Bet. 1999/2000:BoU10

Bostadsutskottets betänkande

1999/2000:BOU10

Avveckling av ungdomsbosparreglerna

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1999/2000

BoU10

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att lagen om ungdomsbosparande

skall upphöra att gälla vid utgången av december månad år 2000. Förslaget

innebär att det i fortsättningen inte kommer att vara möjligt att ansluta kon-

ton till ungdomsbosparandet. Vidare skall de anslutningar till ungdoms-

bosparandet som skett under den tid lagen har gällt upphöra. Genom en

övergångsbestämmelse föreslås samtliga sparare med konton som den

31 december 2000 är anslutna till ungdomsbosparandet få en bonusränta.

Utskottets ställningstagande är enhälligt.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1999/2000:113 att riksdagen antar rege-

ringens förslag till

lag om upphävande av lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.

Utskottet

Lagen om ungdomsbosparande infördes den 1 december 1988 i syfte att

stimulera ungdomars sparande (prop. 1987/88:150, bet. 1987/88:FiU21, rskr.

1987/88:395). Lagen innebär att sparande sker på räntebärande konto i bank

eller sparkassa. Kontot kan, men behöver inte, vara avsett för sparande som

är knutet till en turordning för bostadsförvärv. Sparande får ske fr.o.m. det å

då spararen fyller 16 år t.o.m. det år spararen fyller 28 år. Varje sparare får

sätta in sammanlagt högst 800 kronor i månaden. Vid uttag betalar spararen

en avgift till banken. På insatta medel skall banken betala ränta efter en viss

minsta procentsats som fastställs av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer. När ett konto varit anslutet till ungdomsbosparandet i

minst tre år och behållningen på kontot uppgår till minst 5 000 kronor har

spararen rätt till en statligt bekostad bonusränta. Vidare har spararen efter

sedvanlig kreditprövning rätt att av den kontoförande banken få låna tre

gånger behållningen på kontot. Kreditvillkoren bestäms av banken. Bonus-

räntan betalas ut när spararen begär det eller när han får lån. Bonusräntan var

till en början skattefri. Skattebefrielsen togs dock bort fr.o.m. inkomståret

1993. Det har inte gjorts några större ändringar i lagen om ungdomsbospa-

rande sedan den infördes.

Under de första åren efter introduktionen av ungdomsbosparandet växte

intresset för att spara i denna form kontinuerligt. Fram till början av år 1992

ökade också antalet sparare. Under samma år nådde sparformen sin största

omfattning med drygt 50 000 anslutna sparare. Sedan år 1997 har antalet

sparare stadigt minskat. Den 31 december 1999 var sammanlagt 35 178

personer anslutna. De ackumulerade nettoinsättningarna var som störst under

år 1993 och uppgick då till ca 270 miljoner kronor. Sedan dess har behåll-

ningen minskat. Vid utgången av år 1999 uppgick det sammanlagda netto-

sparandet till knappt 157 miljoner kronor. Ungdomsbosparkonton erbjuds för

närvarande av tre banker och en sparkassa. Som mest har åtta ban-

ker/sparkassor varit anslutna.

Regeringen föreslår i propositionen att lagen om ungdomsbosparande skall

upphöra att gälla vid utgången av december månad år 2000. Regeringen

anger som skäl för sitt förslag följande. Bakom införandet av ungdomsbospa-

randet fanns två syften. Sparformen skulle dels stimulera till ungas sparande,

dels utgöra ett pedagogiskt verktyg. Genom sparande skulle en framtida

ekonomisk buffert skapas. Av särskild betydelse ansågs sparande för bo-

stadsändamål vara. Genom ett regelbundet sparande skulle ungdomar också

etablera goda bankrelationer, vilket i sin tur skulle medföra förbättrade kun-

skaper om utbudet av sparformer. Som Ungdomspolitiska kommittén kon-

staterar kan sparstimulanser riktade mot en viss sparform vara effektiva i så

måtto att de höjer sparandet i den subventionerade sparformen. Det ökade

sparandet i denna sparform blir dock till största delen en effekt av att byte

sker från annan sparform. Det totala sparandet påverkas därför endast i be-

gränsad omfattning. I vissa fall kan en omflyttning mellan olika sparformer

ha sparpolitiska motiv och vara den eftersträvade effekten. Syftet med ung-

domsbospar var att stimulera sparande bland unga. Något skäl till att detta

skulle ske på andra sparformers bekostnad fanns inte. Inte heller i dag finns

några sparpolitiska motiv för en sådan substitution mellan sparformer. Att

stimulera bosparande för unga har emellertid även bostads- och ungdomspo-

litiska motiv och skall också utvärderas ur dessa perspektiv. Regeringen

anser att det i dag inte finns tillräckliga skäl att stimulera sparande till bo

genom en statligt bekostad sparpremie. Det breda utbudet av sparformer för

långsiktigt sparande på marknaden och den relativt låga inflationen bör nu-

mera ge fullgoda sparstimulanser. Sparpremier medför dessutom kostnader

för staten. Sammantaget innebär detta att det i dag saknas skäl för ett statlig

subventionerat bosparande.

Regeringen ifrågasätter också om de - ovan nämnda - ungdomspolitiska

syftena har uppfyllts. Ungdomsbosparandet har trots marknadsföring inte

lyckats attrahera någon större skara. Antalet sparare har under de senaste

åren till och med minskat. Som grundkapital för bostadsköp har sparformen

ett begränsat värde. Dels sätter de restriktiva reglerna om rätt till lån be-

loppsmässiga begränsningar, dels tillåter reglerna att de sparade medlen

används till annat än köp av bostad. Innan lån beviljas skall dessutom sed-

vanlig kreditprövning göras. Banken har således inte någon skyldighet att

bevilja lån. Banken har även rätt att bestämma villkoren för lånet. Med hän-

syn till detta kan konstateras att bestämmelsen om lånerätt i praktiken knap-

past har något värde för ungdomar vid ansökan om lån. Indikationer från

bankerna tyder även på att lånerätten endast i mycket begränsad omfattning

utnyttjas. Ungdomsbosparandet har endast i mindre utsträckning bidragit till

att öka ungdomars kunskap om sparande. Som Ungdomspolitiska kommittén

framhållit är det fortfarande viktigt att ungdomar informeras om betydelsen

av att spara. Information om långsiktigt sparande ges i dag av en mängd

olika aktörer på marknaden och är tillgänglig via olika kanaler. Kommittén

konstaterar att många ungdomar i dag har låga eller obefintliga arbetsin-

komster, vilket gör att de saknar sparmöjlighet. För dessa ungdomar är

sparpremien utan betydelse. Det kan ifrågasättas om de som har sparmöjlig-

het är den rätta gruppen att uppmuntra med en statligt finansierad sparstimu-

lans. Enligt regeringen finns det således ingen anledning att vidmakthålla

sparformen. Upphävandet av lagen om ungdomsbosparande kräver vissa

förberedande åtgärder för bankerna. Med beaktande av detta anser regering-

en att lagen bör kunna tas bort vid utgången av december månad år 2000.

Utskottet delar den av regeringen redovisade uppfattningen om att lagen

om ungdomsbosparande bör upphöra att gälla och att genom en övergångs-

reglering samtliga sparare med konton som vid utgången av december månad

år 2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta. Utskottet

noterar att även sparare som ännu inte kvalificerat sig för bonusränta av

rättviseskäl kommer att få sådan ränta.

Utskottet tillstyrker således det i propositionen framlagda lagförslaget i

fråga om lagen om ungdomsbosparande.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande lagen om ungdomsbosparande

att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:113 antar rege-

ringens förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om ung-

domsbosparande i enlighet med bilagan till detta betänkande.

Stockholm den 25 maj 2000

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Lilian Vir-

gin (s), Owe Hellberg (v), Carina Moberg (s), Inga Berggren (m), Siw Witt-

gren-Ahl (s), Sten Lundström (v), Ulla-Britt Hagström (kd), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Yvonne Ångström (fp), Carina Adolfsson (s), Ewa Thalén

Finné (m), Annelie Enochson (kd) och Agne Hansson (c).

Regeringens av utskottet tillstyrkta

Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om ungdomsbospa-

rande

Härigenom föreskrivs att lagen (1988:846) om ungdomsbosparande skall

upphöra att gälla vid utgången av december månad år 2000.

Samtliga sparare med konton som vid utgången av december månad år

2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta. Bonusrän-

tan motsvarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i varje månad

av de insättningar som gjorts på kontot från det kontot anslöts till ungdoms-

bosparandet till och med den 31 december 2000. Spararen tillgodoräknas

bonusränta på sparmedel från och med månaden efter det att medlen satts in

på kontot.

Om en sparare får ränta enligt den upphävda 11 § lagen om ungdoms-

bosparande skall avräkning ske med ett motsvarande belopp från den ränta

som betalas ut enligt denna övergångsbestämmelse.

Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.