Bet. 1999/2000:FöU3

Försvarsutskottets betänkande

1999/2000:FÖU03

Lag om försvarsunderrättelseverksamhet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1999/2000

FöU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet.

I proposition 1999/2000:25 redovisar regeringen -

utan att begära ett beslut av riksdagen - de fyra

grundprinciper som bör ligga till grund för

försvarsunderrättelsetjänstens bedrivande. Utskottet

har inget att invända mot dessa principer.

Utskottet anser att riksdagen bör anta regeringens

förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet.

Även om lagform inte är obligatorisk anser utskottet

i likhet med regeringen att det är viktigt att i ett

demokratiskt samhälle de grundprinciper som styr

försvarsunderrättelseverksamheten också skall komma

till uttryck i lag. Det är därför angeläget att

riksdagen lägger fast ramarna för denna verksamhet

och anger dess huvudsakliga uppgifter och

arbetsformer. Genom lagen ger riksdagen de fasta

utgångspunkterna för den närmare regleringen av

verksamheten, som sedan kan ske med stöd av

regeringens förordningsmakt.

Därmed markeras vikten av en väl

fungerande underrättelseverksamhet

som bedrivs utifrån i ett

demokratiskt samhälle godtagbara

grundprinciper. Det bidrar till ett

högt förtroende för verksamheten

och en förståelse för dess

betydelse för det svenska

försvaret.

Propositionen

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet.

Regeringen

Bakgrund och utgångspunkter

Den militära underrättelsetjänsten har tidigare

varit föremål för granskning bl.a. av 1974 års

underrättelseutredning. På grundval av

Underrättelseutredningens betänkande Den militära

underrättelsetjänsten (SOU 1976:19) fastställde

statsmakterna år 1976 de nuvarande principerna för

den militära underrättelsetjänsten (prop.

1975/76:189, bet. FöU 1975/76:40, rskr.

1975/76:373).

Försvarsutskottet uttalade i anslutning till det

senaste försvarsbeslutet i betänkande 1995/96:FöU1

att det för sin del ansåg det motiverat med en

översyn av underrättelsetjänsten för att därmed

säkerställa att den ges en sådan ledning och

utformning som svarar mot de särskilda behov som

inriktningen av totalförsvaret erfordrar.

Regeringen beslutade den 19 december 1996 om

direktiv (dir. 1996:111) till en kommitté med

uppgift att se över underrättelsetjänstens

uppgifter, ledning och utformning. Med stöd av

regeringens bemyndigande förordnade dåvarande chefen

för Försvarsdepartementet, statsrådet Thage G Peter-

son, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, numera

f.d. generaldirektören Kerstin Fredga och numera

f.d. ambassadören Pär Kettis att vara ledamöter av

kommittén.

Kommittén, som antog namnet 1996 års

underrättelsekommitté, lämnade i mars 1999 sitt

betänkande Underrättelsetjänsten - en översyn (SOU

1999:37).

Underrättelsekommittén har i sitt betänkande lämnat

förslag som kräver ställningstaganden när det gäller

lagreglering av den militära

underrättelseverksamheten, inrättandet av en

samordningsfunktion för underrättelsefrågor i

Regeringskansliet, grundprinciperna för

underrättelsetjänsten samt insynen i och kontrollen

av den militära underrättelsetjänsten.

Förändringen i den säkerhetspolitiska utvecklingen

i omvärlden har påverkat den militära

underrättelsetjänsten under senare år. Även om risk-

en för storkrig eller krig mellan stater framstår

som avlägsen har inte konflikter och kriser

försvunnit ens från vårt närområde. Nya säkerhetshot

har uppstått i form av migrationstryck, politisk och

social instabilitet och påfrestningar på det

ekologiska systemet. Härtill kommer risk för

spridning av massförstörelsevapen, terrorism,

etniska och kulturella konflikter m.m. Ansvaret för

åtgärder mot nya säkerhetshot, som inte bedöms

utgöra någon direkt fara för landet, ligger

emellertid på olika civila statliga och kommunala

myndigheter. Den militära underrättelsetjänsten bör

emellertid inom ramen för uppdrag kunna stödja dessa

myndigheter med inhämtning och analys av information

i särskilda fall.

De ökade satsningarna på internationella

fredsfrämjande insatser ställer också krav på

underrättelseinformation. Försvarsmakten skall ha

förmåga till anpassning till förändringar i

omvärldsläget, vilket ställer delvis nya krav på den

militära underrättelsetjänstens förmåga att upptäcka

indikationer på sådana förändringar.

En utgångspunkt är emellertid att den militära

underrättelsetjänsten även fortsättningsvis skall

fullgöra centrala uppgifter inom ramen för den

grundberedskap som Försvarsmakten skall upprätthålla

för försvar mot väpnat angrepp och för att hävda

svensk territoriell integritet.

Underrättelsekommittén anser inte, och regeringen

har ingen annan uppfattning, att det finns anledning

att vidta förändringar avseende den militära

underrättelsetjänstens och Försvarets radioanstalts

grundorganisation och ställning. Den militära

underrättelsetjänsten bör således även

fortsättningsvis ingå i Försvarsmakten, och

Försvarets radioanstalt bör vara en självständig

myndighet under regeringen. Konsekvenserna av

kommitténs förslag innebär inte några ekonomiska

förändringar av betydelse. Den militära

underrättelsetjänstens framtida resursbehov och

eventuella uppgifts- och organisations-ändringar får

bedömas närmast inom samordningsfunktionen i

Regeringskansliet.

Regeringen har i budgetpropositionen också anmält

att den avser att låta förstärka Försvarets

underrättelsenämnd.

Regeringen avser att även fortsättningsvis lämna

särskild information direkt till försvarsutskottet i

frågor rörande den militära underrättelsetjänsten.

Fyra grundprinciper för

försvarsunderrättelseverksamheten

Med hänsyn till att det i den militära

underrättelseverksamheten ingår att medverka i

internationellt säkerhetssamarbete och att stärka

samhället vid svåra påfrestningar på samhället i

fred är det enligt regeringen erforderligt med ett

begrepp för verksamheten som inte bara täcker

underrättelseverksamhet till stöd för det militära

försvaret. Regeringen anser därför att en lämplig

benämning för den beskrivna

underrättelseverksamheten är försvars-

underrättelseverksamhet.

Grundprinciperna för den militära

underrättelseverksamheten har sitt ursprung i olika

propositioner (prop. 1975/76:189 och prop.

1991/92:102) och utskottsbetänkanden (bet. FöU

1973:25, bet. FöU 1975/76:40, bet. KU 1987/88:40,

bet. 1990/91:KU30 och bet. 1991/92:KU30).

Grundprinciperna har kommit till uttryck i hemliga

regeringsbeslut och regleringsbrev som ett led i den

årliga styrningen av underrättelsetjänstens

verksamhet. De finns för närvarande fastlagda i ett

öppet regleringsbrev för totalförsvaret för år 1999.

De fyra grundprinciper för

försvarsunderrättelseverksamheten som redovisas

nedan återfinns till viss del i regeringens förslag

till en lag om försvars-underrättelseverksamhet.

Regeringen anser att det trots detta finns skäl att

redogöra för grundprinciperna i sin helhet.

1. Statsmakternas intentioner

Grundprincipen om statsmakternas intentioner bör

lyda på följande sätt.

Försvarsunderrättelseverksamheten skall bedrivas i

enlighet med statsmakternas utrikes-, försvars- och

säkerhetspolitiska intentioner. Verksamheten får

styras endast av våra egna behov och prioriteringar.

Härvid skall dock även hänsyn tas till den ökade

vikt som statsmakterna fäster vid det

internationella säkerhetssamarbetet i form av stöd

till och deltagande i säkerhetsfrämjande samarbete

och fredsfrämjande och humanitära insatser och de

särskilda krav på underrättelseverksamheten som

detta ställer.

2. Landets yttre säkerhet

Grundprincipen om landets yttre säkerhet bör ha

följande lydelse.

Försvarsunderrättelseverksamheten får uteslutande

avse underrättelser av betydelse för rikets yttre

säkerhet och för det internationella

säkerhetssamarbetet i form av svenskt stöd till och

deltagande i säkerhetsfrämjande samarbete samt i

fredsfrämjande och humanitära insatser. Den får inte

avse uppgifter som ligger inom ramen för polisens

och andra myndigheters brottsbekämpande och

brottsförebyggande arbete.

3. Landets egna behov

Grundprincipen om landets egna behov bör ha följande

lydelse.

Försvarsunderrättelseverksamheten skall tjäna

endast vårt lands säkerhetspolitiska intressen och

får därmed inte bedrivas på uppdrag av någon annan

stat eller låta andra staters intressen gå före våra

egna.

4. Syftet med utlandssamarbetet

Grundprincipen om syftet med utlandssamarbete bör ha

följande lydelse.

Försvarsunderrättelseverksamhetens utbyte av

information med utländska underrättelse- och

säkerhetstjänster får ske endast under förutsättning

att syftet är att tjäna statsledningen och det

svenska totalförsvaret samt att lämnade uppgifter

inte är till skada för svenska intressen. I

sammanhanget bör erinras om den begränsning i fråga

om utlämnande av uppgifter som de svenska

bestämmelserna om sekretess och personuppgifter kan

innebära.

En lagreglering av försvarsunderrättelseverksamheten

Behovet av en lagreglering

Det är i ett demokratiskt samhälle viktigt att de

grundprinciper som styr

försvarsunderrättelseverksamheten kommer till

uttryck i lag.

Den militära underrättelseverksamheten är i många

länder reglerad i lag. I de fall som den militära

underrättelsetjänsten har sådana uppgifter inom den

inre nationella säkerheten som även innefattar

polisiära uppgifter är detta en naturlig sak.

Europakonventionen och den svenska regeringsformen

innehåller krav på att begränsningar av visst

innehåll av medborgarnas fri- och rättigheter endast

får meddelas genom lag. Säkerhetspolisens verksamhet

är följaktligen i dessa delar reglerad genom

bestämmelser i bl.a. rättegångsbalken och polislagen

(1984:387). Den militära underrättelsetjänsten i

Sverige sysslar med rikets yttre säkerhet och har

inte sådana uppgifter som enligt regeringsformen

fordrar lagform. Även om lagform inte är

obligatorisk, kan riksdagen fatta beslut genom lag.

Så har också skett i en inte obetydlig omfattning.

Ett syfte kan vara att binda regeringen och andra

berörda.

Regeringen anser att det i ett demokratiskt

samhälle är viktigt att en sådan betydelsefull och

ofta uppmärksammad verksamhet som försvars-

underrrättelseverksamheten är reglerad i lag. Det är

angeläget att riksdagen lägger fast ramarna för

denna underrättelseverksamhet och anger dess

huvudsakliga uppgifter och arbetsformer. Genom lagen

kan riksdagen ge de fasta utgångspunkterna för den

närmare regleringen av verksamheten, som sedan kan

ske med stöd av regeringens förordningsmakt.

Underrättelseverksamheten är av sådan art att det av

naturliga skäl inte är möjligt att i lagform reglera

den i detalj.

Genom att lagreglera

försvarsunderrättelseverksamheten markeras vikten av

en väl fungerande underrättelseverksamhet som

bedrivs utifrån i ett demokratiskt samhälle

godtagbara grundprinciper. Det är regeringens

uppfattning att en lagreglering kommer att från

allmänhetens sida bidra till ett högt förtroende för

verksamheten och en förståelse för dess betydelse

för det svenska försvaret.

Försvarsunderrättelseverksamhet

Regeringen föreslår att

försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas för

att kartlägga yttre militära hot mot landet och till

stöd för svensk utrikes-, försvars- och

säkerhetspolitik. I verksamheten ingår att medverka

i det svenska deltagandet i internationellt

säkerhetssamarbete och att medverka med

underrättelser för att stärka samhället vid svåra

påfrestningar på samhället i fred. Regeringen skall

bemyndigas att närmare bestämma i vilken

utsträckning försvarsunderrättelsetjänsten skall

medverka i sistnämnda uppgift. Regeringen skall

bemyndigas att bestämma

försvarsunderrättelseverksamhetens inriktning.

Försvarsunderrättelseverksamheten skall bedrivas av

Försvarsmakten. Regeringen skall bemyndigas att

bestämma vilka ytterligare myndigheter som skall

bedriva försvarsunderrättelseverksamhet.

En bestämmelse med ovanstående innehåll bör införas

i lagen.

Arbetsmetoder

Regeringen föreslår att

försvarsunderrättelseverksamheten skall fullgöras

genom inhämtning, bearbetning och analys av

information. Analyser av hotbilder och bedömningar i

underrättelsefrågor skall rapporteras till

Regeringskansliet och andra berörda myndigheter. En

bestämmelse om detta bör införas i lagen.

Utlandssamarbete

Regeringen föreslår att de myndigheter som skall

bedriva försvarsunderrättelseverksamhet får, i

enlighet med vad regeringen närmare bestämmer,

etablera och upprätthålla samarbete i

underrättelsefrågor med andra länder och

internationella organisationer. Lagen bör innehålla

en bestämmelse med detta innehåll.

Som ovan nämnts anger den fjärde grundprincipen för

försvarsunderrättelseverksamheten syftet med

utlandssamarbete. I begreppet samarbete innefattas

som en central del utbyte av

underrättelseinformation. Den tredje grundprincipen,

som anger att försvarsunderrättelseverksamheten

skall styras av landets säkerhetspolitiska

intressen, är härvid naturligtvis av intresse. I

lagförslagets 3 § anges att regeringen närmare

bestämmer frågan om för-svarsunderrättelsetjänstens

samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och

internationella organisationer.

Förhållandet till polisen och vissa andra

myndigheters verksamhet

Regeringen föreslår att

försvarsunderrättelseverksamheten inte får avse

uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter

ligger inom ramen för polisens och andra

myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande

arbete. En bestämmelse om detta bör införas i lagen.

I den andra grundprincipen för

försvarsunderrättelseverksamheten, som ovan nämnts,

anges att verksamheten inte får avse uppgifter som

ligger inom ramen för polisens och andra

myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande

arbete. I försvarsunderrättelseverksamheten får inte

utövas verksamhet som inrymmer polisiära

befogenheter såsom förundersökningsåtgärder enligt

rättegångsbalken och tvångsmedelsanvändning enligt

bl.a. polislagen (1984:387). Detta följer redan av

lagstiftningen på området och är en naturlig

konsekvens av att det är andra samhällsfunktioner än

försvarsunderrättelsetjänsten som svarar för den

inre nationella säkerheten.

Insyn

Regeringen förslår att det i lagen skall finnas en

bestämmelse om att en särskild nämnd under

regeringen skall ha insyn i

försvarsunderrättelseverksamheten i enlighet med vad

regeringen närmare föreskriver.

Försvarets underrättelsenämnd har till uppgift att

följa underrättelsetjänsten inom Försvarsmakten och

Försvarets radioanstalt samt inom de övriga

myndigheter som bedriver underrättelseverksamhet och

som enligt förordningen (1996:1515) med instruktion

för Regeringskansliet hör till

Försvarsdepartementet. Regeringen anser att grunden

för Försvarets underrättelsenämnds verksamhet nu bör

lagfästas genom en allmän bestämmelse i lagen om

försvarsunderrättelseverksamhet.

Ikraftträdandet

Lagen om försvarsunderrättelseverksamhet föreslås

träda i kraft den 1 juli 2000.

Motionerna

Kristdemokraterna konstaterar i motion Fö3 (kd

kommitté) att regeringens lagförslag skiljer sig

från Underrättelsekommitténs förslag.

Kristdemokraterna anser att Underrättelsekommitténs

förslag till 2 § bör följas.

Försvarsunderrättelseverksamheten bör inte endast

kartlägga "yttre militära hot mot landet" utan även

"andra yttre hot" (yrkande 1).

Kristdemokraterna pekar på att hoten ofta är

sammansatta och kan falla under flera olika

myndigheters ansvar. Det vidgade säkerhetsbegreppet

kräver möjligheter till ökad samverkan mellan olika

myndigheter som bedriver underrrättelseverksamhet

(yrkande 2).

Den militära underrättelsetjänstens kontaktyta med

andra myndigheter, inte minst polisen, bör beredas

möjlighet att öka. Motionärerna framhåller att 4 § i

lagsförslaget inte får tolkas så snävt att

myndigheter som bedriver

försvarsunderrättelseverksamhet inte får lämna andra

myndigheter biträde (yrkande 3).

Kristdemokraterna anser att det bör ske en

fortlöpande prövning av vilka metoder som är mest

lämpade för underrättelseinhämtning sett i relation

till de aktuella och långsiktiga behoven. Denna

prövning bör leda fram till en redovisning för

riksdagen av vilka behov som finns och vilka

resurser som enligt regeringens mening behövs för

att tillgodose dem (yrkande 4).

Folkpartiet liberalerna ställer sig i motion Fö2 (fp

kommitté) positiva till regeringens förslag.

Folkpartiet anser emellertid att de fyra

grundprinciper som skall gälla för

försvarsunderrättelseverksamheten också bör

godkännas av riksdagen.

Utskottet

I anslutning till beredningen av etapp 1 i senaste

försvarsbeslutet framhöll utskottet (bet.

1995/96:FöU1 s. 34) underrättelsetjänstens

betydelse. Utskottet ansåg det motiverat med en

översyn av den militära underrättelsetjänsten för

att därmed säkerställa att den ges en ledning och

utformning som svarar mot behoven som den föreslagna

inriktningen av totalförsvaret erfordrar när det

gäller förmågan till kort- och långsiktig

anpassning. Ett sådant översynsarbete har genomförts

som bl.a. lett fram till nu föreliggande lagförslag.

Regeringen har vidare aviserat att den skall inrätta

en särskild samordningsfunktion inom

Regeringskansliet för säkerhetspolitiska

underrättelsefrågor. Den kan inrättas utan medverkan

av riksdagen.

Regeringen pekar på att den militära

underrättelseverksamheten i många länder är reglerad

i lag. Den militära underrättelsetjänsten i Sverige sysslar med

rikets yttre säkerhet och har inte sådana uppgifter som enligt

regeringsformen fordrar lagform.

Även om lagform inte är obligatorisk anser utskottet i likhet med regering-

en att det är viktigt att i ett demokratiskt samhälle de grundprinciper som

styr försvarsunderrättelseverksamheten också kommer till uttryck i lag. Det

är sålunda angeläget att riksdagen lägger fast ramarna för denna

underrättelse-verksamhet och anger dess huvudsakliga uppgifter och

arbetsformer. Genom lagen ger riksdagen de fasta utgångspunkterna för den

närmare regleringen av verksamheten, som sedan kan ske med stöd av

regeringens förordnings-makt.

Därmed markeras vikt-en av en väl fungerande underrättelseverksamhet som

bedrivs utifrån i ett demokratiskt samhälle godtagbara grundprinciper. Det

bidrar till ett högt förtroende för verksamheten och en förståelse för dess

betydelse för det svenska försvaret.

I propositionen redogör regeringen närmare för de fyra grundprinciperna som

enligt regeringens mening bör ligga till grund för försvarsunderrättelse-

verksamheten. De har sitt ur-sprung i olika propositioner (prop. 1975/76:

189 och prop. 1991/92:102) och utskottsbetänkanden (bet. FöU 1973:25, bet.

FöU 1975/76:40, bet. KU 1987/88:40, bet. 1990/91:KU30 och bet. 1991/92:KU30

). De har även kommit till uttryck i hemliga regeringsbeslut och

regleringsbrev som ett led i den årliga styrningen av underrättelsetjäns-

tens verksamhet.

Folkpartiet liberalerna - som är positiva till regeringens förslag - anser

emellertid i motion Fö2 att riksdagen - genom ett särskilt beslut - bör god

-känna de fyra grundprinciperna. Utskottet konstaterar att det nu är fråga

om att regeringen redogör för riksdagen om de principer som redan gäller

för försvarsunderrättelseverksamheten. Utskottet har inget att invända mot

den redogörelse som regeringen lämnar över vilka principer som även

framgent bör gälla för försvarsunderrättelseverksamheten.

De fyra grundprinciperna återfinns till dels i regeringens förslag till lag

. Genom att anta lagförslaget antas i huvudsak även de fyra

grundprinciperna. Därmed torde motionärernas önskemål i allt väsentligt

tillgodoses. Riksda-gen bör inte fatta två beslut i samma sak. Mot den

bakgrunden avstyrker utskottet motion Fö2 (fp).

Kristdemokraterna anser i motion Fö3 (yrkandena 1-3) att 1 § i lagen bör

utvidgas så att försvarsunderrättelseverksamheten skall omfatta även andra

yttre hot än yttre militära hot. Motionärerna pekar vidare på behovet av

ökad samverkan mellan olika myndigheter mot bakgrund av det vidgade hotbe-

greppet samt att förslaget i 4 § inte får tolkas så att myndigheter med för

-svarsunderrättelseuppgifter inte skall kunna lämna andra myndigheter biträ

-de.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att bland de allmänna krav

som ställs på försvarsunderrättelseverksamheten är att den skall utgå från

att den endast får inhämta, bearbeta och lagra sådan information som ökar

eller befäster vår kunskap om andra länder i sådana avseenden som har

betydelse för vårt lands yttre säkerhet. Försvarsunderrättelseverksamheten

får sålunda inte vara inriktad på frågor som berör landets inre säkerhet.

Den bör inte avse underrättelser inom polisens och andra brottsbekämpande

eller brottsföre-byggande myndigheters arbete.

Regeringen framhåller i propositionen att förändringen i den säkerhetspo-

litiska utvecklingen i omvärlden har påverkat den militära underrättelse-

tjänsten under senare år. Även om risk-en för storkrig eller krig mellan

stater framstår som avlägsen har inte konflikter och kriser försvunnit ens

från vårt närområde. Nya säkerhetshot har uppstått i form av

migrationstryck, politisk och social instabilitet och påfrestningar på det

ekologiska systemet. Härtill kommer risk för spridning av

massförstörelsevapen, terrorism, etniska och kulturella konflikter m.m.

Ansvaret för åtgärder mot nya säkerhetshot, som inte bedöms utgöra någon

direkt fara för landet, ligger emellertid på olika civila, statliga och

kommunala myndigheter. Den militära underrättelse-tjänsten bör, enligt

regeringens mening, emellertid inom ramen för uppdrag kunna stödja dessa

myndigheter med inhämtning och analys av information i särskilda fall.

Utskottet anser att en utvidgning av ansvaret till att omfatta även andra

ytt-re hot än militära hot kan skapa osäkerheter när det gäller ansvar och

befo-genheter i förhållande till andra instanser som bedriver t.ex.

säkerhetsunder-rättelseverksamhet eller kriminalunderrättelseverksamhet.

Utskottet vill peka på att formuleringen i lagförslagets 1 § innefattar

även underrättelseverk-samhet som innefattar svenskt deltagande i i

internationellt säkerhetssamar-bete och för att stärka samhällets vid svåra

påfrestningar på samhället i fred.

Regeringen har nyligen beslutat inrätta ett särskilt organ för

underrättelsefrå-gor i Regeringskansliet - Regeringskansliets

samordningssekretariat för säkerhetspolitiska underrättelsefrågor -

bestående av en departementsöver-gripande beredningsgrupp på

statssekreterarnivå stödd av ett samordnings-sekretariat.

Samordningsfunktionen skall också få till uppgift att svara för

kvalitetsutvecklingen när det gäller verksamheten hos

underrättelsetjänstens organ. Den skall regelbundet följa utvecklingen av

underrättelsetjänstens bevakning av säkerhetshot mot Sverige och göra

bedömningar av underrät-telseunderlaget i vid mening och skall medverka

till att underrättelsetjänstens olika organ får en inriktning av sitt

arbete som svarar mot Sveriges säker-hetspolitiska behov. I arbetet skall

särskilt beaktas vilka underrättelsebehov som föranleds av svensk medverkan

i internationella krishanteringsinsatser. Funktionen skall också bevaka

kvaliteten i underrättelsetjänstens arbete och föreslå erforderliga

förändringar.

Genom att inrätta denna funktion skapas väsentligt bättre förutsättningar

än för närvarande att åstadkomma den samordning och samverkan mellan

berörda departement och myndigheter som motionärerna eftersträvar.

När det gäller förhållandet till polisen och andra myndigheters verksamhet

framhåller regeringen att bestämmelserna i 4 § inte syftar till att hindra

myn-digheter som sysslar med försvarsunderrättelseverksamhet att, enligt

rege-ringens bestämmande, kunna lämna andra myndigheter biträde. Utskottet

anser sålunda att regeringens förslag till lag om försvarsunderrättelseverk

-samhet bör bifallas. Motion Fö3 (kd) yrkandena 1-3 bör därmed avslås av

riksdagen.

Resurserna för försvarsunderrättelseverksamheten bör även fortsättningsvis

vara en fråga för regeringen och riksdagen att pröva i den årliga

budgetbehandlingen. Riksdagen beslutar om Försvarets radioanstalts resurser

i den årliga budgetprövningen. Beträffande den militära underrättelse- och

säkerhetstjänstens behov av resurser är de en integrerad del av

Försvarsmaktens anslag som riksdagen också årligen tar ställning till. Det

står i det sammanhanget försvarsutskottet fritt att inhämta nödiga

upplysningar och ta de initiativ som kan bedömas angelägna. Det är vidare

naturligt att frågor om såväl underrättelsetjänstens totala resurser som

avvägningen mellan olika instanser kommer att diskuteras i

samordningssekretariatet. Något särskilt uttalande från riksdagens sida

behövs därför inte. Sålunda avstyrks motion Fö3 (kd) yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de fyra grundprinciperna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fö2,

2. beträffande lag om försvarsunderrättelseverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:25 antar förslaget

till lag om försvarsunderrättelseverksamhet och avslår motion 1999/2000:Fö3

yrkandena 1-3,

res. (kd)

3. beträffande resurserna för försvarsunderrättelseverksamheten

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fö3 yrkande 4.

Stockholm den 24 februari 2000

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

I beslutet har deltagit: Henrik Landerholm (m), Christer Skoog (s), Karin

Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle Lindström (m),

Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s), Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v),

Margareta Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik

Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Berndt Sköldestig (s) och

Majléne Westerlund Panke (s).

Reservation

Lag om försvarsunderrättelseverksamhet (mom. 2)

Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd) anför:

dels att de säkerhetspolitiska förutsättningarna karakteriseras av en

allmänt förändrad internationell problembild, som har sin grund i ett

relativt brett spektrum av hot och risker. Detta har för svensk del

återspeglats i att total-försvaret i enlighet med 1996 års försvarsbeslut

skall präglas av en bredare säkerhetssyn.

Det sägs ofta att hoten om väpnat angrepp av traditionellt slag avtar. Det

hindrar emellertid inte att konflikter uppstår och att stater eller andra

aktörer i form av politiska eller religiösa grupper, brottsliga

organisationer m.fl. kan utgöra hot och påtryckningar också med andra än

konventionella militära medel i en sådan omfattning att det får

säkerhetspolitisk betydelse. Säker-hetspolitiken i de flesta länder har

därför vidgats till att även ta hänsyn till andra tänkbara risker, hot och

påfrestningar än väpnat angrepp mot landets frihet och oberoende.

I det vidgade säkerhetsbegreppet är det fråga om hot, risker och påfrest-

ningar som kan utvecklas mot att beröra hela samhällsstrukturer men som

till sin karaktär och definitionsmässigt ofta har ett icke-militärt

ursprung. Väp-nade konflikter kan orsakas av såväl politiska som etniska,

religiösa, ekono-miska, sociala och miljömässiga förhållanden.

Konsekvenserna kan innebära att militära resurser krävs för att skydda

samhället och nationella intressen.

För att säkerställa en förmåga att förebygga och hantera dessa olika typer

av risker och hot i fråga om den nationella säkerheten krävs att denna

vidga-de säkerhetssyn avspeglas bl.a. när det gäller

underrättelseverksamheten.

I propositionens förslag till lag om försvarsunderrättelseverksamhet

skiljer sig texten något från Underrättelsekommitténs ursprungliga förslag

till lag-text. I propositionen saknas att försvarsunderrättelseverksamhet

skall bedri-vas för att kartlägga "andra yttre hot mot landet" i stället

för att enbart kart-lägga "yttre militära hot mot landet". Visserligen

föreslår regeringen att i verksamheten ingår att "medverka med

underrättelser för att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred",

men Kristdemokraterna anser att Underrättel-sekommitténs förslag bör följas

och även inkludera "andra yttre hot" i lag-texten.

Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att 1 § lagen om

försvarsunderrättel-severksamhet skall ges följande lydelse:

1 § Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas för att kartlägga yttre

militära hot och andra yttre hot mot landet och till stöd för svensk

utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. I verksamheten ingår att medverka

i svenskt deltagande i internationellt säkerhetssamarbete och att, enligt

vad regeringen närmare bestämmer, medverka med underrättelser för att

stärka samhället vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

Regeringen skall bestämma försvarsunderrättelseverksamhetens inriktning.

Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas av Försvarsmakten och de

andra myndigheter som regeringen bestämmer.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lag om försvarsunderrättelseverksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1999/2000:25 Lag om

försvarsunderrättelseverksamhet och med bifall till motion 1999/2000: Fö3

yrkande 1

dels godkänner regeringens förslag till lydelse i 2-5 §§ i förslaget till

lag om försvarsunderrättelseverksamhet,

dels beslutar att 1 § skall ha den lydelse som föreslås i motion 1999/2000:

Fö3 yrkande 1,

Propositionens lagförslag

Förslag till

lag om försvarsunderrättelseverksamhet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas för att kartlägga yttre

militära hot mot landet och till stöd för svensk utri-kes-, försvars- och

säker-hetspolitik. I verksamheten ingår att medverka i svenskt deltagande i

inter-nationellt säkerhetssamarbete och att, enligt vad regeringen närmare

be-stämmer, medverka med underrättelser för att stärka samhället vid svåra

påfrestningar på samhället i fred.

Regeringen skall bestämma försvarsunderrättelseverksamhetens inriktning.

Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas av Försvarsmakten och de

andra myndigheter som regeringen bestämmer.

2 § Uppgifterna som anges i 1 § skall fullgöras genom inhämtning, bearbet-

ning och analys av information. Analyser av hotbilder och bedömningar i

underrättelsefrågor skall rapporteras till Regeringskansliet och andra

berörda myndigheter.

3 § De myndigheter som skall bedriva försvarsunderrättelseverksamhet får,

enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samar-

bete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella orga-

nisationer.

4 § Försvarsunderrättelseverksamheten får inte avse uppgifter som enligt

lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myn

-digheters brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete.

5 § En särskild nämnd under regeringen skall ha insyn i försvarsunderrättel

-severksamheten enligt vad regeringen närmare föreskriver.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.