Bet. 1999/2000:FöU2

Försvarsutskottets betänkande

1999/2000:FÖU02

Det nya försvaret

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

FöU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret jämte

motioner, Riksdagens revisorers förslag 1998/99:RR7 Anpassningen av

totalförsvaret jämte en motion samt ett antal motioner avgivna under den

allmänna motionstiden under år 1999.

Försvarsplanering och försvarsekonomi

Utskottets majoritet avvisar Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas

och Folkpartiet liberalernas förslag - samt ett stort antal enskilda motionärers

förslag - att avslå regeringens proposition i dess helhet.

Om riksdagen avslår propositionen kan det nödvändiga reformarbetet inte

påbörjas. 1996 års försvarsbeslut skulle därmed fortsätta att gälla som ut-

gångspunkt för försvarsplaneringen, vilket enligt utskottets mening vore en

orimlig ordning. Det skulle medföra att reformeringen av Försvarsmakten

skjuts på framtiden. Utskottet konstaterar att regeringen och Försvarsmakten

är överens om vilka åtgärder som nu behöver vidtas för att förändra För-

svarsmakten mot bakgrund av de försvarspolitiska behoven och de ekono-

miska förutsättningarna. Enligt utskottets majoritet bör därför den försvars-

politiska förändringsprocessen drivas vidare med huvudsaklig utgångspunkt i

de förslag som regeringen lagt fram.

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna

utvecklar respektive partis synpunkter på försvarspolitiken i reservationer

och särskilda yttranden.

Försvarsmaktens operativa förmåga

Riksdagen har tidigare beslutat att ett 20-tal s.k. operativa förmågor skall

ligga tillgrund för utveckling, bibehållande och avveckling av olika för-

bandstyper inom Försvarsmakten. Utskottsmajoriteten föreslår att riksdagen

godkänner regeringens förslag till förändringar av de operativa förmågorna.

Innebörden härav är att förmågorna jämfört med tidigare preciseras så att de

bättre speglar Försvarsmaktens fyra huvuduppgifter. Förmågorna skall också

lättare kunna följas upp.

De operativa förmågorna hänför sig till

? försvar mot väpnat angrepp i fyra beredskapsanknutna tidsperspektiv,

nämligen grundläggande försvarsförmåga och grundberedskap,

grundläggande försvarsförmåga på kort sikt (ett år), förmåga till an-

passning på medellång sikt (fem år) respektive förmåga till anpass-

ning på lång sikt (mer än tio år),

?

? förmåga att hävda svensk territoriell integritet,

?

? förmåga att bidra till fred och säkerhet i omvärlden samt

?

? förmåga att kunna stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar

i fred.

?

Utskottet betonar, liksom regeringen i propositionen, att Försvarsmakten

skall utformas så att den kan utgöra en gemensam resurs för alla slags ope-

rativa uppgifter. Organisationen skall vara flexibel och kunna anpassas till

nya uppgifter och framtida villkor. Hot om omfattande militära angrepp skall

inom ramen för den s.k. anpassningsprincipen kunna mötas genom en för-

måga till upprustning. De närtida kraven på att kunna möta ett militärt an-

grepp skall kunna tillgodoses med för tillfället disponibla resurser.

Förmågan att kunna delta i internationella fredsfrämjande insatser priori-

teras högt. Försvarsutskottet instämmer i regeringens, utrikesutskottets och i

vissa motionärers åsikt att Sveriges förmåga måste förbättras när det gäller

att snabbt kunna delta i internationella fredsfrämjande insatser.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet förordar i en gemensam reservation en hög-

re ambition när det gäller förmågan till internationell minröjning.

Med anledning av förslag om anpassningsprincipens tillämpning, avgivna

av Riksdagens revisorer samt i vissa motioner, har utskottet övervägt om det

finns skäl för riksdagen att besluta om särskilda åtgärder. Utskottet ser inte

något sådant behov. Kristdemokraterna reserverar sig mot utskottsmajorite-

ten.

Försvarsmaktens krigsförband

Grunden för det militära försvarets utveckling skall även framgent vara för-

mågan till väpnad strid. Behovet att försvara Sverige vid ett väpnat angrepp

ställer de största anspråken på våra totalförsvarsförberedelser och därmed

även på det militära försvaret. Utgångspunkten för utvecklingen av krigsför-

bandens organisation, utrustning och beredskap är de olika operativa förmå-

gor som riksdagen har beslutat. Vidare skall det i krigsorganisationen på

olika sätt byggas in en förmåga att successivt förändra förbandens antal,

sammansättning och beredskap m.m. mot bakgrund av bl.a. förändringarna i

det säkerhetspolitiska läget. Utskottet anser att regeringens förslag till

inrikt-

ning av organisationen fram t.o.m. år 2004 bör bifallas och ligga till grund

för fortsatt planering och erforderliga åtgärder fram till nästa försvarsbeslut.

Utskottet delar regeringens mening att markstridskrafterna skall ha hög

förmåga till väpnad strid. Vapenverkan, rörlighet och skydd bör vidareut-

vecklas liksom förmågan till underrättelseinhämtning och ledningskrigföring.

De operativt rörliga markstridsförbanden bör - i likhet med regeringens

förslag - inriktas mot en struktur som omfattar en armédivisionsstab med

tillhörande förband, bland dem bl.a. jägar-, fallskärmsjägar- och luftvärns-

bataljoner. Vidare bör sex armébrigadledningar, sexton mekaniserade batal-

joner, sex stadsskyttebataljoner samt understödsförband m.m. skapas. Med

denna organisatoriska inriktning jämte omläggningen av utbildningssystemet

för markstridsförbanden kommer fyra armébrigader att kunna organiseras

omedelbart efter en mobilisering. Under förutsättning av att det nya utbild-

ningssystemet förverkligas och utbildningen ges erforderliga resurser, bedö-

mer utskottet att markstridskrafternas beredskap och förmåga till väpnad

strid kommer att förbättras jämfört med rådande läge. Avvägningen mellan

markstridskrafternas olika funktioner synes rimlig - förutom dimensione-

ringen av antalet artilleri- och luftvärnsförband. Artilleri- och luftvärnsfunk-

tionen bör ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta utredningsarbetet,

t.ex. inför nästa försvarsbeslut hösten 2001.

Utskottet anser att hotet om en stort upplagd kustinvasion syftande till en

ockupation av Sverige är ytterst avlägset. Förband och vapensystem inom

marinstridskrafterna vars huvuduppgift är att ingripa mot en kustinvasion,

kan därför reduceras avsevärt eller helt utmönstras. Utskottet ställer sig så-

lunda bakom förslaget att reducera antalet ytstridsfartyg och ubåtar. Antalet

patrullbåtar av Kaparenklassen bör avvecklas i takt med att ytstridsfartyg av

Visbyklassen tillförs marinstridskrafterna. Det bör inte organiseras en sär-

skild flottiljledning för en internationell sjöstyrka. Det fasta

sjöfrontsartilleri-

et bör helt utgå. Kustförsvarsförbanden bör vara rörliga och inriktas mot tre

amfibiebataljoner.

Utskottet anser beträffande flygstridskrafterna att stridsflygförbanden tills

vidare bör inriktas mot åtta divisioner JAS 39 Gripen fr.o.m. år 2005. Paral-

lellt med ombeväpningen till Gripensystemet bör Viggensystemet successivt

avvecklas. De två extra JA 37-divisioner som behövs för att bedriva en kon-

tinuerlig flygförarutbildning under ombeväpningsperioden skall avvecklas

snarast efter det att ombeväpningen till Gripensystemet är genomförd.

Två helikopterbataljoner bör kunna ligga till grund för planeringen. An-

skaffningen av nya helikoptrar sker inom ramen för ett nordiskt samarbete.

Det innebär att Sverige inte fullt ut nu förfogar över besluten om vilka typer

och när nya helikoptrar kommer att införas i Försvarsmakten. Utskottet beja-

kar en planering som leder fram till att ett luftburet förband på sikt kan orga-

niseras. Ekonomiska och praktiska förutsättningar får dock avgöra i vilken

takt detta kan åstadkommas.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det utöver operativt rörliga

markstridsförband - vilka skall kunna genomföra väpnad strid i hela landet -

måste organiseras även mer lokalt bundna markstridsförband. De nationella

skyddsstyrkorna - som regeringen för närvarande kallar dem - skall med

varierande beredskap ha förmåga att skydda befolkningen och infrastruktu-

ren samt att stödja de operativt rörliga förbanden. Territorialförsvarsförband,

hemvärnsförband och vissa andra delar av dagens militära försvar bör inord-

nas i denna organisation.

Utskottet delar regeringens och flera motionärers mening att det finns osä-

kerheter om hur skyddet av viktiga totalförsvarsanläggningar skall ordnas.

De s.k. nationella skyddsstyrkornas närmare uppgifter, utformning, ledning

och beredskap är ännu oklar. Utskottet förutsätter därför att regeringen åter-

kommer med fördjupat underlag i dessa frågor senast i samband med nästa

försvarsbeslut. I det sammanhanget bör övervägas de frivilliga försvarsorga-

nisationernas roll för dessa förbands personalförsörjning och utbildning.

Utskottet anser att innebörden av vissa av de i propositionen aviserade nya

förbandstyperna är oklar. Regeringen bör därför återkomma med ett förtyd-

ligande över vilka nya förbandstyper som bör organiseras och vilka operativa

behov de avser att tillgodose.

Däremot anser utskottet att Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag att

organisera en miljöbrigad, eller miljöförband i övrigt, inom totalförsvaret bör

avvisas. Totalförsvarsplikten kan inte användas för att personalförsörja såda-

na enheter.

Hemvärnet har en viktig roll i skyddet av viktiga samhällsfunktioner bl.a.

för att säkra ledningssystemets funktion. Hemvärnet skall med hög bered-

skap bevaka och skydda viktiga totalförsvarsobjekt mot sabotage. Hemvärnet

får en betydligt mer framskjuten position i det svenska försvaret än hittills

bl.a. för att lokalt upprätthålla den militära närvaron som är viktig för med-

borgarnas allmänna försvarsvilja. En stor del av de markstridsförband som

framgent kommer att finnas gripbara med kort varsel utgörs av hemvärnsför-

band.

Försvarsmaktens förmåga att anpassa organisationens numerär, samman-

sättning och beredskap är av grundläggande försvarspolitisk betydelse. Ut-

skottet delar därför regeringens uppfattning att planer och förberedelser i

övrigt måste studeras ytterligare för att bedöma realismen i Försvarsmaktens

förmåga i dessa avseenden. Regeringen bör därför i försvarsbeslutsproposi-

tionen år 2001 redovisa inom vilka tidsförhållanden och förutsättningar i

övrigt som Försvarsmakten på nytt kan organisera två armébrigader jämte

understöds- och underhållsförband, en amfibie- och två kustartilleribataljo-

ner, två ubåtar samt upp till 12 stridsflygdivisioner. En sådan redovisning

inför försvarsbeslutsperioden 2002-2004 skulle tydliggöra vilka handlings-

möjligheter - och i vilka tidsperspektiv - som statsmakterna kan besluta om

en annan numerär eller sammansättning av Försvarsmakten.

Nästa försvarsbeslut avses fattas hösten 2001 avseende försvarsbeslutspe-

rioden 2002-2004. Utskottet konstaterar att underlaget för ställningstaganden

till krigsorganisationens långsiktiga inriktning behöver preciseras på ett antal

punkter innan ett mer detaljerat ställningstagande görs av utvecklingen fram

t.o.m. år 2004. Fortsatt beredning kan innebära att det kan visa sig motiverat

att på några punkter justera inriktningen.

I en reservation redovisar Moderata samlingspartiet en annan syn på krigs-

organisationens utveckling.

Försvarets ledning

Ledningsfunktionernas utveckling skall ingå som en del i den genomgripan-

de förändringen av totalförsvaret.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag att lägga ned

nuvarande

? Armé-, Marin- och Flygvapencentrum,

?

? militärområdesstaber, fördelningsstaber och Gotlands militärkommando,

?

? försvarsområdesstaber,

?

? marinkommandon och flygkommandon samt

?

? civilbefälhavarorganisationen.

?

Moderata samlingspartiet reserverar sig mot att nu avveckla civilbefälha-

varna. Tillsammans med Kristdemokraterna förordar Moderaterna i en annan

reservation att det tillsätts en parlamentarisk utredning om ledningsorganisa-

tionen.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag att på cen-

tral nivå inrätta en s.k. operativ insatsledning. Utskottet anser att regeringen

bör återkomma till riksdagen med ett samlat förslag till ledningsorganisation

på central nivå i vilket uppgifternas närmare fördelning inom högkvarteret

och den operativa insatsledningen framgår, liksom den operativa insatsled-

ningens lokalisering.

Utskottet föreslår vidare bifall till regeringens förslag att inrätta s.k. mili-

tärdistriktsstaber i Göteborg, Strängnäs, Visby och Boden. Vänsterpartiet

förordar andra lösningar.

När det gäller informationskrigföring och IT-säkerhet anser utskottet att

det inom området krävs ett samlat grepp som bl.a. lägger fast ansvaret på

myndighetsnivå. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med för-

slag till åtgärder inom ramen för ett samlat ansvarstagande.

Försvarsmaktens organisation i fred

Utskottet konstaterar att beredningen av Försvarsmaktens framtida organisa-

tion i fred ger vid handen att omfattande förändringar av organisationen

kommer att behöva ske.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarsmaktens organisation i

stort bör bestå av sex mekaniserade förband, en enhet för internationell ut-

bildning, ett förband för respektive specialtruppslag kompletterat med ut-

bildningskapacitet i Norrland för att säkerställa vinterkompetens, två jägar-

förband, två kustartilleriförband, två baser för utbildning av sjöstridskrafter

och möjlighet för tidsbegränsad basering på ytterligare en plats, två helikop-

terförband och en mindre helikopterenhet samt på sikt två militärhögskolor.

Utskottet anser att det bör finnas fyra flygflottiljer i stället för fem, som

regeringen förordat.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag att lägga ned

? IB 1 Kungsängen, IB 2 Kristinehamn, IB 12 Eksjö, IB 16 Halmstad, NB

13 Falun, NB 21 Sollefteå, MekB 8 Hässleholm,

?

? A 3 Hässleholm, A 7 Gotland, A 8 Boden,

?

? Lv 2 Gotland, Lv 3 Norrtälje, Lv 7 Boden,

?

? S 3 Boden,

?

? Ing 3 Boden,

?

? T 3 Sollefteå,

?

? K 1 Stockholm, I 22 Kiruna,

?

? KA 2 Karlskrona, KA 3 Gotland,

?

? Norrlands helikopterbataljon Boden, Göta helikopterbataljon Ronneby,

?

? F 10 Ängelholm.

?

Utskottet anser att Örlogsskolorna i Karlskrona bör flyttas till Kungshol-

men där en utökad verksamhet skall genomföras jämfört med vad som nu är

fallet vid Örlogsskolorna.

Utskottet anser att tidpunkten 2003 inte nu behöver preciseras som en bort-

re gräns när det gäller Försvarsmaktens eget behov av helikoptrar på Säve.

Utskottet anser i likhet med regeringen och Försvarsmakten att flygstrids-

krafterna för att lösa uppgiften att försvara vårt land i framtiden skall bestå

av åtta divisioner JAS 39 Gripen. I propositionen anger regeringen att dessa

åtta divisioner bör fördelas på fyra flottiljer. Utskottet instämmer i detta.

I propositionen beskriver regeringen ett antal andra uppgifter som också

skall hanteras av Försvarsmakten. Så är t.ex. utbildningen av nya flygförare,

omskolningen till Gripensystemet och exportstödet känsligt för störningar

under de närmaste åren vilket ställer särskilda krav på flottiljkapaciteten.

Utskottet anser att formen för den framtida flygförarutbildningen, såväl

grundläggande taktisk flygutbildning (GTU) som grundläggande flygutbild-

ning (GFU), bör ses över. Syftet är att uppnå ökad internationell samverkan

kring utbildningen samt i de delar där det är lämpligt integrerad militär och

civil flygförarutbildning.

Utskottet anser vidare att regeringen bör återkomma till riksdagen rörande

exportstöd och utbildning av flygförare. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag att Skånska flygflot-

tiljen (F 10) i Ängelholm läggs ned den 31 december 2002. Riksdagen bör

således godkänna förslaget.

På F 16 finns i dag två Viggendivisioner och den grundläggande taktiska

flygutbildningen. Som tidigare beskrivits skall regeringen återkomma till

riksdagen med förslag om den framtida taktiska flygutbildningen.

I konsekvens med utskottets ställningstagande när det gäller antalet flygdi-

visioner föreslår utskottet att Viggendivisionerna vid F 16 i Uppsala läggs

ned senast den 31 december 2003. Utskottet gör bedömningen att de fyra

kvarvarande flottiljerna har de långsiktigt bästa förutsättningarna för att

bedriva en rationell och miljöanpassad verksamhet. Vad utskottet ovan anfört

om nedläggning vid F 16 i Uppsala bör ges regeringen till känna.

Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet reserverar sig mot den före-

slagna lösningen av flygstridskrafternas framtida organisation.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag att grundor-

ganisationen skall ha den omfattning och lokalisering avseende ett femtiotal

organisationsenheter som framgår av sammanställningen (s. 133). Utskottet

anser dock att lokaliseringen av den operativa insatsledningen skall avgöras

senare.

Anskaffning av materiel, m.m. Forskning och teknikutveckling

Utskottsmajoriteten föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till

inriktning av Försvarsmaktens anskaffning av materiel och anläggningar.

Även den föreslagna inriktningen för forskning och teknikutveckling bör

godkännas. Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet förordar i reservationer en delvis annan inriktning.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarsmaktens materielför-

sörjning måste bli mer flexibel. Försvarsmaktens försörjning med materiel

bör kunna förändras och anpassas för att möta nya hotsituationer och föränd-

rade krav på det militära försvaret. Dagens situation med ofta mycket lång-

siktiga bindningar i materielkontrakten bör successivt förändras i riktning

mot en ökad satsning på forsknings- och utvecklingsprojekt samt prototyp-

framtagning, vid behov följt av en begränsad serieanskaffning med optioner

för ytterligare anskaffningar.

För att Försvarsmaktens materielplanering skall kunna bli en integrerad del

av ett anpassningsförsvar måste den långsiktiga planeringen innehålla ett

ekonomiskt utrymme för framtida alternativa anskaffningsmöjligheter. Detta

utrymme får inte vara bundet till specifika objekt eller system.

Utskottsmajoriteten anser liksom regeringen att en internationellt väl inte-

grerad försvarsindustri bidrar till att säkerställa en oberoende och för våra

behov anpassad materielförsörjning.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal motionsyrkanden som avser

enskilda materielsystem eller förhållanden vid försvarsindustrin.

Avveckling av materiel, mark och anläggningar

De förestående förändringarna av Försvarsmaktens krigsorganisation och

nedläggningen av fredsförband kommer att medföra ett omfattande behov av

att avveckla mark, anläggningar och lokaler. Utskottet föreslår att riksdagen

bifaller regeringens begäran om ett bemyndigande att sälja materiel, mark

och anläggningar som inte längre behövs.

Utskottet anser, liksom regeringen, att Försvarsmaktens överskottsförnö-

denheter i första hand skall utnyttjas inom de frivilliga försvarsorganisatio-

nerna, för humanitära insatser, för militärt säkerhetsfrämjande materiel-

samarbete och för att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i

fred.

Utskottet anser att effekterna av att tillämpa kapitalkostnader för försvarets

fastigheter och anläggningar bör granskas.

Personal

Utskottet anser sig inte nu kunna göra några uttalanden om Försvarsmaktens

befälsbehov i den nya organisationen. För ett ställningstagande i denna fråga

anser utskottet att det långsiktiga behovet av officerare måste prövas inför

försvarsbeslutet år 2001. Senast Försvarsmaktens befälsbehov fick en utom-

stående prövning var av Befälsbehovsutredningen som redovisade sina ställ-

ningstaganden år 1985. Försvarsmaktens behov av officerare - såväl totalt

som på olika nivåer - bör därför på nytt genomlysas. Enligt utskottet bör

detta ske av den nu tillsatta Personalförsörjningsutredningen, som bör ges

tilläggsdirektiv om detta. Därigenom kan riksdagen inför nästa försvarsbeslut

få ett betydligt bättre underlag i ärendet än vad som nu är fallet.

Civil och militär samverkan

Utskottet anser - i likhet med regeringen - att det är värdefullt med en regio-

nal försöksverksamhet för att belysa möjligheterna till ytterligare samverkan

mellan Försvarsmakten och civila myndigheter. Utskottet bedömer att detta

bör kunna prövas inom ramen för en försöksverksamhet och att Gotland bör

göras till försöksområde för samordning av militär och civil krishantering.

Förslag 1998/99:RR7 Anpassningen av

totalförsvaret

Riksdagens revisorer föreslår

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

har anfört angående regeringens redovisning till riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

har anfört angående myndigheternas redovisning till regeringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

har anfört angående alliansfrihet och internationalisering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

har anfört angående omvärldsanalyser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

har anfört angående finansiering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

har anfört angående det civila försvaret.

Proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret

Regeringen föreslår i propositionen

1999/2000:30 vari yrkas

1. att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om Försvarsmaktens

operativa förmåga (avsnitt 5.2.3, 5.2.4, 5.2.5 och 5.2.6),

2. att riksdagen godkänner regeringens förslag till inriktning av Försvars-

maktens framtida insatsorganisation (avsnitt 5.3),

3. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Livgardesbri-

gaden i Upplands-Bro, Värmlandsbrigaden i Kristinehamn, Smålandsbriga-

den i Eksjö, Hallandsbrigaden i Halmstad, Dalabrigaden i Falun, Ånger-

manlandsbrigaden i Sollefteå och Skånska dragonbrigaden i Hässleholm

(avsnitt 5.4),

4. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Wendes artil-

leriregemente i Hässleholm, Gotlands artilleriregemente på Gotland och

Norrlands artilleriregemente i Boden (avsnitt 5.4),

5. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Gotlands luft-

värnskår på Gotland, Roslagens luftvärnskår i Norrtälje och Norrlands luft-

värnskår i Boden (avsnitt 5.4),

6. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Norrlands sig-

nalkår i Boden (avsnitt 5.4),

7. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Norrlands in-

genjörkår i Boden (avsnitt 5.4),

8. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Norrlands

trängkår i Sollefteå (avsnitt 5.4),

9. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Livgardets

dragoner i Stockholm och Lapplands jägarregemente i Kiruna (avsnitt 5.4),

10. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Karlskrona

kustartilleriregemente med Andra kustartilleribrigaden i Karlskrona och

Gotlands kustartilleriregemente på Gotland (avsnitt 5.4),

11. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Norrlands

helikopterbataljon i Boden och Göta helikopterbataljon i Ronneby (avsnitt

5.4),

12. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Skånska

flygflottiljen i Ängelholm (avsnitt 5.4),

13. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Armécent-

rum i Enköping, Marincentrum i Haninge och Flygvapencentrum i Uppsala

(avsnitt 5.4),

14. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Södra mili-

tärområdesstaben i Kristianstad, Mellersta militärområdesstaben i Strängnäs,

Norra militäromsådesstaben i Boden, Södra arméfördelningen i Kristianstad,

Östra arméfördelningen i Strängnäs och Norra arméfördelningen i Boden

samt Gotlands militärkommando på Gotland (avsnitt 5.4),

15. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned försvarsom-

rådesstaberna i Hässleholm, Eksjö, Halmstad, Karlskrona, Göteborg, Sträng-

näs, Upplands-Bro, Enköping, Örebro, Kristinehamn, Falun, Sollefteå, Umeå

och Boden (avsnitt 5.4),

16. att riksdagen godkänner regeringens förslag att lägga ned Västkustens

marinkommando i Göteborg, Sydkustens marinkommando i Karlskrona,

Ostkustens marinkommando i Haninge och Norrlandskustens marinkom-

mando i Härnösand samt Södra flygkommandot i Ängelholm, Mellersta

flygkommandot i Upplands-Bro och Norra flygkommandot i Luleå (avsnitt

5.4),

17. att riksdagen godkänner regeringens förslag att omlokalisera Försvarets

internationella kommando från Södertälje till Upplands-Bro (avsnitt 5.4),

18. att riksdagen godkänner regeringens förslag att inrätta en operativ in-

satsledning i Upplands-Bro samt militärdistriktsstaber i Göteborg, Gotland,

Strängnäs och Boden (avsnitt 5.4),

19. att riksdagen godkänner regeringens förslag till omfattning av För-

svarsmaktens grundorganisation och lokalisering av däri ingående organisa-

tionsenheter (avsnitt 5.4),

20. att riksdagen godkänner regeringens förslag till inriktning av Försvars-

maktens anskaffning av materiel och anslagsfinansierade anläggningar samt

inriktning av forskning och teknikutveckling (avsnitt 5.5.2),

21. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att sälja mark, anlägg-

ningar och lokaler som förvaltas av Fortifikationsverket och som skall av-

vecklas till följd av riksdagens beslut om reduceringar av Försvarsmaktens

krigs- och grundorganisation även när värdet av egendomen överstiger 50

miljoner kronor (avsnitt 5.6),

22. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid utgången av respektive

upplåtelsetid sätta ned statskapitalet med högst det bokförda värdet på sådan

egendom som skall avvecklas (avsnitt 5.6),

23. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att Fortifikationsverket

skall få avräkna de kostnader som uppstår som en följd av avvecklingen från

de samlade intäkterna från försäljningen av den egendom som skall avveck-

las, med undantag av kostnader för den miljösanering som Försvarsmakten

enligt miljöskyddslagen (1969:387) skall genomföra (avsnitt 5.6),

24. att riksdagen godkänner regeringens förslag att Civilbefälhavaren i

Södra civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet och Civilbe-

fälhavaren i Norra civilområdet läggs ned den 31 december 2000 (avsnitt

8.2).

Motionerna

Motion avgiven med anledning av förslag 1998/99:RR7

1999/2000:Fö1 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om analys av långsiktiga utvecklingstendenser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en levande inhemsk försvarsindustri,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beslutsformer för anpassningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av finansieringsfrågan om anpassning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en årlig redovisning av omvärldsutvecklingen och anpassnings-

förmågan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vilka åtgärder som bör vidtas för att vidmakthålla kompetens hos

pliktpersonalen.

Motioner avgivna med anledning av proposition 1999/2000:30

1999/2000:Fö4 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om det nya försvaret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det framtida antalet armébrigader.

1999/2000:Fö5 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen

avslår regeringens proposition 1999/2000:30 Ett nytt försvar i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1999/2000:Fö6 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till försvaret i

Malmöregionen.

1999/2000:Fö7 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i försvarsbudgeten avsätta 200 miljoner kronor per år till min-

röjning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en arbetsgrupp som får till uppgift att klargöra vilket

försvarets verkliga behov av JAS-plan är,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en arbetsgrupp med uppgift att omförhandla JAS-beställningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inrätta miljöförband,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om placering av patrullbåtar i Fårösund,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att pröva möjligheten att i framtiden flytta MekB18:s verksamhet

till Fårösund,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag nr 10 i den del som avser ned-

läggning av KA 2 i Karlskrona,

8. att riksdagen beslutar att lägga ned KA 1 i Vaxholm,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med varvsfrågan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om helikopterförbandens organisation och lokalisering,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag nr 12 att lägga ned F 10 i Äng-

elholm,

12. att riksdagen beslutar att lägga ned F 16 i Uppsala och F 17 i Kallinge,

13. att riksdagen avslår regeringens förslag nr 19 vad gäller indelningen i

fyra militärdistrikt,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär en indelning i

sex militärdistrikt,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förstärkta militärdistriktsenheter på de orter som genom riksdags-

beslutet påverkas av kraftigt beskurna eller helt neddragna militära resurser.

1999/2000:Fö8 av Siv Holma och Stig Eriksson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att komplettera K 4 i Arvidsjaur med Lapplands jägarregemente i

ny förändrad organisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lägga ner F 16 i Uppsala och F 17 i Kallinge.

1999/2000:Fö9 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag (nr 3) i den del som avser ned-

läggning NB 21 i Sollefteå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lägga ner NB 5 i Östersund,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag (nr 8) om att lägga ner T 3 i

Sollefteå.

1999/2000:Fö10 av Maria Larsson och Göran Hägglund (kd) vari yrkas att

riksdagen beslutar att bibehålla verksamheten vid IB 12 vid Eksjö garnison.

1999/2000:Fö11 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:30 i sin helhet,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ny utredning och

nya direktiv.

1999/2000:Fö12 av förste vice talman Anders Björck och Göte Jonsson (m)

vari yrkas att riksdagen avslår propositionen 1999/2000:30.

1999/2000:Fö13 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen av-

slår regeringens proposition i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Fö14 av Lennart Hedquist m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30 Ett nytt för-

svar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varje flygflottilj skall utrustas med minst en division JAS-

Gripen.

1999/2000:Fö15 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30 Det nya för-

svaret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en ny bred parlamentarisk försvarsutredning bör tillsättas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den militära förmågan att försvara Västernorrlands län inte

reduceras i avvaktan på en sådan utredning.

1999/2000:Fö16 av Karin Enström och Roy Hansson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:30,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om luftvärnets framtida organisation.

1999/2000:Fö17 av Karin Enström (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:30,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bevarandet av vissa fasta kustartilleriförband.

1999/2000:Fö18 av Karin Enström m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30 Det nya för-

svaret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försvaret av huvudstaden.

1999/2000:Fö19 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30 Det nya för-

svaret,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att flytta krigsflygskolan från

skånska flygflottiljen F 10.

1999/2000:Fö20 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30,

2. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny försvarskom-

mitté som tar fram ett förslag till ett nytt försvarsbeslut med tydliga direktiv

som utgår från Sveriges behov och intressen,

4. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkande 1, som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens

operativa förmåga,

5. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkande 1, som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krigsorganisatio-

nens utveckling,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundorganisationens utveckling,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bibehållande av skjutfält,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling, anskaffning och produktion av försvarsmateriel,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ny försvarsplaneringsmodell,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samlad översyn av Försvarsmaktens ledning och motsvarande

inom civilt försvar i form av en parlamentarisk utredning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av MAL-reformens effekter,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samlad översyn av totalförsvarets personalförsörjning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av en ny tjänstegrad,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om elförsörjning,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finanisering av internationella insatser,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om praktiska åtgärder för att tydliggöra ett samlat utnyttjande av

samhällets resurser inom ledning, övervakning och insatser, försörjningsbe-

redskap, beredskapspoliser samt säkerhet i telekommunikationssystemen.

1999/2000:Fö21 av Roy Hansson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sveriges förmåga att hävda den territoriella integriteten till

havs utanför Gotland säkerställs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om havsterritoriet runt Gotland,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en sjöcentral även fortsättningsvis skall finnas på Gotland,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att agera med marina enheter i havsterritoriet runt

Gotland,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att baseringsmöjligheter av marina stridskrafter även fortsätt-

ningsvis skall finnas på Gotland,

7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av de tillkommande

ekonomiska konsekvenserna för myndigheter och organisationer på Gotland

vid ett totalt tillbakadragande av marina resurser från Gotland.

1999/2000:Fö22 av Roy Hansson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att luftvärnsutbildning och artilleriutbildning integreras i en för-

svarsmaktsgemensam utbildning på Gotland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheterna att möta intrång på vårt territorium om försvars-

maktsgemensamma stridsgrupper på Gotland säkerställs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de unika samtränings- och samövningsmöjligheterna på Got-

land utnyttjas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den rationella garnisonen på Wisborgsslätt utnyttjas optimalt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att systemförståelsen för brigadsystemet utvecklas genom integre-

rad utbildning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det säkerställs möjlighet till rekrytering av officerare till

speci-

altruppslagen över landet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det sker en granskning av kostnadsberäkningarna för strids-

vagnsutbildningen på Gotland.

1999/2000:Fö23 av Roy Hansson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att säkerställa nationens intresse att Gotska Sandön även forsätt-

ningsvis skall vara bemannad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det inom ramen för Försvarsmaktens resurser på Gotland även

forsättningsvis skall finnas de fartyg och båtar som erfordras för att upprätt-

hålla nödvändigt transportstöd till Gotska Sandön.

1999/2000:Fö24 av Jeppe Johnsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30,

2. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkande 1, som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garnisionstanken,

3. att riksdagen, under förutsättning av avslag på yrkande 1, som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att helikopterför-

bandens verksamhet bör fortsätta med nuvarande inriktning,

5. att riksdagen begär att regeringen utreder vad en eventuell framtida

återtagning av försvaret skulle kosta.

1999/2000:Fö25 av Ingvar Eriksson och Cristina Husmark Pehrsson (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1999/2000:30 i en-

lighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ny utredning med nya direktiv i en-

lighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Fö26 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag att lägga ner F 10 i Ängelholm senast den 31 december

2002.

1999/2000:Fö27 av Olle Lindström (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny försvarskommitté som tar fram förslag till nytt försvarsbe-

slut med tydliga direktiv som utgår från Sveriges behov och intressen som

grundas på vad i motionen anförts om den säkerhetspolitiska utvecklingen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försvaret i norra Sverige.

1999/2000:Fö28 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det svenska försvaret omedelbart måste ges förutsättningar för

internationella insatser av en storleksordning två till tre gånger den nuvaran-

de,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Försvarsmakten får 3 miljarder kronor utöver vad regeringen

föreslagit i omställningsbidrag att anslå under perioden 2002-2003,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av försvarsmateriell förnyelse,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett tydligt ställningstagande för anskaffning av attackhelikoptrar i

närtid för att förverkliga en luftburen bataljon,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i framtida propositioner på ett fullgott sätt redovi-

sar samtliga effekter av sina förslag,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reservofficerarna i den samlade personalförsörjningen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av en redovisning rörande tjänstgörning av försvarsmak-

tens personal på isbrytare,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nackdelarna med att frångå "garnisonsprincipen" i Försvarsmak-

tens grundorganisation,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av vinterutbildning i syfte att göra flertalet förband an-

vändbara i hela landet oavsett årstid,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av insatser för att främja försvarets personalrekrytering i

skogslänen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försvaret skall organiseras utifrån långsiktiga bedömningar,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att säkerställa Gotland som en militäroperativ plattform

bl.a. för fartygsbasering,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forsatt helikopterbasering på Säve,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att låta KA-batterier vara kvar i låg materielberedskap,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att se över frågan om internhyra för fortifikatoriska befästningar

utan civilt alternativanvändningsvärde,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den miltära ledningsorganisationen,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i kommande propositioner så långt som möjligt

redovisar försvarets resurser, tillståndet i olika delar av Försvarsmakten,

antalet krigsplacerade och under året tillförda respektive avförda värnpliktiga

samt befintlig, nyanskaffad respektive avförd materiel,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en mer kraftfull hantering av frågorna kring informa-

tionskrigföring.

1999/2000:Fö29 av Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av kompetens för strid i bebyggelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att den föreslagna utökningen av värnpliktiga inriktas

mot kompetens för strid i bebyggelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att tillvarata den kompetens och de utbildningsförut-

sättningar som finns vid Halmstads garnison.

1999/2000:Fö30 av Tuve Skånberg och Kenneth Lantz (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avvisa förslaget att lägga ned försvarsområdesstaben, Skånska

dragonbrigaden och A 3 Hässleholm,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avvisa förslaget att lägga ned Södra flygkommandot och F 10 i

Ängelholm,

3. att riksdagen avvisar förslaget om att minska den frivilliga totalförsvars-

organisationen i Skåne.

1999/2000:Fö31 av Erling Wälivaara (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bevarande av vinterkompetens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bevarande av Bodens garnison i nuvarande form,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bevarande av Lapplands jägarregemente I 22 i Kiruna som ett

detachement till K 4 i Arvidsjaur.

1999/2000:Fö32 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30 Det nya för-

svaret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa ett trovärdigt tillväxtkoncept för försvaret i händelse av

säkerhetspolitiska försämringar i omvärlden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att specialtruppslagen bör lokaliseras tillsammans med brigadut-

bildningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en dubblering av truppslagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om permanent basering av fartygsförband i Göteborg,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att långsiktigt säkerställa tillräcklig ubåtskompetens,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur det framtida marina fartygsunderhållet skall organiseras,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett fördjupat underlag som säkerställer de nationella skyddsstyr-

kornas förmåga att tillgodose samhällets behov av bevakning, skydd och stöd

till de operativa förbanden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den av regeringen föreslagna utredningen om de frivilliga

organisationerna bör vara parlamentariskt sammansatt,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fullfölja utvecklingen av ny jaktrobot och precisionsvapen

med lång räckvidd,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reservofficerarna,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det civila försvaret måste bli tydligare beträffande elförsörj-

ningens risker och hur de kan förebyggas,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den funktionsgenomgång som ÖCB påbörjat skall fortsätta

och att de brister som uppdagas mynnar ut i konkreta åtgärder,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att permanent basera en helikopterenhet i Säve,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att permanent basera en helikopterenhet i Blekinge,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den av regeringen föreslagna arbetsgruppen för samordning av

förberedelser inför freds- och krigstida hot på NBC-området skall vara par-

lamentariskt sammansatt.

1999/2000:Fö33 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Blekinge försvarsmaktsorganisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att KA 2 skall vara kvar som utbildningsförband,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att KA 2 bör utgöra huvudplattform för kustartilleriutbildningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att marinen skall ha en stark koncentration i Karlskrona,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att marinen skall ha ledningsfunktioner kvar i Karlskrona,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det marina underhållet koncentreras till Karlskrona,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att F 17 pekas ut som en långsiktigt hållbar flygflottilj,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bevara Göta helikopterbataljon i Ronneby i nuvarande omfatt-

ning.

1999/2000:Fö34 av Ulf Björklund och Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att bibehålla Dalabrigaden och Dalaregementet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Falun som en särskild utbildningsbas inom Civilförsvaret och

som stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna.

1999/2000:Fö35 av Jan Erik Ågren (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sollefteå

garnison med Ångermanlandsbrigaden, NB 21 och Norrlands trängkår, T 3,

skall bibehållas.

1999/2000:Fö36 av Lars Ångström m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en civil "IT-brigad",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla en civil "miljöbrigad" med syfte att kunna hantera

akuta miljöhot mot svenskt territorium,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avbeställning av exempelvis stridsvagnarna Leopard 121-122 och

fullföljande av JAS-programmet,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Skånska flygflot-

tiljen i Ängelholm och i stället beslutar att lägga ned Blekinge flygflottilj i

Ronneby/Kallinge,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ner Roslagens luft-

värnskår i Norrtälje och i stället beslutar att lägga ned Göta luftvärnskår i

Halmstad,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Ångermanlands-

brigaden i Sollefteå och i stället beslutar att lägga ned Fältjägarbrigaden i

Östersund,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned Karlskrona kust-

artilleriregemente med Andra kustartilleribrigaden i Karlskrona och i stället

beslutar att lägga ned Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartille-

ribrigaden i Vaxholm.

1999/2000:Fö37 av Anna Lilliehöök m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret.

Motioner från den allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Fö203 av Lilian Virgin och Agne Hansson (s, c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att göra Gotland till försöksområde för samordning av militär och civil

krishantering, såväl vid förebyggande åtgärder som vid akuta situationer.

1999/2000:Fö205 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att omvandla militär produktion till civil,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försvarsindustrins lokalisering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att JAS-projektet omvärderas och anpassas till den säkerhetspoli-

tiska, ekonomiska och politiska verklighet som vi i dag lever i,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en arbetsgrupp med uppgift att omförhandla JAS-beställningen.

1999/2000:Fö212 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av en grundläggande och kontinuerlig verksamhet som

vidmakthåller och utvecklar de angivna förmågorna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kapaciteten att hävda vår territoriella integritet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en särskild skrivelse om anpassning årligen skall redovisas för

riksdagen i samband med budgetpropositionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att intensifiera arbetet med att utveckla interoperabiliteten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en flexibel sammansatt snabbinsatsbataljon,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge den svenska försvarsindustrin goda möjligheter att engage-

ra sig i angelägna projekt,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fullfölja påbörjade samarbetsprojekt som motiveras av För-

svarsmaktens framtida behov,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en översyn av de frivilliga organisationernas plats och

roll inom totalförsvaret,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av kompletteringar av länsstyrelsernas instruktioner i

fred,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en övergripande och heltäckande utredning om det

civila försvaret,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om funktionen Ordning och säkerhet.

1999/2000:Fö213 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om frivilligorganisationernas medverkan i arbetet till

skydd mot olyckor.

1999/2000:Fö301 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fort-

satta satsningar på Skånska flygflottiljen F10 i Ängelholm.

1999/2000:Fö302 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samverkan

mellan Försvarsmaktens helikopterverksamhet och den civila rädd-

ningstjänsten.

1999/2000:Fö303 av Henrik Westman (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hänsynstagande

till den civila räddningstjänsten vid lokalisering och dimensionering av för-

svaret.

1999/2000:Fö304 av Roy Hansson (m) vari yrkas att Försvarsorganisationen

på Gotland skall innehålla en allsidigt sammansatt insatsorganisation och

mot den en korresponderande grundorganisation som därmed är försvars-

grenssamordnad i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Fö305 av Roy Hansson och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att påbörja serieanskaffning och införande av luftvärnsrobotsystem BAMSE.

1999/2000:Fö306 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om helikopterdivisionen på Säve,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan mellan polisen, sjukvården och försvaret.

1999/2000:Fö307 av Berit Adolfsson och Inger René (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en territoriell ledningsstab grupperas i rikets andra stad med

fredsförband för samverkan med den civila ledningen i regionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det nya försvaret utvecklas och utbildas vid förbanden i Västra

Götaland genom att amfibie-, fartygs-, och helikopterutbildning förläggs dit.

1999/2000:Fö309 av Runar Patriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett

samverkansorgan mellan Försvarsmusikcentrum och SMOK med uppgift att

rekrytera unga musiker för framtidens musikverksamhet i Sverige.

1999/2000:Fö310 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning

av skjutfältsverksamheten i Villingsberg och tillvaratagande av de möjlighe-

ter som skjutfältet i Älvdalen ger.

1999/2000:Fö311 av Lars Ångström (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar

att definiera ordet "snabb" i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Fö312 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder mot sextrakasserier inom totalförsvaret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vidta sådana åtgärder att den sociala miljön inom totalförsvaret

anpassas även till kvinnors behov.

1999/2000:Fö313 av Marianne Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garnisonen i

Hässleholm.

1999/2000:Fö314 av Bengt Silfverstrand och Anders Karlsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om överföring av försvarsmateriel till civil verksamhet.

1999/2000:Fö315 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarets civila

roll och att detta tillsammans med de rent militära övervägandena skall vara

en avgörande lokaliseringsfaktor.

1999/2000:Fö316 av Roy Hansson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur långsiktig

miljöpåverkan och tillgänglighet på 10-20 års sikt bör påverka valet av

grundorganisationsplatser för Försvarsmakten.

1999/2000:Fö317 av Roy Hansson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av

statlig maritim verksamhet på Gotland till Fårösund.

1999/2000:Fö318 av Lars Hjertén och Lars Elinderson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om Skaraborgsbrigadens styrka inför Försvarsmaktens organisationsföränd-

ring.

1999/2000:Fö319 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om analys av och optimal återvinning av utrangerat materiel inom

Försvarsmakten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa ett centralt dataregister.

1999/2000:Fö320 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Dalregementet.

1999/2000:Fö321 av Ulf Björklund och tredje vice talman Rose-Marie Freb-

ran ( kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en framtida satsning på ett storskjutfält i Älvda-

len.

1999/2000:Fö322 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en övergripande utredning om hemvärnets och andra frivil-

liga organisationers roll inom totalförsvaret.

1999/2000:Fö323 av Carina Hägg och Martin Nilsson (s) vari yrkas att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn, kunskapscentrum och dess förläggning samt kunskapsuppbyggnad.

1999/2000:Fö324 av Lilian Virgin (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en långsiktig inriktning för frivilligorganisationernas

fortsatta planläggning av utbildning och stöd till de baltiska länderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheterna till utbildning av ett rörligt sjöfrontsartilleri.

1999/2000:Fö325 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran m.fl. (kd, m, v,

c, fp, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts mot Försvarsmaktens planerade utveckling av Villingsbergs skjutfält,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en anpassningsplan för vissa delar av Villingsbergs skjutfält,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Älvdalens skjutfält.

1999/2000:Fö326 av Cecilia Magnusson m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Försvarsmaktens framtida roll i Göteborgsregionen.

1999/2000:Fö327 av Dan Ericsson och Yvonne Andersson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vid Malmen, Linköping, säkerställa fortsatt verksamhet med

bäring på försvarsverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vid Kvarn, Borensberg, säkerställa och utveckla försvarsverk-

samheten.

1999/2000:Fö328 av Lars Ångström m.fl. (mp, m, v, kd, c, fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utöka Försvarsmaktens minröjningsförmåga som en del av

Sveriges internationella insatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att underlätta för Räddningsverket att fullfölja sina planer på att

bygga upp en egen minröjningskapacitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att främja det nordiska samarbetet kring minröjning, exempelvis

avseende samordnad forskning om minornas molekylvandring och gemen-

sam delfinansiering av utvecklingsarbetet med den konstgjorda hundnosen.

1999/2000:Fö329 av Morgan Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att be-

akta de militära, miljömässiga och sociala fördelarna med Revinge garnison.

1999/2000:Fö330 av Marianne Carlström m.fl. (s, c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtida

militär verksamhet i Göteborgsregionen.

1999/2000:Fö331 av Margareta Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla Swedecs verksamhet i Eksjö till ett internationellt

kunskapscentrum för minröjning och ammunitionsröjning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inrätta ett psykologiskt centrum för minskadade i samverkan

med Swedec i Eksjö,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsammans med Hälsohögskolan i Jönköping utveckla ett

centrum för protesteknik för minskadade i samverkan med Swedec i Eksjö.

1999/2000:Fö501 av Jeppe Johnsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av de industriella spridningseffekterna och samhällsnyttan

av Vikingprojektet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att bibehålla ett tillräckligt stort svenskt ubåtsförsvar.

1999/2000:Fö502 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av

försvarsmaktens provnings- och testverksamhet.

1999/2000:Fö503 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Bofors testcenter.

1999/2000:Fö601 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kustbevaknin-

gens överförande till marinen.

1999/2000:N241 av Rosita Runegrund och Åke Carnerö (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Försvarsmaktens betydelse på västkusten.

1999/2000:U416 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör upprätta en fullskalig bataljon för snabbinsatser.

1999/2000:U417 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att detta institut finansieras inom utgiftsområde 6,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de otidsenliga

nivåerna på militärutgifterna och dessas sänkning i

samband med nästa försvarsbeslut.

Utskottet

Försvarsplanering och försvarsekonomi, m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet under rubriken Den försvarspolitiska

beslutsprocessen vad regeringen anfört i propositionens avsnitt 2 Ärendet

och dess beredning (s. 8-9), avsnitten 3.1 Politiska utgångspunkter (s. 10-

14) och 3.2 Ekonomiska utgångspunkter (s. 18-21) samt motionerna Fö4

(m) yrkande 1, Fö5 (m), Fö11 (m) yrkandena 1och 2, Fö12 (m), Fö13 (m),

Fö14 (m, kd, fp) yrkande 1, Fö15 (m) yrkandena 1 och 2, Fö16 (m) yrkande

1, Fö17 (m) yrkande 1, Fö18 (m) yrkande 1, Fö19 (m) yrkande 1, Fö20 (m

parti) yrkandena 1, 2 och 9, Fö21 (m) yrkande 1, Fö22 (m) yrkande 1, Fö24

(m) yrkande 1, Fö25 (m) yrkandena 1 och 2, Fö27 (m) yrkandena 1 och 2,

Fö28 (fp parti) yrkande 1, Fö32 (kd kommitté) yrkande 1 och Fö37 (m) samt

under rubriken Vissa försvarsekonomiska frågor även motionerna Fö20 (m

parti) yrkande 16, Fö28 (fp parti) yrkande 9 och U417 (mp) yrkandena 3 och

4.

Den försvarspolitiska beslutsprocessen

Regeringen

Politiska utgångspunkter

Vårt försvar står inför en nödvändig förnyelse och modernisering. Bakgrun-

den till behovet av en försvarsreform, som bär in i framtiden, är den säker-

hetspolitiska situationen i vår omvärld.

Den säkerhetspolitiska utvecklingen beskrevs i propositionen Förändrad

omvärld - omdanat försvar som riksdagen ställde sig bakom. Under perioden

efter riksdagsbeslutet har Försvarsberedningen följt den säkerhetspolitiska

utvecklingen och den 30 september 1999 lämnade den rapporten Europas

säkerhet - Sveriges försvar (Ds 1999:55). Rapporten stödjer den tidigare

beslutade inriktningen.

Mot denna bakgrund är regeringens bedömning att vi nu kan skapa ett mo-

dernt, flexibelt och rörligt försvar grundat på allmän totalförsvarsplikt. De

förband och system som behövs i framtiden skall kunna användas såväl för

att försvara det egna landet som för internationella insatser.

Det har skett stora säkerhetspolitiska förändringar under de senaste åren.

Förändringarna innebär att vi kan frigöra oss från det kalla kriget och i störr

utsträckning bidra till den kollektiva säkerheten i Europa både med diplomati

och totalförsvarsresurser.

Det senaste årets internationella utveckling har visat att kriser kan utveck-

las snabbt och få långtgående konsekvenser. Därmed understryks behovet av

att kunna genomföra internationella insatser för krishantering. Våra totalför-

svarsresurser kommer att successivt ställas om så att de blir bättre lämpade

för sådana insatser.

De grundläggande förbättringarna av det säkerhetspolitiska läget gör att vi

efter en omställningsperiod kan minska försvarsutgifterna och samtidigt

upprätthålla en god försvarsförmåga. Det gör vi genom att vi utformar total-

försvarsresurserna så att de effektivt kan användas både nationellt och inter-

nationellt. Samtidigt som vi bibehåller förmågan att möta hot mot Sverige

kan vi bidra med resurser för internationell krishantering.

Processen att förändra totalförsvarsresurserna efter det kalla kriget på-

börjades redan med den borgerliga moderatledda regeringens förslag i 1992

års försvarsbeslut och med preciseringar i budgetpropositionen år 1993.

Totalförsvaret skulle ha en betryggande förmåga att möta ett s.k. strate-

giskt överfall med kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet, men kra-

ven på förmåga i övrigt att möta ett väpnat angrepp över kust alternativt

landgräns behövde fullt ut tillgodoses först efter något års komplettering av

utrustning och utbildning.

I det försvarsbeslut som fattades i två steg åren 1995 och 1996 vidgades

synen på vad som kan hota vår säkerhet. En helhetssyn anlades på hantering

av hot och risker i både krig och fred. Internationella fredsfrämjande och

humanitära insatser lyftes fram som en väsentlig del av svensk säkerhetspo-

litik. Totalförsvarsresurserna skulle också kunna bidra till att hantera svåra

påfrestningar på samhället i fred. Förmågan till anpassning blev en central

fråga för försvarspolitiken.

Det är emellertid först genom 1999 års kontrollstation som invasionshotet

kan avskrivas som den dominerande grunden för totalförsvarsresursernas

utformning. Där slås fast att ett invasionsföretag syftande till ockupation av

Sverige inte ter sig möjligt att genomföra under de närmaste tio åren, förut-

satt att Sverige har en grundläggande försvarsförmåga.

Det betyder dock inte att alla hot försvunnit för de närmaste tio åren och

vad som kan hända på lång sikt går det givetvis inte att göra några säkra

uttalanden om. Väpnade angrepp främst genom luften eller genom insatser

mot begränsade mål i Sverige eller andra typer av avsiktliga hot och påtryck-

ningar bedöms möjliga att genomföra även i nuvarande läge i omvärlden.

Syftet skulle kunna vara att störa det svenska samhällets funktion eller att

påverka vårt agerande. Vår försvarsförmåga måste också kunna anpassas till

de hot som vi kan komma att ställas inför i framtiden.

De framtida totalförsvarsresurserna skall svara mot vad det nya säkerhets-

politiska läget i Europa kräver. Regeringens bedömning är därför att vi inte

kan vidmakthålla resurser som utformats för en annan tid och andra behov än

vad vi upplever i dag eller kan förutse för framtiden.

Ärendet och dess beredning

Enligt 1996 års försvarsbeslut, som omfattar åren 1997-2001, skulle säker-

hetspolitiska kontrollstationer genomföras under försvarsbeslutsperioden.

En säkerhetspolitisk kontrollstation genomfördes våren 1999 (prop.

1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar, bet. 1998/99:FöU5, rskr.

1998/99:224, bet. 1998/99:UFöU1, rskr. 1998/99:222). Riksdagen beslutade

därigenom om en ändrad inriktning av totalförsvaret och att nästa försvarsbe-

slutsperiod skall omfatta åren 2002-2004. I samband med kontrollstations-

propositionen och den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1998/99:100, bet.

1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249) beslutade riksdagen om de ekonomiska

planeringsramarna t.o.m. år 2004.

Den 29 april 1999 gav regeringen Försvarsmakten i uppdrag att, med an-

ledning av kontrollstationspropositionen, redovisa ett förslag till planering

för perioden 2000-2004 som innebär en utveckling mot en struktur som

består av en insatsorganisation av krigsförband och kompetenser som tillgo-

doser förmågan att redan i grundberedskap lösa försvarsuppgifterna. Den 19

maj 1999 redovisade Försvarsmakten ett förslag till en framtida struktur och

till följd av detta förslag redovisade Försvarsmakten den 15 juni 1999 även

ett förslag till materielplan som var anpassad till den nya strukturen.

Regeringen beslutade den 12 januari 1995 att Försvarsberedningen skall

svara för samråd mellan företrädare för regeringen och företrädare för riks-

dagspartierna rörande det långsiktiga försvarsbeslutet. Den 12 maj 1999

beslutade regeringen att Försvarsberedningen även i fortsättningen skall

svara för samråd mellan regeringen och riksdagspartierna om den långsiktiga

inriktningen av försvars- och säkerhetspolitiken. I sin rapport Europas säker-

het - Sveriges försvar (Ds 1999:55) analyserade Försvarsberedningen den

säkerhetspolitiska utvecklingen under år 1999 och drog slutsatser därav för

Sveriges säkerhets- och försvarspolitik. Försvarsberedningen redovisade

också sin syn på viktigare frågor inför denna proposition.

I maj 1999 bildades en arbetsgrupp (styrgruppen) med representanter för

Försvarsdepartementet och Försvarsmakten för att utarbeta ett underlag om

Försvarsmaktens grundorganisationsförändringar. Styrgruppen redovisade

sitt förslag den 20 oktober 1999.

Försvarsdepartementet har mottagit ett stort antal uppvaktningar från före-

trädare för kommuner, länsstyrelser och organisationer. Samtliga uppvaktan-

de länsstyrelser hade före sina uppvaktningar tagit del av styrgruppens för-

slag.

I propositionen redovisar regeringen sin värdering av 1999 års säkerhets-

politiska utveckling i omvärlden samt lämnar förslag till riksdagsbeslut om

hur ominriktningen av totalförsvaret skall genomföras. Regeringen åter-

kommer i den ekonomiska vårpropositionen 2000 med förslag till ekonomis-

ka ramar för åren 2001-2003 för utgiftsområdet.

Ekonomiska utgångspunkter

Riksdagen har i enlighet med regeringens förslag i 1999 års ekonomiska

vårproposition och den säkerhetspolitiska kontrollstationen beslutat om

inriktningen för de ekonomiska ramarna för utgiftsområde 6 Totalförsvar för

åren 2001-2004.

Besluten innebär att den ekonomiska ramen för utgiftsområdet för varje år

under perioden 2002-2004 skall vara 4 miljarder kronor mindre än den ram

för år 2001 som riksdagen godkände våren 1998, exklusive den materielför-

skjutning riksdagen beslutade om våren 1996.

Vidare beslutades att ett omställningsbidrag anslås med 3 miljarder kronor

år 2002 och 1 miljard kronor år 2003 att användas för de kostnader som

hänger samman med sådana strukturförändringar inom Försvarsmaktens

krigs- och grundorganisation som presenteras i denna proposition samt för de

förskjutningar av materielleveranser som genomförs.

Beslutet innebär vidare att utrymme för teknisk förnyelse skall rymmas

inom fastställda ekonomiska ramar (prop. 1998/99:74, bet. 1998/99:FöU5,

rskr. 1998/99:224, bet. 1998/99:UFöU1, rskr. 1998/99:222, prop.

1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249).

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 föreslagit ytterligare för-

ändringar som påverkar utgiftsområdets ram även efter år 2000. De avser i

huvudsak en teknisk justering av utgiftsramen till följd av kompensationen

för den premie som betalas för de statliga avtalsförsäkringarna (prop.

1999/2000:1).

Regeringen gav våren 1999 Försvarsmakten i uppdrag att inom de ekono-

miska ramar som regeringen föreslog riksdagen i kontrollstationspropositio-

nen inkomma med ett förslag till förändrad struktur på och inriktning av

Försvarsmaktens framtida verksamhet. Försvarsmakten redovisade sitt för-

slag för regeringen den 19 maj 1999. Regeringen bedömer att Försvarsmak-

tens förslag ryms inom de nu beslutade ekonomiska ramarna.

Regeringen presenterar i denna proposition förslag och åtgärder som i vis-

sa avseenden avviker från Försvarsmaktens förslag.

Regeringens förslag avseende grundorganisationen innebär i förhållande

till Försvarsmaktens förslag den 19 maj 1999 att ytterligare en flygflottilj

behålls långsiktigt, att avvecklingen av en flygflottilj genomförs senare, att

ytterligare en organisationsenhet för kustartilleriutbildning behålls och att

avvecklingen av helikopterverksamheten på Säve senareläggs.

Regeringen beräknar de ökade kostnaderna till 70 miljoner kronor år 2000,

170 miljoner kronor år 2001, 240 miljoner kronor år 2002, 180 miljoner

kronor år 2003 och 100 miljoner kronor år 2004. Från år 2005 och framåt

beräknar regeringen att förslaget innebär ökade kostnader om 230 miljoner

kronor per år.

Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att senast den 1 mars 2000

redovisa de totala kostnaderna för den framtida strukturen för Försvarsmak-

tens grundorganisation och lämna förslag till hur finansiering kan ske avse-

ende de delar av regeringens förslag som avviker från Försvarsmaktens för-

slag den 19 maj 1999 och som innebär kostnadsökningar.

Regeringen har vidare beslutat att Försvarsmakten skall utreda behovet av

totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt fr.o.m. år 2002. Utgångspunkten

skall vara att antalet senast år 2004 skall uppgå till ca 18 000 värnpliktiga p

år, vilket är 1 650 fler än vad Försvarsmakten föreslog regeringen den 19 maj

1999. Regeringen beräknar nu de ökade kostnaderna till 210 miljoner kronor

per år. Beloppet omfattar kostnader direkt förknippade med ett ökat antal

värnpliktiga såsom kostnader för förmåner, mat, logi och resor samt öv-

ningsverksamhet. Vidare avser regeringen att besluta att dagersättningen till

värnpliktiga skall höjas fr.o.m. halvårsskiftet år 2000.

Försvarsmakten har i sitt förslag till regeringen den 19 maj 1999 reserverat

utrymme för en höjning fr.o.m. år 2002. Kostnaderna till följd av regeringens

tidigareläggning av höjningen beräknas till 25 miljoner kronor år 2000 och

50 miljoner kronor år 2001. Regeringen avser vidare att införa ett särskilt

beklädnadsbidrag. I uppdraget ingår att redovisa de totala kostnadsökningar-

na av dessa förslag samt att redovisa förslag till motsvarande besparingar

inom Försvarsmaktens verksamhet.

Regeringen har uppdragit åt Försvarsmakten att pröva möjligheterna till

och beräkna kostnaderna för att tidigarelägga förmågan att delta i interna-

tionella insatser redan fr.o.m. år 2001. Försvarsmakten skall beräkna kostna-

derna för åtgärderna, vilka konsekvenser de får samt föreslå motsvarande

besparingar inom andra områden. Redovisningen skall lämnas senast den 1

februari 2000.

Sammantaget innebär regeringens förslag och åtgärder i förhållande till För-

svarsmaktens förslag beräknade ökade kostnader om 95 miljoner kronor år

2000, 220 miljoner kronor år 2001, 450 miljoner kronor år 2002, 390 miljo-

ner kronor år 2003 och 310 miljoner kronor år 2004 samt 440 miljoner kro-

nor årligen från år 2005 och framåt. Till detta kommer eventuella merkost-

nader vid en tidigareläggning av förmågan att delta i internationella insatser.

Regeringen poängterar i propositionen att fördelningen av den ekonomiska

ramen för utgiftsområdet på verksamheter inte är slutligt fastställd efter år

2000. Inför nästa försvarsbeslutsperiod återstår således att fatta beslut inom

flera områden inom utgiftsområdet, t.ex. fördelningen av totalförsvarsplikti-

ga mellan det civila och det militära försvaret, inriktningen av det civila

försvaret samt konsekvenserna för de totalförsvarsgemensamma myndighe-

ternas verksamhet till följd av ominriktningen av Försvarsmakten.

Regeringen återkommer i 2000 års ekonomiska vårproposition med förslag

till ekonomiska ramar för åren 2001-2003 för utgiftsområdet.

Motionerna

Ett stort antal motioner har yrkat avslag på propositionen i sin helhet. Sålun-

da anser Moderata samlingspartiet i Fö20 (m parti) att regeringens förslag

gör Sverige svagare. Det mest allvarliga är att förslaget till inriktning av

försvaret saknar grund i en trovärdig säkerhetspolitisk bedömning. I stället

för att utveckla försvaret påbörjas den mest omfattande nedrustningen sedan

1925 års försvarsbeslut.

Varken den grundläggande osäkerheten kring Rysslands framtida utveck-

ling eller EU:s snabbt framväxande försvarsdimension och de krav det ställer

på Sveriges försvar har tillåtits påverka förslagen. Om regeringens inriktning

blir verklighet så kommer vår förmåga att försvara Sverige att bli geografiskt

begränsad till ett område, t.ex. Stockholmsområdet. Sveriges möjligheter att

aktivt bidra till fred och säkerhet genom krishantering i såväl närområdet

som längre bort urholkas eftersom basen för att verka med förband utom-

lands mer än halveras.

Moderata samlingspartiet förordar en annan försvarspolitisk inriktning och

föreslår därför att propositionen avvisas i sin helhet (yrkande 1). I stället b

ett brett förankrat försvarsbeslut förberedas. En ny försvarskommitté bör ges

i uppgift att ta fram ett heltäckande förslag för perioden 2002-2004 (yrkande

2). Än finns det tid till eftertanke och framtagande av ett säkert underlag.

Att tillsätta en ny försvarsutredning föreslås även i ett antal enskilda mo-

tioner. Sålunda föreslås i Fö11 yrkande 2 av Maud Ekendahl (m), Fö15

yrkande 2 av Per-Richard Mohlén (m), Fö25 yrkande 2 av Ingvar Eriksson

och Cristina Husmark Pehrsson (båda m) och Fö27 yrkande 2 av Olle Lind-

ström (m) att det tillsätts en ny försvarsutredning med nya direktiv. Dessa

motionärers förslag ligger sålunda i linje med vad som anförs i Moderata

samlingspartiets motion Fö20 yrkande 2.

Moderata samlingspartiet föreslår i yrkande 9 en ny modell för försvars-

planeringen. Vid varje försvarsbeslut har ansvaret varit delat mellan politiker

och myndigher. Den femåriga försvarsbeslutsperioden, med en utblick över

en tio till femtonårsperiod, grundlades efter 1968 års försvarsbeslut.

Under 1990-talet förändrades detta. Den tidigare femåriga processen för-

nyades i princip en gång om året, utan att den grundläggande planeringsme-

toden förändrades. Det som skulle ge en stabilitet i utvecklingen har tyckts

sönder av ideligen återkommande omprövningar och anpassningar till statens

finanser. De förändringar som nu inträffat visar på det orimliga i en stel

planeringsprocess.

Försvarsbeslut bör delas upp i en kortsiktig och en långsiktig del. Den ena

delen är beslutet om beredskap, uppgifter och förmåga i den befintliga orga-

nisationen som avser de närmaste tre åren. Den andra delen är beslut som

omfattar kommande investeringar, och andra långsiktiga bindningar, sett i ett

längre tidsperspektiv.

Kristdemokraterna framhåller i Fö32 (kd kommitté) att deras analys av den

internationella utvecklingen inte skiljer sig nämnvärt från regeringens. Krist-

demokraterna drar emellertid helt andra slutsatser för den svenska försvars-

politiken. För att inte risktagningen med vår försvarsförmåga skall bli för

stor anser Kristdemokraterna att de förhastade och drastiska nedskärningar

som förestår inte kan motiveras utifrån den nuvarande svårförutsägbara

säkerhetspolitiska situationen i Europa.

Den hotbild som regeringen beskriver och de konsekvenser den kan få för

Sverige stämmer inte överens med de förslag regeringen lagt fram om ett

nytt försvar och de krav på samverkan som ett sådant försvar kan komma att

innebära. Kristdemokraterna är positiva till försvarets utökade internationella

engagemang. Men tyvärr undergrävs möjligheterna till ökade insatser då

nedskärningarna leder till problem att bevara kompetens i utlandsstyrkan

samt rekrytera tillräckligt med personal.

Men det mest alarmerande med de internationella insatserna är att rege-

ringen via sitt förslag inkräktar på förmågan att försvara vårt eget land. Det

måste finnas särskilt budgeterade och avdelade medel för de internationella

insatserna. Kristdemokraterna anser sålunda (yrkande 1) att regeringens

proposition bör avslås i sin helhet av riksdagen.

Folkpartiet liberalerna anser i Fö28 yrkande 1 (fp parti) att propositionen bör

avslås. Förutom att den står och stampar i en förlegad syn på Sveriges roll i

europeisk säkerhetspolitik saknas

? dels förutsättningar för den modernisering av det svenska försvaret som

behövs för att det skall kunna hantera olika väpnade aktioner som är

tänkbara mot vårt land,

?

? dels möjligheter för ett väsentligt utökat svenskt deltagande i internatio-

nella fredsinsatser med militära resurser - Folkpartiet menar att för-

svaret redan i närtid bör kunna medverka i sådana aktioner i upp till

tre gånger så stor omfattning som för närvarande.

?

Folkpartiets politik har länge sammanfattats med orden "ett smalare men

vassare försvar". Propositionen gör försvaret smalare men inte vassare. Folk-

partiet är kritiskt mot vissa principer som präglar omstruktureringsförslaget.

Genom ett omställningsbidrag åren 2002-2003 som är 3 miljarder kronor

högre än det föreslagna, skulle den modernisering av försvaret som är nöd-

vändig kunna möjliggöras.

Folkpartiet önskar en bredare uppgörelse om det framtida svenska försva-

ret, och ett syfte med avslagsyrkandet är just att ge regeringen möjlighet att

söka ett bredare parlamentariskt stöd.

Härutöver har ett stort antal enskilda motionärer - från skilda utgångspunkter

- yrkat avslag på propositionen. I motionerna Fö4 yrkande 1 av Rolf Gun-

narsson (m), Fö5 av Marietta Pourbaix-Lundin (m), Fö11 yrkande 1 av

Maud Ekendahl (m), Fö12 av förste vice talman Anders Björck och Göte

Jonsson (båda m), Fö13 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m), Fö14 av Lennart

Hedquist m.fl (m, kd, fp), Fö15 yrkande 1 av Per-Richard Molén (m), Fö16

av Karin Enström och Roy Hansson (båda m), Fö17 yrkande 1 av Karin

Enström (m), Fö18 yrkande 1 av Karin Enström m.fl (m), Fö19 av Ingvar

Eriksson m.fl. (m), Fö21 yrkande 1 av Roy Hansson (m), Fö22 yrkande 1 av

Roy Hansson (m), Fö24 yrkande 1 av Jeppe Johnsson (m), Fö25 yrkande 1

av Ingvar Eriksson och Cristina Husmark Pehrsson (båda m), Fö27 yrkande

1 av Olle Lindström (m) och Fö37 av Anna Lilliehöök m.fl. (m) föreslås att

riksdagen avslår propositionen i sin helhet.

Utskottet

I den försvarspolitiska kontrollstationen våren 1999 delade riksdagen i be-

tänkande 1998/99:FöU5 Försvarspolitiken regeringens bedömning att den

för Sverige i grunden positiva säkerhetspolitiska utvecklingen under 1990-

talet fortsätter. En invasion syftande till en ockupation av Sverige ter sig in

möjlig under de närmaste tio åren, förutsatt att vi har en grundläggande för-

svarsförmåga. Därmed kan anspråken på Försvarsmaktens förmåga att möta

ett sådant hot sättas lägre än vad som bedömdes nödvändigt under mitten av

1990-talet.

Vidare beslutade riksdagen om en sänkning av utgifterna för totalförsvar-

sändamål fr.o.m. år 2002. Riksdagen beslutade vidare att den s.k. teknikfak-

torn för omräkning av utgifterna för materielanskaffning skall upphöra

fr.o.m. år 2000. Det står således klart att det saknas ekonomiska förutsätt-

ningar för att kunna fullfölja 1996 års försvarsbeslut.

Det finns således varken försvarspolitiska motiv eller ekonomiska förut-

sättningar att fullfölja 1996 års försvarsbeslut. Det vore därför olämpligt att

vänta med att besluta om en ny försvarspolitisk inriktning t.ex. i samband

med nästa försvarsbeslut, som är avsett att fattas hösten 2001. Försvarspoliti-

ken måste redan nu läggas om på en rad punkter när det gäller det militära

försvarets framtid. Detta torde samtliga riksdagspartier vara överens om.

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna

samt ett stort antal enskilda motionärer föreslår emellertid att riksdagen

avslår regeringens proposition i sin helhet.

Om riksdagen avslår propositionen 1999/2000:30 Det nya försvaret kan

det nödvändiga reformarbetet inte påbörjas. 1996 års försvarsbeslut skulle

därmed fortsätta att gälla som utgångspunkt för försvarsplaneringen, vilket

enligt utskottets mening vore en orimlig ordning. Utskottet konstaterar att

regeringen och Försvarsmakten är överens om vilka åtgärder som nu behöver

vidtas för att förändra Försvarsmakten mot bakgrund av de försvarspolitiska

behoven och de ekonomiska förutsättningarna.

Ett avslag på propositionen i sin helhet skulle således medföra att reforme-

ringen av Försvarsmakten skjuts på framtiden. Enligt utskottet bör därför den

försvarspolitiska förändringsprocessen drivas vidare med huvudsaklig ut-

gångspunkt i de förslag som regeringen lagt fram. De motioner som föreslår

avslag på propositionen i sin helhet avstyrks.

Moderata samlingspartiet, samt ett antal enskilda motionärer, föreslår att en

ny försvarskommitté ges i uppgift att lämna ett heltäckande förslag till för-

svarsbeslut för perioden 2002-2004.

Det är regeringens ansvar att genom proposition till riksdagen lämna för-

slag till hur försvarspolitiken bör utvecklas fr.o.m. år 2002. Utskottet ser

stora fördelar med att ett långsiktigt försvarsbeslut förbereds under medver-

kan av riksdagspartierna. Hittills har detta skett i den s.k. Försvarsberedning

en. Utskottet är emellertid inte främmande för att regeringen fortsättningsvis

väljer andra former för att engagera riksdagspartierna i den fortsatta för-

svarspolitiska beslutsprocessen. Det bör emellertid ytterst ankomma på rege-

ringen att finna formerna för eftersträvad samverkan med riksdagspartierna i

förberedelsearbetet. Något beslut om hur denna bör ordnas bör således inte

fattas av riksdagen.

Moderata samlingspartiet föreslår i Fö20 yrkande 9 en ny modell för för-

svarsplaneringen. Den tidigare femåriga processen övergick i praktiken i en

ettårig process, utan att den grundläggande planeringsmetoden förändrades.

Det som skulle ge en stabilitet i utvecklingen har därför ryckts sönder av

ideligen återkommande omprövningar och anpassningar till statens finanser.

Försvarsbeslut bör därför delas upp i en kortsiktig och en långsiktig del.

Utskottet vill peka på att etappindelningen av det nu gällande försvarsbe-

slutet (åren 1997-2001) och systemet med kontrollstationer har gjort att steg

redan tagits mot en flexiblare rytm i försvarsplaneringen än vad som tidigare

gällt. Olika försvarspolitiska beslut får konsekvenser i olika tidsmässiga

perspektiv. Ett system med kortare försvarsbeslutsperioder och återkomman-

de säkerhets- och försvarspolitiska kontrollstationer bidrar till en fortlöpand

politisk prövning av det säkerhetspolitiska läget och dess konsekvenser för

totalförsvarets beredskap, omfattning, utveckling och förnyelse. Därmed

skapas det således förutsättningar för att med kortare tidsintervaller än tidig

re besluta om ny inriktning av försvarspolitiken, om detta anses motiverat.

Försvarsplaneringen utvecklas sålunda mot att inte vara bunden till fem-

årsperioder, eftersom nästa försvarsbeslutsperiod avser treårsperioden 2002-

2004. Därmed torde motionärernas önskemål om en flexiblare försvarsplane-

ring med kortare perioder och beslut med konsekvenser i olika tidsperspektiv

i allt väsentligt komma att tillgodoses.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört beträffande den försvarspolitiska be-

slutsprocessen avstyrker utskottet motionerna Fö4 (m) yrkande 1, Fö5 (m),

Fö11 (m) yrkandena 1och 2, Fö12 (m), Fö13 (m), Fö14 (m, kd, fp) yrkande

1, Fö15 (m) yrkandena 1 och 2, Fö16 (m) yrkande 1, Fö17 (m) yrkande 1,

Fö18 (m) yrkande 1, Fö19 (m) yrkande 1, Fö20 ( m parti) yrkandena 1, 2 och

9, Fö21 (m) yrkande 1, Fö22 (m) yrkande 1, Fö24 (m) yrkande 1, Fö25 (m)

yrkandena 1 och 2, Fö27 (m) yrkandena 1 och 2, Fö28 (fp parti) yrkande 1,

Fö32 (kd kommitté) yrkande 1 och Fö37 (m).

Vissa försvarsekonomiska frågor

Motionerna

Moderata samlingspartiet fäster i Fö20 yrkande 16 (m parti) riksdagens

uppmärksamhet på regeringens inriktning att finansieringen av Räddnings-

verkets internationella uppgifter helt riktigt sker över utgiftsområdena 5 och

7 samt av andra uppdragsgivare t.ex. FN. Enligt partiets mening föreligger

inga sakskäl varför Försvarsmaktens insatser inte skall finansieras på samma

sätt. Enligt Moderata samlingspartiet bör riksdagen ge regeringen detta till

känna.

Folkpartiet liberalerna framhåller i Fö28 yrkande 9 (fp parti) att det kan

godta den långsiktiga budgetram som regeringen föreslagit. Det låga om-

ställningsbidraget skapar inte erforderligt utrymme vare sig för nödvändig

materiell förnyelse i närtid eller för anskaffning av materiel från svensk

försvarsindustri, vilket är en förutsättning för att den skall vara en intressa

partner i det europeiska försvarsindustriella samarbetet.

Vidare sägs nedskärningarna inom artilleriet och luftvärnet bli alltför

långtgående i regeringens förslag.

Mot den bakgrunden vill Folkpartiet, utöver de av regeringen föreslagna 4

miljarderna i omställningsbidrag, föreslå ytterligare 3 miljarder under perio-

den 2002-2003.

Miljöpartiet de gröna pekar i U417 (mp parti) på att det saknas institutioner

som kan samla och analysera fakta och föreslå olika åtgärdsprogram för

konfliktlösning. Det måste skapas institutioner som kan föreslå och genom-

föra konkreta civila konfliktförebyggande åtgärder. Det bör i Sverige, som en

del av vår försvarsbudget, skapas ett institut för internationell konfliktföre-

byggande verksamhet i kris- och konfliktområden. Detta institut bör finansie-

ras inom utgiftsområde 6 (yrkande 3).

Miljöpartiet noterar med tillfredsställelse att Sverige skall minska sina mi-

litärutgifter, vilket riksdagsmajoriteten accepterat för 1999. Eftersom Center-

partiet och Socialdemokraterna inte är förmögna att bryta sitt femåriga för-

svarsbeslut från 1996 så fortsätter det tyvärr att gälla. Miljöpartiet är kriti

till de blygsamma neddragningarna om blott 10 % som beslutats för perioden

2002-2004. Miljöpartiet vill se långt kraftigare neddragningar av inköp av

vapen som därför inte längre behövs (yrkande 4).

Utskottet

Utskottet erinrar om att riksdagen genom 1999 års ekonomiska vårproposi-

tion och den säkerhetspolitiska kontrollstationen beslutat om inriktningen för

de ekonomiska ramarna för utgiftsområde 6 Totalförsvar för åren 2001-

2004. Besluten innebär att ramen för utgiftsområdet för varje år under

perioden 2002-2004 skall vara 4 miljarder kronor mindre än den ram för år

2001 som riksdagen godkände våren 1998, exklusive den

materielförskjutning riksdagen beslutade om våren 1996.

Vidare beslutades ett omställningsbidrag på 3 miljarder kronor år 2002 och

1 miljard kronor år 2003. Detta skall användas för de kostnader som hänger

samman med de strukturförändringar inom Försvarsmaktens krigs- och

grundorganisation som presenteras i denna proposition samt för de förskjut-

ningar av materielleveranser som genomförs. Beslutet innebär vidare att

utrymme för teknisk förnyelse skall rymmas inom fastställda ekonomiska

ramar.

Utskottet anser det inte försvarspolitiskt motiverat att höja utgifterna till

totalförsvaret. Miljöpartiet anser att de beslutade sänkningarna av utgifterna

är för blygsamma och vill se en långt kraftigare neddragning av inköp av

vapen. En ytterligare sänkning svarar inte mot det försvars- och säkerhetspo-

litiska läget och skulle enligt utskottets bedömning försvåra möjligheterna

för Försvarsmakten att bl.a. medverka i internationella fredsfrämjande insat-

ser av den omfattning och karaktär som är motiverat. Riksdagens beslut om

totalförsvarsutgifterna fram t.o.m. år 2004 bör därför ligga fast.

Utskottet vill i likhet med regeringen poängtera att fördelningen av den

ekonomiska ramen för utgiftsområdet mellan militära och civila verksamhe-

ter inte är fastställd efter år 2000. Till detta får riksdagen återkomma.

Utgifterna för de institut för internationell konfliktförebyggande verksam-

het - som Miljöpartiet föreslår i U417 yrkandena 3 och 4 - bör enligt ut-

skottets mening inte finansieras inom utgiftsområde 6 Totalförsvar.

Moderata samlingspartiet aktualiserar på nytt frågan om att finansiera utgif-

terna för Försvarsmaktens internationella fredsfrämjande insatser över ut-

giftsområdena 5 och 7.

Utrikesutskottet som yttrat sig över denna motion (1999/2000:UU4y)

framhåller att det tidigare, senast i yttrande 1999/2000:UU1y, behandlat

förslag om att finansieringen av Försvarsmaktens internationella insatser bör

ske över andra utgiftsområden än över utgiftsområde 6 Totalförsvar. Utri-

kesutskottet har därvid kommit fram till att nuvarande ordning är ändamåls-

enlig och att någon förändring i den av motionärerna förespråkade riktningen

inte bör genomföras. Utrikesutskottets bedömning i denna fråga kvarstår.

Försvarsutskottet gör ingen annan bedömning än utrikesutskottet. Något

annat uttalande från riksdagens sida i denna fråga bör således inte göras nu.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrks motionerna Fö20 (m) yrkande

16, Fö28 (fp) yrkande 9 och U417 (mp) yrkandena 3 och 4.

Operativ förmåga, m.m.

Försvarsmaktens operativa förmåga

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 36-52) anfört om

behovet av operativ förmåga. Utskottet behandlar vidare tillhörande motioner

nämligen Fö7 (v) yrkande 1, Fö20 (m) yrkande 4, Fö28 (fp) yrkande 8, Fö29

(kd) yrkandena 1 och 2, Fö212 (kd) yrkandena 2, 6, 8 och 9, Fö311 (mp),

Fö323 (s), Fö328 (mp, m, v, kd, fp, c) samt 331 (c) yrkandena 1, 3 och 4.

Regeringen

Regeringens förslag angående operativ förmåga

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag (hemställan

nr 1) i fråga om Försvarsmaktens operativa förmåga.

Bakgrund

Regeringen erinrar om att försvarsutskottet begärt en redovisning av sam-

banden mellan Försvarsmaktens uppgifter och den organisation som föreslås.

Regeringen erinrar vidare om att i propositionen Förändrad styrning av För-

svarsmakten m.m. (prop. 1997/98:83) betonades betydelsen av att den ope-

rativa förmågan kunde relateras till Försvarsmaktens huvuduppgifter och

krigsorganisationens utformning. Försvarsberedningen utvecklade sedan en

planeringsmodell för detta ändamål (Ds 1999:2). Enligt regeringen spelade

denna modell en viktig roll i det s.k. kontrollstationsarbetet vintern-våren

1999.

Modellen innebär i korthet att utformningen av det militära försvaret skall

grundas på en metodmässigt genomarbetad planering där sammanhanget

mellan omvärldsutvecklingen, Sveriges säkerhetspolitiska mål, inriktningen

av försvarspolitiken, kraven på operativ förmåga och stridskrafternas ut-

formning framgår tydligt. Den framtida organisationen skall utformas så att

ganska omfattande variationer kan hanteras utan krav på alltför stora organi-

sationsförändringar.

I den s.k kontrollstationspropositionen (prop. 1998/99:74) redovisade rege-

ringen fyra tänkta omvärldsutvecklingar (målbilder). Dessa målbilder beskri-

ver de uppgifter och krav som utifrån en möjlig omvärldsutveckling bedöms

kunna bli relevanta för Försvarsmakten om cirka tio år. Med målbilderna

som grund skall de operativa idéerna kunna följas i ett helhetsresonemang

från omvärldsbeskrivning till behov av olika förband inom det militära för-

svaret. Utvecklingen av krigsförband utgår sedan från detta resonemang.

Det är regeringens uppfattning att Försvarsmaktens redovisning av förslag

till framtida struktur i allt väsentligt uppfyller de krav som ställs på ett sa

manhang i planeringen och på möjligheterna att följa sambandet mellan krav

på operativ förmåga och utformningen av Försvarsmakten.

De förslag som Försvarsmakten lämnat omfattar perioden t.o.m. år 2004

samt, mer övergripande, den långsiktiga inriktningen.

Som framgått av det föregående anser regeringen att det inte finns anled-

ning att ompröva de fyra huvuduppgifterna för det militära försvaret. Där-

emot finns det enligt regeringen skäl att se över hur de fyra huvuduppgifterna

påverkar kraven på Försvarsmaktens operativa förmåga och beredskap.

Den operativa förmågan och beredskapen skall kunna upprätthållas inom

ramen för den beslutade resurstilldelningen. Prioriteringar som kräver ökade

resurser för någon uppgift eller förmåga måste således balanseras mot redu-

ceringar i andra delar.

Förmågan att kunna delta i internationella insatser kommer att vara högt

prioriterad. Enligt regeringen skall Försvarsmakten pröva möjligheterna och

beräkna kostnaderna för att snabbare öka förmågan till internationella insat-

ser än vad Försvarsmakten planerat för. Erfarenheter av internationella insat-

ser skall utnyttjas för att stärka vår nationella försvarsförmåga.

Försvarsmaktens internationalisering innefattar två element. Det ena är att

långsiktigt skapa och upprätthålla förmåga att genomföra internationella

insatser. Det andra är, beroende på behov, att delta i internationell verksam-

het. Den tidigare inriktningen mot att utnyttja i huvudsak gemensamma

resurser för såväl nationella som internationella uppgifter bör enligt rege-

ringen ligga fast.

Förmågan att kunna möta mer omfattande angrepp bör säkerställas genom

anpassningsförmåga, förnyelse och flexibilitet. De närtida kraven på förmåga

att möta ett väpnat angrepp anser regeringen kunna inrymmas i den s.k.

insatsorganisationen.

När det gäller uppgiften att kunna hävda vår territoriella integritet och

möta väpnat angrepp i rådande omvärldsläge, konstaterar regeringen att

närområdets militära resurser inte har förändrats nämnvärt i förhållande till

resursläget enligt tidigare bedömningar.

Enligt regeringen behöver landets resurser samordnas bättre för att kunna

möta det bredare spektrum av hot som kan komma att riktas mot våra natio-

nella intressen. Försvarsmaktens resurser bör sålunda kunna utnyttjas för att

stärka samhället i övrigt. Det är härvid viktigt att effektivt samutnyttja resu

ser med andra myndigheter.

Behov av operativ förmåga hos Försvarsmakten

Regeringen föreslår i propositionen ändringar av de operativa förmågor som

riksdagen beslutade i maj 1999 (prop. 1998/99:74, bet. 1988/99:FöU5, rskr.

224). Förändringarna syftar bl.a. till att öka tydligheten.

Därutöver föreslår regeringen även andra förändringar som innebär att

kraven på förmåga att bidra till fred och säkerhet i omvärlden preciseras vad

gäller bl.a. lednings- och samverkansförmåga. De uttrycker även en öppenhet

för att efter hand vidga förmågan att delta i internationell verksamhet till

flera typer av förband.

Regeringen anser vidare att de föreslagna förändringarna bättre speglar

Försvarsmaktens uppgifter och också förbättrar uppföljningsmöjligheterna.

Regeringen understryker betydelsen av att Försvarsmakten utformas som

en gemensam resurs för alla operativa uppgifter. Organisationen skall ha stor

flexibilitet och vara förberedd för anpassning till framtida nya uppgifter och

villkor.

De operativa insatsförbanden skall enligt regeringens uppfattning succes-

sivt vidareutvecklas för att kunna delta i internationell verksamhet. Rege-

ringen anser att alla operativa insatsförband i princip skall kunna användas

för internationell verksamhet men att åtgärder för att utveckla den operativa

förmågan till sådana insatser måste vidtas efter hand.

För att uppnå erforderlig handlingsfrihet skall, enligt regeringen, led-

ningsfunktionen utformas för att kunna hantera ett brett spektrum av händel-

ser, såväl nationellt som internationellt. Det är härvid viktigare att lednings

funktionen har mycket hög kompetens än att den görs stor. Det är vidare

väsentligt att ledningsorganisationen kan utvecklas för att kunna möta för-

ändrade krav på ledning.

Regeringen anför att det är ett grundläggande krav att Försvarsmaktens

lednings- och underrättelsesystem har förmåga att följa utvecklingen i om-

världen och föreslå beredskapshöjningar och andra åtgärder för att möta hot

som kan uppstå genom förändringar i den säkerhetspolitiska situationen.

Ledningsfunktionen skall ha förmåga att leda behovssammansatta styrkor

och att integrerat utnyttja olika slags stridskrafter. Snabb och effektiv ledni

skall kunna genomföras med ett minskat antal ledningsnivåer. Förmåga skall

finnas att tillgodogöra sig framsteg inom den snabba tekniska utvecklingen.

Underrättelsefunktionen skall ha förmåga att understödja moderna operati-

va insatsstyrkor. Förmåga skall finnas att verka från strategisk nivå till stri

teknisk nivå.

Beredskapssystemet skall anpassas till behovet att kunna organisera insats-

beredda förband i olika tidsperspektiv med en efter omvärldsläget anpassad

förmåga.

Ledningsorganisationen för Försvarsmaktens fredsmässiga verksamhet

skall vad avser planering, utveckling, vidmakthållande och avveckling av

förband ha förmåga att genomföra anpassning med hänsyn till förändrade

förutsättningar i framtiden, ökade och minskade krav, liksom krav på andra

typer av operativ förmåga.

Regeringen anför vidare att det för att uppnå handlingsfrihet också behövs

operativa insatsstyrkor med hög operativ rörlighet, som är internationellt

interoperabla och kan anpassas efter aktuellt behov. Insatsstyrkorna skall

kunna agera integrerat och innehålla tillräcklig personell kompetens och

materiell kvalitet för att framgångsrikt kunna genomföra väpnad strid och för

att kunna bekämpa en eventuell framtida angripare. Osäkerheter beträffande

när, var och hur förband kan komma att utnyttjas ställer krav på flexibilitet

avseende verkan, rörlighet och skydd.

För markstrid erfordras enheter för mekaniserad strid i ett antal som gör

det möjligt att upprätthålla förmågan att uppträda i operativa enheter. De

mekaniserade förbandens styrka är att kunna ta och behärska terräng. De

mekaniserade förbanden behöver kompletteras med andra stridande förband

och med stödförband, t.ex. stadsskytte- och jägarförband, artilleri, luftvärn,

fältarbetsresurser, ledning och underhåll.

Enligt regeringen är det även angeläget att bygga upp förmåga att snabbt

kunna verka med en luftburen stridsgrupp.

Till modern markstrid hör också att kunna bekämpa en motståndare med

attackflyg och helikoptrar. Attackflygets och helikoptrarnas styrka är deras

överlägsna rörlighet som ger möjligheter att möta angripande markstrids-

krafter över stora ytor.

Ett inslag i den militära hotbilden som bör ägnas större uppmärksamhet är

specialstyrkor som verkar genom sabotage och terror. Mot denna bakgrund

skall säkerhetsförband ingå i våra markstridsstyrkor.

Enligt regeringen är det vidare väsentligt att upprätthålla kompetensen för

att förbanden skall kunna uppträda samordnat under brigadledningar och en

högre taktisk ledning.

För strid mot sjömål behövs ytstridsförband, ubåtar, minröjningsförband

och amfibieförband. Dessa stridskrafters styrka är förmågan till uthållig

kontroll av havs- och kustområden, förmåga till varierande vapeninsats i

oklara krissituationer, deras goda operativa rörlighet, förmåga till kontinuer-

lig närvaro i våra omgivande farvatten och kustområden samt förmåga att

uppträda från tillfällig basering.

Vidare behövs enligt regeringens mening system med mycket god operativ

rörlighet i form av attackflyg och helikoptrar.

Systemen skall utvecklas så att en balanserad förmåga finns att hävda ter-

ritoriell integritet och att möta begränsade marina operationer. Därutöver

skall finnas stödförband avpassade till uppgifterna. De marina förbanden

skall kunna uppträda samordnat med andra styrkor. Samarbete i fredstid med

Kustbevakningen skall utvecklas så att resurserna kan samutnyttjas.

För att möta insatser med fjärrstridsmedel behövs ett väl utformat luftför-

svar. Detta skall utvecklas att ha förmåga att möta de luftburna resurser som

skulle kunna sättas in mot Sverige.

Bland de fjärrstridsmedel som en eventuell angripare kan utnyttja i framti-

den ingår kryssningsrobotar och ballistiska robotar. Försvar mot sådana

vapensystem ställer särskilda krav. Regeringen avser ge Försvarsmakten i

uppdrag att utreda denna fråga.

Jaktflyg och luftvärn i samverkan behövs i luftförsvaret. Jaktflygets styrka

är dess förmåga att möta ett kraftsamlat hot som snabbt koncentrerats till

utvalda områden. Luftvärnets styrka är bl.a. att det tvingar fientliga flyg-

stridskrafter att uppträda på ett sätt som reducerar möjligheterna att använda

attackvapen och som reducerar verkan av dessa vapen.

Luftvärn med allvädersförmåga behövs för att balansera den internatio-

nella vapentekniska utvecklingen där attack- och bombflyg får kraftigt ökad

allvädersförmåga.

Försvarsmaktens grundorganisation skall utveckla förmågan till samar-

bete mellan olika berörda myndigheter när det gäller att hantera sådana svåra

hot mot vår nationella säkerhet som inte är väpnade angrepp.

De nationella skyddsstyrkorna skall ha förmåga att vid väpnade angrepp

skydda befolkningen och militär och civil infrastruktur samt att stödja de

operativa förbanden. I de nationella skyddsstyrkorna ingår delar av dagens

territorialförsvar och hemvärn samt vissa andra förband. För att få lämplig

förmåga bör organisationen, utöver markstridsbataljoner, innehålla marina

basskydds- och bevakningsbataljoner samt ett antal stödenheter.

Helikopterenheter behövs för att stödja de redovisade stridskrafterna. De-

ras styrka är deras goda rörlighet och förmåga att samverka med mark-, sjö-

och flygstridskrafter. Förmågan att verka i olika typer av insatsgrupper skall

utvecklas, t.ex. att transportera en luftburen stridsenhet eller att ingå i en

marin insatsstyrka. Helikoptrarna utgör även en väsentlig resurs för stöd till

samhället.

Regeringen lämnar därefter förslag till operativ förmåga med anknytning till

Försvarsmaktens fyra huvuduppgifter.

Försvar mot väpnat angrepp

Regeringens förslag hänför sig till fyra tidsperspektiv med anknytning till

behovet av beredskap, nämligen grundläggande försvarsförmåga och grund-

beredskap, grundläggande försvarsförmåga med ett års beredskap, förmåga

till anpassning på medellång sikt samt förmåga till anpassning på lång sikt.

När det gäller huvuduppgiften att försvara Sverige mot väpnat angrepp fö-

reslår regeringen:

Försvarsmakten skall

? ha förmåga att upptäcka, analysera och möta begränsade insatser mot

Sverige som sker med i första hand fjärrstridsmedel, eller hot om så-

dana insatser,

?

? ha förmåga att minska verkningarna vid en insats med NBC-

stridsmedel,

?

? ha förmåga att i samverkan med övriga delar av totalförsvaret vidta

skyddsåtgärder vid begränsade insatser mot civila och militära mål,

?

? ha förmåga att hantera informationskrigföring och bidra till samhällets

totala motståndsförmåga mot informationsoperationer och

?

? ha förmåga att möta intrång på vårt territorium.

?

Vidare skall Försvarsmakten ha beredskap för att på kort sikt (högst ett år)

kunna utveckla förmåga

? till skyddsåtgärder som medför att samhället kan motstå bekämpning

av samhällsfunktioner och infrastruktur och

?

? att möta insatser av fjärrstridsmedel och begränsade luftrörliga insats-

styrkor.

?

Försvarsmakten skall vidare på medellång sikt (inom fem år), efter beslut om

anpassningsåtgärder kunna utveckla förmåga att möta mer omfattande militä-

ra operationer.

Försvarsmaktens skall härutöver skapa en grund för att på lång sikt (mer än

tio år) kunna utveckla förmåga mot flera olika typer av väpnade angrepp.

Regeringen utvecklar kraven på operativ förmåga i det följande.

Grundläggande försvarsförmåga och grundberedskap

Även om det inte de närmaste tio åren synes möjligt att genomföra ett inva-

sionsföretag som syftar till ockupation av Sverige, förutsatt att vi har en

grundläggande försvarsförmåga, anser regeringen att vi fortfarande på kort

sikt måste räkna med en risk för begränsade militära angrepp. Det måste

därför vara möjligt att möta väpnade hot som direkt kan beröra Sverige vid

en kris som utvecklats ur nuvarande omvärldsläge. För att kunna möta såda-

na hot måste Sveriges försvar ha en beredskap att inom någon vecka kunna

uppnå förmåga i de avseenden som framgår av det följande.

För att kunna upptäcka, analysera och möta begränsade insatser mot Sveri-

ge som sker med i första hand fjärrstridsmedel, eller hot om sådana insatser,

fordras en lednings-, underrättelse- och luftförsvarsfunktion med den kvali-

tativa inriktning som redovisats i det föregående. Luftförsvarets beredskap

skall anpassas med hänsyn till utvecklingen i omvärlden så att tillräckligt

antal jaktflygplan och luftvärnsförband kan möta ett sådant hot.

Försvarsmakten skall vidare i samverkan med övriga delar av totalförsva-

ret kunna vidta skyddsåtgärder vid begränsade insatser mot civila och militä-

ra mål. Detta innebär att grundorganisationens och hemvärnets resurser

skall kunna nyttjas för skydd, bevakning och reparation. Ambitionen skall

vara att begränsa skadeverkningarna och förhindra att viktiga militära och

civila mål slås ut för lång tid vid begränsade insatser av fjärrstridsmedel.

Försvarsmakten skall med sjöstridskrafter, flygstridskrafter och amfibie-

förband i enlighet med folkrättsliga regler kunna möta intrång och angrepp

på svenskt sjöterritorium, samt kunna skydda svenska fartyg och luftfartyg

på och över svenskt sjöterritorium och internationellt vatten. Marina insats-

styrkor ur i första hand grundutbildande förband skall kunna organiseras för

att i samverkan med flygstridskrafter lösa uppgiften.

Försvarsmakten skall vidare ha förmåga att möta avsiktliga intrång på hela

vårt landterritorium. Detta innebär att förmåga skall finnas att möta, bekäm-

pa och så långt möjligt avvisa små styrkor av markstrids- eller sabotageför-

band. För att uppnå detta skall ett antal stridsgrupper kunna sättas upp ur i

första hand förband under grundutbildning. De bör vara fördelade över

landet så att snabbt ingripande kan ske med kvalificerade markstridsförband.

Möjligheterna till detta varierar över tiden beroende på utbildningssystemet,

varför dessa resurser måste kunna förstärkas med krigsförband ur insatsor-

ganisationen.

För att kunna minska verkningarna vid en insats med NBC-stridsmedel,

anför regeringen, behövs en insatsstyrka med speciell inriktning mot NBC.

Förmågan till skydd vid NBC-insats skall vidmakthållas vid övriga förband.

Därutöver skall de viktigare förbanden kunna lösa sina uppgifter även vid en

NBC-insats.

För att kunna hantera informationskrigföring och bidra till samhällets to-

tala motståndsförmåga mot informationsoperationer behöver Försvarsmak-

tens enheter ha förmåga till skydd mot sådana operationer. Arbetet med att

utbilda och organisera IT-säkerhetsförband skall därför påbörjas i närtid så

att förband med särskild förmåga att möta informationsoperationer kan fin-

nas tillgängliga med hög beredskap.

Grundläggande försvarsförmåga med ett års beredskap

Enligt regeringen finns det behov av att kunna möta begränsade väpnade

angrepp mot Sverige i ett läge där internationella kriser utvecklats under viss

tid. En eventuell angripare har i ett sådan situation haft möjligheter till vis

förberedelser. Sveriges militära förmåga skall enligt regeringens mening

därför vara sådan att en tänkt angripare måste vidta omfattande förberedelser

för att kunna hota Sverige.

Försvarsmakten skall sålunda ha beredskap att inom ett år kunna utveckla

förmåga att möta insatser med fjärrstridsmedel, bestående av främst stridsbe-

redda flygstridskrafter som finns grupperade i närområdet. För att åstad-

komma en sådan förmåga behöver luftförsvaret kunna verka med ytterligare

jaktflyg och luftvärn utöver vad som disponeras i grundberedskapen.

Försvarsmakten skall vidare utveckla förmåga att kunna möta insatser av

sådana begränsade luftrörliga markstyrkor som skulle kunna sättas in mot

Sverige i samband med en utdragen internationell kris. Det är angeläget att

en sådan styrka kan bekämpas tidigt. Detta ställer krav på snabbt ingripande

med tillräckligt stor styrka. Kravet på snabbhet leder till att bataljoner med

stödförband måste kunna finnas gripbara över hela landet.

Även marina stridskrafter måste kunna öka sin beredskap för att kunna

balansera de resurser en angripare kan disponera.

Enligt regeringen skall nationella skyddsstyrkor på likartat sätt kunna öka

sin beredskap inom högst ett år. Dessa styrkor skall skydda samhällsfunktio-

ner och infrastruktur mot begränsade luftrörliga insatsstyrkor och sabotage-

förband samt biträda vid skydd och reparation i anslutning till insatser med

fjärrstridsmedel.

Hemvärnet skall ha förmåga att med hög beredskap bevaka och skydda

viktiga totalförsvarsobjekt. Inom ett år efter beslut om höjd beredskap bör

hemvärnet ha ökat förmågan att stödja operativa insatsförband och övriga

styrkor vid strid mot främst luftlandsatta förband. Personalstyrkan skall

kunna utökas.

Förmåga till anpassning på medellång sikt (inom fem år) mot väpnat angrepp

Långsiktiga förändringar av den säkerhetspolitiska miljön i omvärlden kan

komma att kräva större förändringar av försvarsförmågan. Regeringen anser

därför att Försvarsmakten på medellångsikt - inom fem år - efter beslut om

anpassningsåtgärder skall kunna utveckla förmåga att möta mer omfattande

militära operationer.

En utgångspunkt för Försvarsmaktens planering bör därför vara att efter

beslut om anpassningsåtgärder skall förmåga finnas att möta och bekämpa

olika typer av stridskrafter som uppträder samlat och med ett tydligt operativt

syfte. För att insatsorganisationen i sådana situationer skall kunna utvecklas

fordras en försvarsplanering som på ett betryggande sätt identifierar gräns-

sättande resurser och kontinuerligt analyserar omvärldsutvecklingen. För-

svarsmaktens operativa förmåga skall sålunda fortlöpande värderas och, som

resultat härav, planering, materiellt innehåll och verksamhet kunna förändras.

För att kunna möta ett eventuellt framtida hot om en mindre markstridso-

peration är det nödvändigt att våra förband kan öka i antal och bli uthålliga-

re. Enligt regeringen medger den föreslagna grundorganisationen en sådan

utveckling. Därutöver bör förmågan hos enskilda förband kunna ökas genom

tillförsel av kvalificerad materiel.

Förmåga behövs också för att kunna möta hot i form av begränsade marina

operationer. Ytstridsförband, ubåtar och amfibieförband skall därför kunna

höja förmågan till uthålliga insatser. Tillgången på ammunition och organi-

sationsbestämmande materiel bör också kunna ökas.

Enligt regeringen behövs vidare förmåga att efter beslut om anpassning

kunna möta ett hot om mer omfattande operationer med fjärrstridsmedel.

JAS 39-divisionerna bör därför kunna ges ökad kvalitet och kvantitet något

år efter beslut om höjd beredskap och tillväxt.

Inom luftförsvaret i övrigt behöver lednings- och bassystemens förmåga

och uthållighet kunna ökas. Vidare bör den personella uthålligheten vid JAS

39-divisionerna och luftvärnsbataljonerna kunna ökas. Antalet robotar och

tillgång på organisationsbestämmande materiel i övrigt skall också kunna

ökas.

Även de nationella skyddsstyrkornas organisation och uthållighet skall

kunna tillväxa efter beslut om anpassningsåtgärder.

Förmåga till anpassning på lång sikt (mer än tio år) mot väpnat angrepp

Enligt regeringen skall Försvarsmakten skapa en grund för att på lång sikt -

mer än tio år - kunna utveckla förmåga mot flera olika typer av väpnade

angrepp. Förmåga skall således kunna skapas för att möta ett mera omfattan-

de angrepp som berör landet.

Förmåga att häva svensk territoriell integritet

När det gäller huvuduppgiften att kunna hävda svensk territoriell integritet

föreslår regeringen:

Försvarsmakten skall

? kunna upptäcka och ingripa mot kränkningar av territoriet. Härvid

skall förmågan, särskilt i Östersjöområdet, snabbt kunna ökas i an-

slutning till akuta kriser,

?

? kunna upptäcka och avvisa säkerhetshot i samverkan med andra

myndigheter.

?

Regeringen anser att svensk militär närvaro vid våra gränser och omgivande

havsområden vid kriser i vårt närområde skall kunna utgöra ett konfliktdäm-

pande inslag. Förmåga att ingripa mot kränkningar är därvid väsentlig.

För att hävda svensk territoriell integritet i enlighet med folkrättens regler

utnyttjas framför allt marina stridskrafter, helikopterförband och flygstrids-

krafter med den beredskap som regeringen beslutar.

Försvarsmakten skall kunna förstärka skyddet av viktiga samhällsobjekt

samt vidta åtgärder enligt förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens

ingripande vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet

m.m.

Marina stridskrafter skall ha förmåga att ingripa mot kränkningar och där-

utöver kunna förstärka underrättelseförmågan. Efter beredskapshöjning skall

förmåga finnas till marin närvaro med ytstridsförband och ubåtar i våra om-

givande havsområden. Förmågan skall kunna utvecklas för att upprätthålla

kontinuerlig närvaro.

Flygstridskrafter skall ha förmåga att ingripa mot kränkningar och därut-

över kunna förstärka underrättelseförmågan.

Alla Försvarsmaktens enheter skall enligt regeringen ha förmåga till skydd

mot säkerhetshot. Särskilda säkerhetsförband skall utnyttjas för aktiv verkan

mot sådana hot.

Försvarsmakten skall vidare, i samverkan med andra myndigheter, kunna

upptäcka och avvisa säkerhetshot. Beredskapen att realisera denna förmåga

skall vara hög.

Hemvärnets förstahandsuppgift är att kunna bevaka och skydda viktiga

samhällsobjekt mot militära sabotagestyrkor. Det är också mycket angeläget

att disponera säkerhetsstyrkor som aktivt kan ingripa mot sabotageenheter.

Bidra till fred och säkerhet i omvärlden

Regeringen hänvisar till den bedömning som gjordes i anslutning till kon-

trollstationen om förmåga och organisation för internationellt säkerhets-

främjande och fredsfrämjande samarbete inom det militära försvaret. Rege-

ringen anser att denna bedömning i huvudsak bör ligga till grund för den

fortsatta internationaliseringen av Försvarsmakten.

Utgångspunkt för svenskt deltagande i internationella fredsfrämjande och

humanitära insatser bör enligt regeringens mening vara dels efterfrågan på

svenska resurser, dels vår förmåga att effektivt bidra i en insats, dels i vilk

utsträckning insatsen bidrar till att öka den nationella försvarsförmågan.

När det gäller Försvarsmaktens huvuduppgift att kunna bidra till fred och

säkerhet i omvärlden föreslår regeringen:

Försvarsmakten skall

? ha förmåga att i samverkan med andra länder planera och genomföra

fredsbevarande operationer som inledningsvis främst skall kunna ske

med markförband, landminröjnings- och sjöminröjningskapacitet,

transportresurser och andra specialenheter, företrädesvis i Europa och

dess närhet, men även globalt,

?

? ha förmåga att i samverkan med andra länder planera och genomföra

fredsframtvingande operationer som främst skall kunna ske med

markförband i Europa och dess närhet,

?

? kunna lämna stöd till fredsfrämjande och humanitär verksamhet som

främst skall omfatta land- och sjöminröjningskapacitet, transportre-

surser och andra specialenheter, främst i Europa och dess närhet samt

?

? ha förmåga att i samverkan med andra länder planera, genomföra och

delta i övningsverksamhet som skall omfatta såväl mark- som sjö- och

flygstridskrafter inom ramen för det säkerhetsfrämjande samarbetet,

främst i närområdet.

?

På medellång sikt skall Försvarsmakten även

? kunna delta i begränsade fredsframtvingande operationer med mark-

förband globalt och

?

? kunna delta i fredsbevarande operationer med sjö- och flygstridskraf-

ter i vårt närområde.

?

Regeringen anför vidare att den för svensk försvarspolitik viktigaste slutsat-

sen av det senaste årets internationella utveckling är behovet av att snabbt

stärka Sveriges förmåga att bidra till europeisk krishantering. Möjligheterna

bör därför prövas och kostnaderna beräknas för att snabbare öka förmågan

till internationella insatser än vad Försvarsmakten har planerat för. De resur-

ser som skall kunna delta i internationell verksamhet måste kunna användas

flexibelt. Möjligheterna att använda olika typer av förband, enheter och

särskilda kompetenser bör därför prövas. För att så snart som möjligt kunna

stärka vår förmåga till internationella insatser bör sådana åtgärder ges prio-

ritet som har stort mervärde för vår internationella förmåga medan sådana

åtgärder kan få anstå som enbart har betydelse för att utveckla den nationella

försvarsförmågan. Det kan därför enligt regeringen bli nödvändigt att avstå

från vissa åtgärder som syftar till att i ett femårsperspektiv kunna anpassa

förmågan att möta ett mer omfattande väpnat angrepp.

Regeringen avser sålunda att ge Försvarsmakten i uppdrag att pröva möj-

ligheterna och beräkna kostnaderna för att, tidigare än vad myndigheten har

föreslagit, ha förmåga att delta i internationella insatser med två mekanisera-

de bataljoner eller andra resurser till motsvarande kostnad och därvid be-

akta kraven på flexibilitet.

Enligt regeringen visar erfarenheterna från konflikten i Kosovo att Sveri-

ges förmåga att snabbt och med rätt resurser medverka i en internationell

insats behöver utvecklas. Regeringen anser att inriktningen skall vara att en

styrka kan sättas in någon månad efter beslut.

Snabbinsatsstyrkan Swerap utgör basen för den svenska styrka som fr.o.m.

september 1999 deltar i den multinationella fredsstyrkan i Kosovo (KFOR).

Styrkan kommer att roteras två gånger per år. Enligt den inriktning som

regeringen tidigare (prop. 1996/97:4) har redovisat för snabbinsatsstyrkan

skall den ett år efter avslutad insats ånyo vara insatsberedd. Med den inrikt-

ning för markstridsförbanden som regeringen föreslår i det följande kommer

bataljonerna i brigadförbanden från hösten 2001 att ha uppnått en sådan

förmåga att de kan delta i internationell verksamhet.

Regeringen kan senare komma att föreslå riksdagen att förmågan att kunna

delta i fredsbevarande operationer med sjö- och flygstridskrafter skall kunna

omfatta mer än närområdet.

Stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred m.m.

När det gäller Försvarsmaktens huvuduppgift att stärka det svenska samhället

vid svåra påfrestningar i fred föreslår regeringen:

Försvarsmakten skall

? ha förmåga att samverka med civila myndigheter och ha förmåga att

ställa resurser till förfogande.

?

? ha förmågan att ställa resurser till förfogande vid räddningstjänst och

därutöver kunna lämna stöd till andra myndigheter,

?

? beakta kraven på förmåga att stärka det svenska samhället vid svåra

påfrestningar i fred i den operativa och territoriella planeringen, vid

planeringen av övningar samt när det gäller tillgänglighet till vissa

materielslag och förnödenheter m.m. Dessa krav skall dock inte utgö-

ra en utgångspunkt för Försvarsmaktens utformning och omfattning.

?

Strävan att utnyttja de samlade resurserna effektivt bör enligt regeringens

mening bli tydligare än hittills hos både Försvarsmakten och andra statliga

myndigheter. En förutsättning för att Försvarsmakten skall kunna lämna ett

effektivt stöd till andra myndigheter är härvid att Försvarsmakten har förmå-

ga att samverka med dessa myndigheter. Det är därför angeläget att Försvars-

makten i sin planering av övningar beaktar samverkansmöjligheterna. Detta

gäller även de övriga myndigheterna.

Uppgiften att kunna lämna stöd till samhället innebär att Försvarsmakten i

vissa fall kan behöva disponera materiel och förnödenheter på ett sådant sätt

att de finns tillgängliga för stödinsatser hos andra myndigheter. Regeringen

vill här betona att Försvarsmaktens resurser i form av materiel och personal

skall vara ett möjligt stöd till de andra myndigheterna i särskilda situationer

och först när deras egna resurser inte räcker till eller helt saknas. Den möj-

lighet till sambruk mellan statliga myndigheter som regeringen förespråkar

bör bygga på en gemensam planering och överenskommelser mellan de

berörda myndigheterna. Stödet från Försvarsmakten innebär inte att de andra

myndigheterna skall underlåta att anskaffa t.ex. materiel som är nödvändig

för att myndigheterna skall kunna genomföra sina ordinarie uppgifter.

Regeringen erinrar härefter om att det av 34 § räddningstjänstlagen

(1986:1102) framgår att räddningsledaren kan ta i anspråk egendom och

personal från en statlig eller kommunal myndighet vid en räddningsinsats.

Försvarsmakten bör enligt regeringen tillsammans med de rädd-

ningstjänstansvariga myndigheterna fortsätta att utveckla hur bistånd kan

lämnas vid skilda slag av räddningstjänstinsatser.

Regeringen erinrar vidare om att när Försvarsmakten biträder en annan

myndighet så är det den andra myndigheten som leder och ansvarar för insat-

sen. Inom ramen för detta skall militära enheter alltid ledas av militära che-

fer. I sammanhanget pekar regeringen på att Försvarsmakten har särskilda

resurser för ledning. De ansvariga andra myndigheterna och Försvarsmakten

bör därför planera hur Försvarsmaktens ledningsmöjligheter effektivast

skulle kunna utnyttjas i framför allt inledningen av en insats.

Motionerna

Sammanfattande yrkanden om operativ förmåga

Moderata samlingspartiet har i sin partimotion Fö20 (m) ett särskilt avsnitt

om operativ förmåga. I detta konstateras att grunden är att Försvarsmakten

skall kunna försvara landet mot invasion och ockupation. En sådan förmåga

sägs också ge erforderliga kunskaper och färdigheter för att landets militära

enheter skall kunna hävda svenskt territorium och svenska intressen i närom-

rådet samt för att i samverkan med andra nationers resurser bidra till fred och

säkerhet i vår omvärld. Utan en väldokumenterad förmåga att försvara lan-

det, säger motionärerna, blir landets militära resurser inte heller efterfrågad

internationellt.

Vidare sägs att utvecklingen mot ökad interoperabilitet inte bara är en

grundläggande förutsättning för internationella insatser utan också en förut-

sättning för försvarets operativa förmåga att försvara landet. Denna utveck-

ling - internationalisering av försvaret - bör enligt motionärerna fortsätta oc

fördjupas samtidigt som sjö- och flygstridskrafter inte får undantas.

Kriser och katastrofer kan ställa stora krav på landets resurser att kunna

rädda liv och egendom samt begränsa miljöförstöring. Enligt motionärerna

behöver landets totala resurser då kunna utnyttjas samordnat, oberoende av

organisation och funktionstillhörighet. I sammanhanget sägs det därför vara

viktigt att landets militära resurser kan ställas till civila myndigheters förf

gande i deras myndighetsutövning.

Motionärerna anser att Sverige bör ta ledningen i arbetet med den gemen-

samma brigad som de nordiska länderna beslutat sätta upp. Med tanke på

vårt närområdes marina karaktär sägs det vara ett naturligt steg att också

skapa en internationell sjöstyrka.

När det gäller förmågan till försvar mot väpnat angrepp anser motionärer-

na att regeringens operativa krav inte stämmer överens med de säkerhetspo-

litiska förutsättningarna. Det krävs en högre operativ ambition för att inom

rimlig tid kunna återta volym och effekt sedan den nu aktuella panikartade

nedrustningen fått genomslag.

Inte heller anses förmågan att hävda svensk territoriell integritet komma

att bli tillräcklig. Begränsningen i antalet förband sägs förhindra möjligheten

att uppfylla de operativa kraven. Enligt motionärerna måste det vara ett oav-

visligt krav att försvaret även kan skydda och om nödvändigt med tvångsme-

del ingripa när svenska intressen är hotade såväl på land- som sjöterritoriet

och luftrummet samt omgivande havsområden.

I motionen kritiseras vidare vad regeringen anför om Sveriges förmåga att

bidra till fred och säkerhet i omvärlden. Möjligheten av ett svenskt deltagan-

det i fredsframtvingande operationer bör sålunda inte på förhand begränsas

till enbart markstridsförband. Det bör i stället vara det säkerhetspolitiska

behovet och de krav som den euroatlantiska säkerhetsordningen ställer som

avgör ett svenskt deltagande. Vidare sägs att antalet markförband och marina

förband i den framtida organisationen kommer att bli för få för att det skall

vara möjligt att uppfylla de operativa kraven.

Vad som sålunda i partimotion Fö20 (m) anförts om Försvarsmaktens ope-

rativa förmåga föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna (yrkande 4).

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö212 (kd), avgiven under den all-

männa motionstiden, anförs att ett förband är fullt operativt först när det är

samövat till alla sina funktioner och uppfyllt med personal, förnödenheter

och materiel för strid. Befälens kompetens måste därför ständigt övas och

utvecklas. Motionärerna anför vidare att den reella kompetensen tydligt

måste utformas utifrån de operativa förmågorna så att en anpassning och

tillväxt till framtida hot kan säkerställas. Det sägs vara oroväckande att fort

sättningsutbildningen inom Försvarsmakten minskar. Motionärerna hem-

ställer därför att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om betydelsen av en grundläggande och kontinuerlig verk-

samhet som vidmakthåller och utvecklar de angivna förmågorna (yrkande 2).

Yrkanden om förmågan till försvar mot väpnat angrepp

I motion Fö29 (kd) av Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd)

konstateras att regeringens förslag till nytt försvarsbeslut innefattar att Hal

landsbrigaden läggs ned. En konsekvens härav sägs bli att en av de två an-

läggningar som finns i landet för utbildning i strid i bebyggelse kommer att

avvecklas. Samtidigt sägs kompetens för strid i bebyggelse komma att bli

mer efterfrågad i framtiden, såväl inom landet som vid internationella insat-

ser. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av kompetens för strid i bebyggelse (yrkande

1).

Motionärerna konstaterar vidare att regeringen föreslår att fler värnpliktiga

årligen skall grundutbildas än vad Försvarsmakten planerat. I motionen före-

slås att den av regeringen föreslagna utökningen av värnpliktiga inriktas mot

kompetens för strid i bebyggelse (yrkande 2).

Yrkanden om förmågan att hävda territoriell integritet

I kommittémotion Fö212 (kd) betonas att Sverige ständigt måste ha en perso-

nell och materiell beredskap att kunna upptäcka, möta och avvisa varje

kränkning av svenskt territorium. En minskning av antalet förband och be-

redskapssänkningar sägs inte få leda till att det blir luckor i våra övervak-

nings- och insatssystem. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen

till känna vad som i motionen anförts om kapaciteten att hävda vår territori-

ella integritet (yrkande 6).

Yrkanden om förmågan att bidra till fred och säkerhet i omvärden

Kristdemokraterna pekar i kommittémotion Fö212 (kd) på att deltagandet i

internationella insatser ställer stora krav på samverkansförmågan med för-

band och staber från andra länder. Det är ett klart svenskt intresse att ytterl

gare utveckla samverkansförmågan, för att kunna fullgöra Försvarsmaktens

huvuduppgifter. Arbete med att utveckla denna förmåga bör intensifieras. Ju

bättre samverkansförmåga de svenska förbanden når, desto färre förberedel-

ser behöver göras inför övningar och skarpa insatser (yrkande 8).

Kristdemokraterna anser att det bör finnas en hel bataljon tillänglig för in-

sats med kort varsel. I den senaste tillsättningen av svenska trupper under

FN-mandat, den Natoledda KFOR-styrkan i Kosovo, tvingades man rekryte-

ra ytterligare 350 man, vilket delvis försenade ankomsten till Kosovo. Detta

har visat på nödvändigheten att utöka den svenska snabbinsatsförmågan.

Utgångspunkten bör vara att Sverige skall kunna sända en flexibelt samman-

satt bataljon utomlands inom trettio dagar efter beslut. Det är även viktigt

med ett snabbt politiskt beslutsfattande (yrkande 9).

Folkpartiet liberalerna anser i partimotion Fö28 (fp) att Sveriges fred och

säkerhet främjas genom ett aktivt deltagande i internationella insatser i Euro-

pa och dess närområde. Av rena budgetskäl har regeringen kraftigt minskat

den svenska internationella närvaron. Turerna kring SFOR och KFOR blev

särskilt oacceptabla när insatsen i Kosovo tog över ett halvår att få på plats.

Försvarsmakten måste redan i omedelbar närtid ges förutsättningar för insat-

ser av storleksordningen två till tre gånger den nuvarande (yrkande 8).

I kommittémotion U416 (kd) yrkande 5 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd) fram-

håller motionärerna att en fullskalig bataljon bör finnas tillgänglig för insat

med kort varsel, eftersom en av Försvarsmaktens huvuduppgifter är interna-

tionell fredsfrämjande verksamhet som kräver snabb beredskap för insatser i

olika konflikthärdar.

I motion Fö311(mp) av Lars Ångström (mp) anförs att när Sveriges snabbin-

satsstyrka trampar omkring i leran i Södertälje ett halvår efter krigsslutet i

Kosovo så drar ett löjes skimmer över Sveriges förmåga att bistå FN i inter-

nationella fredsinsatser. Uppenbarligen gör militären en alldeles egen tolk-

ning av vad ordet snabb betyder. Riksdagen bör därför slå fast att innebörden

är att en styrka kan ställas till FN:s förfogande inom loppet av 30 dagar.

Yrkanden om stöd åt internationell minröjning

Vänsterpartiet anser i partimotion Fö7 (v) att Sveriges förmåga till minröj-

ning måste öka rejält. Den kunskap som Sverige har på området måste ges

högre prioritet. Minst 200 miljoner kronor årligen bör därför avsättas inom

försvarsbudgeten för detta ändamål (yrkande 1).

I motion Fö328 av Lars Ångström m.fl. (mp, m, v, kd, fp) föreslås olika

åtgärder som syftar till att öka stödet till internationell minröjning. Försvar

maktens minröjningsförmåga bör sålunda förbättras genom att öronmärka en

procent av Försvarsmaktens samlade materielinköp för att öka kapaciteten att

finna och röja landminor (yrkande 1).

Räddningsverket har under år 1999 börjat bygga upp en egen kapacitet att

röja minor. Motionärerna anser att Räddningsverket bör ges nödvändiga

resurser för att fullfölja detta arbete (yrkande 2).

Vidare bör det nordiska samarbetet om minröjning främjas, exempelvis

kring samordnad forskning och utveckling samt gemensam finansiering av

den s.k. konstgjorda hundnosen (yrkande 3).

I motion Fö323 (s) pekar Carina Hägg och Martin Nilsson (båda s) på att ett

minröjningscentrum i Eksjö har förverkligats. Nu behöver utredas vad vi kan

göra för att bli en resurs på den mjuka sidan, vård omsorg och rehabilitering.

Ansvaret för minfrågan måste breddas till att omfatta delar som ligger inom

Socialdepartementets verksamhetsområde. Sverige är världens största bi-

dragsgivare till humanitär minröjning. Ett nationellt kompetenscentrum för

minröjning har byggts upp. Räddningsverket har tagit in minröjningskompo-

nenter i verkets återuppbyggnadsprojekt. Ett sätt att öka den svenska förmå-

gan till hjälp i mindrabbade länder är att inrätta ett nationellt kompetenscent

rum för stöd till minornas offer. Sverige bör göra en översyn av konsekven-

serna av Ottawakonventionen och bl.a. utreda möjligheterna till ett sådant

centrum för hjälp till minornas offer.

Margareta Andersson (c) pekar i motion Fö331 (c) på att Sverige i Eksjö har

börjat bygga upp ett tekniskt mycket framstående centrum för min- och

ammunitionsröjning (SWEDEC). Detta centrum kan även medverka i inter-

nationella uppdrag. Motionären anser att SWEDEC bör utvecklas till ett

internationellt kunskapscentrum (yrkande 1).

Motionärerna anser det vara viktigt att även utveckla det psykologiska

omhändertagandet av minoffer, liksom traumavården. Ett psykologiskt cent-

rum bör därför inrättas för att samverka med SWEDEC (yrkande 3).

Motionären pekar också på protesteknikens betydelse. Hon menar att Häl-

sohögskolan i Jönköping i samverkan med SWEDEC därför bör utveckla ett

centrum för protesteknik för minskadade (yrkande 4).

Utrikesutskottets yttrande

I sitt yttrande över propositionen ställer sig utrikesutskottet bakom regering-

ens ambitioner att ytterligare utveckla och fördjupa Sveriges internationella

säkerhetssamarbete. I närområdet bör Sverige härvid även fortsättningsvis

vara pådrivande i det mångfacetterade säkerhetsskapande samarbete som

bedrivs bilateralt, inte minst inom Östersjöstaternas råd, samt genom Part-

nerskap för fred (PFF). Sverige sägs också ha tagit sin del av ansvaret för att

bidra till fred och försoning i det f.d. Jugoslavien. Det var därför naturligt

delta med trupp i den fredsfrämjande styrka som Nato på uppdrag av FN:s

säkerhetsråd placerat i Kosovo. Inom EU sägs Sverige vara en aktiv deltaga-

re i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), som genom

besluten vid toppmötena i Köln och i Helsingfors under det senaste året

förstärkts väsentligt.

Utrikesutskottet ställer sig sålunda bakom regeringens uppfattning att ut-

formningen av Sveriges totalförsvarsresurser bör påverkas av besluten att

stärka den europeiska förmågan till krishantering.

Sveriges engagemang för FN står fast. Utrikesutskottet poängterar FN:s

särskilda roll för internationell fred och säkerhet. FN:s säkerhetsråd sägs ha

den viktigaste funktionen i den internationella säkerhetsordningen och kan

enligt FN-stadgan bl.a. besluta om fredsfrämjande insatser, även med

våldsanvändning.

Deltagande i internationella fredsfrämjande insatser är enligt utrikesut-

skottet en viktig del av den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Enligt

Regeringsformen får regeringen besluta om att sända svensk väpnad styrka

till annat land efter medgivande av riksdagen, om särskild lag så medger eller

om sådan skyldighet följer av internationell överenskommelse som godkänts

av riksdagen. Enligt lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands skall

begäran av FN eller beslut i Organisationen för fred och säkerhet i Europa

(OSSE) utgöra den folkrättsliga grunden för svenskt deltagande i en interna-

tionell fredsbevarande insats. Deltagande i internationella fredsfrämjande

insatser bygger för såväl yrkesofficerare som värnpliktiga på frivillighet.

Då FN saknade förmåga att operativt leda större fredsfrämjande insatser

med mandat för fredsframtvingande åtgärder, har Nato, på uppdrag av FN:s

säkerhetsråd, kommit att leda de fredsfrämjande insatserna IFOR och SFOR i

Bosnien-Hercegovina och KFOR i Kosovo.

Utrikesutskottet anför vidare att FN:s säkerhetsråd under de senaste åren

har tenderat, att i mandat för internationella fredsfrämjande operationer, ge

möjlighet till fredsframtvingande åtgärder (s.k. kapitel VII-mandat enligt

FN-stadgan). Sådana vida mandat har i förebyggande syfte getts även när

parternas samtycke förelegat, t.ex. beträffande Bosnien-Hercegovina efter

Daytonöverenskommelsen och i Östtimor. Samtidigt läggs allt större vikt vid

civila resurser vid fredsfrämjande insatser. Sverige har t.ex. i ökad utsträck-

ning bidragit med civilpoliser.

Ett särskilt svenskt intresse sägs ha varit att fästa uppmärksamheten på be-

hovet av konfliktförebyggande åtgärder.

Utgångspunkten för svenskt deltagande i internationella fredsfrämjande

insatser måste enligt utrikesutskottets uppfattning vara både efterfrågan på

svenska resurser och vår förmåga att effektivt bidra till insatsen. Vilka typer

av förband som efterfrågas vid fredsfrämjande insatser bör vara vägledande

för dimensionering och utformning av Försvarsmaktens internationella för-

måga. Erfarenheterna från Kosovokonflikten visar att Sverige måste stärka

sin förmåga att snabbt och med lämpliga resurser medverka i internationella

fredsfrämjande insatser. Utskottet noterar att regeringen anger som långsik-

tigt mål att flertalet svenska förband skall ha förmåga att delta i internatio-

nella fredsfrämjande insatser.

Utrikesutskottet konstaterar att ambitionsnivån för Sveriges förmåga att

delta i internationella fredsfrämjande insatser har höjts betydligt under de

senaste åren. Utskottet konstaterar vidare att regeringen nu föreslår en höjd

ambitionsnivå för den svenska internationella förmågan, men att det för

närvarande återstår att fastställa hur denna höjda förmåga skall uppnås. Ut-

skottet ser positivt på att regeringen ger hög prioritet åt arbetet att höja Sv

riges förmåga och beredskap att delta i internationella fredsfrämjande insat-

ser.

Det svenska deltagandet i fredsfrämjande insatser på olika platser i världen

sägs ha gett betydande erfarenheter. Samarbetet med Nato- och partnerländer

i Partnerskap för fred (PFF) har bidragit till att höja vår förmåga att delta i

internationella insatser. De Natoledda operationerna i Bosnien-Hercegovina

och Kosovo är de mest omfattande som Sverige har deltagit i.

Till de erfarenheter som kan dras av det senaste årets utveckling hör att det

finns ett behov att fortsatt stärka vår förmåga att delta i europeisk krishante

ring, samt att beredskapen för att snabbt kunna igångsätta en insats bör höjas.

Utrikesutskottet instämmer i regeringens åsikt att Sveriges förmåga att

snabbt och med resurser som efterfrågas kunna delta i internationella freds-

främjande insatser måste förbättras, samt att inriktningen skall vara att en

styrka kan sättas in någon månad efter beslut. Erfarenheterna från insatsen i

Kosovo sägs ha understrukit behovet av att förbättra beredskapen att snabbt

kunna sätta in ett förband. Utskottet utgår från att regeringen i lämplig form

redovisar vilka åtgärder den avser vidta för att höja Försvarsmaktens inter-

nationella förmåga och beredskap. Huruvida nuvarande lagstiftning bör

anpassas till de höjda ambitionerna för internationell förmåga och beredskap

är i sammanhanget av särskilt intresse. En annan aktuell fråga sägs vara om

en hög beredskap för internationella insatser, liksom tidigare, skall upprätt-

hållas genom en särskild snabbinsatsstyrka.

Utrikesutskottet har tidigare, senast i 1999/2000:UU1y, behandlat förslag

att finansieringen av Försvarsmaktens internationella insatser bör ske över

andra utgiftsområden än 6. Totalförsvar. Utskottet har därvid kommit fram

till att nuvarande ordning är ändamålsenlig och att någon förändring i den av

motionärerna förespråkade riktningen ej bör genomföras. Denna bedömning

kvarstår.

Mot bakgrund av sina överväganden avstyrker utrikesutskottet partimotio-

nerna Fö20 (m) yrkandena 4 (delvis) och 5 samt Fö28 (fp) yrkande 8. Ut-

skottet avstyrker vidare kommittémotion Fö212 (kd) yrkandena 8 och 9 samt

motionerna Fö311 (mp) och U416 (kd).

Försvarsutskottet

Grundläggande utgångspunkter

Riksdagen beslutade i maj 1999 i samband med den s.k. kontrollstationen

(prop. 1998/99:74, bet. 1988/99:FöU5, rskr. 224) om s.k. operativa förmågor

för Försvarsmakten. De operativa förmågorna skall ligga till grund för ut-

veckling, bibehållande och avveckling av olika förbandstyper. I riksdagsbe-

slutet bestämdes 20 operativa förmågor med anknytning till Försvarsmaktens

fyra huvuduppgifter och till beredskap på kort och medellång sikt.

Regeringen återkommer i den nu föreliggande propositionen med förslag

till förändringar av de operativa förmågorna. Syftet härmed är att dels preci-

sera dem så att de bättre speglar de av riksdagen beslutade fyra huvudupp-

gifterna för Försvarsmakten, dels att underlätta möjligheterna till uppfölj-

ning. Utskottet uppskattar dessa ambitioner.

Utskottet vill, liksom regeringen, betona att Försvarsmakten skall utformas

så att den kan utgöra en gemensam resurs för alla slags operativa uppgifter.

Organisationen skall vara flexibel och kunna anpassas till nya uppgifter och

framtida villkor.

Utskottet utgår, liksom motionärerna i kommittémotion Fö212 (kd) yrkan-

de 2, från att Försvarsmaktens kompetens utvecklas utifrån de operativa

förmågorna, så att en anpassning kan ske till framtida hot. Befälets kompe-

tens behöver sålunda utvecklas i en kontinuerlig övningsverksamhet. Motio-

nens förslag torde därmed komma att tillgodoses, varför motionen avstyrks

av utskottet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att förmågan att kunna möta om-

fattande militära angrepp bör säkerställas genom anpassningsförmåga, i detta

fall en förmåga att kunna rusta upp. De närtida kraven på att kunna möta ett

militärt angrepp skall kunna tillgodoses med för tillfället disponibla resurser

och aktuell beredskap.

Förmågan att kunna delta i internationella insatser prioriteras högt av rege-

ringen. Utskottet har ingen annan uppfattning men återkommer utförligt till

frågan i samband med ställningstagandet till operativ förmåga att bidra till

fred och säkerhet i omvärlden.

Utskottet anser, liksom regeringen, att landets resurser behöver samordnas

bättre för att kunna möta det bredare spektrum av hot som kan komma att

riktas mot våra nationella säkerhetsintressen.

Behov av operativ förmåga hos Försvarsmakten

Regeringen redogör i propositionen (s. 39-41) för behovet av operativ för-

måga för Försvarsmaktens olika funktioner och förbandstyper t.ex:

? underrättelsefunktionen

?

? ledningsorganisationen

?

? förband för strid på marken

?

? förband för strid mot sjömål

?

? luftförsvarsförband samt

?

? beredskapssystemet.

?

Utskottet har ingen annan mening än regeringen angående behoven men

konstaterar att regeringen inför en rad nya begrepp och benämningar utan att

närmare definiera dem. Utskottet återkommer till detta i den del som be-

handlar Försvarsmaktens krigsförband.

Försvar mot väpnat angrepp

Regeringen redovisar, när det gäller försvar mot väpnat angrepp, förslag till

operativa förmågor i anslutning till fyra olika beredskapsanknutna tidspers-

pektiv - grundläggande försvarsförmåga och grundberedskap, grundläggande

försvarsförmåga på kort sikt (högst ett år), förmåga till anpassning på me-

dellång sikt (inom fem år) respektive förmåga till anpassning på lång sikt

(mer än tio år). Utskottet finner denna uppdelning lämplig. För tydlighetens

skull bör dock de nämnda tidsramarna - ett, fem respektive tio år - närmare

definieras. Enligt utskottets mening skall tidsgränserna gälla med utgångs-

punkt från det tillfälle då regering eller riksdag fattar beslut om förändrad

inriktning eller beredskap.

Utskottet har ingen erinran mot av regeringen föreslagna operativa förmå-

gor för den grundläggande försvarsförmågan och grundberedskapen. Sveri-

ge måste kunna möta väpnade hot som direkt kan beröra landet vid en kris

som kan utvecklas även ur det nu aktuella omvärldsläget. Möta skall här inte

tolkas passivt utan som ett samlingsbegrepp för alla slags adekvata militära

åtgärder med hänsyn till karaktären på det militära angreppet. Skyddsåtgär-

der skall kunna vidtas och begränsade intrång på vårt territorium måste kun-

na mötas. Utskottet anser liksom regeringen att särskilda styrkor med speciell

kompetens och inriktning mot NBC-skydd och mot IT-angrepp mot För-

svarsmakten bör organiseras.

Utskottet delar också regeringens bedömning om behovet av en grundläg-

gande försvarsförmåga i ett ettårigt perspektiv. Sverige skall kunna utveckla

en sådan militär förmåga att en angripare måste vidta omfattande förberedel-

ser för att kunna hota oss militärt. Vi skall kunna bekämpa angrepp mot oss

med fjärrstridsmedel och begränsade luftrörliga markstyrkor. Samhällsfunk-

tioner och infrastruktur måste kunna bevakas och skyddas.

Långsiktiga förändringar av den säkerhetspolitiska miljön kan komma att

kräva betydande förändringar av försvarsförmågan. Utskottet anser i likhet

med regeringen att Försvarsmakten därför inom fem år efter beslut om an-

passningsåtgärder skall kunna utveckla förmåga att möta och hejda mer

omfattande militära operationer. Det fordras därför en fortlöpande analys av

omvärldsutvecklingen för att i tid upptäcka för oss kritiska förändringar. Det

krävs också en försvarsplanering som på ett betryggande sätt förmår att

värdera Försvarsmaktens operativa förmågor mot tänkbara möjliga hot, vilka

handlingsalternativ som föreligger i olika tidsperspektiv samt när skilda

handlingsvägar eller optioner inte längre föreligger.

En grund skall också finnas för att på lång sikt - mer än tio år - kunna

skapa förmåga att möta ett omfattande militärt angrepp mot Sverige.

Hög personell kompetens, en god materiell kvalitet, tillräcklig kapacitet för

att utbilda, resurser för materielförsörjning samt finansiella förutsättningar

utgör den nödvändiga grunden för anpassningsförmågan. Utskottet åter-

kommer mer utförligt till frågan om anpassning.

Av det föregående framgår att utskottet inte delar Moderata samlingsparti-

ets bedömning i partimotion Fö20 att de operativa kraven inte skulle stämma

överens med de säkerhetspolitiska förutsättningarna och därav följande ope-

rativa ambitioner. Utskottet avstyrker därför yrkande 4 (i denna del) i den

nämnda motionen.

I framtiden måste alla förband kunna strida i en urbaniserad miljö. Inte

minst kommer en sådan kompetens att vara betydelsefull inför internationella

insatser. Denna uppfattning framförs också i motion Fö29 av Lars Gustafs-

son och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd). Utskottet har erfarit att utvecklingen

av befäls- och förbandskompetensen för detta framtida behov för närvarande

utreds av Försvarsmakten. Det kan således visa sig att den anläggningen för

att öva strid i bebyggelse som finns i anslutning till Halmstad behövs även i

framtiden. Utskottet anser därmed att motionens båda yrkanden om kompe-

tens och kapacitet för strid i bebyggelse kommer att prövas. Motionen av-

styrks därför.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till operativ

förmåga i berörd del.

Förmåga att hävda svensk territoriell integritet

Enligt utskottet är det nödvändigt att hävda svensk territoriell integritet i

enlighet med folkrättens regler. Försvarsmakten måste kunna upptäcka och

ingripa mot kränkningar. Försvarsmakten skall i samverkan med andra myn-

digheter kunna upptäcka och avvisa säkerhetshot. Liksom regeringen anser

utskottet att det är en förstahandsuppgift för hemvärnet att kunna bevaka och

skydda viktiga objekt i samhället bl.a. mot sabotage.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning i partimotion Fö20 (m) yr-

kande 4 (i denna del) att förmågan att hävda den territoriella förmågan skulle

komma att bli otillräcklig. Inte heller delar utskottet farhågorna i kommitté-

motion Fö212 (kd) yrkande 6 om att kapaciteten för att hävda vår territoriella

integritet riskerar att få oacceptabla luckor. Utskottet anser således att rege

ringens förslag till operativ förmåga i berörd del bör godkännas av riksdagen

och samtidigt nämnda motionsyrkanden avslås.

Förmåga att bidra till fred och säkerhet i omvärlden

Svenskt deltagande i internationella fredsfrämjande insatser

Utrikesutskottet ställer sig i ett yttrande (1999/2000:UU4y) till försvarsut-

skottet bakom regeringens ambitioner att ytterligare utveckla och fördjupa

Sveriges internationella säkerhetssamarbete. Yttrandet fogas som en bilaga

till detta betänkande.

I närområdet bör enligt utrikesutskottet Sverige även fortsättningsvis vara

pådrivande i det mångfasetterande säkerhetsskapande samarbete som bedrivs

bilateralt samt inte minst inom Östersjöstaternas råd samt genom Partnerskap

för fred (PFF).

Sverige har också tagit sin del av ansvaret för att bidra till fred och förso-

ning i det f.d. Jugoslavien. Det var därför naturligt att delta med trupp i den

fredsfrämjande styrka som Nato på uppdrag av FN:s säkerhetsråd placerat i

Kosovo. Inom EU är Sverige en aktiv deltagare i den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken (GUSP), som genom besluten vid toppmötena i Köln

och i Helsingfors under det senaste året förstärkts väsentligt. Utrikesutskotte

ställer sig bakom regeringens uppfattning att utformningen av Sveriges total-

försvarsresurser bör påverkas av besluten att stärka den europeiska förmågan

till krishantering.

Utrikesutskottet framhåller i sammanhanget FN:s särskilda roll för inter-

nationell fred och säkerhet. FN:s säkerhetsråd har den viktigaste funktionen i

den internationella säkerhetsordningen och kan enligt FN-stadgan bl.a be-

sluta om fredsfrämjande insatser, även med våldsanvändning.

Försvarsutskottet anser att propositionen - och det gäller även motionerna -

är otydlig när det gäller att beskriva innebörden av den ambition m.m. som

föreslås för Försvarsmaktens förmåga att bidra till fred och säkerhet i om-

världen. Det förekommer ett flertal begrepp vars närmare innebörd det inte

redogörs för. Det är enligt utskottets mening sålunda oklart om medverkan i

olika internationella uppdrag avser t.ex. utbildning för fredsfrämjande verk-

samhet, fredsbevarande eller fredsframtvingande verksamhet.

Enligt utrikesutskottet är en viktig del av den svenska utrikes- och säker-

hetspolitiken att delta i internationella fredsfrämjande insatser. Mot den

bakgrunden hade det enligt försvarsutskottets mening varit en fördel om

propositionen närmare hade redogjort för de författningsmässiga förutsätt-

ningar som föreligger för detta deltagande.

Försvarsutskottet finner därför - i likhet med utrikesutskottet - anledning

att inledningsvis sammanfatta de författningsmässiga förutsättningarna för

Sveriges militära medverkan för att främja internationell fred och säkerhet.

Enligt regeringsformen (RF) får regeringen besluta att sända svensk väpnad

styrka till annat land efter medgivande av riksdagen, om särskild lag medger

detta eller om sådan skyldighet följer av en internationell överenskommelse

som godkänts av riksdagen.

De lagar som är aktuella är lagen (1992:1153) om väpnad styrka för tjänst-

göring utomlands och lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande

verksamhet.

Enligt lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands skall begäran av

FN eller beslut i Organisationen för fred och säkerhet i Europa (OSSE) utgö-

ra den folkrättsliga grunden för svenskt deltagande i en internationell freds-

bevarande insats. Personalen som ingår i styrkan skall anställas särskilt för

uppgiften och ingå i Försvarsmaktens utlandsstyrka.

Enligt lagen får högst 3 000 personer ur utlandsstyrkan samtidigt tjänstgö-

ra utomlands i väpnad tjänst, medan det inte finns någon begränsning för

obeväpnad personal. Deltagande i internationella fredsbevarande eller freds-

framtvingande insatser bygger för såväl yrkesofficerare som all annan per-

sonal, t.ex. värnpliktiga, på frivillighet.

Lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet innebär

att regeringen kan besluta att sända en väpnad styrka utomlands för att delta i

utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för internationellt

samarbete. Den som inte är anställd i Försvarsmakten skall ha samtyckt till

att delta i utbildningen. Lagen tillkom i samband med upprättandet av Part-

nerskap för fred-samarbetet (PFF) vilket initierades av Natoländerna i januari

1994.

Från att tidigare främst ha varit traditionellt fredsbevarande operationer i

form av övervakning av buffertzoner eller demilitariserade områden m.m.

(enligt FN-stadgans VI:e kapitel om fredlig lösning av tvister) har de inter-

nationella operationerna under det senaste årtiondet alltmer fått karaktären av

fredsframtvingande insatser (enligt FN-stadgans VII:e kapitel om militära

tvångsmedel).

Deltagande av svensk trupp i fredsframtvingande insatser har ansetts kräva

riksdagens medgivande. Det svenska deltagandet i de Natoledda IFOR- och

SFOR-styrkorna i Bosnien-Hercegovina och i KFOR-styrkan i Kosovo

fr.o.m. 1999 godkändes således av riksdagen då dessa operationer bedömdes

ha fredsframtvingande karaktär.

De situationer som regleras i regeringsformen (RF 10:9) gäller när en väp-

nad styrka skall sändas till utlandet. Det förekommer dock att enheter ur

Försvarsmakten sänds utomlands för att delta i internationellt arbete utan att

det är fråga om situationer som omfattas av RF 10:9. Enheten som sänds

utomlands bedöms då inte vara en väpnad styrka i regeringsformens mening,

även om styrkan har beväpning för självförsvar.

Försvarsutskottet delar utrikesutskottets uppfattning att utgångspunkten för

svenskt deltagande i internationella fredsfrämjande insatser måste vara både

efterfrågan på svenska resurser och vår förmåga att effektivt bidra till insat-

sen. Vilka typer av förband som efterfrågas vid fredsfrämjande insatser bör

vara vägledande för dimensionering och utformning av Försvarsmaktens

internationella förmåga. Försvarsutskottet delar utrikesutskottets mening att

det finns ett behov av att stärka våra möjligheter att delta i europeisk kris-

hantering.

Utskottet konstaterar att regeringen föreslår en höjd ambitionsnivå för den

svenska internationella förmågan, men att det för närvarande återstår att

fastställa hur denna skall förverkligas. I utskottets beredningsarbete har det

nämligen visat sig att det finns en diskrepans mellan de i propositionen ut-

tryckta politiska ambitionerna att kunna delta i internationell fredsfrämjande

verksamhet och de realistiska möjligheterna till sådant deltagande. Förmågan

att delta är sålunda beroende av ett flertal faktorer som t.ex. finansiering,

personalförsörjning, materielförsörjning, logistik och utbildningsförhållan-

den. Utskottet har också noterat att det föreligger en målkonflikt i närtid

mellan ökade ambitioner för den internationella verksamheten och behovet

att ge Försvarsmakten en ny inriktning. Utskottet ser dock positivt på att

regeringen ger hög prioritet åt arbetet att höja Sveriges förmåga och bered-

skap att delta i internationella fredsfrämjande insatser. Planeringen måste

emellertid utgå från realistiska förutsättningar. Vidare anser utskottet att de

är mindre lämpligt att låsa målet för vårt deltagande till ett visst antal bata

joner, som inte är något entydigt begrepp. Mot bakgrund av det anförda

avstyrker utskottet partimotion Fö28 (fp) yrkande 8, som föreslår väsentligt

större insatsmöjligheter än regeringen gör i propositionen.

Sveriges förmåga att delta i internationella insatser har höjts betydligt un-

der de senaste åren. Det svenska deltagandet på olika platser i världen har

också gett en betydande erfarenhet. Samarbetet med Nato- och partnerländer

i Partnerskap för fred (PFF) har bidragit till att höja vår förmåga att delta i

internationella insatser. De Natoledda operationerna i Bosnien-Hercegovina

och Kosovo är de mest omfattande som Sverige har deltagit i. Erfarenheterna

från Kosovokonflikten visar att Sverige måste stärka sin förmåga att snabbt

och med lämpliga resurser medverka i internationella fredsfrämjande insat-

ser. Försvarsmakten måste bl.a. förbättra de planeringsmässiga förutsättning-

arna för att statsmakterna snabbare än hittills skall kunna besluta om en

insats.

Försvarsutskottet instämmer sålunda i regeringens, utrikesutskottets och

motionärernas i Fö212 (kd), Fö311 (mp) och U416 (kd) åsikt att Sveriges

förmåga måste förbättras när det gäller att snabbt kunna delta i internatio-

nella fredsfrämjande insatser. Alla synes vara överens om att en insats måste

kunna komma i gång smidigare och snabbare än i fallet med styrkan till

Kosovo. Inriktningen bör sålunda vara att en styrka -med de resurser som

efterfrågas - kan sättas in någon månad efter beslut i riksdagen eller av rege-

ringen. Processen före statsmakternas beslut måste emellertid också effekti-

viseras. I det sammanhanget är finansieringsfrågan väsentlig. Utskottet utgår

från att regeringen snarast återkommer med förslag till riksdagen efter vilka

principer som utlandsinsatser bör finansieras.

Utskottet anser därmed att motionärernas synpunkter i huvudsak beaktats

eller kommer att beaktas. Utskottet avstyrker sålunda kommittémotionerna

Fö212 (kd) yrkande 9 och U416 (kd) yrkande 5 samt motion Fö311 (mp).

Utrikesutskottet konstaterar i sitt yttrande att Försvarsmakten fortsätter att

utveckla den internationella samverkansförmågan. Det främsta verktyget är

den fördjupade planerings- och översynsprocess (s.k. PARP) som bedrivs

inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). Att Natostandard och -metoder

används som utgångspunkt är naturligt mot bakgrund av att dessa används

vid de allra flesta insatserna, även de som leds av FN. I stort sett samtliga

delar av Försvarsmaktens organisation berörs av PARP-processen, vilket är

ett resultat av ambitionen att flertalet förband på sikt skall ha internationel

samverkansförmåga.

Kommittémotion Fö212 (kd) uttalar sig (yrkande 8) för en ytterligare ut-

veckling av samverkansförmågan. Utskottet instämmer i vad utrikesutskottet

och motionärerna har anfört om betydelsen av att förbättra förmågan att

kunna samverka i internationella operationer. Utskottet bedömer att nämnda

motionsyrkande bör komma att tillgodoses. Motionsyrkandet avstyrks därför.

I partimotion Fö20 (m) kritiseras regeringen för att den på förhand skulle

begränsa svenskt deltagande i fredsframtvingande operationer till enbart

markförband. Som nyss framgått ansluter sig utskottet till regeringens be-

dömning att det är efterfrågan på svenska resurser och vår förmåga att effek-

tivt bidra som bör vara utgångspunkten för en eventuell insats. Utskottet

avstyrker därmed partimotion Fö20 (m) yrkande 4 i berörd del.

Med anledning av vad som här har anförts föreslår utskottet att riksdagen

godkänner regeringens förslag till operativ förmåga (hemställan nr 1) i be-

rörd del och avslår tillhörande motioner.

Förmåga att kunna röja minor

I Sveriges internationella engagemang för att bidra till fred och säkerhet

ingår förmågan att kunna röja land- och sjöminor som en viktig del. Denna

förmåga har varit efterfrågad, och svensk personal har vid flera olika tillfäl-

len utomlands deltagit i eller självständigt genomfört minröjningsinsatser.

Med hänsyn till minproblemets stora omfattning i skilda delar av världen

torde behovet av kunskap och kapacitet för minröjning inte komma att mins-

ka utan tvärtom öka.

Utskottet har valt att här behandla de fyra motioner med sammanlagt åtta

yrkanden som berör minröjning.

Utskottet har tidigare med tillfredsställelse noterat att Sverige under senare

höjt sin profil när det gäller minröjning. Totalförsvarets ammunitions- och

minröjningscentrum (SWEDEC) har inrättats i Eksjö och där pågår materiel-

och metodutveckling. Avsatta medel för skilda åtgärder inom minröjnings-

området har höjts väsentligt. Exempelvis satsar Försvarsmakten under år

1999 ca 160 miljoner kronor. Vidare utvecklas kompetens och resurser för

minröjning vid Statens räddningsverk (SRV). På tilläggsbudget för år 1999

har SRV fått 5 miljoner kronor för att öka förmågan till civil humanitär min-

röjning. Utskottet har vidare erfarit att regeringen i december 1999 beslutat

att omdisponera ytterligare 5 miljoner kronor med innebörd att SRV i samråd

med SWEDEC kan öka sitt internationella samarbete för att utveckla meto-

der m.m. för humanitär minröjning.

Enligt utskottet visar det anförda att förmågan till minröjning prioriteras

högt, liksom samverkan med andra länder härom, och att betydande medel

årligen satsas inom detta område. Utskottet ser därför för närvarande inte

något behov av en ytterligare ambitionshöjning och härtill hörande öron-

märkning av medel till minröjning inom försvarsramen, vilket föreslås i

partimotion Fö7 (v) och i motion Fö328 (mp,m,v,kd,c,fp) av Lars Ångström

m.fl. Utskottet anser vidare att SRV för närvarande har getts erforderliga

resurser för att kunna bygga upp sin kompetens och kapacitet för humanitär

minröjning. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att dubblering av resurser

vid SWEDEC och SRV bör undvikas. Härav följer att utskottet avstyrker

partimotion Fö7 (v) yrkande 1 och motion Fö328 (mp,m,v,kd,c,fp) yrkandena

1 och 2.

I motion Fö328 (mp,m,v,kd,c,fp) yrkande 3 förordas främjande av nordiskt

samarbete om minröjning, bl.a. utveckling och finansiering av den s.k.

konstgjorda hundnosen. Utskottet har erfarit att det pågår ett samarbete mel-

lan Försvarets forskningsanstalt och dess norska motsvarighet om gemen-

samma projekt och forskning inom området. Utskottet har vidare erfarit att

Försvarsmakten är positiv till ett sådant samarbete. Motionärernas synpunk-

ter bör därmed kunna komma att beaktas varför utskottet avstyrker motions-

yrkandet.

I motion Fö331 (c) av Margareta Andersson förordas att SWEDEC ut-

vecklas till ett internationellt kunskapscentrum för minröjning. Enligt ut-

skottets mening utnyttjas kunskaperna vid SWEDEC i dag även internatio-

nellt. Hur och när en ytterligare utveckling härav bör ske måste bl.a. få styra

av de internationella åtaganden som Sverige tar ansvar för. Något uttalande i

enlighet med motionen om ett internationellt kunskapscentrum bör därför

inte göras av riksdagen. Utskottet avstyrker sålunda yrkande 1 i den nämnda

motionen.

I samma motion förordas att det inrättas ett psykologiskt centrum för

minoffer (yrkande 3) och ett protescentrum (yrkande 4). I motion Fö323 (s)

av Carina Hägg förordas en utredning om att inrätta ett centrum för minornas

offer. Utskottet har inget emot att det utvecklas centrum i enlighet med mo-

tionärernas förslag men anser samtidigt att det inte kan vara en försvarsan-

gelägenhet att ta initiativ till att utveckla nämnda centrum. Motionsyrkande-

na avstyrks därför.

Förmåga att kunna stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred

Försvarsmaktens resurser skall kunna utnyttjas för att stärka samhället. Det

är därvid viktigt att resurser samutnyttjas effektivt.

Statsmakterna har tidigare angett situationer där samhället skall ha en sär-

skilt god beredskap (prop. 1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5, rskr.

1996/97:203). Dessa situationer utgör typfall för händelser som skulle kunna

utvecklas till en svår påfrestning på samhället i fred. Tillsammans med de

myndigheter som är huvudansvariga om något av typfallen skulle inträffa,

bl.a. nedfall av radioaktiva ämnen, svåra störningar i elförsörjningen samt

översvämningar och dammbrott, bör Försvarsmakten utveckla förmågan att

lämna stöd. Detta bör ske genom i första hand en gemensam planering för de

olika typfallen. Även gemensamma övningar bör kunna vara ett lämpligt sätt

att utveckla denna förmåga.

Utskottet anser sålunda att riksdagen skall godkänna regeringens förslag

(hemställan nr 1) till operativ förmåga för Försvarsmakten i här berört avse-

ende. Liksom regeringen anser utskottet att kraven på att Försvarsmakten

skall kunna ställa resurser till samhällets förfogande vid svåra påfrestningar

fred inte skall utgöra en utgångspunkt för Försvarsmaktens utformning och

omfattning.

Det sambruk mellan statliga myndigheter som regeringen förespråkar bör

bygga på en gemensam planering samt överenskommelser mellan myndig-

heterna. Enligt utskottet bör detta kunna leda till att dubbelanskaffning av

utrustning i vissa fall kan undvikas.

Försvarets anpassningsförmåga

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 13, 44, 45, 50, 52,

58, 59, 97, 98 och 104) anfört om anpassning och behov av kompetens jämte

tillhörande motioner, nämligen Fö212 (kd) yrkande 7, Fö24 (m) yrkande 5,

Fö28 (fp) yrkande 26 och Fö32 (kd) yrkande 2. Utskottet behandlar vidare

Riksdagens revisorers skrivelse 1998/99:RR7 Anpassningen av totalförsvaret

samt den med anledning härav väckta motionen Fö1 (kd).

Regeringen

Planering för anpassning

I propositionen Förändrad omvärld - omdanat försvar (prop. 1998/99:74)

behandlades frågan om anpassning ingående. Regeringen anförde då bl.a.

följande:

För att säkerställa möjligheterna till anpassning skall insatsorganisationen

utformas så att den inom en femårsperiod kan tillväxa eller anpassas till den

militärstrategiska utvecklingen i närområdet. Sådana förändringar kan med

hänsyn till svårigheter att fatta beslut om anpassning behöva ske när militär-

strategiska förändringar redan påbörjats i omvärlden. Förändringar i omvärl-

den kan innebära att hela funktioner behöver tillväxa, vilket ställer krav på e

god förmåga att nyttja eller förändra de kompetenser som i första hand finns i

insatsorganisationen.

Regeringen anförde vidare:

Tillväxt förutsätts ske genom en ökning av befintliga krigsförbands stor-

lek, genom ny eller kompletterad utbildning, förtätning med kvalificerad

förrådsställd eller nyanskaffad materiel samt genom att nya krigsförband

tillkommer.

Regeringen återkommer till detta i den nu aktuella propositionen och påpekar

att anpassningsförmågan tillhör en av de viktiga frågorna. Anpassningsför-

mågan skall förbättras genom en utvecklad försvarsunderrättelsetjänst, upp-

byggnad av framåtblickande kunskap samt kompetens. Vi skall ha genomar-

betade anpassningsplaner, materielförsörjning i internationellt samarbete och

en allmän beredskap för förändringar, anför regeringen.

Som nyss framhållits, i den del som behandlar operativ förmåga, skall en

av utgångspunkterna för Försvarsmaktens planering vara att efter beslut om

anpassningsåtgärder kunna möta och bekämpa olika typer av stridskrafter

som uppträder samlat och med ett bestämt operativt syfte. En av de grund-

läggande faktorerna för Försvarsmaktens framtida anpassningsförmåga,

anför regeringen vidare, är att skapa förutsättningar och garantier för en

försörjningssäkerhet som möjliggör leveranser av materiel till Försvarsmak-

tens insatsorganisation i olika beredskapssituationer. Därutöver måste förut-

sättningar skapas för en försörjningssäkerhet som innebär att leverans och

vidmakthållande av materiel kan ske så att Försvarsmakten kan behålla och

utveckla nödvändiga kompetenser.

Planeringen för anpassning sägs vara en kontinuerligt pågående process.

Enligt regeringens uppfattning bör anpassningen ses över årligen.

Behov av kompetens

Regeringen anför att den viktigaste förutsättningen för att säkerställa förmå-

gan till anpassning i olika avseenden är att Försvarsmakten har tillgång till

nödvändig kompetens. Regeringens bedömning är att Försvarsmakten bör

upprätthålla kompetens inom följande områden:

? Ledningskompetens

?

Den innefattar beredskap, kunskap och färdighet att sätta in och leda mili-

tära insatser.

? Försvarsunderrättelsekompetens

?

Den innebär kunskaper och färdigheter att upptäcka, analysera och bedöma

hot mot Sverige. I kompetensen ligger också att kontinuerligt kunna överva-

ka svenskt territorium samt kunskaper om hur sensorer och vapen, även

rymdbaserade sådana, kan användas mot oss.

? Kompetens att genomföra väpnad strid.

?

Den är grundläggande för det militära försvaret. Den omfattar strid och

militär verksamhet, i alla konfliktnivåer, riktad mot markmål, sjömål på och

under havsytan samt mot luftmål. Kompetensen bör omfatta alla nivåer till

väpnad strid samordnad i högre förband och i militära operationer där flera

typer av stridskrafter och system samverkar.

? Skyddskompetens

?

Den innefattar skydd av civila och militära funktioner inklusive skydd av

infrastruktur. Kompetensen bör ha stor bredd och täcka områden från militä-

ra angrepp till åtgärder för att stärka samhället, fortifikatoriskt skydd och

skydd mot insatser med NBC-stridsmedel.

? Logistikkompetens

?

Den avser den specifika logistikkompetens som behövs för militär verk-

samhet. Med logistik avses underhållstjänst, teknisk tjänst och transporter.

? Kompetens inom informationskrigföring

?

Den omfattar kunskapen att hantera informationskrigföring. Kunskapen

avser såväl defensiva åtgärder som kunskap om offensiva metoder för att

kunna slå tillbaka mot en angripare.

? Internationell kompetens

?

Den innebär kunskaper och färdigheter att kunna genomföra internatio-

nella fredsfrämjande och humanitära insatser samt att kunna delta i interna-

tionellt säkerhetssamarbete, bl.a. i form av gemensamma övningar. Häri

ingår stöd till återuppbyggnad och övrig civil-militär samverkan (Cimic).

Detta är under en övergångsperiod en särskild kompetens som successivt, i

takt med Försvarsmaktens internationalisering, avses ingå som en naturlig

del i Försvarsmaktens övriga kompetenser.

? Kompetens till civil samverkan

?

Den innebär kunskaper och färdigheter att när behov uppstår kunna sam-

verka med civila myndigheter över hela skalan från räddningstjänstinsatser

till krigstillstånd.

Riksdagens revisorer

Bakgrund

Riksdagens revisorer har i rapporten Anpassningen av totalförsvaret

(1998/99:RR7) granskat hur anpassningsfrågorna har redovisats för regering-

en och riksdagen. En central fråga i granskningen har därvid varit på vilket

sätt regeringen använder sig av försvarsmyndigheternas redovisningar i sin

egen redovisning till riksdagen. I sin rapport riktar revisorerna kritik mot at

varken regeringen eller totalförsvarsmyndigheterna närmare redogjort för

den mera långsiktiga anpassningen. Revisorerna anser det angeläget att rege-

ringen och totalförsvarsmyndigheterna utförligare redovisar på vilket sätt

anpassningen är tänkt att genomföras.

Revisorerna redovisar sina slutsatser och förslag i anslutning till följande

sex rubriker.

Regeringens redovisning till riksdagen

Enligt revisorerna sägs granskningen visa att det finns en rad otydligheter i

regeringens propositioner och skrivelser. Revisorerna utgår från att rege-

ringen fortsättningsvis lämnar tydliga redogörelser i propositioner och skri-

velser. Revisorerna förutsätter också att regeringen till nästa budgetbehand-

ling förbättrar resultatredovisningen av försvarsverksamheten. Regeringen

bör härvid bl.a. tydligare redovisa det civila försvarets förmåga.

Revisorerna föreslår att regeringen i kommande budgetpropositioner redo-

gör för hur försvarets omfattning och utgifter har utvecklats under de senaste

tio åren. I redovisningen bör också gå att utläsa hur det svenska försvaret

utvecklats i förhållande till försvaret i andra länder. Revisorerna föreslår

vidare att regeringen i kommande budgetpropositioner tydligt relaterar för-

svarets förmåga till den omvärldsutveckling som man bedömer som sanno-

lik.

Revisorernas granskning sägs visa att totalförsvarsmyndigheterna inte i

nämnvärd omfattning har planerat sin verksamhet mot icke-militära hot.

Revisorerna föreslår därför att regeringen återkommer till riksdagen med en

redogörelse för möjligheterna att utnyttja totalförsvarsresurser vid skilda

slags påfrestningar på samhället.

Revisorerna föreslår också att regeringen varje år kompletterar budgetpro-

positionen med en särskild skrivelse om anpassning. I skrivelsen bör rege-

ringen tydligt redogöra dels för gällande krigsduglighet samt förberedelserna

för hur denna kan höjas i ett kortare tidsperspektiv, dels för anpassningsför-

mågan i ett längre tidsperspektiv.

Myndigheternas redovisning till regeringen

Av revisorernas rapport framgår att Försvarsmakten ännu bara översiktligt

berört frågan på vilket sätt anpassningen skall genomföras. Revisorerna utgår

från att regeringen begär att Försvarsmakten tydligare redovisar hur den

långsiktiga anpassningen är tänkt att genomföras.

Granskningen sägs vidare visa att det finns oklarheter i Försvarsmaktens

redovisning av det militära försvarets förmåga i årsredovisningen. Inte heller

finns det någon omvärldsanalys i Försvarsmaktens årsredovisning. Reviso-

rerna utgår från att regeringen ser till att Försvarsmakten i sina kommande

årsredovisningar tydligt redogör för mot vilka mål myndigheten bedömer

försvarsförmågan samt att försvarets förmåga relateras till omvärldsutveck-

lingen.

När det gäller det civila försvarets förmåga anser revisorerna att bedöm-

ningen av denna förmåga är alltför osäker. Enligt revisorerna bör det finnas

en tydligare analys av på vilket sätt funktionernas förmågor påverkas om det

uppstår störningar inom andra funktioner. Revisorerna förutsätter att rege-

ringen begär att kommande beslutsunderlag från Överstyrelsen för civil

beredskap med bedömningar av det civila försvarets förmåga också innehål-

ler en tydlig analys av funktionernas beroende av varandra.

Alliansfriheten och internationaliseringen

Revisorerna föreslår att regeringen klargör för riksdagen vilka konsekvenser

tillämpningen av anpassningsförmågorna kan komma att ha på den svenska

alliansfriheten.

Revisorerna föreslår också att regeringen tillsätter en utredning för att

närmare analysera vilka konsekvenser tillämpningen av anpassningsprinci-

pen har, och kommer att få, när det gäller svenskt deltagande i internationella

rustningsbegränsningsavtal.

Revisorerna har vidare i rapporten föreslagit att regeringen skall tillsätta en

utredning med uppdrag att undersöka konsekvenserna av att den svenska

försvarsindustrin internationaliseras. Revisorerna utgår från att det av rege-

ringen aviserade beslutet om ett samlat utvecklings- och effektivitetsarbete

kommer att inkludera frågan om vilka förändringar som är aktuella när det

gäller de svenska riktlinjerna för krigsmateriel. Regeringens samlade utveck-

lings- och effektivitetsarbete bör även analysera hur eventuella förändringar

av riktlinjerna kan förenas med Sveriges övergripande säkerhetspolitiska

mål.

Omvärldsanalyser

Revisorerna föreslår att det vid sidan av Försvarsberedningen upprättas ett

oberoende analysinstitut. Det oberoende analysinstitutet skall på samma sätt

som Försvarsberedningen ha i uppdrag att göra omvärldsanalyser.

Finansiering

Revisorerna föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om

hur inledningen till en anpassningsperiod skall finansieras. Förslaget bör

vara utformat på ett sådant sätt att upptakten av en anpassningsperiod inte

försenas på grund av de handlingsregler som finns för finansieringen.

Det civila försvaret

Revisorerna föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med en redo-

visning för hur samordningen i Regeringskansliet har förbättrats i syfte att

skapa ett effektivt civilt försvar.

Revisorerna har vidare i rapporten föreslagit att regeringen avvaktar med

att lämna förslag i frågan om hur Överstyrelsen för civil beredskap bör ges

uppdrag att utgöra en stödfunktion också när det gäller svåra påfrestningar på

samhället i fred. Revisorerna finner det lämpligt att regeringen först granskar

på vilket sätt överstyrelsen har samordnat insatserna för att möta militära hot

Denna granskning förutsätts komma att ske i den av regeringen aviserade

utredningen av lednings- och samordningsfrågor inom det civila försvaret.

Revisorernas förslag

Riksdagens revisorer föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad revisorerna anfört om

1. regeringens redovisning till riksdagen,

2.

3. myndigheternas redovisning till regeringen,

4.

5. alliansfrihet och internationalisering,

6.

7. omvärldsanalyser,

8.

9. finansiering,

10.

11. det civila försvaret.

12.

Motionerna

Kristdemokraterna betonar i sin kommittémotion Fö1 (kd) de historiska erfa-

renheterna. Motionärerna konstaterar att analyserna av förhållandena under

andra världskriget visar att den svenska beredskapen inte nådde full effekt

förrän efter krigets slut. Problemet med att höja beredskapen bestod inte av

att det saknades medel. Försvarskostnaderna uppgick då till nästan hälften av

den samlade statsbudgeten. En starkt bidragande orsak till tillkortakomman-

dena var i stället att de politiska beslutsfattarna inte i tid beslutade om en

upprustning av det svenska försvaret. En annan viktig orsak var att upprust-

ningen till stor del begränsades av svårigheten att få modern materiel utifrån

och att den egna försvarsindustrin inte räckte till.

Den för svensk försvarspolitik så centrala frågan om förmåga till anpass-

ning sägs i motionen inte ha fått den stabilitet som är nödvändig för att ge

kontinuitet i planeringen. Under ett uppbyggnadsskede är det viktigt att

kunna konkretisera och förankra innebörden av anpassning och vilka åtgär-

der som följer av olika beslut. Motionärerna refererar till Försvarsmaktens

bedömning att en uppbyggnad av det militära försvarets kapacitet under en

tidsperiod om fem år, eller kortare, inte kan tillföra några väsentliga föränd-

ringar vad avser organisation, nya förmågor, nya materielsystem m.m. För

detta krävs längre tid. Enligt motionärerna bör detta hållas i åtanke då man

nu i dag ämnar ge försvaret en ny inriktning.

För att säkerställa vår förmåga att besluta om anpassning är det angeläget

att underrättelsetjänsten har resurser att ständigt förse statsmakterna med

aktuellt beslutsunderlag. Den säkerhetspolitiskt och militärt inriktade under-

rättelsetjänsten måste därför lägga särskild vikt vid att analysera långsiktiga

utvecklingstendenser för att tidigt kunna förutse förändringar av politisk,

ekonomisk och militär karaktär vilka kan få säkerhetspolitiska konsekvenser

för Sverige. Detta föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

(yrkande 1).

Motionärerna anför vidare att ett spänt säkerhetspolitiskt läge i vår om-

värld troligen innebär svårigheter för oss att importera strategiska insatsvaro

och militär materiel. Exportförbud kan komma att råda när behoven är som

störst. Vår anpassningsstrategi sägs därför endast vara trovärdig så länge som

vi har en levande inhemsk försvarsindustri, vilket riksdagen som sin mening

bör ge regeringen till känna (yrkande 2).

I motionen sägs den grundläggande frågan vara om vår demokrati är kapa-

bel att fatta nödvändiga beslut om tillväxt i tid. Det är därför viktigt att ut

från vårt demokratiska styrelseskick noggrant analysera vilka beslutsformer

som krävs med hänsyn till lagar och förordningar, vilket riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna (yrkande 3).

En avgörande fråga för anpassningen är finansieringen. Motionärerna kon-

staterar att riksdagen varje år i budgetberedningen beslutar om en bered-

skapskredit för totalförsvaret. Denna kredit är avsedd att finansiera bered-

skapsåtgärder under höjd beredskap. För anpassningsåtgärder måste rege-

ringen däremot anslå extra medel. Kristdemokraterna ser med oro på den

nuvarande ordningen och begär en översyn av anpassningens finansiering.

Detta föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande

4).

Kristdemokraterna anser vidare att riksdagen årligen i samband med bud-

getpropositionen bör få en särskild skrivelse om omvärldsutveckling och

anpassning (yrkande 5). I denna skrivelse bör bl.a. tydligt redovisas hur

insatsorganisationen, beredskapen och den långsiktiga anpassningen utveck-

las.

Varje år görs stora investeringar i utbildning av pliktpersonal. Eftersom

anpassningsförmågan i hög grad bygger på välutbildade förband bör rege-

ringen ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för att ta till vara och vid-

makthålla nödvändig kompetens hos pliktpersonalen, dels inför en ettårig

höjning av krigsdugligheten, dels när det gäller den långsiktiga anpassning-

en. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om vilka åtgärder som bör vidtas för att

vidmakthålla kompetens hos pliktpersonalen (yrkande 6).

I kommittémotion Fö212 (kd) återkommer Kristdemokraterna till kravet på

en särskild årlig skrivelse till riksdagen i samband med regeringens budget-

proposition (yrkande 7).

Ytterligare en kommittémotion från Kristdemokraterna behandlar frågan om

anpassning. I motion Fö32 (kd) betonas sålunda att Försvarsmaktens plane-

ring för tillväxt måste vara en kontinuerlig process och en viktig del av an-

passningsprincipen. Det sägs därför vara nödvändigt att fortlöpande värdera

Försvarsmaktens operativa förmåga utifrån omvärldsutvecklingen och att

riksdagen kontinuerligt informeras om detta. Med hänsyn till att tillväxtför-

mågan nu blir kraftigt beskuren i en minskad försvarsmakt bör tillväxtmöj-

ligheterna klarläggas i samband med den årliga redovisningen av anpass-

ningsförmågan. Ett trovärdigt tillväxtkoncept måste enligt motionärerna

skapas. Ett sådant bör bl.a. visa den personella och materiella bas som finns

att tillgå. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i

motionen anförts om att skapa ett trovärdigt tillväxkoncept för försvaret i

händelse av säkerhetspolitiska försämringar i omvärlden (yrkande 2).

I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö28 (fp) refereras den kritik som

Riksdagens revisorer i sin rapport 1998/99:RR7 riktat mot regeringens in-

formation till riksdagen, bl.a. att informationen varit otydlig och att det fun

nits brister när det gäller redovisningen av hur försvaret utvecklats under en

längre tidsperiod. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i kommande

propositioner så långt som möjligt redovisar försvarets resurser, tillståndet i

olika delar av Försvarsmakten, antalet tillförda respektive avförda värnplikti-

ga samt befintlig, nyanskaffad respektive avförd materiel (yrkande 26).

I motion Fö24 (m) av Jeppe Johnsson citeras propositionens ställningstagan-

de att en viktig del i Försvarsmaktens framtida organisation är förmågan till

tillväxt. Motionären ställer i anslutning härtill ett antal frågor. Han ifrågas

ter bl.a. om vi kan lita på den politiska förvarningen och om det finns till-

räcklig beslutskraft för att i tid genomföra erforderliga anpassningsåtgärder.

Motionären anser det rimligt att försöka beräkna vad en återtagning skulle

kosta om man tvingas göra återtagningen efter exempelvis fem, tio eller

femton år efter det att den nu föreslagna neddragningen genomförts. Riksda-

gen bör därför begära att regeringen utreder vad en eventuell framtida åter-

tagning av försvaret skulle kosta (yrkande 5).

Utskottet

Riksdagen har beslutat att totalförsvarets förmåga till anpassning skall vara

en av grundstenarna i den svenska försvarspolitiken (prop. 1996/97:4, bet.

1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:36). Med anpassningsförmåga avses totalför-

svarets förmåga att möta angrepp i olika tidsperspektiv. Med hänsyn till

utvecklingen i omvärlden skall försvaret kunna förstärkas, utökas, reduceras

eller eljest förändras för att motsvara de krav som ställs på försvaret. An-

passningen skall som princip kunna tillämpas oavsett ekonomisk nivå.

Regeringen redovisade i samband med kontrollstationen våren 1999 (prop.

1998/99:74) relativt utförligt sin syn på anpassningsprincipen och på utveck-

lingen av anpassningsförmågan. Utskottet anslöt sig då till regeringens upp-

fattning (bet. 1998/99:FöU5) att förmåga till anpassning bör ha en central

betydelse vid totalförsvarets utformning. Utskottet betonade, liksom rege-

ringen, betydelsen av genomtänkta förberedelser och tidiga beslut. Det är

ofrånkomligt att beslut om anpassningsåtgärder kommer att behöva fattas

under betydande osäkerhet och med inslag av politiskt risktagande. Förmå-

gan att kunna uppfatta och rätt tolka de ofta svaga signalerna om säkerhets-

politiska förändringar blir betydelsefull. Utskottet uttalade sig också för en

flexibel totalförsvarsorganisation som kan möta olika hot eller utvecklas mot

att möta sådana hot. Det är då nödvändigt att upprätta planer som på medel-

lång sikt klargör skilda utvecklingsmöjligheter för totalförsvarets utveckling.

Denna planering måste präglas av ett dynamiskt synsätt. Härutöver pekade

utskottet på skilda behov som måste vara avstämda mot anpassningsprinci-

pen och dess tillämpning, t.ex. kompetens i försvarsorganisationen, utbild-

ningsanordningar, försvarsindustriella resurser, försvarsindustriellt interna-

tionellt samarbete samt forskning. Utskottet utgick från att regeringen årli-

gen, antingen i budgetförslaget eller i annan ordning, informerar riksdagen

för att denna skall kunna pröva hur anpassningsförmågan utvecklas.

Regeringen behandlar i den nu föreliggande propositionen anpassnings-

principen och dess tillämpning där dessa frågor hör hemma i sitt samman-

hang, t.ex. under avsnitten om operativ förmåga, försvarsmaktens krigsför-

band och materielförsörjning. Regeringen betonar, återigen, att anpassnings-

förmågan är en viktig fråga och att planeringen för anpassning är en kontinu-

erlig process. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att en avgö-

rande förutsättning för att säkerställa förmågan till anpassning i olika avse-

enden är att Försvarsmakten har och kan upprätthålla erforderlig kompetens.

Utskottet delar också regeringens bedömning av inom vilka områden som

kompetens bör upprätthållas och vad kompetensen därvid bör innefatta.

Liksom regeringen anser också utskottet att det från anpassningssynvinkel är

nödvändigt att behålla viss organisations- och effektbestämmande materiel i

stället för att avveckla denna.

I kommittémotion Fö1 (kd) uttalas viss skepsis mot att det inom ramen för

vårt styrelseskick skulle vara möjligt att fatta nödvändiga beslut om anpass-

ning i tid och att därför beslutsformerna noggrant bör analyseras. Enligt

utskottets uppfattning kommer vi i en anpassningssituation alltid att vara i

efterhand. Detta är naturligt eftersom i detta fall anpassning för totalförsvar

per definition innebär att reagera på något slags störning i den säkerhetspoli-

tiska miljön. Utskottet ser inte något behov av att behöva ändra nuvarande

beslutsformer som följd av anpassningsprincipen. Under förutsättning av att

det finns erforderlig politisk vilja och beslutskraft bör nödvändiga anpass-

ningsbeslut kunna fattas i nuvarande beslutsformer. Motion Fö1 (kd) yrkande

3 avstyrks därför.

I en annan av Kristdemokraternas kommittémotioner - Fö32 (kd) - framhålls

en rad förhållanden som behövs för att skapa en trovärdig anpassningsfiloso-

fi: kontinuerlig process, fortlöpande analys, klarlagda förändringsmöjlighe-

ter, m.m. Som framgått av det föregående har utskottet ingen annan mening

än motionärerna i denna del. Något särskilt uttalande från riksdagen i enlig-

het med motionen synes därför inte erforderligt varför utskottet avstyrker

yrkande 2.

Riksdagens revisorer har gjort en omfattande genomlysning av skilda aspek-

ter på anpassningsprincipen. Förslaget (1998/99:RR7) Anpassning av total-

försvaret har lämnats till riksdagen. Utskottet kan konstatera att den rapport

(1998/99:4) som revisorerna tagit ställning till har utarbetats före regeringen

redovisning av anpassningsfrågorna i kontrollstationen (prop. 1998/99:74).

Som framgått av det föregående var regeringens redovisning då relativt om-

fattande och behandlade en rad frågor som förts fram i den nyss nämnda

rapporten. Regeringen återkommer i den nu föreliggande propositionen med

ytterligare redovisningar om anpassning. Utskottet kan således konstatera att

flera av de påpekanden som görs i rapporten och av revisorerna därför redan

har beaktats, exempelvis kritiken mot att regeringen inte närmare redogjort

för den mera långsiktiga anpassningen.

Revisorerna föreslår tydligare redovisningar av anpassning i propositioner

och skrivelser och att regeringen årligen i anslutning till budgetpropositionen

lämnar en särskild skrivelse om anpassning till riksdagen (yrkande 1). I

kommittémotionerna Fö1 (kd) yrkande 5 och Fö212 (kd) yrkande 7 samt i

partimotion Fö28 (fp) yrkande 26 förordas också årliga redovisningar om

anpassning från regeringen. I kommittémotion Fö1 (kd) yrkande 6 föreslås att

regeringen i sin redovisning anger vilka åtgärder som behövs för att behålla

kompetensen hos pliktpersonal inför en anpassning.

Utskottet håller med revisorerna och motionärerna att det skall vara tydliga

redogörelser och relevant information till riksdagen. Som framgått av det

föregående har utskottet också uttalat sig för årliga redovisningar, antingen i

budgetförslaget eller i en särskild skrivelse om detta skulle vara mer ända-

målsenligt. Utskottet håller också med revisorerna om värdet av att i det

sammanhanget vid försvarspolitiskt lämpliga tillfällen kunna redovisa tidsse-

rier och nyckeltal för att belysa utvecklingen. Däremot är inte utskottet

övertygat om att den struktur på redovisningen som revisorerna föreslår är

den mest angelägna. De omfattande strukturförändringarna inom försvaret

under 1990-talet och de flera gånger ändrade budgeterings- och redovis-

ningsprinciperna försvårar dessutom jämförelsen mellan olika år och gör det

lätt att dra fel slutsatser. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

revisorernas förslag nr 1 samt motionerna Fö1 (kd) yrkandena 5 och 6, Fö28

(fp) yrkande 26 och Fö212 (kd) yrkande 7.

Revisorerna efterlyser en tydligare redovisning från myndigheterna till rege-

ringen, bl.a. om hur den långsiktiga anpassningen är tänkt att genomföras,

samt av hur olika funktioner påverkas om det uppstår störningar i andra

funktioner (förslag nr 2). Enligt utskottets mening ankommer det inte på

riksdagen att ange detta. Det måste vara regeringens uppgift att reglera vilket

underlag som av myndigheterna skall lämnas till regeringen. En närmare

redovisning av hur anpassningsfrågorna skall realiseras mer konkret bör

regeringen lämna inför försvarsbeslutet år 2001. Härav följer att utskottet

avstyrker revisorernas förslag nr 2.

Revisorerna för resonemang om hur tillämpningen av anpassningsförmågor-

na kan komma att inverka på olika delar av svensk säkerhetspolitik, t.ex.

alliansfrihet, förhandlingar om rustningsbegränsningar och exportregler för

krigsmateriel. I kommittémotion Fö1 (kd) anförs att vår anpassningsstrategi

endast är trovärdig om vi har en levande inhemsk försvarsindustri. Utskottet

utgår, i likhet med revisorerna, från att regeringen klargör för riksdagen om

anpassningsprincipen i någon del av sin tillämpning kommer i konflikt med

säkerhetspolitiska mål eller handlingsnormer. Om detta kräver att en utred-

ning behöver tillsättas eller ej bör enligt utskottets mening ankomma på

regeringen att bedöma. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det

från bl.a. anpassningssynpunkt innebär fördelar med en inhemsk försvarsin-

dustri. Att en sådan skulle vara ett krav för trovärdighet vore dock enligt

utskottet att gå för långt. Internationell försvarsindustriell samverkan och

leveransavtal kan komplettera eller ersätta egen industrikapacitet. Härav

följer att utskottet avstyrker revisorernas förslag nr 2 och motion Fö1 yrkan-

de 2.

Revisorerna föreslår att det upprättas ett oberoende analysinstitut. I kommit-

témotion Fö1 (kd) hävdas behov av att ständigt förse statsmakterna med

aktuellt underlag för att analysera långsiktiga utvecklingstendenser inför

beslut om anpassningsåtgärder. Utskottet har i det föregående betonat den

stora betydelsen av en god förmåga att kunna uppfatta och rätt tolka signa-

lerna om viktigare säkerhetspolitiska förändringar. Det kan således vara helt

avgörande för vår förmåga till anpassning, inte minst för att tidigt kunna

reagera på kritiska förändringar, att det finns kvalificerade resurser med hög

integritet som i en kontinuerlig process kan analysera vad som händer och

förse de politiska organen med beslutsunderlag. Det finns utanför Regerings-

kansliet flera av varandra oberoende organ som gör säkerhetspolitiska om-

världsanalyser, t.ex. Utrikespolitiska institutet, vissa universitet, Försvaret

forskningsanstalt och Försvarshögskolan. Det är Regeringskansliets uppgift

att med utgångspunkt i tillgängligt analysmaterial bereda regeringens säker-

hetspolitiska ställningstaganden. Tillkomsten av en särskild enhet i Försvars-

departementet - sekretariatet för analys och långsiktig försvarsplanering -

bör även kunna förbättra möjligheterna att ta in och analysera relevant un-

derlag för regeringens ställningstaganden i fråga om anpassning. Utskottet

ser alltså inte behov av att inrätta något nytt oberoende analysinstitut för at

på samma sätt som Försvarsberedningen göra omvärldsanalyser. Utskottet

utgår från att statsmakterna får tillgång till det underlag som motionärerna

påtalar behov av. Utskottet avstyrker därför förslag nr 3 och motion Fö1 (kd)

yrkande 1.

Revisorerna föreslår att regeringen lämnar förslag till riksdagen om hur en

anpassningsperiod skall finansieras. I kommittémotion Fö1 (kd) yrkande 4

föreslås en översyn av anpassningens finansiering och i motion Fö24 (m)

yrkande 5 förordas en utredning om vad en eventuell framtida återtagning på

5, 10 och 15 års sikt skulle kosta. Utskottet är inte övertygat om fördelarna

med beräkningar på det sätt som föreslås i motion Fö24 (m). Förutsättning-

arna ändras fortlöpande och utfallet påverkas starkt av vilka antaganden om

åtgärder, tidsramar, restriktioner m.m. som ligger till grund för beräkningar-

na. Utskottet har, som framgått av det föregående, också sagt att planeringen

måste präglas av ett dynamiskt synsätt. Det får därför anses mer realistiskt

och effektivt att i anslutning till aktuella beslutstillfällen, med då gällande

förutsättningar, beräkna kostnader och äska medel för erforderliga anpass-

ningsåtgärder. Utskottet anser inte heller att det behövs någon särskild bered-

skapsstat på statsbudgeten för anpassningsåtgärder. Däremot bör regeringen

för riksdagen kunna redovisa kostnader och tidsramar för åtgärder för att

iståndsätta förband och system till krigsförband som tagits ur krigsorganisa-

tionen men behållits "i malpåse". Utskottet avstyrker följaktligen förslag nr 5

och motionerna Fö1 (kd) yrkande 4 och Fö24 (m) yrkande 5.

Revisorerna föreslår att regeringen återkommer till riksdagen och redovisar

hur samordningen kan förbättras i syfte att åstadkomma ett effektivt civilt

försvar. Utskottet delar revisorernas uppfattning om behovet av en effektiv

och förbättrad samordning. Utskottet konstaterar att regeringen nyligen ut-

färdat direktiv (dir. 1999:63) för en utredning om principer för en bättre

helhetssyn vid planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred. I uppdraget ingår att ta ställning till om

nuvarande funktionsindelning, myndighetsuppgifter och samordningssystem

behöver ändras. Utskottet utgår från att denna utredning kommer att be-

handla de frågor som aktualiseras av Riksdagens revisorer. Förslag nr 6 bör

därför inte bifallas av riksdagen.

Behov av kompetens

Utskottet delar regeringens uppfattning att den viktigaste

förutsättningen för att säkerställa förmågan till anpassning i

olika avseenden är att Försvars-makten har tillgång till

nödvändig kompetens. Utskottet gör ingen annan bedömning än

regeringen av inom vilka områden som Försvarsmakten bör

upprätthålla kompetens samt innehållet i dessa kompetenser.

Försvarsmaktens krigsförband

I detta avsnitt behandlar utskottet propositionens avsnitt 5.3 Inriktning av

insatsorganisationen (s. 53-59) samt motionerna Fö7 (v) yrkande 4, Fö17

(m) yrkande 2, Fö20 (m) yrkande 5, Fö28 (fp) yrkandena 11 och 23, Fö32

(kd) yrkandena 8 och 9 (i denna del), Fö36 (mp) yrkande 2, Fö322 (kd) (i

denna del) samt Fö601 (m).

Regeringen

Regeringen föreslår (hemställan nr 2) att riksdagen godkänner regeringens

förslag till inriktning av den framtida insatsorganisationen. Den föreslås

inriktas mot att successivt fram t.o.m. år 2004 innehålla följande viktigare

krigsförband:

? ett högkvarter, en operativ insatsledning och fyra militärdistriktssta-

ber,

?

? en armédivisionsstab med tillhörande förband, bland dem en NBC-

insatsstyrka och två jägarbataljoner,

?

? sex armébrigadledningar, sexton mekaniserade bataljoner, fyra luft-

värnsbataljoner, fyra haubitsbataljoner, fyra pionjärbataljoner, fyra

underhållsbataljoner, sex stadsskyttebataljoner och en luftburen ba-

taljon,

?

? två ytstridsflottiljer med sammanlagt tolv ytstridsfartyg,

?

? en ubåtsflottilj med fem ubåtar,

?

? en minkrigsflottilj,

?

? en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner,

?

? åtta JAS 39 Gripen-divisioner,

?

? två helikopterbataljoner, varav en med markoperativ inriktning och en

med sjöoperativ inriktning och

?

? nationella skyddsstyrkor, inkluderande bl.a. tolv markstridsbataljoner

och hemvärn.

?

Regeringens syn på grunderna för stridskrafternas utformning

Grunden för det militära försvarets utveckling skall även framgent vara för-

mågan till väpnad strid. Med denna utgångspunkt bör målet för den långsik-

tiga utvecklingen vara en flexibel försvarsmakt med förmåga till en rad olika

insatser samt till att kunna anpassas mot de nya hot och risker som kan upp-

stå i framtiden.

Försvarsmaktens krigsförband skall sålunda kunna uppfylla de krav på

operativ förmåga och beredskap som ställs i närtid. Vidare skall krigsförban-

den också innehålla en stor del av de kompetenser som efterfrågas för att

kunna tillgodose kraven på långsiktig anpassningsförmåga.

Organisationens beredskap styrs i nuvarande omvärldsläge främst av be-

hovet att hävda Sveriges territoriella integritet, medverka i internationella

insatser samt att kunna stärka samhället. Organisationen bör innehålla krigs-

förband med hög operativ rörlighet och kvalitet och kunna flexibelt sättas

samman efter aktuella behov.

Territorialförsvar, hemvärn och vissa andra delar av dagens militära för-

svar bör organiseras som nationella skyddsstyrkor. De nationella skyddsstyr-

korna skall med varierande beredskap ha förmåga att skydda befolkningen

och infrastrukturen samt att stödja de operativt rörliga förbandens strid.

Ledningsfunktionen bör utformas för att kunna hantera ett brett spektrum av

händelser, såväl nationellt som internationellt.

Regeringen anser att en utveckling av det militära försvarets organisation

som beskrivits ovan är en viktig del av det militära försvarets strukturella

förnyelse. Det är väsentligt att organisationens utformning och beredskap

anpassas till de relativt låga kraven på försvar mot väpnat angrepp som

ställs i närtid, så att ett tillräckligt stort utrymme kan skapas för långsikti

anpassningsförmåga och förnyelse och för att öka förmågan att medverka

internationellt till fred och säkerhet.

I propositionens bilaga 3 redovisas en detaljerad sammanställning över

regeringens förslag till hur Försvarsmaktens krigsorganisation bör utvecklas

fram t.o.m. år 2004.

Regeringens syn på ledningsorganisationens utformning

Försvarsmakten har den 30 september 1999 lämnat ett förslag till utformning

av den framtida ledningsorganisationen. Försvarsmakten föreslår bl.a. att för

ledning av stridskrafterna skapas en ny samlokaliserad operativ och taktisk

ledning, vilket skapar bättre förutsättningar för en framtida integrering av

dessa. Detta är av stor betydelse för att Försvarsmakten samordnat skall

kunna leda insatser såväl inom som utom landet. Regeringen föreslår därför

att det organiseras

? ett högkvarter,

?

? en operativ insatsledning och

?

? fyra militärdistriktsstaber

?

Regeringens och motionernas förslag till utformning av organisation m.m.

avseende den militära ledningsorganisationen utvecklas närmare i ett särskilt

avsnitt i detta betänkande.

Regeringens förslag till markstridskrafternas utformning

Markstridsförbandens förmåga till väpnad strid skall vara hög. Vapenver-

kan, rörlighet och skydd bör vidareutvecklas liksom förmågan till underrät-

telseinhämtning och ledningskrigföring.

Alla konfliktnivåer skall kunna hanteras både nationellt och i de interna-

tionella fredsfrämjande operationer som Sverige beslutar sig för att delta i. I

Europa och dess närhet skall markstridsförbanden kunna delta i alla typer av

fredsfrämjande operationer. I övriga delar av världen skall markstridskrafter-

na kunna delta i fredsbevarande operationer.

Fram t.o.m. år 2004 bör enligt regeringens mening av de operativt rörliga

markstridskrafterna främst organiseras:

? en armédivisionsstab med tillhörande förband, bland dem bl.a. två jä-

garbataljoner, en fallskärmsjägarbataljon, tre säkerhetsbataljoner, tre

luftvärnsbataljoner samt en NBC-insatsstyrka,

?

? sex armébrigadledningar,

?

? sexton mekaniserade bataljoner, sex stadsskyttebataljoner, en luftbu-

ren bataljon, fyra luftvärnsbataljoner, fyra haubitsbataljoner, fyra pi-

onjärbataljoner och fyra underhållsbataljoner.

?

Flexibelt sammansatta stridsgrupper bör kunna skapas av bataljonsförban-

den. Förbanden skall ha en hög tillgänglighet efter beredskapshöjning. Mark-

stridskrafternas bataljoner bör kunna verka inom divisions och brigads ram,

såväl i Sverige som i internationella sammanhang.

Ett utbildningssystem bör införas som innebär att grundorganisationen årli-

gen utbildar en komplett brigad. När fyra år har gått har fyra brigader utbil-

dats med en sådan kompetensnivå att de har förmåga till omedelbara insat-

ser.

När ytterligare en omgång har utbildats kan den först utbildade brigadens

personal överföras till de nationella skyddsstyrkorna eller utgöra tillväxtre-

surs för ytterligare brigadförband. Med detta system kan det ständigt finnas

fyra brigader och tillhörande divisionsförband med hög utbildnings- och

kompetens att tillgå. Det är viktigt att alla brigadledningarna ges lika hög

kompetens.

Regeringens förslag till utformning av marinstridskrafterna

Huvudinriktningen bör vara en förmåga att kunna utöva områdeskontroll

över och under havsytan samt i kustzonen. Sjöstridskrafterna bör vidareut-

vecklas mot ett färre antal fartyg, men med en ökad uthållighet till sjöss.

Marinstridskrafterna bör vidare utvecklas mot integrerade och behovssam-

mansatta styrkor och mot ökad förmåga till samverkan med andra nationers

förband vid övningar och internationella insatser i vårt närområde samt med

civila myndigheter.

Utformningen av marinstridskrafterna styrs av förmågan att framgångsrikt

kunna bekämpa en kvalificerad angripare och förmåga till uthållig marin

närvaro i våra omgivande farvatten.

Den närtida dimensioneringen av marinstridskrafter styrs däremot främst

av kravet att kunna hävda vår territoriella integritet och kravet på långsiktig

anpassning. Förmågan att övervaka Sveriges omgivande havsområden och

kunna ingripa vid kränkningar av sjöterritoriet bör vidareutvecklas.

Antalet ytstridsfartyg bör därför reduceras till tolv ytstridsfartyg. Regering

har medgivit Försvarsmakten att anskaffa totalt sex korvetter av Visbyklass.

Dessa bedöms vara operativa år 2010. Inledningsvis upprätthålls antalet

ytstridsfartyg med befintliga korvetter av Stockholms- respektive Göteborgs-

klassen samt med patrullbåtar av Kaparenklassen. Efter hand som korvetter

av Visbyklass införs utgår patrullbåtssystemet.

Antalet ubåtar bör enligt regeringens uppfattning reduceras till fem, varav

två av Västergötlandsklassen och tre av Gotlandsklassen. De i dag befintliga

ubåtarna, tre av Gotlandsklassen och fyra av Västergötlandsklassen, är så

olika att en besättning inte utan vidare kan växla eller byta ubåtstyp. Ubåtar-

na av Gotlandsklass har luftoberoende maskineri. För att öka den taktiska

uthålligheten inom ubåtsvapnet har regeringen medgett Försvarsmakten att

installera luftoberoende maskineri på de två ubåtar av Västergötlandsklassen

som skall halvtidmoderniseras och behållas.

Marinstridskrafternas förmåga till minröjningsinsatser bör vidmakthållas

och utvecklas inom ramen för en minkrigsflottilj. Fartygsdragen minsvep-

ning är dock en äldre metod som inte bör behållas. Huvuddelen av minsvep-

ningsförbanden bör därför avvecklas år 2001. Vissa enheter av minsvep-

ningsförbanden bör dock behållas för att ingå i de nationella skyddsstyrkor-

na. Det finns skäl att behålla förmågan att svepa med fjärrstyrda minsvep.

Amfibieförbanden bör organiseras i en amfibiebrigadledning och tre amfi-

biebataljoner. Den unika kompetens som amfibieförbanden har till väpnad

strid i skärgårds- och kustzonen bör tillvaratas så långt det är möjligt och, d

behov finns, vid internationella insatser.

Sammantaget bör enligt regeringens mening marinstridskrafterna inriktas

mot:

? två ytstridsflottiljer med sammanlagt tolv ytstridsfartyg,

?

? en ubåtsflottilj med fem ubåtar,

?

? en minkrigsflottilj,

?

? en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner.

?

Regeringens förslag till utformning av helikopterförbanden

Den mark- respektive sjöoperativa helikopterkapaciteten bör vidareutvecklas.

Härutöver bör förmågan utvecklas att transportera en luftburen bataljon.

Två helikopterbataljoner bör organiseras. Den ena bör ha markoperativ in-

riktning och den andra sjöoperativ inriktning. Inom dessa bataljoner bör det

finnas räddningskapacitet. Räddningsfunktionen enligt avtalet mellan Sjö-

fartsverket och Försvarsmakten bör enligt regeringens mening upprätthållas.

Den nuvarande arméflygbataljonen, de två marina helikopterdivisionerna,

pansarvärnshelikopterkompanierna och den rörliga helikopterledningen bör

avvecklas med början år 2001. Den centrala helikopterresursledning som är

nödvändig bör ingå i den operativa insatsledningen. Vidare bör Försvars-

makten mot slutet av perioden börja utveckla attackhelikopterkompetens,

bl.a. genom studier och demonstratorer.

Anskaffningen bör därför inriktas mot försvarsmaktsgemensamma heli-

koptertyper, varav en bör vara medeltung och en bör vara lätt. Flertalet av de

nuvarande helikoptertyperna bör därför efterhand avvecklas.

Regeringens förslag till utformning av flygstridskrafterna

I fråga om stridsflygförbanden bör inriktningen vara åtta divisioner JAS 39

Gripen fr.o.m. år 2005. I avsnittet 5.4 i propositionen redovisar regeringen

hur kravet på kontinuerlig utbildning av nya militära flygförare och hur

ombeväpningen från Viggensystemet till Gripensystemet påverkar såväl

antalet divisioner som antalet flottiljer. Regeringen konstaterar där att det

utöver de åtta stridsflygdivisionerna under ombeväpningsperioden bör finnas

ytterligare två flygdivisioner Viggen för att säkerställa utbildningen och

ombeväpningen. Dessa två extradivisioner bör enligt regeringens mening inte

innefattas i insatsorganisationen efter det att ombeväpningen till Gripensy-

stemet är genomförd. Parallellt med ombeväpningen till Gripensystemet bör

Viggensystemet successivt avvecklas fr.o.m. år 2001.

När det gäller flygstridskrafternas bas-, luftbevaknings- och ledningsförband

anser regeringen att åtta flygbasförband och tre stridsledningscentralkompa-

ni bör organiseras. Vidare bör en andra grupp flygburen spaningsradar (FSR

890) organiseras utöver de 29 markbaserade radarplutoner 870 som finns.

En mer detaljerad redogörelse för krigsförbandens organisation m.m. finns i

propositionens bilaga 3.

Regeringens förslag till utformning av nya förbandstyper

Territorialförsvarsförband, hemvärnsförband och vissa andra delar av da-

gens militära försvar bör - enligt regeringens mening - organiseras som s.k.

nationella skyddsstyrkor. De nationella skyddsstyrkorna skall med varieran-

de beredskap ha förmåga att skydda befolkningen och infrastrukturen samt

att stödja de operativt rörliga förbanden. I dessa bör ingå även bl.a. två

norrlandsjägarbataljoner, tolv markstridsbataljoner, två marina basskydds-

bataljoner och tre marina bevakningsbataljoner.

Regeringen redovisar dock att det finns vissa osäkerheter, bl.a. när det gäller

omfattningen av och metoder för att tillgodose behovet av bevakning och

skydd av sådan infrastruktur som är avgörande för samhällets grundläggan-

de funktioner.

Även när det gäller rekryteringen till hemvärnet och dess påverkan på be-

manningen i övrigt av de nationella skyddsstyrkorna finns det behov av

fördjupat underlag. Regeringen har därför denna dag beslutat om direktiv till

en utredning som skall se över stödet till de frivilliga försvarsorganisationer

na (inkl. Hemvärnet) och deras fortsatta funktion i totalförsvaret. Utredning-

en skall lämna sina förslag senast den 31 december 2000.

Försvarsmakten bör organisera även nya förband och skapa nya kompeten-

ser. Dessa kommer att utgöra betydelsefulla komponenter i vår förmåga att

möta framtida hot. Exempel på sådana förband som bör organiseras är:

? luftburen bataljon,

?

? signalspaningsbataljon,

?

? IT-säkerhetsförband,

?

? säkerhetsbataljon,

?

? jägarbataljon och

?

? NBC-insatsstyrka.

?

Dessa förbandstyper kommer i huvudsak att utvecklas och organiseras med

stöd av nuvarande krigsorganisation senast år 2004.

Den luftburna bataljonen utvecklas och organiseras efterhand. Fram till år

2003 sker såväl utveckling och kompetensuppbyggnad som den direkta

utbildningen av förbandet. Transporthelikoptrar anskaffas senare, preliminärt

med början år 2003.

Regeringens förslag till åtgärder för att skapa förutsättningar för anpassning

av Försvarsmaktens organisation och kompetens

När det gäller markstridskrafterna, anför regeringen, utgörs en del av an-

passningsförmågan av förutsättningarna för att öka antalet förband. Förut-

sättningarna att öka antalet markstridsförband beror främst på tillgången till

officerare och möjligheten att anskaffa erforderlig organisationsbestämman-

de materiel. Genom en utökning av antalet officerare, förrådsställning av

redan befintlig organisationsbestämmande materiel samt planer för tillväxt

kan förmågan upprätthållas att förstärka existerande förband och/eller öka

antalet förband.

Under perioden 2000-2004 har markstridskrafterna en mycket god förmåga

att öka antalet förband. Därefter minskar förmågan på grund av att materiel,

anläggningar och personal successivt avvecklas. Efter genomförd omstruktu-

rering, dvs. efter år 2004, bedöms inom en femårsperiod antalet markstrids-

förband kunna öka med ytterligare cirka åtta markstridsbataljoner inklusive

stödfunktioner, dvs. med ytterligare två brigader.

Inom marinstridskrafterna bedömer regeringen det vara möjligt att inom de

närmaste åren återgå till motsvarande dagens förbandsantal för sjöstrids-

krafterna. Det finns möjlighet att öka med ett minröjningsfartyg av Lands-

ortsklass. Utöver fem ubåtar finns möjlighet att organisera ytterligare två

ubåtar av Västergötlandsklass. Robotsystem 15 - som för närvarande ingår i

det tunga kustrobotförbandet - bör vid behov utnyttjas av korvettförband.

De fasta kustartilleriförbanden samt det tunga kustrobotbatteriet bör emel-

lertid helt avvecklas. Däremot bör kompetens och materiel behållas för att

organisera två rörliga kustartilleribataljoner (12/80) och ytterligare en amfi-

biebataljon.

När det gäller flygstridskrafterna bedömer regeringen att flygförbanden fram

till år 2005 har möjlighet att återgå till dagens antal förband, dvs. till 12

stridsflygdivisioner. Därefter begränsas tillväxtmöjligheterna av bl.a. till-

gången på flygförare. Efter det att Gripensystemet har införts, dvs. år 2005,

är möjligheterna att öka antalet stridsflygförband relativt goda. Den övre

gränsen sätts av utbildningskapaciteten för flygförare och tekniker som be-

hövs för att organisera alla de flygplan JAS 39 Gripen som efter hand kom-

mer att anskaffas.

Regeringen har övervägt realismen när det gäller att kunna förverkliga den

ökning av krigsförband som redovisats och därvid funnit att planerna och

tillgång på organisations- och effektbestämmande materiel m.m. är sådana att

den ovan angivna ökningen av markstridsförband, dvs. att kunna organisera

ytterligare två brigader, är så pass genomarbetad och realistisk att en sådan

ökning kan läggas till grund för försvarsplaneringen. Däremot behöver enligt

regeringens mening realiserbarheten att kunna öka antalet förband inom sjö-

och flygstridskrafterna studeras ytterligare.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion Fö20 (m parti) att regeringens ned-

rustning saknar motstycke. I yrkande 5 framförs förslag om en annan för-

bandsutveckling än den som regeringen förordar. Fyra brigader innebär att

Sverige ställs i paritet med Danmark, trots uppenbara skillnader i storlek,

geografiskt läge och allianstillhörighet. 48 artilleripjäser innebär möjighet

att understödja en ( möjligen två) bataljoners anfall. Endast en starkt geogra-

fiskt begränsad del av Sverige, t.ex. Stockholmsområdet, kan försvaras. Att

döpa om dagens förrådsställda och hemförlovade krigsorganisation till

"insatsorganisation" är enbart ett kosmetiskt grepp. Utbildningskvaliteten

och förbandsomsättningen i 16 s.k. insatsbataljoner förblir ungefär som

dagens 13 brigader.

Beträffande omfattningen av ledningsförband anser Moderata samlings-

partiet att två multinationella förband skapas, en brigadledning för en nordisk

brigad och en flottiljledning för en internationell sjöstyrka.

Markstridskrafterna bör organiseras i tio brigader, men med en större dif-

ferentiering än dagens. Artilleri- och luftvärnsförbanden bör stärkas i paritet

med den övriga förbandsvolymen. Två divisionsstaber bör organiseras, varav

den ena för taktisk ledning av förband i norra Sverige.

Marinstridskrafterna bör utvecklas mot två ytstridsflottiljer omfattande 16

till 20 ytstridsfartyg. De nyligen moderniserade patrullbåtarna av Kaparen-

klassen bör behållas i avvaktan på beslut om nya ytstridsfartyg för leverans

efter de sex fartygen i Visbyklassen. Samtliga ubåtar i Västergötlandsklassen

och Gotlandsklassen, dvs. sju ubåtar, behålls.

Amfibieförbanden bör utökas och de rörliga kustartilleribataljonerna be-

hållas. Isbrytar- och sjömätningsförbanden bibehålls och ingår i försvarets

krigsorganisation.

Inom helikopterförbanden bör utvecklingen av attackhelikopterförmågan

ske redan under försvarsbeslutsperioden och inom ramen för förbandsupp-

trädande.

Inom flygstridskrafterna förordar Moderata samlingspartiet effektivast

möjliga utnyttjande av det antal flygplan som beställts. Därför bör ett alter-

nativ övervägas med fyra - i stället för åtta - aktiva JAS 39-divisioner.

Därutöver skall utbildningskapaciteten för flygförare och tekniker samt för-

tidsavgångna flygförare medge att ytterligare divisioner successivt krigsor-

ganiseras upp till ca 8-12 divisioner. Därmed skapas förutsättningar för

ombeväpning och exportstöd. Kostnaderna för övergången mellan de två

flygsystemen kommer att bli bättre balanserad. Bättre ekonomiskt utrymme

skapas för beväpning bl.a. genom satsningar på det sameuropeiska ra-

darjaktrobotprojektet Meteor och för det långräckviddiga attackvapnet Tau-

rus.

De nationella skyddsstyrkorna måste ges ett reellt innehåll. Planerna för

hur dessa skall organiseras är inte klarlagda. Moderata samlingspartiet avvi-

sar därför regeringens förslag till ny typer av förband. Regeringen får åter-

komma med fördjupat underlag till riksdagen i frågan.

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö32 (kd) anförs att de nationella

skyddsstyrkorna enligt regeringsförslaget skall ha förmåga att vid väpnade

angrepp skydda befolkningen och militär och civil infrastruktur samt att

stödja de operativa förbanden. Kristdemokraterna pekar på vikten av att

kartlägga behovet av bevakning och skydd av samhällets vitala funktioner.

Motionärerna delar regeringens syn att det finns osäkerheter på detta område.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett fördjupat underlag

som säkerställer de nationella skyddsstyrkornas förmåga att tillgodose sam-

hällets behov av bevakning och skydd samt stöd till de operativa förbanden

(yrkande 8).

I yrkande 9 (i denna del) framhåller Kristdemokraterna att Hemvärnet får

en betydligt mer framskjuten position i det svenska försvaret bl.a. för att

lokalt upprätthålla den militära närvaron som är viktig för medborgarnas

allmänna försvarsvilja. Hemvärnet har en viktig roll i skyddet av viktiga

samhällsfunktioner, i bl. a. våra storstadsregioner, för att säkra ledningssy-

stemets funktion. Hemvärnet skall således ha förmåga att med hög beredskap

bevaka och skydda viktiga totalförsvarsobjekt mot sabotage, något som är

dess förstahandsuppgift. Hemvärnet skall inom ett år efter beslut kunna

stödja de operativt rörliga förbanden och övriga förband vid strid främst mot

luftlandsatta förband. Personalstyrkan skall kunna ökas.

Vänsterpartiet anser i motion Fö7 (v parti) yrkande 4 att miljöförband bör

inrättas för att kunna sättas in mot miljöfarliga verksamheter i Sverige men

även för att miljösanera efter en väpnad konflikt eller som hjälp med miljö-

sanering i våra grannländer.

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fö28 (fp parti) yrkande 11 att

föreslagna steg mot en luftburen bataljon - vars härkomst kan härledas ur

Folkpartiets motioner från 1996 och framåt - är positiva men för långsamma.

En luftburen bataljon bör skapas av jägarskvadroner, transporthelikoptrar och

attackhelikoptrar. Beträffande anskaffningen av attackhelikoptrar sägs pro-

positionen vara mycket lågmäld, för att inte säga svävande. Folkpartiet

kräver ett tydligt ställningstagande för anskaffning av attackhelikoptrar i

närtid - även begagnade och /eller inhyrda sådana är värdefulla för att under

perioden 2002-2004 kunna utveckla taktik och samverkan.

Folkpartiet aktualiserar i yrkande 23 frågan om att behålla fasta KA-

batterier i låg materielberedskap. Det torde handla om ytterst lite pengar för

att erhålla en stor handlingsfrihet att återskapa sådana förband. Fasta KA-

förband skulle nämligen kunna användas för graderade insatser även vid

incidenter och andra krissituationer på Östersjön.

För att möta hot av miljökaraktär bör enligt Miljöpartiet de gröna i motion

Fö36 (mp kommitté) yrkande 2 Sverige utveckla en civil miljöbrigad enligt

det koncept som utarbetats av Borås kommun.

Karin Enström (m) anser i motion Fö17 yrkande 2 att det är ogenomtänkt att

i dag avveckla moderna KA-förband som för en ringa kostnad skulle kunna

behållas. Genom att bevara vissa fasta KA-förband tryggas förmågan att

upprätthålla den territoriella integriteten, tillgång till ledningsplatser i sk

gården samt att kunna återta den sjömålsbekämpande förmågan.

Margareta Viklund (kd) pekar i Fö322 (i denna del) på att Hemvärnet under

tidiga beredskapshöjningar skall möta sabotage mot viktiga totalförsvarsob-

jekt. Det skall även inom ramen för grundberedskapen medverka i ytöver-

vakningen av vårt land. En hemvärnsman skall även "efter särskilt åtagande"

kunna medverka i incidentberedskapen och i samhällets räddningstjänst.

Bertil Persson (m) anser i motion Fö601 att det är absurt att Sveriges kuster

dubbelbevakas och att det därför är hög tid att lägga in Kustbevakningen

under marinen.

Utskottet

Grunden för det militära försvarets utveckling skall även framgent vara för-

mågan till väpnad strid. Behovet att försvara Sverige vid ett väpnat angrepp

ställer de största anspråken på våra totalförsvarsförberedelser och därmed

även på det militära försvaret. Utgångspunkten för utvecklingen av krigsför-

bandens organisation, utrustning och beredskap är de olika operativa förmå-

gor som riksdagen har beslutat. Vidare skall det i krigsorganisationen på

olika sätt byggas in en förmåga att successivt förändra förbandens antal,

sammansättning och beredskap m.m. mot bakgrund av förändringarna i bl.a.

det säkerhetspolitiska läget.

Förbandens beredskap skall i nuvarande omvärldsläge främst styras av be-

hovet att hävda Sveriges territoriella integritet, att medverka i att främja fr

och säkerhet samt att med olika resurser kunna stödja samhället vid allvarliga

påfrestningar.

Genom att under de närmaste åren ställa förhållandevis låga krav på att

kunna möta ett väpnat angrepp på Sverige, kan större resurser avdelas för att

modernisera förbandens materiel och höja personalens kompetens än vad

som annars varit möjligt. Det ökar dessutom förmågan att medverka i freds-

främjande insatser. Vidare ökar samverkansförmågan ("interoperabiliteten")

med andra länders stridskrafter.

I propositionen lämnar regeringen förslag till hur Försvarsmaktens krigs-

förband bör utvecklas i olika avseenden fram till år 2004. I propositionen

används begrepp och förbandsbenämningar vars närmare innebörd inte redo-

visas. Oklarheter kan därför komma att råda om den faktiska innebörden av

riksdagens beslut om förbandsorganisationen. Detta bör regeringen ta fasta

på när riksdagen vid nästa tillfälle har att ta ställning till krigsorganisatio

utveckling.

Regeringen anser att markstridskrafterna skall ha hög förmåga till väpnad

strid. Vapenverkan, rörlighet och skydd bör vidareutvecklas liksom förmå-

gan till underrättelseinhämtning och ledningskrigföring. De operativt rörliga

markstridsförbanden bör enligt regeringen inriktas mot en struktur som om-

fattar en armédivisionsstab med tillhörande förband, bland dem bl.a. jägar-,

fallskärmsjägar- och luftvärnsbataljoner. Vidare bör sex armébrigadledning-

ar, sexton mekaniserade bataljoner, sex stadsskyttebataljoner samt under-

stödsförband m.m. skapas. Med denna organisatoriska inriktning jämte en

omläggning av utbildningssystemet för markstridsförbanden kommer fyra

armébrigader att kunna organiseras omedelbart efter en mobilisering.

Moderata samlingspartiet anser i motion Fö20 yrkande 5 (i denna del) att

antalet markförband är för få, för att kunna uppfylla de operativa krav som

anges i regeringens proposition. För att uppfylla dessa krav skulle för mark-

stridskrafterna behövas bl.a. två divisionsledningar med stödförband och

tillgång till ett antal bataljonsstridsgrupper eller sammansatt brigad, samt ti

brigadförband varav en brigadledning för en nordisk brigad.

Under förutsättning att det nya utbildningssystemet förverkligas och utbild-

ningen ges erforderliga resurser, bedömer utskottet att markstridskrafternas

beredskap och förmåga till väpnad strid kommer att förbättras jämfört med

rådande läge. Ledningsresurser för sex armébrigader organiseras redan i fred.

I den mån Sverige kommer att få i uppdrag att organisera en brigadledning

t.ex. för en nordisk brigad bör denna kunna byggas upp utgående från för-

banden i t.ex. Enköping och Kungsängen.

Avvägningen mellan markstridskrafternas olika funktioner synes rimlig -

förutom dimensioneringen av antalet artilleri- och luftvärnsförband.

Genom en snabb personalomsättning i förbanden samt att organisations-

och effektbestämmande materiel sparas, skapas förutsättningar för att organi-

sera ytterligare två brigader. Under förutsättning att erforderliga understöds-

och underhållsförband sätts upp kan därvid en total styrka inom arméstrids-

krafterna organiseras som i huvudsak motsvarar två armédivisioner, vilket

Moderata samlingspartiet förordar. Det är emellertid oklart hur förbanden

som skall understödja och underhålla de mekaniserade bataljonerna i dessa

två brigader skall organiseras. Detta bör klarläggas i det fortsatta arbetet.

Artilleri- och luftvärnsfunktionen bör ägnas särskild uppmärksamhet i det

fortsatta utredningsarbetet, t.ex. inför nästa försvarsbeslut hösten 2001.

Regeringen anser att marinstridskrafterna bör ha förmåga att utöva områ-

deskontroll över och under havsytan samt i kustzonen. Utformningen av

marinstridskrafterna styrs av förmågan att framgångsrikt kunna bekämpa en

kvalificerad angripare och till uthållig närvaro i våra omgivande farvatten.

Dimensioneringen av marinstridskrafter styrs däremot främst av kravet att

kunna hävda vår territoriella integritet och kravet på långsiktig anpassning.

Antalet ytstridsfartyg bör därför reduceras till tolv och antalet ubåtar till

fem. En brigadledning samt tre amfibiebataljoner bör kunna organiseras efter

mobilisering. Organisations- och effektbestämmande materiel behålls så att

två rörliga kustartilleribataljoner (12/80) samt ytterligare en amfibiebataljon

kan - efter särskilt beslut - sättas upp.

Moderata samlingspartiet anser i Fö20 yrkande 5 (i denna del) att marin-

stridskrafterna bör omfatta tre ytfartygsflottiljledningar, varav en flottiljle

ning för en internationell sjöstyrka, med fyra ytfartygsdivisioner omfattande

16 till 20 ytstridsfartyg. Antalet ubåtar bör vara sju och de rörliga kustartil

ribataljonerna (12/80) behållas.

Folkpartiet aktualiserar i motion Fö28 (fp) yrkande 23 frågan om att be-

hålla fasta KA-batterier i låg materielberedskap. Fasta KA-förband skulle

kunna användas för graderade insatser även vid incidenter och andra krissi-

tuationer på Östersjön. Liknande tankegångar förs fram av Karin Enström

som i motion Fö17 (m) yrkande 2 anser att det är ogenomtänkt att avveckla

moderna KA-förband som för en ringa kostnad skulle kunna behållas. Bertil

Persson föreslår i motion Fö601 (m) att Kustbevakningen läggs in under

marinen.

Utskottet anser att hotet om en stort upplagd kustinvasion syftande till en

ockupation av Sverige är ytterst avlägset. Förband och vapensystem vars

huvuduppgift är att ingripa mot en kustinvasion kan därför reduceras avse-

värt - eller helt utmönstras. Utskottet ställer sig sålunda bakom förslaget att

reducera antalet ytstridsfartyg och ubåtar. Antalet patrullbåtar av Kaparen-

klassen bör avvecklas i takt med att ytstridsfartyg av Visbyklassen tillförs

marinstridskrafterna. Det bör inte organiseras en särskild flottiljledning för

en internationell sjöstyrka eftersom det - såvitt utskottet är bekant - inte

finns ett uttalat behov eller förts fram förslag att Sverige bör leda en sådan

sjöstyrka.

I motsats till vad som förordas i motion Fö28 (fp) yrkande 23 och motion

Fö17 (m) yrkande 2 bör det fasta sjöfrontsartilleriet helt utgå. Kustförsvars-

förbanden bör vara rörliga och inriktas mot tre amfibiebataljoner. Genom att

behålla materiel och viss kompetens skapas förutsättningar att organisera

ytterligare två ubåtar, två rörliga kustartilleribataljoner (12/80) och ytterli

re en amfibiebataljon om så anses nödvändigt. Genom dessa åtgärder bör i

viss utsträckning förslagen i motion Fö20 (m) yrkande 5 tillgodoses.

Förslaget i motion Fö601 (m) att föra in Kustbevakningen i Försvarsmak-

ten har vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen. Utskottet anser att

riksdagen även denna gång bör avslå förslaget. Rågången mellan Försvar-

smaktens utbildning för väpnad strid och militära operationer m.m. och

myndighetsutövning som kan innebära tvång eller våld mot enskilda måste

vara tydlig.

Regeringen föreslår beträffande flygstridskrafterna att stridsflygförbanden

bör inriktas mot åtta divisioner JAS 39 Gripen fr.o.m. år 2005. Regeringen

konstaterar att det utöver de åtta stridsflygdivisionerna JAS 39 Gripen under

ombeväpningsperioden bör finnas ytterligare två flygdivisioner JA 37 Vig-

gen för att säkerställa en kontinuerlig utbildning av flygförare under ombe-

väpningstiden. Dessa två extra JA 37-divisioner bör enligt regeringens me-

ning inte innefattas i insatsorganisationen efter det att ombeväpningen till

Gripensystemet är genomförd.

När det gäller flygstridskrafternas bas-, luftbevaknings- och ledningsför-

band anser regeringen att åtta flygbasförband och tre stridsledningscentral-

kompanier bör organiseras. Vidare bör en andra grupp flygburen spaningsra-

dar (FSR 890) organiseras utöver de 29 markbaserade radarplutoner 870

som finns.

Moderata samlingspartiet förordar i Fö20 yrkande 5 effektivast möjliga

utnyttjande av det antal flygplan JAS 39 som beställts. Därför bör prövas att

ett alternativ med fyra - i stället för åtta - aktiva JAS 39-divisioner organis

ras. Därutöver skall utbildningskapaciteten för flygförare och tekniker samt

förtidsavgångna flygförare medge att ytterligare divisioner successivt krigs-

organiseras upp till ca 8-12 divisioner. Därmed skapas förutsättningar för

ombeväpning och exportstöd. Kostnaderna för övergången mellan de två

flygsystemen kommer att bli bättre balanserad. Bättre ekonomiskt utrymme

skapas för beväpning bl.a. genom satsningar på det sameuropeiska ra-

darjaktrobotprojektet Meteor och för det långräckviddiga attackvapnet Tau-

rus.

Utskottet anser beträffande flygstridskrafterna att stridsflygförbanden tills

vidare bör inriktas mot åtta divisioner JAS 39 Gripen fr.o.m. år 2005. Paral-

lellt med ombeväpningen till Gripensystemet bör Viggensystemet successivt

avvecklas. De två extra JA 37-divisioner som behövs för att bedriva en kon-

tinuerlig flygförarutbildning under ombeväpningsperioden skall avvecklas

snarast efter det att ombeväpningen till Gripensystemet är genomförd.

Regeringens förslag till utformning av helikopterförbanden innebär att den

mark- respektive sjöoperativa helikopterkapaciteten bör vidareutvecklas.

Härutöver bör förmågan att transportera en luftburen bataljon utvecklas. Två

helikopterbataljoner bör organiseras. Den ena bör ha markoperativ inriktning

och den andra sjöoperativ inriktning. Inom dessa bataljoner bör det finnas

räddningskapacitet. Anskaffningen bör därför inriktas mot Försvarsmakts-

gemensamma helikoptertyper, varav en bör vara medeltung och en bör vara

lätt. Vidare bör Försvarsmakten mot slutet av perioden börja utveckla attack-

helikopterkompetens, bl.a. genom studier och demonstratorer. Flertalet av de

nuvarande helikoptertyperna bör därför efterhand avvecklas.

Den nuvarande arméflygbataljonen, de två marina helikopterdivisionerna

och pansarvärnshelikopterkompanierna och den rörliga helikopterledningen

bör avvecklas med början år 2001.

Moderata samlingspartiet anser i Fö20 (m) yrkande 5 (i denna del) att he-

likopterförbanden redan under försvarsbeslutsperioden bör innehålla attack-

helikoptrar som kan uppträda i förband.

Folkpartiet anser i Fö28 (fp) yrkande 11 (i denna del) att regeringen är

mycket lågmäld, för att inte säga svävande, beträffande anskaffningen av

attackhelikoptrar. Folkpartiet kräver ett tydligt ställningstagande för an-

skaffning av attackhelikoptrar i närtid - även begagnade och/eller inhyrda

sådana är värdefulla för att under perioden 2002-2004 kunna utveckla taktik

och samverkan.

Utskottet konstaterar att flertalet av Försvarsmaktens nuvarande helikoptrar

kommer att behöva ersättas under de kommande åren. Antalet helikoptrar

kommer med nödvändighet att bli färre än i dag. De nuvarande förbanden

bör därför utgå och efterhand ersättas med ett färre antal förband med i hu-

vudsak ny helikoptermateriel. En struktur med två helikopterbataljoner bör

kunna ligga till grund för planeringen.

Anskaffningen av nya helikoptrar sker inom ramen för ett nordiskt samar-

bete. Det innebär att Sverige inte fullt ut förfogar över besluten om vilka

typer respektive när nya helikoptrar kommer att introduceras i Försvarsmak-

ten. Det är enligt utskottets mening därför för tidigt att nu uttala sig om de

finns ekonomiska och praktiska förutsättningar att anskaffa attackhelikoptrar

under perioden fram t.o.m. 2004 - än mindre om det är möjligt att sätta upp

attackhelikopterförband.

Ett antal förutsättningar måste först klarläggas innan riksdagen kan ta

ställning till detta. Regeringen bör emellertid redovisa läget i olika avseende

i samband med nästa försvarsbeslut.

Regeringen anser att nya förbandstyper och kompetenser bör organiseras.

Territorialförsvarsförband, hemvärnsförband och vissa andra delar av da-

gens militära försvar bör organiseras som s.k. nationella skyddsstyrkor.

Dessa skall med varierande beredskap ha förmåga att skydda befolkningen

och infrastrukturen samt stödja de operativt rörliga förbanden. I dessa bör

ingå även bl.a. två norrlandsjägarbataljoner, tolv markstridsbataljoner, två

marina basskyddsbataljoner och tre marina bevakningsbataljoner.

Regeringen redovisar dock att det finns vissa osäkerheter, bl.a. när det

gäller omfattningen av och metoder för att tillgodose behovet av bevakning

och skydd av sådan infrastruktur som är avgörande för samhällets grundläg-

gande funktioner. Även när det gäller rekryteringen till Hemvärnet och dess

påverkan på bemanningen i övrigt av de nationella skyddsstyrkorna finns det

behov av fördjupat underlag.

Försvarsmakten bör skapa nya framtida förband och kompetenser. Dessa

kommer att vara betydelsefulla när det gäller vår förmåga att möta framtida

hot. Exempel på sådana förband som bör organiseras är signalspaningsba-

taljon, IT-säkerhetsförband, säkerhetsbataljon, jägarbataljon och en NBC-

insatsstyrka. Dessa förbandstyper kommer i huvudsak att utvecklas och

organiseras med stöd av nuvarande krigsorganisation senast år 2004.

En luftburen bataljon utvecklas och organiseras efterhand. Fram till år

2003 sker såväl utveckling som kompetensuppbyggnad och utbildning av

förbandet. Transporthelikoptrar anskaffas senare, preliminärt med början år

2003.

Moderata samlingspartiet avvisar i Fö20 (m) yrkande 5 (i denna del) för-

slaget till nya typer av förband. Planerna för hur dessa skall organiseras är

inte klarlagda - de måste ges ett reellt innehåll. Regeringen får återkomma

med fördjupat underlag till riksdagen i frågan.

Kristdemokraterna pekar i Fö32(kd) yrkande 8 på vikten av att kartlägga

behovet av bevakning och skydd av samhällets vitala funktioner och delar

regeringens syn att det finns osäkerheter på detta område. Regeringen bör

därför återkomma med ett fördjupat underlag som säkerställer de nationella

skyddsstyrkornas förmåga att tillgodose samhällets behov av bevakning och

skydd samt stöd till de operativa förbanden.

Hemvärnet har en viktig roll i skyddet av viktiga samhällsfunktioner bl.a.

våra storstadsregioner för att säkra ledningssystemets funktion. Hemvärnet

måste enligt motionärerna ha förmåga att med hög beredskap bevaka och

skydda viktiga totalförsvarsobjekt mot sabotage (yrkande 9). Margareta

Viklund betonar i Fö322 (kd) ( i denna del) Hemvärnets stora betydelse att

under tidiga beredskapshöjningar möta sabotage, delta i ytövervakning samt

dess medverkan i incidentberedskapen och i samhällets räddningstjänst.

Vänsterpartiet anser i motion Fö7 (v parti) yrkande 4 att miljöförband bör

inrättas för att kunna sättas in mot miljöfarliga verksamheter i Sverige.

Folkpartiet liberalerna är i motion Fö28 (fp parti) yrkande 11 positiva till

att föreslagna steg tas mot en luftburen bataljon - men de är för långsamma.

Den bataljonen bör skapas av jägarskvadroner, transporthelikoptrar och

attackhelikoptrar.

Sverige bör enligt Miljöpartiet i motion Fö36 yrkande 2 utveckla en civil

miljöbrigad enligt det koncept som utarbetats av Borås kommun.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det utöver operativt rörliga mark-

stridsförband - vilka skall kunna genomföra väpnad strid i hela landet -

måste organiseras även mer lokalt bundna markstridsförband. De nationella

skyddsstyrkorna - som regeringen för närvarande kallar dem - skall med

varierande beredskap ha förmåga att skydda befolkningen och infrastruktu-

ren samt att stödja de operativt rörliga förbanden. Territorialförsvarsförband

hemvärnsförband och vissa andra delar av dagens militära försvar bör inord-

nas i denna organisation.

Utskottet delar regeringens och flera motionärers mening att det finns osä-

kerheter om hur skyddet av viktiga totalförsvarsanläggningar skall ordnas.

De s.k. nationella skyddsstyrkornas närmare uppgifter, utformning, ledning

och beredskap är ännu oklara. Utskottet förutsätter därför att regeringen

återkommer med fördjupat underlag i dessa frågor senast i samband med

nästa försvarsbeslut. I det sammanhanget bör övervägas de frivilliga för-

svarsorganisationernas roll för dessa förbands personalförsörjning och ut-

bildning. Därmed torde Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas

förslag om ett fördjupat beslutsunderlag komma att tillgodoses.

Utskottet bejakar en planering som leder fram till att ett luftburet förband

på sikt kan organiseras. Ekonomiska och praktiska förutsättningar får dock

avgöra i vilken takt detta kan åstadkommas. Ett fördjupat underlag om detta

bör således redovisas.

Utskottet anser att innebörden av vissa av de övriga aviserade nya förbands-

typerna är oklar. Regeringen bör därför återkomma med ett förtydligande av

vilka nya förbandstyper som bör organiseras och vilka operativa behov de

avser att tillgodose.

Däremot anser utskottet att förslagen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet

att organisera en miljöbrigad, eller miljöförband i övrigt, inom totalförsvars-

verksamhetens ram bör avvisas. Totalförsvarsplikten kan inte användas för

att personalförsörja sådana enheter. De uppgifter som föreslås åvila dessa

enheter bör utföras inom andra samhällssektorer.

Hemvärnet har en viktig roll i skyddet av viktiga samhällsfunktioner bl.a.

för att säkra ledningssystemets funktion. Hemvärnet skall med hög bered-

skap bevaka och skydda viktiga totalförsvarsobjekt mot sabotage. Hemvärnet

får en betydligt mer framskjuten position i det svenska försvaret än hittills

bl.a. för att lokalt upprätthålla den militära närvaron som är viktig för med-

borgarnas allmänna försvarsvilja. En stor del av de markstridsförband som

finns gripbara med kort varsel utgörs framgent av hemvärnsförband. Utskot-

tet ser därför med tillfredsställelse att Hemvärnet och dess verksamhet om-

fattas av utredningen om stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna och

deras fortsatta funktion i totalförsvaret.

Utskottet vill avslutningsvis aktualisera några frågor som rör förutsättningar-

na till anpassning av Försvarsmaktens organisation och kompetens.

Regeringen har övervägt realismen m.m. när det gäller förmågan att öka

antalet förband och därvid funnit att planeringen för markstridskrafternas del

är realistisk, medan den för sjö- och flygstridskrafterna behöver studeras

ytterligare.

Försvarsmaktens förmåga att anpassa organisationens numerär, sammansätt-

ning och beredskap är av grundläggande försvarspolitisk betydelse. Utskottet

delar därför regeringens uppfattning att planer och förberedelser i övrigt

måste studeras ytterligare för att bedöma realismen i Försvarsmaktens för-

måga i dessa avseenden. Regeringen bör därför i försvarsbeslutspropositio-

nen år 2001 redovisa inom vilken tidsrymd, och under vilka förutsättningar i

övrigt, som Försvarsmakten kan på nytt organisera två armébrigader jämte

understöds- och underhållsförband, en amfibie- och två kustartilleribataljo-

ner, två ubåtar samt upp till tolv stridsflygdivisioner. En sådan redovisning

för riksdagen inför försvarsbeslutsperioden 2002-2004 skulle tydliggöra

vilka handlingsmöjligheter - och i vilka tidsperspektiv - som statsmakterna

kan besluta om en annan numerär eller sammansättning av Försvarsmakten.

Nästa försvarsbeslut avses fattas hösten 2001 avseende försvarsbeslutsperio-

den 2002-2004. Utskottet konstaterar att underlaget för ställningstaganden

till krigsorganisationens långsiktiga inriktning behöver preciseras på ett anta

punkter innan ett mer detaljerat ställningstagande görs av utvecklingen fram

t.o.m. år 2004. Fortsatt beredning kan innebära att det kan visa sig motiverat

att på några punkter justera inriktningen. Utskottet anser emellertid att rege-

ringens förslag till inriktning av organisationen fram t.o.m. år 2004 bör

bifallas och ligga till grund för fortsatt planering och erforderliga åtgärder

fram till nästa försvarsbeslut.

Mot bakgrund av vad utskottet här har anfört avstyrker utskottet

motionerna Fö7 (v) yrkande 4, Fö17 (m) yrkande 2, Fö20 (m)

yrkande 5, Fö28 (fp) yrkandena 11 och 23, Fö32 (kd)

yrkandena 8 och 9 (i denna del), Fö36 (mp) yrkande 2, Fö322

(kd) (i denna del) samt Fö601 (m).

Försvarets ledning

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anfört om lednings-

frågor (s. 72 och 130-136), om Försvarsmaktens framtida utformning vad

avser ledning (s. 73- 94 i tillämpliga delar), om informationskrigföring och

informationssäkring (s. 145-148) samt om samordning av informations- och

underrättelseverksamhet inom sjöbevakningen (s. 148-150). Utskottet be-

handlar vidare de till dessa avsnitt hörande motionerna nämligen Fö6 (m),

Fö7 (v) yrkandena 13-15, Fö15 (m) yrkande 3 i denna del, Fö20 (m) yrkande

10, Fö28 (fp) yrkandena 25 och 27, Fö30 (kd) yrkandena 2 och 3 båda i

denna del, Fö33 (kd) yrkande 5, Fö36 (mp) yrkande 1, Fö212 (kd) yrkande

13 samt Fö307 (m) yrkande 1.

Förändringar i ledningsorganisationen

Regeringen

Behov av förändringar

Regeringen hänvisar till att 1996 års försvarsbeslut behandlat frågan om

ledning och samordning inom totalförsvaret och att riksdagens försvarsut-

skott då bl.a. påpekat (bet. 1996/97:FöU1) att ledningssystemets struktur

måste återspegla såväl ledningsansvar, samordningskrav som praktiska möj-

ligheter att genomföra ledningen. Utskottet framhöll därvid förändringsfakto-

rer som den förändrade synen på framtida kriser och krigs karaktär, behovet

av att förbereda anpassningsåtgärder, utnyttjandet av totalförsvarsresurser

vid svåra påfrestningar på samhället i fred samt den snabba tekniska utveck-

lingen inom ledningsområdet.

Regeringen hänvisar vidare till att Försvarsberedningen framhållit (Ds

1999:2) att förändrade krav och förutsättningar aktualiserar relativt stora

förändringar i ledningssystemet. Beredningen har bl.a. pekat på att den tidi-

gare föreställningen om de tydligt åtskilda tillstånden fred, krigsfara och

krig, där krig betydde invasion syftande till ockupation, inte längre är rele-

vant. Ledningssystemet behöver därmed inte längre dimensioneras för sam-

ma totala samhällsomställning som tidigare. Beredningen betonade vidare att

anpassningsprincipen innebär nya förutsättningar för en ledningsorganisation

som en gång utformats för samtidig operativ ledning i flera riktningar. Även

försvarets internationalisering inverkar. Eftersom det nuvarande lednings-

systemet endast utformats för vårt nationella försvar sägs ledningen av de

under senare år alltmer omfattande internationella insatserna inte ha varit hel

problemfri.

Regeringen erinrar härutöver om sin sammanfattande bedömning i sam-

band med den s.k. kontrollstationen våren 1999. Regeringen framhöll då att

en samlad översyn borde genomföras av lednings- och samordningsfrågorna

inom det militära och civila försvaret inklusive för svåra påfrestningar på

samhället i fred. Ett övergripande beslut borde kunna fattas senast år 2001.

Regeringen betonade att en sådan översyn dock inte hindrar att vissa föränd-

ringar kan genomföras redan i närtid.

Regeringen konstaterar att försvarsutskottet anslöt sig (bet. 1998/99:FöU5)

till regeringens beskrivning om behovet av en samlad översyn av totalförsva-

rets ledning och de utgångspunkter som därvid bör gälla. Utskottet anförde

att det vore en fördel med ett grundläggande beslut redan under våren år

2000, samordnat med övriga omstruktureringsbeslut, men att utskottet hade

viss förståelse för att översynen kunde behöva ta längre tid. Detta sades

samtidigt öka betydelsen av att kunna genomföra vissa förändringar redan i

närtid, t.ex. reduktionen av antalet regionala ledningsnivåer och organiseran-

det av en internationell ledningsstab.

Försvarsberedningen, som tagit del av arbetsläget rörande översyn av de

militära och civila ledningsorganisationerna, anför (Ds 1999:55) att det både

av rationalitetsskäl och med hänsyn till berörd personal är angeläget att be-

sluta om den framtida ledningsorganisationen samtidigt med övriga struktur-

beslut. Beredningen anser att myndigheternas arbete ger underlag för ett

riksdagsbeslut om förändringar i ledningsorganisationen, bl.a. en reducering

av antalet stabs- och ledningsresurser.

Regeringen redovisar i det följande sin grundläggande syn på ledning vid

höjd beredskap och vid svåra påfrestningar.

När det gäller ledning inom totalförsvaret vill regeringen särskilt framhålla

följande. Totalförsvaret skall ha en stor flexibilitet och en god förmåga till

anpassning, vilket förutsätter att organisationerna kan växa utan att struktu-

ren måste ändras. Teknikutveckling, ledningsplatser m.m. är beroende av en

stabil struktur. Kompetens och resurser skall därutöver finnas för att säker-

ställa att en anpassning kan genomföras.

Eftersom det fredstida samhället med dess strukturer och resurser bildar

grunden för totalförsvaret, innebär det beträffande samverkan och samord-

ning att det ansvar och de befogenheter som myndigheter och andra organ

har i fred i möjligaste mån skall behållas under höjd beredskap. Härav följer

att de principer och mönster som i fred utvecklas för samverkan och samord-

ning också skall bilda grunden för motsvarande verksamheter under höjd

beredskap.

Formella och informella nätverk som byggs upp och utnyttjas i fred under

krisartade förhållanden bör i största möjliga utsträckning utnyttjas även

under höjd beredskap. Upparbetade, normalt förekommande, personkontak-

ter är sannolikt en viktigare förutsättning för effektiv samverkan än special-

konstruerade organisatoriska lösningar. Enligt regeringen bör därför ut-

gångspunkten för ledningssystemets struktur och samverkansmönster vara

sättet att leda och styra motsvarande verksamheter under fredsförhållanden.

Totalförsvarsresurserna skall kunna stärka det svenska samhället vid svåra

påfrestningar i fred. Syftet med bistånd av totalförsvarsresurser skall vara at

i extraordinära lägen kunna stärka det normala fredssamhällets förmåga att

hantera risker och störningar.

Ledning måste kunna utföras effektivt och smidigt i många olikartade situ-

ationer. Den skall utformas så att det finns ett tydligt sammanhang och en

kontinuitet över hela spektrumet av hot och risker.

Ledningsansvaret vid en svår påfrestning på samhället i fred åvilar de

myndigheter som har ansvar för de sektorer som drabbas. Den sektoriella

ledningen stöds, kompletteras och inriktas av de organ som har ett områdes-

ansvar, dvs. regeringen som en del av sitt totalansvar, länsstyrelserna, lands-

tingen och kommunerna. Kommuner och landsting har härutöver ett själv-

ständigt ansvar inom sina respektive områden.

Regeringen påpekar att den i juni 1999 beslutat att en särskild utredare

skall analysera och lämna förslag till principer för att få en bättre helhetssy

för planeringen av civilt försvar och för beredskapen mot svåra påfrestningar

i fred. Regeringen har vidare i mars 1999 beslutat att berörda departement

skall undersöka behovet av åtgärder med tillhörande författningsreglering

m.m. inom områden som kan bli berörda vid en svår påfrestning på samhället

i fred.

Den militära ledningsorganisationen

Principiell utformning

Regeringen anförde i kontrollstationspropositionen (prop. 1998/99:74) bl.a.

att det militära ledningssystemet skall ha en god uthållighet och förmåga att

kunna fungera i en starkt störd miljö. Ansvarsförhållanden, samverkans-,

lednings- och rapporteringslinjer bör vara desamma i alla lägen och om

möjligt även vid internationella insatser. Ledning och samverkan på den

högsta nivån måste kunna ske från geografiskt skilda platser som funktionellt

utgör en enhet. Det är därför nödvändigt att koncentrera kompetensen till

färre nivåer och enheter än för närvarande. Försvarsmaktens högkvarter bör

disponera en eller flera insatsledningar utan territoriellt ansvar, där möjlig-

heterna att integrera de operativa och taktiska ledningsnivåerna skall tillva-

ratas. Insatsledningarna skall kunna leda behovssammansatta styrkor av

krigsförband. Delar av insatsledningar skall kunna ingå i multinationella

styrkor samt i internationella ledningsstaber.

Regeringen anförde vidare att den regionala ledningsnivån bör bestå av en

territoriell ledning med ansvar för samverkan med totalförsvarets civila

delar. Den bör också utgöra stöd till de operativa styrkorna. Den territoriella

ledningsorganisationen bör vara behovssammansatt beroende på militärgeo-

grafi, infrastruktur och uppgifter. Även den civila ledningsstrukturens ut-

formning bör beaktas.

Försvarsmakten har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till prin-

cipiell utformning av den militära ledningsorganisationen.

Regeringen anser att det är angeläget att kunna lägga fram förslag om den

framtida militära ledningsorganisationen samtidigt med övriga strukturför-

slag. Det är rationellt med hänsyn till att strukturförändringarna har ett sam-

manhang. Det är också viktigt att berörd personal får besked så snart som

möjligt. Regeringen anser vidare att det nu finns ett underlag för ett riks-

dagsbeslut om principiella förändringar i ledningsorganisationen, bl.a. för att

reducera antalet regionala ledningsnivåer och för att minska stabs- och led-

ningsresurserna. Härigenom skapas en grund för det omorganisationsarbete

som nu skall inledas. Förutsättningar ges därmed också för det fortsatta ar-

betet med att utveckla hela ledningssystemet mot ett samlat beslut senast år

2001.

Den förnyelse av den militära ledningsorganisationen som föreslås i det

följande utgör således enligt regeringen en nödvändig del i den inriktning av

totalförsvaret som riksdagen beslutade under våren 1999.

Den militära ledningsorganisationen skall utgöra en del av insatsorganisa-

tionen. Den skall dimensioneras för att försvara landet mot väpnat angrepp,

för att kunna hävda territoriell integritet samt för att i ökad omfattning kunn

delta i internationellt säkerhets- och fredsfrämjande samarbete. Ledningsor-

ganisationen skall kunna leda krigsförband sammansatta efter behov. Den

skall integrerat kunna utnyttja mark-, luft- och sjöstridskrafter. Möjligheten

till anpassning skall särskilt beaktas. Det är därför viktigt att det finns kom

petenser för att kunna utveckla ledningsförmågan för andra former av an-

grepp.

Ledningsorganisationen skall vidare utformas med särskild hänsyn till den

tekniska utvecklingen inom områdena informationsteknik, satellit-, tele- och

datakommunikationer.

Ledningsorganisationen skall utformas så att den kan samverka med det

civila försvaret. Möjligheterna att stödja samhället samt att i så stor utsträc

ning som möjligt samutnyttja civila och militära resurser i fred skall vara en

utgångspunkt för ledningsorganisationens utformning.

Enligt regeringens mening bör den militära ledningsorganisationen kon-

centreras till färre nivåer och enheter än för närvarande. En ny operativ och

taktisk ledning bör införas. På den operativa nivån bör det finnas endast en

enhet. De nuvarande militärområdesstaberna bör avvecklas och en ny organi-

sationsenhet benämnd operativ insatsledning inrättas. Delar av det nuvarande

högkvarteret bör ingå i den operativa insatsledningen. Även den taktiska

nivån bör reduceras. Fördelnings- och försvarsområdesstaberna samt marin-

kommandona och flygkommandona bör avvecklas. Den taktiska ledningen

bör utformas som ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kom-

mando som tillsammans med operationsledningen utgör den samlokaliserade

operativa insatsledningen. Den operativa insatsledningen kommer därmed att

bestå av en operationsledning och tre taktiska kommandon.

Det är enligt regeringen angeläget att den operativa insatsledningen lokali-

seras i närheten av Försvarsmaktens högkvarter och alltså i Stockholmsom-

rådet. Regeringen föreslår lokalisering till Upplands-Bro/Bålsta.

Regeringen anser vidare att dagens försvarsgrenscentrum bör läggas ned

och uppgifterna föras över till bl.a. de taktiska kommandona. Den operativa

insatsledningen skall kunna avdela en till två insatsledningar. Dessa skall

kunna grupperas i ett insatsområde. De skall också kunna avdela stabsresur-

ser till en internationell stab.

För regional territoriell ledning, stöd till frivilligorganisationer och för

samverkan med totalförsvarets civila delar bör fyra militärdistrikt inrättas

med tillhörande staber och 29 militärdistriktsenheter. Den koncentration av

tillgängliga ledningsresurser som därmed uppnås innebär, enligt regeringen,

ett effektivare resursutnyttjande och en högre kompetens i respektive stab än

om ett större antal distrikt inrättas. Den föreslagna organisationen bedöms

också innehålla goda möjligheter för att flexibelt anpassa ledningskapacite-

ten till ändrade omvärldsförutsättningar.

Den geografiska indelningen i fyra militärdistrikt - Södra, Mellersta, Norra

och Gotlands - kommer i huvudsak att motsvara den hittillsvarande indel-

ningen i militärområden där Gotland utgjort ett särskilt militärkommando.

Den närmare utformningen av ledningsresurserna bör, enligt regeringen,

även tillgodose de särskilda ledningsbehov som finns i Stockholmsområdet

och i andra storstadsområden.

För att åstadkomma en ändamålsenlig geografisk spridning och för att lo-

kalisera de fyra militärdistriktsstaberna till orter där det redan finns militä

förband, anser regeringen att dessa staber bör lokaliseras till Göteborg,

Strängnäs, Boden och Visby.

Tre av militärdistrikten kommer att omfatta flera län. Viktiga uppgifter för

de militärdistriktsenheter som inrättas kan därför bli dels att samverka med

kommuner och länsstyrelser, dels att utbilda och stödja hemvärn och andra

frivilligorganisationer. Enligt regeringen kommer militärdistriktsenheterna

att vara ett viktigt instrument för lokal och regional samverkan inom totalför-

svaret och för att vidmakthålla folkförankringen av det militära försvaret.

Varje län kommer således att innehålla minst en sådan enhet. Militärdi-

striktsenheterna avses bildas ur nuvarande försvarsområdesgrupper. Utform-

ningen av enheterna kan komma att variera beroende på de lokala och regio-

nala förutsättningarna. Det synes ändamålsenligt att lokalisera militärdi-

striktsenheterna på ungefär samma orter som de nuvarande försvarsområdes-

staberna och försvarsområdesgrupperna. I enlighet med rådande praxis bör

det ankomma på regeringen att besluta om lokaliseringen av dessa enheter.

Regeringens förslag

När det gäller utformningen av det militära försvarets ledningsorganisation

föreslår regeringen sammanfattningsvis att riksdagen godkänner regeringens

förslag att

? lägga ned Armécentrum i Enköping, Marincentrum i Haninge och

Flygvapencentrum i Uppsala (hemställan nr 13),

?

? lägga ned Södra militärområdesstaben i Kristianstad, Mellersta militä-

rområdesstaben i Strängnäs, Norra militärområdesstaben i Boden,

Södra arméfördelningen i Kristianstad, Östra arméfördelningen i

Strängnäs, Norra arméfördelningen i Boden samt Gotlands militär-

kommando i Visby (hemställan nr 14),

?

? lägga ned försvarsområdesstaberna i Hässleholm, Eksjö, Halmstad,

Karlskrona, Göteborg, Strängnäs, Upplands-Bro, Enköping, Örebro,

Kristinehamn, Falun, Sollefteå, Umeå och Boden (hemställan nr 15),

?

? lägga ned Västkustens marinkommando i Göteborg, Sydkustens ma-

rinkommando i Karlskrona, Ostkustens marinkommando i Haninge

och Norrlands-kustens marinkommando i Härnösand, Södra flyg-

kommandot i Ängelholm, Mellersta flygkommandot i Upplands-Bro

och Norra flygkommandot i Luleå (hemställan nr 16),

?

? inrätta en operativ insatsledning i Upplands-Bro samt militärdistrikts-

staber i Göteborg, Gotland, Strängnäs och Boden (hemställan nr 18).

?

Ledningsstruktur inom civilt försvar

Regeringen anför att begreppet "ledning" för det civila försvaret innebär en

samordning och samverkan mellan självständiga myndigheter och organisa-

tioner. Det är sålunda inte fråga om ett obrutet vertikalt ledningsförhållande

mellan över- och underordnande enheter.

Regeringen sammanfattar civilbefälhavarnas uppgifter. De skall i fred sva-

ra för beredskapsplanläggning samt utbildning och övning. I krig eller efter

regeringens beslut i andra fall skall civilbefälhavarna verka för att största

möjliga försvarseffekt uppnås. En viktig uppgift är att samverka med För-

svarsmakten. Civilbefälhavarna skall inrikta och samordna skilda funktioner

inom det civila försvaret mot gemensamma mål samt vid behov kunna för-

dela befintliga resurser för olika ändamål. Sedan den 1 juli 1994 är landet

indelat i tre civilområden (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. 1992/93:FöU9, rskr.

1992/93:333).

I anslutning till den säkerhetspolitiska kontrollstationen våren 1999 angav

regeringen att det förändrade hotet ställer krav på en ny ledningsstruktur

inom det civila försvaret. Mot bakgrund härav uppdrog regeringen i april

1999 åt Överstyrelsen för civil beredskap att i samverkan med civilbefälha-

varna redovisa förslag till en ledningsstruktur för övergripande områdesled-

ning inom det civila försvaret. Utgångspunkt för uppdraget var en reduktion

till en regional ledningsnivå. Uppdraget redovisades i maj och omfattade

bl.a. ett förslag till hur civilbefälhavarnas ansvar och uppgifter borde förde-

las. Regeringen gav sedan nämnda myndigheter i uppgift att belysa förslagets

organisatoriska konsekvenser. Detta uppdrag redovisades i oktober. I båda

redovisningarna angav myndigheterna översiktligt sin syn på hur olika upp-

gifter borde fördelas mellan funktionsansvariga myndigheter och länsstyrel-

ser.

För att uppnå bästa möjliga samordning och samstämmighet i samverkan

bör enligt regeringens mening geografiska ansvarsgränser så långt som

möjligt sammanfalla för det militära försvaret och det civila försvaret. Vidare

behöver militära och civila funktioner ha samverkansmöjligheter på alla

nivåer i ledningssystemet. Den omstrukturering som nu påbörjats inom För-

svarsmakten kräver nya samverkansmönster för civilt och militärt försvar.

Behovet av civilbefälhavarna i deras nuvarande utformning minskar till följd

av förändringarna inom den militära delen av totalförsvaret. Regeringen

anser därför att den högre regionala nivån i dess nuvarande utformning skall

ändras för det civila försvaret. De nuvarande civilbefälhavarmyndigheterna

bör läggas ned.

Förutom nämnt behov av nya samverkansmönster anser regeringen att

övergången till en regional ledningsnivå medför att vissa uppgifter bör föras

över till den centrala nivån respektive till länsnivån medan vissa uppgifter

kan komma att utgå. Uppgifter som är av funktionskaraktär bör fördelas till

respektive funktionsansvarig myndighet.

Regeringen avser att uppdra åt berörda myndigheter att utveckla det för-

slag till ledningsstruktur för civilt försvar som myndigheterna redovisade i

oktober 1999. I uppdraget ingår att analysera formerna för en stödresurs till

den regionala nivån samt att pröva om en sådan regional stödresurs kan

samlokaliseras med militärdistriktsstaberna. Regeringen avser att senast

hösten 2000 återkomma till riksdagen i denna fråga.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis att riksdagen godkänner rege-

ringens förslag att den 31 december 2000 lägga ned Civilbefälhavaren i

Södra civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet och Civilbe-

fälhavaren i Norra civilområdet (hemställan nr 24).

Fortsatt arbete med utformningen av ledningsorganisationen inom

totalförsvarets olika delar

De av regeringen föreslagna förändringarna inom den militära och civila

ledningsorganisationen är av principiell karaktär. I den fortsatta utformning-

en av ledningsorganisation inom totalförsvarets olika delar behöver därför

vissa frågor behandlas vidare. Detta gäller även frågor som rör förhållandet

mellan myndigheterna inom totalförsvaret och Regeringskansliet och rege-

ringen.

För det militära försvarets ledningsorganisation behöver bl.a. frågor som

rör utformning av och uppgiftsfördelning mellan Försvarsmaktens högkvar-

ter, den operativa insatsledningen och militärdistrikten behandlas ytterligare.

Även den exakta geografiska gränsdragningen mellan militärdistrikten behö-

ver fastställas.

Som nyss framgått bör de nuvarande uppgifterna för civilbefälhavarmyn-

digheten fördelas till central nivå och länsnivå. Det finns vidare behov av att

utveckla den föreslagna ledningsstrukturen inom det civila försvaret. Även

andra frågor som rör samverkan mellan det militära och civila försvarets

ledningsorganisation behöver behandlas vidare.

Som också framgått av det föregående bygger ledningen inom det civila

försvaret på i fredstid gällande samverkansformer och bestämmelser inom

olika samhällssektorer. Detta är en viktig utgångspunkt för det fortsatta ar-

betet. I sammanhanget bör även beaktas den nämnda utredningen om prin-

ciper för att åstadkomma en bättre helhetssyn för planeringen av civilt för-

svar och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred.

Förslaget om principiell utformning av det militära försvarets ledningsor-

ganisation, den föreslagna omfördelningen av uppgifter inom det civila för-

svarets ledningsorganisation och de övriga åtgärder som regeringen vidtagit

innebär, enligt regeringens bedömning, ett minskat behov av den samlade

översyn av lednings- och samordningsfrågorna inom militärt och civilt för-

svar som aviserades i kontrollstationspropositionen. Som framgått av det

nyss sagda återstår dock vissa frågor att behandla. Mot denna bakgrund anser

regeringen, sammanfattningsvis, att det finns ett behov av fortsatt utredning.

Berörda myndigheter, främst Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil

beredskap, bör delta i denna.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets partimotion Fö20 (m) ifrågasätts regeringens

slutsats att hittills vidtagna åtgärder medför ett minskat behov av en samlad

översyn av lednings- och samordningsfrågorna inom det militära och det

civila försvaret. Utvecklingen sägs i stället ha gjort en sådan översyn än

nödvändigare.

Motionärerna föreslår att ledningen av Försvarsmakten och att motsvaran-

de ledning av civilt försvar utreds och att ett samlat förslag föreläggs riksda

gen innan denna beslutar om försvarets inriktning. En parlamentarisk utred-

ning bör därför snarast tillsättas.

I motionen hävdas att en förändrad gränsdragning mellan departement och

högkvarter är ett alternativ som bör granskas. En möjlig utgångspunkt är

därvid att Försvarsmakten ansvarar för driften av befintlig organisation och

för att genomföra av riksdag och regering beslutade investeringar. Riksdag

och Försvarsdepartementet bör i sådant fall ansvara för inriktning och invest-

eringsbeslut. Enligt motionärerna skulle därigenom ansvaret mellan den

politiska och den militära nivån kunna bli tydligare. Det sägs att det inte går

att utesluta en integration av försvarets högsta ledning i Försvarsdeparte-

mentet, något som förekommer i flera andra länder. Även överbefälhavarens

roll och Högkvarterets interna organisation kan behöva övervägas i detta

sammanhang.

När det gäller förutsättningarna för det militära ledningssystemet konstate-

rar motionärerna att den framtida Försvarsmakten får allt färre förband. Det

är då inte försvarbart med en stor och trög ledning. Det sägs inte heller vara

försvarbart att dela upp ledningen i en operativ och taktisk del och en utbild-

ningsdel. Samma ledningsstruktur bör gälla för såväl den normala verksam-

heten som vid en svår påfrestning som vid krig.

Enligt motionärerna skall våra försvarssystem utformas så att de i fred kan

utgöra ett stöd åt samhället. En del av Försvarsmakten bör därför vara en

fredsutnyttjad insatsdel. Detta innebär att ledningen under Överbefälhavaren,

oberoende av om det handlar om utbildning, underhåll, övervakning eller

fredstida insatser, bör utövas av en operativ chef medan infrastrukturen leds

för sig.

En operativ insatsledning bör enligt motionärerna inrättas i enlighet med

regeringens förslag. Lokaliseringen sägs dock behöva övervägas ytterligare.

Insatsledningen bör leda såväl operativ verksamhet som produktion. Den

taktiska ledningen av mark-, marin- och flygförband bör, direkt under chefen

för den operativa insatsledningen, utövas av taktiska chefer för respektive

stridskrafter med ansvar för all verksamhet inom respektive ansvarsområde.

Motionärerna anser att nuvarande ansvarsförhållanden i övrigt kan behål-

las tills vidare. Den territoriella ledningen behöver sålunda inte förändras.

Militärbefälhavarna, tillsammans med försvarsområdesbefälhavarna, marin-

kommandochefer och flygkommandochefer, kan behålla sitt territoriella

ansvar samtidigt som de nuvarande generalinspektörerna behålls som fristå-

ende chefer under Överbefälhavaren i avvaktan på den förordade utredning-

ens resultat.

När det gäller det civila ledningssystemet anför motionärerna att det är fel

att föreslå riksdagen att avskaffa Civilbefälhavarna innan det är klarlagt hur

det nuvarande ansvaret vid dessa myndigheter skall fördelas och hur samver-

kan civilt-militärt skall utformas. Motionärerna hävdar att den i motionen

föreslagna översynen av ledningen måste genomföras skyndsamt och ett

samlat förslag läggas fram innan riksdagen kan besluta om det civila led-

ningssystemet.

I motionen föreslås sammanfattningsvis att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad översyn av För-

svarsmaktens ledning och motsvarande inom civilt försvar i form av en par-

lamentarisk utredning (yrkande 10).

I partimotion Fö28 (fp) erinrar motionärerna om att Folkpartiet liberalerna i

anslutning till 1996 års försvarsbeslut redovisade en annan syn än regeringen

i fråga om den regionala ledningen av Försvarsmakten och därmed också i

fråga om samarbetet mellan de militära och civila delarna av totalförsvaret.

Folkpartiet hävdade principen ett län - ett försvarsområde och motsatte sig

därför att vissa län berövades sina försvarsområdesstaber. Folkpartiet före-

slog också att antalet militärområden skulle minska från tre till två.

Folkpartiet vidhåller dessa förslag. Motionärerna menar att Försvarsmak-

ten bör ha organ som inom varje län kan informera, planera olika bered-

skapsaktiviteter och i samverkan med civila instanser leda insatser. Enligt

motionärerna har länsnivån snarast ökat i betydelse. Om inte Försvarsmakten

är representerad skulle samverkan i hög grad försvåras. Det bör sålunda i

varje län finnas organ ur Försvarsmakten som, liksom de hittillsvarande

försvarsområdesstaberna, kan samverka såväl med statliga länsorgan, lands-

ting och kommuner som med frivilligorganisationer. I en del län kan man,

precis som i dag, ha ytterligare frivilligavdelningar på någon ort i länet.

Dessa bör då vara underställda den försvarsområdesstaben.

Motionärerna håller med regeringen i dess uppfattning att antalet organi-

sationsenheter bör hållas nere. En och samma enhet bör därför kunna ha

olika uppgifter, skräddarsydda för respektive enhet.

I de sju län som med regeringens förslag endast får s.k. militärdistriktsen-

heter, nämligen Kalmar, Kronobergs, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas,

Västmanlands och Örebro län, bör enligt motionärerna inrättas organ mot-

svarande nuvarande försvarsområdesstaber, dock med reducerad bemanning.

Motionärerna menar att högkvarteret har övergripande uppgifter i nära

samarbete med den politiska ledningen och inte bör belastas med operativa

och taktiska beslut. De finner det tveksamt med endast en operativ insatsled-

ning och förordar i stället två operativa ledningsorgan som skall ersätta

hittillsvarande tre militärområdesstaber, tre fördelningsstaber, fyra marin-

kommandon och tre flygkommandon. När det gäller de nuvarande Armé-,

Marin- respektive Flygvapencentrumen pekar motionärerna på tre möjliga

alternativ. De kan behållas, de kan inordnas i högkvarteret eller de kan delas

upp på de föreslagna båda operativa ledningsorganen.

När det gäller lokaliseringen av de båda ledningsorganen föreslås i motio-

nen att ett av dem lokaliseras till Boden, med ansvar som motsvarar nuva-

rande Norra militärområdet. Ansvaret för det andra ledningsorganet bör

omfatta de två nuvarande Södra respektive Mellersta militärområdena. Sta-

ben bör inte lokaliseras till Storstockholmsområdet. Kristianstad, Karlskrona

eller Skövde nämns i stället som alternativ.

I motionen sägs vidare att det i längden blir orimligt att i Sverige tillämpa

dubbla stabsrutiner; en för verksamheten i Sverige och en för internationell

verksamhet. En anpassning bör ske till vad som gäller i flertalet EU-länder.

Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den militära ledningsorganisationen (yr-

kande 25).

Vänsterpartiet anför i sin partimotion Fö7 (v) att man accepterar den av

regeringen föreslagna ledningsstrukturen för det militära försvaret med ett

högkvarter, en operativ insatsledning samt militärdistrikt med militärdi-

striktsenheter. Motionärerna föreslår däremot en annan indelning av landet i

militärdistrikt. Regeringens förslag med fyra sådana distrikt sägs innebära att

mycket stora och befolkningstäta områden skall samordnas. Detta förslag bör

därför avslås (yrkande 13). Motionärerna föreslår i stället en indelning i sex

militärdistrikt. Regeringen föreslås återkomma med ett sådant förslag (yr-

kande 14).

Enligt Vänsterpartiet bör sålunda det av regeringen föreslagna Södra mili-

tärdistriktet delas i två och Värmland därvid ingå i det Västra. Det Norra

militärdistriktet bör också delas på två med en justering söderut av gränsen

mot Mälardalens område. Gotland bör behållas som ett militärdistrikt.

Motionärerna anser det viktigt att de orter som genom riksdagsbeslutet på-

verkas av kraftigt beskurna eller helt neddragna militära resurser kan få extra

stöd i form av förstärkta militärdistriktsenheter. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna (yrkande 15).

I kommittémotion Fö212 (kd), avgiven under den allmänna motionstiden,

erinrar motionärerna om att försvarsutskottet vid flera tillfällen har betonat

vikten av att samhällets krishanteringsförmåga blir bättre. Riksdagen har i

sammanhanget särskilt framhållit länsstyrelsernas och kommunernas roll och

krävt att regeringen skall göra ett förtydligande av kommunernas och läns-

styrelsernas ansvar, befogenheter och skyldigheter.

Motionärerna hänvisar också till att utredningar pekat på betydelsen av

länsstyrelsernas och kommunernas områdesansvar och viktiga roll för kris-

hanteringen i fred. Som följd härav har ett arbete påbörjats inom respektive

departement med att undersöka behovet av kompletteringar inom sektorslag-

stiftningen. Ännu har dock inte regeringen diskuterat frågan om komplette-

ringar och förtydliganden av länsstyrelsernas instruktioner vad rör ansvar och

befogenheter, vilket motionärerna anser vara allvarligt. Regeringen bör där-

för skyndsamt besluta om kompletteringar av länsstyrelsernas instruktioner,

vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna (yrkande 13).

I motion Fö33 (kd) av Johnny Gylling framförs en rad förslag för att utveckla

en försvarsmaktsgarnison i Blekinge. Motionären förordar bl.a. att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att mari-

nen skall ha ledningsfunktioner kvar i Karlskrona (yrkande 5).

Tuve Skånberg och Kenneth Lantz anför i motion Fö30 (kd) att de inte finner

regeringens förslag att avveckla försvarsområdesstaberna vara övertygande.

Motionärerna framhåller den frivilliga totalförsvarsorganisationens betydel-

se. De bör bevaras och utvecklas på bästa sätt. Att då i Skåne föreslå en

halvering av denna stödorganisation sägs inte vara trovärdigt och inte heller

ge rätt signal till de tusentals människor som engagerar sig i totalförsvaret p

sin fritid. Riksdagen bör därför avvisa förslaget om att minska den frivilliga

totalförsvarsorganisationen i Skåne (yrkande 3 i denna del).

Motionärerna vill även att riksdagen avvisar regeringens förslag att lägga

ned det Södra flygkommandot (yrkande 2 i denna del).

Enligt motion Fö307 (m) av Berit Adolfsson och Inger René vill 1,2 miljoner

västsvenskar känna stolthet och trygghet i vetskap om att Västsverige kan

upprätthålla ett försvar och militära förband och att dessa förband i fred kan

stödja och samverka med det civila samhället i Västsverige. Motionärerna

hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-

tionen anförts om att en territoriell ledningsstab grupperas i rikets andra sta

med fredsförband för samverkan med den civila ledningen i regionen (yr-

kande 1).

I motion Fö6 (m) av Sten Andersson sägs att det är alldeles för tidigt att

inleda en sådan nedrustning av försvaret som regeringen med stöd av Cen-

terpartiet föreslår i propositionen. Förslaget bör därför avslås i avvaktan på

en grundligare analys av det framtida försvarsbehovet.

Motionären anser att många regioner runt om i Sverige i det närmaste läm-

nas i sticket. Malmöregionen sägs därvid inte utgöra något undantag. Om

propositionens förslag blir verklighet kommer, enligt motionären, i första

hand kuppförsvaret av Malmö och stadens närområde att försämras. I stället

bör ledningsfunktioner med förankring och lokalkännedom i Malmöregionen

upprätthållas med möjligheter till att snabbt träda i funktion. Motionären

hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-

tionen anförts om stöd till försvaret i Malmöregionen.

Per-Richard Molén vänder sig i motion Fö15 (m) mot den i propositionen

föreslagna nedläggningen av Norrlandskustens marinkommando i Härnö-

sand. Motionären anser att detta innebär att hela den långa kusten från

Ålands hav till Haparanda lämnas helt utan stöd av marina förband. Någon

form av marin organisation borde därför behållas i Härnösand. Riksdagen

bör som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den militära förmågan att försvara Västernorrlands län inte reduceras (yrkan-

de 3 i denna del).

Utskottet

Grundläggande utgångspunkter

Utskottet har vid flera tillfällen sedan år 1995 påtalat vikten av ett utveck-

lingsarbete inom totalförsvarets ledningsfunktioner samt framhållit att detta

arbete rimligen bör bli relativt omfattande. Frågan togs upp senast i samband

med kontrollstationen våren 1999. Utskottet konstaterade då (bet. 1998/99:

FöU5) att regeringen lämnat ett förslag till riksdagen, dock utan underlag för

ett principställningstagande. Utskottet såg det som en fördel om ett grund-

läggande beslut kunde fattas under våren år 2000 samordnat med övriga

omstruktureringsbeslut men hade dock viss förståelse för att den begärda

översynen av totalförsvarets ledningssystem kunde ta längre tid.

Regeringen föreslår nu i den aktuella propositionen att riksdagen fattar vis-

sa beslut av principiell karaktär. Regeringen anmäler samtidigt att det finns

frågor, bl.a. rörande den närmare utformningen av Försvarsmaktens hög-

kvarter och uppgiftsfördelningen mellan högkvarteret, den operativa insats-

ledningen och militärdistrikten, som behöver utredas ytterligare. Vidare

behöver den föreslagna ledningsstrukturen inom det civila försvaret utveck-

las och preciseras.

Utskottet har som en del i sin beredning av ledningsfrågorna fått föredrag-

ningar av representanter för Försvarsdepartementet och Försvarsmakten och

civilbefälhavarna.

Utskottet anser att den framtida ledningsorganisationen för totalförsvaret

skall utformas mot bakgrund av följande grundläggande utgångspunkter:

? Ledningsbehovet skall utgå från de nya uppgifterna för totalförsvaret.

Hänsyn skall därvid tas till det vidgade säkerhetsbegreppet samt den

förändrade synen på framtida krisers och krigs karaktär. Fred, krigsfa-

ra och krig skall ledningsmässigt inte längre ses som tydligt åtskilda

tillstånd.

?

? För det militära försvaret skall, utöver de fyra huvuduppgifterna, av

riksdagen beslutade operativa förmågor utgöra en grund för behovet

av ledning. Funktionskraven på den militära ledningsorganisationen

skall utgå från uppgiften att försvara landet mot väpnat angrepp.

?

? Ledningsbehovet för det militära försvaret skall vidare utgå från den,

jämfört med tidigare, reducerade krigs- och fredsorganisation som

riksdagen beslutat.

?

? Ledningssystemets struktur skall byggas upp utifrån ledningsuppgif-

ter, samordningsansvar och praktiska möjligheter att genomföra led-

ningen.

?

? Möjligheterna till anpassning skall beaktas, bl.a. i fråga om kompe-

tens för att utveckla ledningsförmågan för andra former av angrepp.

?

? Ledningsuppgifterna och ledningsorganisationen skall utformas med

hänsyn tagen till den tekniska utvecklingen, såväl vad avser hot (det

s.k. flerdimensionella kriget, IT-krigföring m.m.) som möjligheter

(bl.a. inom satellit-, tele- och datakommunikationer).

?

? Ledningsorganisationen skall utformas så att den möjliggör en effek-

tiv samverkan mellan totalförsvarets olika delar.

?

? Ledningsorganisationen skall utformas så att den möjliggör en ökad

svensk förmåga att delta i internationellt säkerhetsfrämjande samar-

bete samt i fredsfrämjande och humanitär verksamhet.

?

? Ledningsorganisationens utformning skall underlätta möjligheterna att

samutnyttja militära och civila resurser i den fredstida verksamheten.

?

Regeringen redovisar i propositionen sin grundläggande syn på ledning vid

höjd beredskap och vid stora påfrestningar och framhåller därvid särskilt

behovet av stor flexibilitet och en god förmåga till anpassning där organisa-

tionerna kan växa utan att strukturerna behöver ändras. Utskottet gör här

samma bedömning som regeringen. Utskottet delar vidare regeringens upp-

fattning att principer och mönster som i fred utvecklas för samverkan och

samordning också skall bilda grunden för motsvarande verksamheter under

höjd beredskap. Ledningssystemets struktur och samverkansmönster bör

alltså utgå från sättet att leda och styra motsvarande verksamheter under

fredsförhållanden.

Den militära ledningsorganisationen

Enligt regeringen skall den militära ledningsorganisationen utgöra en del av

insatsorganisationen och kunna leda krigsförband sammansatta efter behov.

Den skall integrerat kunna utnyttja mark-, luft- och sjöstridskrafter. Led-

ningsorganisationen bör koncentreras till färre nivåer och enheter än för

närvarande. Den skall ha god uthållighet och förmåga att kunna fungera i

starkt störd miljö. Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning i dessa

delar. Stabs- och ledningsresurserna kan i nuvarande omvärldsläge reduceras

och antalet ledningsnivåer bör minska. Förändringarna i ledningsorganisatio-

nen bör härvid ha ett sammanhang med övriga strukturförändringar i För-

svarsmakten.

Regeringen förordar på central nivå ett högkvarter samt en ny enhet för

operativ och taktisk ledning med lokalisering till Upplands-Bro/Bålsta. Den-

na nya enhet skall disponera en eller flera insatsledningar som, utan territori

ellt ansvar, skall kunna leda behovssammansatta styrkor av krigsförband.

Insatsledningarna skall också kunna ingå i multinationella styrkor och i in-

ternationella ledningsstaber. Den taktiska ledningen föreslås utformas som

ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando ingående i

den operativa insatsledningen.

I Moderata samlingspartiets partimotion Fö20 (m) accepteras inrättandet

av en operativ insatsledning men kritiseras regeringsförslaget för att det är

otydligt, bl.a. när det gäller överbefälhavarens roll och högkvarterets organi-

sation.

Folkpartiet liberalerna föreslår å sin sida i partimotion Fö28 (fp) två ope-

rativa ledningsorgan, varav ett bör lokaliseras till Boden.

Utskottet anser för sin del att militära operationer, dvs. integrerade mark-,

sjö- och luftstridsinsatser, bör planeras och ledas endast från en nivå, nämli-

gen central nivå. Taktisk verksamhet bör ledas av respektive förbandschef på

olika nivåer. Utskottet biträder alltså regeringens förslag att inrätta ett ope

tivt ledningsorgan på central nivå. Utskottet anser emellertid, liksom motio-

närerna i partimotion Fö20 (m), att regeringsförslaget innehåller oklarheter

och på några punkter kan ifrågasättas, i varje fall tills ett samlat, genomar-

betat och entydigt förslag föreligger.

Beredningen av frågan om Försvarsmaktens framtida organisation i fred i

den s.k. styrgruppen med representation från såväl Försvarsdepartementet

som Försvarsmakten har enligt utskottets mening aktualiserat frågan om

ansvarsgränserna mellan regeringen och Försvarsmakten. En annan uppgifts-

fördelning mellan regeringen och Försvarsmakten än för närvarande skulle

kunna övervägas i olika avseenden, t.ex. i fråga om ekonomisk planering,

beslut om verksamhetsinriktning och materielförsörjning. Utskottet anser

sålunda att den nuvarande gränsdragningen mellan regeringens och Försvars-

maktens ansvar borde granskas.

Regeringsförslaget behandlar ledning av operativ samt taktisk verksamhet

på central nivå, medan ledningen av förbandsproduktion, förbandsutveckling

och materielförsörjning inte berörs. Det är också oklart vilka uppgifter och

vilken ställning de tre generalinspektörerna avses få. Enligt utskottets me-

ning går det inte att se Försvarsmaktens ledning isolerad från myndighetens

hela struktur och arbetssätt eller från totalförsvarets ledning i övrigt. Utsko

tet anser därför att relationerna mellan högkvarteret och den operativa in-

satsledningen behöver beskrivas tydligare. Ansvar måste tydligt framgå. Det

finns därvid skäl att pröva om den nu tillämpade ledningsmodellen där den

operativa och taktiska ledningen är skild från ledningen av förbandsproduk-

tionen är ändamålsenlig eller om inte chefer på olika nivåer bör ansvara för

att såväl utbilda förbanden som använda dem.

Uppgifterna för de två insatsledningarna som skall kunna leda behovs-

sammansatta styrkor är heller inte helt entydiga. Avses de exempelvis för

ledningsuppgifter på nivån division enligt internationell terminologi eller

kommer de att kunna leda integrerade operationer i likhet med vad militärbe-

fälhavarna gör i dag och i likhet med vad som förordas i partimotion Fö28

(fp). Ett klarläggande av dessa insatsledningars plats i helheten bör ske.

Utskottet har erfarit att motivet till en lokalisering av den operativa insats-

ledningen till Upplands-Bro/Bålsta skulle vara en strävan att minimera sam-

bandsinvesteringarna. Utskottet har förståelse för ett sådant argument men

anser ändå att ett definitivt lokaliseringsbeslut borde anstå tills hela den

centrala ledningsorganisationen är färdigutredd.

Utskottet kan sammanfattningsvis sålunda ställa sig bakom regeringens

förslag att inrätta en central operativ insatsledning och att lägga ned nuva-

rande Armécentrum, Marincentrum och Flygvapencentrum. Regeringen bör

emellertid återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av den cen-

trala militära ledningen, bl.a. i fråga om högkvarterets närmare organisation

och uppgifter, den operativa insatsledningens närmare organisation, uppgifter

och lokalisering samt generalinspektörernas ställning och uppgifter.

Regeringen förordar att den militära regionala ledningsnivån skall bestå av

en territoriell ledning med ansvar främst för samverkan med totalförsvarets

civila delar, för stöd åt de operativa styrkorna och för stöd åt hemvärn och

övriga frivilligorganisationer. Regeringen föreslår att det inrättas fyra mili-

tärdistrikt (MD) med tillhörande staber och 29 militärdistriksenheter (MDE).

Samtidigt bör nuvarande militärområdesstaber, fördelningsstaber, marin- och

flygkommandon samt försvarsområdesstaber läggas ned.

I partimotionerna Fö7 (v), Fö20 (m) och Fö28 (fp) samt i motionerna Fö6

(m), Fö15 (m), Fö30 (kd), Fö33 (kd) och Fö307 (m) avges andra organisa-

tionsförslag för den regionala ledningsnivån.

Utskottet anser för sin del att den territoriella verksamheten skall ledas från

regional nivå. Uppgifterna består främst i

? samverkan med olika civila organ som länsstyrelser, kommuner och

olika sektoransvariga myndigheter,

?

? ledning av hemvärnsförband för bl.a. övervakning av territoriet samt

för bevakning och skydd av viktigare samhällsobjekt,

?

? ledning av insatser med beredskapsförband och s.k. nationella skydds-

styrkor,

?

? stöd åt operativa förband,

?

? stöd åt frivilliga försvarsorganisationer samt utbildning av hemvärn.

?

Som framgått av det föregående har utskottet uttalat sig för en reduktion av

antalet ledningsnivåer och ledningsorgan. Det viktigaste skälet härför är de

förändrade framtida ledningsuppgifterna liksom den reducerade militära

krigs- och fredsorganisationen, med delvis nya uppgifter. Utskottet biträder

därför regeringens förslag att avveckla nuvarande militärområdesstaber,

fördelningsstaber, marinkommandostaber, flygkommandostaber samt för-

svarsområdesstaber.

Regeringen föreslår att den nya regionala nivån preliminärt benämns mili-

tärdistrikt. Utskottet har förståelse för att de förändrade uppgifterna motive-

rar ett namnbyte men anser samtidigt att den gamla benämningen militärom-

råde skulle kunna behållas, i synnerhet som de föreslagna militärdistriktens

gränser i huvudsak kommer att överensstämma med de tidigare militärområ-

dena. Namnfrågan är dock inte avgörande. Utskottet motsätter sig därför inte

regeringens förslag att inrätta fyra militärdistriktsstaber. Utskottet har hell

ingen invändning mot den av regeringen föreslagna lokaliseringen av staber-

na till Göteborg, Strängnäs, Visby och Boden. De särskilda ledningsbehoven

i Stockholmsområdet är, som regeringen också framhåller, ännu inte utklara-

de. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen i den frå-

gan.

Utskottet har heller inget att erinra mot att det organiseras 29 militärdi-

striktsenheter som en del av militärdistrikten, trots att uppgifter och dimen-

sionering ännu inte är färdigutredda. Det synes lämpligt att lokalisera mili-

tärdistriktsenheterna till ungefär samma orter som i dag har försvarsområdes-

staber och försvarsområdesgrupper. Ett viktigt skäl för detta är behovet av att

kunna utbilda hemvärn och stödja annan frivillig försvarsverksamhet, något

som utskottet upprepade gånger betonat som en prioriterad uppgift. Militär-

distriktsenheterna måste alltså dimensioneras för att kunna klara denna upp-

gift.

Det ankommer på regeringen att i det fortsatta organisationsarbetet be-

stämma lokaliseringen av militärdistriktsenheterna och deras benämning.

Namnfrågan är därvid inte oväsentlig från ett militärhistoriskt perspektiv.

Utskottet återkommer i avsnittet om Försvarsmaktens organisation i fred till

frågan om traditioner och det försvarshistoriska arvet. Regeringen bör för

riksdagen redovisa ansvar och uppgifter för militärdistriktsenheterna, bl.a. i

fråga om samverkan med civila organ. Vidare bör regeringen redovisa enhe-

ternas dimensionering, lokalisering och benämning.

Riksdagen bör, som utskottet tidigare framhållit, godkänna regeringens

förslag att lägga ned nuvarande militärområdesstaber, fördelningsstaber,

försvarsområdesstaber, marinkommandostaber och flygkommandostaber.

Härav följer att utskottet avstyrker följande motionsyrkanden

? partimotion Fö7 (v) yrkandena 13-15 vari förordas sex militärdistrikt

och deras lokalisering samt lokalisering av militärdistriktsenheterna,

?

? partimotion Fö20 (m) yrkande 10 i den del som förordar oförändrad

territoriell ledning,

?

? partimotion Fö28 (fp) yrkande 25 i den del som förordar principen ett

län - ett försvarsområde,

?

? motion Fö6 (m) som förordar ledningsfunktioner i Malmöområdet,

?

? motion Fö15 (m) i den del som förordar att marinkommandot i Härnö-

sand behålls,

?

? motion Fö30 (kd) i de delar som förordar att Södra flygkommandot

behålls liksom organisationen för stöd åt frivilligorganisationerna i

Skåne,

?

? Fö33 (kd) yrkande 5 vari föreslås att den marina ledningsorganisatio-

nen i Karlskrona behålls.

?

Motion Fö307 (m) yrkande 1, vari föreslås att en territoriell ledningsstab

förläggs till Göteborg, behöver inte bifallas eftersom denna lokalisering

innefattas i utskottets förslag.

Det civila försvarets ledningsstruktur

I den säkerhetspolitiska kontrollstationen våren 1999 angavs att förändrade

förutsättningar och uppgifter för totalförsvaret ställer krav på en ny lednings

struktur inom det civila försvaret. Regeringen anser därför att den högre

regionala nivån för det civila försvaret skall förändras varvid de tre nuvaran-

de civilbefälhavarmyndigheterna bör läggas ned. Uppdrag har getts till

myndigheterna att utveckla en ny ledningsstruktur för civilt försvar, varvid

skall prövas om en regional stödresurs kan samlokaliseras med militärdi-

striktsstaberna.

Utskottet har, som framgått inledningsvis, sedan länge begärt ett samman-

hållet förslag om ledningssystemen i totalförsvaret. I samband med kontroll-

stationen våren 1999 anförde utskottet att det skulle vara en fördel om ett

grundläggande beslut kunde fattas redan under våren år 2000 samordnat med

övriga omstruktureringsbeslut. Utskottet hade emellertid viss förståelse (bet.

1998/99:FöU5 s. 92) för att en översyn av ledningsfrågorna skulle kunna

behöva ta längre tid. Utskottet kan nu konstatera att det föreligger flera orga

nisatoriska förslag från en beredningsprocess som inte i alla delar är i fas

med varandra. Sålunda föreslås nedläggning av civilbefälhavarna innan det

är klarlagt hur uppgifter och kompetenser skall fördelas till myndigheter på

central nivå, länsstyrelser och en eventuell stödresurs.

Utskottet har erfarit att dessa frågor kommer att ha penetrerats först till i

sommar. Utskottet anser ändå att ett principiellt beslut om att avveckla civil-

befälhavarorganisationen kan fattas nu. Civilbefälhavarna är en beredskaps-

organisation för höjd beredskap. Att behålla denna organisation skulle stå i

motsatsställning till en av de grundläggande utgångspunkter som utskottet i

det föregående lagt fast, nämligen att tillstånden fred, kris och krig led-

ningsmässigt inte skall hållas åtskilda. Samma ledningsorgan skall således ha

uppgifter såväl i fred som i kris och krig. Riksdagen bör alltså bifalla rege-

ringens förslag.

Utskottet behandlade i samband med kontrollstationen våren 1999 frågan

om parlamentarisk insyn med hänsyn till det politiska ansvaret för utform-

ningen av ledningsfunktionerna. Utskottet anförde då (bet. 1998/99:FöU5 s.

92) att en sådan insyn och påverkan borde kunna tillgodoses genom För-

svarsberedningen. Utskottet gör nu ingen annan bedömning och ser därför

för närvarande inte något behov av en särskild parlamentarisk utredning om

ledningsorganisationen, vilket föreslås i partimotion Fö20 (m) yrkande 10.

Motionsyrkandet avstyrks därför i denna del.

Utskottet förutsätter att det förtydligande av länsstyrelsernas instruktioner

rörande krishanteringen i fred, vilket efterfrågas i kommittémotion Fö212

(kd) yrkande 13, kommer att tillgodoses i det fortsatta utredningsarbetet.

Motionsyrkandet behöver därför inte bifallas.

Utskottets sammanfattning

Totalförsvaret står inför en genomgripande förändring från att främst ha varit

inriktat mot att avvärja en invasion som syftar till ockupation, till ett försv

som skall kunna lösa mera differentierade uppgifter i fred, kris och krig.

Ledningsfunktionernas utveckling skall ingå som en del i denna förändring.

Totalförsvarets ledningsfunktioner skall ses som en helhet där de grundläg-

gande utgångspunkterna skall vara samordnade så en effektiv ledning och

samverkan kan säkerställas.

Trots att det ännu inte föreligger underlag för ett samlat beslut om fortsatt

utveckling av totalförsvarets ledningsfunktioner anser utskottet att det är

nödvändigt att nu fatta vissa strukturbeslut. Utskottet föreslår sålunda att

riksdagen bifaller regeringens förslag att lägga ned

? Armé-, Marin- och Flygvapencentrum,

?

? militärområdesstaber, fördelningsstaber och Gotlands militärkom-

mando,

?

? försvarsområdesstaberna,

?

? marinkommandon och flygkommandon,

?

? civilbefälhavarorganisationen.

?

Utskottet föreslår vidare att det med anledning av propositionen och parti-

motion Fö20 (m) yrkande 10 i denna del inrättas en operativ insatsledning.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i vissa frågor,

bl.a. rörande högkvarterets och den operativa insatsledningens närmare orga-

nisation och lokalisering.

Utskottet föreslår också att riksdagen med bifall till propositionen och med

anledning av motion Fö307 (m) yrkande 1 godkänner regeringens förslag att

inrätta militärdistriktsstaber i Göteborg, Strängnäs, Visby och Boden.

Utskottet avstyrker övriga berörda motionsyrkanden.

Informationskrigföring och informationssäkring

Regeringen

Regeringen redogör i ett särskilt avsnitt i propositionen för frågor som rör

informationskrigföring och informationssäkring. Regeringen noterar att

skillnaden mellan informationskrigföring och allmän IT-säkerhet inte är

särskilt skarp. Vissa markanta skillnader mellan de båda begreppen tas upp.

Regeringen konstaterar att hotet mot informationssamhället har fått ökad

betydelse i takt med att samhällsviktiga system och funktioner blir beroende

av informationsteknik. Frågan om samhällets sårbarhet i detta hänseende

sägs vara av säkerhetspolitiskt stor betydelse.

Regeringen konstaterar vidare att samhällets sårbarhet kan minskas och att

vår beredskap att möta dessa hot kan förbättras genom att man vidtar åtgär-

der inom ramen för de förslag som regeringens arbetsgrupp för skydd mot

informationskrigföring och Statskontoret presenterat i sina respektive rap-

porter.

Som nämnts i det föregående har regeringen i juni 1999 beslutat om direk-

tiv (dir. 1999:63) för en särskild utredare med uppgift att analysera och

lämna förslag till principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn när

det gäller planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrest-

ningar på samhället i fred. I uppdraget ingår bl.a. att föreslå utformning av e

tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet och skydd mot informationskrigfö-

ring.

Regeringen refererar till det amerikanska arbetet med att försöka minska

sårbarheten i informationssystemen genom aktiv IT-kontroll med s.k. Red

Teams. Dessa består av kvalificerade IT-säkerhetsexperter som tillåts pene-

trera informationssystem i syfte att finna säkerhetsbrister. Resultatet har vis

en skrämmande sårbarhet i såväl el- och telesystem som i militära kommuni-

kationssystem. Metoden med denna typ av aktiv IT-kontroll har visat sig vara

en fungerande metod för att identifiera allvarlig sårbarhet som angelägna

skyddsbehov i komplexa informationssystem och nätverk. Enligt regeringen

bör därför en sådan verksamhet också övervägas inom det svenska totalför-

svarets ram.

I samband med FN:s 53:e generalförsamling antogs i december 1998 en

resolution (UNGA 53/70) där man konstaterade att hotet mot civila informa-

tionssystem, t.ex. från terrorister och andra kriminella, måste uppmärksam-

mas av världssamfundet och åtgärder vidtas över nationsgränserna. I den

fortsatta behandlingen av frågan inför årets generalförsamling har behovet av

såväl bilaterala som multilaterala (FN, Interpol) kontakter framkommit.

Regeringen påpekar att användning av informationsvapen inte utgör våld i

folkrättslig mening men ändå givetvis kan vara folkrättsstridigt. Samtidigt

torde informationsvapen kunna användas med stöd av FN-stadgan (artikel

41) - efter FN-resolutioner och motsvarande folkrättsliga mandat - för att

upprätthålla sanktioner eller för andra konfliktförebyggande åtgärder, även

om det hittills inte skett. En mer flexibel arsenal av denna typ av tvingande

icke-våldsåtgärder ligger enligt regeringen väl i linje med traditionell svensk

politik på området. En annan rättslig fråga sägs vara hur man med folkrättsli-

ga medel skall komma åt t.ex. terrorister som använder sig av dessa medel.

En internationell översyn av det folkrättsliga regelverket sägs vara ett

svenskt intresse, såväl vad gäller angrepp med informationsvapen från stater

eller enskilda som vad gäller möjligheterna att använda detta instrument som

sanktionsinstrument.

Enligt regeringens mening måste skyddet och säkerheten för samhällsvik-

tiga informationssystem förbättras. En viktig del i detta sägs vara att snabbt

kunna förhindra och avvärja dataintrång som syftar till att, öppet eller dolt,

påverka systemens funktion. Angrepp kan utföras av ett flertal tänkbara

aktörer; s.k. hackare, kriminella, individer eller organisationer med politiska

motiv eller av en stat eller en statligt understödd aktör. Detta sägs försvåra

frågan om vem som bör hantera ett akut hot. Likväl måste detta bestämmas

för att kunna förbättra möjligheterna att använda samhällets samlade resurser

på ett effektivt sätt.

Ett första problem är att ha sådan teknisk förmåga inom ett företag, organi-

sation eller myndighet att ett hackarangrepp, eller motsvarande, upptäcks.

Regeringen refererar i propositionen åtgärder med detta syfte.

Regeringen betonar att arbetet i Sverige för att öka grundsäkerheten i sam-

hällsviktiga IT-system har hög prioritet. Det har också arbetet med att mins-

ka riskerna och effekterna av såväl IT-incidenter som mer allvarliga infor-

mationsattacker.

De rent militära aspekterna på informationskrigföring omfattar, anför re-

geringen, en rad defensiva åtgärder för att säkra militära lednings- och IT-

system, vapensystems funktion, m.m. Regeringen säger samtidigt att det är

viktigt att de offensiva metoderna studeras noga, dels för att vi skall få en

defensiv kompetens och förmåga, dels för att vi skall kunna utveckla en

förmåga att slå tillbaka mot en angripande stat.

Regeringen anser att frågan om samhällets sårbarhet i detta hänseende är

av säkerhetspolitisk stor betydelse och att det därför är nödvändigt med ett

fortsatt och fördjupat arbete kring frågor som rör övergripande informations-

säkerhet och skyddet mot informationsoperationer. Regeringen överväger att

genomföra en övning liknande dem som nyss nämnts ha bedrivits i USA. De

närmare formerna för en sådan övning bör dock prövas ytterligare. En första

begränsad sådan bör dock genomföras redan under år 2000.

Motionerna

I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö28 (fp) välkomnas regeringens syn

på frågeställningarna rörande informationsoperationer och informationskrig-

föring. Motionärerna anser det dock anmärkningsvärt att regeringen då sak-

nar inriktning och beslutsförmåga när det gäller hur de nödvändiga ansvars-

frågorna skall lösas.

Motionärerna erinrar om att riksdagen i samband med behandlingen av den

s.k. kontrollstationspropositionen våren 1999 krävde att regeringen skynd-

samt skulle ta itu med dessa frågor inom ramen för uppdraget till den särskil-

da utredare som skulle se över det civila försvarets planering. Enligt rege-

ringens direktiv från i juni 1999 skall en delrapport om informationskrigfö-

ring och IT-säkerhet avges senast den 1 april 2000. Motionärerna konstaterar

att vid tidpunkten för motionens avgivande ännu ingen utredningsman ut-

setts. Ett kraftfullt agerande krävs därför nu av regeringen för att den utlova

de delrapporten skall kunna presenteras under våren. Riksdagen föreslås

därför att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en mer kraftfull hantering av frågorna kring informationskrigfö-

ring (yrkande 27).

Miljöpartiet de gröna pekar i kommittémotion Fö36 (mp) yrkande 1 på att

informationssabotage kan utföras mot vitala delar av samhällets informa-

tionssystem. Sverige har inga s.k. Red Team-grupper eller IT-brigader för att

identifiera de mest angelägna skyddsbehoven. Sådana enheter borde utveck-

las.

Utskottet

Hotet mot informationssamhället har fått ökad betydelse i takt med att sam-

hällsviktiga system och funktioner blir beroende av informationsteknik. Den

internationella utvecklingen inom området har tydligt visat att hela samhället

berörs. Samhällets sårbarhet i här berört hänseende har därför stor säkerhets-

politisk betydelse. Utgångspunkten för beredskap och skyddsåtgärder inom

området är inte knutet till skyddet av det geografiska territoriet utan fastmer

till behovet att skydda svenska intressen och nationella tillgångar, t.ex. sam-

hällsviktig infrastruktur, i såväl fred som i kris och krig. En nationell sam-

ordning och ett sektorsövergripande ansvar för planering och exekutiva

åtgärder blir därmed viktig. Mediernas roll är i sammanhanget viktig att

beakta.

Regeringen redogör, utan att lämna förslag till riksdagen, för vissa gräns-

dragningsfrågor mellan informationskrigföring och allmän IT-säkerhet.

Informationskrigföringen sägs härvid utgå från ett säkerhetspolitiskt per-

spektiv och innefatta mer än IT-säkerhet. Enligt utskottets mening behöver

begreppen i den säkerhetspolitiska dimensionen utvecklas. Sålunda bör man

skilja på informationsoperationer å ena sidan och informationskrigföring i

kris och krig å den andra sidan. Informationsoperationer kan förekomma i

hela spektrumet fred-kris-krig medan informationskrigföring är en militär

aktivitet riktad mot vårt militära försvar och därmed i huvudsak är Försvars-

maktens ansvar.

Utskottet anslöt sig i samband med den säkerhetspolitiska kontrollstatio-

nen våren 1999 till regeringens bedömning om behovet av en sammanhållen

strategi för informationskrigföring och samhällets IT-säkerhet. Utskottet

ansåg att det krävdes ett samlat grepp om detta nya område och att ansvaret

på myndighetsnivå måste definieras och läggas fast. Utskottet påtalade beho-

vet av att komma i gång snabbt med det fortsatta arbetet. Som nyss framgått

gör utskottet nu samma bedömning. Tvärsektoriella hot kräver tvärsektoriella

lösningar. Ansvarsfrågorna måste klaras ut. Regeringen bör därför snarast

återkomma till riksdagen med förslag som redovisar konkreta åtgärder inom

ramen för ett samlat ansvarstagande, vilket riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna.

Regeringen har i direktiven (dir. 1999:63) till utredningen om det civila

försvaret förutsatt en delrapport senast den 1 april år 2000 om informations-

krigföring och IT-säkerhet. Utskottet kan, liksom motionärerna i partimotion

Fö28 (fp), konstatera att det rimligen inte föreligger några möjligheter härtil

eftersom en utredare först nyligen tillsatts. Tidsutdräkten är beklaglig, för

därmed ökar risken för att den föreliggande bristen på styrning kommer att

leda till en försvårad samordning över sektorsgränserna. Utskottet utgår från

att regeringen prioriterar frågan och återkommer till riksdagen. Därmed torde

inte partimotion Fö28 (fp) yrkande 27 behöva bifallas.

Som framgått överväger regeringen att redan innevarande år genomföra en

övning enlig amerikansk modell med s.k. Red Teams för att undersöka sår-

barheten i totalförsvarets lednings- och kommunikationssystem. Utskottet

anser liksom motionärerna i kommittémotion Fö36 (mp) att sådana övningar

bör genomföras regelbundet. Utskottet förutsätter att övningarna kommer till

stånd, varför yrkande 1 i nämnda motion inte behöver bifallas.

Samordning av informations- och underrättelseverksamhet inom

sjöövervakningen

Regeringen

Regeringen uppdrog i december 1996 åt Statens räddningsverk att göra en

översyn av informationssystem för att tillgodose den civila havsövervak-

ningens behov av underrättelser om sjöläget. Räddningsverket redovisade

uppdraget i mars 1998 i rapporten Samordnad sjöinformation (Sjöinforma-

tionsutredningen). Regeringen har i skrivelsen Beredskapen mot svåra på-

frestningar på samhället i fred (skr. 1998/99:33) redogjort för huvuddragen i

utredningens förslag.

Regeringen angav i proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat

försvar att det finns behov av samverkan och samutnyttjande av de maritima

resurser som Sverige disponerar genom Kustbevakningen och Försvarsmak-

ten. Dessa myndigheter fick härefter i uppdrag att utarbeta ett gemensamt

förslag till hur ökad samordning och samutnyttjande av resurser skall kunna

åstadkommas. Uppdraget redovisades i slutet av maj.

Sjöinformation omfattar civil och militär sjölägesinformation samt olika

typer av underrättelseinformation. Regeringen bedömer att ansvarsfördel-

ningen inom sjöövervakning och sjöinformation bör tydliggöras enligt föl-

jande. Försvarsmakten bör även fortsättningsvis ha ansvaret för produktion

och drift av sjöcentralerna samt för att sammanställa sjölägesinformation från

Försvarsmakten och civila myndigheter. Kustbevakningen bör ges ett for-

mellt samordningsansvar att koordinera de civila behoven av sjöövervakning

samt att förmedla denna information till berörda civila verksamheter. Som ett

led i detta bör ett samrådsorgan för civil sjöövervakning och sjöinformation

med representation från berörda myndigheter och organisationer knytas till

Kustbevakningen.

Regeringen avser inte att genomföra någon ändring av nuvarande myndig-

hetsstruktur och myndighetsuppgifter. Hur de operativa behoven av olika

typer av information skall kunna tillgodoses kommer att behöva regleras

mellan berörda myndigheter. Regeringen vill dock starkt betona vikten av att

den information som finns i olika system görs tillgänglig för sammanställ-

ning och tillhandahålls de myndigheter som behöver den så att kostnadskrä-

vande dubbleringar av system för informationsinhämtning kan undvikas.

Regeringen avser att efter tre år följa upp hur informationsbehovet har till-

godosetts.

Det finns behov av att få en tydligare bild, menar regeringen, av vilken

övervakning och vilka sjöinformationssystem som finns runt Östersjön.

Regeringen avser att ta initiativ i denna fråga.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning.

Försvarsmaktens organisation i fred

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 60-94) anfört om

Försvarsmaktens organisation i fred. Ledningsorganisationen har behandlats

i det föregående. För överskådlighetens skull har dock ledningsorganisatio-

nen tagits in i den inledande sammanställningen över vilka organisationsen-

heter som föreslås läggas ned, i redovisningen av orts- och regionvisa för-

ändringar samt i den avslutande sammanställningen över grundorganisatio-

nens omfattning och lokalisering.

Utskottet behandlar även motionerna Fö301 (m), Fö303 (m), Fö304 (m),

Fö307 (m) yrkande 2, Fö309 (fp), Fö310 (s), Fö313 (s), Fö315 (m), Fö316

(m), Fö318 (m), Fö320 (m), Fö321 (kd), Fö324 (s) yrkande 2, Fö325 (kd, m,

v, c, fp, mp) yrkandena 1-3, Fö326 (m, kd, fp), Fö327 (kd) yrkandena 1 och

2, Fö329 (s), Fö330 (s, c), N241 (kd) yrkande 6, Fö4 (m) yrkande 2, Fö7 (v)

yrkandena 5-8, 10 i denna del, 11 och 12, Fö8 (v) yrkandena 1 och 2, Fö9

(v) yrkandena 1-3, Fö10 (kd), Fö14 (m, kd, fp) yrkande 2, Fö15 (m) yrkande

3 i denna del, Fö16 (m) yrkande 2, Fö18 (m) yrkande 2, Fö19 (m) yrkande 2,

Fö20 (m) yrkandena 6 och 7, Fö21 (m) yrkandena 2-7, Fö22 (m) yrkandena

2-8, Fö23 (m) yrkandena 1 och 2, Fö24 (m) yrkande 2, Fö26 (fp), Fö27 (m)

yrkande 3, Fö28 (fp) yrkandena 17-22, Fö29 (kd) yrkande 3, Fö30 (kd)

yrkandena 1 och 2 i denna del, Fö31 (kd) yrkandena 1-3, Fö32 (kd) yrkan-

dena 3-5 och 14-15, Fö33 (kd) yrkandena 1-4 och 7-8, Fö34 (kd) yrkande

1, Fö35 (kd), Fö36 (mp) yrkandena 7-10.

Regeringen

Grundorganisationens utformning

Regeringen anser att Försvarsmaktens grundorganisation skall ges följande

utformning för att insatsorganisationen skall kunna få den inriktning som

föreslås i propositionen.

Följande organisationsenheter läggs ned:

- Armécentrum Enköping

- Marincentrum Haninge/Berga

- Flygvapencentrum Uppsala

- Södra militärområdesstaben Kristianstad

- Mellersta militärområdesstaben Strängnäs

- Norra militärområdesstaben Boden

- Södra arméfördelningen Kristianstad

- Östra arméfördelningen Strängnäs

- Norra arméfördelningen Boden

- Gotlands militärkommando Gotland/Visby

- Försvarsområdesstaberna i Hässleholm

Eksjö

Halmstad

Karlskrona

Göteborg

Strängnäs

Upplands-Bro

Enköping

Örebro

Kristinehamn

Falun

Sollefteå

Umeå

Boden

- Västkustens marinkommando Göteborg

- Sydkustens marinkommando Karlskrona

- Ostkustens marinkommando Haninge/Muskö

- Norrlandskustens marinkommando Härnösand

- Södra flygkommandot Ängelholm

- Mellersta flygkommandot Upplands-Bro

- Norra flygkommandot Luleå

- Livgardesbrigaden Upplands-Bro/

Kungsängen

- Värmlandsbrigaden Kristinehamn

- Smålandsbrigaden Eksjö

- Hallandsbrigaden Halmstad

- Skånska dragonbrigaden Hässleholm

- Dalabrigaden Falun

- Ångermanlandsbrigaden Sollefteå

- Wendes artilleriregemente Hässleholm

- Gotlands artilleriregemente Gotland/Visby

- Norrlands artilleriregemente Boden

- Gotlands luftvärnskår Gotland/Visby

- Roslagens luftvärnskår Norrtälje

- Norrlands luftvärnskår Boden

- Norrlands signalkår Boden

- Norrlands ingenjörkår Boden

- Norrlands trängkår Sollefteå

- Livgardets dragoner Stockholm

- Lapplands jägarregemente Kiruna

- Karlskrona kustartilleriregemente

och Andra kustartilleribrigaden Karlskrona

- Gotlands kustartilleriregemente Gotland/Fårösund

- Norrlands helikopterbataljon Boden

- Göta helikopterbataljon Ronneby/Kallinge

Organisationsenheterna läggs ned den 30 juni 2000 eller vid den senare

tidpunkt regeringen bestämmer.

Skånska flygflottiljen i Ängelholm läggs ned senast den 31 december 2002.

Följande organisationsenhet omlokaliseras:

Försvarets internationella kommando omlokaliseras från

Södertälje/Almnäs till Upplands-Bro/Kungsängen.

Omlokaliseringen skall vara genomförd senast den 31 december 2001.

Följande organisationsenheter inrättas:

- Operativ insatsledning Upplands-Bro/

Bålsta

- Militärdistrikt med staber i Göteborg

Gotland/Visby

Strängnäs

Boden

Organisationsenheterna inrättas den 1 juli 2000 eller vid den senare tidpunkt

regeringen bestämmer.

Bakgrundsbeskrivning

Regeringen lämnar en bakgrundsbeskrivning av arbetet med utformningen av

organisationen.

I propositionen Förändrad omvärld - omdanat försvar (prop. 1998/99:74)

redovisade regeringen sin övergripande syn på Försvarsmaktens framtida

grundorganisation och hur arbetet med att utarbeta ett förslag till en ny

grundorganisation borde bedrivas. Riksdagen beslutade i slutet av maj 1999 i

enlighet med regeringens förslag (bet. 1998/99:FöU5, rskr. 1998/99:224).

När det gäller utarbetandet av en ny grundorganisation anser regeringen,

som också anfördes i prop. 1998/99:74, att frågan hur arbetet har bedrivits är

viktig. Det är angeläget att den valda arbetsmetoden redovisas tydligt för att

underlätta förståelsen av och motiven för det förslag som redovisas.

I februari 1999 uppdrog regeringen åt Försvarsmakten och Fortifika-

tionsverket att redovisa underlag för det fortsatta arbetet med förändringen

av grundorganisationen. Underlaget skulle innehålla en redogörelse för fort-

satt verksamhet vid Försvarsmaktens samtliga organisationsenheter och

därför innehålla en kvalitativ respektive en kvantitativ redovisning för verk-

samheten under oförändrade betingelser. Därutöver skulle Fortifikationsver-

ket redovisa en fysisk fastighetsplanering för fastighetsbeståndet på varje

berörd ort.

I mars 1999 beslutade regeringen om den nämnda propositionen Förändrad

omvärld - omdanat försvar (prop. 1998/99:74).

I mars 1999 uppdrog regeringen också åt Försvarsmakten att med utgångs-

punkt i propositionen och Försvarsberedningens rapport Förändrad omvärld

- omdanat försvar (Ds 1999:2) redovisa förslag till planering av Försvars-

maktens verksamhet för perioden 2000-2004. En del i detta uppdrag var att

redovisa ett förslag till dimensionering av Försvarsmaktens grundorganisa-

tion.

I maj 1999 redovisade myndigheterna resultatet av de lämnade uppdragen.

Utgiftsutvecklingen fram till år 2004 vid oförändrad verksamhet redovisas. I

förslaget till dimensionering av grundorganisationen utvecklade Försvars-

makten sin syn på principerna för utformningen av den framtida grundorga-

nisationen.

Senare i maj 1999 beslutade regeringen om riktlinjer för det fortsatta ar-

betet med att förändra grundorganisationen. I dessa riktlinjer lade regeringen

fast vilka försvarspolitiska, ekonomiska och regionalpolitiska aspekter samt

miljöaspekter som skulle beaktas i det fortsatta beredningsarbetet. Samtidigt

med att dessa riktlinjer beslutades formades en arbetsgrupp (styrgruppen)

med representanter för Försvarsdepartementet och Försvarsmakten för att på

grundval av de till regeringen redovisade underlagen och de av regeringen

beslutade riktlinjerna utarbeta ett förslag till ny grundorganisation för För-

svarsmakten. Styrgruppen har under hela processen samarbetat med - och

orienterat - andra berörda departement inom Regeringskansliet samt Fortifi-

kationsverket och Försvarsmaktens ledning.

Den 30 september 1999 redovisade Försvarsberedningen sin rapport Euro-

pas säkerhet - Sveriges försvar (Ds 1999:55).

Den 20 oktober 1999 redovisade styrgruppen sin rapport med förslag till

ny grundorganisation för Försvarsmakten till regeringen. Regeringen noterar

i detta sammanhang att större förändringar av Försvarsmaktens grundorgani-

sation påverkar många, såväl enskilda som familjer, främst inom Försvars-

makten och andra berörda myndigheter. Förändringarna påverkar också

kommuner och regioner. Regeringen anser det vara av stor vikt att de som

berörs av förändringarna också ges möjlighet att lämna synpunkter innan

beslut fattas, vilket också skett.

Den valda arbetsmodellen har genomförts stegvis. Inledningsvis klarlades

nuläget genom beskrivningar av kostnaderna och produktionsförutsättning-

arna för fortsatt och oförändrad verksamhet vid Försvarsmaktens samtliga

organisationsenheter. Parallellt med detta utarbetades av Regeringskansliet

och beslutades av regeringen närmare anvisningar för vilka förutsättningar

eller restriktioner som skulle gälla i det fortsatta urvalsarbetet. I det näst-

kommande steget utarbetades konkreta ändringsförslag i fråga om grundor-

ganisationen. Därefter har en för ändamålet formad styrgrupp genom detalj-

överväganden och resonemang om variationer inom grundorganisationen

utarbetat ett förslag till ny grundorganisation.

Regeringen anser att denna arbetsmetod har givit ett tillförlitligt och kor-

rekt beslutsunderlag och därför också skapat bättre förutsättningar för att

kunna följa upp hela Försvarsmaktens organisatoriska struktur och förbands-

verksamhet. En viktig utgångspunkt härvidlag är att arbetet har utgått från

den befintliga organisatoriska strukturen och att jämförelser gjorts med den-

na. På detta sätt har lättare än eljest kunnat belysas t.ex. konsekvenser i alt

nativresonemang. Metoden har vidare inneburit att kostnaderna genomgåen-

de har relaterats till en oförändrad verksamhet. Enskilda besparingar vid

olika nedläggningsalternativ har därmed inte utgjort grunden för arbetet.

Styrande faktorer

Regeringen redogör för de styrande faktorerna i arbetet.

Regeringen redovisade den övergripande inriktningen för förändringen av

Försvarsmaktens grundorganisation i prop. 1998/99:74, s. 108-111. Rege-

ringen gjorde i propositionen bedömningen att dagens grundorganisation

innehåller en betydande överkapacitet i förhållande till det framtida utbild-

ningsbehovet och kravet på utbildningskapacitet. I fråga om inriktningen för

de närmaste åren konstaterade regeringen i propositionen att det är väsentligt

att den framtida grundorganisationen styrs av Försvarsmaktens huvudupp-

gifter. Regeringen pekade också på ett antal förhållanden som måste beaktas

i förändringsarbetet. Det gäller behovet av stödkapacitet, operativa krav på

anpassningsförmåga, avstånd till upptagningsområde av totalförsvarspliktiga

samt lokala utbildningsförutsättningar. Regeringen framhöll också vikten av

att det görs övergripande konsekvensvärderingar från miljösynpunkt av en

förändrad fredsverksamhet.

I regeringens riktlinjer i maj 1999 för det fortsatta arbetet med översyn av

Försvarsmaktens grundorganisation lade regeringen fast vilka försvarspoli-

tiska, ekonomiska och regionalpolitiska aspekter samt miljöaspekter som

skulle beaktas i det fortsatta beredningsarbetet. Riktlinjerna berörde i fråga

om försvarspolitiska aspekter den organisatoriska strukturen, kompetenser

och specialfunktioner, stöd till samhället och den folkliga förankringen. I

fråga om ekonomiska aspekter skulle förslaget bl.a. medföra en total utgifts-

nivå som långsiktigt är anpassad till Försvarsmaktens framtida anslagstill-

delning. Kostnader för nyinvesteringar och omlokaliseringar skulle minime-

ras. I fråga om regionalpolitiska aspekter skulle de långsiktiga regionalpoli-

tiska problemens svårighetsgrad på berörda lokala arbetsmarknader beaktas.

Därutöver skulle särskild hänsyn tas till försvarsmaktsberoendet, dvs. ande-

len sysselsatta i Försvarsmakten. När det gäller miljöpolitiska aspekter fram-

höll regeringen bl.a. att grundorganisationen skulle utformas så att Försvars-

makten kan svara upp mot sitt ansvar som sektorsmyndighet för ekologisk

hållbarhet.

Försvarsmaktens redovisning i maj 1999 med förslag till framtida struktur

för Försvarsmakten innefattade ett förslag till dimensionering av Försvars-

maktens grundorganisation. Styrgruppen har därefter använt Försvarsmak-

tens förslag i maj 1999 till dimensionering av grundorganisationen som en

principiell grund för sitt arbete.

Styrande för grundorganisationsutvecklingen skall enligt regeringen vara

effektivitet och långsiktighet. Med färre utbildningsplatser ökar betydelsen

av att de kvarvarande enheterna medger goda utbildningsbetingelser.

Det finns enligt regeringen ett antal operativa minimikrav som bör ligga

till grund för utformningen av grundorganisationen.

Några sådana minimikrav är enligt regeringen att grundorganisationens ut-

veckling skall medge att insatsorganisationen får en sådan förvarning och har

en sådan förmåga att den kan sättas in för att försvara hela landet, avdela

resurser för territoriell integritet och krishantering. För den markoperativa

verksamheten och underhållsverksamheten erfordras förmåga att genomföra

verksamhet i hela landet och under alla klimatologiska förhållanden. Särskilt

måste uppmärksammas de krav som ställs för att kunna genomföra verksam-

het i storstadsmiljö och i subarktisk miljö.

Andra krav är enligt regeringen att det för den sjöoperativa verksamheten

erfordras möjligheter att kunna basera och verka med marina förband i Ös-

tersjön och med begränsad uthållighet i Västerhavet. Härvid måste de sär-

skilda krav som ställs avseende marin verksamhet i kust- och skärgårdsmiljö

beaktas. Luftoperativ verksamhet samt helikoptertransportkapacitet behövs

över hela landet med tyngdpunkt mot Östersjön.

För att uppnå de operativa kraven vad avser territoriell integritet erfordras

enligt regeringen att markstridsförband fredslokaliseras i såväl norra och

mellersta som södra Sverige. Härvid skall skyddet av befolkningscentrum

ägnas särskild uppmärksamhet. Luftstridsförband skall på samma sätt ha

baseringsmöjligheter i norra, mellersta och södra Sverige. Sjöstridsförband

skall ha baseringsmöjligheter i mellersta, södra och västra Sverige. På Got-

land erfordras lokalisering av markstridsförband och möjligheter att basera

luftstridsförband.

Det är enligt regeringens mening av central betydelse att skapa förband

som kan utveckla sin samlade förmåga genom utbildning och övningar inom

högre förbands ram.

När det gäller markstridsförbanden måste övning i bataljon kunna genom-

föras under grundutbildningen. Vidare är det angeläget att övningar med

mekaniserad brigad kan genomföras varje år. Enligt regeringens mening

behöver det årligen utbildas en brigad, dvs. cirka fyra mekaniserade bataljo-

ner samt övriga i brigaden ingående förband och funktioner.

Utbildningssystemet bör vara så utformat att statsmakternas krav på insats

och beredskap samt Försvarsmaktens behov av kompetenser därutöver kan

uppnås. Kraven på internationella insatser, beredskap, territoriell integritet

och kompetensutveckling bör vara styrande för den årliga produktionen av

totalförsvarspliktiga före kraven att fullt ut personaluppfylla insatsorganisa-

tionen. Det årliga värnpliktsbehovet i utbildningssystemet bör avvägas främst

mot krigsorganisationens behov och tillgängliga medel samt behovet av

insats (nationellt och internationellt).

Med hänsyn till befintlig infrastruktur och behovet av utbildning av övriga

enheter inom brigadsystemet är det rationellt att på cirka två av de nuvarande

befintliga enheterna utbilda hel bataljon. För att utbilda övriga två bataljone

anser regeringen att det behövs fyra enheter med utbildning av cirka halvba-

taljon. Vidare bedömer regeringen att det erfordras viss mekaniserad utbild-

ning vid enheten för den internationella utbildningen med hänsyn till kom-

petensförsörjningen av denna.

När det gäller frågan om funktionsutbildningen inom markstridskrafterna i

förhållande till en med brigadförbanden integrerad utbildning anser regering-

en att fördelarna sammantaget blir större med ett system med separata ut-

bildningsförband för respektive funktion i förhållande till en integrering med

förband för mekaniserad utbildning på flera platser. Regeringen är medveten

om att detta medför att funktionen i sig prioriteras före integreringen med

brigadförbanden, vilket i vissa situationer kan uppfattas som en nackdel.

Regeringen har dock bedömt att det är av större betydelse att kompetensen

inom funktionen hålls samman. För respektive truppslag inom markstridsför-

banden bör målet att uppnå full duglighet för funktionen inom ramen för

bataljons nivå prioriteras.

När det gäller jägarförband anför regeringen att det är angeläget att jägar-

utbildningen kan bedrivas med två utbildningsinriktningar. Den ena avser

utbildning av Norrlandsjägare. Denna utbildning kan bedrivas endast i Norr-

land med dess klimatologiska förhållanden med snö, kyla och stora ödemar-

ker. Den andra avser utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband. För

detta slag av utbildning erfordras goda utbildningsförutsättningar och in-

frastruktur för bl.a. träning i fallskärmshoppning och närhet till transportfly

Detta leder till att det enligt regeringen bör finnas två enheter för jägarutbi

ning.

Regeringen erinrar också om kravet på vinterförmåga för förbanden. Detta

aktualiseras särskilt om utbildningen av markstridskrafternas specialtrupp-

slag koncentreras till en enhet vilken inte är lokaliserad till norra Sverige.

de fall enheten lokaliseras till södra eller mellersta Sverige bör det enligt

regeringens mening finnas viss utbildningskapacitet i norra Sverige där även

utbildning i subarktisk miljö genomförs. Sådan utbildningskapacitet bör i

första hand lokaliseras i anslutning till den nordligaste mekaniserade enheten

för att möjliggöra samordning.

En reducering av de marina förbanden leder enligt regeringen till att en

rationell utbildning kräver färre platser än i dag. I fråga om sjöstridskrafter

bör division vara lägsta organisationsenhet för att kunna tillgodose bered-

skapskraven. För verksamheten inom ramen för flottan bedömer regeringen

att det krävs två baser. Dessa bör innehålla dimensionerande infrastruktur i

form av kajer och förtöjningsanordningar samt sådana lednings- och under-

hållsresurser som är nödvändiga för en rationell förbandsproduktion. Härut-

över erfordras möjligheter till tidsbegränsad basering vid en plats.

Kustförsvarsförbanden bör enligt regeringen inriktas mot samordnad ut-

bildning av en amfibiebataljon per år. Regeringen har tidigare i detta avsnitt

pekat på betydelsen av olika skäl för viss militär närvaro i hela landet. Enlig

vad regeringen anförde i prop. 1998/99:74 skall bl.a. avstånd till upptag-

ningsområde av totalförsvarspliktiga beaktas i grundorganisationsarbetet.

Den västsvenska regionen med Göteborg är en av Sveriges befolkningstä-

taste regioner. Enligt regeringens mening bör därför frågan om möjligheterna

att fullgöra värnpliktstjänstgöringen i hemregionen beaktas särskilt när det

gäller lokaliseringen av förband till Västkusten. Detta får speciell aktualitet

när det gäller kustartilleriutbildningen. Då det av infrastrukturella skäl inte

bedöms möjligt att genomföra mer än en begränsad del av den totala kustar-

tilleriutbildningen i Göteborg anser regeringen att denna utbildning bör ge-

nomföras vid två enheter. En sådan lösning innebär att kustartilleriutbild-

ningen kan genomföras med utnyttjande av dagens infrastruktur samtidigt

som den skapar goda förutsättningar för de totalförsvarspliktiga i Västsverige

att fullgöra sin tjänstgöring i hemregionen.

För att rationellt utbilda och leda helikopterverksamheten bör enligt rege-

ringens uppfattning antalet platser för permanent basering kunna reduceras

till två större enheter och en mindre. Den ena av de större enheterna bör

inriktas mot markoperativ förmåga och den andra mot sjöoperativ förmåga.

Till detta kommer behov av räddningskapacitet på ett antal platser.

I fråga om flygstridsförbanden anser regeringen att så många funktioner

som möjligt bör kunna utbildas vid varje flygflottilj. Flygtidsproduktionen

bör därvid styras mer av kravet på utbildning i hela utbildningskedjan av

flygförare än av kravet på insatsförmåga. Utbildningen bör inriktas mot en

organisation omfattande 160 flygförare tjänstgörande vid de åtta stridsflyg-

divisionerna.

Regeringen anser att flygstridskrafterna långsiktigt skall bestå av åtta divi-

sioner JAS 39 Gripen. För detta erfordras i sig fyra flottiljer med vardera två

divisioner per flottilj.

Regeringen konstaterar att utbildningen av nya flygförare och omskolning-

en till Gripensystemet sammantaget är känsligt för störningar under de när-

maste åren och ställer krav på flottiljkapacitet. Till utbildningen och omskol-

ningen kommer en annan komponent som också ställer krav på kapacitet,

nämligen möjligheterna att lämna exportstöd genom Viggen- eller Gripenut-

bildning. Regeringen anser att det inte är möjligt att nu ange omfattningen av

det framtida behovet av exportstöd. Detta innebär enligt regeringens mening

att det behövs fem flygflottiljer för att tillförsäkra erforderlig kapacitet fö

eventuella exportåtaganden i framtiden.

För att klara volymen kompletteringsutbildning av arméofficerare från nu-

varande skolsystem bedömer regeringen att det behövs tre militärhögskolor

till och med år 2001. Därefter behövs det två militärhögskolor.

När det gäller anpassning anser regeringen att en grundorganisation med

den utformning som föreslås i denna proposition kommer att ha den volym

och infrastruktur som behövs för att genom flexibilitet och planering kunna

utnyttjas även i en tillväxtsituation. Regeringen anser vidare att det vore

direkt olämpligt att bibehålla ytterligare ett antal etablissement i form av

kasernområden för att på så sätt ha en inbyggd potential för tillväxt. En sådan

modell skulle föranleda alltför stora kostnader. Däremot är det enligt rege-

ringen angeläget att behålla dimensionerande övnings- och skjutfält.

Regeringen anser att det i det medellånga perspektiv som riksdagen har

lagt fast är möjligt att åstadkomma förläggningskapacitet för att bedriva den

utbildningsverksamhet som inte kan inrymmas inom den befintliga in-

frastrukturen.

Uppgiften att lämna stöd till samhället skall inte vara dimensionerande vid

utformningen av Försvarsmaktens grundorganisatoriska struktur. Enligt

regeringen bör dock frågan om skydd av viktiga samhällsfunktioner i stor-

stadsregionerna beaktas i övervägandena om grundorganisationens lokalise-

ring. Vid en jämförelse av i övrigt likvärdiga förutsättningar bör enligt rege-

ringen även möjligheterna till stöd till samhället beaktas. Inom ramen för

grundorganisationen skall också stöd till samhället kunna ges dels genom

avtal som förutsätter ett etablerat och organiserat samarbete, dels genom

insatser vid katastrofer och oförutsedda händelser.

Mot bakgrund av dessa övergripande resonemang förordar regeringen att

följande dimensionering ligger till grund för detaljutformningen av Försvars-

maktens grundorganisation.

? Sex enheter för utbildning och mekaniserade förband.

?

? En enhet för internationell utbildning, med vilken samlokaliseras viss

grundutbildning.

?

? En enhet för respektive specialtruppslag inom markstridskrafterna, dvs.

artilleri-, luftvärns-, ingenjör-, signal- respektive trängförband. För att

säkerställa vinterkompetens erfordras utbildningskapacitet i Norrland

för samtliga funktioner.

?

? Två enheter för utbildning av jägarförband.

?

? Två enheter för utbildning av kustartilleriförband.

?

? Två baser för utbildning av sjöstridskrafter. Därutöver erfordras möjlig-

het för tidsbegränsad basering på ytterligare en plats.

?

? Fem flygflottiljer.

?

? Två enheter för helikopterförbanden, varav en för markoperativ verk-

samhet och för sjöoperativ verksamhet. Därutöver skall det finnas en

mindre enhet.

?

? Två militärhögskolor från och med år 2002.

?

Beträffande organisationsenheternas benämningar anmäls i propositionen

att det ankommer på regeringen att bestämma organisationsenheternas be-

nämning. Det har emellertid inte varit möjligt att med utgångspunkt i försla-

get till ny grundorganisation, i erforderlig utsträckning pröva namnfrågorna.

Regeringen anser därför att dessa frågor bör bli föremål för fortsatta övervä-

ganden och att de slutgiltiga namnen på ett antal organisationsenheter be-

stäms vid en senare tidpunkt. För att möjliggöra en sådan fortsatt prövning

har regeringen valt att i sitt förslag endast använda organisationsenheternas

nuvarande eller preliminära namn och inte ta ställning till hur t.ex. samman-

slagna eller omlokaliserade organisationsenheter skall benämnas. Regeringen

avser att senare informera riksdagen i dessa frågor.

Med utgångspunkt i de principiella resonemang och överväganden som

redovisats föreslår regeringen den utformning av grundorganisationen som

redovisas i det följande.

För att göra föreslagen organisation tydlig redovisar regeringen sitt förslag

både funktionsvis och regionvis. Genom den funktionsvisa redovisningen

åskådliggörs hur grundorganisationens olika organisationsenheter korrespon-

derar med varandra. Av den därpå följande regionvisa redovisningen framgår

förslagets påverkan på olika orter och regioner i landet.

Regeringen betonar att förslaget skall ses som en helhet och att strukturen

på grundorganisationen är en direkt följd av den insatsorganisation som

regeringen föreslagit i det föregående. Grundorganisationen är därmed också

en följd av regeringens förslag till hur den operativa förmågan skall kunna

uppnås. Detta innebär att förändringar av grundorganisationsstrukturen på-

verkar hur den operativa förmågan kan uppnås liksom inriktningen av insats-

organisationen.

Regeringen har sammanvägt verksamhetsutövandet, rationalitetsfrågor,

besparingsfrågor, regionalpolitiska aspekter och miljöaspekter. Regeringen

erinrar om att förslaget bygger på ett intimt samspel mellan skilda faktorer

och att åtgärder som vidtas på en ort kan påverka verksamheten på en eller

flera andra orter.

Markstridskrafter

Regeringen inleder den funktionsvisa redovisningen med markstridskrafter-

na.

Regeringen framhåller att val av plats för den mekaniserade utbildningen

utgör en av hörnpelarna i markstridskrafternas grundorganisation. Lokalise-

ringen av enheter för mekaniserad utbildning bör därför vara styrande fram-

för allt i samspelet med lokalisering av enheter för funktionsutbildning.

Regeringen har vidare tidigare redovisat att det är angeläget att kompetensen

inom en funktion hålls samman. Regeringen erinrar också om att utbildning

av en funktion på flera platser är kostsam såväl från materielförsörjnings-

som underhållssynpunkt. I anslutning till förslaget om enheter för mekanise-

rad utbildning behandlas även frågan om en enhet för den internationella

utbildningen.

Arméns nuvarande utbildningsform, som bygger på kaderprincipen, för-

ändras och ges en inriktning enligt följande. För att möjliggöra utbildning

och samövning av ett förband motsvarande en brigad krävs enligt regeringen

att aktuella utbildningsenheter producerar förband som kan ingå som delar i

en återkommande samövning inom brigads ram.

Armébrigader

I dag finns följande brigadförband:

? Livgardesbrigaden (IB 1) i Upplands-Bro/Kungsängen

?

? Värmlandsbrigaden (IB 2) i Kristinehamn

?

? Smålandsbrigaden (IB 12) i Eksjö

?

? Hallandsbrigaden (IB 16) i Halmstad

?

? Jämtlands fältjägarregemente och Fältjägarbrigaden (NB 5) i Östersund

?

? Dalabrigaden (NB 13) i Falun

?

? Ångermanlandsbrigaden (NB 21) i Sollefteå

?

? Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7) i

Lund/Revingehed

?

? Skånska dragonbrigaden (MekB 8) i Hässleholm

?

? Skaraborgs regemente och Skaraborgsbrigaden (MekB 9) i Skövde

?

? Södermanlandsbrigaden (MekB 10) i Strängnäs

?

? Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden (MekB 18) i Gotland/Visby

?

? Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19) i Boden

?

Utgångspunkten är att den framtida Försvarsmakten skall bestå av sex enhe-

ter för utbildning av armébrigadledningar och mekaniserade bataljoner. Av

operativa skäl och för att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av övnings- och

skjutfält bör enheterna vara geografiskt relativt jämnt fördelade över landet.

Det är också enligt regeringens mening nödvändigt att mekaniserad utbild-

ning genomförs i dimensionerande klimat- och terrängförhållanden. Detta

innebär att enheterna för mekaniserad utbildning bör finnas i såväl norra som

mellersta och södra Sverige.

Med detta, och de utgångspunkter som regeringen har för sitt arbete, som

bakgrund förordar regeringen att följande enheter för mekaniserad utbildning

behålls: MekB 7, MekB 9, MekB 10, MekB 18, MekB 19 och NB 5. Vidare

föreslår regeringen att den internationella utbildningen lokaliseras till Kungs

ängen. En mindre del av den mekaniserade utbildningen bör samlokaliseras

med denna internationella utbildning i Kungsängen.

Regeringen anför följande skäl för sitt förslag.

Mot bakgrund av operativa hänsynstaganden och rådande klimatologiska

förhållanden anser regeringen att en utbildningsenhet bör vara lokaliserad till

övre Norrland. MekB 19 i Boden har mekaniserad kapacitet för utbildning av

hel bataljon, goda övnings- och skjutfält samt tillgång till militärområ-

desverkstad. Även i ett långsiktigt perspektiv har enheten en infrastruktur

som lämpar sig för utbildning av i stort sett samtliga typer av mekaniserade

förband inom insatsorganisationen.

MekB 9 i Skövde har mekaniserad kapacitet för utbildning av hel bataljon,

tillgång till goda övnings- och skjutfält samt militärområdesverkstad. Rege-

ringen fäster särskild vikt vid betydelsen av samlokalisering av en mekanise-

rad utbildning med Markstridsskolan (MSS). Enligt regeringens mening är

MekB 9 en förutsättning för att bedriva en effektiv utbildningsverksamhet

vid MSS såväl i Skövde som i Kvarn. Regeringen föreslår vidare att Göta

trängkår (T 2) behålls vilket skapar goda förutsättningar för samordning

mellan underhållsfunktionen och mekaniserade förband.

Även MekB 18 i Visby har mekaniserad kapacitet och tillgång till goda

övnings- och skjutfält. Regeringen anser att de operativa kraven gör det

nödvändigt med militär närvaro på Gotland. En enhet för mekaniserad ut-

bildning bör därför finnas där. Av främst kostnads- och underhållsskäl bör

det dock inte genomföras någon stridsvagnsutbildning på Gotland.

Mot bakgrund av tidigare resonemang om geografisk fördelning över lan-

det anser regeringen att en av enheterna bör lokaliseras till den sydligaste

delen av landet. Regeringen har härvid vägt MekB 7 i Revingehed mot

MekB 8 i Hässleholm. Regeringen gör följande avvägning mellan dessa två

enheter.

MekB 7 har mekaniserad kapacitet och tillgång till goda övnings- och

skjutfält. Vidare är MekB 7 en av de enheter som har de bästa förutsättning-

arna att genomföra manöverstrid med mekaniserade förband på eget övnings-

fält. Även i ett långsiktigt perspektiv har enheten en infrastruktur som lämpar

sig för utbildning av i stort sett samtliga typer av mekaniserade förband inom

den framtida insatsorganisationen.

MekB 8 i Hässleholm har mekaniserad kapacitet och en bra infrastruktur,

men har samtidigt begränsningar avseende det egna övningsfältets kapacitet

och möjligheter till manöverstrid. I Hässleholm finns i dag Wendes artilleri-

regemente (A 3) som enhet för artilleriutbildning. Möjligheterna till garni-

sonssamordning i Hässleholm utgår emellertid eftersom regeringen bedömer

att A 3 inte kan utgöra huvudenhet för artillerifunktionen. Regeringen finner

således att MekB 7 har bättre långsiktiga förutsättningar för utbildning av

mekaniserade förband. MekB 8 bör därför läggas ned.

Med den geografiska spridning som nyss nämnda förslag ger anser rege-

ringen att en enhet, utöver vad som redovisats, bör behållas i mellersta

Norrland.

När det gäller denna enhet har regeringen vägt NB 5 i Östersund mot NB

21 i Sollefteå. NB 5 i Östersund ingår i en garnison med bl.a. Jämtlands

flygflottilj (F 4). Viktig del i garnisonen utgörs också av Arméns tekniska

skola och Motorskolan. Regeringen bedömer att det inte är ekonomiskt för-

svarbart att omlokalisera Arméns tekniska skola till annan ort. Vidare kon-

stateras att även om NB 5:s övningsfält har begränsningar när det gäller

kapacitet och möjlighet till manöverstrid, är fältet tillräckligt bra.

I fråga om NB 21 kan regeringen konstatera att de infrastrukturella beting-

elserna liksom övningsbetingelserna i Sollefteå är goda. Även i Sollefteå

finns en garnison genom NB 21 och Norrlands trängkår (T 3).

Sammantaget anser regeringen att förutsättningarna för en fortsatt utveck-

ling av garnisonen i Östersund är bättre än motsvarande förutsättningar i

Sollefteå. Främsta skälet härtill är den omfattning som verksamheten i Öster-

sund får genom regeringens förslag. Detta förhållande följer bl.a. av att rege-

ringen anser att det inte föreligger förutsättningar att lokalisera huvudenhete

för underhållsfunktionen till T 3 i Sollefteå. Regeringen anser därtill att en

fortsatt utbildning vid NB 5 är en förutsättning för att Arméns tekniska skola

och Motorskolan i Östersund skall kunna personal- och kompetensförsörjas.

Detta ger också bättre förutsättningar för lokal personalutveckling och större

möjligheter till yrkesväxling inom ramen för det framtida personalförsörj-

ningssystemet. NB 21 bör därför läggas ned.

Av operativa skäl och för att fullfölja inriktningen med en geografisk

spridning av enheterna, föreslår regeringen slutligen att en av enheterna för

mekaniserad utbildning lokaliseras till Mälardalsområdet. Vidare förutsätter

personalförsörjning av staber och skolor i detta område en sådan lokalisering.

I frågan om en utbildningsenhet i Mälardalsområdet måste även ett över-

vägande avseende en enhet för internationell utbildning behandlas.

Verksamheten bedrivs i nuläget vid Försvarets internationella kommando

(Swedint) i Almnäs utanför Södertälje. Eftersom förslag som innebär att det

endast finns begränsad verksamhet på en ort normalt inte skall väljas, anser

regeringen att Swedint inte bör bibehållas i Almnäs. Mot ett bibehållande av

verksamheten i Almnäs talar också att det inte finns tillräckliga samord-

ningsmöjligheter i Almnäs. Almnäs saknar härtill fullgoda övningsfält för

mekaniserade förband. Swedint bör därför lokaliseras i anslutning till och

samordnas med annan verksamhet. Regeringen har övervägt flera alternativ

men vill särskilt framhålla betydelsen av närhet till bl.a. Regeringskansliet

och Försvarsmaktens högkvarter. Härutöver anser regeringen att framtida

lokalisering kräver tillgång till goda kommunikationer, såväl nationellt som

internationellt. Slutligen vill regeringen i sammanhanget lyfta fram betydel-

sen av närhet till Försvarsmaktens ledningscentrum i Enköping, med dess

kvalificerade ledningsträningsanläggning.

Sammantaget har regeringen därför övervägt en lokalisering av enheten för

den internationella utbildningen och en enhet för mekaniserad utbildning

inom ramen för en lösning innehållande Kungsängen och Strängnäs.

Regeringen anser att den bästa lösningen uppnås om enheten för den inter-

nationella utbildningen samlokaliseras med annan verksamhet i Kungsängen.

För en sådan lokalisering talar främst de goda produktionsförutsättningarna i

Kungsängen och den goda tillgången på förläggningsplatser, liksom närheten

till Arlanda flygplats och Räddningsskolan i Rosersberg. Regeringen bedö-

mer att den mekaniserade delen av Swedints utbildning kan genomföras på

övnings- och skjutfälten i Kungsängen och Strängnäs. För det fall utbild-

ningen inom Swedint i framtiden skall omfatta utbildning av stridsvagns-

kompani förutsätts denna del bli genomförd på övnings- och skjutfälten i

Strängnäs. Således utgör Kungsängen, Strängnäs och Enköping ett gemen-

samt resurscentrum för den internationella utbildningen.

En lokalisering av Swedint till Kungsängen leder till att enheten för meka-

niserad utbildning i Mälardalen bör lokaliseras till Strängnäs. Enligt rege-

ringens mening är det också mest ändamålsenligt att genomföra mekaniserad

utbildning i Strängnäs eftersom det där finns goda övnings- och skjutfält

samt infrastruktur som medger stridsvagnsutbildning. Vid Kungsängen bör

dock en mindre del mekaniserad grundutbildning genomföras som bas för

kompetensutvecklingen vid enheten för den internationella utbildningen.

Swedint bör således omlokaliseras från Södertälje/Almnäs till Upplands-

Bro/Kungsängen.

Eftersom produktionsförutsättningarna för utbildning av stadsskytteför-

band och militärpoliser är goda i Kungsängen bör den nuvarande utbildning-

en av dessa förband bibehållas i Kungsängen. I detta sammanhang vill rege-

ringen särskilt framhålla betydelsen av att det vid denna enhet genomförs

utbildning av förband för huvudstadens försvar, såsom stadsskytteförband

etc. Denna enhet bör benämnas Svea livgarde. Regeringen har vidare över-

vägt en flyttning av musikverksamheten från Strängnäs till Kungsängen för

att på så vis hålla ihop den ceremoniella verksamheten. Regeringen anser

dock att skälen för en omlokalisering inte överväger det investeringsbehov

som uppstår och förordar således att musikverksamheten bibehålls i Sträng-

näs.

Regeringen föreslår vidare att IB 1, IB 2, IB 12, IB 16 och NB 13 läggs

ned. I fråga om infanteribrigaderna skulle ett bibehållande kräva omfattande

investeringar för att kunna utgöra enheter för mekaniserad utbildning. Vidare

är tillgången på övnings- och skjutfält i vissa fall begränsande vid dessa

enheter. Regeringen konstaterar att NB 13:s relativa närhet till Älvdalens

skjutfält visserligen är av betydelse i sammanhanget. Men regeringen har inte

ansett detta kunna utgöra en avgörande faktor för att bibehålla en isolerad

organisationsenhet i Falun.

Specialtruppslag

Regeringen övergår härefter till att redovisa markstridskrafternas olika funk-

tioner. Enligt den övergripande dimensioneringen skall det finnas en huvud-

enhet för varje specialtruppslag inom markstridskrafterna samt utbild-

ningskapacitet för utveckling och vidmakthållande av vinterförmåga.

Artilleriförband

Inom artilleriet finns i nuläget Wendes artilleriregemente (A 3) i Hässle-

holm, Gotlands artilleriregemente (A 7) i Visby, Norrlands artilleriregemente

(A 8) i Boden och Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn.

Härutöver finns Artilleriets stridsskola (ArtSS) i Kristinehamn.

Regeringen anser att A 9 har de bästa förutsättningarna för att långsiktigt

utbilda och öva artilleriförband och anför som skäl följande.

A 3 har en god kompetens vad gäller utbildning av artilleriförband för den

mekaniserade striden. Till detta kommer en god infrastruktur. A 3 ligger

emellertid på ett betydande avstånd från Älvdalens skjutfält. Regeringen

anser att detta fält kommer att få särskild betydelse för artillerifunktionen i

framtiden. Enligt regeringens mening vore det olämpligt att centralisera

artilleriutbildningen till Gotland, inte minst beroende på investeringsbehov

och de begränsade möjligheterna till långsiktig personalförsörjning. A 3 och

A 7 bör därför läggas ned.

Regeringen har vägt A 8 mot A 9 som båda kan utgöra huvudenhet för ar-

tillerifunktionen. För A 9 talar främst närheten till Älvdalens skjutfält och

möjligheten till samövning med ett stort antal förband i södra och mellersta

Sverige. Kristinehamn utgör i dag ett kompetenscentrum för artillerifunktio-

nen eftersom ArtSS är samlokaliserad med A 9.

När det gäller A 8 i Boden anser regeringen att befintliga övnings- och

skjutfält i Boden är bra. För A 8 talar den garnisonssamordning som kan

åstadkommas och möjligheten till samverkan med främst MekB 19. Samti-

digt ger en lokalisering till Boden, på grund av stora avstånd, begränsade

möjligheter att samöva med huvuddelen av markstridskrafterna och skolor

för officersutbildning. En flyttning av ArtSS leder till krav på investeringar.

A 8 bör således läggas ned. Eftersom det, å andra sidan, är viktigt att artil-

leriförbanden även skall ges vinterförmåga anser regeringen att det bör fin-

nas viss utbildningskapacitet för artilleriutbildning i Boden.

Luftvärnsförband

Enheter för utbildning av luftvärnsförband finns i dag på Gotland genom

Gotlands luftvärnskår (Lv 2), i Norrtälje genom Roslagens luftvärnskår (Lv

3), i Halmstad genom Göta luftvärnskår (Lv 6), och i Boden genom Norr-

lands luftvärnskår (Lv 7). Luftvärnets stridsskola (LvSS) är lokaliserad till

Norrtälje.

Regeringen förordar Lv 6 som huvudenhet för luftvärnsfunktionen och

därmed en flyttning av LvSS till Halmstad. Som skäl för detta vill regeringen

anföra följande.

I fråga om Lv 2 anser regeringen att verksamheten är alltför begränsad för

att kunna utvecklas till en samlad enhet för landets luftvärn. Vad avser Lv 7

föreligger goda utbildningsbetingelser och möjligheter till samövning med

såväl MekB 19 som F 21. Regeringen bedömer dock att en lokalisering av

hela luftvärnsfunktionen till Boden skulle ge allvarliga kompetensförluster i

det korta perspektivet. Lv 2 och Lv 7 bör därför läggas ned. För att bibehålla

och utveckla vinterkompetens inom funktionen anser regeringen dock att det

bör finnas viss utbildningskapacitet för luftvärnsutbildning i Boden.

Regeringen har sett Lv 3 och Lv 6 som huvudalternativ för den framtida

luftvärnsutbildningen. För Lv 3 har talat de goda övningsområdena och i viss

mån samverkansmöjligheterna med förband i Stockholmsområdet. Av bety-

delse har också varit möjligheterna att personalförsörja bl.a. staber och sko-

lor i Mellansverige med luftvärnskompetens. För att bevara Lv 3 har också

talat nuvarande lokalisering av LvSS till Norrtälje. En nedläggning av Lv 3

måste därför också innebära att Stridsskolan omlokaliseras. Regeringen vill

även peka på att det finns en försöksplats på Väddö skjutfält inom ramen för

LvSS ansvarsområde. Försvarets materielverk är dock huvudnyttjare av

försöksplatsen. Till Lv 3:s nackdel talar svårigheterna med att där bygga upp

kompetens för robotsystem 77/97 samt att Lv 3 är en isolerad organisa-

tionsenhet med begränsade möjligheter till garnisonssamordning.

För Lv 6 i Halmstad talar att det finns en utvecklad garnison, med de för-

delar detta innebär. I sammanhanget kan också framhållas att garnisonen i

Halmstad inrymmer en Militärhögskola samt Försvarsmaktens Halmstads-

skolor. Beträffande Försvarsmaktens Halmstadsskolor ser regeringen en

möjlighet till viss integrering mellan utbildningen inom luftvärnsfunktionen

och de delar vid skolorna som är kopplade till luftstridskrafterna. Härutöver

anser regeringen att förutsättningarna för att vidmakthålla kompetensen för

robotsystem 77/97 är bättre i Halmstad än i Norrtälje. I sammanhanget måste

regeringen även väga in att Lv 6 i och med 1992 års försvarsbeslut flyttades

från Göteborg till Halmstad och att Lv 6 i och med 1996 års försvarsbeslut

övertog delar av det då nedlagda Lv 4:s verksamhet från Ystad. Till Lv 6:s

nackdel talar de i vissa avseenden begränsade skjutfältsmöjligheterna vid

Ringenäs. I detta sammanhang vill dock regeringen framhålla att moderna

luftvärnsrobotsystem, utveckling av simulatorer och övrigt utbildningsstöd

leder till att betydelsen av traditionella luftvärnsskjutfält i framtiden bedöm

minska. Därtill uppstår ett investeringsbehov om LvSS och eventuellt för-

söksplatsen flyttas. Inför ett slutligt beslut avseende lokalisering av försöks

platsen bör enligt regeringens mening ytterligare underlag tas fram av För-

svarsmakten i samverkan med Försvarets materielverk.

Regeringen anser utifrån den redovisade jämförelsen att enheten för luft-

värnsutbildning i Norrtälje ur ett rent luftvärnsperspektiv har bäst förutsätt-

ningar. Enheten i Halmstad bedöms dock av regeringen ha tillräckligt goda

förutsättningar för fortsatt luftvärnsutbildning. Synergieffekter med förband

och skolor bedöms vara goda i Halmstad. Regeringen anser vidare att ett

helhetsperspektiv skall anläggas när det gäller utformningen av grundorgani-

sationen. Med detta som grund, och med hänvisning till bl.a. möjligheterna

till garnisonssamordning och en utbyggd infrastruktur för att klara en ökad

mekanisering av luftvärnet, anser regeringen att enheten för luftvärnsutbild-

ning i Halmstad bör bibehållas. Lv 3 i Norrtälje bör således läggas ned. Re-

geringen anser vidare att LvSS bör omlokaliseras från Norrtälje till Halm-

stad, vilket det ankommer på regeringen att besluta om.

Signalförband

Enheter för signalutbildning finns i dag vid Upplands regemente (S 1) i

Enköping och Norrlands signalkår (S 3) i Boden. Regeringen anser att fram-

för allt produktionsförutsättningarna och de i Enköping redan gjorda investe-

ringarna entydigt talar för att S 1 bör bibehållas och att S 3 därför bör lägga

ned. Regeringen bedömer också att möjligheterna till rekrytering och perso-

nalförsörjning är bättre i Enköping än i Boden. Genom Ledningscentrums

(LedC) lokalisering till Enköping vidmakthålls även de goda rekryterings-

och personalförsörjningsmöjligheterna som denna lokalisering innehåller.

Vidare vidmakthålls Enköping som ett kompetenscentrum om S 1 bibehålls.

I likhet med vad som gäller artilleriet och luftvärnet anser regeringen att det

är mindre lämpligt att lokalisera funktionens huvudenhet till norra Sverige.

Regeringen anser också att en sådan lokalisering med stor sannolikhet skulle

leda till en allvarlig kompetensförlust. För att bibehålla och utveckla vinter-

kompetens inom funktionen anser regeringen dock att det bör finnas viss

utbildningskapacitet för signalutbildning i Boden.

Ingenjörförband

Enheter för ingenjörutbildning finns i dag i Eksjö genom Göta ingenjörkår

(Ing 2) och i Boden genom Norrlands ingenjörkår (Ing 3). I Eksjö är utöver

ingenjörtrupperna lokaliserat Totalförsvarets ammunitions- och minröjnings-

centrum (Swedec). Regeringen förordar att Ing 2 och Swedec bibehålls i

Eksjö och anför som skäl följande.

Regeringen har vägt Ing 2 och Ing 3, som båda har goda förutsättningar att

vara huvudenhet för ingenjörutbildningen, mot varandra. Enligt regeringens

mening är det viktigt att Swedec är lokaliserat tillsammans med ingenjörför-

bandet.

Motiven för att behålla Ing 3 är främst de mycket goda övningsförutsätt-

ningarna för att utbilda förbindelseförband. En ytterligare fördel för Ing 3 är

den integrering och samövning med mekaniserade förband som kan erhållas

med MekB 19. I Boden föreligger dessutom möjligheter till en effektiv gar-

nisonssamordning.

Vid Ing 2 finns i dag en allsidig kompetens för alla delfunktioner inom in-

genjörfunktionen. Regeringen anser att det finns tillräckliga förutsättningar

för att i södra Sverige upprätthålla kompetens för förbindelseförbanden.

Möjligheten att samöva med ett större antal andra förband är en fördel. Ing 2

har också bättre långsiktiga möjligheter till personalförsörjning.

I sammanhanget har regeringen också vägt in att det inte är lämpligt att

flytta det kompetenscentrum som Swedec utgör. En sådan omlokalisering

skulle med stor sannolikhet leda till betydande kompetensförluster. Rege-

ringen anser även att det är mindre lämpligt att omlokalisera Swedec till

norra Sverige eftersom det är svårt att lösa ammunitions- och minröjnings-

uppgifterna i ett område med vinterförhållanden stora delar av året. Dess-

utom utgör personalförsörjning och personalens tillgänglighet för internatio-

nella insatser en avgörande faktor. Därför anser regeringen att Ing 2 som

huvudenhet har bäst förutsättningar såväl på kort som längre sikt.

Sammantaget konstaterar regeringen att främsta skälet för att bibehålla Ing

2 är att en omlokalisering av Swedec leder till stora kompetensförluster.

Regeringen anser att tillräckligt goda övningsbetingelser föreligger i Eksjö

och södra Sverige för att utveckla och vidmakthålla kompetensen inom

funktionen. Ing 3 bör således läggas ned.

För att bibehålla och utveckla vinterkompetens inom funktionen anser re-

geringen dock att det bör finnas viss utbildningskapacitet för ingenjörutbild-

ning i Boden. Regeringen vill särskilt framhålla att vid detaljutformningen av

organisationen bör antalet ingenjörvärnpliktiga i Boden anpassas så att möj-

ligheterna till att öva förbindelseförband säkerställs.

Trängförband

Enheterna för underhållsutbildning är i nuläget lokaliserade till Skövde

genom Göta trängkår (T 2) och Sollefteå genom Norrlands trängkår (T 3).

Regeringen föreslår att T 2 bibehålls som huvudenhet för underhållsfunk-

tionen och vill anföra följande skäl.

I båda orterna finns en utvecklad garnison. I Skövde är, förutom T 2, även

MekB 9 och Markstridsskolan (MSS) lokaliserade. I Sollefteå är, förutom

T 3, i dag även NB 21 lokaliserat. I Skövde finns i huvudsak alla de resurser

som krävs för att genomföra utbildning för samtliga delar inom underhålls-

funktionen. Möjligheten att utveckla delfunktionerna teknisk tjänst och sjuk-

vårdstjänst är mycket goda genom tillgången på mekaniserade förband, mi-

litärområdesverkstaden, mekanikerskola samt närhet till Försvarets sjuk-

vårdscentrum och flera stora sjukhus. För Skövde talar vidare de goda möj-

ligheterna till rekrytering och personalförsörjning. Genom ett bibehållet T 2 i

Skövde undviks härutöver en kostsam flyttning av ett kompetenscentrum.

I Sollefteå är förutsättningarna för underhållsutbildning goda. Möjligheter-

na att kompetensutveckla en försvarsmaktsgemensam huvudenhet för under-

hållstjänst anser regeringen dock vara begränsade i Sollefteå. I det föregåen-

de har regeringen föreslagit att NB 21 i Sollefteå läggs ned. I och med detta

upphör möjligheterna för T 3 till samövning med andra förband. En lokalise-

ring av huvudenheten till Sollefteå skulle dessutom kräva investeringar. T 3

bör således läggas ned.

För att möjliggöra erforderlig vinterutbildning anser regeringen dock att

det bör finnas viss utbildningskapacitet för underhållsutbildning i norra Sve-

rige. Regeringen anser att fördelaktiga samordningsvinster skulle uppnås om

denna utbildning lokaliserades tillsammans med Arméns tekniska skola och

Motorskolan i Östersund. En samordning med den befintliga verksamheten i

Östersund skulle ge goda förutsättningar för såväl fortsatt utveckling av

garnisonen som personalförsörjning och personalutveckling. I Östersund

finns, enligt regeringens mening, goda möjligheter att utbilda i och utveckla

den tekniska tjänsten genom Arméns tekniska skola. Regeringen anser såle-

des att kapacitet för underhållsutbildning bör lokaliseras till Östersund. Av-

slutningsvis vill regeringen även peka på att det bör vara lättare för persona-

len i Sollefteå att flytta till Östersund än till exempelvis Boden på grund av

avståndet. Risken för kompetensförlust minskar därmed.

Jägarförband

Enheterna för utbildning av jägarförband utgörs i dag av Livgardets drago-

ner (K 1) i Stockholm, Livregementets husarer (K 3) i Karlsborg, Norrlands

dragonregemente (K 4) i Arvidsjaur och Lapplands jägarregemente (I 22) i

Kiruna. Utgångspunkten är att det behövs två enheter för att tillgodose För-

svarsmaktens framtida behov av skilda slag av jägarförband.

Regeringen förordar att K 3 och K 4 bibehålls som enheter för jägarutbild-

ning och vill anföra följande skäl.

I fråga om K 1 anser regeringen att organisationsenheten saknar förutsätt-

ningar för den samordning och koncentrering som är nödvändig för en

huvudenhet för jägarutbildning. En del av dagens kasernetablissemang bör

därför bibehållas för förläggning. Regeringen föreslår således att K 1 som

organisationsenhet läggs ned.

I diskussionen om lokaliseringen av jägarförband anser regeringen att frå-

gan om utveckling av en luftburen bataljon bör vägas in. En eventuell luftbu-

ren bataljon skall utvecklas ur dagens jägar- och infanteriförband samt till-

sammans med transporthelikopterkapacitet utgöra ett förband med hög till-

gänglighet och rörlighet. Regeringen anser att Karlsborg är den lämpligaste

orten för lokalisering av en luftburen bataljon. Främsta skälet härför är när-

heten till den markoperativa helikopterenheten som regeringen föreslår skall

vara lokaliserad på Malmen.

Vidare anser regeringen att övningsförutsättningarna i Karlsborgsområdet

är goda och att närheten till mekaniserade förband i Skövde är av väsentlig

betydelse, liksom skjutfälten Kvarn och Kråk. Regeringen anser vidare att

nuvarande enheter vid K 3 såsom den särskilda skyddsstyrkan och fall-

skärmsjägarkåren tillsammans med en utveckling av den luftburna bataljonen

kan ge synergieffekter ur kompetenssynpunkt. Det är regeringens uppfattning

att en flyttning av främst fallskärmsjägarutbildningen inte kan motiveras

utifrån gjorda investeringar och behovet av närhet till transportflyget vid F 7

I fråga om det andra av de två jägarförbanden anser regeringen att valet

står mellan K 4 i Arvidsjaur och I 22 i Kiruna. I fråga om K 4 och Arvidsjaur

konstaterar regeringen att utbildningsbetingelserna där är goda och att rege-

mentet har mycket moderna utbildningsanordningar. Ett bibehållet K 4 i

Arvidsjaur innebär emellertid att organisationsenheten fortsätter att vara en

isolerad verksamhet utan t.ex. garnisonssamordning.

I fråga om I 22 i Kiruna konstaterar regeringen att enheten har goda ut-

bildningsbetingelser och dessutom en viss operativ signaleffekt eftersom det

är landets enda utbildningsförband norr om polcirkeln. Även ett I 22-

alternativ skulle innebära att en isolerad verksamhet bibehålls.

Vid en sammanvägning anser regeringen att K 4 bör bibehållas och att ut-

bildningsverksamheten vid I 22 bör läggas ned. Främsta skälen för detta är K

4:s modernitet och utbildningsbetingelser. K 4 har enligt regeringens mening

bäst förutsättningar att kunna bli kompetenscentrumet för utbildning av

Norrlandsjägare. Dessutom finns förutsättningar även för att utveckla K 4

som bas för specialutbildning av förband, såväl nationella som internatio-

nella. Genom den relativa närheten till Boden underlättas också samövning

med förbanden där. Av produktionsrationella skäl har även en lokalisering

till Boden övervägts. Regeringen har dock bedömt ett sådant alternativ vara

mindre lämpligt. Av regionalpolitiska skäl och delvis av klimatologiska skäl

anser regeringen att det är motiverat med avsteg från grundprincipen att inte

förorda fortsatt verksamhet på en ort där verksamheten eller verksamhetsvo-

lymen blir begränsad. Även förbandets särart talar för en separat lokalisering.

Marinstridskrafter

Kustartilleriförband

Enligt dimensionering av den framtida grundorganisationen bör det finnas

två enheter för utbildning av kustartilleriförband. En av enheterna skall

härvid utgöra huvudenhet. Kustartilleriutbildning bedrivs i dag vid Vaxholms

kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm,

Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i

Karlskrona, Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) i Gotland/Fårösund och

Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg.

Regeringen anser att KA 1 bör bibehållas och utgöra huvudenhet för den

framtida kustartilleriutbildningen. Det främsta skälet för att bevara KA 1 är

befintlig infrastruktur samt närheten till Stockholms skärgård, vilken inne-

håller övnings- och skjutfält i de för förbanden dimensionerande terrängty-

perna. Det är därför nödvändigt med en fortsatt lokalisering till Vax-

holmsområdet. Regeringen konstaterar vidare att det genom en sådan lokali-

sering bibehålls goda möjligheter till samordning med bl.a. marina förband i

Stockholmsområdet. Enheten har god kapacitet för den verksamhet som skall

bedrivas framdeles.

När det gäller KA 2 konstaterar regeringen att tillgången på närövningsfält,

främst avseende grundläggande soldatutbildning, är mycket god medan den

relativt begränsade tillgången på övningsterräng för aktuella förbandstyper

talar mot KA 2 som huvudenhet. Om KA 2 skulle utgöra huvudenheten krävs

vidare investeringar för att skapa en god rationalitet. Regeringen anser att

detta, främst av ekonomiska skäl, vore en mindre lämplig lösning. KA 2 har

däremot förutsättningar att utgöra den andra KA-enheten vid sidan av KA 1

som huvudenhet.

Regeringen konstaterar vidare att KA 4 har begränsade övningsförutsätt-

ningar, bl.a. vad avser tillgång till lämpligt närövningsfält. I likhet med vad

som är fallet vid KA 2, krävs investeringar vid KA 4 om enheten skulle

kunna utgöra en rationell huvudenhet. KA 4 har däremot förutsättningar att

utgöra den andra KA-enheten vid sidan av KA 1 som huvudenhet. Samtidigt

svarar KA 4 mot kravet på möjligheter för boende i den aktuella regionen att

genomföra värnpliktstjänstgöringen i anslutning till hemorten.

För KA 3 gäller att verksamheten är begränsad och att enheten saknar till-

räckliga och lämpliga övningsområden. Regeringen anser att varken KA 2,

KA 3 eller KA 4 har förutsättningar, med hänsyn till terrängförhållanden och

infrastruktur, att kunna fungera som huvudenhet för framtidens kustartilleri-

utbildning.

KA 2 och KA 4 uppfyller, vilket redovisas ovan, de krav som kan ställas

på en andra kustartillerienhet. När det gäller valet mellan de båda har rege-

ringen redovisat skälen varför det bör finna viss militär närvaro, t.ex. genom

kustartilleriutbildning, på västkusten. Regeringen anser att dessa skäl tydligt

talar för en bevarad utbildning i Göteborg. Det bör härutöver framhållas att

det är av stor betydelse med militär närvaro även i Göteborg eftersom staden

befolkningsmässigt är Sveriges andra stad. Regeringen föreslår således att

KA 1 och KA 4 bibehålls och att KA 2 och KA 3 läggs ned.

Sjöstridskrafter

För sjöstridskrafter bör det enligt den övergripande dimensioneringen finnas

två likvärdiga baser för sjöstridskrafterna. Därutöver bör det finnas base-

ringsmöjlighet på ytterligare en plats. Sjöstridskrafterna är i dag baserade i

Haninge med Andra ytstridsflottiljen, Första ubåtsflottiljen och Andra min-

krigsavdelningen, i Karlskrona med Tredje ytstridsflottiljen samt i Göteborg

med 18:e patrullbåtsdivisionen. Vid val av bas för flottan är de dimensione-

rande produktionsfaktorerna främst tillgången på infrastruktur i form av kajer

och förtöjningsanläggningar samt sådana lednings- och underhållsresurser

som är nödvändiga för en rationell förbandsproduktion.

Regeringen anser att baserna i Haninge och Karlskrona ur infrastrukturell

synvinkel långsiktigt har de bästa förutsättningarna och därför bör bibehållas.

Även operativa skäl med krav på koncentration av flottans verksamhet till

Östersjön talar för regeringens förslag. Härutöver anser regeringen - av

samma skäl som i fråga om kustartilleriutbildningen - att det bör finnas

möjlighet till fortsatt verksamhet för sjöstridsförband i Göteborg. Flottans

fartyg bör således i samband med övningsverksamhet etc. ha möjlighet till

tillfällig basering i Göteborg.

I sammanhanget vill regeringen avslutningsvis erinra om följande. I det

föregående har regeringen föreslagit att KA 2 i Karlskrona läggs ned och att

KA 4 bibehålls. Flottans fartyg kommer samtidigt ha möjlighet till tillfällig

basering i Göteborg. Genom regeringens förslag möjliggörs härigenom fort-

satt samverkan mellan sjöstridsförband och kustartilleriförband i såväl Öster-

sjön som Västerhavet. Detta bedömer regeringen vara av stor betydelse för

en vidare utveckling av marinen som taktisk enhet.

Helikopterförband

Helikopterverksamheten är i dag lokaliserad till Boden genom Norrlands

helikopterbataljon, Haninge/Berga genom Svea helikopterbataljon, Ronne-

by/Kallinge genom Göta helikopterbataljon och Linköping/Malmen genom

Östgöta helikopterbataljon. I den principiella dimensioneringen föreslås att

det i framtiden skall finnas två större enheter för helikopterförbanden, den

ena med markoperativ inriktning och den andra med sjöoperativ inriktning.

Därutöver bör det finnas en mindre enhet.

En av utgångspunkterna för regeringens arbete är att undvika omlokalise-

ring av verksamheter. Regeringen bedömer att en omlokalisering av heli-

kopterverksamheten skulle leda till allvarliga kompetensförluster. Den fram-

tida helikopterverksamheten har därför att bedrivas med utgångspunkt i

dagens lokalisering. Regeringen vill vidare framhålla att den markoperativa

respektive den sjöoperativa verksamheten svårligen skulle inrymmas i annan

befintlig organisationsenhet. Av kostnadsskäl vore det vidare olämpligt att

flytta verksamheten till en plats där infrastruktur saknas i dag. En flyttning

verksamheten skulle även vara mindre lämplig av miljöskäl. Den skulle

också kräva en helt ny miljöprövning på lokaliseringsorten.

Den markoperativa helikopterverksamheten bör enligt regeringens mening

lokaliseras så att samverkan med mekaniserade förband underlättas. Om den

luftburna bataljonen inrättas kommer en av huvuduppgifterna för den mark-

operativa helikopterverksamheten vara att utgöra den luftburna komponenten

i denna bataljon. Regeringen anser därför att Linköping/Malmen är det

lämpligaste lokaliseringsalternativet för den markoperativa helikopterverk-

samheten. Därmed bibehålls även den kompetens som finns uppbyggd i dag.

Den andra enheten bör lokaliseras så att samverkan med den marina sjö-

operativa verksamheten möjliggörs. Regeringen anser härvidlag att Ha-

ninge/Berga utgör en mer ändamålsenlig lokalisering än Ronneby/Kallinge.

Huvudskälen för denna bedömning är att Haninge/Berga är beläget mer

centralt i Sveriges östra kustområde där även de mest utnyttjade övningsom-

rådena finns. Möjligheterna att personalförsörja staberna i Mälardalen med

helikopterkompetens underlättas med föreslagen lokalisering.

Regeringen konstaterar vidare att det finns behov av helikopterverksamhet

i norra Sverige. I denna del av landet är övningsområdena mycket bra och

möjligheterna för samövning med markförband för vinterutbildning goda. En

mindre enhet för helikopterverksamhet bör därför bibehållas i Boden.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis att Norrlands helikopterbataljon

och Göta helikopterbataljon läggs ned. Med hänsyn till förestående anskaff-

ning av nya helikoptertyper bör omlokalisering av det gamla helikopterbe-

ståndet undvikas om det leder till investeringar som ej kan nyttjas långsiktigt

Regeringen anser därför att verksamhetsdelen vid Säve inom nuvarande Göta

helikopterbataljon bör kvarstå till och med år 2003. Regeringen vill erinra

om att en yttäckande beredskap kommer att finnas för att svara mot Försvars-

maktens behov av flygräddning. Likaså kommer beredskap att finnas för att

svara mot samhällets behov av helikopterberedskap för olika typer av rädd-

ningsuppdrag. Även i framtiden kommer därför helikopterresurser att vara

utbaserade på skilda orter, t.ex. Säve i Göteborg.

Flygstridskrafter

I dag finns följande flygflottiljer. Jämtlands flygflottilj (F 4) i Östersund,

Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Såtenäs/Lidköping, Skånska flygflottiljen

(F 10) i Ängelholm, Upplands flygflottilj (F 16) i Uppsala, Blekinge flyg-

flottilj (F 17) i Ronneby/Kallinge och Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå.

Den övergripande dimensioneringen anger ett behov av fem flottiljer. En av

de nuvarande flottiljerna bör således läggas ned.

En utgångspunkt i fråga om flygflottiljerna är att luftoperativ verksamhet

behövs över hela landet. Regeringen anser därför att flottiljerna bör vara

relativt jämnt fördelade över landet. Regeringen kan i detta sammanhang

konstatera att två flottiljer är lokaliserade till södra Sverige.

I sin avvägning mellan flottiljerna konstaterar regeringen att F 7 är av av-

görande betydelse för utvecklingen av JAS 39 Gripen. Flottiljen har vidare

särskild kompetens och infrastruktur för Tp 84-systemet. Flottiljen har också

miljötillstånd för tre Gripendivisioner. F 7 bör därför bibehållas. I fråga om

F 16 vill regeringen peka på det ansvar flottiljen har för militär infrastruktu

förutom i Svealand även i Götaland och på Gotland samt att flottiljen till-

sammans med samlokaliserade enheter i Uppsala utgör en stor garnison. F 16

har dessutom betydelse för personalförsörjningen av staber m.m. i Stock-

holmsområdet med flygvapenkompetens. Även F 16 bör bibehållas. F 21 har

mycket goda övningsbetingelser och miljötillstånd för tre divisioner. Avgö-

rande är dock enligt regeringen den långsiktiga säkerhetspolitiska signalef-

fekt beträffande norra Sverige som F 21:s lokalisering ger tillsammans med

Bodens garnison. F 21 bör således bibehållas. F 4 har en stor betydelse för att

kunna upprätthålla den erforderliga militära infrastrukturen i nedre Norrland.

Till detta kommer att flottiljen har miljötillstånd för tre divisioner och har

mycket goda övningsbetingelser. Östersund är dessutom en utvecklad garni-

son. F 4 bör bibehållas.

I södra Sverige finns två flottiljer, F 10 och F 17. Vid ett sammanfattande

av argumenten för respektive flottilj finner regeringen att de tyngsta argu-

menten för F 10 är gjorda Gripeninvesteringar vid flottiljen samt flottiljens

roll i grundutbildningen av nya flygförare och i inledningsfasen av omskol-

ningen till Gripensystemet samt för exportstödet. De tyngsta argumenten för

att bevara F 17 är att flottiljen har långsiktigt goda övningsbetingelser i for

av närhet till flygövningsområden. När det gäller luftrumsutvecklingen är

dessutom förutsättningarna bättre vid F 17 än vid F 10. Även miljöförhållan-

dena är bättre vid F 17 än vid F 10. Av betydelse är också att lokaliseringen

av F 17 i Ronneby markerar en tydlig närvaro vid södra Östersjön.

Regeringen anser att det är viktigt att den framtida grundorgansationen är

långsiktigt hållbar och att de enheter som bibehålls bl.a. har goda övnings-

förutsättningar. Av detta skäl anser regeringen att de övervägande skälen

talar för att bibehålla F 17, detta trots de genomförda investeringarna på F 10

och att en nedläggning av den flottiljen kan medföra temporära svårigheter

för bl.a. flygutbildningen. Mot bakgrund av regeringens övriga förslag rö-

rande Blekingeregionen talar även regionalpolitiska skäl för att bibehålla

F 17. F 10 bör således läggas ned.

Som regeringen har anfört har F 10 en nyckelroll när det gäller den grund-

läggande flygutbildningen av nya flygförare och i den pågående omskolning-

en till Gripensystemet. Regeringen anser därför att det är olämpligt att lägga

ned F 10 innan flottiljens roll i den pågående omskolningen till Gripensy-

stemet är slutförd. Regeringen konstaterar också att för att det över huvud

taget skall vara möjligt att lägga ned F 10 måste den grundläggande flygut-

bildningen, dvs. Flygskolan, först flyttas. För att kunna genomföras på ett

rationellt och säkert sätt är den grundläggande flygutbildningen beroende av

ett bansystem med korsande banor. Detta finns, förutom vid F 10, vid F 7

och F 16. Regeringen bedömer att det inte är lämpligt att förlägga Flygskolan

till F 7 på grund av den omfattande Gripenverksamheten vid flottiljen. Flyg-

skolan måste därför lokaliseras till F 16.

Det är enligt regeringens mening angeläget att omlokaliseringen av Flyg-

skolan snarast förbereds. En omlokalisering av Flygskolan kommer sannolikt

att påverka utbildningen av nya flygförare för Försvarsmakten. Regeringen

anser dock att den hittillsvarande lokaliseringen av en enskild verksamhet

inte får utgöra ett absolut hinder i strävan att finna långsiktigt lämpliga och

hållbara lösningar. Samtidigt med detta måste den pågående Gripenomskol-

ningen fullföljas.

På F 16 finns i dag två Viggendivisioner och den grundläggande taktiska

flygutbildningen med flygplan SK 60. När Flygskolan flyttas till Uppsala

samlokaliseras den grundläggande flygutbildningen med den grundläggande

taktiska flygutbildningen. Detta bör enligt regeringen leda till vissa synergi-

effekter. Samtidigt konstaterar regeringen att det av såväl miljöskäl som

trafikavvecklingsskäl inte går att upprätthålla flygning med två stridsflygdi-

visioner på F 16 parallellt med den samlade flygutbildningen. Den ena av

F 16:s två divisioner skulle då kunna omlokaliseras till någon av de andra

flottiljerna. Regeringen är dock av den uppfattningen att det är viktigt utifrå

en struktur om åtta Gripendivisioner att ha en inriktning mot fyra flottiljer

med två divisioner vardera. Dessa bör fördelas på F 4, F 7, F 17 och F 21.

Detta ger en mycket god långsiktighet vad avser operativt läge, möjlighet att

upprätthålla flygvapnets infrastruktur över ytan samt att kunna möta såväl

hårdare miljökrav som skärpta restriktioner till följd av utökat nyttjande av

luftrummet för civilflyget. Det är också regeringens uppfattning att möjlig-

heter till tillfällig basering av Gripen på F 16 bör upprätthållas av operativa

skäl och som potential inför eventuella framtida exportåtaganden.

F 10 bör läggas ned senast den 31 december 2002. Flygskolan bör därför

vara fullt inrättad vid F 16 senast vid denna tidpunkt. Även överföringen av

kompetens och inskolning av F 17 till Gripensystemet bör vara genomförd

senast vid denna tidpunkt. I enlighet med detta och de tidigare slutsatserna

bör Viggenverksamheten vid F 16 upphöra år 2004 såvida inte särskilda

beslut fattas senare som en följd av exportåtaganden eller förändrad omskol-

ningstakt avseende JAS 39 Gripen.

I anslutning till dessa överväganden och förslag om flygflottiljerna vill re-

geringen beröra frågan om den s.k. specialflygverksamheten. Den flygburna

signal- och radarspaningen är i dag baserad på Malmen. På Bromma är de

särskilda persontransportresurserna baserade. Frågan om en flyttning av

dessa enheter till Uppsala prövades år 1998. På grund av det omfattande

investeringsbehovet avbröts den pågående planeringen för flyttningen. Rege-

ringen anser dock utifrån den nya inriktning som föreslås för F 16 att frågan

bör prövas igen och främst vad avser specialflyget på Malmen. Regeringen

har därför uppdragit åt Försvarsmakten att granska förutsättningarna för att

integrera denna verksamhet med verksamheten i Uppsala. Innan beslut om

eventuell omlokalisering fattas måste investeringsbehovet i Uppsala klarläg-

gas.

Underhållsregementen

Regeringen pekar på att en del i förändringen är att ur dagens underhållsre-

gementen på sikt utveckla en ny logistik- och stödorganisation. Strukturen

för denna behöver dock utredas ytterligare innan beslut kan fattas. I avvaktan

på detta bör underhållsregementena bibehållas.

Skolor och centrum

När det gäller Försvarsmaktens skolor och centum gör regeringen följande

bedömning. De tre militärhögskolorna är lokaliserade till Halmstad, Sol-

na/Karlberg och Östersund. Som regeringen har konstaterat behövs det tre

militärhögskolor till och med år 2001. Därefter är det tillräckligt med två

militärhögskolor. Styrgruppen ansåg i sin rapport i oktober 1999 att Militär-

högskolan i Östersund har mindre gynnsamma förutsättningar för en bred

elevrekrytering från samtliga försvarsgrenar och att det är svårare att perso-

nalförsörja skolan i Östersund än de andra militärhögskolorna. Regeringen

delar styrgruppens syn och lämpligheten av att år 2002 lägga ned militärhög-

skolan i Östersund. Regeringen anser emellertid att innan ett slutligt beslut

fattas måste ett helhetsperspektiv anläggas. Regeringen konstaterar att det

finns ett antal yttre faktorer som påverkar frågan om militärhögskolorna. Det

är bl.a. Personalförsörjningsutredningen och frågan om meritvärdering av

officersutbildningen. Regeringen bedömer således att det behövs ytterligare

utredningsinsatser innan det slutliga beslutet kan fattas. Regeringen avser att

återkomma i denna fråga till riksdagen hösten 2000.

Även när det gäller övrig skol- och centrumverksamhet bedömer regering-

en att det i dag inte finns tillräckligt underlag för beslut. Regeringen har

därför uppdragit åt Försvarsmakten att inkomma med ett underlag i dessa

delar våren 2000 så att förändringarna avseende denna skol- och centrum-

verksamhet kan genomföras samtidigt med de övriga grundorganisationsför-

ändringar regeringen föreslår i denna proposition. Regeringen återkommer

vid behov till riksdagen i dessa frågor. Redovisningen av grundorganisatio-

nens omfattning innehåller därför endast de skolor och centrum som riksda-

gen fattat beslut om att inrätta.

Orts- och regionvisa förändringar

För att åskådliggöra konsekvenserna av förslaget till förändrad grundorgani-

sation redovisar regeringen förslagets innebörd även orts- och regionvis.

Redovisningen tar endast upp orter där verksamheten förändras.

I södra Sverige blir förändringarna följande. I Lund/Revingehed inrättas en

militärdistriktsenhet. I Hässleholm läggs försvarsområdesstaben, Skånska

dragonbrigaden och A 3 ned. I kommunen inrättas en militärdistriktsenhet. I

Kristianstad läggs Södra militärområdesstaben och Södra arméfördelningen

ned. I Ängelholm läggs Södra flygkommandot och F 10 ned. I Ronne-

by/Kallinge läggs Göta helikopterbataljon ned. I Karlskrona läggs Sydkus-

tens marinkommando, försvarsområdesstaben och KA 2 ned. I kommunen

inrättas en militärdistriktsenhet. I Halmstad läggs försvarsområdesstaben och

Hallandsbrigaden ned. En militärdistriktsenhet inrättas i Halmstad och LvSS

omlokaliseras dit. I Göteborg läggs Västkustens marinkommando och för-

svarsområdesstaben ned. En militärdistriktsstab med en militärdistriktsenhet

inrättas. I Borås, Växjö och Kalmar läggs försvarsområdesgruppen ned och

en militärdistriktsenhet inrättas. I Eksjö läggs försvarsområdesstaben och

Smålandsbrigaden ned och en militärdistriktsenhet inrättas. I Uddeval-

la/Skredsvik, Skövde och Linköping läggs försvarsområdesgruppen ned och

en militärdistriktsenhet inrättas.

På Gotland blir det följande förändringar. Militärkommandot, A 7, och Lv

2, alla i Visby, samt KA 3 i Fårösund läggs ned. En militärdistriktsstab med

en militärdistriktsenhet inrättas i Visby.

I Mellansverige blir det följande förändringar. I Kristinehamn läggs för-

svarsområdesstaben och Värmlandsbrigaden ned och en militärdistriktsenhet

inrättas. I Örebro läggs försvarsområdesstaben ned och inrättas en militär-

distriktsenhet. I Västerås läggs försvarsområdesgruppen ned och inrättas en

militärdistriktsenhet. I Enköping läggs Armécentrum och försvarsområdes-

staben ned och en militärdistriktsenhet inrättas. I Strängnäs blir förändring-

arna följande. Mellersta militärområdesstaben, Östra arméfördelningen och

försvarsområdesstaben läggs ned. En militärdistriktsstab och en militärdist-

riktsenhet inrättas. I Upplands-Bro läggs Mellersta flygkommandot och

Livgardesbrigaden ned. Försvarsområdesstaben ombildas till utbildningsen-

heten Svea livgarde. Den operativa insatsledningen och en militärdistriktsen-

het inrättas i kommunen. Swedint omlokaliseras till Kungsängen. I Stock-

holm läggs K 1 ned. Från Södertälje omlokaliseras Swedint till Upplands-

Bro. I Haninge läggs Marincentrum och marinkommandot ned. En militär-

distriktsenhet inrättas i kommunen. I Uppsala läggs Flygvapencentrum ned.

En militärdistriktsenhet inrättas. I Norrtälje läggs Lv 3 ned. Från Norrtälje

omlokaliseras LvSS till Halmstad. I Gävle läggs försvarsområdesgruppen

ned och inrättas en militärdistriktsenhet. I Falun, slutligen, läggs försvarsom

rådesstaben och Dalabrigaden ned. En militärdistriktsenhet inrättas i kom-

munen.

I norra Sverige blir det följande förändringar. I Härnösand läggs Norr-

landskustens marinkommando ned. En militärdistriktsenhet inrättas. I Öster-

sund läggs försvarsområdesgruppen ned och en militärdistriktsenhet inrättas.

Vidare tillförs kapacitet för underhållsutbildning. I Sollefteå läggs försvars-

områdesstaben, Ångermanlandsbrigaden och T 3 ned. En militärdistriktsen-

het inrättas i kommunen. I Umeå läggs försvarsområdesstaben ned och en

militärdistriktsenhet inrättas. I Boden blir det följande förändringar. Norra

militärområdesstaben, Norra arméfördelningen, försvarsområdesstaben, A 8,

Lv 7, S 3, Ing 3 och Norrlands helikopterbataljon läggs ned. I Boden bibe-

hålls dock kapacitet för artilleri-, luftvärns-, signal- och ingenjörutbildning

Vidare bibehålls helikopterverksamhet. En militärdistriktsstab med en mili-

tärdistriktsenhet inrättas. I Luleå läggs Norra flygkommandot ned. I Kalix

läggs gränsjägarstaben ned och inrättas en militärdistriktsenhet. I Kiruna

läggs I 22 och gränsjägarstaben ned och inrättas en militärdistriktsenhet.

Sammanvägda utgångspunkter - helhetslösning

Regeringen betonar att det redovisade förslaget är en sammanvägning av de

utgångspunkter som gäller för förändringsarbetet och att det skall ses som en

helhet. Förslaget kommer, enligt regeringens mening, att ge de mest ända-

målsenliga produktionsförutsättningarna även långsiktigt för den förändrade

och utvecklade Försvarsmakten.

För att snarast åstadkomma eftersträvade samordningsvinster och effekter

är det angeläget att genomförandet av förslaget inleds snarast och senast den

30 juni 2000 eller vid den tidpunkt regeringen bestämmer. Huvuddelen av

förändringarna bör enligt regeringens mening vara avslutade senast den 31

december 2001. Omlokaliseringarna bör vara genomförda senast den 31

december 2001.

Försvarsmakten skall pröva möjligheterna att genomföra avvecklingen, av

sådana grundorganisationsenheter som skall läggas ned, i en snabbare takt

för att därigenom bidra till att finansiera de förändringar regeringen föreslår

förhållande till Försvarsmaktens förslag den 19 maj 1999.

Regeringens förslag om nedläggningar

Regeringen föreslår när det gäller nedläggningar att riksdagen

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 3) att lägga ned Livgar-

desbrigaden i Upplands-Bro, Värmlandsbrigaden i Kristinehamn, Små-

landsbrigaden i Eksjö, Hallandsbrigaden i Halmstad, Dalabrigaden i

Falun, Ångermanlandsbrigaden i Sollefteå och Skånska dragonbrigaden

i Hässleholm

?

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 4) att lägga ned Wendes

artilleriregemente i Hässleholm, Gotlands artilleriregemente i Gotland

och Norrlands artilleriregemente i Boden

?

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 5) att lägga ned Gotlands

luftvärnskår i Gotland, Roslagens luftvärnskår i Norrtälje och Norrlands

luftvärnskår i Boden

?

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 6) att lägga ned Norrlands

signalkår i Boden

?

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 7) att lägga ned Norrlands

ingenjörkår i Boden

?

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 8) att lägga ned Norrlands

trängkår i Sollefteå

?

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 9) att lägga ned Livgar-

dets dragoner i Stockholm och Lapplands jägarregemente i Kiruna

?

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 10) att lägga ned Karls-

krona kustartilleriregemente med Andra kustartilleribrigaden i Karls-

krona och Gotlands kustartilleriregemente i Gotland

?

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 11) att lägga ned Norr-

lands helikopterbataljon i Boden och Göta helikopterbataljon i Ronneby

?

? godkänner regeringens förslag (hemställan nr 12) att lägga ned Skånska

flygflottiljen i Ängelholm.

?

Regeringens förslag om omfattning och lokalisering

Regeringen föreslår att grundorganisationen skall ha den omfattning och

organisationsenheterna skall vara lokaliserade i enlighet med vad som fram-

går av det följande. Det är regeringen som skall bestämma organisationsen-

heternas benämningar.

Regeringens förslag innebär att följande organisationsenheter kommer att

ingå i Försvarsmaktens grundorganisation. Som regeringen redovisat kan

grundorganisationsförändringarna innebära att benämningar ändras. I den

följande sammanställningen används regeringens nuvarande eller preliminära

benämningar på organisationsenheterna utgående från tidigare riksdagsbe-

slut.

Ledning

Högkvarteret Stockholm

Operativ insatsledning Upplands-Bro/Bålsta

Södra militärdistriktsstaben Göteborg

Mellersta militärdistriktsstaben Strängnäs

Norra militärdistriktsstaben Boden

Gotlands militärdistriktsstab Gotland/Visby

Förband

Södra skånska regementet och

Södra skånska brigaden Lund/Revingehed

Skaraborgs regemente och Skaraborgsbrigaden Skövde

Livregementets husarer Karlsborg

Göta luftvärnskår Halmstad

Göta ingenjörkår Eksjö

Göta trängkår Skövde

Tredje ytstridsflottiljen Karlskrona

Älvsborgs kustartilleriregemente Göteborg

Skaraborgs flygflottilj Lidköping/Såtenäs

Blekinge flygflottilj Ronneby/Kallinge

Södra underhållsregementet Kristianstad

Svea livgarde Upplands-Bro/

Kungsängen

Södermanlandsbrigaden Strängnäs

Bergslagens artilleriregemente Kristinehamn

Upplands regemente Enköping

Andra ytstridsflottiljen Haninge/Berga

Första ubåtsflottiljen Haninge/Berga

Andra minkrigsavdelningen Haninge/Berga

Vaxholms kustartilleriregemente och

Första kustartilleribrigaden Vaxholm

Upplands flygflottilj Uppsala

Försvarsmaktens helikopterflottilj Linköping/Malmen

Svea helikopterbataljon Haninge/Berga

Östgöta helikopterbataljon Linköping/Malmen

Mellersta underhållsregementet Strängnäs

Muskö örlogsvarv Haninge/Muskö

Jämtlands fältjägarregemente och

Fältjägarbrigaden Östersund

Norrbottens regemente och

Norrbottensbrigaden Boden

Norrlands dragonregemente Arvidsjaur

Jämtlands flygflottilj Östersund

Norrbottens flygflottilj Luleå

Norra underhållsregementet Boden

Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden Gotland/Visby

Skolor m.m.

Militärhögskolan Halmstad Halmstad

Försvarsmaktens Halmstadsskolor Halmstad

Markstridsskolan Skövde/Motala/

Boden

Försvarets internationella kommando Upplands-

Bro/Kungsängen

Försvarets sjukvårdscentrum Hammarö

Försvarsmaktens underrättelse-

och säkerhetscentrum Uppsala

Försvarsmaktens ledningscentrum Enköping

Försvarsmaktens underhållscentrum Karlstad

Rikshemvärnscentrum Stockholm

Militärhögskolan Karlberg Solna

Örlogsskolorna Haninge/Berga

Flygvapnets Uppsalaskolor Uppsala

Totalförsvarets skyddsskola Umeå

Militärhögskolan Östersund Östersund

Regeringen föreslår (hemställan nr 17) att riksdagen godkänner regeringens

förslag att omlokalisera Försvarets internationella kommando från Södertälje

till Upplands-Bro och (hemställan nr 19) att riksdagen godkänner regering-

ens förslag till omfattning av Försvarsmaktens grundorganisation och lokali-

sering av däri ingående organisationsenheter.

Motionerna

Yrkanden som rör grundprinciperna och Försvarsmaktens organisatoriska

utformning i stort

I flera motioner behandlas de principer som bör ligga till grund för Försvars-

maktens organisation i fred och organisationens utformning i stort.

I Moderata samlingspartiets partimotion Fö20 (m) anges följande bedömning

av vad det tidigare redovisade exemplet på inriktning av stridskrafterna inne-

bär för infrastrukturen i Försvarsmakten.

Två divisionsledningar med stödförband. Tio brigadförband varav en bri-

gadledning för en nordisk brigad. Fler funktionsförband för integrerad ut-

bildning och utbildning i vintermiljö.

Helikopterförbanden organiseras i en flottiljledning samt två bataljoner för

sjö- och markoperativ verksamhet lokaliserade i södra respektive norra Sve-

rige. En helikopterenhet för utveckling av attackhelikopterkompetens lokali-

seras i södra Sverige.

Fyra flygflottiljer med vardera en aktiv division och en till två flygdivisio-

ner i reserv. Det erfordras tolv flygbasförband och tre stridsledningscentraler

Tre ytstridsflottiljledningar, varav en ledning för internationell sjöstyrka,

med fyra ytstridsdivisioner. En ubåtsflottilj, en minröjningsflottilj samt en

amfibiebrigadledning med amfibiebataljoner och en kustartilleribataljon.

Basering sker i tre marina basområden.

Motionärerna vill låta frivilligrörelsen utgöra en rekryteringsgrund och bas

för de nationella skyddsstyrkorna bestående av Norrlandsjägarbataljoner,

markstridsbataljoner, marina basskyddsbataljoner och hemvärnet.

Det framhålls i motionen att det har varit naturligt om underlaget till för-

svarsbeslut hade grundats på Sveriges behov och intressen och därmed den

insatsorganisation, nationella skyddsstyrkor och ledning detta kräver. Däref-

ter hade det varit möjligt att på ett kostnadseffektivt sätt utforma grundorga-

nisationen.

Motionärerena avvisar regeringens förslag till grundorganisation då un-

derlaget är motsägelsefullt.

Motionärerna föreslår att riksdagen, under förutsättning av avslag på yr-

kande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

grundorganisationens utveckling (yrkande 6).

I samma motion framhålls att för att reellt kunna anpassa försvaret till för-

ändringar i omvärlden bör nuvarande övnings- och skjutfält icke försäljas.

Möjligheterna att vårda och hålla dessa områden öppna genom att arrendera

ut dem bör undersökas (yrkande 7).

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö32 (kd) framhålls att det är nödvän-

digt med en grundorganisation som medger samträning, samövningar och

fördjupad systemkunskap. Motionärerna anser att specialtruppslagen bör

lokaliseras tillsammans med brigadutbildningar (yrkande 3). Enligt motionä-

rerna förhindrar regeringens och Centerns ekonomiska uppgörelse en dubble-

ring av truppslagen, dvs. luftvärn, ingenjör, träng, m.fl. (yrkande 4).

I partimotion Fö28 (fp) framförs att vad gäller samövning innebär proposi-

tionen något av ett paradigmskifte. Från att ha haft lokal samverkan för två

tredjedelar av förbanden erhålls ett läge då bara Skövde har förband ur mer

än ett truppslag. En mellanform kommer Boden att vara där man får ett pan-

sarförband och i övrigt detachement ur andra förband. Motionärerna påpekar

att om den tidigare strävan mot att ge bättre samövning och ökad förståelse

över truppslagsgränser genom samordning i garnison var riktig innebär det

naturligtvis en motsvarande förlust om denna samverkan nu dramatiskt

minskar genom att den helt dominerande delen av arméns utbildning kom-

mer att bedrivas på orter med bara ett truppslag (yrkande 17).

Motionärerna anser att grundprincipen bör vara att alla förband så långt

som möjligt skall vara allsidigt användbara och kunna användas var som

helst i landet. Enligt motionärerna måste det betecknas som olyckligt om

Sverige har förband utan säkerställd förmåga att verka också under snöför-

hållanden och kyla. Det pekas i motionen på att propositionens förslag inne-

bär att andelen förband med säkerställd vinterutbildning går ned medan

kravet borde vara det motsatta i en numerärt mindre försvarsmakt. Det kom-

mer att finnas en lägre andel utbildade under snöförhållanden än tidigare,

samtidigt som starka skäl talar för att med en mindre organisation borde

större delen eller helst hela ha säkerställd förmåga också för operationer i sn

och kyla (yrkande 18).

Motionärerna konstaterar vidare att i samtliga fall där alternativa lokalise-

ringar ställts mot varandra har propositionen avdömt varje sådan lokalisering

till nackdel för Norrland. Det har därvid anförts att det är lättare att försör

verksamheter med personal i södra och mellersta delarna av landet. Enligt

motionärerna finns det tvärtom många vittnesbörd om att försvaret haft extra

stora svårigheter att särskilt i högkonjunkturer kunna behålla kvalificerad

personal särskilt i närheten av Stockholm. Det är tveksamt menar motionä-

rerna att staten på sätt som nu sker på försvarsområdet så tydligt och starkt

proklamerar att den inte tror att verksamheter i Norrland kan försörjas med

kvalificerad personal. Även om det skulle ligga en del i att det är svårare att

personalrekrytera i Norrland så är det inte givet att slutsatsen bör vara att

ingen enda huvudplattform förläggs där. Man kan tvärtom hävda att åtmins-

tone någon sådan borde finnas i Norrland just för att öka benägenheten hos

unga i Norrland att söka en yrkeskarriär i försvaret. Motionärerna menar

vidare att om det visar sig att försvaret har svårare att rekrytera personal i

Norrland finns det extra starka skäl att ha en militärhögskola där just i syfte

att långsiktigt stimulera fler norrlänningar att söka anställning inom försva-

ret. I motionen framförs att det bör göras en studie kring försvarets rekryte-

ringskraft i Norrland och övriga skogslän. Med hänvisning till det anförda

hemställer motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av insatser för att främja försvarets

personalrekrytering i skogslänen (yrkande 19).

I motionen understryks att det är viktigt att vid beslut om framtida struktur

för försvaret ha ett långsiktigt perspektiv (yrkande 20). Ofta tycks det som

om näraliggande och mer kortsiktiga argument tar över hänsynen till vad

som på längre sikt vore bästa lösning. Motionärerna anger att ett sådant

exempel kan vara luftvärnet. Just långsiktiga bedömningar bör tillmätas

särskild tyngd om man vidtar organisationsförändringar som kan väntas gälla

under många år framöver. Operativa och beredskapsmässiga skäl talar enligt

motionärerna sannolikt till fördel för att ha kvar luftvärnsutbildningen i

Norrtälje. Argumenten som anförs för Halmstad är av mer kortsiktig karak-

tär. Kortsiktiga argument är att det skulle ta tid att bygga upp en kunskap i

Norrtälje för att hantera robotsystem 77/97 (Hawk) samt att personal vid

luftvärnsregementet bara för några år sedan flyttade från Göteborg till Halm-

stad.

I motion Fö316 (m) av Roy Hansson förordas att långsiktig miljöpåverkan

och tillgänglighet på 10-20 års sikt bör påverka valet av grundorganisations-

platser för Försvarsmakten. Platserna skall utgöras av orter där tillväxten är

begränsad och där miljöpåverkan inte på lång sikt påverkar tillgängligheten

för den tänkta övningsverksamheten.

I motion Fö31 (kd) av Erling Wälivaara framförs yrkande om vikten av beva-

rande av vinterkompetens (yrkande 1).

I ett par motioner pekas på att försvarets stöd till det civila samhället bör

påverka Försvarsmaktens organisation. I motion Fö303 (m) av Henrik

Westman yrkas att hänsyn tas till den civila räddningstjänsten vid lokalise-

ring och dimensionering av försvaret. I motion Fö315 (m) av Lennart Fridén

(m) understryks att det vid det kommande försvarsbeslutet är av största vikt

att försvarets civila möjligheter beaktas och att detta tillsammans med de rent

militära övervägandena skall vara en avgörande lokaliseringsfaktor.

Yrkanden som rör markstridskrafterna

Ett antal motioner tar upp frågor om markstridskrafternas utformning och

lokalisering m.m.

I Vänsterpartiets partimotion Fö7 (v) framhålls att det bör prövas om MekB

18 i framtiden kan flytta sin verksamhet till Fårösund för att där samla de

militära resurserna (yrkande 6).

I Miljöpartiet de grönas kommittémotion Fö36 (mp) framhålls att i stället för

att avveckla Lv 3 i Norrtälje vore det klokare att avveckla Lv 6 i Halmstad

(yrkande 8). Det påpekas att regeringen föreslår att i Halmstad avveckla

också Hallandsbrigaden. Övningsbetingelserna är bättre i Norrtälje än i

Halmstad och med närheten till Stockholmsregionen finns samverkansmöj-

ligheter med andra förband. Motionärerna understryker vidare att Luftvärnets

stridsskola ligger i Norrtälje. Den utredning som gjorts visar också att ur ett

luftvärnsperspektiv har Lv 3 de bästa förutsättningarna att bedriva luft-

värnsutbildning.

Motionärerna menar vidare att i stället för att avveckla Ångermanlandsbri-

gaden i Sollefteå vore det klokare att avveckla Fältjägarbrigaden i Öster-

sund (yrkande 9). Ett av regeringens argument är att garnisonen i Östersund

har bättre förutsättningar för en fortsatt utveckling. Enligt motionärerna är

det mer sannolika med regeringens förslag att det kommer att bli ett omtag

för avveckling av ytterligare militär verksamhet inom de närmaste åren.

Nästa flygflottilj som bör avvecklas är F 4 i Östersund. I Sollefteå är öv-

ningsbetingelserna goda. Motionärerna påpekar att med det totalförsvarskon-

cept som bedrivs bland annat i samarbete med Sandöskolan, Räddningsver-

ket och Hundskolan motsvarar man på ett bra sätt de behov som ett ökat

internationellt engagemang ställer på det svenska försvaret.

Enligt motion Fö4 (m) av Rolf Gunnarsson bör markstridsförbanden organi-

seras i 10 brigader vid ett lika stort antal regementen, men med större diffe-

rentiering än dagens. En av brigadledningarna med tillhörande betjäningsför-

band bör organiseras för att kunna leda en multinationell nordisk brigad

(yrkande 2). Motionären påpekar att en nedläggning av NB 13 innebär att

10 % av landets yta lämnas utan försvarskontakt. Motionären påpekar vidare

att det varit naturligt att förlägga SWEDINT till Falun när nu regeringen och

Centerpartiet föreslagit att Dalabrigaden skall läggas ned.

I motion Fö320 (m) av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder uttrycks

stor oro inför hotet att Dalregementet kan komma att läggas ned. Det pekas

på den ovärderliga hjälp man i Gävleborgs län haft av försvaret i samband

med oväder. Vidare understryks att närhetsprincipen är viktig för att få en så

bred och folklig förankring som möjligt kring vårt lands säkerhet och för-

svarspolitik. Motionärerna anser det synnerligen angeläget att Dalregementet

bevaras för tryggheten i södra Norrland.

Ulf Björklund och Ragnwi Marcelind tar i motion Fö34 (kd) också upp frå-

gan om att Dalregementet bör bibehållas. Flera skäl talar för detta enligt

motionärerna. Historiska meritfaktorer, förankring i folkdjupet, det strategis-

ka läget, närheten till Stockholm, möjligheterna till vinterutbildning och

närheten till skjutfältet vid Trängslet i Älvdalen är sådana faktorer. Motionä-

rerna yrkar därför att riksdagen beslutar att bibehålla Dalabrigaden och Dal-

regementet (yrkande 1).

I motion Fö9 (v) av Gunilla Wahlén m.fl. understryks att de militära övnings-

förutsättningarna är avsevärt bättre i Sollefteå än i Östersund. Det blir enlig

motionärerna dyrare att avveckla Sollefteå garnison än NB 5 i Östersund.

Även regionalpolitiska hänsyn talar emot en nedläggning av Sollefteå garni-

son. I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned

NB 21 i Sollefteå (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts om att lägga ned NB 5 i Östersund (yrkande 2)

samt att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned T 3 i Sollefteå

(yrkande 3).

Även i motion Fö35 (kd) av Jan Erik Ågren framhålls att Sollefteå garnison

bör bibehållas. Det främsta argumentet för ett behållande av Sollefteå garni-

son är enligt motionären det koncept för totalförsvarsregionen som tagits

fram i Sollefteå. Dessutom talar ekonomiska skäl för att garnisonen inte

läggs ned. Motionären yrkar att Sollefteå garnison med Ångermanlandsbri-

gaden, NB 21, och Norrlands trängkår, T 3, skall bibehållas.

Per-Richard Molén tar i motion Fö15 (m) också upp betydelsen av Sollefteå

garnison. Motionären understryker att det i den rapport som utgjort grund för

regeringens proposition angetts att garnisonen har goda förutsättningar för

mekaniserade förband. Motionären framför vidare att i Sollefteå finns inga

konkurrerande intressen rörande garnisonens övnings- och skjutfält. Det har

investerats betydande belopp i Sollefteå under senare år. Sollefteå är starkt

beroende av de militära förbanden på orten. Förutsättningarna att bibehålla

det kommersiella och kulturella utbudet är klart avhängigt av vad som händer

med Sollefteå garnison. Enligt motionären vore en nedläggning av Sollefteå

garnison utan överdrift en stor olycka för Sollefteå och dess invånare. Mo-

tionären yrkar att den militära förmågan att försvara Västernorrlands län inte

reduceras i avvaktan på en sådan utredning (yrkande 3 i denna del).

I motion Fö10 (kd) av Maria Larsson och Göran Hägglund framhålls att

Eksjö garnison med SWEDEC, Smålandsbrigaden (IB 12), och Göta ingen-

jörkår (Ing 2) är näst intill ensam i sitt slag med denna unika utbildningsmil-

jö. I motionen framförs också att en nedläggning av IB 12 även ur regionalt

perspektiv är förödande. Motionärerna yrkar att riksdagen beslutar bibehålla

verksamheten vid IB 12 vid Eksjö garnison.

Förste vice talman Anders Björck och Göte Jonsson framhåller i motion

Fö12 (m), utan särskilt yrkande i frågan, att det förslag till ny fredsorganisa

tion som föreslås inte kan läggas till grund för ett riksdagsbeslut. Motionä-

rerna menar att en strävan under senare år har varit att satsa på garnisoner

med en sådan bredd att möjligheterna till samdrift och rationaliseringar kan

utnyttjas så långt som möjligt. Ett exempel på detta är 1992 års försvarsbe-

slut som vad gäller Eksjö garnison innebar en samlokalisering av ortens

förband till ett område. Det förefaller enligt motionärerna oklokt att nu över-

ge detta samlokaliseringskoncept genom att lägga ned I 12.

Lars Gustafsson och Ester Lindstedt-Staaf anför i motion Fö29 (kd) att den

framtida integrerade stridsmiljön kommer att ställa krav på ytterligare ut-

veckling av markstridsförbandens kompetens. Minst två funktioner måste

enligt motionärerna vidareutvecklas. Den ena är förmågan att verka i eller

nära bebyggelse. Den andra är att samordna markburen och luftburen verk-

samhet. Utbildningsbetingelser och kompetens för dessa funktioner finns i

dag inom Halmstads garnison. Motionärerna yrkar att dessa tillvaratas (yr-

kande 3).

Carl Fredrik Graf m.fl. fäster i motion Fö13 (m), utan särskilt yrkande, upp-

märksamhet på de utvecklingsmöjligheter som finns inom Halmstads garni-

son. I och med beslutet att flytta Lv 6 till Halmstad i samband med 1992 års

försvarsbeslut öppnades möjligheter att utveckla garnisonen till en väl funge-

rande armégarnison. Motionärerna menar att om man till detta lägger den

utbildning som sedan länge finns av mekaniserade infanteriförband och

verksamheten vid Försvarsmaktens Halmstadsskolor och Militärhögskolan i

Halmstad syns en struktur som på många sätt erbjuder mycket goda utbild-

ningsbetingelser. Motionärerna menar att propositionen inte ger entydiga

besked när det gäller den långsiktiga utvecklingen för Halmstads garnison.

Nuvarande utformning av förslaget gör att det kommer att kvarstå osäkerhet

om LvSS framtida lokalisering efter riksdagsbehandlingen. När det gäller

militärhögskolorna finns enligt motionärerna inte heller något konkret för-

slag till beslut framgent. Motionärerna tar också upp några konsekvenser av

att lägga ned Hallandsbrigaden. Motionärerna anser att en stor garnison med

en kombination av bl.a. mekaniserade förband och funktionsförband leder till

mycket bra utbildningsförutsättningar. I motionen pekas på att inom garniso-

nen finns en av de två anläggningar som Försvarsmakten disponerar för

statsskytteutbildning. Det borde enligt motionärerna vara möjligt att också i

regeringens ram föreslå att Halmstad får förbli en av flera utbildningsplatt-

formar för strid i bebyggelse.

Betydelsen av Kvarn i Borensberg framhålls i motion Fö327 (kd) av Dan

Ericsson och Yvonne Andersson. Kvarn är enligt motionärerna det stora

övningsfältet för arméns pansarförband och utgör också ett värdefullt öv-

ningsområde för helikopterbataljonen. I motionen understryks att det finns en

direkt koppling mellan Saab, Malmen och Kvarn. Motionärerna yrkar att

försvarsverksamheten säkerställs och utvecklas vid Kvarn, Borensberg (yr-

kande 2).

Marianne Jönsson hävdar i motion Fö313 (s) att det finns starka skäl att

bevara garnisonen i Hässleholm. Garnisonen är framtidsinriktad och en väl

samordnad och anpassningsbar organisation. Utbildningskostnaderna för de

värnpliktiga är låga. Bland officerarna finns en stor internationell erfarenhet

Eftersom Hässleholm ligger centralt placerat i Skåne är kostnaderna för resor

mycket låga. Det finns också starka sysselsättningspolitiska skäl för ett beva-

rande. Enligt motionären skulle ett beslut om neddragning av verksamheten

vid Hässleholms garnison få förödande konsekvenser för Hässleholm. De

anställda vid garnisonen utgör nästan 10 % av ortens samlade arbetskraft.

Nedläggningen skulle också medföra en stark regional obalans i Skåne.

Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till kän-

na vad i motionen anförts om garnisonen i Hässleholm.

I motion Fö30 (kd) av Tuve Skånberg och Kenneth Lantz påpekas att det

vore ett misstag ur såväl militärstrategisk som utbildningsmässig och eko-

nomisk synvinkel att lägga ned förband i Hässleholm. Det är enligt motionä-

rerna ett bättre val att lägga ned andra jämförbara enheter. I motionen fram-

hålls också att stödet till de frivilliga totalförsvarsorganisationerna minskar

Motionärerna yrkar att förslaget att lägga ned försvarsområdesstaben, Skåns-

ka dragonbrigaden och A 3 i Hässleholm avvisas (yrkande 1).

Maud Ekendahl framhåller i motion Fö11 (m), utan särskilt yrkande i frågan,

att när det gäller Hässleholms garnison har hänsyn inte tagits till att det här

finns de flesta typer av arméförband som har unika förutsättningar till utbild-

ning för en hel mekaniserad bataljon. Den förstklassiga garnisonssamman-

slagningen återfinns inte på någon annan plats i landet. Dessutom finns inget

behov av nyinvesteringar i Hässleholm.

Ingvar Eriksson och Cristina Husmark Pehrsson anser i motion Fö25 (m),

utan särskilt yrkande, att förslaget att lägga ned Skånska dragonbrigaden

(MekB 8) samt Wendes artilleriregemente (A 3) i Hässleholm innebär en rad

negativa konsekvenser. De goda erfarenheterna av den tidigare samlokalise-

ringen mellan P 2 och T 4 och nu senast mellan P 2 och A 3 förloras.

I motion Fö329 (s) av Morgan Johansson m.fl. framhålls att på Revingehed

finns Sveriges bästa pansarövningsfält. De korta avstånden mellan utbild-

ning, förläggning och övning gör att man kan spara både tid och miljö. Re-

vingehed är beläget i den mest befolkningstäta regionen i södra Sverige. Det

gör enligt motionärerna arbetsförhållandena och restiderna korta för personal

och värnpliktiga. Det är lättare att rekrytera personal till en region där ocks

familjemedlemmarna har goda arbetslivs- och studiemöjligheter vilket är

fallet i Lund- och Malmöregionen. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beakta de

militära, miljömässiga och sociala fördelarna med Revinge garnison.

Lars Hjertén och Lars Elinderson menar i motion Fö318 (m) att Skaraborgs-

brigaden disponerar landets bäst utbyggda utbildningsplattform för pansar-

förband och mekaniserade förband. Garnisonen har mycket omfattande ga-

rage- och vårdanläggningar, landets största miloverkstad och en stor, modern

mekanikerskola. Man disponerar miljöprövade övnings- och skjutfält. Mo-

tionärerna understryker också att samgrupperingen med Markstridsskolan

(MSS) och Göta trängkår (T 2) ger goda samövningsmöjligheter. Detta vid-

gas ytterligare genom närheten till K 3 i Karlsborg. Enligt motionärerna står

det klart att Skaraborgsbrigaden är väl rustad att även i framtiden bedriva

utbildning på arméns modernaste materiel och fordon. Motionärerna yrkar att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om Skaraborgsbrigadens styrka inför Försvarsmaktens organisationsföränd-

ring.

I motion Fö22 (m) av Roy Hansson framhålls att kvar av den samlade och i

hög grad samordnade militära organisationen på Gotland avsedd för Got-

lands försvar blir endast en militärdistriktsstab och Gotlands regemente med

utbildning av mekaniserade enheter. Därmed försvinner möjligheterna till

samträning mellan mekaniserade bataljoner som skall utbildas på Gotland

och luftvärns- och artilleriförband. För att kunna genomföra strid mot även

mindre luftlandsättningar är dessa komponenter helt nödvändiga. Mortionä-

ren påpekar att de utomordentligt fina möjligheterna till den samträning som

i dag finns på Gotland och Wisborgsslätt försvinner. Investeringar som tidi-

gare gjorts för att samordna garnisonen avvecklas. Volymen värnpliktiga blir

enbart hälften av vad som är möjligt att utbilda på Wisborgsslätt vilket inne-

bär att verksamheten varken blir samordnad eller effektiv. Koncentreringen

av specialtruppslagen till i huvudsak en plats i landet medför att rekrytering-

en till specialtruppslagen kommer att bli mycket begränsad. Enligt motionä-

ren kommer det att skapa stora luckor i systemförståelse för hur strid med

brigader och högre förband skall genomföras. Motionären menar vidare att

Tofta skjutfält sannolikt är det bästa skjutfältet för stridsvagnar i landet.

Kostnaderna för till- och fråntransport till skjutfältet är minimala jämfört

med vilket förband som helst. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att luftvärnsutbildning

och artilleriutbildning integreras i en försvarsmaktsgemensam utbildning på

Gotland (yrkande 2), om att de unika samtränings- och samövningsmöjlig-

heterna på Gotland utnyttjas (yrkande 4), om att den rationella garnisonen på

Wisborgsslätt utnyttjas optimalt (yrkande 5), om att systemförståelse för

brigadsystemet utvecklas genom integrerad utbildning (yrkande 6), om att

det säkerställs möjlighet till rekrytering av officerare till specialtruppslage

över landet (yrkande 7) samt om att det sker en granskning av kostnadsbe-

räkningarna för stridsvagnsutbildningen på Gotland (yrkande 8).

Karin Enström och Roy Hansson framhåller i motion Fö16 (m) att internatio-

nella konflikter de senaste åren tydligt har påvisat luftförsvarets betydelse.

Luftvärnsmaterielen är av naturliga skäl modern och på en hög teknisk nivå.

Försöksverksamheten måste ständigt utvecklas, och det torde enligt motionä-

rerna vara ett krav att det finns närhet till civila tekniska utvecklingscentru

En avgörande fråga för vilken kvalitet luftvärnsförbanden skall kunna upp-

rätthålla är möjligheten att behålla och nyrekrytera människor med rätt kom-

petens till luftvärnsofficerare. Luftvärnssoldater och luftvärnsförband kräver

tillgång till lämpliga övningsområden. De bör vara relativt stora och miljö-

skäl får inte lägga hinder i vägen för utnyttjande. Utnyttjandet av övningsom-

råden på längre sikt måste också vara säkerställt. Motionärerna hemställer att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om luftvärnets framtida organisation (yrkande 2).

I motion Fö31 (kd) av Erling Wälivaara konstateras att propositionen i

många väsentliga stycken avviker från de intentioner överbefälhavaren angi-

vit i sitt underlag "Förslag till framtida strukturer för Försvarsmakten" från

den 19 maj 1999. Ett exempel på detta är antalet flygflottiljer. Motionären

understryker att Kirunas geografiska läge mellan Nato och Ryssland är unikt.

Närheten till det i dag inte helt stabila Ryssland med stora atomanläggningar

på Kolahalvön gör att någon måste hävda Sveriges territoriella integritet på

Nordkalotten. Lapplands jägarregemente I 22 i Kiruna kan enligt motionä-

ren med fördel ges den uppgiften. För att spara ekonomiska resurser kan i I

22 i Kiruna lämpligen omvandlas till ett detachement under K 4 i Arvidsjaur.

I 22 bör också ges utökade uppgifter för att kunna användas i fred, kris och

krig. Soldaterna skall klara av krävande patrulltjänst i arktisk terräng, lika

som sjukvård, atomsanering och flyktingmottagande. I motionen yrkas att

Lapplands jägarregemente I 22 i Kiruna bevaras som ett detachement till K 4

i Arvidsjaur (yrkande 3).

Även i motion Fö8 (v) av Siv Holma och Stig Eriksson pläderas för ett bibe-

hållande av Lapplands jägarregemente. Motionärerna delar regeringens

motiv att behålla K 4 i Arvidsjaur. Det finns emellertid enligt motionärerna

strikta försvarspolitiska motiv som talar för att Lapplands jägarregemente

kan bibehållas med förändrad ny organisation för att dels möta behov utifrån

de miljöhot som finns inom Barents region, dels komplettera K 4 i Arvids-

jaur på vissa områden (yrkande 1).

Yrkanden rörande kustartilleriförband

I några motioner behandlas kustartilleriförbanden KA 1 i Vaxholm och KA 2

i Karlskrona samt KA 3 i Fårösund.

I Vänsterpartiets partimotion Fö7 (v) konstateras att regeringen föreslår att

KA 2 i Karlskrona och KA 3 i Fårösund skall läggas ned. Motionärerna

menar att riksdagen bör avslå detta förslag. I stället bör KA 2 i Karlskrona

utgöra huvudplattformen för kustartilleriet (yrkande 7). KA 1 i Vaxholm och

KA 3 i Fårösund bör läggas ned (yrkande 8). Motionärerna framhåller att ur

utbildnings- och miljösynpunkt och med tanke på närheten till goda övnings-

områden är KA 2 det bästa alternativet för kustartilleriets huvudplattform.

Motionärerna ser det som en fördel att kustartilleriet och marinen finns på

samma ställe i en samlad garnison.

Miljöpartiet de gröna framhåller också i sin kommittémotion Fö36 (mp)

(yrkande 10) att det i stället för att avveckla KA 2 i Karlskrona vore klokare

att avveckla KA 1 i Stockholm. Motionärerna pekar på att KA 2 har goda

övningsbetingelser.

Johnny Gylling framför i motion Fö33 (kd) också motiv för att behålla KA 2.

Motionären pekar på att KA 2 enligt försvarets egna beräkningar kan bedriva

kostnadseffektivare utbildning än både KA 1 och KA 4. Miljöprövning har

genomförts vilket visar att KA 2 är en långsiktigt hållbar anläggning. KA 2

har många internationella kontakter och har bl.a. skapat ett vänförband med

Ryssland. KA 2 har visat stor förmåga att delta professionellt i internatio-

nella övningar. Motionären understryker också att KA 2 har ett utvecklat

samarbete med övriga försvarsgrenar i Blekinge inom ramen för garni-

sonstanken. Upptagningsområdet i södra Sverige är vidare viktigt. Det är

också risk för "kompetenskrasch" om KA 2 läggs ned. I motionen yrkas att

KA 2 skall vara kvar som utbildningsförband (yrkande 2) och att KA 2 bör

utgöra huvudplattform för kustartilleriutbildningen (yrkande 3).

I motion Fö24 (m) av Jeppe Johnsson framhålls att för att få ett modernt och

kostnadseffektivt försvar gäller det att samordna och utnyttja tillgängliga

resurser regionvis. De förslag som nu är lagda slår sönder möjligheterna för

Försvarsmakten att utan mycket stora investeringar kunna skapa och öva

förband i södra Sverige. Ett exempel på ett fungerande samarbete finns enligt

motionären i sydöstra Sverige i Blekinge garnison. Här samarbetar befintliga

förband i Karlskrona och Kallinge. Det finns mycket goda förutsättningar för

gemensamma övningar på alla nivåer. Propositionens förslag att lägga ned

KA 2 bör därför enligt motionären avslås. I motionen hemställs att riksdagen,

under förutsättning att regeringens proposition inte avslås i sin helhet, som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garni-

sonstanken (yrkande 2).

Lilian Virgin understryker i motion Fö324 (s) att Gotlands kustartillerirege-

mente har extremt goda förutsättningar för utbildning av rörligt sjöfrontsar-

tilleri och är ett lämpligt område för internationell utbildning och övnings-

verksamhet (yrkande 2). Närheten till goda skjutplatser i kombination med

fria skjutområden borgar enligt motionären för en effektiv utbildning.

Yrkanden rörande sjöstridskrafter

I ett par motioner behandlas frågor om sjöstridskrafterna.

Vänsterpartiet accepterar i sin partimotion Fö7 (v) att marina plattformar

finns i både Berga och Karlskrona samt att Göteborg skall ha marina resurser

delar av året. Motionärerna konstaterar att Gotland i propositionen föreslås

förlora all marin verksamhet. Med tanke på att Gotland omges av internatio-

nellt vatten är det enligt motionärerna ur ett försvarspolitiskt perspektiv

viktigt att markera vår territoriella närvaro. Motionärerna föreslår därför att

två till tre patrullbåtar från Berga får sin placering i Fårösund (yrkande 5).

Kristdemokraterna framhåller i sin kommittémotion Fö32 (kd) att med hän-

syn till Sveriges maritima beroende bör fartygsförband finnas i Östersjön och

Västerhavet. Ur rekryteringssynpunkt och för att bevara och utveckla kom-

petens samt för att ge en balanserad fördelning av den svenska flottan längs

vår långa kuststräcka anser Kristdemokraterna att en begränsad och perma-

nent basering av fartygsförband bör ske i Göteborg. Motionärerna pekar

också på att Göteborgsbaserade fartygsförband har nära till internationella

övningar. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts om permanent basering av fartygsförband i Göteborg

(yrkande 5).

Yrkanden rörande helikopterförband

Vänsterpartiet påtalar i sin partimotion Fö7 (v) att helikopterresurser har sto

betydelse för stöd till samhället. Därför bör resurser placeras på flera orter

vårt land än vad som föreslås i propositionen. Motionärerna framhåller att

det är av största vikt att verksamheten vid Säve behålls även efter år 2003

liksom att Boden får behålla tillräckliga resurser dels för den militära utbild

nings- och övningsverksamheten, dels för att bevara en god tillgänglighet i

samhället (yrkande 10 i denna del).

Kristdemokraterna understryker i sin kommittémotion Fö32 (kd) att Försvars-

maktens helikoptrar är kvalificerade rörliga resurser i kriser och krig med

god förmåga att samverka med mark-, sjö- och flygstridskrafter. Övervak-

ning och kontroll av sjöterritoriet längs hela vår kust samt stöd till det civi

samhället visar på helikopterns betydelse i vårt fredstida samhälle. Behovet

av en välutrustad helikopterorganisation måste enligt motionärerna tillgodo-

ses i det mycket sjötrafikerade Västerhavet och Östersjöutloppen samt i

Östersjön. Motionärerna konstaterar att i propositionen anges att den nuva-

rande verksamhetsdelen på Säve bör kvarstå t.o.m. år 2003. För att möjliggö-

ra fortsatt och regelbunden samverkan med marina stridskrafter i Västerhavet

och för att långsiktigt tillgodose samhällets behov av mångsidigt användbara

helikoptrar för olika räddningsinsatser anser Kristdemokraterna att en heli-

kopterenhet permanent skall baseras på Säve även efter år 2003 (yrkande

14). Ett väl fungerande räddningssamarbete i Skagerrak och Kattegatt med

danska och norska helikopterförband samt ett alltmer fördjupat försvars-

samarbete med Nato i PFF-sammanhang talar även enligt motionärerna för

att Säve bör utvecklas till kompetenscentrum för internationell helikopter-

verksamhet. Motionärerna erinrar också om att helikopterbaseringen på

Ronneby/Kallinge föreslås avvecklas. För att säkerställa tillgängliga rädd-

ningsresurser i södra Östersjön för yttäckande beredskap och för samverkan

med sjöstridskrafterna i Karlskrona anser Kristdemokraterna att en helikop-

terenhet även skall baseras permanent i Blekinge (yrkande 15).

Folkpartiet liberalerna framhåller i sin partimotion Fö28 (fp) att redan inför

försvarsbeslutet 1996 ställde sig partiet tveksamt till att koncentrera de mari

na helikopterdivisionerna till endast två orter och förordade fortsatt helikop-

terverksamhet också på Säve. Samhällets räddningsresurser i form av heli-

koptrar måste kunna användas under maximal flexibilitet och samutnyttjan-

de. Med tanke på Västkustens och Göteborgs stora betydelse för sjöväga

transporter såväl i fredstid som i krigstid vill motionärerna redan nu uttala

den såväl militära som sjöräddningsmässiga betydelse som fortsatt helikop-

terbasering på Säve kommer att ha även efter år 2003. I motionen hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om fortsatt helikopterbasering på Säve (yrkande 22).

Johnny Gylling framhåller i motion Fö33 (kd) att helikoptrarnas aktionsradie

varierar kraftigt beroende på bra eller dåligt väder. Inte ens vid bra väder ka

någon annan än en Ronnebybaserad helikopter täcka hela södra Östersjön.

En helikopter från Ronneby kan t.o.m. vid dåligt väder klara en räddningsin-

sats ända fram till Polens landgräns. Med tanke på de stora fartygsrörelserna

i södra Östersjön framstår enligt motionären behovet av helikopterverksam-

het baserad i Ronneby mycket klart. Enligt motionären ter det sig mycket

märkligt att Göta helikopterbataljon läggs ned och att endast någon enstaka

helikopter blir kvar i Ronneby för räddningstjänst. Konsekvenserna kommer

att bli stora. Den framtida räddningstjänsten i södra regionen kommer att

utgöras av en veckovis utbaserad helikopter från Berga eller Linköping. Det

är enligt motionären inte rimligt att Sverige vid södra Östersjökusten där

fartygsflödet är mycket stort och där flera miljoner människor bor lämnas

med en minimal helikopterinsats. I motionen yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevara Göta

helikopterbataljon i Ronneby i nuvarande omfattning (yrkande 8).

Yrkanden rörande flygstridskrafter

Ett antal motioner tar upp frågor om flygstridskrafterna. Huvuddelen av dem

rör frågor om F 10 Ängelholm och F 17 Kallinge.

Vänsterpartiet anser i sin partimotion Fö7 (v) att Sverige fram till år 2005

skall ha fyra flygflottiljer, med vardera två divisioner: F 21 i Luleå, F 4 i

Östersund, F 7 på Såtenäs och F 10 i Ängelholm. Enligt motionärerna bör

riksdagen således avslå regeringens förslag att lägga ned F 10 i Ängelholm

(yrkande 11). Efter år 2005 bör målsättningen vara att gå ned till tre flottilj

med sammanlagt åtta divisioner, eftersom flera flottiljer har kapacitet att ta

emot tre divisioner. Flygskolan bör enligt Vänsterpartiets mening vara kvar

på F 10. F 16 i Uppsala och F 17 i Kallinge bör dock läggas ned (yrkande

12). Den verksamhet som i dag bedrivs på dessa orter bör fördelas på de

kvarstående flottiljerna.

Miljöpartiet de gröna framför i sin kommittémotion Fö36 (mp) att i stället för

att avveckla F 10 i Ängelholm vore det klokare att avveckla F 17 i Ronneby

(yrkande 7). Motionärerna erinrar om att på F 17 skall också enligt regering-

ens förslag Göta helikopterbataljon avvecklas. Ett av de tyngre argumenten

mot F 10 var 1996 bristen på miljöhänsyn, något som i dag är bättre. Man har

i dag ett fungerande återvinningssystem, nybyggda och energieffektivare

byggnader och en hel verksamhet uppbyggd för att återvinna och ta hand om

nedmonteringen av Viggenmaskiner. Övningsbetingelserna har enligt motio-

närerna ansetts tillräckligt goda för F10.

Maud Ekendahl understryker i motion Fö301 (m) betydelsen av att den om-

fattande och väl fungerande verksamheten vid F 10 får fortsätta och vidare-

utvecklas. Det är enligt motionären inte en tillfällighet att det beslutats att

F 10 skall vara en JAS-flottilj. I motionen påpekas att det görs mångmil-

joninvesteringar, att stora belopp satsas på att utbilda de anställda och att i

Ängelholms kommun uppslutningen kring flottiljen är stor.

I motion Fö19 (m) av Ingvar Eriksson m.fl. framförs att en flyttning av

Krigsflygskolan från F 10 i Ängelholm kan få förödande konsekvenser för

såväl grundutbildningen som den fortsatta utbildningen av flygförare till JAS

39 Gripen-systemet. Motionärerna påpekar att en flytt av krigsflygskolan

innebär att den grundläggande flygutbildningen måste organiseras om på nytt

med stor risk för att antalet nyutexaminerade piloter under lång tid kan bli

mycket lågt. Flygvapnet och försvaret har enligt motionärerna inte råd med

de förseningar, kostnadsökningar och det risktagande som regeringens för-

slag kan leda till. Det påpekas också att det står klart att få av flygskolans

lärare är beredda att flytta. Motionärerna yrkar att riksdagen avslår regering-

ens förslag att flytta krigsflygskolan från Skånska flygflottiljen F 10 (yrkan-

de 2).

Siv Holma och Stig Eriksson föreslår i motion Fö8 (v) att F 16 i Uppsala och

F 17 i Kallinge läggs ned (yrkande 2). Motionärerna menar att Försvars-

makten endast skall ha kvar fyra flygflottiljer: F 21 i Luleå, F 4 i Östersund,

F 7 på Såtenäs och F 10 i Ängelholm. På så vis kan en finansiering ske av ett

bibehållande av Lapplands jägarregemente I 22 i Kiruna.

I motion Fö30 (kd) av Tuve Skånberg och Kenneth Lantz framförs att en

nedläggning av i synnerhet F 10 i Ängelholm har påvisats ge kostnader för

nyinvesteringar och omlokaliseringar som är högre än andra jämförbara

alternativ. Motionärerna påpekar att en summa för merkostnad som ligger i

storleksordningen en miljard kronor har nämnts. Det är enligt motionärerna

inte förenligt med god personalvård att förflytta anställda till nya arbetsplat

ser inom ett fåtal år. I motionen yrkas att förslaget att lägga ned F 10 i Äng-

elholm avslås (yrkande 2 i denna del).

Även i motion Fö26 (fp) av Ulf Nilsson m.fl. framförs synpunkter mot en

nedläggning av F 10. Motionärerna menar att ur en rent försvarspolitisk

aspekt är propositionens förslag beträffande flygvapnet både dyrbart och

riskfyllt. Det skapas ett "svart hål" på cirka 2 miljarder kronor. JAS-

programmet äventyras, likaså pilotförsörjningen och möjligheten att stödja

exportansträngningarna. Enligt motionärerna ter sig den regionalpolitiska

bedömningen som skulle tala för F 17:s bibehållande icke helt övertygande.

Motionärerna yrkar att förslaget att lägga ned F 10 i Ängelholm avslås.

Johnny Gylling hänvisar i motion Fö33 (kd) till de fördelar som F 17 har för

att utgöra en långsiktig etablering av en flygflottilj i södra Sverige. Motionä

ren pekar särskilt på att läget vid södra Östersjön är mycket värdefullt och at

de stora övningsområdena över vatten är unika i Sverige. F 17 har vidare

goda samövningsmöjligheter med marinen. I motionen yrkas att riksdagen

uttalar som avsikt att F 17 är en långsiktigt hållbar flygflottilj så att man i

redan om några år återigen börjar ifrågasätta flottiljens existens (yrkande 7).

I motion Fö14 (m, kd, fp) av Lennart Hedquist m.fl. framförs att det får anses

anmärkningsvärt att F 16 som i dag är den enda kvarvarande flygflottiljen i

Mellansverige inte skulle ha en permanent basering av minst en Gripen-

division. Enligt motionärerna talar såväl operativa skäl som möjligheterna till

en framgångsrik exportsatsning på JAS 39 Gripen för att F 16 utrustas med

Gripen. Om F 16 inte förses med Gripen torde det enligt motionärerna med

regeringens försvarspolitik framöver bli aktuellt med en diskussion om ned-

läggning av flottiljen. I motionen yrkas att varje flygflottilj skall utrustas

minst en division JAS Gripen (yrkande 2).

Yrkanden rörande regionalt försvar

I olika motioner tas frågan upp om hur försvaret på ett övergripande vis bör

vara organiserat regionalt i landet.

Gotland

I Folkpartiet liberalernas partimotion Fö28 (fp) framförs att det mot bak-

grund av den säkerhetspolitiska vikt för Sverige som Östersjöområdet och de

baltiska staternas stabila utveckling utgör, bör Gotlands roll som militärope-

rativ plattform säkerställas på ett tydligare sätt än vad propositionen anger.

Det handlar enligt motionärerna särskilt om att snabbt kunna säkerställa

såväl erforderlig luftoperativ förmåga som effektgivande marin närvaro -

också tillsammans med andra länder i t.ex. ett större europeiskt stabiliserande

sammanhang - vid hotande utvecklingar. I det senare fallet bör särskilt

handlingsfrihet finnas för att kunna basera fartygsenheter i Fårösundsbas-

sängen. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av att säkerställa Gotland som en

militäroperativ plattform, bl.a. för fartygsbasering (yrkande 21).

Roy Hansson framhåller i motion Fö304 (m) att Östersjöområdet och Got-

land har, relativt många andra regioner, fått och förutspås få en ökad betydel-

se för vår och andras säkerhet. Enligt motionären bör försvarets organisation

på Gotland omfatta lednings- och underrättelseförband, mekaniserad brigad,

kvalificerat luftvärn, artilleriförband, sjömålsartilleriförband (rörligt), amf

bieförband, fartygsförband (territoriell integritet), hemvärnsförband, under-

hålls- och sjukvårdsförband samt resurser för basering av sjö- och flygstrids-

krafter. I motionen yrkas att försvarsorganisationen på Gotland skall inne-

hålla en allsidigt sammansatt insatsorganisation och mot den en korresponde-

rande grundorganisation som därmed är försvarsgrenssamordnad.

Roy Hansson pekar i motion Fö 22 (m) på att försvarspropositionen innebär

utomordentligt omfattande förändringar för försvaret på Gotland. Gotland

har hittills haft en allsidigt sammansatt krigsorganisation. Propositionen

förändrar enligt motionären detta på ett dramatiskt sätt. I motionen yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om möjligheterna att möta intrång på vårt territorium om försvarsmaktsge-

mensamma stridsgrupper på Gotland säkerställs (yrkande 3).

I motion Fö21 (m) av Roy Hansson anförs att regeringen inte avser att be-

hålla någon som helst marin kapacitet på Gotland och inte heller möjligheter

att basera marina förband där. Motionären konstaterar att de nya militärdist-

riktsstaberna inte kommer att få uppgiften att hävda territoriet till havs utan

enbart på marken. Motionären pekar på att det i dag finns fartyg på Gotland

som kan lösa denna uppgift. Motionären pekar också på att det stöd som KA

3 lämnat avseende fartygs- och båtresurser kommer att upphöra då KA 3 i

Fårösund läggs ned. Gotlands unika läge mitt i Östersjön med internationellt

vatten runt om som utgör 25 % av Sveriges kuststräcka gör enligt motionären

att uppgifterna att upprätthålla incidentberedskap och hävda integriteten

svårligen kan lösas runt Gotland utan basering av bevakningsfartyg på Got-

land. I motionen pekas på att propositionen anger att ett taktiskt kommando

för marina stridskrafter skall inrättas centralt och att Försvarsmakten skall h

ansvaret för produktion och drift av sjöcentralerna samt sammanställa sjölä-

gesinformation från Försvarsmakten och civila myndigheter. Motionären

menar att det är mycket svårt för att inte säga omöjligt att centralt på en pla

i landet samla in och skapa en riktig bearbetad sjölägesbild. En marin närva-

ro på Gotland i syfte att visa att Sverige finns på Östersjöns största ö är enl

motionärens uppfattning av väsentlig betydelse för trovärdigheten av det

svenska försvaret internationellt. Motionären understryker vidare att det för

staten kan vara kostnadseffektivt att bibehålla Försvarsmaktens specialkom-

petenser på Gotland samtidigt som de merutnyttjas i stället för att kompeten-

serna måste skapas på flera myndigheter. Ett antal samverkande regionala

myndigheter behöver vid sin utövning stöd av den militära maritima organi-

sationen. Utan basering kring Gotland kommer stödet till Gotland att utebli

eller avsevärt fördröjas. En marin närvaro på Gotland bidrar också enligt

motionären i hög grad till att behålla en för Försvarsmakten nödvändig lokal

förankring genom det stöd som i dag kan ges.

I motionen framhålls vidare att Sverige i och med undertecknandet av

Schengenavtalet har förbundit sig att ha kapacitet att ingripa mot varje fartyg

som anländer till svenskt sjöterritorium. Detta förutsätter enligt motionären

en permanent fysisk närvaro på Gotland.

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till kän-

na vad i motionen anförts om att Sveriges förmåga att hävda den territoriella

integriteten till havs utanför Gotland säkerställs (yrkande 2), om havsterrito-

riet runt Gotland (yrkande 3), om att en sjöcentral även fortsättningsvis skall

finnas på Gotland (yrkande 4), om möjligheten att agera med marina enheter

i havsterritoriet runt Gotland (yrkande 5) och om att baseringsmöjligheter av

marina stridskrafter även fortsättningsvis skall finnas på Gotland (yrkande

6). I motionen yrkas dessutom att riksdagen hos regeringen begär en utred-

ning av de tillkommande ekonomiska konsekvenserna för myndigheter och

organisationer på Gotland vid ett totalt tillbakadragande av marina resurser

från Gotland (yrkande 7).

I motion Fö23 (m) av Roy Hansson anförs att det är i rikets intresse att Gots-

ka Sandön med sitt strategiska läge är bebodd året runt då detta förhållande

har stor betydelse för hävdandet av landets gränser. Försvarsmakten tillsam-

mans med andra statliga myndigheter svarar gemensamt för ifrågavarande

bemanning. I motionen yrkas att Gotska Sandön även fortsättningsvis skall

vara bemannad (yrkande 1). I motionen konstaterar motionären också att

regeringens föreslagna nedläggning av KA 3 i Fårösund kommer att leda till

att de resurser som i dag används för att transportera personal och nödvändig

materiel till och från Gotska Sandön året runt kommer att utgå. I motionen

yrkas att det inom ramen för Försvarsmaktens resurser på Gotland även

fortsättningsvis skall finnas de fartyg och båtar som erfordras för att upprätt

hålla nödvändigt transportstöd till Gotska Sandön (yrkande 2).

Västsverige

Rosita Runegrund och Åke Carnerö understryker i motion N241 (kd) att den

svenska marinen spelat en stor roll för skärgårdsbefolkningen i Bohuslän.

Helikopterförbandet på Säve har genomfört otaliga sjöräddningsinsatser och

sjuktransporter. De olika förbanden på västkusten har också i samverkan med

andra myndigheter och organisationer genomfört stora sjöräddningsövningar

och annat förebyggande säkerhetsarbete. Motionärerna framhåller att Sveri-

ges långa kust kräver kontinuerlig övervakning bl.a. av våra vidsträckta

skärgårdsområden och för att Sverige skall kunna markera sina intressen i

Västerhavet. Marina stridskrafter bör därför enligt motionärerna även i fort-

sättningen baseras och utbildas i Göteborg liksom helikopterförbandet på

Säve. Motionärerna menar att detta är en viktig säkerhetspolitisk signaleffekt

utifrån operativa behov som är positiv även ur rekryteringssynpunkt. Som

bonuseffekt ökar tryggheten i det civila samhället till lands och sjöss i och

kring rikets andra stad. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens betydelse

på västkusten (yrkande 6).

Berit Adolfsson och Inger René menar i motion Fö307 (m) att Göteborg och

västkusten har utmärkta förutsättningar som lokaliseringsort för utveckling

av försvaret i Sverige när det gäller överbefälhavarens förslag från den 19

maj beträffande sjöstridskrafter, amfibieförband och helikopterförband . Här

finns mycket goda utbildningsbetingelser, okänslig miljö - låg miljöpåver-

kan, speciella hydrografiska förhållanden, isfria vatten, intresserade och

välmotiverade värnpliktiga och mycket stor rekryteringskraft av officerare

och deras familjer. I Västra Götaland finns ca 11 500 hemvärnsmän och

frivilliga. Göteborg har Nordens största hamnstad och en betydande interna-

tionell verksamhet. Västsverige och västkusten har också flera geografiska

fördelar. Motionärerna pekar också på att på Kärringberget i Göteborg finns

Försvarsmakten och ett antal myndigheter lokaliserade vilket medför stora

ekonomiska, personella och effektivitetsmässiga fördelar. I motionen hem-

ställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det nya försvaret utvecklas och utbildas vid förbanden i Västra

Götaland genom att amfibie-, fartygs- och helikopterutbildning förläggs dit

(yrkande 2).

I motion Fö326 (m, kd, fp) av Cecilia Magnusson m.fl. och motion Fö330 (s,

c) av Marianne Carlström m.fl. påpekas att Göteborg har unika förutsättning-

ar vad avser marin utbildning och övning samt goda förutsättningar att för-

sörja och samträna såväl storstadsförband som marina enheter. Göteborgs-

området är enligt motionärerna en naturlig knutpunkt för såväl skyddet av

vår infrastruktur som hävdandet av vår territoriella integritet i Västerhavet

och olika former av stöd till samhället. I motionerna framhålls att militär

verksamhet även i fortsättningen bör finnas i Göteborgsområdet.

Norra Sverige

Olle Lindström framhåller i motion Fö27 (m) att den föreslagna nedskär-

ningen av försvarets organisation i norra Sverige är oacceptabel. Den enda

landgräns Sverige har österut lämnas nu helt utan militär närvaro. Motionä-

ren anser därför att I 22 i Kiruna skall bibehållas. I motionen understryks att

Boden i dag är landets största och mest sammanhållna garnison med Norr-

bottens regemente (Mek 19) och Norrlandsbrigaden samt förband ur olika

specialtruppslag, norra underhållsregementet och Norrbottens helikopterba-

taljon. Motionären erinrar om att regeringen i sina direktiv inför organis-

tionsförändringarna ansåg att just sådana utbildningsplattformar skulle bibe-

hållas. Enligt propositionen skall denna utmärkta garnison splittras. I motio-

nen pekas på att propositionen föreslår endast ett förband för respektive

funktion. Dessa blir enligt motionären för få för att kunna genomföra integre-

rad utbildning i brigadförband vid flera platser och den naturliga samverkan

uteblir. Utbildning och övning i vintermiljö blir begränsade och otillräckliga.

Motionären anser att specialtruppslagen och helikopterbataljonen därför

skall bibehållas i Boden. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om försvaret i norra Sverige

(yrkande 3).

Erling Wälivaara konstaterar i motion Fö31 (kd) att propositionen avviker i

många väsentliga stycken från de intentioner Överbefälhavaren angivit i sitt

underlag "Förslag till framtida strukturer för Försvarsmakten" från den 19

maj 1999. Motionären konstaterar vidare att propositionen föreslår att speci-

altruppslagen A 8, Lv 7, Ing 3, S 3 samt Norrlands helikopterbataljon i Bo-

den omvandlas till detachement. Enligt motionären är en sådan omvandling

synnerligen olycklig och äventyrar vinterkompetensen och försvarsförmågan

i övre Norrland. Bodens garnison med sina specialtruppslag tillsammans

med flygflottiljen F 21 i Luleå utgör enligt motionären den mest kompletta

garnisonen i landet för just detta ändamål och måste därför bibehållas i sin

nuvarande form (yrkande 2).

Försvaret av huvudstaden

I motion Fö18 (m) av Karin Enström m.fl. framhålls vikten av försvaret av

Stockholm, Sveriges huvudstad. Det påpekas att det är mycket svårt att för-

svara huvudstadsområdet med många känsliga mål som måste skyddas.

Motionärerna erinrar om att var femte svensk bor i Storstockholmsområdet.

De erinrar vidare om att i propositionen föreslås bl.a. nedläggning av Rosla-

gens luftvärnskår Lv 3 i Norrtälje och Livgardets dragoner K 1 i Stockholm.

Försvaret av huvudstaden är enligt motionärerna förmodligen en av Försvar-

smaktens mest komplicerade och komplexa uppgifter. Det kräver en rad

olika förbandstyper - markförsvar, luft- och sjöförsvar - som leds gemen-

samt för att kunna samordna striden. I motionen hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvaret av

huvudstaden (yrkande 2).

Anna Lilliehöök m.fl. anser i motion Fö37 (m), utan särskilt yrkande, att ett

starkt försvar av Stockholm är strategiskt för försvaret av hela vårt land.

Enligt motionärerna äventyras försvarsförmågan allvarligt i Stockholmsom-

rådet med de mycket omfattande nedskärningar av försvaret som regeringen

föreslår. Motionärerna menar att det är märkligt att flera av förslagen ger

sämre möjligheter att uppnå de uppsatta målen och förefaller snarare kosta

mer än att spara pengar. Ett exempel på detta är regeringens förslag att lägga

ner Lv 3 i Norrtälje. Motionärerna understryker att Stockholms geografi gör

det helt nödvändigt med kombinerat land-, sjö- och luftförsvar. Regeringens

förslag att halvera flottan slår hårt mot försvaret av Stockholm. I motionen

pekas också på att Livgardesbrigaden (I 1) i Kungsängen läggs ned. Även

om statsskytteutbildning och en del utbildning av mekaniserade förband

behålls i Kungsängen fordras en mycket mer noggrann genomgång av kon-

sekvenserna av nedläggningen. Motionärerna pekar också på att Livgardets

dragoner (K 1) läggs ned vilket innebär att innerstaden står utan något för-

band.

Blekinge

Johnny Gylling föreslår i motion Fö33 (kd) att en försvarsmaktsgarnison

bildas i Blekinge med stark marin koncentration. Motionären pekar på att det

strategiska läget, folklig förankring och garnisonstanken talar för detta. I

motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Blekinge försvarsmaktsgarnison (yrkande 1) och

om att marinen skall ha en stark koncentration till Karlskrona (yrkande 4).

Yrkanden rörande vissa övriga frågor

Skjutfält

I motion Fö310 (s) av Inger Lundberg m.fl. framförs att det finns stor oro

bland många länsbor för konsekvenserna av de planer för skjutfältet i Vil-

lingsberg, Örebro län, som Försvarsmakten redovisat. Kilsbergsområdet är

sedan flera generationer ett viktigt friluftsområde för många mellansvenskar.

Det är också gammal kulturbygd och bostadsområde för många. Motionärer-

na pekar på att Försvarsmakten redovisat planer på kraftigt utökad använd-

ning av Kilsbergsfältet bl.a. för mekaniserade förband. En anpassning av

fältet för tyngre ammunition innebär enligt motionärerna både väsentligt

ökade bullernivåer, ökat utnyttjande av fältet och mycket allvarliga risker för

hela Kilsbergsområdets status som friluftsområde. Motionärerna menar att

Försvarsmakten inte står utan alternativ. Det finns enligt motionärerna goda

möjligheter att använda delar av Villingsbergsfältet för de ändamål som är

nödvändiga för försvarsintressen i regionen utan att äventyra friluftslivet i

Kilsbergen. Detta kräver dock omtänkande av Försvarsmakten med inrikt-

ning på att i högre grad använda skjutfältet i Älvdalen. Motionärerna anser

det nödvändigt att riksdagen med kraft slår fast att Försvarsmakten måste

söka lösningar som i så ringa utsträckning som möjligt kommer i konflikt

med viktiga allmänna intressen. Det är nödvändigt med en övergripande

översyn av skjutfältsverksamheten i Sverige. Användningen av Villings-

bergsfältet måste enligt motionärerna begränsas till oundgängliga behov av

närskjutfält för garnisonen i Kristinehamn och behovet av säkerhetsområde

för Bofors skjutfält. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger rege-

ringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av skjutfältsverk-

samheten i Villingsberg och tillvaratagande av de möjligheter som skjutfältet

i Älvdalen ger.

Även i motion Fö321 (kd) av Ulf Björklund och Rose-Marie Frebran tas

frågan om utnyttjandet av skjutfältet vid Villingsberg i Kilsbergen och Älv-

dalens skjutfält upp. Motionärerna menar att när nu frågan om framtidens

övningsfält åter är aktuell talar allt för att Kilsbergens natur- och miljövärd

måste värnas för kommande generationer. Det ter sig enligt motionärerna

som naturligt att den framtida satsningen på ett storskjutfält skall ske i Älv-

dalen. Det kan därtill gärna ske i samarbete med Norge, övriga nordiska

länder samt andra länder som berörs av PFF-arbetet.

Samma fråga behandlas i motion Fö325 (kd, m, v, c, fp, mp) av tredje vice

talman Rose-Marie Frebran m.fl. Motionärerna framhåller att det är uppen-

bart att det krävs ett tydligt ställningstagande mot Försvarsmaktens utbygg-

nadsplaner för att värna Kilsbergen (yrkande 1). Det är för motionärerna

obegripligt att det finns planer på att Villingsbergs skjutfält skall utvecklas

till Sveriges nya storskjutfält med plats för alla typer av förband - även in-

ternationella. Fokus på Sveriges storskjutplats måste enligt motionärerna

riktas om från Villingsberg till Älvdalen. Motionärerna inser att det är orea-

listiskt att kräva nedläggning av Villingsberg. Vissa områden kan dock läg-

gas i en anpassningsplan/träda och tills vidare disponeras av övriga i sam-

hället (yrkande 2). Med båda skjutfälten kvar måste enligt motionärerna de

stora samövningarna hänvisas till Älvdalen (yrkande 3). Motionärerna menar

att i Örebro län vill man inte ha en utbyggnad av skjutfältet i Villingsberg:

fältet är för litet, värdefull natur och miljö skadas, boende och friluftsliv s

och en positiv regional utveckling motverkas. I Älvdalen däremot finns

enligt motionärerna gott om plats; kommunen och folket välkomnar en utök-

ad verksamhet och arbetstillfällen kan skapas i en regionalpolitiskt utsatt

region.

Malmen

Dan Ericsson och Yvonne Andersson framhåller i motion Fö327 (kd) att

Saabfältet, Malmen och Kvarn är knutna till varandra genom ett väl utvecklat

nätverk. På Saab utvecklas sedan en lång tid flygplan. De provflygs från

Saabs eget fält. På Malmen testas och vidareutvecklas flygplanen i förhållan-

de till beställarens önskemål. FMV-prov är tillsammans med helikopterba-

taljonen de största användarna av Malmen. Kvarn är det stora övningsområ-

det för arméns pansarförband och utgör också ett värdefullt övningsområde

för helikopterbataljonen. FMV-prov behöver Malmen för vidareutveckling

och anpassning till de nya krav som kontinuerligt ställs på flygplan och heli-

koptrar efter leverans. Enligt motionärerna finns det en direkt koppling mel-

lan Saab, Malmen och Kvarn. I motionen hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid Malmen,

Linköping, säkerställa fortsatt verksamhet med bäring på försöksverksamhet

(yrkande 1).

Samverkansorgan mellan Försvarsmusikcentrum och SMOK

Runar Patriksson framhåller i motion Fö309 (fp) att ett gemensamt organ

mellan Försvarsmusikcentrum, FMC, och SMOK, som är de kommunala

musik- och kulturskolornas samverkansorgan, skulle kunna verka positivt

genom att visa på musikens möjligheter till heltidsarbete, både civilt och

inom försvaret. Motionären påpekar att information till ungdomar i rätt ålder

ofta styr deras val av kulturengagemang. Ett samverkansorgan mellan FMC

och SMOK bör enligt motionären inrättas för att ta fram material som kan

distribueras till nybörjare i de kommunala musikskolorna. Vidare borde här

kunna arbetas fram program för fortbildning av lärare inom musikskolorna,

där utbyte lärare/musiker inom försvaret skulle kunna bli ett spännande

komplement för båda berörda parter. En samordning vore enligt motionären

en framtidssatsning för rekrytering för att upprätthålla den goda kvalitet som

försvarsmusiken i dag har. Även de kommunala musikskolornas blås- och

slaginstrumentverksamhet skulle må väl av detta samarbete. I motionen

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-

tionen anförts om inrättande av ett samverkansorgan mellan Försvarsmu-

sikcentrum och SMOK med uppgift att rekrytera unga musiker för framtidens

musikverksamhet i Sverige.

Utskottet

Bakgrund och utskottets prövning

Försvarsmaktens organisation i fred har tidigare beslutats i 1996 års för-

svarsbeslut (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) när det

gäller huvuddelen av organisationen. Dessutom har riksdagen i beslutet om

1998 års budget (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82)

fastställt vissa ändringar i indelningen av försvarsområden och delar av För-

svarsmaktens skolorganisation.

Utskottet uttalade i betänkande 1998/99:FöU5 Försvarspolitiken i anslut-

ning till den säkerhetspolitiska kontrollstationen att grundorganisationen

hade en betydande överkapacitet i förhållande till de utbildningsuppgifter

som kunde förutses. Utskottet konstaterade också att organisationen behövde

reformeras för att medge en rationell utbildning av krigsförbanden i det

framtida försvaret.

Utskottet har vid sin beredning av Försvarsmaktens organisation i fred ut-

över förslagen i regeringens proposition och avgivna motioner inhämtat

underlag på ett antal olika sätt. Föredragningar har skett inför utskottet av

Försvarsdepartementet, Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Luftfarts-

verket. Olika militära befattningshavare har av utskottet ombetts lämna sak-

upplysningar. Utskottet har också tagit emot uppvaktningar från ett antal

berörda län, kommuner och organisationer samt anställda vid olika förband,

nämligen från bl.a. Sollefteå kommun, Västernorrlands län och Sollefteå

garnison, Ängelholms kommun och Skånska flygflottiljen, Svenska Officers-

förbundet, Hallands län, Halmstads kommun, Hallands regemente och Hal-

landsbrigaden, Civilbefälhavarna, Kiruna kommun och Vittangi ödemarks-

hemvärnskompani, Officersföreningen vid Norrlands ingengörkår Ing 3,

Gotlands militärkommando MKG och Gotlands kustartilleriregemente KA 3,

Sveriges reservofficersförbund SROF, Bodens kommun och garnison, Lin-

köpings kommun, Motala kommun och Malmens officersförening, Frivilli-

gorganisationernas samarbetskommitté FOS, Länsstyrelsen i Dalarna, Falu

kommun och Dalregementet I 13, Norrtälje kommun och Roslagens luft-

värnskår Lv 3, Karlskrona kommun, Sydkustens marinkommando MKS,

Marinens officersförening Syd, Karlskrona kustartilleriregemente KA 2,

personalorganisationerna vid Skånska flygflottiljen F 10 samt Hässleholms

kommun och Officersföreningen vid Hässleholms garnison. Vid uppvakt-

ningarna och föredragningarna har skriftligt material överlämnats till utskot-

tet. Dessutom har utskottet tagit emot skrivelser och brev från organisationer

och enskilda.

Utskottet har i det föregående framhållit att det varken finns försvarspoli-

tiska motiv eller ekonomiska förutsättningar att fullfölja 1996 års försvarsbe-

slut och att försvarspolitiken nu måste läggas om på en rad punkter när det

gäller det militära försvarets framtid. Utskottet har också redovisat sin syn p

omfattningen och utformningen av Försvarsmaktens framtida krigsförband.

Utskottet kan konstatera att beredningen av frågan om Försvarsmaktens