Bet. 1999/2000:BoU2

Bostadsutskottets betänkande

1999/2000:BOU02

Naturresursfrågor och vattenrätt

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

BoU2

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande förslag i

motioner från den allmänna motionstiden 1999 rörande

naturresursfrågor och vattenrätt. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats tio reservationer och

ett särskilt yttrande.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna

motionstiden 1999 väckta motionerna

1999/2000:Bo231 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inrättande av

nationalstadsparker.

1999/2000:Bo419 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om vindkraft.

1999/2000:Bo503 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Ribersborgsstranden som

nationalstadspark.

1999/2000:Bo504 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vindkraftsfria reservat.

1999/2000:Bo505 av Elizabeth Nyström och Jeppe

Johnsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att regelverket som gäller

muddring och deponering av muddermassor bör

moderniseras i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1999/2000:Bo511 av Per Lager (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning med

uppgift att komma med förslag till en ny bestämmelse

om kommunalt veto som skall gälla även för

kärntekniska anläggningar.

1999/2000:Bo516 av Agne Hansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Öland och

Gotland skall utpekas som riksintresse för

vindkraftverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förtydligande av

rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse vid

tillståndsprövning av vindkraftverk.

1999/2000:Bo523 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn och förändringar av gällande lagstiftning i

syfte att förenkla tillkomsten av småskaligt

vattenkraftsutnyttjande.

1999/2000:Bo524 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att förklara

Ytterjärna som ett område av riksintresse.

1999/2000:Bo531 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjlighet för

Kammarkollegiet att initiera omprövning av gamla

vattendomar i Miljödomstolen.

1999/2000:Bo537 av Siv Holma (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att vidta nödvändiga

åtgärder för att Talmavägen skall kunna

förverkligas.

1999/2000:Bo539 av Gudrun Lindvall och Ewa Larsson

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en fond

för att få resurser till informationsskyltar och för

att komma till rätta med gamla byggrätter samt att

genomföra gamla avtal om kraftledningars förläggning

i jord,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om särskilda

bullerdämpningsinsater i Brunnsviksområdet inom

Nationalstadsparken.

1999/2000:MJ255 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skärpa

älvskyddet enligt tre punkter.

1999/2000:MJ401 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omförhandling av

gällande vattendomar om utsättning av laxyngel.

1999/2000:MJ405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bevarandet av våra

älvar.

1999/2000:MJ718 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om nationell

vindkraftsplan och förtydligande av rollfördelningen

mellan kommun och länsstyrelse vid

tillståndsprövning av vindkraftverk.

1999/2000:MJ753 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om omförhandling

av gällande vattendomar om utsättning av laxyngel.

1999/2000:N228 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om skyddet för

vattendrag mot exploatering för energiändamål.

1999/2000:N275 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riksintresse för

vindkraft,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

vindenergikarteringar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning om

förutsättningar för havslokalisering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning om

förutsättningar för fjällokalisering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lägre effektgräns

för miljöprövning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bättre samordning av

olika prövningar av vindkraft,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om prövning av

etableringar till havs.

1999/2000:N276 av Lilian Virgin och Agneta Ringman

(s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av

likartade bedömningsgrunder för

lokalisering av vindkraft i

vattenområden och på land.

Utskottet

Naturresurser

Älvskydd

Det råder förbud mot utbyggnad i vissa älvar m.m.

Skyddsobjekt är de fyra nationalälvarna, vissa andra

vattenområden samt vissa älvsträckor. Förbudet

omfattar vattenkraftverk samt vattenreglering eller

vattenöverledning för kraftändamål. Från förbudet

görs undantag för vattenverksamhet som förorsakar

endast obetydlig miljöpåverkan. Vidare utgör

förbudet inte hinder för utvecklingen av befintliga

tätorter eller av det lokala näringslivet eller för

utförandet av anläggningar som behövs för

totalförsvaret. Även anläggningar för utvinning av

vissa ämnen eller material kan, om det föreligger

särskilda skäl, vara undantagna (4 kap. 1 och 6 §§

miljöbalken, MB).

Vattendragsutredningen lämnade två betänkanden (SOU

1994:59 och SOU 1996:155) angående skyddet för

vattendrag. Regeringen har överlämnat betänkandena

till Naturvårdsverket. Utredningen har därefter

ingått i underlaget när Naturvårdsverket utarbetat

och redovisat förslag till det fortsatta

miljömålsarbetet. Verkets redovisning handläggs av

den parlamentariska beredningen om mål i

miljöpolitiken. Proposition i anledning av

kommitténs arbete kan förväntas i december 2000.

Motion 1999/2000:MJ255 (fp) yrkande 2 innehåller

förslag till utökat älvskydd i tre avseenden.

Motionärerna önskar för det första att det skall

vara det för ett vattendrag redovisade skyddsbehovet

som skall bedömas och detta oberoende av vilket

syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna. För det

andra förespråkar de att åtgärder för utvecklingen

av befintliga tätorter eller av det lokala

näringslivet eller för utförandet av anläggningar

som behövs för totalförsvaret inte generellt skall

undantas från skyddet. För det tredje framför de

önskemål om att kraven på de åtgärder som ofta

kallas mindre ombyggnader skall skärpas så att de

med säkerhet utesluter en faktisk utbyggnad.

Motionen motsvarar ett förslag som avstyrktes av

utskottet under förra riksmötet (bet.1998/99:BoU6)

med hänvisning till bl.a. att

Vattendragsutredningens betänkanden övervägdes inom

Regeringskansliet varför det inte fanns skäl att då

tillstyrka någon förändring av älvskyddet. Utskottet

finner inte tillräckliga skäl att nu inta en annan

ståndpunkt. Utskottet avstyrker därför motion

1999/2000:MJ255 (fp) yrkande 2 om utökat älvskydd.

Motionerna 1999/2000:N228 (m) yrkande 20 och

1999/2000:MJ405 (m) yrkande 4 förespråkar att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att de älvar som är orörda även fortsättningsvis

bevaras samt att dagens älvskydd är väl avvägt.

Förslagen motsvarar i väsentliga delar motioner som

utskottet har behandlat och avstyrkt våren 1998 i

anledning av förslaget till miljöbalk (bet.

1997/98:BoU3) och våren 1999 (bet. 1998/99:BoU6).

Vid den senaste behandlingen anförde utskottet som

skäl för sitt ställningstagande bl.a. att motionerna

rörde frågor som övervägdes inom Regeringskansliet i

anledning av Vattendragsutredningens betänkanden och

att utskottet inte fann skäl att då föregripa

kommande överväganden. Utskottet gör samma bedömning

i dag. Utskottet avstyrker därför motionerna

1999/2000:N228 (m) yrkande 20 och 1999/2000:MJ405

(m) yrkande 4 om älvskyddets omfattning.

Motion 1999/2000:Bo523 (s) önskar förenkla

tillkomsten av småskaligt vattenkraftsutnyttjande

och vill därför att det görs en översyn av gällande

lagstiftning på området.

För vattenverksamhet krävs det enligt huvudregeln

tillstånd enligt miljöbalken. Vissa undantag finns.

Ett exempel härpå är om det är uppenbart att varken

allmänna eller enskilda intressen skadas genom

vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena.

Frågor om tillstånd för vattenverksamhet prövas av

Miljödomstolen som första instans. Domstolens

prövning innefattar en bedömning av om fördelarna

från allmän och enskild synpunkt av företaget

överväger kostnaderna samt skadorna och

olägenheterna av det. Miljödomstolen har vidare att

beakta bl.a. det förbud mot utbyggnad som gäller i

vissa älvar m.m.

Mot bakgrund av de överväganden som för närvarande

pågår i anledning av Vattendragsutredningens

betänkanden finner utskottet inte skäl att nu

förorda ytterligare översyn av älvskyddet. Utskottet

finner inte heller tillräckliga skäl för att i

övrigt tillstyrka en förändring av

bedömningsgrunderna för tillstånd till

vattenverksamhet. Utskottet avstyrker därför motion

1999/2000:Bo523 (s) om småskalig vattenkraft.

Vindkraftverk

Det är förbjudet att utan tillstånd enligt

miljöbalken anlägga eller driva gruppstation med

vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka

aggregat för en sammanlagd uteffekt av mer än en MW.

Ansökan om tillstånd för större anläggningar skall

ges in till Miljödomstolen. Regeringen skall pröva

tillåtligheten av nya verksamheter med

gruppstationer för vindkraft med tre eller flera

vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av

minst tio MW. Beträffande sådana anläggningar som

inte skall tillåtlighetsprövas av regeringen och som

har en uteffekt av mer än en MW skall tillstånd

sökas hos länsstyrelsen. Om uteffekten är mer än 125

kW men högst en MW föreligger skyldighet att göra

anmälan till kommunen. (17 kap. 1 § första stycket 8

och 9 kap. 6 § MB; jfr 5 § förordningen [1998:899]

om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).

Enligt huvudregeln krävs att kommunfullmäktige har

tillstyrkt det för att regeringen skall kunna

tillåta sådan verksamhet som det ankommer på

regeringen att pröva. Även om så inte är fallet har

dock regeringen möjlighet att tillåta verksamheten.

Härför krävs bl.a. att det från nationell synpunkt

är synnerligen angeläget att verksamheten kommer

till stånd (17 kap. 1 § första stycket 8 och 6 §

MB).

Anläggningar för vindkraft som är så stora att de

kräver att tillåtligheten skall prövas av regeringen

får inte komma till stånd inom vissa områden. Det

gäller bl.a. några kust- och skärgårdsområden samt

Öland (4 kap. 3 §; jfr 17 kap. 1 § första stycket 8

MB).

Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga

för anläggningar för bl.a. energiproduktion skall så

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt

försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana

anläggningar. Områden som är av riksintresse för

sådana anläggningar skall skyddas (utan

inskränkningen "så långt möjligt") mot åtgärder som

kan påtagligt försvåra tillkomsten eller

utnyttjandet av anläggningen (3 kap. 8 § MB).

Riksintressen enligt 4 kap. MB är lokaliserade och

avgränsade av riksdagen om än, av naturliga skäl,

bara i grova drag. Riksintressen enligt 3 kap. MB

måste helt och hållet lokaliseras och avgränsas med

tillämpning av de principer som gäller enligt PBL i

fråga om samspelet och rollfördelningen mellan

staten och kommunerna. I första hand skall sådana

frågor lösas inom ramen för översiktsplaner. I

kommunernas översiktsplaner skall särskilt anges

riksintressen enligt 3 eller 4 kap. MB. Av planen

skall även framgå bl.a. hur kommunen avser att

tillgodose de redovisade riksintressena (4 kap. 1 §

PBL).

I detaljplan skall redovisas och till gränserna

anges bl.a. mark för bebyggelse och anläggningar för

trafik, vatten, avlopp och energi samt skydds- och

säkerhetsområden (5 kap. 3 § PBL). Det krävs bygglov

för att uppföra vindkraftverk i vissa fall (8 kap. 2

§ första stycket 6 PBL). Kommunerna har enligt 8

kap. 5 § PBL vissa möjligheter att besluta att

bygglov inte krävs.

Att anläggningen avses placeras i vatten förändrar

inte bygglovsplikten. För sådana anläggningar krävs,

utöver vad som redan har nämnts, tillstånd enligt 11

kap. MB (motsvarande den upphävda vattenlagen).

Detta innebär bl.a. att det för dessa krävs att

fördelarna från allmän och enskild synpunkt

överväger kostnaderna samt skadorna och

olägenheterna av verksamheten.

En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall ingå i en

ansökan om tillstånd enligt 9, 11 och 12 kap. MB

samt finnas vid tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.

MB (6 kap. 1 § MB). Även upprättande av detaljplan

kräver MKB, om detaljplanen medger en användning av

mark eller anläggningar som innebär en betydande

påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med

mark och vatten och andra resurser (5 kap. 18 §

PBL).

NUTEK startade under våren 1996 ett arbete som

avsågs resultera i att områden av riksintresse för

vindkraftsutbyggnad skulle pekas ut.

Vindkraftsutredningen lämnade sitt slutbetänkande

(SOU 1999:75) i juni 1999. Utredningen föreslår

bl.a. följande:

- Vissa kriterier för urval av områden av

riksintresse för vindkraften (kap. 3)

-

- Alla vindkraftsprojekt över 125 kW skall

tillståndsprövas enligt MB (5 kap.). -Avsikten är

att länsstyrelsen skall pröva även dessa mindre

anläggningar (125 kW-en MW) som föreslås bli

tillståndspliktiga. Dock skall en del större

anläggningar enligt huvudregeln fortfarande

tillåtlighetsprövas av regeringen. Samtidigt

föreslås viss delegationsmöjlighet (se nedan)

-

- Hanteringen enligt MB och PBL bör samordnas för

att undvika dubbelarbete och begränsa tidsåtgång

och kostnader (5 kap.)

-

- Möjlighet för regeringen och länsstyrelsen att

delegera prövningen enligt MB (5 kap.)

-

- Prövningsreglerna för land- resp. vattenbaserade

vindkraftverk bör harmoniseras (5 kap.)

-

- Hittills gjorda vindenergikarteringar bör

kompletteras så att alla vindintressanta områden i

landet blir karterade. Kust- och havsområden och

fjällvärlden, där vindenergipotentialen bedöms vara

stor, bör prioriteras (10 kap.)

-

- Studier i syfte att ta fram en nationell

klassificering av olika områdens lämplighet för

etablering av vindkraftsanläggningar (10 kap.)

-

Utredningens förslag har remissbehandlats och

beredning pågår inom Regeringskansliet.

Energimyndigheten har återupptagit det tidigare av

NUTEK påbörjade arbetet som avsågs resultera i att

områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnad

skulle pekas ut.

I motion 1999/2000:Bo419 (m) yrkande 6 begärs en

särskild lagstiftning om vindkraft. Motionärerna

anser att det bör skapas ett regelverk som sätter

snäva gränser för byggande av vindkraftverk. De

önskar vidare att frågan om etablering av

vindkraftverk bör beaktas i samband med

fastställande av kommunala översiktsplaner och att

detaljplan måste upprättas vid varje etablering samt

att det bör övervägas att införa krav på tillstånd

enligt miljöbalken för projekt med en högre effekt

än 125 kW.

Motion 1999/2000:Bo504 (m) förespråkar en utredning

angående vilka områden som ur riksintressesynpunkt

bör skyddas från vindkraftsutbyggnad.

I motion 1999/2000:Bo516 (c) yrkandena 1 och 2

begärs att Öland och Gotland skall utpekas som

riksintresse för vindkraftverk och att

rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse vid

tillståndsprövning av vindkraftverk förtydligas.

Enligt motion 1999/2000:MJ718 (c) yrkande 16 bör en

nationell vindkraftsplan upprättas och

rollfördelningen mellan kommun och länsstyrelse vid

tillståndsprövning av vindkraftverk förtydligas.

I motion 1999/2000:N275 (mp) yrkandena 2-8

förespråkas

- att regeringen snarast möjligt sätter i gång

arbetet med att ta fram områden av riksintresse för

vindkraften och kompletterar gjorda

vindenergikarteringar samt reder ut

förutsättningarna för havs- och fjällokalisering

-

- att reglerna ändras så att alla

vindkraftsetableringar om effekten 125 kW eller mer

skall tillståndsprövas enligt miljöbalken av

länsstyrelsen

-

- att det blir en bättre samordning av olika

prövningar av vindkraft

-

- att närmare studier av förutsättningarna för

prövning av vindkraftsetableringar till havs görs.

-

I motion 1999/2000:N276 (s) yrkande 2 förespråkas

likartade bedömningsgrunder för lokalisering av

vindkraft i vattenområden och på land.

Utskottet noterar att Vindkraftsutredningen, som

framgår ovan, har lämnat ett stort antal förslag som

om de genomfördes i allt väsentligt synes väl

uppfylla de krav som motionärerna har ställt.

Utskottet finner inte skäl att föregripa regeringens

fortsatta beredning av frågorna. Utskottet avstyrker

därför motionerna 1999/2000:Bo419 (m) yrkande 6,

1999/2000:Bo504 (m), 1999/2000:Bo516 (c) yrkandena 1

och 2, 1999/2000:MJ718 (c) yrkande 16,

1999/2000:N275 (mp) yrkandena 2-8 och 1999/2000:N276

(s) yrkande 2 om lagstiftning angående vindkraft.

Nationalstadsparker

Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är

Sveriges hittills enda nationalstadspark. Inom en

nationalstadspark får ny bebyggelse och nya

anläggningar komma till stånd och andra åtgärder

vidtas endast om det kan ske utan intrång i

parklandskap eller naturmiljö och utan att det

historiska landskapets natur- och kulturvärden i

övrigt skadas (4 kap. 7 § MB). Skyddet för

nationalstadsparker är väsentligt större än vad som

i allmänhet gäller för områden som enligt 4 kap. är

av riksintresse (t.ex. de vattenområden som omfattas

av älvskyddet). Detta beror bl.a. på att undantaget

i 1 § andra stycket samma kapitel (för utvecklings-

och totalförsvarsändamål m.m.) inte är tillämpligt.

Motionerna 1999/2000:Bo231 (c) yrkande 8 och

1999/2000:Bo503 (m) förespråkar att det inrättas

flera nationalstadsparker. I den förstnämnda

motionen hemställer motionärerna att riksdagen som

sin mening skall ge regeringen till känna att det är

önskvärt att nationalstadsparker kan inrättas i

flera städer. I den andra motionen anser motionären

att det finns starka skäl för att

Ribersborgsstranden i Malmö skall bli

nationalstadspark.

I utredningsbetänkandet Nationalstadsparker (SOU

1996:38) har behandlats frågor om inrättande av

ytterligare nationalstadsparker. Utredningen har

remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet.

I betänkandena 1996/97:BoU10, 1997/98:BoU3 och

1998/99:BoU6 avstyrkte utskottet motioner angående

inrättande av nya nationalstadsparker med hänvisning

till bl.a. att överväganden om att bilda ytterligare

en eller två nya parker (Uppsala och Trollhättan)

pågick. Beredningsarbetet inom Regeringskansliet är

ännu inte avslutat. Diskussioner förs med

Trollhättans kommun. Utskottet finner inte

tillräckliga skäl att nu frångå den tidigare

bedömningen varför utskottet avstyrker motionerna

1999/2000:Bo231 (c) yrkande 8 och 1999/2000:Bo503

(m) om inrättande av flera nationalstadsparker.

Motion 1999/2000:Bo539 (mp) yrkandena 1 och 2

behandlar Sveriges enda nationalstadspark.

Motionärerna förespråkar att det inrättas en fond

för att få resurser till informationsskyltar och för

att komma till rätta med gamla byggrätter samt att

genomföra gamla avtal om kraftledningars förläggning

i jord. De önskar vidare att det vidtas särskilda

bullerdämpningsinsatser i Brunnsviksområdet inom

nationalstadsparken.

Beträffande förslaget om en fond för

nationalstadsparken vill utskottet anföra följande.

Länsstyrelsen har regeringens uppdrag att i samråd

med berörda fastighetsförvaltare, myndigheter och

kommuner hålla ihop förvaltningen och skötseln av

nationalstadsparken. Det har i anledning härav

inrättats en samverkansgrupp. I frågan om den i

motionen särskilt nämnda byggrätten har

länsstyrelsen, enligt vad som erfarits under hand,

valt att inte vidta ytterligare åtgärder.

Beträffande de av motionärerna nämnda

kraftledningarna har utskottet erfarit att Stockholm

Energi den 16 december 1998 ansökte hos Statens

energimyndighet om förlängning av nätkoncessionen

för en högspänningsledning som löper genom

nationalstadsparken. Nätkoncessionen för denna

ledning är tidsbegränsad och löper ut vid årsskiftet

2000/2001. Regeringen har den 10 juni 1999 beslutat

enligt 17 kap. 3 § MB att fråga om tillåtligheten av

den fortsatta verksamheten avseende

högspänningsledningen inom nationalstadsparken skall

prövas av regeringen.

Enligt utskottets mening saknas tillräckliga skäl

att i detta skede gå motionärerna till mötes.

Utskottet avstyrker motion 1999/2000:Bo539 (mp)

yrkande 1 om en fond för nationalstadsparken.

Beträffande av motionärerna efterlysta särskilda

insatser för nationalstadsparken vill utskottet

anföra följande.

Miljö- och jordbruksutskottet behandlade våren 1999

regeringens proposition 1997/98:145 om svenska

miljömål (1998/99:MJU6) och godkände regeringens

förslag avseende 15 nationella miljökvalitetsmål.

För miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö har

regeringen bedömt att som delmål bör gälla att

trafikbullret i tätorter bör minskas så att det

underskrider gällande riktvärden. För nybyggnation

av bostadsbebyggelse eller nybyggnation eller

väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur gäller

för trafikbuller vissa riktvärden. De avser bl.a.

nivåer inomhus och vissa nivåer utomhus vid fasad

och uteplatser i anslutning till bostad. Värdena

ligger mellan 30 db(A) och 55 db(A) ekvivalentnivå,

respektive 45 db(A) och 70 db(A) maximalnivå.

Ekvivalentnivå ger uttryck för en

medelljudtrycksnivå. För flygbuller och

järnvägstrafik gäller särskilda nivåer. Riktvärdena

skall ses som långsiktiga mål och är inte rättsligt

bindande normer. Vid tillämpning av riktvärdena vid

åtgärder i trafikinfrastrukturen bör hänsyn tas till

vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

Regeringen hänvisar i propositionen om svenska

miljömål även till det åtgärdsprogram för att minska

buller invid trafikanläggningar som riksdagen

godkände våren 1997 i anledning av proposition

1996/97:53 (1996/97:TU7). Åtgärdsprogrammet är

etappindelat så att den del av bebyggelsen som är

utsatt för de högsta bullernivåerna först skall

åtgärdas. Berörda myndigheter har fått uppdrag inom

ramen för åtgärdsprogrammet. Boverket har till

uppgift att utarbeta underlag för tillämpningen av

riktvärden för bl.a. trafikbuller vid planläggning

och byggande. Riktvärden för friluftsområden har

tidigare föreslagits av Naturvårdsverket (prop.

1996/97:53). Åtgärder mot bl.a. buller i

fjällområden och skärgårdar har behandlats i

regeringens skrivelse 1993/94:175.

Bostadsutskottet behandlade motioner om buller

senast våren 1999 (bet. 1998/99:8). Utskottet

anförde härvid bl.a. följande:

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

givit uttryck för åsikten att problemen med

bullerstörningar i vår vardagsmiljö bör ägnas stor

uppmärksamhet. Vid behandlingen av vissa

motionsförslag föregående år konstaterade utskottet

att tystnad i dagens moderna samhälle närmast får

betraktas som en "bristvara". - Utskottet

förutsätter att regeringen aktivt följer

utvecklingen och tar de initiativ som kan vara

befogade. Regeringen kan också förväntas utveckla

sin syn på vilka ytterligare åtgärder som kan behöva

vidtas bl.a. i samband med det fortsatta arbetet med

miljökvalitetsmålen och det tillkännagivande om

lågfrekvent buller som bostadsutskottet initierat.

Utskottet ansåg att något ytterligare

tillkännagivande i enlighet med de då behandlade

motionerna för närvarande inte var erforderligt.

Boverkets tidigare nämnda arbete har nyligen

redovisats till regeringen. Miljömålskommittén

behandlar bl.a. frågor om buller. Kommittén skall

redovisa sitt arbete senast den 1 juni 2000. En

proposition som behandlar dessa frågor kan förväntas

i december 2000.

Enligt utskottet saknas mot denna bakgrund

tillräckliga skäl att nu ställa sig bakom förslag på

bullerområdet. Utskottet avstyrker därför motion

1999/2000:Bo539 (mp) yrkande 2 om särskilda insatser

för nationalstadsparken.

Det kommunala vetot

Regeringen skall pröva tillåtligheten av vissa

anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Som

huvudregel får regeringen tillåta sådan verksamhet

endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.

Regeringen får emellertid ändå tillåta verksamheten

om det är fråga om mellanlagring eller slutlig

förvaring av kärnämne eller kärnavfall och det från

nationell synpunkt är synnerligen angeläget att

verksamheten kommer till stånd. Detta gäller dock

inte om en annan plats bedöms vara lämpligare för

verksamheten eller om en lämplig plats har anvisats

för verksamheten inom en annan kommun som kan antas

godta en placering där (17 kap. 1 och 6 §§ MB).

I motion 1999/2000:Bo511 (mp) föreslås att

regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift

att komma med förslag till en ny bestämmelse om

kommunalt veto som skall gälla även för kärntekniska

anläggningar. Motionären förordar att regeringen

inte skall ha möjlighet att fatta beslut om

lokalisering av kärntekniska anläggningar utan

tillstyrkan av berörd kommuns fullmäktige.

Det kommunala vetot behandlades av bostadsutskottet

senast i betänkande 1998/99:BoU6. Utskottet

avstyrkte härvid en med den nu aktuella likalydande

motion. Som skäl härtill hänvisade utskottet framför

allt till vad utskottet anförde vid behandlingen av

samma fråga i yttrande 1997/98:BoU3y (angående

miljöbalken) varvid redovisades följande:

Motioner med liknande förslag har utskottet avstyrkt

och riksdagen avslagit praktiskt taget varje år

sedan det kommunala vetot fick sin nuvarande

utformning år 1990 (bet. 1989/90:BoU20). Då anförde

utskottet att det kommunala vetot i NRL är ett

uttryck för grundtanken att kommunerna skall utöva

ett starkt inflytande på den lokala miljön. Det

kommunala vetot är också ett uttryck för den

kommunala självbestämmanderätten i de markpolitiska

frågorna liksom även i frågan om en industri på

grund av sin verksamhet borde tillåtas etableras i

kommunen. Utskottet ansåg emellertid att det även

mot en kommuns vilja i speciella

undantagssituationer måste finnas möjlighet att

fatta beslut om lokalisering av vissa anläggningar

av stor nationell betydelse. Utskottet betonade

vikten av att stor restriktivitet iakttas vid

regeringens prövning av om en viss anläggning skall

undantas från vetorätten och att

samförståndslösningar i första hand bör

eftersträvas. De motiv som hittills väglett

lagstiftningen föreslås i nu refererad del inte

förändras när NRL-reglerna om det kommunala vetot

föreslås arbetas in i MB.

Vad utskottet anförde år 1990 vid sin bedömning av

undantagen från kommunala vetot bör även

fortsättningsvis vägleda tillämpningen när reglerna

nu föreslås ingå i MB. Denna uppfattning delas

uppenbarligen av regeringen. I propositionen

föreslås nämligen ingen ändring härvidlag.

Utskottet, som vidhåller sin tidigare uppfattning,

har heller ingen erinran mot den utformning av vetot

som föreslås i propositionen.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl att göra en

annan bedömning i dag. Utskottet avstyrker motion

1999/2000:Bo511 (mp) om undantagen från det

kommunala vetot.

Riksintresse

Miljöbalken behandlar riksintressen i framför allt

kapitlen 3 och 4. Riksintressen enligt 4 kap. är

lokaliserade och avgränsade av riksdagen.

Motsvarande intressen enligt 3 kap. måste däremot

helt och hållet lokaliseras och avgränsas med

tillämpning av de principer som gäller enligt PBL i

fråga om samspelet och rollfördelningen mellan

staten och kommunerna. I första hand skall sådana

frågor lösas inom ramen för översiktsplaner.

Riksintressen enligt såväl 3 som 4 kap. MB skall

anges särskilt i översiktsplanen (4 kap. 1 § PBL).

I 4 kap. MB anges geografiska områden som är av

riksintresse med hänsyn till de natur- och

kulturvärden som finns där. Syftet med

bestämmelserna är att skydda dessa värden mot

exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som

påtagligt kan skada områdenas bevarandevärden. De

geografiska bestämmelserna behandlar skärgårdarna

och kustområdena från gränsen mot Norge till

Forsmark, Höga kusten i Ångermanland, Norrbottens

skärgård med angränsande kustområde, Öland och

Gotland, fjällvärlden, älvar och älvsträckor som

undantas från vattenkraftsutbyggnad och dessa älvars

dalgångar samt vissa områden i övrigt som har

särskilt stora värden för turism och friluftsliv. De

områden som i 4 kap. MB har angetts som riksintresse

har erhållit skydd mot olika exploateringsföretag

eller ingrepp. Inom ett antal områden skall

turismens och friluftslivets intressen särskilt

beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av

exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön (2

§). Vissa kust- och skärgårdsområden samt Öland

skyddas mot i 17 kap. 1 § 1-11 och 17 angivna

anläggningar (3 §). Andra kust- och skärgårdsområden

skyddas mot bl.a. viss fritidsbebyggelse (4 §).

Uppräknade fjällområden har erhållit visst skydd

mot bl.a. bebyggelse och anläggningar (5 §). Även de

områden som omfattas av vad som brukar kallas

älvskyddet är av riksintresse och åtnjuter ett

starkt skydd mot vattenföretag (6 §). Slutligen

åtnjuter nationalstadsparker status som riksintresse

(7 §). Skyddet för nationalstadsparker är, vilket

har utvecklats närmare i avsnittet om

nationalstadsparker, väsentligt större än vad som i

allmänhet gäller för områden som enligt 4 kap. är av

riksintresse. Inom en nationalstadspark får ny

bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och

andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan

intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att

det historiska landskapets natur- och kulturvärden i

övrigt skadas.

Grundläggande bestämmelser för hushållning med

mark- och vattenområden, vilka skall främja väl

genomtänkta avvägningar mellan olika önskemål att

utnyttja marken, vattnet och den fysiska miljön i

övrigt, anges i 3 kap. MB. Bestämmelserna skall

tillämpas vid prövning av mål och ärenden enligt

balken samt andra lagar och vid planläggning och

prövning av lov enligt PBL enligt vad som närmare

anges i 1 kap. 2 § MB. I hushållningsbestämmelserna

anges vilka allmänna intressen som särskilt skall

beaktas vid sådana avvägningar för att en god

hushållning med mark- och vattenområden skall

uppnås. De allmänna intressen som skall komma i

förgrunden är sådana som har central betydelse för

att trygga en hållbar användning av naturresurserna

i vårt land, bevara god natur- och kulturmiljö samt

främja ett ändamålsenligt samhällsbyggande. Syftet

med bestämmelserna är att redovisa vilka intressen

som har särskild betydelse för samhällsutvecklingen

och som därför skall ges ett försteg framför andra

intressen när markanvändningsfrågor skall avgöras

(prop. 1997/98:45).

Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt

som har betydelse från allmän synpunkt på grund av

deras naturvärden eller kulturvärden eller med

hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt

skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur-

eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i

tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt

beaktas (3 kap. 6 § första stycket MB).

Områden som är av riksintresse för naturvården,

kulturmiljövården eller friluftslivet skall (utan

inskränkningen "så långt som möjligt") skyddas mot

åtgärder som kan (utan inskränkningen "påtagligt")

skada natur- eller kulturmiljön (3 kap. 6 § andra

stycket MB).

Det ankommer på vissa myndigheter att efter samråd

med Boverket inom sitt område lämna uppgifter till

länsstyrelserna om områden som de bedömer vara av

riksintresse enligt 3 kap. MB. Riksantikvarieämbetet

ansvarar i detta sammanhang för områden av

riksintresse för kulturmiljövården (2 §

Förordningen [1998:896] om hushållning med mark- och

vattenområden m.m.). Länsstyrelsen skall verka för

att riksintressen tillgodoses i kommunala planer

enligt PBL.

I motion 1999/2000:Bo524 (mp) förespråkas nu att

ett område runt Rudolf Steinerseminariet i

Ytterjärna skall förklaras som riksintresse för

kulturen.

Från Södertälje kommun har upplysts att Ytterjärna

redan är angivet som ett område av riksintresse för

kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § MB i kommunens

översiktsplan. I den meningen är motionärernas

önskan uppfylld.

Bland de riksintressen som nämns i 4 kap. synes

nationalstadspark ligga närmast det som motionärerna

efterlyser. Här vill utskottet hänvisa till den ovan

i betänkandet omnämnda Nationalstadsparksutredningen

och det pågående beredningsarbetet med anledning av

den.

Bostadsutskottet finner inte skäl att föreslå någon

förändring beträffande områdets runt Rudolf

Steinerseminariet i Ytterjärna status i nu aktuellt

avseende. Utskottet avstyrker därför motion

1999/2000:Bo524 (mp) om riksintresse.

Talmavägen

I motion 1999/2000:Bo537 (v) förespråkas åtgärder

för att den s.k. Talmavägen skall kunna

förverkligas.

Motsvarande förslag behandlade och avstyrkte

utskottet senast våren 1996 (bet. 1995/96:BoU8).

Utskottet anförde bl.a. följande:

Kiruna kommun anhöll i maj 1993 hos Länsstyrelsen i

Norrbottens län om en omprövning av länsstyrelsens

beslut från 1989 att ej medge dispens för byggande

av Talmavägen. Inför beslutet hade länsstyrelsen

låtit genomföra förnyade utredningar. Bl.a. hade

Skogsvårdsstyrelsen i länet på uppdrag av

länsstyrelsen gjort en miljökonsekvensbeskrivning i

ärendet. I beskrivningen inventerades fem

vägalternativ. Dessutom hade länsstyrelsens

rennäringsdelegation utrett fem alternativ som

bygger på att någon väg inte kommer till stånd. Två

av dessa avser helikoptertransport av slaktade

renar, de övriga driftsomläggning eller renodlad

vinterslakt, slakt i Norge samt transport med

svävare. - Tre av vägalternativen är enligt

länsstyrelsen inte förenliga med bestämmelserna i

NRL (2 kap. 3 och 6 §§ samt 3 kap. 1 och 5 §§).

Anläggningskostnaden för dessa alternativ har

uppskattats till mellan 7,1 och 10,2 miljoner

kronor. De övriga två vägalternativen anges inte

beröra det obrutna fjällområdet. Dessa kan

accepteras av länsstyrelsen. Anläggningskostnaderna

- lägst 23 miljoner kronor - för dessa alternativ

och driftkostnaderna har emellertid föranlett

länsstyrelsen till bedömningen att de är orimliga

från ekonomisk synpunkt. - Länsstyrelsen förordar i

sitt beslut att samebyns transportproblem löses utan

att vägförbindelse upprättas till norra sidan av

Torne träsk. - Utskottet har i och för sig

förståelse för samebyns och Kiruna kommuns önskan

att genom byggande av en väg till Talma sameby

förbättra byns kommunikationer till båtnad inte

minst för renskötseln. Utskottet har emellertid

också förståelse för de motiv som bär upp förslaget

att tillskapa och vidmakthålla Påkkentanjaure

naturreservat och Rostu obrutna fjällområde. Vad det

ytterst gäller avseende tre av vägalternativen är

alltså att göra en avvägning mellan ett intresse som

enligt NRL och naturvårdslagen bedömts värt att

bevara och ett exploateringsintresse. Vid en sådan

avvägning finner utskottet inte skäl till annat

ställningstagande än det som en gång tidigare gjorts

av Länsstyrelsen i Norrbottens län och regeringen

och som nu nyligen återigen gjorts av länsstyrelsen

- efter vad som kan bedömas - vid en noggrann och

ingående beredning där dessa tre vägalternativ och

fem ytterligare alternativ prövats. Utskottet delar

länsstyrelsens bedömning också när det gäller de två

övriga vägalternativen. Kostnaderna för att

genomföra något av dem måste anses mycket höga.

En organisation som kallar sig Arbetsgruppen

Talmavägen har därefter begärt att länsstyrelsen

ställer sina kunskaper och förmåga till förfogande

för att Talmavägen skall byggas. Länsstyrelsen har i

brev den 7 juni 1999 låtit meddela att skrivelsen

inte föranleder att länsstyrelsen aktivt verkar för

Talmavägens tillkomst. Av brevet framgår även att

länsstyrelsen inte har behandlat frågan sedan 1995,

då det refererade beslutet meddelades.

Bostadsutskottet finner inte tillräckliga skäl att

på de i motionen angivna grunderna frångå den

tidigare bedömningen. Motion 1999/2000:Bo537 (v) om

Talmavägen avstyrks.

Vattenrätt

För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt

miljöbalken. Med vattenverksamhet avses bl.a.

rensning i vattenområden. Med rensning avses även

muddring (prop. 1997/98:45). Ansökningar om

tillstånd för muddring handläggs av miljödomstolarna

som första instans. Miljödomstolens

tillståndsprövning avser bl.a. om fördelarna från

allmän och enskild synpunkt av företaget överväger

kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det.

Motion 1999/2000:Bo505 (m) förespråkar en översyn

av det regelverk som gäller muddring och deponering

av muddermassor. Motionärerna anser framför allt att

Naturvårdsverkets Allmänna råd 85:4 - Muddring och

muddermassor bör ändras.

Enligt bostadsutskottets mening förtjänar det att i

detta sammanhang framhålla betydelsen av att

sjöfarten har tillgång till ändamålsenliga hamnar.

De allmänna råd som publiceras av Naturvårdsverket

ger uttryck för verkets syn på hur vissa frågor bör

lösas. De är givetvis inte bindande för

Miljödomstolen. Naturvårdsverkets Allmänna råd 85:4

är upprättade 1985 i samråd med en referensgrupp

inom Svenska hamnförbundet. Förslaget till allmänna

råd remitterades till länsstyrelser, vattendomstolar

andra myndigheter och organisationer som bedömdes

beröras av innehållet.

Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket för

närvarande inte har några konkreta planer på att

förnya nu aktuella allmänna råd. Utskottet har även

erfarit att Sveriges hamnar (tidigare Svenska

hamnförbundet) dels våren 1999, dels den 7 december

1999 tillskrivit Naturvårdsverket för att få till

stånd en förnyelse. Förbundet har särskilt

framhållit att kunskaperna om muddringens och

muddertippningens påverkan är betydligt mer

omfattande utomlands än vad som återspeglas i

Naturvårdsverkets allmänna råd.

Bostadsutskottet saknar underlag för att nu

konstatera att gällande regelverk eller

Naturvårdsverkets allmänna råd på området skulle

lida av sådana brister att riksdagen nu skulle ta

initiativ till förändringar. Utskottet förutsätter

emellertid att Naturvårdsverket löpande bedömer

behovet av förändringar av de allmänna råden och

därvid beaktar de branschsynpunkter som framkommer.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion

1999/2000:Bo505 (m) om regelverket för muddring m.m.

Motion 1999/2000:Bo531 (s) tar upp frågan om

Kammarkollegiets initiativrätt och föreslår

införande av möjlighet för Kammarkollegiet att

initiera omprövning av gamla vattendomar i

Miljödomstolen.

Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller

motsvarande bestämmelser i äldre lag gäller

fortfarande. Besluten skall anses meddelade med stöd

av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (5 § lag

[1998:811] om införande av miljöbalken, MP). Om en

vattenanläggning har tillkommit utan tillstånd

enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande

äldre lagstiftning eller om tillståndsfrågan

beträffande en sådan anläggning är oklar, får den

som äger anläggningen eller avser att utnyttja den

för vattenverksamhet begära prövning av

anläggningens laglighet hos miljödomstolen. Frågan

om lagligheten av en vattenanläggning bedöms enligt

de bestämmelser som gällde vid anläggningens

tillkomst (17 och 18 §§ MP).

Ett tillstånd kan begränsas eller förenas med

ändrade eller nya villkor, eller återkallas och

fortsatt verksamhet förbjudas (24 kap. 1 § första

stycket). Regler om återkallelse och förbud finns i

samma kapitels 3 §. Omprövning samt ändring av

villkor m.m. behandlas i 5 §. I bestämmelsen anges i

elva punkter situationer vid vilka omprövning m.m.

är tillåten. I punkt 1 anges som huvudregel att det

krävs att det har gått tio år sedan

tillståndsbeslutet vann laga kraft. Omprövning

enligt punkt två kan göras om verksamheten med någon

betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm

överträds. I sjätte punkten anges som förutsättning

att förhållandena i omgivningen har ändrats

väsentligt. Ramen för omprövningen ges i

paragrafens fjärde stycke där det sägs att

tillståndsmyndigheten vid omprövning inte får

meddela så ingripande villkor eller andra

bestämmelser att verksamheten inte längre kan

bedrivas eller att den avsevärt försvåras. I

propositionen till miljöbalken anges att även

tillstånd meddelade före miljöbalkens ikraftträdande

bör kunna omprövas om de tillståndsgivna

verksamheterna med någon betydelse medverkar till

att en miljökvalitetsnorm överträds. Även i övrigt

ansågs miljöbalkens omprövningsförutsättningar böra

kunna tillämpas omedelbart på befintliga tillstånd,

varför det inte ansågs nödvändigt med någon särskild

övergångsbestämmelse för att balkens regler om

omprövning skall bli tillämpliga (prop. 1997/98:45).

För tillstånd m.m. som enligt äldre bestämmelser har

lämnats för obegränsad tid finns vissa

inskränkningar i möjligheten att tidsbegränsa

tillstånden (26 § MP). Omprövningstider som har

angetts i tillståndsbeslut meddelade enligt äldre

bestämmelser måste ha löpt ut innan omprövning

enligt 24 kap. 5 § första stycket 1 kan bli aktuell

(32 § MP). För tillstånd enligt vattenlagen

(1918:523) ställs ytterligare krav för att

omprövning enligt 24 kap. 5 § skall kunna bli

aktuell (33 § MP). En omprövning enligt 24 kap. 5 §

första stycket 1 får sålunda enligt huvudregeln ske

tidigast trettio år efter den dag då företaget

enligt meddelade föreskrifter skall vara fullbordat.

Om företaget skulle ha kunnat underkastas nyprövning

enligt 4 kap. vattenlagen (1918:523) vid en tidpunkt

efter den 31 december 1983, får omprövning göras så

snart den för nyprövning gällande tiden har gått ut.

Om nyprövning har gjorts enligt vattenlagen

(1918:523), får en sådan omprövning göras tidigast

trettio år efter den dag då domen om nyprövning vann

laga kraft. Ett tillstånd enligt vattenlagen

(1918:523) eller villkoren för ett sådant beslut får

omprövas enligt 24 kap. 5 § första stycket 6 MB

endast om förändringen i omgivningen har skett efter

den 31 december 1983. Kammarkollegiet har rätt att

ansöka om omprövning enligt 24 kap. 5 § (samma

kapitels 7 §).

I likhet med motionären anser utskottet

naturligtvis det vara betydelsefullt att gamla

vattendomar kan omprövas. Omprövningsmöjligheterna

bör ha en väl avvägd utformning. Utskottet finner

inte skäl att ifrågasätta den nuvarande regleringen

av förutsättningarna för omprövning av gamla

vattendomar. Av stor betydelse är vidare, vilket

motionären också har pekat på, att staten kan begära

omprövning i de fall där det är önskvärt och

möjligt. Kammarkollegiet har som tidigare nämnts

rätt att begära omprövning. Även Naturvårdsverket

och länsstyrelserna har sådan rätt. Mot denna

bakgrund avstyrker utskottet motion 1999/2000:Bo531

(s) om Kammarkollegiets initiativrätt.

Om det visar sig att anordningar som har vidtagits

eller villkor som har meddelats till skydd för

fisket med stöd av 11 kap. 8 § MB eller enligt 6

kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser

om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga så är

det grund för omprövning (24 kap. 5 § första stycket

11 MB). Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och

länsstyrelserna har som nämnts rätt att begära

omprövning.

Motionerna 1999/2000:MJ753 (mp) yrkande 12 och

1999/2000:MJ401 (mp) yrkande 4 förespråkar

omförhandling av gällande vattendomar med villkor om

utsättning av laxyngel. Motionärerna anför att den

odlade laxen i dag utgör ett hot mot de vilda laxar

som finns kvar. Orsaken till detta anges vara

utsättningen av laxyngel som i många vattendomar

anges som villkor för tillståndet för ett

vattenföretag. Som lösning på detta pekar

motionärerna på att det vore bättre att se över

möjligheterna att låta lax vandra upp i älvar som i

dag är stängda.

Motionsförslagen aktualiserar även frågan om

villkoren i kommande domar. Utskottet vill här peka

på att enligt huvudregeln i 22 kap. 4 § MB så skall

ett exemplar av ansökningshandlingarna och av

kungörelsen sändas till Naturvårdsverket,

Kammarkollegiet samt Fiskeriverket. Kungörelsen

skall även sändas till berörda kommuner och den

eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter

inom miljö- och hälsoskyddsområdet samt till

länsstyrelser och andra statliga myndigheter vars

verksamhet kan beröras av ansökan. Enligt 22 kap. 6

§ MB tredje stycket skall Fiskeriverket i de fall

handlingar sänts till verket enligt 4 §, yttra sig

om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan

på det allmänna fiskeintresset samt föreslå de

bestämmelser som behövs till skydd för fisket.

Fiskeriverkets synpunkter har härigenom getts en

särskild betydelse vid bestämmandet av villkor som

kan behövas till skydd för fisket. Enligt vad

utskottet har erfarit fyller Fiskeriverket en viktig

funktion även när det gäller omprövning av

vattendomar.

Enligt bostadsutskottets mening är det givetvis av

stor vikt att villkoren för laxen är goda.

Bostadsutskottet har dock inte underlag för att

avgöra om det i de nu aktuella frågorna föreligger

brister. Utskottet förutsätter att Fiskeriverket och

övriga berörda statliga och kommunala myndigheter

följer utvecklingen inom området och tar de

initiativ som kan anses erforderliga. Här kan

särskilt nämnas möjligheterna till omprövning.

Utskottet avstyrker motionerna 1999/2000:MJ753 (mp)

yrkande 12 och 1999/2000:MJ401 (mp) yrkande 4 om

vattendomar med villkor om utsättning av laxyngel.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utökat älvskydd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ255 yrkande 2,

res. 1 (kd, fp)

2. beträffande älvskyddets omfattning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N228 yrkande 20

och 1999/2000:MJ405 yrkande 4,

res. 2 (m)

3. beträffande småskalig vattenkraft

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo523,

4. beträffande lagstiftning angående

vindkraft

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo419 yrkande 6,

1999/2000:Bo504, 1999/2000:Bo516 yrkandena 1 och

2, 1999/2000: MJ718 yrkande 16, 1999/2000:N275

yrkandena 2-8 samt 1999/2000: N276 yrkande 2,

res. 3 (m)

res. 4 (c)

res. 5 (mp)

5. beträffande inrättande av flera

nationalstadsparker

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Bo231 yrkande 8

och 1999/2000:Bo503,

res. 6 (c)

6. beträffande en fond för

nationalstadsparken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo539 yrkande 1,

res. 7 (mp)

7. beträffande särskilda insatser för

nationalstadsparken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo539 yrkande 2,

res. 8 (mp)

8. beträffande undantagen från det

kommunala vetot

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo511,

res. 9 (c, mp)

9. beträffande riksintresse

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo524,

10. beträffande Talmavägen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo537,

11. beträffande regelverket för muddring

m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo505,

12. beträffande Kammarkollegiets

initiativrätt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Bo531,

13. beträffande vattendomar med villkor om

utsättning av laxyngel

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ753 yrkande 12

och 1999/2000:MJ401 yrkande 4.

res. 10 (mp)

Stockholm den 14 december 1999

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart

Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Lilian Virgin

(s), Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd), Carina

Moberg (s), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s),

Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström (v), Ulla-Britt

Hagström (kd), Carl-Erik Skårman (m), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Rigmor Stenmark (c), Yvonne

Ångström (fp) och Ewa Thalén Finné (m).

Reservationer

1. Utökat älvskydd (mom. 1)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och

Yvonne Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4

börjar med "Motionen motsvarar" och slutar med

"utökat älvskydd" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att älvskyddet bör

utformas så att skyddsbehovet skall bedömas

oberoende av vilket syfte ett planerat ingrepp

tjänar, vilket förespråkas i Folkpartiets

partimotion 1999/2000:MJ255 (fp) yrkande 2. Kraven

på ytterligare utbyggnad av vattendragen kan

förväntas öka i samband med den planerade

avvecklingen av kärnkraftsreaktorer. Härtill kommer

att det legala älvskyddet är alltför svagt. Enligt

utskottets mening bör dock vattenkraftsutbyggnaden i

vårt land vara ett avslutat kapitel. Detta måste

återspeglas i älvskyddets utformning. I ett första

steg bör undantagen i 4 kap. 1 § andra stycket

första meningen MB och 4 kap. 6 § sista stycket MB

tas bort. Vad utskottet nu med anledning av motion

1999/2000:MJ255 (fp) yrkande 2 anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utökat älvskydd

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ255 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Älvskyddets omfattning (mom. 2)

Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4

börjar med "Förslagen motsvarar" och slutar med

"älvskyddets omfattning" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening råder det ingen tvekan om

att vattenkraften på många sätt är bra från

miljösynpunkt. Det är samtidigt ofrånkomligt att

exploateringen av vattendrag för elproduktion har en

mycket stor lokal miljöpåverkan. Detta gör sig

gällande även beträffande de koncept för en mer

skonsam exploatering som på senare tid har

utarbetats av kraftindustrin. På samma sätt

förhåller det sig med de små vattenkraftverken. En

mer betydande potential för ny vattenkraft finns i

de älvsträckor som i dag är skyddade i miljöbalken,

framför allt de fyra orörda Norrlandsälvarna. Det

bör dock inte komma i fråga att tillåta någon

exploatering i dessa områden. Dessa unika

naturmiljöer bör i stället bevaras till kommande

generationer. Vattendragsutredningens betänkanden,

som fortfarande bereds inom Regeringskansliet,

innehåller förslag som innebär ett försvagat skydd.

Enligt utskottets mening är dock dagens älvskydd väl

avvägt. Det är angeläget att detta, i anledning av

motion 1999/2000:N228 (m) yrkande 20, ges regeringen

till känna. Härigenom får även motion

1999/2000:MJ405 (m) yrkande 4 anses tillgodosedd.

Riksdagen bör med anledning av motionerna

1999/2000:N228 (m) yrkande 20 och 1999/2000:MJ405

(m) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande älvskyddets omfattning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N228

yrkande 20 och 1999/2000:MJ405 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Lagstiftning angående vindkraft (mom. 4)

Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Utskottet noterar" och slutar med

"angående vindkraft" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste all lagstiftning

genomsyras av en stor respekt för den enskilda

äganderätten. Lagstiftningen bör samtidigt präglas

av en stor respekt för människors liv och hälsa samt

skyddsintressen i natur och miljö. Även andra

ytterst angelägna uppgifter för stat och kommun

liksom konflikter mellan olika äganderätter bör

beaktas vid den närmare regleringen inom olika

områden.

Frågan om etablering av vindkraft är komplicerad. Å

ena sidan har vindkraften uppenbara fördelar som

energikälla. Å andra sidan syns ett vindkraftverk på

långa avstånd och kan ge upphov till buller och

andra olägenheter. Detta gör att värdefulla kultur-

och naturvärden, liksom eventuella grannars

intressen av en fortsatt god boendemiljö, måste

beaktas. Enligt utskottets mening måste en markägare

ges möjlighet att själv bestämma vad marken skall

användas till och om han så önskar upplåta marken

för vindkraft. Men detta kräver att även övriga

intressen tas till vara på ett bra sätt. Det bör

därför skapas ett fungerande regelverk som sätter

snäva gränser för byggande av vindkraftverk.

Vindkraftsetableringar bör även beaktas i den

kommunala planprocessen. På detta sätt kan

skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och

förutsebarhet garanteras ägare till kringliggande

markområden. Vidare bör Vindkraftsutredningens

förslag att projekt med en högre effekt än 125 kW

alltid skall tillståndsprövas enligt miljöbalken

övervägas.

Det är angeläget att regeringen snarast kommer med

förslag till lagstiftning i de frågor som utskottet

har behandlat. Detta bör i anledning av motion

1999/2000:Bo419 (m) yrkande 6 ges regeringen till

känna. Övriga motioner angående vindkraften som inte

kan anses vara tillgodosedda med detta avstyrks i

avvaktan på det pågående beredningsarbetet inom

Regeringskansliet.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande lagstiftning angående vindkraft

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo419 yrkande

6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt avslår motionerna

1999/2000:Bo504, 1999/2000:Bo516 yrkandena 1 och

2, 1999/2000:MJ718 yrkande 16, 1999/2000:N275

yrkandena 2-8 och 1999/2000:N276 yrkande 2,

4. Lagstiftning angående vindkraft (mom. 4)

Rigmor Stenmark (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Utskottet noterar" och slutar med

"angående vindkraft" bort ha följande lydelse:

Ett hållbart energisystem måste enligt utskottets

mening bygga på förnybara energikällor. Sverige bör

vara föregångare med höga ambitioner och sträva

efter att minska de klimatpåverkande utsläppen från

fossila bränslen. Förnybara energikällor minskar

utsläppen och är miljötekniskt och näringspolitiskt

bra. För att förbättra vår miljö är det nödvändigt

att den svenska forskningen kring alternativa

energisystem intensifieras. En sådan forskning

skapar även komparativa fördelar för Sverige och

möjliggör export av svensk miljöpolitik. Den i detta

sammanhang viktiga utbyggnaden av svensk vindkraft

går dock mycket långsamt.

Ett av hindren för utbyggnaden är otydligheterna i

reglerna kring tillståndsprövningen. Framför allt

gäller detta den otydliga rollfördelningen mellan

kommun och länsstyrelse. Det är därför av stor vikt

att, såsom påtalas i centermotionerna

1999/2000:Bo516 yrkande 2 och 1999/2000:MJ718

yrkande 16, rollfördelningen vid

tillståndsprövningen förtydligas.

Ett annat hinder är den låga prioriteringen av

vindkraftsintresset gentemot andra etablerade

intressen. Det är såsom framhålls i

Vindkraftsutredningens slutbetänkande viktigt att ta

fram kvantitativa mål för vindkraftsutbyggnaden. Det

av utredningen föreslagna planeringsmålet som svarar

mot en produktion av 10 TWh per år framstår som

rimligt. Det är av stor vikt för

vindkraftsutbyggnaden att det upprättas en nationell

vindkraftsplan där vissa områden utpekas som

riksintressen för vindkraft enligt bestämmelserna i

3 kap. MB. Öland och Gotland bör i en sådan plan

pekas ut som områden av riksintresse för vindkraft.

Vidare bör, vilket krävs i en av centermotionerna

och i motion 1999/2000:N276 (s) yrkande 2,

prövningsreglerna för vindkraftsanläggningar vara

lika oberoende av om anläggningen skall placeras på

land eller till havs. Utskottet ställer sig även

bakom de i mp-motion 1999/2000:N275 yrkandena 2-8

framförda kraven angående vindkraften som

riksintresse, behovet av vindenergikarteringar,

utredningar om förutsättningar för havslokalisering

respektive fjällokalisering samt att anläggningar

med en effekt om 125 kW eller mer bör

tillståndsprövas.

Riksdagen bör med anledning av motionerna

1999/2000:Bo516 (c) yrkandena 1 och 2,

1999/2000:MJ718 (c) yrkande 16, 1999/2000:N275 (mp)

yrkandena 2-8 samt 1999/2000:N276 (s) yrkande 2 som

sin mening ge regeringen till känna vad utskottet

anfört. Det saknas skäl att i anledning av övriga

motioner föreslå ytterligare tillkännagivanden.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande lagstiftning angående vindkraft

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Bo516

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:MJ718 yrkande 16,

1999/2000:N275 yrkandena 2-8 samt 1999/2000:N276

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört samt avslår

motionerna 1999/2000:Bo419 yrkande 6 och

1999/2000:Bo504,

5. Lagstiftning angående vindkraft (mom. 4)

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Utskottet noterar" och slutar med

"angående vindkraft" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening behövs det en kraftig

ökning av den svenska vindkraftsproduktionen. Ett

nödvändigt inslag i arbetet för att nå dithän är

antagandet av ett planeringsmål för vindkraften.

Nivån 12 TWh per år är lämplig. Syftet med

planeringsmålet är i första hand att ge vindkraften

tillräcklig vikt i den fysiska planeringen.

Parallellt med arbetet att fastställa

planeringsmålet bör arbetet med att ta fram områden

av riksintresse för vindkraft bedrivas. Det är

viktigt att detta arbete intensifieras så att inte

utbyggnaden av vindkraften stannar upp i avvaktan på

arbetet med riksintressen. Regeringen bör därför

snarast möjligt påbörja detta viktiga arbete med

riks-intressen för vindkraft. För att underlätta

detta behöver det övergripande kunskapsunderlaget

kompletteras. Det gäller främst

vindenergikarteringar, förutsättningar för

havslokalisering samt förutsättningar för

fjällokalisering.

Ett vindkraftverks effekt är inte ett relevant mått

på dess miljöpåverkan. Den nuvarande gränsen för

prövning, en MW, har dessutom visat sig leda till

att etableringar delas upp på mindre delprojekt för

att slippa tillståndsplikt. Gränsen bör därför

sättas ned. Den av Vindkraftsutredningen föreslagna

nivån 125 kW är rimlig.

Ett annat problem med dagens tillståndsprövning är

att kommun och länsstyrelse utför ett dubbelarbete

när vindkraftverk prövas enligt MB och PBL. Det är

därför angeläget att finna former för att samordna

planläggningen och bygglovsprövningen enligt PBL med

tillståndsprövningen enligt MB. Regeringen bör

utreda denna fråga närmare och förelägga riksdagen

ett förslag med inriktning på att samordna och

förenkla tillståndsprövningen av vindkraftverk. Det

finns i detta sammanhang även skäl att se över

behovet av den extra prövning av havsbaserade

vindkraftverk som nu krävs enligt 11 kap. MB. Det

härigenom gällande särskilda lönsamhetskravet kan

komma att begränsa utbyggnaden till havs, vilket

skulle stå i strid med det energipolitiska beslutet

och övriga allmänna intentioner att bygga ut

förnybar vindkraftsproduktion.

Vad utskottet nu med anledning av motion

1999/2000:N275 yrkandena 2-8 (mp) anfört bör

riksdagen som sin mening ge till känna. Till den del

som övriga motioner härigenom inte kan anses

tillgodosedda avstyrks de.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande lagstiftning angående vindkraft

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:N275 yrkandena

2-8 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt avslår motionerna

1999/2000:Bo419 yrkande 6, 1999/2000:Bo504,

1999/2000:Bo516 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:MJ718 yrkande 16 och 1999/2000:N276

yrkande 2,

6. Inrättande av flera nationalstadsparker

(mom. 5)

Rigmor Stenmark (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "I utredningsbetänkandet" och på s. 8

slutar med "flera nationalstadsparker" bort ha

följande lydelse:

En av många mycket viktiga uppgifter på

miljöområdet är att skydda grön-områden, parker och

grönytor i städerna. Stadsregionernas djur- och

växtliv är mycket sårbara. Detta innebär att

strukturen på tätorternas grönområden måste ha goda

samband med omgivande naturområden. Grönområdena har

även en stor social betydelse för människors

välbefinnande i ett stadslandskap. Genom inrättande

av nationalstadsparker ges stora områden skydd och

status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre

förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den

anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker

inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att

planer på inrättande av nya nationalstadsparker

skall vara lokalt förankrade. Enligt utskottets

mening bör detta, framför allt mot bakgrund av de

överväganden som fortfarande görs inom

Regeringskansliet, ges regeringen till känna.

Riksdagen bör därför med anledning av motion

1999/2000:Bo231 (c) yrkande 8 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört. Motion

1999/2000:Bo503 (m) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande inrättande av flera

nationalstadsparker

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo231 yrkande

8 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt avslår motion

1999/2000:Bo503,

7. En fond för nationalstadsparken (mom. 6)

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "för

nationalstadsparken" bort ha följande lydelse:

När riksdagen inrättar nationalparker så skyltas

området med informationstavlor, särskilt lämpliga

vid entréer, gränser stakas ut så att man vet när

man är inom respektive utanför nationalparken. Nu

har det gått nästan fem år och det är på tiden att

detta görs även i och runt vår nationalstadspark. En

nationalstadspark är något unikt för landet och av

stort värde för turismen till Stockholm. Därför bör

informationen förbättras. Det finns fortfarande

byggrätter som ligger kvar i området i Solna som

borde lösas in. Länsstyrelsen i Stockholm fick efter

förfrågan nej från Finansdepartementet angående

medel för friköp av en byggrätt som innehas av JM

Bygg i kvarteret Skogskarlen. Nu blir det i stället

en störande byggnation i norra Brunnsviken. Birka

Energi har begärt förlängd koncession för att få ha

kvar sina luftledningar över Norra Djurgården.

Bolaget anser att kostnaderna för att lägga

ledningarna i jord blir för höga. Med en statlig

fond skulle de påtalade problemen kunna lösas. Vad

utskottet nu med anledning av motion 1999/2000:Bo539

(mp) yrkande 1 anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande en fond för nationalstadsparken

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo539 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Särskilda insatser för

nationalstadsparken (mom. 7)

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Enligt utskottet" och slutar med "för

nationalstadsparken" bort ha följande lydelse:

Efter nästan fem år från nationalstadsparkens

bildande har problem med bullersituationen

uppdagats. Enligt Vägverkets och kommunernas

mätningar är bullernivåerna mycket höga i parken,

särskilt inom Brunnsvikenområdet. Där har man över

150 000 fordonsrörelser per dygn. Denna del av

parken har bullernivåer på 60-80 dB(A) stora delar

av dygnet. Enligt Naturvårdsverkets normer borde

nivån ligga på 40 dB(A) och definitivt inte över 55

dB(A). Enligt utskottets mening motiverar den

rådande situationen särskilda insatser för att

begränsa bullerproblemet. Just i nationalstadsparken

skulle extra resurser för bullerbekämpning komma

många medborgare till godo. Större resurser måste

avsättas för bullerbekämpning. Detta bör riksdagen i

anledning av motion 1999/2000:Bo539 (mp) yrkande 2

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande särskilda insatser för

nationalstadsparken

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo539 yrkande

2

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Undantagen från det kommunala vetot

(mom. 8)

Rigmor Stenmark (c) och Helena Hillar Rosenqvist

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Det kommunala" och slutar med "kommunala

vetot" bort ha följande lydelse:

Kommunernas rätt att säga nej till etablering av

miljöstörande anläggningar i den egna kommunen är en

av hörnstenarna i den kommunala bestämmanderätten.

Den kommunala vetorätten är också en förutsättning

för en reell demokrati. Kommunerna har ett

övergripande ansvar för människors hälsa och för

miljön i kommunen. En förutsättning för att

kommunerna skall kunna ta detta ansvar är

naturligtvis att de ges ett helt avgörande

inflytande över vilka verksamheter som skall få

lokaliseras till kommunen.

Ett säkert förvar av kärnavfall går inte att

garantera. Kommunerna måste därför ges rätt att

bestämma om och i så fall vilka typer av

miljöfarliga anläggningar och verksamheter som skall

finnas i kommunen. Av den anledningen bör riksdagens

tidigare ställningstaganden omprövas. Det bör

tillsättas en utredning som skall se över gällande

bestämmelser om kommunalt veto för kärntekniska

anläggningar. I enlighet med förslaget i motion

1999/2000:Bo511 (mp) bör utredningen ha till uppgift

att komma med förslag till en ny bestämmelse om

kommunalt veto som skall gälla även för kärntekniska

anläggningar. Vad utskottet nu med anledning av

motion 1999/2000:Bo511 (mp) anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande undantagen från det kommunala

vetot

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Bo511 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Vattendomar med villkor om utsättning

av laxyngel (mom. 13)

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Motionsförslagen aktualiserar" och på s.

16 slutar med "av laxyngel" bort ha följande

lydelse:

Det stora antalet odlade laxar utgör i dag ett hot

mot de vilda laxar som finns kvar. I de vattendomar

som följde på älvexploateringen står att

kraftbolaget skall sätta ut lax. Man kramar därför

lax, som vill in i utbyggda älvar för att leka, på

rom och mjölke. Laxynglen föds sedan upp i bassänger

och sätts ut vid två års ålder. Varje år sätts ca

2,5 miljoner laxyngel ut i de svenska vattendragen.

De vandrar därefter ned till södra Östersjön, växer

till sig under två år och vandrar sedan mot Norrland

för att leka. När mycket lax söker sig mot kusten är

risken uppenbar att en del av de odlade laxarna tar

sig in i älvar som inte byggts ut och där den fria

laxen skall ha en frizon. Ett alternativ till

utsättningen är att låta laxarna vandra upp i älvar

som i dag är stängda. Genom att se till att de kan

ta sig in och förbi vattenmagasin kan ett fint

laxfiske skapas i miljöer uppströms vattenmagasinen.

Det kan ge underlag för en ny fisketurism och

innebära ett behövligt tillskott i många glesbygder.

De berörda vattendomarna bör därför ses över och där

så behövs förändras. Kraven på utsättning av lax bör

härvid ersättas med krav på åtgärder för att

möjliggöra vandringsvägar för laxen. Detta bör i

anledning av motionerna 1999/2000:MJ753 (mp) yrkande

12 och 1999/2000:MJ401 (mp) yrkande 4 ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande vattendomar med villkor om

utsättning av laxyngel

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ753

yrkande 12 och 1999/2000:MJ401 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilt yttrande

Riksintresse

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:

Området omkring Rudolf Steinerseminariet i

Ytterjärna församling i södra delen av Södertälje

kommun har sedan 1930-talet vuxit till en alldeles

speciell kulturell mötesplats i Sverige, Norden,

Europa och i världen. Under inflytandet av en

växande antroposofisk rörelse har ett säreget

kulturellt landskap vuxit fram i det sörmländska

landskapet.

Inom ett flertal områden har man i Ytterjärna

skapat livskraftiga alternativ till det etablerade

samhället. Här har skapats ett rikt och varierat

kulturområde - ett kulturcentrum.

- Inom området finns bl.a. följande:

-

- Rudolf Steinerseminariet och Kulturhuset. Hjärtat

och det informella centret i detta kulturlandskap

är Rudolf Steinerseminariet med det tillhörande

Kulturhuset i Ytterjärna. Kulturhuset i Ytterjärna

har under sina sju verksamhetsår imponerat

storligen och dragit nya publikskaror till

Ytterjärna med sitt breda internationella utbud.

-

- Arkitektoniskt högklassigt och spännande område.

På Steinerseminariet tillsammans med Örjanskolan,

Vidarkliniken samt Skogsbrynsbyns bostadsområde har

det därutöver skapats ett spännande arkitektoniskt

sammanhållet område ritat av den världskände

arkitekten Erik Asmussen.

-

- Biodynamisk odling. Här finns Europas största

koncentration av ekologisk odling i form av ett

antal biodynamiskt odlade gårdar. Sveriges enda

utbildning för biodynamiska jordbrukare och

trädgårdsmästare finns på Skillebyholm. Det som

produceras på de ekologiska jordbruken förädlas

här. Saltå Kvarn mal den ekologiska säden och bakar

bröd. Stiftelsen Biodynamiska Produkter

distribuerar som grossist ekologiska produkter över

hela Sverige.

-

- Friskolor. Inom pedagogikens område existerar

jämsides med den kommunala skolan tre

waldorfskolor, ett gymnasium och fyra

waldorfförskolor. Waldorfskolorna tar emot ca 40 %

av barnen inom Järna kommundel.

-

- Läkepedagogiska institutioner. Inom omsorgen för

funktionshindrade har Järnaområdet utvecklats till

ett nationellt kompetenscenter. Det finns ett

tjugotal sinsemellan fristående verksamheter som

arbetar med att hjälpa och utveckla barn och vuxna

funktionshindrade till ett bättre liv.

-

- Vidarkliniken. På Vidarkliniken i Ytterjärna finns

Sveriges och Nordens enda komplementärmedicinska

sjukhus med skolmedicinsk kompetens. I Järna finns

även ett antroposofiskt inspirerat ålderdomshem med

en avdelning för demensvård och ett behandlingshem

för kvinnliga missbrukare. Här finns även på

Skillebyholm Sveriges största alternativmedicinska

läkemedelsbolag, Weleda.

-

I den kommunala översiktsplanen för Södertälje

klassas området som riksintresse av kulturskäl. Den

statusen har redan Riksantikvarieämbetet bekräftat.

Detta är ett unikt område i Sverige och Europa och

bör uppmärksammas och skyddas. I dag hotas dessa

värden och verksamheter av planer på en flygplats på

Södertörn - en flygplats som skulle lägga området

under bullermatta. Inte något verk eller myndighet

som varit aktiv i den diskussionen som förs om

eventuell flygplats vid Hall på Södertörn har nämnt

denna konflikt. Det visar att ett skydd som det som

finns i kommunens översiktsplan för Ytterjärna är

för svagt. Det borde vara självklart att områdets

status som riksintresse och effekterna på området

vid en flygplatsetablering måste finnas med i

Luftfartsverkets utredning. Vi anser därför att

regeringen måste se över statusen för området och

skärpa skyddet.