Bet. 1999/2000:AU7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1999/2000:AU07

Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

AU7

Sammanfattning

Utskottets förslag

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition

1999/2000:98 Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag om att en aktivitets-

garanti skall införas i hela landet från den 1 augusti 2000. Aktivitetsgarantin

syftar till att ge arbetslösa som är eller löper risk att bli långtidsinskrivna

bättre förutsättningar att få arbete, hävda arbetslinjen och bryta rundgången

mellan åtgärder och öppen arbetslöshet. I sammanhanget föreslår utskottet ett

tillkännagivande till regeringen om att det skall vara möjligt att anvisa ar-

betslösa reguljära studier.

Utskottet tillstyrker vidare att ett nytt särskilt anställningsstöd införs för

långtidsinskrivna personer som är 57 år eller äldre och vilkas möjligheter att

återkomma till den reguljära arbetsmarknaden är små. Vidare ställer sig

utskottet bakom regeringens förslag om att anställningsskyddslagen ändras

så att arbetstagare som är anställda med det föreslagna särskilda anställnings-

stödet inte omfattas av lagen.

När det gäller förslagen i propositionen om ändringar i lagen om arbetslös-

hetsförsäkring tillstyrker utskottet regeringens förslag med den ändringen att

det berörda grundvillkoret för rätt till ersättning enligt 9 § föreslås bli ut-

tryckt på ett annat sätt än i regeringens förslag. Utskottet förordar att rätt

till

ersättning vid arbetslöshet enligt paragrafens punkt 4 skall sökande ha som

aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete. Utskottets

förslag innebär ingen förändring i sak i förhållande till regeringens förslag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås bemyn-

digas att utfärda föreskrifter om lämpligt arbete.

Regeringen lämnar i propositionen en redogörelse för de regelförenklingar

som kommer att genomföras vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärder-

na. Bland annat skall de flesta arbetsmarknadspolitiska åtgärderna indelas i

olika program. Som ett led i detta förenklingsarbete föreslås införandet av en

ny lag om arbetsmarknadspolitiska program, vilket utskottet tillstyrker.

Regeringen anger i propositionen att kommunernas roll skall förtydligas

när det gäller att samordna lokala insatser utifrån nationella mål för arbets-

marknadspolitiken. Arbetsförmedlingsnämnderna skall byta namn till ar-

betsmarknadsnämnder. I anslutning till detta föreslår utskottet ett tillkänna-

givande till regeringen om att det bör finnas en arbetsmarknadsnämnd i varje

kommun, såvida inte länsarbetsnämnden och Kommunförbundets länsför-

bund kommer överens om annat. Vidare innefattar förslaget om tillkännagi-

vande vissa ställningstaganden när det gäller formerna för att utse ledamöter

i arbetsmarknadsnämnd.

I betänkandet behandlas också frågan om personalförstärkningar vid ar-

betsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. För att finansiera sådana för-

stärkningar fördes från budgetåret 1997 medel över från anslaget för arbets-

marknadspolitiska åtgärder (utg. omr. 14 anslag A2) till anslaget för Arbets-

marknadsverkets förvaltningskostnader (utg. omr. anslag. 14 A1). Utskottet

föreslår nu ett tillkännagivande om att, när arbetsmarknadsläget medger

minskade anslag för personalförstärkningar, medlen förs tillbaka från ansla-

get A1 till anslaget A2, och att en sådan förändring skall underställas riksda-

gen för beslut.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2000.

Reservationer och särskilda yttranden

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet redovisar i

en gemensam reservation vissa generella ståndpunkter om mål och inriktning

på arbetsmarknadspolitiken. De pekar bl.a. på att trots den ökade sysselsätt-

ningen är arbetslösheten omfattande samtidigt som bristen på utbildad och

yrkeskunnig arbetskraft ökar inom vissa områden och utgör ett hot mot till-

växten. Därför krävs bl.a. strukturella förändringar av skatterna och sänkt

skattetryck, färre och enklare regler för företagen, modernare arbetsrätt,

reformer i socialförsäkringssystemen och införande av en ny allmän och

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Vidare anser de fyra partierna att antalet

arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste bli mindre och reglerna enklare och

tydligare. En översyn av AMV:s organisation och verksamhet bör göras.

Samtliga partier biträder att det införs ett krav på aktivitet från de arbetslö-

sa i lagen om arbetslöshetsförsäkring även om vissa partier framhåller att

förslaget är allmänt hållet och kan medföra tillämpningssvårigheter. Däremot

motsätter sig Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet utskottets

ändringsförslag vad gäller 9 § lagen om arbetslöshetsförsäkring. I en gemen-

sam reservation ställer sig partierna bakom regeringens förslag i denna del

som innebär att den arbetslöse skall anstränga sig för att finna ett lämpligt

arbete.

Moderaterna avstyrker förslagen om aktivitetsgaranti och särskilt anställ-

ningsstöd och hävdar att förslagen är dåligt underbyggda. Vidare motsätter

sig partiet utskottets förslag om tillkännagivande om reguljära studier.

Även Kristdemokraterna motsätter sig införande av ett särskilt anställ-

ningsstöd. Däremot avvisar de inte förslaget om aktivitetsgaranti men anser

att regeringen bör återkomma med vissa förtydliganden. Partiet föreslår att

ersättningsnivåerna för ungdomar som deltar i ungdomsgarantin bör ändras.

I syfte att underlätta för arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden före-

slår Centerpartiet att det tillskapas s.k. övergångsarbetsmarknader. Vidare

föreslås att flyttningsbidraget avskaffas samt att det införs en utbildningsga-

ranti. Partiet lämnar också förslag vad gäller rehabiliteringsansvar.

Folkpartiet vill bl.a. ha en utvärdering av det särskilda anställningsstödet.

Partiet anser vidare att nuvarande system för överklagande av beslut om stöd

till hjälpmedel på arbetsplatsen, stöd till personligt biträde och särskilt stöd

vid start av näringsverksamhet bör bibehållas.

Totalt har 34 reservationer och flera särskilda yttranden avgivits i ärendet.

Propositionen

I proposition 1999/2000:98 föreslår regeringen

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om arbetsmarknadspoli-

tiska program,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1982:80) om anställningsskydd,

3. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

4. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att införa en aktivi-

tetsgaranti (avsnitt 8.2),

5. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om ett särskilt anställ-

ningsstöd för äldre personer (avsnitt 8.2),

6. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om rätt till aktivitets-

stöd vid vägledning och arbetslivsinriktad rehabilitering (avsnitt 9.4),

7. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att en arbetsmark-

nadspolitisk aktivitet får pågå under längre tid än sex månader endast om det

finns särskilda skäl (avsnitt 9.4),

8. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att utbildningsstöd

slopas från och med den 1 augusti 2000 (avsnitt 9.5),

9. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att stöd till hjälp-

medel på arbetsplatsen m.m. skall avse personer med arbetshandikapp (av-

snitt 9.6),

10. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om stöd till hjälpmedel

på arbetsplatsen för företagare och fria yrkesutövare (avsnitt 9.6),

11. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om möjligheter till

stöd för reparationer av hjälpmedel på arbetsplatsen (avsnitt 9.6),

12. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om stöd till personligt

biträde vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska program (avsnitt 9.6),

13. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om stöd av en SIUS-

konsulent (avsnitt 9.6),

14. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att stöd till skyddat

arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) inte får lämnas inom konkurrensut-

satt verksamhet (avsnitt 9.7).

Efter att propositionen avlämnades till riksdagen har genom rättelseblad

ändringar gjorts i de hänvisningar till textavsnitt som återfinns i propositio-

nens förslag till riksdagsbeslut. Detta har beaktats i förteckningen ovan.

Motionerna

1999/2000:A14 av Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa utbildningsin-

satser inom ramen för aktivitetsgarantin.

1999/2000:A15 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reformer för bättre företagsklimat, kunskapsmiljö och konkur-

renstryck,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en effektivare platsförmedling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser mot långtidsarbetslösheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om aktivitetsgaranti,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilt anställningsstöd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kringgåendet av utgiftstaken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av Arbetsmarknadsverkets organisation och styrning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra Rådet för europeiska socialfonden i Sverige (ESF-rådet)

till en i förhållande till AMS fristående myndighet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som en omställnings-

försäkring.

1999/2000:A16 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av särskild kännedom om kulturarbetarnas villkor så att

deras särställning inom arbetsförmedlingarna kan beaktas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa förutsättningar för kulturarbetare att leva utifrån sina

specifika arbetsvillkor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskild hänsyn tas till olika yrkesgruppers särskilda förutsätt-

ningar, speciellt kulturarbetares,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitiska program för kulturarbetare.

1999/2000:A17 av Christina Axelsson och Christina Pettersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det bör utredas hur de personer som deltar i en arbetsmark-

nadsåtgärd skall få ett fullgott försäkringsskydd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med att halvera deltidsarbetslösheten behöver intensifi-

eras.

1999/2000:A18 av Ana Maria Narti (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en förnyad och omfattande arbetslöshetsstatistik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de arbetslösas rätt och praktiska möjlighet till egna initiativ och

eget ansvar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om aktivitetscentrum drivna av arbetslösa, om mikrolån, studi-

echeckar och kompetenskonton för socialbidragstagare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av lättnader för små företag.

1999/2000:A19 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett underifrånperspektiv i arbetsmarknadspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om decentralisering av beslut inom AMS till den lokala arbetsför-

medlingen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lokala arbetsmarknadsprojekt bör uppmuntras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tjänstejobb,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att skapa fler jobb genom företagande,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillfälliga personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utvärdering av förändringarna i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de äldre arbetslösas situation,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utvärdering av det särskilda anställningsstödet för

personer som fyllt 57 år,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om försämrade överklagande-

möjligheter vad gäller stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen, personligt biträde

och särskilt stöd vid start av näringsverksamhet.

1999/2000:A20 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om målen för arbetsmarknadspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsförmedlingarnas resurser och roll,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ansträngningar att finna lämpligt arbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om aktivitetsgaranti,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om särskilt anställningsstöd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regelförenklingar inom arbetsmarknadspolitiken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ersättningen för ungdomar i kommunalt arbetsmarknadsprogram,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om styrning och uppföljning samt behovet av en parlamentarisk

översyn av AMV,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetslöhetsförsäkringens utformning.

1999/2000:A21 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en decentraliserad arbetsmarknadspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett samordnat försörjningsstöd och sammanhållet regelverk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade möjligheter till fördelning av resurser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiska incitament i arbetsmarknadspolitiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsgaranti,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvalitativa arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetenskonton,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett effektivare valideringssystem,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett kulturperspektiv inom arbetsmarknadspolitiken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om geografisk rörlighet och avskaffandet av flyttningsbidragen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skapande av övergångsarbetsmarknader,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ohälsoproblematiken och lagstadgad arbetsskadeförsäkring,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den tudelade arbetsmarknaden och utformandet av ett lönevärde-

ringssystem likt den kanadensiska Ontariomodellen.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 1999/2000:98

Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt och med anled-

ning av den väckta motioner.

Under ärendets beredning har utskottet uppvaktats av företrädare för

KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd) samt

mottagit en skrivelse från denna intresseorganisation. Utskottet har också

tagit emot andra skrivelser i ärendet. Representanter för AMS har vidare

informerat om den pågående pilotverksamheten med aktivitetsgaranti.

Samtliga motioner som behandlas i betänkandet är väckta under riksmötet

1999/2000 och anges i det följande utan årtal.

1. Mål och inriktning

Propositionen

Arbetsmarknadspolitikens roll

Arbetsmarknadspolitiken är en del av den ekonomiska politiken och utgör ett

av flera instrument för att öka sysselsättningen. Arbetsmarknadspolitiken

innehåller stabiliserings-, allokerings- och fördelningspolitiska element.

Genom konjunkturberoende åtgärder utjämnas ekonomins resurser och det

blir delvis möjligt att kompensera för misslyckanden i den ekonomiska poli-

tiken. Matchning underlättas genom arbetsförmedlingarnas verksamhet och

bristyrkesutbildning. Arbetsmarknadspolitiska insatser för svårsysselsatta

samt arbetslöshetsförsäkringen kan ses som fördelningspolitiska inslag i

arbetsmarknadspolitiken. I propositionen konstateras att ökad sysselsättning

är den effektivaste formen av fördelningspolitik eftersom orsaken till låga

inkomster i första hand är brist på arbete.

Tillbakablick på 1990-talets arbetsmarknadspolitik

I ett avsnitt i propositionen gör regeringen en exposé över arbetsmarknadsut-

vecklingen och huvuddragen i arbetsmarknadspolitiken under 1990-talet. Där

slås fast att arbetsmarknadspolitiken fick bära en tung börda i början av

1990-talet. Det statsfinansiella läget i kombination med det stabiliseringspo-

litiska ansvar som lades på arbetsmarknadspolitiken gjorde enligt regeringen

att insatserna mer kom att präglas av kvantitet än av kvalitet. Genom att bl.a.

fastställa volymmål för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ville man

förhindra att människor slogs ut och permanent tvingades lämna arbetskraf-

ten.

Enligt regeringen medförde det faktum att kvantitet kom att gå före kvali-

tet att arbetsmarknadspolitikens tidigare goda rykte försämrades. Många

arbetslösa hamnade i rundgång mellan arbetslöshet och olika åtgärder, för-

medlarna kunde ägna allt mindre tid åt varje enskild sökande, trots kraftigt

ökade personalresurser. Olika försöksverksamheter startade för att motverka

problemen på arbetsmarknaden, i många fall med en otydlig arbetsmark-

nadspolitisk inriktning.

Det lokala och regionala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken ökade

under 1990-talet. Inte minst kommunerna har tagit på sig ett stort ansvar.

Grundtanken bakom det ökade lokala inflytandet är att insatserna kan effek-

tiviseras om man har god kunskap om det lokala näringslivet och de arbets-

sökande.

Även om kritik har riktats mot den förda politiken menar regeringen att

mycket tyder på att arbetsmarknadspolitiken under 1990-talet i flera avseen-

den har varit framgångsrik. Sysselsättningsökningen sedan början av 1998

har kunnat ske utan inflationsdrivande effekter och utan alltför stora flask-

hals- och bristproblem. Antalet långtidsinskrivna har minskat kraftigt vilket

tyder på att de haft möjlighet att behålla sin anknytning till arbetsmarknaden.

Troligen hade många människor slagits ut permanent från arbetsmarknaden

om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna haft betydligt mindre omfattning

under 1990-talets lågkonjunktur.

Arbets- och kompetenslinje

Enligt propositionen är arbetslinjen en bärande princip för den svenska väl-

färdspolitiken. Inom alla politikområden prioriteras aktiva åtgärder för att få

en person tillbaka i arbete framför passiva kontantersättningar.

Arbetslinjen utgör grunden i arbetsmarknadspolitiken och har under senare

år utvecklats till en arbets- och kompetenslinje. Denna innebär att anställning

normalt går före åtgärd. Om det inte finns arbete skall de arbetslösa, framför

att passivt ta emot kontantstöd, erbjudas lämplig utbildning eller en praktik-

plats som kan leda till ett arbete. Genom arbetslinjen motverkas passivisering

och utslagning samt att lediga platser är obesatta i onödan.

Regeringen anser att arbetslinjen behöver stärkas ytterligare. Därför före-

slås i propositionen att en aktivitetsgaranti införs för dem som är eller riske

rar att bli långtidsinskrivna. Inom aktivitetsgarantin bör ett särskilt anställ

ningsstöd införas för äldre personer som varit arbetslösa mycket långa perio-

der. Dessutom bör de individuella handlingsplanerna för arbetssökande vida-

reutvecklas och förstärkas. Vissa förändringar bör göras i arbetslöshetsför-

säkringen för att förtydliga kraven på aktivitet.

Mål

Regeringen fastslog 1996 att den öppna arbetslösheten skall minska till 4 %

vid slutet av år 2000, det s.k. arbetslöshetsmålet. Vidare har regeringen slagi

fast att andelen reguljärt sysselsatta i befolkningen i åldersgruppen 20-64 år

skall öka till 80 % år 2004, det s.k. sysselsättningsmålet. Därefter är målet

full sysselsättning.

I propositionen konstaterar regeringen att arbetsmarknadspolitikens

främsta uppgift är ökad anpassningsförmåga på arbetsmarknaden, effektiv

platsförmedling samt kompetenshöjande insatser och andra åtgärder som

leder till hög rörlighet på arbetsmarknaden. Detta bidrar till ökad sysselsätt-

ning och bättre matchning mellan arbetssökande och efterfrågan på arbets-

kraft samtidigt som inflationsdrivande flaskhalsar på arbetsmarknaden kan

undvikas. Arbetsmarknadspolitiken skall också verka för kvinnors och mäns

rätt till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.

I regleringsbrevet för budgetåret 2000 har regeringen angivit följande tre

effektmål för arbetsmarknadspolitiken och AMV:

? Hålla vakanstiderna nere för lediga platser

?

? Minska långtidsarbetslösheten

?

? Motverka långa tider utan arbete

?

Regeringen betonar i propositionen att alla tre målen inbegriper satsning på

kompetens.

Arbetsmarknadspolitikens uppgifter

Den första och viktigaste uppgiften för arbetsmarknadspolitiken är enligt

regeringen att förmedla arbete till arbetslösa och arbetskraft till arbetsgivar

na. Genom väl fungerande matchning kan vakanser tillsättas snabbt, vilket

leder till att arbetsmarknaden fungerar bättre.

Den andra och allt viktigare uppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att

öka de arbetslösas kompetens. Genom främst olika utbildningsinsatser för

arbetslösa underlättas anpassningen på arbetsmarknaden.

En tredje uppgift för politikområdet är att ta till vara under- och outnyttja-

de resurser på arbetsmarknaden. Det är här fråga om insatser riktade mot

exempelvis ofrivilligt deltidsarbetande personer, äldre långtidsarbetslösa,

utrikesfödda arbetslösa och personer med funktionshinder som befinner sig

utanför arbetsmarknaden.

Regeringen slår i propositionen fast att en allt viktigare uppgift för arbets-

marknadspolitiken är att öka sysselsättningen och förhindra marginalisering

av de grupper som har svag eller ingen förankring alls på arbetsmarknaden.

Här avses människor som drabbas av glesbygdens strukturförändringar samt

arbetslösa socialbidragstagare i de större städerna. Arbetsmarknadspolitikens

uppgift att integrera undersysselsatta grupper på arbetsmarknaden behöver

stärkas väsentligt. Dessutom behöver allas vilja till arbete tas till vara om d

skall vara möjligt att förhindra framtida arbetskraftsbrist, orsakad av demo-

grafiska förändringar.

Arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning

Arbetsmarknadspolitikens omfattning skall vara mindre i en högkonjunktur

än i en lågkonjunktur. Samtidigt måste enligt regeringen större vikt läggas

vid kvaliteten, vilket i vissa fall leder till att kostnaden per deltagare ökar

senaste åren har arbetsmarknadspolitiken fått en tydligare tillväxtinriktning.

Samtidigt har insatserna för dem som har svårast att få arbete stärkts. Denna

förändring måste fortsätta och bli ännu tydligare.

Arbetsmarknadspolitiken måste framöver inriktas på kärnuppgifterna,

nämligen platsförmedling, företagskontakter, insatser för att motverka flask-

halsar och åtgärder för att hjälpa dem som har svårast att få arbete. Arbets-

marknadsutbildningen skall leda till arbete och skall motverka arbetskrafts-

brist. Den måste ske i nära kontakt med arbetsmarknaden och innefatta prak-

tik. Regelförenklingarna måste fortsätta. I propositionen betonas också att

sysselsättningsökningen måste utnyttjas för att reducera antalet personer med

svag ställning på arbetsmarknaden. Regeringen poängterar vidare att politi-

ken skall präglas av respekt för individen, ökad rättstrygghet och en stärkt

arbetslinje. Den svenska arbetsmarknadspolitiken ligger väl i linje med EU:s

sysselsättningsriktlinjer.

Motioner

Enligt Moderaterna i kommittémotion A15 (yrk. 1 och 6) står Sverige inför

tre stora utmaningar. Det är nu, i ett gynnsamt konjunkturläge som under-

stöds av en stark internationell konjunktur, som reformer måste genomdrivas.

För det första måste ett internationellt konkurrenskraftigt företagsklimat

tillskapas. I dag är skattenivåerna för höga, byråkratin för omfattande och

arbetsmarknadslagarna för stela. Till detta kommer ett omfattande och

oöverskådligt regelverk. Den andra utmaningen innebär att en kunskapsmiljö

i världsklass måste utvecklas. Alla utbildningsled, från förskola till avance-

rad forskning, måste förbättras. För det tredje gäller det att få till stånd en

sund konkurrenssituation. Det är individer och företag snarare än staten som

skall stå i fokus. I dag finns alltför många offentliga monopol, stat och kom-

mun konkurrerar på ojämlika villkor och konkurrenslagstiftningen är otill-

räcklig.

Arbetsmarknadspolitiken bör koncentreras och inriktas på två huvudupp-

gifter. Den skall för det första förmedla arbeten, dvs. underlätta för arbetssö

kande och arbetsgivare att snabbt finna varandra. Dess andra huvuduppgift

skall vara att hjälpa de grupper som har det svårast på arbetsmarknaden -

unga, outbildade, invandrare, vissa äldre samt arbetshandikappade (yrk. 1).

Finansieringen av det särskilda anställningsstödet som föreslås i proposi-

tion 98 strider enligt Moderaterna mot intentionerna bakom lagen

(1996:1059) om statsbudgeten. Eftersom stödformen utgör en direkt före-

tagssubvention hör den hemma på statsbudgetens utgiftssida och skall in-

rymmas under det utgiftstak som fastställs av riksdagen. Moderaterna anser

emellertid att regeringen kringgår både budgetlagen och inkomsttaket genom

att hävda att utbetalningen av stödet, kreditering av företagens skattekonton,

motiverar att stödet budgeteras som en inkomstminskning på statsbudgetens

inkomstsida. Den föreslagna finansieringsformen bör avvisas av riksdagen

(yrk. 6).

Kristdemokraterna konstaterar i kommittémotion A20 (yrk. 1 och 2) att

arbetsmarknadspolitiken har en nyckelroll när det gäller att stödja en uthållig

och långsiktig sysselsättningsutveckling. Eftersom utbildning, individuellt

anpassade åtgärder och effektiv matchning mellan arbetssökande och lediga

arbeten är nyckeln till en effektiv arbetsmarknad har partiet inga invändning-

ar mot de övergripande mål för arbetsmarknadspolitiken som anges i propo-

sitionen. Det är dock tveksamt om de åtgärder som föreslås i propositionen är

tillräckliga i förhållande till de angivna målen, anser Kristdemokraterna.

Målen för arbetsmarknadspolitiken och AMV borde dock slås fast av riksda-

gen, och detta skulle ske på ett sådant sätt att utvärdering underlättades (yrk

1).

Arbetsmarknadspolitiken och kontantstödet vid arbetslöshet måste utfor-

mas på ett sätt som så långt som möjligt förhindrar rundgång. Det måste

finnas incitament att tillvarata varje tillfälle till arbete på den reguljära a

betsmarknaden. Åtgärder mot långtidsarbetslöshet måste inriktas mot kom-

petenshöjning, och de arbetslösas sociala situation måste uppmärksammas

mer än i dag (yrk. 2).

Arbetsmarknadspolitiken måste enligt Centerpartiet i motion A21 (yrk. 1, 3

och 13) förnyas och förändras från grunden och omfatta fler politikområden

än i dag. Den regionala utvecklingskraften måste stärkas genom att Arbets-

marknadsverkets organisation förändras och att en decentraliserad arbets-

marknadspolitik genomförs. Där är samverkan mellan olika aktörer - arbets-

förmedling, socialtjänst, hälso- och sjukvård samt utbildningssystem - bety-

delsefull.

Centerpartiet menar att statliga regelverk och resurser bör användas på ett

sådant sätt att kommunerna i större utsträckning än i dag samordnar arbets-

marknadsinsatser. I landets samtliga kommuner bör det finnas ett kontor dit

arbetslösa i kommunen kan vända sig och där en handläggare har huvud-

ansvar för alla kontakter avseende en enskild person.

I en individuell handlingsplan för den arbetslöse bör insatser från olika

aktörer beskrivas och vilka åtaganden som gäller för dessa liksom för den

arbetssökande. De medel som i dag fördelas genom stat, kommun, landsting

och regioner bör i allt större utsträckning beslutas och användas lokalt, anser

Centerpartiet. Friheten bör öka att använda medlen på ett otraditionellt sätt,

exempelvis genom partnerskap och för att stödja nyetablering av företag

(yrk. 1).

Partiet vill ha en tydligare uppdelning mellan försörjningsstöd och kostna-

der för åtgärder. Staten bör liksom hittills ha huvudansvar för försörjnings-

stödet medan däremot medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör för-

delas för beslut i kommunerna. I en resursfördelningsmodell bör ingå antal

arbetslösa, genomsnittlig längd på den enskildes arbetslöshet samt individu-

ella faktorer som utbildning, sociala bindningar, arbetshandikapp m.fl. (yrk.

3).

Kvinnorna har generellt sett en osäkrare situation på arbetsmarknaden än

män. De har oftare tidsbegränsade anställningar och dessutom lägre lön än

män för likvärdigt arbete. Därför bör ett lönevärderingssystem liknande den

kanadensiska s.k. Ontariomodellen utformas. Principen lika lön för likvärdigt

arbete måste gälla (yrk. 13).

Utgångspunkten för arbetsmarknadspolitiken bör enligt Folkpartiet i motion

A19 (yrk. 1, 2 delvis, 4 och 5) vara ett underifrånperspektiv där den enskilda

individen står i centrum och i största möjliga utsträckning har beslutsrätt öve

sin egen vardag. Vad partiet benämner den djupa arbetsmarknadspolitiken

skall bygga på tilltro till individen (yrk. 1).

Arbetsmarknadspolitiken är och förblir en statlig angelägenhet. Det får

aldrig bli kommunen som bär huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken

bl.a. därför att det finns risk för att det leder till att reguljära kommunala

arbetstillfällen trängs undan. Ytterligare decentralisering kan dock göras till

arbetsförmedlingarna (yrk. 2 delvis).

Folkpartiet pläderar för åtgärder för en bredare arbetsmarknad. Tjänste-

och servicesektorn bör stimuleras och mer generella åtgärder måste till för

fler arbeten genom företag. En utveckling av detta slag ställer höga och del-

vis nya krav på arbetsmarknadspolitiken. Fler arbeten genom företag kan

tillskapas genom att bl.a. Småföretagsdelegationens förslag genomförs, risk-

kapitalförsörjningen förbättras, arbetsmarknadslagar och trygghetssystem

anpassas efter småföretagens villkor, de direkta företagsstöden minskar och

flertalet kommunala bolag avvecklas (yrk. 4 och 5).

Christina Axelsson och Christina Pettersson (båda s) anser i motion A17

(yrk. 2) att arbetet med att halvera deltidsarbetslösheten behöver intensifie-

ras.

Ana Maria Narti (fp) pekar i motion A18 (yrk. 1-4) på att det behövs en

tydligare arbetsmarknadsstatistik. Politiken måste inriktas på att ge arbetslös

rätt och praktiska möjligheter att ta egna initiativ och eget ansvar, vilket så

småningom leder till regelbundna inkomster. Förslag om aktivitetscentrum

som drivs av arbetslösa, mikrolån för nya småföretagare utan eget kapital,

studiecheckar och kompetenskonto för socialbidragstagare bör beaktas. Detta

gäller också förslag som har lagts fram i syfte att underlätta för småföretag.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadspolitiken är en del av den ekonomiska politiken. Den utgör,

vilket regeringen konstaterar i propositionen, ett av flera instrument för att

öka sysselsättningen. Självfallet behövs åtgärder inom en rad andra politik-

områden för att främja sysselsättningen, exempelvis när det gäller närings-,

regional- och utbildningspolitiken liksom politiken för att stödja den sociala

välfärden inom ramen för kommun- och socialförsäkringssektorn.

Tillväxt, företagande och skatter

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i flera motioner om att ökad

sysselsättning inom den privata sektorn är av stor betydelse för att främja

tillväxten. Insatserna för att förbättra villkoren för företagande och syssel-

sättning genom regelförenklingar, konkurrensfrämjande åtgärder etc. kom-

mer att fortsätta, vilket också betonas av regeringen i den ekonomiska vår-

propositionen (prop. 1999/2000:100).

En rad åtgärder har genomförts eller planeras i syfte att förbättra förutsätt-

ningarna för företagande. Många av dessa har varit särskilt riktade mot små

och medelstora företag. Några av åtgärderna är följande: sänkta arbetsgivar-

avgifter, lättnader i ägarbeskattningen genom vissa förändringar av utdel-

nings- och reavinstbeskattningen, möjligheter att kvitta underskott i nystartad

näringsverksamhet mot inkomst av tjänst, rätt till tjänstledighet för att start

eget företag samt ett treårigt program för småföretagsutveckling, förnyelse

och tillväxt.

Bland andra insatser kan nämnas att en särskild regelförenklingsgrupp,

Simplex, är verksam inom Näringsdepartementet och att en grupp entrepre-

nörer och företagare, Nybyggarna, är knuten till samma departement för att

regelbundet diskutera företagandets villkor. En särskild statssekreterargrupp

har inrättats med ansvar för regelförenklingsarbetet, och förordningsbestäm-

melser har utfärdats om att myndigheterna skall göra konsekvensanalyser av

nya reglers effekter för små företag innan förändringar genomförs. Bland

åtgärderna för att underlätta för företagande kan också nämnas som exempel

att Patent- och registreringsverket och Statskontoret på regeringens uppdrag

har presenterat ett förslag till förenklat uppgiftslämnande för företagen.

Mot bakgrund av vad som redovisats här är det glädjande att kunna kon-

statera att nyföretagandet ökar kraftigt i Sverige. Stiftelsen Jobs and Society

som främjar entreprenörskap och nyföretagande redovisar i sin senaste nyfö-

retagarbarometer att antalet nyregistrerade företag ökat med drygt 21 %

mellan januari/februari 1999 och motsvarande period i år. Nyregistreringen

av aktiebolag ökade med hela 60 %. Samtidigt är de regionala variationerna

utomordentligt stora - ökningen av nyföretagande i olika län under den nyss

nämnda tidsperioden uppgick till mellan 0 och 78 %.

Utvecklingen inom den privata tjänstesektorn var mycket stark under 1999

och Konjunkturinstitutet (KI) förutspår i sin prognos i mars 2000 att den

gynnsamma utvecklingen fortsätter. Ett orosmoment är dock att tillväxten

inom privat tjänstesektor skulle kunna motverkas av personalbrist. Enligt KI

finns det dock i dag inga tydliga tecken på en sådan situation. Folkpartiet

påpekar i sin nämnda motion att ökat företagande, inte minst inom tjänste-

och servicesektorn, ställer höga och delvis nya krav på arbetsmarknadspoliti-

ken. Utskottet delar denna uppfattning. Det är bl.a. mot denna bakgrund som

kraven i form av verksamhetsmål för arbetsmarknadspolitiken och AMV

förändrats i en mer tillväxtfrämjande riktning sedan budgetåret 1999. Ut-

skottet har senast i betänkande 1999/2000:AU1 (s. 14 ff.) redovisat och

kommenterat omläggningen.

Verksamhet inom arbetsmarknadspolitiken för att främja tillväxt och före-

tagande sker först och främst inom ramen för kärnuppgifterna för politikom-

rådet, nämligen platsförmedling, företagskontakter, insatser för att motverka

flaskhalsar och åtgärder för att hjälpa dem som har svårast att få arbete. Här

kan också nämnas att regeringen i regleringsbrev för 2000 givit AMS i upp-

drag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att utveckla och förbättra

information, service och tillgänglighet för främst små och medelstora före-

tag.

För att motverka arbetskraftsbrist och flaskhalsar på arbetsmarknaden har

en rad åtgärder vidtagits. Efter förslag i budgetpropositionen för 2000 har

riksdagen beslutat att 130 miljoner kronor får avsättas för en försöksverk-

samhet med bristyrkesutbildning för redan anställda under innevarande bud-

getår. Arbetsmarknadsutbildningen har ett ambitiöst mål som skall uppnås

under 2000 och som anger att andelen personer som fått arbete 90 dagar efter

avslutad yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning skall uppgå till minst 70 %.

Ett särskilt nationellt program för IT-utbildning, SwIT-utbildningen, har

genomförts sedan hösten 1997 i syfte att motverka arbetskraftsbrist inom

branschen.

Länsarbetsnämnderna medverkar aktivt i arbetet med de regionala tillväxt-

avtalen där de enligt en sammanställning som AMS nyligen avlämnat till

regeringen beräknas gå in med drygt 3 miljarder kronor i delfinansiering av

insatser och projekt i 18 län (exklusive storstadslänen). Andra exempel på

insatser för att främja företagande och tillväxt är att AMS i samråd med

NUTEK och ALMI Företagspartner AB utarbetar förslag till förbättrad råd-

givning i samband med bidrag för start av näringsverksamhet.

Regional utveckling - lokal anpassning

Arbetsmarknadsutskottet vill understryka vad som sägs i propositionen om

att möjligheter till tillväxt, sysselsättning och välfärd måste skapas i hela

Sverige. Såväl i propositionen som i motioner, bl.a. från Centerpartiet, beto-

nas att den tillväxt- och sysselsättningsfrämjande politiken måste anpassas

till regionala och lokala förhållanden. Från utskottets sida finns det anlednin

att upprepa den tidigare ståndpunkten att politiken måste stimulera samver-

kan och samarbete mellan olika sektorer och aktörer för att de åtgärder som

genomförs skall vara så effektiva som möjligt. Det är också en viktig ut-

gångspunkt för de nyss nämnda regionala tillväxtavtalen samt de lokala

utvecklingsavtal som träffas inom ramen för storstadspolitiken (prop.

1997/98:165, bet. 1998/99:AU2).

Som framgår av proposition 98 liksom av det delbetänkande som i dagarna

avlämnats av den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:36) finns stora

och ökande skillnader i sysselsättningsnivå mellan olika regioner och grup-

per. Obalanstalet, dvs. andelen öppet arbetslösa och deltagare i arbetsmark-

nadspolitiska program, varierar regionerna emellan. Det finns också en större

dold arbetslöshet i skogslänen. Också inom storstadsområdena är spännvid-

den stor mellan olika områden.

Den politiska ambitionen måste vara att skapa tillväxt, sysselsättning och

välfärd i hela landet. Om detta skall vara möjligt måste insatserna anpassas

till lokala och regionala förhållanden. Som regeringen framhåller i proposi-

tionen måste samverkan och samarbete mellan olika sektorer och aktörer

stimuleras. Detta är en förutsättning för att åtgärderna skall bli effektiva. D

är bl.a. mot denna bakgrund som arbetsförmedlingsnämndernas uppdrag

måste vidgas och förtydligas, en fråga som utskottet återkommer till i avsnitt

5.1. Där betonas att det bland ledamöterna bör ingå personer med insikter

inom ett flertal olika samhällsområden.

Också när det gäller insatserna mot långtidsinskrivningar inom ramen för

aktivitetsgarantin (se avsnitt 3) betonas samverkan mellan olika aktörer. Som

framgår av propositionen skall utgångspunkten för arbetet vara att samordna

insatserna utifrån individens perspektiv. När det gäller personer som uppbär

socialbidrag av arbetsmarknadsskäl förutsätter regeringen att ett formaliserat

samråd sker mellan arbetsförmedlingen och socialtjänsten om vilka personer

som anvisas till aktivitetsgarantin.

Inom rehabiliteringsområdet har såväl AMS som Riksförsäkringsverket,

Socialstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att

samverka för att uppnå effektivare användning av tillgängliga resurser inom

rehabiliteringsområdet. Syftet skall vara att varje individs arbetsförmåga

tillvaratas så att det blir möjligt för den enskilde att försörja sig genom arb

te. Detta samverkansuppdrag ligger helt i linje med tidigare uttalanden från

utskottet.

Folkpartiet betonar i motion A19 att arbetsmarknadspolitiken är och förblir

en statlig angelägenhet samtidigt som partiet konstaterar att ytterligare de-

centralisering kan göras till arbetsförmedlingarna. Utskottet vill i detta sam-

manhang för sin del hänvisa till vad som sägs i propositionen om att målen

för den nationella arbetsmarknadspolitiken skall prioriteras i arbetsmark-

nadsnämndernas verksamhet. Samtidigt är, som framhålls i propositionen,

lokalt inflytande och frihet inom en väl utbyggd och resursstark arbetsför-

medling avgörande för att åtgärderna skall bli väl anpassade till olika förut-

sättningar och för att regionala obalanser skall motverkas.

Utskottet återkommer i avsnitt 5.1 till frågan om ledning och styrning av

AMV, arbetsmarknadsnämnder, m.m.

Individuella handlingsplaner

Utskottet har vid ett flertal tillfällen åtminstone sedan mitten av 1990-talet

betonat vikten av individuella handlingsplaner. Det skedde exempelvis när

utskottet 1996 tog ställning till förslagen i proposition 1995/96:222 Vissa

åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, m.m. (yttr. AU6y) och

senast i betänkande 1999/2000:AU1. Regeringen fäster också, exempelvis

genom regleringsbrev och uppdrag till AMS, stor vikt vid att individuella

handlingsplaner kommer till ökad användning inom arbetsförmedlingens

verksamhet.

Bakgrunden till utskottets positiva syn på handlingsplanerna är givetvis

övertygelsen om att en realistisk, tydlig och konkret handlingsplan som

används aktivt samt fortlöpande hålls aktuell är ett verksamt instrument när

det gäller att gå från arbetslöshet till arbete på den reguljära arbetsmarkna-

den. När den enskilde aktivt deltar i utarbetande och aktualisering av en

handlingsplan med dessa egenskaper bör detta rimligen öka individens förut-

sättningar att få arbete. Utvecklade handlingsplaner kan således bli ett cen-

tralt hjälpmedel för att förbättra resultatet i platsförmedlingsarbetet och för

att motverka s.k. rundgång. Av AMV:s årliga servicemätning 1999 framgår

också att sökande med handlingsplan uppvisar betydligt mer positiva omdö-

men om förmedlingens verksamhet än sökande utan handlingsplan.

I dag gäller enligt förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitis-

ka verksamheten att arbetsförmedlingen och den arbetssökande skall upprätta

en individuell handlingsplan om denne riskerar långtidsarbetslöshet. Utskot-

tet anser i likhet med regeringen att det finns anledning att höja ambitionsni-

vån ytterligare i enlighet med vad som förespråkas i propositionen. En ömse-

sidig handlingsplan bör upprättas inte bara för samtliga sökande som riskerar

långtidsarbetslöshet utan för varje arbetslös arbetssökande som är anmäld

hos den offentliga arbetsförmedlingen. Detta bör för den sistnämnda gruppen

ske inom tre månader.

Som framgår av propositionen har kvaliteten och delaktigheten i hand-

lingsplanerna ifrågasatts. Därför har regeringen i regleringsbrevet för år 2000

givit AMS i uppdrag att fortsätta utveckla handlingsplanerna till att bli ett

centralt hjälpmedel att förbättra platsförmedlingsarbetet. AMS skall senast i

augusti 2000 redovisa omfattningen av och kvaliteten i de individuella hand-

lingsplanerna samt vilka åtgärder som vidtagits för att höja kvaliteten. Det

kan också nämnas att AMS i anslutning till detta skall redovisa resultaten av

samarbetet mellan arbetsförmedlingen och kommunerna för att öka såväl

antalet som kvaliteten i handlingsplaner för personer som saknar svensk

arbetslivserfarenhet.

Mot bakgrund av vad som här anförts förutsätter utskottet att kraftfulla in-

satser görs för att de individuella handlingsplanerna skall bli ett effektivt

instrument i matchningsarbetet. Som utskottet ser det innebär också hand-

lingsplanen att man tydligt lägger ansvar på och sätter tilltro till den enskil

individen. Det är, som Folkpartiet framhåller i motion A19, den enskilda

individen som skall stå i centrum och i så stor utsträckning som möjligt ha

beslutsrätt över sin situation.

Enligt utskottet är detta också något som kännetecknar aktivitetsgarantin.

Garantin innebär att den enskilde får större möjligheter att påverka sin situa-

tion. Genom den kan möjligheterna till arbete på den reguljära arbetsmark-

naden bättre tas till vara och insatser mot långtidsarbetslöshet inriktas på

kompetenshöjning och på de arbetslösas sociala situation, vilket är krav på

arbetsmarknadspolitiken som framförs av Kristdemokraterna i motion A20.

Utskottet behandlar aktivitetsgarantin närmare i avsnitt 3.

I enlighet med vad regeringen förespråkar i propositionen bör alltså fler

arbetslösa sökande än i dag omfattas av individuella handlingsplaner. Likaså

måste stor vikt fästas vid att en handlingsplan aktualiseras och är realistisk.

Därvid bör det klargöras vad sökaktiviteten bör omfatta med hänsyn till

relevanta arbetstillfällen och den enskildes situation. Det innebär bl.a. att

handlingsplanen måste utformas på ett sådant sätt att den nödvändiga yrkes-

mässiga och geografiska rörligheten inte hämmas och så att möjligheterna att

få arbete underlättas. Denna fortlöpande process ställer betydande krav på

både arbetsförmedlingens förmåga att uppfylla sina åtaganden och den ar-

betslöses vilja att följa handlingsplanen. För att skapa rättssäkerhet för den

arbetslöse är det viktigt att arbetsförmedlingen är tydlig såväl i sina åtagan-

den som i sina reaktioner.

Målstyrning - resursfördelning

Utskottet vill i likhet med Kristdemokraterna i motion A20 betona vikten av

att det finns relevanta och uppföljningsbara mål för arbetsmarknadspolitiken

och AMV.

En tvåårig översyn av målen för samtliga utgiftsområden i statsbudgeten

pågår för närvarande inom Regeringskansliet. I budgetpropositionen för år

2000 (prop. 1999/2000:1) redovisade regeringen det pågående arbetet. Av

redogörelsen framgår att en arbetsgrupp tillsatts med representanter för

samtliga departement med uppgift att utveckla resultatstyrningen inom ra-

men för översynen. Enligt vad som framgår av budgetpropositionen skall det,

när översynen är avslutad i december 2000, finnas tydliga strategier för hur

målen skall följas upp och utvärderas. Detta skall bl.a. säkerställa att result

informationen till riksdagen förbättras.

Resultatet av översynen av mål och målstrukturer kommer enligt vad som

uppgavs i den senaste budgetpropositionen att märkas successivt i komman-

de budgetpropositioner. Förändringar i resultatinformationen till riksdagen

skulle dröja ytterligare två år.

I betänkandena 1998/99:FiU20 (s. 188-190) och 1999/2000:FiU13 har fi-

nansutskottet tagit upp frågan om översyn av mål och målstrukturer och

framhållit det angelägna i att målen görs mätbara och uppföljningsbara så att

det blir meningsfullt att ställa dessa i relation till kostnaderna. Arbetsmark-

nadsutskottet delar helt denna inställning och instämmer också i finansut-

skottets uppfattning i betänkande FiU13 att det kan vara av värde att målen

uttrycks i sådana termer att de kan utgöra utgångspunkter för politiska prio-

riteringar och diskussioner. Målen bör således inte vara alltför vagt eller

allmänt formulerade. Arbetsmarknadsutskottet anser att riksdagen inte heller

bör fastställa preciserade detaljmål eftersom sådana riskerar att leda till cen

tralstyrning av den operativa verksamheten.

Som utskottet ser det ligger förslagen i den nu aktuella propositionen om

förnyad arbetsmarknadspolitik (prop. 98) helt i linje med statsmakternas

strävanden att utveckla mål- och resultatstyrningen och därmed ersätta detalj-

reglering. Arbetsmarknadspolitiska program skall i större utsträckning än

hittills kunna varieras med hänsyn till skiftande behov på lokala arbetsmark-

nader och hos enskilda arbetssökande. Enligt arbetsmarknadsutskottet kan

detta också sägas vara ett led i en vidareutvecklad mål- och resultatstyrning.

I detta sammanhang vill utskottet också något kommentera Centerpartiets

uppfattning i motion A21 att bl.a. följande faktorer bör vägas in i en resurs-

fördelningsmodell när det gäller medel till arbetsmarknadspolitiska åtgärder:

antal arbetslösa, genomsnittlig längd på den enskildes arbetslöshet samt

individuella faktorer som utbildning, sociala bindningar och arbetshandi-

kapp.

Utskottet kan konstatera att den resursfördelningsmodell som används av

AMS vid fördelning av medel från åtgärdsanslaget (anslaget utg.omr.14 A2)

till länsarbetsnämnderna tar hänsyn till kvarstående sökande utan arbete och i

åtgärder under den senaste tolvmånadersperioden, alltså det s.k. sökan-

detrycket. Utöver detta tar man hänsyn till en fördelningspolitisk faktor som

skall mäta svårigheten på arbetsmarknaden.

Utskottet finner det angeläget att AMV även fortsättningsvis utformar och

omprövar de resursfördelningsmodeller som används inom verket. Utifrån de

övergripande riktlinjer som riksdag och regering ger i mål- och resultatstyr-

ningen måste det åligga verket att fördela anslagna medel på mest ändamåls-

enliga sätt. Av detta följer att riksdagen inte bör ta ställning till de resurs

delningsmodeller som används inom verket, något som Centerpartiet före-

faller förespråka. Utskottet vill också peka på att frågan om resursfördelning

hänger nära samman med frågor om ledning och styrning, något som utskot-

tet återkommer till i avsnitt 5.1.

Deltidsarbetslöshet

Problemet med deltidsarbetslöshet tas upp i motion A17 av Christina Axels-

son och Christina Pettersson (båda s). Utskottet vill i likhet med motionärer-

na betona vikten av att deltidsarbetslöshet motverkas.

Ett område där deltidsarbetslöshet är vanligt förekommande är inom vård-

och omsorgssektorn. Som framgår av proposition 98 har regeringen, i enlig-

het med Vård- och omsorgskommissionens åtagande att halvera deltidsar-

betslösheten mellan november 1999 och november 2000, kommit överens

med parterna om hur målet skall mätas och följas upp.

När det nu är ett drygt halvår kvar tills detta halveringsmål skall ha upp-

nåtts vill utskottet betona vikten av insatser för att nå de uppställda målen.

Detta är angeläget såväl med tanke på de ekonomiska problem som deltids-

arbetslösheten för med sig för många berörda som med hänsyn till den per-

sonalbrist som råder inom vård- och omsorgssektorn och som förväntas öka

de kommande åren. Deltidsarbetslöshet är vanligt förekommande också inom

en rad andra sektorer. Det finns anledning att betona att den måste motverkas

även där. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen.

Arbetsvärdering

Centerpartiet tar i ett yrkande i motion A21 upp frågan om arbetsvärdering

och lika lön för likvärdigt arbete. Utskottet vill i denna fråga hänvisa till a

regeringen i skrivelse 1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet

aviserat att en proposition med förslag om förstärkta regler vid lönediskrimi-

nering och lönekartläggning skall läggas fram för riksdagen våren 2000.

Arbetsmarknadsstatistik

I motion A18 av Ana Maria Narti (fp) sägs att det behövs tydligare arbets-

marknadsstatistik, dock utan någon närmare precisering. Utskottet anser för

sin del att det behövs en kontinuerlig vidareutveckling av arbetsmarknads-

statistiken så att den på bästa sätt återspeglar förhållanden och utveckling på

arbetsmarknaden. Ett exempel på detta är den statistik som kommer att utar-

betas om aktivitetsgarantin. Enligt vad utskottet har erfarit kommer AMS-

statistiken att redovisa hur stor andel av deltagarna i arbetsmarknadspolitiska

program som tillika omfattas av aktivitetsgarantin.

Budgetlag och inkomsttak

Som framgått kritiserar Moderaterna i motion A15 finansieringen av det

särskilda anställningsstöd som föreslås i propositionen (se avsnitt 3 i betän-

kandet) och hävdar att denna strider mot budgetlagen. Samma finansierings-

form används sedan den 1 oktober 1999 för bl.a. det allmänna anställnings-

stödet, något som Moderaterna uttryckligen tillstyrkte i sin motion

1999/2000:Fi20 som avlämnades med anledning av 1999 års vårproposition.

I den sistnämnda motionen förklarade partiet att man inte hade någon erinran

mot att det allmänna anställningsstödet omformades från ett kontantbidrag

till kreditering på skattekonto, ett förslag som inte mötte någon erinran från

finansutskottets sida och som också godkändes av riksdagen (prop.

1998/99:100, yttr. AU3y, bet. FiU27, rskr. 249).

Slutsats

Arbetsmarknadsutskottet ställer sig bakom målen för och huvuddragen i den

framtida inriktning av arbetsmarknadspolitiken såsom dessa presenteras i

propositionen. Det innebär bl.a. att de senaste årens tydligare inriktning på e

tillväxtinriktad arbetsmarknadspolitik måste fortsätta och att insatserna för

dem som har de största svårigheterna att få fäste på arbetsmarknaden måste

stärkas. Som regeringen framhåller är det kärnuppgifterna i arbetsmarknads-

politiken som skall prioriteras.

Med hänsyn till det ovan anförda finner utskottet inte anledning till något

uttalande från riksdagen med anledning av de behandlade motionerna. Ut-

skottet avstyrker motionerna A15 yrkandena 1 och 6 (m), A17 yrkande 2 (s),

A18 yrkandena 1-4 (fp), A19 yrkandena 1, 2 delvis, 4 och 5 (fp), A20 yr-

kandena 1 och 2 (kd) samt A21 yrkandena 1, 3 och 13 (c).

2. Arbetslöshetsförsäkringen

Inledning

Regeringen föreslår att det genomförs vissa förändringar i lagen (1997:238)

om arbetslöshetsförsäkring. I propositionens avsnitt 7 föreslås att det i nämn-

da lag införs en uttrycklig reglering som innebär att en arbetssökande måste

anstränga sig för att finna ett lämpligt arbete för att ha rätt till arbetslösh

ersättning. Vidare föreslås i anslutning till förslaget om införande av ett

förstärkt anställningsstöd, avsnitt 8 i propositionen, förändringar i bestäm-

melserna om återkvalificering. Utskottet återkommer till förslaget i avsnitt 3.

Slutligen föreslås ett antal följdändringar i lagen med anledning av de regel-

förenklingar som behandlas i propositionens avsnitt 9.

I propositionens avsnitt 11 aviseras att regeringen avser att i maj detta år

återkomma med ett förslag om ändringar i reglerna om arbetslöshetsförsäk-

ring.

Utskottet kommer i detta avsnitt att behandla förslaget om lämpligt arbete

m.m. samt motioner som behandlar frågan om en ny arbetslöshetsförsäkring.

Bakgrund

Under 1999 tillsattes en arbetsgrupp vid Näringsdepartementet som skulle

göra en översyn av arbetslöshetsförsäkringen. Gruppens arbete har redovisats

i en departementspromemoria, Ds 1999:58 Kontrakt för arbete - Rättvisa och

tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen. Gruppen lämnade ett antal förslag

om förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat föreslogs ändrade

ersättnings-, återkvalificerings- och sanktionsregler. Vidare föreslogs infö-

randet av ett "sökkontrakt" och av en övergångsarbetsmarknad. Gruppen

ansåg också att kravet på aktivitet från den arbetssökandes sida för rätt till

arbetslöshetsersättning skulle formuleras som ett tillägg till grundvillkoren i

lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Förslaget har remissbehandlats. Som framgår av inledningen till detta av-

snitt har regeringen aviserat ytterligare förslag om lagändringar som skall

läggas fram för riksdagen under våren 2000.

Propositionen

Lämpligt arbete m.m.

I 9-11 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring regleras de allmänna villkoren

för att en arbetssökande skall ha rätt till arbetslöshetsersättning. Av 9 § fra

går att ett av villkoren för att arbetssökanden skall vara ersättningsberättiga

är att han eller hon är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete och inte kan f

ett sådant arbete. Detta innebär att arbetssökanden inte passivt kan avvakta

att han eller hon blir erbjuden ett lämpligt arbete av arbetsförmedlingen utan

det krävs aktivt deltagande i processen för att finna ett nytt arbete. Enligt

gällande regler finns alltså ett krav på att den arbetssökande skall vara aktiv

och "stå till arbetsmarknadens förfogande" för att ha rätt till arbetslöshetser

sättning.

Regeringen anser i likhet med arbetsgruppen att det av lagen uttryckligen

bör framgå att arbetssökanden skall anstränga sig att finna ett lämpligt arbe-

te. I regeringens lagförslag uttrycks detta så att rätt till ersättning vid arb

löshet har den som "anstränger sig för att finna ett lämpligt arbete men inte

kan få ett sådant arbete". En sådan förändring skulle innebära att man tydlig-

gör det ansvar som åvilar den arbetssökande för att han eller hon skall ha rätt

till arbetslöshetsersättning. Enligt regeringen skall det inte vara fråga om at

den arbetssökande måste visa att han eller hon sökt ett visst antal arbeten,

utan kravet på aktivitet får bedömas utifrån de förutsättningar som råder på

arbetsmarknaden.

I 11 § samma lag anges när ett erbjudet arbete skall anses som lämpligt.

Bland annat anges att ett arbete skall anses lämpligt om det inom ramen för

tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till sökandens förutsättnin

ar för arbetet samt andra personliga förhållanden. AMS har i en regelbok,

benämnd Försäkringsbestämmelser, kommenterat några situationer där per-

sonliga hänsyn skall kunna tas vid bedömning av vilka arbeten som är lämp-

liga.

Arbetsgruppen ansåg att preciseringarna i regelboken var väl avvägda men

såg en svaghet i att det endast var fråga om en kommentar. Man föreslog

därför att AMS skulle bemyndigas att utfärda föreskrifter om lämpligt arbete

och att utgångspunkten skulle vara AMS nuvarande kommentar.

Enligt regeringen har det framförts kritik mot bristande likabehandling och

på tillämpningen av bestämmelsen om lämpligt arbete. Som ett led mot ökad

rättssäkerhet i tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkring anser rege-

ringen därför att lagen bör ändras så att regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer bemyndigas att utfärda föreskrifter om vad som är

lämpligt arbete. Utgångspunkten för sådana föreskrifter skall vara den nuva-

rande lagstiftningen. Enligt regeringen skall läget på arbetsmarknaden vara

det primära. Är tillgången på arbetstillfällen god kan det finnas skäl att ta

hänsyn till personliga förhållanden i något större utsträckning eftersom sö-

kanden i det fallet ändå relativt snabbt kan erhålla ett arbete. Är tillgången

arbetstillfällen sämre får de personliga förhållandena stå tillbaka något till

förmån för möjligheterna att finna ett arbete. Som exempel på vad som skall

kunna ingå i föreskrifterna anger regeringen ålder, hälsoskäl, lokal bunden-

het, kommunikationer, arbete på annan ort och väntat arbete. Vidare anges

att det också kan ingå en bedömning av arbete vid sidan av delpension.

Regeringen betonar också arbetslöshetsförsäkringens roll av omställnings-

försäkring och att den inte har varit och inte är avsedd att bli en yrkesförsäk

ring.

Motioner

Moderaterna förklarar i kommittémotion A15 att de i och för sig accepterar

förslaget som rör aktivitetskrav. Man konstaterar dock att flera remissinstan-

ser, däribland AMS, har ansett att förslaget är alltför otydligt och därmed

svårt att tillämpa. Även om det kan finnas fog för denna kritik anser Mode-

raterna att det är rimligt att det redan av lagtexten framgår att det faktiskt

finns ett krav på att den som uppbär arbetslöshetsersättning skall anstränga

sig för att finna ett lämpligt arbete. De nuvarande reglerna innebär att det

ofta ställs högre krav på aktivitet av den som uppbär socialbidrag enligt

socialtjänstlagen än av den som gör anspråk på arbetslöshetsersättning.

Moderaterna konstaterar vidare att det i ord råder en bred enighet om att

arbetslöshetsförsäkringen skall utgöra en omställningsförsäkring, dvs. den

skall under en omställningstid ge den arbetslöse möjligheter att söka andra

arbeten eller vidareutbilda sig för nya. I sak har dock arbetslöshetsförsäk-

ringen alltmer kommit att anta formen av en ny medborgarlön. Ersättnings-

berättigade perioder av arbetslöshet kan varvas med arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i en utsträckning som gör arbetslöshetsförsäkringen till en perma-

nent försörjning, vilket innebär att försäkringen tillämpas på ett sätt som

aldrig varit avsett. Moderaterna anser därför att det borde införas en tidsmäs-

sig gräns för försäkringens giltighet, dvs. en s.k. bortre parentes. Genom en

sådan begränsning i ersättningsrätten stärks den enskildes incitament för att

söka och anta arbete. Den enskildes ansvar skulle också tydliggöras. Vidare

skulle huvuddelen av regel-, kontroll- och sanktionssystemen kunna slopas

helt. Arbetsförmedlarnas uppgift att lämna de arbetssökande hjälp och biträ-

de kan därmed renodlas (yrk. 9).

Moderaterna anser att det är djupt otillfredsställande att regeringen inte

kan presentera sin politik i denna fråga sammanhängande utan att förslagen

om arbetslöshetsersättning på ett godtyckligt sätt styckas upp i olika propo-

sitioner.

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A20 att det finns två argument

för en lagskärpning. För det första innebär en sådan att det sänds ut en tydlig

signal i AMV:s organisation samt till de arbetssökande om vad som gäller nu

och framöver. För det andra skiljer sig den faktiska tillämpningen åt ute på

de olika arbetsförmedlingskontoren.

Kristdemokraterna ansluter sig till den kritik som förts fram av vissa re-

missinstanser om att bestämmelsen om lämpligt arbete är alltför vagt formu-

lerad och därför kan medföra tillämpningssvårigheter. Enligt Kristdemokra-

terna är det angeläget att dessa föreskrifter följer ett antal viktiga principe

såsom lika behandling över hela landet. Vidare anser partiet att det är rimligt

att krav ställs på den arbetssökande att om han eller hon inte inom en rimlig

tid finner ett arbete som passar den kompetens vederbörande har så måste

den arbetssökande vara beredd att ta ett arbete med lägre lön och lägre ut-

bildnings- och kompetenskrav än vad den arbetssökande haft. Det är också

viktigt att reglerna om avanmälan ses över (yrk. 4).

Kristdemokraterna föreslår att det införs en allmän obligatorisk arbetslös-

hetsförsäkring som betalas solidariskt av alla med arbete. Egenfinansieringen

bör öka. Därigenom blir det en tydligare koppling mellan lönebildningen,

arbetslöshetens nivå och kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Vidare

föreslås att den nya försäkringen får en utformning så att allt arbete lönar si

dvs. allt arbete skall räknas den enskilde till godo när det gäller kvalifika-

tionskraven (yrk. 10).

I partimotion A21 förklarar Centerpartiet att det är rimligt att ersättningen

för de arbetslösa trappas ned. De första 200 dagarna skall försörjningsstöd

lämnas med 80 %. Påföljande perioder bör stödet minskas och så småningom

bör ett större kommunalt ansvar inträda (yrk. 4).

Folkpartiet ställer sig i kommittémotion A19 bakom regeringens förslag när

det gäller den arbetssökandes ansträngningar att finna lämpligt arbete. Partiet

har dock svårt att se hur man rent praktiskt skall kunna använda de skärpta

kraven. Det finns redan i dagens lagstiftning krav på att anta anvisat arbete.

Undersökningar visar att arbetsförmedlingen tenderar att tolka lagen

"snällare" än vad som föreskrivits. Det kan också finnas risk för att lagen

tolkas olika från en arbetsförmedling till en annan. Folkpartiet föreslår därfö

att denna lagändring utvärderas för att man skall se hur den har fungerat i

praktiken (yrk. 7).

Utskottets ställningstagande

Vid ofrivillig arbetslöshet utgör arbetslöshetsförsäkringen en väsentlig del av

den ekonomiska tryggheten för den enskilde. Skulle den arbetslöse förlora

sin ersättning skulle det kunna innebära ett stort ingrepp i dennes livsföring.

Arbetslöshetsförsäkringen har utformats så att den skall ersätta den arbetslö-

se det inkomstbortfall han eller hon drabbas av vid arbetslöshet. Den har

också inneburit att arbetslösa som har haft svårigheter att erhålla nya arbeten

inte har tvingats in i socialbidragsberoende. För att kunna upprätthålla en så

pass generös försäkring har det ställts relativt stränga krav för rätten till

ersättning. Det har också varit viktigt att beivra all form av missbruk. Ytters

är det en fråga om försäkringens legitimitet för dem som är med och finansi-

erar försäkringen, dvs. både de förvärvsarbetande och de arbetslösa.

Som framgår av den rapport arbetsgruppen lämnat finns det vissa tecken

som tyder på att praxis skiljer sig markant mellan olika arbetsförmedlare när

det gäller den enskildes rättigheter och skyldigheter. Det är därför viktigt at

det klargörs vilka krav som ställs på den enskilde. Det sker som framgått på

två sätt, både genom en ändrad formulering i lagen och genom att det ges

möjlighet att utforma föreskrifter på lägre nivå.

En invändning som framförts mot förslaget är att regleringen inte är till-

räckligt preciserad. Utskottet delar inte denna uppfattning och grundar sig på

följande. Arbetsmarknaden står under ständiga förändringar. Under vissa

perioder är tillväxten god och sysselsättningen hög. Andra perioder är för-

hållandena sämre. Möjligheterna för den enskilde att erhålla arbete kan skifta

väsentligt mellan olika perioder. Det är därför rimligt att bedömningen av

aktivitetskraven och av vad som skall betraktas som lämpligt arbete kan

skilja sig över tiden. En alltför detaljerad lagstiftning skulle kunna motverka

sitt syfte och kunna leda till orimliga konsekvenser. Av det skälet är det

viktigt att regleringen är flexibel och möjliggör hänsynstaganden av de slag

som nyss nämnts. Utskottet ser också en fördel i att de närmare bestämmel-

serna om vad som skall anses som lämpligt arbete inte behöver preciseras i

lag. Med hänsyn till det anförda avstyrks motion A20 yrkande 4 (kd).

När det gäller utformningen av det berörda grundvillkoret för rätt till er-

sättning enligt 9 § anser utskottet att ett bättre uttryckssätt än det som före

slagits av regeringen är att den enskilde "aktivt skall söka arbete". Paragra-

fens punkt 4 får då följande lydelse:

4. aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete.

Den av utskottet föreslagna lydelsen skall inte ses som en ändring i sak i

förhållande till regeringens förslag. Avsikten är således varken att mildra

eller skärpa kraven på den arbetssökande i förhållande till vad regeringen

förordat. Utskottet vill starkt betona att lagändringarna syftar till ökad tydl

het och likformighet. Det är inte fråga om uttryck för misstro mot de arbets-

lösa.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom regeringens förslag, med

den nyss angivna justeringen.

Utskottet som biträder ändringsförslaget som gäller 11 § lagen om arbets-

löshetsförsäkring återkommer till antagandet av lagförslaget i avsnitt 4.

Vad sedan gäller Folkpartiets begäran om en utredning utgår utskottet från

att man inom Regeringskansliet kommer att följa utvecklingen med anled-

ning av regelförändringen. Utskottet är därför inte berett att ställa sig bakom

detta krav. Motion A19 yrkande 7 (fp) avstyrks.

När det slutligen gäller de motioner som framför krav på mer omfattande

förändringar av arbetslöshetsförsäkringen vill utskottet påpeka att utskottet

vid ett flertal tillfällen har behandlat yrkanden som rör finansieringsfrågan,

senast i samband med behandlingen av budgetpropositionen för budgetåret

2000 (bet. 1999/2000:AU1). Enligt utskottet var det svårt att få en klarare

bild av hur partierna tänkt sig finansieringen. Utskottet ställde sig bl.a. frå

vad den enskildes insats skulle relateras till och vilka som skulle stå för

finansieringen, hela löntagarkollektivet eller bara de som är medlemmar i en

kassa eller möjligen de som kan sägas ha förankring på arbetsmarknaden,

och i så fall hur detta kriterium skulle bestämmas. Vidare bedömde utskottet

att Moderaternas och Kristdemokraternas då framlagda förslag skulle innebä-

ra kraftigt ökade ekonomiska insatser från de enskilda vilket utskottet inte

kunde godta. Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag.

När det gäller övriga övergripande frågor som rör arbetslöshetsförsäkring-

en kan utskottet konstatera att regeringen som nämnts avser att inom kort till

riksdagen överlämna en proposition som skall behandla dessa frågor. Ut-

skottet anser inte att man bör föregripa detta arbete.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A15 yrkande 9

(m), A20 yrkande 10 (kd) och A21 yrkande 4 (c).

3. Insatser för att förhindra och bryta

långtidsarbetslöshet

Propositionen

I detta avsnitt behandlas regeringsförslaget om en aktivitetsgaranti och om

ett särskilt anställningsstöd.

Bakgrund

Trots att både sysselsättning och tillväxt ökar finns det ett stort antal arbet

lösa som inte har kunnat bryta sin arbetslöshet. Enligt regeringen beror detta

på en mängd faktorer. Många av de personer som har varit utan arbete under

en längre tid saknar grundläggande utbildning, vilket gör att de har svårt att

tillgodogöra sig yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. Andra saknar

helt eller delvis arbetslivserfarenhet, t.ex. ungdomar och invandrare.

Regeringen gav under 1999 AMS i uppdrag att redovisa förslag på hur de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skulle kunna användas mer effektivt för

särskilda insatser för arbetslösa som under en längre tid har stått utanför den

reguljära arbetsmarknaden.

Uppdraget redovisades i en rapport den 17 december 1999. I rapporten fö-

reslogs att gällande arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle utnyttjas inom

ramen för ett större sammanhållet program. Grupper om 10-15 arbetssökan-

de skulle beredas möjligheter till handledarstödd rehabilitering och/eller

kompetensutveckling. Målet skulle vara att de arbetssökande fick ett regul-

järt arbete eller en alternativ sysselsättning på regionalt anordnade över-

gångsarbetsmarknader.

Utredningen om socialbidragsberoende lämnade sin rapport Samverkan för

färre bidrag och fler i jobb (Ds 1999:54) i september 1999. I rapporten före-

slogs att den s.k. utvecklingsgarantin för ungdomar utvidgas till att omfatta

även vuxna och att den borde införas som ett komplement till de ordinarie

arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärderna.

Regeringen har den 10 februari 2000 beslutat att utforma och genomföra

en aktivitet (pilotprojekt) för personer som har svårt att få ett arbete. AMS

skall inom ramen för denna verksamhet anvisa arbetssökande som har fyllt

20 år och som har varit inskrivna som arbetslösa vid den offentliga arbets-

förmedlingen i minst 24 månader till en åtgärd benämnd aktivitetsgaranti.

Inom ramen för aktivitetsgarantin kan befintliga arbetsmarknadspolitiska

åtgärder användas. Basen i verksamheten skall dock bestå av organiserade

jobbsökaraktiviteter. Beslut om deltagande i aktivitetsgarantin får fattas för

högst sex månader i taget med en genomgång och eventuell revidering av

handlingsplanen däremellan. Nära samarbete med bemanningsföretag kan

bedrivas under perioder. Speciella hänsyn skall tas till olika yrkesgruppers

förutsättningar, detta gäller särskilt kulturarbetare. Ersättning för kringkost

nader kan lämnas med högst 150 kr per person och dag till aktivitetsanordna-

re. Åtgärden leds av en arbetsgrupp inom AMS i samverkan med berörda

länsarbetsnämnder.

Förslaget om aktivitetsgaranti

Regeringen föreslår nu att det fr.o.m. den 1 augusti 2000 införs en aktivitets-

garanti i hela landet.

Den målgrupp som skall omfattas av garantin är personer som är 20 år el-

ler äldre och som är eller riskerar att bli långtidsinskrivna. De skall stå til

arbetsmarknadens förfogande. Detta skall gälla oavsett om deras försörjning

är arbetslöshetsersättning eller socialbidrag. När det gäller personer som

erhåller socialbidrag aviseras att AMS kommer att få i uppdrag att i samråd

med Socialstyrelsen närmare utforma kriterierna för vilka socialbidragstagare

som kan placeras i åtgärden. AMS kommer också att få i uppdrag att ut-

veckla metoder och insatser inom aktivitetsgarantin.

Regeringen anger att åtgärden har fyra syften. För det första skall den ge

den arbetslöse en stabil och uthållig aktivitet fram till en anställning på den

öppna marknaden, eller som ett steg på vägen till ett sådant arbete, eller en

utbildning i det reguljära utbildningssystemet. För det andra skall den bryta

rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet. För det tredje skall

aktivitetsgarantin säkerställa att de arbetslösa aktivt söker arbete även under

den tid som tillbringas i praktik, utbildning eller anställning med särskilt

anställningsstöd. För det fjärde främjas arbetet med att utveckla metoder som

gör det lättare att aktivera dem som drabbas av glesbygdens strukturproblem

och de större städernas segregation där utrikes födda har en mycket låg sys-

selsättningsgrad.

Åtgärden skall pågå så länge det är arbetsmarknadspolitiskt motiverat.

Inom ramen för aktivitetsgarantin skall den individuella handlingsplanen och

åtgärderna regelbundet omprövas, dock minst en gång per år.

Aktiviteten skall bygga på den handlingsplan som upprättats i samråd med

den arbetslöse. Handlingsplanerna skall även innehålla krav på geografisk

och yrkesmässig rörlighet med beaktande av den enskildes sociala situation.

Befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och Europeiska socialfondens

mål 3 skall utnyttjas inom ramen för ett större sammanhållet program. Åt-

gärden skall bedrivas på heltid eller under den tid som den arbetslöse söker

arbete. Den arbetslöse kan normalt endast lämna garantin genom ett arbete,

utbildning eller genom avstängning från åtgärden.

Basen i verksamheten skall vara organiserade jobbsökaraktiviteter. Verk-

samheten skall bedrivas i grupper om 10-15 deltagare. De skall kontinuerligt

pröva om de kan få ett reguljärt arbete med hjälp av arbetsförmedlingen..

Deltagarna skall vara aktivt arbetssökande och delta i de åtgärder som ar-

betsförmedlingen anvisar. Arbetsförmedlingen är i dessa fall ansvarig för att

lämpliga insatser erbjuds de arbetssökande och skall för ändamålet kunna

samverka med bl.a. kommuner, grupper av arbetsgivare, bemanningsföretag,

samt ideella och ekonomiska föreningar. Verksamheten skall bedrivas inom

ramen för gällande regler.

Personer som deltar i aktivitetsgarantin erhåller aktivitetsstöd utom i de

fall han eller hon har en anställning för vilken anställningsstöd utgår. I det

fallet betalas i stället lön.

Till den som organiserar en aktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin kan

i vissa fall ett bidrag lämnas. Åtgärden skall kontinuerligt följas upp och

utvärderas.

Särskilt anställningsstöd

Regeringen föreslår att det inom ramen för aktivitetsgarantin införs ett sär-

skilt anställningsstöd fr.o.m. den 1 augusti 2000. Syftet med det särskilda

anställningsstödet är att underlätta för äldre arbetslösa som varit arbetslösa

mycket länge att komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. För att

komma i fråga krävs att den arbetslöse har fyllt 57 år, varit arbetslös eller

deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i minst 24 månader och omedel-

bart före anvisningen under samma tid varit anmäld på arbetsförmedlingen

och tagit del av aktivitetsgarantin i minst tre månader. Stödet bör lämnas med

75 % av lönekostnaden, dock högst 525 kr per dag, i 24 månader. Stödet bör

kunna lämnas till såväl privata som offentliga arbetsgivare.

Regeringen föreslår också att den vars anställning finansieras med det sär-

skilda anställningsstödet inte skall omfattas av lagen (1982:80) om anställ-

ningsskydd. Vidare föreslås att ordet beredskapsarbete utmönstras ur lagtex-

ten eftersom sådana arbeten inte längre finns. Regeringen föreslår därför

ändringar i lagens 1 §, som föreslås träda i kraft den 1 augusti 2000.

Redogörelse för AMS pilotprojekt

Inför behandling av förslaget om aktivitetsgaranti har utskottet kallat till si

företrädare för AMS som lämnat en närmare redogörelse för det pilotprojekt

som bedrivs. Redogörelsen kan sammanfattas enligt följande.

Sedan regeringsbeslutet om att starta en verksamhet med aktivitetsgaranti

har AMS skickat ut förfrågningar till samtliga län om deltagande i pilotpro-

jektet. Intresserade har fått lämna in ansökningar där de beskriver sitt projek

AMS har beslutat om att det fr.o.m. den 1 april 2000 skall startas projekt i 46

orter från Pajala i norr till Malmö i söder. Samtliga län är representerade. De

orter som har valts ut har en stor andel långtidsinskrivna vid arbetsförmed-

lingarna. Verksamheten kommer under våren att ske i koncentrerad form för

att sedan dras i gång i full skala från halvårsskiftet. För närvarande pågår de

ca 70 olika former av arbetsmarknadspolitiska projekt. Inte alla län har dock

lyckats komma i gång med sina projekt.

Under inledningsarbetet har det hållits tre stycken upptakts- och avstäm-

ningskonferenser. AMS har även utarbetat informationsmaterial och doku-

ment med riktlinjer för verksamheten.

För att kunna anvisas aktivitetsgaranti enligt pilotprojektet skall den ar-

betssökande ha varit inskriven vid den offentliga arbetsförmedlingen i minst

24 månader. Aktiviteten skall omprövas var sjätte månad. Varje deltagare får

stöd av professionella handledare inom grupper på 10-15 personer, den s.k.

Af-poolen. När en arbetssökande påbörjar aktivitetsgarantin utarbetar hand-

ledare och den arbetssökande en individuell handlingsplan, den s.k. jobbsö-

karplanen. I planen specificeras både vad arbetsförmedlingen kan erbjuda

och vad som krävs av deltagarna. Det kan t.ex. ställas krav på geografisk

rörlighet. Inom aktivitetsgarantin skall det bedrivas olika former av aktivite-

ter och de redan befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall kunna

användas. Exempel på aktiviteter som kan anordnas inom ramen för aktivi-

tetsgaranti är enskilda planerings- och uppföljningssamtal, jobbsökaraktivi-

teter, träning i AMS Internettjänster, studiebesök, kortare arbetsprövning,

förberedelse inför start av näringsverksamhet, enskild studie- och yrkesväg-

ledning och olika former av "kom-i-gång"-kurser. Andra former av aktivite-

ter är praktik, arbetsmarknadsutbildning, övergångsarbete och tillfällig an-

ställning upp till sex månader. En väsentlig skillnad mellan deltagande i

aktivitetsgarantin och deltagande i enstaka program är att alla tillgängliga

program samlas under ett tak och att den individuella jobbsökarplanen går

som en röd tråd genom alla aktiviteter, dvs. garantin utgör ett slags

"paraplyåtgärd".

Arbetet med aktivitetsgarantin skall ske i nära samverkan med stat, lands-

ting, kommuner, privata företag, bemanningsföretag, arbetsmarknadens

parter, ideella organisationer, studieanordnare och kyrkor. Huvudansvaret

ligger dock på arbetsförmedlingen.

Till anordnare kan det utgå en ersättning med 150 kr per dag för admini-

stration och kringkostnader. Vidare kan företag som anställer en deltagare

utnyttja det förstärkta anställningsstödet. För arbetshandikappade personer

kan arbetsgivare erhålla lönebidrag.

En viktigt faktor för att projektet skall lyckas är enligt AMS att det finns

kunniga och engagerade handledare. Dessa handledare kommer att rekryteras

inom AMV. För att svara mot de krav som ställs kommer de att få särskild

utbildning.

Inom AMS har det även tillsatts en arbetsgrupp som skall följa och utvär-

dera de olika pilotprojekten.

Motioner

Moderaterna hävdar i kommittémotion A15 att personer i gruppen långtids-

inskrivna tenderar att bli alltmer svårplacerade. För att hjälpa dem krävs

enligt Moderaterna samlade individuella och kraftfulla åtgärder.

Personer med invandrarbakgrund utgör en till stor del oanvänd resurs.

Grunden ligger i otillräckliga kunskaper i det svenska språket. Moderaterna

konstaterar att utbildningen i Svenska för invandrare (sfi) är dålig. Kraven på

denna utbildning måste skärpas och individualiseras.

Ungdomar som inte får tillträde till arbetsmarknaden riskerar ett liv präglat

av bidragsberoende och utanförskap. Moderaterna föreslår att ingen skall

tillåtas lämna skolan utan godkända baskunskaper i svenska, engelska och

matematik. Vidare föreslås införandet av en individuell lärlingsutbildning

samt satsningar på eftergymnasial, kvalificerad yrkesutbildning.

Moderaterna anser också att de äldres erfarenheter och kunnande måste tas

till vara bättre. Detta kräver ett generellt förbättrat klimat för arbete och

företagande med inslag av nya och okonventionella metoder.

Som exempel på okonventionella metoder anges det arbete som bedrivs i

den danska kommunen Farum (yrk. 3).

När det gäller aktivitetsgarantin konstaterar Moderaterna att huvudskälet

för regeringens förslag är den s.k. rundgången. Det saknas beslutsunderlag i

propositionen förutom den outvärderade försöksverksamheten som har be-

drivits i knappt två månader. Moderaterna, som i och för sig inte utesluter att

en aktivitetsgaranti kan ha en funktion att fylla för grupper av långtidsin-

skrivna, anser att riksdagen i avsaknad av ett godtagbart underlag inte kan

fatta beslut om införande av åtgärden. Avslagsyrkande har framförts under

beredningen av ärendet. Vidare anser Moderaterna att, om åtgärden införs,

medel från Europeiska socialfondens mål 3 inte bör användas. Enligt Mode-

raterna är det viktigt att sådana medel, som är avsedda för kompetensutveck-

ling, inte slussas in i en mer reguljär arbetsmarknadspolitik (yrk. 4).

När det sedan gäller förslaget om särskilt anställningsstöd anser Modera-

terna att detta är än mer knapphändigt underbyggt (yrk. 5). Det är bra att

regeringen erkänner att det finns ett samband mellan företagens höga kostna-

der för att anställa och det antal jobb som de kan erbjuda. Däremot ger inte

förslaget äldre långtidsarbetslösa bättre förutsättningar för att ta de lediga

arbeten som erbjuds. En tillfällig rabatt för att anställa riskerar snarare att

permanenta förhållandena. I stället för att den arbetssökande blir mer konkur-

renskraftig slussas denne med stödåtgärder runt i ovisshet ännu en tid. Mode-

raterna pekar också på att tidigare erfarenheter av subventionerade anställ-

ningar inte är särskilt goda. Moderaterna föreslår därför enligt yrkande som

framförts vid beredningen i utskottet att förslaget avslås. I avsnitt 2 behand-

las Moderaternas kritik mot den föreslagna finansieringsmodellen.

Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A20 att det för att undvika

långtidsarbetslöshet är viktigt att man på ett tidigt stadium sätter in relevan

åtgärder för att stödja den arbetslöse.

Enligt Kristdemokraterna krävs en rad åtgärder för att bryta långtidsar-

betslöshet. Sådana åtgärder är individuella handlingsplaner, kompetenshöj-

ning, tydliga krav på den arbetssökande samtidigt som stöd ges på alla sätt

för att bryta arbetslösheten samt ekonomiska incitament.

Det är enligt Kristdemokraterna oklart hur aktivitetsgarantin skall utfor-

mas. Försöksverksamheten som skall ligga till grund för åtgärden har nyligen

dragits i gång. Kristdemokraterna anser mot denna bakgrund att det finns all

anledning för utskottet att kräva ytterligare preciseringar av hur aktivitetsga

rantin skall utformas i praktiken innan riksdagen fattar beslut.

För att en aktivitetsgaranti skall bli verkningsfull förutsätts tydliga krav

som går att leva upp till, stöd och hjälp att bryta arbetslöshetsmönstret samt

aktiva insatser för att möta den enskildes konkreta behov och problem. Det är

också viktigt att nära samverkan sker med föreningsliv, privata bemannings-

företag och förmedlare. Det är också rimligt att aktivitetsgarantin kan pågå

längre än sex månader (yrk. 5).

Vad gäller förslaget om särskilt anställningsstöd påpekas i Kristdemokra-

ternas motion att det så sent som den 1 januari infördes nya regler för det

förstärkta anställningsstödet. Trots att dessa regler bara gällt i fyra månader

kommer ett nytt förslag. Enligt Kristdemokraterna är det positivt att rege-

ringen inser att sänkta arbetskraftskostnader kan öka sysselsättningen. I en

uppåtgående ekonomi har också anställningsstödet haft framgång. Men det är

viktigt att en åtgärd får verka fullt ut och inte störas av ständiga regelförän

ringar. Vidare innebär förslaget orimligt höga subventioner. Förslaget bör

därför avslås (yrk. 6).

Centerpartiet hävdar i partimotion A21 att arbetslösa som kommer i kontakt

med den reguljära arbetsmarknaden i stället för att delta i arbetsmarknadspo-

litiska åtgärder lättare får reguljära arbeten. Partiet förordar därför införan

av övergångsarbetsmarknader (yrk. 11). På dessa arbetsmarknader är arbets-

kraften billigare genom t.ex. återföring av arbetsgivaravgifter. Dessa mark-

nader bör skapas i regionala partnerskap mellan arbetsmarknadens myndig-

heter och arbetsgivare.

Folkpartiet stöder i kommittémotion A19 grundtanken med en aktivitetsga-

ranti. Samtidigt påpekas att den reser vissa problem såsom innehållet i ga-

rantin och vilket inflytande de enskilda har över utformningen.

Vidare påpekar Folkpartiet att det är en angelägen fråga vad som kan göras

för att bryta långtidsarbetslöshet bland äldre arbetskraft. Många arbetstagare

som har fyllt 50 år har det betydligt svårare att komma in på arbetsmarkna-

den efter en period av arbetslöshet. Partiet framhåller vidare att det är mot-

ståndare till alla förslag som innebär att äldre arbetskraft skall pensioneras

eller generationsväxlas bort från arbetsmarknaden. Det är därför bra att rege-

ringen markerat att förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl inte är någon

bra åtgärd (yrk. 8).

Folkpartiet accepterar det föreslagna anställningsstödet. Däremot vill par-

tiet varna för att arbetsgivarna sätter i system att ta in en person med anstäl

ningsstöd och behålla denna person i två år för att därefter ta in en ny. Parti

anser därför att regeringen noga bör följa upp och utvärdera denna åtgärd

(yrk. 9).

Inger Lundberg (s) anser i motion A14 att förslaget om aktivitetsgarantin bör

förtydligas så att det klart framgår att vissa utbildningsinsatser av mer allmä

karaktär också kan ingå i aktivitetsgarantin.

Utskottets ställningstagande

Antalet långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen har ökat dramatiskt under

1990-talet. Vid decenniets början fanns endast ett fåtal långtidsinskrivna.

Kulmen nåddes 1997 då antalet var 130 000. Därefter har denna grupp mins-

kat i takt med att den generella arbetslösheten reducerats. Det kan bl.a. för-

klaras av den pågående sysselsättningsuppgången. För närvarande är ca

63 000 personer långtidsinskrivna. I gruppen långtidsinskrivna är personer

med låg utbildning eller med arbetshandikapp samt äldre överrepresenterade.

Utskottet ser allvarligt på utvecklingen och anser därför att det är viktigt at

det vidtas åtgärder för att komma till rätta med detta problem. Det är särskilt

angeläget att åtgärder vidtas så snart som möjligt så att man därigenom ut-

nyttjar den mycket goda utvecklingen inom svensk ekonomi och det förbätt-

rade arbetsmarknadsläget. Som framhålls i propositionen är risken annars att

många av dessa personer permanent slås ut från arbetsmarknaden.

Utskottet instämmer i vad flera motionärer påpekar om att det krävs olika

insatser beroende på vilken arbetslös som skall få hjälp. Det är därför ange-

läget att den åtgärd som införs för långtidsinskrivna är mycket flexibel och

ger goda möjligheter att beakta den enskildes behov.

Aktivitetsgaranti

Som ett viktigt led i arbetet att minska antalet långtidsarbetslösa, motverka

långa inskrivningstider och minska andelen återinskrivningar måste de indi-

viduella handlingsplanerna vidareutvecklas. Därtill kommer att det behövs

åtgärder som motverkar den s.k. rundgången och stärker den enskildes möj-

ligheter att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Enligt utskottet är

den föreslagna aktivitetsgarantin en sådan åtgärd som kan anpassas efter den

enskildes förutsättningar och motverka långtidsinskrivningar. Till skillnad

från vad som gäller pilotverksamheten skall i den föreslagna aktivitetsgaran-

tin förutom långtidsinskrivna även de som riskerar att bli långtidsinskrivna

omfattas.

Vid utformandet av åtgärden måste enligt utskottets mening särskilda hän-

syn tas till olika yrkesgruppers förutsättningar. I uppdraget till AMS om

genomförande av försöket med aktivitetsgaranti påpekas detta. En grupp som

särskilt framhållits är kulturarbetarna. Utskottet återkommer till denna grupp

nedan. Enligt utskottets mening är det viktigt att betona den ömsesidighet

som måste råda, dvs. att arbetsförmedlingen i samråd med den enskilde inom

ramen för den individuella handlingsplanen skall komma överens om vilka

insatser som är lämpligast. Utskottet har tidigare berört de individuella hand-

lingsplanerna i betänkandets avsnitt 1. Såsom utskottet har förstått förslaget

kan aktivitetsgarantin beskrivas som en ramåtgärd. Inom ramen för aktivi-

tetsgarantin skall organiserade jobbsökaraktiviteter kunna bedrivas samt

befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och anställningar som finansieras

med anställningsstöd utnyttjas. När den enskilde omfattas av garantin skall

han eller hon ha en aktivitet på heltid eller på den tid personen söker arbete.

Basen för verksamheten skall som nämnts vara organiserade jobbsökarakti-

viteter. Dessa skall bedrivas i grupper om 10-15 arbetssökande med en

handledare. Är det mer ändamålsenligt skall den arbetssökande kunna anvi-

sas någon av de andra arbetsmarknadspolitiska åtgärderna eller en anställ-

ning som finansieras med anställningsstöd.

När det gäller åtgärden arbetspraktik vill utskottet erinra om de undantags-

regler som finns vad gäller finansieringsbidragen. För vissa grupper kan

arbetspraktik anvisas helt utan krav på finansieringsbidrag. Det gäller vid

anvisning av bl.a. unga handikappade, arbetshandikappade och invandrare.

Utskottet har utgått från att det skall vara relativt fritt att välja olika for

av okonventionella lösningar, dvs. det skall vara möjligt att inom ramen för

åtgärden genomföra aktiviteter som skiljer sig från tidigare insatser. Arbets-

förmedlingen skall vara ansvarig för att arbetssökande erbjuds lämpliga

insatser. I detta arbete skall arbetsförmedlingen kunna samverka med bl.a.

kommuner, grupper av arbetsgivare, bemanningsföretag samt ideella och

ekonomiska föreningar.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att utskottet i samband med

behandlingen av budgetpropositionen för budgetåret 2000 föreslog att det

skulle genomföras en översyn av bemanningsföretagens verksamhet. Riks-

dagen beslutade i enlighet med förslaget. Enligt vad utskottet har erfarit har

Näringsdepartementet tillsatt en arbetsgrupp som skall se över dessa frågor.

Inom ramen för aktivitetsgarantin skall de arbetssökande kunna ta tillfälli-

ga arbeten. Verksamheten skall bedrivas inom ramen för gällande regler.

Länsarbetsnämnden skall samråda med den lokala fackliga organisationen

innan anvisning sker i de fall verksamheten är förlagd till en arbetsplats.

Med tillämpning av nuvarande regler för arbetslöshetsersättning kommer

aktivitetsgarantin att vara återkvalificerande för rätt till sådan ersättning.

Även om åtgärden är återkvalificerande är inte avsikten att någon skall åter-

vända till öppen arbetslöshet utan åtgärden skall pågå kontinuerligt fram till

dess att den enskilde lämnar garantin för ett arbete eller utbildning eller til

följd av avstängning.

I likhet med regeringen anser utskottet att man i denna verksamhet även

bör använda mål 3-medel. Enligt riktlinjerna för dessa medel skall en viss del

användas för aktiviteter för arbetslösa.

Både Moderaterna och Kristdemokraterna ifrågasätter bl.a. om det är

lämpligt att införa en aktivitetsgaranti innan det genomförts en utvärdering

av pilotprojektet.

Utskottet kan ha viss förståelse för invändningen. Givetvis skulle det vara

av värde att se hur pilotprojektet utvecklas innan en permanent åtgärd införs.

Enligt utskottets mening är det emellertid viktigt att man så snart som möjligt

kommer i gång med denna åtgärd så att det mycket gynnsamma ekonomiska

läget kan utnyttjas. Projektet är ändå inte utan betydelse. När åtgärden införs

den 1 augusti 2000 har projektet fått full omfattning, varför man kan ta till

vara värdefulla synpunkter vid utformningen av åtgärden.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet införandet av en aktivitets-

garanti (prop. punkt 4). Motionerna A14 (s), A15 yrkandena 3 och 4 (m) och

A20 yrkande 5 (kd) bör därför avslås. Även motion A19 yrkande 8 (fp) bör

avslås.

En fråga som har aktualiserats vid utskottets behandling av förslaget om

aktivitetsgarantin är om det inom ramen för åtgärden även skulle vara möjligt

med reguljära utbildningar. Bland de långtidsinskrivna finns det en grupp

som inte har gymnasieexamen. Personer som ingår i denna grupp har i

många fall mycket svårt att få ett reguljärt arbete. Det är därför angeläget at

verka för att så många som möjligt skaffar sig denna kompetens. Enligt

nuvarande bestämmelser är det inte möjligt att inom ramen för arbetsmark-

nadsutbildning anvisa reguljära studier på grundskole- och gymnasienivå

utom när det gäller arbetshandikappade personer eller långtidsinskrivna

invandrare. Sistnämnda undantag följer av 14 § förordningen (1998:1784)

om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter. Om en arbetslös saknar gymnasie-

kompetens kan han eller hon dock erhålla särskilt utbildningsbidrag inom

ramen för Kunskapslyftet. Sådant bidrag utgår bara under ett år. Därefter

förutsätts den enskilde ta studielån. Det finns dock tecken som tyder på att

arbetslösa som har haft särskilt utbildningsbidrag under ett år avslutar sina

studier i stället för att fortsätta att studera med studielån, trots att det i

fall säkert vore önskvärt att studierna fullföljdes. Ett annat problem är att d

finns en grupp bland de långtidsinskrivna som av olika skäl, bl.a. bristande

studievana, ålder m.m., känner stor tveksamhet när det gäller studier. Det

finns därför flera goda skäl för att möjliggöra reguljära studier inom ramen

för aktivitetsgarantin.

Även bland arbetslösa som inte omfattas av aktivitetsgarantin finns det en

stor grupp som saknar grundskole- och gymnasiekompetens och där liknande

förhållanden kan råda. Bland dem kan finnas personer vilkas ställning på

arbetsmarknaden skulle förbättras avsevärt genom utbildning. Även här bör

det vara möjligt att efter individuell prövning anvisa reguljär utbildning.

Möjligheten att anvisa arbetslösa reguljära studier bör enligt utskottets me-

ning förbehållas vissa kategorier bland de nyss nämnda grupperna. Den bör

inte komma i fråga för yngre arbetslösa. Krav bör ställas att den arbetslöse

haft anknytning till arbetsmarknaden under en längre period före arbetslös-

heten.

Utskottet bedömer att en sådan möjlighet att anvisa reguljära studier inte

behöver påverka anslagsnivån inom utgiftsområde 14. Den grupp som är

aktuell för reguljära studier skulle med största sannolikhet i annat fall om-

fattats av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Vad utskottet har anfört om möjligheten att anvisa reguljära studier bör ges

regeringen till känna.

I avsnitt 6.2 kommer utskottet in på frågor som rör kulturarbetare och som

bl.a. har beröring med förslaget om aktivitetsgarantin.

Särskilt anställningsstöd

Som framhållits inledningsvis har äldre arbetslösa särskilt svårt att komma in

på den reguljära arbetsmarknaden. Enligt utskottet är det stor risk att proble-

men växer för denna grupp om det inte vidtas aktiva åtgärder. Avsikten med

aktivitetsgarantin är att förbättra de äldres situation men utskottet anser i

likhet med regeringen att det krävs ytterligare åtgärder för denna grupp. För

att minska den tveksamhet många arbetsgivare har mot att anställa äldre kan

det krävas ekonomiska incitament. Utskottet anser att det förslag regeringen

har lämnat är väl avvägt och bör kunna leda till goda resultat. Den föreslagna

utvidgningen skulle också kunna leda till att de arbetshandikappades möjlig-

heter avsevärt förbättrades eftersom det är vanligare med sådana handikapp

bland äldre än bland yngre. Enligt utskottets mening är det särskilt i uppåtgå-

ende konjunktur som åtgärder av detta slag kan ge goda effekter. Det är

därför viktigt att förstärkningar införs så snart det är möjligt. Utskottet del

därför inte de synpunkter som framförts att man bör avvakta utfallet av redan

etablerade anställningsstöd.

Utskottet biträder regeringens förslag (prop. punkt 5) om ett särskilt an-

ställningsstöd och avstyrker därmed motionerna A15 yrkande 5 (m) och A20

yrkande 6 (kd).

Utskottet stöder också förslagen om förändringar i anställningsskyddslagen

(prop. punkt 2).

Enligt regeringens förslag är det särskilda anställningsstödet inte återkvali-

ficerande för arbetslöshetsersättning. Det innebär dock inte att den arbetslöse

kommer att stå utan försörjningsmöjlighet om han eller hon skulle bli ar-

betslös när anställningen med särskilt anställningsstöd upphör. Eftersom det

särskilda anställningsstödet anvisas inom ramen för aktivitetsgarantin kom-

mer personen i sådana fall att återgå till aktivetsgarantin. Utskottet, som

biträder regeringens förslag vad avser arbetslöshetsförsäkringen i denna del,

återkommer i avsnitt 4 när det gäller antagande av lagförslagen.

Folkpartiet anser att det bör ske en uppföljning av åtgärden. Utskottet, som

förutsätter att regeringen kommer att följa åtgärden, är inte berett att göra

något tillkännagivande med anledning av motion A19 yrkande 9 (fp). Den

bör därför avslås i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet

anfört.

Centerpartiet har för sin del framfört förslag om att införa s.k. övergångs-

marknader inom vilka arbetskraften skulle vara billigare genom t.ex. återfö-

ring av arbetsgivaravgifter. Utskottet, som kan konstatera att tanken med

detta förslag till viss del överensstämmer med de idéer som ligger bakom

anställningsstödet, anser att förslaget är alltför vagt formulerat för att kunn

ligga till grund för något bestämt ställningstagande i sak. Utskottet kan där-

för inte ställa sig bakom det. Motion A21 yrkande 11 (c) avstyrks därför.

4. Regelförenklingar m.m.

4.1 Regelförenklingar

Propositionen

Regeringen konstaterar att det arbetsmarknadspolitiska regelverket under

senare år steg för steg har gjorts mer överskådligt och lättillgängligt. Man ha

i huvudsak strävat efter att minska antalet åtgärder och att förenkla. Ett anta

exempel på förenklingar lämnas. Bland annat anges att åtgärderna arbets-

platsintroduktion (API) och arbetslivsutveckling (ALU) har ersatts av ar-

betspraktik. Sedan den 1 januari 1999 finns det en gemensam förordning i

vilken åtgärderna arbetspraktik, arbetsmarknadsutbildning, datortek, start av

näringsverksamhet och yrkesinriktad rehabilitering regleras.

Regeringen förklarar att arbetet med förenklingar av det arbetsmarknads-

politiska regelverket måste gå vidare. I budgetpropositionen för budgetåret

2000 (prop. 1999/2000:1) aviserades att regelverket skulle reduceras väsent-

ligt samt fokuseras på arbetsmarknadspolitikens huvuduppgifter. Vidare

angavs att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna borde utformas så att de

blir enkla och överblickbara samt anpassningsbara utifrån de enskildas behov

och de lokala förutsättningarna. De borde dessutom utformas så att de ut-

vecklar möjligheterna till samverkan med andra aktörer såsom arbetsgivare,

arbetsmarknadens parter, försäkringskassan, kommuner och utbildningsvä-

sendet. Det nya regelsystemet borde vara utformat så att regeringen och

riksdagen kan besluta om nya satsningar eller en förändrad inriktning av

insatserna utan att nya regelsystem och ny administration behöver byggas

upp.

Förenklingarna av regelsystemen skall enligt den nu aktuella propositionen

bygga på följande principer.

Antalet program (åtgärder) bör reduceras väsentligt.

Program med i princip samma syfte bör föras samman.

Inom varje enskilt program bör det finnas enhetliga, enkla, tydliga och

transparenta regler. Undantag och särregler bör undvikas.

Vikten av en väl utformad redovisning av hur medlen använts och vad de

lett till skall betonas.

Åtgärden otraditionella insatser bör ingå i ett nytt särskilt program be-

nämnt projekt.

Regeringen gör den bedömningen att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder-

na fr.o.m. den 1 augusti 2000 indelas i sju olika arbetsmarknadspolitiska

program: arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, anställningsstöd, utveck-

lingsgaranti, start av näringsverksamhet, projekt med arbetsmarknadspolitisk

inriktning samt särskilda insatser för arbetshandikappade. Regeringen anser

att det är av stor vikt att det sker en kontinuerlig prövning av det arbetsmark

nadspolitiska regelverket så att åtgärderna får avsedd effekt. Arbetsmarkna-

dens förändrade krav på kompetens tillsammans med det förhållandet att

sammansättningen av de arbetslösa varierar gör det nödvändigt att ha ar-

betsmarknadspolitiska åtgärder som svarar mot de behov som uppstår. Reg-

lerna skall också klara av de förändringar som ständigt sker på arbetsmark-

naden samtidigt som de skall kunna tillämpas med hänsyn till den enskildes

behov.

Regeringen anser vidare att det är viktigt att de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna i högre grad skall kunna kombineras med varandra.

I propositionen redovisas i en tabell, som återges nedan, hur program-

strukturen skall se ut. Vidare lämnas exempel på insatser som skall ingå

under respektive program. Det betonas att fler insatser kan tillkomma och att

de exemplifierade insatserna kan komma att inordnas under andra program.

De arbetsmarknadspolitiska programmen

Program den 1 augusti 2000

Exempel på insatser

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetspraktik

Arbetspraktik

Anställningsstöd

Anställningsstöd och stöd till

utbildning i företag

Utvecklingsgaranti

Aktivitetsgaranti och ungdomsga-

ranti

Start av näringsverksamhet

Start av näringsverksamhet

Projekt med arbetsmarknadspolitisk inrikt-

ning

Datortek, kommunalt ungdoms-

program och projekt

Särskilda insatser för personer med arbets-

handikapp

Lönebidrag, skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare och mer-

kostnader för t.ex. arbetsbiträde,

arbetshjälpmedel och särskilt stöd

vid start av näringsverksamhet

En ny lag om arbetsmarknadspolitiska program och följdändringar i lagen

om arbetslöshetsförsäkring m.m.

Som ett led i förenklingsarbetet föreslås en ny lag - lagen om arbetsmark-

nadspolitiska program - som ersätter följande lagar: lagen (1995:706) om

kommuners ansvar för ungdomar, lagen (1997:1268) om kommuners ansvar

för ungdomar mellan 20 och 24 år och lagen (1998:1781) om arbetsmark-

nadspolitiska aktiviteter. Förslaget innebär enligt propositionen ingen änd-

ring i sak. Den nya lagen föreslås gälla fr.o.m. den 1 augusti 2000 då övriga

lagar föreslås upphöra att gälla.

Med anledning av den nya regleringen kring de arbetsmarknadspolitiska

programmen föreslås följdändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Ändringarna rör prövningen av arbetsvillkoret, ramtidens beräkning,

återkvalificering, dagpenningens storlek och avstängningsreglerna. Föränd-

ringarna avser 14, 16, 17, 19, 30 och 46 §§ i nämnda lag. Vidare föreslås i

enlighet med vad som beskrivits ovan att arbete med särskilt anställningsstöd

inte skall vara återkvalificerande.

Regeringen föreslår att de arbetsmarknadspolitiska aktiviteterna där akti-

vitetsstöd lämnas skall pågå under längst sex månader. Endast vid särskilda

skäl skall aktiviteterna kunna pågå under längre tid. Avsikten med förslaget

är att förenkla regelverket och skapa ökad flexibilitet. Enligt nuvarande reg-

ler är tidsgränsen olika beroende på vilken åtgärd som avses och vilken

grupp som den riktas till. Avsikten är inte att den genomsnittliga tiden i

arbetsmarknadspolitiska aktiviteter skall öka. Den praxis som finns i dag vad

gäller skäl till förlängning av tid i vissa åtgärder skall vara riktmärke för v

som skall kunna anses som lämpligt enligt det nya regelverket. Aktivitetsga-

rantin skall dock enligt vad som sägs i propositionen pågå under den tid det

är arbetsmarknadspolitiskt motiverat. Vidare föreslår regeringen att aktivi-

tetsstöd bör kunna lämnas, förutom för de aktiviteter som omfattas i dag,

även till den som hos arbetsförmedlingen tar del av heltidsaktiviteter i form

av vägledning samt till aktiviteter inom ramen för arbetslivsinriktad rehabi-

litering. Förslaget skall träda i kraft den 1 augusti 2000.

Motioner

Av kommittémotion A15 framgår att Moderaterna anser att regelförenkling-

arna följer de förslag som partiet har lagt fram under en följd av år i syfte a

åstadkomma en koncentration och förbättring av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. Moderaterna tillstyrker därför förenklingen av regelsystemen.

Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A20 att det finns ett trettiotal

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att var och en av dessa har ett eget

regelverk. För att kunna frigöra resurser från arbetsgivare, arbetssökande och

arbetsförmedlingarna krävs att regelsystemen runt de arbetsmarknadspolitis-

ka åtgärderna förenklas och att antalet åtgärder minskas.

Kristdemokraterna anser att det bör finnas betydligt färre programtyper för

att förenkla administrationen och för att systemet mer skall anpassas till

efterfrågan bland arbetsgivarna och öppna möjligheter att forma programty-

perna efter varje persons individuella förutsättningar. Kristdemokraterna

föreslår att man reducerar antalet programtyper till följande: aktivitetsstöd,

anställningsstöd och projektstöd (yrk. 7).

När det sedan gäller förslaget om införandet av en ny lag om arbetsmark-

nadspolitiska program har Kristdemokraterna ingen invändning mot detta.

Däremot anser Kristdemokraterna att ersättningen till de ungdomar som

deltar i den s.k. utvecklingsgarantin och som står utanför arbetslöshetsförsäk-

ringen bör höjas. Det nuvarande beloppet på 1 967 kr bör höjas i nivå med

vad partiet anser rimligt i fråga om utbildningsbidraget (yrk. 8).

I partimotion A21 förordar Centerpartiet ett samordnat försörjningsstöd.

Dagens system för försörjningsstöd innebär att de som är arbetslösa, deltar i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller i vuxenutbildning återfinns inom flera

olika utgiftsområden. Denna uppdelning försvårar enligt Centerpartiet möj-

ligheterna att kombinera åtgärder inom t.ex. arbetsmarknadspolitiken och

vuxenutbildningen. Ett sammanhållet försörjningssystem skulle bidra till en

större flexibilitet då åtgärderna sätts in eftersom försörjningsstödet följer

människorna genom de olika systemen. Det skulle också skapa rättvisare

förutsättningar mellan människor som i dag i samma verksamhet kan ha helt

olika ekonomiska villkor (yrk. 2).

Centerpartiet påpekar att efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft har

sjunkit dramatiskt. Det är därför viktigt att människor ges möjlighet att för-

bättra sin kompetens och konkurrenskraft. För att kunna göra det krävs en

bra utbildningsgrund att stå på. Centerpartiet föreslår därför att det införs e

utbildningsgaranti som syftar till att ge alla, både arbetslösa och förvärvsar-

betande, möjlighet att komplettera en tidigare kort utbildning upp till motsva-

rande gymnasienivå. Denna skall sedan kunna byggas på med kvalificerad

yrkesutbildning eller högre studier (yrk. 5).

Enligt Centerpartiet bör inte arbetsmarknadspolitiken i första hand syfta till

att garantera människor sysselsättning utan den skall rusta dem för ett ar-

betsliv som med nödvändighet innebär ständiga förändringar. När efterfrågan

på arbetskraft stiger bör den förda arbetsmarknadspolitiken därför omformas

till att omfatta mer kvalitativa åtgärder. Det innebär också enligt partiet att

regleringen av vilken utbildning som får ges och av den tid utbildningen får

pågå måste omprövas. Kvarstående volymåtgärder måste också fasas ut.

Fokus skall ligga på att öka sysselsättningen och inte på att minska den öpp-

na arbetslösheten (yrk. 6).

Slutligen konstaterar Centerpartiet att utflyttningen av ungdomar från vissa

regioner innebär att marknaden för näringslivet i dessa regioner utarmas. Till

detta kommer det förhållandet att vissa områden har många lediga arbetstill-

fällen men få bostäder. Här uppstår flaskhalsar eftersom de ekonomiska

incitamenten inte är tillräckliga. Arbetssökande förväntas pendla vilket leder

till ökade levnadskostnader. Dessa kompenseras inte tillräckligt genom de

avdragsmöjligheter som finns i dagens skattesystem. Centerpartiet anser att

flyttningsbidragen bör avskaffas. I stället bör enligt Centerpartiet det rekryt

rande företaget stå för kostnaden (yrk. 10).

I motion A17 tar Christina Axelsson och Christina Pettersson (båda s) upp

frågan om vilket försäkringsskydd personer har när de deltar i arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder. Enligt motionärerna framgår inte detta av förslaget.

De anser att regeringen bör utreda möjligheterna att tillse att de som är i

arbetsmarknadsåtgärder också omfattas av ett fullgott försäkringsskydd

liknande det skydd som AMF-försäkringar ger (yrk. 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan åsikt än regeringen vad gäller nödvändigheten att

förenkla det arbetsmarknadspolitiska regelsystemet. De principer som rege-

ringen utgår från i sitt arbete framstår som enkla och tydliga och bör leda til

en bättre struktur. Såsom utskottet har uppfattat den beskrivna strukturen

kommer den bl.a. att underlätta arbetet med att förenkla författningsregle-

ringen samt göra systemet mer överskådligt. Förändringen i strukturen kom-

mer såvitt utskottet kan bedöma att innebära att antalet förordningar kan

minskas och att insatser kan samordnas i gemensamma författningar. Det bör

dock observeras att samtliga insatser som finns på det arbetsmarknadspolitis-

ka området, enligt vad utskottet erfarit under hand, inte kommer att inordnas

under de olika programmen. Som exempel kan nämnas de olika stöden till

geografisk rörlighet.

En kritik som framförs mot den redovisade strukturen är att det alltjämt

finns för många arbetsmarknadspolitiska program och att strukturen borde ha

varit annorlunda. Utskottet, som under flera år framhållit att antalet åtgärder

måste minska, kan ha en viss förståelse för detta synsätt. Utskottet kan dock

konstatera att antalet åtgärder i praktiken har minskat under de senaste åren.

Även i denna proposition lämnas förslag om att avveckla åtgärder. I detta fall

gäller det åtgärden utbildningsstöd.

En invändning utskottet har mot den skisserade strukturen är inplaceringen

av åtgärden aktivitetsgarantin. Aktivitetsgarantin har presenterats som en

insats inordnad under programmet utvecklingsgaranti samtidigt som man i

övriga delar av propositionen beskriver aktivitetsgarantin som en åtgärd

inom vars ram flera olika aktiviteter kan rymmas, en beskrivning som enligt

utskottet ligger nära till hands. Inplaceringen i tabellen skulle därför kunna

leda till missförstånd. Med konstaterande av att det främst är fråga om att

just strukturera spektrumet av åtgärder, inte att kvalificera och precisera de

enskilda åtgärderna, anser utskottet att strukturen ändå kan godtas som en

grund för det fortsatta arbetet med regelförenklingen.

Utskottet vill dock fästa uppmärksamhet på att det är viktigt att man i det

fortsatta förenklingsarbetet försöker finna en enhetlig begreppsbildning. Att

begreppet arbetsmarknadspolitiskt program införs är bra med hänsyn till att

det begreppet används inom AMS. Det kan dock noteras att regeringen när

den använder sig av ordet "program" inte synes avse detsamma som när

AMS använder begreppet. Även när det gäller andra begrepp inom det ar-

betsmarknadspolitiska området är det viktigt att man försöker finna en en-

hetlig terminologi, t.ex. i bruket av termerna arbetsmarknadspolitisk åtgärd,

aktiviteter, insatser etc.

Utskottet kan inte instämma i den indirekta kritik Centerpartiet för fram

mot att det finns s.k. volymåtgärder. Enligt utskottets uppfattning är syftet

med nuvarande åtgärder i första hand att stärka den enskildes möjligheter på

arbetsmarknaden bl.a. genom utbildningsinsatser. Med hänsyn till vad som

anförts avstyrker utskottet motionerna A20 yrkande 7 (kd) och A21 yrkande

6 (c).

I enlighet med de riktlinjer regeringen presenterat anser utskottet att det är

logiskt att man inför en ny lag om arbetsmarknadspolitiska program. Försla-

get syftar enligt propositionen inte till någon ändring i sak i förhållande til

de lagar som finns i dag. Utskottet vill dock påpeka att det av författnings-

kommentaren framgår att bestämmelsen i 6 § är ny i förhållande till de lagar

som upphör att gälla. Avsikten med bestämmelsen är att ge lagstöd för AMS

granskning av arbetsgivare eller anordnare av program som tar emot ekono-

miskt stöd inom ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Den invändning som har rests mot lagförslaget gäller den ersättning som

lämnas till ungdomar som deltar i utvecklingsgarantin. I denna del innebär

inte förslaget någon ändring i förhållande till vad som gäller i dag. Enligt

Kristdemokraterna är ersättningen till ungdomar som saknar arbetslöshetser-

sättning för låg och borde höjas.

Utskottet har vid behandlingen av budgetpropositionen för budgetåret

2000 behandlat liknande yrkanden (se bet. 1999/2000:AU1). Utskottet hän-

visade då till olika utvärderingar av den kommunala utvecklingsgarantin som

visat på en rad konkreta och positiva effekter. Enligt utskottet var det därför

extra angeläget att regelverket och de övriga förutsättningarna kring garantin

fick en så ändamålsenlig utformning som möjligt. Utvärderingarna visade

emellertid också att ersättningssystemet inom ungdomsgarantin upplevs som

krångligt och orättvist. Utskottet förklarade bl.a. att det inte i nuläget var

berett att förorda några förändringar vad gäller villkoren vid deltagande i

utvecklingsinsatserna. Utskottet förutsatte dock att regeringen skulle se över

ersättningsfrågorna, t.ex. i anslutning till överväganden om lösningar för de

långvarigt arbetslösa.

Regeringen aviserar i vårpropositionen (prop. 1999/2000:100 s. 182) att

den avser återkomma med ett förslag att höja ersättningen för de personer

som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och som inte har kvalificerat

sig för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottets mening

kan det vara lämpligt att i samband med utformandet av detta förslag även

överväga ersättningen för ungdomar som deltar i kommunal ungdomsgaranti.

Med det anförda avstyrker utskottet motion A20 yrkande 8 (kd) i den mån

den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom förslaget till ny lag om ar-

betsmarknadspolitiska program och de följdändringar i lagen om arbetslös-

hetsförsäkring denna lag föranleder samt förslaget om införandet av det

särskilda anställningsstödet. Utskottet har under avsnitten 2 och 3 anslutit si

till de ändringsförslag som rör arbetslöshetsförsäkringen och avser dels före-

skriftsrätten i 11 §, dels undantaget för det särskilda anställningsstödet i fr

om återkvalificering för ersättning i 19 §.

Utskottet tillstyrker även förslagen om rätt till aktivitetsstöd vid vägledning

och arbetslivsinriktad rehabilitering (prop. punkt 6) samt om den tid en

aktivitet får pågå (prop. punkt 7).

Utskottet tillstyrker också förslaget om att avveckla den arbetsmarknads-

politiska åtgärden utbildningsstöd.

Vad gäller yrkandet i motion A17 som rör frågan om försäkringsskydd för

dem som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder vill utskottet påpeka att i

de fall deltagarna får utbildningsbidrag omfattas de av följande försäkringar.

För det första gäller en arbetsskadeförsäkring som avser skada i arbetet

eller utbildningen. Vidare gäller en personskadeförsäkring som bl.a. ersätter

förlorad arbetsförtjänst. Personförsäkringen är tecknad av staten hos Trygg-

hetsnämnden och administreras av AMF. Deltagaren omfattas också av en

grupplivförsäkring som ersätter anhöriga om deltagaren dör. Därutöver om-

fattas deltagarna av förordningen (1980:631) om ersättning av allmänna

medel för skada orsakad av deltagare i viss arbetsmarknadsutbildning eller

yrkesinriktad rehabilitering m.m. som gäller när en deltagare orsakar arbets-

givare skada. Arbetsgivaren kan i dessa fall få ersättning av staten.

Deltagare i aktivitetsgarantin kommer enligt vad utskottet erfarit att om-

fattas av dessa försäkringar. När en deltagare har ett arbete som finansieras

med anställningsstöd omfattas han eller hon av de försäkringar som finns på

arbetsplatsen. Det bör påpekas att ingen anvisning sker om det inte finns ett

fullgott försäkringsskydd.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A17 yrkande 1 (s) i

den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Utskottet övergår nu till att behandla ett antal förslag från Centerpartiet.

Först behandlar utskottet förslaget om att samordna de olika försörjnings-

stöden. Utskottet gör i denna del följande bedömning. För närvarande be-

drivs inom Regeringskansliet ett omfattande arbete som tar sikte på olika

frågor om ekonomisk styrning. Ett sådant utvecklingsarbete är den översyn

av mål och målstrukturer som regeringen aviserade i budgetpropositionen för

1999 (prop. 1998/99:1, volym 1 s. 50) och som skall genomföras under åren

1999 och 2000. Vidare pågår ett projekt VESTA, Verktyg för ekonomisk

styrning i staten. Syftet med projektet är att utveckla principerna för styrnin

och budgetering i staten samt att förbättra IT-stödet för detta. Med hänsyn til

dessa arbeten och till att yrkandet i huvudsak rör en budgetfråga av mer

principiellt slag anser inte utskottet att det finns någon anledning att i nulä

ta ställning till frågan. Utskottet avstyrker därför motion A21 yrkande 2 (c).

När det sedan gäller Centerpartiets synpunkter på den geografiska rörlig-

heten och flyttningsbidragen delar utskottet partiets uppfattning att utflytt-

ningen från vissa regioner kan leda till en utarmning av dessa. Det är enligt

utskottets uppfattning viktigt att man genom olika åtgärder ger regionerna

möjlighet att utvecklas. Detta förhållande innebär dock inte att det saknas

skäl för att i vissa fall stimulera geografisk rörlighet. Ett sådant skäl är at

underlätta för personer att erhålla ett arbete de inte kan få på hemorten. Ett

viktigt instrument för att stimulera geografisk rörlighet är enligt utskottets

mening flyttningsbidraget. Utskottet anser därför att motion A21 yrkande 10

(c) bör avslås.

Utskottet behandlar avslutningsvis förslaget om att införa en utbildnings-

garanti. Utskottet vill i denna del hänvisa till att den s.k. Kunskapslyfts-

kommittén nyligen har lämnat sitt slutbetänkande Kunskapsbygget 2000 -

det livslånga lärandet (SOU 2000:28). Kommittén föreslog bl.a. att enskilda

skall få rätt till studier i kommunal utbildning t.o.m. gymnasienivå. Betän-

kandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet som inte vill

föregripa detta arbete avstyrker motion A21 yrkande 5 (c).

4.2 Särskilda insatser för personer med arbetshandikapp

Propositionen

Regeringen anser att beteckningarna för de arbetsmarknadspolitiska insatser-

na för personer med arbetshandikapp för närvarande kan vara svåra att förstå.

Benämningarna skall förtydligas enligt följande: stöd till hjälpmedel på

arbetsplatsen ersätter "bidrag till arbetshjälpmedel". Insatsen stöd till per-

sonligt biträde skall ersätta "bidrag till arbetsbiträde", vilket bl.a. skall k

göra att stöd inte enbart lämnas för den som får ett arbete utan även när en

person deltar i t.ex. ett arbetsmarknadspolitiskt program, vilket redan nu är

möjligt när det gäller arbetspraktik. Vidare skall särskilt stöd vid start av

näringsverksamhet ersätta "näringshjälp". På så vis förtydligas kopplingen

till stöd vid start av näringsverksamhet (starta-eget-bidrag).

Möjligheten till överklagande till regeringen i fråga om stöd till hjälpmedel

på arbetsplatsen, stöd till personligt biträde och särskilt stöd vid start av

näringsverksamhet bör upphöra, framgår det av propositionen. I dag kan

sådana ärenden prövas av tre instanser: länsarbetsnämnden, AMS och rege-

ringen. Möjligheten att överklaga beslut om de nämnda stödformerna till

regeringen bör upphöra i enlighet med den allmänna strävan att avlasta rege-

ringen förvaltningsärenden och principen om tvåinstansprövning. Överkla-

ganden av AMS beslut före den 1 augusti 2000 skall dock prövas av rege-

ringen.

I propositionen föreslås (prop. punkt 9) att stöd till hjälpmedel på arbets-

platsen m.m. (arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och näringshjälp) skall avse

personer med arbetshandikapp.

I dag anges funktionshindrade som målgrupp för denna form av insatser

vilka regleras genom förordningen (1987:409) om arbetshjälpmedel m.m.

När det däremot gäller lönebidrag och stöd till skyddat arbete, dvs. arbete i

Samhall och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA), anger dagens

regler att dessa stöd kan lämnas till arbetsgivare som anställer personer med

arbetshandikapp. Genom den föreslagna förändringen av begrepp kommer

stöd att kunna utgå i fall där individen har nedsatt arbetsförmåga i förhållan-

de till arbetsuppgiften, dvs. är arbetslivsrelaterat. Dessutom innebär föränd-

ringen en förenkling eftersom endast ett begrepp kommer att användas i de

aktuella sammanhangen.

Regeringen lägger vidare fram förslag i propositionen om att stöd till

hjälpmedel på arbetsplatsen till företagare och fria yrkesutövare skall lämnas

enligt samma villkor som för närvarande gäller för anställda. Dessutom

föreslås att möjligheten till stöd för reparation av hjälpmedel utvidgas (prop.

punkt 10 och 11).

I propositionen föreslås att stöd till personligt biträde bör kunna lämnas för

deltagare i alla arbetsmarknadspolitiska program (prop. punkt 12). Enligt nu

gällande regler kan sådant stöd endast lämnas till den som tar emot personer i

arbetspraktik.

Av bestämmelserna om särskilt stöd för introduktion och uppföljning (SI-

US) bör framgå att personligt stöd kan lämnas under högst sex månader och

att SIUS-konsulenten därefter medverkar vid uppföljningen av anställningen

(prop. punkt 13).

Av konkurrensskäl föreslås i propositionen att stöd till skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare (OSA) inte skall få lämnas om det skyddade arbetet

bedrivs inom konkurrensutsatt sektor eller verksamhet (prop. punkt 14).

Propositionens förslag enligt punkterna 9-14 föreslås träda i kraft den 1

augusti 2000.

I propositionen anges också att regeringen kommer att föreskriva att rekvi-

sitionstiden för ersättning för lönebidrag och OSA skall förkortas från nuva-

rande tre månader till 30 dagar, med möjlighet till dispens om det finns syn-

nerliga skäl.

Motion

Folkpartiet anser i kommittémotion A19 (yrk. 10) att det finns anledning att

bibehålla dagens möjligheter till överklagande av beslut om stöd till hjälp-

medel på arbetsplatsen, stöd till personligt biträde och särskilt stöd vid star

av näringsverksamhet för arbetshandikappade. Regeringens förslag om att

sådant beslut skall kunna överklagas endast till AMS bör därför avslås, anser

Folkpartiet.

Utskottets ställningstagande

Folkpartiet har i sitt nyss nämnda motionsförslag framställt ett avslagsyrkan-

de. Eftersom regeringen inte lagt fram något formellt förslag i den aktuella

frågan utgår utskottet från att motionsyrkandet skall förstås som ett förslag

om tillkännagivande till regeringen.

I den aktuella frågan vill utskottet peka på att möjligheterna till överkla-

gande regleras i förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel

m.m. Även om det är regeringen och inte riksdagen som beslutar om änd-

ringar i förordningen vill utskottet ändå i detta sammanhang ansluta sig till

regeringens argument för att inskränka möjligheterna att överklaga beslut om

de aktuella stödformerna.

Utskottet avstyrker motion A19 yrkande 10 (fp) och biträder regeringens

förslag om regeländringar m.m. (prop. punkterna. 9-14).

Utskottet ser positivt på strävandena att förbättra prognoserna för medels-

förbrukning inom AMV genom att bl.a. förkortad rekvisitionstid för ersätt-

ning till lönebidrag och OSA. Med hänsyn till de administrativa svårigheter

som kan uppstå för berörda arbetsgivare till följd av den kraftigt förkortade

rekvisitionstiden anser utskottet att det bör stå regeringen fritt att bestämma

en längre tid än de angivna 30 dagarna om det bedöms att administrativa

svårigheter skulle uppstå med en så kraftigt förkortad tid.

I anslutning till vad som här anförts om särskilda insatser för personer med

arbetshandikapp kan nämnas att utskottet nyligen har avlämnat ett yttrande

(yttr. 1999/2000:AU5y) till socialutskottet med anledning av proposition

1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för

handikappolitiken. Utskottet har där tillstyrkt regeringens förslag till mål oc

inriktning för det handikappolitiska arbetet samt redovisat en rad aktuella

uppgifter kring arbetsmarknaden för funktionshindrade.

5. Arbetsmarknadsverket

5.1 Ledning och styrning, arbetsmarknadsnämnder, m.m.

Propositionen

Av instruktion och verksförordning för AMV framgår att AMS är central

förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och chefsmyndig-

het för länsarbetsnämnderna. I egenskap av chefsmyndighet åligger det AMS

att se till att riksdagens och regeringens beslut verkställs.

När det gäller ledningsform har såväl AMS på den centrala nivån som

länsarbetsnämnderna på den regionala nivån en styrelse med fullt ansvar.

Förekomsten av samma ledningsform på de båda myndighetsnivåerna har lett

till vissa otydligheter. Dels har förhållandet mellan de båda myndighetsnivå-

erna varit oklart, dels har förhållandet till regeringen varit oklart. Otydligh

terna har medfört att styrningen, framför allt internt, inte varit tillfredsstä

lande. I propositionen konstateras att både generaldirektören och respektive

länsarbetsdirektör skall sköta den löpande verksamheten enligt sin styrelses

direktiv.

Mot bakgrund av de senaste årens allvarliga kritik mot brister i verkets

ekonomistyrning måste åtgärder vidtas, anser regeringen. Många länsarbets-

nämnder har inte klarat verksamheten på ett godtagbart sätt och AMS förfo-

gar inte i tillräcklig omfattning över erforderliga styr-, uppföljnings- och

kontrollsystem. Det är angeläget att budgetar hålls, verksamhetsmålen upp-

nås och medlen används för avsedda ändamål. Vidare är det viktigt att för-

medlingen bättre tillämpar de regler och instruktioner som finns när det

gäller kontroll av arbetssökande som uppbär ersättning från arbetslöshetsför-

säkringen och rapportering av ifrågasatt ersättning.

I propositionen anger regeringen att den kommer att vidta erforderliga åt-

gärder som innebär att ekonomistyrning, kontroll och uppföljning inom AMV

väsentligt förbättras.

Arbetsförmedlingsnämnderna är samarbetsorgan som fick sin nuvarande

utformning 1996. Regeringen anser mot bakgrund av erfarenheter och utvär-

deringar av nämndernas verksamhet att instruktionen för AMV bör förtydli-

gas när det gäller nämndernas verksamhet. Det bör framgå tydligt att målen

för den nationella arbetsmarknadspolitiken skall prioriteras. Detta innebär

inte någon inskränkning av nuvarande uppgifter utan är enligt regeringen

mer en markering av att en viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken är att

den skall underlätta geografisk och yrkesmässig rörlighet.

Den kommunala majoriteten i nämnderna skall behållas. Utgångspunkten

för arbetet skall vara att samordna insatserna från individens perspektiv.

Regeringen anser att arbetsförmedlingsnämnderna skall byta namn till ar-

betsmarknadsnämnder för att betona att uppdraget är mer omfattande än ren

förmedlingsverksamhet. Arbetsmarknadsnämndens uppdrag skall vara att

? medverka till att målen för den nationella arbetsmarknadspolitiken upp-

nås

?

? medverka till att finna former och skapa utrymme för aktivitetsgarantin

för personer med svag ställning på arbetsmarknaden

?

? ansvara för kvaliteten i ungdomsgarantin

?

? skapa samsyn mellan olika aktörer för att främja att varje individs ar-

betsförmåga tas till vara så att det blir möjligt för den enskilda att för-

sörja sig genom eget arbete

?

? mobilisera det lokala arbetsmarknadsutbudet

?

? medverka till att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten utformas

utifrån lokala förutsättningar och behov inom ramen för den statliga ar-

betsmarknadspolitiken.

?

Bland arbetmarknadsnämndens ledamöter på den kommunala sidan skall det

enligt propositionen finnas personer med insikt om bl.a. sociala frågor, ar-

betsmarknad och skola. Det är vidare lämpligt att nämnden innefattar perso-

ner med kunskaper om försäkringskassans område. Ordföranden skall besitta

goda kunskaper om såväl den nationella arbetsmarknadspolitiken som den

lokala arbetsmarknaden. Övriga ledamöter skall föreslås av det lokala nä-

ringslivet och arbetstagarorganisationerna.

När det gäller arbetsmarknadsinstituten uttrycker regeringen i propositio-

nen sitt stöd till ett förslag som utarbetats av AMS om den framtida organi-

sationen av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Det innebär bl.a. att

denna verksamhet skall utgöra ett tjänsteområde inom arbetsförmedlingen på

samma sätt som platsförmedlingen och yrkesvägledningen. Vidare skall

arbetssökande med arbetshandikapp även i fortsättningen prioriteras men

verksamheten bör byggas ut för att även kunna omfatta andra sökandegrup-

per med stora servicebehov. Regeringen avser att följa utvecklingen bl.a.

genom krav på återrapporteringar från AMS.

Motioner

Moderaterna förespråkar i kommittémotion A15 (yrk. 7 och 8) en genomgri-

pande översyn av AMV:s organisation. Dagens uppdelning på 20 olika myn-

digheter samt "dubbelkommandot" över länsarbetsnämnderna ter sig tvek-

samt. Partiet beklagar att regeringen inte närmare vill pröva AMV:s organi-

sation utan nöjer sig med att byta namn på arbetsförmedlingsnämnder till

arbetsmarknadsnämnder. Nämnderna borde förutsättningslöst ses över och

prövas i samband med en översyn av AMV:s organisation.

Enligt Moderaterna finns det skäl att delegera beslut också inom arbets-

marknadspolitiken men därmed följer inte att systemet med arbetsförmed-

lings- eller arbetsmarknadsnämnder bör behållas. Studier visar betydande

problem i samband med att lokala aktörer skall besluta om statliga medel.

Det uppstår oklarheter i ansvarsfördelningen, när kommunerna utser ordfö-

rande och en majoritet av nämndledamöterna, medan länsarbetsnämnden

beslutar om vilka ärenden som kan tas upp samt finansieringen. Till detta

kommer betydande kontrollproblem (yrk. 7).

Moderaterna anser att Rådet för europeiska socialfonden i Sverige (Svens-

ka ESF-rådet) bör bli en i förhållande till AMS fristående myndighet (yrk. 8).

Kristdemokraterna pekar i kommittémotion A20 (yrk. 9) på att AMV om-

sätter enorma summor och har en förvaltningsbudget på 4,5 miljarder kronor.

På senare tid har det framkommit tydliga tecken på problem med styrning,

resultatuppföljning och kontroll av medelsanvändning inom verket. Till detta

kommer utmaningen att anpassa arbetsmarknadspolitiken till en modern

arbetsmarknad och att genomföra organisatoriska förändringar när de extra

medlen för personalförstärkningar trappas av. Sammantaget talar detta för att

en parlamentarisk utredning skyndsamt tillsätts med uppgift att genomföra en

grundlig översyn av arbetsmarknadspolitiken och AMV:s organisation.

Folkpartiet betonar i kommittémotion A19 (yrk. 2 delvis och 3) att partiet är

positivt till en långtgående decentralisering inom AMS och den lokala ar-

betsförmedlingen. Det bör ske ytterligare decentralisering av såväl beslut

som ekonomiska medel. Lokala flexibla arbetsmarknadsåtgärder får inte

stoppas av centrala direktiv utan bör uppmuntras och stödjas. Partiet pekar på

flera framgångsrika exempel på sådana åtgärder.

Utskottets ställningstagande

I betänkande 1999/2000:AU2 konstaterade arbetsmarknadsutskottet att iakt-

tagelser och slutsatser i studier från 1999 rörande friare medelsanvändning,

decentralisering m.m. på arbetsmarknadsområdet visat att det finns en rad

problem och brister i rådande förhållanden. Utskottet betonade att detta

måste rättas till och att ett stort ansvar faller på de olika nivåerna inom AMV

att tydliggöra och hålla fast vid effekt- och verksamhetsmålen inom arbets-

marknadspolitiken och AMV. Vidare ansåg utskottet att det är allvarligt att

gällande regler inte efterlevs, att ansvarsförhållandena inte är klarlagda och

att administrativa rutiner inte finns eller fungerar.

I nämndernas verksamhet är det enligt utskottet väsentligt att de nationella

arbetsmarknadspolitiska målen prioriteras. Att bekämpa arbetslöshet och

undanröja flaskhalsar måste tillsammans med uppgiften att hjälpa dem som

har det svårast att få ett arbete vara det centrala. På så vis stärks arbetsmar

nadens funktionssätt samtidigt som allas vilja till arbete tas till vara. Det

finns, som regeringen också framhåller, skäl att fokusera på individens möj-

ligheter och arbetsmarknadens krav snarare än på snävt kommunala intres-

sen. Den relevanta arbetsmarknaden för individen överensstämmer inte alltid

yrkesmässigt eller geografiskt med kommungränsen. Däremot är det angelä-

get att det finns ett betydande mått av lokalt inflytande och frihet att utform

verksamheten för att åtgärderna skall bli effektiva och väl anpassade till de

regionala och lokala förutsättningarna.

Det är viktigt att arbetsmarknadsnämndens verksamhet omfattar mer än

ren förmedlingsverksamhet, något som regeringen också betonar i proposi-

tionen. Samtidigt skall den, i likhet med dagens nämnd, vara ett samar-

betsorgan för att forma insatser utifrån lokala förutsättningar och behov.

Utskottet vill i likhet med regeringen understryka vikten av att det i arbets-

marknadsnämnderna ingår personer med insikter inom ett flertal olika sam-

hällsområden.

Parallellt med att den nationella arbetsmarknadspolitiken prioriteras måste

det lokala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken utvecklas på det sätt som

redovisas i propositionen. I sammanhanget vill utskottet framhålla att det bör

finnas en arbetsmarknadsnämnd i varje kommun, såvida inte länsarbets-

nämnden och Kommunförbundets länsförbund kommer överens om annat.

Som framgått är avsikten att den kommunala majoriteten skall behållas i

arbetsmarknadsnämnderna.

Utskottet vill betona att ordförande och andra ledamöter i arbetsmarknads-

nämnden på motsvarande sätt som i dag skall utses av länsarbetsnämnden för

en bestämd tid. Länsarbetsnämnden skall också avgöra hur många ledamöter

som skall ingå. Vidare finner utskottet det angeläget att det bland nämndens

ledamöter finns kunskaper om försäkringskassans verksamhet. Vad utskottet

här anfört om arbetsmarknadsnämnd i varje kommun och utseende av leda-

möter i arbetsmarknadsnämnd bör ges regeringen till känna.

Utskottet instämmer i den bild av problemen kring ledning och styrning

som redovisas i proposition 98. Regeringen avser också, som framgått, att

vidta erforderliga åtgärder som innebär att ekonomistyrning, kontroll och

uppföljning inom AMV väsentligen förbättras.

Det är med tillfredsställelse som utskottet kan konstatera att regeringen re-

dan har vidtagit åtgärder i detta syfte. Regeringen har i april 2000 fattat be-

slut om att förstärka AMV:s rapportering till regeringen. Verket skall varje

månad till Näringsdepartementet redovisa och analysera den länsvisa ut-

vecklingen när det gäller resultat och budget samt vidtagna åtgärder i fråga

om styrning och uppföljning. Parallellt med detta stärker AMS verkets eko-

nomistyrning genom att samtliga länsarbetsnämnder uppdras att stärka sin

controllerfunktion, förtydliga ansvar och befogenheter för chefer och eko-

nomiansvariga, tydligare koppla samman verksamhets- och budgetansvar

samt förbättra internrevisionen.

Med hänvisning till vad som anförts här avstyrker utskottet motionerna

A15 yrkande 7 (m), A19 yrkandena 2 delvis och 3 (fp) samt A20 yrkande 9

(kd).

När det gäller Moderaternas förslag i motion A15 om att Svenska ESF-

rådet bör bli en i förhållande till AMS fristående myndighet vill utskottet

peka på att regeringen i budgetpropositionen för 2000 redovisade de övervä-

ganden som låg bakom tillkomsten av detta separata sekretariat inom AMV.

Där framgår att fyra olika organisatoriska lösningar diskuterades i den utred-

ning som lade fram förslag i frågan (SOU 1999:23) samt att remissopinionen

var splittrad. Enligt regeringen innebär den organisatoriska lösning som valts

bl.a. en stark koppling till sakområdet. Likaså kan administrativa rutiner som

byggts upp inom AMV användas. Verksamheten vid Svenska ESF-rådet

startade den 1 januari 2000. Enligt utskottet är det ännu för tidigt att ta stä

ning till en eventuell förändring av den organisatoriska formen. Utskottet

avstyrker därmed motion A15 yrkande 8 (m).

5.2 Arbetsförmedlingens personalresurser och roll m.m.

Propositionen

I proposition 98 aviserar regeringen att den i budgetpropositionen för 2001

avser att föreslå riksdagen att AMV även under 2001 skall få fortsätta att

använda högst 700 miljoner kronor av anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder för att finansiera personalförstärkningar vid arbetsförmedlingarna

och arbetsmarknadsinstituten samt att därav 100 miljoner kronor skall an-

vändas för att stärka ställningen på arbetsmarknaden för personer med ut-

ländsk bakgrund som saknar erfarenhet av svenskt arbetsliv. Den aktuella

frågan om personalförstärkningar tas upp också i 2000 års ekonomiska vår-

proposition.

För varje arbetssökande som är anmäld till en offentlig arbetsförmedling

bör den arbetslöse och arbetsförmedlingen upprätta en ömsesidig handlings-

plan inom rimlig tid, dock senast inom tre månader. Handlingsplanen bör

ange den sökandes skyldigheter och planerade aktiviteter. Regeringen anser

att handlingsplanerna bör vidareutvecklas för att bli ett mer effektivt instru-

ment i matchningsarbetet och kommer att föreskriva att AMS skall utfärda

föreskrifter för arbetsförmedlingen om handlingsplanernas innehåll och hur

de regelbundet skall följas upp.

I betänkandets avsnitt 2 behandlas det förslag i propositionen som bl.a. in-

nebär att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall få rätt

att meddela ytterligare föreskrifter om lämpligt arbete. Förslaget föranleder

ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Ändringarna bör gälla från den

1 augusti 2000.

Motioner

Moderaterna konstaterar i kommittémotion A15 (yrk. 2) att partiet kommer

att ta ställning till ett förslag om extra anslagsmedel för personalförstärk-

ningar vid arbetsförmedlingen när budgetpropositionen för 2001 behandlas

av riksdagen i höst. Allmänt sett anser Moderaterna att förmedlingsverksam-

heten måste förbättras och effektiviseras. Starka skäl talar också för att för-

medlingen konkurrensutsätts och att fler privata specialförmedlingar till-

kommer. Det finns anledning att pröva förutsättningarna för att man i Sveri-

ge, på liknande sätt som i Australien, betalar arbetsförmedlingen efter resul-

tat, dvs. i förhållande till i vilken utsträckning de lyckats skaffa arbete åt

arbetslösa.

Kristdemokraterna betonar i kommittémotion A20 (yrk. 3) att det är viktigt

att dra nytta av ett gynnsamt konjunkturläge för att förmedla arbete åt perso-

ner som har svårigheter att få fäste på arbetsmarknaden. Därför instämmer

partiet i regeringens uppfattning om personalförstärkningar vid förmedlingen

under budgetåret 2001. Genom personalresurserna främjas arbete med indi-

viduella handlingsplaner och annat individinriktat arbete. Kristdemokraterna

betonar emellertid att det är viktigt att redan nu ge AMV en tydlig signal om

att de extra medlen till personalförstärkningar skall avvecklas från 2002, om

inget oförutsett inträffar på arbetsmarknaden.

Matchningen på arbetsmarknaden behöver förbättras. Andra metoder än de

traditionella bör användas i förmedlingsverksamheten, anser Kristdemokra-

terna. AMV bör stimulera egenföretag, exempelvis i form av privata

jobbcenter. Likaså är det angeläget att utveckla belöningssystem så att dukti-

ga förmedlare uppmuntras lönemässigt eller på annat sätt.

Centerpartiet poängterar i motion A21 (yrk. 8) att det måste finnas möjlig-

heter till validering av invandrares utbildning och yrkeskompetens på central

och regional nivå. Handläggningstiderna för validering måste förkortas. - I

avsnitt 1 i betänkandet behandlar utskottet förslag från Centerpartiet om bl.a.

vikten av att individuella handlingsplaner utarbetas.

Från Folkpartiets sida konstateras i motion A19 (yrk. 6) att arbetsförmed-

lingens viktigaste uppgift är matchning. När det gäller de medel för personal-

förstärkningar vid arbetsförmedlingarna under 2001 som förespråkas av

regeringen pekar partiet på att inga ordentliga analyser har gjorts av hur

medlen används. Dessutom är det angeläget att minska byråkratin inom

AMV. Mot denna bakgrund kan Folkpartiet endast godta att ett extra resurs-

tillskott på 100 miljoner kronor utgår för förmedlingsinsatser i invandrartäta

områden under 2001.

Utskottets ställningstagande

Som framgått betonar utskottet vikten av att arbetsmarknadspolitiken fram-

över inriktas på kärnuppgifterna, nämligen platsförmedling, företagskontak-

ter, insatser för att motverka flaskhalsar och åtgärder för att hjälpa dem som

har svårast att få arbete. Det innebär att utskottet i likhet med Folkpartiet i

motion A19 starkt betonar vikten av att underlätta matchningen på arbets-

marknaden, dvs. att arbetsgivare och arbetssökande skall finna varandra.

De resurser som behöver tas i anspråk hos arbetsförmedlingen för att klara

matchningen varierar starkt. I många fall är de Internettjänster som arbets-

förmedlingen erbjuder tillräckliga för att arbetsgivare och arbetssökande

själva skall klara av matchningen. Internet har på några år blivit det vanli-

gaste sättet att använda sig av arbetsförmedlingens informationstjänster. Upp

till 100 000 personer besöker Platsbanken via Internet varje dag. Under 1999

var ca 50 000 personer registrerade som arbetssökande i Sökandebanken och

Vikariebanken. Under en månad nyanmälde sig ca 10 000 personer och

ungefär lika många avanmälde sig. I slutet av 1999 hade drygt 21 000 ar-

betsgivare anmält sig som användare av Internettjänsterna.

Det finns emellertid också grupper av sökande som behöver ett mer om-

fattande stöd från arbetsförmedlingens sida. Som framgått syftar det förslag

till aktivitetsgaranti som läggs fram i propositionen till att underlätta för

långtidsinskrivna arbetssökande att hitta arbete på den reguljära arbetsmark-

naden och för arbetsgivare att finna lämplig arbetskraft i denna grupp av

arbetssökande. Inom aktivitetsgarantin skall, som redovisas närmare i avsnitt

3, grupper om 10-15 arbetssökande beredas möjlighet till handledarstödd

rehabilitering och/eller kompetensutveckling. Därmed är det enligt utskottet

uppenbart att verksamheten är resurskrävande. Folkpartiets inställning att å

ena sidan stödja förslaget om en aktivitetsgaranti men å den andra inte vara

beredd att svara upp med de resurser som verksamheten kräver framstår mot

denna bakgrund som något motsägelsefull. För utskottets vidkommande är

det självklart att resurser måste ställas till förfogande så att intentionerna

bakom aktivitetsgarantin kan förverkligas.

Utskottet instämmer i princip i Kristdemokraternas uppfattning i motion

A20 att det är viktigt att ge besked i god tid när det skall bli aktuellt med

resursneddragningar. Innan förmedlingens extra medel till personalförstärk-

ningar minskas krävs noggrann planering för en omställningsperiod. Ut-

skottet anser dock, till skillnad från Kristdemokraterna, att det i dagsläget

inte är aktuellt att avisera någon sådan neddragning.

Från budgetåret 1997 överfördes 600 miljoner kronor från anslaget för ar-

betsmarknadspolitiska åtgärder (utg.omr.14 anslag A2) till anslaget för Ar-

betsmarknadsverkets förvaltningskostnader (utg.omr.14 anslag A1) för att

finansiera tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och ar-

betsmarknadsinstitut (prop. 1995/96:222, yttr. AU6y, bet. FiU15, rskr. 307

resp. prop. 1996/97:1 utg.omr. 14, bet. AU1, rskr. 102-104). När arbets-

marknadsläget är sådant att behovet minskar av medel för personalförstärk-

ningar på anslaget A1 förutsätter utskottet att dessa medel förs tillbaka till

anslaget A2 för att användas för andra angelägna arbetsmarknadspolitiska

ändamål. Enligt utskottet bör en sådan förändring underställas riksdagen för

beslut. Vad här anförts om medel för personalförstärkningar bör ges rege-

ringen till känna.

Utskottet avstyrker motionerna A15 yrkande 2 delvis (m), A19 yrkande 6

(fp) och A20 yrkande 3 delvis (kd).

Såväl Moderaterna i motion A15 som Kristdemokraterna i motion A20 tar

upp frågor om otraditionella förmedlingsmetoder, privata specialförmedling-

ar och belöningssystem för framgångsrika arbetsförmedlingar respektive

arbetsförmedlare. Utskottet ställer sig principiellt positivt till otraditionel

förmedlingsmetoder och menar att det redan i dagsläget finns möjligheter att

använda sådana. När det gäller Moderaternas önskemål om fler privata spe-

cialförmedlingar kan detta knappast vara en fråga för riksdagen. Utskottet

kan konstatera att lagstiftningen medger privata specialförmedlingar. Till-

komsten av sådana förmedlingar måste därmed vara avhängig av om mark-

naden efterfrågar sådana tjänster och om det finns någon som är beredd att

utföra tjänsterna.

Av de motioner där förslag förs fram om belöningssystem för framgångs-

rika arbetsförmedlingar respektive arbetsförmedlare framgår inte på något

sätt hur sådana system är tänkta att fungera. Utskottet kan för sin del se en

rad problem kring sådana belöningssystem. Hur kan man undvika att för-

medlingar/förmedlare endast väljer ut de förmedlingsuppdrag som är lätta att

klara av? Är inte riskerna överhängande att svårplacerad arbetskraft får stå

utan eller får sämre service från förmedlingens sida? Hur skulle man kunna

väga in den lokala arbetsmarknadssituationen i ett sådant belöningssystem?

Det är några exempel på frågor som måste ställas.

Med hänvisning till vad som anförts förordar utskottet att riksdagen avslår

motionerna A15 yrkande 2 delvis (m) och A20 yrkande 3 delvis (kd).

När det gäller validering som tas upp av Centerpartiet i motion A21 kan

utskottet konstatera att Kunskapslyftskommittén i sitt slutbetänkande (SOU

2000:28) understryker vikten av att validering möjliggörs för vuxna i alla

kommuner och inom alla yrkesområden som innefattas i den gymnasiala

utbildningen. Kommittén har föreslagit att regeringen i förordning reglerar

kommunernas skyldighet att erbjuda alla intresserade rätt till validering.

En särskild utredare (dir. 1999:86) arbetar på regeringens uppdrag för att i

ett första steg organisera och leda tre pilotprojekt i syfte att utveckla model

ler och metoder för validering av utländsk yrkeskompetens på i första hand

gymnasial nivå och annan yrkeskompetens som arbetsmarknaden kräver för

visst yrke. Utredaren skall i ett andra steg föreslå former och planera för en

utvidgad försöksverksamhet med validering av vuxnas kunskap och kompe-

tens på gymnasial nivå och vissa eftergymnasiala nivåer, t.ex. på en nivå som

motsvarar försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY-

utbildning). I ett tredje steg skall utredaren pröva behovet av ett nationellt

system för validering av vuxnas kunskap och kompetens. Arbetet skall ske i

samverkan med Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Statens skolverk.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motion A21 yrkan-

de 8 (c) bör avslås i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad ut-

skottet anfört.

6 Övriga frågor

6.1 Kompetensutveckling m.m.

Motioner

I sin partimotion A21 behandlar Centerpartiet frågor som i första hand rör

arbetslivet. Partiet påpekar att antalet anmälda stressrelaterade sjukdomar

ökar kraftigt. Trots att arbetsgivarna har rehabiliteringsansvaret och skall

bekosta den fungerar inte detta på grund av den osäkerhet som råder hur man

botar stressrelaterade sjukdomar. Kostnaden för stressrelaterad ohälsa är

därför inte internaliserad i företagens kostnader för arbetskraften. Partiet

pekar på att en möjlig väg att internalisera kostnaden är att avskaffa den

statliga sjukförsäkringen och ersätta denna med en lagstadgad skyldighet för

arbetsgivare att försäkra sina anställda (yrk. 12).

Vidare anser Centerpartiet att det är viktigt att kompetensutveckling kom-

mer till stånd. Partiet förordar att det införs ett system med individuella kom

petenskonton (yrk. 7).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan i likhet med Centerpartiet konstatera att antalet stressrelaterad

sjukdomar ökar och att det är ett alltmer växande problem inom arbetslivet.

Sjukfrånvaron ökar och alltfler arbetstagare drabbas av arbetsskador.

Utskottet vill dock erinra om när det gäller olika frågor rörande ohälsa, ar-

betsskador och rehabilitering att dessa är föremål för olika former av utred-

ningar. Utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen (dir.

1999:44) kartlägger den arbetslivsinriktade rehabiliteringsprocessen. Utred-

ningen skall bl.a. klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas

mellan olika aktörer i rehabiliteringsarbetet samt behandla frågor som rör hur

drivkrafter i rehabiliteringsarbetet kan förstärkas. Utredningen skall redovisa

sitt uppdrag senast den 1 juli 2000. Utredningen om sjukförsäkring (dir.

1999:54, dir. 1999:82) skall fördjupa analysen av sjukfrånvaron och av hur

utgifterna för sjukpenning förändras över tiden. Utredningen skall bl.a. peka

på vilka faktorer som direkt eller indirekt är avgörande för sjukpenningför-

säkringens kostnadsutveckling. Vidare skall utredningen analysera hur inci-

tament för individ, arbetsgivare m.fl. kan förändras i syfte att minska kostna-

derna. Utredningen skall också lämna förslag till konkreta åtgärder för att

minska sjukfrånvaron och för att minska utgifterna. Utredningen skall lämna

ett delbetänkande senast den 1 juli 2000 och ett slutbetänkande senast den 1

december samma år.

Utskottet kan vidare konstatera att regeringen i vårpropositionen under ut-

giftsområde 10 (se prop. 1999/2000:100 s. 179) har aviserat att den har för

avsikt att under Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp som dels skall

bereda resultaten från de utredningar som kommer att färdigställas under

året, dels utarbeta en handlingsplan för hela ohälsoområdet. Syftet med ar-

betet är att bryta den negativa utvecklingen. Utgångspunkten för arbetet

kommer bl.a. att vara att minska sjukfrånvaron från arbetslivet. Arbetsgrup-

pen kommer att rapportera direkt till statsråden vid Social-, Närings- och

Finansdepartementen. Utskottet anser att man bör avvakta förslag från rege-

ringen på området och avstyrker motion A21 yrkande 12 (c).

Utskottet övergår nu till att behandla Centerpartiets förslag om införande

av kompetenskonto. Även när det gäller denna fråga pågår för närvarande ett

utredningsarbete. Regeringen har i december 1999 tillsatt en utredning (dir.

1999:106) som bl.a. skall redovisa de viktigaste förslagen och befintliga

modellerna för ett system för individuell kompetensutveckling samt lämna

ett eget förslag hur detta skall utformas. Slutbetänkande skall lämnas senast

den 15 januari 2001. Utskottet som inte vill föregripa detta arbete avstyrker

motion A21 yrkande 7 (c).

6.2 Kulturarbetare

Utskottet tar nu upp ett antal frågor som bl.a. rör hur kulturarbetarna påver-

kas av förslaget om åtgärden aktivitetsgaranti. Inför behandlingen av propo-

sitionen har utskottet uppvaktats av företrädare för KLYS, Konstnärliga och

Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd. De har lämnat ett antal synpunkter

på propositionen som huvudsakligen kan sammanfattas enligt följande.

Kulturarbetsmarknadens struktur skiljer sig i viktiga avseenden från vad

som är normalt på arbetsmarknaden. Antalet tillsvidareanställningar är be-

gränsat. Kännetecknande för de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas

arbetsmarknad är i stället tidsbegränsade anställningar och kortare uppdrag.

Många frilansande konstnärer är ständigt inskrivna på arbetsförmedlingen

och blir därmed att betrakta som långtidsinskrivna. Flera av konstnärerna är

också beroende av icke konstnärliga försörjningsarbeten, s.k. brödjobb. Till

skillnad från den övriga arbetsmarknaden finns det inga tecken på att efter-

frågan ökar eller att arbetslösheten minskar.

Med hänsyn till kulturarbetsmarknadens särdrag är det uppenbart att stora

grupper inom kulturområdet kan komma att bli aktuella för aktiviteter, anser

KLYS, som tar upp fyra punkter som rör aktivitetsgarantins utformning och

tillämpning på kulturarbetsområdet.

För det första bör man ta hänsyn till kulturarbetsmarknadens särart vid ut-

formningen av regelsystemet. Tillämpningen av definitionerna av långtidsar-

betslösa och långtidsinskrivna på kulturarbetsmarknaden måste utgå från

verkligheten på kulturarbetsmarknaden.

För det andra bör insatser inom aktivitetsgarantin i den utsträckning den

omfattar kulturområdet ge stöd till utbildnings- och utvecklingsmöjligheter

för de professionella yrkesutövarna.

För det tredje bör det vara möjligt att inom ramen för aktivitetsgarantin

avbryta för korta frilansarbeten.

För det fjärde bör det ske en samordning inom AMV och ett samråd med

konstnärsorganisationerna för att säkerställa att aktivitetsgarantin inte medfö

oönskade effekter på kulturarbetsmarknaden.

Motioner

I två motioner behandlas frågor som rör kulturen och kulturarbetarnas ar-

betsvillkor.

Centerpartiet hävdar i partimotion A21 att undersökningar visar att miljö-

ombyte är det främsta skälet till varför ungdomar flyttar och att dessa van-

ligtvis flyttar från arbetslöshet till arbetslöshet. Detta visar enligt partiet

kulturen har en stor betydelse för den geografiska rörligheten. Centerpartiet

anser därför att arbetsmarknadspolitiken även måste ha ett kulturperspektiv

för att skapa incitament för en ökad rörlighet ut till landets regioner (yrk. 9

I motion A16 tar Ewa Larsson (mp) upp ett antal frågor som rör kulturarbe-

tarna. Motionären anser att det är viktigt att man skapar förutsättningar för

kulturarbetare att leva utifrån sina specifika villkor (yrk. 2). Vidare är det

viktigt att man vid utformningen av aktivitetsgarantin tar särskild hänsyn till

olika yrkesgruppers särskilda förutsättningar (yrk. 3). Motionären har i och

för sig ingenting emot att det upprättas individuella handlingsplaner. Hon vill

dock betona att det är angeläget att man ser till att det vid arbetsförmedling-

arna finns den kompetens som krävs för att kunna beakta kulturarbetarnas

särställning (yrk. 1). Motionären påpekar att kulturarbetarnas arbetssituation

kräver särskilda arbetsmarknadspolitiska program. Hon föreslår att regering-

en ges i uppdrag att ta fram program som är anpassade efter kulturarbetarnas

situation (yrk. 4).

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis kommer utskottet att behandla Centerpartiets mera övergripan-

de fråga om kulturens betydelse för den geografiska rörligheten. Utskottet

vill i denna del anföra följande.

Utskottet delar i och för sig Centerpartiets uppfattning att tillgången på

kultur är en faktor som kan bidra till den geografiska rörligheten. Enligt

utskottets mening bör man dock inte överskatta detta förhållande. Utskottet

är övertygat om att det även finns andra faktorer som i hög grad påverkar

människors benägenhet att flytta. Oavsett hur det förhåller sig med detta kan

utskottet konstatera att utformningen av arbetsmarknadspolitiken har stor

betydelse för kulturen eftersom många kulturutövare för sitt uppehälle är

beroende av arbetslöshetsförsäkringen och de arbetsmarknadspolitiska åtgär-

derna. Utskottet vill dock betona att det huvudsakliga syftet med arbetsmark-

nadspolitiken måste vara att i första hand öka anpassningsförmågan på ar-

betsmarknaden. Utskottet är därför inte berett att göra något tillkännagivande

i enlighet med vad som anförts i motion A21 yrkande 9 (c). Motionen av-

styrks därför.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågor som bl.a. rör kulturarbe-

tarnas villkor på arbetsmarknaden.

Kulturarbetarna har en mycket speciell arbetsmarknad. Antalet tillsvidare-

anställningar är mycket begränsat. I stället dominerar tidsbegränsade anställ-

ningar och kortare uppdrag. Många kulturarbetare har långa perioder under

vilka de är inskrivna vid arbetsförmedlingen och de är också beroende av

ersättningar i form av arbetslöshetsersättning eller arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Detta förhållande innebär att stora delar av kulturområdet är starkt

beroende av hur arbetsmarknadspolitiken utformas.

Utskottet vill erinra om att det vid elva orter finns specialförmedlingar som

riktar sig till arbetssökande konstnärer. Vidare har det sedan i januari 1999

pågått ett försök med arbetsförmedling vid centrumbildningarna. Försöket

skulle ha avslutats i vår men i vårpropositionen (prop. 1999/2000:100 s. 122)

föreslås att försöket förlängs året ut. Regeringen har även aviserat under

utgiftsområde 17 att försöket skall permanentas (se samma prop. s. 184).

Utskottet vill också peka på ett försök med Kulturarvs-IT, en satsning som

skall pågå i tre år och riktas till personer med större funktionshinder. I dett

projekt har 25 arbetslösa kulturarbetare anställts som arbetsledare. Vidare

pågår ett försök med en s.k. tredje anställningsform. Av vårpropositionen (se

prop. s. 184) framgår att regeringen även anser att detta försök bör perma-

nentas. AMS har också på uppdrag av regeringen den 25 februari 2000 läm-

nat en redovisning av hur förmedlingen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

med riktning mot kulturarbetsmarknaden ytterligare kan utvecklas. Av rap-

porten framgår bl.a. att effekterna av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

konstnärer är goda. Programmen leder till arbete i större utsträckning för

etablerade konstnärer än för oetablerade. AMS gör den bedömningen att

specifika program för konstnärer är en mindre lämplig väg. I ett sådant sy-

stem finns uppenbara risker för inlåsning och bidragsberoende. Den flexibi-

litet i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som regeringen aviserat kom-

mer enligt AMS förhoppningsvis att kunna ge ett större utrymme för det som

i dag rubriceras "otraditionella insatser" och där utrymmet upplevs som

alltför begränsat när det gäller satsningar på den konstnärliga arbetsmarkna-

den. Utskottet utgår från att regeringen i det fortsatta arbetet kommer att

beakta dessa synpunkter.

Utskottet övergår slutligen till frågan om hur införandet av aktivitetsga-

rantin kommer att påverka kulturarbetarna.

Som framhållits ovan har kulturarbetarna en speciell arbetsmarknad som

delvis präglas av helt andra förhållanden än som råder inom andra yrken.

Givetvis bör det enligt utskottets mening finnas möjlighet att beakta olika

gruppers problem. Vid behandlingen av förslaget om aktivitetsgarantin (av-

snitt 3) förklarar utskottet att man vid utformandet av åtgärden måste ta

särskilda hänsyn till olika yrkesgruppers förutsättningar. Enligt utskottets

mening gäller det särskilt kulturarbetarna. En oro som framförts från bl.a.

KLYS är att definitionen av långtidsinskriven som den tillämpas på arbets-

förmedlingarna innebär att etablerade kulturarbetare snabbt kommer att

omfattas av aktivitetsgarantin eftersom de varvar tillfälliga uppdrag med

perioder av arbetslöshet. Enligt nuvarande regler avregistreras (avaktualise-

ras) de inte som arbetssökande vid arbetsförmedlingarna under dessa upp-

drag och därför kommer de att betraktas som långtidsinskrivna. Enligt ut-

skottets mening bör inte aktivitetsgarantin riktas till personer som har regel-

bundna uppdrag. Utskottet utgår därför från att regeringen beaktar de olika

gruppernas situation på arbetsmarknaden när definitionen av långtidsinskriv-

na bestäms. Utskottet vill dock klargöra att det även inom denna yrkesgrupp

kan finnas personer som bör omfattas av aktivitetsgarantin. Utformningen av

regelsystemen får inte innebära att vissa grupper i praktiken får en form av

yrkesförsäkring.

Som utskottet redan konstaterat skall aktivitetsgarantin vara ett slags ram-

insats inom vilken man kan genomföra en mängd olika åtgärder. Det är vik-

tigt att framhålla att den enskildes medverkan i aktivitetsgarantin skall bygga

på en individuell handlingsplan som arbetsförmedlingen låter upprätta i

samråd med den enskilde och att den utformas så att den så långt som möjligt

stärker den enskildes möjlighet att få ett reguljärt arbete. Genom en sådan

konstruktion ges den enskilde möjlighet att påverka aktivitetens utformning.

Utskottet utgår från att aktiviteten skall kunna avbrytas med olika former av

arbete.

Med hänsyn till det anförda är utskottet inte berett att göra något tillkänna-

givande med anledning av vad som anförts i motion A16.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motion A16 yrkandena 1-4 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål och inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A15 yrkandena 1 och 6,

1999/2000:A17 yrkande 2, 1999/2000:A18 yrkandena 1-4,

1999/2000:A19 yrkandena 1, 2 i motsvarande del, 4 och 5,

1999/2000:A20 yrkandena 1 och 2 samt 1999/2000:A21 yrkandena 1,

3 och 13,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande lämpligt arbete m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A20 yrkande 4,

res. 2 (kd)

3. beträffande 9 § lagen om arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med anledning av propositionen punkt 3 i motsvarande

del antar 9 § i det i propositionen enligt bilaga 1 framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring med

den ändringen att p. 4 skall ha följande lydelse: "aktivt söker ett

lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete."

res. 3 (m, kd, fp)

4. beträffande utvärdering av regelförändringar i arbetslös-

hetsförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A19 yrkande 7,

res. 4 (fp)

5. beträffande förändrad arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A15 yrkande 9,

1999/2000:A20 yrkande 10 och 1999/2000:A21 yrkande 4,

res. 5 (m)

res. 6 (kd)

res. 7 (c)

6. beträffande avslag på förslaget om aktivitetsgaranti m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A15 yrkandena 3 och 4,

res. 8 (m)

7. beträffande förutsättningar och villkor för aktivitetsgaranti

m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen punkt 4 och med av-

slag på motionerna 1999/2000:A14 och 1999/2000:A20 yrkande 5

godkänner vad som anförts om aktivitetsgaranti,

res. 9 (kd)

8. beträffande äldres arbetsmarknad

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A19 yrkande 8,

res. 10 (fp)

9. beträffande reguljära studier

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som an-

förts om möjligheten att anvisa reguljära studier,

res. 11 (m)

10. beträffande särskilt anställningsstöd

att riksdagen med anledning av propositionen punkt 5 och med av-

slag på motionerna 1999/2000:A15 yrkande 5 och 1999/2000:A20 yr-

kande 6 godkänner vad som anförts om särskilt anställningsstöd,

res. 12 (m)

res. 13 (kd)

11. beträffande ändring i lagen om anställningsskydd

att riksdagen med bifall till propositionen punkt 2 antar det enligt

bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om

anställningsskydd,

12. beträffande utvärdering av särskilt anställningsstöd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A19 yrkande 9,

res. 14 (fp)

13. beträffande övergångsarbetsmarknader

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A21 yrkande 11,

res. 15 (c)

14. beträffande regelförenklingar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A20 yrkande 7 och

1999/2000:A21 yrkande 6,

res. 16 (m) - motiv.

res. 17 (kd)

res. 18 (c)

res. 19 (fp) - motiv.

15. beträffande ersättning för deltagande i ungdomsgaranti

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A20 yrkande 8,

res. 20 (kd)

16. beträffande lagreglering av arbetsmarknadspolitiska pro-

gram

att riksdagen med bifall till propositionen punkt 1 antar det enligt

bilaga 1 framlagda förslaget till lag om arbetsmarknadspolitiska pro-

gram,

17. beträffande lagen om arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med bifall till propositionen punkt 3 i motsvarande del

antar det enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i den mån det inte omfattas av

vad utskottet hemställt ovan,

18. beträffande rätt till aktivitetsstöd vid vägledning m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen punkterna 6 och 7 god-

känner vad som föreslagits om rätt till aktivitetsstöd vid vägledning

och arbetslivsinriktad rehabilitering och om den tid som en arbets-

marknadspolitisk aktivitet får pågå,

19. beträffande avveckling av utbildningsstöd

att riksdagen med bifall till propositionen punkt 8 godkänner att ut-

bildningsstödet slopas,

20. beträffande försäkringsskydd vid deltagande i arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A17 yrkande 1,

21. beträffande samordning av försörjningsstöd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A21 yrkande 2,

22. beträffande flyttningsbidrag m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A21 yrkande 10,

res. 21 (c)

23. beträffande utbildningsgaranti

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A21 yrkande 5,

res. 22 (c)

24. beträffande särskilda insatser för personer med arbetshan-

dikapp

att riksdagen med bifall till propositionen

a) punkt 9 godkänner att stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen m.m.

skall avse personer med arbetshandikapp,

b)

c) punkt 10 godkänner att stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen skall

kunna lämnas för företagare och fria yrkesutövare,

d)

e) punkt 11 godkänner att stöd skall kunna lämnas för reparation av

hjälpmedel på arbetsplatsen,

f)

g) punkt 12 godkänner att stöd skall kunna utgå till personligt biträ-

de vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska program,

h)

i) punkt 13 godkänner att stöd av SIUS-konsulent skall kunna läm-

nas under högst sex månader, samt

j)

k) punkt 14 godkänner att stöd till skyddat arbete hos offentliga ar-

betsgivare (OSA) inte får lämnas inom konkurrensutsatt verk-

samhet,

l)

25. beträffande möjligheter till överklagande av vissa beslut om

stöd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A19 yrkande 10,

res. 23 (fp)

26. beträffande arbetsmarknadsnämnder

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som an-

förts om en arbetsmarknadsnämnd i varje kommun och om utseende

av ledamöter i arbetsmarknadsnämnden,

27. beträffande ledning och styrning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A15 yrkande 7,

1999/2000:A19 yrkandena 2 i motsvarande del och 3 samt

1999/2000:A20 yrkande 9,

res. 24 (m)

res. 25 (kd)

28. beträffande svenska ESF-rådet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A15 yrkande 8,

res. 26 (m)

29. beträffande förmedlingens personal

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:A15 yrkande 2 i

motsvarande del, 1999/2000:A19 yrkande 6 och 1999/2000:A20 yr-

kande 3 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om medel för personalförstärkningar,

res. 27 (m)

res. 28 (fp)

30. beträffande belöningssystem

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:A15 yrkande 2 i motsva-

rande del och 1999/2000:A20 yrkande 3 i motsvarande del,

res. 29 (m)

res. 30 (kd)

31. beträffande validering

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A21 yrkande 8,

res. 31 (kd, c)

32. beträffande rehabiliteringsansvar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A21 yrkande 12,

res. 32 (c)

33. beträffande individuella kompetenskonton

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A21 yrkande 7,

res. 33 (m, c)

34. beträffande kulturperspektiv på arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A21 yrkande 9,

res. 34 (c)

35. beträffande kulturarbetares arbetsvillkor

att riksdagen avslår motion 1999/2000:A16 yrkandena 1-4.

Stockholm den 11 maj 2000

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Margareta

Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Stefan Attefall (kd),

Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson

(s), Maria Larsson (kd), Barbro Feltzing (mp), Elver Jonsson (fp), Henrik

Westman (m), Cinnika Beiming (s), Ewa Thalén Finné (m) och Carlinge

Wisberg (v).

Reservationer

1. Mål och inriktning (mom. 1)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m)

och Ewa Thalén Finné (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1 Mål och inriktning bort ha

följande lydelse:

Parallellt med att arbetsmarknadsutskottet behandlat prop. 1999/2000:98

Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt och utarbetat detta

betänkande med anledning av propositionen har utskottet också behandlat

2000 års ekonomiska vårproposition (prop. 1999/2000:100) och utarbetat

yttrandet AU3y.

Frågor om mål och inriktning på arbetsmarknadspolitiken behandlas i båda

dessa sammanhang. I detta betänkande redovisar utskottet nedan vissa gene-

rella ståndpunkter om mål och inriktning men utvecklar också sina syn-

punkter på vissa frågor som behandlas i betänkandet.

Ekonomisk politik

Tillväxten i den svenska ekonomin är bättre än på många år. Sysselsättning-

en ökar och arbetslösheten sjunker samtidigt som räntan och inflationen är

låg. Det är därför förvånande att den budget som regeringen presenterar, efter

att större poster av engångskaraktär har tagits bort, uppvisar ett strukturellt

underskott för de närmaste åren.

Dagens goda konjunktur med ökad sysselsättning leder till minskade stat-

liga utgifter för transfereringar samtidigt som statens intäkter ökar. Om rege-

ringen inte lyckas få balans i budgeten under så gynnsamma förhållanden,

vad kommer då att hända när konjunkturen vänder?

Trots den ökning av sysselsättningen som har skett under senare år, måste

utskottet notera att den aktuella situationen på arbetsmarknaden visar tydliga

tendenser till att det både finns en omfattande arbetslöshet och en ökande

brist på arbetskraft. Fortfarande är flera hundra tusen personer utan arbete i

Sverige. Jämfört med år 1990 är drygt 400 000 färre sysselsatta, detta trots

att antalet personer i arbetsför ålder har ökat med ca 100 000. Samtidigt visar

undersökningar - från bl.a. Industriförbundet - att den mer akuta brist på

kvalificerad arbetskraft inom tjänstesektorn som uppstod under hösten nu

också börjar att visa sig inom verkstadsindustrin. Av Sveriges Verkstadsin-

dustriers barometer för årets första kvartal framgår en kraftig ökning av

bristen på kvalificerade tekniker/ingenjörer, jämfört med den förra mätning-

en i november. Nu anger 40 % av företagen, mot 30 % i november, att det är

brist på denna typ av arbetskraft, den högsta siffran på fem år. Andelen verk-

stadsföretag som talar om brist på yrkesarbetare har också fördubblats sedan

februari förra året. Närmare 70 % av företagen inom tele- och elektronikin-

dustrin talar om brist i dag, mot drygt hälften i november.

Det anförda visar att företagen redan i dag har stora problem med att få tag

på utbildad och yrkeskunnig arbetskraft. Om svårigheterna ökar ytterligare är

risken för flaskhalsar och överhettning uppenbar, vilket i sin tur utgör ett

stort hot mot tillväxten och medför en ökad risk för inflation.

Sammanfattningsvis skulle utskottet vilja se fler förslag om strukturella

förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck, färre och enklare regler

för företagen, modernare arbetsrätt och reformer i socialförsäkringssystemen.

Endast genom att aktivt stimulera ökat företagande kan den goda tillväxten

och ökningen av sysselsättningen bibehållas på lång sikt.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Erfarenheter från andra länder visar att en sådan massarbetslöshet som drab-

bade Sverige som en följd av den stora konjunkturnedgången i början av

1990-talet lätt blir permanent, eftersom många individer helt tappar kontak-

ten med arbetsmarknaden. Utskottet anser därför att det är mycket angeläget

att det vidtas kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättningen och minska

arbetslösheten för att därigenom förhindra att massarbetslösheten permanen-

tas.

För att sysselsättningen skall kunna öka måste politiken skapa förutsätt-

ningar så att fler företag kan växa och flera riktiga arbeten skapas. För att

uppnå detta krävs en offensiv politik för att öka tillväxten. Skatterna på fö-

retagande och arbete måste sänkas. Modernare och bättre anpassade regel-

verk krävs för att underlätta startande och drivande av företag. De flesta

torde i dag vara överens om att flertalet av de nya arbeten som behövs måste

komma inom den privata sektorn. Bättre förutsättningar måste därför skapas

för att denna sektor, och då främst tjänstesektorn, skall kunna växa. Bland

annat bör särskilda lättnader införas för de hushållsnära tjänsterna. Framför

allt genom att skapa regler som möjliggör en utvidgning av marknaden för

hushållsnära tjänster kan ett stort antal nya arbetstillfällen skapas. Genom en

sådan marknad kan många ungdomar få chansen till arbete. Härutöver måste

det vidtas ett flertal andra åtgärder för att underlätta framväxten av nya ar-

betstillfällen i en växande tjänstesektor, exempelvis olika typer av tjänster f

hushåll och industri.

För att tjänstesektorns expansion inte skall hindras i onödan krävs, som för

övriga branscher, en väl fungerande arbetsmarknad. Arbetsförmedlingen har

därför en viktig roll när det gäller att hjälpa arbetslösa att finna arbete och

arbetsgivarna att finna arbetskraft. I denna process måste arbetsförmedlingen

aktivt verka för att den arbetssökande ökar sin rörlighet.

Den nya arbetsmarknad som har växt fram ställer allt högre krav på kom-

petens hos den enskilde. Kunskaper blir fort gamla. Arbetsmarknaden kom-

mer därför att av den enskilde kräva en kontinuerlig kompetensutveckling.

Det har således uppstått ett intimt samband mellan utbildning, kompetensut-

veckling och tillväxt. De skärpta kraven påverkar grund- och gymnasiesko-

lan, utbildningen därefter samt i hög grad också kompetensutvecklingen i

arbetslivet.

Med hänsyn till den ökade rörligheten på arbetsmarknaden kommer frågan

om kompetens att alltmer bli en fråga för individen. Genom att införa ett

personligt utbildningskonto eller kompetenskonto ges den enskilde möjlighet

att själv välja när han eller hon vill utbilda sig. Härigenom görs det livslång

lärandet möjligt. Utbildningskontot eller kompetenskontot finansieras genom

att den enskilde medges skatteavdrag för de medel som avsätts på samma sätt

som nu sker för avsättning till pensionsförsäkringar. Beskattning sker när den

enskilde använder pengarna för utbildning. Även arbetsgivaren kan ges rätt

att avsätta lika mycket som den enskilde. Genom ett system med dessa hu-

vuddrag förbättras möjligheterna till fort- och vidareutbildning för vuxna.

Lönebildning

Lönebildningen är av central betydelse för hur tillväxten i ekonomin skall

utvecklas och därmed även för sysselsättningsutvecklingen. För att den goda

tillväxten skall kunna bibehållas och sysselsättningen öka krävs att lönerna

bestäms utifrån hur den övriga ekonomin utvecklas. Om lönerna tillåts stiga

för mycket ökar risken för överhettning och i slutändan inflation. Lönebild-

ningen är i första hand ett ansvar för arbetsmarknadens parter. Indirekt kan

emellertid regering och riksdag på ett verkningsfullt sätt påverka villkoren

för lönebildningen. Områden som är i behov av förnyelse är bl.a. arbetsrätten

och arbetslöshetsförsäkringen. Även det arbetsmarknadspolitiska området

måste reformeras så att reglerna förenklas och antalet åtgärder reduceras och

inriktas mer på att den enskilde skall återgå till en riktig anställning.

Arbetsrätt

Arbetsrätten måste förändras så att den motsvarar de krav som förhållandena

på dagens arbetsmarknad ställer. Framför allt måste reglerna bli mer flexibla

så att det blir lättare att på lokal nivå träffa avtal som är bättre anpassade

det enskilda företagets eller den anställdes förutsättningar och behov. Bland

annat måste det bli lättare både att visstidsanställa och att anlita personal f

bemanningsföretag.

I avvaktan på en mer genomgripande översyn av arbetsrätten bör ett flertal

mindre förändringar kunna göras. Som exempel kan nämnas att konfliktreg-

lerna bör ses över och att fackets tolkningsföreträde i olika lagar ersättas av

medel för konfliktlösning som regleras i kollektivavtal. Vidare bör det i

lagstiftningen vad gäller rätten till stridsåtgärder införas ett proportionalit

krav.

Med en reform av arbetsrätten i enlighet med utskottets rekommendationer

skulle Sverige få en mer flexibel arbetsmarknad som skulle ge bättre förut-

sättningar för tillväxt. Härigenom skulle fler människor kunna få möjlighet

till arbete och en god lönebildning underlättas.

Arbetslöshetsförsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen är inte anpassad till en modern arbetsmarknad.

Den måste förändras i en rad avseenden för att främja arbetsmarknadens

funktionssätt och för att underlätta lönebildningen.

Försäkringen skall inte vara en permanent försörjningskälla utan en om-

ställningsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkringen bör vara allmän och obligato-

risk. Den skall ge ökade incitament för den enskilde att finna ett nytt arbete

men också bygga på en rimlig inkomstrelaterad ersättning. Försäkringen

skall bidra till att ge den enskilde trygghet att pröva något nytt. Den bör i

större utsträckning än i dag finansieras med egenavgifter eftersom högre

egenfinansiering motverkar att det träffas avtal som leder till ökad arbetslös-

het. Därmed främjas, som nämnts, en bättre lönebildning.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

Utskottet anser, som framgått ovan, att regelverken bör reformeras på en rad

områden. När det gäller de arbetsmarknadspolitiska programmen vill ut-

skottet här starkt betona vikten av att åtgärderna blir färre och att reglerna

blir enklare och tydligare.

Under en följd av år har olika åtgärder införts och regeländringar har varit

ofta förekommande. Detta har medfört att det har blivit svårt att överblicka

regelsystemet. Regeringen har gång efter annan aviserat färre åtgärder och

förenklingar utan att detta lett till några mer påtagliga resultat. Det är dags

gå från ord till handling.

Den moderna arbetsmarknaden med många nya former av kontrakt eller

anställningar ställer inte bara krav på reformering av regelverken kring de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utan också på förnyelse av arbetsför-

medlingarnas verksamhet och arbetsrätten. Där behövs modernisering och

tydligare inriktning.

När det gäller arbetsförmedling och insatser mot långtidsinskrivningar och

långtidsarbetslöshet vill utskottet framhålla vikten av ökad variationsbredd.

Effektiviteten i insatserna kan bli större genom fler aktörer, däribland priva-

ta, på förmedlingsområdet och genom att andra metoder än de traditionella

används i förmedlingsverksamheten. Större flexibilitet bör eftersträvas i

insatserna, exempelvis genom ökat utnyttjande av privata jobcenter och

samarbete med lokala aktörer.

Samarbete och samverkan mellan olika aktörer som arbetsförmedling,

kommun, försäkringskassa etc. är viktigt inte minst när det gäller insatser för

personer som har svårt att finna en förankring på arbetsmarknaden. Samver-

kan utgör en förutsättning för att individen skall stå i centrum för insatserna

något som utskottet starkt vill betona vikten av.

Enligt utskottets uppfattning finns det inte skäl att resa några invändningar

mot de övergripande mål för arbetsmarknadspolitiken och AMV som anges i

propositionen. Däremot finns det anledning att betvivla att de förslag som

läggs fram där är tillräckliga för att de angivna målen skall kunna uppnås.

Det underlag som regeringen redovisar till sina förslag är dessutom knapp-

händigt. Vidare finns anledning att rikta kritik mot de bokföringsmässiga

transaktioner som regeringen genomför i syfte att klara utgiftstaken.

Slutligen vill utskottet ta upp problem med styrning, resultatuppföljning

och kontroll av medelsanvändningen inom AMV. Dessa problem samt beho-

vet av att anpassa arbetsmarknadspolitiken till en modern arbetsmarknad

talar enligt utskottet för att en översyn skyndsamt görs av AMV:s organisa-

tion och verksamhet. Omfattningen på administrationen inom AMS centralt

och hos länsarbetsnämnderna på den regionala nivån bör kunna minskas och

effektivitetsvinster uppnås.

Vad utskottet anfört om mål och inriktning med anledning av motionerna

A15 yrkandena 1 och 6 (m), A18 yrkandena 1-4 (fp), A19 yrkandena 1, 2

delvis, 4 och 5 (fp), A20 yrkandena 1 och 2 (kd) samt A21 yrkandena 1, 3

och 13 (c) bör riksdagen som sin mening ger regeringen till känna. Motion

A17 yrkande 2 (s) bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål och inriktning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:A15 yrkandena

1 och 6, 1999/2000:A18 yrkandena 1-4, 1999/2000:A19 yrkandena 1,

2 i motsvarande del, 4 och 5, 1999/2000:A20 yrkandena 1 och 2 samt

1999/2000:A21 yrkandena 1, 3 och 13 och med avslag på motion

1999/2000:A17 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Lämpligt arbete m.m. (mom. 2)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Arbetslöshetsför-

säkringen som börjar med "Vid ofrivillig arbetslöshet" och slutar med

"yrkande 4 (kd)" bort ha följande lydelse:

Enligt gällande lagstiftning om arbetslöshetsförsäkringen kan arbetsför-

medlingen ställa krav på den arbetslöse att ta de arbeten som finns, om det

inte finns särskilda skäl. I en regelbok från AMS benämnd Försäkringsbe-

stämmelser preciseras dessa krav. Det finns tecken som tyder på att arbets-

förmedlingarna inte tillämpar det regelverk som finns i dag.

Enligt utskottets mening finns det två skäl för en skärpning av lagstiftning-

en. Ett skäl är att det sänds ut en tydlig signal till AMV:s organisation och t

de arbetssökande om vad som gäller. Ett annat skäl är att tillämpningen av

regelverket i dag skiljer sig åt mellan de olika arbetsförmedlingarna, vilket

flera olika undersökningar visar.

Utskottet ansluter sig till den kritik som framförts av länsrätten i Stock-

holms län och AMS om att den föreslagna lydelsen i lagen är alltför vagt

formulerad och därför kan leda till tillämpningssvårigheter. Det är mot denna

bakgrund angeläget att de föreskrifter om lämpligt arbete som regeringen,

eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar följer vissa viktiga

principer som t.ex. likabehandling över hela landet. Vidare är det viktigt att

det ställs krav på den arbetssökande. Om den arbetssökande inte inom en

rimlig tid finner ett arbete som passar hans eller hennes kompetens måste

vederbörande vara beredd att ta ett arbete med lägre lön eller lägre utbild-

nings- och kompetenskrav än vad han eller hon tidigare haft. Man bör också

se över reglerna för avanmälan.

Utskottet kan konstatera att de stränga sanktionsreglerna mycket sällan

tillämpas. Detta beror bl.a. på att de får förödande konsekvenser för den

enskildes ekonomi. Utskottet delar därför Kristdemokraternas synpunkt att

det skulle vara möjligt att tillämpa kortare avstängningstider eller att göra e

procentuellt avdrag från arbetslöshetsersättningen under viss tid. Regeringen

bör återkomma med förslag i denna del.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A20 yrkande 4 (kd).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lämpligt arbete m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A20 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. 9 § lagen om arbetslöshetsförsäkring (mom. 3)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson

(kd), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman (m) och Ewa Thalén Finné (m)

anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Arbetslöshetsför-

säkringen som börjar med "När det gäller" och slutar med "nyss angivna

justeringen" bort ha följande lydelse:

När det gäller utformningen av grundvillkoren för rätt till ersättning enligt

9 § lagen om arbetslöshetsersättning accepterar utskottet regeringens förslag.

Förslaget innebär en kodifiering av den ordning som i princip redan gäller

men som huvudsakligen inte tillämpas. Genom den föreslagna förändringen

kommer det att direkt framgå av lagtexten att den arbetslöse skall anstränga

sig för att finna ett lämpligt arbete. Med hänsyn till det anförda bifaller ut-

skottet regeringens förslag i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande 9 § lagen om arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med bifall till propositionen punkt 3 i motsvarande del

antar 9 § i det i propositionen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

4. Utvärdering av regelförändringar i arbetslöshetsförsäkringen

(mom. 4)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Arbetslöshetsför-

säkringen som börjar med "Vad sedan gäller" och slutar med "7 (fp) av-

styrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Folkpartiets tvekan om hur de skärpta kraven i arbetslös-

hetsförsäkringen i praktiken kommer att tillämpas. Redan i nuvarande lag-

stiftning finns det krav på att den arbetslöse skall anta anvisat arbete. Under

sökningar visar dock att arbetsförmedlarna inte tillämpar lagen på avsett sätt.

Tillämpningen skiljer sig även mellan de olika arbetsförmedlingarna.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A19 yrkande 7 (fp).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvärdering av regelförändringar i arbetslöshetsför-

säkringen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A19 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Förändrad arbetslöshetsförsäkring (mom. 5)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Henrik Westman och Ewa Thalén Finné

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Arbetslöshetsför-

säkringen som börjar med "När det slutligen" och slutar med "yrkande 4 (c)"

bort ha följande lydelse:

Syftet med arbetslöshetsförsäkringen är att ge arbetstagare som drabbats av

ofrivillig arbetslöshet ett grundläggande skydd mot inkomstbortfall. Avsikten

med arbetslöshetsförsäkringen är att den skall ge den arbetslöse möjlighet att

under en omställningstid söka andra arbeten eller vidareutbilda sig för nya. I

praktiken har arbetslöshetsförsäkringen dock alltmer kommit att anta formen

av en medborgarlön. Ersättningsberättigade perioder av arbetslöshet kan

varvas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder i en utsträckning som innebär

att arbetslöshetsförsäkringen blivit en permanent försörjning. Ordningen

skadar både arbetsmarknadens funktionssätt och försäkringssystemets legi-

timitet. Utskottet delar därför Moderaternas uppfattning att det är nödvändigt

att reformera arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet kan dock konstatera att

regeringen återigen inte lägger fram några som helst konkreta förslag.

Enligt utskottets mening bör det införas en s.k. bortre parentes, dvs. en

tidsmässig gräns för försäkringens giltighet. Införandet av en bortre parentes

innebär att den enskildes incitament ökar för att söka och ta arbete, också

mindre kvalificerade och lägre betalda sådana. Ett annat skäl för att införa en

bortre parentes är att även arbetsmarknaden och arbetstagarna kommer att

uppfatta arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring.

När frågan senast prövades av riksdagen var Socialdemokraterna inte be-

redda att införa en bortre parentes. I stället hävdades att omställning betyder

att man hjälper den enskilde att byta yrke m.m. Konsekvensen av detta syn-

sätt blir emellertid, om arbetslinjen skall upprätthållas, att staten i stället

tvingas införa hårda krav och sanktioner för att tydliggöra den enskildes

ansvar. Dessa krav på egna sökaktiviteter, byte av yrke eller bostadsort samt

avstängningsregler etc., har nu varit föremål för översyn inom Regerings-

kansliet. Trots detta lägger regeringen, med några smärre undantag, inte fram

några förslag med anledning av översynen. I stället aviseras att regeringen

skall återkomma med en ny proposition redan i maj. Utskottet delar därför

Moderaternas uppfattning att det är djupt otillfredsställande att regeringens

politik inte kan presenteras i ett sammanhang utan styckas upp godtyckligt i

olika propositioner.

Utskottet kan konstatera att det formella regelsystemet i arbetslöshetsför-

säkringen är ganska hårt. Arbetsförmedlarna upplever inte sällan reglerna

som så hårda att de struntar i att tillämpa dem. En sådan ordning är naturligt-

vis oacceptabel. Framför allt illustrerar den vad som blir konsekvensen av en

försäkring utan begränsningar i tiden. Frånvaron av en bortre parentes i ar-

betslöshetsförsäkringen leder alltså till incitamentsproblem, vilket i stället

framtvingar olika system för krav, kontroller och sanktioner. Kontrollsystem

är resurskrävande och gör att arbetsförmedlarna hamnar i en olycklig dubbel-

roll. Å ena sidan skall de vara en hjälp och ett stöd åt de arbetslösa. Å andra

sidan skall de vara kontrollanter. Om den enskildes ansvar i stället tydliggörs

med en bortre parentes i försäkringen, kan huvuddelen av nämnda regel-,

kontroll- och sanktionssystem slopas helt. Arbetsförmedlarnas uppgift att

lämna de arbetssökande hjälp och biträde kan därmed renodlas.

En begränsning kan ges olika utformning; ett bestämt högsta antal ersätt-

ningsdagar, löpande eller stegvis nedtrappning av ersättningsnivån etc. Det

avgörande är inte den närmare utformningen av en bortre parentes utan att en

begränsning äntligen kommer till stånd. Först då blir arbetslöshetsförsäkring-

en en omställningsförsäkring som verksamt understödjer arbetslinjen.

Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda

tillstyrker utskottet motion A15 yrkande 9 (m). Motionerna A20 yrkande 10

(kd) och A21 yrkande 4 (c) avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda

genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förändrad arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A15 yrkande 9

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A20 yrkande 10 och

1999/2000:A21 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. Förändrad arbetslöshetsförsäkring (mom. 5)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Arbetslöshetsför-

säkringen som börjar med "När det slutligen" och slutar med "yrkande 4 (c)"

bort ha följande lydelse:

Arbetslöshetsförsäkringen är ett viktigt och nödvändigt inslag i det svenska

välfärdssystemet. Under en period av arbetslöshet skall den arbetslöse ha

kvar ett ekonomiskt stöd under den tid han eller hon söker arbete. Arbetslös-

hetsförsäkringen måste vara en omställningsförsäkring där incitamenten för

att ta ett nytt arbete skall vara starka. Den skall samtidigt ge en ekonomisk

trygghet så länge den arbetslöse står till arbetsmarknadens förfogande.

Enligt utskottets mening finns det tecken som tyder på att den nuvarande

arbetslöshetsförsäkringen har inlåsningseffekter i tider av brist på arbetskraf

Utskottet delar därför Kristdemokraternas ståndpunkt att regeringen måste

återkomma med förslag om regeländringar som syftar till att skapa starka

incitament att ta lediga arbeten. Enligt utskottets mening bör det införas en

allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som betalas solidariskt av alla

med arbete. Egenfinansieringen bör öka för de enskilda. Därigenom blir det

en tydligare koppling mellan lönebildningen, arbetslöshetens nivå och kost-

naderna för arbetslöshetsförsäkringen. Den enskilde skulle kompenseras

genom sänkt skatt via en generell höjning av grundavdraget. Detta innebär

att när arbetslösheten och kostnaderna för den sjunker minskar även egenav-

gifterna.

Det nuvarande regelsystemet är anpassat efter en tid när flertalet hade en

fast heltidsanställning. Utskottet kan konstatera att arbetsmarknaden har

förändrats och nya tillfälliga anställningsformer har tillkommit. Reglerna i en

ny försäkring måste därför utformas så att allt arbete oavsett anställnings-

form lönar sig. Vidare måste dagens kvalifikationskrav ses över. De nuva-

rande kvalifikationskraven är för krångligt utformade och innehåller begrän-

sande komponenter. Utskottet anser därför att de bör utformas så att allt

arbete verkligen räknas den enskilde till godo. Man bör samtidigt se över

gränsdragningen mellan försörjningsstöd och arbetslöshetsersättning. Nuva-

rande arbetslöshetsförsäkring innebär att många ungdomar och invandrare

inte kan kvalificera sig trots att de är aktivt arbetssökande.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A20 yrkande 10 (kd). Motionerna A15 yrkande 9

(m) och A21 yrkande 4 (c) bör avslås i den mån de inte kan anses tillgodo-

sedda med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förändrad arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A20 yrkande 10

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A15 yrkande 9 och

1999/2000:A21 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

7. Förändrad arbetslöshetsförsäkring (mom. 5)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Arbetslöshetsför-

säkringen som börjar med "När det slutligen" och slutar med "yrkande 4 (c)"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening ligger det i kommunernas intresse att människor

arbetar. Köpkraften stärks och skatteintäkterna ökar samtidigt som de sociala

kostnaderna minskar. Utskottet delar därför Centerpartiets uppfattning att

ersättningen till de arbetslösa bör utformas så att den successivt trappas ned

och att kommunerna och den enskilde delar på det ekonomiska ansvaret för

denna nedtrappning. Ersättningsreglerna bör utformas så att det under de

första 200 dagarna lämnas försörjningsstöd med 80 %. Därefter bör en ned-

trappning ske. Så småningom bör ett större kommunalt ansvar inträda.

Vidare anser utskottet att den som aktivt deltar i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder inte bör drabbas ekonomiskt av detta. Ökade resekostnader är en

hämmande faktor för den arbetslöse. Reseavdraget bör därför höjas. Den

arbetslöse måste stimuleras att även ta arbete som innebär utbildningskrav

och pendling.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A21 yrkande 4 (c). Motionerna A15 yrkande 9 (m)

och A20 yrkande 10 (kd) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda

med vad utskottet har anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förändrad arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A21 yrkande 4

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A15 yrkande 9 och

1999/2000:A20 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Avslag på förslaget om aktivitetsgaranti m.m. (mom. 6)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Henrik Westman och Ewa Thalén Finné

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3 Insatser för att

förhindra och bryta långtidsarbetslöshet som börjar med "Som ett viktigt"

och slutar med "bör därför avslås" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att gruppen långtidsinskrivna tenderar att bli allt-

mer svårplacerad. För att hjälpa dessa arbetslösa krävs samlade, individuella

och kraftfulla åtgärder.

När det gäller individer med invandrarbakgrund utgör dessa till stor del en

oanvänd resurs. För att underlätta för dem att komma in på arbetsmarknaden

krävs att de ges tillfälle att få tillräckliga kunskaper i svenska språket. Kra

ven på utbildningen Svenska för invandrare (Sfi) måste skärpas och indivi-

dualiseras. I en nyligen publicerad studie från Linköpings universitet framgår

att sex av tio individer som genomgått utbildningar inom ramen för Sfi inte

ens klarar av att skriva och tala vardagssvenska.

Vad sedan gäller ungdomar riskerar de som inte får tillträde till arbets-

marknaden ett liv präglat av bidragsberoende och utanförskap. Även i dessa

fall krävs elementära baskunskaper. Enligt utskottets uppfattning skall ingen

person tillåtas att lämna "ungdomsskolan" utan godkända baskunskaper i

svenska, engelska och matematik. I likhet med Moderaterna förordar utskot-

tet att det införs en individuell lärlingsutbildning inom gymnasieskolans ram.

Vidare bör det ske en ökad satsning på eftergymnasial, kvalificerad yrkesut-

bildning och en betoning på utbildning riktad mot IT- och telekomsektorn i

nära samverkan med arbetslivet.

Vad slutligen gäller de äldre delar utskottet Moderaternas åsikt att deras

erfarenheter och kunnande måste kunna tas till vara på ett bättre sätt. Detta

kräver som Moderaterna påpekat ett generellt förbättrat klimat för arbete och

företagande med inslag av nya och okonventionella metoder för att bryta

arbetslösheten i allmänhet och långtidsarbetslösheten i synnerhet.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på den verksamhet som bedrivs i

den danska kommunen Farum. Slutsatsen från denna verksamhet illustrerar

vikten av okonventionella metoder. Den tidigare av arbetslöshet och segre-

gation så hårt drabbade kommunen visar att mycket kan uppnås genom re-

former som betonar vikten av arbete och skapar effektiva vägar ut ur ett

passiviserande bidragsberoende. Resultaten i Farum har till stor del uppnåtts

genom bestämda krav på motprestationer, garanterad sysselsättning, offensiv

marknadsföring av de arbetslösa, avbyråkratisering och koncentration av de

kommunala insatserna. Liknande åtgärder borde i ökad utsträckning kunna

prövas i Sverige.

Utskottet går nu över till att behandla förslaget om aktivitetsgarantin. Den

av regeringen föreslagna aktivitetsgarantin skulle i bästa fall kunna vara en

Farum-inspirerad, okonventionell arbetsmetod. I sämsta fall är den ännu en i

raden av arbetsmarknadspolitiska volymåtgärder med åtföljande risk för

undanträngningseffekter på den reguljära arbetsmarknaden. Av propositionen

framgår att regeringens egen oförmåga har lett till en "olycklig rundgång

mellan åtgärder och arbetslöshetsersättning", och just detta förhållande är

huvudskälet till regeringens förslag. I övrigt saknas beslutsunderlag, utöver

det lakoniska omnämnandet att det under mindre än två månader har bedri-

vits en outvärderad försöksverksamhet på 40 orter i landet. Utskottet anser i

likhet med Moderaterna att det inte är möjligt att på grundval av regeringens

förslag fatta beslut när det gäller åtgärden. Utskottet vill vidare betona att

utformandet av åtgärder som aktivitetsgarantin skall man räkna in medel från

Europeiska socialfondens mål 3. Det är viktigt att dessa medel avsedda för

kompetensutveckling inte slussas in i en mer reguljär arbetsmarknadspolitik.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen, med bifall till motion

A15 yrkandena 3 och 4 (m), bör avslå regeringens förslag om införande av

en aktivitetsgaranti (prop. punkt 4).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande avslag på förslaget om aktivitetsgaranti m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A15 yrkandena 3

och 4 dels avslår propositionen punkt 4, dels som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

9. Förutsättningar och villkor för aktivitetsgaranti m.m.

(mom. 7)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3 Insatser för att

förhindra och bryta långtidsarbetslöshet som börjar med "Som ett viktigt"

och slutar med "bör därför avslås" bort ha följande lydelse:

För att undvika långtidsarbetslöshet är det viktigt att på ett tidigt stadium

sätta in relevanta åtgärder för att stödja den arbetslöse. Det är således under

arbetslöshetsperiodens första tid som den stora möjligheten finns att undvika

långtidsarbetslöshet.

För att bryta långtidsarbetslöshet krävs en rad åtgärder: individuella hand-

lingsplaner, kompetenshöjning, tydliga krav på den arbetssökande samtidigt

som stöd ges för att på alla sätt bryta arbetslösheten samt ekonomiska inci-

tament.

Ett exempel på en åtgärd som skulle förbättra det ekonomiska incitamentet

är en förändring av arbetslöshetsförsäkringen som innebär en successiv ned-

trappning av ersättningen till en viss gräns efter ett år. Det skall dock inte

finnas någon s.k. bortre parentes. Samtidigt skall alla tillfälliga arbeten höj

ersättningsnivån. Denna förändring kombinerad med sänkt skatt i form av

höjt grundavdrag skulle ge ett starkt incitament för den enskilde att aktivt

söka arbete.

En åtgärd som aktivitetsgarantin står och faller med den praktiska tillämp-

ningen. Självklart skall jobbsökaraktiviteter ingå, men det krävs även andra

insatser för att åtgärden skall bli verkningsfull. Enligt utskottet behövs tydl

ga krav som den enskilde kan leva upp till. Vidare krävs stöd och hjälp för

att bryta arbetslöshetsmönstret samt aktiva insatser för att möta den enskildes

konkreta behov och problem. Det är också viktigt att det sker en nära sam-

verkan med föreningsliv, privata bemanningsföretag och förmedlare. Det är

också rimligt att åtgärden kan pågå längre tid än 6 månader.

Bland de långtidsinskrivna finns det många personer som inte anses som

"anställbara" på grund av språkproblem, handikapp, låg utbildningsnivå,

dåligt självförtroende m.m. Dessa människor kräver extra insatser, och det är

viktigt att man har ett system med nära samverkan mellan arbetsförmedling-

en, kommunen, försäkringskassan och de sociala myndigheterna.

De aktiviteter som skall bedrivas inom ramen för aktivitetsgarantin bör va-

ra i kommunregi eller föreningsregi såvida det inte handlar om en arbets-

marknadspolitisk åtgärd som redan i dag kan bedrivas inom privata företag.

Utskottet delar Kristdemokraternas synpunkter vad gäller den föreslagna

aktivitetsgarantin. Det är enligt utskottet oklart hur åtgärden i praktiken ska

utformas. Den försöksverksamhet som alldeles nyligen dragits i gång på 40

orter i landet skall ligga till grund för en verksamhet som från och med den

1 augusti 2000 skall omfatta hela landet. Det är därför svårt att se hur denna

åtgärd skall fungera i praktiken. En annan oklarhet är om åtgärden skall

återkvalificera till ny arbetslöshetsersättning eller inte. Enligt förslaget sk

man bara kunna lämna systemet genom ett arbete, utbildning eller genom

avstängning samtidigt som deltagande i åtgärden enligt nuvarande regler

innebär att man återkvalificerar sig för arbetslöshetsersättning. Med hänvis-

ning till vad utskottet anfört är det viktigt att dessa frågor klaras ut. Utsk

förutsätter att regeringen senast i samband med budgetproposition hösten

2000 återkommer med ett förslag om hur dessa frågor närmare skall lösas.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A20 yrkande 5 (kd). Motion A14 (s) avstyrks i den

mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande förutsättningar och villkor för aktivitetsgaranti m.m.

att riksdagen med anledning av dels propositionen punkt 4, dels mo-

tion 1999/2000:A20 yrkande 5 och med avslag på motion

1999/2000:A14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Äldres arbetsmarknad (mom. 8)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3 Insatser för att

förhindra och bryta långtidsarbetslöshet som börjar med "Även motion

A19" och slutar med "(fp) bör avslås" bort ha följande lydelse:

I likhet med Folkpartiet kan utskottet konstatera att de äldre arbetstagarna

som fyllt 50 år har det betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden

efter en period av arbetslöshet än vad de yngre har. Många arbetsgivare är

tveksamma till att anställa äldre arbetslösa som inte har så långt kvar till

pensionering. Tyvärr bortser många arbetsgivare från att dessa personer har

stor erfarenhet och kompetens som skulle kunna vara till nytta för många

företag. Inte sällan kan en äldre arbetstagare utgöra en sorts "mentor" eller

förebild för de yngre. Äldre arbetskraft är dessutom mer trogen mot sin ar-

betsgivare och stannar kvar på sin arbetsplats i högre grad än yngre. Att

anställa en arbetstagare som är 55 år och som har 10 år kvar inom arbetslivet

kan därför vara mycket lönsamt för arbetsgivaren.

Utskottet är i likhet med Folkpartiet motståndare till alla förslag som inne-

bär att äldre arbetskraft skall lämna arbetsmarknaden i förtid. Exempel på

åtgärder med sådan inriktning är OTA och generationsväxling. I stället för

dessa åtgärder som syftar till att pensionera eller generationsväxla bort äldre

arbetskraft anser utskottet att man skall vidta åtgärder som underlättar deras

möjlighet att få ett reguljärt arbete.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A19 yrkande 8 (fp).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande äldres arbetsmarknad

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A19 yrkande 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Reguljära studier (mom. 9)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Henrik Westman och Ewa Thalén Finné

(alla m) anser

Utskottets majoritet har föreslagit ett tillkännagivande som innebär att det

inom ramen för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vara möj-

ligt att bedriva reguljära studier. Förslaget innehåller, liksom regeringens

förslag om aktivitetsgaranti och särskilt anställningsstöd, en rad oklarheter.

Det är för allmänt hållet och innebär att riksdagen överlåter till regeringen a

närmare bestämma i vilka former det skall vara möjligt att anvisa reguljära

studier. Enligt vår mening är detta ett i raden av ogenomtänkta förslag. Till

detta kommer att förslaget presenterats för utskottet kort tid före justeringen

av detta betänkande. Detta har enligt vår mening medfört svårigheter att på

ett seriöst sätt kunna behandla förslaget i utskottet.

Med hänsyn till det anförda motsätter vi oss tillkännagivandet. Detta inne-

bär

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3 Insatser för att

förhindra och bryta långtidsarbetslöshet som börjar med "En fråga som" och

slutar med "regeringen till känna" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 9 bort utgå.

12. Särskilt anställningsstöd (mom. 10)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Henrik Westman och Ewa Thalén Finné

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3 Insatser för att

förhindra och bryta långtidsarbetslöshet som börjar med "Som framhållits

inledningsvis" och slutar med "yrkande 6 (kd) " bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Moderaternas ståndpunkt att förslaget om särskilt anställ-

ningsstöd är dåligt underbyggt, bl.a. är förslaget ofinansierat. Utskottet anse

att det är bra att regeringen erkänner att det finns ett samband mellan företa-

gens höga kostnader för att anställa och det antal arbeten som de kan erbjuda.

Däremot ger inte förslaget äldre långtidsarbetslösa bättre förutsättningar för

att ta de lediga arbeten som erbjuds. Förslaget handlar i stället uteslutande

om att öka deras konkurrenskraft på arbetsmarknaden genom att göra dem

"billigare" att anställa. En sådan tillfällig rabatt för att anställa vissa arb

sa riskerar att permanenta förhållandena. I stället för att ge incitament och

möjligheter för den arbetssökande att bli mer "konkurrenskraftig" slussas

denne med stödåtgärder runt i ovisshet ännu en tid. Till detta kommer att

tidigare erfarenheter av subventionerade anställningar inte är särskilt goda.

Den kvarvarande gruppen äldre arbetslösa som har varit inskrivna vid ar-

betsförmedlingen under lång tid är svårplacerade på arbetsmarknaden. Ut-

skottet delar Moderaternas ståndpunkt att nya metoder måste prövas. Olika

former av skatterabatter i syfte att minska anställningskostnaderna kan vara

en sådan metod. Det är dock nödvändigt att sådana former av anställnings-

stöd är väl underbyggda och utformade så att undanträngningseffekterna

minimeras. Anställningsstöd får heller inte bli en metod för kommunerna att

närmast kostnadsfritt expandera den offentliga sektorns verksamhet.

Med hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att motion A15 yrkande 5

(m) bör bifallas. Utskottet avstyrker därmed regeringens förslag om särskilt

anställningsstöd (prop. punkt 5) samt motion A20 yrkande 6 (kd) i den mån

den inte kan anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande särskilt anställningsstöd

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:A15 yrkande 5 och med

anledning av motion 1999/2000:A20 yrkande 6 avslår propositionen

punkt 5,

13. Särskilt anställningsstöd (mom. 10)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3 Insatser för att

förhindra och bryta långtidsarbetslöshet som börjar med "Som framhållits

inledningsvis" och slutar med "yrkande 6 (kd)" bort ha följande lydelse:

Riksdagen beslutade våren 1999 på förslag av regeringen i vårpropositio-

nen att införa ett förstärkt anställningsstöd fr.o.m. den 1 oktober 1999. Detta

innebar att arbetsgivare som anställer personer som har varit inskrivna mer

än tre år på arbetsförmedlingen skulle få en skattereduktion. Stödet uppgår

till 75 % av lönekostnaden under de första 6 månaderna och därefter till

25 % av lönekostnaden i ytterligare 18 månader. Utskottet kan konstatera att

regeringen, innan åtgärden hade trätt i kraft, i budgetpropositionen föreslog

att stödet skulle omfatta alla som varit inskrivna i mer än två år. De nya

reglerna skulle gälla fr.o.m. den 1 januari 2000. Riksdagen beslutade i enlig-

het med förslaget (bet. 1999/2000:AU1, rskr. 1999/2000:84). Förändringarna

har bara hunnit vara i kraft i fyra månader när regeringen nu föreslår ytterli-

gare en förändring vad gäller anställningsstöden, dvs. införande av ett nytt

anställningsstöd benämnt särskilt anställningsstöd som riktar sig till personer

över 57 år. Till detta kan läggas det i vårpropositionen föreslagna utökade

förstärkta anställningsstödet.

Enligt utskottets mening kan åtgärder som innebär sänkta arbetskraftskost-

nader leda till att särskilt utsatta grupper får möjlighet att komma in på den

reguljära arbetsmarknaden. Men det är viktigt att en åtgärd får verka fullt ut

och inte störas av ständiga regelförändringar som ökar svåröverskådligheten

och byråkratin. Vidare innebär förslaget orimligt höga subventioner under

två års tid. Det finns en risk för att en sådan subvention skapar osund konkur-

rens.

Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att individuella handlings-

planer, ett personligt stöd till den långtidsarbetslöse, ökade krav på att den

arbetssökande skall vara aktiv samt det nuvarande förstärkta anställningsstö-

det borde vara tillräckliga arbetsmarknadspolitiska instrument tillsammans

med de övriga åtgärder som finns.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att riksdagen med bifall till

motion A20 yrkande 6 (kd) bör avslå regeringens förslag om införande av ett

särskilt anställningsstöd (prop. punkt 5). Motion A15 yrkande 5 (m) bör

avslås i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet har an-

fört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande särskilt anställningsstöd

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:A20 yrkande 6 och med

anledning av motion 1999/2000:A15 yrkande 5 avslår propositionen

punkt 5,

14. Utvärdering av särskilt anställningsstöd (mom. 12)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3 Insatser för att

förhindra och bryta långtidsarbetslöshet som börjar med "Folkpartiet anser

att" och slutar med "vad utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet accepterar i likhet med Folkpartiet det föreslagna anställnings-

stödet eftersom syftet med åtgärden är att få in den arbetslöse i reguljärt

arbete. Det finns dock ett antal invändningar mot förslaget.

Tendensen är att åtgärder riktade mot äldre arbetslösa kryper allt längre

ned i åldrarna. Denna åtgärd riktar sig till arbetslösa som fyllt 57 år. Frågan

är var gränsen går nästa gång. Genom att hela tiden sänka "åldersribban"

pekar man ut äldre arbetskraft som om den är ett problem.

Förslaget att anställningar som finansieras med särskilt anställningsstöd

inte skall omfattas av lagen om anställningsskydd är bra. Det finns dock en

risk för att arbetsgivare sätter i system att anställa en person med anställ-

ningsstöd och behålla henne eller honom i två år, för att därefter anställa en

ny. Utskottet delar därför Folkpartiets krav på att åtgärden noga bör följas

upp och utvärderas.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A19 yrkande 9 (fp).

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande utvärdering av särskilt anställningsstöd

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A19 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Övergångsarbetsmarknader (mom. 13)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3 Insatser för att

förhindra och bryta långtidsarbetslöshet som börjar med "Centerpartiet har

för" och slutar med "(c) avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Erfarenheter visar att arbetslösa som kommer i kontakt med den reguljära

arbetsmarknaden i stället för att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

lättare får reguljära arbeten. Inom ramen för EU:s Integra-program har man

tagit fasta på detta och menar att man för t.ex. för personer med invandrar-

bakgrund bör skapa s.k. övergångsarbetsmarknader. På dessa arbetsmarkna-

der är arbetskraften billigare, t.ex. på grund av återföring av arbetsgivarav-

gifter. Sådan arbetsmarknader bör skapas i regionala partnerskap mellan

arbetsmarknadens myndigheter och arbetsgivare, såväl offentliga som priva-

ta. Grunden bör vara att människor ges möjlighet att komma ut i arbetslivet, i

kontakt med många olika arbetsgivare, för att så småningom "fastna" hos

någon. Mekanismen kan beskrivas som en "kardborreeffekt". Övergångsar-

betsmarknader bör inrättas för att underlätta för många av dem som i dag

befinner sig helt utanför den reguljära arbetsmarknaden, främst i den rund-

gång som består av varvade perioder av åtgärder och öppen arbetslöshet.

I enlighet med detta bör de arbetsmarknadspolitiska medlen kunna använ-

das friare för att underlätta återinträde på den reguljära arbetsmarknaden, i e

partnerskap för att åstadkomma övergångsarbetsmarknader.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A21 yrkande 11 (c).

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande övergångsarbetsmarknader

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A21 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Regelförenklingar m.m. (mom. 14, motiveringen)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Henrik Westman och Ewa Thalén Finné

(alla m) anser att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Regel-

förenklingar som börjar med "En invändning utskottet" och slutar med "bl.a.

genom utbildningsinsatser " bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att det arbetsmarknadspolitiska regelverket måste ga-

rantera konkurrensneutralitet och motverka undanträngnings- och inlåsnings-

effekter. Utskottet, som delar Moderaternas åsikt att man inte bör införa de

två åtgärderna aktivitetsgaranti och särskilt anställningsstöd, kan konstatera

att när det gäller aktivitetsstöd visar regeringens förenklingsförslag att dett

inte är särskilt välgrundat. I propositionen beskrivs aktivitetsgarantin som en

åtgärd inom vilken samtliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall kunna

användas. Detta underlättar knappast den enskildes möjligheter att överblicka

regelverket. Till detta kommer det faktum att avsikten med regelförenklings-

arbetet är att minska antalet åtgärder. De åtgärder som nu föreslås innebär

tillsammans i praktiken att antalet åtgärder kommer att öka i stället för att

minska. Utskottet vill också peka på att regeringen i 2000 års ekonomiska

vårproposition (prop. 1999/2000:100) föreslår ytterligare en form av anställ-

ningsstöd, s.k. utökat förstärkt anställningsstöd.

17. Regelförenklingar m.m. (mom. 14)

Stefan Attefall och Maria Attefall (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Regelförenklinga

som börjar med "Utskottet har ingen" och slutar med "yrkande 6 (c)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att det i dag finns ett 30-tal arbetsmarknadspoli-

tiska program och att varje program har sitt eget regelverk. För att resurser

skall kunna frigöras hos arbetsgivare, arbetssökande och arbetsförmedlingar

måste regelverket kring de arbetsmarknadspolitiska programmen förenklas

och antalet åtgärder minskas. Vidare bör man kunna anpassa programmen till

arbetsgivarnas efterfrågan och den enskildes förutsättningar.

I propositionen föreslås vissa förenklingar av de arbetsmarknadspolitiska

programmen, samtidigt som regeringen lämnar förslag som innebär ett mer

komplicerat regelverk vad gäller anställningsstöden. Utskottet anser att det

finns anledning att gå vidare i förenklingsarbetet i syfte att minska antalet

åtgärder. Enligt utskottets mening bör man som utgångspunkt för detta arbete

ha AMS förslag om reducering till tre programtyper, dvs. aktivitetsstöd,

anställningsstöd och projektstöd. Med detta förslag blir det mindre detalj-

regleringar och administration. Vidare blir det lättare för arbetsförmedlare

och arbetssökande att överblicka regelverket som då också blir mer flexibelt.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A20 yrkande 7 (kd). Motion A21 yrkande 6 (c)

avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande regelförenklingar m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A20 yrkande 7 och

med avslag på motion 1999/2000:A21 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Regelförenklingar m.m. (mom. 14)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Regelförenklinga

m.m. som börjar med "Utskottet har ingen" och slutar med "yrkande 6 (c)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att efterfrågan på arbetskraft stiger. Redan i dag

finns det s.k. flaskhalsar inom vissa delar av arbetsmarknaden. Trots att

arbetslösheten är hög har företag svårt att rekrytera kvalificerad arbetskraft.

Detta innebär att det inom en ganska kort tidsperiod kommer att bli en ar-

betskraftsbrist.

Utskottet delar därför Centerpartiets ståndpunkt att det är viktigt att vidta

åtgärder för att förhindra denna utveckling och att anpassa arbetsmarknads-

politiken till den situation som uppstått. När efterfrågan på arbetskraft stige

bör arbetsmarknadspolitiken omformas till att omfatta mer kvalitativa åtgär-

der. Detta innebär bl.a. att regleringen av vilken utbildning som får ges och

den tid som utbildningen får pågå måste omprövas. Vidare måste de kvarstå-

ende "volymåtgärderna" fasas ut. I stället för att inrikta sig på att minska de

öppna arbetslösheten måste man i första hand öka sysselsättningen.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A21 yrkande 6 (c). Motion A20 yrkande 7 (kd)

avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande regelförenklingar m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A21 yrkande 6 och

med avslag på motion 1999/2000:A20 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Regelförenklingar m.m. (mom. 14, motiveringen)

Elver Jonsson (fp) anser att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt

4.1 Regelförenklingar som börjar med "Utskottet har ingen" och slutar med

"bl.a. genom utbildningsinsatser" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Folkpartiets åsikt att det är bra att det sker en förenkling av

regelverket för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Under en rad av år har

antalet åtgärder ökat. De har också växlat över tiden vilket medfört att sys-

temet har blivit svåröverskådligt. Utskottet kan därför med tillfredsställelse

konstatera att regeringen nu har för avsikt att begränsa antalet arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder och sammanföra dem i ett antal program. Samtidigt

kan utskottet konstatera att regeringen föreslår en ny form av anställnings-

stöd benämnt särskilt anställningsstöd. Till detta kommer att regeringen i

den ekonomiska vårpropositionen föreslagit att ytterligare ett anställnings-

stöd skall införas, det s.k. utökade förstärkta anställningsstödet. Enligt ut-

skottet kan dessa förslag till viss del försvåra den aviserade regelförenkling-

en.

20. Ersättning för deltagande i ungdomsgaranti (mom. 15)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Regelförenklinga

som börjar med "Den invändning som" och slutar med "vad utskottet anfört"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i Kristdemokraternas kritik mot att det är olika ersätt-

ningsnivåer för dem som deltar i ungdomsgarantin. Ungdomar som inte

omfattas av arbetslöshetsförsäkringen får en ersättning på 1 967 kr i måna-

den, dvs. ca 10 kr i timmen, medan andra får ett kommunalt bidrag som

motsvarar socialbidragsnivån. Utskottet anser mot denna bakgrund att det är

rimligt att det skattefria bidraget för dem som inte omfattas av arbetslöshets-

försäkringen höjs i nivå med utbildningsbidraget.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A20 yrkande 8 (kd).

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande ersättning för deltagande i ungdomsgaranti

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A20 yrkande 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 22)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Regelförenklinga

m.m. som börjar med "När det sedan" och slutar med "(c) bör avslås" bort ha

följande lydelse:

Av AMV:s årsredovisning framgår att under 1999 svarade Stockholmsre-

gionen för 65 % av sysselsättningsökningen i landet. Inflyttningen till Stock-

holmsområdet under 1999 var i åldersintervallet 16-25 år nästan 11 000

personer. Denna utveckling är inte acceptabel eftersom denna ålderskategori

borde utgöra framtidens arbetskraft i de mera utsatta regionerna när det sker

ett generationsskifte på arbetsmarknaden. Ungdomarna utgör också en vä-

sentlig del av konsumtionskraften i samhället.

Utskottet anser därför att dagens system med att betala flyttningsbidrag till

personer som fått arbete på annan ort bör avskaffas. Denna kostnad bör i

stället det rekryterande företaget stå för. Det innebär inte heller någon mer-

kostnad för företagen eftersom sådana kostnader redan i dag är avdragsgilla.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A21 yrkande 10 (c).

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande flyttningsbidrag m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A21 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Utbildningsgaranti (mom. 23)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.1 Regelförenklinga

m.m. som börjar med "Utskottet behandlar avslutningsvis" och slutar med

"yrkande 5 (c)" bort ha följande lydelse:

Ett nytt arbetsliv växer fram. De livslånga anställningarna tillhör en svun-

nen tid. Tryggheten i arbetslivet handlar i stället om möjligheten att möta de

förändringar som kännetecknar det nya kunskapssamhället/arbetslivet.

Varje år försvinner 10 % av de yrken som har lägst krav på kvalifikationer

och ersätts av yrken med högre krav på kvalifikationer. Detta sker samtidigt

som arbetskraften endast förnyas med ca 2 % per år. Resterande del av för-

nyelsen på arbetsmarknaden måste ske genom vidareutbildning av arbets-

kraft som redan finns.

Enligt utskottets mening måste människor ges förutsättningar att själva ta

ansvar för sin kompetensutveckling och konkurrenskraft i arbetslivet. Därför

är det viktigt att åtgärderna inriktas på att ge alla en bra utbildningsgrund a

stå på.

Mot denna bakgrund bör det införas en utbildningsgaranti. Denna skall

syfta till att ge alla, både arbetslösa och förvärvsarbetande, en möjlighet att

komplettera sin tidigare utbildning upp till motsvarande gymnasienivån.

Denna skall sedan kunna byggas på med kvalificerad yrkesutbildning eller

högre studier.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A21 yrkande 5 (c).

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utbildningsgaranti

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A21 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Möjligheter till överklagande av vissa beslut om stöd

(mom. 25)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Särskilda insats

för personer med arbetshandikapp som börjar med "Folkpartiet har i" och

slutar med "m.m. (prop. punkterna 9-14)" bort ha följande lydelse:

Enligt propositionen skall beslut om stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen,

stöd till personligt biträde och särskilt stöd vid start av näringsverksamhet

fortsättningsvis endast kunna överklagas till AMS. Utskottet motsätter sig en

sådan ordning. För arbetshandikappade personer är det av mycket stor bety-

delse att ha ett arbete. En förutsättning för deltagande i arbetslivet är många

gånger att ovannämnda stöd utgår. Därmed är det också enligt utskottets

uppfattning angeläget att nuvarande system för överklagande bibehålls. Detta

bör med anledning av motion A19 yrkande 10 (fp) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande möjligheter till överklagande av vissa beslut om stöd

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A19 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Ledning och styrning m.m. (mom. 27)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Henrik Westman och Ewa Thalén Finné

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5.1 Ledning och

styrning, arbetsmarknadsnämnder, m.m. som börjar med "I betänkande

1999/2000:AU2" och slutar med "yrkande 9 (kd)" bort ha följande lydelse:

Organisationen och styrningen av arbetsmarknadsmyndigheterna fungerar

otillfredsställande, flera olika utvärderingar har indikerat betydande effekti-

vitetsproblem, och det har inte varit möjligt att utvärdera viktiga försöks-

verksamheter. Utskottet kan konstatera att det därmed finns stora frågetecken

när det gäller hanteringen av skattemedel.

Problemen kring ledning och styrning av Arbetsmarknadsverket har enligt

utskottet en sådan omfattning att det är motiverat med en genomgripande

översyn av verkets organisation. Den uppdelning som nu finns på 20 olika

myndigheter inom verket och dagens "dubbelkommando" över länsarbets-

nämnderna ter sig tveksam. Utskottet beklagar att regeringen inte har varit

beredd att närmare pröva dagens organisation.

Också arbetsförmedlingsnämnderna, som regeringen vill namnändra till

arbetsmarknadsnämnder, bör omfattas av en förutsättningslös översyn och

prövning av Arbetsmarknadsverkets organisation. Utskottet menar att det

finns anledning att ifrågasätta arbetsförmedlingsnämnderna. Det är också

angeläget med en översyn bl.a. med hänsyn till att studier visat på kontroll-

svårigheter liksom på betydande problem när lokala aktörer skall besluta om

statliga medel. Ansvarsfördelningen blir oklar när kommunerna utser ordfö-

rande i nämnden liksom en majoritet av nämndledamöterna medan länsar-

betsnämnden fattar beslut om vilka ärenden som skall delegeras till nämnden

samt om finansiering.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motion A15 yrkande 7 (m) ges

regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden

avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande ledning och styrning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A15 yrkande 7

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A19 yrkandena 2 i mot-

svarande del och 3 samt 1999/2000:A20 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Ledning och styrning m.m. (mom. 27)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5.1 Ledning och

styrning, arbetsmarknadsnämnder, m.m. som börjar med "Utskottet instäm-

mer i" och slutar med "yrkande 9 (kd)" bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsverket omsätter enorma summor och har en förvaltnings-

budget på 4 500 miljoner kronor. Under senare tid har det kommit tydliga

indikationer på problem med styrning, resultatuppföljning och kontroll av

medelsanvändning inom verket. Samtidigt innebär utvecklingen på arbets-

marknaden nya utmaningar för den traditionella arbetsmarknadspolitiken,

exempelvis när det gäller möjligheter till samverkan med privata beman-

ningsföretag och att lägga ut verksamhet på entreprenad. Till detta kommer

att organisatoriska förändringar måste genomföras när medlen för personal-

förstärkningar vid arbetsförmedlingen trappas av.

Sammantaget talar detta för att en parlamentarisk utredning skyndsamt till-

sätts med uppgift att göra en grundlig översyn av arbetsmarknadspolitiken

och AMV samt att forma en arbetsmarknadspolitik och en organisation för

verket som svarar mot behoven på 2000-talets arbetsmarknad.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A20 yrkande 9 (kd) bör ges

regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden

avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande ledning och styrning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A20 yrkande 9

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A15 yrkande 7 samt

1999/2000:A19 yrkandena 2 i motsvarande del och 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Svenska ESF-rådet (mom. 28)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Henrik Westman och Ewa Thalén Finné

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5.1 Ledning och

styrning, arbetsmarknadsnämnder, m.m. som börjar med "När det gäller"

och slutar med "yrkande 8 (m)" bort ha följande lydelse:

Med tanke på att verksamheten vid Rådet för Europeiska socialfonden i

Sverige (Svenska ESF-rådet) framför allt är inriktad på hantering av medel

för kompetensutveckling i företag framstår det som mindre lämpligt att rådet

är organisatoriskt och ekonomiskt inordnat under AMS och arbetsmarknads-

politiken. Utskottet anser att rådet bör utgöra en fristående myndighet utanför

Arbetsmarknadsverket. Detta bör med anledning av motion A15 yrkande 8

(m) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande svenska ESF-rådet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A15 yrkande 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Förmedlingens personal (mom. 29)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Henrik Westman och Ewa Thalén Finné

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5.2 Arbetsförmed-

lingens personalresurser och roll m.m. som börjar med "Som framgått beto-

nar" och slutar med "yrkande 3 delvis (kd) " bort ha följande lydelse:

I propositionen aviserar regeringen förslag om fortsatta medel till personal-

förstärkningar vid arbetsförmedlingarna. Utskottet, som i och för sig föredrar

att skattemedel används till att effektivisera matchning framför en använd-

ning till arbetsmarknadspolitiska volymåtgärder, avser att ta ställning i frå-

gan i samband med behandlingen av budgetpropositionen.

Vad här anförts med anledning av motion A15 yrkande 2 delvis (m) bör

ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkan-

den avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande förmedlingens personal

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A15 yrkande 2 i

motsvarande del samt med avslag på motionerna 1999/2000:A19 yr-

kande 6 och 1999/2000:A20 yrkande 3 i motsvarande del som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Förmedlingens personal (mom. 29)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5.2 Arbetsförmed-

lingens personalresurser och roll m.m. som börjar med "De resurser som"

och slutar med "yrkande 3 delvis (kd)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet har det närmast blivit en tradition att regeringen föreslår

medel till tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingarna. I den

nu aktuella propositionen förordar regeringen att 700 miljoner kronor skall få

användas för sådana personalförstärkningar under budgetåret 2001. Utskottet

invänder för sin del emot detta eftersom inga ordentliga analyser gjorts av

hittillsvarande användning av medel för detta ändamål och det dessutom är

angeläget att minska byråkratin inom AMV. Utskottet anser att endast 100

miljoner kronor avsedda för personalförstärkningar bör anslås för budgetåret

2001 och att dessa skall användas för integration av invandrare i arbetslivet.

sammanhanget vill utskottet understryka att arbetslösa invandrare i betydligt

större utsträckning än hittills själva bör få tillgång till dessa resurser för

planera och genomföra egna aktivitetsprogram och projekt som syftar till att

öppna vägar in i arbetslivet.

Vad här anförts med anledning av motion A19 yrkande 6 (fp) bör ges rege-

ringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande förmedlingens personal

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A19 yrkande 6

samt med avslag på motionerna 1999/2000:A15 yrkande 2 i motsva-

rande del och 1999/2000:A20 yrkande 3 i motsvarande del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Belöningssystem (mom. 30)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Henrik Westman och Ewa Thalén Finné

(alla m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5.2 Arbetsförmed-

lingens personalresurser och roll m.m. som börjar med "Såväl Moderaterna

i" och slutar med "yrkande 3 delvis (kd)" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till sina överväganden om arbetsförmedlingens

personalresurser framhålla att förmedlingens verksamhet måste förbättras

och effektiviseras för att fungera väl på framtidens arbetsmarknad. Kontinu-

erlig vidareutbildning och ökad rörlighet leder till att förmedlingsverksam-

heten måste förändras. Starka skäl talar för att den offentliga arbetsförmed-

lingen i ökad utsträckning konkurrensutsätts. Bättre möjligheter för privata

förmedlingar att på lika villkor konkurrera med offentliga förmedlingar bör

ge ökad effektivitet. Utskottet anser också att det är positivt om antalet pri-

vata specialistförmedlingar kan öka. Enligt utskottet finns det vidare anled-

ning att i Sverige pröva förutsättningarna för en förmedlingsmodell liknande

den som finns i Australien, där arbetsförmedlingarna får betalt efter resultat,

dvs. efter i vilken utsträckning de lyckats skaffa fram arbete åt arbetslösa.

Vad här anförts med anledning av motion A15 yrkande 2 delvis (m) bör

ges regeringen till känna. Motion A20 yrkande 3 delvis (kd) avstyrks i den

mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande belöningssystem

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A15 yrkande 2 i

motsvarande del och med avslag på motion 1999/2000:A20 yrkande 3

i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

30. Belöningssystem (mom. 30)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5.2 Arbetsförmed-

lingens personalresurser och roll m.m. som börjar med "Såväl Moderaterna

i" och slutar med "yrkande 3 delvis (kd)" bort ha följande lydelse:

Även om utskottet som framgått är positivt till medel för personalförstärk-

ningar även under 2001 finns det anledning att betona att även andra metoder

än de traditionella bör användas i förmedlingsverksamheten. Mot bakgrund

av att flera privata jobbcenter etablerats och uppnått lyckade resultat anser

utskottet att AMV bör använda resurser för att stimulera egenföretagarverk-

samhet inom denna sektor samt i ökad utsträckning använda bemanningsfö-

retag. Därigenom avlastas den statliga arbetsförmedlingen samtidigt som

ökad konkurrens kan medföra förbättrad kvalitet och effektivitet. I detta

sammanhang vill utskottet också framhålla att det är angeläget att utveckla

belöningssystem inom arbetsförmedlingarna så att förmedlare som lyckas

slussa ut många till fasta arbeten eller längre vikariat uppmuntras, exempel-

vis lönemässigt.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A20 yrkande 3 delvis (kd)

bör ges regeringen till känna. Motion A15 yrkande 2 delvis (m) avstyrks i

den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande belöningssystem

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A20 yrkande 3 i

motsvarande del och med avslag på motion 1999/2000:A15 yrkande 2

i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

31. Validering (mom. 31)

Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 5.2 Arbetsförmed-

lingens personalresurser och roll m.m. som börjar med "När det gäller" och

slutar med "vad utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

Trots att många invandrare har genomgått lång utbildning och haft kvalifi-

cerade arbeten i sina hemländer är arbetslösheten i denna grupp fyra gånger

högre än bland svenska medborgare. Utskottet anser att det finns anledning

att motverka att arbetssökande av arbetsgivare utsätts för s.k. statistisk dis-

kriminering, dvs. den enskilde arbetssökande invandraren tillskrivs egenska-

per som anses vara kännetecknande för gruppen.

Ett annat problem som invandrare möter på arbetsplatsen är att många ar-

betsgivare finner det svårt att översätta kunskaper och yrkeserfarenheter som

invandrare förvärvat i sina hemländer till svenska förhållanden. I dag sker

sådan validering av gymnasial och eftergymnasial utbildning inför exempel-

vis högskolestudier. Validering borde också genomföras i fråga om renodlad

yrkeskompetens eftersom detta skulle underlätta för de berörda personerna

att komma in i arbetslivet. Utskottet anser att det svenska systemet för vali-

dering bör effektiviseras så att människors kompetens kan tas till vara. Vali-

dering bör kunna genomföras på central och regional nivå. Vidare bör hand-

läggningstiderna förkortas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A21 yrkande 8 (c) bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande validering

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A21 yrkande 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Rehabiliteringsansvar (mom. 32)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 6.1 Kompetensut-

veckling m.m. som börjar med "Utskottet kan i" och slutar med "yrkande 12

(c)" bort ha följande lydelse:

Tempot i arbetslivet har ökat. De nödvändiga rationaliseringarna inom den

offentliga sektorn under 1990-talet har medfört att arbetstagarnas ohälsa har

ökat. Antalet anmälda stressrelaterade sjukdomar har nästan fördubblats på

två år. Störst är problemen inom vård och omsorg samt hos polisen.

Utskottet delar därför Centerpartiets åsikt att "ohälsoproblemet" måste tas

på stort allvar. Ohälsa innebär en tragedi och en ekonomisk påfrestning för

den som drabbas. Den medför också stigande utgifter för staten och utgör ett

samhällsekonomiskt problem till följd av ett stort produktionsbortfall.

Arbetstidsförkortning kan kanske i vissa fall vara en lösning på problemet.

Utskottet vill dock poängtera att den rätta lösningen kan variera från ett

yrkesområde till ett annat. Man bör därför enligt utskottets mening inte lag-

stifta om arbetstidsförkortning utan frågan bör överlåtas till arbetsmarkna-

dens parter att hantera.

En annan lösning som enligt utskottet bör övervägas är att låta arbetsgivar-

na i större utsträckning bära de kostnader som stressrelaterad ohälsa medför.

Arbetsgivare har redan i dag ett rehabiliteringsansvar. Detta fungerar dock

inte så väl när det gäller stressrelaterade sjukdomar på grund av den osäker-

het som råder om hur man botar dessa sjukdomar på annat sätt än genom

långvariga sjukskrivningar.

Ett alternativ är att avskaffa den statliga sjukförsäkringen för arbetstagare

och ersätta denna med en lagstadgad skyldighet för arbetsgivare att försäkra

sina anställda. Premien för en sådan försäkring bör återspegla de risker som

finns i arbetet och därmed stärka incitamenten för att minska sjukfrånvaron.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A21 yrkande 12 (c).

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande rehabiliteringsansvar

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A21 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Individuella kompetenskonton (mom. 33)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Henrik

Westman (m) och Ewa Thalén Finné (m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 6.1 Kompetensut-

veckling m.m. som börjar med "Utskottet övergår nu" och slutar med

"yrkande 7 (c)" bort ha följande lydelse:

I framtiden kommer omsättningen på kompetens att vara ännu snabbare än

i dag. Det ligger i både arbetsgivarens och arbetstagarens intresse att kom-

petensutveckling kommer till stånd. Därför delar utskottet Centerpartiets

uppfattning att det bör införas individuella kompetenskonton. De bör utfor-

mas på så sätt att den enskilde själv eller tillsammans med sin arbetsgivare

skall kunna spara till sin kompetensutveckling under skattemässigt gynn-

samma villkor. Avsättningar till kompetenskontot bör vara skattefria. Be-

skattning bör ske i samband med uttag från kontot.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda till-

styrker utskottet motion A21 yrkande 7 (c).

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande individuella kompetenskonton

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A21 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Kulturperspektiv på arbetsmarknadspolitiken (mom. 34)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 6.2 Kulturarbetare

som börjar med "Inledningsvis kommer utskottet" och slutar med "Motionen

avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Undersökningar visar att önskemål om miljöombyte är den vanligaste an-

ledningen till att ungdomar flyttar. Bilden av att ungdomar flyttar från ar-

betslöshet till arbete är alltså felaktig. Tvärtom är det vanligt att ungdomar

flyttar från arbetslöshet till arbetslöshet. Detta innebär att kulturen har en

betydelse för den geografiska rörligheten.

Utskottet anser att det är bra med geografisk rörlighet men vill samtidigt

betona att den inte får vara ensidig. Det förhållandet att 230 av landets 289

kommuner minskar sin befolkning samtidigt som Stockholmsregionen ökar

sin befolkning med nästan 20 000 personer varje år visar att den geografiska

rörligheten är ensidig. Den ensidiga geografiska rörligheten utarmar både

näringslivet och kulturen i de utsatta regionerna samtidigt som bostadsbristen

och de sociala problemen ökar i de överhettade regionerna. För att skapa

incitament för en ökad rörlighet till övriga delar av landet måste det även

finnas ett kulturperspektiv i arbetsmarknadspolitiken.

Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda

tillstyrker utskottet motion A21 yrkande 9 (c).

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande kulturperspektiv på arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:A21 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1 Reguljära studier (mom. 9)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anför:

Vi vill poängtera att det är viktigt att man på ett tidigt stadium sätter in re

vanta åtgärder för att stödja den arbetslöse. Härigenom motverkar man lång-

tidsarbetslöshet. För att åstadkomma detta krävs väl utvecklade individuella

handlingsplaner.

Vi kan nu notera att utskottets majoritet föreslår att det även inom ramen

för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vara möjligt att bedriva

reguljära studier. Vi kan vidare konstatera att detta förslag liksom regering-

ens förslag om aktivitetsgaranti och särskilt anställningsstöd innehåller en

rad oklarheter. Utskottets majoritet har i princip överlåtit till regeringen at

närmare utforma under vilka former det skall vara möjligt att anvisa reguljära

studier. Enligt vår mening är detta ytterligare ett exempel på att regeringen

och dess stödpartier har svårt att få fram välgrundade förslag. Det innebär

också att det är svårt att seriöst kunna behandla förslaget i utskottet.

2 Samordning av försörjningsstöd (mom. 21)

Margareta Andersson (c) anför:

Under 1999 uppgick statens kostnader för finansieringen av arbetslöshetsför-

säkringen till drygt 34 miljarder kronor. Själva arbetsmarknadspolitiken

kostade ungefär lika mycket. Av de dryga 21 miljarder kronor som avsattes

till arbetsmarknadspolitiska åtgärder utgjorde den övervägande delen, drygt

13 miljarder kronor, utbildningsbidrag.

Genom en samordning av de olika försörjningsstöden skulle de totala ut-

gifterna för stöden kunna minskas genom höjd effektivitet. Vi räknar med att

denna besparing skulle kunna uppgå till 1 miljard kronor.

Försörjningsstöden för dem som är arbetslösa, i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder eller i vuxenutbildning är i dag uppdelade på olika utgiftsområden.

Detta innebär att det är svårare att kombinera åtgärder inom t.ex. arbets-

marknadspolitiken och vuxenutbildningen. Ett enhetligt och sammanhållet

försörjningsstöd för dessa personer skulle därför enligt utskottets mening

kunna bidra till större flexibilitet när åtgärderna sätts in, eftersom försörj-

ningsstödet skulle följa personen genom de olika systemen. Det skulle också

skapa mer rättvisa mellan personer i samma verksamhet, som i dag kan ha

helt skilda ekonomiska villkor.

Enligt Centerpartiets uppfattning är det viktigt att detta samordningsarbete

påbörjas redan nu när det finns resurser för att genomföra en sådan föränd-

ring.

3 Arbetsförmedlingsnämnder (mom. 26)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anför:

Arbetsmarknadspolitiken skall vara en nationell angelägenhet. Samtidigt är

det viktigt att arbetsmarknadspolitiken har en lokal förankring och att den

utformas så att hänsyn tas till lokala förutsättningar och behov.

Vi menar att arbetsförmedlingsnämnderna genom sin verksamhet skall

komplettera de nationella aspekterna på arbetsmarknadspolitiken genom att

tillföra ett lokalt perspektiv. Därmed anser vi också att nämnderna bör åter-

spegla variationer i kommunerna och på de lokala arbetsmarknaderna. Av

studien Arbetsförmedlingsnämnderna - en implementeringsstudie från Insti-

tutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (stencil 1999:6) framgår dock att

det sätt på vilket nämnderna är organiserade uppvisar små variationer. I

studien konstateras att flertalet aktörer inte vill karakterisera inflytandet s

stort och att uppgifter och befogenheter för arbetsförmedlingsnämnderna är

bristfälliga eller inte alls klarlagda för en stor del av ledamöterna i nämnder

na. IFAU-studien slår vidare fast att det i nämndernas arbete finns en tendens

till målkonflikt mellan de nationella och de lokala målen för arbetsmark-

nadspolitiken. Nära 30 % av ledamöterna i nämnderna menar att nämnderna

bl.a. skall medverka till en god lokal befolkningsutveckling, något som vi

menar kan leda till inlåsning på den lokala arbetsmarknaden.

Vi anser att arbetsförmedlingsnämnderna bör ha en sådan utformning att

det går att ta hänsyn till lokala variationer och förutsättningar på arbetsmark

naden inom ett län. Exempelvis kan det i en eller flera kommuner alternativt

på lokala arbetsmarknader råda arbetskraftsbrist medan läget är det motsatta

på andra håll. Man bör i en nämnd kunna ha med en samarbetspartner som

inte deltar i alla andra nämnder. Vår uppfattning är att samverkan är oerhört

positiv inom arbetsmarknadspolitiken och att frihetsgraden när det gäller att

utforma nämndernas verksamhet måste vara så stor att alla möjligheter ut-

nyttjas att uppnå lösningar som är bra för de individer som är arbetslösa och

för arbetsgivare att rekrytera lämplig arbetskraft.

4 Decentralisering och flexibla arbetsmarknadsåtgärder

(mom. 27)

Elver Jonsson (fp) anför:

Arbetsmarknadspolitiken måste förbli en statlig angelägenhet. Det får aldrig

bli kommunen som har huvudansvar för arbetsmarknadspolitiken. Däremot

är vi från Folkpartiets sida positiva till att det sker en långtgående decentra

sering inom AMV ned till den lokala arbetsförmedlingen. En större andel av

besluten bör fattas på förmedlingen och mer resurser bör fördelas dit. Lokala

flexibla arbetsmarknadsåtgärder får inte stoppas av centrala direktiv.

Vidare anser vi att lokala arbetsmarknadsprojekt måste uppmuntras och

stödjas. Därvid är det inte nödvändigt med en begränsning till projekt som

arbetsförmedlingen eller Lernia driver, utan det kan också vara fråga om

exempelvis projekt som upphandlas av privata entreprenörer eller som initie-

rats av invandrargrupper.

5 Kulturarbetarnas arbetsvillkor (mom. 35)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anför:

Vi Kristdemokrater har tidigare påpekat att arbetsmarknaden inom kultur-

sektorn avviker från de förutsättningar som arbetsmarknadspolitiken utgår

från. Medan fast anställning är det vanliga på arbetsmarknaden i stort, är

anställningar inom kultursektorn oftast tillfälliga. I dag råder det en långvar

och strukturell obalans mellan utbud och efterfrågan. Konstnärliga arbets-

marknadsutredningar uppskattar antalet konstnärer till 25 000 personer.

Utredningar visar också att de statliga ersättningarna och bidragen har ökat

väsentligt i betydelse för de yrkesverksamma konstnärerna och för deras

möjlighet att ägna sig åt sitt konstnärliga arbete. En bidragande orsak till

detta är att konjunkturnedgången har drabbat konstnärer hårdare än andra

yrkesgrupper. Till följd av den höga arbetslösheten är kostnaderna för ar-

betsmarknadspolitiska åtgärder i form av kontantstöd vid arbetslöshet bety-

dande.

Vi Kristdemokrater har därför varit positiva till de försöksverksamheter

som påbörjats under 1999 och som syftar till att stimulera konstnärernas

arbetsmarknad. Det handlar bland annat om åtgärder inom arbetsmarknads-

politikens område såsom försöket med en tredje anställningsform inom tea-

tern och försöket med arbetsförmedling vid centrumbildningar. Vi vill dock

påpeka att vi tidigt hävdat att en försöksperiod om ett och ett halvt år är för

kort. Enligt vår uppfattning bör den vara tre år för att det skall vara möjligt

att dra säkra slutsatser om värdet av försöksverksamheten. Vi kan nu notera

att regeringen i vårpropositionen (prop. 1999/2000:100 s. 122) föreslår att

försöksperioden skall förlängas året ut. Vidare kan noteras att regeringen i

samma proposition aviserar att försöket skall permanentas från årsskiftet

2000/2001 (s. 184).

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om arbetsmarknadspolitiska program

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller övergripande bestämmelser om de arbetsmarknads-

politiska programmen. Programmen syftar till att stärka den enskildes möj-

ligheter att få eller behålla ett arbete.

Programmen handhas av Arbetsmarknadsverket om inte annat föreskrivs.

2 § En kommun får anordna praktik eller annan verksamhet på heltid för

arbetslösa ungdomar som inte genomgår gymnasieskola eller liknande ut-

bildning till dess de fyller 20 år.

Kommunen har rätt till ersättning från staten för sådan verksamhet. Rätten

till ersättning gäller under förutsättning att avtal träffas med regeringen ell

den myndighet som regeringen bestämmer. I ett sådant avtal skall anges de

villkor som skall gälla för att ersättning skall lämnas.

Kommunen beslutar om vilken ersättning som skall lämnas till den som

deltar i verksamheten.

3 § En kommun får efter överenskommelse med regeringen eller den myn-

dighet som regeringen bestämmer åta sig en skyldighet att erbjuda ungdomar

som står till arbetsmarknadens förfogande en aktiverande och utvecklande

insats på heltid. En sådan skyldighet gäller från och med den dag den unge

fyller 20 år till dess hon eller han fyllt 25 år.

Kommunens skyldighet inträder om något arbete, reguljär utbildning eller

något lämpligt arbetsmarknadspolitiskt program inte kunnat erbjudas inom

90 dagar från det att den unge anmälde sig som arbetssökande hos den of-

fentliga arbetsförmedlingen.

Utvecklingsinsatsen skall erbjudas inom tio dagar från det att kommunens

skyldighet enligt första stycket inträdde och får pågå i högst 12 månader.

4 § Den som är berättigad till ersättning enligt lagen (1997:238) om arbets-

löshetsförsäkring har vid deltagande i verksamhet som anordnas av kommu-

nen enligt 3 § rätt till aktivitetsstöd.

Kommunen skall till den som tar del av verksamhet enligt 3 § och som

uppbär försörjningsstöd enligt 6 och 6 b §§ socialtjänstlagen (1980:620) när

han eller hon börjar delta i verksamheten utge ersättning med ett belopp som

motsvarar försörjningsstödet. Detsamma skall gälla beträffande den för vil-

ken fattas beslut om sådant försörjningsstöd som avses i första stycket under

tid som han eller hon deltar i verksamheten.

Kommunen skall till deltagare som inte erhåller ersättning enligt första el-

ler andra stycket betala ut ersättning med 1 967 kronor per månad.

Ersättningen enligt andra och tredje stycket skall benämnas utvecklingser-

sättning.

5 § Regeringen får föreskriva att den som anordnar ett arbetsmarknadspoli-

tiskt program i vissa fall skall betala finansieringsbidrag till staten.

6 § Den arbetsgivare eller anordnare av ett arbetsmarknadspolitiskt program

som mottagit stöd skall ge Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) eller den myn-

dighet AMS utser tillfälle att granska den verksamhet som bedrivs och lämna

de uppgifter som behövs för att granskningen skall kunna genomföras.

7 § Den som tar del av ett arbetsmarknadspolitiskt program skall inte anses

som arbetstagare om inte programmet gäller en anställning med anställnings-

stöd eller lönebidrag eller skyddat arbete.

När ett program bedrivs på en arbetsplats skall den som tar del av pro-

grammet dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av följande regler i

arbetsmiljölagen (1977:1160):

- 2 kap. 1-9 §§ om arbetsmiljöns beskaffenhet,

- 3 kap. 1-4 och 7-14 §§ om allmänna skyldigheter,

- 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ om bemyndiganden,

- 5 kap. 1 och 3 §§ om minderåriga,

- 7 kap. om tillsyn,

- 8 kap. om påföljder, och

- 9 kap. om överklagande.

Vad som i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare skall gälla den som har

upplåtit en arbetsplats för programverksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.

2. Genom lagen upphävs

- lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar,

- lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och

24 år, och

- lagen (1998:1781) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter.

3. De upphävda lagarna gäller dock fortfarande för de personer som anvi-

sats verksamhet enligt förordningen (1995:712) om kommuners ansvar för

ungdomar, förordningen (1997:1278) om kommuners ansvar för ungdomar

mellan 20 och 24 år och förordningen (1998:1784) om arbetsmarknadspoli-

tiska aktiviteter.

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Från lagens till-

lämpning undantas dock

1. arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor

får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,

2. arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj,

3. arbetstagare som är anställda för arbete i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare som har anvisats

beredskapsarbete eller skyddat

arbete.

4. arbetstagare som är anställda

med särskilt anställningsstöd eller i

skyddat arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.

.

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 9, 11, 14, 16, 17, 19, 30 och 46 §§ lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som

1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räk-

ning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i

veckan,

2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte

anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan,

3. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i

den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regering-

en bestämmer, och

4. inte kan få lämpligt arbete.

4. anstränger sig för att finna ett

lämpligt arbete men inte kan få ett

sådant arbete.

11 §

Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till

den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetstagare

får som är anställda enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns,

skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsupp-

gifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag,

3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till fö

av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning

eller myndighets föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller

olycksfall.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela ytterligare föreskrifter om

lämpligt arbete.

.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvsarbete

1. som arbetsgivaren finansierat

med stöd av

- förordningen (1997:1275) om

anställningsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om

beredskapsarbete, eller

2. som bedrivits med stöd av be-

stämmelserna om start av närings-

verksamhet enligt förordningen

(1998:1784) om arbetsmarknadspo-

litiska aktiviteter.

1. som arbetsgivaren finansierat

med stöd av förordningen

(1997:1275) om anställningsstöd,

eller

2. som bedrivits med stöd av be-

stämmelserna om stöd till start av

näringsverksamhet enligt förord-

ningen (2000:000) om arbetsmark-

nadspolitiska program.

Detta gäller dock inte om den sökande när det i första stycket nämnda ar-

betet påbörjades uppfyllde arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete enligt

12-13 §§.

16 §

När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte den tid då den sökande

varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. avslutad heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25

år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i

minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i 2 år

efter barnets ankomst i familjen,

6. beslut enligt smittskyddslagen

(1988:1472) eller livsmedelslagen

(1971:511) eller föreskrifter som

har meddelats med stöd av livsme-

delslagen, eller

6. beslut enligt smittskyddslagen

(1988:1472) eller livsmedelslagen

(1971:511) eller föreskrifter som

har meddelats med stöd av livsme-

delslagen,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7. utlandsvistelse till följd av att

den sökande följt med sin make

eller maka vid dennes arbete i ut-

landet under förutsättning att ma-

kens eller makans arbetsgivare har

sitt säte i Sverige och att lönen

utbetalas från Sverige, varvid med

make eller maka jämställs person

med vilken den sökande sammanbor

under förhållanden som liknar ma-

kars.

7. utlandsvistelse till följd av att

den sökande följt med sin make

eller maka vid dennes arbete i ut-

landet under förutsättning att ma-

kens eller makans arbetsgivare har

sitt säte i Sverige och att lönen

utbetalas från Sverige, varvid med

make eller maka jämställs person

med vilken den sökande sammanbor

under förhållanden som liknar ma-

kars, eller

8. deltagande i ungdomsgarantin

enligt förordningen (2000:000) om

arbetsmarknadspolitiska program.

17 §

När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte heller tid då den sökan-

de fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

eller varit hindrad att arbeta på grund av

1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2. en arbetsmarknadspolitisk ak-

tivitet enligt förordningen

(1998:1784) om arbetsmarknads-

politiska aktiviteter med undantag

av start av näringsverksamhet,

2. arbetsmarknadsutbildning,

arbetspraktik, datorteksverksamhet

och arbetslivsinriktad rehabilite-

ring,

3. utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen

(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag, eller

4. deltagande i verksamhet där ersättning enligt 3 a § har lämnats, i den

mån tiden inte jämställs enligt vad som följer av 19 §.

19 §

För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna

lag gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall ligga till

grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken sökande enligt

12-14 §§ skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de

1. deltagit i och, om inte särskilda

skäl hindrat det, fullföljt en arbets-

marknadsutbildning eller yrkesin-

riktad rehabilitering enligt förord-

ningen (1998:1784) om arbets-

marknadspolitiska aktiviteter, för

vilka statligt utbildningsbidrag

lämnats,

2. bedrivit näringsverksamhet

som avses i förordningen

(1998:1784) om arbetsmarknadspo-

litiska aktiviteter,

1. tagit del av och, om inte sär-

skilda skäl hindrat det, fullföljt

arbetsmarknadsutbildning, arbets-

praktik, datorteksverksamhet eller

arbetslivsinriktad rehabilitering,

2. bedrivit näringsverksamhet

som avses i förordningen

(2000:000) om arbetsmarknadspo-

litiska program,

3. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för

vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt

utbildningsbidrag,

4. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller

fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i

båda fallen dock tillsammans högst 2 månader,

5. utfört förvärvsarbete som ar-

betsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1997:1275) om

anställningsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om

beredskapsarbete, eller

5. utfört förvärvsarbete som ar-

betsgivaren finansierat med stöd av

förordningen (1997:1275) om an-

ställningsstöd, med undantag för

arbete som finansierats med särskilt

anställningsstöd, eller

6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § lämnats.

30 §

Dagpenning till sökande som

uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakli-

gen genom arbetsmarknadsutbild-

ning eller yrkesinriktad rehabilite-

ring för vilken de har fått statligt

utbildningsbidrag får bestämmas till

belopp som motsvarar utbildnings-

bidraget.

Dagpenning till sökande som

uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakli-

gen genom att ta del av en arbets-

marknadspolitisk åtgärd som berät-

tigar till aktivitetsstöd enligt för-

ordningen (1996:1100) om aktivi-

tetsstöd får bestämmas till belopp

som motsvarar aktivitetsstödet.

Detta gäller trots bestämmelserna i 26-29 §§.

46 §

Bestämmelserna i 43 § 1-3 om

arbete skall tillämpas i fråga om

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

som berättigar till utbildningsbidrag

och utbildningar för vilka utbild-

ningsbidrag lämnas enligt förord-

ningen (1996:1654) om särskilt

utbildningsbidrag.

Bestämmelserna i 43 § 1-3 om

arbete skall tillämpas i fråga om

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

som berättigar till aktivitetsstöd och

utbildningar för vilka utbildningsbi-

drag lämnas enligt förordningen

(1996:1654) om särskilt utbild-

ningsbidrag.

Bestämmelserna i 44 och 45 §§ skall därvid gälla i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.

Senaste lydelse 1992:324

Senaste lydelse 1998:1783

Senaste lydelse 1998:1783