Bet. 1999/2000:AU6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1999/2000:AU06

Jämställdhetspolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

AU6

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

regeringsskrivelsen 1999/2000:24 om

jämställdhetspolitiken. I skrivelsen redovisas hur

jämställdhetsarbetet har utvecklats inom olika

politikområden. Det gäller exempelvis makt och

inflytande, makt och ekonomi, män och jämställdhet,

kvinnofrid, arbetsmarknads- och arbetslivspolitik

samt utbildnings- och socialpolitik. Vidare

redovisar regeringen huvuddragen i det fortsatta

jämställdhetsarbetet. I skrivelsen återfinns också

en redogörelse för Sveriges deltagande i det

internationella samarbetet på jämställdhetsområdet.

42 motionsyrkanden har väckts med anledning av

skrivelsen. I betänkandet behandlas också 31

motionsyrkanden om jämställdhet m.m. som väckts

under den allmänna motionstiden.

En utskottsmajoritet bestående av företrädarna för

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet,

Folkpartiet och Miljöpartiet föreslår med anledning

av en motion att ett tillkännagivande ges till

regeringen om jämställdhetsaspekten på förslag till

maxtaxa och allmän förskola. Utskottet avstyrker

övriga motionsyrkanden och föreslår att skrivelsen

läggs till handlingarna. Till utskottets betänkande

har fogats 27 reservationer och 5 särskilda

yttranden.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1999/2000:24

Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet lämnas en

redovisning av hur jämställdhetspolitiken har

utvecklats sedan år 1996 då den förra

regeringsskrivelsen lades fram. Regeringen redovisar

också huvuddragen i den fortsatta inriktningen av

jämställdhetspolitiken. Vidare ges en beskrivning av

Sveriges deltagande i det internationella samarbetet

på jämställdhetsområdet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

regeringens skrivelse

1999/2000:A1 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en begränsning av

politikens utbredning till människors privatliv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvinnors

arbetsmarknad,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

åtgärder för att efterkomma EG-kommissionens

rekommendationer att minska Sveriges könssegregation

på arbetsmarknaden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om individuella löner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mångfald och

valfrihet på arbetstidsområdet.

1999/2000:A2 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kompetensbank via

Internet för att synliggöra kvinnors kompetens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en

kommunikationsplan för spridning av forskning om

kvinnors och mäns tillgång till ekonomisk makt och

ekonomiska resurser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en riksomfattande

kampanj på temat "Ett barnvänligt arbetsliv",

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv

till JämO:s utredning om jämställdhetsmärkning om

att ett företags föräldrapolicy skall vara ett

kvalitetskriterium,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en försöksverksamhet

om stödprogram för pappor vid en

skilsmässa/separation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att noga

följa utvecklingen när det gäller dom om gemensam

vårdnad med avseende på barnets bästa,

7. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt

lagförslag om fridskränkningsbrott,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en landsomfattande

kampanj riktad till gymnasieskolan om unga mäns

ansvar för sin sexualitet,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

den s.k. tvåårsregeln,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om den

misshandlade kvinnans rätt att bo kvar i hemmet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökad tillgång

till trygghetspaket och larmutrustning åt kvinnor

som känner sig hotade,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om höjd kvalitet

på rättsintygen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utredning av

ett valideringsinstitut,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om införande av en

högskolelärarexamen där jämställdhetsfrågor och

genusperspektiv ingår,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn av

studenters helhetssituation med särskilt beaktande

av föräldraskap,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om tillförlitlig

statistik kring arbetsskadeförsäkringen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lagstiftning om

könsspecifik prövning av läkemedel,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att stärka

anhörigvårdare,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en analys av

domstolarnas tillämpning av färdtjänstlagen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av att

jämställdhetsarbetet inom idrotten drivs vidare,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om jämställdhet i

försvaret,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ta till

vara EU:s erfarenheter i jämställdhetsarbetet,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att 40 % av

myndighetscheferna bör vara kvinnor före 2001,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om arbetsområden

för jämställdhetsarbetet under ordförandeskapet i

ministerrådet i EU,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förankring av

agendan inför ordförandeskapet i EU.

1999/2000:A3 av Barbro Feltzing m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om jämställdhets-

aspekten på regeringens förslag till maxtaxa och

allmän förskola.

1999/2000:A4 av Lena Ek m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

att stoppa könshandeln,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bl.a.

uppmärksamma könshandelsproblematiken i samband med

att nya länder söker medlemskap i EU,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förbättra

läkarutbildningen avseende hanteringen av

rättsintygen,

4. att riksdagen som sin meningen ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

Rikskvinnocentrums framtid.

1999/2000:A5 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att bryta

offentliga monopol för att motverka löneskillnader

mellan kvinnor och män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvinnligt

företagande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översikt av

statlig konsultupphandling ur ett jämställdhets-

perspektiv,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändrade skatteregler

för ett rikt utbud av hushållsnära tjänster,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Stiftelsen

Näringslivets ledarskapsakademi,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barntillägget i

Svuxa,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om våld mot kvinnor.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden

1999/2000:A230 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om individuella

handlingsplaner och myndighetssamverkan.

1999/2000:A802 av Sten Tolgfors och Per Bill (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

jämställdhetspolitiken måste baseras på alla

individers lika värde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ingen människa

skall diskrimineras på grund av kön, ålder, ras

eller religion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

modernisering av familjepolitiken.

1999/2000:A803 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

uppmuntra jämställdhetsprojekt som riktar sig till

män.

1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

opinionsbilda kring föräldraledighet som en

kompetenshöjande faktor i arbetslivet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hemarbete och

anhörigvård som meritgrund vid ansökan till annat

arbete och till olika utbildningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statens verksamhet

och styrelse som förebild för ett jämställt

arbetsliv,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om offentliga

arbetsgivares ansvar att uppmuntra manliga anställda

att ta ledigt med sina barn,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att frågan om

jämställdhetsmärkning förs upp på EU-nivå,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

försöksverksamhet med tjejjourer.

1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den allmänna

inriktningen av jämställdhetspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvotering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om individens

möjligheter att förena arbets- och familjeliv,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att avskaffa

den offentliga sektorns monopol inom

kvinnodominerande sektorer i förvärvslivet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om individuella

löner.

1999/2000:A806 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om pojkars

våldsanvändning och syn på sin könsroll,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om information om

föräldraledighet och ett delat ansvar för barnens

uppfostran samt ett utåtriktat arbete för att nå

papporna även då barnet är fött.

1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avskaffandet av de

facto-monopolen inom den offentliga sektorn.

1999/2000:A812 av Inger Segelström m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett jämställt

arbetsliv.

1999/2000:A816 av Ulla Wester m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av ett

förbättrat jämställdhets- och jämlikhetsarbete på

myndighetsnivå.

1999/2000:A819 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om slutbetänkandet "Ty

makten är din..." och återkommer med förslag i

betänkandets riktningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den

könsuppdelade statistiken inte efterlevs,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvotering av

underrepresenterat kön vid tillsättning av tjänster

inom myndigheter och statliga verk,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om 3 R-metoden,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att eventuella

skillnader i utfall för kvinnor och män vad gäller

nedskärningar i den offentliga sektorn genomgående

undersöks,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

tilläggsdirektiv i utredningen om

jämställdhetsmärkning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

att få män att utnyttja sina rättigheter till

föräldraledighet,

23. att riksdagen hos regeringen begär att en

tvärpolitisk utredning tillsätts för att analysera

den nya mansrollen och hur kunskaperna från

utredningen skall föras ut till allmänheten i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Ju722 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en tvärpolitisk

utredning för att analysera den nya mansrollen.

1999/2000:Sf640 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

invandrarrepresentationen i utredningar.

Utskottet

Bakgrund

I skrivelse 1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken

inför 2000-talet redovisar regeringen hur

jämställdhetspolitiken har utvecklats sedan år 1996

då föregående regeringsskrivelse om jämställdhet

lades fram (skr. 1996/97:41). Regeringen redovisar

också huvuddragen i den fortsatta inriktningen av

jämställdhetspolitiken. Vidare ges en beskrivning av

Sveriges deltagande i det internationella samarbetet

på jämställdhetsområdet.

Med anledning av skrivelsen har fem motioner

väckts. Utskottet behandlar även tolv motioner från

den allmänna motionstiden hösten 1999 som avser

jämställdhetsfrågor samt vissa andra

arbetslivsfrågor.

Utöver de motionsförslag som behandlas i detta

betänkande har vissa yrkanden med motsvarande

innebörd tidigare behandlats i betänkande

1999/2000:AU1 Utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet

vid arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Vidare har ett antal motioner som väckts under den

allmänna motionstiden och som har beröring med

frågorna som behandlas i detta betänkande

remitterats till andra fackutskott. Slutligen kommer

de motioner som har väckts med anledning av

skrivelsen, liksom de motioner som har väckts under

den allmänna motionstiden hösten 1999 som rör

jämställdhetslagen m.m. att behandlas i samband med

den jämställdhetsproposition som har aviserats till

våren 2000.

Efter det senaste tillfället, år 1996, då utskottet

behandlade en regeringsskrivelse rörande

jämställdhet (bet. 1996/97:AU8, skr. 1996/97:41) har

ett omfattande arbete med jämställdhetsfrågor

fortsatt inom en rad olika politikområden såsom

arbetsmarknads- och arbetslivspolitik,

socialpolitik, ekonomi samt kvinnofrid. Som exempel

på konkreta resultat av detta arbete kan nämnas de

förslag som regeringen presenterade i propositionen

Kvinnofrid (prop. 1997/98:55). Under 1998 antog

riksdagen flera av de förslag som hade presenterats

i propositionen; t.ex. infördes ett nytt brott i

brottsbalken, grov kvinnofridskränkning (bet.

1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250), och vissa

förändringar gjordes i jämställdhetslagen rörande

sexuella trakasserier (bet. 1997/98:AU10, rskr.

1997/98:186). Härutöver har även ett antal av

riksdagens övriga utskott avgivit betänkanden

avseende jämställdhetsfrågor som har anknytning till

deras sakområden.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för

hur jämställdhetspolitiken utvecklats dittills under

mandatperioden. Dessutom redovisas huvuddragen för

den fortsatta inriktningen av insatserna. De mål som

närmare gås igenom är bl.a. makt och inflytande samt

ekonomi, kvinnofrid, arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik samt socialpolitik. Vidare lämnas

som framgått en beskrivning av det internationella

arbete som Sverige har deltagit i på jämställdhetens

område, innefattande även en redovisning av frågor

som har samband med fullföljandet av de åtaganden

som gjordes vid FN:s kvinnokonferens i Beijing år

1995.

Utskottet

Mot bakgrund av redovisningen i regeringens

skrivelse samt de förslag som har lagts fram genom

motionerna behandlar utskottet i det följande under

skilda rubriker de frågor som har aktualiserats.

Framställningen följer i huvudsak skrivelsens

disposition.

Mål och inriktning - makt och resurser

Skrivelsen

De övergripande målen för jämställdhetspolitiken är

ett samhälle där kvinnor och män har samma

möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla

väsentliga områden i livet. Det innebär en jämn

fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter

till ekonomiskt oberoende, lika villkor och

förutsättningar i fråga om företagande, arbete,

arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.

Det innebär också tillgång till utbildning och

möjligheter till utveckling av personliga

ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för

hem och barn samt frihet från könsrelaterat våld.

Regeringens skrivelse redovisar vilka framsteg som

har gjorts från 1996 i förhållande till de uppsatta

målen. I regeringens förra jämställdhetsskrivelse,

Jämställdhetspolitiken (skr. 1996/97:41), lämnades

en redogörelse för hur formerna för

jämställdhetsarbetet förändrats fram till 1996.

De framsteg på jämställdhetsområdet som redovisas i

den skrivelse som nu föreligger,

Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet, innefattar

en rad samhällsområden. Sverige har fortfarande en

världsledande ställning när det gäller kvinnors

representation i politiska beslutande organ med mer

än hälften kvinnor i regeringen, 43 % kvinnor i

riksdagen, 48 % i landstingsfullmäktige och 41 % i

kommunfullmäktige. Fördelningen av ekonomiska

resurser mellan kvinnor och män har synliggjorts

genom Kvinnomaktutredningens arbete som gett ökad

kunskap om kvinnors och mäns skilda villkor i

samhället.

I skrivelsen konstaterar regeringen att kvinnors

ställning på arbetsmarknaden har ytterligare

befästs. Kvinnor har i genomsnitt längre utbildning

än män. De könsbundna utbildningsvalen består även

om det sker en viss ökning av andelen kvinnor inom

naturvetenskaplig utbildning. Åtgärder har vidtagits

för att motverka det könsspecifika våldet mot

kvinnor. Förbud har införts mot köp av sexuella

tjänster. Möjligheterna att kombinera förvärvsarbete

med föräldraskap har förbättrats för både kvinnor

och män.

Medvetenheten och kunskaperna om skillnader i

flickors och pojkars samt kvinnors och mäns olika

villkor i samhället ökar till följd av det

metodutvecklings- och analysarbete som pågår inom de

flesta politikområden. Arbetet leder till nya

förslag och åtgärder som på sikt kan leda till ett

mer jämställt samhälle.

Trots de framsteg som regeringen redovisar återstår

mycket att göra inom alla politikområden innan de

uppsatta jämställdhetsmålen har nåtts. Åtgärder för

att få bort löneskillnader på grund av kön kommer

att vidtas. En proposition om vissa ändringar i

jämställdhetslagen kommer att lämnas under våren

2000. Arbetet med att motverka våld mot kvinnor

kommer att följas upp. Fortsatt stöd skall ges för

att underlätta för män att ta praktiskt ansvar för

hem och barn. Männens roll i jämställdhetsarbetet

skall lyftas fram.

I jämställdhetsskrivelsen poängterar regeringen att

arbetet med att utveckla metoder för att införliva

ett jämställdhetsperspektiv med alla politikområden

kommer att intensifieras. Ökade satsningar på

information och opinionsbildning kring aktuella

jämställdhetsfrågor skall göras. De internationella

jämställdhetsarbetet kommer att kräva stora

insatser. Det gäller i första hand inför och under

Sveriges ordförandeskap i EU under våren 2001 men

också i anslutning till FN:s högnivåmöte om

uppföljning av Beijingkonferensen i juni 2000.

Motioner

Moderaterna förordar i motion A805 en ny inriktning

av jämställdhetspolitiken så att den bidrar till att

självständiga kvinnor och män själva kan forma sin

tillvaro enligt egna önskemål och behov (yrkande 1).

Det är en uppfattning som partiet också för fram i

motion A1 (yrkande 1). Politikens roll skall vara

att inspirera, inte att dirigera.

Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt,

inte i kortvarig och ytlig projektform, vilket ofta

varit fallet på senare tid.

I motion A805 poängterar Moderaterna att

familjepolitiken, som är viktig ur

jämställdhetssynpunkt, skall utformas så att den

skapar möjligheter och mångfald samt underlättar för

kvinnor och män att kombinera arbets- och familjeliv

(yrkande 3). Skattetrycket måste sänkas för att ge

valfrihet och möjlighet att leva på sin lön så att

kvinnor och män blir ekonomiskt oberoende. Vidare

bör skattereduktion på hemnära tjänster införas.

Partiet framhåller som sin grundsyn att alla är

olika men lika mycket värda. Det innebär att inte

någon får diskrimineras på grund av exempelvis sitt

kön. Varje människa skall ses som en individ och

inte som en del av ett kollektiv (yrkande 1).

Kvotering som metod för att uppnå jämställdhet

avvisas av Moderaterna eftersom metoden ger uttryck

för bristande tilltro till kvinnors förmåga och

övertro på regleringar (yrkande 2).

I såväl motion A805 (yrkandena 11 och 12) som

motion A1 (yrkandena 2 och 4) betonar Moderaterna

att den offentliga sektorns monopol på

kvinnodominerade områden utgör ett hinder mot

jämställdhet. Det enda verksamma sättet att komma

till rätta med den könsuppdelade arbetsmarknaden i

Sverige är att bryta upp de offentliga monopolen.

Monopolen har lett till inlåsningseffekter och dålig

löneutveckling främst för kvinnor och måste därför

avskaffas. Därmed skulle kvinnors företagande öka,

kvinnor skulle i lika stor utsträckning som män

kunna finna alternativa arbetsgivare och lönerna

skulle bestämmas på individnivå. När lönen på detta

sätt fastställs på en marknad återspeglar den också

arbetsinsatser, kompetens, engagemang och resultat i

arbetet.

Kristdemokraterna pekar i motion A2 på

Kvinnomaktutredningens förslag om en

kommunikationsplan för spridning av forskning om

kvinnors och mäns tillgång till ekonomisk makt och

ekonomiska resurser. Partiet anser att

maktstrukturerna bör göras synliga långt utanför

forskarvärlden och att regeringen bör återkomma med

förslag om hur detta skall ske (yrkande 2).

Också när det gäller målet att 40 % av

myndighetscheferna skall vara kvinnor bör regeringen

återkomma till riksdagen med förslag (yrkande 25).

En betydande ökning av antalet kvinnliga

myndighetschefer måste till om målet skall kunna

nås, menar Kristdemokraterna.

Enligt Folkpartiet i motion A5 framstår avskaffandet

av de löneskillnader som bara kan förklaras av kön

som den kanske viktigaste uppgiften i

jämställdhetspolitiken. Partiet betonar vikten av

att bryta offentliga monopol för att motverka

löneskillnader mellan kvinnor och män. Kvinnor måste

ges möjlighet att kunna välja arbetsgivare, att

själva bestämma arbetsformer och att konkurrera på

en marknad för att kunna nå upp till männens

lönenivåer (yrkande 1). Också i motion A807 betonar

Folkpartiet vikten av att bryta de offentliga

monopolen för att fler arbetsgivare skall kunna

utföra offentligt finansierade tjänster inom bl.a.

vård och skola (yrkande 3). I motion A5 poängterar

partiet att en viktig uppgift för

jämställdhetspolitiken är att göra det möjligt,

lönsamt och meningsfullt för fler kvinnor att

förverkliga sina planer på företagande inom alla

delar av ekonomin. Hinder mot kvinnors företagande

måste undanröjas (yrkande 2).

Miljöpartiet vill i motion A819 att regeringen skall

beakta Kvinnomaktutredningens förslag till åtgärder

(SOU 1998:6) och återkomma till riksdagen i frågan

(yrkande 1). Enligt partiet efterlevs inte kraven på

könsuppdelad statistik. Riksdagen bör begära att

framtagen könsuppdelad statistik används i alla

förslag om ändrad lagstiftning (yrkande 4).

Vid lika meriter bör kvotering genom positiv

särbehandling användas när tjänster skall tillsättas

inom myndigheter och statliga verk, anser

Miljöpartiet (yrkande 5). Den metod för

mainstreaming eller s.k. jämtegrering som tagits

fram av Kommunförbundet, 3 R-metoden, bör spridas.

Partiet vill att regeringen skall främja att metoden

används inom alla statliga myndigheter och

utredningar (yrkande 6).

Inger Segelström m.fl. (s) pekar i motion A812 på en

rad åtgärder som bör genomföras för att få till

stånd ett jämställt arbetsliv. Det ofrivilliga

deltidsarbetet måste bort och rätten till heltid

skall utgöra norm. Otrygga anställningar måste

ersättas med fasta anställningar.

Bemanningsbranschen måste regleras och

kompetensutvecklingen i arbetslivet bli mer rättvist

fördelad. Insatserna för att minska löneskillnaderna

mellan kvinnor och män måste intensifieras.

I motion A802 av Sten Tolgfors och Per Bill (m)

betonas att jämställdhetspolitiken bör baseras på

alla individers lika värde. Individen skall enbart

bedömas efter kvalifikationer, kvaliteter och vilja

(yrkande 1). Människor har rätt att betraktas som

individer, inte som delar i kvotgrupper som

tillskrivs vissa egenskaper. Ingen skall

diskrimineras på grund av kön, ålder, ras eller

religion (yrkande 2). Familjepolitiken bör

moderniseras (yrkande 3).

Yvonne Ruwaida (mp) anser i motion Sf640 att olika

utredningar bör använda sig av invandrarkollektivet

som en resurs och antingen ha med en expert eller

arbeta i samråd med invandrargruppen (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det

värdefullt att utvecklingen på jämställdhetsområdet

fortlöpande och i samlad form redovisas för

riksdagen. Utskottet stöder den inriktning på

jämställdhetspolitiken som förordas av regeringen

och som redovisas i skrivelsen.

De övergripande målen för jämställdhetspolitiken är

ett samhälle där kvinnor och män har samma

möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla

väsentliga områden i livet. Det innebär en jämn

fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter

till ekonomiskt oberoende, lika villkor och

förutsättningar i fråga om företagande, arbete,

arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.

Det innebär också tillgång till utbildning och

möjligheter till utveckling av personliga

ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för

hem samt frihet från könsrelaterat våld.

Utskottet kan konstatera att de synpunkter som förs

fram i motion A812 i stora delar sammanfaller med

den politik som redovisas i jämställdhetsskrivelsen.

Utskottet finner därför inte anledning att föreslå

något tillkännagivande med anledning av motionen.

När det gäller målen för jämställdhetspolitiken

finns det på ett övergripande plan vissa likheter

mellan den politik som förespråkas av regeringen och

den jämställdhetspolitik som Moderaterna pläderar

för. Självfallet skall, som Moderaterna framhåller,

jämställdhetspolitiken bidra till ett samhälle där

kvinnor och män kan forma sin tillvaro enligt egna

önskemål och behov. Moderaternas uppfattning att

familjepolitiken skall utformas så att den skapar

möjligheter och mångfald samt underlättar för

kvinnor och män att kombinera arbetsliv och

familjeliv ligger också helt i linje med utskottets

uppfattning och den hittillsvarande politiken.

I fråga om det mer konkreta innehållet i

jämställdhetspolitiken anser utskottet att det är

uppenbart att den moderata politiken om den

genomfördes skulle motverka de övergripande målen

för jämställdhetspolitiken. Inte minst den skatte-

och budgetpolitik som Moderaterna företräder skulle

leda till större klyftor i samhället. Utskottet

noterar att med de besparingar som Moderaterna

förespråkar i fråga om vård, skola, omsorg och

offentliga trygghetssystem skulle kvinnors möjlighet

att förena arbets- och familjeliv snarare minska.

Utskottet vill peka på att det till stor del var

genom en aktiv välfärdspolitik och expansion av den

offentliga sektorn som kvinnors arbete flyttades

från att vara oavlönat arbete i hemmet till avlönat

arbete på arbetsmarknaden. Att nu minska den

offentliga finansieringen av detta viktiga arbete,

och i stället förlita sig på familjen och

marknadskrafterna, skulle riskera att leda ett steg

tillbaka och innebära en försvagning av

jämställdhetspolitiken.

Likaså skulle de arbetsrättsliga förändringar som

Moderaterna i andra sammanhang förordar innebära ett

kraftigt urholkat skydd bland annat för kvinnor.

Inte minst torde detta, som tidigare undersökningar

visat, gälla ett försvagat anställningsskydd för

kvinnor i barnafödande ålder.

Möjligheterna att uppnå den del av målen för

jämställdhetspolitiken som innebär att kvinnor och

män skall få samma möjligheter, rättigheter och

skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet

skulle således minska väsentligt om Moderaternas

politik blev genomförd. Också när det gäller övriga

delar av det övergripande målet för

jämställdhetspolitiken skulle ett förverkligande av

den moderata politiken innebära stora steg bort från

ett jämställt samhälle.

Flera motioner betonar vikten av att bryta

offentliga monopol för att motverka löneskillnader

mellan kvinnor och män. I anslutning till

motionsyrkanden av liknande karaktär har utskottet

tidigare i betänkande 1998/99:AU6 Vissa frågor om

jämställdhet redovisat en bedömning från

Kommunförbundet med innebörden att alternativa

driftsformer kommer att öka starkt i omfattning

framöver. Alternativa driftsformer - dvs. att

verksamhet som helt eller delvis finansieras av

kommunen, men bedrivs av någon annan än kommunen,

exempelvis privata företag, brukarkollektiv och

friskolor - väntas bli allt vanligare inom flertalet

kommunala verksamhetsområden.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på uppgifter

från Utredningen om utvärdering av

kommunkontosystemet som i sitt slutbetänkande

Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen,

kommunerna och konkurrensen (SOU 1999:133) redovisar

uppgifter om utvecklingen av alternativa

driftsformer och konkurrensutsättning av kommunala

verksamheter 1991 - 1997. Jämförelsen visar att

privata alternativ ökat sina andelar inom samtliga

elva verksamhetsområden som utredningen studerat.

Skillnaderna är stora mellan olika kommuner.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att

förekomsten av offentliga monopol skulle vara en

avgörande förklaring till löneskillnader. Det är

värt att notera att flera tjänster inom ramen för

den offentliga sektorn redan i dag upphandlas.

Likaså utgörs den offentliga sektorn i stor

utsträckning av flera sinsemellan olika, och ofta

konkurrerande, arbetsgivare.

Utskottet instämmer inte heller i den uppfattning

som tycks ligga till grund för de aktuella

motionsförslagen, nämligen att löneskillnader mellan

män och kvinnor skulle vara mindre inom den privata

sektorn. I ett flertal fall är det snarare så att

upphandling inneburit försämrade löne- och

avtalsvillkor för de anställda.

Utskottet anser det uppenbart att initiativ behövs

för att motverka löneskillnader mellan män och

kvinnor. Utskottet välkomnar därför regeringens

arbete för att förstärka jämställdhetslagen. Likaså

är det angeläget med fortsatt utvecklingsarbete i

fråga om exempelvis arbetsvärdering. En inriktning

på detta torde vara betydligt mer verksamt än att

rikta in sig på förenklade samband mellan

löneskillnader och driftsformer.

I likhet med i betänkande 1998/99:AU6 finner

utskottet anledning att betona vikten av fortsatta

jämställdhetsinsatser inom såväl offentlig som annan

verksamhet.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker

utskottet motionerna A1 (yrkandena 1, 2 och 4), A5

(yrkande 1), A802 (yrkandena 1, 2 och 3), A805

(yrkandena 1, 3, 11 och 12), A807 (yrkande 3) samt

A812.

I jämställdhetsskrivelsen (s. 20) redovisar

regeringen vilka åtgärder som vidtagits eller

planeras med anledning av förslagen i

slutbetänkandet från Utredningen om fördelning av

ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan

kvinnor och män, den s.k. Kvinnomaktutredningen (SOU

1998:6). Av redovisningen framgår att utredningens

förslag har följts upp av regeringen och lett till

insatser och åtgärder på en rad områden. Det gäller

exempelvis frågan om spridning av forskningen från

Kvinnomaktutredningen liksom när det gäller annan

aktiv spridning av kunskaper om kvinnors och mäns

tillgång till ekonomisk makt och ekonomiska

resurser. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna A2 (yrkande 2) och A819 (yrkande 1).

I ett par motioner tas frågan om kvotering upp.

Moderaterna tar avstånd från kvotering medan

Miljöpartiet pläderar för kvotering vid statliga

tjänstetillsättningar vid lika meriter. Utskottet

anser för sin del att i första hand bör andra

tillvägagångssätt än kvotering prövas för att få

till stånd en jämnare könsfördelning inom statlig

verksamhet samt för att ge kvinnor och män lika

möjligheter till yrkesmässig utveckling, befordran

och god löneutveckling.

I överensstämmelse med vad utskottet anfört i

betänkande 1998/99:AU6 anser utskottet att åtgärder

som syftar till en jämnare könsfördelning bör vidtas

inom ramen för de aktiva åtgärderna enligt

jämställdhetslagen. Utskottet vill dock framhålla

att erfarenheterna av kvotering och andra aktiva

åtgärder i syfte att öka kvinnorepresentationen

varit goda på många områden, exempelvis när det

gäller statliga myndighetsstyrelser. Positiv

särbehandling och kvotering kan vara effektiva

verktyg för att bryta strukturer som motverkar en

jämställd utveckling. Enligt utskottets uppfattning

är det angeläget att fortsatta insatser görs för att

främja jämställdhet i såväl offentlig förvaltning

som i annan verksamhet.

Det finns enligt utskottets uppfattning starka skäl

att på olika sätt stödja ökad mångfald i arbetsliv

och samhällsliv. Det kan exempelvis finnas skäl att

i utredningssammanhang ta del av kunskaper och

erfarenheter från enskilda invandrare eller

invandrargrupper. Utskottet är dock inte berett att

förorda någon generell regel om att invandrare skall

tillkallas som experter i statliga utredningar eller

att samråd skall ske med invandrargrupper, vilket

förordas i ett motionsförslag. I sammanhanget kan

nämnas att regeringen avser att för riksdagen

redovisa ett samlat program för att bättre utnyttja

mångfalden i arbetslivet.

Utskottet avstyrker motionerna A805 (yrkande 2),

A819 (yrkande 5) och Sf640 (yrkande 7).

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

en viktig makt- och resursfråga att uppnå en jämn

könsfördelning mellan kvinnor och män på

beslutsfattande positioner såväl inom den offentliga

sektorn som i det privata näringslivet. Kvinnors

kompetens och erfarenhet måste tas till vara, inte

minst genom tillsättningar på chefsnivå.

Med anledning av Kristdemokraternas motionsförslag

om åtgärder för att nå målet att 40 % av

myndighetscheferna skall vara kvinnor vill utskottet

hänvisa till den redovisning som görs i

jämställdhetsskrivelsen (s. 14 f.) om chefspolicyn

inom statsförvaltningen. Av redovisningen framgår

att policyn är utformad också för att främja ökad

inriktning på jämställdhet på chefsnivå.

Enligt utskottets uppfattning bör det framhållas

att betydande och glädjande framsteg har gjorts på

1990-talet när det gäller att öka andelen kvinnor

inom den civila statsförvaltningen. I dag är, som

framgår av skrivelsen, nästan var fjärde verkschef

kvinna jämfört med bara 3 % år 1990. Statskontoret,

som har regeringens uppdrag att årligen göra en

samlad redovisning av utvecklingen inom

statsförvaltningen, betonar i rapporten Staten i

omvandling 1999 att den aktiva politik som förts på

1990-talet för att öka andelen kvinnor på högre

chefspositioner också har givit resultat.

Utskottet anser att arbetet med att uppnå bättre

balans mellan kvinnor och män på den högsta nivån

inom statsförvaltningen måste ha fortsatt hög

prioritet. Utskottet noterar att denna uppfattning

delas av regeringen som i skrivelsen står fast vid

målet att senast år 2001 uppnå en jämn

könsfördelning i statliga styrelser och kommittéer.

Motion A2 (yrkande 25) avstyrks.

Under rubriken Arbetsmarknads-, arbetslivs- och

näringspolitik behandlar utskottet nedan vissa

motionsyrkanden om staten som förebild på

jämställdhetsområdet.

Med anledning av Miljöpartiets motionsförslag om

användning av 3 R-metoden vill utskottet erinra om

sitt tidigare ställningstagande i frågan. I

betänkandet 1998/99:AU6 framförde utskottet

uppfattningen att det måste ankomma på varje

myndighet, statlig utredning etc. att själv ta

ställning till vilka metoder man vill använda för

att belysa jämställdhetsperspektiv. Utskottet som

vidhåller denna uppfattning vill samtidigt peka på

att det av jämställdhetsskrivelsen (s. 55) framgår

att regeringen lämnat betydande bidrag till såväl

utveckling av 3 R-metoden som till spridning av

erfarenheter av metoden. Motion A819 (yrkande 6)

avstyrks.

Av förordningen (1992:1668) om den officiella

statistiken framgår att individbaserad officiell

statistik skall vara uppdelad på kön såvida inte

särskilda skäl talar emot detta. I

jämställdhetsskrivelsen redovisas resultatet av en

undersökning som visar att merparten av den

individbaserade statistiken är uppdelad på kön, men

att det fortfarande finns vissa brister. Utskottet

anser att regeringens ställningstagande till

betänkandet Statistikreformens utvärdering och

förslag till utveckling (SOU 1999:96) bör avvaktas.

Utredningsförslagen har remissbehandlats och

beredning pågår i Regeringskansliet.

I sammanhanget kan vidare nämnas att regeringen i

propositionen 1999/2000:32 Lönebildning för full

sysselsättning redovisar att den avser att under år

2000 ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att vidta

åtgärder för att förbättra lönestatistiken. Bland

förbättringarna kan nämnas att statistiken skall

utvidgas till att omfatta ett femtiotal branscher,

med fördelning på kön samt på arbetare och

tjänstemän. Vidare skall forskningsdatabasen LINDA

(Longitudinal INdividual DAta for Sweden)

kompletteras på ett sådant sätt att möjligheterna

för forskare att studera lönebildningen förbättras

avsevärt.

Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrks

motion A819 (yrkande 4).

I det övergripande målet för jämställdhetspolitiken

ingår att kvinnor och män skall ha lika villkor och

förutsättningar i fråga om företagande. Mot den

bakgrunden instämmer utskottet i Folkpartiets

uppfattning att kvinnors företagande måste främjas

och att hinder mot företagande bland kvinnor måste

undanröjas. Utskottet avstyrker motion A5 (yrkande

2) i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad

utskottet anfört.

Utskottet vill i detta sammanhang även uppmärksamma

vad som anförs i det av riksdagen godkända

betänkandet 1999/2000:KU10 Granskning av statsrådens

tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

I ett avsnitt om regeringens sammansättning och

regeringsarbetets organisation berörs särskilt

jämställdhetsfrågorna. Konstitutionsutskottet

redovisar uppgifter om könsfördelning inom olika

tjänstekategorier samt medianlönen för män och

kvinnor inom respektive kategori. Granskningen av

löneskillnaderna mellan kvinnor och män föranleder

enligt konstitutionsutskottet två slutsatser.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom

respektive tjänstekategori är förhållandevis små.

Jämställdheten brister dock med avseende på

könsfördelningen inom de lägsta och de högsta

lönekategorierna. Bland departementssekreterarna och

de rättssakkunniga är könsfördelningen

förhållandevis jämn, för att sedan bli mer och mer

skev i de övre och nedre löneskikten. Redovisningen

utmynnar i slutsatsen att en så ojämn fördelning

inte är nöjaktig, i synnerhet mot bakgrund av att

staten har ett ansvar som föregångare och förebild

på jämställdhetsområdet - en åsikt som även

arbetsmarknadsutskottet uttryckt vid ett flertal

tillfällen i samband med behandlingen av frågor om

den statliga personalpolitiken. Liksom

konstitutionsutskottet noterar

arbetsmarknadsutskottet dock med tillfredsställelse

att regeringen och Regeringskansliet har den

uttalade avsikten att fortsätta arbetet med att

utjämna könsfördelningen inom tjänstekategorierna

och fortlöpande vidtar åtgärder för att uppnå detta

syfte.

Konstitutionsutskottet har även granskat

jämställdhetsaspekter i propositionerna.

Jämställdhetsaspekterna borde ha tagits upp i en

större andel av dem enligt konstitutionsutskottets

mening. Det hade enligt konstitutionsutskottet i

vart fall varit önskvärt att det i propositionerna

hade redovisats en analys i fråga om behovet av att

anlägga ett jämställdhetsperspektiv.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i

konstitutionsutskottets bedömning att det är

angeläget att regeringens uttalade ambitioner när

det gäller jämställdhetspolitiken också visar sig

genom att det mer regelmässigt i propositionerna

redovisas vilka konsekvenser ett förslag kan ha från

jämställdhetssynpunkt eller att sådana konsekvenser

inte bedömts föreligga.

Män och jämställdhet

Skrivelsen

Inledningsvis konstateras att traditionellt har

jämställdhetsarbetet engagerat kvinnor. Män har ofta

saknats i jämställdhetsarbetet. Men för att

jämställdhet skall bli verklighet inom alla områden

i samhället, krävs en vilja till förändring och ett

aktivt deltagande från både kvinnor och män. Männens

roll har därför under ett antal år varit en

prioriterad fråga inom jämställdhetspolitiken.

Förutom att lyfta frågan politiskt har regeringen

beviljat medel till insatser med syfte att öka

pappors uttag av föräldraledighet, öka antalet män

inom skola och barnomsorg samt för att stödja män

som arbetar mot våld. Sverige är också aktivt i det

internationella arbetet vad gäller män och

jämställdhet.

Föräldraförsäkringen spelar en viktig roll för att

föräldrar, och inte minst kvinnor, skall ges

möjlighet att kombinera föräldraskap med

förvärvsarbete. Effekterna av den reform som

genomfördes i föräldraförsäkringen år 1995 och som

bl.a. innebar införande av den s.k. pappa- resp.

mammamånaden, går ännu inte att slå fast eftersom

föräldrapenningen kan tas ut till dess barnet fyllt

åtta år. Statistik från Riksförsäkringsverket (RFV)

visar dock att 70 % av papporna till barn födda

fr.o.m. den 1 januari 1995 har utnyttjat

pappamånaden under barnets första två år.

Motsvarande siffra för barn födda åren 1993 och 1994

var ca 60 %.

För att underlätta pappors uttag av

föräldraledighet beviljade regeringen år 1996 medel

till RFV för en tvåårig landsomfattande

informationskampanj rörande föräldraledighet.

Kampanjen fick ett mycket positivt mottagande. Under

år 1997 tillsattes också en utredning som skulle

komma med förslag på hur föräldrautbildningen och

andra former av föräldrastöd kunde utvecklas och

stimuleras. I betänkandet Stöd i

föräldrautbildningen (SOU 1997:161), där bl.a.

frågan om föräldrastöd för pappor togs upp, föreslår

utredningen att regeringen skall tillsätta en

referensgrupp för frågor om mäns roll som föräldrar

och fostrare. Gruppen bör också få till uppgift att

följa upp och utvärdera projekt som vänder sig till

pappor. Betänkandet har varit på remiss och

regeringen överväger bl.a. vilka åtgärder som bör

vidtas för att pappautbildningen skall bli en

naturlig del av föräldrautbildningen.

I flera län och enskilda kommuner pågår redan ett

arbete med pappautbildning och i flera andra län

finns planer på att utvidga föräldrautbildningen med

en sådan utbildning.

När det gäller vårdnad om barn, barns boende och

umgänge med barn framhålls att barnets behov och vad

barnets bästa kräver går hand i hand med en ökad

jämställdhet mellan kvinnor och män. De förändringar

som gjordes i föräldrabalken den 1 oktober 1998 ger

ett ökat utrymme att bl.a. döma till gemensam

vårdnad där det är förenligt med barnets bästa.

Dessa förändringar kan antas ha betydelse främst för

pappornas möjligheter att efter en separation kunna

bibehålla kontakten med sina barn.

Ett av de viktigaste delmålen med

jämställdhetsarbetet är att komma till rätta med

våldet som riktas mot kvinnor. I skrivelsen hänvisas

till olika projekt som arbetar för att motverka våld

mot kvinnor.

I en kartläggning av den s.k. genusforskningen har

sedan år 1997 en genomgång gjorts av den nationella

och internationella forskningen om män.

Kartläggningen har bl.a. visat att forskningen om

män som kön har ökat och kommer att utgöra ett

värdefullt underlag för förslag till ökad forskning

på området. Dessa frågor kommer att behandlas i

samband med den forskningspolitiska proposition som

är tänkt att presenteras för riksdagen under år

2000.

Regeringen har, mot bakgrund av erfarenheterna från

två projekt i Västernorrlands och Jämtlands län,

avsatt medel för ett tvåårigt projekt - Män och

jämställdhetsarbetet. Syftet är att öka kunskaperna

om vilka hinder som finns och vilka ytterligare

åtgärder som behövs för att öka mäns deltagande i

jämställdhetsarbetet. Arbetet skall avslutas senast

i juni 2001.

Motioner

Kristdemokraterna konstaterar i motion A2 att trots

det förhållandet att domstolar i allt högre grad

utgår från barnets rätt till båda föräldrarna och

dömer till gemensam vårdnad hjälper det inte alltid

i praktiken. Många pappor har ett behov av stöd som

gör det möjligt för dem att både behålla kontakten

och få umgänget att fungera i praktiken med sina

barn. Ett sådant stödprogram bör därför införas på

prov i några kommuner (yrkande 5). Regeringen bör

också noga följa tillämpningen av de nya

bestämmelser som har införts i föräldrabalken och

som syftar till att ge domstolarna ökade möjlighet

att, med utgångspunkt från barnets bästa, förordna

om gemensam vårdnad och växelvis boende så att

tillämpningen inte drivs så långt att den blir till

men för barnet (yrkande 6).

Merparten av det våld som drabbar kvinnor är

sexuellt relaterat, och det är därför angeläget att

kraftfulla åtgärder vidtas som tar sikte på att män

tar ansvar för sin sexualitet. Exempel på en sådan

åtgärd är det manliga nätverket MAN som arbetar i

skolorna. Denna enstaka företeelse är emellertid

inte tillräcklig utan det bör initieras en

landsomfattande kampanj riktad mot gymnasieskolan

för att unga män skall ta ansvar för sin sexualitet

(yrkande 8).

I motion A806 anför Centerpartiet att ett sätt att

förebygga sexualiserat våld mot kvinnor är att

försöka påverka unga mäns inställning till våld som

metod för konfliktlösning. I dag saknas det ett

målmedvetet arbete inom skola, socialtjänst och

polisväsende riktat mot unga män som begår

våldsbrott, i syfte att förändra deras sätt att se

på våld och sin egen könsroll. Regeringen bör i

regleringsbrev till berörda myndigheter uppmärksamma

frågan om pojkars våldsanvändning och deras syn på

sin könsroll (yrkande 6). Den grad av jämställdhet

som förekommer mellan föräldrarna har ett avgörande

inflytande på de attityder som barnen kommer att få

senare i livet. Männen måste förmås att ta en mer

aktiv del i hemarbetet och omvårdnaden om barnen.

Det framstår därför som angeläget att öka pappornas

uttag av föräldraledighet. Ett sätt att uppnå detta

bör vara att blivande föräldrar redan vid kontakten

med mödravårdscentralen ges information om reglerna

för föräldraledighet och vikten av ett delat ansvar

för barnets uppfostran (yrkande 7).

Miljöpartiet anför i motion A819 att det är viktigt

att åtgärder vidtas för att få män att i större

utsträckning än i dag utnyttja sina rättigheter till

föräldraledighet (yrkande 14). Både kvinnor och män

bör ta en aktiv del i jämställd-hetsarbetet. De

olika könsrollerna har emellertid inneburit att det

nästan uteslutande har varit kvinnorna som fört

kampen för jämlikhet mellan könen. Det är därför av

största vikt att de normer som styr männens roll

undersöks, analyseras och förändras. Vid några

seminarier och konferenser har frågan diskuterats.

Det är dock viktigt att diskussionerna fortsätter.

Därför bör det tillsättas en tvärpolitisk utredning

med uppgift att analysera den nya mansrollen och hur

kunskaperna från utredningen skall föras ut (yrkande

23).

Även i motion Ju722 (yrkande 1) vill Miljöpartiet

att det tillsätts en tvärpolitisk utredning med

uppgift att analysera den nya mansrollen. En sådan

utredning, hoppas motionärerna, skall bl.a. kunna ge

svar på vilken betydelse de föreskrivna normerna för

mäns respektive kvinnors beteende har för

användningen av våld m.m.

I motion A803 anför Magnus Jacobsson (kd) att det är

viktigt att öka männens aktivitet och delaktighet i

jämställdhetsarbetet. Ett bra exempel på sätt att nå

främst yngre män är det opolitiska nätverket MAN som

arbetar med jämställdhetsfrågor ur ett manligt

perspektiv. Regeringen bör därför uppmuntra

jämställdhetsprojekt som riktar sig till unga män

(yrkande 1).

Utöver dessa motioner har det under den allmänna

motionstiden hösten 1999 även väckts andra motioner

som berör det nu behandlade området. Dessa behandlas

av andra utskott.

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet att

föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge har

stor betydelse för männens nära kontakt med sina

barn. Bortsett från de rent juridiska frågorna kring

vårdnad och umgänge som domstolarna handlägger, är

det socialtjänsten i de olika kommunerna som har att

bistå föräldrarna med samarbetssamtal och annat stöd

i samband med vårdnad och umgänge. Det övergripande

ansvaret för uppföljning, utvärdering m.m. av denna

verksamhet ankommer på Socialstyrelsen. Bland annat

pågår inom Socialstyrelsen en undersökning av

utfallet i ett stort antal domar som har meddelats

under år 1999 för att se om domstolarna har beaktat

tankarna bakom de nya bestämmelserna i

föräldrabalken, och sett till barnets bästa. De

slutliga resultaten kommer att presenteras senare

under året. Utskottet förutsätter att regeringen

följer utvecklingen noga.

Redan i dag pågår inom ett flertal län och kommuner

olika former av pappautbildning. Som exempel kan

nämnas att Nacka kommun nyligen har startat en

pappautbildning som syftar till att ge pappor stöd

och utbildning bl.a. avseende frågor om vårdnad och

umgänge. Även i Norrköpings kommun pågår ett projekt

för att ge stöd åt pappor i deras utövande av

umgänge.

Andra frågor som har väckts under innevarande

riksmöte rörande vårdnad och umgänge har redan

tidigare tagits upp av, och kommer att tas upp av,

andra utskott.

Med hänsyn till det anförda avstyrks motion A2

(yrkandena 5 och 6), i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Som nyss nämnts pågår på många håll, utöver den

vanliga föräldrautbildningen, särskild utbildning

för pappor. Även regeringen överväger för närvarande

ett förslag som bl.a. skall ta ställning till vilka

åtgärder som bör vidtas för att pappautbildningen

skall bli en naturlig del av föräldrautbildningen.

Utskottet, som förutsätter att frågor som rör

information om föräldraledighet m.m. beaktas i detta

arbete, anser inte att det behövs något särskilt

tillkännagivande i denna del. Motionerna A806

(yrkande 7) och A819 (yrkande 14) avstyrks.

Regeringen har mot bakgrund av erfarenheterna från

bl.a. två projekt, MAN och Mannum, som har

genomförts i Västernorrlands och Jämtlands län

avsatt medel till ett tvåårigt projekt med syfte att

öka kunskaperna om vilka hinder som finns och vilka

ytterligare insatser som behövs för att öka mäns

deltagande i jämställdhetsarbetet. En projektledare

anställdes i juni 1999 för att identifiera hinder

och sammanställa vad som hittills har gjorts för att

underlätta för män att delta i jämställdhetsarbetet

samt arbeta med utåtriktad verksamhet i form av

konferenser, opinionsbildning m.m. En referensgrupp

med representanter för bl.a. politiska partier,

arbetsmarknadens parter och forskarvärlden kommer

att knytas till projektet. Under avsnitt 12

Utbildning i skrivelsen lämnas också olika exempel

på åtgärder som har vidtagits inom genusforskningen.

Bland annat har ett nytt tvärvetenskapligt

forskningstema med inriktning på genusforskning,

Tema Genus, inrättats vid Linköpings universitet.

Frågor om forskning kring män kommer också att

behandlas i den forskningspolitiska proposition som

har aviserats till hösten 2000. Motionerna A819

(yrkande 23) och Ju722 (yrkande 1) avstyrks därför.

Utöver den i föregående stycke redovisade

verksamheten för att öka mäns delaktighet i

jämställdhetsarbetet har under senare år särskilda

insatser även riktats mot ungdomar. Som exempel kan

nämnas att tretton länsstyrelser beviljades medel i

september 1999 för regionala konferenser på tema sex

och samlevnad bland ungdomar. Vidare kan nämnas

konferensen Motbilder - Dialog mellan unga och vuxna

om kärlek och ansvar, där ytterligare fem projekt

med inriktning på förebyggande arbete presenterades.

Under år 1998 avsattes två miljoner kronor för

projekt som vänder sig till eller initieras av

ungdomar i frågor som rör våld mot kvinnor. Av

skrivelsen (avsnitt 4.5 Fortsatt arbete) framgår

också att regeringen, särskilt vad avser våld mot

kvinnor, även fortsättningsvis kommer att arbeta

över departementsgränserna för att uppmärksamma

behov av ytterligare insatser. Det anges vidare att

arbetet kommer att bedrivas kontinuerligt och med

hög prioritet. Med hänsyn till det anförda avstyrks

motionerna A2 (yrkande 8), A803 (yrkande 1) och A806

(yrkande 6) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad utskottet har anfört.

Kvinnofrid

Skrivelsen

Genom propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55)

som riksdagen fattade beslut om i maj 1998 vidtogs

en rad åtgärder inom olika områden för att bekämpa

våld mot kvinnor, prostitution och sexuella

trakasserier i arbetslivet. De centrala

utgångspunkterna för reformen var följande.

- Lagstiftningen förbättras och skärps.

-

- Förebyggande åtgärder vidtas.

-

- Utsatta kvinnor skall få ett bättre bemötande.

-

I skrivelsen ges exempel på lagändringar vilka, som

en följd av reformen, har genomförts eller har

föreslagits därefter. Bland dessa kan nämnas ett

nytt brott, grov kvinnofridskränkning, som har

införts i brottsbalken och som tar sikte på

straffbara gärningar som innebär en upprepad

kränkning av en närstående kvinna. Brottet omfattar

även andra närstående personer men benämns då grov

fridskränkning. Som ett komplement till

fridskränkningsbrotten har i socialtjänstlagen

införts en ny bestämmelse om att socialnämnden bör

verka för att kvinnor som är utsatta för våld eller

andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att

förändra sin situation. Våldtäktsbrottet har

utvidgats till att, utöver samlag, även avse annat

sexuellt umgänge. Inom arbetslivet har en skärpning

skett avseende sexuella trakasserier genom att det i

jämställdhetslagen har tagits in en definition därav

samt att det har införts en skyldighet för en

arbetsgivare att vidta aktiva åtgärder för att

förebygga och förhindra att en arbetstagare utsätts

för sexuella trakasserier eller trakasserier på

grund av en anmälan om könsdiskriminering. Slutligen

kan nämnas att det sedan den 1 januari 1999 är

förbjudet att köpa sexuella tjänster.

Utöver lagstiftningsarbetet har regeringen beviljat

stöd till olika frivilligorganisationer. Bland annat

anslog regeringen i september 1998 1,5 miljoner

kronor till mansjouren och andra mansorganisationer

som syftar till att motverka våld mot kvinnor. För

projekt som vänder sig till eller har initierats av

ungdomar avsattes som framgått under samma år 2

miljoner kronor. Även Kvinno- och

brottsofferjourerna har fått höjda bidrag.

I ett särskilt beslut har regeringen gett vissa

myndigheter gemensamma uppdrag som rör våld mot

kvinnor. Uppdraget gäller Riksåklagaren och alla

åklagarmyndigheter, Rikspolisstyrelsen och alla

polismyndigheter, Brottsförebyggande rådet,

Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsoffermyndigheten,

Socialstyrelsen, länsstyrelserna och vissa delar av

Domstolsverket. Samtliga dessa myndigheter har fått

i uppdrag att

- öka ansträngningarna för att förebygga våldsbrott

mot kvinnor

-

- utarbeta åtgärdsprogram eller policydokument för

sitt eget arbete med dessa frågor

-

- samverka myndigheterna emellan och med berörda

frivilligorganisationer

-

- följa den internationella utvecklingen på området

samt

-

- regelbundet redovisa sina åtgärder till

regeringen.

-

Uppdragen skall redovisas till riksdagen

regelbundet.

Riksåklagaren har också fått i uppdrag av regeringen

att i samråd med Domstolsverket, Riksåklagaren och

Socialstyrelsen genomföra en extra

utbildningssatsning för personal inom rättsväsendet,

socialtjänsten och hälso- och sjukvården som utsatta

kvinnor på olika sätt kommer i kontakt med.

Vidare redogörs för vissa andra specifika uppdrag

som Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen,

Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten och

Kriminalvårdsstyrelsen har fått.

Bland det övriga arbete som pågår inom området kan

särskilt nämnas att regeringen planerar att under

början av år 2000 lämna en proposition till

riksdagen som bygger på Brottsofferutredningens

betänkande (SOU 1998:40). Propositionen avses

behandla bl.a. åtgärder för att få besöksförbud att

fungera bättre när parterna har gemensamma barn.

För att höja kvaliteten på rättsintygen pågår ett

samarbete mellan Rättsmedicinalverket å ena sidan

och Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen å den

andra. Sedan några år bedrivs också en

försöksverksamhet i Karlstad och Kalmar där vissa

läkare har fått specialutbildning i att utfärda

rättsintyg.

Motioner

Kristdemokraterna pekar i motion A2 på att den

nyligen beslutade lagregeln om fridskränkningsbrott

ger, som Lagrådet framhöll under beredningen av

ärendet, upphov till stora tolkningssvårigheter. Den

nuvarande lagen kommer inte att förbättra villkoren

för de utsatta kvinnorna. Regeringen bör därför

återkomma med ett nytt lagförslag där hänsyn har

tagits till den av Lagrådet framförda kritiken

(yrkande 7).

Misshandlade kvinnor måste få större möjligheter

att freda sig än de som finns i dag. När kvinnan bor

tillsammans med gärningsmannen innebär dagens

regler, utom i de få fall då gärningsmannen häktas,

att det är kvinnan som tvingas att lämna den

gemensamma bostaden. I dessa fall bör kvinnan, i

avvaktan på att beslut om vem av dem som skall ha

rätt att bo kvar i den gemensamma bostaden, ges

denna rätt (yrkande 10). Ett annat sätt att öka

tryggheten hos misshandlade kvinnor, eller kvinnor

som känner sig hotade, är att öka tillgången på

trygghetspaket och larmutrustning för dem. I dag

finns det alltför få larmpaket som kan erbjudas

dessa kvinnor. Att upphandla moderna larm skall

därför vara en prioriterad åtgärd (yrkande 11). En

bidragande orsak till att många män som har förövat

misshandel inte fälls till ansvar är att

rättsintygen inte håller sådan kvalitet att de duger

som bevis vid rättegång. Åtgärder bör därför vidtas

för att höja kvaliteten på rättsintygen (yrkande

12).

I motion A804 anför Kristdemokraterna att den

försöksverksamhet med en s.k. tjejjour som har

funnits i Vänersborg på mycket kort tid har blivit

framgångsrik och mycket efterfrågad. En utökning av

denna försöksverksamhet bör därför komma till stånd

(yrkande 24).

I motion A5 anser Folkpartiet att alkoholmissbrukets

skuld vid många fall av kvinnomisshandel i hemmen

bör uppmärksammas. Det bör också tas fram ett

lagförslag om att män som inte respekterar

besöksförbud när de är på fri fot bör kunna förses

med elektronisk fotboja för att varna om de närmar

sig kvinnans hem (yrkande 7).

I motion A4 framhåller Lena Ek m.fl. (c) behovet av

att förbättra läkarutbildningen avseende hanteringen

av rättsintyg (yrkande 3). I motionen framhålls

vidare nödvändigheten av att åtgärder vidtas för att

stoppa könshandel (yrkande 1). För att inte den

kunskap och den erfarenhet som har vunnits genom

Rikskvinnocentrums verksamhet skall gå förlorad

krävs en mer långsiktig lösning avseende

verksamhetens finansiering (yrkande 4).

Utöver dessa motioner har det under den allmänna

motionstiden hösten 1999 även väckts andra motioner

som berör det nu behandlade området. Dessa behandlas

av andra utskott.

Utskottets ställningstagande

Frågor rörande ändringar av fridskränkningsbrotten

har hösten 1999 behandlats i riksdagen (bet.

1999/2000:JuU3). På förslag av justitieutskottet

avslog riksdagen en av Kristdemokraterna väckt

motion och antog den av regeringen framlagda

propositionen (prop. 1998/99:145). Justitieutskottet

anförde därvid bl.a. följande.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

lagstiftningen mot fridskränkning fyller ett viktigt

behov för att skydda utsatta personer. Den av

regeringen föreslagna nya avfattningen av 4 kap. 4 a

§ BrB synes visserligen bättre ägnad än den

nuvarande lydelsen att tillgodose syftet att det för

ansvar för fridskränkningsbrott inte skall krävas

att det föreligger ytterligare

integritetskränkningar utöver dem som avses med

åtalet. Utskottet utesluter dock inte att förslaget

kan ge upphov till nya tillämpningsproblem. Även om

det alltså kan anföras skäl för att förändringar av

4 kap. 4 a § BrB bör föregås av en mera ingående

analys, delar utskottet regeringens uppfattning att

lagstiftaren redan nu bör komma till rätta med den

brist i den nuvarande lagtextens utformning som den

ifrågavarande domen från Högsta domstolen har

påvisat. Härför talar framför allt hänsynen till de

utsatta kvinnornas situation. En annan sak är att

det - som utskottet framhåller nedan - i framtiden

kan finnas skäl för regeringen att göra en mera

omfattande översyn och analys av

fridskränkningsbrottet och i det sammanhanget

överväga om ytterligare förändringar av lagens

utformning är erforderliga.

Med hänvisning till detta avstyrker

arbetsmarknadsutskottet motion A2 (yrkande 7).

I fråga om övriga motionsyrkanden berör de alla

områden som omfattas av kvinnofridsreformen.

Utskottet vill därvid erinra om att det sker en

kontinuerlig uppföljning av berörda myndigheter av

de åtgärder som har vidtagits inom detta område.

Enligt vad utskottet har inhämtat sker också en

fortlöpande uppföljning av kvinnofridsreformen genom

en interdepartemental arbetsgrupp med företrädare

för Justitie-, Närings- och Socialdepartementen.

I frågor rörande användande av elektronisk fotboja

lämnade t.ex. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) under

sommaren 1999 en redovisning av den förstudie av de

tekniska och praktiska förutsättningarna för

elektronisk övervakning av män som har brutit mot

besöksförbud. Sammanfattningsvis gör BRÅ den

bedömningen att dagens teknik är sådan att den kan

användas vid elektronisk övervakning av besöksförbud

samt att elektronisk övervakning kan minska antalet

brott men inte ge ett tillförlitligt skydd mot

överträdelser. BRÅ gör dock den bedömningen, som

delas av regeringen, att de rättsliga

förutsättningarna måste prövas mycket noga innan

slutlig ställning tas till en försöksverksamhet.

Även de organisatoriska förutsättningarna måste

utredas innan en försöksverksamhet kan inledas.

Dessa frågor bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Utskottet avstyrker motion A5

(yrkande 7).

BRÅ håller också på med en utvärdering av lagen

(1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster

som trädde i kraft den 1 januari 1999. Utskottet,

som anser att resultaten av detta arbete bör

avvaktas, avstyrker motion A4 (yrkande 1).

Inom Rikspolisstyrelsen pågår ett arbete där bl.a.

de gamla larmpaketen byts ut mot nya. I samband

därmed ökas det totala antalet larmpaket med ca

50 %. Även i övrigt undersöker polisen olika metoder

och modeller för att bättre kunna hjälpa och skydda

utsatta kvinnor. Det pågår även ett arbete rörande

skydd av vittnen m.m. Vissa av de kunskaper som

förvärvas inom det området kan också utnyttjas

avseende skydd av utsatta kvinnor. Mot bakgrund av

det anförda avstyrker utskottet motion A2 (yrkande

11).

Som har framgått ovan pågår bl.a. olika projekt som

rör rättsintyg. Regeringen har också för avsikt att

under början av år 2000 lämna en proposition i

anledning av de förslag för att förbättra

brottsoffrens situation som Brottsofferutredningen

presenterade i sitt betänkande (SOU 1998:40).

Utskottet har också inhämtat att det inom

Regeringskansliet, i anslutning till beredningen av

den ovan nämnda rapporten från BRÅ angående

möjligheterna att förse män som överträder

besöksförbud med elektronisk fotboja, även sker en

allmän översyn av reglerna för att förbättra utsatta

kvinnors situation. Med hänsyn härtill avstyrker

utskottet såväl motionerna A2 (yrkande 12) och A4

(yrkande 3) avseende rättsintyg som motion A2

(yrkande 10) avseende misshandlade kvinnors rätt att

bo kvar i hemmet.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det

arbete som Rikskvinnocentrum och den s.k. tjejjouren

i Vänersborg bedriver har betydelse för frågor om

våld mot kvinnor. Utskottet vill emellertid erinra

om att regeringen, inom ramen för

kvinnofridsreformen, under flera år har beviljat

medel till olika projekt och verksamheter som rör

kvinnofrid. Stödet har riktats både till

verksamheter som arbetar förebyggande och sådana som

ger stöd och hjälp åt kvinnor som har utsatts för

våld. Exempel på sådana verksamheter är kvinno- och

mansjourerna. Utöver av regeringen särskilt anvisade

medel för verksamheter av nu nämnt slag fördelas

medel även av t.ex. Socialstyrelsen och

Brottsoffermyndigheten. För Rikskvinnocentrums del

uttalade dessutom riksdagen, i samband med att den

beviljade ytterligare anslag för år 1999, att

finansieringen i fortsättningen fick lösas på annat

sätt (bet. 1998/99:SoU1 s. 46). Det kan härutöver

upplysas att Rikskvinnocentrum under en treårsperiod

erhåller stöd till sin verksamhet från Uppsala

universitet med 800 000 kr årligen. Utskottet finner

det angeläget att säkra en långsiktig finansiering

och ser positivt på den treåriga finansieringen.

Utskottet vill också upplysa om att en motion har

väckts i frågan som remitterats till

justitieutskottet. Det finns inte anledning att i

detta sammanhang göra något tillkännagivande. Såväl

motion A4 (yrkande 4) avseende Rikskvinnocentrum som

motion A804 (yrkande 24) avseende tjejjourer

avstyrks därför.

Jämställdhetslagen och JämO

Skrivelsen

Sedan den nuvarande jämställdhetslagen trädde i

kraft den 1 januari 1992 har flera förhållandevis

omfattande och genomgripande förändringar av lagen

skett den 1 juli 1994 och den 1 juli 1998. Den

senaste ändringen innebar att jämställdhetslagen

skärptes när det gäller sexuella trakasserier.

Behovet av ytterligare förändringar i

jämställdhetslagen har diskuterats under de senaste

åren. Kvinnomaktutredningen (SOU 1998:6) föreslog

t.ex. att jämställdhetslagen borde omarbetas på fyra

punkter. Den första gällde att kvinnors och mäns

löner skall kunna jämföras mellan olika

befattningstyper. Den andra var fackliga

företrädares rätt att få del av löneuppgifter som

behövs för det lokala kartläggningsarbetet. Den

tredje var ett krav på redovisning av uppföljningen,

dvs. att arbetsgivaren vid den årliga kartläggningen

berättar vad man har gjort för att åtgärda

eventuella löneskillnader som man har upptäckt.

Dessutom föreslogs som fjärde punkt att

jämställdhetslagen skulle kompletteras med kravet

att företag och organisationer årligen skulle

redovisa andelen kvinnliga arbetsledare.

För att utreda behov av eventuella förändringar i

jämställdhetslagen med hänsyn till EG-rätten

tillkallade regeringen i juli 1998 ordföranden i

Arbetsdomstolen Hans Stark som särskild utredare.

Sedan Jämställdhetsombudsmannen till regeringen

anmält vissa problem med handläggningen av ärenden

rörande lönediskriminering fick den särskilde

utredaren i uppdrag att även utreda dessa frågor.

Hans Stark redovisade den 15 september 1999 sitt

arbete till regeringen i betänkandet En översyn av

jämställdhetslagen (SOU 1999:91). Innebörden av

betänkandets förslag är i huvudsak följande.

- En definition av begreppet indirekt

diskriminering införs i jämställdhetslagen med

motsvarande innebörd som i EG-rätten.

-

- Jämställdhetslagens diskrimineringsförbud

föreslås utformas på det sättet att det omfattar

arbetssökande under hela anställningsförfarandet

och oberoende av om något anställningsbeslut i

saken kommer till stånd samt utan något krav på

jämförelseperson.

-

- Reglerna om hur bevisbördan skall fördelas mellan

parterna omarbetas och förtydligas med EG-rätten

som förebild. Detta innebär att det är

tillräckligt att arbetstagaren lägger fram fakta

som ger anledning till antagande att

könsdiskriminering har förekommit. Klarar

arbetstagaren det är det arbetsgivaren som skall

styrka att det inte är fråga om diskriminering.

-

- Jämställdhetslagens krav på arbetsgivaren att

årligen genomföra en lönekartläggning föreslås

innefatta även en skyldighet för arbetsgivaren

att analysera de löneskillnader som upptäcks vid

kartläggningen. Förslaget innebär också en

skyldighet för arbetsgivaren att samråda med

arbetstagarorganisationerna om hur

kartläggningsarbetet skall bedrivas och informera

dessa om arbetet med kartläggningen och analysen

av denna.

-

- Även fackliga organisationer skall ges talerätt

inför Jämställdhetsnämnden om vitesföreläggande

mot arbetsgivare som inte fullgör sina

skyldigheter i det aktiva jämställdhetsarbetet.

-

- Det allmänna skadeståndet till flera som

diskrimineras skall inte delas lika mellan dem

utan utgå till var och en med hänvisning till den

kränkning som han eller hon har blivit utsatt

för.

-

Av skrivelsen framgår att betänkandet har

remissbehandlats under hösten 1999 och att en

proposition kommer att lämnas till riksdagen under

våren 2000.

I skrivelsen lämnas även en redogörelse för

Jämställdhetsombudsmannens verksamhet.

Utskottet kan här upplysa om att de motioner som

har väckts med anledning av skrivelsen, liksom de

motioner som har väckts under den allmänna

motionstiden hösten 1999 som rör jämställdhetslagen

m.m., kommer att behandlas i samband med den nyss

nämnda aviserade propositionen.

Löneskillnader på grund av kön

Skrivelsen

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) lönestatistik

råder fortfarande skillnader mellan kvinnors och

mäns löner och skillnaderna har inte minskat under

1990-talet.

Den viktigaste förklaringen till generella

löneskillnader mellan kvinnor och män är olikheter i

utbildning, yrke och befattning. Löneskillnader inom

enskilda sektorer i ekonomin kan också förklaras med

att kvinnor och män har olika yrken inom samma

sektor och att traditionellt kvinnliga yrkesområden

inte värderas lika högt som traditionellt manliga

yrken. Även med beaktande av de angivna faktorerna

finns emellertid löneskillnader som måste förklaras

av andra faktorer.

I skrivelsen lämnas också en redogörelse för olika

åtgärder som har vidtagits inom

lönebildningsområdet. Bland annat berörs frågor om

central lönestatistik samt det arbete som har

bedrivits inom ramen för forsknings- och

utvecklingsprogrammet Lönebildning och

arbetsvärdering (LÖV).

Under våren 2000 kommer regeringen som nämnts att

lämna en proposition som bl.a. behandlar frågor

rörande lönediskriminering m.m.

Regeringen har också under hösten 1999 lämnat en

proposition angående lönebildning.

Utskottet

De motioner som har väckts med anledning av

skrivelsen och som rör lönediskriminering m.m.

kommer att behandlas i samband med den aviserade

propositionen om jämställdhetslagen.

Arbetsmarknads-, arbetslivs- och

näringspolitik

Skrivelsen

I skrivelsen konstaterar regeringen att kvinnors

ställning på arbetsmarknaden ytterligare har

befästs. Kvinnors inkomster och lönearbetstid har

närmat sig männens. Vidare är kvinnors andel av

arbetskraften nästan lika hög som männens medan

arbetslöshetstalen är lägre för kvinnor än för män.

Regeringen prioriterar åtgärder för att bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden.

Av skrivelsen framgår att olika sätt används för

att söka bredda yrkesvalen för både kvinnor och män.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall

exempelvis användas så att de tillsammans med

anvisningen av lämpliga sökande till de lediga

platserna medverkar till att bryta könsuppdelningen

på arbetsmarknaden. I skrivelsen redovisas

könsfördelningen i olika former av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Inom den

yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen har

könsuppdelningen endast brutits sporadiskt. Andelen

kvinnor i den arbetsmarknadspolitiska åtgärden stöd

till start av näringsverksamhet har successivt ökat

och uppgick under 1998 till ca 41 %.

Kvinnor är fortfarande generellt sett

överrepresenterade inom utbildningar till vård- och

kontorsarbete och underrepresenterade inom

utbildningar till data-, teknik- och

tillverkningsyrken. Även anvisningarna till lediga

platser följer traditionella mönster.

En central uppgift för arbetslivspolitiken är att

verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Skrivelsen redovisar uppgifter om hur detta sker

exempelvis i fråga om arbetsmiljöförhållanden liksom

i den FoU-verksamhet som stöds av eller bedrivs vid

Rådet för arbetslivsforskning respektive

Arbetslivsinstitutet.

Åtgärder för att stimulera kvinnors företagande

prioriteras inom jämställdhetspolitiken. I

skrivelsen redovisas särskilda insatser för att öka

kvinnors företagande liksom åtgärder som vidtas inom

ramen för den regionala näringspolitiken.

Motioner

De motioner som väckts inom områdena arbetsmarknads-

, arbetslivs- och näringspolitik avser en rad frågor

med olika inriktning. I korthet innebär

motionsförslagen följande.

Moderaterna förespråkar i motion A1 (yrkande 5)

mångfald och valfrihet på arbetstidsområdet.

Människors önskemål och behov varierar under olika

livsfaser. Partiet motsätter sig bestämt en generell

arbetstidsförkortning och menar att arbetstidens

längd och förläggning bör avtalas individuellt

mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

Lagstiftningen bör endast ange begränsningar som är

motiverade med hänsyn till den anställdes liv och

hälsa.

Kristdemokraterna anser i motion A2 att regeringen

bör ta ansvar för att någon form av kompetensbank

via Internet byggs upp och marknadsförs gentemot

svenska och utländska företag och organisationer

(yrkande 1). Politiker, arbetsgivare och

fackföreningar bör gemensamt finna former för ett

mer barnvänligt arbetsliv. Vidare bör regeringen i

samarbete med arbetsmarknadens parter ta initiativ

till en riksomfattande kampanj på temat "Barnvänligt

arbetsliv" (yrkande 3). Utredningen om

jämställdhetsmärkning bör få tilläggsdirektiv med

innebörden att ett företags föräldrapolicy skall

utgöra ett kvalitetskriterium (yrkande 4).

I motion A804 förespråkar Kristdemokraterna

opinionsbildning kring föräldraledighet för att

ändra synen på sådan ledighet så att den ses som en

kompetenshöjande faktor i arbetslivet (yrkande 3).

Hemarbete ställer stora krav på

organisationsförmåga, simultankapacitet och

ekonomisk planering och måste få ett meritvärde på

arbetsmarknaden (yrkande 4). Staten bör utgöra en

förebild för ett jämställt arbetsliv. En jämn

könsfördelning bör eftersträvas på alla nivåer i

statliga styrelser, nämnder, bolag, departement och

utskottskanslier (yrkande 6). Vidare bör offentliga

arbetsgivare uppmuntra manliga anställda att ta

ledigt med sina barn (yrkande 7).

Folkpartiet anser i motion A5 att en översikt bör

göras ur ett jämställdhetsperspektiv av statlig

upphandling från "kvinnliga" och "manliga"

konsultföretag (yrkande 3). Skattereglerna bör

ändras för att möjliggöra ett rikt utbud av

hushållsnära tjänster. Genom ändrade skatteregler

skulle många arbetslösa män och kvinnor kunna få

arbete och lön, många familjer där båda makarna har

krävande arbete skulle kunna få avlastning. Vidare

skulle diskrimineringen i tjänstesektorn brytas

(yrkande 4). Folkpartiet efterlyser en mer

genomarbetad strategi när det gäller kvinnligt

ledarskap i näringslivet och uttrycker förhoppningen

att regeringen skall se till att arbetet inom

Stiftelsen näringslivets ledarskapsakademi kan

fortgå och utvecklas (yrkande 5).

I motion A230 förespråkar Folkpartiet att varje

arbetssökande skall få en individuell handlingsplan

där varje komponent skall ses som en del av en plan

som uppmuntrar den arbetslöse att själv finna sin

väg in på arbetsmarknaden. Vidare bör enligt partiet

olika myndigheter samverka och gränsen mellan

socialtjänst, försäkringskassa, arbetsförmedling

m.fl. myndigheter suddas ut (yrkande 8).

Miljöpartiet anser i motion A819 att

konsekvensanalyser bör genomföras för att belysa

eventuella skillnader i utfall för kvinnor och män

vad gäller nedskärningar i välfärden (yrkande 11).

Partiet förordar vidare att tilläggsdirektiv ges

till utredningen om jämställdhetsmärkning om sådan

märkning av företag och reklam samt av exempelvis

bra föräldrapolicy (yrkande 12).

Barbro Feltzing m.fl. (mp) ifrågasätter i motion A3

påståenden i regeringens jämställdhetsskrivelse om

förväntade positiva effekter på jämställdheten till

följd av maxtaxa. Motionärerna ser dock mer positivt

på förslaget om förskoleverksamhet för

arbetssökandes barn.

I motion A816 pläderar Ulla Wester m.fl. (s) för

ökad tonvikt på jämställdhet och jämlikhet i

myndigheternas arbete.

Utskottets ställningstagande

Det är enligt utskottets uppfattning glädjande att

arbetsmarknadssituationen har förbättrats väsentligt

mellan åren 1998 och 1999. Statistik från AMS visar

att obalanstalet, dvs. antalet personer i

arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska program,

har minskat starkt. Under 1999 befann sig i

genomsnitt 226 000 män och 192 000 kvinnor i

arbetslöshet eller program, i båda fallen var

antalet 20 000 mindre än under år 1998. Fortfarande

är dock många personer undersysselsatta. Majoriteten

av dessa är kvinnor.

Utskottet delar regeringens bedömning att det är av

stor vikt att könsuppdelningen på arbetsmarknaden

bryts. I anslutning till behandlingen av

budgetpropositionen för 2000 uttalade utskottet i

betänkande 1999/2000:AU1 att AMV ytterligare bör

intensifiera sitt arbete med att bryta

könssegregeringen. Vidare betonade utskottet att det

är viktigt att ett fortlöpande

metodutvecklingsarbete sker och att erfarenheterna

sprids av olika former av aktiviteter som pågår inom

verket i syfte att bryta könssegregeringen.

Jämställdhetsmärkning, upphandling

Jämställdhetsfrågor i arbetslivet regleras sedan år

1980 i jämställdhetslagen som innehåller dels regler

om arbetsgivares skyldigheter att bedriva ett aktivt

jämställdhetsarbete, dels regler om

diskrimineringsförbud. Lagstiftning rörande

jämställdhet finns också inom andra samhällsområden,

bl.a. inom skolan, högskolan och på

socialförsäkringsområdet.

Förutom lagstiftning krävs, som nyss framhållits,

ett fortlöpande metodutvecklingsarbete på

jämställdhetsområdet. Nya arbetsformer och verktyg

som skall bidra till att uppnå ett jämställt

samhälle behöver utformas. Jämställdhetsmärkning kan

ses som ett exempel på detta.

Ett par motionsförslag tar upp frågan om

jämställdhetsmärkning. Kristdemokraterna föreslår

att tilläggsdirektiv utfärdas till utredningen om

jämställdhetsmärkning om att också föräldrapolicy

skall beaktas som ett kriterium för sådan märkning.

Ett likartat krav förs fram av Miljöpartiet som

anser att den pågående utredningen bör behandla

möjligheter att jämställdhetsmärka företag och

reklam. Därvid skulle krav kunna ställas på

exempelvis bra föräldrapolicy.

Av direktiven till den nu verksamma kommittén

Frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och

tjänster/service (dir. 1999:13) framgår att

utredningsuppdraget är inriktat på produkter och

tjänster. I en tidigare rapport om

jämställdhetsmärkning, förstudien (Ds 1998:49)

Jämställdhetsmärkning - konsumentmakt för ett

jämställt samhälle, behandlades möjligheterna att

jämställdhetsmärka företag och organisationer med

avseende på personalpolitiska frågor och

ledningssystem.

Jämställdhetslagen (1991:433) anger att

arbetsgivaren skall underlätta för både kvinnliga

och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete

och föräldraskap. Bestämmelsen innebär att

uppmärksamhet bör riktas mot sådana faktorer i

arbetslivet som kan försvåra möjligheterna att

samtidigt med förvärvsarbete ta ansvar för arbetet

med hem och barn. I motiveringen till bestämmelsen

(prop. 1990/91:113) anfördes att det är viktigt att

arbetsgivaren inte försvårar för den förälder som

vill utnyttja sin lagliga möjlighet till

föräldraledighet. Genom att se över t.ex.

arbetsorganisation, den långsiktiga

personalplaneringen och arbetstiderna kan

möjligheter skapas som underlättar kombinationen av

förvärvsarbete och föräldraskap.

De förslag som lagts fram i den nyss nämnda

förstudien innebär att företag och organisationer

som får möjlighet att bli jämställdhetsmärkta måste

bedriva ett medvetet arbete för att kvinnor och män

skall få samma förutsättningar vad gäller

kompetensutveckling, lönefrågor, karriär och

möjligheter att kombinera förvärvsarbete med

familjeliv. Förslaget är inriktat på hur

relationerna mellan människor ser ut, både internt i

företaget eller organisationen och i förhållande

till omvärlden, exempelvis leverantörer och kunder.

Vidare innebär förslagen i förstudien att företaget

eller organisationen endast kan få

jämställdhetsmärkning om de bedriver ett aktivt

jämställdhetsarbete som går utöver de krav som

ställs i jämställdhetslagen.

På en rad olika håll i landet pågår pilotprojekt

och forskning kring ledningssystem där jämställdhet

ingår som en del i systemet. Som exempel kan nämnas

projektet Jämställdhet i ledningssystem som bedrivs

av länsstyrelserna i Västra Götaland och Stockholms

län och som innefattar bl.a. kriteriet 'familjeliv

och arbete'.

I en motion från Folkpartiet föreslås som nämnts en

översikt av statlig upphandling från "kvinnliga"

respektive "manliga" konsultföretag. När det gäller

upphandling kan utskottet konstatera att Utredningen

om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och

tjänster skall undersöka och analysera om sådan är

förenlig med de syften som ligger bakom lagen om

offentlig upphandling och lagen om otillbörligt

upphandlingsbeteende. Vidare skall samråd ske mellan

nyss nämnda utredning och Utredningen om översyn av

Nämnden för offentlig upphandling, m.m. (dir.

1999:34).

I den senare utredningens uppdrag ingår bl.a. att

bedöma vilka närmare avvägningar som en upphandlande

enhet bör göra när enheten skall anta det anbud som

är det ekonomiskt mest fördelaktiga samt att

analysera möjligheterna för en upphandlande enhet

att ta in s.k. antidiskrimineringsklausuler i

upphandlingsavtal, dvs. under vilka omständigheter

hänsyn kan tas till "sociala kriterier" vid

offentlig upphandling.

Utskottet har tidigare i betänkandet 1998/99:AU4 Ny

lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet

avstyrkt motionsförslag om att riksdagen skulle

begära att en utredning tillsattes med uppgift att

lägga fram förslag om antidiskrimineringsklausuler i

avtal med leverantörer av varor och tjänster

respektive förslag om begäran om lagförslag med

samma inriktning. Riksdagen beslutade enligt

utskottets förslag (rskr. 140).

Av motiveringen till utskottets ställningstagande

framgår att regeringen uttalat att sådana klausuler

kan vara av intresse i arbetet med att motverka

etnisk diskriminering men att ytterligare

överväganden måste göras inom Regeringskansliet

innan det är möjligt att ta ställning i frågan.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet motionerna A2 (yrkande 4), A5 (yrkande 3)

och A819 (yrkande 12).

Arbetsliv - familjeliv, föräldraledighet, hemarbete,

maxtaxa

De nyss behandlade motionerna om

jämställdhetsmärkning tar som framgått upp frågor

som rör sambandet mellan arbetsliv och familjeliv.

Även i flera andra motioner behandlas kopplingar

mellan arbetslivet å ena sidan samt familjeliv,

föräldraledighet respektive hemarbete å den andra.

När det gäller insatser för att främja ett

barnvänligt arbetsliv, vilket förespråkas av

Kristdemokraterna, vill utskottet erinra om att

jämställdhetslagen anger att arbetsgivaren skall

underlätta för både kvinnliga och manliga

arbetstagare att förena förvärvsarbete och

föräldraskap. Det är också frågor som prioriteras i

Jämställdhetsombudsmannens verksamhet.

Utskottet kan vidare konstatera att frågor som rör

arbetslivet och barnen behandlas av den arbetsgrupp

som tillsatts för att fördjupa underlaget i

arbetstidsfrågor som nämnts ovan. Gruppen har till

uppgift att bedöma förutsättningarna för och

konsekvenserna av alternativa arbetstidsförändringar

när det bl.a. gäller jämställdhet, människors

välfärd, livskvalitet och konsekvenser för barnen

samt möjligheter till varierande arbetstid vid

yrkesverksamhet.

I detta sammanhang kan vidare nämnas att regeringen

helt nyligen, den 27 januari 2000, beslutat

tillsätta en arbetsgrupp för åtgärder på

arbetsmiljöområdet. Gruppen skall analysera den

ökning av arbetsbetingad ohälsa som har samband med

stress och andra organisatoriska och sociala

faktorer samt upprätta en handlingsplan som anger

åtgärds- och utredningsbehov. Resultatet av gruppens

arbete skall redovisas senast den 1 september 2000

och en delrapport skall föreligga senast den 15 maj

2000.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion A2 (yrkande 3).

När det gäller föräldraledighet inklusive

pappaledighet vill utskottet inledningsvis erinra om

att regeringen 1996 beviljade medel till

Riksförsäkringsverket för en landsomfattande tvåårig

informationskampanj om pappaledighet. Som framgår av

skrivelsen fick kampanjen ett mycket positivt

mottagande av såväl försäkringskassor som föräldrar,

arbetsgivare m.fl.

Det är enligt utskottets uppfattning glädjande att

kunna konstatera att utvecklingen när det gäller

pappaledighet har varit positiv de senaste åren.

Under 1999 tog män ut föräldrapenning i större

utsträckning än någonsin tidigare. Enligt uppgift

från Riksförsäkringsverket togs 11,6 % av samtliga

föräldrapenningdagar under 1999 ut av män.

Motsvarande andel året innan var 10,4 %. Av de

personer som tog ut föräldrapenning under 1999 var

35,8 % män, vilket skall jämföras med 32,4 % året

innan.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet motion A804 (yrkande 3). Vissa frågor om

papparollen m.m. behandlas också i betänkandets

avsnitt Män och jämställdhet.

Frågan om meritvärde på arbetsmarknaden för

hemarbete har tidigare behandlats av utskottet i

betänkandet 1998/99:AU6. Utskottet anförde där att

det inte bör vara statsmakternas sak att mer

preciserat ange vilka normer som skall tillämpas vid

värdering av en sökandes kvalifikationer i samband

med anställning och hur olika meriter skall vägas i

förhållande till varandra. Därtill är förhållandena

alltför skiftande mellan olika branscher, företag

eller myndigheter. Rekryteringspolitiken får

utformas av parterna eller den enskilde

arbetsgivaren inom ramen för det aktiva arbete för

jämställdhet som arbetsgivare är skyldiga att

bedriva enligt jämställdhetslagen, anförde

utskottet. Reglerna om aktiva åtgärder syftar bl.a.

till att öka andelen anställda av underrepresenterat

kön. Ett sätt att verka för detta kan vara att vid

rekrytering räkna hemarbete som en merit. En annan

möjlighet är att upprätthålla särskilda kontakter

med tidigare anställda som slutat i samband med

barnafödande eller liknande eller att erbjuda den

som varit borta länge från arbetslivet viss tids

inskolning. Med hänvisning till sitt tidigare

ställningstagande avstyrker utskottet motion A804

(yrkande 4).

Ett motionsförslag om validering av kunskap och

kompetens behandlas i avsnittet Utbildningspolitik.

Tre motionsyrkanden avser frågor som rör staten som

förebild på jämställdhetsområdet och pläderar för

att offentliga arbetsgivare skall uppmuntra sina

anställda att ta ledigt med sina barn.

På den statliga sidan har arbetsgivarpolitiken

lagts om under det senaste decenniet. Regeringens

styrning har förändrats från att i detalj beskriva

hur styrningen skall ske till att ange ramar och

till uppföljning och utvärdering. Under 1997 införde

regeringen ett uppföljningssystem för

arbetsgivarpolitiken som omfattar samtliga

myndigheter som lyder omedelbart under regeringen.

Uppföljningssystemet innebär att regeringen årligen

begär in uppgifter från myndigheterna om deras

arbetsgivarpolitik och de mål de har för denna. Det

innebär bl.a. att varje myndighet årligen skall

redovisa personalens åldersstruktur, könsfördelning,

rörlighet, lönenivåer och löneutveckling.

Redovisningen skall avse dels olika kategorier

anställda, dels myndigheten i dess helhet.

Myndigheterna skall vidare, utifrån sina

verksamhetsmål och sina bedömningar av

arbetsmarknadsläget, redovisa sina mål för

kompetensförsörjningen för de tre kommande åren. I

1999 års uppföljning har regeringen begärt att

myndigheterna särskilt skall redovisa vilka åtgärder

de vidtagit för att ge kvinnor och män lika

möjligheter till utveckling och befordran samt vilka

åtgärder de vidtagit för att kartlägga och eliminera

osakliga löneskillnader mellan könen. Myndigheternas

svar skall ha inkommit till regeringen senast den 1

mars 2000.

I Årsredovisning för staten 1998 (rskr.

1998/99:150) gör regeringen bedömningen att det

löpande arbetet inom enskilda arbetsgivarpolitiska

områden fungerar tillfredsställande men att det för

många myndigheter finns anledning att arbeta mer

aktivt med arbetsgivarpolitikens långsiktiga

strategiska inriktning. Arbetsmarknadsutskottet vill

betona vikten av att en vidareutveckling sker av

uppföljningssystemet och att erfarenheter från

myndigheter som för en framgångsrik

arbetsgivarpolitik tas till vara.

Utskottet anser att det är positivt att

utvecklingsarbete kring jämställdhetsfrågor bedrivs

på en rad olika håll på arbetsmarknaden. Ett exempel

hämtat från den statliga sektorn kan redovisas i

detta sammanhang. Utvecklingsrådet för den statliga

sektorn bedriver bl.a. utbildnings- och

konferensverksamhet med inriktning på

jämställdhetsfrågor. Utifrån forskningsresultat och

erfarenheter från tidigare utvecklingsarbete

planerar rådet att under våren 2000 genomföra ett

projekt som benämns Utvecklingsagenter för

MyndighetsAnpassad Jämställdhetsutveckling. Genom

projektet erbjuds myndigheterna stöd till sitt

lokala arbete med verksamhetsutveckling och ökad

effektivitet. I ett inledande skede utbildas s.k.

utbildningsagenter. Efter utbildningen förväntas

dessa tillämpa sina kunskaper i myndighetsanpassat

partsgemensamt utvecklingsarbete på den egna

myndigheten eller mot ersättning vid andra

myndigheter. Utvecklingsrådet för den statliga

sektorn är en ideell förening där de avtalsslutande

parterna inom sektorn är medlemmar. Ordförande i

rådet är generaldirektören för Arbetsgivarverket.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser

utskottet att motionerna A804 (yrkandena 6 och 7)

samt A816 bör avstyrkas.

I skrivelsen framhålls ökad jämställdhet som en

positiv effekt av maxtaxa i barnomsorgen. Reformen

sägs medföra att det blir mer lönsamt för kvinnor

med låg inkomst att gå upp i arbetstid, eftersom

maxtaxan kraftigt skulle reducera de

marginaleffekter som dagens inkomst- och

tidsrelaterade barnomsorgsavgifter skapar.

Utskottet vill för sin del ifrågasätta om maxtaxan

verkligen kommer att leda till minskade

marginaleffekter för lågavlönade kvinnor. Redan i

dag har dessa kvinnor oftast avgifter under

maxtaket. Dessa avgifter kommer dessutom att sänkas

ytterligare genom den så kallade "200-

kronorsgarantin". Även om marginaleffekterna i vissa

fall kan minskas, kvarstår enligt utskottet det

faktum att insatsen för en bättre ekonomi för de

lågavlönade kvinnorna medför längre arbetsdagar både

för dem själva och för deras barn.

Utskottet vill i sammanhanget också peka på

resultatet av en undersökning som Kommunförbundet

gjort och som visar att männens arbetstid inte alls

väntas bli påverkad av maxtaxan medan kvinnor med

hög inkomst eventuellt kommer att arbeta något

mindre än i dag. Effekten på jämställdheten skulle

därmed bli marginell samtidigt som skillnader

uppstår mellan olika kvinnogrupper.

Med hänvisning till vad som anförts och med

anledning av motion A3 anser utskottet att ett

tillkännagivande bör riktas till regeringen om

jämställdhetsaspekten på förslag till maxtaxa och

allmän förskola. Motion A3 tillstyrks.

Arbetstid

Moderaterna tar i en motion upp frågan om

arbetstidsförkortning samt mångfald och valfrihet på

arbetstidsområdet.

Utskottet har tidigare i betänkandet 1998/99:AU5

Vissa frågor om arbetstid redovisat uppgifter från

SCB:s Undersökningar av levnadsförhållandena

1994-1995 som tyder på att möjligheterna för

anställda att påverka arbetstidens förläggning har

ökat väsentligt jämfört med vad som var fallet när

en motsvarande undersökning gjordes 1986-1987.

Den arbetsgrupp för att fördjupa underlaget i

arbetstidsfrågor med företrädare för

Regeringskansliet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

som tillsattes i januari 1999 väntas under våren

2000 framlägga sin slutrapport. Som framgått av

utskottets redovisning av arbetsgruppens uppdrag i

bl.a. betänkandet 1998/99:AU5 skall gruppen utifrån

en rad olika aspekter bedöma förutsättningarna för

och analysera konsekvenserna av olika

arbetstidsförändringar (flexibel årsarbetstid,

kortare veckoarbetstid eller andra alternativa

arbetstidsförkortningar). Enligt vad utskottet har

erfarit kommer också frågor om arbetstidens

förläggning att diskuteras i slutrapporten.

Efter att arbetsgruppen lagt fram sina förslag

kommer enligt vad utskottet erfarit sedvanlig

remissbehandling att äga rum innan regeringen tar

ställning i frågan. Arbetsmarknadsutskottet är inte

berett att föregripa den ingående genomlysning som

pågår av arbetstidsfrågan och de förslag som

regeringen därefter väntas lägga fram. Motion A1

(yrkande 5) avstyrks mot bakgrund av vad som här

anförts.

Kompetensbank och ledarutbildning

När det gäller motionsförslag om en kompetensbank

via Internet vill utskottet peka på att regeringen i

jämställdhetsskrivelsen redovisar att den beviljat

medel till stiftelsen Kvinnor Kan för att synliggöra

kvinnor som har invandrat till Sverige. Stiftelsen

skall bl.a. lägga upp en databas med uppgifter om

namn på kvinnliga föreläsare och utbildare som har

utländsk bakgrund. För att visa på förebilder skall

stiftelsen också publicera en bok som lyfter fram

kvinnor som har integrerats i det svenska samhället.

I sammanhanget kan nämnas att organisationen

European Women´s Lobby, EWL, sedan 1996 har arbetat

med en databas benämnd "European Women´s Talent

Bank". I databasen finns uppgifter om kvinnor som är

experter på en rad olika områden. Potentiella

arbetsgivare kan söka efter kompetent arbetskraft

där. Enligt vad utskottet har erfarit har stöd

utgått från EG-kommissionen för uppbyggnad av

databasen.

Av intresse i detta sammanhang är enligt utskottets

uppfattning också ett projekt som finansieras av

Rådet för arbetslivsforskning och som genomförs av

konsulterna Gun Pehrson och Monica Påhlsson i syfte

att öka antalet kvinnor i företagsstyrelser. Av

projektbeskrivningen framgår att

styrelseordförandena i några tiotal slumpmässigt

utvalda börsnoterade företag på A-, O- och OTC-

listorna inledningsvis intervjuas. Intervjupersonen

ombeds ange en kvinna som enligt hans mening är

kompetent för styrelseuppdrag i egenskap av

exempelvis verkställande direktör, marknadsdirektör,

ekonomidirektör, produktionschef eller

forskningschef. De kvinnor som anges erbjuds att

presentera en meritförteckning och ingå i vad som i

projektbeskrivningen benämns styrelsebank och som

upprättas av de båda projektansvariga. Avsikten är

att den information som insamlas skall användas för

att i samband med bolagsstämmorna år 2000 få in fler

kvinnor i bolagsstyrelser.

Utskottet anser mot bakgrund av vad som anförts att

motion A2 (yrkande 1) bör avstyrkas av riksdagen.

En motion ställer krav på att regeringen skall se

till att arbetet inom Stiftelsen Näringslivets

ledarskapsakademi kan fortgå och utvecklas.

Utskottet kan konstatera att statligt stöd utgått

och fortfarande utgår till akademin. Enligt vad

utskottet har erfarit har Rådet för

arbetslivsforskning under år 1999 och 2000 lämnat

stöd till stiftelsen för ett projekt med titeln

Morgondagens ledarskap - om arbetsvillkor på 2000-

talet. Bidraget uppgår till 226 000 kr.

Mot bakgrund av ovanstående avstyrks motion A5

(yrkande 5).

Konsekvensanalyser

Med anledning av Miljöpartiets krav på att

konsekvensanalyser bör genomföras i fråga om

eventuella skillnader i utfall för kvinnor och män

vad gäller nedskärningar i välfärden vill utskottet

hänvisa till arbetet inom kommittén Välfärdsbokslut

(dir.1999:7). Kommittén, som har till uppgift att

utreda välfärdsutvecklingen under 1990-talet, har i

januari 2000 presenterat delbetänkandet Välfärd vid

vägskäl (SOU 2000:3). Enligt utskottets uppfattning

bör den omfattande forsknings- och

utredningsverksamhet som bedrivs inom ramen för

kommitténs arbete tillgodose kraven i motion A819

(yrkande 11) som därmed avstyrks.

Hushållsnära tjänster

Frågan om skatteregler rörande hushållsnära tjänster

har nyligen behandlats av riksdagen (bet.

1999/2000:FiU1, rskr. 28). På förslag av

finansutskottet avslog riksdagen ett flertal

motionsyrkanden om skattereduktion för hus-

hållstjänster.

Behandlingen i finansutskottet föregicks av

yttranden från bl.a. skatteutskottet.

Skatteutskottet anförde (yttr. 1999/2000:SkU1y) att

införandet av en särskild stimulans för

tjänstesektorn i den form motionärerna föreslagit

skulle innebära ett avsteg från de principer om en

likformig och neutral beskattning som ligger till

grund för skattereformen och som enligt utskottets

mening bör gälla. Det är också enligt

skatteutskottets mening kostsamt att genom

stimulanser försöka skapa en tjänsteproduktion som

kan konkurrera med hushållens egen

tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på

sysselsättningen blir mycket små eller inga alls

samtidigt som kostnaderna blir stora. De

erfarenheter som man har gjort i Danmark talar för

en sådan utgång. Skatteutskottet anförde i sitt

yttrande att även om utskottet inte var berett att

tillstyrka de aktuella förslagen så hindrar inte

detta att olika förslag kring bl.a. tjänstesektorns

beskattning kommer att diskuteras i de pågående

skattesamtalen. Skatteutskottet avstyrkte förslagen

om en särskild skattereduktion för hushållstjänster.

Som framgått föreslog också finansutskottet att

förslagen skulle avstyrkas vilket också blev

riksdagens beslut. Motion A5 (yrkande 4) avstyrks

med hänvisning till detta ställningstagande.

Handlingsplaner

Folkpartiet tar i en motion upp frågan om

individuella handlingsplaner och

myndighetssamverkan. Utskottet har tidigare i en rad

olika betänkanden betonat vikten av individuella

handlingsplaner för arbetslösa arbetssökande (se

exempelvis yttrande 1995/96:AU6y och betänkandena

1997/98:AU1 och 1998/99:AU1). På motsvarande sätt

har utskottet uttryckt uppfattningen att ökad

samverkan mellan kommuner, försäkringskassa och

arbetsförmedling skulle kunna leda till effektivare

arbetslöshetsbekämpning (se exempelvis bet.

1999/2000:AU1). Betydelsen av samverkan mellan

arbetsmarknadsmyndigheterna och försäkringskassan

illustrerades bl.a. när arbetsmarknads- och

socialförsäkringsutskotten den 2 november 1999

anordnade en gemensam offentlig utfrågning under

rubriken Arbetsför och anställbar?

I en särskild återrapportering till regeringen den

17 augusti 1999 har AMS redovisat omfattningen och

kvaliteten i de individuella handlingsplanerna samt

vilka åtgärder som vidtagits för att åstadkomma

förbättringar. I redovisningen pekar AMS på att

kundundersökningar inom och utom verket entydigt

pekar på att sökande som har en handlingsplan anser

sig ha fått bättre service än de som inte har någon

sådan plan. AMS menar därför att det finns anledning

att betona att de arbetssökande vid förmedlingen har

rätt att ha en egen handlingsplan och att påverka

planens utformning. Av återrapporteringen framgår

att andelen sökande med handlingsplaner

kontinuerligt ökat men att det fortfarande är stora

kvalitetsskillnader i planerna. Inom AMS pågår olika

aktiviteter för att åstadkomma förbättringar. Som

exempel kan nämnas att en kvalitetsstandard för

handlingsplanerna har tagits fram.

Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2000 för

Arbetsmarknadsverket skall AMS fortsätta att

utveckla de individuella handlingsplanerna till att

bli ett centralt hjälpmedel för att förbättra

resultatet i platsförmedlingsarbetet. AMS skall

senast den 7 augusti 2000 lämna en ny redovisning

till regeringen när det gäller omfattning och

kvalitet i handlingsplanerna samt vilka åtgärder som

vidtagits för att höja kvaliteten. Styrelsen skall

vidare redovisa resultatet av samarbetet mellan

arbetsförmedlingen och kommunerna i fråga om

förekomst av och kvalitet på handlingsplaner för

personer som saknar svensk arbetslivserfarenhet,

exempelvis personer som befinner sig i slutskedet av

svenskundervisning för invandrare (sfi) och för dem

som avslutat sfi oavsett om de uppnått godkänd sfi-

nivå eller ej.

Motion A230 (yrkande 8) avstyrks i den mån den inte

kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Transportpolitik

Skrivelsen

För att synliggöra de skillnader som flera studier

har påvisat rörande kvinnor och män vad gäller t.ex.

val av färdmedel och attityder i transportpolitiska

frågor har det, som föreslogs i propositionen

Transportpolitik för en hållbar utveckling (prop.

1997/98:56), inrättats ett råd för

jämställdhetsfrågor inom transport- och

kommunikationspolitiken. Enligt direktiven till

rådet skall detta bl.a. ha till uppgift att sätta

fokus på jämställdhetsfrågor inom hela

kommunikationssektorn och lämna förslag som syftar

till att stärka jämställdheten på dessa områden.

Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 juni

2001 och en särskild redovisning skall lämnas

avseende frågor som rör IT-tjänsterna senast den 1

juli 2000.

I oktober 1999 gav regeringen flera myndigheter,

däribland Banverket och Vägverket, i uppdrag att

särskilt redovisa vilka åtgärder som vidtas för att

utveckla jämställdheten mellan kvinnor och män inom

respektive myndighets verksamhetsområde samt lämna

en bedömning av hur genomförda åtgärder påverkar

jämställdheten. Uppdraget skall redovisas till

regeringen senast den 1 maj 2000.

Skrivelsen har i denna del inte föranlett några

motioner.

Utbildningspolitik

Skrivelsen

Trots att jämställdhet betonas i alla läroplaner

visar olika studier att pojkars och flickors villkor

i skolan inte är lika. Bland annat finns det

skillnader i fråga om studieresultat, inflytande,

tid och uppmärksamhet från lärare, val av

gymnasieprogram etc. Det är därför viktigt att vara

uppmärksam på och arbeta med hur flickor och pojkar

bemöts. Skolans verksamhet måste anpassas så att den

tillgodoser både flickors och pojkars intressen och

socialisation. Regeringen har prioriterat

kvalitetsfrågan inom skolan för att därigenom ge

fler möjlighet att förbättra sina resultat.

För att stödja och stimulera det lokala arbetet med

bl.a. jämställdhetsfrågor i förskola, skola och

vuxenutbildning har Utbildningsdepartementet startat

ett värdegrundsprojekt. Skolverket har också fått i

uppgift att arbeta fram ett referensmaterial för

arbetet med värdegrundsfrågor inom skolan och i

kommunerna.

En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har utarbetat

ett förslag på hur en allmän förskola,

förskoleverksamhet för arbetssökandes barn och

maxtaxa kan införas. Förslagen redovisas i rapporten

Maxtaxa och allmän förskola (Ds 1999:53). Rapporten

skall remissbehandlas varefter en proposition kommer

att läggas fram.

Även om de könsbundna valen inom vuxenutbildningen

har minskat något, söker sig alltjämt kvinnor och

män till olika ämnen. En jämn könsfördelning har

endast uppnåtts inom försöksverksamheten med

kvalificerad yrkesutbildning (KY). I den kommunala

vuxenutbildningen är emellertid kvinnorna alltjämt

kraftigt överrepresenterade. Regeringen har givit

Skolverket i uppgift att även i fortsättningen

prioritera arbetet med att bryta könsmönstren vid

studieval samt att öka antalet män i den kommunala

vuxenutbildningen.

Huvudansvaret för jämställdhetsarbetet inom den

högre utbildningen och forskningen vilar på

universiteten och högskolorna. Regeringens arbete

har bl.a. inriktats på att verka för en jämnare

könsfördelning i lärarkåren. Ett exempel på detta

arbete är de resurser som regeringen har anvisat för

32 professurer för underrepresenterat kön och 10

gästprofessurer för kvinnor. Av de 32 professurerna

har 29 tillsatts, samtliga med kvinnor. För att öka

antalet kvinnliga forskarassistenter har medel

motsvarande 73 anställningar anvisats under en

sjuårsperiod från budgetåret 1995/96 till år 2002.

Vidare har 30 miljoner kronor avsatts årligen under

perioden 1995/96 till år 1999 för att öka antalet

kvinnor med doktorandanställning. Regeringen har

också gjort förändringar i högskolelagstiftningen

som rör jämställdhet.

Under senare år har ett flertal projekt bedrivits

för att öka antalet män inom barnomsorg och skola. I

det betänkande som Lärarutbildningskommittén lämnade

våren 1999, Att lära och leda - en lärarutbildning

för samverkan och utbildning (SOU 1999:63), ges

bl.a. förslag på att särskilda rekryteringstjänster

skall inrättas. Kommitténs förslag bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

För att uppnå en jämnare könsfördelning har t.ex.

samtliga lärosäten för naturvetenskapliga och

tekniska utbildningar liksom de med vård- respektive

lärarutbildningar getts särskilda uppdrag att öka

antalet elever av underrepresenterat kön. Uppdragen

skall redovisas i respektive högskolas

årsredovisning.

Högskoleverket har också fått i uppdrag av

regeringen att utveckla undervisningen om genus och

jämställdhet i jurist- och ekonomutbildningarna. Det

är dessutom viktigt att denna utveckling av

undervisningen till form och innehåll även vidgas

till andra utbildningar. Samtliga ämnesområden

skulle kunna innehålla genusperspektiv på

grundutbildningsnivå.

I skrivelsen redovisas ett flertal åtgärder som har

vidtagits rörande genusforskning. Där lämnas också

en redovisning av forskningsrådens verksamhet. Alla

forskningsråden under Utbildningsdepartementet har

till uppgift att främja jämställdhet mellan kvinnor

och män såväl vid bedömning av ansökningar som i

rådens olika arbetsgrupper och

prioriteringskommittéer. Nya former för

forskningsstöd prövas också kontinuerligt. År 1997

tillsatte regeringen även en grupp för samverkan

mellan vissa forskningsfinansierande myndigheter. En

utvärdering av samverkansgruppens arbete kommer att

redovisas i regeringens forskningspolitiska

proposition som enligt planerna kommer att lämnas

till riksdagen under år 2000.

Motioner

I motion A2 framhåller Kristdemokraterna att det bör

utredas om kunskaper som förvärvats på

arbetsmarknaden och i hemarbete kan ges större värde

vid ansökan till utbildning eller anställning genom

införande av ett valideringsinstitut (yrkande 14).

För att öka jämställdhetsfrågornas genomslag inom

skolan bör en högskolelärarexamen införas där

jämställdhetsfrågor och genusperspektiv ingår

(yrkande 15). Med dagens regler för

studiefinansiering missgynnas studerande med barn.

Det är därför angeläget att det görs en översyn av

studenternas helhetssituation så att det blir

möjligt att kombinera studier med ett aktivt

föräldraskap (yrkande 16).

I motion A5 konstaterar Folkpartiet att sedan

barntillägget avskaffades i särskilt vuxenstudiestöd

(svuxa) har antalet studerande med stöd av svuxa

sjunkit successivt. Försämringen har medfört att

många inte har kunnat fortsätta sina studier. I

avvaktan på en mer heltäckande lösning bör därför

barntillägget återinföras (yrkande 6). Vidare bör

regeringen redovisa en genus-analys av

barntilläggets avskaffande och av att endast

ersättning från arbetslöshetskassa numera ligger

till grund för studiestödet i Kunskapslyftet.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har nyligen tillsatt en utredare med

uppdrag att se på frågan om validering av vuxnas

kunskap och kompetens. I uppdraget (dir. 1999:86)

skall utredaren i ett första steg organisera och

leda tre pilotprojekt i syfte att utveckla modeller

och metoder för validering av utländsk

yrkeskompetens på i första hand gymnasial nivå och

annan yrkeskompetens som arbetsmarknaden kräver för

ett visst yrke. I ett andra steg skall utredaren

föreslå former och planera för en utvidgad

försöksverksamhet med validering av vuxnas kunskap

och kompetens på gymnasial nivå och vissa

eftergymnasiala nivåer, t.ex. på en nivå som

motsvarar försöksverksamheten med kvalificerad

yrkesutbildning (KY). Slutligen skall utredaren i

ett tredje steg pröva behovet av ett nationellt

system för validering av vuxnas kunskaper och

kompetens. Arbetet skall ske i samverkan med

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Statens skolverk.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda att

motion A2 (yrkande 14) bör avstyrkas.

Som anförts ovan vilar huvudansvaret för

jämställdhetsarbetet inom den högre utbildningen och

forskningen på universiteten och högskolorna.

Regeringens arbete har bl.a. inriktats på att

integrera ett genusperspektiv i undervisningen samt

att öka genusforskningen. Även högskolelagen har

ändrats så att från den 1 januari 1999 jämställdhet

mellan kvinnor och män inte bara alltid skall

iakttas utan också främjas i skolans verksamhet.

Såvitt utskottet kan bedöma får motionärernas krav

anses tillgodosedda genom vad som anförts. Motion A2

(yrkande 15) avstyrks därför.

Frågor rörande en reformering av

studiestödssystemet har nyligen behandlats i

riksdagen (bet. 1999/2000:UbU7).

Utbildningsutskottet ställde sig i betänkandet bakom

regeringens förslag i propositionen Ett reformerat

studiestödssystem (prop. 1999/2000:10). Motionerna

A2 (yrkande 16) och A5 (yrkande 6) avstyrks därför.

Socialpolitik

Skrivelsen

Socialdepartementet startade hösten 1997 ett

utvecklingsprogram kallat Genderprogrammet för

social välfärd. Målet med programmet är att

medborgarna skall ha tillgång till god vård och

service på lika villkor oavsett kön. Den första

etappen av Genderprogrammet avslutades i oktober

1999. En kontinuerlig uppföljning av myndigheternas

arbete med programmet har skett med flera

instrument. Genderprogrammets andra etapp kommer att

genomföras under perioden oktober 1999-september

2001 och målet är att varje förslag som läggs fram

och beslutas i departementet och dess myndigheter

skall föregås av en könskonsekvensanalys.

Som ett led i ett uppdrag som Riksförsäkringsverket

(RFV) fick av regeringen år 1997 genomfördes en

kartläggning av hanteringen av bidrag m.m. inom

socialförsäkringen. Kartläggningen som gjordes ur

ett könsperspektiv medförde att ett studie- och

diskussionsunderlag togs fram som skall användas vid

försäkringskassorna för att göra handläggarna där

mer medvetna om sina egna värderingar när de fattar

beslut.

Även arbetsskadeförsäkringen har under de senaste

åren debatterats utifrån ett könsperspektiv.

Kritikerna anser att 1993 års regelförändringar, som

innebar att bevisreglerna skärptes, har medfört att

kvinnor inte får sina arbetsskador godkända i samma

omfattning som män. Ett problem vid analys av

arbetsskadeområdet är att statistiken är

bristfällig. RFV:s statistik över bifall och avslag

har t.ex. inte delats upp efter kön förrän år 1998.

Det är därför svårt att finna den empiriska grund

som vore önskvärd för att bedöma vilken inverkan de

ändrade bevisreglerna har haft och hur försäkringen

har fungerat för kvinnor respektive män. RFV är

medvetet om behovet av att dels förbättra

statistiken, dels höja kvaliteten på handläggningen

av arbetsskadeärenden. Både RFV och regeringen

kommer också att arrangera seminarier för att öka

kunskapen kring arbetsskador. Regeringen har även

för avsikt att analysera regelsystemet för

bestämmande av livränta för försäkrade som är

partiellt lediga för vård av barn.

I det gamla pensionssystemet finns vissa skillnader

mellan könen som i huvudsak beror på att långt fler

män än kvinnor har ATP. I det nya reformerade

pensionssystemet som trädde i kraft den 1 januari

1999 kommer utbetalningarna att starta fr.o.m. år

2001. För att förbättra kvinnornas situation har den

reformerade inkomstpensionen kompletterats med en

garantipension som är på en högre nivå än dagens

grundskydd.

Mäns och kvinnors behov av socialbidrag varierar

mellan olika åldersgrupper och i fråga om storleken

på bidrag samt under vilken tid bidrag utges.

Förklaringar till att kvinnor och män bedöms ha

olika behov av socialbidrag kan sökas på flera håll,

dels hur villkoren för kvinnor och män i stort

påverkar livsbetingelserna, dels hur socialtjänsten

bedömer de kvinnor och män som söker socialbidrag.

Ett antal statliga utredningar och rapporter på

hälsoområdet har under senare år anlagt ett

jämställdhetsperspektiv: Jämställd vård - Olika vård

på lika villkor (SOU 1996:133), Folkhälsorapporten

1997, Nationella folkhälsokommitténs

underlagsrapporter (HSU 2000). Den löpande

statistiken på hälsoområdet är också i allt större

utsträckning könsuppdelad. Trots ett mycket

omfattande faktaunderlag är det emellertid svårt att

säga något entydigt om hälsa och hälso- och sjukvård

ur ett jämställdhetsperspektiv.

Män har t.ex. kortare livslängd och har högre

dödlighet i sjukdomar i alla åldrar än kvinnor.

Kvinnor är emellertid de som har det största

utnyttjandet av vård och läkemedel. Skillnaderna i

dödlighet och sjuklighet mellan män och kvinnor

förklaras av en kombination av genetiska faktorer

och livsstilsfaktorer. Ändå är det förhastat att dra

slutsatsen att män skulle vara missgynnade på

hälsoområdet. I mångt och mycket är mannen

fortfarande norm och gynnad. Genom den

intensifierade uppmärksamhet som under senare år har

ägnats jämställdhetsperspektivet har skillnader som

dessa kunnat påvisas och insatser görs nu för att

avhjälpa dem. De framsteg som har gjorts under de

senaste åren består främst i att frågan nu är

uppmärksammad och finns i allas medvetande. Genom

att ett jämställdhetsperspektiv anläggs i såväl

verksamheter, offentlig statistik, utvärderingar och

utredningar skapas förutsättningar att identifiera

problem och göra någonting åt dem.

I syfte att åstadkomma en patientfokuserad och

tydlig reglering av patientens ställning avser

regeringen att tillsätta en utredning som skall göra

en samlad översyn av hälso- och

sjukvårdslagstiftningen. Betänkandet Jämställd vård

- Olika vård på lika villkor kommer att utgöra

underlag vid utarbetandet av direktiv till

utredningen.

Bland de äldre är det kvinnor, i större

utsträckning än män, som utnyttjar den offentliga

äldreomsorgen. En viktig förklaring är att det finns

fler ensamstående kvinnor i hög ålder och att färre

ensamstående kvinnor än män erhåller informell hjälp

av anhöriga. Bland sammanboende får män hjälp från

det offentliga för vård av kvinnan i långt större

utsträckning än i det omvända förhållandet. De

neddragningar som skett inom äldrevården under 1990-

talet har därför drabbat kvinnorna hårdare än

männen. Regeringen har, förutom att bevilja medel

till ett antal prioriterade projekt, tillsatt en

parlamentarisk äldreberedning som skall redovisa

resultaten av sitt arbete senast den 1 maj 2003.

Kvinnor med funktionshinder har på många sätt sämre

livsvillkor än män med funktionshinder. Jämfört med

män utan funktionshinder blir avståndet till

funktionshindrade kvinnors livssituation mycket

stort. Det gäller t.ex. ekonomi, hälsa, förankring

på arbetsmarknaden, politiskt inflytande och

tillgång till välfärd. Regeringen har tagit olika

initiativ för att förbättra jämställdhetsarbetet på

handikappområdet.

Handikappombudsmannen har haft regeringens uppdrag

att bevaka situationen för kvinnor med

funktionshinder och rapportera sina resultat till

regeringen. Bland annat har Handikappombudsmannen i

en delrapport redovisat resultatet av en analys av

länsrätternas domar i färdtjänstmål och konstaterat

att flera av resultaten tyder på att kvinnor

missgynnas i förhållande till män när det gäller

rätten till färdtjänst.

Härutöver redogörs för ett flertal rapporter och

studier där det har påvisats skillnader mellan män

och kvinnor avseende handikappersättning,

vårdbidrag, bilstöd och assistansersättning. Utifrån

de undersökningar och resultat som redovisas om

jämställdheten mellan funktionshindrade kvinnor och

män drar regeringen den slutsatsen att frågan om kön

och jämställdhet fortfarande har en undanskymd plats

när det gäller personer som är funktionshindrade. En

förklaring till detta kan vara att de av tradition

endast har setts utifrån sitt funktionshinder, inte

som kvinna eller man.

Regeringen avser att lägga fram en nationell plan

för handikappområdet som kommer att innehålla

åtgärder på kort och lång sikt för att förbättra

förhållandena för kvinnor och män med

funktionshinder.

Motioner

Kristdemokraterna påpekar i motion A2 att det

statistiska underlaget avseende

arbetsskadeförsäkringen sammantaget är bristfälligt.

Riksförsäkringsverket (RFV) är medvetet om dessa

brister och bör ges i uppdrag att åtgärda

underlagsstatistiken så att tillförlitlig statistik

kan tas fram (yrkande 17).

Flera studier har visat att kvinnor oftare drabbas

av läkemedelsbiverkningar än män. En orsak kan vara

att de kliniska tester som görs avseende dosering

m.m. inte görs könsspecifikt. I USA, men inte i

Sverige, finns lagstiftning om att sådana tester

skall utföras. Ett kvalitetssystem bör därför

utvecklas för att påvisa lämpligheten könsspecifikt.

I betänkandet Jämställd vård - Olika vård på lika

villkor (SOU 1996:133) berörs dessa frågor.

Regeringen bör återkomma med förslag i frågan

(yrkande 18).

Den psykiska och fysiska hälsan är i dag hotad för

dem som vårdar sina anhöriga, ett problem som måste

tas på allvar. Det är därför angeläget att

Socialstyrelsen ges i uppdrag att genomföra studier

och forskning avseende de effekter som

hälsokontroller, hälsovård och andra stödåtgärder

kan medföra för hälsotillståndet, och tryggheten i

rollen, hos anhörigvårdarna (yrkande 19).

Handikappombudsmannen har efter en studie av

samtliga länsrättsdomar rörande färdtjänst under år

1998 konstaterat att det inte går att utesluta att

det finns könsdiskriminerande faktorer vid

domstolarnas bedömning. Handikappombudsmannen bör

därför ges i uppdrag att analysera orsakerna därtill

och återkomma med förslag (yrkande 20).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att både regeringen och RFV är

medvetna om de brister i statistiken rörande

arbetsskador som motionärerna tar upp och att båda

har aviserat åtgärder för att komma till rätta med

de uppmärksammade bristerna. Utskottet avstyrker

därför motion A2 (yrkande 17).

Som regeringen pekar på har den intensifierade

uppmärksamhet som ägnats jämställdhetsperspektivet

inom hälso- och sjukvårdsområdet under senare år

lett till att skillnader mellan könen har kunnat

påvisas och insatser görs nu för att rätta till dem.

Regeringen har också aviserat att den avser att

tillsätta en utredning som skall göra en allmän

översyn av hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Vid

utarbetandet av direktiv till utredningen kommer som

nämnts betänkandet Jämställd vård - Olika vård på

lika villkor att utgöra ett underlag. Med hänsyn

därtill finner inte utskottet att det finns skäl

till något tillkännagivande. Motion A2 (yrkande 18)

avstyrks.

Efter förslag i budgetpropositionen för år 1999

(prop. 1998/99:1 utg. omr. 9 s. 65) anslog riksdagen

100 miljoner kronor årligen under perioden 1999-2001

att fördelas av Socialstyrelsen för stöd till dem

som vårdar anhöriga. Av Socialstyrelsens

meddelandeblad nr 2/99 framgår att Socialstyrelsen

har fördelat medlen inom ramen för projektet

"Anhörig 300" där landets kommuner i samverkan med

anhörig- och andra frivilligorganisationer skall

utveckla stödet till familjer och andra närstående

som vårdar. Målsättningen med medlen är att stödja

och underlätta samt på olika sätt bidra till ökad

livskvalitet för familjer och andra närstående till

dem som är i behov av vård. Varje kommun skall

utarbeta en treårig handlingsplan för

utvecklingsarbetet med anhörigstödet. Den verksamhet

som utlöses genom handlingsplanen skall

kontinuerligt och systematiskt utvärderas. Vidare

skall årligen en återrapportering och uppföljning

ske till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen svarar

vidare för en nationell uppföljning, utvärdering

samt kunskapsspridning. Slutrapport skall avlämnas

till regeringen i juni 2002. Motion A2 (yrkande 19)

avstyrks därför i den del som den inte kan anses

tillgodosedd med vad utskottet har anfört.

Vägverket har i regleringsbrevet för år 2000 fått i

uppdrag att utvärdera handikappolitiken på

transportområdet. I uppdraget ingår bl.a. att

utvärdera om det behövs en särskild

tillsynsmyndighet för färdtjänsten. Arbetet avseende

utvärderingen av färdtjänsten skall påskyndas och en

delrapport avseende utvecklingen under perioden den

1 januari 1998-20 september 2000 skall lämnas senast

den 1 november 2000. Vidare skall inom ramen för

utvärderingen en kontroll göras av verksamheten ur

ett konsumentperspektiv. Enligt vad utskottet har

inhämtat kommer den av Handikappombudsmannen gjorda

studien som nämnts att beaktas i detta arbete.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om

det arbete som Rådet för jämställdhetsfrågor inom

transport- och kommunikationspolitiken bedriver samt

det särskilda uppdrag som bl.a. Vägverket har fått

att, senast den 1 maj 2000, till regeringen redovisa

vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit för att

utveckla jämställdheten inom sitt verksamhetsområde.

Motion A2 (yrkande 20) avstyrks.

Jämställdhet inom jordbruket, kultur- och

ungdomspolitik

Av anställda inom jordbrukssektorn är 33 % kvinnor.

Andelen kvinnliga företagare inom sektorn har under

perioden 1995-1997 ökat från 8,5 % till 10 %.

Kvinnornas roll i jordbruket tas ofta för given och

deras ekonomiska betydelse för näringens tillväxt

underskattas ofta. Det är därför viktigt att

betydelsen av att både män och kvinnor ges

arbetsmöjligheter uppmärksammas i samband med

landsbygdsutveckling.

Stora delar av kulturområdet har under senare år

varit föremål för utredningsarbete. I propositionen

Konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87) pekar

regeringen på betydelsen av att de åtgärder som

föreslås används till att undanröja de rådande

skillnader som finns mellan män och kvinnor vad

gäller deras villkor som konstnärer. I skrivelsen

lämnas vidare en redogörelse för arbetet inom olika

sektorer inom kulturpolitiken såsom film, kulturarv,

medier m.fl.

I propositionen På ungdomars villkor (prop.

1998/99:115) lade regeringen fram mål för en

nationell ungdomspolitik. Där slås det fast att all

ungdomspolitik skall analyseras ur ett

könsperspektiv. Förutom att ett jämställdhets-

perspektiv skall genomsyra hela ungdomspolitiken

föreslås ett antal åtgärder av specifik

jämställdhetskaraktär. Det lämnas också en

redogörelse för det arbete som ungdomsstyrelsen

bedriver.

Skrivelsen har i dessa delar inte föranlett några

motionsyrkanden.

Idrottspolitik

Skrivelsen

Idrottens egen målsättning att inget kön skall vara

representerat med mindre än 40 % i de rådgivande och

beslutande organen har ännu inte uppfyllts. Andelen

kvinnor har dock ökat och för år 1998 var andelen

kvinnor i styrelserna för specialidrottsförbunden

och distriktsförbunden 27 respektive 43 %. För att

uppnå det angivna målet är det angeläget att fler

kvinnor efter en avslutad aktiv karriär uppmuntras

att ta på sig ledaruppgifter och förtroendeposter

inom idrottsrörelsen. Insatser har också gjorts inom

projektet Tjejer på arenan för att stärka unga

flickor i deras roll inom idrotten.

Av den politik för idrottsområdet som riksdagen

tidigare fattat beslut om, och som bygger på de

förslag som regeringen presenterade i propositionen

En idrottspolitik för 2000-talet (prop.

1998/99:107), följer bl.a. att idrottspolitiken på

2000-talet bör bygga på ett aktivt stöd till en fri

och självständig idrottsrörelse som ger lika

förutsättningar för flickor och pojkar och kvinnor

och män. För att uppnå detta krävs emellertid att

ett bättre statistiskt underlag, där fördelningen på

kön klart framgår, tas fram där stödet till idrotten

bättre kan följas upp och utvärderas och dess

effekter för bl.a. jämställdheten kan bedömas. En

förbättrad statistik måste krävas av både

idrottsrörelsen och kommunerna. Inte minst

kommunerna spelar en viktig roll för att ge kvinnor

och män lika tillgång till lokaler, utrustning och

ekonomiskt stöd för utövande av idrott.

För att ytterligare kartlägga hur resurser

utnyttjas ur ett jämställdhetsperspektiv samt sprida

kunskap om metoder och modeller som har bidragit

till ökad jämställdhet på fritiden överväger

regeringen att tillsammans med främst Svenska

Kommunförbundet och Riksidrottsförbundet bilda ett

gemensamt råd som skall verka för en rättvis

fördelning av fritidsresurser. Stödet till frilufts-

och kvinnoorganisationer är för närvarande under

utredning och regeringen kommer under år 2000 att

förelägga riksdagen förslag i dessa frågor.

Motioner

I motion A2 pekar Kristdemokraterna på att trots de klara

direktiv som Riksidrottsförbundet har gett till de

olika specialidrottsförbunden finns det en uppenbar

risk att de kvinnodominerade idrotterna missgynnas

vid medelstilldelningen. Farhågorna för en sådan

diskriminerande prioritering inom kommunerna är ännu

mer befogade. En utredning bör därför göras om

resursfördelningen mellan kvinno- respektive

mansdominerade idrotter (yrkande 21).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det är

viktigt att kartlägga hur resurser utnyttjas ur ett

jämställdhetsperspektiv samt att sprida kunskap om

metoder och modeller som har bidragit till ökad

jämställdhet. Regeringen har även för att kunna

uppfylla dessa intentioner påbörjat ett arbete med

att förbättra statistiken så att det, ur ett

könsperspektiv, tydligt framgår, både inom olika

kommuner och föreningar, vem som utnyttjar de olika

resurserna och när det sker. Motion A2 (yrkande 21)

avstyrks i den del den inte kan anses tillgodosedd

med vad utskottet anfört.

Storstads- och integrationspolitik

Regeringens storstadspolitik, som godkändes av

riksdagen i december 1998, innehåller två mål. Det

ena är att ge storstadsregionerna goda

förutsättningar för tillväxt för att de därmed skall

kunna bidra till att nya arbeten skapas såväl inom

regionerna som i övriga delar av landet. Det andra

är att bryta den sociala, etniska och

diskriminerande segregationen i storstadsregionerna

och verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor

för storstädernas invånare (bet. 1998/99:AU2).

Arbetet för att uppnå de uppsatta målen sker bl.a.

genom att regeringen med den s k.

storstadspropositionen (prop. 1997/98:165) som bas

har brutit ned målformuleringar där det betonas att

sysselsättningsgraden måste höjas för båda könen och

att svenska språket måste stärkas både bland barn,

ungdomar och vuxna. I allt detta arbete skall ett

jämställdhetsperspektiv beaktas. Integrationsverket

har fått till uppgift att utvärdera detta arbete.

Den svenska integrationspolitiken har som mål att

särskilt värna demokratiska värden och verka för

kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter.

Vikten av att verka för kvinnors och mäns lika

rättigheter och möjligheter genomsyrar allt arbete

på integrationsområdet. I flera avseenden har

kvinnor med utländsk bakgrund en svårare situation

än andra. Särskilt situationen för unga flickor har

uppmärksammats. Bland annat har i syfte att

förbättra denna grupps situation en dialog inletts

mellan organisationer, myndigheter och trossamfund.

Andra exempel är det ekonomiska stöd som har lämnats

till stiftelsen Kvinnor Kan och Riksförbundet för

Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor

(RIFFI).

Skrivelsen har i dessa delar inte föranlett några

motioner.

Migrationspolitik

Skrivelsen

Asylsökande kvinnor eller kvinnor som kommer till

Sverige på grund av anknytning till en här boende

man kan drabbas av särskilda svårigheter. Likaså kan

en kvinna som kommer hit för att sammanbo med en man

på olika sätt hamna i en svår situation. Den s.k.

tvåårsregeln innebär att den utländska parten kan

utvisas, om hon (eller han) har vistats i landet med

uppehållstillstånd mindre än två år när förhållandet

upphör. Uppehållstillstånd kan emellertid

undantagsvis beviljas av humanitära skäl trots att

kvinnan (eller mannen) inte vistats i landet de

föreskrivna två åren.

I början av år 2000 kommer regeringen att förelägga

riksdagen en proposition om den s.k. tvåårsregeln

vid uppehållstillstånd på grund av anknytning.

Propositionens förslag bygger på den s.k. NIPU-

kommitténs betänkande Ökad rättssäkerhet i

asylärenden (SOU 1999:16) som i sin tur bl.a. tagit

hänsyn till det förslag som

Asylanknytningsutredningen presenterade i sitt

betänkande (SOU 1997:152). Härutöver kommer

regeringen att ge Invandrarverket olika uppdrag för

att sprida information kring dessa frågor.

Motion

Kristdemokraterna framhåller i motion A2 (yrkande 9)

att det är angeläget att det sker en skyndsam

handläggning av frågan om förändringar av den s.k.

tvåårsregeln för kvinnor och män som kommer till

Sverige för att gifta sig med en svensk medborgare.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har till riksdagen lämnat en proposition (prop.

1999/2000:43) där den s.k. tvåårsregeln tas upp.

Propositionen kommer att behandlas av riksdagen

senare i vår. Med hänsyn därtill avstyrks motion A2

(yrkande 9).

Försvarspolitik

Skrivelsen

I skrivelsen redogörs för att det sedan flera år

pågår ett aktivt jämställdhets-arbete inom

totalförsvaret och fredsräddningstjänsten. Merparten

av åtgärderna har syftat till att underlätta för

kvinnor att delta på samma villkor som män, samt att

öka antalet kvinnor i försvaret. En studie bland

kvinnliga anställda inom försvaret visar att hälften

av de kvinnliga officerarna anser sig ha blivit

trakasserade på grund av sitt kön. Redan tidigare

har beslutats om åtgärder i form av t.ex. utbildning

av personer som skall fungera som rådgivare och

resurs på förbanden om problem med sexuella

trakasserier uppstår. Utöver dessa åtgärder skall en

probleminventering genomföras före årsskiftet

1999/2000 på alla förband vilken skall leda till

lokala handlingsplaner. Regeringen avvaktar tills

vidare resultatet av dessa arbeten innan ytterligare

åtgärder vidtas.

Inom fredsräddningstjänsten genomfördes både år

1998 och år 1999 en introduktionsutbildning för

kvinnor vid Räddningsverkets skola i Rosersberg. En

utvärdering visar att intresset för utbildningen har

varit stort och att resultaten från den har varit

positiva.

Motioner

I motion A2 noterar Kristdemokraterna att Försvarsmakten har

vidtagit vissa åtgärder för att få slut på sexuella

trakasserier och för närvarande arbetar med ett

åtgärdspaket för att komma till rätta med problemen.

Det är viktigt att detta arbete följs upp (yrkande

22).

Utskottets ställningstagande

I regleringsbrevet till Försvarsmakten för år 2000

är en redovisning begärd avseende

jämställdhetsfrågorna inom försvaret. Under hösten

1999 har det startats ett projekt som skall löpa

under år 2000 där varje förband och skola inom

försvaret skall utreda och analysera vilka orsaker

som kan ligga bakom sexuella trakasserier. Vidare

skall varje förband och skola inrätta en rådgivande

funktion. Av återrapporteringen skall framgå vilka

skolor och förband som har infört handlingsplaner

och rådgivningsfunktioner.

Med hänsyn härtill anser utskottet att motion A2

(yrkande 22) bör avstyrkas.

Jämställdhetsarbetet och EU

Skrivelsen

I skrivelsen konstaterar regeringen att det

internationella intresset för Sveriges

jämställdhetspolitik är stort. Jämställdhetsarbetet

inom EU, Norden, Europarådet, ILO samt inom FN

redovisas.

När det gäller jämställdhetsarbetet inom EU

konstaterar regeringen att jämställdhetsfrågorna har

fått en väsentligt starkare ställning i EU-

samarbetet genom Amsterdamfördraget. Jämställdhet

mellan kvinnor och män ingår nu i fördraget som ett

av de grundläggande målen, något som Sverige i hög

grad bidragit till. Även den s.k.

mainstreamingstrategin, dvs. att ett jämställdhets-

perspektiv skall beaktas och främjas i gemenskapens

alla aktiviteter, har skrivits in i fördraget.

Lönediskrimineringsförbudet har skärpts,

likalöneprincipen fått ökad tyngd och det har

klarlagts att det är tillåtet att använda s.k.

positiv särbehandling av underrepresenterat kön i

syfte att åstadkomma jämställdhet i praktiken på

arbetsmarknaden.

Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör vidare

ett mål i EU:s sysselsättningsriktlinjer.

Sysselsättningsriktlinjerna för 1999 förutsätter för

första gången både integrering av ett

jämställdhetsperspektiv och särskilda insatser för

att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Beslut har fattats om att införa ett system med

indikatorer och konkreta mål, benchmarking, för att

bättre kunna jämföra hur medlemsstaterna genomför de

beslut som fattades vid FN:s kvinnokonferens i

Beijing 1995.

Det handlingsprogram för lika möjligheter för

kvinnor och män (1996-2000) som beslutades år 1995

håller på att avslutas. Programmet syftar främst

till erfarenhetsutbyte, spridande av goda exempel i

jämställdhetsarbetet och stöd till projekt. De

områden som prioriteras är bl.a. jämställdhet på

arbetsmarknaden och i ekonomin, könsfördelningen i

beslutande församlingar, förenande av yrkes- och

familjeliv samt metoder och modeller för att

genomsyra alla politikområden med ett

jämställdhetsperspektiv.

Det internationella jämställdhetsarbetet kommer att

kräva stora insatser de närmaste åren. Det handlar

enligt regeringen i första hand om förberedelser

inför och arbetet under Sveriges ordförandeskap i EU

första halvåret 2001. Jämställdhet mellan kvinnor

och män är en av de prioriterade frågor som Sverige

framöver skall driva aktivt inom EU. Enligt

jämställdhetsskrivelsen skall Sverige med sina

erfarenheter söka sätta jämställdhetsfrågan högt på

den europeiska dagordningen inför det svenska

ordförandeskapet.

Det nordiska jämställdhetsarbetet redovisas i

skrivelsen liksom jämställdhetsinsatserna inom

Europarådet, Internationella arbetsorganisationen

(ILO) och FN samt utvecklingssamarbetet.

Motioner

Moderaterna anser i motion A1 (yrkande 3) att

regeringen snarast bör efterkomma EU:s

rekommendationer till Sverige och vidta åtgärder för

att motverka den könsuppdelade arbetsmarknaden och

att reducera skattebördan på arbetsinkomster.

Kristdemokraterna betonar i motion A2 vikten av att

erfarenheterna från EU:s jämställdhetsarbete tas

till vara i fortsatta svenska insatser på

jämställdhetsområdet (yrkande 23). Partiet anser

vidare att jämställdhetsarbetet under Sveriges

ordförandeskap i EU:s ministerråd bör bedrivas under

följande tre rubriker: Ett barnvänligt arbetsliv,

Männens roll i jämställdhetsarbetet och

Kvinnorepresentationen (yrkande 26). Vidare

poängterar Kristdemokraterna vikten av att

dagordningen inför ordförandeskapet förankras i

riksdagen och att bred enighet kan skapas kring de

frågor som skall fokuseras. Alla partier har ett

ansvar för att bidra till att Sveriges insatser

under ordförandeskapet blir förtroendeskapande och

offensiva i det fortsatta jämställdhetsarbetet

(yrkande 27). I motion A804 (yrkande 20) förespråkar

Kristdemokraterna att frågan om

jämställdhetsmärkning bör föras upp på EU-nivå.

Lena Ek m.fl. (c) anser i motion A4 (yrkande 2) att

problemen med könshandel och prostitution särskilt

bör uppmärksammas i anslutning till att nya länder

ansöker om medlemskap i EU.

Utskottets ställningstagande

EG-kommissionens rekommendationer till Sverige

EU:s fördjupade sysselsättningssamarbete är nu inne

på sitt tredje år. I slutet av år 1999 antog

ministerrådet respektive Europeiska rådet ett

sysselsättningspaket bestående av tre delar:

sysselsättningsriktlinjer för 2000, en

sysselsättningsrapport för 1999 och rekommendationer

till medlemsländerna om genomförande av

sysselsättningspolitik

(sysselsättningsrekommendationer). Vidare beslutades

om inrättandet av en sysselsättningskommitté.

På grundval av den utvärdering som gjorts av de

nationella handlingsplanerna för sysselsättningen

hade EG-kommissionen utarbetat förslag till

rekommendationer inom nio huvudområden.

Rekommendationer riktades till samtliga

medlemsstater. Rådet rekommenderar att Sverige skall

"1) Vidta åtgärder för att minska

inkomstskattebördan med tyngdpunkt på

låginkomsttagare och 2) Av jämställdhetsskäl utreda

på vilket sätt könsuppdelningen i olika sektorer och

yrkeskategorier kan minskas."

I fråga om den sistnämnda rekommendationen om

åtgärder för att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden instämmer såväl regeringen som

arbetsmarknadsutskottet i vikten av att åtgärder

vidtas. En rad åtgärder som redovisas i

jämställdhetsskrivelsen och som i flera fall också

behandlas i detta betänkande syftar direkt eller

indirekt till att minska köns-uppdelningen i olika

sektorer och i olika yrkeskategorier. Resultat av

insatserna kan dock, vilket regeringen påpekar i

jämställdhetsskrivelsen, uppnås först på lång sikt.

Som framgått har utskottet i anslutning till

behandlingen av budgetpropositionen för år 2000

(bet. 1999/2000:AU1) uttalat att AMV ytterligare bör

intensifiera sitt arbete med att bryta

könssegregeringen. Vikten av ett fortlöpande

metodutvecklingsarbete och spridning av erfarenheter

betonades. Regeringen anser i Sveriges handlingsplan

för sysselsättning för år 1999, vilken utarbetats

mot bakgrund av EU:s sysselsättningsriktlinjer, att

AMV:s ansträngningar för att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden är betydande. Där sägs att arbetet i

större utsträckning bör inriktas mot

vägledningsinsatserna, eftersom förmedlingen

därigenom kommer i kontakt med flest arbetssökande.

Vägledningen äger rum vid en tidpunkt då de

arbetslösa har störst anledning att fundera över

sitt yrkesval.

När det gäller rådets rekommendation till Sverige i

fråga om skattesänkningar vill

arbetsmarknadsutskottet hänvisa till beslut som

riksdagen fattat med anledning av

budgetpropositionen för år 2000 och som innefattar

bl.a. skattesänkningar med särskild inriktning mot

låg- och medelinkomsttagare (bet. 1999/2000:FiU1,

rskr. 28).

Det finns här anledning att framhålla att Sverige i

EU-samarbetet aktivt verkat för att rådet på

sysselsättningsområdet skall kunna ge konkreta

rekommendationer till de enskilda medlemsstaterna.

Utskottet anser att regeringen i konsekvens med

detta tydligt och konkret har tagit fasta på de

rekommendationer som rådet lämnat till Sverige. I

sammanhanget kan nämnas att Sverige också står bakom

EU:s sysselsättningsriktlinjer för 2000 och som

innefattar åtgärder mot könssegregering på

arbetsmarknaden. I sysselsättningsriktlinjernas

fjärde pelare som syftar till att stärka

jämställdhetspolitiken anges åtgärder mot

könssegregering på arbetsmarknaden som en viktig

beståndsdel. Motion A1 (yrkande 3) avstyrks.

Erfarenhetsutbyte m.m.

Arbetsmarknadsutskottet delar tillfullo

uppfattningen som förs fram i en motion från

Kristdemokraterna att erfarenheterna av EU:s

jämställdhetsarbete skall beaktas och tas till vara

i Sveriges fortsatta insatser på

jämställdhetsområdet. Utbyte och tillvaratagande av

erfarenheter som vinns på olika håll är

grundläggande delar såväl i unionens

jämställdhetsarbete som i dess

sysselsättningssamarbete.

Som framgår av regeringens skrivelse är de främsta

syftena med EU:s fjärde jämställdhetsprogram för

perioden 1998-2000 erfarenhetsutbyte, spridande av

goda exempel i jämställdhetsarbetet och stöd till

projekt. Ett exempel på detta är det tidigare nämnda

projektet Jämställdhet i ledningssystem där

länsstyrelserna i Västra Götalands och Stockholms

län i partnerskap med National Women's Council of

Ireland samarbetar för metodutveckling när det

gäller mainstreaming och benchmarking.

Utskottet ser positivt på det framgångsrika arbete

med indikatorer och benchmarking som ägt rum inom EU

på senare tid. Under det finländska ordförandeskapet

i EU:s ministerråd andra halvåret 1999 presenterades

en rapport om ett sådant arbetssätt när det gäller

kvinnor i beslutsfattande positioner. Detta har

medfört att nio indikatorer har fastställts när det

gäller kvinnors deltagande i beslutsfattande

positioner i exempelvis parlament, regeringar och

högre domstolsväsende. Genom detta möjliggörs

jämförelser mellan EU:s medlemsländer.

Rådet har vidare beslutat att utvidga arbetet med

indikatorer och benchmarking till ytterligare två

områden, nämligen våld mot kvinnor och frågan om att

förena föräldraskap med förvärvsarbete. Enligt vad

utskottet erfarit avser såväl Portugal som

Frankrike, vilka föregår Sverige som

ordförandeländer i ministerrådet, att fortsätta

arbetet med att utveckla indikatorer och

benchmarking på jämställdhetsområdet. Mot bakgrund

av vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A2

(yrkande 23) och A804 (yrkande 20).

Ordförandeskap och utvidgning

Som framgått anges det i regeringens skrivelse att

jämställdhet mellan kvinnor och män är en av de

prioriterade frågor som Sverige framöver skall driva

aktivt inom EU. Jämställdhet är också en av de

frågor som kommer att prioriteras under det svenska

ordförandeskapet i EU:s ministerråd första halvåret

2001. Det är dock enligt utskottets uppfattning ännu

för tidigt att mer ingående precisera vilka

jämställdhetsfrågor som kommer att stå i fokus under

det svenska ordförandeskapet i EU. Skälet är

givetvis att verksamhet och beslut under de

ordförandeskap som föregår Sveriges ordförandeskap i

hög grad påverkar ministerrådets arbete under den

svenska ordförandeskapsperioden. Ett framgångsrikt

svenskt ordförandeskap förutsätter såväl

initiativkraft som lyhördhet.

Rent allmänt kan dock utskottet konstatera att

frågor om kvinnorepresentation och ett barnvänligt

arbetsliv, som enligt Kristdemokraterna bör

prioriteras under det svenska ordförandeskapet,

redan återfinns högt uppe på såväl den svenska

regeringens som EU:s dagordning. Den senare punkten

kan sägas ingå i sysselsättningsriktlinjernas fjärde

pelare som avser jämställdhetsfrågor. Där framhålls

betydelsen av att kunna förena förvärvsarbete och

familjeliv liksom vikten av att främja återinträde

på arbetsmarknaden. Enligt vad utskottet erfarit

väntas det också bli aktuellt att ta upp frågor om

män och jämställdhet under det svenska

ordförandeskapet.

Kristdemokraterna betonar i en motion vikten av att

dagordningen inför Sveriges ordförandeskap i

ministerrådet förankras i riksdagen. Utskottet vill

här peka på att regeringen enligt 10 kap.

riksdagsordningen fortlöpande skall informera

riksdagen om EU-samarbetet. Utskottet kan konstatera

att en bred politisk uppslutning kring Sveriges

insatser under ordförandeskapet skulle gagna det

fortsatta jämställdhetsarbetet.

Arbetsmarknadsutskottet delar Lena Eks m.fl. (c)

uppfattning i motion A4 att det är viktigt att

uppmärksamma problemen kring prostitution och handel

med människor för prostitution i kontakterna med

EU:s ansökarländer. Från svensk sida togs frågor av

denna karaktär upp av statssekreteraren i

Utrikesdepartementet Gun-Britt Andersson när den

första jämställdhetskonferensen med EU:s

medlemsländer och EU:s ansökarländer ägde rum i

Stockholm i november 1999. Utskottet förutsätter att

regeringen uppmärksammar frågan även i

fortsättningen.

Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet

motionerna A2 (yrkandena 26 och 27) samt A4 (yrkande

2).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för och inriktning av

jämställdhetspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A1 yrkandena 1, 2

och 4, 1999/2000:A5 yrkande 1, 1999/2000:A802

yrkandena 1-3, 1999/2000:A805 yrkandena 1, 3, 11

och 12, 1999/2000:A807 yrkande 3 samt

1999/2000:A812,

res. 1 (m)

res. 2 (kd, fp)

2. beträffande spridning av forskning från

kvinnomaktutredningen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 2 och

1999/2000:A819 yrkande 1,

3. beträffande kvotering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A805 yrkande 2,

1999/2000:A819 yrkande 5 och 1999/2000:Sf640

yrkande 7,

res. 3 (m)

4. beträffande kvinnliga

myndighetschefer

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 25,

res. 4 (kd, c, fp)

5. beträffande 3-R-metoden

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A819 yrkande 6,

6. beträffande könsuppdelad statistik

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A819 yrkande 4,

7. beträffande kvinnors företagande

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A5 yrkande 2,

8. beträffande vårdnads- och

umgängesrättsdomar m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkandena 5 och 6,

res. 5 (m, kd)

9. beträffande föräldraledighet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A806 yrkande 7 och

1999/2000:A819 yrkande 14,

10. beträffande tvärpolitisk utredning med

uppgift att analysera den nya mansrollen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A819 yrkande 23

och 1999/2000:Ju722 yrkande 1,

11. beträffande jämställdhetsprojekt som

riktar sig till unga män m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 8,

1999/2000:A803 yrkande 1 och 1999/2000:A806

yrkande 6,

res. 6 (kd)

res. 7 (c)

12. beträffande ändring i lagen om

fridskränkningsbrott

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 7,

13. beträffande användande av elektronisk

fotboja i samband med besöksförbud

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A5 yrkande 7,

res. 8 (fp)

14. beträffande åtgärder för att stoppa

könshandeln

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A4 yrkande 1,

15. beträffande upphandling av larmpaket

för hotade kvinnor

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 11,

16. beträffande rättsintyg och rätt för

misshandlade kvinnor att bo kvar i den

gemensamma bostaden

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkandena 10

och 12 samt 1999/2000:A4 yrkande 3,

res. 9 (kd)

res. 10 (c)

17. beträffande Rikskvinnocentrum och

tjejjourer

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A4 yrkande 4 och

1999/2000:A804 yrkande 24,

res. 11 (c)

18. beträffande jämställdhetsmärkning och

upphandling

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 4,

1999/2000:A5 yrkande 3 och 1999/2000:A819

yrkande 12,

res. 12 (kd, fp)

res. 13 (mp)

19. beträffande arbetsliv - familjeliv

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 3 samt

1999/2000:A804 yrkandena 3 och 4,

res. 14 (kd)

20. beträffande offentliga arbetsgivare

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A804 yrkandena 6

och 7 samt 1999/2000:A816,

21. beträffande maxtaxa

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om jämställdhetsaspekten på förslag till

maxtaxa och allmän förskola,

res. 15 (s, v)

22. beträffande arbetstid

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A1 yrkande 5,

res. 16 (m)

23. beträffande kvinnor och ledarskap

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 1 och

1999/2000:A5 yrkande 5,

res. 17 (kd, fp)

24. beträffande välfärdsutveckling

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A819 yrkande 11,

25. beträffande hushållsnära tjänster

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A5 yrkande 4,

res. 18 (m, kd, c, fp)

26. beträffande handlingsplaner

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A230 yrkande 8,

27. beträffande införande av ett

valideringsinstitut

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 14,

28. beträffande införandet av en

högskolelärarexamen där jämställdhetsfrågor och

genusperspektiv ingår

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 15,

29. beträffande studiestöd m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 16 och

1999/2000:A5 yrkande 6,

res. 19 (kd)

res. 20 (fp)

30. beträffande bättre underlagsstatistik

hos Riksförsäkringsverket

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 17,

31. beträffande könsspecifik

läkemedelsprövning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 18,

res. 21 (kd)

32. beträffande anhörigvårdare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 19,

res. 22 (kd)

33. beträffande analys av

färdtjänstdomar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 20,

res. 23 (kd)

34. beträffande resursfördelningen mellan

kvinno- respektive mansdominerade idrotter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 21,

res. 24 (kd)

35. beträffande den s.k. tvåårsregeln

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 9,

36. beträffande sexuella trakasserier i

försvaret

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A2 yrkande 22,

37. beträffande EU-rekommendationer

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A1 yrkande 3,

res. 25 (m, kd)

38. beträffande erfarenhetsutbyte

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkande 23 och

1999/2000:A804 yrkande 20,

39. beträffande ordförandeskap och

utvidgning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A2 yrkandena 26

och 27 samt 1999/2000:A4 yrkande 2,

res. 26 (kd)

res. 27 (c)

40. beträffande regeringens skrivelse

1999/2000:24

att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Stockholm den 3 februari 2000

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Hans Andersson

I beslutet har deltagit: Hans Andersson (v),

Margareta Andersson (c), Björn Kaaling (s), Martin

Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m),

Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina

Zakrisson (s), Camilla Sköld Jansson (v), Maria

Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Barbro

Feltzing (mp), Elver Jonsson (fp), Anders Karlsson

(s), Henrik Westman (m) och Cinnika Beiming (s).

Reservationer

1. Mål för och inriktning av

jämställdhetspolitiken (mom. 1)

Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och

Henrik Westman (alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Mål och inriktning - makt och resurser som

börjar med "Enligt arbetsmarknadsutskottets

uppfattning" och slutar med "(yrkande 3) samt A812"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att jämställdhetspolitiken bör få

en ny och långsiktig inriktning så att den bidrar

till att självständiga kvinnor och män kan forma sin

tillvaro enligt egna önskemål och behov. Politiken

bör utformas så att den skapar möjligheter och

mångfald så att vuxna människor själva kan utforma

sina liv på det sätt som var och en, ensam eller som

del av ett hushåll, önskar. Genom att individens

möjligheter att förena arbetsliv och familjeliv

förbättras blir det också möjligt att räcka till i

vardagen.

Grundsynen måste enligt utskottet vara att vi alla

är olika men lika mycket värda. Det innebär att

ingen får diskrimineras på grund av kön.

Jämställdheten måste betraktas ur perspektivet att

varje människa skall ses som en individ och inte som

en del av ett kollektiv.

Enligt utskottets uppfattning bör skattetrycket

sänkas så att människor får möjlighet att leva på

sin lön. Därigenom blir det möjligt för både kvinnor

och män att känna sig trygga och oberoende. Vidare

bör skattereduktion för hemnära tjänster införas.

Den offentliga sektorns monopol på kvinnodominerade

områden som vård, undervisning samt barn- och

äldreomsorg utgör betydande hinder mot jämställdhet

mellan kvinnor och män. Monopolen har lett till

inlåsningseffekter och dålig löneutveckling för

kvinnor. Utskottet anser att monopolen måste

avskaffas och verksamheten konkurrensutsättas så att

även kvinnors arbete utförs på en marknad. Ett

avskaffande skulle också medföra att kvinnors

företagande ökade väsentligt. Till detta kommer att

kvinnor i lika hög grad som män skulle kunna finna

alternativa arbetsgivare och lönerna skulle

bestämmas på individnivå. Det är angeläget att löner

fastställs på en marknad och att de därmed

återspeglar arbetsinsatser, kompetens, engagemang

och resultat i arbetet.

Utskottet hyser mot denna bakgrund övertygelsen att

det enda verksamma sättet att motverka den

könsuppdelade arbetsmarknaden i Sverige är att

åtgärda strukturproblemen och avskaffa de offentliga

monopolen.

Mot bakgrund av vad som anförts tillstyrker

utskottet motionerna A1 yrkandena 1, 2 och 4, A802

yrkandena 1-3 samt A805 yrkandena 1, 3, 11 och 12.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet

avstyrker övriga motioner som behandlas i

sammanhanget.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande mål för och inriktning av

jämställdhetspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A1

yrkandena 1, 2 och 4, 1999/2000:A802 yrkandena

1-3 och 1999/2000:A805 yrkandena 1, 3, 11 och 12

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A5

yrkande 1, 1999/2000:A807 yrkande 3 och

1999/2000:A812 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Mål för och inriktning av

jämställdhetspolitiken (mom. 1)

Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver

Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Mål och inriktning - makt och resurser som

börjar med "Enligt arbetsmarknadsutskottets

uppfattning" och slutar med "(yrkande 3) samt A812"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det uppenbart att

kvinnor lönediskrimineras. Sannolikt är

lönediskriminering den mest uppenbara och spridda

formen av könsdiskriminering som lever kvar. Att

avskaffa de löneskillnader som enbart kan förklaras

av kön framstår därför som den kanske viktigaste

uppgiften för jämställdhetspolitiken.

I sammanhanget vill utskottet lyfta fram den

könssegregerade arbetsmarknaden. Det är ett faktum

att många kvinnor arbetar i kvinnodominerade yrken

inom den offentliga sektorn. Nästan 8 av 10 kvinnor

arbetar i yrken som är kvinnodominerade. Som

regeringen konstaterar i jämställdhetsskrivelsen är

löneskillnaderna större i den offentliga sektorn än

i den privata.

Enligt utskottets mening råder det i praktiken en

monopolsituation inom stora delar av den offentligt

finansierade sektorn. Det resulterar i att lönerna

hålls nere och att ett slags näringsförbud finns i

de verksamheter där kvinnor har erfarenhet och

kompetens. Utskottet anser att om lönerna skall bli

rättvisa så måste anställda inom vård, skola och

andra delar av den offentliga sektorn få ta del av

den dynamik som det innebär att ha flera

arbetsgivare att välja mellan.

Det är enligt utskottets uppfattning nödvändigt att

bryta upp monopolen inom den offentliga sektorn för

att motverka löneskillnader mellan kvinnor och män.

Sådana strukturella förändringar är nödvändiga för

att kvinnor själva skall kunna välja arbetsgivare,

bestämma arbetsformerna samt kunna konkurrera på en

marknad och därigenom ha möjlighet att nå upp till

männens lönenivåer. Utskottet tillstyrker motionerna

A5 yrkande 1 och A807 yrkande 3. Det anförda bör ges

regeringen till känna. Övriga motioner som behandlas

i sammanhanget avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande mål för och inriktning av

jämställdhetspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A5 yrkande

1 och 1999/2000:A807 yrkande 3 samt med avslag

på motionerna 1999/2000:A1 yrkandena 1, 2 och 4,

1999/2000:A802 yrkandena 1-3, 1999/2000:A805

yrkandena 1, 3, 11 och 12 och 1999/2000:A812 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Kvotering m.m. (mom. 3)

Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och

Henrik Westman (alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Mål och inriktning - makt och resurser som

börjar med "I överensstämmelse med" och slutar med

"Sf640 (yrkande 7)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste kvotering

avvisas som metod för att uppnå ökad jämställdhet

mellan kvinnor och män. Kvotering är uttryck för

bristande tilltro till kvinnors förmåga och för

övertro på regleringar. Ekonomisk eller politisk

makt kan inte bli föremål för fördelningspolitik -

makt är något som enskilda individer skaffar sig

genom kompetensuppbyggnad, nätverksbyggande och

målmedvetet arbete. Utskottet förordar en politik

som gör det möjligt för både kvinnor och män att nå

maktpositioner inom alla samhällsområden.

Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet ett

tillkännagivande i enlighet med motion A805 yrkande

2 i berörd del. Motionerna A819 yrkande 5 och Sf640

yrkande 7 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande kvotering m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A805 yrkande 2

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A819

yrkande 5 och 1999/2000:Sf640 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Kvinnliga myndighetschefer (mom. 4)

Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Maria

Larsson (kd) och Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Mål och inriktning - makt och resurser som

börjar med "Utskottet delar regeringens" och slutar

med "förebild på jämställdhetsområdet" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är anmärkningsvärt att

endast 17 av de 62 myndighetschefer som regeringen

utsett under en 12-månadersperiod (till november

1999) är kvinnor. Detta innebär att andelen

kvinnliga myndighetschefer fortfarande uppgår till

en fjärdedel och att det därmed inte skett någon

ökning. Enligt utskottets uppfattning innebär detta

ett underbetyg åt regeringen som har ökad

jämställdhet som ett högt prioriterat mål.

Utskottet anser att det krävs en betydande ökning

av andelen kvinnliga myndighetschefer så att det

blir möjligt att nå målet om minst 40 % kvinnor på

dessa befattningar före år 2001. Att uppnå det

aktuella målet är enligt utskottets uppfattning en

förutsättning för att regeringens

jämställdhetspolitik skall kunna ha trovärdighet.

Utskottet vill i sammanhanget betona vikten av att

motverka och undanröja löneskillnader på grund av

kön. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att ett

tillkännagivande riktas till regeringen med

anledning av motion A2 yrkande 25.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande kvinnliga myndighetschefer

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 25

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Vårdnads- och umgängesrättsdomar m.m.

(mom. 8)

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg

(m) och Henrik Westman (m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Män och jämställdhet som börjar med "I

likhet med" och slutar med "vad utskottet anfört"

bort ha följande lydelse:

Sedan den 1 oktober 1998 har domstolarna fått

utökade möjligheter att, utifrån vad som är bäst för

barnet, döma till gemensam vårdnad och växelvis

boende. Det är angeläget att det sker en uppföljning

så att dessa nya möjligheter tillämpas av

domstolarna på ett sådant sätt att det inte blir

till men för barnet. Utskottet tillstyrker därför

motion A2 (yrkande 6). Det anförda bör ges

regeringen till känna. Motion A2 (yrkande 5)

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande vårdnads- och

umgängesrättsdomar m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 6

och med avslag på motion 1999/2000:A2 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Jämställdhetsprojekt som riktar sig till

unga män m.m. (mom. 11)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Män och jämställdhet som börjar med "Utöver

den i " och slutar med "utskottet har anfört" bort

ha följande lydelse:

Merparten av det våld som utövas mot kvinnor är

sexuellt relaterat. Det är därför angeläget att

kraftfulla åtgärder vidtas för att män skall ta ett

större ansvar för sin sexualitet. En viktig roll i

detta sammanhang spelar de manliga nätverk som

bildas med målsättningen att respektera kvinnors och

barns integritet och att bilda opinion mot

förnedrande kvinno- och mansbilder. Ett exempel på

ett sådant nätverk är det manliga nätverket MAN som

det kristdemokratiska ungdomsförbundet har tagit

initiativ till. Det räcker emellertid inte med en

enstaka initiativ. Därför bör det dels startas en

landsomfattande kampanj riktad mot gymnasieskolan

med inriktning på att unga män måste ta ansvar för

sin sexualitet, dels ske en uppmuntran av andra

jämställdhetsprojekt som riktar sig till unga män.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker motionerna A2 (yrkande 8) och

A803 (yrkande 1). Motion A806 (yrkande 6) avstyrks i

de delar den inte kan anses tillgodosedd med vad

utskottet har anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande jämställdhetsprojekt som

riktar sig till unga män m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A2 yrkande

8 och 1999/2000:A803 yrkande 1 och med avslag på

motion 1999/2000:A806 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Jämställdhetsprojekt som riktar sig till

unga män m.m. (mom. 11)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Män och jämställdhet som börjar med "Utöver

den i " och slutar med "utskottet har anfört" bort

ha följande lydelse:

En stor del av det våld som män utsätter kvinnor

för är sexuellt relaterat och i de flesta fall när

en kvinna misshandlas är hon bekant med

gärningsmannen. Det finns också skäl att se

sambanden mellan brott som begås inom gruppen unga

män och det sexualiserade våld som utövas av män mot

kvinnor. Ett entydigt fördömande av sexualiserat

våld och aktiva åtgärder mot detta måste förenas med

insatser för att komma till rätta med alltför många

unga mäns inställning till våld som metod för

konfliktlösning. I dag finns det inte något medvetet

arbete inom skola, socialtjänst och polisväsende för

att påverka attityden hos de pojkar och unga män som

begår våldshandlingar och därmed förändra sättet på

vilket de ser på våld och sin egen könsroll.

Utskottet ansluter sig därför till motionärernas

ståndpunkt i motion A806 (yrkande 6) att regeringen

i regleringsbrev till berörda myndigheter

uppmärksammar frågan om pojkars våldsanvändning och

syn på sin könsroll. Motionerna A2 (yrkande 8) och

A803 (yrkande 1) avstyrks i de delar de inte kan

anses tillgodosedda med vad utskottet har anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande jämställdhetsprojekt som

riktar sig till unga män m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A806 yrkande 6

och med avslag på motionerna 1999/2000:A2

yrkande 8 och 1999/2000:A803 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. Användande av elektronisk fotboja i

samband med besöksförbud (mom. 13)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Kvinnofrid som börjar med "I frågor rörande"

och slutar med "motion A5 (yrkande 7)" bort ha

följande lydelse:

Att minimera det könsrelaterade våldet som främst

kvinnor utsätts för är ett av de viktigaste målen

för jämställdhetspolitiken. En stor del av alla

misshandelsfall inträffar dessutom i hemmet och

många av dem har sin grund i alkoholmissbruk. För

att ge kvinnor ett bättre skydd bör det, som redan

förekommer i flera delstater i USA, bli möjligt att

förse den som på fri fot överträder ett meddelat

besöksförbud med elektronisk fotboja. Det som

utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Motion A5 (yrkande 7) bör därför bifallas.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande användande av elektronisk

fotboja i samband med besöksförbud

att riksdagen med anledning av 1999/2000:A5 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. rättsintyg och rätt för misshandlade

kvinnor att bo kvar i den gemensamma

bostaden (mom. 16)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Kvinnofrid som börjar med "Som har framgått"

och slutar med "motion A4 (yrkande 3)" bort ha

följande lydelse:

Kvinnor bör ges fler möjligheter att freda sig än

vad som finns för närvarande. Enligt de nuvarande

reglerna blir det oftast mannen, som är den som har

utfört misshandeln, som stannar kvar i den

gemensamma bostaden, medan den skadade och livrädda

kvinnan tvingas att lämna densamma. Endast vid

mycket allvarliga fall av misshandel grips, anhålls

eller häktas mannen. Utskottet anser emellertid,

liksom Kristdemokraterna, att kvinnan, i avvaktan på

beslut om vem som skall ha rätt att bo kvar i den

gemensamma bostaden, borde ges denna rätt. Med

hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion

A2 (yrkande 10).

Många av de män som gör sig skyldiga till

misshandel lagförs aldrig. En orsak är att

rättsintygen har en alltför dålig kvalitet för att

kunna användas som bevis vid rättegångar. I dag är

knappt en tredjedel av rättsintygen användbara. För

närvarande ingår ett avsnitt om rättsintyg i början

av läkarutbildningen. Detta avsnitt bör repeteras

när studenten har nått en högre medicinsk

utbildningsnivå vilket ökar de reella möjligheterna

för en bedömning av misshandelsskador, som i många

fall kan vara svårtolkade. Genom Rikskvinnocentrum

kan ett flertal kvinnor följas under sjukhusvård och

rättsprocess. Därigenom kan rättsintygens betydelse

för utfallet i domstol undersökas.

Vad som anförts i anledning av motion A2 (yrkandena

10 och 12) bör ges regeringen till känna. Motion A4

(yrkande 3) avstyrks i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med vad utskottet har anfört.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande rättsintyg och rätt för

misshandlade kvinnor att bo kvar i den

gemensamma bostaden

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkandena

10 och 12 samt med avslag på motion 1999/2000:A4

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

10. Rättsintyg och rätt för misshandlade

kvinnor att bo kvar i den gemensamma

bostaden (mom. 16)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Kvinnofrid som börjar med "Som har framgått

" och slutar med "motion A4 (yrkande 3)" bort ha

följande lydelse:

I dag är knappt en tredjedel av rättsintygen

användbara. Den dåliga kvaliteten på rättsintygen är

en av orsakerna till att ett alltför stort antal mål

måste läggas ned på grund av undermålig bevisning.

En förbättring måste därför ske av rättsintygens

kvalitet. I dag pågår olika försök som bl.a.

Rättsmedicinalverket ansvarar för och som innebär en

koncentration av rättsintygshanteringen till ett

fåtal kliniker i landet etc. Utskottet ställer sig

tveksamt till detta och finner tvärtom att

kunskapsnivån måste öka generellt på området och

spridas till så många som möjligt inom sjukvården.

För att uppnå detta måste läkarutbildningen

förbättras inom detta område så att skadorna kan

bedömas och dokumenteras omedelbart i samband med

att kvinnan söker vård.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A4

(yrkande 3) bör ges regeringen till känna. Motion A2

(yrkande 10) avstyrks och A2 (yrkande 12) avstyrks i

den del den inte kan anses tillgodosedd med vad som

anförts.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande rättsintyg och rätt för

misshandlade kvinnor att bo kvar i den

gemensamma bostaden

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A4 yrkande 3

samt med avslag på motion 1999/2000:A2 yrkandena

10 och 12 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

11. Rikskvinnocentrum och tjejjourer

(mom. 17)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Kvinnofrid som börjar med "Utskottet anser,

i" och slutar med "tjejjourer avstyrks därför" bort

ha följande lydelse:

Rikskvinnocentrum har, enligt direktiven till

verksamheten, att ur ett kvinnoperspektiv förbättra

bemötandet i sjukvården av kvinnor som har utsatts

för våld samt bedriva forskning om sexualiserat

våld. Härutöver skall centret utbilda och informera

yrkesgrupper som kommer i kontakt med kvinnor som

har utsatts för sexualiserat våld.

Vid Rikskvinnocentrum har det samlats ett unikt

material om kvinnor som har utsatts för våld. Detta

material liksom arbetet med att sprida dessa

kunskaper och erfarenheter vidare till myndigheter

m.fl. är av stort nationellt intresse och långt

ifrån avslutat. För att pågående forskningsprojekt

inte skall tvingas avbrytas och för att viktig

kunskap inte skall gå till spillo är det nödvändigt

med en mer långsiktig lösning för finansieringen av

verksamheten.

Vad som anförts bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker därför motion A4 (yrkande 4).

Motion A804 (yrkande 24) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande Rikskvinnocentrum och

tjejjourer

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A4 yrkande 4

och med avslag på motion 1999/2000:A804 yrkande

24 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Jämställdhetsmärkning och upphandling

(mom. 18)

Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver

Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik

under rubriken Jämställdhetsmärkning, upphandling

bort ha följande lydelse:

Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden är

sannolikt en av de största framtida politiska

utmaningarna. Åtgärder måste vidtas för att bryta

upp den starkt könssegregerade arbetsmarknad som

motverkar jämställdhet. En väg att gå är att

utarbeta ett kvalitetskriterium för jämställdhet som

det är möjligt att utvärdera och använda i

marknadsföring. Därvid är det viktigt att

jämställdhetsmärkningen inriktas på människan i

företaget snarare än på den vara eller tjänst som

produceras.

Utskottet anser mot denna bakgrund att kriterierna

för jämställdhetsmärkning bör innefatta

personalpolicyn inklusive föräldrapolicyn. Enligt

utskottets uppfattning bör en bra föräldrapolicy

vara en förutsättning för att ett företag skall få

kalla sig jämställt. Den pågående utredningen om

jämställdhetsmärkning bör få tilläggsdirektiv som

innebär att de förslag som utredningen lägger fram

skall beakta föräldrapolicy som ett kriterium för

jämställdhet.

I anslutning till detta vill utskottet ta upp

frågan om jämställdhetsperspektiv på upphandling av

konsulttjänster. Mot bakgrund av att många kvinnliga

företagare med konsultverksamhet uppger att de

behandlas annorlunda än manliga företagare med

motsvarande verksamhet anser utskottet att det är

motiverat att göra en översikt av statlig

upphandling från "kvinnliga" respektive "manliga"

konsultföretag. Utskottet tillstyrker således

motionerna A2 yrkande 4 och A5 yrkande 3. Det

anförda bör ges regeringen till känna. Motion A819

yrkande 12 avstyrks i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande jämställdhetsmärkning och

upphandling

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A2 yrkande

4 och 1999/2000:A5 yrkande 3 samt med avslag på

motion 1999/2000:A819 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Jämställdhetsmärkning och upphandling

(mom. 18)

Barbro Feltzing (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik

under rubriken Jämställdhetsmärkning, upphandling

bort ha följande lydelse:

Utskottet, som har en positiv inställning till

kvalitets- och miljöcertifiering, anser att

kvalitetsmärkning också bör innefatta jämställdhet.

Det är positivt att en utredning om

jämställdhetsmärkning har tillsatts. Utskottet anser

dock att tilläggsdirektiv bör utfärdas till den

pågående utredningen så att den också får i uppdrag

att utreda jämställdhetsmärkning av företag och

reklam. Exempelvis skulle en bra föräldrapolicy

kunna utgöra en förutsättning för att ett företag

skall få kalla sig jämställt. Utskottet tillstyrker

därmed motion A819 yrkande 12. Det anförda bör ges

regeringen till känna. Övriga i sammanhanget

behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de

inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande jämställdhetsmärkning och

upphandling

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A819 yrkande

12 samt med avslag på motionerna 1999/2000:A2

yrkande 4 och 1999/2000:A5 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

14. Arbetsliv - familjeliv (mom. 19)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik

under rubriken Arbetsliv - familjeliv

föräldraledighet, hemarbete, maxtaxa som börjar med

"De nyss behandlade" och som slutar med "motion A804

(yrkande 4)" bort ha följande lydelse:

En förutsättning för att både kvinnor och män skall

ha möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och

samtidigt kunna fungera i den viktiga rollen som

förälder är att vi kan tillskapa ett barnvänligt

arbetsliv. Ett sådant arbetsliv är enligt utskottets

uppfattning en arbetsmiljö där det för kvinnor och

män ses som en kompetenshöjning och en viktig

samhällsuppgift att vårda och fostra sina barn.

Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till

en riksomfattande kampanj med temat Ett barnvänligt

arbetsliv. Kampanjen bör utgöra inledningen till ett

mer långsiktigt och opinionsbildande arbete. Den bör

utformas i samverkan mellan politiker och

arbetsmarknadens parter.

Utskottet anser vidare att hemarbete måste få ett

meritvärde på arbetsmarknaden liksom vid ansökan om

inträde till högskolan. Hemarbete ställer stora krav

på organisation, simultankapacitet och ekonomisk

planering. Hemarbete med barn måste betraktas som

den viktiga samhällsinsats som det är. Enligt

utskottets uppfattning måste det bli en självklarhet

att samhället betraktar hemarbete som jämförbart med

andra yrkesinsatser. Motionerna A2 yrkande 3 samt

A804 yrkandena 3 och 4 tillstyrks. Det anförda bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande arbetsliv - familjeliv

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A2 yrkande

3 samt 1999/2000:A804 yrkandena 3 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

15. Maxtaxa (mom. 21)

Hans Andersson (v), Björn Kaaling (s), Martin

Nilsson (s), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson

(s), Camilla Sköld Jansson (v), Anders Karlsson (s)

och Cinnika Beiming (s) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Arbetsmarknads-, arbetslivs- och

näringspolitik under rubriken Arbetsliv -

familjeliv, föräldraledighet, hemarbete, maxtaxa som

börjar med "I skrivelsen framhålls" och slutar med

"och allmän förskola" bort ha följande lydelse:

I skrivelsen pekar regeringen på att jämställdheten

ökas när maxtaxa införs i barnomsorgen. Utskottet

delar denna uppfattning. Det är uppenbart att ett av

de viktigaste inslagen i en aktiv

jämställdhetspolitik är att stärka kvinnornas

position på arbetsmarknaden för att på så sätt bryta

en situation där kvinnan är (och historiskt har

varit) ekonomiskt beroende av, och därmed ofta

underordnad, den man hon sammanbor med. Möjligheten

att göra egna val, att leva det liv man helst själv

vill och att planera familjelivet avgörs i hög grad

av individens ekonomiska oberoende.

Utskottet noterar att en maxtaxereform märkbart

skulle förbättra möjligheterna till kvinnors

oberoende. Genom en maxtaxereform skulle

marginaleffekterna minska.

Därmed skulle det kunna bli möjligt att minska den

problematik som många ofrivilligt deltidsarbetande

kvinnor i dag upplever när inkomst- och

tidsrelaterade taxor samverkar med inkomstprövade

bostadsbidrag på ett sådant sätt att det framstår

som näst intill omöjligt att förbättra sin

ekonomiska situation. Utskottet ser det också som

troligt att en maxtaxa inom barnomsorgen skulle

kunna förbättra kvinnors situation på

arbetsmarknaden i stort.

Utskottet vill betona att maxtaxan och införandet

av den allmänna förskolan är ett steg i riktning mot

att föra in förskolan i ramen för den generella

välfärdspolitiken. På så sätt garanteras alla barn,

oberoende av föräldrarnas ekonomiska situation, del

i förskolans pedagogiska verksamhet. Det blir också

barnens och föräldrarnas behov och inte deras

ekonomiska betalningsförmåga som kommer att styra

barnens vistelsetider i förskolan. Detta torde

stärka rättvisa och välfärd vilket regeringen också

anger i skrivelsen.

Av detta följer att utskottet inte delar

uppfattningen som kommer till uttryck i motion A3.

Motionärerna refererar bl.a. till en undersökning

utförd på uppdrag av Kommunförbundet som visar på en

risk att lågavlönade kvinnor skulle få jobba mer,

medan männens arbetstid inte märkbart skulle ändras.

Utskottet kan för sin del se den möjliga risken i

att kvinnligt dubbelarbete skulle kunna komma att

öka. Detta förutsätter dock att fördelningen av

hemarbetet inte förändras. Utskottet vill i detta

sammanhang peka på de tidigare

tidsanvändningsstudier som gjorts och som visar på

en jämnare arbetsfördelning av det obetalda arbetet

i hemmet hos par där båda heltidsarbetar än hos

andra jämförda grupper.

Det finns också anledning att ifrågasätta

slutsatsen att alla kommer att vilja jobba mer.

Förvisso blir det mer lönsamt, och sannolikt kommer

många grupper med små ekonomiska marginaler att

vilja arbeta mer, men det blir också en besparing

för hushållet i och med att avgiften sänks för

barnomsorgen. Denna besparing kan tvärtom öka

föräldrarnas möjligheter att korta sin arbetstid för

att på så sätt kunna umgås mer med familj och barn.

I dag har gruppen "småbarnspappor", enligt utförda

studier, en hög real arbetstid. Detta är sannolikt

inte uttryck för en ovilja att umgås med familj och

barn utan snarare en tydlig signal om att många

barnfamiljer upplever en ansträngd ekonomisk period

i sitt liv. Genom införande av maxtaxa finns det

anledning att tro att fler familjer kan ha råd att

korta sin arbetstid.

Sammanfattningsvis finner utskottet, i likhet med

regeringen, goda skäl för att se maxtaxereformen som

ett framsteg för jämställdheten. Därav följer att

motion A3 föreslås avslagen.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande maxtaxa

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A3,

16. Arbetstid (mom. 22)

Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och

Henrik Westman (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik

under rubriken Arbetstid bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig bestämt en generell

arbetstidsförkortning. Det finns enligt utskottets

uppfattning inga som helst skäl att via lagstiftning

förhindra att människor arbetar så mycket som de

själva önskar. I stället förespråkar utskottet

mångfald och valfrihet på arbetstidsområdet. Olika

personer har skilda önskemål och behov. En individs

önskemål och behov kan variera under olika skeden i

livet. Därför bör arbetstidens längd och förläggning

avtalas individuellt mellan arbetsgivaren och

arbetstagaren. Genom lagstiftning bör endast sådana

begränsningar anges som är motiverade med hänsyn

till den anställdes liv och hälsa. Med hänsyn till

vad som anförts tillstyrker utskottet motion A1

yrkande 5. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande arbetstid

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A1 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Kvinnor och ledarskap (mom. 23)

Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver

Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik

under rubriken Kompetensbank och ledarutbildning

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är angeläget att synliggöra

kvinnors kompetens. Enligt utskottets uppfattning

bör regeringen ta ansvar för att någon form av

kompetensbank blir tillgänglig. Statligt ekonomiskt

stöd bör utgå för att marknadsföra kompetensbanken

gentemot svenska och internationella företag samt

organisationer.

Näringslivets ledarskapsakademi bedriver en viktig

verksamhet och kan sägas ha som en av sina uppgifter

att synliggöra kvinnors kompetens. När det gäller

akademins arbete finns det enligt utskottet

anledning att känna viss oro över minskat intresse

från regeringens sida. Utskottet finner därför

anledning att uttrycka förhoppningen att regeringen

skall se till att verksamheten vid Näringslivets

ledarskapsakademi kan fortgå och utvecklas. Mot

denna bakgrund föreslår utskottet ett

tillkännagivande till regeringen med anledning av

motionerna A2 yrkande 1 och A5 yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande kvinnor och ledarskap

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A2 yrkande

1 och 1999/2000:A5 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Hushållsnära tjänster (mom. 25)

Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd),

Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och

Henrik Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Arbetsmarknads-, arbetslivs- och näringspolitik

under rubriken Hushållsnära tjänster bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att skattereglerna bör ändras i

syfte att möjliggöra ett rikt utbud av

hushållstjänster. Enligt utskottets uppfattning

leder en reform av detta slag till att många

arbetslösa kvinnor och män kan få arbete och därmed

inkomst. Vidare skulle den innebära en avlastning

för familjer där båda makarna har krävande arbeten

och medföra att ingen av makarna behöver ge upp sina

yrkesambitioner. Genom skattelättnader för

hushållsnära tjänster skulle också diskrimineringen

i tjänstesektorn brytas och den stora andelen

svartjobb inom sektorn decimeras. Vad utskottet

anfört med anledning av motion A5 yrkande 4 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha

följande lydelse:

25. beträffande hushållsnära tjänster

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A5 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Studiestöd m.m. (mom. 29)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Utbildningspolitik som börjar med "Frågor

rörande en" och slutar med "(yrkande 6) avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas ståndpunkt i

motion A2 (yrkande 16) att en översyn måste göras av

studiestödet/studiefinansieringen. Detta är viktigt

framför allt för att ensamstående med barn inte

skall missgynnas i en studiesituation, utan att de,

liksom andra studerande med barn, ges möjlighet att

fullfölja studierna i kombination med ett aktivt

föräldraskap. För att uppnå detta bör det göras en

övergripande översyn av studenternas situation.

Därvid bör en särskild granskning göras avseende de

ekonomiska villkoren för studerande med barn samt

möjligheterna till ett mer enhetligt regelverk för

studiefinansiering vid gymnasiestudier undersökas.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet

nämnda motion. Motion A5 (yrkande 6) avstyrks i de

delar den inte kan anses tillgodosedd med vad

utskottet har anfört.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande studiestöd m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 16

och med avslag på motion 1999/2000:A5 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

20. Studiestöd m.m. (mom. 29)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Utbildningspolitik som börjar med "Frågor

rörande en" och slutar med "(yrkande 6) avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Avskaffandet av barntillägget i särskilt

vuxenstudiestöd (svuxa) har medfört en successiv

minskning av antalet studerande med svuxa. Detta har

inneburit att många vuxenstuderande tvingas att

ansöka om socialbidrag, vilket kommunen kan vägra

att ge och i stället hänvisa studenten att ta stu-

diemedel för att finansiera studierna.

För arbetslösa och/eller ensamförsörjande kvinnor

har borttagandet av barntillägget inneburit att de

tvingats att avbryta sina studier. Utskottet delar

den uppfattning som anges i motion A5 (yrkande 6),

att om ett livslångt lärande skall vara tillgängligt

för alla bör barntillägget återinföras i avvaktan på

ett mer heltäckande förslag som innebär en

förstärkning av studerande barnföräldrars ekonomiska

situation. Vidare bör regeringen redovisa en

genusanalys av barntilläggets avskaffande och av att

endast arbetslöshetskassan numera ligger till grund

för studiestödet i Kunskapslyftet. Det anförda bör

ges regeringen till känna. Ovannämnda motion bör

därför bifallas i berörd del och motion A2 (yrkande

16) avstyrkas i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande studiestöd m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A5 yrkande 6

och med avslag på motion 1999/2000:A2 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. Könsspecifik läkemedelsprövning

(mom. 31)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Socialpolitik som börjar med "Som regeringen

pekar" och slutar med "A2 (yrkande 18) avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Män och kvinnor har olika symtom och olika

vårdbehov vid vissa sjukdomstillstånd. Trots detta

är det nästan alltid mannen som är norm vid

forskning kring och utprovning av nya läkemedel. De

kunskaper som finns om hur läkemedel påverkar

användarna och i vilka doser de skall tas fås

normalt genom s.k. kliniska tester. Till skillnad

från t.ex. USA har Sverige ingen lagstiftning eller

reglering om att sådana tester skall ske

könsspecifikt för att ett läkemedel skall bli

marknadsgodkänt. Kunskap om hur läkemedel påverkar

män respektive kvinnor bidrar till en både säkrare

och effektivare läkemedelsanvändning. Därför bör det

utvecklas ett kvalitetssystem som kan lägga fram

bevis för att läkemedlet är lämpligt för både män

och kvinnor. Ett sådant system skulle också kunna

säkerställa att behandlingen med olika läkemedel

fick så god effekt som möjligt. Frågor om

läkemedelsanvändning har berörts i betänkandet

Jämställd vård - Olika vård på lika villkor (SOU

1996:133). Utskottet anser att regeringen bör

återkomma med förslag i frågan. Motion A2 (yrkande

18) tillstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha

följande lydelse:

31. beträffande könsspecifik

läkemedelsprövning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 18

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

22. Anhörigvårdare (mom. 32)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Socialpolitik som börjar med "I

budgetpropositionen för" och slutar med " utskottet

har anfört" bort ha följande lydelse:

Anhöriga har i alla tider svarat för en stor del av

det arbete som läggs ned på vård och omsorg. Deras

insats är ovärderlig och ett nödvändigt komplement

till den offentliga vården. I takt med att den

offentliga vårdens resurser har dragits ned har de

anhöriga tvingats att ytterligare öka sina insatser.

Framför allt är det kvinnorna som svarar för detta

arbete. Studier avseende äldre visar också att gifta

män har bättre hälsa än ogifta män och att gifta

kvinnor har sämre hälsa än ogifta män. Ingen kan i

dag överblicka de konsekvenser som arbetet får på

den fysiska och psykiska hälsan hos de anhöriga som

vårdar. Det är därför viktigt att det genomförs

undersökningar av vilken betydelse hälsokontroller,

hälsovård och andra stödåtgärder kan tänkas ha både

för anhörigvårdarnas hälsotillstånd och för att de

skall känna trygghet i sin roll. Regeringen bör ge

Socialstyrelsen i uppdrag att organisera studier

kring dessa frågor för att därigenom få fram

underlag för framtida förslag som stärker

anhörigvårdarnas situation.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet

motion A2 (yrkande 19). Det anförda bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande anhörigvårdare

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 19

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

23. Analys av färdtjänstdomar (mom. 33)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnitt Socialpolitik som börjar med "Vägverket har

i" och slutar med "A2 (yrkande 20) avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Vid en granskning som Handikappombudsmannen gjorde

av samtliga länsrättsdomar under år 1998 avseende

färdtjänstmål framkom att i de två äldsta

åldersgrupperna var andelen färdtjänsttillstånd

mycket lägre för kvinnor än för män. Eftersom

Handikappombudsmannen inte kan utesluta att

resultatet beror på könsdiskriminerande faktorer i

domstolarnas rättstillämpning, bör regeringen ge

ombudsmannen i uppdrag att analysera vilka skäl som

kan ligga bakom resultatet. Utskottet tillstyrker

därför motion A2 (yrkande 20).

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha

följande lydelse:

33. beträffande analys av färdtjänstdomar

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 20

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

24. Resursfördelningen mellan kvinno-

respektive mansdominerade idrotter

(mom. 34)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Idrottspolitik bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas ståndpunkt i

motion A2 (yrkande 21) att kvinnor och män skall ges

likvärdiga möjligheter och förutsättningar att

aktivt utöva idrottsverksamhet. För att detta skall

bli möjligt krävs dock att kvinnoidrotten både ges

större utrymme i massmedia och får en större del av

de resurser - såväl tillgång till anläggningar som

till träningstider - som fördelas inom området. Det

krävs också en bättre rekrytering av kvinnliga

ledare för att möjliggöra en ökning av antalet

aktiva idrottsutövare bland kvinnor. Särskild

uppmärksamhet måste dock riktas mot fördelningen av

de resurser som tilldelas idrotten. I dag finns det

risk för att kvinnorna missgynnas både vid

specialidrottsförbundens och kommunernas fördelning

av resurser. Utskottet anser därför att det är

angeläget att det görs en oberoende utredning vad

avser specialidrottsförbundens och kommunernas

fördelning av resurser på kvinno- respektive

mansdominerade idrotter. Med tillstyrkande av nämnda

motion bör detta ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha

följande lydelse:

34. beträffande resursfördelningen mellan

kvinno- respektive mansdominerade idrotter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkande 21

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

25. EU-rekommendationer (mom. 37)

Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg

(m) och Henrik Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Jämställdhetsarbetet och EU under rubriken EG-

kommissionens rekommendationer till Sverige bort ha

följande lydelse:

Efter förslag från EG-kommissionen har

ministerrådet riktat rekommendationer till Sverige

att dels vidta åtgärder för att minska

inkomstskattebördan med tyngdpunkt på

låginkomsttagare, dels av jämställdhetsskäl utreda

på vilket sätt könsuppdelningen i olika sektorer och

yrkeskategorier kan minskas.

Utskottet anser att regeringen snarast bör vidta

åtgärder för att efterkomma EU:s rekommendationer. I

enlighet med vad som föreslås i motion A1 yrkande 3

bör riksdagen rikta en begäran till regeringen om

att lägga fram förslag till åtgärder enligt EU:s

rekommendationer.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha

följande lydelse:

37. beträffande EU-rekommendationer

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A1 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

26. Ordförandeskap och utvidgning (mom. 39)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Jämställdhetsarbetet och EU under rubriken

Ordförandeskap och utvidgning bort ha följande

lydelse:

Under det svenska ordförandeskapet i EU:s

ministerråd första halvåret 2001 bör enligt

utskottets uppfattning jämställdhetsarbetet bedrivas

under följande rubriker:

1. Ett barnvänligt arbetsliv

2. Männens roll i jämställdhetsarbetet

3. Kvinnorepresentationen

Under punkt 1 inryms frågor som tidigare behandlats

vid FN:s jämställdhetskonferens i Beijing 1995 och

vid ett informellt ministerrådsmöte med

jämställdhetsministrarna i Belfast 1998. Punkt 2

utgjorde Sveriges bidrag till Beijingkonferensen och

diskuterades där. Det finns dock ett behov av att

fortsätta och fördjupa diskussionen om männens roll

i jämställdhetsarbetet. Punkt 3 handlar om att lyfta

fram både mäns och kvinnors kompetens i alla

sammanhang, exempelvis inom näringsliv, arbetsliv,

politik, föreningsliv osv.

Utskottet anser det vidare viktigt att dagordningen

för det svenska ordförandeskapet förankras i

riksdagen och att bred enighet skapas kring de

frågor som skall stå i fokus. Enligt utskottets

mening har alla partier ett ansvar för att bidra

till att Sveriges insats under ordförandeskapet blir

förtroendeskapande och offensivt samt främjar

fortsatt jämställdhetsarbete. Utskottet föreslår mot

denna bakgrund ett tillkännagivande till regeringen

med anledning av motion A2 yrkandena 26 och 27.

Motion A4 yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha

följande lydelse:

39. beträffande ordförandeskap och utvidgning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A2 yrkandena

26 och 27 samt med avslag på motion 1999/2000:A4

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

27. Ordförandeskap och utvidgning (mom. 39)

Margareta Andersson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt

Jämställdhetsarbetet och EU under rubriken

Ordförandeskap och utvidgning bort ha följande

lydelse:

Dagens könshandel som uppvisar nya skepnader och

ökar i omfattning är också det största illegala

affärsområdet efter droger och vapen. Könshandeln är

därmed ett rättsligt, socialt och ekonomiskt problem

men framför allt en fråga om mänskliga rättigheter.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det är

angeläget att problemen kring prostitution och

handel med människor för prostitution uppmärksammas

i samband med att nya länder ansöker och förhandlar

om EU-medlemskap liksom i anslutning till Sveriges

ordförandeskap i ministerrådet första halvåret 2001.

Utskottet tillstyrker därmed motion A4 yrkande 2.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Motion A2

yrkandena 26 och 27 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha

följande lydelse:

39. beträffande ordförandeskap och utvidgning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A4

yrkande 2 samt med avslag på motion 1999/2000:A2

yrkandena 26 och 27 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Utskottets behandling av skrivelsen

(Vänsterpartiet)

Hans Andersson och Camilla Sköld Jansson (båda v)

anför:

Vänsterpartiet menar att det är värdefullt att det

görs en samlad redovisning av utvecklingen på

jämställdhetsområdet. Såväl fördelningen av den

ekonomiska och politiska makten som förändringar av

attityder och värderingar måste belysas. För

Vänsterpartiet är det en prioriterad uppgift att

bryta den patriarkala maktstruktur som gör att

samhället fortfarande präglas av stora brister i

jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi menar att

kampen för jämställdhet, på samma sätt som kampen

för demokrati, jämlikhet och rättvisa, i grunden

handlar om mänskliga rättigheter.

Vänsterpartiet noterar att skrivelsen redovisar

såväl jämställdhetsutvecklingen på olika områden i

samhället som regeringens bedömningar och politiska

initiativ på området. I några fall aviseras även

kommande initiativ och åtgärder. Detta gör att det

kan vara svårt att överblicka utvecklingen och

sakligt värdera resultatet av regeringens insatser.

Orsaker och drivkrafter till den könssegregerade

arbetsmarknaden, de osakliga löneskillnaderna, det

ojämna uttaget av föräldraledighet, bristen på

kvinnliga chefer i näringslivet, det utbredda

sexualiserade våldet m.m. har sin grund i

strukturella villkor. Vänsterpartiet vill därför

understryka nödvändigheten av att de riktade,

avgränsade jämställdhetsprogrammen och åtgärderna

kombineras med en politik som i sin helhet

genomsyras av viljan att bekämpa orättvisorna på

grund av kön.

Vänsterpartiet står bakom bedömningarna i

regeringens skrivelse och har inte väckt någon

motion med anledning av denna. Däremot har vårt

parti under den allmänna motionstiden väckt ett helt

batteri av motioner som berör jämställdhetsfrågor

inom olika sakområden. Dessa motioner behandlas i

olika fackutskott i linje med strategin om

mainstreaming. Detta förklarar varför inga

motionsyrkanden från Vänsterpartiet behandlas i

föreliggande betänkande. Med andra ord ger inte

betänkandet en rättvisande bild av riksdagens arbete

med jämställdhetsfrågorna.

Vi ställer oss därför frågande till om det är

rimligt att ha motionsrätt på de allehanda

sakområden som omnämns i regeringens redovisning av

jämställdhetspolitiken. Snarare borde motionerna

avse den samlade bedömningen, både av

jämställdhetsutvecklingen och av regeringens

politiska initiativ. Sakfrågorna och de konkreta

förslagen bereds ju i sina särskilda sammanhang i

riksdagens olika utskott.

2. Jämställdhetspolitiken

(Kristdemokraterna)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anför:

Mål och inriktning

Grunden för jämställdhetsarbetet är för oss

kristdemokrater alla människors lika värde. Män och

kvinnor skall både formellt och informellt ha

likvärdiga villkor för att kunna utveckla sina liv.

Detta utvecklar vi närmare i motion A804 som i vissa

delar behandlas i detta utskottsbetänkande men som

också behandlas av riksdagen i anslutning till andra

betänkanden, såväl från arbetsmarknadsutskottet som

från andra fackutskott. Det är främst mot denna

bakgrund som vi genom detta särskilda yttrande vill

sammanfatta några av huvuddragen i den

jämställdhetspolitik som vårt parti företräder.

Jämställdhet är inte en kvinnofråga utan en

mänsklig fråga. Varken kvinnor eller män skall

diskrimineras på grund av sitt kön. De har lika

värde och status. Orättvisor på grund av kön är

orättfärdiga. Varje demokratiskt samhälle måste se

det som sin huvuduppgift att undanröja de fördomar,

strukturer, juridiska hinder och traditionella

föreställningar som försvårar och förhindrar

jämställdhet mellan könen.

Jämställdhetsperspektivet skall genomsyra alla

politikområden. Det innebär att förslag och beslut

måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för

att klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor

respektive män. En förutsättning för bra politiska

beslut är att kvinnor och män finns representerade i

lika delar i beslutande församlingar.

Jämställdhet börjar i hemmet och barnen lär sig

tidigt av sina föräldrars roller. För att

jämställdhet skall uppnås är det viktigt att både

mans- och kvinnorollerna förändras samtidigt och att

de möter varandra i det viktiga arbete som också

hemarbetet utgör. Båda föräldrarna har lika stort

ansvar för barnens välbefinnande och för att delta i

barnens omvårdnad och fostran. Familjestabilitet bör

vara ett politiskt mål, och lagstiftning och sociala

förmåner bör utformas utifrån detta. Bland våra

förslag ingår exempelvis att alla föräldrar skall

erbjudas föräldrautbildning. Fäder måste uppmuntras

att ta aktiv del i sina barns liv. Vi anser att den

offentliga sektorn bör vara ett föredöme när det

gäller att värdera föräldraledighet och att främja

pappaledighet. Jämställdhetsmärkning bör innefatta

kriterier som god föräldrapolicy.

Sverige måste ta krafttag för att komma ifrån den

könsuppdelade arbetsmarknaden. Det handlar om att

bryta monopolsituationen inom vård och omsorg där

kvinnor i dag ofta bara har en arbetsgivare att

välja på. Arbetstiden måste kunna variera utifrån

den aktuella livssituationen. Det är en

anständighetsfråga att undanröja osakligt motiverade

löneskillnader. Könsneutral arbetsvärdering bör

utvecklas och ses som ett redskap att använda i

sammanhanget.

Förskola och skola har en viktigt uppgift att

främja jämställdhet. Verksamheten måste anpassas

till både flickors och pojkars behov. Åtgärder måste

vidtas för att öka andelen kvinnor vid

mansdominerade högskoleutbildningar och fler män

måste rekryteras till utbildningar för förskole- och

grundskollärare samt vårdutbildningar. Högskolan

måste präglas av ett jämställt tänkesätt och en

jämställd arbetsmiljö.

Vi kristdemokrater betonar att jämställdhetsarbetet

även i fortsättningen skall tillmätas stor betydelse

i EU-samarbetet, inte minst under Sveriges

ordförandeskap 2001.

Misshandel och förtryck kan ta sig många uttryck

och förekommer i alla samhällsskikt.

Kvinnomisshandel måste, såväl fysisk som psykisk,

förebyggas och motarbetas. Föräldrar har i samarbete

med skolan det främsta ansvaret att fostra fram

förståelse och respekt för det motsatta könet.

Särskilda insatser riktade mot unga män är

angelägna.

Vården måste mera medvetet beakta skillnaderna

mellan kvinnor och män, vad gäller såväl

ohälsomönster som medellivslängd.

Läkemedelsforskningen måste göra könsspecifika

prövningar för att kvinnor skall få rätt behandling.

Resultat från Kvinnomaktutredningen

Kvinnomaktutredningen föreslog i sitt slutbetänkande

(SOU 1998:6) att en kommunikationsplan skulle

upprättas för att sprida forskning om kvinnors och

mäns tillgång till ekonomisk makt och ekonomiska

resurser. Från kristdemokratisk sida vill vi betona

vikten av att strukturerna blir kända långt utanför

forskarvärlden och vi anser att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om hur

kunskapsspridningen skall ske.

Offentliga arbetsgivare

Kristdemokraterna anser att staten bör utgöra

förebild för ett jämställt arbetsliv. På alla

befattningsnivåer skall en jämn representation

mellan könen eftersträvas i statliga styrelser,

nämnder, bolag, departement och utskottskanslier. En

årlig redovisning bör göras till riksdagen. Enligt

vår uppfattning bör offentliga arbetsgivare

uppmuntra sina manliga anställda att ta ledigt med

sina barn.

Erfarenhetsutbyte

Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att man

i fortsatta svenska jämställdhetsåtgärder beaktar

och tar till vara de insatser för jämställdhet som

görs inom EU. I flera avseenden ligger EU långt

framme när det gäller jämställdhetslagstiftning,

exempelvis vad avser lönediskrimineringsförbud.

Genom beslut inom EU är det vidare tillåtet med

positiv särbehandling av underrepresenterat kön i

syfte att åstadkomma jämställdhet i praktiken. Bland

en rad andra åtgärder kan nämnas att medel har

anslagits för insatser i syfte att stoppa våld mot

kvinnor.

3. Riksdagsbehandling av

jämställdhetsfrågor (Centerpartiet och

Folkpartiet)

Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson (fp)

anför:

Jämställdhet är och skall vara ett prioriterat

område. I många avseenden har denna prioritering

lett till resultat. Samtidigt finns det skäl att

betona att vi inte får slå oss till ro. Fortsatta

insatser behövs på en lång rad områden.

Vi vill i detta sammanhang påtala att det är svårt

att urskilja strukturen på hur jämställdhetsfrågorna

behandlas i riksdagen. Vi anser att överblicken över

detta viktiga politikområde måste underlättas.

En del motionsyrkanden om jämställdhetsfrågor som

fördes fram under allmänna motionstiden hösten 1999

behandlades redan under samma höst i

arbetsmarknadsutskottets budgetbetänkande (bet.

1999/2000:AU1) eller i budgetbetänkanden från andra

fackutskott. Andra motionsförslag om jämställdhet

från allmänna motionstiden tas upp under våren 2000

antingen i arbetsmarknadsutskottets nu aktuella

betänkande (bet. 1999/2000:AU6) eller i betänkanden

från andra fackutskott. I arbetsmarknadsutskottets

betänkande AU6 behandlas vidare motionsyrkanden som

är direkt föranledda av regeringens skrivelse

1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför 2000-

talet. De sistnämnda motionsförslagen avser en rad

olika politikområden och begränsas således inte till

arbetsmarknadsutskottets ansvarsområde.

4. Vissa jämställdhetsfrågor m.m.

(Folkpartiet)

Elver Jonsson (fp) anför:

Handlingsplaner

Från Folkpartiets sida anser vi att kvaliteten i

arbetsmarknadsåtgärderna måste höjas. I

kvalitetshöjningen måste ingå att varje arbetslös

arbetssökande får en praktiskt fungerande

individuell handlingsplan som bättre än hittills tar

hänsyn till den enskilda individens utbildning och

erfarenhet från sitt hemland. Varje åtgärd måste ses

som del av en plan som uppmuntrar den arbetslöse att

själv finna sin väg till arbetsmarknaden. Vidare har

vi från Folkpartiets sida under lång tid betonat att

gränsen mellan socialtjänst, försäkringskassa,

arbetsförmedling med flera myndigheter måste suddas

ut.

Sexuella trakasserier i försvaret

De kvinnor som i dag frivilligt genomgår

värnpliktsutbildning betraktas från början som

avvikande dels på grund av sin frivilliga medverkan,

dels på grund av att de inte är män. Undersökningar

som har gjorts visar också att det föreligger stora

missförhållanden inom försvaret rörande dessa

kvinnor i form av sexuella trakasserier. Det kan

inte uteslutas att en bidragande orsak till dessa

problem är att kvinnorna utgör en minoritet och att

de, till skillnad från många av männen, deltar

frivilligt. Det finns inte något skäl varför det

inte skulle kunna ställas samma krav på kvinnorna

som på männen vad gäller deltagande i rikets

totalförsvar. Genom att bredda rekryteringsbasen

till kvinnorna erbjuds också ökade möjligheter till

en kvalitativ förbättring av totalförsvaret. Att

låta kvinnor omfattas av samma plikt som männen

skulle därför i första hand ha sin grund i strävan

efter en förbättrad kvalitet. En kvinnlig värnplikt

skulle emellertid också innebära att statsmakterna

inte gör skillnad mellan hur kvinnor och män skall

bemötas, bedömas och behandlas och skulle därför

kunna bidra till en ökad jämställdhet mellan könen i

samhället i stort.

5. Vissa jämställdhetsfrågor (Miljöpartiet)

Barbro Feltzing (mp) anför:

Spridning av forskning från Kvinnomaktutredningen

Kvinnomaktutredningen presenterade vid årsskiftet

1997/98 sitt slutbetänkande (SOU 19998:6) Ty makten

är din ... med 13 rapporter. Från Miljöpartiets sida

anser vi att regeringen skall beakta betänkandets

förslag till åtgärder och återkomma med förslag i de

riktningar som förordats av utredningen.

Kvotering

Miljöpartiet anser att kvotering genom positiv

särbehandling av underrepresenterat kön vid lika

meriter skall användas vid tillsättning av tjänster

inom myndigheter och statliga verk.

3 R-metoden

Från Miljöpartiets sida vill vi att regeringen skall

uppmuntra och stödja genomförande av 3 R-metoden

inom alla statliga myndigheter och utredningar.

Metoden, som har tagits fram av Kommunförbundet,

skall möjliggöra mainstreaming ("jämtegrering")

vilket innebär att jämställdhetsperspektivet bör

ingå i alla beslut och vid utformning av i stort

sett alla verksamheter i samhället. 3 R-metoden har

tillämpats bl.a. på vissa håll i Växjö kommuns

förvaltningar och verksamheter. Resultaten är enligt

vår uppfattning positiva och visar att modellen kan

synliggöra det som inte är jämställt samt även ge

möjlighet att konkret åtgärda problem. De tre R:en

står för Representation, Resurser och Realia.

Tvärpolitisk utredning med uppgift att analysera den

nya mansrollen m.m.

För att jämställdhet mellan könen skall bli

verklighet krävs att både män och kvinnor engagerar

sig i, och aktivt arbetar, med frågor kring

jämställdhet. I dag är det emellertid nästan

uteslutande kvinnor som visar intresse för

jämställdhetsfrågor medan männen, som svarar för

merparten av det våld och de övergrepp som begås i

samhället, lyser med sin frånvaro. En av orsakerna

kan vara de socialt konstruerade könsroller som män

respektive kvinnor förväntas leva upp till. Medan

män förknippas med begrepp som krig och våld

förknippas kvinnor med begrepp som vård och omsorg.

För att öka männens deltagande i

jämställdhetsarbetet är det därför viktigt att

männens roll undersöks, analyseras och förändras.

Under senare år har några seminarier och konferenser

hållits med mansrollen som tema. För att dessa

diskussioner inte skall stanna av utan bedrivas

kontinuerligt bör en tvärpolitisk utredning

tillsättas med uppgift att analysera den nya

mansrollen och hur kunskaperna från utredningen

skall föras ut.

Välfärdsutveckling

Eftersom arbetsmarknaden är könssegregerad är

kvinnor i högre grad än män beroende av att den

offentliga sektorn är ordentligt utbyggd. Det gäller

såväl i fråga om serviceutnyttjande som i fråga om

förvärvsarbete. Det är enligt Miljöpartiet viktigt

att gynna den offentliga sektorn eftersom den är av

stor betydelse för att exempelvis barnomsorg och

skola samt infrastruktur skall fungera men också för

att undvika hög arbetslöshet bland kvinnor.

Miljöpartiet anser att konsekvensanalyser omgående

bör genomföras när det gäller eventuella skillnader

i utfall mellan kvinnor och män vad gäller

nedskärningar i vår gemensamma välfärd.