Enligt nuvarande regler skall en part som avser att vidta en stridsåtgärd

eller att utvidga den varsla motparten och Förlikningsmannaexpeditionen sju

dagar i förväg. Regeringen föreslår att varseltiden förlängs till sju

arbetsda-gar (45 §). Samma varseltid skall gälla för både primär- och

sympatiåtgärder. Liksom för närvarande skall någon skyldighet att varsla

inte gälla om det finns giltigt hinder och inte heller vid

indrivningsblockader. Varselreglerna skall vara tvingande. Med en förlängd

varseltid ökar förutsättningarna för en avtalslösning utan stridsåtgärder.

Medlaren får längre tid att stämma av möj-ligheterna till en

förhandlingslösning eller för att utarbeta förslag till avtal. Ett annat

skäl för förslaget är att den som varslet riktas mot får mer tid att

förbereda sig för att minska skadeverkningarna av stridsåtgärden.

Motion

Moderaterna anser enligt motion A6 att varseltiden bör utökas till 14 dagar

med motiveringen att en förlängd varseltid skulle kunna kyla ner ett spänt

förhandlingsläge och öka utrymmet för olika slag av konfliktlösande

insatser (yrk. 15).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att Moderaternas förslag överensstämmer med ut-

redningens. Utskottet utgår från att motionsyrkandet grundas på samma slag

av överväganden som propositionen. Vid bedömningen av vad som är en lämplig

tid för varsel bör man emellertid också ha i minnet att en alltför lång tid

kan ha sina nackdelar. Det kan ta längre tid innan förhandlingar kommer i

gång på allvar. Erfarenheten visar att uppgörelser nås först när

varseltiden löper mot sitt slut. En för lång tid kan i sig leda till fler

varsel och varsel "för säkerhets skull". Det kan också innebära ekonomiska

nackdelar för vissa slag av verksamheter, t.ex. om flygpassagerare bokar om

till andra bolag. Ut-skottet anser att den avvägning som ligger bakom

regeringens förslag har goda skäl för sig och avstyrker således förslaget

om 14 dagars varseltid (yrk. 15).

Utskottet återkommer till de konkreta lagförslagen nedan.

Motion A6 (yrk. 15) avstyrks.

5.4 Varselavgift, uppskjutande av en varslad stridsåtgärd m.m.

Propositionen

Den som underlåter att varsla Medlingsinstitutet kan bli skyldig att betala

en varselavgift till staten om lägst 30 000 kr och högst 100 000 kr. Om det

finns särskilda skäl kan avgiften bestämmas till lägre belopp eller helt

falla bort (62 a § första stycket). Varselavgift skall kunna utgå även då

en part varslar men på ett otillräckligt sätt. De vidgade befogenheterna

för Medlingsinstitu-tet och medlarna gör det än viktigare än tidigare att

varselskyldigheten efter-levs.

Om det främjar en god lösning av tvisten får Medlingsinstitutet på medla-

rens begäran meddela beslut om att en part skall skjuta upp varslade

stridsåt-gärder under en sammanhängande tid av högst 14 dagar för varje

stridsåtgärd eller utvidgning av en stridsåtgärd. Ett sådant beslut får

meddelas endast en gång för varje medlingsuppdrag (49 §). Motivet är att

förhandlingsmöjlighe-ter skall kunna uttömmas innan en stridsåtgärd bryter

ut. Medlaren kan be-höva ytterligare tid utöver de sju arbetsdagar som

skall utgöra den ordinarie varseltiden. I varje enskilt fall måste det

göras en bedömning av om det är meningsfullt att skjuta upp stridsåtgärden.

Den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot Medlingsinstitutets beslut om

uppskjutande kan bli skyldig att betala en förhöjd varselavgift till staten

om lägst 300 000 kr och högst 1 000 000 kr. Om det finns särskilda skäl kan

avgiften bestämmas till lägre belopp eller helt falla bort (62 a § andra

stycket). Sådan jämkning skall komma i fråga endast i rena undantagsfall.

En stridsåtgärd som vidtas i strid med ett föreläggande om att skjuta upp

stridsåtgärden blir inte olovlig.

Talan om utdömande av varselavgift eller förhöjd varselavgift förs av

Medlingsinstitutet i tingsrätt. Avgörandet får överklagas till

Arbetsdomstolen (63 § andra stycket).

Utskottets ställningstagande

Några motioner har inte väckts med anledning av dessa delar av propositio-

nen. Utskottet tillstyrker förslagen och återkommer nedan till frågan om

antagande av lagförslagen.

5.5 Verkan av uteblivet varsel

Propositionen

Reglerna om varsel är formföreskrifter. Någon ändring föreslås inte i detta

hänseende. Inte heller föreslås någon rätt för Medlingsinstitutet att

avbryta icke varslade stridsåtgärder.

Motion

Moderaterna anser enligt motion A6 att Medlingsinstitutet bör ges rätt att

avbryta stridsåtgärder som inte har varslats på ett korrekt sätt (yrk. 16).

Parti-et anser också att medbestämmandelagen bör ändras så att brott mot

varsel-reglerna medför att själva konflikten blir olovlig. Därigenom kan

skadestånd för ekonomisk skada utdömas till motparten (yrk. 17).

Utskottets ställningstagande

Enligt nuvarande lagregler är skyldigheten att varsla motparten om en

stridsåtgärd en s.k. formföreskrift. Uteblivet varsel medför inte att en i

och för sig tillåten stridsåtgärd skall anses som olovlig. Det grundar

därigenom inte heller rätt till ersättning för den ekonomiska skada som

tillfogas den andra parten genom stridsåtgärden. Däremot medför

underlåtenheten att varsla en skyldighet att betala allmänt skadestånd till

motparten. Utredningen hade föreslagit att Medlingsinstitutet skulle få

rätt att avbryta icke varslade stridsåtgärder. En stridsåtgärd som vidtogs

efter Medlingsinstitutets beslut skulle anses olovlig.

Under remissbehandlingen restes det invändningar av rättsligt slag mot

förslaget. Medlingsinstitutet skulle få göra bedömningar, enligt utrednings

-förslaget dessutom inte överklagbara, som normalt ankommer på domstol.

Även om uppgiften skulle ha anförtrotts Arbetsdomstolen, som då skulle

kunna förklara en icke varslad stridsåtgärd olovlig, skulle regeln enligt

pro-positionen innebära ett väsentligt ingrepp i nuvarande bestämmelser.

Utskottet kan liksom regeringen konstatera att utredningens förslag inte

hade sin grund i uppfattningen att parterna skulle brista i respekt för

varsel-reglerna. Anledningen till förslaget var i stället att det inte

skulle vara lock-ande för part att låta bli att varsla för att därmed undgå

ett beslut från Med-lingsinstitutet om skyldighet att skjuta upp en varslad

stridsåtgärd. Denna möjlighet för institutet är nämligen avsedd att gälla

bara i förhållande till varslade konflikter.

Utskottet ansluter sig till bedömningen att det inte finns anledning att ge

Medlingsinstitutet möjlighet att avbryta icke varslade konflikter. Vikten

av att varselreglerna iakttas betonas i stället genom den nya regeln om

varselav-gift.

I förhållande till motparten gäller medbestämmandelagens regler om ska-

destånd. Utredningen avstod från att lägga fram förslag om att en annars

lovlig konflikt skulle betraktas som olovlig enbart därför att den inte

hade varslats eller varslats på felaktigt sätt. Skälet var bl.a. det skulle

kunna leda till en väsentlig ökning av tvister om den formella proceduren

för stridsåt-gärder. Enligt utskottets mening skulle även en regel av detta

slag vara ett väsentligt ingrepp i konfliktreglerna. Utskottet anser att

skadeståndsreglerna är en tillräcklig sanktion. Vid bedömning av

skadeståndet beaktas hur allvar-ligt åsidosättandet skall anses vara. Med

det anförda avstyrks motion A6 (yrk. 16 och 17).

5.6 Skiljeförfarande och skiljenämnd, förlikningsman, förlikningskommission

m.m.

Propositionen

En medlare skall, på samma sätt som i dag gäller för förlikningsman, kunna

föreslå parterna att låta en tvist avgöras genom skiljeförfarande.

Medlingsin-stitutet skall kunna medverka vid utseende av skiljemän. Om

stridsåtgärder har påbörjats, skall Medlingsinstitutet kunna uppmana

parterna att låta tvis-ten avgöras genom skiljeförfarande. En medlare får

inte åta sig skiljemanna-uppdrag i en arbetstvist, om inte

Medlingsinstitutet i särskilt fall medger det (51 §). Någon fast

skiljenämnd knuten till Medlingsinstitutet föreslås inte. Inte heller läggs

det fram något förslag om en särskild nämnd med uppgift att avgöra

konflikters samhällsfarlighet.

Den nuvarande rätten för regeringen att utse förlikningsman eller förlik-

ningskommission upphävs.

Motion

Folkpartiet accepterar i motion A10 regeringens bedömning att en fast skil-

jenämnd inte bör inrättas. I sammanhanget vill partiet dock lyfta fram

frågan om en partssammansatt nämnd med opartisk ordförande för att avgöra

kon-flikters samhällsfarlighet. - Utskottet återkommer till denna fråga i

avsnittet Stridsåtgärders proportionalitet nedan.

Utskottets ställningstagande

Utöver det nyssnämnda förslaget från Folkpartiet har dessa delar av proposi

-tionen inte föranlett några motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker propositionen i motsvarande delar och återkommer till

frågan om antagande av lagförslagen nedan.

6 Stridsåtgärder

6.1 Stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag

Propositionen

Något förbud mot stridsåtgärder riktade mot enmans- och familjeföretag

föreslås inte, men regeringen säger sig följa utvecklingen noga och vara

beredd att återkomma om så krävs.

Motioner

Såväl Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet som Mil-

jöpartiet anser att stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag bör

förbju-das. Likartade yrkanden finns även i motioner som väckts under den

allmän-na motionstiden hösten 1999.

Moderaterna anser i motion A6 att ett förbud bör införas med ikraftträdande

den 1 juli 2000 och lägger i enlighet med detta fram förslag om en ny para-

graf, 41 b §, i medbestämmandelagen i överensstämmelse med den regel som

gällde under 1994 (yrk. 9). Enligt Moderaterna kan en stridsåtgärd som

syftar till att uppnå ett kollektivavtal som i praktiken inte kommer att

reglera ar-betsvillkoren för någon utanför företagarens egen familj inte

fylla något rimligt fackligt syfte. Moderaterna pekar på att begränsningar

av kon-flikträtten som innebär att stridsåtgärder av det här slaget

försvåras eller omöjliggörs finns i andra nordiska länder. De hänvisar även

till att utred-ningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut ansåg att

förbudsregeln borde återinföras. 1994 års regel byggde på ett omsorgsfullt

utredningsarbe-te. Någon ytterligare beredning erfordras därför inte enligt

Moderaterna.

I stort sett identiska lagförslag läggs fram av Kristdemokraterna i motion

A8 (yrk. 7) och av Folkpartiet i motion A10 (yrk. 9). Kristdemokraterna ser

det som ett misstag av regeringen att inte lagstifta om detta. Folkpartiet

hänvisar till utredningens bedömning att förbudet bör återinföras eftersom

stridsåtgär-der faktiskt riktats mot enmans- och familjeföretag efter det

att förbudet upphävdes.

Centerpartiet, i motion A9, motiverar sitt förslag om förbud med att det är

angeläget att värna om möjligheten för enmans- och familjeföretagen utan

anställda att faktiskt stå utanför kollektivavtal som saknar relevans för

före-tagens verksamhet. Åtgärder riktade mot sådana företag fyller ingen

annan funktion än att förskjuta maktförhållandena på arbetsmarknaden.

Återkom-mande stridsåtgärder mot dessa företag urholkar förtroendet för

förhand-lingslösningar och fredlig samverkan på arbetsmarknaden. Ett förbud

kan därför ha betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt. Det av partiet

före-slagna förbudet hindrar inte att stridsåtgärder träder i kraft så

snart företaget nyanställer personal. Förutom förslag om en förbudsregel (

yrk. 2) finns det i motionen förslag om en följdändring i lagen om

rättegången i arbetstvister (yrk. 3) och om en regel som möjliggör avtal om

längre gående fredsplikt (yrk. 4).

Miljöpartiet beklagar i sin kommittémotion A7 att regeringen inte följt ut-

redningens förslag om ett lagreglerat förbud. Miljöpartiet hade liksom rege

-ringen i och för sig gärna sett att parterna själva löst frågan om ett

blockad-förbud avtalsvägen, men eftersom tillräckliga initiativ inte tagits

av parterna bör det förbud som gällde under 1994 återinföras. Efter en

beskrivning av rättsläget kommer Miljöpartiet fram till att det inte är

rimligt med stridsåt-gärder mot enmans- och familjeföretag med de

omfattande skadeverkningar som åtgärderna kan medföra. Stridsåtgärder för

att träffa avtal som i prakti-ken inte kommer att reglera villkoren för

någon utanför företagarens familj fyller inget rimligt fackligt syfte.

Miljöpartiet tillbakavisar argumentet att kollektivavtal behövs för det

fall att någon skulle anställas i framtiden. Det intresset uppväger inte

den skada och det intrång som stridsåtgärden utgör för ett företag som inte

har några utomstående arbetstagare när åtgärden faktiskt vidtas. Mot det

argumentet kan man enligt motionen också invända att de fackliga

organisationerna inom större delen av SAF/LO-området och inom hela

tjänstesektorn avstår från sådana stridsåtgärder. Miljöpartiet pekar också

på att de fackliga organisationerna har möjlighet att vidta stridsåtgär-der

så snart någon utomstående anställts. Under det år som lagen innehöll ett

sådant förbud framkom inte heller några problem med tillämpningen. I mo-

tionen hänvisas till förarbetsuttalandena till 1994 års förbudsregel.

Partiet lägger fram ett lagförslag av motsvarande lydelse med vissa

redaktionella ändringar (yrk. 1) och ett förslag till följdändring i lagen

om rättegången i arbetstvister (yrk. 2).

Likartade motionsyrkanden finns i A231 yrk. 17 delvis (fp), A254 yrk. 28 (

kd), A701 delvis (m), A706 (m, kd, c, fp), Fi211 yrk 8. delvis (c) och

Sk692 yrk. 23 delvis (m).

Utskottets ställningstagande

Under år 1994 gällde en regel, 41 b §, i medbestämmandelagen som förbjöd

stridsåtgärder som hade till ändamål att träffa kollektivavtal med ett

företag utan några anställda eller där bara företagaren själv eller

företagarens famil-jemedlemmar var arbetstagare och ensamma ägare. Förbudet

avsåg även sympatiåtgärder riktade mot ett sådant företag. Efter

regeringsskiftet hösten 1994 upphävdes regeln med verkan från den 1 januari

1995. Några problem med tillämpningen framkom inte under det år då förbudet

var i kraft.

Enligt utskottets mening är det inte rimligt att en arbetstagarorganisation

skall få anordna stridsåtgärder mot ett företag när syftet är att uppnå ett

kol-lektivavtal som i praktiken inte direkt kommer att reglera

arbetsvillkoren för någon. Om åtgärden riktas mot ett familjeföretag skulle

avtalet inte reglera arbetsvillkoren för någon utanför företagarens egen

familj. Enligt utskottets mening måste familjeföretagaren ha rätt att utan

inblandning bestämma vilka inbördes relationer och förhållanden som skall

råda mellan de familjemed-lemmar som arbetar i företaget. Samma princip

gäller för övrigt även i annan arbetsrättslig lagstiftning - t.ex. omfattar

lagen om anställningsskydd (LAS) inte arbetstagare som tillhör

arbetsgivarens familj.

Utgångspunkten är således att stridsåtgärder mot företag utan anställda,

utöver familjemedlemmarna, inte fyller något rimligt fackligt syfte. Ett

för-bud kan enligt utskottets mening inte heller motiveras med att ett

kollektiv-avtal behövs för det fall att företaget skulle anställa någon i

framtiden. Mot det argumentet skulle man kunna invända att parterna inom

större delar av SAF/LO-området och inom tjänstesektorn avstår från sådana

stridsåtgärder. Intresset av att företaget har gällande kollektivavtal den

dag det till äventyrs anställer någon kan inte uppväga den skada och det

intrång som stridsåtgär-der utgör. En förbudsregel bör alltså utgå från de

faktiska förhållandena. Så snart någon utomstående anställs har de fackliga

organisationerna möjlighet att vidta stridsåtgärder.

Stridsåtgärder som vidtas mot enmans- eller familjeföretag skall anses som

olovliga. Enligt utskottets mening bör man vid bedömningen av om stridsåt-

gärden är olovlig inte beakta sådana förändringar i anställnings- eller

ägar-förhållandena som har inträffat sedan stridsåtgärden har varslats

eller inletts.

Utskottet anser att förbudsregeln bör utformas på motsvarande sätt och ha

samma innebörd som 1994 års regel. Utskottet hänvisar därför till proposi-

tion 1993/94:67 och till utskottets betänkande 1993/94:AU4.

Detta innebär att det bör införas en ny paragraf, 41 b §, i medbestämman-

delagen i enlighet med den lydelse som framgår av bilaga 2 till detta betän

-kande. På motsvarande sätt som i 1994 års lag bör det genom ett tillägg

till 4 § medbestämmandelagen anges att det i kollektivavtal får föreskrivas

läng-re gående fredsplikt än vad 41 b § anger och längre gående skadestånds

-ansvar än vad som följer av lagen.

I enlighet med förslag i slutbetänkandet från utredningen om ett förstärkt

förlikningsmannainstitut (SOU 1998:141) bör det också genom ett tillägg i 2

kap. 1 § lagen om rättegången i arbetstvister klargöras att Arbetsdomstolen

alltid är behörig att som första domstol ta upp och avgöra en tvist om

stridsåtgärd som avses i 41 b § medbestämmandelagen, vilket även föresla-

gits i Centerpartiets och Miljöpartiets motioner.

De föreslagna lagändringarna bör enligt utskottets mening lämpligen träda i

kraft samtidigt med de övriga ändringar i medbestämmandelagen som före-slås

i detta betänkande, dvs. den 1 juni 2000.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A6 (yrk. 9), A7 (

yrk. 1 och 2), A8 (yrk. 7), A9 (yrk. 2-4), A10 (yrk. 9), A231 (yrk. 17 del-

vis), A254 (yrk. 28), A701 delvis, A706, Fi211 (yrk. 8 delvis) och Sk692 (

yrk. 23 delvis).

6.2 Stridsåtgärders proportionalitet m.m.

Propositionen

Lagstiftning om att stridsåtgärder skall vara proportionerliga föreslås

inte.

Motioner

Såväl Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet som Folkpartiet före-

slår att det införs regler som avser stridsåtgärdernas proportionalitet.

Stridsåtgärder som i olika avseenden inte står i rimlig proportion till t.

ex. syftet eller effekten bör enligt dessa partier förbjudas genom en ny

bestäm-melse i medbestämmandelagen.

Moderaterna anser enligt sin motion A6 att en proportionalitetsregel bör

införas som inte bara avser förhållandet mellan stridsåtgärdens omfattning

och den skada som drabbar motparten utan även förhållandet mellan åtgär-

dens omfattning och det syfte som åtgärden har. Moderaterna hänvisar till

utredningen, som ansåg att ett krav på proportionalitet skulle ge en

rimligare balans mellan parterna på arbetsmarknaden. Reglerna skall enligt

motionen omfatta såväl primära stridsåtgärder som svarsåtgärder från

motparten. I det förstnämnda fallet skulle regeln begränsa möjligheterna

till s.k. nålsticksåt-gärder som lamslår motparten. I det senare fallet

skulle möjligheten begrän-sas att vidta mycket omfattande stridsåtgärder

för att uppnå endast begränsa-de fördelar. Regeringen bör återkomma med ett

förslag som läggs fram i sådan tid att regeln kan träda i kraft den 1

januari 2001 (yrk. 8).

Kristdemokraterna pekar i sin motion A8 bl.a. på sådana åtgärder som kostar

lite för den som vidtar stridsåtgärden men orsakar stora kostnader för mot-

parten och tredje man, t.ex. när små nyckelgrupper tas ut i strejk. Ett

propor-tionalitetskrav bör gälla även vid blockader och andra

stridsåtgärder för att förmå företag att ansluta sig till ett redan

gällande avtal. Proportionaliteten bör alltså bedömas med utgångspunkt i

såväl åtgärden som den skada som vållas. Ett krav på proportionalitet i

fråga om stridsåtgärder som riktas mot oorganiserade företag skulle också

innebära ett bättre skydd för den negativa föreningsrätten (yrk. 5).

Centerpartiet framhåller i motion A9 att stora obalanser kan bidra till

uppgö-relser som annars inte skulle godtas. Alltfler arbetstagare har

nyckelpositio-ner vilket gör det möjligt att genom "nålsticksåtgärder" till

begränsade kost-nader vidta stridsåtgärder som medför stor skada för

arbetsgivaren eller tredje man, samtidigt som arbetsgivarna till följd av

den hårdnande globala marknaden blir alltmer tveksamma till att själva

tillgripa stridsåtgärder. Par-tiet lägger fram lagförslag om en

proportionalitetsregel som tar sikte på förhållandet mellan åtgärdens

omfattning och skadan för motparten, svarsåt-gärdens omfattning och

primäråtgärden resp. mellan sympatiåtgärdens skada och åtgärdens eller

primäråtgärdens omfattning (yrk. 5) samt motsvarande följdändringar som i

förslaget ovan om förbud mot stridsåtgärder mot en-mans- och familjeföretag

(yrk. 6 och 7). Yrkande om en proportionalitetsre-gel framställs också i

partimotionen F211 (yrk. 8 delvis).

Folkpartiet föreslår i motion A10 en proportionalitetsregel av motsvarande

innehåll som den i Centerpartiets motion (yrk.10) .

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis kan konstateras att utredningen, som framgått ovan, lade fram

ett förslag om krav på stridsåtgärders proportionalitet. Förslaget tog

sikte på tre olika situationer, nämligen när en stridsåtgärd

- som är partiell eller på annat sätt begränsad kan förväntas leda till

skada eller annan olägenhet, som står i uppenbart missförhållande till

åtgärdens omfattning

-

- som har varslats som svar på en annan stridsåtgärd och som är väsentligt

mer omfattande än vad som är rimligt med hänsyn till den åtgärd som har

orsakat svarsåtgärden

-

- som har varslats som stöd för en part i dennes tvist om förnyande av kol-

lektivavtal kan förväntas leda till skada eller olägenhet, som står i ett

up-penbart missförhållande till åtgärdens eller primäråtgärdens omfattning.

-

En sådan stridsåtgärd skulle enligt utredningens förslag kunna förklaras

olovlig av Arbetsdomstolen på yrkande av den part som åtgärden riktas mot.

Förslaget skulle enligt utredningen skapa en rimligare balans mellan parter

-na. Det skulle förhindra förhandlingstekniken att använda stridsåtgärder

som inte kostar mycket för den egna konfliktfonden men som leder till

negativa effekter för samhällsekonomin. Ett tredje skäl för utredningen var

det faktum att flera europeiska länder har regler av liknande slag.

Vid remissbehandlingen mötte förslaget invändningar av flera olika slag.

För att vara på den säkra sidan skulle en facklig organisation tvingas ta

ut samtliga arbetstagare på avtalsområdet i total strejk. En

proportionalitetsregel skulle därmed försvåra, fördyra och försena

förhandlingsprocessen. Stor energi skulle behöva läggas ned på juridiska

formalia och inte på den bak-omliggande tvisten. Tveksamhet skulle råda om

förslagets förenlighet med Europarådets sociala stadga. Det skulle vara

tveksamt att lägga på en dom-stol att göra de lämplighetsprövningar som det

skulle vara fråga om. Regler-na skulle bli svårtillämpade; t.ex. ansåg

Arbetsdomstolen att regler av detta slag måste förses med vägledande

uttalanden om tillämpningen.

Det fanns också en rad remissinstanser som stödde förslaget, och det fanns

de som ansåg att förslaget borde utvidgas.

Utskottet anser med hänvisning inte minst till vad som framkommit vid

remissbehandlingen att det finns starka skäl som talar mot

proportionalitets-regler av det nu berörda slaget. Det bör samtidigt

uppmärksammas att rege-ringen skall ge Medlingsinstitutet i uppdrag att i

sina årliga rapporter redogö-ra för hur konflikter på arbetsmarknaden

genomförts och vilka konsekvenser de fått. Utskottet noterar att regeringen

har för avsikt att noga följa utveck-lingen på området.

Med det anförda avstyrks motionerna A6 (yrk. 8), A8 (yrk. 5), A9 (yrk. 5-7)

, A10 (yrk. 10) och Fi211 (yrk. 8 delvis).

Utskottet tar i detta sammanhang även upp Folkpartiets förslag i motion A10

(yrk. 8) om en partssammansatt nämnd för att avgöra konflikters sam-

hällsfarlighet. Partiet hänvisar till rapporten Spelreglerna på

arbetsmarkna-den (SOU 1991:13) från den s.k. Löneförhandlingsutredningen.

Denna ut-redning lade fram ett förslag om att en sådan nämnd skulle

inrättas för hela arbetsmarknaden. Nämnden skulle på en parts begäran kunna

pröva om en konflikt var samhällsfarlig. Om nämnden skulle finna att så var

fallet skulle nämnden uppmana den varslande parten att återkalla varslet

eller att upphöra med stridsåtgärden.

Frågan berördes även av Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannain-

stitut som konstaterade att det kan finnas ett intresse bland parterna att

inrätta egna nämnder för att bedöma vilka stridsåtgärder som bör förekomma.

Par-terna i kollektivavtalet kan ge nämnden i uppdrag att fatta tvingande

beslut. Det finns därmed möjlighet att anpassa prövningen till de

förutsättningar och traditioner som gäller för den egna branschen. Som

konstateras av utredning-en finns sådana avtal i viss utsträckning redan i

dag. Utskottet finner inte skäl att åter ta upp frågan om en sådan nämnd

och avstyrker följaktligen motion A10 (yrk. 8).

6.3 Sympatiåtgärder

Propositionen

Frågan om ett förbud mot sympatiåtgärder berörs inte särskilt i propositio-

nen.

Motioner

Moderaterna ser i motion A6 sympatiåtgärderna som ytterligare ett exempel

på att balansen förändrats mellan parterna. Företagen anser i regel att en

lockout kostar dem för mycket. Det är därmed inte längre något verksamt

konfliktmedel för arbetsgivarsidan. Det är svårt att motivera en rätt till

sym-patiåtgärder eftersom det inte behöver föreligga ens den minsta

intressege-menskap mellan den part som vidtar sympatiåtgärden och parten i

primär-konflikten. Vid sympatiåtgärder har de stridande parterna träffat

avtal, och då bör dessa också hållas. Det är inte rimligt att en

utanförstående part, som kanske har träffat kollektivavtal efter

stridsåtgärder i de egna förhandlingar-na, sedan helt oförskyllt skall

drabbas av sympatiåtgärder på grund av en intressekonflikt vid ett helt

annat företag. Regeringen bör återkomma med ett förslag om förbud mot

sympatiåtgärder i sådan tid att lagändringen kan träda i kraft den 1

januari 2001 (yrk. 10). - Yrkanden om förbud mot sympatiåt-gärder

framställs även i Moderaternas partimotion Sk692 (yrk. 23 delvis) och i

motion A701 (delvis) av Karin Falkmer och Tomas Högström (båda m).

Kristdemokraterna anser inte heller, enligt sin motion A8, att sympatiåtgär

-der bör tillåtas som instrument vid konflikter. Vid en primärkonflikt

finns inget avtal mellan parterna, vilket är anledningen till att parterna

kan tvinga fram ett avtal genom stridsåtgärder. Vid sympatiåtgärder däremot

är de stri-dande parterna bundna av avtal. Avtalsbundna parter bör rimligen

hålla sina avtal. Partiet ser också sympatiåtgärderna som en fråga om

proportionalitet. Företagen är alltmer känsliga när tekniskt kompetenta

arbetstagare tas ut i strejk (yrk. 6).

Utskottets ställningstagande

Även frågan om sympatiåtgärder togs upp av Utredningen om ett förstärkt

förlikningsmannainstitut. Frågan hade inte varit nämnd i utredningens direk

-tiv. Utredningen ansåg inte att rätten till sympatiåtgärder borde tas bort

. Skälet var att denna rätt är en del i en nordisk tradition och en

väsentlig grundval för kollektivavtalssystemet. Utredningen bedömde det

därför som omöjligt att få en bred uppbackning för ett paket med åtgärder

som inklude-rade ett borttagande av rätten till sympatiåtgärder. Dessutom

skulle en sådan inskränkning kunna komma i konflikt med Europarådets

sociala stadga. Utredningen ansåg dock att ett borttagande skulle kunna

leda till en mer dämpad löneutveckling och en ökad lönespridning, vilket

skulle vara gynn-samt ur en snävt samhällsekonomisk synvinkel.

Utskottet ansluter sig till utredningens bedömning att rätten till

sympatiåt-gärder inte bör tas bort. I sammanhanget bör påpekas att

förslaget om för-längd varseltid och om möjlighet att skjuta upp varslade

stridsåtgärder, som utskottet ställt sig bakom ovan, kan innebära vissa

begränsningar av möjlig-heten till sympatiåtgärder.

Med det anförda avstyrks motionerna A6 (yrk. 10), A8 (yrk. 6), A701 (delvis

) och Sk692 (yrk. 23 delvis).

[5~7 Andra ändringar

Propositionen

I ett särskilt avsnitt om lönestatistik redovisas vissa förändringar som

inte omfattas av propositionens förslag till riksdagsbeslut.

- Medlingsinstitutet blir statistikansvarig myndighet för den officiella lö

-nestatistiken från den 1 januari 2001

Statistiska centralbyrån (SCB) är i dag statistikansvarig myndighet i

enlighet med principen att SCB skall svara för officiell statistik som

griper över flera sektorer, som saknar entydig huvudanvändare eller där det

påtagligt gagnar förtroendet för statistiken. Medlingsinstitutet får ett

samlat ansvar för att följa och analysera svensk lönebildning och får en

funktion som inte motsvaras av verksamheten vid någon i dag existerande

myndighet. Institutet kommer därmed att framstå som en huvudanvändare av

lönestatistiken. Statisti-kansvaret bör enligt propositionen avse både den

månadsvisa och den årsvisa lönestatistiken. Som nämnts ovan kommer

Medlingsinstitutet att få i uppgift att inrätta ett expertråd för

lönestatistik.

- Lönestatistiken förbättras på olika sätt

SCB skall ges i uppdrag att förbättra den månadsvisa statistiken som bör

produceras för alla sektorer i ekonomin. Utförligare redovisning bör ske av

retroaktiva löneutbetalningar. Statistiken bör också redovisas snabbare än

i dag. Medlingsinstitutet bör svara för att en samlad månadsvis publicering

sker. Statistiken bör redovisas för ett 50-tal områden eller branscher med

fördelning på kön och på arbetare och tjänstemän.

Medlingsinstitutet bör även svara för att årsstatistiken publiceras i form

av en årlig rapport, som även innefattar analyser. SCB skall få i uppdrag

att producera löpande statistik över vakanser och arbetskonflikter.

Förbättringen av såväl den årsvisa som månadsvisa statistiken bör genom-

föras redan år 2000, bl.a. med hänvisning till behovet av jämförbar

statistik när nästa avtalsrörelse analyseras.

Forskningens behov skall tillgodoses genom komplettering av individdata-

basen LINDA med individuppgifter om löner från SCB:s årsvisa lönestatis-tik

.

- Rapporter om samhällsekonomin

Konjunkturinstitutet (KI) bör svara för att en årlig rapport tas fram om de

samhällsekonomiska förutsättningarna för löneförhandlingarna. Rapporten

skall innehålla bedömningar av den ekonomiska utvecklingen under de när-

maste åren i Sverige och omvärlden.

- Rapporter om löneutvecklingen m.m.

Medlingsinstitutet bör svara för att det årligen publiceras en rapport om

löneutvecklingen m.m. Den skall beskriva betydelsefulla förändringar vad

gäller löner, arbetskraftskostnader, produktivitetsutveckling,

inkomstfördel-ning, inkomstutveckling, sysselsättning, avtalskonstruktioner

, förhandlings-system och arbetsmarknadslagstiftning i Sverige och i

omvärlden liksom lönebildningens strukturpåverkande effekter.

Lönestatistiken behöver redovi-sas för branscher, yrkesgrupper, uppdelning

på kön etc. Rapporten skall även innehålla analyser av hur utvecklingen av

arbetskraftskostnader påverkat samhällsekonomin och sysselsättningen. Den

skall också innehålla en redo-visning och analys av stridsåtgärder som

förekommit under året.

- Redogörelse inför finansutskottet och arbetsmarknadsutskottet

Medlingsinstitutets chef bör, om riksdagen finner detta lämpligt, årligen

inför dessa utskott redogöra för sin syn på hur lönebildningen,

arbetskrafts-kostnaderna och sysselsättningen utvecklats och hur institutet

tagit sig an sin uppgift att verka för en väl fungerande lönebildning utan

att parterna frånta-gits sitt ansvar.

- Förbättrade möjligheter att analysera löneutvecklingen för kvinnor och

män m.m.

De förbättringar av den årsvisa lönestatistiken och kompletteringen av

forsk-ningsdatabasen LINDA som redovisats ovan kommer enligt regeringens

bedömning att förbättra möjligheten att följa och analysera

löneutvecklingen för kvinnor och män. Medlingsinstitutets årliga rapport om

löneutvecklingen m.m. bör även innehålla ett särskilt kapitel som

analyserar löneutvecklingen ur ett jämställdhetsperspektiv.

Medlingsinstitutet bör också följa frågan om diskriminering i

lönesättningen på andra grunder än kön. Samråd bör ske regelbundet med

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappom-budsmannen och

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

Motioner

Moderaterna motsätter sig enligt motion A6 förslaget att Medlingsinstitutet

skall vara statistikansvarig myndighet (yrk. 14). Ansvaret bör ligga kvar

hos SCB. Partiet anser dessutom att dagens lönestatistiska underlag är

tillräckligt. Det finns inget behov av en ytterligare aktör. En utvidgad

statistikinhämtning innebär en ökad börda på företagen. Om parterna vill ha

ytterligare en opar-tisk instans kan de inrätta ett ekonomiskt råd på

motsvarande sätt som enligt industrins samarbetsavtal. Moderaterna anser

inte heller att det skall ankom-ma på Medlingsinstitutet att utarbeta

rapporter om löneutvecklingen eller på annat institutionaliserat sätt

redogöra för utvecklingen eftersom detta skulle vara en del i den

normbildande roll för Medlingsinstitutet som partiet avvisar (yrk. 13

delvis).

Även Kristdemokraterna anser, enligt motion A8, att SCB också fortsätt-

ningsvis bör vara huvudansvarig för lönestatistiken, eftersom det annars

finns risk för samordningsproblem i förhållande till den ekonomiska

statisti-ken. Det bör dock vara en viktig uppgift för Medlingsinstitutet

att se till att det finns statistik tillgänglig på ett relevant sätt (yrk.

3). Kristdemokraterna är i och för sig positiva till det som redovisas i

propositionen vad gäller jäm-ställdhet och diskriminering, men bedömer det

inte som tillräckligt. I motio-nen framhålls att bra former för

arbetsvärdering kan vara ett instrument för en mer objektiv lönesättning.

Motionärerna poängterar att arbetsvärdering inte behöver stå i

motsatsförhållande till individuell lönesättning (yrk. 4).

Centerpartiet yrkar också avslag på propositionen i den del som den

förordar att Medlingsinstitutet skall vara statistikansvarig myndighet.

Partiet hänvisar i sin motion A9 till vad SCB anfört om den roll som

lönestatistiken spelar i många ekonomiska och samhälleliga bedömningar. Ett

medlingsinstitut kan inte automatiskt ha intresse av samtliga sidor av

lönestatistiken (yrk. 1).

Inte heller Folkpartiet anser, enligt motion A10, att Medlingsinstitutet

bör ha statistikansvaret. Ansvaret bör ligga kvar på SCB. Erforderliga

analyser därutöver kan utföras av Konjunkturinstitutet (yrk. 5). Partiet

motsätter sig inte att lönestatistiken förbättras eftersom det ökar

möjligheterna att analyse-ra löneutvecklingen för kvinnor och män. Partiet

har inte heller någon in-vändning mot att Konjunkturinstitutet skall avge

en årlig rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna för

lönebildningen. Folkpartiet varnar dock för en alltför stor tilltro till

att statistik eller ekonomiska analyser i sig leder till en bättre

lönebildning. För det krävs kännedom om individuella förhållanden som en

myndighet inte kan ha (yrk. 6).

Utskottets ställningstagande

En förbättring av lönestatistiken är enligt utskottets mening en väsentlig

del i åtgärderna för att förbättra lönebildningen. Utskottet anser det

också väsent-ligt att parterna har förtroende för lönestatistiken och inte

har skäl att ifråga-sätta dess kvalitet eller användbarhet. Den sakkunskap

och goda beställar-kompetens som Medlingsinstitutets anställda kommer att

representera bör enligt utskottets bedömning kunna resultera i en ökad

användbarhet och ett stärkt förtroende för statistiken. Att överföra

huvudansvaret till Medlingsin-stitutet är i konsekvens med de allmänna

principer som gäller för den offici-ella statistiken. Utskottet delar

regeringens bedömning att Medlingsinstitutet kommer att framstå som

huvudanvändare av lönestatistiken. Institutet kom-mer att ha ett samlat

ansvar för att följa och analysera lönebildningen.

Det är enligt utskottets mening inte korrekt att som Moderaterna betrakta

ansvaret för statistiken som en del i en normbildande roll.

Medlingsinstitutet har i stället en analysfunktion. Institutets roll är att

se till att statistiken speg-lar den faktiska löneutvecklingen, inte att

agera som något slags "lönepolis". Utskottet kan inte heller se de andra

förslag om uppgifter för Medlingsinsti-tutet som Moderaterna hänvisar till

som uttryck för att institutet skulle ha en normbildande roll.

Med anledning av farhågorna för samordningsproblem i förhållande till den

övriga ekonomiska statistiken m.m. vill utskottet hänvisa till att rege-

ringen enligt vad som sägs i propositionen har för avsikt att ge Medlingsin

-stitutet i uppgift att inrätta ett expertråd för lönestatistik. Detta

expertråd är tänkt att fungera som ett organ för att tillvarata andra

intressenters behov av utformningen av statistiken. Företrädare för

parterna bör ingå i rådet, och Konjunkturinstitutet och SCB bör adjungeras

dit. Regeringen trycker också på att det är väsentligt att samråd sker med

SCB i frågor som gäller behov av allmäninformativ statistik. Utskottet

instämmer med regeringen att det är särskilt väsentligt att samordningen

med den ekonomiska statistiken beaktas. Som sägs i propositionen får inte

det faktum att Medlingsinstitutet blir en huvudanvändare innebära att andra

användares intressen åsidosätts. Utskottet vill slutligen peka på att

regeringen säger sig vara beredd att ompröva sitt förslag om det skulle

uppstå en situation där viktiga användares intressen åsidosätts. Därför har

regeringen för avsikt att låta utvärdera konsekvenserna när det nya

systemet verkat en tid.

Med hänvisning till det anförda avstyrks dels motion A6 (yrk. 13 delvis),

dels motionerna A6 (yrk. 14), A8 (yrk. 3), A9 (yrk. 1) och A10 (yrk. 5 och

6).

Allra sist kan utskottet instämma med Kristdemokraterna i att bra former

för arbetsvärdering kan vara ett instrument för att nå en mer objektiv löne

-sättning. En väl utvecklad lönestatistik ökar möjligheten att följa och

analy-sera löneutvecklingen för kvinnor och män och att bedriva forskning

om vad som har betydelse för löneutvecklingen, vilket är nog så viktigt,

men det är självfallet inte tillräckligt för att komma till rätta med

osakliga löneskillna-der. För det krävs insatser på en rad områden.

Utskottet vill i detta hänseende hänvisa till den proposition om ändringar

i jämställdhetslagen som regering-en har för avsikt att lägga fram senare i

vår. Med det anförda avstyrks motion A8 (yrk. 4), i den mån den inte kan

anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

8 Antagande av propositionens lagförslag m.m.

8.1 Ändringar i medbestämmandelagen

Av vad som anförts ovan följer att utskottets ställer sig bakom regeringens

förslag till ändringar i medbestämmandelagen. Förslag om antagande av

lagändringarna, dock med vissa justeringar, läggs fram i utskottets hemstäl

-lan.

8.2 Ändringar i sekretesslagen

Propositionen

Genom följdändringar i sekretesslagen föreskrivs att sekretess skall gälla

för uppgifter som en part lämnat till en medlare eller till

Medlingsinstitutet. Sekretess gäller endast om parten gjort förbehåll om

detta (8 kap. 15 § första stycket). Det föreslås också en ny bestämmelse om

sekretess för uppgift i kollektivavtal som lämnats till Medlingsinstitutet.

Den avser dels en parts affärs- eller driftförhållanden, dels annans

personliga eller ekonomiska för-hållanden, i båda fallen om det kan antas

att parten eller personen lider skada eller men om uppgiften röjs (samma

paragrafs andra stycke). Att meddelar-friheten är begränsad för denna typ

av uppgifter framgår av 16 kap. 1 § samma lag.

Motion

Moderaterna ansluter sig i motion A6 till förslagen om ändringar i sekre-

tesslagen (yrk. 18).

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker ändringarna i sekretesslagen. Förslag om antagande av

lagändringarna läggs fram i utskottets hemställan.

DEL II ARBETSRÄTTSLIGA MOTIONER

1 Utredningar m.m.

Utskottet övergår nu till att behandla motioner som väckts under den allmän

-na motionstiden och som tar sikte på olika arbetsrättsliga frågor. I detta

av-snitt kommer utskottet att behandla motioner som innehåller allmänna syn

-punkter på den arbetsrättsliga lagstiftningen och krav på generella

utredning-ar. Därefter behandlas motioner som rör olika sakfrågor. Motioner

rörande turordningsfrågor kommer att behandlas i samband med behandlingen

av den av regeringen aviserade propositionen avseende

turordningsbestämmelserna som skall överlämnas till riksdagen maj i 2000.

Motioner

I kommittémotion Sk692 hävdar Moderaterna att arbetslagarna behöver

anpassas för att stimulera till byte av arbete och vidareutbildning. Detta

skall utgöra ett led i åtgärder för att skapa ett konkurrenskraftigt klimat

för indivi-der och företag i Sverige. Det behövs bl.a. en ny och mer

flexibel arbetsrätt (yrk. 21).

Många företagare är på grund av anställningsskyddslagen tveksamma till att

nyanställa och expandera. Lagen måste omarbetas från grunden. Den bör ge

den enskilde arbetstagaren ett grundläggande skydd mot att skiljas från sin

anställning på osakliga grunder. Turordningsreglerna bör slopas helt. Lag-

stiftningen på morgondagens arbetsmarknad bör vara mer "individualiserad",

dvs. den bör tydligt göra den enskilde till bärare av arbetets rättigheter

(yrk. 22).

Vänsterpartiet framhåller i partimotion A723 att det behövs en ny och för-

stärkt arbetsrätt. Som skäl för ställningstagandet anges de stora

förändringar som skett i samhället och näringslivet. Enligt partiet handlar

det om föränd-rade produktions- och organisationsmönster, nya

anställningsformer, inter-nationalisering av kapitalrörelser och EU-

medlemskap. Utvecklingen har också gått i riktning mot ett ökat antal

anställningsformer som inte är fasta heltidstjänster, dvs. korta och lösa

anställningsformer. Detta drabbar framför allt kvinnor och ungdomar. Vidare

har den nya uppsplittringen av arbets-marknaden där anställda

"utkontrakteras" och formellt görs till egna företa-gare inneburit att

vissa hamnar utanför den arbetsrättsliga lagstiftningens skyddsnät.

Partiet föreslår att det tillsätts en utredning som skall ha till uppgift

att ut-veckla arbetsrätten inom följande områden. Löntagarnas inflytande

måste öka. Vidare måste arbetstagarbegreppet utvidgas så att alla löntagare

omfat-tas av arbetsrätten. Rätten till kompetensutveckling för alla

anställda måste regleras i lagstiftning. I denna skall arbetsgivarnas

ansvar för kompetensut-veckling tydligt lyftas fram och de fackliga

organisationerna skall ha möjlig-het att påverka. En lagstiftning som

garanterar yttrandefriheten för alla ar-betstagare och som inte tillåter

att den inskränks i anställningsavtalet måste införas. Utredningen bör

bedrivas skyndsamt och i samarbete med arbets-marknadens parter (yrk. 1).

I kommittémotion Sf304 hävdar Vänsterpartiet att om man skall förhindra

utslagning och förtidspensionering måste anställningsskyddet stärkas i sam-

band med rehabilitering. Särskilt viktigt är att man på de större

arbetsplatser-na tar socialt ansvar för arbetstagare som arbetat länge där.

Partiet föreslår att ovan nämnda utredning även bör behandla denna fråga (

yrk. 9).

I partimotion A219 framför Vänsterpartiet krav på en modernisering av

arbetsrätten för att stärka anställningstryggheten och begränsa floran av

visstidsanställningar så att arbetsgivare inte kan missbruka kvinnors

arbets-kraft (yrk. 1).

Enligt kommittémotion A254 anser Kristdemokraterna att dagens arbetsrätt

är anpassad till 1970-talets samhälle med stora varuproducerande företag

som förebild. Tron att människor är utbytbara i en produktionskedja

präglade tänkandet som ligger bakom dagens arbetsrätt. Förändringstakten i

näringsli-vet har accelererat sedan dess. Människor är mer välutbildade och

svåra att byta ut. De nya jobben skapas i de små företagen. Arbetslivet har

förändrats till karaktär och innehåll. Företag med snabb tillväxt och stora

företag med hög arbetsrättslig kompetens och stora möjligheter till

omdisponeringar av arbetskraften har sällan problem med arbetsrätten.

Däremot upplever de mindre företagen arbetsrätten som ett problem.

Arbetsrätten måste därför moderniseras och förenklas. För att arbetsrätten

skall bli mer flexibel och bättre anpassad för småföretag bör det

genomföras en rad förändringar. Des-sa rör bl.a. turordningsreglerna,

fackets vetorätt vid entreprenader, reglerna om stridsåtgärder m.m. Partiet

anser att dessa förslag kan genomföras utan föregående utredning (yrk. 25).

Vidare anser partiet att en lämplig myndighet bör ta ansvar för att öka in-

formationen om gällande regler på arbetsrättens område. Detta är särskilt

viktigt vad gäller de mindre företagen eftersom de oftast saknar kunskap om

vilka villkor som gäller (yrk. 32).

Centerpartiet hävdar i partimotion A220 att trygghet i arbetslivet bäst

skapas av konkurrenskraftiga företag. Stelbenta lagar kan vara hinder för

företagens utveckling och i sämsta fall hota anställningstryggheten i hela

företaget. Nuvarande arbetsrätt utformades i huvudsak i början av 1970-

talet och grun-dades på erfarenheter av arbetslivet under 1950- och 60-

talen. Arbetsrätten är också i huvudsak anpassad till de stora företagens

behov och förutsättningar. Ett stort antal människor står utanför

arbetsmarknaden eller har svag anknyt-ning till denna. En fjärdedel av dem

som arbetar saknar fast anställning. Till detta kommer att det blir allt

svårare att applicera dagens lagstiftning på de nya mönster som växer fram

på arbetsmarknaden. Nya anställningsformer växer fram. För att möta denna

förändring anser partiet att det är nödvändigt att det tillsätts en

utredning med uppdrag att se över hur hela dagens regel-verk bör förändras

för att skapa bättre trygghet, flexibilitet och tillväxt (yrk. 21).

Folkpartiet anser att ett av de viktigaste områdena när det gäller

förnyelse av arbetsmarknaden är arbetsrätten. Partiet framhåller i

kommittémotion A231, i likhet med flera av de andra partierna, att den

nuvarande arbetsrätten är an-passad till 1970-talets behov och

arbetsmarknad, där utgångspunkten var att en arbetstagare arbetar hos samma

arbetsgivare under hela sitt yrkesverk-samma liv. Eftersom arbetsmarknaden

hela tiden förändras och fler arbetsta-gare får andra anställningsformer än

visstidsanställning brådskar en fortsatt reformering av arbetsrätten.

Inledningsvis bör 1994 års lagstiftning återinfö-ras. För att på sikt få

till stånd en modern arbetsrätt bör det även tillsättas en parlamentarisk

utredning (yrk. 18).

I kommittémotion A811 tar Miljöpartiet upp det växande problemet med

"tystnaden" på arbetsplatsen. Enligt partiet är rädslan att framföra kritik

på arbetsplatsen ett stort och växande arbetsmiljöproblem. Många

arbetsgivare anser att lojalitet innebär att arbetstagarna inte skall

kritisera dem. Detta gäller i hög grad arbetsgivare inom den offentliga

sektorn. Arbetstagare vågar därför inte öppet kritisera arbetsgivare av

rädsla för att få problem på arbetsplatsen. Särskilt utsatta är de

arbetstagare som har tidsbegränsade anställningar. För att kunna erhålla

tillsvidareanställningar berättar de inte om eventuella missförhållanden.

För att komma till rätta med den utbredda "tystnaden" på arbetsplatsen

anser partiet att det bör tillsättas en utredning som ser över denna

problematik (yrk. 1).

Vidare anser partiet att det bör göras en förändring av medbestämmande-

lagen. I statliga bolag som privatiserats och i andra privata företag

gäller inte personalens yttrandefrihet och det grundlagsstadgade

anonymitets- och med-bestämmande skyddet. Den som yttrar sig offentligt

riskerar disciplinära åtgärder. Partiet föreslår därför att det tillsätts

en utredning som ser över medbestämmandelagen i detta hänseende (yrk. 2).

Inger Strömbom (kd) påpekar i motion K351 att nuvarande arbetsrätt skapar

ett svårgenomträngligt regelverk för det lilla företaget. Arbetsrätten

behöver förenklas och moderniseras så att småföretagare kan följa de regler

som finns och ändå driva en lönsam verksamhet (yrk. 2).

Sven Bergström m.fl. (c) anser i motion N389 att en mindre reglerad arbets-

marknad med större möjligheter till projekt- och visstidsanställningar samt

flexiblare och kortare arbetstider leder till att fler människor kan få

arbete (yrk. 3).

Utskottets ställningstagande

Under 1970-talet genomfördes ett omfattande arbetsrättsligt reformarbete

som rörde tre huvudfrågor: anställningstrygghet, medbestämmanderätt och

arbetsmiljö. Detta arbete låg sedan till grund för den nuvarande

arbetsrättsli-ga lagstiftningen. Under perioden tillkom bl.a.

anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen. Syftet med dessa lagar var

bl.a. att skapa ett skydd för bestående anställningar och att tillförsäkra

arbetstagarinflytande. Även om dessa lagar alltjämt är gällande har de

under åren varit föremål för olika utredningar som i sin tur lett till

olika regelförändringar. Under 1990-talet har arbetsrätten utretts vid ett

flertal tillfällen. I utskottets arbetsrättsbetän-kanden hösten 1996 och

våren 1998 (bet. 1996/97:AU4 respektive 1997/98:AU6) har lämnats relativt

utförliga redogörelser för detta och för vilka förändringar som genomförts

under denna period.

Även i dagsläget pågår det arbete som syftar till att reformera

arbetsrätten. Utskottet kommer att i det följande lämna en kort redogörelse

för detta arbe-te. Redogörelsen är dock inte fullständig.

Regeringen har den 23 september 1999 tillkallat en särskild utredare för

att se över behovet av lagstiftning eller andra åtgärder för att stärka

skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet (dir. 1999:73)

. Uppdraget skall slutföras senast den 1 april 2001. Vid utskottets

behandling av budget-propositionen hösten 1999 föreslog utskottet att det

skulle göras en översyn av bemanningsföretagens verksamhet. Riksdagen

beslutade i enlighet med förslaget (rskr. 1998/99:179). Enligt vad

utskottet erfarit vid kontakter med Regeringskansliet pågår för närvarande

ett arbete med att utforma direktiv till en kommande utredning i frågan.

Under hösten 1999 presenterades en departementspromemoria (Ds 1999:76) som

föreslår införandet av en obli-gatorisk mammaledighet. Förslaget bygger på

ett EU-direktiv (92/85/EEG) och bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Regeringen har aviserat att den kommer att lämna en

proposition i frågan den 22 mars 2000. I en annan departementspromemoria (

Ds 1999:39) som presenterats 1999 har lämnats förslag till höjd ålder för

avgångsskyldighet till 67 år. Förslaget som innebär en ändring av

anställningsskyddslagen, bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Den

s.k. DELTA-utredningens (Utredningen om deltids-arbete, tillfälliga jobb

och arbetslöshetsersättning) förslag i SOU 1998:115 bereds för närvarande

inom Regeringskansliet. Den s.k. SimpLex-kommissionen fortsätter sitt

arbete. Gruppen bildades våren 1999 för att samordna och stödja arbetet med

regelförenkling.

Som framgår av motionerna framställs mer eller mindre långtgående krav på

förändringar av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Ett vanligt argument

för att ändra den nuvarande lagstiftningen är att den har tillkommit i en

annan tid med andra förutsättningar och att den därför inte svarar mot de

krav som dagens arbetsmarknad ställer. Utskottet kan i och för sig instämma

i att ar-betsmarknaden gradvis har genomgått en förändring.

Anställningsformerna har delvis förändrats och andelen

visstidsanställningar har ökat på bekostnad av tillsvidareanställningar.

Denna utveckling är inte önskvärd och kan på sikt innebära minskad trygghet

för den enskilde. Utskottet delar inte synsättet att utformningen av

nuvarande arbetsrättslagstiftning är sådan att den inte är anpassad för

dagens arbetsmarknad. Lagstiftningen tillförsäkrar den enskilde en trygghet

, och förändringarna på arbetsmarknaden pekar snarare på att den i vissa

delar behöver förstärkas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom de

krav på omfattande förändringar av grundstrukturen på lagstiftningen som

framförs i Moderaternas motion Sk692 och Kristdemokraternas motion A254

samt i de enskilda motionerna K351 (kd) och N389 (c), samtliga i berörda

delar.

Utskottets ställningstagande innebär dock inte att utskottet är avvisande

till förändringar av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Givetvis måste

sådana förändringar övervägas från tid till annan. En utgångspunkt måste då

vara att inte förändra lagstiftningens starka karaktär av

skyddslagstiftning. Eventuella förändringar bör ske genom reformering av

det befintliga systemet. Enligt utskottets mening innebär de stora

förändringarna som skett inom samhället och i näringslivet, som påtalats av

Vänsterpartiet i motion A723, att förut-sättningarna för att uppnå målet om

ett rättvisare och tryggare arbetsliv kan ha förändrats. Som tidigare

påpekats har utvecklingen gått mot kortare och lösare anställningsformer på

bekostnad av fasta heltidstjänster. Detta drabbar framför allt kvinnor och

ungdomar. En annan utveckling inom arbetslivet är att alltfler inte längre

är arbetstagare utan deras tjänster utformas på sådant sätt att de

betraktas som företagare. Eftersom den arbetsrättsliga lagstiftning-en

bygger på att den som utför arbetet är arbetstagare, innebär denna utveck-

ling att alltfler står utanför lagstiftningen. Därigenom minskar deras

trygghet och möjlighet till inflytande. Utvecklingen innebär också ökat

inslag av konsulter och inhyrd arbetskraft. Som påpekats av Vänsterpartiet

i ovan nämnda motion och av Miljöpartiet i motion A811 blir det också

vanligare att arbetstagare inte vågar framföra kritik och synpunkter om

förhållandena på arbetsplatsen. En annan tendens är att arbetstagare inte

vågar utnyttja sin grundlagsskyddade meddelarfrihet.

Mot bakgrund av denna utveckling finns det enligt utskottet skäl att se

över den arbetsrättsliga lagstiftningen så att den uppfyller kraven på

trygghet och inflytande för de anställda. Exempel på frågor som skulle

kunna bli föremål för översyn är arbetstagarbegreppet, yttrandefriheten för

anställda och korttidsanställningarnas inverkan på arbetslivet. Enligt

utskottets mening bör en sådan översyn inte ha den inriktning som

Centerpartiet och Folkpartiet föreslår. Deras förslag skulle kunna innebära

försämringar av den nu gällan-de arbetsrätten och därmed att tryggheten för

den enskilde arbetstagaren skulle bli mindre. Utskottet anser att det bör

ankomma på regeringen att bestämma formerna för och omfattningen av denna

översyn. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Sammanfattningsvis avstyrks motionerna A219 yrkande 1 (v), A220 yr-kande 21

(c), A231 yrkande 18 (fp), A254 yrkande 25 (kd), A723 yrkande 1 (v), A811

yrkandena 1 och 2 (mp), Sf304 yrkande 9 (v), K351 yrkande 2 (kd), N389

yrkande 3 (c) och Sk692 yrkande 21 och 22 (m) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad som anförts.

Utskottet övergår nu till att behandla Kristdemokraternas förslag att en

lämplig myndighet bör ta ansvar för att öka informationen om gällande

regler på arbetsrättens område. Utskottet vill i denna del anföra följande.

Småföretagarnas behov av information om olika regler har bl.a. uppmärk-

sammats av Småföretagsdelegationen. Delegationen föreslog i betänkande SOU

1998:64 att det bör finnas ett Internetbaserat informationssystem där en

företagare när som helst på dygnet skall kunna få fram vilka regler som

gäller för olika typer av företag.

Regeringen har den 20 december 1999 beslutat att NUTEK skall få dispo-nera

högst 6 miljoner kronor för att i samråd med Närings- och Justitiede-

partementet, Regeringskansliets förvaltningsavdelning, Statskontoret och

Länsstyrelsen i Jönköpings län vidareutveckla användningen av Internetbase-

rade elektroniska tjänster för information och ärendehantering för blivande

och befintliga företagare. NUTEK skall senast den 15 februari 2000 till

rege-ringen lämna en aktivitets- och tidsplan för uppdraget.

I syfte att utveckla statliga myndigheters service gentemot enskilda med-

borgare och företag har Statskontoret fått i uppdrag att ta fram kriterier

för begreppet 24-timmars myndighet (Ju1999/5808/F).

Vidare startades 1997 ett projekt benämnt SverigeDirekt. Syftet med pro-

jektet är att samla information från den offentliga sektorn under en gemen-

sam "portal".

Utskottet vill i detta sammanhang också peka på en Internetsatsning kallad

Smelink. Smelink är en "webbplats" som riktar sig till små och medelstora

företag. Avsikten med Smelink är att förmedla information inom olika sam-

hällsområden till företagen. Smelink startades på initiativ av

Länsteknikcent-rum i Jönköping i mitten på 1980-talet. Numera är Knut och

Alice Wallen-bergs Stiftelse huvudfinansiär för Smelink. Bakom verksamheten

står dels en stiftelse, dels ett aktiebolag. Delar av Smelinks verksamhet

finansieras av Näringsdepartementet.

Som framgår av redogörelsen ovan pågår det redan i dag ett arbete med att

utveckla och förbättra möjligheterna för företagare att erhålla en samlad

information. Detta arbete bedrivs både på privat initiativ och på initiativ

från det allmänna. Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte finns

skäl att bifalla motion A254 yrkande 32 (kd).

2 Anställningsskyddslagen

2.1 Anställningsformer

Bakgrund

Som huvudregel gäller enligt anställningsskyddslagen att anställningen

skall gälla tills vidare. Tidsbegränsad anställning får dock avtalas för

viss tid, viss säsong eller visst arbete om det föranleds av arbetets

särskilda beskaffenhet. Visstidsanställning får också användas för vikariat

, praktikarbete eller ferie-arbete eller vid tillfällig arbetsanhopning och

vissa andra situationer. Vid tillfällig arbetsanhopning gäller dock att

visstidsanställning får avse sam-manlagt högst sex månader under två år.

Avtal får träffas om provanställning i högst sex månader.

Riksdagen beslutade hösten 1996 om en ändring i anställningsskyddslagen som

innebar att det infördes en ny anställningsform - överenskommen viss-

tidsanställning. Förändringen trädde i kraft den 1 januari 1997.

Anställnings-formen innebär att en arbetsgivare kan anställa en person på

viss tid utan att det krävs några särskilt angivna skäl. För överenskommen

visstidsanställning ställer lagen upp vissa tidsgränser.

Samtidigt med beslutet om den nya anställningsformen beslutade riksda-gen

bl.a. om en annan ändring av lagen som rörde vikarier. Förändringen innebär

att om en arbetstagare har varit anställd hos arbetsgivaren i sam-manlagt

mer än tre år under de senaste fem åren övergår anställningen i en

tillsvidareanställning. Denna regel trädde i kraft den 1 januari 2000.

Motioner

Vänsterpartiet hävdar i sin partimotion A723 att arbetsgivare kan

visstidsan-ställa i alltför stor omfattning. Visstidsanställningar urholkar

enligt partiet arbetstagarnas rättigheter. Visstidsanställda får bl.a.

mindre del av personal-utbildningen. Det är också svårt för denna grupp att

planera sin ekonomi eftersom det i många situationer krävs att man har en

tillsvidareanställning för att kunna få lån eller bli hyresgäst. Detta

drabbar framför allt kvinnor eftersom andelen kvinnor som har

visstidsanställningar är hög. Partiet anser därför att huvudprincipen för

en anställning skall vara tillsvidareanställning och föreslår att en

visstidsanställning som pågått längre tid än 18 månader automatiskt skall

övergå till en tillsvidareanställning (yrk. 3).

Som en del i Kristdemokraternas förslag att skapa en mer flexibel

arbetsrätt föreslår partiet i kommittémotion A254 att möjligheten till

provanställning förlängs till 12 månader (yrk. 29). Vidare anser partiet

att visstidsanställning vid arbetsanhopning bör tillåtas upp till två år (

yrk. 31).

I motion A240 föreslår Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (båda s) att en

översyn genomförs för att komma till rätta med den försämring av villkoren

på arbetsmarknaden som det ökade antalet behovsanställningar innebär.

I motion A712 hävdar Margit Gennser (m) att vissa kollektivavtal kan vara

diskriminerande för projektanställda. Motionären pekar på att

kvalifikations-tiden för pensionsrättigheter i många kollektivavtal är tolv

månader för varje ny anställning. Dessa avtalsvillkor leder till att

personer som har projektan-ställning kortare tid än tolv månader går miste

om pensionsförmåner trots att pensionsavgift betalas för dessa. Liknande

effekter uppstår exempelvis när det i kollektivavtal anges en

avgångsskyldighet på grund av ålder. Motionä-ren föreslår därför att det

införs vissa "stoppregler" i lagstiftningen som undanröjer den här typen av

diskriminerande regler.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att huvudprincipen i anställningsförhållanden är att

arbetstagare erhåller en tillsvidareanställning. Som utskottet konstaterat

under avsnitt 1 Utredningar m.m. har det dock skett en viss förändring på

arbetsmarknaden som innebär att andelen visstidsanställningar har ökat på

bekostnad av tillsvidareanställningarna. Det går dock inte att bortse från

att det även måste finnas olika former av tidsbegränsade anställningar för

att tillgodose arbetsgivares behov av att i olika situationer förstärka sin

arbets-styrka, exempelvis vid tillfälliga arbetstoppar, vid tillfälliga

vakanser och tjänstledigheter m.m.

De förändringar i anställningsskyddslagen som beslutades hösten 1996

syftade bl.a. till att motverka missbruk av visstidsanställningar, att

underlätta nyanställningar och att öka deltidsanställdas möjligheter att

erhålla hel-tidstjänster.

En åtgärd för att öka nyanställningar var att införa den ovan beskrivna an-

ställningsformen överenskommen visstidsanställning (ÖVA). På utskottets

begäran tillsattes det inom det förutvarande Arbetsmarknadsdepartementet,

nuvarande Näringsdepartementet, en särskild referensgrupp som hade till

uppgift att utvärdera anställningsformen. Gruppen, som bestod av tjänstemän

från Näringsdepartementet, företrädare för arbetsmarknadens parter och

Jämställdhetsombudsmannen (JämO), har avslutat sitt arbete. Den har sam-

manfattat sina erfarenheter i en rapport. Regeringen kommer på grundval av

rapporten att redovisa utfallet av anställningsformen i någon av de proposi

-tioner som kommer att överlämnas till riksdagen våren 2000. Utskottet har

under hand tagit del av rapporten. Av rapporten framgår bl.a. att

ledamöterna vid referensgruppens sammanträden regelbundet har lämnat

redogörelser för sina erfarenheter. LO och TCO har även genomfört

enkätundersökningar. Under rubriken Slutsatser framgår att referensgruppen

anser att det inte går att dra några säkra slutsatser av referensgruppens

material vad gäller omfatt-ningen av ÖVA och dess tillämpning. Materialet

tyder dock på att anställ-ningsformen förekommer men i liten utsträckning

samt att den, förutom i några enstaka fall, inte har lett till kringgående

av anställningsskyddet.

Som påpekats ovan var ett av syftena med förändringarna av anställnings-

skyddslagen att motverka missbruk av visstidsanställningar. Ett sådant miss

-bruk var användandet av s.k. rullande vikariat. För att komma till rätta

med detta problem genomfördes den ovan beskrivna förändringen rörande

vikari-er. Denna regel kommer med all sannolikhet att gynna kvinnor

eftersom det oftast är de som har haft vikariat långa tider.

Utskottet anser att det i nuläget inte bör genomföras några ytterligare för

-ändringar av anställningsskyddslagen. Utskottet avstyrker därför

motionerna A240 (s), A254 yrkandena 29 och 31 (kd) och A723 yrkande 3 (v).

När det slutligen gäller den fråga som väckts av Margit Gennser vill ut-

skottet erinra om att det 1999 tillkommit ett EU-direktiv som tar sikte på

tillfälligt anställda. Direktivet kom till genom att arbetsmarknadsparterna

på EU-nivå förhandlade fram en överenskommelse som ministerrådet gjorde

till direktiv. Syftet med direktivet är att de som har tidsbegränsade

anställningar inte skall diskrimineras och att förhindra missbruk av sådana

anställningar.

Av en av Näringsdepartementet upprättad faktapromemoria den 17 juni 1999 (

EUN1999/3882) framgår att förslaget inte bedöms behöva medföra några

ändringar av lagregler på området.

Denna slutsats har ifrågasatts av delar av rättsvetenskapen som anser att

lagändringar är nödvändiga. Vidare har det framkommit synpunkter på att

vissa kollektivavtal som bl.a. rör pensionsfrågor strider mot direktivet

efter-som de gör åtskillnad mellan arbetstagare beroende på vilken

anställnings-form de har.

Enligt vad utskottet erfarit bereds detta direktiv för närvarande inom Rege

-ringskansliet. Utskottet anser att man bör avvakta detta beredningsarbete

och avstyrker därför motion A712 (m). Utskottet vill dock i detta

sammanhang betona att det i första hand är parternas sak att lösa frågor

som rör anställ-ningsförhållandena och att det krävs mycket starka skäl för

att frångå denna princip. Utskottet utgår från att detta inte sker i strid

med direktivets anda.

2.2 Dispositivitet m.m.

Bakgrund

Som huvudregel är anställningsskyddslagen tvingande till arbetstagarnas

förmån. Vissa bestämmelser får frångås genom kollektivavtal på förbundsni-

vå. Den 1 juli 1997 trädde en ändring i lagen i kraft som innebär att de be

-stämmelser som avser tidsbegränsad anställning, turordningar och återan-

ställningsrätt får frångås genom kollektivavtal utan att avtalet slutits

eller godkänts på förbundsnivå. Avsteg kan alltså göras genom lokalt avtal.

Motioner

Vänsterpartiet anser i partimotion A723 att den gamla huvudprincipen bör

återinföras, dvs. att grundskyddet i anställningsskyddslagen inte skall

kunna avtalas bort lokalt. Branschanpassningar av vissa bestämmelser skall

enbart kunna ske genom överenskommelser på central nivå. Sedan kan

förbunden delegera ned förhandlingsrätten till lokal nivå utifrån de lokala

organisatio-nernas styrka och önskemål. Partiet föreslår därför att den

tidigare hänvis-ningen till central arbetstagarorganisation återinförs (yrk

. 2).

Enligt Centerpartiet måste mer av arbetsrätten kunna hanteras lokalt på de

enskilda arbetsplatserna. Partiet föreslår i partimotion A220 att

dispositivite-ten i arbetsrätten skall öka (yrk. 22).

Margit Gennser (m) pekar i motion A713 på att den äldre arbetskraften blir

allt mindre attraktiv på arbetsmarknaden. Enligt motionären beror detta på

särskilda bestämmelser i anställningsskyddslagen som innebär att äldre ar-

betskraft och arbetskraft med lång anställningstid i ett företag har längre

uppsägningstider. Enligt motionären är en lösning att helt avskaffa anställ

-ningsskyddslagen. Som en temporär lösning föreslås att äldre arbetskraft

som söker nya anställningar skall få rätt att ingå enskilda avtal där de

avstår från rättigheterna enligt anställningsskyddslagen (yrk. 1).

Utskottets ställningstagande

Vad gäller förslagen att ändra dispositiviteten kan utskottet konstatera

att syftet med de ovan angivna ändringarna i anställningsskyddslagen som

träd-de i kraft den 1 juli 1997 var att anpassa de arbetsrättsliga reglerna

till för-ändringarna som skett på arbetsmarknaden. Det som genomfördes var

resul-tatet av en avvägning mellan arbetstagar- och arbetsgivarintresset.

Enligt utskottets mening är de nya reglerna väl avvägda.

Med anledning av förslaget i motion A713 att avskaffa anställnings-

skyddslagen kan utskottet konstatera att det är otänkbart för utskottet att

ställa sig bakom detta krav. Förutom att förslaget är helt oacceptabelt är

det ytterst tveksamt om den äldre arbetskraften skulle vara betjänt av

detta. Det är snarare så att de äldre i än högre grad än andra anställda

behöver det skydd lagen innebär.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna A220 yrkande 22 (c) och

723 yrkande 2 (v). Vidare avstyrks motion A713 yrkande 1 (m).

2.3 Företrädesrätt

Bakgrund

Den som har sagts upp på grund av arbetsbrist har under nio månader från

anställningens upphörande företrädesrätt till återanställning i den

verksamhet han eller hon tidigare har varit sysselsatt. Detta gäller under

förutsättning att arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren i

sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren och att han eller

hon har tillräckliga kvali-fikationer för den nya anställningen. Andra

tidsgränser gäller för säsongsan-ställning. Återanställningsregeln ändrades

med verkan från den 1 januari 1997. Dessförinnan var tiden för

återanställningsrätt tolv månader.

Sedan den 1 januari 1997 gäller att en deltidsanställd arbetstagare, som

har anmält till sin arbetsgivare att han eller hon vill ha anställning med

högre sysselsättningsgrad, har företrädesrätt till sådan anställning. Som

en förut-sättning för företrädesrätten gäller att arbetsgivarens behov av

arbetskraft tillgodoses genom att den deltidsanställde anställs med högre

sysselsätt-ningsgrad och att den deltidsanställde har tillräckliga

kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna. Om arbetsgivaren har flera

driftsenheter gäller före-trädesrätten anställning inom den enhet där

arbetstagaren har varit sysselsatt på deltid.

Motioner

I partimotion A723 föreslår Vänsterpartiet att företrädesrätten förlängs

från dagens nio månader till tolv månader. Enligt partiet utgör den annars

inte ett reellt skydd mot godtyckliga uppsägningar. I motionen nämns en dom

från Arbetsdomstolen enligt vilken arbetsgivaren kan erbjuda en tjänst till

någon annan om den som har företrädesrätt inte omgående kan tillträda

tjänsten. Detta medför, enligt partiet, att föräldralediga inte kan

utnyttja sin företrädes-rätt med nu gällande tidsfrist (yrk. 4). Vidare

anser partiet att deltidsanställ-das företrädesrätt till anställning med

högre sysselsättningsgrad inte bör vara begränsad till samma driftsenhet

och att det bör vara tillräckligt att en del-tidsanställd efter ett rimligt

inskolnings- och inlärningsskede, inom eller utom företaget, kan anförtros

de nya arbetsuppgifterna. Partiet menar att detta är av stor vikt eftersom

deltidsanställda ofta inte får del av kompe-tensutveckling och allmänt sett

har en svagare ställning på arbetsplatsen än heltidsanställda (yrk. 5).

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A254 att skyldigheten för ar-

betsgivare att återanställa skall begränsas till sex månader från nuvarande

nio månader för viss arbetskraft, t.ex. för personer under 55 år (yrk. 30).

Utskottets ställningstagande

Vad gäller Vänsterpartiets motion kan konstateras att identiska förslag har

behandlats av utskottet senast våren 1999 (bet. 1998/99:AU8).

I fråga om företrädesrätten konstaterade utskottet att vid behandlingen av

regeländringen som beslutades 1996 ansågs en nio månader lång återanställ-

ningsrätt som en lämplig avvägning mellan å ena sidan skyddet för arbetsta-

garen och å andra sidan viljan att underlätta nyanställningar. Enligt

utskottet finns det inte anledning att inta någon annan ståndpunkt i dag.

Av samma skäl kan utskottet inte heller biträda Kristdemokraternas förslag

att minska tiden till sex månader. Utskottet avstyrker därför motionerna

A254 yrkande 30 (kd) och A723 yrkande 4 (v).

När det sedan gäller frågan om rör deltidsanställdas företrädesrätt

konstate-rade utskottet, i samma betänkande, att enligt förarbetena till

bestämmelsen om företrädesrätt för deltidsanställda begreppet "tillräckliga

kvalifikationer" skall ha samma innebörd som i 25 § anställningsskyddslagen

, dvs. den be-stämmelse som reglerar återanställningsrätten för dem som

sagts upp på grund av arbetsbrist. Enligt Arbetsdomstolen innebär

kvalifikationskravet inte att det kan krävas att arbetstagaren fullständigt

behärskar sina arbets-uppgifter från början utan endast att han eller hon

har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem. Utskottet var inte på de

skäl Vänsterpartiet anfört berett att ställa sig bakom en begäran om

ändring av kravet på tillräckliga kvalifikationer. Utskottet har inte

ändrat uppfattning. Motion A723 yrkande 5 (v) avstyrks.

2.4 Skadeståndsregler

Bakgrund

Av bestämmelsen i 39 § anställningsskyddslagen framgår att om en arbetsgi-

vare vägrar rätta sig efter en dom, varigenom en domstol har

ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande, skall

anställningsförhållandet anses som upplöst. Arbetsgivaren skall då betala

skadestånd till arbetstagaren. Skade-ståndet bestäms efter

anställningstiden i företaget.

Motioner

Vänsterpartiet anser i sin partimotion A723 att denna bestämmelse bör änd-

ras. När bestämmelsen infördes var den tänkt att endast användas i undan-

tagsfall. Så har inte blivit fallet. Bestämmelsen bör därför ges formen av

ett principförbud mot utköp. Undantag skall endast få göras om det

föreligger särskilda eller synnerliga skäl. Vidare bör skadeståndet

bestämmas till en viss procent av arbetsgivarens årsomsättning. En viss del

av skadeståndet bör tillfalla staten (yrk. 9).

Utskottets ställningstagande

Som framgår av tidigare betänkanden har utskottet under flera år behandlat

yrkanden från Vänsterpartiet om införandet av ett principförbud mot "utköp"

enligt 39 § anställningsskyddslagen. Utskottet har i sin tidigare

behandling av frågan (se bet. 1997/98:AU6 och 1998/99:AU8) förklarat att

ett sådant förbud skulle kunna medföra en ny tvist efter domen som till

viss del skulle inrymma samma frågor som den föregående processen. Problem

skulle också kvarstå om arbetsgivaren åter vägrade att låta arbetstagaren

komma tillbaka. Även om de nu gällande reglerna ibland kan leda till mindre

tilltalande situ-ationer ansåg utskottet att Vänsterpartiets yrkande inte

skulle lösa problemen på ett godtagbart sätt. Utskottet har ingen annan

uppfattning i dag. Motion A723 yrkande 9 (v) avstyrks därför.

3 Medbestämmandelagen

Under detta avsnitt kommer utskottet att behandla ett antal motioner som

tar sikte på olika frågeställningar som rör medbestämmandelagen. Det bör

dock uppmärksammas att i betänkandets inledande avsnitt, där regeringens

förslag om lönebildning behandlas, finns motioner som bl.a. tar upp olika

frågor om stridsåtgärder. I detta avsnitt kommer dock utskottet att

behandla frågor som rör den s.k. fackliga vetorätten vid entreprenader.

Motioner

I motion A708 påpekar Bengt Silfverstrand och Ronny Olander (båda s) att

det blivit allt svårare för politiker att få komma till tals på

arbetsplatserna. Motionärerna föreslår därför att det tillsätts en

utredning med uppgift att utreda möjligheterna till politisk information

och opinionsbildning på arbets-platserna.

I ett antal motioner lämnas förslag avseende den fackliga vetorätten. Både

Kristdemokraterna och Folkpartiet yrkar i kommittémotionerna A254 (yrk. 27)

respektive A231 (yrk. 17 delvis) att den fackliga vetorätten skall tas bort

.

Bengt Silfverstrand (s) föreslår i motion A709 att utformningen av delgiv-

ningsreglerna vid uppsägning av kollektivavtal i 30 § medbestämmandelagen

ändras på så sätt att det skall vara avsändaren som står för risken för att

ett meddelande inte kommer fram. Motionären har härvid bl.a. hänvisat till

ett avgörande från Arbetsdomstolen, AD 1998 nr 96. Enligt motionären visar

avgörandet att nuvarande delgivningsbestämmelser på ett otillfredsställande

sätt skjuter över bevisbördan på mottagaren av handlingen.

Utskottets ställningstagande

Vad gäller de frågor som tas upp av Bengt Silfverstrand och Ronny Olander

och som rör information och opinionsbildning har utskottet ingen annan

synpunkt än motionärerna. Det är viktigt att människor känner sig delaktiga

i och har kunskaper i politiska frågor. Även om Demokratiutredningen i sitt

kommande förslag inte särskilt berör dessa problem utgår utskottet från att

regeringen i det fortsatta arbetet följer denna fråga. Med hänsyn till

detta avstyrker utskottet motion A708 (s).

Utskottet övergår nu till att pröva yrkanden om att avskaffa den fackliga

vetorätten.

I medbestämmandelagen finns särskilda bestämmelser som ger de fackliga

organisationerna möjlighet att i vissa fall lägga in veto mot att en

arbetsgiva-re anlitar någon annan än egna anställda att utföra ett arbete (

se lagens 38-40 §§).

Dessa bestämmelser upphävdes 1994 under den dåvarande fyrpartirege-ringen.

Bestämmelserna återinfördes, med vissa justeringar, från den 1 janua-ri

1995 sedan Socialdemokraterna återtagit regeringsmakten.

Syftet med den fackliga vetorätten är att förhindra att arbetsgivare

anlitar oseriösa företagare som i sin verksamhet kringgår arbetsrättsliga

lagar eller gällande kollektivavtal. Den fackliga vetorätten fyller därmed

också den viktiga funktionen att slå vakt om de seriösa företagen. Med

hänsyn till det anförda anser utskottet att reglerna bör bibehållas.

Motionerna A231 yrkande 17 delvis (fp) och A254 yrkande 27 (kd) bör därför

avslås.

När det slutligen gäller frågan om bevisbördereglerna avseende 30 § med-

bestämmandelagen som behandlas i motion A709 vill utskottet anföra föl-

jande.

Bestämmelser om hur kollektivavtal kan sägas upp finns i medbestäm-

mandelagen. Av 30 § nämnda lag framgår att uppsägning av kollektivavtal

skall ske skriftligen. Av bestämmelsens ordalydelse framgår vidare att om

meddelande om uppsägning har avsänts under motpartens senast kända adress

så tidigt att det hade bort komma denne till handa innan uppsägning senast

skulle ha skett, skall uppsägning anses ha ägt rum i tid även om med-

delandet inte kommer fram eller kommer fram för sent. En motsvarande

bestämmelse fanns tidigare i 1928 års lag om kollektivavtal. I förarbetena

till medbestämmandelagen anges att regleringen är ett undantag från de

allmän-na rättsgrundsatser som säger att befordran av meddelanden med t.ex.

post i princip sker på avsändarens risk (se prop. 1975/76:105 bilaga 1 s.

380). Där anges också att motsvarande bestämmelse i lagen om kollektivavtal

vid sin tillkomst motiverades av att en motsatt regel skulle ställa för

stora krav på avsändaren och att bestämmelsen torde stå i överensstämmelse

med en täm-ligen allmän uppfattning inom fackorganisationerna. Detta

innebär att när en uppsägning av kollektivavtal sänds med post går

meddelandet på mottaga-rens risk.

Av det i motionen angivna rättsfallet från Arbetsdomstolen framgår att även

om försändelsen skickas på mottagarens risk måste avsändaren, om mottagaren

förnekar att han fått försändelsen, bevisa att han postat den. Det räcker

inte att avsändaren påstår att han gjort det. Enligt Arbetsdomstolen får

frågan om en försändelse verkligen har postats avgöras med hänsyn till om-

ständigheterna i det enskilda fallet.

Som framgår ovan har frågan om en uppsägning av ett kollektivavtal skall gå

på avsändarens eller mottagarens risk övervägts vid medbestämmandela-gens

tillkomst. De skäl som då anfördes för att en sådan försändelse skall gå på

mottagarens risk är enligt utskottet fortfarande giltiga. Enligt utskottets

mening föranleder nämnda rättsfall inte något annat ställningstagande från

utskottets sida. Utskottet avstyrker därför motion A709 (s).

4 Rätt till ledighet

4.1 Semesterlagen

Motioner

Centerpartiet anser att semesterlagen har ett omfattande och detaljerat

regel-verk som är svårt att överblicka. Det skapar därmed en del problem

för fram-för allt de mindre företagen. I kommittémotion N387 hävdas bl.a.

att ett enklare system skulle vara att skyldigheten att betala semesterlön

knöts till huvudbetalaren, dvs. om försäkringskassan betalt ersättning

under en tid skall den även svara för semesterersättningen under denna tid.

Enligt partiet bör det tillsättas en särskild utredare med uppdrag att

lägga fram förslag till en reformering av semesterlagen (yrk. 5).

I motion A704 Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp, c) hävdas att när en

arbetsta-gare deltar i det s.k. Kunskapslyftet får arbetsgivaren en alltför

betungande kostnad. Detta beror på att arbetstagaren i dessa fall erhåller

särskilt utbild-ningsbidrag som är semesterlönegrundande. Samtidigt måste

arbetsgivaren anställa en ersättare för vilken det också skall utges

semesterlön. Motionä-rerna föreslår därför att det organ som betalar ut

särskilt utbildningsbidrag också skall betala ut semesterlön.

Utskottets ställningstagande

Vad gäller den frågeställning som behandlas i motion A704 vill utskottet

anföra följande.

Det särskilda utbildningsbidraget infördes den 1 juli 1997 som en del i det

s.k. Kunskapslyftet. Bidraget regleras i förordningen (1996:1654) om

särskilt utbildningsbidrag. Särskilt utbildningsbidrag kan bl.a. ges till

anställda som har förvärvsarbetat under minst fem år, förutsatt att

arbetsgivaren genom en överenskommelse med den berörda lokala

arbetstagarorganisationen har åtagit sig att som ersättare anställa en

långtidsarbetslös person som är inskri-ven vid arbetsförmedlingen.

Av bestämmelserna i 17 § semesterlagen framgår att frånvaro från arbetet

kan vara semesterlönegrundande. Detta gäller t.ex. ledighet på grund av

sjukdom och föräldraledighet och vid ledighet för utbildning om arbetstaga-

ren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (

1973:349), s.k. svux, eller särskilt utbildningsbidrag. Som påpekats i

motio-nen blir konsekvensen av detta att arbetsgivaren måste betala

semesterersätt-ning både till den arbetstagare som uppbär det särskilda

utbildningsbidraget och till hans eller hennes ersättare. Utskottet vill

påpeka att följden blir den-samma för en arbetsgivare som anställer en

vikarie för en anställd som be-driver studier med svux.

I den proposition (prop. 1996/97:1) som föregick införandet av det särskil-

da utbildningsbidraget har inte angetts något skäl till varför bidraget

skall vara semesterlönegrundande. Däremot finns det i förarbetena till

semesterla-gen uttalanden om varför s.k. svux skall vara

semesterlönegrundande. Som skäl anges att svux har stark anknytning till

arbetslivet och utgör ersättning för inkomstbortfall under studietiden (

prop. 1976/77:90 s. 133). Detta synsätt kan enligt utskottets mening även

anläggas på det särskilda utbildningsbidra-get.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion A704 (kd, m, c, fp).

Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom det krav på en översyn

av semesterlagen som framförs av Centerpartiet. Motion N387 yrkande 5 (c)

avstyrks.

4.2 Föräldraledighetslagen

Bakgrund

Föräldraledighetslagen (1995:584) innebär att en arbetstagare i egenskap av

förälder har rätt till ledighet från sin anställning för vård av barn till

dess att barnet uppnått ett och ett halvt års ålder eller, under

förutsättning att föräl-dern då har hel föräldrapenning, för tid därefter.

I lagen finns även skyddsregler. Av 16 § framgår att en arbetstagare inte

får sägas upp eller avskedas enbart på grund av att arbetstagaren begär

eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt lagen. Om det ändå sker

kan uppsäg-ningen eller avskedandet ogiltigförklaras. Av 17 § framgår att

en arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet inte

behöver godta andra minskade anställningsförmåner eller försämrade

anställningsvillkor eller annan omplacering än som är en nödvändig följd av

ledigheten.

Motioner

Kristdemokraterna kräver i partimotion Sf302 en lagstadgad rätt till tre

års tjänstledighet för den som blir förälder. Föräldrarna skall ha rätt att

återvända till sitt arbete (yrk. 9).

I två motioner framförs synpunkter på de ovan redovisade bestämmelserna i

16 och 17 §§ föräldraledighetslagen.

Vänsterpartiet hänvisar i partimotion A818 till att Jämställdhetsombudsman-

nen (JämO) i en skrivelse till jämställdhetsminister Margareta Winberg har

framfört förslag om vissa ändringar av dessa bestämmelser. De nuvarande

bestämmelserna ger ett alltför svagt skydd. Skyddet för den enskilde bör

förbättras så att graviditet och föräldraledighet inte till någon del får

utgöra grund för negativa åtgärder. Arbetsgivaren bör åläggas bevisbördan

för att samband saknas mellan den negativa åtgärden och utnyttjandet av

förmåner i föräldraledighetslagen (yrk. 13).

Även Miljöpartiet framför i partimotion A819 kritik mot bestämmelserna.

Enligt partiet innebär utformningen av lagen att arbetstagaren saknar skydd

när arbetsgivaren påstår att det vid sidan av graviditeten eller

föräldraledig-heten finns andra förklaringar till en negativ åtgärd.

Partiet föreslår att be-stämmelserna utformas efter förebild av de nya

diskrimineringslagarna: lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk

diskriminering i arbetslivet, lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering

i arbetslivet av personer med funktionshinder och lagen (1999:133) om

förbud mot diskriminering i ar-betslivet på grund av sexuell läggning.

Dessa innebär att arbetsgivaren är skyldig att visa att det saknas varje

samband mellan missgynnande och etnisk tillhörighet etc. (yrk. 15).

Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (båda s) påpekar i motion A727 att många

kvinnor, som med stöd av föräldraledighetslagen reducerat sin ar-betstid,

inte kan få någon heltidstjänst när ledigheten är över. De föreslår därför

att det införs en skyldighet för arbetsgivare att upplysa föräldrar som

reducerat sin arbetstid om rätten till bibehållen heltidstjänst.

Utskottets ställningstagande

Kristdemokraternas krav att rätten till föräldraledighet skall förlängas

till tre år har framställts tidigare och behandlats av utskottet. Senast

ett sådant för-slag behandlades var i betänkande 1998/99:AU8. Utskottet

hänvisade då till ett tidigare betänkande 1997/98:AU8. I sistnämnda

betänkande hade utskot-tet konstaterat att det saknades en analys av vad en

förlängning av föräldra-ledigheten skulle få för konsekvenser för de mindre

företagen, hur vikariats-frågan skulle lösas vid upprepade långa ledigheter

, vilken inverkan föräldra-ledigheten skulle ha på lön m.m. I brist på

sådan analys ansåg sig inte ut-skottet kunna biträda ett förslag till

förlängning av föräldraledighet på det sätt som yrkats. Utskottet kan

konstatera att en sådan analys alltjämt saknas och har därför inte skäl att

göra någon annan bedömning i dag. Motion Sf302 yrkande 9 (kd) avstyrks.

När det sedan gäller förslagen till förändring av bestämmelserna i 16 och

17 §§ föräldraledighetslagen som Vänsterpartiet och Miljöpartiet för fram

kan utskottet notera, i likhet med Vänsterpartiet, att Jämställdhetsombuds-

mannen (JämO) i en skrivelse den 23 augusti 1999 till regeringen framfört

förslag i denna riktning. I skrivelsen anges bl.a. följande.

I 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen ges ett visst skydd mot uppsägning,

omplacering och försämrade anställningsförmåner. Rättspraxis är påfallande

mager. Sedan mitten av 80-talet föreligger endast fyra domar från arbets-

domstolen. En rad enkätsvar hävdar att 16 och 17 §§ i praktiken har en be-

gränsad betydelse. Lyckas en arbetsgivare formulera andra (svep)skäl till

den påtalade försämringen än graviditet eller föräldraledighet ger lagen

enligt denna uppfattning inte något skydd.

Vidare framgår av skrivelsen att JämO anser att det finns anledning att se

över lagtextens utformning i 16 och 17 §§. Skyddet bör vara utformat på så

sätt att graviditet och föräldraledighet inte till någon del får utgöra

godtagbart skäl för de negativa åtgärderna.

Utskottet kan också notera att JämO i sitt remissvar över betänkandet En

översyn av jämställdhetslagen SOU 1999:91 bl.a. föreslår att det införs en

ny regel som skyddar mot missgynnande som har samband med föräldraansvar.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa dessa frågor och, om

så är erforderligt, återkomma med förslag till förändringar. Med hänsyn

till detta avstyrker utskottet motionerna A818 yrkande 13 (v) och A819

yrkande 15 (mp).

Vad sedan gäller kravet att arbetsgivaren skall upplysa om rätten till bibe

-hållen heltidstjänst har utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna

när det gäller vikten av att arbetstagaren återfår sin heltidstjänst.

Enligt utskottets mening är det viktigt att alla deltidsarbetande så långt

som möjligt erhåller önskad sysselsättningsgrad. En åtgärd som syftade till

att förbättra för del-tidsarbetande var den ändring av

anställningsskyddslagen, som redovisas under avsnittet Företrädesrätt, som

innebär att deltidsanställda som önskar högre sysselsättningsgrad skall få

företrädesrätt till sådan anställning. Vidare vill utskottet erinra om den

s.k. DELTA-utredningen. Utredningen hade i uppdrag att bl.a. beskriva och

analysera utvecklingen av deltidsarbeten och tillfälliga arbeten sedan

början av 1980-talet. Den skulle också lämna förslag som syftade till att

ge de deltidsarbetslösa möjligheter till ökad sysselsätt-ning. För att

underlätta för deltidsarbetslösa att erhålla ökad sysselsättning föreslogs

bl.a. att den som är deltidsarbetslös och vill ha arbetslöshetsersätt-ning

skall vara skyldig att uppvisa ett arbetsgivarintyg för arbetslöshetskas-

san och arbetsförmedlingen av vilket framgår att han eller hon inte kan få

önskad arbetstid hos nuvarande arbetsgivare. Utredningens förslag bereds

för närvarande i Regeringskansliet.

Med hänsyn till vad som anförts ovan är utskottet i nuläget inte berett att

föreslå något tillkännagivande i enlighet med motionärernas förslag. Motion

A727 (s) avstyrks.

4.3 Rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet

Motion

Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp) hävdar i motion A705 att det är viktigt

att man klarlägger vilka effekter införandet av lagen (1997:1293) om rätt

till ledighet för att bedriva näringsverksamhet har fått, inte minst för de

mindre företagen. Motionärerna anser därför att regeringen noggrant bör

följa resul-tatet av lagen och under 2000 återkomma med en redovisning.

Utskottets ställningstagande

Den lag motionärerna hänvisar till trädde i kraft den 1 januari 1998 och

ger arbetstagare rätt till ledighet under sex månader för att bedriva

näringsverk-samhet. En förutsättning för ledigheten är att verksamheten

inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet. Syftet med lagen är att

stimulera till försök till eget företagande. I den proposition som föregick

den nya lagen (prop. 1997/98:27) meddelade regeringen att den avsåg att

följa effekterna av den nya lagstiftningen. Vid underhandskontakter med

Regeringskansliet har upplysts om att det inte finns några tecken som tyder

på att lagen inneburit några negativa effekter för arbetsgivarna. Med

hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom det yrkande som

framställs i motion A705 (kd, m, fp), varför den avstyrks.

4.4 Övriga ledighetsfrågor

Motioner

I syftet att underlätta för många anhöriga föreslår Kristdemokraterna i kom

-mittémotion So332 att det skall finnas en rätt till tjänstledighet på hel-

eller deltid för vård av anhörig. Tjänstledigheten bör endast ges under

kortare perioder, exempelvis tre månader i taget, eftersom man i förväg

inte kan veta hur stort vårdbehovet kommer att vara (yrk. 7).

Bengt Silfverstrand (s) påpekar i motion A710 att förtroendevalda i handi-

kappföreningar endast kan ta ledigt för sitt arbete i föreningen om

arbetsgiva-ren uttryckligen medger sådan ledighet. Arbetsgivarnas vilja att

medge sådan ledighet har minskat. Motionären föreslår därför att det skall

införas en mot-svarande rätt till ledighet för dessa förtroendevalda som

finns för personer med fackliga och politiska uppdrag.

Eva Flyborg (fp) anser i motion Fö206 att de frivilliga försvarskårerna,

inte minst bland kvinnor, är av utomordentlig betydelse för vårt försvar

och att deras betydelse inte torde bli mindre efter omorganisationen av

totalförsva-ret. Enligt motionären är det därför viktigt att det införs en

lagstadgad rätt till ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring

inom frivilligförsvaret.

Utskottets ställningstagande

I den s.k. närståendevårdslagen (1988:1465) finns regler om ersättning och

ledighet för närståendevård. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om rätt

till ledighet för arbetstagare som vårdar en svårt sjuk närstående person.

Ar-betstagaren har rätt till hel ledighet från arbetet under tid som han

eller hon uppbär ersättning enligt lagen och till förkortning av

arbetstiden till hälften eller tre fjärdedelar under tid med halv eller

fjärdedels ersättning. Ersättning, och därmed ledighet, medges för högst 60

dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Vid vård av närstående som

hivsmittats inom den svenska hälso- och sjukvården har vårdaren rätt till

högst 240 dagars ledighet.

Som framgår av denna redogörelse finns det i dag en rätt till närstående-

vård. Utskottet är därför inte berett att ställa sig bakom motion So332

yrkan-de 7 (kd). Den bör därför avstyrkas.

Utskottet har också tidigare behandlat motioner som innehållit förslag om

rätt till ledighet för att delta i frivilligförsvaret. I utskottets

betänkande 1997/98:AU4 slog utskottet fast som sin principiella uppfattning

att det bör finnas vägande skäl för att införa ytterligare lagregler om

ledighet. Förutom att ledigheten skall avse ett angeläget ändamål bör det

finnas ett påtagligt behov av lagreglering.

Utskottet anförde vidare att det inte hade någon annan uppfattning i fråga

om värdet av de insatser inom totalförsvaret som utförs av frivilliga och

ansåg att det på olika sätt borde uppmuntras och stödjas. Detta kunde dock

inte ensamt motivera nya ledighetsregler. Vidare hänvisades till att

gällande lagstiftning ger vissa rättigheter, t.ex. studieledighetslagen om

det är fråga om utbildning. Utskottet var inte övertygat om att det fanns

ett praktiskt behov av lagregler. I stället borde man utgå från att en

arbetsgivare normalt ställer sig välvillig till framställningar om ledighet

för dessa ändamål. Där-med kunde inte avsaknaden av lagregler antas vara

till påtaglig nackdel för de frivilliga organisationernas verksamhet. De

behandlade motionerna av-styrktes därför. Utskottet har inte ändrat

uppfattning och avstyrker därför motion Fö206 (fp).

Vad gäller rätt till ledighet för personer som har förtroendeuppdrag i han-

dikappförbundet kan utskottet notera att ett identiskt yrkande har

behandlats av utskottet våren 1998 (se bet. 1998/99:AU8). Även i detta

ärende uttryckte utskottet som sin principiella uppfattning att det bör

finnas vägande skäl för att införa ytterligare lagregler om ledighet. Detta

grundade utskottet på att möjligheterna för en anställd att vara ledig från

arbetet för olika ändamål är ganska omfattande samt att ledighetsreglerna

kan innebära problem både för arbetsgivare och arbetstagare. Även om

utskottet ansåg att handikappförbun-det utför ett angeläget arbete utgjorde

inte detta förhållande tillräckligt skäl för att införa ytterligare rätt

till ledighet för uppdrag i sådant förbund.

Inte heller i denna fråga har utskottet ändrat uppfattning. Motion A710 (s)

avstyrks därför.

5 Arbetsdomstolen

Motion

Moderaterna, som principiellt säger sig vara emot specialdomstolar, anser i

kommittémotion A715 att Arbetsdomstolen bör avskaffas. Förutom att det är

en principiellt tveksam ordning att bryta ut ett utvalt rättsområde från

det "normala" rättsväsendet anser Moderaterna det betänkligt med det

korporati-va synsätt som ligger bakom ordningen med partssammansatta

domstolar. Ett domstolsväsende där de etablerade organisationerna ges ett

avgörande infly-tande inom "sitt" samhällsområde kan inte hävda den

enskildes rätt. Parts-sammansatta domstolar har också en tendens att fylla

ut lagstiftningen och därigenom undergräva lagstiftarens ställning, vilket

leder till mindre förut-sägbarhet (yrk. 5).

Utskottets ställningstagande

Arbetsdomstolen är en specialdomstol med uppgift att pröva arbetsrättsliga

tvister. Som arbetstvist räknas varje tvist som rör förhållandet mellan

arbets-givare och arbetstagare.

Vissa typer av arbetstvister kan föras direkt till Arbetsdomstolen. Dom-

stolen är då första och enda domstol. I andra typer av arbetstvister skall

talan väckas vid vanlig tingsrätt. Om part är missnöjd med tingsrättens dom

, kan denna överklagas till Arbetsdomstolen. I båda fallen innebär

domstolens dom ett slutligt avgörande. Arbetsdomstolens avgöranden kan

alltså inte överkla-gas. Domstolens avgörande kan dock komma under Högsta

domstolens prövning vid frågor om resning eller återställande av försutten

tid.

Beslutanderätten utövas i domstolen av lagfarna ledamöter tillsammans med s

.k. intresseledamöter. Samtliga ledamöter utses av regeringen.

Justitieutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med

krav på att specialdomstolar, inklusive Arbetsdomstolen, skall avvecklas.

Av justi-tieutskottets betänkande 1997/98:JuU24 framgår att utskottet ansåg

att det fanns anledning att se mera nyanserat på frågan om specialdomstolar

. Dessa fick nämligen anses besitta en särskild kompetens som leder till

att målen behandlas skickligt, snabbt och ekonomiskt effektivt. De

återstående special-domstolarnas fortsatta verksamhet borde bedömas efter

sina egna meriter och inte endast efter principiella ståndpunkter, ansåg

justitieutskottet.

Det kan noteras att även arbetsmarknadsutskottet har behandlat förslag om

att Arbetsdomstolen skall avvecklas. Senast utskottet behandlade frågan var

hösten 1999 i samband med behandlingen av budgetpropositionen för bud-

getåret 2000 (bet. 1999/2000:AU1).

Arbetsmarknadsutskottet, som inte har någon annan principiell uppfattning

än justitieutskottet, vill när det gäller Arbetsdomstolen särskilt tillägga

att domstolen i sin verksamhet har visat på integritet och självständighet.

Dom-stolen har därigenom kommit att åtnjuta stort förtroende hos

arbetsmarkna-dens parter. Något belägg för att Arbetsdomstolen skulle

missgynna enskilda parter finns inte. Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet motion A715 yrkande 5 (m).

6 Statens pensionsverk (SPV)

Bakgrund

SPV är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör den statliga

tjänste-pensioneringen och statens tjänstegrupplivsförsäkring. SPV svarar

vidare för att myndigheter och andra arbetsgivare som är anslutna till de

statliga avtals-försäkringarna påförs premieavgifter samt för att värdet av

statens åtaganden i fråga om dessa försäkringar kan redovisas. SPV får

utföra uppdrag åt myn-digheter och andra uppdragsgivare under förutsättning

att det är fråga om uppgifter som ligger nära verkets huvuduppgifter.

SPV:s verksamhet är helt avgiftsfinansierad och bedrivs inom två resulta-

tområden.

Inom resultatområdet Pension Statlig administreras tjänstepensioner för

statstjänstemän. SPV har ensamrätt på området.

Inom resultatområdet Pension Försäkring erbjuder SPV pensionsadmi-

nistrativa tjänster för bolag och kommuner. Syftet är att SPV genom ökade

volymer skall kunna utnyttja sina resurser och sin kompetens och därmed

hålla nere kostnaderna för hela SPV:s verksamhet.

Motion

I motion A602 tar Lars Elinderson (m) bl.a. upp dels det förhållandet att

SPV har monopol när det gäller att administrera statliga tjänstepensioner,

dels det förhållandet att SPV får administrera pensioner för bolag och

kommuner. Det ekonomiska utfallet för resultatområdet som benämns Pension

Försäkring avvek för budgetåret 1998 markant från den budgetram som angavs

i regle-ringsbrevet. Avvikelsen förklaras med kostnader för 2000-anpassning

. Enligt motionären är huvudskälet till denna avvikelse i stället SPV:s

"affärside" att ha en ledande position på pensionsmarknaden. Denna

verksamhetsidé inne-bär krav på investeringar i systemutveckling och medför

att verket i framti-den kommer att ta "affärsrisker" som statliga

myndigheter normalt inte gör. Med tanke på den pressade prisbild

konkurrensen på den kommunala mark-naden visar finns det anledning att

befara fortsatt dålig resultatutveckling på detta område. Motionären vill

därför att regeringen skall redovisa vilken principiell uppfattning den har

i fråga om SPV skall hantera nya kommunala pensionsavtal och därmed bära

ansenliga investeringskostnader och ta de affärsrisker detta innebär (yrk.

1).

Vidare anser motionären att eftersom SPV får agera på den kommunala

marknaden är det rimligt att den statliga pensionsadministrationen öppnas

för konkurrens (yrk. 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet inleder med att behandla frågan om den statliga pensionsadminist-

rationen skall öppnas för konkurrens. Både arbetsmarknadsutskottet och

finansutskottet har tidigare tagit ställning till liknande yrkanden. Senast

arbetsmarknadsutskottet behandlade frågan var hösten 1998 i samband med

behandlingen av budgetpropositionen för budgetåret 1999 (se bet. 1998/99:

AU1 s. 105). Utskottet framförde då - med åberopande av vad finansutskottet

tidigare anfört - följande.

"Reglerna för tjänstepensionen bestäms i centrala kollektivavtal mellan Ar-

betsgivarverket och arbetstagarnas huvudorganisationer på det statliga områ

-det. Tillsammans med motparterna förfogar myndigheterna, som arbetsgivare

genom sin centrala företrädare Arbetsgivarverket, över tjänstepensionsför-

månerna. Parterna förfogar också över den avgiftsbaserade kompletterande

ålderspensionen, vilken i konkurrens administreras av SPV. Finansutskottet

ansåg att den särskilda nämnd som skulle komma att bestämma grunderna för

försäkring, premier och ersättning till SPV borde ge tillräckliga garantier

för att de avgifter som kommer att erläggas till SPV kontrolleras och

prövas i syfte att hålla kostnaderna nere. Till skillnad från

konkurrensverket ansåg finansutskottet inte att myndigheterna kan vara

försäkringsgivare i egen regi då utfästelserna automatiskt tryggas i den

juridiska personen, staten. Sam-manfattningsvis ansåg finansutskottet inte

att förslaget att enskilda myndig-heter skulle upphandla administrationen

av pensionsförmåner för statliga arbetsgivare var förenligt med det sätt

varpå tjänstepensionsavtalet på det statliga området är konstruerat.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig helt till den bedömning som

finansutskottet tidigare gjort i frågan."

Enligt utskottet har det inte framkommit något som medför att utskottet

skulle frångå den ståndpunkt som redovisats ovan. Utskottet avstyrker

därför motionen i denna del.

När det sedan gäller frågan om SPV:s verksamhet inom resultatområdet

Pension Försäkring vill utskottet inte på grundval av vad som anförts i mo-

tionen göra något tillkännagivande. Utskottet utgår från att regeringen kom

-mer att följa den fortsatta utvecklingen inom detta område.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motion A602 yrkandena 1 och 2 (m).

7 Stuverimonopolet m.m.

Utskottet kommer i detta avsnitt att behandla motioner som i första hand

rör arbetsrättsliga frågor inom sjöfarten.

Motioner

Moderaterna hävdar i kommittémotion T616 att den svenska rederinäringen

under senare år har utsatts för konflikter och konflikthot i stor

omfattning vilket drabbat både rederierna och svensk industri på ett

orimligt sätt. Mode-raterna anser att den arbetsrättsliga lagstiftningen

måste ändras. Bland annat måste den s.k. Lex Britannia upphävas. Vidare

anser Moderaterna att den svenska regeln att skepp även omfattas av

bestämmelserna om personalöver-gångar vid företagsförsäljningar, trots att

de undantagits från direktivet, måste tas bort. Moderaterna anser också att

de speciella bestämmelser om sjuklön, arbetstid och semester som gäller för

sjöfarten måste tas bort. Dessa regler har historiska förklaringar men

saknar i dag betydelse. Bestämmelser-na bör därför anpassas till de

generella bestämmelser som gäller för svensk arbetsmarknad (yrk. 10).

Slutligen föreslår Moderaterna att det s.k. stuverimonopolet avskaffas och

att ILO-konventionen nr 137 upphävs (yrk. 2 och 3).

Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion T210 att stuverimonopolet är en

omtalad företeelse. Partiet föreslår därför att regeringen skall återkomma

med förslag om hur stuverimonopolet skall hanteras i framtiden med tanke på

konkurrenssituationen (yrk. 27).

Folkpartiet föreslår i kommittémotion T209 att Sverige säger upp ILO-

konventionen nr 137 och avvecklar stuverimonopolet snarast (yrk. 14). I

kommittémotion A231 föreslår samma parti att Lex Britannia skall avskaffas

(yrk. 17 delvis).

Jan Backman (m) anser i motion A714 att det finns skäl att göra en översyn

av stuverimonopolet.

Utskottets ställningstagande

I flera motioner har framställts krav som rör ILO-konventionen nr 137 och

det s.k. stuverimonopolet. Utskottet vill i denna del anföra följande.

ILO-konvention nr 137 om hamnarbete innehåller regler, vilkas främsta syfte

är att åstadkomma sysselsättning, säkerhet, hälsa, välfärd och yrkesut-

bildning för hamnarbetare. Sverige ratificerade konventionen 1974. Frågan

om att säga upp konventionen behandlades av den svenska ILO-kommittén 1996.

För att konventionen inte skulle fortsätta att gälla hade krävts att den

sagts upp av Sverige senast den 24 juli 1996. Någon sådan uppsägning gjor-

des inte. Sverige är därför bundet av konventionen ytterligare tio år.

Ett ofta återkommande påstående är att konventionen utgör den rättsliga

grunden för det s.k. stuverimonopolet. Innebörden av ett sådant monopol

skulle vara att andra yrkeskategorier än hamnarbetare och medlemmar i vissa

arbetstagarorganisationer förvägras att utföra arbetsmoment med anknytning

till godshantering. Den svenska ILO-kommittén uttalade sig 1996 om tolk-

ningen av konventionen. Enligt kommittén innehåller den inte någon be-

stämmelse som kan åberopas som rättsligt stöd för ett stuverimonopol. Detta

delgavs arbetsmarknadens parter.

Utskottet är med hänsyn till vad som anförts inte berett att göra något

till-kännagivande med anledning av vad motionärerna anfört. Utskottet

avstyrker därför motionerna A714 (m), T209 yrkande 14 (fp), T210 yrkande 27

(kd) och T616 yrkandena 2 och 3 (m).

Utskottet övergår nu till att behandla de motioner som rör Lex Britannia.

Enligt medbestämmandelagen är det förbjudet att vidta stridsåtgärder i

syfte att undantränga existerande kollektivavtal. Förbudet har dock genom

Lex Britannia 1991 inskränkts till att gälla enbart när en organisation

vidtar åt-gärder med anledning av arbetsförhållanden som

medbestämmandelagen är direkt tillämplig på. Syftet är bl.a. att ge de

fackliga organisationerna i Sveri-ge möjlighet att träffa kollektivavtal

med villkor som motsvarar vad som normalt tillämpas i fråga om arbete som

utförs här i landet och därigenom motverka s.k. social dumpning. Utskottet

anser med hänsyn till det sistnämn-da att motionerna A231 yrkande 17 delvis

(fp) och T616 yrkande 10 delvis (m) bör avslås.

Vad sedan gäller Moderaternas krav på att lagreglerna om personalöver-

gångar vid överlåtelse av verksamhet inte skall omfatta skepp kan utskottet

konstatera att den svenska lagstiftningen skiljer sig från det s.k.

överlåtelse-direktivet (rådets direktiv 77/187/EEG). Direktivet är till

skillnad från vad som gäller enligt den svenska lagstiftningen inte

tillämpligt på sjögående fartyg. När direktivet skulle genomföras i svensk

lag i december 1994 kon-staterades att det fanns ett värde i att så långt

som möjligt upprätthålla prin-cipen om att svensk arbetsrättslagstiftning

bör ha en generell tillämplighet (se bet. 1994/95:AU4). Enligt utskottet

talade detta för att låta reglerna om personalövergångar omfatta även

sådant som ligger utanför direktivet. Den väsentliga frågan var enligt

utskottet om en utvidgning skulle kunna leda till stora

tillämpningssvårigheter. Efter att ha gjort en analys av denna frågeställ-

ning var utskottet inte berett att gå i från propositionens förslag i denna

del (se betänkandet s. 37). Utskottet förutsatte att regeringen skulle

återkomma till riksdagen om reglerna skulle medföra icke godtagbara

effekter. Rege-ringen har inte återkommit i denna fråga. Utskottet, som

fortfarande håller fast vid de ovan redovisade principerna, anser inte att

det finns skäl att till-styrka motion T616 yrkande 10 delvis (m).

Vad slutligen gäller kravet att de speciella arbetsrättsliga regler som

gäller för sjöfarten skall slopas vill utskottet anföra följande.

I motion T616 hävdas att det finns speciella regler avseende sjuklön, ar-

betstid och semester. Utskottet kan notera att så är fallet vad gäller

sjuklön och arbetstid. Däremot finns det ingen särreglering avseende

semester utan semesterlagen är tillämplig fullt ut.

När det gäller sjömännens rätt till sjuklön regleras den i sjömanslagen (

1973:282) som innebär att de har full kompensation. I budgetpropositionen

för budgetåret 1997 (prop. 1996/97:1 utg. omr. 22) behandlades bl.a. dessa

regler. I propositionen konstaterades att en utredning, 1990 års

sjömanslags-utredning, föreslagit att en lägre nivå skulle gälla.

Regeringen delade dock inte denna åsikt. Av propositionen framgår att

regeringens ståndpunkt vid detta tillfälle var att några åtgärder inte

skulle vidtas med hänsyn till de in-vändningar som framförts av

arbetstagarorganisationerna. Enligt regeringen hade dessa hävdat att

sjömansyrkets särart fortfarande motiverade att be-stämmelserna skulle

bibehållas. Vid sin behandling av propositionen uttalade trafikutskottet i

betänkande 1996/97:TU1 att man delade regeringens upp-fattning.

Av arbetstidslagens 2 § framgår att den inte är tillämplig på fartygsarbete

. I stället gäller lagen (1998:958) om vilotid för sjömän. Denna lag trädde

i kraft den 1 oktober 1998 och ersatte sjöarbetstidslagen från 1970. Den

nya lagen bygger på två konventioner, dels ILO-konventionen nr 180 om

sjömäns arbetstid och bemanning på företag, dels den reviderade STCW-

konventionen om sjöfolks utbildning, vakthållning och certifiering.

Utskottet är inte på de skäl som anförs i motionen beredd att föreslå några

tillkännagivanden i denna del. Motion T616 yrkande 10 delvis (m) avstyrks

därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

Del I

1. beträffande statsmakternas ansvar för lönebildningen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkande 3,

res. 1 (m)

2. beträffande innebörden av en välfungerande lönebildning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkandena 1, 2 och 4-7, 1999

/2000:A8 yrkande 1, 1999/2000:A10 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A254 yrkande

24 samt 1999/2000:Sk692 yrkande 24,

res. 2 (m, kd, fp)

3. beträffande avslag på förslaget om Medlingsinstitutet m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkandena 11-13, det se-nare i

motsvarande del,

res. 3 (m)

4. beträffande Medlingsinstitutets roll i lönebildningen m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A8 yrkande 2,

5. beträffande utvärdering av Medlingsinstitutet m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A10 yrkandena 3 och 4,

res. 4 (fp)

6. beträffande tvångsmedling

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A10 yrkande 7,

7. beträffande förlängd varseltid

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkande 15,

res. 5 (m)

8. beträffande verkan av uteblivet varsel

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkandena 16 och 17,

res. 6 (m)

9. beträffande blockad mot enmans- och familjeföretag

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A6 yrkande 9, 1999/

2000:A7 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A8 yrkande 7, 1999/2000:A9 yrkandena 2

-4, 1999/2000:A10 yrkande 9, 1999/2000:A231 yrkande 17 i motsvarande del,

1999/2000:A254 yr-kande 28, 1999/2000:A701 i motsvarande del, 1999/2000:

A706, 1999/2000:Fi211 yrkande 8 i motsvarande del och 1999/2000:Sk692

yrkande 23 i motsvarande del antar de enligt bilaga 2 av utskottet

framlagda förslagen till lag om ändring i

a) lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

b)

c) lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

d)

res. 7 (s, v)

10. beträffande stridsåtgärders proportionalitet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkande 8, 1999/2000:A8

yrkande 5, 1999/2000:A9 yrkandena 5-7, 1999/2000:A10 yrkande 10 och 1999/

2000:Fi211 yrkande 8 i motsva-rande del,

res. 8 (m)

res. 9 (kd, c, fp)

11. beträffande samhällsfarliga konflikter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A10 yrkande 8,

res. 10 (kd, fp)

12. beträffande sympatiåtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkande 10, 1999/2000:A8

yrkande 6, 1999/2000:A701 i motsvarande del och 1999/2000:Sk692 yrkande 23

i motsvarande del,

res. 11 (m, kd)

13. beträffande statistikansvarig myndighet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkande 14, 1999/2000:A8

yrkande 3, 1999/2000:A9 yrkande 1 samt 1999/2000:A10 yrkandena 5 och 6,

res. 12 (m, kd, c, fp)

14. beträffande övriga uppgifter för Medlingsinstitutet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A6 yrkande 13 i motsvaran-de del,

res. 13 (m)

15. beträffande antagande av lagförslagen i propositionen

att riksdagen

dels med anledning av propositionen i motsvarande del antar det enligt

bilaga 1 av regeringen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (

1976:580) om medbestämmande i arbetslivet med den ändringen att i den

föreslagna 63 § tredje stycket orden "tredje" respektive "andra" skall

ersättas av "fjärde" respektive "tredje",

dels med bifall till propositionen i motsvarande del och motion 1999/2000:

A6 yrkande 18 antar det enligt bilaga 1 av regeringen framlagda förslaget

till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

16. beträffande statistik och arbetsvärdering

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A8 yrkande 4,

Del II

17. beträffande utredning av arbetsrätten m.m.

att riksdagen dels avslår motionerna 1999/2000:A219 yrkande 1, 1999/2000:

A220 yrkande 21, 1999/2000:A231 yrkande 18, 1999/2000:A254 yrkande 25, 1999

/2000:A723 yrkande 1, 1999/2000:A811 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:K351

yrkande 2, 1999/2000:Sk692 yrkandena 21 och 22, 1999/2000:Sf304 yrkande 9

samt 1999/2000:N389 yrkande 3, dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört om en utredning,

res. 14 (m, kd, c, fp)

18. beträffande information till företagare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A254 yrkande 32,

19. beträffande visstidsanställningar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A240, 1999/2000:A254 yrkandena

29 och 31 samt 1999/2000:A723 yrkande 3,

res. 15 (m, kd)

res. 16 (v)

20. beträffande pensionsförmåner

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A712,

res. 17 (m)

21. beträffande lokala avtal

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A220 yrkande 22 och 1999/2000:

A723 yrkande 2,

res. 18 (m, kd, c)

res. 19 (v)

22. beträffande avsteg från anställningsskyddslagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A713 yrkande 1,

res. 20 (m)

23. beträffande återanställningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A254 yrkande 30 och 1999/2000:

A723 yrkande 4,

res. 21 (m, kd)

res. 22 (v)

24. beträffande tillräckliga kvalifikationer

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A723 yrkande 5,

res. 23 (v)

25. beträffande skadestånd vid ogiltigförklaring av uppsäg-ning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A723 yrkande 9,

res. 24 (v)

26. beträffande information och opinionsbildning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A708,

27. beträffande vetoregler

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 17 i mot-svarande

del och 1999/2000:A254 yrkande 27,

res. 25 (m, kd, fp)

28. beträffande delgivningsregeln i 30 § medbestämmandela-gen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A709,

29. beträffande semesterlön vid särskilt utbildningsbidrag

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A704,

res. 26 (m, kd, c, fp)

30. beträffande utredning om semesterlagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N387 yrkande 5,

res. 27 (m, kd, c, fp)

31. beträffande förlängd föräldraledighet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf302 yrkande 9,

res. 28 (kd)

32. beträffande föräldraledighetslagens skyddsregler

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A818 yrkande 13 och 1999/2000:

A819 yrkande 15,

res. 29 (v, mp)

33. beträffande rätten till bibehållen heltidstjänst

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A727,

34. beträffande ledighet för att bedriva näringsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A705,

res. 30 (m)

35. beträffande ledighet för närståendevård

att riksdagen avslår motion 1999/2000:So332 yrkande 7,

res. 31 (kd)

36. beträffande ledighet för tjänstgöring inom frivilligförsva-ret

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fö206,

37. beträffande ledighet för förtroendeuppdrag i handikappför-bund

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A710,

38. beträffande avskaffande av Arbetsdomstolen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A715 yrkande 5,

res. 32 (m)

39. beträffande SPV:s verksamhet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A602 yrkandena 1 och 2,

res. 33 (m)

40. beträffande stuverimonopolet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A714, 1999/2000:T209 yrkande 14

, 1999/2000:T210 yrkande 27 samt 1999/2000:T616 yr-kandena 2 och 3,

res. 34 (m, fp)

res. 35 (kd)

41. beträffande Lex Britannia

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A231 yrkande 17 i mot-svarande

del och 1999/2000:T616 yrkande 10 i motsvarande del,

res. 36 (m, fp)

42. beträffande övergångsdirektivet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:T616 yrkande 10 i motsva-rande del,

res. 37 (m)

43. beträffande sjuklön m.m. för sjömän

att riksdagen avslår motion 1999/2000:T616 yrkande 10 i motsva-rande del.

res. 38 (m)

Stockholm den 15 februari 2000

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Margareta

Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Laila Bjurling (s),

Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Maria Lars

-son (kd), Christel Anderberg (m), Barbro Feltzing (mp), Elver Jonsson (fp)

, Anders Karlsson (s), Henrik Westman (m), Carlinge Wisberg (v) och Mag-nus

Jacobsson (kd).

Reservationer

Del I

1. Statsmakternas ansvar för lönebildningen (mom. 1)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 3, i den del som

börjar med "Utskottet vill dock" och slutar med "motion A6 (yrk. 3)" bort

ha föl-jande lydelse:

Utskottet kan konstatera att regeringen på flera ställen i propositionen

återkommer till att det är parterna på arbetsmarknaden som har ansvaret för

lönebildningen och formerna för den. Utskottet kan hålla med regeringen om

att avtal är bättre än lagstiftning, men en sådan allmän uppfattning kan

inte leda till slutsatsen att lönebildningen är ett område som staten i

princip inte har att göra med. Som framhålls i Moderaternas motion A6 har

regeringen och riksdagen på detta område precis samma ansvar som på andra

områden för att med lagstiftning ange grundläggande spelregler och därmed

ramarna för olika aktörers agerande. En dåligt fungerande lönebildning

påverkar välfärden för alla samhällsmedborgare, även för dem som inte

representeras av parterna på arbetsmarknaden. Utskottet kan också hålla med

regeringen om att statsmakterna har ett intresse av att relationerna mellan

parterna är goda. Men den ståndpunkten kan inte drivas dithän att total

konsensus görs till en förutsättning för lagstiftarens beslut om ändringar

i spelreglerna. Sam-syn är eftersträvansvärt, men - vilket Moderaterna

framhåller - ingen organi-sation kan tilldelas vetorätt mot nödvändiga

förändringar i samhället.

Utskottet kan också hålla med regeringen om att staten skall vara neutral

mellan parterna. Denna utsaga rimmar dock mycket illa med regeringens

undfallenhet gentemot LO. Utskottet delar den uppfattning som kommit till

uttryck i den ovannämnda skrivelsen från SACO och SAF. Genom att ge en part

avgörande inflytande över spelreglerna för lönebildningen äventyras

legitimiteten i avtalsförhandlingarna och kollektivavtalen som lönebild-

ningsinstrument.

Det som utskottet nu anfört om statsmakternas ansvar för lönebildningen bör

ges regeringen till känna. Motion A6 (yrk. 3) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande statsmakternas ansvar för lönebildningen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Innebörden av en välfungerande lönebildning m.m. (mom. 2)

Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel

Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m) och Magnus Ja-cobsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 3, från och med

underrub-riken Analysen av de bakomliggande problemen och till slutet bort

ha följan-de lydelse:

Regeringen har en alltför snäv syn på lönebildningen. Lönebildning hand-lar

inte bara om förhandlingssystemet och hur det skall utformas för att mot-

verka höga generella löneökningar. I lönebildningsprocessen ingår en rad

faktorer som förväntningarna på Europapolitiken, inflationsutvecklingen,

skattepolitiken, företagens konkurrenskraft och marknadens efterfrågan på

olika typer av kompetens.

Utskottet anser liksom Moderaterna och Kristdemokraterna att det måste

upprätthållas en klar rågång mot statlig inkomstpolitik. Regeringen gör det

dock för lätt för sig genom att skylla på arbetsmarknadens parter för att

löne-bildningen inte fungerar. Sanningen är att staten i alla avgörande

hänseenden bestämmer förutsättningarna för lönebildningen genom den

ekonomiska politiken i stort och genom skatte-, närings- och

utbildningspolitiken samt genom lagstiftningen. Löneförhandlingar äger inte

rum i ett vakuum.

En annan brist i propositionen är att den inte berör betydelsen av lönebild

-ningen för att skapa dynamik och flexibilitet, och därmed sysselsättning

och tillväxt. De problem som består i en låg andel sysselsatta inom den

privata sektorn, liten rörlighet på arbetsmarknaden, dåligt utbyte av

utbildning, kompetens, kunnande och prestation och i höga

anställningströsklar förbigås helt av regeringen.

Lagstiftningen på arbetsmarknaden bidrar till att cementera arbetslösheten

och till att skapa problem med lönebildningen. Lagstiftningen kom till för

att man ansåg att den anställde hade en svag position gentemot

arbetsgivaren. Vad som gått snett är att organisationerna på båda sidor

fått för stort infly-tande. Utskottet instämmer med Folkpartiet i motion

A10 att lönebildningen och arbetsrätten bör utformas så att den enskilde

arbetstagaren och arbetsgi-varen får större inflytande över

anställningsavtalet. Som framhålls i motio-nen är det ändå viktigt att

påpeka att det i huvudsak är genom avtal som parterna bör lösa dessa frågor

.

Utskottet ansluter sig till Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet

när de kritiserar regeringen för att vara alltför fixerad vid den

genomsnittliga löneökningstakten. Minst lika viktigt är hur lönestrukturen

utvecklas. En väl fungerande lönebildning innebär inte bara att den samlade

löneökningstakten inte skall överstiga ökningstakten i våra

konkurrentländer, utan också att lönerelationerna mellan olika branscher

och yrken i högre grad än i dag speglar tillgång och efterfrågan på

arbetskraft. I det sammanhanget kan en central medlingsfunktion inte ha

någon egentlig uppgift.

Utskottet delar Moderaternas och Kristdemokraternas uppfattning att löne-

bildningen bör ske så decentraliserat och individualiserat som möjligt. På

det sättet kan löneökningarna relateras till en faktisk, och inte bara en

på förhand antagen, produktivitetsökning. Den enskildes kompetens kan bli

den domine-rande faktorn, vilket också bör bidra till kvinnornas

löneutveckling. I en mer individualiserad lönebildning kan även olika slag

av vinstdelningssystem ingå.

Moderaterna och Kristdemokraterna anger en rad faktorer som på detta sätt

är långt viktigare än regeringens förslag för att lönebildningen skall

fungera på ett bra sätt och för att en långvarig och stabil tillväxt skall

underlättas. Utskottet instämmer med dessa partier i att förändringar måste

genomföras inom följande politikområden:

Utformningen av skattepolitiken. Marginalskatter och olika former av mar-

ginaleffekter måste hållas nere. Skattekilarna måste minska. Höga skatter

snedvrider prissättningen och arbetstillfällen slås ut. Lägre skatter på ar

-betsinkomster uppmuntrar arbete, utbildning, kompetensutveckling och ökat

ansvarstagande i arbetet. Även skattereduktion för hushållsnära tjänster

har betydelse för att skapa arbetstillfällen. Dubbelbeskattningen på ägande

i företagen är ytterligare exempel på att utbytet av en arbetsinsats eller

investe-ring inte kommer till stånd. Med lägre inkomstskatt kan fler

försörja sig själva, lönebildningen underlättas och det blir lättare att

komma in på ar-betsmarknaden.

Lönestrukturen. Ingångslönerna är höga även för dem som saknar erfaren-het.

Det leder till att många utestängs från arbete, inte minst ungdomar, in-

vandrare och arbetshandikappade. Samtidigt får de som har arbete svaga

incitament att förkovra sig och göra ytterligare insatser. Den sammanpressa

-de lönestrukturen har försvagat sambandet mellan kompetens och lön. Lö-

nestrukturen påverkas i alltför låg grad av utbud och efterfrågan. Det

dåliga utbytet av högre utbildning är förödande för ett modernt

kunskapssamhälle. Det leder dessutom till att ungdomar från hem utan

studievana inte ser det som lönsamt med uppoffrande studier.

Reservationslönerna. Statsmakterna har ansvar för de höga reservationslö-

nerna, dvs. den lönenivå som krävs för att en person skall uppfatta det som

mer lönsamt att arbeta än att avstå från arbete. De bidrar till att öka den

strukturella arbetslösheten eftersom arbeten med löner som understiger re-

servationslönerna slås ut från arbetsmarknaden. Även detta drabbar särskilt

ungdomar och invandrare liksom personer med låg utbildning. Det kan leda

till en uppdelning i "insiders" som har arbete och en grupp "outsiders" som

aldrig kommer in på arbetsmarknaden.

Arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringen har alltmer kommit att bli en sorts

medborgarlön för "insiders" på arbetsmarknaden och inte den omställnings-

försäkring som den var tänkt att vara. Perioder med ersättning varvas med

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta har försvagat den enskildes incita-

ment att söka och ta arbete. Försäkringen bör därför reformeras. Den bör

vara obligatorisk, och den bör i större utsträckning än i dag finansieras

ge-nom avgifter från de försäkrade.

Det arbetsrättsliga regelverket. Möjligheterna bör vidgas för de enskilda

parterna att träffa avtal oberoende av kollektivavtal. Konfliktreglerna bör

ändras. Dagens konfliktregler är i flera avseenden förlegade. Det råder en

obalans mellan parterna. De ekonomiska skadorna blir för stora om den i

teorin tillgängliga stridsarsenalen utnyttjas. Utskottet återkommer till

kon-fliktreglerna i den fortsatta framställningen.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A6 (yrk. 1, 2, 4-7

), A8 (yrk. 1), A10 (yrk. 1 och 2), A254 (yrk. 24) och Sk692 (yrk. 24). Vad

som anförts bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande innebörden av en välfungerande lönebildning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A6 yrkandena 1, 2 och 4

-7, 1999/2000:A8 yrkande 1, 1999/2000:A10 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A254

yrkande 24 samt 1999/2000:Sk692 yrkande 24 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Avslag på förslaget om Medlingsinstitutet m.m. (mom. 3)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 4,

Inrättande av Medlingsinstitutet m.m., i den del som börjar med "Som

utskottet uppfat-tar" och slutar med "(A6 yrk. 11-13, det senare delvis)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med Moderaterna i att det är en given fördel för rela-

tionerna mellan arbetsmarknadens parter och för lönebildningen i stort om

det finns ett välfungerande medlingsväsende. Därför finns det skäl att

utvid-ga en del av befogenheterna för dagens medlingsinstitut,

Förlikningsman-naexpeditionen, bl.a. för att dämpa konfliktrisken. Liksom

Moderaterna vill utskottet emellertid bestämt avvisa att medlingsväsendet

tilldelas dubbla roller genom att ha både en traditionell medlarfunktion

och uppgiften att på olika sätt försöka "ta ett grepp om

löneförhandlingarna". Regeringens förslag inger oro, inte minst därför att

det medför en uppenbar risk för statlig in-komstpolitik. Det föreslagna

medlingsväsendet skulle motverka en fri och decentraliserad lönebildning.

Det skulle också undergräva parternas tilltro till medlingsväsendets

primära roll som just medlare.

Utskottet anser att man bör ta fasta på Moderaternas förslag att låta det

nu-varande förlikningsväsendet finnas kvar men att det byter namn till Med-

lingsinstitutet, lämpligen den 1 juli 2000. Detta innebär att

propositionens förslag om ett nytt Medlingsinstitut av den modell som

regeringen föreslår bör avslås, liksom förslaget om uppbyggnad och

organisation av myndighe-ten med olika expertråd m.m.

Med det anförda tillstyrker utskottet Moderaternas motion A6 (yrk. 11-13,

det senare delvis). Vad som anförts bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande avslag på förslaget om Medlingsinstitutet m.m.

att riksdagen dels med bifall till motion 1999/2000:A6 yrkande 11 av-slår

propositionen i motsvarande del, dels med anledning av motion 1999/2000:A6

yrkandena 12 och 13, det senare i motsvarande del, som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Utvärdering av Medlingsinstitutet m.m. (mom. 5)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 4, i den del som

börjar med "Folkpartiet, som accepterar" och slutar med "med det anförda"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med Folkpartiet i motion A10 att det är bra om med-

lingsfrågorna kan ges större tyngd för att förbättra lönebildningen på den

svenska arbetsmarknaden. Liksom Folkpartiet är utskottet emellertid tvek-

samt till den form av medlingsinstitut som regeringen föreslår. Det är

tydligt att regeringen försöker sitta på två stolar - man vill på en och

samma gång både ge intryck av att man vidtar en kraftfull åtgärd och att

det egentligen inte innebär någon förändring alls. Med en så oklar politisk

vilja blir också uppdraget för Medlingsinstitutet oklart. Som sägs i

Folkpartiets motion finns risken att propositionen uppfattas som ett

klartecken för statlig inkomstpoli-tik. Eftersom frågan om en välfungerande

lönebildning är så viktig kan ut-skottet acceptera ett medlingsinstitut,

men med hänsyn till tveksamheterna är det angeläget att verksamheten

utvärderas efter nästa omgång löneförhand-lingar.

Utskottet håller också med Folkpartiet om att parterna i första hand själva

bör kunna lösa problemet med den långa tid som kan gå från det att ett

avtal löpt ut till dess ett nytt har framförhandlats. Därför bör det inte

finnas någon vitesbelagd plikt att komma till förhandlingar hos

Medlingsinstitutet. Som påpekas av Folkpartiet lär det höra till

sällsyntheterna att parterna inte hör-sammar en kallelse till en myndighet

för att informera. En ordning utan sådan vitesmöjlighet skulle innebära en

klarare linje.

Som sägs i Folkpartiets motion finns det även andra inslag i propositionen

som kan leda till statlig inkomstpolitik. Utskottet anser inte att

institutet skall ha möjlighet att tvångsmässigt samordna förhandlingarna.

Vissa skrivningar i propositionen om att institutet skall verka för

giltighetsperioder för kollektiv-avtalen som befrämjar en välfungerande

lönebildning och att förhandlingar skall avslutas i viss inbördes ordning

kan i sig bära fröet till en sådan tvångsmässig samordning.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion A10 (yrk. 3 och 4). Det anför-

da bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utvärdering av Medlingsinstitutet m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A10 yrkandena 3 och 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Förlängd varseltid (mom. 7)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 5.3, Förlängd

varseltid, bort ha följande lydelse:

Utskottet kan liksom Moderaterna i motion A6 konstatera att regeringen inte

följt den Öbergska utredningens förslag om 14 dagars varseltid, vilket

tillstyrktes av de flesta remissinstanserna. Detta är återigen ett exempel

på hur regeringen böjt sig för LO:s synpunkter. En varseltid på 14 dagar

kan kyla ned ett spänt förhandlingsläge och öka utrymmet för olika slag av

kon-fliktlösande insatser.

Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag om förlängning av

varseltiden till 14 dagar. Detta innebär att motion A6 (yrk. 15) tillstyrks

.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande förlängd varseltid

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkande 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Verkan av uteblivet varsel (mom. 8)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 5.5, Verkan av

uteblivet varsel, bort ha följande lydelse:

Som konstateras i Moderaternas motion A6 föreslog den Öbergska utred-ningen

att Medlingsinstitutet skulle få rätt att avbryta icke varslade stridsåt-

gärder. På inrådan av LO har regeringen avvisat förslaget. Utskottet instäm

-mer med Moderaterna i att Medlingsinstitutet bör ges rätt att avbryta

stridsåtgärder som inte varslats på ett korrekt sätt.

Än viktigare är emellertid att medbestämmandelagen ändras så att ett brott

mot varselreglerna också medför att själva konflikten skall anses olovlig.

Utskottet instämmer med Moderaterna i att den nuvarande ordningen, som

innebär att ett uteblivet varsel inte gör själva stridsåtgärden olovlig och

inte heller ger rätt till ersättning för ekonomisk skada, leder till helt

orimliga konsekvenser. Detta illustreras bl.a. av en dom i Arbetsdomstolen

förra året. De två drabbade arbetsgivarna åsamkades förluster på

tillsammans närmare 20 miljoner kronor under en stridsåtgärd som pågick i

fem dagar. Det all-männa skadestånd som den fackliga organisationen dömdes

att betala stan-nade vid i sammanhanget mycket måttliga 60 000 kr. Med den

ändring som Moderaterna föreslår kan även ekonomiskt skadestånd dömas ut

till motpar-ten.

Regeringen bör återkomma med förslag till lagändringar i de nu angivna

hänseendena. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker Moderaternas mo-

tion A6 (yrk. 16 och 17).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande verkan av uteblivet varsel

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkandena 16 och 17 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Blockad mot enmans- och familjeföretag (mom. 9)

Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Björn Kaaling (s), Laila Bjurling

(s), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Anders Karlsson (s) och

Car-linge Wisberg (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del I, avsnitt 6.1, Stridsåtgärder

mot enmans- och familjeföretag, bort ha följande lydelse:

Utskottets principiella uppfattning, som kom till uttryck bl.a. i det betän

-kande hösten 1994 som behandlade den nytillträdda socialdemokratiska

regeringens förslag om återgång till de arbetsrättsliga regler som gällde

före den 1 januari 1994, är att den grundläggande rätten att vidta fackliga

stridsåt-gärder inte bör inskränkas mer än absolut nödvändigt. Som

framhölls den gången är syftet med blockader som riktas mot enmans- och

familjeföretag att förmå företag som brukar ha anställda att teckna

kollektivavtal.

Utskottet instämmer med regeringen i att det är viktigt att arbetstagare,

för det fall att företaget anställer, omedelbart kan omfattas av

kollektivavtal och ett försäkringsskydd. Det gäller särskilt sådana

branscher med små arbets-platser där det är svårt för

arbetstagarorganisationerna att övervaka när an-ställning sker. Genom att

ett kollektivavtal är träffat garanteras de nyanställ-da

anställningsvillkor och försäkringsskydd redan från första anställningsda-

gen. Förpliktelsen enligt avtalet inträder alltså när arbetsgivaren

anställer en arbetstagare.

Som konstateras i propositionen har dock arbetsgivare i vissa fall ålagts

att betala vissa avgifter även om arbetsgivaren inte haft några anställda.

Utskot-tet håller med regeringen om att skäligheten i detta kan

ifrågasättas. Skulle å andra sidan sådana företag inte åläggas kostnader

eller andra förpliktelser innan det finns någon anställd bortfaller enligt

utskottets uppfattning behovet av lagstiftning.

Utskottet kan konstatera att LO har rekommenderat de tre förbund som an-

vänder sig av möjligheten av vidta stridsåtgärder mot enmans- och familjefö

-retag - dvs. de förbund som inte genom Saltsjöbadsavtalet frånsagt sig

denna möjlighet - att ändra sina avtal, så att dessa företag inte åläggs

kostnader eller andra förpliktelser innan det finns någon anställd. Enligt

rekommenda-tionen, som accepterats av de tre berörda förbunden, skall

arbetsgivaren kunna teckna ett kollektivavtal som innebär att avtalets

bestämmelser skall äga tillämpning från och med den tidpunkt företaget

anställer arbetskraft.

Med hänsyn till detta ansluter sig utskottet till regeringens bedömning att

något förbud inte bör införas mot stridsåtgärder som riktas mot enmans-

eller familjeföretag. Utskottet noterar slutligen att regeringen avser att

följa ut-vecklingen noga och säger sig vara beredd att återkomma om så

skulle krä-vas.

Motionerna A6 (yrk. 9), A7 (yrk. 1 och 2), A8 (yrk. 7), A9 (yrk. 2-4), A10

(yrk. 9), A231 (yrk. 17 delvis), A254 (yrk. 28), A701 (delvis), A706, Fi211

(yrk. 8 delvis) och Sk692 (yrk. 23 delvis) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande blockad mot enmans- och familjeföretag

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A6 yrkande 9, 1999/2000:A7

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:A8 yrkande 7, 1999/2000:A9 yrkandena 2-4, 1999

/2000:A10 yrkande 9, 1999/2000:A231 yrkande 17 i motsvarande del, 1999/2000

:A254 yr-kande 28, 1999/2000:A701 i motsvarande del, 1999/2000:A706, 1999/

2000:Fi211 yrkande 8 i motsvarande del samt 1999/2000:Sk692 yrkande 23 i

motsvarande del,

8. Stridsåtgärders proportionalitet (mom. 10)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 6.2, Stridsåtgärders

pro-portionalitet m.m. i den del som börjar med "Inledningsvis kan

konstateras" och slutar med "Fi211 (yrk. 8 delvis)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet kan liksom Moderaterna i motion A6 konstatera att regeringen

avvisar alla tankar på en lagstiftning om att stridsåtgärder skall vara

propor-tionerliga trots att den Öbergska utredningen lade fram ett sådant

förslag. Utskottet instämmer med utredningen i att en sådan regel skulle ge

en rimli-gare balans mellan parterna på arbetsmarknaden och begränsa

möjligheterna till stridsåtgärder som kostar lite för den egna

organisationen, men orsakar stora kostnader för motparten eller tredje man.

Som framhållits av utredning-en stöder flera forskare tanken på en sådan

regel. Krav på proportionalitet finns dessutom i flera europeiska länder.

Utskottet delar Moderaternas uppfattning att en ny regel bör införas i med-

bestämmandelagen. Den skall ta sikte på proportionen dels mellan en

stridsåtgärdens omfattning och den skada som drabbar motparten, dels mel-

lan stridsåtgärdens omfattning och det syfte som åtgärden har. I det först-

nämnda fallet kan regeln begränsa möjligheterna till s.k. nålsticksåtgärder

som lamslår motparten. I det senare fallet skulle möjligheterna inskränkas

att vidta mycket omfattande stridsåtgärder för att uppnå endast begränsade

fördelar. Reglerna skall ta sikte på både primäråtgärder och svarsåtgärder.

Regeringen bör återkomma med lagförslag i enlighet med detta i sådan tid

att reglerna kan träda i kraft den 1 januari 2001.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A6 (yrk. 8). De övriga

i sammanhanget behandlade motionerna A8 (yrk. 5), A9 (yrk. 5-7), A10 (yrk.

10) och Fi211 (yrk. 8 delvis) avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda

med det som utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande stridsåtgärders proportionalitet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkande 8 och med avslag

på motionerna 1999/2000:A8 yrkande 5, 1999/2000:A9 yrkandena 5-7, 1999/2000

:A10 yrkande 10 och 1999/2000:Fi211 yr-kande 8 i motsvarande del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Stridsåtgärders proportionalitet (mom. 10)

Margareta Andersson (c), Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Mag-nus

Jacobsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 6.2, Stridsåtgärders

proportionalitet m.m. i den del som börjar med "Inledningsvis kan konstate-

ras" och slutar med "Fi211 (yrk. 8 delvis)" bort ha följande lydelse:

Ett viktigt inslag i lönebildningen är balansen mellan arbetsgivar- och ar-

betstagarorganisationer. Alltför stora obalanser kan leda till uppgörelser

som annars inte skulle vara godtagbara för motparten. På dagens

arbetsmarknad har arbetstagarnas ställning stärkts inte minst mot bakgrund

av att alltfler av dem har nyckelpositioner samtidigt som arbetsgivare på

en hårdnande global marknad blir alltmer tveksamma till att tillgripa

stridsåtgärder med de nack-delar som det medför.

Utskottet kan konstatera att strejkrätten är mer begränsad i flera

europeiska länder än vad den är i Sverige. I exempelvis Tyskland måste

facket ta hänsyn till de ekonomiska skadeverkningarna av en strejk.

Rimligen bör regler av detta slag vara förenliga med Sveriges

internationella åtaganden.

Enligt utskottets mening bör det införas ett proportionalitetskrav för att

be-gränsa möjligheten till stridsåtgärder som kostar lite för den egna

organisa-tionen men orsakar stor skada för motparten och tredje man. Det

skall inte vara möjligt att ta ut nyckelgrupper i strejk och vidta s.k.

nålsticksåtgärder om detta vållar motparten eller tredje man stor skada.

Kravet på proportiona-litet bör gälla såväl vid primärkonflikter som vid

svarsåtgärder och såväl vid konflikter som syftar till ett nytt avtal som

vid sådana som syftar till ett s.k. hängavtal. Med ett krav på

proportionalitet skulle möjligheten att vidta sym-patiåtgärder i praktiken

begränsas. Det skulle också innebära ett visst skydd för den s.k. negativa

föreningsrätten.

Den Öbergska utredningen har belyst frågan och rekommenderat en pro-

portionalitetsregel. Riksdagen bör därför kunna införa en sådan regel utan

ytterligare utredning. Utredningens förslag är enligt utskottets mening

rimli-ga och väl avvägda. Lagändringar bör genomföras på det sätt som

föreslagits av utredningen, nämligen genom en ny 41 c § i

medbestämmandelagen. Genom en ändring i 4 § samma lag bör det klargöras att

det skall vara möjligt att göra undantag från den nya paragrafen genom

kollektivavtal. Genom en ändring i 2 kap. 1 § lagen om rättegången i

arbetstvister bör det slutligen klargöras att Arbetsdomstolen skall vara

behörig att avgöra tvister om för-budsregeln. Reglerna bör lämpligen träda

i kraft den 1 juni 2000.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda och med tillstyrkande av

Kristdemokraternas motion A8 (yrk. 5), Centerpartiets motioner A9 (yrk. 5-7

) resp. Fi211 (yrk. 8 delvis) och Folkpartiets motion A10 (yrk. 10) att

riks-dagen bör anta det i bilaga 3 framlagda förslaget till ändringar dels

i medbe-stämmandelagen, dels i lagen om rättegången i arbetstvister. Motion

A6 (yrk. 8) avstyrks i den mån den inte tillgodoses med vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande stridsåtgärders proportionalitet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A8 yrkande 5, 1999/2000

:A9 yrkandena 5-7, 1999/2000:A10 yrkande 10 och 1999/2000:Fi211 yrkande 8 i

motsvarande del samt med avslag på motion 1999/2000:A6 yrkande 8 antar de

enligt bilaga 3 av reservan-terna framlagda förslagen till lag om ändring i

dels medbestämman-delagen, dels lagen om rättegången i arbetstvister,

10. Samhällsfarliga konflikter (mom. 11)

Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 6.2, Stridsåtgärders

pro-portionalitet m.m., i den del som börjar med "Utskottet tar i detta"

och slutar med "motion A10 (yrk. 8)" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med Folkpartiet i att det finns skäl att lyfta fram det

förslag som fanns med i utredningen Spelreglerna på arbetsmarknaden (SOU

1991:13) om att det bör inrättas en partssammansatt nämnd med opartisk

ordförande för att avgöra konflikter om samhällsfarlighet. Som framhölls av

den utredningen är en samhällsfarlig konflikt inom ett avtalsområde inte

bara en fråga mellan de närmast berörda parterna. Det är mer ändamålsenligt

med en enda nämnd för hela arbetsmarknaden. Med en opartisk ordförande blir

nämnden inte handlingsförlamad som de av parterna inrättade paritetiskt

sammansatta nämnderna kan bli. Dessutom kan en konflikt röra flera av-

talsområden eller områden som står helt utanför systemet med nämnder.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A10 (yrk. 8).

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande samhällsfarliga konflikter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A10 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Sympatiåtgärder (mom. 12)

Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel

Anderberg (m), Henrik Westman (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 6.3, Sympatiåtgärder

, bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i Moderaternas motion A6 och Kristdemo-

kraternas motion A8 att det är svårt att rent rättsligt motivera rätten

till sym-patiåtgärder. Den rätten försvaras i dag bara av den fackliga

sidan som upp-fattar rätten till sympatiåtgärder som en del av

kollektivavtalssystemet. Den egentliga grunden för rätten till

stridsåtgärder - att träffa kollektivavtal - finns inte vid sympatiåtgärder

. Som påpekas av Moderaterna behöver det inte heller föreligga någon som

helst intressegemenskap mellan den part som vidtar sympatiåtgärden och den

part i primärkonflikten som sympatiåtgärden syftar till att stödja. Det kan

t.o.m. vara så att en part som har träffat kollekti-vavtal efter

stridsåtgärder i de egna förhandlingarna sedan också drabbas av

sympatiåtgärder.

Ett ytterligare skäl för ett förbud mot sympatiåtgärder är den ökade sårbar

-heten hos företagen till följd av den tekniska utvecklingen.

På dessa grunder anser utskottet att sympatiåtgärder bör förbjudas. Rege-

ringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändringar i medbe-

stämmandelagen i enlighet med detta.

Detta innebär att utskottet tillstyrker Moderaternas motioner A6 (yrk. 10)

och Sk692 (yrk. 23 delvis) samt Kristdemokraternas motion A8 (yrk. 6).

Motion A701 (delvis) får anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande sympatiåtgärder

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A6 yrkande 10, 1999/

2000:A8 yrkande 6, 1999/2000:A701 i motsvarande del och 1999/2000:Sk692

yrkande 23 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Statistikansvarig myndighet (mom. 13)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria

Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m

) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 7, Andra ändringar,

med undantag för den mening som börjar med "utskottet kan inte" och slutar

med "en normbildande roll" och den första dels-satsen i den mening som

börjar med "Med hänvisning till" och slutar med "A10 (yrk. 5 och 6)", bort

ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig av flera skäl förslaget att Medlingsinstitutet blir

statistikansvarig myndighet för den officiella lönestatistiken.

Statistikansva-ret bör ligga kvar hos SCB. Skälen för utskottets ståndpunkt

är följande. Medlingsinstitutet bör inte tilldelas någon normbildande roll.

Lönestatistiken har fler avnämare än Medlingsinstitutet. Institutet kan

endast ha intresse av de uppgifter som ligger till grund för institutets

verksamhet. Lönestatistiken spelar en stor roll i många ekonomiska och

samhälleliga bedömningar. En överflyttning av lönestatistiken kan skapa

problem med den samordning av den ekonomiska statistiken som görs inom SCB.

Utskottet kan på dessa grunder inte ställa sig bakom att Medlingsinstitutet

blir statistikansvarig myndighet. Det anförda bör ges regeringen till känna

. Motionerna A6 (yrk. 14), A8 (yrk. 3), A9 (yrk. 1) och A10 (yrk. 5 och 6)

tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande statistikansvarig myndighet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A6 yrkande 14, 1999/

2000:A8 yrkande 3, 1999/2000:A9 yrkande 1 samt 1999/2000:A10 yrkandena 5

och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Övriga uppgifter för Medlingsinstitutet (mom. 14)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del 1, avsnitt 7, Andra ändringar,

såvitt avser den mening som börjar med "utskottet kan inte" och slutar med

"en normbildande roll" och den första dels-satsen i den mening som börjar

med "Med hänvisning till" och slutar med "A10 (yrk. 5 och 6)" bort ha

följande lydelse:

Med anledning av vad som sägs i propositionen om utökad lönestatistik,

inrättandet av ett ekonomiskt råd, rapporter om löneutveckling m.m. vill

utskottet anföra följande.

I huvudsak bör det lönestatistiska underlag som finns i dag vara

tillräckligt för att tillgodose det behov som finns av en tillförlitlig

lönestatistik. I likhet med Moderaterna i motion A6 anser utskottet att det

inte finns något behov av en ytterligare aktör utöver SCB, banker,

finansinstitut, arbetsmarknadens parter m.fl. Dessutom finns det, som

Moderaterna påpekar, anledning att påminna om den ytterligare börda på

företagen som en utökad statistikin-hämtning innebär. Om parterna själva

vill ha ytterligare en opartisk instans kan de inrätta ett ekonomiskt råd

som kan göra ekonomiska bedömningar och ge parterna erforderligt underlag.

Liksom Moderaterna anser utskottet inte heller att det skall ankomma på

Medlingsinstitutet att utarbeta rapporter om löneutvecklingen eller att på

något institutionaliserat sätt framträda för riksdagsutskott med

redogörelser om utvecklingen. Allt detta ingår i den normbildande roll för

Medlingsinstitutet som enligt utskottets mening bör avvisas.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker med detta

motion A6 (yrk. 13 delvis).

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande övriga uppgifter för Medlingsinstitutet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A6 yrkande 13 i motsvarande

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-tet anfört,

Del II

14. Utredning av arbetsrätten m.m. (mom. 17)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria

Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m

) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 1, som

börjar med "Som framgår av" och slutar med "vad som anförts" bort ha

följande lydelse:

Den nuvarande arbetsrättsliga lagstiftningen är utformad efter 1970-talets

behov och arbetsmarknad, dvs. det traditionella industrisamhället. I takt

med förändringar såväl på arbetsmarknaden som i samhället i stort har

behovet av förändringar av arbetsrätten blivit allt större. På

arbetsmarknaden i dag råder helt andra förhållanden. Ett stort antal

människor står utanför arbetsmarkna-den eller har svag anknytning till

denna. Arbetet organiseras i andra former än tidigare och antalet

visstidsanställningar ökar. Allfler företag använder sig också av personal

från personaluthyrningsföretag. Den nuvarande arbets-rättsliga

lagstiftningen svarar inte mot de krav som förändringarna inneburit. Den är

också komplicerad och svår att överblicka. Detta leder till att många

företagare tvekar att nyanställa, vilket i sin tur leder till att de inte

utvecklas och expanderar.

Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt att arbetsrätten moderni-

seras och reformeras. En ny arbetsrätt måste ge utrymme för ökad

flexibilitet och göra det möjligt att träffa lokala överenskommelser

anpassade till företa-gens individuella förutsättningar. Utskottet anser

därför att det bör genomfö-ras en genomgripande översyn av arbetsrätten.

Denna översyn är särskilt angelägen mot bakgrund av förekomsten av nya

anställningsformer. Utskot-tet vill dock betona att det är möjlighet att

redan i dag genomföra vissa för-ändringar när det gäller

anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen. Vad utskottet anfört bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utredning av arbetsrätten m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A220 yrkande 21, 1999/

2000:A231 yrkande 18, 1999/2000:A254 yrkande 25, 1999/2000:K351 yrkande 2,

1999/2000:Sk692 yrkandena 21 och 22 samt 1999/2000:N389 yrkande 3 och med

avslag på motionerna 1999/2000:A219 yrkande 1, 1999/2000:A723 yrkande 1,

1999/2000:A811 yrkandena 1 och 2 samt 1999/2000:Sf304 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Visstidsanställningar m.m. (mom. 19)

Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel

Anderberg (m), Henrik Westman (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.1, som

bör-jar med "Utskottet konstaterar att" och slutar med "yrkande 3 (v)" bort

ha följande lydelse:

Visstidsanställning vid tillfällig arbetsanhopning får enligt anställnings-

skyddslagen avse sammanlagt högst sex månader under två år. Denna korta tid

kan enligt utskottet leda till att arbetsgivare ser sig tvungna att välja

att öka övertidsuttaget i stället för att nyanställa. Det är vidare inte

rimligt att kräva att ett företag som får ett tillfälligt behov av

arbetskraft som varar längre än sex månader skall tillsvidareanställa den

nödvändiga arbetskraften för att kort tid därefter säga upp den på grund av

arbetsbrist. Med för korta tidsgränser kan det också bli nödvändigt för

arbetsgivaren att byta ut den visstidsanställda arbetsstyrkan efter sex

månader. Detta gäller framför allt i de mindre företagen. Utskottet delar

därför den uppfattning som framförs i motion A254 att en tidsgräns på

åtminstone ett år bör prövas.

Med de ökade kraven i produktionen är det också svårare att bedöma hur en

arbetstagare fungerar i arbetet. För att en provanställning skall kunna

fylla sin funktion måste prövotiden vara så lång att den ger tillräcklig

möjlighet för en sådan bedömning. Med de nuvarande maximala sex månaderna

finns en risk att arbetsgivarna inte vågar låta provanställningen övergå i

en fast anställning utan i stället avbryter anställningsförhållandet.

Utskottet ställer sig därför bakom kravet på en förlängning av prövotiden

till tolv månader.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till den uppfattning som redovi-

sas i motion A254 yrkandena 29 och 31 (kd) om en förlängning av tidsgrän-

serna för visstidsanställningar och provanställningar. Vad utskottet anfört

bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker berörd motion i

motsvarande delar. Motionerna A240 (s) och A723 yrkande 3 (v) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande visstidsanställningar m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkandena 29 och 31

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A240 och 1999/2000:A723 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Visstidsanställningar m.m. (mom. 19)

Hans Andersson och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.1, som

bör-jar med "Utskottet konstaterar att" och slutar med "yrkande 3 (v)" bort

ha följande lydelse:

I dag kan arbetsgivare visstidsanställa personal i stor omfattning. Vikari-

atsanställningar, provanställningar, projektanställningar, tillfälliga

anställ-ningar vid arbetsanhopning och säsongsanställningar är vanliga,

främst bland kvinnor. Även timanställningar har blivit allt vanligare. Till

skillnad från de arbetstagare som är tillsvidareanställda omfattas de som

är visstidsanställda inte av många av de regler som ger skydd vid

uppsägning. Detta gäller ex-empelvis saklig grund för åtgärden, varseltid

och rätt till lön under uppsäg-ningstiden. För den enskilde medför en

visstidsanställning även svårigheter vid planeringen av ekonomin och

privatlivet. Det är också svårare för vis-stidsanställda att kvalificera

sig för arbetslöshetsersättning. Kvinnor som är visstidsanställda går ofta

miste om fortsatt anställning om de blir gravida. En visstidsanställd får

inte heller del av utbildning i lika hög grad som en tills-vidareanställd.

Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att huvudprincipen för anställ-

ning bör vara tillsvidareanställning. I de fall där en arbetsgivare vill

anställa någon med annan anställningsform skall arbetsgivaren motivera

varför i förhandlingar med en facklig organisation. Om en

visstidsanställning varar mer än 18 månader skall anställningen automatiskt

övergå till tillsvidare-anställning. Detsamma skall gälla då det skett en

kombination av flera viss-tidsanställningar. Det anförda bör ges regeringen

till känna. Motion A723 yrkande 3 (v) tillstyrks därför. Motionerna A240 (s

) och A254 yrkandena 29 och 31 (kd) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande visstidsanställningar m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 3 och med

avslag på motionerna 1999/2000:A240 samt 1999/2000:A254 yrkandena 29 och 31

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Pensionsförmåner (mom. 20)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.1, som

bör-jar med "Enligt vad utskottet" och slutar med "med direktivets anda"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det inte tillfredsställande att vissa grupper

missgynnas på grund av utformningen av vissa kollektivavtal. Utskottet

delar därför motionärens åsikt att den arbetsrättsliga lagstiftningen bör

ändras så att den bättre skyddar dessa grupper. Det bör införas stoppregler

i lagstiftningen som undanröjer den här typen av diskriminerande regler.

Utskottet tillstyrker därför motion A712 (m).

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande pensionsförmåner

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A712 som sin me-ning ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Lokala avtal (mom. 21)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria

Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Henrik Westman (m) och Magnus

Jacobsson (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som

bör-jar med "Vad gäller förslagen" och slutar med "reglerna väl avvägda"

bort ha följande lydelse:

Lokala överenskommelser, som avviker från vad anställningsskyddslagen

föreskriver, kan träffas om tidsbegränsade anställningar, turordningsregler

, regler om företrädesrätt till återanställning m.m. samt om den närmare be

-räkningen av lön och andra förmåner under uppsägningstid.

Utskottet anser att ytterligare steg bör tas för att decentralisera

arbetsrätten. Möjligheterna att förhandla lokalt och göra undantag från

centrala kollektiv-avtal måste därför öka. Detta bör riksdagen ge

regeringen till känna.

dels att meningen i utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som

lyder "Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna A220 yrkande 22 (c

) och A723 yrkande 2 (v)" bort ha följande lydelse:

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motion A220 yrkande 22 (c) samt

avstyrker motion A723 yrkande 2 (v).

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande lokala avtal

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A220 yrkande 22 och med

avslag på motion 1999/2000:A723 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

19. Lokala avtal (mom. 21)

Hans Andersson och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som

bör-jar med "Vad gäller förslagen" och slutar med "reglerna väl avvägda"

bort ha följande lydelse:

När anställningsskyddslagen infördes var syftet att i första hand ge arbets

-tagarna, som den svagare parten, ett skydd mot godtycke vid anställningsav

-talets ingående och avslutande. De möjligheter som finns att göra

avvikelser från lagen bör därför tillämpas med återhållsamhet. Från början

fick avvikel-ser i förhållande till lagen göras efter överenskommelse

mellan arbetsgivare och en arbetstagarorganisation på förbundsnivå. Den

ändring som gjordes med verkan från den 1 juli 1997 och som utskottet har

berört inledningsvis i detta avsnitt, som innebär att avtal kan träffas på

lokal nivå, medför att ar-betsrätten inte är lika för alla. Det kan befaras

att en lokal facklig organisa-tion som har en svag ställning på

arbetsplatsen kan tvingas gå med på att avtala bort väsentliga delar av

anställningsskyddslagen. Det kan också inträf-fa att en lokal

arbetstagarorganisation hamnar i rena utpressningssituationer där

arbetsgivaren ställer krav på försämringar i anställningsskyddet som

villkor för nyanställning eller för att inte verkställa uppsägning. När

avsteg görs från den legala turordningen och s.k. turordningslistor

upprättas finns det också risk för att kvinnor bli sämre behandlade än män.

Även invandrare och funktionshindrade kan sorteras bort på detta sätt. Det

finns både större kompetens och intresse hos förbunden på central nivå att

fungera som "grindvakt" mot diskriminering på grund av t.ex. kön.

Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets uppfattning att det som en

huvud-princip skall gälla att anställningsskyddslagen inte skall kunna

avtalas bort. Avvikelser i förhållande till lagens bestämmelser skall

enbart kunna ske genom överenskommelser på central nivå inom respektive

bransch. Det får sedan vara upp till de olika förbunden att delegera ned

förhandlingsrätten till den lokala fackliga organisationen. Hänvisning till

central arbetstagarorgani-sation skall därför åter införas i

anställningsskyddslagen. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att meningen i utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som

lyder "Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna A220 yrkande 22 (c

) och A723 yrkande 2 (v)" bort ha följande lydelse:

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motion A723 yrkande 2 (v) samt

avstyrker motion A220 yrkande 22 (c).

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande lokala avtal

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 2 och med

avslag på motion 1999/2000:A220 yrkande 22 som sin me-ning ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

20. Avsteg från anställningsskyddslagen (mom. 22)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som

bör-jar med "Med anledning av" och slutar med "skydd lagen innebär" bort ha

följande lydelse:

Utformningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen och de regler som finns

i kollektivavtal innebär att nyanställning av "äldre arbetskraft" är mindre

attraktiv. Detta leder till att arbetslöshet vid 50 års ålder ökar risken

för livs-varig arbetslöshet.

Antalet äldre kommer också att öka. Detta beror på att de stora barnkullar-

na från 1940-talet börjar komma upp i den ålder då de anses vara

"överåriga" på arbetsmarknaden. Detta är allvarligt för arbetsmarknaden som

helhet, för de enskilda individerna och för den belastning som

förtidspensionssystemet kan komma att utsättas för.

För att bryta denna utveckling krävs ett flertal åtgärder. En åtgärd är att

möjliggöra för den äldre arbetskraften att avtala bort de hinder som längre

uppsägningstid skapar. På kollektivavtalsområdet bör också en större flexi-

bilitet eftersträvas som ger ökat manöverutrymme för den äldre arbetskraf-

ten. En temporär lösning kan vara att ge äldre arbetskraft som söker nya

anställningar en möjlighet att ingå enskilda uppgörelser som innebär att de

avstår från reglerna i anställningsskyddslagen, exempelvis kortare uppsäg-

ningstid än vad lagen föreskriver. Denna begränsade dispositivitet bör inte

kunna avtalas bort i kollektivavtal. Vad utskottet har anfört bör ges

regering-en till känna.

dels att meningen i utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.2, som

lyder "Vidare avstyrks motion A713 yrkande 1 (m)" bort ha följande lydelse:

Vidare tillstyrks motion A713 yrkande 1 (m).

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande avsteg från anställningsskyddslagen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A713 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Återanställningsrätt (mom. 23)

Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel

Anderberg (m), Henrik Westman (m) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.3, som

bör-jar med "Vad gäller Vänsterpartiets" och slutar med "yrkande 4 (v)"

bort ha följande lydelse:

Den förkortning av längden på återanställningsrätten som genomfördes den 1

januari 1997 är enligt utskottets mening inte tillräcklig. Den nuvarande

bestämmelsen innebär problem för arbetsgivaren. Vid uppsägningar p.g.a.

arbetsbrist sker det ofta omstruktureringar i bolagen vilket bl.a. innebär

att det ställs andra krav på de som återanställs. Utskottet ställer sig

därför bakom förslaget som framförs i motion A254 yrkande 30 (kd). Motion

A723 yrkan-de 4 (v) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande återanställningsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A254 yrkande 30 samt med

avslag på motion 1999/2000:A723 yrkande 4 som sin me-ning ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

22. Återanställningsrätt (mom. 23)

Hans Andersson (v), Barbro Feltzing (mp) och Carlinge Wisberg (v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.3, som

bör-jar med "Vad gäller Vänsterpartiets" och slutar med "yrkande 4 (v)"

bort ha följande lydelse:

Företrädesrätten till återanställning kom till för att hindra en

arbetsgivare att utan sakliga skäl säga upp inte önskvärda personer för att

anställa andra. Som tidigare har nämnts ändrades anställningsskyddslagen

med verkan från den 1 januari 1997 på så sätt att tiden för

företrädesrätten förkortades från tolv månader till nio månader. För att

företrädesrätten skall kunna göras gällande krävs dessutom, enligt ett

avgörande från Arbetsdomstolen, att tjänsten tillträds omgående. Om så inte

sker har arbetsgivaren rätt att erbjuda tjänsten till någon annan. Eftersom

företrädesrätten endast omfattar nio må-nader får det till följd att många

föräldralediga inte kan utnyttja sin företrä-desrätt. Utskottet delar

därför Vänsterpartiets uppfattning att företrädesrätten skall förlängas

till tolv månader, detta för att den skall utgöra ett verkligt skydd mot

godtyckliga uppsägningar. Motion A723 yrkande 4 (v) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande återanställningsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 4 och med

avslag på motion 1999/2000:A254 yrkande 30 som sin me-ning ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

23. Tillräckliga kvalifikationer (mom. 24)

Hans Andersson och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.3, som

bör-jar med "När det sedan" och slutar med "5 (v) avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Sedan den 1 januari 1997 har deltidsanställda företrädesrätt till

anställning med högre sysselsättningsgrad. Företrädesrätten är emellertid

begränsad till den driftsenhet där arbetstagaren är anställd på deltid.

Denna begränsning är omotiverad och kan få till följd att en anställd inte

kan utnyttja sin rätt till företräde t.ex. om han eller hon arbetar i en

butik och det finns lediga timmar hos samma arbetsgivare i en annan butik i

kvarteret intill. Liksom Vänster-partiet anser utskottet att begränsningen

till driftsenhet skall tas bort.

I dag krävs det att den anställde har tillräckliga kvalifikationer för de

nya arbetsuppgifterna för att han eller hon skall ha företrädesrätt.

Deltidsanställda får emellertid ofta inte ta del av kompetensutveckling på

samma sätt som heltidsanställda och har allmänt sett en svagare ställning

på arbetsplatsen. Utskottet anser därför att det för deltidsanställda skall

vara tillräckligt att han eller hon efter ett rimligt inlärnings- eller

inskolningsskede, inom eller utom företaget, kan anförtros nya

arbetsuppgifter.

Enligt de nuvarande bestämmelserna har en arbetsgivare rätt, utan att han

kan ange ett verkligt behov, att välja deltidsarbete som anställningsform.

För att komma till rätta med missbruket av deltidsanställningar måste

arbetsgiva-re ges incitament att organisera sin verksamhet så att

deltidsanställda ges möjlighet till högre sysselsättningsgrad. För att

uppnå detta är det nödvändigt att det görs inskränkningar i arbetsgivarens

fria rätt att välja deltidsanställ-ning som anställningsform.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med förslag till ändringar i anställ-

ningsskyddslagen enligt vad utskottet anfört. Med hänsyn till det anförda

tillstyrker utskottet motion A723 yrkande 5 (v).

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande tillräckliga kvalifikationer

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Skadestånd vid ogiltigförklaring av uppsägning (mom. 25)

Hans Andersson och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 2.4, bort ha

följande lydelse:

Av 39 § anställningsskyddslagen följer att om en arbetsgivare vägrar att

rätta sig efter en dom, varigenom en domstol ogiltigförklarat en uppsägning

eller ett avskedande eller har förklarat att en tidsbegränsad anställning

skall gälla tills vidare, skall anställningsförhållandet anses som upplöst.

Som en följd av sin vägran skall arbetsgivaren betala ett på visst sätt

beräknat skade-stånd. Att en arbetsgivare väljer att betala skadestånd i

stället för att återan-ställa arbetstagaren har snarast blivit regel i

stället för, som det var tänkt när bestämmelsen infördes, ett undantag.

Detta har medfört att en arbetstagare som vinner ett mål i Arbetsdomstolen

får ett skadestånd och inte sin anställ-ning tillbaka trots att

uppsägningen är lagstridig.

Utskottet delar därför Vänsterpartiets uppfattning att denna rätt för en ar

-betsgivare att "köpa ut" en arbetstagare kraftigt skall begränsas och ges

for-men av ett principförbud mot utköp. Undantag skall dock få göras om det

föreligger särskilda eller synnerliga skäl.

För att skadeståndet skall få en avhållande verkan även för större arbetsgi

-vare bör det bestämmas till viss procent av arbetsgivarens årsomsättning.

En viss del av skadeståndet bör tillfalla staten.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande skadestånd vid ogiltigförklaring av uppsägning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A723 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Vetoregler (mom. 27)

Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel

Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m) och Magnus Ja-cobsson

(kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 3, som

börjar med "Utskottet övergår nu" och slutar med "bör därför avslås" bort

ha föl-jande lydelse:

Den fackliga vetorätten kan kritiseras av flera olika skäl. Enligt

utskottet är det principiellt felaktigt att de fackliga organisationerna

har getts långtgående befogenheter att vaka över hur lagregler efterlevs.

Vetoreglerna och tillämp-ningen av dem har inte heller uppfyllt befogade

krav på rättssäkerhet. Reg-lerna ger inte den som drabbas av vetot någon

möjlighet att bemöta anklagel-serna, och han eller hon kan inte få en

vetoförklaring rättsligt prövad. Veto-rätten hindrar sund konkurrens och

försvårar nyetablering av företag. Reg-lerna om facklig vetorätt bör därför

upphävas.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till såda-na

förändringar i medbestämmandelagen som utskottet här har förordat. Detta

bör ges regeringen till känna. Motionerna A231 yrkande 17 delvis (fp) och

A254 yrkande 27 (kd)) bör därför tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande vetoregler

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A231 yrkande 17 i

motsvarande del och 1999/2000:A254 yrkande 27 som sin me-ning ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Semesterlön vid särskilt utbildningsbidrag (mom. 29)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria

Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m

) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.1, som

bör-jar med "Vad gäller den" och slutar med "A704 (kd, m, c, fp)" bort ha

föl-jande lydelse:

Enligt bestämmelsen i 17 § semesterlagen (1977:480) är viss frånvaro från

arbetet s.k. semesterlönegrundande frånvaro. Detta kan leda till betydande

kostnader för arbetsgivaren. Som exempel kan nämnas när en arbetstagare får

ledigt för att bedriva studier enligt det s.k. Kunskapslyftet. Sådana

studier kan bl.a. bedrivas med stöd av särskilt utbildningsbidrag. Ledighet

för studier som bedrivs med särskilt utbildningsbidrag är sådan frånvaro

som är semes-terlönegrundande. För att sådant bidrag skall betalas ut krävs

det emellertid att arbetsgivaren anställer någon annan som ersätter den som

studerar. Både den som studerar och dennes vikarier har enligt

semesterlagen rätt till se-mesterlön under samma period. Detta får till

följd att arbetsgivaren får bära dubbla semesterlönekostnader för den

aktuella tiden.

Utskottet delar motionärernas åsikt att denna ordning är alltför betungande

för företagen. Detta gäller inte minst för de mindre företagen. Utskottet

anser därför att reglerna bör ändras så att det organ som betalar ut

ersättning även skall betala ut semesterlön. Semesterlönekostnaderna för

dem som studerar med stöd av särskilt utbildningsbidrag bör därför betalas

av det offentliga. Utskottet ställer sig därför bakom motion A704 (kd, m, c

, fp) som tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande semesterlön vid särskilt utbildningsbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A704 som sin me-ning ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Utredning om semesterlagen (mom. 30)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria

Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m

) och Magnus Jacobsson (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.1, som

bör-jar med "Utskottet är inte" och slutar med "5 (c) avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Semesterlagen har ett omfattande och detaljerat regelverk som är svårt att

överblicka och som därmed skapar en rad tillämpningsproblem i framför allt

de mindre företagen. Till det som skapar svårigheter hör reglerna om beräk-

ning av semesterlön och semesterersättning, administrationen av sparad

semester och semesterlönegrundande frånvaro samt det faktum att semester-

året inte följer kalenderåret.

Utskottet delar den uppfattningen att ett enklare system är att

skyldigheten att betala semesterlön knyts till "huvudbetalaren". Detta

innebär att om t.ex. försäkringskassan utbetalat ersättning under den tid

som arbetstagaren varit ledig skall försäkringskassan även svara för

semesterersättning för denna tid. Semesterlönen kan i ett förenklat system

grundas antingen på en procentregel eller på ett antal betalda

semesterdagar.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion N387 yr-

kande 5 (c) att det bör tillsättas en utredning med uppdrag att lägga fram

förslag till en reformering av semesterlagen. Detta bör ges regeringen till

känna. Motionen i berörd del tillstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande utredning om semesterlagen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N387 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Förlängd föräldraledighet (mom. 31)

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.2, som

bör-jar med "Kristdemokraternas krav att" och slutar med "9 (kd) avstyrks"

bort ha följande lydelse:

I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att det bör finnas en

lagstadgad rätt till tre års tjänstledighet för den som blir förälder.

Föräldern skall ha en bibehållen rätt att återvända till det arbete han

eller hon hade vid tjänstledighetens inträde. Föräldrarna skall kunna dela

upp ledigheten mellan sig om båda förvärvsarbetar eller studerar. Detta bör

ges regeringen till kän-na. Utskottet tillstyrker därför motion Sf302

yrkande 9 (kd).

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande förlängd föräldraledighet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Sf302 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Föräldraledighetslagens skyddsregler (mom. 32)

Hans Andersson (v), Barbro Feltzing (mp) och Carlinge Wisberg (v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.2, som

bör-jar med "När det sedan" och slutar med "yrkande 15 (mp)" bort ha

följande lydelse:

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet pekar i var sin motion på att bestäm-

melserna i 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen har visat sig ge ett svagt

skydd för anställningen och de förmåner som är förenade med en anställning.

Även Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har uppmärksammat dessa bris-ter och

har i en skrivelse den 23 augusti 1999 till jämställdhetsminister Mar-

gareta Winberg framfört förslag till vissa ändringar i lagen. I skrivelsen

anges bl.a. följande.

I 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen ges ett visst skydd mot uppsägning,

omplacering och försämrade anställningsförmåner. Rättspraxis är påfallande

mager. Sedan mitten av 80-talet föreligger endast fyra domar från arbets-

domstolen. En rad enkätsvar hävdar att 16 och 17 §§ i praktiken har en be-

gränsad betydelse. Lyckas en arbetsgivare formulera andra (svep)skäl till

den påtalade försämringen än graviditet eller föräldraledighet ger lagen

enligt denna uppfattning inte något skydd.

Av skrivelsen framgår också att JämO anser att det finns anledning att se

över lagtextens utformning i 16 och 17 §§. Skyddet bör vara utformat på så

sätt att graviditet och föräldraledighet inte till någon del får utgöra

godtag-bart skäl för de negativa åtgärderna.

Även i sitt remissvar över betänkandet En översyn av jämställdhetslagen (

SOU 1999:91) föreslår JämO bl.a. att det införs en ny regel som skyddar mot

missgynnande som har samband med föräldraansvar.

Utskottet anser liksom motionärerna och JämO att det är angeläget att 16

och 17 §§ föräldraledighetslagen ändras i enlighet med vad som nyss har

anförts. För att reglerna skall få genomslag i praxis bör därutöver

bevisbör-dan placeras på så sätt att det är arbetsgivaren som skall visa

att det saknas samband mellan den negativa åtgärden och utnyttjandet av

förmåner i föräld-raledighetslagen. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A818 yrkande

13 (v) och A819 yrkande 15 (mp).

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande föräldraledighetslagens skyddsregler

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A818 yrkande 13 och

1999/2000:A819 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

30. Ledighet för att bedriva näringsverksamhet (mom. 34)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.3, bort ha

följande lydelse:

Från den 1 januari 1998 gäller lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för

att bedriva näringsverksamhet. Rätten till ledighet gäller under sex

månader hos en och samma arbetsgivare och under förutsättning att

verksamheten inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet.

Den nya lagen innebär av flera skäl svårigheter för företagen, inte minst

de mindre. Det finns i dag flera lagar som ger anställda rätt till ledighet

på olika grunder. Att en arbetstagare är borta från arbetet kostar

arbetsgivaren bety-dande belopp. Det ligger nära till hands att den som är

ledig väljer att starta ett eget företag i den bransch han eller hon

tidigare verkat, trots att lagen ställer upp förbud mot sådan konkurrens.

För arbetsgivaren kan det nog många gånger te sig svårt att komma till

rätta med en konkurrens som står i strid med lagens bestämmelser.

Enligt utskottet är det angeläget med åtgärder som stimulerar till företa-

gande. Tanken att underlätta för anställda att pröva på möjligheten att

starta eget är i och för sig god. Utskottet befarar dock att lagen, såsom

den är ut-formad, medför en inte obetydlig risk för stora svårigheter för

de redan be-fintliga företagen. Det är enligt utskottet viktigt att

klarlägga vilka effekter lagen har fått, inte minst för de mindre företagen

. Utskottet anser därför att regeringen under 2000 bör återkomma till

riksdagen med en redovisning av vilka effekter lagen hittills har haft. Vad

utskottet har anfört bör ges rege-ringen till känna. Utskottet tillstyrker

därför motion A705 (kd, m, fp).

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande ledighet för att bedriva näringsverksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A705 som sin me-ning ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Ledighet för närståendevård (mom. 35)

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 4.4, som

bör-jar med "I den s.k." och slutar med "bör därför avstyrkas" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att det skall finnas en utök

-ad rätt till tjänstledighet på hel- eller deltid för vård av anhörig. Det

bör införas en möjlighet för anhöriga att utöver nuvarande sex månader var

tjänstledig för vård av anhörig. Tjänstledigheten bör endast ges under

kortare perioder, exempelvis tre månader i taget, eftersom man i inte i

förväg kan veta hur stort vårdnadsbehovet kommer att vara. Det bör inte

finnas någon begränsning av hur många tilläggsperioder som den enskilda kan

erhålla. Detta bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda

tillstyrker utskottet motion So332 yrkande 7 (kd).

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande ledighet för närståendevård

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:So332 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Avskaffande av Arbetsdomstolen (mom. 38)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 5, som

börjar med "Justitieutskottet har vid" och slutar med "yrkande 5 (m)" bort

ha föl-jande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Moderaterna att det är principiellt tveksamt

att ha en ordning där ett utvalt rättsområde bryts ut från det "normala"

rättsvä-sendet. Än mer betänkligt är det korporativa synsätt som ligger

bakom ord-ningen med partssammansatta domstolar. Enligt utskottet kan ett

domstol-sväsende där de etablerade organisationerna ges ett dömande

inflytande inom "sitt" samhällsområde inte hävda den enskildes rätt. Detta

är särskilt tydligt vid tvister där den enskilde söker rätt mot de

etablerade organisationerna och där dessa kan ha ett sammanfallande

intresse av att bibehålla status quo.

Ett annat problem är att partssammansatta domstolar i sin rättstillämpning

har en tendens att fylla ut lagstiftningen och skapa praxis på ett mer

långtgå-ende sätt än andra domstolar. Detta undergräver lagstiftarens

ställning och leder till mindre förutsägbarhet och därmed till minskad

rättssäkerhet. Enligt utskottet är denna utveckling inte tillfredsställande

. Utskottet delar därför Moderaternas åsikt att Arbetsdomstolen bör

avskaffas och dess verksamhet övertas av de allmänna domstolarna. Härigenom

gynnas förutsägbarheten och rättssäkerheten i arbetsrättsliga mål.

Med hänsyn till det anförda ställer sig utskottet bakom motion A715 yr-

kande 5 (m). Motionen bör därför bifallas i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande avskaffande av Arbetsdomstolen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A715 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. SPV:s verksamhet (mom. 39)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 6, bort ha följande

lydel-se:

Som mycket riktigt påpekats i motion A602 är alla statliga myndigheter

skyldiga att köpa sina tjänster från SPV. Detta innebär att SPV har monopol

inom området statlig pensionsförvaltning, vilket i sin tur innebär att

lagen om offentlig upphandling inte gäller. Härigenom råder det en

diskrepans jämfört med vad som gäller inom den kommunala sektorn. Inom

denna sektor fanns det tidigare ett monopol, men detta har nu avvecklats.

Detta har lett till att prisnivåerna för pensionsadministration har sänkts.

Avvecklingen av mono-polet har lett till en påtaglig besparing för sektorn,

samtidigt som konkurren-sen lett till bättre service och högre effektivitet

vad avser pensionsadminist-rativa tjänster. Samma resultat skulle med

största sannolikhet kunna åstad-kommas inom den statliga sektorn om

monopolet inom denna sektor avskaf-fades.

Förutom sin ställning som ensam pensionsadministratör inom den statliga

sektorn kan SPV även erbjuda pensionsadministrativa tjänster till bolag och

kommuner. Detta följer av ett regeringsbeslut från 1992. Denna verksamhet

bedriver SPV som framgår av inledningen inom resultatområdet Pension

Försäkring. Det ekonomiska utfallet för denna verksamhetsgren har för 1998

inte motsvarat det mål regeringen ställt upp.

SPV har uppgett att dess verksamhetsidé är att ha en ledande position på

pensionsmarknaden. För att uppnå detta krävs bl.a. investeringar i systemut

-veckling. Vidare kommer SPV i framtiden att behöva ta sådana affärsrisker

som statliga myndigheter normalt inte tar. Enligt utskottet finns det, med

hänsyn till den pressade prisbild som konkurrensen på den kommunala

marknaden visar, anledning att befara fortsatt dålig resultatutveckling

inom detta område. Utskottet är därför tveksamt till om denna satsning bör

fortgå.

Vidare anser utskottet att den statliga pensionsadministrationen bör öppnas

för konkurrens. Som redan påpekats skulle detta leda till pressade

kostnader för den statliga pensionsadministrationen.

Med hänsyn till det ovan anförda ställer sig utskottet bakom motion A602

yrkandena 1 och 2 (m).

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande SPV:s verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A602 yrkandena 1 och 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Stuverimonopolet m.m. (mom. 40)

Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Elver

Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 7, som

börjar med "ILO-konventionen nr" och slutar med "och 3 (m)" bort ha

följande lydelse:

Vissa arbetstagarorganisationer stöder sig på ILO-konvention nr 137 när de

hävdar det s.k. stuverimonopolet i svenska hamnar. Detta monopol på arbete

med anknytning till godshantering i hamnarna är ett hinder för ratio-nell

hantering av godset. Hamnkostnaden fördyras i onödan. Ytterst innebär

stuverimonopolet att sjöfartens lönsamhet påverkas negativt. Monopolet

måste avvecklas eftersom det verkar hämmande på utveckling och arbets-

metoder i svenska hamnar.

Det är olyckligt att Sverige inte tog till vara möjligheterna att 1996 säga

upp konventionen. Regeringen bör emellertid utreda möjligheterna att nu

säga upp konventionen.

Utskottet ställer sig med detta uttalande bakom motionerna A714 (m), T209

yrkande 14 (fp), och T616 yrkandena 2 och 3 (m).

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande stuverimonopolet m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A714, 1999/2000:T209

yrkande 14 och 1999/2000:T616 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motion

1999/2000:T210 yrkande 27 som sin me-ning ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

35. Stuverimonopolet m.m. (mom. 40)

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 7, som

börjar med "ILO-konventionen nr" och slutar med "och 3 (m)" bort ha

följande lydelse:

Det s.k. stuverimonopolet är en omtalad företeelse. Enligt många hämmar det

konkurrensen och förhindrar en effektivare hantering i hamnarna. Ut-skottet

anser därför att det finns skäl att se närmare på dessa frågor. Rege-ringen

bör få i uppdrag att se över stuverimonopolet samt lägga fram förslag på

hur detta skall hanteras i framtiden med tanke på konkurrenssituationen.

Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion

A210 yrkande 27 (kd) samt avstyrker motionerna A714 (m), T209 yrkande 14 (

fp) och T616 yrkandena 2 och 3 (m) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande stuverimonopolet m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:T210 yrkande 27 samt med

avslag på motionerna 1999/2000:A714, 1999/2000:T209 yrkande 14 och 1999/

2000:T616 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

36. Lex Britannia (mom. 41)

Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Elver

Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 7, som

börjar med "Utskottet övergår nu" och slutar med "(m) bör avslås" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening hör de regler som brukar benämnas Lex Britannia

inte hemma på en modern arbetsmarknad med hög grad av internationalise-ring

och ökade krav på flexibilitet för företagen och de anställda. Till detta

kommer det förhållandet att det är osäkert om dessa regler står i överens-

stämmelse med de internationella åtaganden som Sverige gjort. Utskottet

delar därför motionärernas uppfattning att reglerna bör upphävas. Motioner-

na A231 yrkande 17 delvis (fp) och T616 yrkande 10 delvis (m) bör därför

bifallas.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande Lex Britannia

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A231 yrkande 17 i

motsvarande del och 1999/2000:T616 yrkande 10 i motsvarande del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Övergångsdirektivet (mom. 42)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, avsnitt 7, som

börjar med "Vad sedan gäller" och slutar med "10 delvis (m)" bort ha

följande lydelse:

När det gäller Moderaternas krav på att lagens regler om personalöver-

gångar vid överlåtelse av verksamhet inte skall omfatta skepp kan utskottet

konstatera att den svenska lagstiftningen skiljer sig från det s.k.

överlåtelse-direktivet (rådets direktiv 77/187/EEG). Direktivet är till

skillnad från vad som gäller enligt den svenska lagstiftningen inte

tillämpligt på sjögående fartyg. Eftersom den svenska lagstiftningen

därigenom kommer i konflikt med EU-reglerna delar utskottet Moderaternas

uppfattning att det svenska undantaget bör avskaffas. Vad utskottet har

anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion

T616 yrkande 10 delvis (m).

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande övergångsdirektivet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:T616 yrkande 10 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-tet

anfört,

38. Sjuklön m.m. för sjömän (mom. 43)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Henrik Westman (

alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i Del II, i avsnitt 7, som

börjar med "Vad slutligen gäller" och slutar med "(m) avstyrks därför" bort

ha följande lydelse:

Utskottet kan i likhet med vad som påpekas i motion T616 konstatera att det

finns speciella arbetsrättsliga regler som gäller för sjöfarten, exempelvis

bestämmelser om sjuklön och arbetstid. Dessa bestämmelser har historiska

orsaker men saknar i dag betydelse. Utskottet anser därför i likhet med Mo-

deraterna att dessa bestämmelser bör anpassas till de generella

bestämmelser som gäller för svensk arbetsmarknad. Vad utskottet anfört bör

ges regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker

utskottet motion T616 yrkande 10 delvis (m).

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande sjuklön m.m. för sjömän

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:T616 yrkande 10 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-tet

anfört.

Särskilda yttranden

Del I

1. Utskottets handläggning av ärendet

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Maria

Larsson (kd), Christel Anderberg (m) Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m)

och Magnus Jacobsson (kd) anför:

Som framgår av utskottets betänkande har huvudorganisationerna SACO och SAF

inkommit till utskottet med en skrivelse rörande beredningen av försla-gen

i regeringens proposition.

I skrivelsen hävdade SACO och SAF att regeringen på "punkt efter punkt

fallit efter från kritik från LO". De två organisationerna fann det

oacceptabelt att regeringen på detta sätt "för en dialog med enbart LO och

dessuLO en vetorätt".

"Genom att ge en part avgörande inflytande över spelreglerna för löne-

bildningen äventyras legitimiteten för avtalsförhandlingarna och kollektiv-

avtalen som lönebildningsinstrument" skrev de två organisationerna och

slutade: "Det är angeläget att ovan berörda aspekter på beredningen beaktas

vid riksdagens behandling av regeringens förslag angående lönebildningen."

Den kritik som framfördes i skrivelsen var enligt vår mening allvarlig. Vi

begärde därför att organisationerna - som ett led i utskottets beredning av

ärendet - skulle ges tillfälle att inför utskottet utveckla sina synpunkter

. Utskottsmajoriteten avvisade denna begäran. Majoriteten fann det onödigt

att lyssna till SACO och SAF, eftersom organisationernas kritik enligt

samma majoritets mening var helt grundlös.

Yrkande har i utskottet också ställts om genomförande av en offentlig ut-

skottsutfrågning med inriktning främst mot ekonomer och samhällsvetare.

Syftet var att i ett bredare perspektiv belysa lönebildningens och

strukturella arbetsmarknadsreformers betydelse för en uthållig tillväxt och

sätta in propo-sitionens förslag i detta sammanhang. Även denna begäran

avvisades av utskottets majoritet.

Med detta yttrande vill vi med skärpa protestera mot att utskottets majori-

tet förvägrat minoriteten möjlighet både att låta utskottet följa upp den

in-komna skrivelsen och att bredda utskottets beslutsunderlag. Majoritetens

agerande strider enligt vår mening mot de krav som bör ställas på det parla

-mentariska umgänget i en levande demokrati. Vår kritik understryks av att

det hade varit fullt möjligt att tillmötesgå minoritetens förslag utan

någon försening av ärendet.

2. Inrättande av Medlingsinstitutet, jämställdhet och diskriminering m.m.

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anför:

Inrättande av Medlingsinstitutet

Kristdemokraterna ställer sig i huvudsak bakom förslaget om att utveckla

dagens förlikningsmannaexpedition till ett medlingsinstitut. Denna tanke

har vi kristdemokrater tidigare fört fram som ett sätt att få till stånd en

bättre fungerande lönebildning. Vi anser dock att man borde överväga om

inte Medlingsinstitutet skulle kunna samverka med eller dela lokaler med

någon annan befintlig myndighet för att minska bl.a. de administrativa

kostnaderna.

Vi anser att det är viktigt att Medlingsinstitutets verksamhet följs upp

för att se om den svarar mot de intentioner som ligger bakom inrättandet av

myndigheten.

Jämställdhet och diskriminering

Vi kristdemokrater kan konstatera att propositionen redovisar vissa förbätt

-ringar när det gäller lönebildningen och jämställdhetsfrågorna, liksom

också beträffande övriga diskrimineringsfrågor - publicering skall ske av

löneut-vecklingen ur ett jämställdhetsperspektiv, forskningsdatabasen LINDA

skall förbättras m.m.

Som vi framfört i vår motion A8 är det en anständighetsfråga att undanröja

osakliga löneskillnader. Dessvärre måste vi konstatera att det som proposi-

tionen redovisar inte är tillräckligt för att nå en mer jämställd

lönesättning. Om man finner bra former för könsneutral arbetsvärdering kan

detta vara ett viktigt instrument. Det är också viktigt att poängtera att

arbetsvärdering inte behöver stå i motsatsställning till principen om

individuell lönesättning.

Vi noterar att regeringen aviserat en proposition senare i vår med förslag

till ändringar i jämställdhetslagen. Eftersom vi utgår från att förslagen

bl.a. kommer att rikta in sig på just frågorna om lönediskriminering, och

då vi kan konstatera att utskottsmajoriteten delar vår uppfattning om

betydelsen av bra former för arbetsvärdering, avstår vi från att nu

reservera oss mot utskottets ställningstagande i denna del av betänkandet.

3. Lönebildningen

Margareta Andersson (c) anför:

Sveriges framtida välstånd och möjligheterna att upprätthålla de trygghets-

system som kännetecknar välfärdssamhället är avhängigt av våra företags

möjligheter att konkurrera i en global ekonomi. Inte minst löneutvecklingen

i Sverige måste vara i paritet med utvecklingen i viktiga konkurrentländer.

Centerpartiet har under hela 1990-talet medverkat till en kraftfull

sanering av den svenska ekonomin, både i regeringsställning och som

ansvarstagande oppositionsparti. Genom omfattande ingripanden har grunden

lagts för den positiva ekonomiska utveckling som vi nu ser.

Centerpartiet har under perioden medverkat till att minska de offentliga

utgifterna, att marknadsräntorna nu är låga och bostadsräntorna halverats

och att ett statligt upplåningsbehov på 230 miljarder kronor under 1994

ersatts av balans och överskott.

Den ändrade budgetprocessen, Riksbankens ökade självständighet och övergång

till låginflationsekonomi är viktiga delar i grunden för en uthållig

tillväxt. Avgörande är dock att den svenska ekonomin inte på nytt utsätts

för en löne- och inflationsspiral.

Vi i Centerpartiet anser att beslutet om att inrätta ett medlingsinstitut

är ett viktigt steg mot en mer ansvarsfull lönebildning, som bör kunna

bidra till större reala löneökningar. Vi ställer oss alltså bakom

propositionen i denna del med undantag för förslaget att institutet skall

vara statistikansvarig myn-dighet.

Vi kan dock konstatera att den s.k. Öbergska utredningen föreslog fler åt-

gärder för att förbättra maktbalansen på arbetsmarknaden och därmed förut-

sättningarna för en hållbar lönebildning. Regeringen avstår från att föra

dessa förslag vidare till riksdagen, ofta utan andra motiveringar än att

man avser att följa utvecklingen på arbetsmarknaden. Med den beskrivning av

problemen med den svenska lönebildningen som regeringen förtjänstfullt gör

i proposi-tionen borde det vara rimligt att dra mer långtgående slutsatser.

Tillsammans med en utskottsmajoritet bestående av företrädarna för

Moderaterna, Krist-demokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet föreslås

därför att det införs ett förbud mot stridsåtgärder mot enmans- och

familjeföretag. I en reservation tillsammans med Kristdemokraterna och

Folkpartiet föreslås också en pro-portionalitetsregel av motsvarande slag

som utredningen lade fram.

Del II

4. Ledighet för att bedriva näringsverksamhet (mom. 34)

Elver Jonsson (fp) anför:

I samband med att lagen behandlades i utskottet hösten 1997 pekade vi inom

Folkpartiet på att det fanns en risk för att lagen inte skulle få de

avsedda effekterna men att det var svårt att överblicka detta. Vidare

konstaterade vi att det var angeläget att regeringen noggrant följde hur

lagstiftningen skulle komma att fungera och att den i ett nära perspektiv

skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av de erfarenheter som

gjorts. Inga entydiga tecken som tyder på att lagen inneburit några

negativa effekter för arbetsgi-varen har kunnat fastslås. Detta är positivt

. Det är dock angeläget att rege-ringen även i fortsättningen noga följer

utvecklingen inom detta område.

5. Avskaffande av Arbetsdomstolen (mom. 38)

Maria Larsson och Magnus Jacobsson (båda kd) anför:

Vi anser att det är principiellt tveksamt att ha specialdomstolar. Enligt

vår uppfattning bör dessa i möjligaste mån avskaffas och deras uppgifter

övertas av de allmänna domstolarna. Samtidigt måste man konstatera att det

vid Arbetsdomstolen har utvecklats en hög kompetens inom det

arbetsrättsliga området. Man bör därför utreda hur den denna kompetens

skall tas till vara innan eventuella beslut om avveckling av

Arbetsdomstolen fattas.

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet

dels att 52 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 49 § skall betecknas 52 §,

dels att 45-48, 50, 51, nya 52 och 63 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 47 a, 47 b, 49, 53

och 62 a §§, och närmast före 45 och 62 a §§ nya rubriker av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Varsel

45 §

Arbetsgivarorganisation eller ar-betsgivare och arbetstagarorganisa-tion är

sinsemellan skyldiga att, om giltigt hinder ej möter, skriftligen varsla

motparten minst sju dagar i förväg, när de avser att vidtaga stridsåtgärd

eller att utvidga pågå-ende stridsåtgärd. Omfattar stridsåt-gärd från

arbetsgivarsidan även arbetstagare som ej är medlemmar i berörd

arbetstagarorganisation, bör de varslas genom allmänt synliga anslag på

arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.

När en arbetsgivarorganisation, arbetsgivare eller

arbetstagarorgani-sation avser att vidta en stridsåtgärd eller att utvidga

en pågående stridsåtgärd, skall den skriftligen varsla motparten och

Medlingsinsti-tutet minst sju arbetsdagar i förväg. Som arbetsdag räknas

varje dag utom lördag, söndag, annan allmän helgdag, midsommarafton,

julafton och nyårsafton. Tidsfristen skall räknas från samma tidpunkt på

dagen som den då stridsåtgärden skall inledas.

Omfattar en stridsåtgärd från ar-betsgivarsidan även arbetstagare som inte

är medlemmar i berörd arbetsta-garorganisation, bör de varslas ge-nom

allmänt synliga anslag på ar-betsplatsen eller på annat lämpligt sätt.

Varselskyldigheten gäller inte om det finns giltigt hinder mot att varsla.

Skyldighet att varsla finns inte i fråga om stridsåtgärd som avses i 41 §

tredje stycket.

Varsel enligt första stycket skall innehålla uppgift om anledningen till

stridsåtgärden och om stridsåtgär-dens omfattning.

Varsel enligt första och andra styckena skall innehålla uppgift om

anledningen till stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skyldighet att varsla finns inte i fråga om stridsåtgärd som avses i 41 §

tredje stycket.

46 §

För medling i arbetstvister mellan å ena sidan arbetsgivare eller arbets-

givarorganisation och å andra sidan arbetstagare eller arbetstagarorgani-

sation finns en statens förliknings-mannaexpedition.

Expeditionen skall följa förhållan-dena på arbetsmarknaden. Har den fått

kännedom om arbetstvist som hotar att medföra eller redan har medfört

stridsåtgärd, skall den utse förlikningsman att medla i tvisten, när

medverkan av förlikningsman kan anses ägnad att främja en lös-ning av denna

. Förlikningsmannen skall kalla parterna till förhandling eller vidtaga

annan lämplig åtgärd samt verka för att part uppskjuter eller inställer

stridsåtgärd.

Enligt expeditionens bestämmande skall förlikningsman på begäran gå parter

på arbetsmarknaden till han-da med råd och upplysningar röran-de

förhandlingar och kollektivavtal samt leda förhandlingar mellan parterna.

För medling i arbetstvister mellan å ena sidan arbetsgivare eller arbets-

givarorganisation och å andra sidan arbetstagare eller arbetstagarorgani-

sation finns Medlingsinstitutet. In-stitutet skall verka för en väl funge-

rande lönebildning.

47 §

Är någon enligt 45 § skyldig att lämna varsel skall han inom tid och på

sätt som där anges göra detta även till förlikningsmannaex-peditionen. Den

som bryter här-emot döms till penningböter.

Medlingsinstitutet skall genom överläggningar med parter eller på

annat sätt informera sig om kom-mande eller pågående avtalsför-handlingar.

Institutet skall också ge råd och upplysningar till parterna på ar-

betsmarknaden om förhandlingar och kollektivavtal.

En part som träffat kollektivavtal om löner och allmänna anställ-

ningsvillkor skall på begäran ge in en kopia av avtalet till Medlingsin-

stitutet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 a §

Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal kan

Medlingsinstitutet utse en eller flera förhandlingsledare eller medlare.

47 b §

Om Medlingsinstitutet bedömer att det i en tvist finns risk för

stridsåtgärder eller om stridsåt-gärder redan har påbörjats, får institutet

även utan samtycke från parterna utse en eller flera medla-re för att medla

i tvisten.

Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte överklagas.

Parter som är ense om att de är bundna av ett avtal om förhand-lingsordning

som innehåller tids-planer för förhandlingar, tidsra-mar och regler för

tillsättning av medlare, regler om medlarens befogenheter och regler om upp

-sägning av avtalet kan anmäla avtalet till Medlingsinstitutet för

registrering. När avtalet har re-gistrerats, får under dess giltig-hetstid

medlare inte utses utan samtycke från parterna.

48 §

Vid förhandling enligt 46 § skall förlikningsman söka få till stånd

överenskommelse mellan parterna på grundval av förslag som kom-mer från dem

själva. Förliknings-mannen är dock oförhindrad att föreslå jämkningar och

medgivan-den för att främja en god lösning av tvisten. En medlare som

utsetts av Med-lingsinstitutet skall försöka få till stånd en

överenskommelse mellan parterna. Medlaren skall för det ändamålet kalla

parterna till för-handling eller vidta annan lämplig åtgärd. För att främja

en god lösning av tvisten, kan medlaren lägga fram egna förslag till över-

enskommelse.

Medlaren skall också verka för att en part uppskjuter eller instäl-ler en

stridsåtgärd.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §

Har en part som enligt 10 § är förhandlingsskyldig kallats till förhandling

inför förlikningsman och försummar parten att inställa sig eller underlåter

han annars att fullgöra vad som åligger honom enligt 15 §, kan

förlikningsmannen på begäran av motpart anmäla förhållandet hos

arbetsdomstolen. Denna kan förelägga parten vid vite att fullgöra sin

förhandlings-skyldighet och kan på anmälan av förlikningsmannen utdöma

vitet Om det främjar en god lösning av tvisten, får Medlingsinstitutet på

medlarens begäran besluta att en part skall skjuta upp varslade

stridsåtgärder under en samman-hängande tid av högst 14 dagar för varje

stridsåtgärd eller utvidgning av en stridsåtgärd. Ett sådant beslut får

meddelas endast en gång för varje medlingsuppdrag. Tids-fristen skall

räknas från den dag då åtgärden enligt varselmedde-landet skall påbörjas

eller utvid-gas. Beslutet skall om möjligt föregås av samråd med parterna.

Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte

överklagas

50 §

Parts skyldighet enligt 18 § att vid förhandling hålla skriftlig handling

tillgänglig för motparten gäller även i förhållande till förlik-ningsman

som medverkar vid förhandlingen. En parts skyldighet enligt 18 § att

vid förhandling hålla skriftlig handling tillgänglig för motparten gäller

även i förhållande till en medlare som medverkar vid för-handlingen.

51 §

Uppnås icke enighet mellan parterna vid förhandling inför förlikningsman,

kan han föreslå dem att låta tvisten avgöras av skiljemän. Han kan också

medver-ka vid utseende av skiljemän.

Förlikningsman får ej åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvist, om icke

förlikningsmannaexpedi-tionen i särskilt fall medger det. En medlare

kan föreslå parterna att låta en tvist avgöras genom skiljeförfarande.

Medlingsinstitutet kan medverka vid utseende av skiljemän.

Om stridsåtgärder har påbör-jats, kan Medlingsinstitutet upp-mana parterna

att låta tvisten avgöras genom skiljeförfarande.

En medlare får inte åta sig skil-jemannauppdrag i arbetstvist, om inte

Medlingsinstitutet i särskilt fall medger det.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 §

I arbetstvist av större betydenhet kan regeringen utse förliknings-

kommission att medla i tvisten. Även enskild person kan av rege-ringen

utses att som särskild för-likningsman medla i sådan tvist.

Föreskrifterna i 49 och 50 §§ äger motsvarande tillämpning vid medling av

förlikningskommission eller särskild förlikningsman. Om en part har

kallats till en överläggning enligt 47 § första stycket och inte infinner

sig, kan Medlingsinstitutet förelägga parten vid vite att komma till en

överlägg-ning.

Om en part, som enligt 10 § är förhandlingsskyldig, har kallats till en

förhandling inför medlare men inte infinner sig eller om parten på annat

sätt underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt 15 § första stycket,

kan Medlingsinstitutet på begäran av medlaren förelägga parten vid vite att

fullgöra sin förhandlingsskyldighet.

Medlingsinstitutets beslut enligt första och andra styckena får

inte överklagas.

Talan om utdömande av vite förs av Medlingsinstitutet vid Arbets-domstolen.

I mål om utdömande av vite får Arbetsdomstolen bedöma även vitets

lämplighet.

53 §

Om en part underlåter att fullgö-ra sin skyldighet enligt 47 §

tredje stycket att ge in en kopia av ett kollektivavtal, kan Medlingsinsti-

tutet förelägga parten vid vite att ge in kopian.

Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte överklagas.

Talan om utdömande av vite förs av Medlingsinstitutet vid Arbets-domstolen.

I mål om utdömande av vite får Arbetsdomstolen bedöma även vitets

lämplighet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Varselavgift

62 a §

Den som underlåter att varsla Medlingsinstitutet enligt 45 § skall åläggas

att betala en varselavgift till staten. Varselavgiften skall bestämmas till

lägst 30 000 kronor och högst 100 000 kronor. Om det finns särskilda skäl

kan varselav-giften bestämmas till ett lägre belopp eller helt falla bort.

Den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot Medlingsinstitutets beslut

enligt 49 § att en varslad stridsåt-gärd skall skjutas upp skall åläg-gas

att betala en förhöjd varselav-gift om minst 300 000 kronor och högst 1 000

000 kronor till staten. Om det finns särskilda skäl kan varselavgiften

bestämmas till ett lägre belopp eller helt falla bort.

Varselavgiften åläggs av tings-rätt på talan av Medlingsinstitutet. Talan

skall väckas inom ett år från

den dag varsel skulle ha lämnats eller, när det gäller förhöjd var-

selavgift enligt andra stycket, den dag då stridsåtgärden vidtogs.

Försummas det får talan inte väck-as.

63 §

I mål, vari denna lag skall till-lämpas, gäller lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister. Är fråga om överträdelse av 47 eller 53 §,

gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet. I mål, vari

denna lag skall till-lämpas, gäller lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om mål enligt 62 a § till-lämpas för rättegången vad som är

föreskrivet om tvistemål där förlik-ning om saken inte är tillåten.

Överklagande av tingsrättens avgörande sker till Arbetsdomsto-len. I sådant

fall tillämpas lagen om rättegången i arbetstvister med beaktande av första

meningen i detta stycke.

I fråga om mål om utdömande av vite enligt 52 § tredje stycket och 53 §

andra stycket gäller vad som i 8 § lagen (1985:206) om viten föreskrivs om

allmän domstols handläggning av mål om vitets utdömande.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100) att 8 kap. 15 §

och 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

15 §

Sekretess gäller för uppgift som part i arbetstvist har lämnat till

förlikningsman, särskild förlik-ningsman eller förlikningskommis-sion, om

uppgiftslämnaren har gjort förbehåll därom. Sekretess gäller för

uppgift som en part i en arbetstvist har lämnat till en medlare eller till

Medlingsinsti-tutet, om uppgiftslämnaren har gjort förbehåll om detta.

Sekretess gäller hos Medlingsin-stitutet även för uppgift i ett kollek-

tivavtal om en parts affärs- eller driftförhållanden eller en annan

enskilds personliga eller ekonomis-ka förhållanden, om det kan antas att

parten eller den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Nuvarande lydelse

16 kap.

1 §

Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § ytt-

randefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall

är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §

1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 §

första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt

åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 §

första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första

stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är

begränsad, är de där tystnads-plikten följer av

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

3. denna lag enligt

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

8 kap. 8 § andra stycket

8 kap. 9 §, 12 § första stycket, 13 § eller 15 §

8 kap. 21 §

såvitt avser uppgift som hänför sig till myndighets affärsmässiga

utlåningsverksamhet

såvitt avser uppgift om enskilds personliga förhållanden vars röjande kan

vålla allvarligt men

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Föreslagen lydelse

Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § ytt-

randefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall

är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §

1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 §

första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt

åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 §

första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första

stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är

begränsad, är de där tystnads-plikten följer av

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

3. denna lag enligt

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

8 kap. 8 § andra stycket

8 kap. 9 §, 12 § första stycket, 13 § eller 15 § första stycket

8 kap. 21 § såvitt avser uppgift som hänför sig till myndighets

affärsmässiga utlåningsverksamhet

såvitt avser uppgift om enskilds personliga förhållanden vars röjande kan

vålla allvarligt men

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.

Av utskottet framlagda lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet

dels att 4 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 41 b §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet

en-ligt denna lag upphävs eller inskränks.

Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14, 19-

22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33-40 §§, 43 § andra stycket samt 64

och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga reg-ler

skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av EG-rådets direktiv 75

/129/EEG av den 17 februari 1975, 77/187/EEG av den 14 februari 1977 och 92

/56/EEG av den 24 juni 1992.

I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående freds-plikt än

som anges i 41, 41 a och 44 §§ eller ett längre gående skade-ståndsansvar

än som följer av den-na lag.

I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående freds-

plikt än som anges i 41, 41 a, 41 b och 44 §§ eller ett längre gående

skadeståndsansvar än som följer av denna lag.

41 b §

En arbetstagare får inte vidta eller delta i en stridsåtgärd som

har till ändamål att kollektivavtal skall träffas med ett företag som inte

har några arbetstagare eller där bara företagaren eller företa-garens

familjemedlemmar är ar-betstagare och ensamma ägare. Detsamma gäller när en

stridsåt-gärd har till ändamål att stödja någon som vill träffa

kollektivavtal med ett sådant företag. Vad som nu sagts hindrar inte en

arbetstagare från att delta i en anställnings-blockad som riktar sig mot

ett sådant företag och som har beslu-tats i behörig ordning av en ar-

betstagarorganisation.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första stycket är att

anse som olovliga. Förändringar i an-ställnings- eller ägarförhållanden som

har inträffat sedan en stridsåt-gärd har varslats eller inletts skall inte

beaktas vid bedömningen av om en stridsåtgärd är att anse som olovlig

enligt första stycket.

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i

arbetstvister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister att 2 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Arbetsdomstolen skall som första domstol uppta och avgöra tvist som väcks

av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som

själv slutit kollektivavtal, om målet gäller

1. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i lagen (1976:

580) om medbestämmande i arbetslivet,

2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller

mellan parterna eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten

sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är

bunden av.

Arbetsdomstolen är behörig domstol enligt första stycket även när kollek-

tivavtal tillfälligt inte gäller.

Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får handläggas

även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med

hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning

lämplig. När det föreligger skäl, kan domstolen åter särskilja målen.

Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol uppta och avgöra

tvist om stridsåtgärd som avses i 41 § lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet. Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol ta

upp och avgöra en tvist om stridsåtgärd som avses i 41 och 41 b §§ lagen (

1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

----------------

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.

Reservanternas lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet

dels att 4 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 41 c §, av följande

lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse (med beaktande av lagförslag

enligt bilaga 2)

4 §

Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet

en-ligt denna lag upphävs eller inskränks.

Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14, 19-

22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33-40 §§, 43 § andra stycket samt 64

och 65 §§. Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga reg-ler

skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av EG-rådets direktiv 75

/129/EEG av den 17 februari 1975, 77/187/EEG av den 14 februari 1977 och 92

/56/EEG av den 24 juni 1992.

I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående fredsplikt än

som anges i 41, 41 a och 44 §§ eller ett längre gående skadeståndsansvar än

som följer av denna lag.

I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående

fredsplikt än som anges i 41, 41 a, 41 b, 41 c och 44 §§ eller ett längre

gående skadeståndsansvar än som följer av denna lag.

41 c §

För stridsåtgärder som vidtas i samband med avtalsförhandlingar

mellan parter som är eller brukar vara bundna av kollektivavtal i

förhållande till varandra skall föl-jande gälla.

Om en part har varslat om en stridsåtgärd som är partiell eller på annat

sätt begränsad och åtgärden kan förväntas leda till skada eller annan

olägenhet som står i uppen-bart missförhållande till åtgärdens omfattning,

kan åtgärden förklaras olovlig.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse (med beaktande av lagförslag

enligt bilaga 2)

En stridsåtgärd som har varslats som svar på en annan stridsåtgärd kan

också förklaras olovlig, om den är väsentligt mer omfattande än vad som är

rimligt med hänsyn till den åtgärd som orsakat svarsåtgärden.

Även en sympatiåtgärd som har varslats till stöd för en part i en tvist

mellan parter, som är eller brukar vara bundna av kollektivavtal i för-

hållande till varandra, kan förklaras olovlig. Det kan ske om den varslade

sympatiåtgärden kan förväntas leda till skada eller annan olägenhet som

står i ett uppenbart missförhållande till åtgärdens eller primäråtgärdens

om-fattning.

Talan om olovligförklaring enligt andra, tredje och fjärde styckena kan

endast föras av den arbetsgivare eller organisation mot vilken åtgärden

riktas. Med stöd av bestämmelserna i andra, tredje eller fjärde stycket kan

en stridsåtgärd interimistiskt förklaras olovlig för tiden fram till dess

ett slutligt avgörande föreligger.

Yrkande om olovligförklaring enligt andra, tredje eller fjärde stycket och

yrkande om interimistisk prövning enligt femte stycket skall framställas

inom sju dagar från den dag då varsel lämnades till motparten enligt 45 §

första stycket. Försummas det får sådana yrkanden inte framställas.

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister att 2 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse (med beaktande av lagförslag

enligt bilaga 2)

2 kap.

1 §

Arbetsdomstolen skall som första domstol uppta och avgöra tvist som väcks

av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som

själv slutit kollektivavtal, om målet gäller

1. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i lagen (1976:

580) om medbestämmande i arbetslivet,

2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller

mellan parterna eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten

sysselsätts i ar-bete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är

bunden av.

Arbetsdomstolen är behörig domstol enligt första stycket även när kollek-

tivavtal tillfälligt inte gäller.

Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får handläggas

även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med

hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning

lämplig. När det föreligger skäl, kan domstolen åter särskilja målen.

Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol uppta och avgöra

tvist om stridsåtgärd som avses i 41 § lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet. Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol ta

upp och avgöra en tvist om stridsåtgärd som avses i 41, 41 b och 41 c §§

lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

-------------

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000