Bet. 1999/2000:FiU1

Finansutskottets betänkande

1999/2000:FIU01

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna, m.m. (prop.

1999/2000:1, skr. 1998/99:150)

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna och inriktningen av den ekonomiska

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

FiU1

Sammanfattning

Förslag till rambeslut

Finansutskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag till

2000-talets första statsbudget. Budgetpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna. Samarbetet berör ekonomi, sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö. Överenskommelsen fullföljs genom de

ställningstaganden finansutskottet gör i betänkandet och visar att det

finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken. Utskottet lägger fram förslag om ramar för

utgiftsområden och en beräkning av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 2000 i enlighet med den beslutsordning som riksdagen

fastställt för sin behandling av den statliga budgeten. När riksdagen

behandlat detta betänkande och fattat beslut om ramarna för de 27

utgiftsområden som budgeten indelas i är dessa utgiftsramar styrande för

riksdagens fortsatta behandling av budgetförslagen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av inkomsterna och

fördelning av utgifterna på utgiftsområden (se appendix 1). Det innebär att

inkomsterna för 2000 beräknas till 782,3 miljarder kronor. Statsbudgetens

utgifter beräknas till 699,8 miljarder kronor. Statsbudgeten omfattar alla

inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens

lånebehov. För budgetåret 2000 visar således statsbudgeten ett överskott om

82,5 miljarder kronor, vilket innebär att statsskulden amorteras.

Konjunkturen och den ekonomiska politiken

Utskottet bedömer att utsikterna för en hög svensk tillväxt under de

närmaste åren är mycket goda. Sysselsättningen stiger snabbt samtidigt

som arbetslösheten sjunker. Den inhemska efterfrågan utvecklas väl.

Hushållens konsumtion ökar kraftigt, till följd av bl.a. den förbättrade

arbetsmarknaden och kraftigt stigande inkomster. Samtidigt är hushållen

mycket optimistiska om den ekonomiska framtiden. Den offentliga

sektorns finanser visar växande överskott. Inflationen är en av de lägsta i

EU-området och bytesbalansen visar på stora och tilltagande överskott,

trots den starka uppgången i den inhemska efterfrågan.

Efter en avmattning under inledningen av 1999 stiger nu också

industriföretagens optimism om utvecklingen framöver. Uppgången är

dessutom relativt bred, så gott som samtliga branscher rapporterar stigande

orderingång och ökad produktion. I tjänstesektorn är konjunkturläget fortsatt

mycket gott.

Återhämtningen i den internationella ekonomin har gått snabbare än vad

flertalet bedömare räknade med i slutet av förra året. Den starka finansiella

oro som präglade andra halvåret 1998 och inledningen av 1999 har i stort sett

försvunnit. Exportindustrin gynnas under de närmaste åren av en högre

ekonomisk aktivitet och en ökad efterfrågan i både Europa och

världsekonomin som helhet.

Den svenska ekonomin utvecklas väl. Sysselsättningen stiger kraftigt och

arbetslösheten sjunker. Under förutsättning att det inte blossar upp någon ny

oro på finansmarknaderna, t.ex. i form av en snabb och omfattande nedgång

på aktiebörserna i Förenta staterna, kan den årliga tillväxten i den svenska

ekonomin under de närmaste åren bli omkring 3 % eller mer.

Sverige lämnar 1900-talet från en ekonomisk styrkeposition. Utmaningen

är nu enligt utskottets mening att ånyo uppnå full sysselsättning. För att det

skall vara möjligt måste den nu kraftiga uppgången och höga tillväxten i den

svenska ekonomin göras långvarig och uthållig. Den ekonomiska politiken

skall därför inriktas på starka offentliga finanser, låg inflation och att

ytterligare förbättra förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt. På

samma gång skall rättvisan stärkas genom en aktiv fördelningspolitik. Enligt

utskottets mening går tillväxt och rättvisa hand i hand. Tillväxten skall också

vara ekologiskt hållbar.

Ytterligare åtgärder vidtas för att öka konkurrensen och effektiviteten på

produkt-, tjänste- och finansmarknaderna. Förslag skall också läggas för att

förbättra förutsättningarna för den svenska lönebildningen. Lönebildningen

måste fungera på ett sätt som är förenligt med en fortsatt stark

sysselsättningstillväxt och låg inflation.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken.

Samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna visar att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är

inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett offentligt överskott på

i

genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.

Utskottet delar regeringens bedömning att det utrymme som nu växer fram

bör användas för att stegvis kompensera löntagarna för de i samband med

budgetsaneringen höjda egenavgifterna, vilka har kommit att bli en del av det

nya ålderspensionssystemet. Det bör ske i form av en skattereduktion.

Därutöver bör den tillfälliga skattereduktionen för låginkomsttagare

förlängas med ytterligare ett år. Avsikten är att en förlängning skall ske även

för åren därefter. En alternativ metod för att åstadkomma ett likvärdigt

resultat kan dock komma att övervägas. Fastighetsskatten för hyreshus sänks

till 1,2 % vid 2001 års taxering. En grön skatteväxling bör också genomföras

innefattande bl.a. höjd energiskatt på el.

Överskotten i de offentliga finanserna och de gynnsamma utsikterna för

den svenska ekonomin gör det också möjligt att öka överföringarna till

kommunsektorn. Det bör ske genom att det fasta belopp på 200 kr som alla

skattskyldiga med förvärvsinkomster betalar i statlig inkomstskatt omvandlas

till en kommunal skatt även 2001 samt genom engångsvisa överföringar

samma år med 700 miljoner kronor för särskilda insatser och med 1 000

miljoner kronor för vården. Dessutom bör kommunerna kompenseras med

100 miljoner kronor för den höjda fordonsskatten på bussar.

Barnfamiljernas situation kommer att förbättras genom att man under 2000

och 2001 höjer barnbidraget, vardera gången med 100 kr per barn och månad

och genom att utrymme skapas för att fr.o.m. 2001 stegvis genomföra en

allmän förskola och s.k. maxtaxa inom barnomsorgen. Dessutom ökas

anslagen till miljöförbättrande verksamhet.

Statsbudgeten kommer under de närmaste åren att uppvisa betydande

överskott vilka skall användas för att amortera av statsskulden. De stora

överskotten är emellertid i allt väsentligt en följd av att budgeten kommer att

tillföras betydande engångsvisa belopp från planerade företagsförsäljningar

samt en överföring från AP-fonden föranledd av pensionsreformen. Utan

dessa engångsvisa tillskott skulle budgeten ha gått med underskott. Även om

de närmaste årens statsfinansiella utveckling ter sig gynnsam, bör med

hänsyn härtill nivån på det underliggande saldot ses som en markering av att

det ännu inte finns anledning att ge avkall på kravet på en stram

utgiftsprövning.

Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger

budgetpolitiken en riktig inriktning och att den därför bör utgöra grund för

budgetpolitiken under såväl 2000 som under de båda efterföljande åren.

Det innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om en teknisk

omräkning av utgiftstaket för staten för perioden 2000-2002 föranled bl.a. av

effekterna av ålderspensionsreformen samt förslaget till fördelning av

utgifter på utgiftsområden 2000. Utskottet anser också att riksdagen skall

godkänna regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifterna på

utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinjer för regeringens

budgetarbete.

Beräkningen av statens inkomster och skatteförslagen

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till inkomstberäkning och

förslagen på skatte- och avgiftsområdet. Inkomståret 2000 påbörjas en

reformering av inkomstbeskattningen. En skattereduktion införs som

eliminerar 25 % av den allmänna pensionsavgiften, och andelen

skattskyldiga som endast betalar kommunal inkomstskatt ökas. Låg- och

medelinkomsttagarna får behålla sin särskilda skattereduktion på 1 320

kr. Företagens möjligheter att använda periodiseringsfonderna förstärks

genom att avsättningstaket höjs 5 procentenheter och genom att

avsättningsperioden förlängs från fem till sex år. Internationella

investeringar i Sverige underlättas genom att kupongskatten på

näringsbetingade innehav slopas. Socialavgifterna och den allmänna

pensionsavgiften utformas på det sätt som överenskommits mellan de

fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen, och sjukför-

säkringsavgiften höjs till följd av ökade kostnader. Som en finansiering

av en kommande skattereduktion för kompetensutveckling höjs

energiskatten på el, skatten på kärnkraftsproducerad el och energiskatten

på diesel den 1 januari 2000. Avsikten är vidare att sänka jordbrukets

energiskatter till industrins nivå den 1 juli 2000. Det trafikpolitiska

beslutet fullföljs genom att fordonsskatten för bussar höjs.

Kollektivtrafiken kompenseras fullt ut för denna skattehöjning.

Nedsättningen av fordonsbeskattningen för miljövänliga fordon kommer

att få en ny utformning och ett första steg tas genom att de äldre reglerna

nu upphör att gälla. Det tidigare beslutet att sänka fastighetsskatten för

hyreshus till 1,3 % under år 2000 förstärks genom att skatten sänks

ytterligare, till 1,2 %. Vissa s.k. krisårgångar får kvarstå i halv

fastighetsskatt även vid 2001 års taxering. Frysningen av bostädernas

taxeringsvärden under år 2000 säkras även för hyreshusen. Kommunerna

tillförs 1,3 miljarder kronor genom att de första 200 kronorna av den

statliga inkomstskatten på fysiska personers inkomster skall utgöra

kommunal inkomstkatt även vid 2002 års taxering.

Ekonomisk styrning och statlig redovisning

I betänkandet behandlas också regeringens skrivelse Årsredovisning för

staten 1998 (skr. 1998/99:150) samt ett antal motioner om den statliga

förvaltningspolitiken. Utskottet framhåller att regeringens

återrapportering till riksdagen om det ekonomiska utfallet i staten har

förbättras sedan föregående år. När det gäller redovisningens

avgränsning, omfattning och struktur förutsätter utskottet att

utvecklingsarbetet fortsätter. Bland de frågor som särskilt bör övervägas

märks enligt utskottet en förbättrad koppling till statsbudgeten liksom

möjligheterna att komplettera redovisningen med information om

uppnådda resultat i den statliga verksamheten. Utskottet pekar också på

att informationen i årsredovisningen om den statliga garantiverksamheten

bör byggas ut.

Samtliga motioner som behandlas i betänkandet avstyrks.

Till betänkandet har fogats 32 reservationer och 5 särskilda yttranden.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1999/2000:1 Budgetpropositionen för 2000, i vad avser

förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 1-13 om den

ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 2000

samt yrkandena 22-38 om skattefrågor,

dels proposition 1998/99:124 i vad avser förslaget till lag om ändring i

lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster som

av konstitutionsutskottet överlämnats till finansutskottet,

dels regeringens skrivelse 1998/99:150 Årsredovisning för staten 1998,

dels de under allmänna motionstiden 1999 väckta motionerna

1999/2000:Fi204 av Lars Tobisson (m),

1999/2000:Fi205 av Sten Tolgfors (m),

1999/2000:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1999/2000:Fi207 av Karin Pilsäter m.fl. (fp),

1999/2000:Fi208 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp),

1999/2000:Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-10,

14 och 15,

1999/2000:Fi210 av Alf Svensson m.fl. (kd),

1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1-6,

11 och 12,

1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-7

och 23,

1999/2000:Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 1-5,

1999/2000:Fi302 av Berndt Ekholm (s),

1999/2000:Fi502 av Lars Tobisson (m),

1999/2000:Fi505 av Runar Patriksson (fp),

1999/2000:Fi508 av Siv Holma m.fl. (v) i vad avser yrkandena 4-6,

1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vad avser yrkande 7,

1999/2000:Fi901 av Hillevi Larsson (s),

1999/2000:Fi903 av Lars Tobisson (m),

1999/2000:Sk301 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) i vad av-

ser yrkande 1,

1999/2000:Sk302 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m),

1999/2000:Sk303 av Anita Sidén och Jeppe Johnsson (m),

1999/2000:Sk304 av Berit Adolfsson och Inger René (m) i vad avser

yrkande 1,

1999/2000:Sk305 av Per-Samuel Nisser och Lennart Fridén (m),

1999/2000:Sk306 av Roy Hansson (m),

1999/2000:Sk308 av Catharina Elmsäter-Svärd (m),

1999/2000:Sk309 av Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (m),

1999/2000:Sk312 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m, kd, fp),

1999/2000:Sk313 av Inger Strömbom (kd),

1999/2000:Sk314 av Anne-Katrine Dunker (m),

1999/2000:Sk315 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m),

1999/2000:Sk316 av Catharina Hagen (m),

1999/2000:Sk317 av Hans Stenberg m.fl. (s),

1999/2000:Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1999/2000:Sk319 av Mikael Oscarsson (kd),

1999/2000:Sk320 av Mikael Oscarsson (kd),

1999/2000:Sk321 av Lars Björkman (m),

1999/2000:Sk322 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m),

1999/2000:Sk323 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c),

1999/2000:Sk324 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1-6,

9-12, 16-24, 26 och 27,

1999/2000:Sk325 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 1, 2, 5,

6, 9, 11-16, 19, 21-24 och 26-36,

1999/2000:Sk326 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) i vad avser yrkandena

1-5, 9, 11, 16 och 17,

1999/2000:Sk327 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp) i vad avser yr-

kandena 1-8, 10, 11 och 16-19,

1999/2000:Sk625 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström (m) i vad avser

yrkande 4,

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-3, 5,

7-9 och 29,

1999/2000:Sk695 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m) i vad avser

yrkande 3,

1999/2000:Sk696 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m) i

vad avser yrkande 5,

1999/2000:Sk709 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m),

1999/2000:Sk771 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 2

och 3,

1999/2000:Sk772 av Kent Olsson och Inger René (m) i vad avser yrkande-

na 2 och 3,

1999/2000:Sk773 av Per Landgren och Holger Gustafsson (kd) i vad avser

yrkandena 1-3,

1999/2000:Sk826 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1

och 3,

1999/2000:L713 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vad avser yrkande 5,

1999/2000:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkandena 4

och 5,

1999/2000:U306 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkande 5,

1999/2000:U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 5,

1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 3,

1999/2000:U515 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 6

och 8,

1999/2000:U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 2,

1999/2000:Fö214 av Henrik Landerholm m.fl. (m) i vad avser yrkande 6,

1999/2000:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 10,

1999/2000:Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) i vad avser yrkande 8,

1999/2000:Sf638 av Margit Gennser m.fl. (m) i vad avser yrkande 3,

1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) i vad avser yrkande 4,

1999/2000:Kr318 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) i vad avser yrkande 18,

1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) i vad avser yrkande 10,

1999/2000:T465 av Viviann Gerdin och Sven Bergström (c) i vad avser

yrkandena 1 och 2,

1999/2000:MJ212 av Göte Jonsson m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1

och 2,

1999/2000:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) i vad avser yrkandena 6

och 7,

1999/2000:MJ605 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1

och 2,

1999/2000:MJ752 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) i vad avser yrkan-

de 4,

1999/2000:N272 av Karin Falkmer och Tomas Högström (m) i vad avser

yrkandena 3 och 5,

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) i vad avser yrkan-

de 39,

1999/2000:N274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser yrkande 7,

1999/2000:N383 av Inger Strömbom m.fl. (kd) i vad avser yrkande 6,

1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 4,

1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 4 och

17 samt

1999/2000:Bo206 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 7.

Finansplanens avsnitt 7 Prognos och tilläggsbudget 1999 (yrkandena 15-

21) behandlas i finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU11.

Finansplanens avsnitt 9.3 Framtida utvecklingsinsatser (yrkande 14)

behandlar finansutskottet i betänkande 1999/2000:FiU2.

Regeringens lagförslag

De lagförslag som regeringen lägger fram i budgetpropositionen

återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

I regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster (yrkande 34) finns bl.a. ett förslag till

ändring i 1 §. En ändring i samma lagrum föreslås i den till

konstitutionsutskottet remitterade propositionen 1997/98:124 (lagförslag

2.13). Konstitutionsutskottet har beslutat att överlämna lagförslag 2.13 i

proposition 1998/99:124 till finansutskottet. Lagförslaget återfinns i bilaga 1

till betänkandet.

Utskottets förslag till ändringar i förhållande till regeringens förslag

återfinns i hemställan under moment 23.

Lagrådets yttrande

Finansutskottet har under ärendets behandling inhämtat Lagrådets

yttrande över det i budgetpropositionen under yrkande 36 framlagda

förslaget till lag om underlag för fastighetsskatt i vissa fall vid 2001 års

taxering.

Yttrandet återfinns i bilaga 2 till betänkandet.

Yttranden från andra utskott

Yttranden över budgetpropositionens förslag jämte motioner i de delar som

berör respektive utskotts beredningsområde har inkommit från

- konstitutionsutskottet (KU1y),

- skatteutskottet (1999/2000:SkU1y),

- justitieutskottet (1999/2000:JuU1y),

- utrikesutskottet (1999/2000:UU1y),

- försvarsutskottet (1999/2000:FöU3y),

- socialförsäkringsutskottet (1999/2000:SfU1y),

- socialutskottet (1999/2000:SoU1y),

- kulturutskottet (protokollsutdrag 1999/2000:4.5),

- trafikutskottet (protokollsutdrag 1999/2000:2.4),

- näringsutskottet (protokollsutdrag 1999/2000:2.5),

- arbetsmarknadsutskottet (protokollsutdrag 1999/2000:5.5) och

- bostadsutskottet (1999/2000:BoU1y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 3-14 i betänkandets del 2.

Utbildningsutskottet samt miljö- och jordbruksutskottet har avstått från

att yttra sig.

Utfrågningar

Utskottet anordnade den 6 oktober 1999 en offentlig utfrågning om den

aktuella penningpolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström. Vid

utfrågningen redovisade vice riksbankschef Kerstin Hessius Riksbankens

förberedelser inför millennieskiftet.

Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 15 i betänkandets del 2.

Den 26 oktober 1999 hade utskottet en intern utfrågning där statssekreterare

Peter Lagerblad och departementsrådet Åke Hjalmarsson,

Finansdepartementet, kommenterade vissa förslag i budgetpropositionen.

Propositionernas förslag, m.m.

Budgetpropositionen för 2000

I proposition 1999/2000:1 Budgetpropositionen för 2000 föreslår

regeringen

dels i förslag till statsbudget, finansplan m.m.

såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för

budgetåret 2000

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som regeringen förordar (kapitel 1),

2. att riksdagen med anledning av förslagen om höjd statlig

ålderspensionsavgift, ändrad finansieringsprincip för avtalsförsäkringar på

det statliga området och sänkt statsbidrag till kommunerna till följd av

begränsad avdragsrätt för allmän pensionsavgift fastställer utgiftstaket för

staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år

2000 till 765 miljarder kronor, för år 2001 till 790 miljarder kronor och för år

2002 till 814 miljarder kronor (avsnitt 4.1.1, tabell 4.1),

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000 ta upp

lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning

(avsnitt 4.4.3),

4. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters

m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 2000 samt

beräkningen av överföring av medel från AP-fonden för budgetåret 2000

(avsnitt 4.4.3, tabell 4.11),

5. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 2000 (avsnitt 6.4 samt bilaga 1),

6. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000

på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen föreslår (avsnitt 7.1, tabell

7.1),

7. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av

anslagsbehållningar för budgetåret 2000 (avsnitt 7.1, tabell 7.1),

8. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinje för regeringens

budgetarbete (avsnitt 7.1, tabell 7.1),

9. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002 (avsnitt 7.3),

10. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 2000 besluta

om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som

används i statens verksamhet intill ett belopp av 18 700 000 000 kr (avsnitt

7.6),

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 2000 besluta

om krediter för myndigheters räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett

belopp av 14 200 000 000 kr (avsnitt 7.6),

12. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 2000 vad avser

sjunde AP-fondstyrelsens verksamhet dels besluta om lån i

Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i

verksamheten intill ett belopp av 22 000 000 kr, dels besluta om kredit på

räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 49 300 000 kr (avsnitt

7.6),

13. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000, med de

begränsningar som följer av 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om

statsbudgeten, besluta att ett ramanslag, med undantag för anslag anvisade

för förvaltningsändamål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på

tilläggsbudget inte hinner inväntas samt om överskridandet ryms inom

utgiftstaket för staten (avsnitt 7.9),

såvitt avser skattefrågor

22. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370),

23. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt,

24. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skattebetalningslagen (1997:483),

25. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om skattereduktion på

förvärvsinkomster vid 2001 års taxering,

26. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kupong-

skattelagen (1970:624),

27. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1776) om skatt på energi,

28. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1983:1104) om särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk,

29. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

fordonsskattelagen (1988:327),

30. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1538) om periodiseringsfonder,

31. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter,

32. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1744) om allmän pensionsavgift,

33. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1920) om allmän löneavgift,

34. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

35. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,

36. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om underlag för

fastighetsskatt i vissa fall vid 2001 års taxering,

37. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

38. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om beräkning av viss

inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 2002 års taxering, m.m.

Proposition 1998/99:124 i viss del

I proposition 1998/99:124 Staten och trossamfunden - stöd, medverkan

inom totalförsvaret, m.m. föreslår regeringen att riksdagen antar

regeringens förslag till

13. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster.

Regeringens skrivelse 1998/99:150

I regeringens skrivelse 1998/99:150 lämnar regeringen en redogörelse för

det ekonomiska utfallet i staten budgetåret 1998.

Motionsyrkandena

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Fi204 av Lars Tobisson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en nationell övergångsplan till

euron skyndsamt utarbetas i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förhandlingar snarast upptas om

en svensk anslutning till ERM2 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att gällande konvergensprogram

omarbetas i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Fi205 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall gå med i den gemensamma valutan, euron,

2. att riksdagen begär att regeringen kallar till partiöverläggningar för att

avgöra formerna och en tidsplan för beslutet om svenskt medlemskap i den

gemensamma valutan, euron,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det bör göras möjligt för människor i statlig tjänst att få sin

lön

helt eller delvis i euro,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det bör göras möjligt att betala skatt i euro.

1999/2000:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett svenskt inträde i EMU måste föregås av ett beslut i en

folkomröstning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en parlamentarisk förberedelsekommitté.

1999/2000:Fi207 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige avser att gå med i EMU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en nationell övergångsplan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en folkomröstning om EMU.

1999/2000:Fi208 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att ett beslut om svenskt inträde i EMU:s tredje fas så snart som

möjligt måste underställas en folkomröstning.

1999/2000:Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen med beaktande av Moderata samlingspartiets förslag om

nationell skolpeng fastställer utgiftstaket för staten, inklusive

ålderspensionssystemet, vid sidan om statsbudgeten till 755 miljarder kronor

år 2000, 768 miljarder kronor år 2001 och 781 miljarder kronor år 2002,

3. att riksdagen beslutar fastställa ett långsiktigt mål om balans i de

offentliga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel enligt vad som

anfört i motionen,

4. att riksdagen beslutar att målet för budgetpolitiken skall vara att

bruttoskulden i den konsoliderade offentliga sektorn skall minska till högst

50 % av BNP vid utgången av 2002,

5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002 och fastställer utgiftstaket för den offentliga sektorn till 1 042

miljarder kronor år 2000, 1 042 miljarder kronor år 2001 och 1 054 miljarder

kronor år 2002 enligt vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2000 ta upp

lån i enlighet med lagen (1998:1387) om statens upplåning med högst det

belopp som motsvarar ett beräknat lånebehov med de moderata utgifts- och

skatteförslagen enligt vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 2000 av förändrade skatte- och avgiftsregler enligt vad som

anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar om fördelningen av utgifterna budgetåret 2000 på

utgiftsområden enligt vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen godkänner beräkningen Förändringar av

anslagsbehållningar för 2000 enligt vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den preliminära fördelningen på utgiftsområden för budgetåren

2001 och 2002 som riktlinjer för regeringens budgetarbete,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att skapa förutsättningar för en successiv och uthållig

sänkning av de kommunala skatterna,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skyndsamt lägga förslag om stimulans till kommunala

skattesänkningar,

1999/2000:Fi210 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som förordas i motionen (avsnitt 4),

2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 757

miljarder kronor, för år 2001 till 774 miljarder kronor och för år 2002 till

789 miljarder kronor,

3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 2000 (avsnitt 5.1, 5.2 och 8.1),

4. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000

på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 9,

tabell 9.1),

5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinje för regeringens

budgetarbete (avsnitt 9.1, tabell 9.1),

6. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002 (avsnitt 9.5, tabell 9.2).

1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer för en ekonomisk politik

för trygghet, decentralisering och miljö som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges relation till den ekonomiska monetära unionen,

3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 2000 enligt vad som anförts i motionen (tabell 1),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av ett moratorium för realt ökade anslag till statliga

verk och myndigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av att stärka statens kontrollfunktioner,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av översyn av organisationen inom statlig förvaltning,

11. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000

på utgiftsområden enligt vad i motionen anförts (tabell 2),

12. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinjer för regeringens

arbete enligt vad i motionen anförts (tabell 2).

1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken som Folkpartiet liberalerna förordar enligt vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen - med avslag på regeringens förslag om sänkt statsbidrag

till kommunerna till följd av begränsad avdragsrätt för allmän pensionsavgift

och med anledning av förslagen om höjd statlig ålderspensionsavgift, ändrad

finansieringsprincip för avtalsförsäkringar på det statliga området -

fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan

av statsbudgeten för år 2000 till 748 miljarder kronor, för år 2001 till 770

miljarder kronor och för år 2002 till 791 miljarder kronor,

3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 2000 enligt vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2000

på utgiftsområden enligt vad som anförts i motionen (bilaga 1),

5. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av

anslagsbehållningar för budgetåret 2000 (bilaga 1),

6. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för budgetåren 2001 och 2002 som riktlinjer för regeringens

budgetarbete (bilaga 1),

7. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002,

23. att riksdagen beslutar om skatteförändringar enligt vad i motionen

anförts.

1999/2000:Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen fr.o.m. statsbudgeten för år 2001

redovisar ISEW bland de ekonomiska nyckeltalen i finansplanen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att balansera globaliseringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att motverka ekonomismen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utforma fastare tillämpningsregler för tiden efter år

2000, för målet om överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 %

av BNP över en konjunkturcykel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det sociala kapitalets betydelse för ett gott företagsklimat,

1999/2000:Fi302 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

att mer rationellt balansera variationer i kostnaderna för

socialförsäkringarna.

1999/2000:Fi502 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen uppdrar

åt regeringen att skyndsamt privatisera Vasakronan AB.

1999/2000:Fi505 av Runar Patriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

effektivare marknadsanpassning av myndighetsutövning genom att

verksamheter i fler fall än nu finansieras direkt genom de uttagna

avgifterna i stället för med omvägen genom anslag.

1999/2000:Fi508 av Siv Holma m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att konsekvensanalyser bör göras ur ett genusperspektiv rörande

budgetpropositionens förslag till förändringar av nivåerna på

utgiftsområdena,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att finansplanen kompletteras ytterligare med nyckeltal och

konsekvensanalyser ur ett genusperspektiv,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att konsekvensanalyser görs ur ett genusperspektiv när

utgiftstakens andel av BNP förändras,

1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nej till projektbidrag och förhandlingsekonomi,

1999/2000:Fi901 av Hillevi Larsson (s) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om att utreda vad som i motionen anförts om

införande av obligatorisk samhällsekonomisk kalkyl vid nedskärningar

inom kommuner, landsting, statliga och kommunala bolag samt

uppmaning till det privata näringslivet att göra likaledes.

1999/2000:Fi903 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

skyndsamt privatisera SBAB.

1999/2000:Sk301 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om en höjning av dieselskatten enligt vad i

motionen anförts.

1999/2000:Sk302 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den höjda dieselskatten.

1999/2000:Sk303 av Anita Sidén och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag om höjd skatt på diesel.

1999/2000:Sk304 av Berit Adolfsson och Inger René (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förslaget att dieselskatt höjs med 25 öre avvisas.

1999/2000:Sk305 av Per-Samuel Nisser och Lennart Fridén (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om drivmedelsskatter.

1999/2000:Sk306 av Roy Hansson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

dieselskatten för Sveriges jordbruk sänks till en nivå som är lägre än

medelskatten inom EU, samt att elskatten för jordbruksföretag jämställs

med andra industriföretag vad gäller elskatt.

1999/2000:Sk308 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkt skatt på diesel.

1999/2000:Sk309 av Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkta skatter på dieselbränsle.

1999/2000:Sk312 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag till sänkt skatt på hushållsnära tjänster.

1999/2000:Sk313 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en översyn av skattereglerna för beskattning av reavinst

vid avyttring av fastighet som ägs av fysisk person.

1999/2000:Sk314 av Anne-Katrine Dunker (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

dieselskatten.

1999/2000:Sk315 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att förlänga giltighetstiden för den s.k. 1,2-procentregeln för

cement- och kalkindustrin t.o.m. den 31 december 2000.

1999/2000:Sk316 av Catharina Hagen (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förmögenhetsskattens konfiskatoriska effekter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

skattelagstiftningen att förmögenhetsskattens konfiskatoriska effekter

avskaffas fr.o.m. inkomståret 2000,

3. att riksdagen beslutar avskaffa förmögenhetsskatten fr.o.m. inkomståret

2000 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Sk317 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

kompensation för de höjda fordonsskatterna på bussar bör ges direkt till

trafikhuvudmännen.

1999/2000:Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om om inriktningen av skattepolitiken,

2. att riksdagen beslutar införa ett förvärvsavdrag på 6 % för år 2000,

3. att riksdagen beslutar införa ett förvärvsavdrag på 9 % år 2001 och på

12 % år 2002,

4. att riksdagen beslutar höja det lägsta beloppet för grundavdraget och det

särskilda grundavdraget med 1 300 kr,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en växling av sänkt

kommunal utdebitering mot statligt övertagande av kommunala kostnader

fr.o.m. år 2001 i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar om en slopad samordning av arbetsskadelivränta

och det särskilda grundavdraget i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av familjepolitiken,

8. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten skall vara 20 %

fr.o.m. den 1 januari år 2000,

9. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten för småhus till 1,2 %

fr.o.m. den 1 januari år 2000,

10. att riksdagen beslutar att fr.o.m. år 2000 undanta hälften av markvärdet

från uttag av fastighetsskatt,

11. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,1 %

år 2001 och 1,0 % år 2002,

12. att riksdagen beslutar frysa underlaget för fastighetsskatten på

nuvarande nivå,

13. att riksdagen beslutar sänka bensinskatten med 20 öre per liter i

enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen beslutar höja avdraget för resor till och från arbetet till

16 kr per mil fr.o.m. den 1 januari år 2000,

15. att riksdagen beslutar sänka det icke avdragsgilla beloppet för

arbetsresor till 6 000 kr fr.o.m. den 1 januari år 2000,

16. att riksdagen beslutar höja avdraget för pensionssparande till ett

basbelopp fr.o.m. den 1 januari år 2000.

1999/2000:Sk319 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta

skatter för lantbruket.

1999/2000:Sk320 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nettobeskattning av hemservice.

1999/2000:Sk321 av Lars Björkman (m) vari yrkas att riksdagen avslår

en höjning av fordonsskatten på bussar i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1999/2000:Sk322 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar införa ett grundavdrag för barn i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1999/2000:Sk323 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förlängning av nuvarande

reavinstskattebestämmelser och om nytt förslag till reavinstbeskattning.

1999/2000:Sk324 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den framtida skattepolitiken som

redovisas i motionen,

2. att riksdagen beslutar att för inkomståret 2000 sänka inkomstskatten

med 10,5 miljarder kronor genom höjning av grundavdraget,

3. att riksdagen avslår den föreslagna höjningen av den nedre skiktgränsen

för uttag av statlig skatt,

4. att riksdagen river upp den beslutade förlängningen av den särskilda

skattereduktionen,

5. att riksdagen avslår förslaget om överförande av det fasta skattebeloppet

på förvärvsinkomst till kommunerna,

6. att riksdagen beslutar om sänkta arbetsgivaravgifter enligt vad som

anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar om förbättrade konkurrensvillkor för svenskt

jordbruk enligt vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att förlänga nuvarande reavinstregler med två år

för fastigheter i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar om skattesubvention för hushållstjänster enligt

vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen beslutar om att avskaffa den särskilda löneskatten på

avsättning till anställdas vinstandelar enligt vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av ett yrkesfiskeavdrag,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grön skatteväxling,

18. att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna höjningen av

dieselskatten,

19. att riksdagen beslutar om höjd produktionsskatt på el från kärnkraft

enligt vad som anförts i motionen,

20. att riksdagen beslutar om återinförd fastighetsskatt på vattenkraft,

21. att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna höjningen av

energiskatten på el,

22. att riksdagen beslutar om minskad reduktion av industrins koldioxid-

skatt enligt vad som anförts i motionen,

23. att riksdagen beslutar att införa en kväveoxidskatt enligt vad som

anförts i motionen,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöskatt på inrikes flyg

enligt vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen avslår förslaget om tillfälligt sänkt fastighetsskatt för

hyresfastigheter,

27. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag för

att lösa problemen för fastboende i attraktiva områden,

1999/2000:Sk325 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringarna av

statsbudgetens inkomster för år 2000 (tabellerna 1.1 och 8.1),

2. att riksdagen antar de mål och riktlinjer för skattepolitiken som anförts i

motionen,

5. att riksdagen beslutar att royalty på patenterade uppfinningar skall vara

skattebefriade under två år i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att avskaffa dubbelbeskattningen på utdelning på

aktier i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar om höjd avdragsrätt för pensionssparande i

enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar om att stimulera tjänstesektorn med en

femtioprocentig skattereduktion i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en skatteväxling för miljön och jobben,

13. att riksdagen beslutar att högsta skattesats för statlig inkomstskatt

sänks till 20 %,

14. att riksdagen beslutar att sänka gränsen för avdrag för kostnader för

resor mellan bostaden och arbetsplatsen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

15. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten för villor/egna hem till

1,2 % av taxeringsvärdet i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten enbart skall beräknas på en

tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,

19. att riksdagen beslutar om sänkt mervärdesskatt på barnböcker i

enlighet med vad som anförts i motionen,

21. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om

skatteavdrag för yrkesfiskare,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en effektivare skatteindrivning,

23. att riksdagen beslutar om en ny trafikförsäkring och sänkt fordonsskatt

i enlighet med vad som anförts i motionen,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jordbrukets konkurrensneutralitet,

26. att riksdagen beslutar om höjt grundavdrag från år 2000 i enlighet med

vad som anförts i motionen,

27. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om skattereduktion på

förvärvsinkomster,

28. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om tillfällig och

förlängd tillfällig skattereduktion,

29. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om sänkt skatt för

utländska experter,

30. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om avdrag för

utbildningskonton,

31. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjd skatt på

kärnkraftsel,

32. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjd skatt på diesel,

33. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om skattesänkning vid

återköp av egna aktier,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om individuella utbildningskonton,

35. att riksdagen beslutar sänka arbetsgivaravgifterna i enlighet med vad

som anförts i motionen,

36. att riksdagen beslutar om höjd bolagsskatt i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:Sk326 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkning av den totala skattenivån,

2. att riksdagen beslutar att den statliga skatten skall vara 20 % fr.o.m. den

1 januari 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att avskaffa skatten på aktieutdelning fr.o.m.

inkomståret 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar slopa sambeskattningen fr.o.m. inkomståret 2000 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar höja fribeloppet vid förmögenhetsbeskattning till

1,2 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar att beskatta inkomster av royaltyinkomster från

patent som inkomst av kapital i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att avveckla den särskilda löneskatten på vinst-

andelsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen beslutar slopa skatten på reklam fr.o.m. den 1 januari

2000,

17. att riksdagen beslutar att moms på dagstidningar och tidskrifter skall

utgå med 25 % i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Sk327 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattepolitikens inriktning,

2. att riksdagen beslutar att ersättning för tjänster som utförs i det egna

hemmet skall berättiga till skattereduktion i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgifterna i enlighet med vad

som anförts i motionen,

4. att riksdagen - vid avslag på yrkande 3 - beslutar att avslå regeringens

förslag till höjd dieselskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att statsskatten skall vara högst 20 % i enlighet

med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att avskaffa dubbelbeskattningen av aktier i

enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar om en sänkning av förmögenhetsskatten i enlighet

med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar om ändrade regler för fåmansbolagen i enlighet

med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att ändra reglerna för momsbetalningar i enlighet

med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att avskaffa sociala avgifter på vinstandelar i

företagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en återgång till skattereformens intentioner,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkt fastighetsskatt,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en grön skatteväxling,

1999/2000:Sk625 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om dieselskattehöjning

från den 1 januari 2000.

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa skatten på aktieutdelningar fr.o.m.

inkomståret 2000,

2. att riksdagen beslutar slopa sambeskattningen fr.o.m. inkomståret 2000,

3. att riksdagen beslutar höja fribeloppet vid förmögenhetsbeskattning till

1,2 miljoner kronor fr.o.m. inkomståret 2000,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skattereduktion av

hushållsnära tjänster i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd skatt på elkraft,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd skatt på el producerad i

kärnkraftverk,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd skatt på diesel,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt medlemskap i EMU:s tredje steg.

1999/2000:Sk695 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om borttagande av

förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Sk696 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m)

vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dieselskatten och konsumtionsskatten på el.

1999/2000:Sk709 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om sänkt ölalkoholskatt i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1999/2000:Sk771 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten på villor/egna hem till

1,3 % fr.o.m. år 2001 och till 1,2 % fr.o.m. år 2002,

3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten endast skall beräknas på en

tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr fr.o.m. den

1 januari 2000,

1999/2000:Sk772 av Kent Olsson och Inger René (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att sänka fastighetsskatten för småhus till 1,2 %

den 1 januari 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att enbart hälften av det taxerade marknadsvärdet

skall räknas in i underlaget för fastighetsskatten i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:Sk773 av Per Landgren och Holger Gustafsson (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sänkning av fastighetsbeskattningen för

villor/egna hem till 1,3 % av taxeringsvärdet fr.o.m. den 1 januari 2001 och

till 1,2 % fr.o.m. den 1 januari 2002,

2. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten endast skall beräknas på en

tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr fr.o.m. den

1 januari 2000,

3. att riksdagen beslutar att successivt avskaffa förmögenhetsskatten till år

2002.

1999/2000:Sk826 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förlänga övergångsregeln vid

fastighetsförsäljning i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skattereduktion på

förvärvsinkomster vid 2001 års taxering i enlighet med vad som anförts i

motionen,

1999/2000:L713 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt deltagande i EMU,

1999/2000:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Samarbete med Central-

och Östeuropa anslå 825 000 000 kr för år 2000 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

5. att riksdagen för år 2000 beslutar om ett nytt anslag C Fredsfrämjande

verksamhet inom utgiftsområde 7 till vilket anslås 1 047 499 000 kr i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:U306 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar avveckla anslaget B 4 Fredsfrämjande

verksamhet, som förs till utgiftsområde 7 i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1999/2000:U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör delta i det europeiska valutasamarbetet fr.o.m. den

1 januari 2002.

1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastställandet av en tidsplan för Sveriges närmande till och inträde

i EMU.

1999/2000:U515 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU verkar

för att systemet med gröna nyckeltal införs även på EU-nivå,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen under sin tid som ordförandeland inom EU

presenterar en plan för hur systemet med ekologiska fotavtryck skall kunna

implementeras i EU:s ekonomiska politik.

1999/2000:U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella initiativ för att minimera skattekonkurrens och

införa en global skatt på valutatransaktioner.

1999/2000:Fö214 av Henrik Landerholm m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att överföra av regeringen föreslagna medel från anslag A 2 till

utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

1999/2000:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattereduktion för hushållsnära tjänster.

1999/2000:Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar återställa grundavdraget för förtidspensionärer

fr.o.m. den 1 januari 2000.

1999/2000:Sf638 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar överföra Diskrimineringsombudsmannen från

utgiftsområde 8 till utgiftsområde 14 i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattesänkning för pensionärer.

1999/2000:Kr318 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

18. att riksdagen beslutar att överföra bidrag till folkhögskolorna från

utgiftsområde 17 till utgiftsområde 16 enligt vad som anförts i motionen.

1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd dieselskatt.

1999/2000:T465 av Viviann Gerdin och Sven Bergström (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att inte höja den planerade dieselskatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att sänka arbetsgivaravgifterna.

1999/2000:MJ212 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar sänka dieselskatten för jordbruket, skogsmaskiner

och arbetsredskap till 0,53 kr att träda i kraft den 1 januari 2000,

2. att riksdagen beslutar att den i budgetpropositionen föreslagna

skattesänkningen på el och olja skall träda i kraft den 1 januari 2000.

1999/2000:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dieselskatten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reavinstbeskattningen.

1999/2000:MJ605 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkning av de konkurrenssnedvridande el- och

eldningsoljeskatterna från den 1 januari 2000,

2. att riksdagen beslutar att sänka dieselskatten till 0,53 kr per liter för

jordbruket, skogsmaskiner och arbetsredskap.

1999/2000:MJ752 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att i nästa års budget inarbeta

miljökonsekvensbeskrivningar i de olika förslagen i statsbudgeten.

1999/2000:N272 av Karin Falkmer och Tomas Högström (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den privata tjänstesektorn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om elskatter.

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beskattning av hushållstjänster.

1999/2000:N274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om energibeskattningen.

1999/2000:N383 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd produktionsskatt på

kärnkraftsel.

1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av skattereduktion på hemnära tjänster,

1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrade skatteregler för ett rikt utbud av hushållsnära tjänster,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkta arbetsgivaravgifter.

1999/2000:Bo206 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten för småhus till 1,2 %

fr.o.m. den 1 januari 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen.

Budgetpropositionen

Med denna budgetproposition sätts punkt för 1900-talets ekonomiska politik

i Sverige. Under de gångna hundra åren har vårt land utvecklats från ett

fattigt jordbrukssamhälle till ett högteknologiskt välfärdssamhälle. Det

svenska 1900-talets historia är historien om hur utveckling och jämlikhet har

gått hand i hand och varit varandras förutsättningar.

Med denna proposition sätts också punkt för 1990-talets ekonomiska kris.

Många enskilda människor, hushåll och företag for illa under krisåren, som

vi nu har bakom oss. Genom en kraftfull ekonomisk politik för full

sysselsättning kan folkhushållet för första gången på ett decennium självt

välja hur vägen in i framtiden skall gestalta sig.

Sverige lämnar 1900-talet i en ekonomisk styrkeposition. Vi kan se fram

emot 2000-talet med välgrundade förväntningar, i en känsla av växande

framtidstro.

Utveckla den goda ekonomin

Sveriges ekonomi utvecklas väl. Sysselsättningen stiger och arbetslösheten

faller. Utmaningen för den ekonomiska politiken är nu att nå full

sysselsättning. För detta krävs att den ekonomiska uppgången blir långvarig

och uthållig. Nyckeln ligger i att vårda den goda ekonomin och att fokusera

på framtidens möjligheter. Sverige skall ta steget in i nästa århundrade med

en politik för utveckling och jämlikhet som bygger på allas delaktighet.

Politiken är inriktad på att:

? arbetslösheten skall betvingas och sysselsättningen öka. Trygghet för

barn och äldre skall säkras genom en god kvalitet i vården, skolan

och omsorgen. Därmed kan välfärden stärkas och rättvisan öka i

Sverige.

?

? nå full sysselsättning och ökat välstånd genom en god och uthållig

ekonomisk tillväxt. Den öppna arbetslösheten skall halveras till 4 %

år 2000, och andelen reguljärt sysselsatta skall 2004 vara 80 % av

befolkningen i åldrarna 20 till 64 år. Målen är ambitiösa men

möjliga att nå.

?

? säkra fortsatt sunda offentliga finanser och stabila priser. Det är en

förutsättning för hög och uthållig tillväxt. Regeringen har därför

sedan 1994 arbetat med ambitiösa budgetpolitiska mål. Samtliga mål

har överträffats, i de flesta fall med bred marginal. Därmed har

grundläggande förutsättningar skapats för en hög och stabil tillväxt.

?

Sysselsättningen har under det senaste året ökat kraftigt. Första halvåret i

år ökade antalet sysselsatta med drygt 100 000 jämfört med motsvarande

period förra året. Sedan våren 1997 har den öppna arbetslösheten minskat

med ca 3 procentenheter. Den största sysselsättningsökningen har skett

inom den privata tjänstesektorn, men även inom de kommunala

verksamheterna har antalet arbetstillfällen ökat kraftigt till följd av de

ökade resurserna. Sammantaget beräknas sysselsättningen stiga med 4,3

% mellan 1998 och 2000, vilket motsvarar en ökning med ca 170 000

personer. Sysselsättningsnivån hamnar därmed betydligt högre än vad

som bedömdes i den ekonomiska vårpropositionen. Den reguljära

sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och 64 år beräknas uppgå

till ca 77 % år 2000, att jämföra med 75,6 % som prognostiserades i den

ekonomiska vårpropositionen.

Regeringens ekonomisk-politiska strategi sedan 1994 har varit framgångsrik.

De offentliga finanserna är sanerade. De budgetpolitiska målen ligger fast.

Genom att hålla kontroll över utgifternas utveckling kan den goda

ekonomiska utvecklingen göras uthållig och nedskärningar i nästa

lågkonjunktur undvikas. Starka offentliga finanser är en förutsättning både

för stabila trygghetssystem och för att alla skall få del av välfärdens kärna -

vården, skolan och omsorgen.

Efter budgetsaneringen kan politiken nu koncentreras på framtidens

utmaningar. De vidgade klyftorna måste minskas, omställningen till ett

ekologiskt hållbart samhälle påskyndas, arbetsutbudet och

utbildningsmöjligheterna ökas. Segregationen skall minska och integrationen

öka för att allas kompetens skall tas tillvara. Samtidigt måste

marginaleffekterna minskas för att ekonomin skall fungera bättre och

konkurrensen på produktmarknaden skärpas för att priserna skall pressas ned

till fördel för konsumenterna. Villkoren för företagande skall förbättras.

Jämlikhet och utveckling skall prägla hela Sverige. Den regionala obalansen

och segregationen skall motverkas.

För att uppnå allt detta måste den ekonomiska politikens framgångar

befästas och göras varaktiga under de kommande åren. Bättre förutsättningar

skall skapas för att öka sysselsättningen så att alla får del av utvecklingen

på arbetsmarknaden. Risken för att den fortsatt höga efterfrågan skall övergå i

ökad inflation skall begränsas. Åtgärder skall vidtas för att ytterligare öka

effektiviteten på såväl produkt-, tjänste- och finansmarknaderna som på

arbetsmarknaden.

Sverige på rätt väg

Den tydliga och strama budgetsaneringen som har genomförts har lyft

Sverige ur krisen. Det går bra för Sverige och svensk ekonomi:

? Arbetslösheten minskar. Arbetslösheten beräknas falla till 5,4 %

innevarande år. Målet om 4 % öppen arbetslöshet under år 2000

ligger inom räckhåll.

?

? Sysselsättningen stiger. Jämfört med förra året har 100 000 jobb

tillkommit. De flesta av dessa har tillkommit i den privata sektorn.

Målet om 80 % sysselsättning år 2004 ligger inom räckhåll.

?

? Tillväxten är god. Den beräknas både i år och nästa år bli minst 3 %.

?

? Priserna är stabila. Inflationsförväntningarna är låga. Sverige har en

av de lägsta inflationstakterna i Europa. Reallönerna stiger.

?

? Bytesbalansen är positiv och växande. Sveriges stora utlandsskuld

minskar.

?

? De offentliga finanserna är sanerade. I år väntas överskottet i de

offentliga finanserna bli 1,7 % av BNP, dvs. målet om 0,5 %

överskott 1999 överträffas med bred marginal.

?

? Den offentliga skulden amorteras i snabb takt. Nettoskulden är så

gott som borta år 2002. Redan år 2000 kommer den offentliga

sektorns bruttoskuld att understiga 60 % av BNP.

?

Nya insatser för tillväxt och rättvisa

Regeringen föreslår nu en rad åtgärder för att stärka tillväxten och rättvisan.

Årets budgetproposition innehåller en bred och uthållig satsning på jobb

genom att på en och samma gång stärka den reala köpkraften och människors

möjlighet att bo och att försörja sig genom arbete och genom att utveckla

Sveriges goda näringsklimat. Sverige skall byggas ekologiskt hållbart.

? Barnbidragen höjs i enlighet med tidigare beslut med 100 kr såväl

den 1 januari 2000 som den 1 januari 2001. Flerbarnstilläggen höjs

på motsvarande sätt.

?

? Ett utrymme har skapats för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en

allmän förskola och maxtaxa inom barnomsorgen.

?

? Biståndet höjs. De nya nationalräkenskaperna och den goda

tillväxten medför en höjning av både BNP och BNI. Regeringen

föreslår nu att biståndet år 2000 ökar med ca 1,3 miljarder kronor.

Därigenom nås målet om en biståndsram på 0,72 % av BNI.

Dessutom får drygt 2 miljarder kronor av sparade medel användas.

Sammantaget innebär detta en väsentlig expansion av biståndet med

ca 3 miljarder kronor.

?

? Under åren 2000 och 2001 disponeras sammanlagt närmare 4

miljarder kronor för de kommuner och landsting som har störst

ekonomiska problem och som drabbats hårdast av de regionala

obalanserna.

?

? Vården och omsorgen tillförs ett extra tillskott på 1 miljard kronor år

2001.

?

? De 200 kr som betalas i statlig inkomstskatt skall även under år 2001

tillföras kommuner och landsting.

?

? Regeringen avser att i en särskild proposition återkomma med

förslag som innebär att personer som beviljats assistansersättning

före 65 års ålder skall få behålla denna ersättning även efter fyllda

65 år. Avsikten är att kunna presentera propositionen hösten 2000 så

att lagändringen skall kunna träda i kraft vid årsskiftet 2000/2001.

?

? Anslagen har ökats kraftigt för såväl markinköp, biotopskydd,

marksanering och kalkning som miljöforskning och

miljöövervakning. Bland annat aviseras 500 miljoner kronor till ett

sexårigt samarbete med svenska biltillverkare för forskning och

utveckling av teknik för framtidens miljövänliga fordon.

?

Som ett av de första länderna i världen presenterade regeringen gröna

nyckeltal i den ekonomiska vårpropositionen. Gröna nyckeltal är ett av

regeringens instrument att följa det övergripande målet för det

miljöpolitiska arbetet att till nästa generation kunna lämna över ett

samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Nyckeltalen kan användas

som vägledning för politiska beslut och som underlag för samhällsdebatt

på samma sätt som de ekonomiska nyckeltalen.

Den goda tillväxten i kombination med de ökade statsbidragen till kommuner

och landsting innebär kraftiga resurstillskott till vård, skola och omsorg.

Utöver de höjda statsbidragen ökar den kommunala sektorns skatteintäkter

med ca 25 miljarder kronor mellan 1999 och 2000.

De förbättrade utsikterna för svensk ekonomi möjliggör inom ramen för

budgetmålen dessutom skattesänkningar som både ökar tillväxten och stärker

rättvisan. Skatteförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 och skall

ses som ett första steg i en omfattande skattereform.

? Skatten sänks med särskild inriktning mot låg- och

medelinkomsttagare. Ett utrymme har skapats för att fr.o.m. år 2001

stegvis genomföra en allmän förskola och maxtaxa inom

barnomsorgen. Detta minskar marginaleffekterna ytterligare.

Därmed kan arbetsutbudet öka samtidigt som löntagarna

kompenseras till en fjärdedel för effekterna av egenavgifterna.

?

? Gränsen för statlig inkomstskatt höjs så att färre löntagare betalar

statsskatt. Målet är att andelen förvärvsinkomsttagare som betalar

statlig skatt åter skall närma sig 15 %, vilket var riksdagens ambition

i skattereformen 1990-1991.

?

? Regeringen föreslår att ett ytterligare steg tas i en grön skatteväxling

genom att dieselskatten, elskatten och kärnkraftsskatten höjs. De

ökade skatteintäkterna används för skattereduktion i samband med

individuell kompetensutveckling i arbetslivet samt för att

skattemässigt likställa jordbruket med industrin i fråga om

energibeskattningen.

?

? Reserveringsmöjligheterna ökas bl.a. genom att avsättningstiden för

periodiseringsfonderna förlängs från fem till sex år. Kupongskatten

för utdelning på näringsbetingade aktier till utländska ägare

avskaffas från årsskiftet. Publika aktiebolag ges en möjlighet att

återköpa egna aktier. Ett utrymme avsätts för att införa en lättnad i

beskattningen av utländska experter. Flertalet av de s.k.

stoppreglerna för fåmansföretagare avskaffas.

?

? Fastighetsskatten för hyreshus sänks till 1,2 % år 2000 för att

möjliggöra lägre hyror. Dessutom förlängs skatterabatten för de s.k.

krisårgångarna ytterligare ett år.

?

? Det förstärkta anställningsstödet för arbetslösa med långa

inskrivningstider utökas till att omfatta personer som har varit öppet

arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst två

år.

?

Genom dessa åtgärder markeras att budgetpropositionen är en del i en

långsiktig politik som på en och samma gång tar sikte på både att stärka

rättvisan och tillväxten och att bidra till jämlikhet, jämställdhet och

utveckling.

Ett av regeringens mål är att Sverige skall stärka sin ställning som en av

de ledande IT-nationerna. En väl utvecklad IT-infrastruktur har stor

betydelse för att svenska företag skall bibehålla sin framskjutna position.

Regeringen kommer att fortlöpande ta initiativ inom området och avser

att återkomma i den IT-proposition som planeras till början av år 2000.

Hela Sverige skall växa. En parlamentarisk kommitté har tillsatts om

inriktningen och utformningen av den framtida regionalpolitiken. De senaste

årens befolkningsminskning i flera regioner är ett allvarligt hot mot en

balanserad utveckling. Regionala tillväxtavtal är det bärande instrumentet i

den regionala näringspolitiken. Avtalen innebär en samordnad tillväxt- och

sysselsättningspolitik under stort regionalt och lokalt inflytande. Samtliga

län har nu tagit fram utkast till regionala tillväxtavtal. Arbetet har lett

till att breda partnerskap har etablerats. Flertalet län föreslår att

samordningen av

insatser inom olika politikområden förbättras och att statliga myndigheters

engagemang i processen höjs. Regeringen tydliggör nu förutsättningarna för

berörda statliga myndigheter inför förhandlingarna om genomförande och

finansiering av tillväxtavtalen. Till exempel föreslås att

arbetsmarknadspolitiken blir mer tillväxtorienterad. Vidare klarläggs hur

vissa nationella program, som t.ex. utvecklingen i storstadsregionerna samt

näringsutvecklingen i Östersjöregionen, knyts an till tillväxtavtalen.

Regionalpolitiken och de nya strukturfondsprogrammen skall samordnas

med genomförandet av tillväxtavtalen.

Målet för den generella välfärdspolitiken är rättvisa och jämlika livsvillkor

för kvinnor och män. Den generella välfärden minskar klyftor och gränser

mellan olika samhällsgrupper och fungerar som en sammanhållande kraft.

Barnbidraget leder till att många slipper bli beroende av behovsprövade

bidrag och därmed hamna i en fattigdomsfälla. Den obligatoriska

försäkringen som utgår ifrån inkomstbortfallsprincipen garanterar tryggheten

för en stor majoritet av människor. Socialförsäkringen skapar drivkrafter för

arbete eftersom det är sysselsättningen som ger delaktighet. De svenska

socialförsäkringarna främjar ett högt arbetskraftsdeltagande.

Föräldraförsäkringen har stora positiva effekter för kvinnornas möjligheter

att komma in och stanna kvar på arbetsmarknaden. Det nya pensionssystemet

är ett annat bra exempel på detta. Sverige har som ett av få länder reformerat

pensionssystemet. Det nya systemet är av stor betydelse för tilltron till

svensk ekonomi.

Sverige har en jämnare fördelning av inkomster än nästan alla andra

länder. Barn i Sverige har en bättre relativ ekonomisk standard än i de flesta

andra länder. Andelen hushåll med en svag ekonomi är förhållandevis låg.

De äldre har jämförelsevis mycket god ekonomisk standard.

Nu ökar sysselsättningen och tillväxten. Hushållens inkomster och

kvaliteten i utbildning, vård och omsorg förbättras. Men fortfarande försörjs

nära var tionde i förvärvsaktiv ålder varaktigt med sociala transfereringar. En

rättvis fördelning kan nås bara när alla arbetar efter sin förmåga. Regeringens

långsiktiga arbete för att ta bort fattigdomsfällor och minska marginaleffekter

fortsätter. Det är viktigt också för en väl fungerande lönebildning. Arbete och

utbildning skall löna sig bättre. Den minskade arbetslösheten ger både en

jämnare fördelning av arbetsinkomster och bättre resurser för att stödja de

sämst ställda. Ökad sysselsättning är avgörande för att motverka ökade

inkomstklyftor. Ytterst handlar det om delningen av livets grundläggande

värden, om hur länge man får leva, ha hälsa, kunskaper och därmed

arbetsmöjligheter. Ytterst handlar det om både tillväxt och rättvisa.

Sverige skall präglas av samarbete

Regeringen avser att under mandatperioden försöka skapa största möjliga

uppslutning för en politik för full sysselsättning. Arbetsmarknadens parter

har en viktig roll i detta sammanhang.

Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står

bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken,

utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999, anslagen för 2000 och de nu

föreslagna skatteförändringarna för 2000.

Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden

inför framtiden. Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk

majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, ett

offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel

och prisstabilitet.

Regeringen eftersträvar en bred förankring av en kommande skattereform.

Samtliga riksdagspartier deltar i överläggningarna. Huvudsyftet är att

utifrån krav på rättvis fördelning skapa stabila regler för tillväxt och

sysselsättning, en ekologiskt hållbar utveckling samt garantera välfärden

och dess finansiering.

Motionerna och inriktningen av den ekonomiska

politiken

Moderata samlingspartiets partimotion

I motion Fi209 (m) anger Moderata samlingspartiet att de övergripande

målen för den ekonomiska politiken bör vara att skapa förutsättningar för

ekonomisk tillväxt och full sysselsättning. Sveriges ekonomi måste

kunna gå igenom en långvarig tillväxt med stabila statsfinanser. Ett

växande inflationstryck måste hållas tillbaka genom offentliga

besparingar och ökat privat sparande. Hög tillväxt måste kunna förenas

med låg inflation och sund löneutveckling. Detta ställer enligt

motionärerna krav på en politik för avregleringar och en moderniserad

arbetsmarknad förutom sänkta skatter och lägre offentliga utgifter. Den

ekonomiska politiken måste vara utbudsorienterad och undanröja de

stora strukturella hinder som finns för en fortsatt tillväxt i den svenska

ekonomin.

De offentliga finansernas sårbarhet för konjunkturella svängningar måste

minskas för att ge den privata sektorn goda förutsättningar att växa över

tiden. Den enskilde medborgarens beroende av offentliga utgifter bör

minska. Saneringen av de offentliga finanserna bör fortsätta genom att de

offentliga utgifterna tas ned. Den sneda balansen mellan privat och offentlig

sektor måste förbättras.

Sveriges höga skattetryck bör under den kommande tioårsperioden sänkas

till nivåer som ger den svenska ekonomin konkurrenskraft, inte bara i ett

europeiskt utan även i ett globalt perspektiv. De stora marginaleffekter som

dämpar den ekonomiska utvecklingen bör tas bort; konkurrenstrycket skall

förstärkas genom avregleringar inom skilda områden och genom att Sverige

fullt ut deltar i EU:s inre marknad och den gemensamma valutan, euron.

Som ett långsiktigt mål bör reallöneutvecklingen i samhället vara sådan att

Sverige kan återföras till den position bland de rikaste länderna inom OECD-

området som vi förlorat sedan mitten av 1970-talet.

Enligt Moderata samlingspartiets mening bör Sverige så snart som möjligt

vinna fullt medlemskap i EMU. Ett första steg bör vara ett deltagande i

ERM2. Därmed begränsas de kostnader som hittills varit förknippade med att

Sverige stått utanför EMU, t.ex. ett högre ränteläge, en större

valutainstabilitet, minskat politiskt inflytande och andra kostnader, som t.ex.

utflyttning av huvudkontor, som är svåra att kvantifiera.

Ett kreativt och företagsamt Sverige

En reformpolitik för att ge kreativiteten utrymme måste genomföras för

att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Sverige har enorma

möjligheter om de rätta förutsättningarna ges. Att förutsättningarna inte

existerar i dagsläget illustreras av en hög arbetslöshet trots en god

konjunktur, utflyttning av företag, brist på arbetskraft och stor

segregation. Förutom ett införande av euron handlar det om att skapa ett

individ- och företagsklimat i världsklass. Viktiga åtgärder är bl.a.:

? Sänkta och slopade skatter på företagande och arbete.

?

? Minskat företagskrångel genom färre och enklare regler.

?

? Åtgärder för att åstadkomma en fungerande lönebildning.

?

? Tryggad energiförsörjning genom att kärnkraften bibehålls.

?

? Förbättrade betingelser för kapitalförsörjningen.

?

? Sänkt skatt på hushållsnära tjänster.

?

? Ny utbildningspolitik.

?

? Förstärkt forskning.

?

? Förändrad arbetsmarknadspolitisk struktur och lagstiftning.

?

? Slopad förmögenhetsskatt och värnskatt.

?

Trygghet i förändring - skatter och social omsorg

Grundstenarna för välstånd är arbete och högklassiga kunskaper och

färdigheter. Har man ett arbete skall man kunna försörja sig på sin lön.

Därtill skall man kunna bygga upp ett sparande. Ett hinder för detta är de

höga skatterna. Det svenska skattetrycket är mycket högt. Även på små

och måttliga inkomster är skattebelastningen hög. Skatterna är för de

flesta hushåll den allra största utgiften. Detta är inte en rimlig situation.

Skattesystemet får inte stjälpa människors möjligheter till försörjning.

Att sänka det totala skatteuttaget är därför nödvändigt för att

skattesystemet skall bli rättvist.

Motionärerna lägger fram ett antal förslag om skattesänkningar de

kommande åren. Förslagen innebär bl.a. följande:

? Ett förvärvsavdrag införs så att löntagarna kompenseras för

egenavgiften till pensionssystemet. Avdraget föreslås vara 6 % år

2000, 9 % 2001 och 12 % 2002. Avdraget beräknas som en viss

andel av den pensionsgrundande avgiften upp till taket för

egenavgiften.

?

? Kommunalskatten sänks med 1 kr år 2001 och ytterligare 1 kr 2002

genom att staten tar över kostnader från kommunerna. Långsiktigt

bör ett utrymme skapas för att sänka kommunalskatten med 5 kr i

genomsnitt för hela landet.

?

? Grundavdragets lägsta nivå höjs till 10 000 kr, vilket gäller såväl det

allmänna grundavdraget som det särskilda grundavdraget för

pensionärer. På sikt bör grundavdraget höjas så att det blir lika stort

för alla inkomsttagare.

?

? Ett grundavdrag på 10 000 kr per barn vid den kommunala

beskattningen införs fr.o.m. år 2000, utöver barnbidraget.

?

? Värnskatten avskaffas.

?

? Fastighetsskatten avvecklas successivt. Underlaget för

skatteberäkningen fryses på dagens nivå och endast hälften av

markvärdet skall tas upp till beskattning. År 2000 sänks skatten för

småhus till 1,2 % så att den blir densamma som för hyreshus. År

2001 sänks skatten till 1,1 % och år 2002 till 1,0 %.

?

Vidare bör bensinskatten omedelbart sänkas med 20 öre och avdraget för

resor till och från arbetet höjas till 16 kr per mil och inkludera resor till

och från barnomsorg. Motionärerna avvisar höjningen av skatten på

diesel.

Sammantaget föreslås i motionen skattesänkningar som uppgår till 38

miljarder kronor år 2000, 74 miljarder kronor 2001 och 103 miljarder kronor

2002. Samtidigt finansieras sänkningarna med besparingar, varav en del

påverkar hushållsekonomin. Enligt motionärerna täcks de ökade kostnaderna

för hushållen av skattesänkningarna.

Enligt Moderata samlingspartiet behöver Sverige en social- och

välfärdsreform, som syftar till att medborgarna skall bli mindre beroende av

det offentliga och mer kunna förlita sig på det egna arbetet, den egna

kompetensen, det egna sparandet och de egna sociala nätverken. En

välfärdsreform bör inkludera skatterna, socialförsäkringarna, socialtjänsten

och sjukvården. Reformen skall bygga på en kombination av offentliga och

privata försäkringar och enskilt sparande. Under de kommande åren bör

åtgärder för en kvalitetspräglad och värdig äldreomsorg vidtas och en

ovillkorlig vårdgaranti införas. Vidare bör rätten till assistansersättning för

handikappade återställas och inkomstprövningen av änkepensioner upphöra.

Vidare bör en större familjepolitisk reform genomföras. Syftet skall vara

att öka valfriheten för barnfamiljerna samt underlätta deras ekonomiska

situation. Alla barn bör få lika stor del av det offentliga stödet. Vid sidan av

det ovan redovisade grundavdraget för barn bör föräldraförsäkringen under

barnets första år ges flexiblare regler. Upp till skolåldern vill motionärerna

förena avdrag för styrkta barnomsorgskostnader med en barnomsorgspeng,

lika för alla. Barnomsorgspengen utgår till alla föräldrar.

Kommunal ekonomi för tillväxt och trygghet

Basen för den kommunala ekonomin är skatteintäkterna och deras

tillväxt. Det bästa sättet att stärka kommunernas ekonomi och skapa

utrymme för god service och lägre skatter är genom en politik som leder

till att fler jobb växer fram i företagen och att kunskapsinnehållet - och

därmed också lönebetalningsförmågan och arbetsinkomsterna - ökar.

Kommunalskatten är den tyngsta skatten att bära, särskilt för låg- och

medelinkomsttagare. Det gäller inte minst pensionärer. Därför måste

kommunalskatten sänkas, bl.a. genom att staten tar över kostnader från

kommunerna.

Socialdemokraterna hade under mandatperioden 1994-1998

regeringsansvaret och dessutom makten i omkring 200 kommuner. Ansvaret

för de stora brister i den kommunala sektorn som uppmärksammats under de

senaste åren faller därmed på Socialdemokraterna. Oförmågan att prioritera

och kontrollera resursanvändningen i kommunerna är i många fall uppenbar.

Kommunerna drar på sig utgifter som inte tillhör kommunal verksamhet i

stället för att prioritera kärnverksamheterna - skolan och omsorgen.

Kommunernas satsningar på verksamheter utanför kärnuppgifterna har ofta

inneburit effektivitetsförluster. Kommunala bostadsföretag har t.ex. i vissa

fall allvarligt rubbat kommunernas ekonomiska ställning. En konsekvens av

detta är att medborgarna fått sämre service på de viktigaste kommunala

serviceområdena.

Genom avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig

prioritering av kärnuppgifterna kan medborgarna få ut mer av varje

skattekrona. Det krävs dock långsiktiga reformer för att åtgärda systemfelen i

den offentliga sektorn. Enligt motionärerna bör en översyn genomföras av de

uppgifter som kommunerna bör ha ansvar för, i syfte att minska

kommunernas obligatoriska åtaganden. Vidare bör det tydligare fastställas

vilka uppgifter en kommun får ha.

Det inomkommunala utjämningssystem som finns i dag har skadliga

effekter för samhällsekonomin. Motionärerna föreslår att en utredning

tillsätts med uppdrag att skyndsamt presentera ett nytt bidragssystem.

Ett mål för finanspolitiken bör enligt motionärerna vara att uppnå balans

i de offentliga finanserna över konjunkturcykeln. Till skillnad från om

målen sätts till ett permanent offentligt överskott kan då tillväxten bli

snabbare och ekonomin som helhet expandera, samtidigt som den

offentliga skulden som andel av ekonomin krymper. Det statsfinansiella

målet får därför formuleras som en minskning av statsskulden till en viss

nivå. Målet bör vara att skuldkvoten skall uppgå till högst 50 % av BNP

vid utgången av 2002. Det innebär att överskottet bör vara positivt de

närmaste åren för att statsskulden skall minska. Moderata

samlingspartiets budgetalternativ innebär ett överskott i de offentliga

finanserna på drygt 49 miljarder kronor år 2000, knappt 48 miljarder

kronor 2001 och knappt 44,5 miljarder kronor 2002. I motionen föreslås

nettobesparingar på 25 miljarder kronor 2000, 56 miljarder kronor 2001

och 67 miljarder kronor 2002, vilka bidrar till att ge utrymme till de

skattesänkningar som redovisats ovan.

Moderata samlingspartiet står bakom finansieringsprincipen. Det innebär

att kommunernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga

beslut. Kommunerna kompenseras fullt ut för minskat skatteunderlag och

ökade kostnader som följer av motionärernas förslag.

Kristdemokraternas partimotion

I motion Fi210 (kd) konstateras att det ekonomiskt sett går bättre för

Sverige och att fler nu får jobb. Men tyvärr går det inte bra för alla

invånare eller i alla delar av landet. Det allvarliga är, enligt motionärerna,

att regeringen inte vårdar grunden för en långsiktigt hållbar välfärd. Det

är oacceptabelt att gamla fortsätter att fara illa, att barnen inte får gå i en

trygg och bra skola, att rättssamhället förfaller och att företag, kapital och

kunskap flyr landet. Otrygg blir den välfärd som vilar på världens högsta

skatter och på lättflyktiga och redan flyende skattebaser.

Nu när både den internationella och den svenska konjunkturen stiger borde

regeringen ha tagit chansen att rätta till de djupgående strukturella problem

som gjort att Sverige fallit från 4:e platsen i industriländernas välfärdsliga

1970 till en 17:de plats i år. Men i likhet med tidigare propositioner

innehåller inte heller budgetpropositionen för 2000 de konkreta förslag som

behövs för att öka tillväxten och antalet nya jobb i den svenska ekonomin.

Till skillnad från regeringens förslag tar Kristdemokraternas

budgetalternativ sikte på att öka sysselsättningen så kraftfullt att välfärden

kan tryggas för alla. Sex områden som är särskilt prioriterade i den

ekonomiska politiken pekas ut i motionen. Det gäller långsiktigt goda

tillväxtförutsättningar genom ett bättre företagarklimat, skattepolitiken för

låg- och medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas

ekonomiska situation, vården, omsorgen och skolan samt vikten av ett

återupprättat rättssamhälle. På dessa områden är den socialdemokratiska

regeringens politik utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.

Tillväxtpolitik för nya jobb

Grunden i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda

villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen,

minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta uppnås genom en

balanserad finans- och penningpolitik i kombination med strukturella

åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de

seglivade bromsmekanismer som i 25 år underminerat den svenska

ekonomins utvecklingskraft. Förslagen är bl.a. följande:

? Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter genom skattereduktion på 50

% av arbetskostnaden för de privata hushållens köp av tjänster i det

egna hemmet.

?

? Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor

upp till 900 000 kr per år från år 2001 och för egenföretagare på

lönesummor upp till 250 000 kr per år.

?

? En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa

konkurrensvillkor för jordbruksnäringen samt åkeri- och

transportsektorn.

?

? Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med

1 procentenhet och från 2002 avvecklas den helt.

?

? Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande

avskaffas.

?

? Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under

två år och beskattas därefter som inkomst av kapital.

?

? Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.

?

Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra

lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa med

en 33-procentig egenfinansiering. Förslaget kommer att skapa rakare rör

mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den

enskilde.

En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön

I motionen föreslås en rad åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla

en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få

kontroll över sin egen ekonomiska situation.

? Grundavdraget i den kommunala beskattningen höjs med 9 600 kr

nästa år, vilket ger en sammanlagd sänkning av inkomstskatten med

17 miljarder kronor. Grundavdragshöjningen omfattar även

skattepliktiga transfereringar och gäller för pensionärer i de fall

deras särskilda grundavdrag understiger det föreslagna avdraget. År

2001 stiger kostnaden för grundavdraget med 3 miljarder kronor när

samtliga pensionärer till följd av den nya pensionsreformen kommer

in i det vanliga skattesystemet. Förslaget ger förutsättningar för en

bättre fungerande lönebildning och förbättringar för sommar- eller

extraarbetande ungdomar.

?

? Avdragsrätten för pensionssparande höjs och en avdragsrätt för

sparande på individuella utbildningskonton införs.

?

? Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från

7 000 till 6 000 kr.

?

? Fastighetsskatten på hyreshus sänks år 2000 varaktigt till 1,2 %. På

egna hem sänks skatten till 1,3 % 2001 och 1,2 % 2002. Dessutom

skall den från år 2000 endast beräknas på en tredjedel av markvärdet

överstigande 150 000 kr.

?

? Regeringens nya värnskatt avvisas.

?

? Från år 2002 införs en skattereduktion på inkomst av lönearbete på

2,4 % av den taxerade inkomsten. Reduktionen beräknas från de

kommunalt taxerade inkomsterna.

?

En reformerad familjepolitik

Familjefrågorna har alltid haft en central ställning i Kristdemokraternas

politiska arbete och följande förändringar på familjeområdet föreslås:

? Garantinivå i föräldraförsäkringen höjs från dagens 60 kr per dag till

120 kr per dag och kontaktdagarna återinförs.

?

? Ett förbättrat vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet (3 660 kr) per

månad och barn mellan 1 och 3 år införs vid halvårskiftet 2000. De

90 garantidagarna i föräldraförsäkringen kan därmed slopas. År 2001

påbörjas en ytterligare höjning av vårdnadsbidraget, till 4 000 kr per

månad. År 2002 avsätts medel för att ge föräldrarna till barn i

åldrarna 3-6 år ett belopp som kan användas fritt under 360 dagar

under den fyraårsperiod då barnet har fyllt 3 men inte 7 år.

?

? Avdragsrätt på maximalt 10 % av basbeloppet per månad för styrkta

barnomsorgskostnader för alla barn mellan 1 och 3 år införs.

?

? Regeringens höjning av barnbidraget senareläggs ett år. I stället höjs

det särskilda bostadsbidraget (dvs. den del som beror på antalet barn)

med 100 kr per månad och barn. De individuella inkomstgränserna i

bostadsbidraget avskaffas och ytnormen för den

bostadsbidragsgrundande ytan utökas med 10 kvadratmeter i

respektive kategori. År 2001 förs medel motsvarande 50 kr per barn

över från det generella barnbidraget till förbättringar i

bostadsbidraget.

?

? Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) beräknas som

genomsnittet av de senaste två årens inkomster.

?

? Regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala

barnomsorgen avvisas främst med anledning av att

fördelningspolitiska missförhållanden ytterligare förstärks.

?

Bättre pensioner

Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer

hårt och i motionen föreslås bl.a. att hela inkomstprövningen av

änkepensionen slopas. Pensionstillskottet bör också höjas med 200

kr/månad från den 1 januari år 2000. Bostadstillägget för pensionärer

höjs 2001 och inkomstprövningen av tillägget skall inte innehålla

fritidsfastighet. Omställningspensionen för efterlevande återställs till 12

månader. Den föreslagna grundavdragshöjningen omfattar även

pensionärer, vilket från 2001 leder till en skattesänkning på omkring 250

kr per månad för alla pensionärer.

Vården, omsorgen och skolan

Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting

kommer att få 3,5 miljarder kronor i ytterligare resurser de närmaste tre

åren jämfört med regeringens förslag. Motionärerna vill också förbättra

tandvårdsförsäkringen från halvårsskiftet 2000.

Ett återupprättat rättsväsende

Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom

rättsväsendet. I motionen föreslås att rättsväsendet tillförs ytterligare 810

miljoner kronor de kommande tre åren. Bland annat skall polisväsendet,

åklagar- och domstolsväsendet förstärkas. Även kriminalvården,

skattemyndigheterna, tullen och Kustbevakningen är i behov av

förstärkningar.

Kristdemokraterna anser att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget

med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens

finanser. En svårbedömd konjunktur och den stora statsskulden gör att

behovet av en snabb avbetalning av statsskulden och av en god

säkerhetsmarginal för att klara en kommande konjunkturnedgång är stort.

Kristdemokraterna anser att statsskulden bör betalas av i en snabbare takt

än den som regeringen föreslår. Argumenten för en snabbare amortering

har också, enligt motionärerna, ökat under det senaste halvåret. Detta

uppnås enligt motionen genom en något stramare finanspolitik än den

som regeringen presenterar och genom en snabbare utförsäljning av

statligt ägda företag. Dessutom bör endast drygt hälften av

överföringsbeloppet utöver regeringens överskottsmål på 2 % år 2002

användas till reformer och ytterligare skattesänkningar.

Centerpartiets partimotion

I motion Fi211 (c) konstateras att det går bra för Sverige. Motionärerna

är också stolta över att Centerpartiet var med och tog ett betydande

ansvar för att skapa de ekonomiska förutsättningar som nu gör att

tillväxten ökar, sysselsättningen stiger och arbetslösheten sjunker. I

motionen konstateras dock att det inte är alla människor som kan delta i

tillväxten. Tillväxten är mycket ojämnt fördelad. I vissa regioner ökar

tillväxten mycket kraftigt och sysselsättningen stiger snabbt, och i andra

regioner är tillväxten fortfarande mycket svag och arbetslösheten hög.

Det långsiktiga målet för Centerpartiets ekonomiska politik är en

miljömässigt och socialt hållbar ekonomi. Företagande och kreativitet måste

få goda möjligheter att blomstra. De hinder som finns för företagande måste

rivas genom sänkt skatt, enklare regler och ökad flexibilitet. Företagande och

sysselsättning måste frodas i hela landet och socialt ansvar och gemenskap

skall prägla samhället och ge trygghet år alla. Jämställdheten och jämlikheten

måste öka inom alla områden i samhället. Decentralisering, trygghet och

miljöhänsyn skall vara ledorden i den ekonomiska politiken. Statsfinanserna

skall karakteriseras av stabilitet och balans och återbetalningskravet på 2 %

över en konjunkturcykel skall uppnås. Avbetalningen av statsskulden bör

vara högre i högkonjunktur för att skapa handlingsutrymme i lågkonjunktur.

Centerpartiet har aktivt medverkat till beslutet att Sverige står utanför den

europeiska valutaunionen, EMU. Enligt motionen har det hittills varit bra för

Sverige att inte delta i denna. Centerpartiet kommer dock att noga följa

utvecklingen av valutaunionen. Sveriges långsiktiga relationer till EMU får

sedan värderas utifrån vunna erfarenheter. Motionärerna avvisar också en

s.k. halvfast växelkursregim för Sverige. Dörren till EMU får inte öppnas

genom en anslutning av kronan till ERM. För Centerpartiet är en utvidgning

av EU österut mycket viktig. Därför är det av central betydelse att Sverige

agerar så att genomförandet av EMU inte tillåts bromsa tempot i den redan

långsamma utvidgningsprocessen.

Den starka konjunkturen innebär att det just nu existerar ett gyllene

tillfälle att genomföra de strukturreformer som behövs för att komma till

rätta med de stora underliggande problemen i den svenska ekonomin.

Uppgörelsen om överföring av pengar från försvaret till vård och omsorg

är ett första av flera nödvändiga strukturgrepp. Centerpartiet går nu

vidare med förslag till förnyelse av skattesystemet, reformer inom

arbetsmarknadspolitiken, lönebildningen, socialförsäkringarna och den

offentliga förvaltningen.

I motionen utpekas speciellt tre viktiga områden med strukturella problem

som måste lösas:

? Lönebildningen och arbetsmarknaden. Den svagaste punkten i

svensk ekonomi är lönebildningen. För att säkra en fortsatt hög

tillväxt och en stigande sysselsättning måste det skapas ett

lönebildningssystem som bidrar till en löneökningstakt som är

förenlig med en god ekonomisk utveckling. Enligt motionärerna

måste balansen mellan parterna på arbetsmarknaden förbättras.

Bland annat bör medlingsinstitutet förstärkas med möjligheter att

förbjuda varsel om stridsåtgärder under pågående medling.

Dessutom bör det införas ett förbud mot sympati- och stridsåtgärder

riktade mot enmans- och familjeföretag. Vidare bör en s.k.

proportionalitetsregel införas, dvs. att syftet med stridsåtgärder på

arbetsmarknaden står i proportion till den skada som uppstår för

företag och samhälle. Åtgärder måste enligt motionärerna vidtas nu.

Det är farligt att vänta - rätt som det är kan ekonomin vara

överhettad och lågkonjunkturen vara på väg. Nu när konjunkturen

snabbt vänder uppåt måste också arbetsmarknadspolitiken förändras,

enligt motionärerna. Tyngdpunkten måste i högre grad än i dag ligga

på att öka sysselsättningsgraden och mindre på att minska den öppna

arbetslösheten till 4 %. Centerpartiet skisserar tre spår i

arbetsmarknadspolitiken. Inom ramen för en utbildningsgaranti bör

en utbildning upp till gymnasiekompetens garanteras.

Volymåtgärderna bör fasas ut till fördel för mer kvalificerade

arbetsmarknadsåtgärder. En övergångsarbetsmarknad bör skapas i

partnerskap mellan staten, regionala myndigheter och offentliga

arbetsgivare. Flexibiliteten måste öka, vilket underlättas om allt

försörjningsstöd till arbetslösa koncentreras under utgiftsområde 13 i

statsbudgeten. Individuella s.k. kompetenskonton bör införas och

förändringar i arbetsrätten måste genomföras.

?

? Sjukförsäkringen. En mycket alarmerande situation är att

kostnaderna för sjukförsäkringen skenar samtidigt som insatserna för

rehabilitering minskar. Motionärer föreslår en satsning på

rehabilitering. Dessutom bör en sjukförsäkringskommission inrättas

med syfte att göra en genomgripande analys av situationen och ta

fram förslag till strukturella åtgärder för att minska sjukfrånvaron.

?

? Näringslivet. En av de stora bristerna i det svenska näringslivet är att

det finns för få medelstora företag. Näringslivet ser ut som ett

timglas, med många små företag och relativt många stora företag.

Den strukturen hindrar bl.a. svenska företag att ta andelar på de

internationella marknaderna, t.ex. den stora internationella

miljöteknikmarknaden. För att förbättra den svenska

företagsstrukturen föreslår motionärerna enklare regler för företagare

och sänkta arbetsgivaravgifter med en tydlig inriktning på små och

medelstora företag. Dessutom föreslås en storsatsning på export av

miljöteknik.

?

Centerpartiets långsiktiga målsättning är att sänka skattetrycket i

samhället. Sänkningen skall ske i takt med vad ekonomin medger. De

prioriterade områdena är sänkt inkomstskatt för låg- och

medelinkomsttagare samt sänkt skatt på företagande och boende. Nedan

redovisas en del av motionärernas skatteförslag.

? Inkomstskatterna. Inkomstskatterna sänks för låg- och

medelinkomsttagare genom ett höjt grundavdrag. Höjningen

konstrueras så att den trappas upp till en viss nivå för att därefter

trappas ned så att just låg- och medelinkomsttagare omfattas av

reformen. Till skillnad från regeringens metod att sänka

inkomstskatterna innebär Centerpartiets förslag om ett höjt

grundavdrag att alla, även studenter och pensionärer, får sänkt skatt.

Inkomstskatten förslås sänkas med 10,5 miljarder kronor år 2000.

Kommuner och landsting kompenseras för den minskade

beskattningsbara inkomsten.

?

? Sänkta arbetsgivaravgifter. För att förbättra företagsklimatet i

Sverige bör en skatteväxling genomföras med sänkta skatter på

arbetskraft och höjda skatter på miljöskadliga verksamheter.

Centerpartiet har under senare år aktivt medverkat till att

arbetsgivaravgifterna sänkts, särskilt för de mindre företagen. Enligt

motionärerna bör arbetsgivaravgifterna också i fortsättningen sänkas

enligt den tidigare modellen. För år 2000 bör lönesummegränsen

höjas till 2 miljoner kronor och för egenföretagare till 300 000 kr.

Åren 2001 och 2002 reduceras skattesatsen ytterligare i två steg.

Vidare bör företagen i Norrlands inland även i fortsättningen ges rätt

till reducerade arbetsgivaravgifter.

?

? Miljöskatter. Miljörelateringen av skattesystemet måste långsiktigt

öka. Netto föreslås i motionen en höjning av miljöskatterna med 1

560 miljoner kronor, bl.a. genom en återinförd fastighetsskatt på

vattenkraft, minskad nedsättning av CO2-skatten för industrin,

produktionsskatt på kärnkraftverk och miljöskatt på inrikesflyg.

Dessa intäkter växlas i en äkta skatteväxling mot sänkta

arbetsgivaravgifter.

?

Vidare föreslås att en del av de särskatter som drabbar jordbruket tas

bort. Enligt motionärerna missgynnar dessa skatter tillväxten,

företagandet och sysselsättningen på landsbygden. Dessutom föreslås en

skattereduktion på s.k. hushållsnära tjänster i syfte att skapa fler jobb och

företag i tjänstesektorn. Lättnader i fastighetsskatten genomförs för de

fastboende i attraktiva skärgårdsområden eller fritidshustäta områden.

Utbildningen är en väsentlig del i Centerpartiets tillväxtpolitik. Den högre

utbildningen måste fortsätta att byggas ut genom fler utbildningsplatser och

genom ett nytt studiefinansieringssystem som bl.a. bör bygga på målet om

50 % bidrag och 50 % lån.

Motionärerna föreslår också en genomgripande förnyelse av den statliga

förvaltningen. Till att börja med bör ett moratorium för reala anslagsökningar

till statliga verk och myndigheter införas under år 2000. Detta för att ge ett

rådrum för att se över kontrollfunktionerna i förvaltningen. I samband

därmed bör också genomföras en översyn av hela den statliga förvaltningen.

Det svenska välfärdssystemet bör enligt motionärerna förnyas. Bland annat

bör en samordnad trygghetsförsäkring, som skall ersätta dagens försäkringar

vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension, införas.

I motionen föreslås vidare en stor satsning på utbyggnaden av bredband så

att den nya informationstekniken blir tillgänglig för alla människor i olika

delar av landet. I förhållande till regeringens förslag i budgetpropositionen

föreslår motionärerna en utförsäljning av statlig egendom på ytterligare 10

miljarder kronor, bl.a. genom försäljning av Apoteksbolaget, Vasakronan

och den mark som finns i det statliga bolaget Sveaskog.

Folkpartiet liberalernas partimotion

I motion Fi212 (fp) anförs att ett decennium av krispolitik nu börjar ge

resultat. De senaste kvartalen har tillväxten - äntligen och flera år senare

än nödvändigt - nått i närheten av de nivåer som krävs för att Sverige

uthålligt skall kunna pressa tillbaka massarbetslösheten, återta en

topposition i välfärdsligan och få ner statsskulden till en mer hanterlig

nivå. Särskilt glädjande är det att strukturreformerna nu också får

genomslag på arbetsmarknaden genom att antalet nya jobb ökar mer än

väntat. Det är slående att de inslag i krispolitiken som värderas högst är

några av dem som Folkpartiet varit djupt inblandat i: skattereformen,

budgetreformen och det nya pensionssystemet.

Den rimliga slutsatsen är vidare, enligt motionärerna, att reformeringen av

den svenska ekonomin måste fortsätta. Det lönar sig. Den allra bästa tiden

för att gå vidare med fler strukturreformer är nu - mitt i högkonjunkturen.

Det svenska skattetrycket är fortfarande rekordhögt. Det lönar sig för dåligt

att arbeta. Företagsklimatet är inte tillräckligt gott och arbetsmarknaden

fungerar inte bra. Motionärerna pekar ut två företeelser i den svenska

ekonomin som långsiktigt kan få allvarliga konsekvenser:

? Företagsflykten. De senaste åren har huvudkontor och/eller ägande i

mängder av svenska företag flyttat utomlands. Detta sker utan att de

politiker som är satta att hävda svenska intressen reser ett finger.

Följden kommer att bli färre och lägre betalda jobb i Sverige.

?

? Nyföretagandet. Statistik från olika källor tyder på att

nyföretagandet fortsätter att sjunka. Det är en lika allvarlig

larmsignal som att de stora företagen väljer att lämna Sverige med

sina ledningsfunktioner. Det enda som kan klara sysselsättning i ett

längre perspektiv är en sjudande småföretagsamhet.

?

De stora uppgifterna för den ekonomiska politiken bör enligt motionen

vara att nu skapa förutsättningar för en långsiktigt god tillväxt och

sysselsättning, att göra statsfinanserna mindre konjunkturkänsliga, att

skapa goda förutsättningar för företagande och öka friheten genom bl.a.

avregleringar. I motionen presenteras en nationell handlingsplan för att

Sverige skall kunna bli ett första rangens företagarland och inte

förvandlas till ett land fullt med dotterbolag. Den politik som presenteras

skiljer sig kraftigt från den nuvarande regeringens och

huvudingredienserna i planen presenteras nedan:

? En marginaleffektsreform bör genomföras. Motionärerna avvisar

regeringens förslag till skattesänkningar. I stället bör det utrymme

som skapas genom att dels avvisa regeringens förslag, dels skapa

ytterligare utrymme genom ytterligare besparingar användas för att

skapa ett långsiktigt robust skattesystem, byggt på principen om

"hälften kvar" och att de allra flesta enbart skall betala

kommunalskatt på 30 %. De tre stora marginalskatteproblemen i den

svenska ekonomin måste åtgärdas. Den s.k. brytpunkten för statlig

skatt bör höjas i två steg. I det första steget så att antalet

inkomsttagare som betalar statlig inkomstskatt återställs till den nivå

på 15 % som var tanken i skattereformen. I det andra steget så att

brytpunkten överensstämmer med en inkomst på 7,5 basbelopp, dvs.

den nivå då de obligatoriska försäkringsavgifterna upphör. Den s.k.

LO-puckeln bör avskaffas. I inkomstlägen mellan 150 000 kr och

200 000 kr finns i dag en marginaleffekt genom att grundavdraget

trappas av. Denna avtrappning bör avskaffas, vilket leder till en

sänkning av marginalskatter för främst vissa LO-grupper. Vidare bör

värnskatten avskaffas. Den förändring som föreslås i motionen

sänker marginalskatten i aktuella inkomstlägen med fem

procentenheter. För att garantera att alla får del av en skattesänkning

bör också en skattereduktion - lika för alla - införas. För att

ytterligare minska marginaleffekterna föreslås en växling av de

inkomstprövade bostadsbidragen mot ett ökat generellt barnstöd.

Eftersom kommunalskatten i genomsnitt ligger över 30 % föreslås

också att staten tar över vissa kommunala utgifter, som t.ex. halva

kostnaden för socialbidragen. Marginal- och inkomstskattereformen

bör genomföras under en period på tre till fyra år. Principen bör vara

att de delar som betyder mest för tillväxten skall genomföras först

och finansieras genom besparingar. Takten i genomförandet av

övriga delar bör bli beroende av konjunkturen och statsfinansernas

utveckling. Det första steget nästa år bör innehålla en

skattereduktion om närmare 1 200 kr per skattebetalare. Vidare bör

det första steget mot en höjd brytpunkt genomföras och värnskatten

avskaffas. Det gör att inkomstskatten år 2000 sänks med ca 4

miljarder kronor mer än i regeringens förslag.

?

? Arbetsgivaravgifterna bör sänkas. För att öka antalet nya jobb måste

det bli billigare att anställa. Arbetsgivaravgifterna i den privata

tjänstesektorn bör sänkas med 5 procentenheter. Motsvarande

sänkning görs för egenföretagarnas avgifter. Eftersom konjunkturen

i tjänstesektorn just nu är god bör sänkningen införas vid

halvårsskiftet då tillväxttakten enligt regeringens bedömning

dämpas.

?

? Hushållsnära tjänster måste bli billigare. Det borgerliga förslaget

om skattelättnad i hushållssektorn bör genomföras. Lättnaden bör

utformas som en skattereduktion motsvarande 50 % av den totala

arbetskostnaden och uppgå till maximalt 25 000 kr per hushåll.

?

? Statsskulden bör amorteras snabbare. Ett budgetpolitiskt mål om ett

tvåprocentigt överskott över konjunkturcykeln är rimligt. Men enligt

motionärerna bör det innebära att överskottet under högkonjunkturen

är större. Regeringen däremot tolkar målet som att överskottet skall

ligga på 2 % även på toppen av högkonjunkturen. Folkpartiets

budgetalternativ innebär ett överskott på 2,5 % år 2000.

?

? Besparingarna i statsutgifterna måste fortsätta. Sverige har

fortfarande mycket höga offentliga utgifter och höga skatter. Det gör

att konjunkturkänsligheten i den svenska ekonomin och de svenska

statsfinanserna fortfarande är mycket hög. Besparingarna på sådant

som är mindre angeläget måste fortsätta.

?

? Den offentliga sektorn måste reformeras. Folkpartiet föreslår

omfattande utförsäljningar av statliga och kommunala bolag.

Kommunernas resurser måste koncentreras till kärnverksamheterna

och för att stimulera förnyelsen måste kommunal och

landstingskommunal verksamhet i ökad utsträckning utsättas för

konkurrens och privata initiativ. Valfriheten måste öka inom skolan

och vården. Att enbart satsa ytterligare pengar på kommunal

verksamhet är inte hållbart. Verksamheten måste förändras och

effektiviseras om de allvarliga kvalitetsproblemen i skolan och

vården skall kunna lösas. En reformering av de offentligt styrda

verksamheterna är avgörande för jämställdhet i arbetslivet och

rättvisa löner.

?

? En trygghetsförsäkring bör införas som bygger på principen om raka

rör mellan avgifter, premier och förmåner. Dagens socialförsäkringar

bör göras om till tre självständiga försäkringar. En allmän

pensionsförsäkring (det nya pensionssystemet), en allmän

sjukförsäkring (inklusive förtidspension) och en allmän

arbetslöshetsförsäkring. Alla tre skall vara obligatoriska, men

fristående från statens budget och även i övrigt så långt som möjligt

fristående från staten.

?

? Företagsklimatet måste förbättras och arbetsrätten moderniseras.

Vid sidan av åtgärder som redovisats ovan bör den s.k.

dubbelbeskattningen på aktier och aktieandelar tas bort för att hejda

företagsflykten och uppmuntra expansion i näringslivet. Vidare bör

förmögenhetsskatten på sikt försvinna. I ett första steg avskaffas

sambeskattningen. För att uppmuntra företagande bör bl.a. en

förenklad och enhetlig företagsregistrering införas. Alla som vill bör

få s.k. F-skattsedel. Systemet med en i förväg uträknad F-skatt bör

slopas. Företagaredeklarationen och reglerna för skattekonto bör

förenklas, skattetillägget vid periodiseringsfel i momsredovisningen

bör slopas etc.

?

? Bejaka globaliseringen och fortsätt att utveckla frihandeln. Vårt

välstånd bygger i hög utsträckning på att Sverige som nation tidigt

välkomnade frihandeln. Detta måste vidareutvecklas och

Europasamarbetet bör inriktas på att reformera jordbrukspolitiken.

Den kommande s.k. WTO-rundan, den s.k. millennierundan, måste

utmynna i att världens handel med jordbruksprodukter blir en del av

frihandeln.

?

Enligt Folkpartiet liberalerna bör Sverige snarast möjligt gå in i den

europeiska valutaunionen, EMU. En tågordning i fem steg för Sveriges

närmande till EMU presenteras. Först bör regeringen avge en

avsiktsförklaring om att Sverige avser att gå med i EMU.

Avsiktsförklaringen bör avges tidigt inför Sveriges ordförandeperiod i

EU första halvåret 2001. Därefter bör en nationell övergångsplan snarast

formuleras. Vidare bör en folkomröstning om EMU genomföras hösten

2000. Efter ett ja i folkomröstningen bör en förhandling om svenskt

inträde i ERM inledas med de andra EU-länderna och den europeiska

centralbanken, ECB. Sedan bör Sverige gå med i EMU:s tredje fas, 15-

24 månader efter folkomröstningen.

Skolan och utbildningen är en viktig del i Folkpartiet liberalernas

tillväxt- och välfärdspolitik. Skolan är i starkt behov av en ny kurs. Till

exempel bör en tioårig grundskola införas och lärarnas status måste höjas

genom lärarlegitimation, fler karriärvägar och höjda löner. Mångfald

inom skolsystemet bör uppmuntras. Utvärdering av kvalitet och resultat

bör utvidgas och en från Skolverket fristående statlig skolinspektion bör

skapas. För att utöka möjligheterna till studier senare i livet bör bl.a.

barntillägget i svux och svuxa återinföras, vilket är särskilt viktigt för

kvinnor. Vidare behövs bl.a. ett nytt system med individuella

utbildningskonton för att människor vid vuxenstudier skall klara sin

försörjning. Det kan konstrueras så att avdragsrätten till

pensionssparande kraftigt breddas till ett pensions- och

utvecklingssparande. Det bör också bli möjligt att i viss utsträckning låna

ur det allmänna pensionssystemet för att finansiera utbildning eller start

av eget företag. Den reduktion av pensionen som detta innebär kan

återvinnas genom pensionssparande, annat sparande eller senare

pensionsuttag.

Motionärerna föreslår vidare en stegvis höjning av biståndet, till 0,86 %

av BNI 2002, vilket kan jämföras med regeringens förslag om 0,74 % av

BNI 2002. Med den takt i uppräkning som motionärerna föreslår nås

enprocentsmålet av BNI inom en tioårsperiod. Med regeringens takt

dröjer det 30 år. Motionärerna avvisar regeringens förslag om maxtaxa,

eftersom avgiftssättningen inom barnomsorgen är en kommunal

angelägenhet och därmed inte en uppgift för riksdagen. Däremot föreslås

en familjepolitisk reform som ger mer makt till föräldrarna, underlättar

att förena förvärvsarbete med föräldraskap, ökar det generella

ekonomiska stödet och minskar marginaleffekter och styrning.

Utskottet

1. Den ekonomiska politiken

1.1 Den internationella ekonomiska utvecklingen

1.1.1 Högre tillväxt i världsekonomin

I slutet av 1998 präglades världsekonomin av kriserna i Asien,

Latinamerika och Ryssland. Industrikonjunkturen i EU försämrades

kraftigt, nedgången i Asien fördjupades och allmänt förväntades en

avmattning i den amerikanska ekonomin. Så gott som alla bedömare

räknade med en ytterst svag internationell konjunktur under större delen

av 1999.

Det senaste halvåret har dock världsekonomin utvecklats bättre än

förväntat. Tillväxten i Förenta staterna fortsatte att vara hög under första

halvåret i år. I EU har det under sommaren och hösten kommit alltfler tecken

på en stigande ekonomisk aktivitet. Återhämtningen i flertalet av

krisländerna i Asien har varit snabbare och starkare än vad de flesta

bedömare räknade med i slutet av 1998. Även i delar av Latinamerika och i

Ryssland har utvecklingen varit något gynnsammare. Så här i efterhand kan

man konstatera att Asienkrisens negativa effekter på industriländerna blev

mindre än vad många befarade i slutet av förra året och början av 1999.

Den internationella konjunkturen fortsätter att successivt förbättras under

de närmaste åren, enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen. I

världen som helhet väntas produktionen öka med 2,7 % i år, jämfört med en

tillväxt under 1998 på 2,3 %. Under år 2000 ökar tillväxttakten ytterligare,

till 3,4 %. Till följd av den svaga konjunkturen under inledningen av 1999

avtar emellertid tillväxten i EU-området från knappt 3 % 1998 till 2 % i år.

De relativt låga räntorna, den svagare euron och den stigande optimism om

framtiden hos de europeiska företagen gör att tillväxttakten förutses stiga

under nästa år, till 2,6 %. I USA väntas tillväxttakten sjunka från 3,7 % i år

till omkring 2,5 % år 2000. Det bidrar bl.a. till att tillväxten i OECD-

området under nästa år blir lägre än i år och drygt 1 procentenhet lägre än i

världen som helhet. I Japan stiger BNP något i år efter en nedgång i fjol på

nästan 3 %, men enligt regeringens bedömning innebär bl.a. den stigande

arbetslösheten att den japanska tillväxten kommer att vara förhållandevis låg

under flera år framöver. I de mest drabbade länderna i Asien - Filippinerna,

Indonesien, Malaysia, Sydkorea och Thailand - stiger tillväxten redan i år,

efter en nedgång på nära 10 % för regionen som helhet i fjol. Under nästa år

ökar tillväxttakten ytterligare.

Tillväxten i världsekonomin ligger på omkring 3,5 % per år under 2001 och

2002, enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen. Till följd av en

svagare tillväxt i bl.a. Förenta staterna och Japan under de närmaste åren

kommer tillväxten i OECD- området att vara lägre, drygt 2 % per år under de

tre första åren på det nya årtusendet.

Tabell 1. BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet

1.1.2 Utvecklingen i Förenta staterna

Styrkan i den amerikanska ekonomin fortsätter att överraska. Under

första halvåret i år steg BNP med 4 %, samtidigt som arbetslösheten och

inflationen var fortsatt låg. Den ekonomiska expansionen i Förenta

staterna är nu inne på sitt nionde år. Nu, liksom tidigare, är tudelningen i

den amerikanska ekonomin tydlig. Tillväxten drivs uppåt av hushållens

konsumtion och investeringsverksamheten. Utrikeshandelns bidrag är

däremot kraftigt negativt på grund av den starka inhemska efterfrågan,

dollarkursens appreciering och den ljumma konjunkturen i omvärlden.

Trots sommarens räntehöjningar från den amerikanska centralbanken,

Federal Reserve, är hushållens förtroende för den ekonomiska

utvecklingen fortfarande högt på grund av stigande realinkomster och en

växande förmögenhet till följd av de högt uppdrivna priserna på aktier.

Regeringen räknar emellertid i budgetpropositionen med att tillväxttakten i

den amerikanska ekonomin avtar under de kommande åren. Investeringarna

dämpas av det relativt låga kapacitetsutnyttjandet i industrin, de stigande

ränte- och lönekostnaderna och den fortsatta internationella prispressen på

varor och tjänster. De högre räntorna och en förväntad svagare

börsutveckling gör också att hushållen ökar sitt sparande och drar ned på

konsumtionen. BNP väntas stiga med 3,7 % i år och med 2,5 % år 2000.

Åren därefter bedöms ekonomin växa med omkring 2,2 % per år, vilket är

något lägre än den uppskattade s.k. potentiella tillväxten.

1.1.3 Utvecklingen i Japan och övriga Asien

Under det senaste halvåret har det kommit flera tecken på återhämtning i

den japanska ekonomin. Regeringens olika stimulanspaket och

saneringsprogram för finanssektorn har, i kombination med de låga

räntorna, höjt optimismen om den ekonomiska utvecklingen hos de

japanska hushållen och företagen. Som framgår av tabell 1 räknar

regeringen med att BNP i år växer med 0,3 %, efter nedgången i fjol på

knappt 3 %. Återhämtningen väntas dock bli svag och utdragen. En

anledning är att arbetslösheten fortfarande är rekordhög med japanska

mått mätt och att den fortsätter att öka. I juli låg arbetslösheten på 4,9 %,

vilket är den högsta uppmätta nivån i ett historiskt perspektiv. Trots

förväntningar om nya finanspolitiska stimulansåtgärder räknar

regeringen i budgetpropositionen med att tillväxttakten knappt går över

nollstrecket nästa år för att öka till enbart knappt 1 % per år under

perioden 2001-2002.

I övriga Asien har återhämtningen varit mycket tydlig under det senaste

halvåret. Situationen på de tidigare så turbulenta finansmarknaderna har

stabiliserats, räntorna har sänkts, exporten har stigit och inflödet av

utländskt investeringskapital har på nytt börjat öka. I motsats till

tidigare förväntningar kommer flertalet av länderna i regionen att redan

under 1999 redovisa positiva tillväxttal. Variationen är dock stor.

Tydligast märks förbättringen i Sydkorea medan utvecklingen i t.ex.

Indonesien är fortsatt svag bl.a. till följd av den oroliga politiska

situationen. Regionen som helhet väntas växa med 4,5 % i år och ytterligare

5,5 % år 2000. En förutsättning för en mer varaktig återhämtning är dock

att arbetet med att reformera och stärka finans- och företagssektorerna

fortsätter.

Trots stora offentliga investeringar kommer tillväxttakten i den kinesiska

ekonomin att sjunka under de närmaste åren. Behovet av reformering av

finans- och företagssektorerna är överhängande och risken för en devalvering

av den kinesiska valutan, renminbin, är stor. Den tilltagande stabiliteten i

Asien innebär dock att en kinesisk devalvering inte längre förväntas få

speciellt kraftiga effekter på de övriga länderna i regionen.

1.1.4 Utvecklingen i EU och Norden

Efter en svag inledning 1999 har konjunkturutsikterna för länderna i det s.k.

euroområdet förbättrats under de senaste halvåret. Till följd av bl.a. den euro

centralbanken, ECB:s, räntesänkningar under våren och försvagningen av euron på

valutamarknaderna sedan årsskiftet har företagens optimism om den ekonomiska

framtiden ökat under våren och sommaren. Som framgår av diagram 1 har även

konsumenternas framtidstro åter börjat stiga efter en liten nedgång under inled

av 1999.

Diagram 1. Hushållens och företagens framtidstro i euroområdet

Källa: EG-kommissionen.

Konjunkturen förstärks successivt under hösten och vintern, men på

grund av den svaga tillväxten i början av året faller tillväxttakten i

euroområdet till 2,1 % i år, från 2,8 % i fjol, enligt regeringens

bedömning i budgetpropositionen.

Skillnaden mellan länderna är emellertid relativt stor. I Tyskland och

Italien, som drabbats hårdast av kriserna i Asien och Latinamerika, faller

tillväxttakten i år till 1,5 % respektive 1,3 %. I t.ex. Frankrike,

Nederländerna och Belgien, där en svagare export i stor utsträckning

kompenserats av en stark hushållsefterfrågan, sjunker tillväxten från omkring

3 % i fjol till omkring 2,5 % under 1999. I de snabbväxande euroländerna -

Spanien, Portugal, Irland och Finland - ökar BNP i år med över 3 %.

Under nästa år förbättras konjunkturen ytterligare och den sammantagna

produktionen i euroområdet väntas stiga med 2,6 % år 2000. I takt med att

tillväxten ökar stiger också inflationen något bland euroländerna, och

regeringen räknar med att ECB under loppet av nästa år höjer styrräntan med

0,75 procentenheter, från dagens nivå på 2,5 %.

Danmark, Norge och Storbritannien är vid sidan av Tyskland några av de

viktigaste marknaderna för den svenska exportindustrin. På samtliga dessa

marknader har avmattningen varit tydlig hittills under 1999. Regeringen

bedömer också att tillväxten i dessa länder både i år och under nästa år

kommer att vara lägre än t.ex. det förväntade genomsnittet för EU. Men

utsikterna för en återhämtning har förbättrats jämfört med situationen

tidigt i våras. Det starka pundet, en stram finans- och penningpolitik och

den svagare internationella utvecklingen bidrog till att den brittiska

konjunkturen mattades av relativt kraftigt under förra året.

Räntesänkningarna under förra hösten och återhämtningen i världsekonomin

gör att BNP nästa år stiger med 2,3 % efter en tillväxt i år på omkring 1,2

%. Utsikterna för den norska ekonomin har ljusnat en hel del under våren

och sommaren på grund av stigande oljepriser, lägre räntor och en starkare

norsk krona. Efter en nedgång i tillväxttakten i år till 0,7 % väntas

Norges BNP nästa år öka med drygt 2 %, för att stiga ytterligare under 2001

och 2002. En fortsatt stram finanspolitik och en försämrad konkurrenskraft

gör att den danska tillväxttakten sjunker till 1,6 % i år och 1,8 % nästa

år, efter flera år av hög tillväxt.

Diagram 2. Arbetslösheten i euroområdet, Norden och OECD

Källa: Finansdepartementet.

Trots den svagare konjunkturen i år gör regeringen bedömningen att

arbetslösheten i euroområdet går ned något under prognosperioden, bl.a.

på grund av offentliga sysselsättningsprogram i Tyskland och Frankrike.

Förbättringen är dock sammantaget inte speciellt stor. Under 2002 väntas

arbetslösheten i genomsnitt ligga på knappt 10,5 %, en nedgång med en

dryg procentenhet från utfallet i fjol. Detta visar att arbetslösheten och

bristen på nya jobb fortsätter att vara EU:s stora politiska och

ekonomiska problem en bra bit in i det nya årtusendet.

1.1.5 Utvecklingen i Ryssland och Östersjöområdet (exklusive EU)

Trots att den statsfinansiella krisen i Ryssland fortfarande är i stort sett

olöst har ekonomin i år utvecklats bättre än vad som i allmänhet

förväntades i slutet av 1998 och början av 1999. En ökad nettoexport på

grund av bl.a. stigande oljepriser och en minskad import till följd av

deprecieringen av rubeln under 1998 gör att nedgången i BNP i år

begränsas till 1 %, efter ett tillväxtfall i fjol på omkring 5 %. En viss

tillväxt väntas under nästa år.

Konjunkturen i de baltiska länderna - Estland, Lettland och Litauen -

förbättras under hösten och vintern, enligt regeringens bedömning. I år blir

tillväxten i de tre länderna omkring 1 %, men under nästa år stiger

tillväxttakten till omkring 5 %. I likhet med de baltiska länderna har Polen

drabbats relativt hårt av den ryska krisen. Inflödet av utländskt kapital är

dock fortfarande stort, och regeringen räknar med att den polska tillväxten

stiger till 5 % nästa år efter en tillväxt i år på omkring 3,5 %.

1.1.6 Osäkerheter i den internationella bedömningen

Sammanfattningsvis räknar regeringen med att den internationella

konjunkturen förbättras under de närmaste åren. Återhämtningen i Asien

och Latinamerika väntas fortsätta och i EU stiger den ekonomiska

aktiviteten till följd av en ökad inhemsk efterfrågan och en ökad export.

Bedömningen bygger bl.a. på en s.k. mjuklandning av den amerikanska

ekonomin, dvs. att Förenta staternas ekonomi efter de senaste årens

mycket höga tillväxt under ordnade former närmar sig en lägre och

långsiktigt mer uthållig tillväxttakt.

Den främsta risken i bedömningen av den internationella utvecklingen är

sannolikt att nedväxlingen av den amerikanska tillväxten kan få ett mer

dramatiskt förlopp. T.ex. kan ett snabbt och stort fall i de högt uppdrivna

kurserna på de amerikanska aktiebörserna leda till en kraftig dämpning av

både de amerikanska hushållens konsumtion och företagens

investeringsverksamhet. En sådan händelse skulle sprida sig till övriga

världen via den internationella finansmarknaden och genom försämrade

utsikter för export till den amerikanska marknaden. En utlösande faktor kan

vara att inflationen, på grund av t.ex. ökande arbetskraftsbrist, framöver

stiger mer än förväntat och att den amerikanska centralbanken därmed

tvingas höja styrräntorna oväntat kraftigt för att dämpa inflationstrycket.

Å andra sidan har styrkan i den amerikanska ekonomin överraskat många

bedömare under de senaste åren. Möjligheten finns att aktiviteten i den

amerikanska ekonomin fortsätter att vara hög under de närmaste åren. Det

ekonomiska utfallet hittills under 1999 visar inga tecken på någon omedelbar

avmattning i den amerikanska ekonomin.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

1.2.1 Den svenska konjunkturen åren 1999 och 2000 och utsikterna fram

till år 2002

Trots den försämrade industrikonjunkturen i slutet av 1998 och under

inledningen av 1999 steg Sveriges BNP under första halvåret i år med 3,7

% jämfört med samma period i fjol, enligt Statistiska centralbyråns

(SCB) s.k. snabbversion av nationalräkenskaperna för andra kvartalet.

Precis som under förra året var det den inhemska efterfrågan som ökade

starkt. Hushållens konsumtionsutgifter, som är den nya benämningen på

privat konsumtion enligt den omläggning av nationalräkenskaperna som

SCB genomförde i våras (se vidare avsnitt 1.2.6), steg med 3,4 %. Detta

kan jämföras med en uppgång under helåret 1998 på 2,4 %.

Investeringarna ökade med 7,8 % jämfört med första halvåret i fjol, och

sammantaget ökade den statliga och kommunala konsumtionen med 1,5

%.

Exporten av varor och tjänster steg med 5,5 % under första halvåret, trots

en dämpning av den ekonomiska aktiviteten hos flera av Sveriges viktigaste

handelspartners. Importen var relativt låg, bl.a. till följd av en relativt

stor lageravveckling under perioden. Sammantaget innebär detta att

utrikeshandeln, till skillnad från i fjol, gav ett positivt bidrag till

tillväxten under första halvåret i år.

Sammansättningen av tillväxten, med en kraftigt stigande inhemsk

efterfrågan och en ökad produktion i tjänstesektorn, har gjort att läget på

arbetsmarknaden har förbättrats markant under det senaste halvåret.

Sysselsättningen stiger snabbt och den öppna arbetslösheten faller. Ökningen

av antalet sysselsatta hittills i år är den högsta som registrerats sedan SCB:s

arbetsmarknadsundersökningar startade i början av 1960-talet.

Svensk ekonomi är inne i en starkt expansiv fas, och regeringen räknar i

budgetpropositionen med att konjunkturen fortsätter att förstärkas.

Sysselsättningen stiger ytterligare under hösten och under nästa år. Detta

understöds bl.a. av det faktum att hushållens optimism om den ekonomiska

framtiden stigit till rekordnivåer under våren och sommaren, vilket framgår av

diagram 3. I diagrammet framgår också att företagens framtidsoptimism nu

börjat stiga på nytt efter en ganska kraftig nedgång under andra halvan av 1998

och inledningen av 1999.

Diagram 3. De svenska hushållens och företagens framtidstro1

1 Skillnaden mellan andelen positiva och negativa.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen stiger Sveriges BNP

i år med 3,6 % och med ytterligare 3 % under 2000. Det är en kraftig

upprevidering jämfört med den prognos som regeringen gjorde i

vårpropositionen. Uppjusteringen beror framför allt på den snabbt

stigande sysselsättningen, den starka konsumtionen och den

återhämtning i den internationella ekonomin som varit tydlig under våren

och sommaren.

Tabell 2. Bidrag till BNP-tillväxten

Som framgår av tabell 2 är det den inhemska efterfrågan som kommer att

vara den främsta tillväxtmotorn i svensk ekonomi även under de

kommande åren. Den stigande sysselsättningen, hushållens rekordhöga

förväntningar om den ekonomiska framtiden, en god inkomstutveckling

- som ytterligare förstärks genom t.ex. de skattesänkningar som föreslås i

budgetpropositionen - gör att hushållens konsumtionsutgifter fortsätter

att stiga. Investeringsverksamheten dämpas något under de närmaste åren

efter den mycket kraftiga ökningen i fjol, men investeringarna brutto

väntas ändå ge ett hyggligt bidrag till tillväxten under både 1999 och

2000. Framför allt kommer investeringarna att fortsätta att öka i de

näringar som är nära kopplade till hushållskonsumtionen. I synnerhet

gäller det bostadsinvesteringarna som väntas stiga snabbt framöver, om

än från en låg nivå i utgångsläget. I fjol byggdes lagren upp i en relativt

hög omfattning. I år finns därför ett stort behov inom framför allt

industrin att avveckla och sälja från lager, vilket ger ett negativt bidrag

till tillväxten. I takt med att konjunkturen förbättras både i Sverige och

internationellt minskar detta behov, och nästa år väntas den s.k.

lagerposten på nytt ge ett positivt tillväxtbidrag. Trots den svagare

internationella konjunkturen i början av året bedöms utrikeshandeln i år

ge ett relativt stort bidrag till tillväxten, dock främst tack vare en kraftig

dämpning av importen.

För åren efter år 2000 presenterar regeringen tre olika kalkyler för

utvecklingen. Kalkyl 1 är den mest genomarbetade kalkylen och det är

resultaten i kalkyl 1 som redovisas i tabellerna ovan och nedan för åren

2001 och 2002. I kalkyl 1 antas att den svenska ekonomin efter de

närmaste två årens höga tillväxt närmar sig fullt kapacitetsutnyttjande

och en långsiktigt normal tillväxttakt. Tillväxten bedöms öka med 2,2 %

2001 och 2 % 2002 (kalkyl 2 och 3 beskrivs nedan under avsnitt 1.2.2).

1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal

Regeringens prognos bygger på den information som fanns tillgänglig

t.o.m. den 10 september 1999. Bedömningarna baseras vidare på

underlag från SCB, OECD, IMF och den prognos som

Konjunkturinstitutet (KI) publicerade den 25 augusti 1999. En viktig

förutsättning i prognosen är att den s.k. löneglidningen i år och nästa år

ökar med endast 1,1 respektive 0,5 % och att de totala löneökningarna

för 2001 och 2002 begränsas till 3 % per år. Det bör understrykas att

bedömningarna för 2001 och 2002 inte är prognoser utan kalkyler som

bygger på grundantagandet att tillväxten närmar sig den långsiktiga

tillväxttakten i svensk ekonomi på ungefär 2 %. Som redovisades ovan

har regeringen gjort tre olika beräkningar för åren 2001 till 2002 - kalkyl

1, 2 och 3. Det är resultaten i den mer genomarbetade kalkyl 1 som

redovisas i tabellerna nedan och ovan. I kalkyl 2 och 3 antas att den

svenska arbetsmarknaden fungerar väl och att BNP- och

sysselsättningstillväxten därför blir högre än i kalkyl 1. Löneökningarna

förutsätts ligga på en låg nivå och inga allvarliga brister på arbetskraft i

olika yrkesgrupper väntas uppkomma, trots en hög tillväxt. I kalkyl 2

antas att tillväxten blir 2,5 % per år under 2001 och 2002, vilket bl.a. får

till följd att den öppna arbetslösheten under 2002 sjunker under 4 %. I

kalkyl 3 sätts tillväxten till 2,8 % per år, vilket ger en öppen arbetslöshet

år 2002 på 3,5 %.

I tabellerna 3 och 4 redovisas förutsättningarna för och nyckeltalen i

regeringens prognos. I punkterna nedan sammanfattas de viktigaste

förutsättningarna samt de viktigaste skillnaderna mot de bedömningar

som regeringen gjorde i vårpropositionen:

? Till följd av den fortsatt höga tillväxten i den amerikanska ekonomin

och en snabbare återhämtning än väntat i t.ex. Asien har regeringen,

jämfört med vårpropositionen, skrivit upp tillväxten i OECD-

området i år och under nästa år med 0,5 respektive 0,2

procentenheter. Den starkare världskonjunkturen gör också att den

internationella inflationen stiger. En fortsatt stark internationell

prispress bidrar dock till att uppgången begränsas till någon eller

några tiondelar ytterligare per år under perioden 2000-2002. I

genomsnitt bedöms inflationen i de 16 viktigaste OECD-länderna

uppgå till ungefär 1,6 % per år under de närmaste åren.

?

Den starkare konjunkturen och ett högre pristryck innebär vidare att både de

svenska och internationella räntorna blir högre än vad som tidigare antagits.

Sedan i våras har obligationsräntorna i världen stigit med mellan 1 och 1,5 %.

Regeringen räknar med att de svenska obligationsräntorna stiger ytterligare

något framöver, efter vårens och sommarens uppgång. Regeringen väntar sig

också att Riksbanken under nästa år höjer den s.k. reporäntan för att hålla

inflationen inom inflationsmålet - dvs. en inflation på 2 % med ett

toleransintervall på ± 1 %. Likaså förväntar sig regeringen att ECB höjer sin

styrränta för att stävja det stigande inflationstrycket. Jämfört med tidigare

agerande under samma konjunkturförlopp under t.ex. 1980- och 1990-talen är

dock den nu förväntade åtstramningen av penningpolitiken relativt måttlig.

Tabell 3. Prognosförutsättningar 1999-2002

? Den svenska kronan har hittills i år utvecklats svagare än vad

regeringen bedömde i vårpropositionen, bl.a. till följd av den

amerikanska dollarns kraftiga uppgång. En starkare tillväxt, en i

utgångsläget undervärderad krona och en förväntad försvagning av

dollarn gör att regeringen räknar med att kronans värde på den

internationella valutamarknaden stiger under de närmaste åren.

?

? Trots den starkare tillväxten gör regeringen bedömningen att den

svenska inflationen fortsätter att vara låg. I år förväntas

konsumentprisindex, KPI, stiga 0,9 % (räknat som skillnaden

december till december respektive år). Nästa år stiger KPI till 1,3 %.

Eftersom Riksbanken antas höja styrräntan framöver för att dämpa

prishöjningarna väntas inflationen under 2001-2002 ligga i linje

med inflationsmålet på 2 %.

?

? Bl.a. den kraftigt ökade sysselsättningen och den låga inflationen gör

att hushållens inkomster i år stiger snabbare än väntat. Inkomsterna

fortsätter att växa under de kommande åren, men i en något lägre

takt. T.ex. stiger räntorna från de senaste årens mycket låga nivåer,

vilket påverkar hushållsinkomsterna negativt. Detta kompenseras till

viss del av de skattesänkningar som föreslås i budgetpropositionen.

?

? Hushållens sparande väntas ligga kring 4 % av den disponibla

inkomsten under kommande år. Dessa siffror kan dessvärre inte

jämföras med uppgifterna i vårpropositionen eftersom en ny

definition av sparandet infördes i och med omläggningen av

nationalräkenskaperna sent i våras. Efter omläggningen ingår

nettosparandet i avtalspensioner i hushållssparandet (se vidare

avsnitt 1.2.6).

?

Jämfört med vårpropositionen har regeringen skrivit ned talen för den öppna

arbetslösheten. I våras räknade regeringen med att den öppna arbetslösheten

skulle sjunka till 5,4 % år 2000. Nu gör man bedömningen att den går ned

till i genomsnitt 4,5 % år 2000. Nedjusteringen beror bl.a. på de

förbättrade konjunkturutsikterna och den kraftiga ökningen av

sysselsättningen hittills i år. Uppgången i sysselsättningen väntas också

fortsätta under nästa år, om än i en lägre takt.

Tabell 4. Nyckeltal 1999-2002

? Ett annat område där regeringen relativt kraftigt justerat sina

prognoser är utrikeshandeln. Handelsbalansen väntas nu under hela

perioden 1999-2002 ge ett betydligt större överskott än vad som

förväntades i vårpropositionen. En av anledningarna är årets svaga

import och de gynnsammare utsikterna för den svenska

exportindustrin.

?

1.2.3 Försörjningsbalansen

Under förutsättning att den internationella konjunkturen fortsätter att

förbättras och den amerikanska ekonomin utvecklas utan större negativa

överraskningar växer den svenska ekonomin med i genomsnitt 3,3 % per år

under de kommande två åren, enligt regeringens bedömning. Historiskt sett

är det en relativt hög tillväxt. Under endast 7 år har tillväxttakten under

de senaste 30 åren överstigit 3 % - 3 år på 1970-talet, 2 år på 1980-talet

och 2 år hittills under 1990-talet. Regeringen räknar också med att den

svenska ekonomin under 1999 och 2000 växer snabbare än det förväntade

genomsnittet i både OECD och EU. Sverige väntas också ligga över den

genomsnittliga tillväxten i våra grannländer i Norden. Tillväxttakten i

Finland har under de senaste åren legat en bra bit över den svenska. Om

regeringens bedömning av Sverige och Finland visar sig riktig kommer den

svenska tillväxten under 1999 och 2000 att nästan ligga i nivå med den

finländska.

Tabell 5. Försörjningsbalansen 1999-2002

De olika delarna av försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringens

bedömning på följande sätt (se tabell 5):

? Som redovisats tidigare och som även framgår av tabell 2 är det den

inhemska efterfrågan som kommer att vara den främsta drivkraften i

den svenska ekonomin de kommande åren. Den snabbt stigande

sysselsättningen, hushållens optimistiska syn på den ekonomiska

framtiden och de kraftigt ökande inkomsterna efter ett par år av

nolltillväxt i inkomsterna i samband med konsolideringen av de

offentliga finanserna gör att hushållens konsumtionsutgifter stiger

med 3,1 % i år och 3 % nästa år, efter en uppgång på 2,4 % 1998.

Även investeringarna fortsätter att ge relativt stora bidrag till

tillväxten.

?

? De offentliga konsumtionsutgifterna ökar under de närmaste åren

mer än vad regeringen räknade med i vårpropositionen. Framför allt

är det de kommunala konsumtionsutgifterna som stiger, bl.a. på

grund av ökade statsbidrag och markant högre skatteintäkter i spåret

av den högre tillväxten.

?

? Trots den relativt svaga utvecklingen på vissa viktiga

exportmarknader ökar den svenska exporten av varor och tjänster

under 1999 och 2000 mer än vad som förväntades i

vårpropositionen. Anledningen är bl.a. att efterfrågan på vissa

svenska mindre konjunkturkänsliga varor varit högre än väntat

hittills i år. Återhämtningen internationellt gynnar också svensk

export genom att efterfrågan på investeringsvaror ökar. Den svenska

exportindustrin väntas ta marknadsandelar på världsmarknaden både

i år och under nästa år. På lite längre sikt väntas den starkare kronan

försämra konkurrenskraften och dämpa exporttillväxten något.

?

1.2.4 Den svenska exporten

I fjol steg den svenska varuexporten relativt kraftigt, trots Asienkrisen

och turbulensen på den internationella finansmarknaden. Den svagare

exporten till Asien och Japan kompenserades bl.a. av en högre export till

Europa. Handeln hittills i år följer ett liknande mönster. Trots en dämpad

ekonomisk aktivitet i flera av de viktigaste handelsländerna i Europa och

en fortsatt svag importefterfrågan i stora delar av Asien, steg den svenska

exporten oväntat mycket under första halvåret i år. Den svagare

utvecklingen i t.ex. Tyskland, Storbritannien och Norge kompenserades genom

en ökad export till t.ex. Förenta staterna, Spanien, Portugal, Grekland,

Mexiko och Kina. Som framgår av tabell 6 har den svaga internationella

efterfrågan på t.ex. insatsvaror också ersatts av en kraftigt stigande

export inom ett fåtal kunskapsintensiva branscher, som t.ex. lastbilar,

teleprodukter och läkemedel.

Tabell 6. Bidrag till exporttillväxten

Procentenheter

1995

1996

1997

1998

1999 1 kv.

Teleprodukter

3,9

3,7

3,5

1,8

3,3

Motorfordon

3,2

-0,9

0,9

2,1

2,6

Läkemedel

-0,2

0,6

0,6

0,6

0,9

Övrigt

7,2

1,1

7,0

2,4

-2,5

Total

14,1

4,5

12,0

6,9

4,3

Källa: Finansdepartementet.

Förbättringen av den internationella konjunkturen under hösten och nästa

år gör att den totala svenska exporten stiger med 5 % i år och med

ytterligare nästan 7 % nästa år. Svensk exportindustri gynnas också av att

efterfrågan på investeringsvaror ökar relativt starkt. Detta innebär att

svenska exportföretag kommer att fortsätta att ta marknadsandelar på

världsmarknaden 1999 och 2000. Därmed skulle exportindustrin år 2000

ta marknadsandelar för nionde året i rad. För åren 2001 och 2002

bedömer regeringen att exporten utvecklas något sämre än

världsmarknadstillväxten, till följd av en starkare krona.

Det finns flera faktorer som talar för att svensk exportindustri under de

senaste åren och under det senaste decenniet minskat något av sin tidigare

relativt höga konjunkturkänslighet. För det första kan de senaste årens

spridning av exporten till flera länder innebära att exportens känslighet för

regionala kriser och konjunkturnedgångar har minskat. För det andra, vilket

framgår av diagram 4, har de mer konjunkturokänsliga och

kunskapsintensiva näringarna, som t.ex. teleprodukt-, läkemedels-, data-,

transport- och maskinindustrin sedan 1980-talet ökat sin andel av svensk

export, medan de mer cykliskt betingade branscherna minskat sin andel av

exporten.

Diagram 4. Andelar av svensk export

Källa: Finansdepartementet.

1.2.5 Arbetsmarknaden

Den främsta drivkraften bakom den senaste tidens starka uppsving i

konjunkturen är det förbättrade läget på arbetsmarknaden. Under första

halvåret i år, från december 1998 till juni 1999, ökade sysselsättningen

med omkring 60 000 personer, rensat för säsongsvariationer. Historiskt

sett är det en mycket snabb uppgång. Samtidigt har den öppna

arbetslösheten fortsatt att sjunka. Hittills i år har den svenska tillväxten

varit sysselsättningsintensiv. Uppgången har framför allt kommit i den

privata tjänstesektorn och i de kommunala verksamheterna.

Som framgår av diagram 5 har sysselsättningen fortsatt att stiga under de

senaste månaderna (enligt SCB är den sista markeringen i diagrammet för

augusti 1999 en underskattning av den verkliga utvecklingen på grund av en

Diagram 5. Sysselsättningen 1995-augusti 1999

förskjutning i mätveckor). Att döma av utvecklingen i antal nyanmälda

lediga platser till arbetsförmedlingarna kan sysselsättningstillväxten bli

något svagare framöver. Ökningstakten i antalet nyanmälda platser har

avtagit något de senaste månaderna och traditionellt har utvecklingen av

antalet lediga platser varit en god indikator på

sysselsättningsutvecklingen under de kommande sex till tolv månaderna.

Regeringen gör också i budgetpropositionen bedömningen att ökningstakten i

sysselsättningen dämpas en aning framöver, bl.a. till följd av att

produktiviteten i ekonomin väntas öka snabbare när den stigande efterfrågan

i större utsträckning än hittills riktas mot s.k. högproduktiva delar av

ekonomin, som t.ex. delar av industrin. Sammantaget väntas antalet

sysselsatta i år öka med omkring 105 000 personer och med ytterligare 65

000 personer nästa år, mätt som årsgenomsnitt. Mellan åren 1998 och 2000

ökar därmed antalet sysselsatta med drygt 170 000 personer. Det är en

betydande uppgång jämfört med bedömningen i vårpropositionen, då

regeringen räknade med 150 000 nya sysselsatta under femårsperioden

1998-2002. Stämmer den nya prognosen kommer sysselsättningsgraden för

personer i åldrarna 20-64 år att öka från 74,6 % år 1998 till 77,1 % år

2000. Regeringens och riksdagens sysselsättningsmål är att

sysselsättningsgraden för dessa åldersgrupper skall stiga till 80 % år

2004. Den öppna arbetslösheten väntas enligt regeringens bedömning att

fortsätta att sjunka, till i genomsnitt 4,5 % år 2000.

Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden

Till följd av en svagare tillväxt under åren efter millennieskiftet väntar sig

regeringen att även sysselsättningen utvecklas svagare. Sysselsättninggraden

år 2002 bedöms vara ungefär densamma som i slutet av år 2000.

Arbetslösheten sjunker några tiondelar till 4,2 % som genomsnitt under år

2002. Om lönebildningen och arbetsmarknaden fungerar väl kan dock både

tillväxten och sysselsättningen stiga mer under perioden 2001-2002 och

arbetslösheten sjunka under 4 %, enligt regeringens bedömning i de

alternativa kalkylerna 2 och 3 i budgetpropositionen.

Tabell 8. Den branschfördelade sysselsättningen

Tusental personer

1998

1999

2000

2001

2002

Privat sektor

2735

2813

2864

2877

2884

Jord- och skogsbruk

102

103

103

Industri

803

798

803

Byggnadsverksamhet

220

228

236

Privata tjänster

1610

1683

1722

Offentliga myndigheter

1240

1268

1282

1291

1297

Staten

188

189

190

Kommunerna

1053

1080

1092

Totalt

3979

4085

4151

4172

4185

Arbetskraft totalt

4255

4320

4347

4357

4370

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Som framgår av tabell 8 bedöms sysselsättningen i den privata sektorn

öka med omkring 129 000 personer mellan åren 1998 och 2000. Den

kraftigaste uppgången finns i den privata tjänstesektorn. Antalet

sysselsatta i kommunerna väntas under samma period stiga med 39 000

personer.

1.2.6 Omläggningen av nationalräkenskaperna

I våras anpassades de svenska nationalräkenskaperna till det nya

europeiska nationalräkenskapssystemet (Europeiska

Nationalräkenskapssystemet 1995, ENS 1995). ENS 1995 bygger på

FN:s riktlinjer från 1993 (System of National Accounts, SNA 1993),

vilka FN utarbetat i samarbete med EU, OECD, IMF och Världsbanken.

Alla medlemsländer i EU skall senast under 1999 presentera kompletta

nationalräkenskaper enligt ENS 1995, och syftet med det nya systemet är

bl.a. att öka kvaliteten och jämförbarheten mellan länderna. Vid sidan av

anpassningen till ENS 1995 har Statistiska centralbyrån (SCB) och

övriga inblandade i uppgiftsinsamlandet även gjort en omfattande

översyn av beräkningskällor och metoder. Dessutom infördes en ny

metod för fastprisberäkning av nationalräkenskaperna, från den tidigare

s.k. fastbasmetoden till kedjeindexmetoden. Metoden med kedjeindex

innebär kortfattat att basåret vid fastprisberäkningen ändras årligen, t.ex.

ligger 1998 års priser till grund för beräkningen av 1999 års

nationalräkenskaper till fasta priser. Tidigare byttes basår normalt vart

femte år. Fördelen med kedjeindex är bl.a. att volymberäkningarna

baseras på aktuella vikter eller priser. Det gör att förändringar i

relativpriserna fångas in i beräkningarna.

Resultatet av framför allt anpassningen till ENS 1995 är att nivån på

Sveriges BNP justerats upp med i genomsnitt 3,6 % för den tidsperiod -

1993 till 1998 - som hittills beräknats. För 1998 höjdes BNP-nivån med 69

miljarder kronor, eller 3,8 %. Däremot innebar inte omläggningen några

större justeringar av den historiska tillväxttakten i den svenska ekonomin.

Den största förändringen återfinns 1994, för vilken den årliga BNP-tillväxten

skrivits upp med 0,7 procentenheter, från tidigare beräknade 3,3 % till nu 4,0

%. För 1995 och 1998 har tillväxttakten justerats ned med några tiondelar.

Höjningen av BNP-nivån beror till stor del på ändrade definitioner av den

offentliga konsumtionen och bruttoinvesteringarna. Enligt ENS 1995 skall

t.ex. vissa betalningar från den offentliga sektorn som tidigare bokförts som

subventioner nu klassas som konsumtion, t.ex. läkemedelssubventionerna

och ersättningarna till privata läkare och tandläkare. Det gör att den

sammantagna offentliga konsumtionen stiger. Vidare skall även

kapitalförslitningar av vägar, broar och annan infrastruktur betraktas som

offentlig konsumtion. Tidigare var inte kapitalförslitningar inräknade i

nationalräkenskaperna.

Nivån för bruttoinvesteringarna har höjts bl.a. genom att den tidigare s.k.

treårsregeln för investeringar har ersatts av en ettårsregel. Det innebär att

varor med mer än ett års livslängd nu betraktas som investeringar. Tidigare

krävdes en livslängd på tre år. Dessutom skall, till skillnad från tidigare,

inköp eller egen produktion av dataprogramvara behandlas som

investeringar.

Som en anpassning till de engelska uttryck som används i de

internationella räkenskapsmodellerna har vissa begrepp i de svenska

nationalräkenskaperna fått nya officiella benämningar. T.ex. har privat

konsumtion döpts om till hushållens konsumtionsutgifter och offentlig

konsumtion heter nu offentliga konsumtionsutgifter. Indirekta skatter har bytt

namn till produktionsskatter och varuanknutna indirekta skatter har ändrats

till produktskatter.

Den största förändringen när det gäller den offentliga sektorns finansiella

sparande är att registreringen av inkomster och utgifter nu sker först när den

bakomliggande aktiviteten äger rum, inte som tidigare när betalningen

utfördes. Detta innebär att det sker betydande omperiodiseringar mellan olika

år, framför allt vad gäller skatter och räntor. Regeringen anger i

budgetpropositionen att det fortfarande råder stor osäkerhet om de nya

redovisningsprinciperna. Det innebär att de i budgetpropositionen redovisade

uppgifterna om den offentliga sektorns finansiella sparande kan komma att

revideras.

En annan förändring som påverkar den offentliga sektorns inkomster och

utgifter är att transaktioner med EU nu registreras som betalningar direkt

mellan EU och de svenska företagen. Tidigare kanaliserades huvuddelen av

betalningarna via svenska staten. Följden blir att omslutningen för staten

minskar.

I hushållssektorn innebär omläggningen till ENS 1995 bl.a. att hushållens

sparande ökar kraftigt. Anledningen är att nettosparandet i avtalspensioner

förts över från företagen till hushållen. Vidare har nya definitioner,

omperiodiseringar och omklassificeringar av inkomster och utgifter påverkat

nivån på hushållssparandet.

1.2.7 Ny information efter att prognosen lämnats

Sedan regeringen avslutade sitt prognosarbete har ny information

presenterats om både den internationella och svenska

konjunkturutvecklingen.

De senaste månadernas statistikflöde från Förenta staterna visar att

aktiviteten i den amerikanska ekonomin är fortsatt hög. Hushållens

konsumtion fortsätter att öka och tillverkningsindustrin visar tecken på

återhämtning, enligt de konjunkturrapporter som de regionala

centralbankerna presenterade i slutet av september. De amerikanska

inköpschefernas konjunkturindex, det s.k. NAPM-index, steg också oväntat

mycket i september. Vissa mindre tendenser till ett ökat inflationstryck har

registrerats den senaste tiden. Producentpriserna steg relativt kraftigt i

september. Under samma månad ökade de amerikanska konsumentpriserna

med 0,4 % jämfört med augusti, till följd av bl.a. stigande energi- och

cigarettpriser. Uppgången var den största på fem månader och

inflationstakten, september 1998 till september 1999, uppgick till 2,6 %.

I Japan har företagens framtidstro ökat något, visar den japanska

centralbankens rapport om näringslivets förväntningar, den s.k. Tankan.

Rapporten omfattar bedömningar från omkring 10 000 företag i olika

sektorer av ekonomin. Under september hade nettotalet för

tillverkningsindustrin stigit till

-22 (för varje 100 optimistiska företag fanns det 122 pessimistiska). Det är

den bästa siffran på nära två år. I juni i år var nettotalet -37. I de övriga

krisdrabbade länderna i Asien fortsätter den ekonomiska aktiviteten att stiga.

I t.ex. Sydkorea steg industriproduktionen i juli och augusti med 33 %

respektive 30 % jämfört med samma månader i fjol. Detalj- och

grossisthandelsförsäljningen steg under samma period med 19 % respektive

18 % jämfört med juli och augusti förra året.

I EU och länderna i EMU-området som helhet fortsätter återhämtningen,

visar den senaste tidens statistikskörd. Enligt EG-kommissionens senaste

konjunkturbarometer steg optimismen hos framför allt de europeiska

företagen i september. I EU:s största enskilda ekonomi, Tyskland, fortsatte

emellertid konjunkturindex att falla något. Under de senaste månaderna har

det emellertid kommit uppgifter som tyder på en ökad fart i den tyska

ekonomin. Industriproduktionen ökade i augusti något mer än väntat

samtidigt som orderingången till den tyska tillverkningsindustrin under

samma månad steg mycket kraftigt.

Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer för tredje kvartalet 1999, som

presenterades i slutet av oktober, visar att även uppgången i den svenska

industrikonjunkturen fortsätter. Orderingången från såväl export- som

hemmamarknaden ökade påtagligt under tredje kvartalet samtidigt som

produktionen steg. Företagen räknar också med en fortsatt stark tillväxt på

både order- och produktionssidan under resten av året. Framför allt väntas

en tydlig uppgång i orderingången från utlandsmarknaderna. Även

produktionsplanerna för första halvåret 2000 är mycket optimistiska.

Sysselsättningen ökar, men enligt företagen har även bristen på

yrkesarbetare fortsatt att stiga. Ungefär vart fjärde företag anger nu

brist på yrkesarbetare. I tjänstesektorn är konjunkturen fortsatt mycket

god, enligt den del av KI:s barometer som avser tjänstenäringarna. I

detaljhandeln är ca 90 % av företagen nöjda med försäljningssituationen. En

lika stor andel av företagen i datakonsultbranschen, partihandeln och inom

uppdragsverksamheten är nöjda med konjunkturläget i sina respektive

branscher. Bland datakonsulterna har aktiviteten dämpats under tredje

kvartalet och därmed också den tidigare rapporterade bristen på

kvalificerad arbetskraft. Trots nedgången är emellertid bristen fortfarande

stor. Tjänsteföretagen som helhet är också optimistiska om utvecklingen

under resten av året.

Uppgången i industrikonjunkturen bekräftas också av de svenska inköps-

chefernas konjunkturindex, det s.k. ICI. Den förstärkning av konjunkturen

som noterats sedan tidigt i våras fortsatte i september, och företagen är

optimistiska om orderingången och produktionsutvecklingen det kommande

halvåret.

I slutet av september reviderade SCB de preliminära beräkningarna av

nationalräkenskaperna för andra kvartalet 1999. BNP-tillväxten justerades

ned med 0,5 procentenheter, från 3,7 % i de första preliminära beräkningarna

i början av augusti till nu 3,2 %. Framför allt är det den s.k. lagerposten som

skrivits ned, dvs. försäljningen från lager var större än vad som tidigare

beräknats. Dessutom reviderades den offentliga konsumtionen ned med 0,8

procentenheter och importen skrevs upp med 0,7 procentenheter jämfört med

den preliminära statistiken. Exporten däremot uppjusterades med 0,4

procentenheter, till 6,8 %. Även investeringarna skrevs upp, med 0,9

procentenheter till 8,6 %. Hushållens konsumtionsutgifter lämnades i stort

sett oförändrade, vilket innebär att hushållens konsumtion steg med hela 3,2

% andra kvartalet i år.

SCB:s uppgifter om hushållens inköpsplaner, den s.k. hippen, visar också

att de svenska hushållens optimism om framtiden fortsätter att stiga. I

september nådde den s.k. konsumenttillförsiktsindikatorn, CCI, vilken är en

sammanvägning av hushållens syn på den egna ekonomin, den svenska

ekonomins utveckling och förväntningarna om inköp av kapitalvaror, det

högsta värde som noterats sedan mätningarna inleddes 1993. Enligt SCB:s

senaste handelsstatistik ökade försäljningen i den totala detaljhandeln under

augusti med 8,1 % jämfört med augusti i fjol. Därmed var omsättningen i

detaljhandeln under perioden januari till augusti i år 5,6 % högre än under

motsvarande period i fjol. Handelns Utredningsinstituts (HUI:s) s.k.

snabbindex tyder emellertid på en liten dämpning av konsumtionen under

september.

Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) fortsatte sysselsättningen

att stiga och arbetslösheten att sjunka under augusti och september. I augusti

beräknades omkring 100 000 fler personer vara sysselsatta jämfört med

augusti i fjol. Andelen arbetslösa sjönk till 6,1 % jämfört med 7,3 % samma

månad förra året. I september var emellertid sysselsättningstillväxten lite mer

dämpad jämfört med tidigare i år. Antalet sysselsatta ökade med 65 000

personer i förhållande till samma månad i fjol. Den svagare tillväxten kan till

viss del bero på tekniska effekter i undersökningen. Arbetslösheten sjönk i

september till 5,5 % jämfört med 6,1 % i september förra året.

Till följd av den ljusare utvecklingen både i Sverige och internationellt

har KI vid ett flertal tillfällen den senaste månaden aviserat att man

tänker skriva upp sin bedömning av den svenska tillväxten för de närmaste

två åren. Framför allt handlar det enligt KI om en uppjustering av

tillväxttakten under år 2000. I den prognos som KI presenterade den 25

augusti 1999, och som utgjorde underlag för regeringens bedömning i

budgetpropositionen, bedömdes BNP stiga med 3,8 % i år och 3,2 % nästa år.

KI:s nästa prognos publiceras i slutet av november.

1.2.8 Finansutskottets syn på budgetpropositionens och partimotionernas

konjunkturbedömningar

Utskottet delar regeringens uppfattning att utsikterna för en hög svensk

tillväxt under de närmaste åren är mycket goda. Sysselsättningen stiger

snabbt samtidigt som arbetslösheten sjunker. Den inhemska efterfrågan

utvecklas väl. Hushållens konsumtion ökar kraftigt, till följd av den

förbättrade arbetsmarknaden, kraftigt stigande inkomster och ett behov

av att ersätta kapitalvaror efter en följd av år med svag konsumtion.

Samtidigt är hushållen mycket optimistiska om den ekonomiska

framtiden.

Till detta kommer att den offentliga sektorns finanser visar växande

överskott och att den svenska inflationen är en av de lägsta i EU-området,

trots den stigande aktiviteten i ekonomin. Företagens och hushållens

förväntningar om den framtida inflationen är låga och ligger väl inom

Riksbankens inflationsmål om en inflation på 2 % med ett s.k.

toleransintervall på ? 1 %. Räntorna ligger kvar på en historiskt sett relativt

låg nivå. Det samlade resultatet av utrikesaffärerna, dvs. bytesbalansen, visar

på stora och tilltagande överskott, trots den starka uppgången i den inhemska

efterfrågan.

Efter en avmattning under inledningen av 1999 stiger nu också

industriföretagens optimism om utvecklingen framöver. Uppgången är

dessutom relativt bred, så gott som samtliga branscher rapporterar stigande

orderingång och ökad produktion. I tjänstesektorn är konjunkturläget fortsatt

mycket gott och företagen räknar med ytterligare förbättring.

Återhämtningen i den internationella ekonomin har gått snabbare än vad

flertalet bedömare räknade med i slutet av förra året. Den starka finansiella

oro som präglade andra halvåret 1998 och inledningen av 1999 har i stort sett

försvunnit. I flertalet av de asiatiska länderna finns tydliga tecken på en

uppgång i den ekonomiska aktiviteten. I vissa av länderna är uppgången

relativt kraftig. I Japan har hushållens och företagens tidigare mycket starka

misstroende mot den ekonomiska utvecklingen så sakta börjat vända mot en

ökad optimism. Trots återkommande prognoser om försvagning är tillväxten

i Förenta staterna fortsatt hög. Den senaste tidens utveckling signalerar inte

heller någon nära förestående dämpning av aktiviteten i den amerikanska

ekonomin. I EU och euroområdet fortsätter återhämtningen efter den svaga

utvecklingen i slutet av 1998 och inledningen av 1999. Optimismen hos både

hushållen och företagen är i stigande, enligt olika konjunkturindikatorer.

Förbättringen i världskonjunkturen under våren och sommaren har något

ökat förväntningarna om en ökad internationell inflation. Det har i sin tur

resulterat i stigande räntor både i Sverige och omvärlden. Globaliseringen

och en fortsatt internationell prispress tyder emellertid på att uppgången i

inflationen och räntorna blir relativt begränsad jämfört med tidigare

konjunkturuppgångar under 1980- och 1990-talen.

Under förutsättning att det inte blossar upp någon ny oro på

finansmarknaderna, t.ex. i form av en snabb och omfattande nedgång på den

amerikanska aktiebörsen, stiger den svenska tillväxttakten relativt kraftigt de

närmaste åren. Den svenska exportindustrin gynnas av en högre ekonomisk

aktivitet och en ökad efterfrågan i t.ex. Europa samtidigt som den inhemska

efterfrågan och sysselsättningen i Sverige fortsätter att utvecklas gynnsamt.

I partimotionerna görs inga allvarliga invändningar mot den kortsiktiga

konjunkturprognosen för 1999 och 2000 som redovisas i

budgetpropositionen. Samtliga partier instämmer i bilden att den

ekonomiska aktiviteten stiger både internationellt och i Sverige. I motion

Fi209 (m) skriver motionärerna att budgetpropositionens prognos för

1999 och 2000 är optimistisk men inte omöjlig. I motion Fi212 (fp)

framhålls att det inte är uteslutet att regeringens prognos uppfylls eller

t.o.m. överträffas.

Den främsta risken för en sämre internationell och svensk konjunktur

ligger framför allt i den amerikanska utvecklingen, menar samtliga

partier.

"Betydande räntehöjningar i USA kan komma att leda till ett ras i de högt

uppdrivna börskurserna, vilket i sin tur kan förväntas få återverkningar på

börskursernas utveckling också i andra länder och på den realekonomiska

utvecklingen", skriver motionärerna i motion Fi209 (m). Folkpartiet menar i

motion Fi212 att om den amerikanska börsen skulle gå ned kraftigt, skulle

det dels innebära att hushållen skulle spara mer och konsumera mindre, dels

att återverkningarna runt om i världen blir stora. I Centerpartiets partimotion

Fi211 anges att risken för en sämre utveckling av världsekonomin framför

allt är förknippad med utvecklingen på den amerikanska börsen. Risken för

ett ras på börsen skall dock inte överdrivas. På det hela taget ser den

internationella ekonomin ut att vara i en stabil uppgång, menar Centerpartiet.

Som utskottet redovisat ovan under avsnittet 1.1.6 är en av de främsta riskerna

för en sämre utveckling i världskonjunkturen de närmaste åren att aktiepriserna

på de amerikanska börserna börjar falla snabbt och kraftigt.

Diagram 6: P/E-tal i Förenta staterna under 1900-talet

Källa: Global findata.

Som framgår av diagram 6 är värderingen av företagen på de

amerikanska aktiebörserna högt uppdriven, sett i ett historiskt perspektiv.

Många oberoende bedömare hävdar att en korrigering är oundviklig. En

justering kan komma till stånd på många olika sätt. T.ex. kan

aktiekurserna sjunka sakta och kontrollerat under en period. En annan

möjlighet är att kurserna står stilla under en längre tid, eller rör sig så att

säga sidledes. Effekterna på den reala ekonomin av en sådan utveckling

torde vara relativt begränsad, åtminstone i det korta perspektivet.

Den största risken för återverkningar på den reala ekonomin finns vid ett

kraftigt och snabbt fall i börskurserna. En sådan nedgång skulle t.ex.

kunna utlösas av att inflationen i den amerikanska ekonomin framöver stiger

kraftigt och att den amerikanska centralbanken därmed höjer räntorna

oväntat mycket. Det skulle i sin tur kunna leda till en relativt stark

dämpning av aktiviteten i den amerikanska ekonomin, genom en svagare

konsumtions- och investeringsverksamhet. Den höga amerikanska konsumtionen

under de senaste åren har till en stor del varit styrd av en växande

förmögenhet hos de amerikanska hushållen till följd av den kraftiga

börsuppgången. En svagare amerikansk ekonomi skulle bl.a. innebära minskad

exportförsäljning till Förenta staterna för Sverige och övriga länder.

Eftersom börserna i Förenta staterna är tongivande på den internationella

finansmarknaden är det troligt att ett ras på t.ex. börsen i New York

skulle sprida sig till övriga börser runt om i världen, med negativa

effekter även i dessa länder vad gäller konsumtion och investeringar.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att en börskrasch i Förenta staterna

endast är ett möjligt riskscenario, som dessutom diskuterats under mer än ett

års tid. Den mest troliga utvecklingen är att den amerikanska ekonomin

fortsätter att utvecklas relativt hyggligt framöver och att en kommande

nedväxling av den amerikanska tillväxten blir ganska odramatisk.

Statistikflödet från de senaste månaderna tyder också på att så är fallet.

Dessutom har kurserna på börsen i New York under de senaste två

månaderna i en relativt god ordning sjunkit med närmare 10 %.

1.3 Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna

ekonomiska politiken

Den svenska ekonomin utvecklas väl. Sysselsättningen stiger kraftigt och

arbetslösheten sjunker. Förutsatt att det inte blossar upp någon ny oro på

de internationella finansmarknaderna kan den årliga tillväxten i den

svenska ekonomin under de närmaste åren bli omkring 3 % eller mer.

Sverige lämnar 1900-talet från en ekonomisk styrkeposition. De offentliga

finanserna är sanerade, inflationen och räntenivån är historiskt låg, den

inhemska ekonomin växer starkt och bytesbalansen visar på stora överskott.

Alltfler deltar i arbetslivet. Under 1999 har fram t.o.m. augusti antalet

sysselsatta varit 100 000 personer fler i stort sett varje månad.

Utmaningen är nu enligt utskottets mening att ånyo uppnå full

sysselsättning. Den stora svagheten är att Sverige ännu inte har hämtat sig

från det stora sysselsättningsfallet under början av 1990-talet. För att det

skall vara möjligt måste den nu kraftiga uppgången och höga tillväxten i den

svenska ekonomin göras långvarig och uthållig. Den ekonomiska politiken

skall därför inriktas på starka offentliga finanser, låg inflation och att

ytterligare förbättra förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt. På

samma gång skall rättvisan stärkas genom en aktiv fördelningspolitik. Enligt

utskottets mening går tillväxt och rättvisa hand i hand. En stabil och uthållig

ekonomisk tillväxt bygger på delaktighet, att alla bidrar efter sin förmåga.

Tillväxten skall också vara ekologiskt hållbar.

Överskotten i de offentliga finanserna och de gynnsamma utsikterna för

den svenska ekonomin innebär, enligt utskottets mening, att det nu är möjligt

att föreslå en rad åtgärder för att stärka tillväxtförutsättningarna och

rättvisan. Barnbidragen höjs såväl 2000 som 2001 och utrymme skapas för

att fr.o.m. 2001 stegvis genomföra en allmän förskola och s.k. maxtaxa inom

barnomsorgen. Bidragen till kommuner och landsting höjs ytterligare för

vård, skola och omsorg och mer resurser avsätts för de kommuner och

landsting som har störst ekonomiska problem. Förslag skall läggas fram för

att de som före 65 års ålder beviljats s.k. assistansersättning skall kunna

behålla den även efter fyllda 65 år. Dessutom ökas anslagen till

miljöförbättrande verksamhet.

Som ett första steg i en mer omfattande skattereform sänks t.ex. skatten

med särskild inriktning på låg- och medelinkomsttagare. Sänkningen är

utformad som en skattereduktion så att löntagarna till att börja med

kompenseras för motsvarande en fjärdedel av de egenavgifter som tas ut

för att finansiera det nya ålderspensionssystemet. Inriktningen är att

kompensationen skall fullföljas under kommande år. I vilken takt detta

kan genomföras avgörs av de offentliga finansernas utveckling,

efterfrågeläget i ekonomin och på en avvägning i förhållande till de

behov som finns att säkerställa en tillfredsställande kvalitet i de

offentliga verksamheterna, t.ex. vården, skolan och omsorgen. Gränsen

för statlig inkomstskatt höjs. Ett ytterligare steg tas i en grön

skatteväxling genom att diesel-, el- och kärnkraftsskatten höjs. De ökade

skatteintäkterna används för skattereduktion i samband med individuell

kompetensutveckling i arbetslivet samt för att skattemässigt likställa

jordbruket med industrin i fråga om energibeskattningen. Vidare ökas

reserveringsmöjligheterna för företagen, kupongskatten för utdelning på

näringsbetingade aktier till utländska ägare avskaffas, publika bolag ges

möjlighet att återköpa egna aktier, beskattningen av utländska experter

mildras och flertalet stoppregler för fåmansföretag avskaffas. Vidare

sänks fastighetsskatten för hyreshus.

Enligt utskottets mening bidrar dessa åtgärder till att stärka rättvisan

och öka ekonomins förutsättningar för uthållig tillväxt. Ytterligare

åtgärder vidtas också för att öka konkurrensen och effektiviteten på

produkt-, tjänste- och finansmarknaderna. Förslag skall också läggas fram

för att förbättra förutsättningarna för den svenska lönebildningen.

Lönebildningen måste fungera på ett sätt som är förenligt med en fortsatt

stark sysselsättningstillväxt och låg inflation.

Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att även

budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet

berör ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Vänsterpartiet

och Miljöpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999, anslagen för 2000

och de nu föreslagna skatteförändringarna för 2000. Samarbetet visar att det

finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.

Finansutskottets ställningstagande till Moderata samlingspartiets förslag

I Moderata samlingspartiets motion Fi209 kritiseras regeringen för att

budgetpropositionen saknar de förslag till reformer som såväl regeringen

själv som OECD, Världsbanken, IMF och EU anser nödvändiga för att

rätta till de grundläggande bristerna i den svenska ekonomin.

Propositionen saknar de utbudsstimulanser som måste genomföras för att

motverka en överhettning och förbättra Sveriges position i OECD:s

välståndsliga. Inte heller redovisar regeringen några åtgärder för att

vända på ägande- och företagsflykten från Sverige. Snarare skärper

regeringen skatter som missgynnar svenskt företagande och ägande. Mitt

i högkonjunkturen driver regeringen en konjunkturförstärkande politik,

enligt motionen. Därmed bäddar man för ett växande inflationstryck

vilket med en oberoende riksbank och ett tydligt inflationsmål leder fram

till stigande räntor, lägre tillväxt, svagare sysselsättning och högre

arbetslöshet. För att öka konkurrens- och tillväxtkraften, förhindra ett

stigande inflationstryck och återföra Sverige till en position bland de

rikaste länderna i OECD-området krävs att skatter på företagande och

arbete sänks, att företagskrånglet minskas, att skatten på hushållstjänster

sänks och förmögenhets- och värnskatterna slopas. Dessutom måste

åtgärder vidtas så att lönebildningen fungerar. Arbetsmarknadspolitiken

måste förändras och moderniseras och betingelserna för

kapitalförsörjning förbättras. Vidare bör utbildningspolitiken förnyas och

forskningen förstärkas. Enligt motionärerna måste också

energiförsörjningen tryggas genom att kärnkraften bibehålls. Sverige bör

också snarast möjligt införa euron för att begränsa de kostnader som

hittills varit förknippade med utanförskapet, t.ex. högre räntor, större

valutainstabilitet och utflyttning av huvudkontor.

Utskottet vill först kort kommentera frågan om försäljningar av företag

till utlandet och den pågående internationella omstruktureringen i

bransch efter bransch. Det är utomordentligt viktigt att globaliseringens

och det ökade utlandsägandets effekter på näringslivet och

sysselsättningen noga analyseras. Enligt utskottets uppfattning är inte

frågan unik för Sverige. Runt om i både Europa och övriga världen pågår

en intensiv debatt om utländska förvärv, företagsutflyttningar,

sammanslagningar och företagsklimat. Debatten är emellertid ofta

osaklig och behäftad med undergångstoner. Enligt utskottets mening

finns det mycket som tyder på att de utländska investeringarna i Sverige

kan spela en viktig roll för utvecklingen i svensk ekonomi. I många fall

tillför nya internationella ägare nytt kapital, ny kompetens och nya

förutsättningar för en ökad expansion.

Till bilden hör också att svenska företag i stor utsträckning köper

utländska företag för att stärka sin ställning och kompetens. Riksbankens

betalningsbalansstatistik visar att svenska företag direktinvesterade i

utlandet under första halvåret i år för 65 miljarder kronor. Under samma

period köpte utländska företag svenska företag för 408 miljarder kronor. Av

dessa 408 miljarder kronor svarade emellertid fusionen mellan Astra och

Zeneca för 330 miljarder kronor. (Siffran är uppblåst eftersom Astras

innehav i Zeneca är bokfört som ett s.k. portföljinnehav, medan Zenecas

innehav av Astra betecknas som en direktinvestering.) Rensas Riksbankens

siffror från Astra- Zeneca-affären uppgår utlandets direktinvesteringar i

Sverige under första halvåret i år till 78 miljarder kronor, dvs. ungefär i

nivå med de svenska utlandsinvesteringarna under samma period. Riksbankens

siffror visar också att ingående och utgående direktinvesteringar i stort

sett varit i balans under 1990-talet. Sedan 1992 har svenska företag gjort

direktinvesteringar i utlandet för omkring 518 miljarder kronor, medan

utländska företag direktinvesterat i Sverige för omkring 531 miljarder

kronor. Utskottet vill erinra om att situationen på 1980-talet var

annorlunda. Då var de svenska direktinvesteringarna i utlandet betydligt

större än utlandets investeringar i Sverige och den svenska

ekonomisk-politiska diskussionen handlade då bl.a. om Sveriges bristande

förmåga att attrahera utländskt kapital.

Avgörande för Sverige och den svenska tillväxten är att

konkurrenskraften är hög och företagsklimatet gott. Enligt utskottets

mening är också det grundläggande klimatet för företagande, expansion

och högre sysselsättning nu bättre än någonsin tidigare under 1990-talet.

De offentliga finanserna har sanerats, vilket har gett en stabil och hållbar

ekonomisk situation. Räntorna har sjunkit kraftigt både i förhållande till

tidigare under 1990-talet och till räntenivån under 1970- och 1980-talen. De

historiskt låga räntorna innebär en mycket betydelsefull stimulans av

företagens investeringsverksamhet och den inhemska efterfrågan. Nivån på

näringslivets investeringar är mycket hög, efter bl.a. en kraftig uppgång i

fjol. Investeringarna fortsätter att stiga i år, trots den internationella

avmattningen i slutet av förra året och inledningen av 1999. Speciellt stark är

expansionen i de sektorer som styrs av hushållens efterfrågan. De låga

räntorna, den starkt stigande sysselsättningen och de ökade

hushållsinkomsterna bidrar nu också till att öka aktiviteten på

byggmarknaden. Antalet påbörjade lägenheter var t.ex. under första halvåret

1999 37 % högre jämfört med första halvåret 1998.

Inflationen har fallit mycket kraftigt under senare år, till en nivå som

understiger den i våra viktigaste konkurrentländer. Som redovisades

tidigare under avsnitt 1.2.4 har svenska företag kraftigt ökat sina andelar

på världsmarknaden under 1990-talet samtidigt som icke konjunkturkänsliga

kunskapsintensiva branscher ökat sina andelar av svensk export. Denna

utveckling har fortsatt i år. De senaste avtalsrörelserna tyder också på

att arbetsmarknadens parter börjat anpassa lönekraven till den låga

inflationen. Det är en avgörande utveckling för att företagens

konkurrenskraft skall kunna bevaras och förstärkas. En låg och stabil

inflation innebär samtidigt att företagens möjligheter att planera för

framtiden förbättras. Regeringen föreslog i vårpropositionen en rad

effektiviseringar av arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitiken för att

begränsa flaskhalsar, hålla inflationen nere och därmed öka

konkurrenskraften. I budgetpropositionen preciseras åtgärderna ytterligare

och vidare annonseras att det pågår ett arbete med att förtydliga

arbetslöshetsersättningens roll som omställningsförsäkring. Dessutom

aviseras att regeringen under hösten kommer att lägga fram en proposition

med åtgärder för att förbättra lönebildningen. Det är väsentligt att

systemet för lönesättning är förenligt med en fortsatt starkt stigande

sysselsättning i den svenska ekonomin.

Utskottet vill vidare erinra om att ett stort antal reformer genomförts under

1990-talet för att förbättra tillväxtvillkoren. Vid sidan av omläggningen av

pensions- och skattesystemen och reformeringen av den statliga

budgetprocessen har ett antal åtgärder vidtagits för att förbättra

konkurrensklimatet på varumarknaderna. T.ex. har en ny

konkurrenslagstiftning införts och el- och telemarknaderna har reformerats.

Den svenska telemarknaden är i dagsläget en av de mest avreglerade i

Europa. Inrikesflyget, järnvägstransporterna och den långväga busstrafiken

har öppnats för konkurrens samtidigt som delar av postens tidigare monopol

hävts. Den offentliga upphandlingen har reglerats i en ny lag, och ett råd för

konkurrens på lika villkor mellan privat och offentlig sektor har inrättats. I

budgetpropositionen föreslås också ytterligare åtgärder för att förbättra

konkurrensen och öka effektiviteten på varu-, tjänste- och

finansmarknaderna.

Enligt utskottets mening är den svenska företagsbeskattningen som helhet

konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och kunskaps-

nivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare genom de

satsningar på kunskap och kompetens som regeringen gör i alla delar av

utbildningssystemet. Sverige skall konkurrera med kompetens och

välutbildad arbetskraft. Förutom satsningar på skolan, den högre

utbildningen, forskningen och kompetensutvecklingen föreslår regeringen i

budgetpropositionen att skatteintäkterna från höjningen av diesel-, el- och

kärnkraftsskatten bl.a. används för en skattereduktion i samband med

individuell kompetensutveckling i arbetslivet. Regeringens utgångspunkt är

också att Sverige även i fortsättningen skall tillhöra de ledande länderna när

det gäller utnyttjandet av den tillväxtpotential som ligger i IT-samhället.

En annan viktig del i näringsklimatet är att den inhemska svenska

efterfrågan nu stiger starkt efter en svag utveckling under i stort sett hela

1990-talet. Det är speciellt gynnsamt för de mindre och

hemmamarknadsinriktade företagen.

I den offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen

första gången presenterade i vårpropositionen 1998, och som nu senast följs

upp i budgetpropositionen, spelar företagande och småföretagande en

avgörande roll. Därför har riksdagen under de senaste åren beslutat om en

rad förbättringar för företagen och då framför allt för de mindre företagen.

Exempelvis har enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag fått

regler som är mer likvärdiga dem som gäller för aktiebolag. För nystartad

enskild näringsverksamhet har möjlighet införts att kvitta underskott i aktiv

näringsverksamhet mot tjänsteinkomster. Dessutom har lättnader i

ägarbeskattningen för ägare till onoterade aktiebolag genomförts.

Arbetsgivaravgifterna har reducerats för att särskilt gynna de mindre

företagen. Reglerna för s.k. F-skattsedel har mjukats upp och reglerna för

skattetillägg vid periodiseringsfel i momsredovisningen har lindrats. Vidare

har reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare och handelsbolag

förstärkts ytterligare. Den särskilda skatten på vattenkraft har avskaffats.

Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen av personaloptioner

och avdraget för pensionssparande för enskilda näringsidkare har förenklats

etc. Informationen kring nyföretagande och stödet till kooperativ utveckling

har utökats. En samlad översyn av de statliga insatserna på

riskkapitalområdet genomförs. Dessutom undersöks möjligheterna att införa

en patentintrångsförsäkring. För att säkerställa och utveckla tillgången på

kunskap och kompetens vidareutvecklas teknik och kunskapsöverföring från

bl.a. högskolor till små och medelstora företag.

I budgetpropositionen föreslås en rad skatte- och avgiftsförändringar för att

ytterligare stimulera den svenska företagsamheten.

Reserveringsmöjligheterna ökas genom att avdragstaket för avsättningar till

periodiseringsfonder höjs från 20 till 25 % för aktiebolag och andra juridiska

personer. För enskilda näringsidkare och handelsbolag höjs taket från 25 till

30 %. Dessutom förlängs avsättningstiden från fem till sex år. Den

beskattning av energi som gäller jordbruket likställs med vad som gäller för

annan industri. Vidare avskaffas flertalet av de s.k. stoppreglerna för

fåmansföretagare. Kupongskatten för utdelning på näringsbetingade aktier

till utländska ägare avskaffas från årsskiftet för att inte utländska

investeringar i Sverige skall missgynnas i förhållande till investeringar i

andra länder. Ett utrymme avsätts för en lättnad i beskattningen av utländska

experter. Under hösten avser regeringen också att föreslå en sänkning av

dröjsmålsavgiften vid betalning av tull. Vidare aviseras i

budgetpropositionen en översyn av reglerna vid beskattning av

fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna.

En annan viktig del i sammanhanget är att Sverige aktivt stödjer

ansträngningarna att bekämpa skadlig skattekonkurrens, dvs. att motverka att

länder vid sidan om det ordinarie skattesystemet erbjuder särskilda

skatteförmåner för att locka till sig företag från andra länder. Inom EU har

Sverige bidragit till att en s.k. uppförandekod har antagits för

företagsbeskattningen.

I motion Fi209 (m) framhålls att det är en satsning på ekonomisk tillväxt

som skall stärka kommunernas ekonomi och att förnyelsen av den

offentliga sektorn bl.a. handlar om att utsätta kommunal och

landstingskommunal verksamhet för avreglering och ökad konkurrens

samt att kraftigt koncentrera resurserna till de viktigaste

kärnverksamheterna. Den kommunala sektorn levererar i dagsläget inte

tillräckligt mycket för varje betald skattekrona. Regeringen för en farlig

och kortsynt politik när man ger sken av att problemen kan lösas genom

ökade statsbidrag till kommunerna. Vad som krävs är politiker som

förmår prioritera och se till att de resurser som finns utnyttjas effektivt.

Oförmågan att prioritera och kontrollera resursanvändningen i

kommunerna är i många fall uppenbar. Kommunalskatten bör sänkas,

inte höjas, enligt motionärerna. Regeringen bör driva en politik som

skapar förutsättningar för och stimulerar kommunerna att sänka

skattenivån, bl.a. genom ökad konkurrensutsättning, avregleringar och att

staten övertar kostnader som i dag belastar den kommunala

verksamheten. Förslag om att staten skall ta över kostnader från

kommunerna för att skapa utrymme för skattesänkningar framförs även i

motion Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m).

I motion Fi209 framhålls vidare att det behövs en stor välfärdsreform som

gör medborgarna mindre beroende av det offentliga, där medborgarna mer

kan förlita sig på det egna arbetet, det egna sparandet och de egna sociala

nätverken. Det höga bidragsberoendet måste brytas, bl.a. genom lägre

skatter. Anledningen till att den reformpolitik som lagt grunden till

förbättring av den svenska ekonomin nu bryts är att regeringen formar sin

politik tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, enligt motionärerna.

Dessa både partier har konsekvent motarbetat de strukturreformer som

genomförts och i stället verkat för ökade statsutgifter, sagt nej till

besparingar och nej till Europasamarbetet. De har också sett ett stabilt

penningvärde som en begränsning för sin politik och hög inflation som ett

enklare och attraktivare alternativ till en krävande strukturpolitik.

Enligt utskottets mening skulle de förslag till omfattande avregleringar och

privatiseringar i den kommunala sektorn som framförs i motion Fi209 (m)

leda till en dramatisk förändring av den kommunala verksamheten. Följden

skulle sannolikt bli en mycket instabil situation till skada för medborgarna.

Effektiviteten och produktiviteten inom t.ex. vården, omsorgen och skolan

skulle drabbas hårt. I motionen föreslås också mycket stora skattesänkningar

bl.a. genom sänkningar av den kommunala utdebiteringen. Det är utskottets

övertygelse att skattesänkningar av denna omfattning oundvikligen leder till

stora nedskärningar av viktig och angelägen offentlig verksamhet. Dessutom

får stora skattesänkningar av den här typen helt oacceptabla

fördelningspolitiska konsekvenser. Skadorna på den svenska generella

välfärden skulle bli omfattande. Utskottets uppfattning är vidare att stora

skattesänkningar kan leda till instabila statsfinanser med negativa effekter på

både företagsklimatet och den ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna av den

snabba försämringen av statsfinanserna i början av 1990-talet avskräcker.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på den studie av fördelningen av

offentliga bidrag till barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård som

redovisas i bilaga 4 i budgetpropositionen. Undersökningen visar tydligt att

de resurser som fördelas via de offentliga verksamheterna klart bidrar till en

jämnare fördelning i samhället. Framför allt blir omfördelningen över livet

tydlig när effekterna av de subventionerade offentliga tjänsterna undersöks.

T.ex. beräknas personer i 85-årsåldern få vård och omsorg för i genomsnitt

103 000 kr per år. Ungdomar erhåller ca 20 000 kr per år i form av främst

utbildning, medan personer i 55-årsåldern endast utnyttjar offentliga tjänster

för 13 000 kr. När det gäller subventioner av utbildning visar studien att

snedrekryteringen till den högre utbildningen fortfarande är betydande.

Subventionerna till högskolan gynnar framför allt barn till högutbildade och

tjänstemän. Däremot har klyftan i antalet utbildningsår mellan olika grupper i

samhället minskat markant de senaste åren. Andra resultat är t.ex. att

barnfamiljer och pensionärer gynnas och att subventionerna påtagligt

minskar inkomstspridningen. Personer med relativt låg ekonomisk standard

erhåller mer, både i absoluta och relativa termer, än de välbeställda. Vidare

gynnas kvinnor mer än män av den offentliga tjänstesektorn.

De senaste årens omfattande och lyckade sanering av den offentliga

ekonomin har skapat utrymme för satsningar på att förbättra kvaliteten inom

skolan, vården och omsorgen av barn och gamla. Den nu höga tillväxten i

den svenska ekonomin innebär dessutom att skatteintäkterna i den

kommunala sektorn ökar markant under de närmaste åren.

Jämfört med situationen 1996 är statsbidragen till kommuner och landsting

i år 16 miljarder kronor högre. I enlighet med tidigare aviseringar höjs

statsbidragen nästa år med ytterligare 4 miljarder kronor. Därutöver får

kommunsektorn ytterligare 1,3 miljarder kronor både i år och nästa år genom

att de 200 kr som alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt överförs till

kommuner och landsting. Sammantaget innebär det att skola, vård och

omsorg år 2000 tillförs 21,3 miljarder kronor jämfört med år 1996.

Men ytterligare förstärkning behövs. Behoven inom vården, skolan och

omsorgen är fortfarande stora. I enlighet med tidigare utfästelser tillförs

kommunsektorn ytterligare 4 miljarder kronor år 2001. Regeringen föreslår

nu också att bidraget höjs med ytterligare 1 miljard kronor för vården och

omsorgen plus att den s.k. 200-kronan även under år 2001 tillfaller

kommuner och landsting. I budgetpropositionen föreslår regeringen också att

anslaget för särskilda insatser till kommuner och landsting höjs med 0,7

miljarder kronor. Vid sidan av dessa resursförstärkande insatser vidtas också

en rad andra åtgärder för att öka kvaliteten och effektiviteten inom t.ex.

skolan och vården.

Sammantaget innebär detta att den kommunala sektorn år 2001 tillförs 27

miljarder kronor jämfört med år 1996. I beloppet ingår viss finansiering av

ett stegvis införande av maxtaxa i barnomsorgen och en allmän förskola.

Utskottet vill också erinra om att försvarsuppgörelsen mellan

Socialdemokraterna och Centerpartiet frigör resurser för en satsning på vård

och omsorg under perioden 2002-2004 på omkring 8 miljarder kronor. Av

dessa pengar skall 1 miljard kronor utbetalas år 2002, 3 miljarder kronor

2003 och 4 miljarder kronor år 2004.

Till följd av den demografiska utvecklingen med alltfler äldre i

befolkningen fortsätter behoven av kommunal verksamhet att öka framöver.

Det ställer stora krav på en stark offentlig sektor med starka och sunda

offentliga finanser. Men framför allt krävs en hög ekonomisk tillväxt och en

ökad sysselsättning. Enligt utskottets mening är ökade kommunala

skatteintäkter till följd av hög tillväxt och fler människor i arbete långt

viktigare för kommunernas ekonomiska styrka än de bidrag staten ger över

statsbudgeten. Det framgår inte minst av utvecklingen under de närmaste

åren. Till följd av den gynnsamma svenska konjunkturen, den höga tillväxten

och den historiskt sett mycket snabbt stigande sysselsättningen bedöms

kommunernas och landstingens skatteinkomster öka med ca 25 miljarder

kronor år 2000 och ytterligare omkring 16 miljarder kronor år 2001.

Vid sidan av detta är det enligt utskottets mening också mycket viktigt att

de resurser som redan finns i den kommunala sektorn används mer effektivt.

Den pågående omdaningen och effektiviseringen av den kommunala

verksamheten måste fortsätta även om statsbidragen till kommunerna och

skatteintäkterna ökar.

Beträffande vad som i motion Fi209 (m) sägs om skatter och

lönebildning hänvisas till utskottets ställningstagande till innehållet i

motion Fi212 (fp). För behandling av frågor kring regeringsunderlag och

det motionärerna kallar OECD:s välfärdsliga hänvisas till behandlingen

av motion Fi210 (kd). För behandling av arbetsmarknadspolitiken

hänvisas till utskottets behandling av motion Fi211 (c).

Sammanfattningsvis anser utskottet att den politik som presenteras i

motion Fi209 (m) allvarligt skulle försvaga välfärden och rättvisan och leda

till negativa effekter på den ekonomiska tillväxten.

Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna Fi209

(m) yrkandena 1 och 15 och Sk318 (m) yrkande 5.

Finansutskottets ställningstagande till Kristdemokraternas förslag

I Kristdemokraternas motion Fi210 kritiseras regeringen för att

budgetpropositionen är en i raden av propositioner som saknar de

konkreta förslag som behövs för att öka tillväxten och antalet nya jobb

och förhindra att företag, kapital och kunskap flyr landet. Nu när

konjunkturen stiger borde regeringen ha tagit chansen att rätta till de

djupgående strukturella problem som gjort att Sverige fallit från

fjärdeplatsen i industriländernas välfärdsliga 1970 till en sjuttonde plats i

år. En mängd strukturella förändringar måste genomföras som avlägsnar

de bromsmekanismer som i 25 år underminerat den svenska ekonomins

konkurrenskraft, skriver motionärerna. I motionen föreslås

skattesänkningar, bl.a. genom en skattereduktion på 50 % av

arbetskostnaderna för hushållens köp av tjänster i det egna hemmet, att

grundavdraget i den kommunala beskattningen höjs och att

arbetsgivaravgifterna sänks för mindre företag. Företagsklimatet måste

förbättras, bl.a. genom att dubbelbeskattningen på risksparande

avskaffas, förmögenhetsskatten avvecklas och den nya värnskatten tas

bort. Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt måste

förbättras. Även Kristdemokraterna kritiserar regeringen för valet av

samarbetspartners. Motionärerna anser vidare att budgetsaneringen varit

okänslig och misslyckad ur ett fördelningsperspektiv. Saneringen har

slagit hårt mot utsatta grupper. Regeringen har också lämnat

pensionärerna i sticket. De är de stora förlorarna nu när det går bra för

den svenska ekonomin. Kristdemokraterna kritiserar överskottsmålet i de

offentliga finanserna på 2 % i överskott över en konjunkturcykel. I

budgetpropositionen fastställs överskottet till 2 % av BNP år 2000, 2001

och 2002. Om genomsnittet skall var 2 % över konjunkturcykel borde

överskottet vara högre under de år tillväxten är hög, men regeringen

nöjer sig med 2 % även under goda år, skriver motionärerna.

Utskottet vill till att börja med kommentera frågan om pensionärerna och

pensionerna. Regeringen gjorde redan tidigt klart att situationen först

skall stärkas för de grupper i samhället som drabbats extra hårt av de

svåra tiderna när statsfinanserna förbättras och ekonomin börjar växa.

Redan i budgetpropositionen för 1999 föreslog regeringen en förbättring

av pensionärernas ekonomi med omkring 4 miljarder kronor. Det

reducerade prisbasbeloppet för pensionärer ersattes fr.o.m. 1999 av det

fulla prisbasbeloppet samtidigt som bostadstillägget till pensionerna

höjdes för att gynna de sämst ställda pensionärerna.

Utskottet vill i sammanhanget också peka på att de satsningar som nu görs

och planeras inom vården och omsorgen är av stor betydelse för alla

medborgare, inte minst för äldre och pensionärer. Som tidigare redovisades

ovan under behandlingen av Moderata samlingspartiets partimotion går en

stor del av de offentliga tjänsterna inom vården och omsorgen till personer i

de högre åldersgrupperna.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat budgetkonsolideringens

effekter på fördelning i samhället (senaste i bet. 1998/99:FiU20). Enligt

utskottets uppfattning fanns det inte något alternativ till saneringen av

de offentliga finanserna. Den var nödvändig för att återställa förtroendet

för svensk ekonomi och få ned de höga räntor som allvarligt dämpade

tillväxtkraften, inte minst i de mindre och medelstora företagen. Den var

också nödvändig för att säkra den framtida välfärden. Enligt utskottet är

det också viktigt att inse att effekten på svensk ekonomi och de svenska

hushållen av t.ex. den kraftiga finansiella oron för ett år sedan hade

varit betydligt större än vad den i själva verket blev om inte

budgetsaneringen varit framgångsrik. Sveriges motståndskraft mot

internationell oro har till följd av den förda ekonomiska politiken

förbättrats betydligt jämfört med situationen i början och mitten av

1990-talet.

Sedan regeringsskiftet hösten 1994 har regeringen löpande redovisat

undersökningar av fördelningseffekterna av saneringen av de offentliga

finanserna. Under senare år har studierna breddats till att även omfatta

undersökningar av t.ex. den regionala inkomstfördelningen,

inkomstfördelningen i olika länder och hur utnyttjandet av offentliga tjänster

ser ut mellan olika grupper i samhället.

I budgetpropositionen redovisas en genomgång av fördelningsprofilen av

de förslag om höjt barnbidrag och skattesänkningar år 2000 som läggs fram i

propositionen. Sammantaget är profilen gynnsam. Den femtedel av hushållen

som har lägst ekonomisk standard får en ökning av den disponibla inkomsten

med 2,6 %, medan den femtedel av befolkningen som har den högsta

ekonomiska standarden får en höjning av den disponibla inkomsten med

ungefär 1,5 %.

Regeringens mål är att under mandatperioden försöka skapa en så stor

uppslutning som möjligt för en politik för full sysselsättning. Enligt

utskottets mening är det därför tillfredsställande att även

budgetpropositionen för år 2000 kunde bygga på en överenskommelse

mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. I

likhet med i budgetpropositionen för 1999 och 1999 års vårproposition

berör samarbetet i budgetpropositionen fem områden - ekonomi,

sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Enligt utskottets mening

ger samarbetet en signal till omvärlden om att det finns en politisk

majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning,

ett offentligt överskott om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och

prisstabilitet.

Avslutningsvis vill utskottet passa på att kommentera OECD:s

köpkraftskorrigerade BNP-statistik per capita. Denna statistik kallas

ibland något oegentligt för "OECD:s välfärdsliga" (senast behandlad av

utskottet i bet. 1998/99:FiU20). Sverige har, enligt Kristdemokraterna,

halkat ned från fjärde plats i ligan 1970 till sjuttonde plats i år.

Som utskottet tidigare påpekat är OECD:s statistik så osäker att man bör

vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av uppgifterna.

Möjligheten till jämförelser mellan länderna är därför mycket begränsad,

enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter. Dessutom har måttet stora brister som

mått på den ekonomiska välfärden. Den omläggning av

nationalräkenskaperna som nu t.ex. sker i länderna i EU bidrar emellertid till

att något förbättra kvaliteten och öka möjligheten att jämföra utvecklingen

mellan länderna.

Bortsett från alla statistiska invändningar kan utskottet ändå konstatera

att Sverige totalt sett tappat i relativ position under de senaste 30 åren.

Nedgången har dock inte varit jämn, utan nedgången var särskilt kraftig

från mitten av 1970-talet och några år framåt samt i början av 1990-talet.

Den största nedgången kom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll

samtidigt som flera andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Utskottet vill erinra om att en hög ekonomisk tillväxt är en viktig del av

regeringens ekonomiska politik. Det bör i sammanhanget också tilläggas att

tillväxten skall vara ekologiskt hållbar.

Utskottet vill i sammanhanget passa på att kort redogöra för en intressant

beräkning av den köpkraftskorrigerade BNP-statistiken som EU:s

statistikorgan, Eurostat, publicerade tidigare i år. Eurostat har undersökt

den köpkraftskorrigerade produktionsnivån för olika regioner inom

EU-länderna under perioden 1994-1996. Resultatet visar på en ganska stor

skillnad mellan de fattigaste och rikaste regionerna i flertalet länder.

Den största spridningen finns enligt Eurostat i Tyskland (inklusive östra

Tyskland), där skillnaden i BNP per invånare (köpkraftskorrigerat) mellan

den fattigaste och rikaste delen av landet uppgick till nästan 140

indexenheter. Näst störst var spridningen i Österrike (drygt 95

indexenheters skillnad), följt av Belgien (drygt 90 indexenheter),

Frankrike (80 indexenheter) och Italien (omkring 75 enheter). Enligt

Eurostats uppgifter är Sverige det land som har den minsta spridningen

mellan olika regioner. Skillnaden mellan den region med lägst BNP per

capita och den med högst BNP per capita uppgick till ungefär 30

indexenheter. I likhet med OECD:s BNP-mått är även Eurostats beräkningar

behäftade med stora statistiska problem. Men enligt utskottets mening tyder

resultaten ändå på att de regionala klyftorna i Sverige är mindre jämfört

med situationen i flertalet övriga länder i EU.

Slutligen vill utskottet erinra om att det finns andra undersökningar som

kan komplettera OECD:s mått och därmed bidra till att fördjupa

diskussionen om ekonomisk välfärd. En sådan undersökning är den rapport

om utvecklingsnivån i världen som FN:s utvecklings- och biståndsorgan,

UNDP, publicerar varje år. Även om den statistiska osäkerheten också är hög

i de mått UNDP tar fram, kan det nämnas att Sverige i 1998 års rapport får

högsta betyg när det gäller bedömningen av i vilket land fattigdomen är lägst.

Sverige hamnar även i topp när det handlar om jämställdheten i samhället. I

UNDP:s generella mått över utvecklingsnivån i länderna placerar sig Sverige

på tionde plats. Utvecklingsnivån mäts genom en sammanvägning av tre

indikatorer - förväntad livslängd hos nyfödda, utbildningsnivå i form av

läskunnighet hos vuxna och andelen inskrivna på grundskole-, gymnasie-

och eftergymnasial nivå samt den köpkraftskorrigerade

bruttonationalprodukten per capita.

Med anledning av vad som i motion Fi210 (kd) sägs om strukturella

åtgärder och åtgärder för företagande hänvisas till utskottets behandling

av motion Fi209 (m). För ytterligare behandling av skattefrågorna och

överskottsmålet i de offentliga finanserna hänvisas till behandlingen av

motion Fi212 (fp). När det gäller arbetsmarknadens funktionssätt och

lönebildningen hänvisas till behandlingen av motion Fi211 (c).

Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion Fi210

(kd) yrkande 1.

Finansutskottets ställningstagande till Centerpartiets förslag

I Centerpartiets motion Fi211 framhålls att Centerpartiet var med och

tog ett betydande ansvar för att skapa de ekonomiska förutsättningar som

nu gör att tillväxten ökar, sysselsättningen stiger och arbetslösheten

sjunker. Tillväxten är emellertid ojämnt fördelad. Den starka uppgången

gör att det nu finns ett gyllene tillfälle att genomföra de strukturreformer

som behövs för att komma till rätta med de stora underliggande

problemen i den svenska ekonomin. Skattetrycket bör successivt sänkas

under mandatperioden, bl.a. genom att inkomstskatterna för låg- och

medelinkomsttagare sänks via ett höjt grundavdrag och att

arbetsgivaravgifterna minskas. De särskatter som drabbar jordbruket

skall tas bort och en äkta skatteväxling bör genomföras som sänker

skatten på arbete och höjer den på sådant som är skadligt för miljön.

Vidare bör dubbelbeskattningen tas bort och förmögenhetsskatten fasas

ut ur det svenska skattesystemet. En skattereduktion på s.k. hushållsnära

tjänster bör införas. Den svagaste punkten i svensk ekonomi är, enligt

motionärerna, lönebildningen och arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras i grunden, volymåtgärderna

fasas ut och arbetsrätten förändras. Som ett viktigt första steg bör

regeringen återkomma till riksdagen med förslag om att mindre företag

skall kunna göra undantag för två nyckelpersoner vid uppsägningar.

Lönebildningen måste förbättras. Staten måste vidare se till att alla

medborgare får tillgång till den nya informationstekniken. Staten måste

också skapa förutsättningar för en regional balans med företagande och

sysselsättning i hela landet. Enligt motionärerna måste åtgärder vidtas för

att komma till rätta med de skenande sjukförsäkringskostnaderna. Bland

annat bör en påtaglig satsning på rehabilitering genomföras. Även

Centerpartiet kritiserar regeringen för att studenter och pensionärer inte

får del av skattesänkningarna.

Utskottet konstaterar att läget på den svenska arbetsmarknaden

förbättrats markant under de senaste åren. Sysselsättningen har ökat

mycket kraftigt samtidigt som både den öppna och den totala

arbetslösheten sjunkit rejält. De regionala skillnaderna i

arbetslöshetsnivåerna består dock och arbetslösheten är som högst i norra

Mellansverige och Norrland. Enligt SCB:s senaste s.k.

arbetskraftsundersökning (AKU) var 65 000 fler sysselsatta i september

1999 jämfört med september 1998 (det är emellertid betydligt lägre än

under månaderna januari till augusti 1999 då jämförelsen mot samma

månad året innan stadigt visat en sysselsättningsökning på omkring

100 000 personer. Nedgången i september kan till viss del förklaras av

tekniska effekter i undersökningen). Den öppna arbetslösheten uppgick

till 5,5 % mot 6,1 % samma månad i fjol. Samtidigt var 127 000 personer

sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, vilket

är 38 400 färre än i september i fjol.

För att skapa utrymme för en fortsatt stark återhämtning och förhindra

olika typer av arbetskraftsbrist är det enligt utskottets mening utomordentligt

viktigt att den svenska arbetsmarknadens sätt att fungera förbättras. I

traditionell svensk arbetsmarknadspolitisk anda måste arbetslinjen hävdas.

Det är väsentligt att alla kan förbättra sin ekonomi genom eget arbete.

Matchningen mellan arbetssökande och lediga platser måste effektiviseras så

att sysselsättningen kan fortsätta att öka utan att inflationsdrivande och

tillväxthämmande flaskhalsar uppstår. Arbetsförmedlingarnas verksamhet

måste i ännu högre grad inriktas på att förhindra bristsituationer och

förmedla lediga jobb. Vakanstiderna måste kortas och långtidsarbetslösheten

minskas. Förmedlingarna måste dock även fortsättningsvis prioritera

personer som är långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna och riskerar

utförsäkring.

Utskottet konstaterar också att regeringen i budgetpropositionen

presenterar en rad åtgärder för att göra arbetsmarknaden och

arbetsmarknadspolitiken mer effektiv. Skattesänkningarna för särskilt låg-

och medelinkomsttagare minskar marginaleffekterna för dessa grupper och

bidrar till att öka utbudet av arbetskraft. På samma sätt verkar höjningen av

gränsen för statlig inkomstskatt. Det avsatta utrymmet för maxtaxa inom

barnomsorgen fr.o.m. 2001 minskar marginaleffekterna ytterligare. I

budgetpropositionen föreslås vidare att anställningsstödet för arbetslösa med

långa inskrivningstider utökas till att omfatta personer som varit öppet

arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst två år

(tidigare krävdes en arbetslöshetstid på minst tre år). Som utskottet redovisat

tidigare pågår också ett arbete inom Regeringskansliet med att förtydliga

arbetslöshetsersättningens roll som omställningsförsäkring. Förslag till

förändringar kommer att lämnas under första halvåret 2000. Vidare fortsätter

arbetet med att reducera det arbetsmarknadspolitiska regelverket. Det handlar

t.ex. om mindre detaljstyrning och att åtgärderna mer skall anpassas till den

enskildes behov och de lokala och regionala förutsättningarna. Utskottet kan

i detta sammanhang erinra om att regeringens tidigare krav på att vissa

åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken skulle uppnå en viss volym eller

utgöra en viss genomsnittlig kostnad har tagits bort.

För att snabbt motverka flaskhalsar genomförs en försöksverksamhet med

riktad arbetsmarknadsutbildning till redan anställda. Dessutom initieras ett

pilotprojekt för att införa ett system för värdering av utländsk

yrkeskompetens. Ytterligare resurser satsas för att fler arbetshandikappade

skall erhålla en lönebidragsanställning, och en försöksverksamhet initieras

med inriktningen att pröva nya vägar och metoder för att förmedla arbeten

till arbetslösa invandrare.

Till dessa åtgärder skall enligt utskottets mening också läggas de reformer

och de medel som satsas för att effektivisera och öka utbildningen och

kompetensutvecklingen. Inom ramen för Europeiska socialfondens nya mål 3

satsas t.ex. 2,4 miljarder kronor under åren 2000-2002 på

kompetensutveckling för anställda. Dessutom införs en skattereduktion i

samband med individuell kompetensutveckling i arbetslivet.

När det gäller arbetsrätten är det utskottets uppfattning att det finns en

överdriven tro på att förändringar i arbetsrättslagstiftningen skall ge

betydande effekter på tillväxten och sysselsättningen. Denna uppfattning

styrks också av den nya studie av arbetsrätten i olika OECD-länder som

OECD publicerade i Employment Outlook i slutet av juni 1999. Enligt

OECD visar jämförelsen att arbetsrättens utformning har inga eller

endast begränsade effekter på den totala sysselsättningen och den totala

arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan utformningen av arbetsrätten,

enligt OECD, i viss mån påverka den demografiska sammansättningen

av arbetslösheten och sysselsättningen, t.ex. att en viss grupp av

människor i högre grad än andra drabbas av arbetslöshet om t.ex.

arbetsrätten är kraftigt reglerande. Enligt OECD är dock den effekten

statistiskt sett osäker.

Regeringens mål när det gäller informationstekniken (IT) är att stärka

Sveriges ställning som en av världens ledande IT-nationer. Stora insatser

görs för att sprida IT-användandet i skolan, och bl.a. systemet med

skattesubventionerade s.k. personaldatorer har medfört att Sverige i

dagsläget är ett av världens datortätaste länder. En viktig förutsättning för

att näringslivet och medborgarna skall kunna utnyttja de möjligheter som

informationstekniken ger är att IT-infrastrukturen är väl utbyggd och att

förutsättningarna är lika i olika delar av landet. Frågan om hur

infrastrukturen skall byggas upp för att ge en regional och social täckning

har under våren utretts av en särskild utredare, och ärendet bereds för

närvarande inom Regeringskansliet. I budgetpropositionen uppger

regeringen att den avser att återkomma i frågan i den s.k. IT-proposition

som är planerad till i början av år 2000.

Ett annat viktigt mål i den ekonomiska politiken är enligt utskottets

mening att hela Sverige skall växa. Satsningarna på IT är en del av

åtgärderna för att skapa möjligheter runt om i hela landet.

Decentraliseringen av högskolan och satsningarna inom infrastrukturen

är andra betydelsefulla delar. Men samtidigt är det enligt utskottets

mening tydligt att utmaningarna inom regional- och näringspolitiken är

stora. Folkmängden har på senare år minskat inte bara i små och

medelstora kommuner i glesbygden utan även i många större

industriorter. Denna utveckling är enligt utskottets mening ett allvarligt

hot mot en balanserad regional utveckling i landet. Det är bl.a. i det här

ljuset som t.ex. de ökade resurser som föreslås i budgetpropositionen för

särskilda insatser i kommuner och landsting skall ses. Nyligen tillsattes

också en parlamentarisk kommitté med uppgift att lämna förslag om den

framtida inriktningen och utformningen av regionalpolitiken.

Utskottet vill erinra om att samtliga län nu har tagit fram utkast till

regionala s.k. tillväxtavtal. Syftet med avtalen är att ta fram en samordnad

tillväxt- och sysselsättningspolitik med ett stort regionalt och lokalt

inflytande. En genomgång av avtalen visar att de åtgärder som föreslås

spänner över ett stort antal områden, men förslag om utbildningsinsatser,

kompetensutveckling och åtgärder som befrämjar företagsamheten

dominerar. Inom regeringen pågår nu ett arbete med att för berörda

myndigheter ange förutsättningarna för finansiering av avtalen och hur de

bör utveckla den regionala samverkan.

Utgiftsutvecklingen inom sjukförsäkringen är enligt utskottets mening

alarmerande, både ur ett budget- och arbetskraftsutbudsperspektiv men också

ur hälsosynpunkt. Med nuvarande utveckling riskerar de stigande

sjukförsäkringskostnaderna att tränga undan andra viktiga statliga

insatser. Utskottet vill för tillfället nöja sig med att konstatera att

regeringen nyligen tillsatt en utredare med uppgift att analysera orsakerna

till den ökade sjukfrånvaron och dess kostnader samt lämna förslag till

förändringar.

För ytterligare behandling av beskattningen och lönebildningen hänvisar

utskottet till behandlingen av motion Fi212 (fp). I frågor om förenklingar

för företagande, strukturella åtgärder och företagsklimat hänvisas till

behandlingen av motion Fi209 (m).

Med anledning av vad som anförts ovan avstyrks motion Fi211 (c)

yrkande 1.

Finansutskottets ställningstagande till Folkpartiet liberalernas förslag

I Folkpartiet liberalernas motion Fi212 anförs att ett decennium av

krispolitik nu börjar ge resultat. De senaste kvartalen har tillväxten nått i

närheten av de nivåer som krävs för att Sverige uthålligt skall kunna

pressa tillbaka massarbetslösheten, återta en topposition i välfärdsligan

och få ner statsskulden till en mer hanterlig nivå. Enligt motionärerna är

det också slående att de inslag i krispolitiken som värderas högst är några

av dem som Folkpartiet varit djupt inblandat i: skattereformen,

budgetreformen och det nya pensionssystemet. Den rimliga slutsatsen är

att reformeringen av den svenska ekonomin måste fortsätta. Det lönar

sig. Den allra bästa tiden för att gå vidare med fler strukturreformer är nu

- mitt i högkonjunkturen. Motionärerna föreslår kraftiga

skattesänkningar under perioden bl.a. för att begränsa

marginalskatteproblemen i den svenska ekonomin. En skattereduktion

lika för alla införs och brytpunkten för statlig skatt höjs i två steg.

Avtrappningen i grundavdraget avskaffas. Kommunalskatten bör sänkas

bl.a. genom att staten tar över kommunala utgifter. En skattereduktion på

hushållsnära tjänster införs och arbetsgivaravgifterna i privat

tjänstesektor sänks. Den s.k. extra värnskatten bör tas bort,

dubbelbeskattningen på aktier och aktieandelar slopas och reglerna för

företagande förenklas. Förmögenhetsskatten bör på sikt helt avskaffas,

och för att ytterligare minska barnfamiljernas marginaleffekter bör det

generella barnstödet höjas på bekostnad av bostadsbidragen.

Lönebildningen och den svenska arbetsmarknadens funktionssätt måste

förbättras. Folkpartiet kritiserar regeringen för att den sätter överskottet i

de offentliga finanserna till 2 % av BNP under ett högkonjunkturår. Då

borde överskottet vara högre för att 2 % över en konjunkturcykel skall

nås.

Utskottet vill erinra om att budgetpolitiken styrs av två övergripande mål.

De sammantagna offentliga finanserna skall visa ett överskott på 2 % av

BNP över en konjunkturcykel och de statliga utgifterna skall hållas inom

de uppsatta utgiftstaken.

I samband med 1997 års ekonomiska vårproposition fastställdes målen för

de offentliga finanserna fram t.o.m. 2001. Till följd av den pågående

konsolideringen av statsfinanserna och de då relativt svaga ekonomiska

utsikterna beslutades om en infasning av målet för att dämpa eventuella

negativa effekter på samhällsekonomin. För 1998 skulle de offentliga

finanserna vara i balans. För 1999 bestämdes att överskottet skulle uppgå till

0,5 % av BNP. Åren 2000 och 2001 skulle överskottet uppgå till 1,5 %

respektive 2 % av BNP. I anslutning till budgetpropositionen för 1999 höjdes

ambitionen och målet för 2000 höjdes från de tidigare 1,5 % till 2 % av BNP.

I samband med behandlingen av 1999 års vårproposition beslutade

riksdagen att fastställa målet för 2002 till ett överskott i de offentliga

finanserna på 2 % av BNP.

Utskottet kan konstatera att erfarenheten hittills av preciserade budgetmål

är mycket god. Målen har uppnåtts och ibland överskridits med bred

marginal. Förra året visade de offentliga finanserna ett överskott på 2,3 % av

BNP, dvs. 2,3 procentenheter över målet för 1998. I år förväntas ett överskott

på 1,7 % jämfört med målet på 0,5 %. Utvecklingen har bidragit till att

pressa ned statsskulden, sänka räntenivån i samhället och därmed även

räntekostnaderna i budgeten. Detta har i sin tur bl.a. skapat utrymme för

satsningen på vården, skolan och omsorgen och de förslag till

skattesänkningar som framförs i budgetpropositionen.

Som framgår av sammanfattningen ovan av motion Fi212 (fp) kritiseras

regeringen för att inte uppnå målet om ett överskott i de offentliga finanserna

på 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Överskottet borde ha satts högre än

2 % under de kommande åren, enligt motionärerna. Folkpartiet anser i sitt

budgetalternativ att överskottet 2000 skall uppgå till 2,5 % av BNP.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Enligt utskottets mening

ligger de mål som fastlagts för de enskilda åren 2000-2002 i linje med det

övergripande målet om ett överskott på 2 % av BNP över en

konjunkturcykel. Hur lång en konjunkturcykel är kan visserligen diskuteras,

men de undersökningar som gjorts inom t.ex. Konjunkturinstitutet visar att

den svenska cykeln i genomsnitt varit knappt 5 år lång under de senaste

dryga 50 åren, räknat från den ena botten av konjunkturcykeln till nästa.

Använder man detta som utgångspunkt och räknar genomsnittet av utfallet

av den offentliga sektorns finanser 1998 och det preliminära för 1999 och de

uppsatta målen på 2 % av BNP 2000-2002 blir resultatet ett överskott i de

offentliga finanserna på ganska exakt 2 % av BNP under femårsperioden

1998-2002. Om man för den aktuella femårsperioden 1998-2002 även tar

hänsyn till att riksdag och regering när målen först fastställdes bedömde att

det behövdes en infasning av målet för perioden 1998-2000 framstår

måluppfyllelsen som ännu bättre.

Det är utskottets övertygelse att förutsättningarna skulle ha varit mycket

små att ens klara målet om 2 % i överskott över en konjunkturcykel med det

budgetalternativ som Folkpartiet liberalerna presenterat för perioden 1998-

2002.

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att regeringen i

budgetpropositionen anger att avvikelser från de fastlagda överskottsmålen

för 2001 och 2002 kan tolereras om tillväxten i ekonomin blir väsentligt

starkare eller svagare än förväntat.

De allt gynnsammare utsikterna för den svenska tillväxten under de

närmaste åren och de starka statsfinanserna gör att det nu, inom ramen för

budgetmålen, är möjligt att börja sänka skatterna i den svenska ekonomin.

Utgångspunkterna för skattesänkningarna är att ytterligare förbättra

förutsättningarna för hög svensk tillväxt och stärka rättvisan i samhället.

Därför ligger tyngdpunkten i skatteförändringarna på låg- och

medelinkomsttagare och på företagande. Utskottet vill dessutom påminna om

att regeringen i budgetpropositionen anger att de skattesänkningar som nu

föreslås skall ses som ett första steg i en omfattande skattereform. Från den 1

januari 2000 sänks skatterna så att löntagarna till att börja med kompenseras

för motsvarande en fjärdedel av de egenavgifter som tas ut för att finansiera

det nya ålderspensionssystemet. Regeringens inriktning är att

kompensationen fullföljs under kommande år. Gränsen för statlig

inkomstskatt höjs så att färre betalar statlig skatt. Fastighetsskatten för

hyreshus sänks till 1,2 % år 2000 för att möjliggöra lägre hyror. Dessutom

förlängs för år 2000 den mot låginkomsttagare riktade temporära

skattereduktionen. Avsikten är att en förlängning skall ske även under

kommande år. Vilken metod som skall användas kan dock övervägas.

Som utskottet redovisat under behandlingen av Moderata samlingspartiets

partimotion föreslås i budgetpropositionen även en rad skattesänkningar som

riktar sig mot företagen.

En viktig effekt av skattesänkningarna är, enligt utskottets mening, att de

minskar de marginaleffekter som slår hårt mot låg- och medelinkomsttagare.

Därmed skapas bl.a. förutsättningar för ett ökat utbud av arbetskraft,

vilket är en nödvändig utveckling om vi skall kunna bibehålla och förstärka

den kraftiga återhämtningen i den svenska ekonomin. Förslaget om en maxtaxa

i barnomsorgen verkar, enligt utskottets uppfattning, i samma riktning.

Men enligt utskottets mening är det också viktigt att kommande

skatteförändringar noga avstäms mot utvecklingen i de offentliga finanserna

och konjunktur- och efterfrågeläget i den svenska ekonomin. Regeringen

anger också i budgetpropositionen att möjligheten till fortsatta

skattesänkningar bl.a. är betingad av att lönebildningen fungerar väl. Om

löneökningarna framöver blir högre än vad svensk ekonomi tål kan

skattesänkningar leda till överhettning av ekonomin och stigande inflation.

Utskottet delar regeringens uppfattning att detta är en situation som måste

undvikas.

Samtidigt kan utskottet konstatera att den låga inflationen och de låga

inflationsförväntningarna skapar förutsättningar för en bra reallönetillväxt

även vid relativt låga nominella lönepåslag. Det framgår inte minst av

utvecklingen under de senaste åren då reallönetillväxten varit hög samtidigt

som de nominella löneökningarna historiskt sett varit små. Under 1970- och

1980-talen och de första åren på 1990-talet var situationen nästan den

omvända. Höga nominella löneökningar gav nära nog obefintliga

reallöneökningar.

Det helt avgörande ur sysselsättnings- och tillväxtsynpunkt är att

lönebildningen fungerar väl. Den totala svenska lönekostnadsutvecklingen

måste, enligt utskottets mening, anpassas till vad som gäller i våra viktigaste

konkurrentländer. Alltför höga löneökningar ger dämpad tillväxt och lägre

sysselsättning. För att klara inflationsmålet tvingas Riksbanken föra en stram

penningpolitik och höja räntorna.

Enligt utskottets mening är det viktigt att lönebildningssystemet är så

konstruerat att det ger rimliga löneökningar även i den situation som nu

råder, med en snabbt stigande sysselsättning och sjunkande arbetslöshet. De

diskussioner om tillväxtallianser som arbetsmarknadens parter förde förra

hösten ledde inte till någon enighet om t.ex. spelreglerna för lönebildningen.

De två samsynsmän som regeringen tillsatte rapporterade i mars i år att det

finns betydande motsättningar mellan parterna, men att det även existerar en

samsyn om vissa principer för lönebildningen. Regeringen anger därför i

budgetpropositionen att den under hösten avser att lägga fram förslag till

åtgärder som syftar till förbättra förutsättningarna för lönebildningen.

Utgångspunkten är att lönebildningen skall fungera på ett sätt som är

förenligt med en bestående god sysselsättningsutveckling.

I frågor om näringsklimat och åtgärder för företagande och kommunal

skattesänkning hänvisar utskottet till behandlingen av motion Fi209 (m).

Vad gäller OECD:s s.k. välfärdsliga hänvisas till utskottets

ställningstagande i samband med behandlingen av motion Fi210 (kd).

Med anledning av vad som i motion Fi212 (fp) sägs om

arbetsmarknadens funktionssätt hänvisas till utskottets behandling av

motion Fi211 (c).

Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion Fi212

(fp) yrkande 1.

1.4 Det europeiska valutasamarbetet

Motionerna

I motion Fi204 av Lars Tobisson (m) framhålls att regeringens oförmåga

att ta ställning till eurons införande i Sverige skapar en osäkerhet som är

skadlig för svensk ekonomi och medborgarnas välfärd. Ett minimikrav

är, enligt motionären, att regeringen inom kort följer de brittiska

socialdemokraternas exempel och lägger fram en plan för övergången till

den gemensamma valutan. En första punkt i en sådan plan måste vara att

visa hur Sverige skall kunna uppnå den valutastabilitet som krävs för en

euroanslutning. Den bästa vägen är via ett inträde i ERM 2. En svensk

anslutning till ERM 2 måste föregås av förhandlingar med övriga

medlemsländer om t.ex. kursrelationen till euron. Eftersom dessa

förhandlingar kan bli svåra och segdragna bör de inledas omgående.

Utarbetandet av en övergångsplan och förhandlingar om ett ERM-inträde

bör dessutom innebära en omarbetning av Sveriges konvergensprogram.

I det befintliga konvergensprogrammet, som gäller fram t.o.m. 2001,

ägnas mycket liten uppmärksamhet åt valutapolitiken.

I motion Fi205 av Sten Tolgfors (m) framhålls att Sverige bör införa den

gemensamma valutan, euron. Frågan om ett införande av euron måste på

något sätt underställas folkets prövning. Det kan ske i ordinarie val eller

extra val till riksdagen eller genom folkomröstning. Men eftersom

utanförskapet är kostsamt bör frågan avgöras snabbt. Regeringen bör

därför kalla till partiöverläggningar om hur och när frågan skall avgöras.

Motionären anser också att det redan nu bör vara möjligt att få sin lön i

euro och betala skatt i euro. Regeringen bör därför föregå med gott

exempel och öppna för möjligheten för människor i statlig tjänst att få

hela eller delar av lönen i euro.

I motion Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls att frågan om

EMU skall avgöras direkt av folket i en folkomröstning. Enligt

motionärerna borde folkomröstningen ha genomförts innan riksdagen

fattade beslut om grundlagsändring om Riksbankens oberoende. För att

väljarna skall få en allsidig bild av de bedömningar som ligger bakom de

olika alternativen i en folkomröstning bör, enligt motionärerna, en

parlamentarisk kommitté tillsättas med uppgift att förbereda

folkomröstningen. Kommittén skall bestå av representanter från samtliga

riksdagspartier och stå som garant för att det officiella

upplysningsmaterialet blir allsidigt utformat.

I motion Fi207 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) anförs att Sverige bör gå med i

EMU och att en tidtabell för närmandet och inträdet fastställs. Den bör

innehålla följande fem steg. I ett första steg bör regeringen utan dröjsmål

uttala sin avsikt att Sverige avser att gå med i EMU. Det är viktigt att

avsiktsförklaringen görs tidigt och tydligt inför Sveriges ordförandeskap

i EU första halvåret 2001. I ett andra steg bör en nationell handlingsplan

för inträde i ERM och EMU utarbetas. Detta arbete bör starta omedelbart

och omfatta såväl offentlig förvaltning som banker och företag. I ett

tredje steg bör en folkomröstning om EMU genomföras. Datum för

folkomröstningen bör fastställas snarast och siktet bör vara inställt på

hösten år 2000. Efter ett ja i folkomröstningen bör en förhandling inledas

med de andra EU-länderna och ECB om ett svenskt inträde i ERM. 15-

24 månader efter folkomröstningen bör Sverige kunna gå med i EMU:s

s.k. tredje fas.

I motion Fi208 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) framhålls att EMU-frågan

är av så stor betydelse att ett beslut om svenskt inträde i EMU:s tredje fas

måste föregås av en folkomröstning. En folkomröstning bör genomföras

så snart som möjligt, så att beslut finns när Sverige blir ordförandeland i

EU första halvåret 2001.

I motion Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) framhålls att Centerpartiet

aktivt medverkat till beslutet att Sverige står utanför EMU. Enligt

motionärerna bör Sveriges långsiktiga relationer till EMU utvärderas

utifrån vunna erfarenheter. Hittills har erfarenheten visat att det varit bra

för Sverige att stå utanför EMU. Centerpartiet avvisar en s.k. halvfast

växelkursregim för Sverige. Att öppna dörren till EMU genom en

anslutning till ERM bör inte ske.

I motion U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att Sverige bör

fastställa en tidsplan i fem steg för närmande och inträde i EMU. Steg ett

innebär att regeringen avger en avsiktsförklaring att Sverige avser att gå

med i EMU. Steg två innebär att en nationell övergångsplan upprättas

snarast. Steg tre innebär att en folkomröstning om EMU genomförs. Steg

fyra innebär att Sverige efter ett ja i folkomröstningen snarast tar upp

förhandlingar med de andra EU-länderna och ECB om ett svenskt inträde

i ERM. Steg fem innebär att Sverige 15-24 månader efter

folkomröstningen går med i EMU:s tredje fas.

I motion Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att ett deltagande i EMU

är en viktig åtgärd i Sveriges integrationsarbete. Dessutom är införandet

av den gemensamma valutan ett viktigt steg i fullbordan av en verklig

gemensam marknad och ett värdefullt hjälpmedel för att bekämpa

arbetslösheten. Det tar bort valutaosäkerhet och ger lägre ränta. Den

största fördelen är att det blir mycket lättare för privatpersoner och

småföretag att agera över gränserna när de skall resa, handla, göra

affärer, spara, låna, investera, köpa hus, studera eller pensionera sig.

I motion L713 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhålls att den gemensamma

valutan, euron, skapar transparens. Olika priser för samma eller

likvärdiga produkter avslöjas. En större prispress uppstår på framför allt

de varor och tjänster som lätt kan beställas över nationsgränserna. För att

de svenska konsumenterna fullt ut skall kunna utnyttja dessa fördelar är

det viktigt att Sverige deltar i EMU.

I motion U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) framhålls att Moderata

samlingspartiets uppfattning är att Sverige borde ha varit med i det

europeiska valutasamarbetet redan från början. Som läget nu är bör

Sverige söka delta i EMU:s tredje steg fr.o.m. den 1 januari 2002, dvs.

den tidpunkt då sedlar och mynt sätts i cirkulation.

Finansutskottets ställningstagande

I utskottets betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska

och monetära unionen fastslog utskottet att Sverige inte bör införa EU:s

gemensamma valuta euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1

januari 1999. Utskottet framhöll vidare att Sverige bör behålla största

möjliga handlingsfrihet och handlingsberedskap inför ett eventuellt

framtida deltagande i valutaunionen.

Utskottet anförde också att om det efter den 1 januari 1999 bedöms lämpligt

att Sverige deltar i valutaunionen skall frågan underställas svenska folket

för prövning. Vidare menade utskottet att det är önskvärt att en sådan

prövning sker i allmänt val, men att det inte kan uteslutas att det i

stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter

ankommer det på riksdagen att fatta slutligt beslut.

Utskottet har i t.ex. utskottets betänkande med anledning av

vårpropositionen (bet. 1998/99:FiU20) inte sett någon anledning att ändra

uppfattning i frågan. Inte heller nu ser utskottet någon anledning till

omprövning.

När det handlar om lön i euro vill utskottet anföra följande. Så länge det

inte finns något beslut om att Sverige skall delta i valutaunionen finns det

enligt utskottets mening ingen anledning att uppmuntra att personer i t.ex.

statlig tjänst skall kunna få sin lön utbetald i euro.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi204 (m), Fi205

(m), Fi206 (v), Fi207 (fp), Fi208 (mp), Fi211 (c) yrkande 2, Sk692 (m) yrk-

ande 29, L713 (fp) yrkande 5, U503 (m) yrkande 5 och U505 (fp) yrkande 3.

1.5 Övriga ekonomisk-politiska motionsyrkanden

1.5.1 Utrymme för kommunal skattesänkning

Motionen

I motion Fi209 (m) anförs att staten bör medverka till att skapa utrymme

för kommunerna att sänka kommunalskatter, även om de faktiska

besluten fattas i kommunerna. Den relativt starka ökningen av de

kommunala skatteinkomsterna 1999-2001 ger ett tydligt utrymme för

sänkt kommunalskatt, särskilt när även staten marginellt möjliggör detta

genom att också öka sina bidrag till kommunerna. För att säkerställa att

alla kommunerna därutöver kan sänka kommunalskatten föreslår

motionärerna att staten tar över vissa kostnader som i dag belastar den

kommunala sektorn. Det kan ske på olika sätt men genomförs i Moderata

samlingspartiets budgetalternativ i samband med att en nationell

skolpeng införs. Långsiktigt ger denna åtgärd ett utrymme för en

skattesänkning på 5 kr i genomsnitt för hela landet. De förslag till

privatiseringar och avregleringar av kommunal verksamhet, statligt

övertagande av vissa verksamheter och den koncentration till

kärnverksamheten som efterlyses i motionen ger enligt motionärerna ett

uthålligt utrymme för en sänkning av kommunalskatten i flertalet

kommuner.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill till att börja med erinra om att den kommunala ekonomin

stärks under de kommande åren. Genom tillskotten de senaste åren och

de planerade ökningarna för åren framöver tillförs kommunerna 27

miljarder kronor i ökade statsbidrag för vård, skola och omsorg år 2001

jämfört med situationen 1996 (inklusive viss finansiering av ett stegvis

införande av allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen). Till följd av

den högre tillväxten och den snabbt stigande sysselsättningen bedöms

dessutom kommunernas och landstingens skatteintäkter öka med ca 25

miljarder kronor år 2000 och ytterligare 16 miljarder kronor år 2001.

Den demografiska utvecklingen med alltfler äldre personer i befolkningen

gör att behoven av kommunal och landstingskommunal verksamhet ökar.

Det kommer i sin tur att ställa stora krav på starka och sunda offentliga

finanser. Enligt utskottets mening är det viktigt att finansieringen av t.ex.

vården och omsorgen sker gemensamt, så att alla människor, oavsett var de

bor eller vilken inkomst de har, får samma tillgång till vård och omsorg av

hög kvalitet. Erfarenheten visar att en gemensamt finansierad vård ger den

bästa och bredaste utvecklingen av hälsan i ett samhälle.

Det är utskottets bestämda uppfattning att de förslag till omfattande

avregleringar, privatiseringar och utförsäljningar som presenteras i motion

Fi209 dramatiskt skulle påverka den kommunala verksamheten och

möjligheterna att på lite längre sikt upprätthålla en hög kommunal

servicenivå. Effektiviteten och produktiviteten inom t.ex. vården, skolan och

omsorgen skulle drabbas hårt. Moderata samlingspartiets omfattande

skattesänkningar skulle oundvikligen leda till stora nedskärningar av viktig

och angelägen offentlig verksamhet. Den inriktning av politiken som

motionärerna stakar ut leder till att samhället på lite längre sikt inte kommer

att klara en gemensamt finansierad vård, skola och omsorg. Därmed kommer

inte samhället heller att klara kravet på en rättvis skola, vård och omsorg.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi209 (m) yrkande 14.

1.5.2 Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen

Motionerna

I motion Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) framförs att BNP-måttet är

direkt missvisande om det används som ett välfärdsmått. Ett användbart

alternativt eller åtminstone kompletterande mått är ISEW (Index of

Sustainable Economic Welfare). ISEW utgår från BNP men kostnader

för bl.a. bilolyckor, pendling, föroreningar och förluster i miljökapital

dras bort. Dessutom vägs sociala effekter av inkomstfördelningen i

samhället in i måttet. Enligt motionen bör regeringen ges i uppdrag att

fr.o.m. statsbudgeten för år 2001 redovisa ISEW bland de ekonomiska

nyckeltalen i finansplanen.

I motion U515 av Birger Schlaug m.fl. (mp) anförs att Sverige under sin

tid som ordförandeland i EU bör ta initiativ till att utveckla systemet med

s.k. gröna räkenskaper eller grön BNP där även slitage på det naturliga

kapitalet finns med i kalkylen. I Sverige har Miljöpartiet de gröna fått

igenom gröna nyckeltal i budgeten. Ett liknande system bör även införas

på EU-nivå. Vidare framhålls att miljöorganisationer över hela Europa

har introducerat ett system för s.k. ekologiska fotavtryck. Dessa visar hur

mycket den enskilda individens aktiviteter påverkar miljöns tillstånd.

Systemet bör utvecklas till att gälla företag och myndigheter. Enligt

motionärerna bör Sverige under sin tid som ordförandeland i EU lägga

fram en plan för hur systemet med ekologiska fotavtryck skall kunna

genomföras i unionens ekonomiska politik.

I motion MJ752 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) framförs att ett

direktiv om bedömning av vissa planers och programs inverkan på

miljön är under utarbetande i EU. Förslaget innebär att

miljökonsekvenserna identifieras och bedöms innan ekonomisk-politiska

planer och program antas. Gröna nyckeltal är enligt motionärerna ett

försök att belysa miljöutvecklingen i anslutning till budgeten. Men det

räcker inte. Miljöaspekterna måste bli mer integrerade i beslutsprocessen.

Därför bör regeringen fr.o.m. nästa års budget följa upp förslagen i

budgeten med miljökonsekvensbeskrivningar.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan om alternativa BNP-

mått och miljöräkenskaper (senast i bet. 1998/99:FiU2).

Till att börja med vill utskottet anföra att dagens system för

nationalräkenskaper (NR), i vilken totalmåttet bruttonationalprodukt (BNP)

ingår, successivt har byggts upp under de senaste 50-60 åren. Räkenskaperna

har också alltmer samordnats mellan olika länder i t.ex. FN:s och OECD:s

regi. Detta gör att NR och BNP är ett mycket användbart redskap när det

gäller att analysera och belysa ekonomisk tillväxt och konjunkturen i olika

länder samt hur ländernas utveckling samvarierar via t.ex. världshandel och

kapitalrörelser. Existensen av ett räkenskapssystem som ger jämförbarhet

över tiden och mellan länder är enligt utskottets mening ovärderligt när det

gäller möjligheterna att ge underlag för ekonomisk-politiska åtgärder och

frågeställningar. För närvarande pågår också inom EU en omläggning av

respektive lands nationalräkenskaper till det nya europeiska

nationalräkenskapssystemet, ENS 95. Syftet är bl.a. att ytterligare öka

kvaliteten och jämförbarheten mellan länderna. För svensk del genomfördes

omläggningen i maj i år (se vidare avsnitt 1.2.6).

Enligt utskottets mening är det dock uppenbart att BNP-måttet har tydliga

brister om det används som ett mått på välfärden i samhället. Viktiga delar

av välfärden, som t.ex. skador på miljön, fångas inte upp i BNP-

beräkningarna. Men enligt utskottets mening är det inte möjligt att skapa ett

samlat och enhetligt BNP-mått som inkluderar och värderar all ekonomisk

aktivitet och korrigerar för alla effekter som tillväxten skapar. Risken med en

sådan utveckling är bl.a. att värdet av BNP-måttets ursprungliga roll som ett

makroekonomisk analysverktyg försämras drastiskt.

Internationellt har i stället trenden de senaste tio åren varit att vid

sidan av BNP-måttet utveckla kompletterande räkenskaper inom speciella

områden, s.k. satelliträkenskaper. Ett belysande exempel på detta är den

pågående utvecklingen av miljöräkenskaperna, som för svensk del är ett

gemensamt projekt mellan Naturvårdsverket (NV), Konjunkturinstitutet (KI)

och Statistiska centralbyrån (SCB). Enligt utskottets mening är detta ett

mycket viktigt och intressant projekt. Projektet är emellertid långsiktigt

och arbetet är fortfarande inriktat på forskning och metodutveckling, även

om stora praktiska framsteg gjorts under de senaste två åren. Under 1998

presenterades elva olika rapporter i ämnet och hittills i år har SCB

publicerat tre rapporter, bl.a. en studie om skogsräkenskaper. Enligt

utskottets mening finns i sammanhanget anledning att erinra om att

utvecklingen av miljöräkenskaper i hög grad också är ett internationellt

projekt, där EU och ett flertal av de enskilda länderna i EU inklusive

Sverige ligger långt framme i processen.

Enligt utskottets mening finns det inget som i princip hindrar att

kompletterande räkenskaper även tas fram för andra ekonomiskt

betydelsefulla faktorer. Utskottet kan dock konstatera att utvecklandet av den

här typen av räkenskaper är en mycket långsiktig och resurskrävande

process. Insamlings- och beräkningsmetoder som är hållbara för ett nationellt

system måste utvecklas och tas fram, och helst skall dessa vara möjliga att

översätta i en internationell miljö.

Som ett av de första länderna i världen presenterade regeringen s.k. gröna

nyckeltal i vårpropositionen. De gröna nyckeltalen, som även redovisas i

budgetpropositionen, är ett av regeringens instrument för att följa det

övergripande målet i miljöpolitiken - att till nästa generation kunna lämna

över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Nyckeltalen kan

användas som vägledning för politiska beslut och som underlag för

samhällsdebatt på samma sätt som andra ekonomiska nyckeltal. Regeringen

anger också i budgetpropositionen att arbetet med att vidareutveckla

nyckeltalen skall fortsätta. Bl.a. studeras möjligheten att i framtiden

presentera prognoser för vissa nyckeltal. De gröna nyckeltalen kommer

också att löpande presenteras för riksdagen.

Tidigare i år tillsattes även en särskild utredare för att genomföra en

översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt och behovet av åtgärder för

en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en hållbar

ekonomisk utveckling. Uppdraget skall avrapporteras till regeringen

sommaren 2000.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringens mål är att göra

Sverige ekologiskt hållbart och att, som redovisades ovan, till nästa

generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Det

inbegriper givetvis att regeringen kartlägger konsekvenser för miljön av olika

politiska förslag. Här finns även anledning att påminna om det s.k.

miljöledningssystem som är under införande i Regeringskansliet,

myndigheterna, kommunerna och landstingen. Miljöledningssystem innebär i

korthet ett systematiserat miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål i bl.a.

centrala styrdokument, integrering av miljöhänsyn i den ordinarie

verksamheten, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning samt

redovisning av resultat. Vidare är samarbetet inom EU en central del av den

svenska miljöpolitiken. Utskottet vill också erinra om att regeringen uttalat

att miljön är ett av de områden som regeringen avser att prioritera under

Sveriges ordförandeskap första halvåret 2001.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi213 (mp) yrkande

1, U515 (mp) yrkandena 6 och 8 och MJ752 (v) yrkande 4.

1.5.3 Vidgat perspektiv på ekonomisk politik

Motionen

I motion Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) framförs att det är

nödvändigt att balansera den skenande globaliseringen med ökande

självtillit, uppbyggande av en social ekonomi, spelregler för valuta- och

finansmarknaderna, ökad tröghet i kapitalrörelserna, genom t.ex. avgifter

på valutatransaktioner, och med ekologiska och sociala klausuler som ett

viktigt inslag i frihandeln. Vidare måste ekonomismen motverkas.

Ekonomismen är den nya religion där det mesta underställs avkastnings-

och förräntningskrav. Människan reduceras stegvis till en producent och

konsument, vars uppgift är att vara kugge i ett maskineri som snurrar allt

snabbare. Den gröna rörelsens uppdrag är vända denna utveckling.

Uppdraget handlar om att genom opinionsbildning och politiska beslut

förändra strukturer, system och normer i samhället, så att människan och

hennes liv tas på allvar. Det sociala kapitalet måste få större betydelse än

det finansiella.

Finansutskottets ställningstagande

Med anledning av motionen vill utskottet anföra att den sociala

ekonomin spelar en viktig roll i den svenska ekonomin. Den sociala

ekonomin har en lång och stark tradition i Sverige i form av kooperativ,

medarbetarägda företag, föreningar, stiftelser med allmännyttiga mål,

nätverk och byalag. Gemensamt för dessa sammanslutningar är att de

bygger på demokratiska värden och att vinstintresset inte är det

viktigaste.

Regeringen arbetar i olika former med frågor kring den sociala ekonomin.

Inom Regeringskansliet har en arbetsgrupp arbetat med att bl.a. belysa och

kartlägga den sociala ekonomins betydelse i samhället. En slutrapport från

gruppen presenteras mot slutet av året eller i början av 2000. Nyligen

tillsattes också en nationalkommitté för social ekonomi. Kommittén leds av

statsrådet Ulrica Messing och dess syfte är att synliggöra den sociala

ekonomin som ett viktigt område inom politiken och få alltfler att engagera

sig i denna sektor. Nationalkommittén skall också genomföra en stor

europeisk konferens om social ekonomi under våren 2001 då Sverige är

ordförandeland i EU.

Utskottet kan vidare konstatera att det i direktiven till utredningen om den

framtida regionalpolitiken påpekas att en särskild utvecklingsfaktor som kan

få betydelse i glesbygden och på landsbygden är de möjligheter som finns

inom den sociala ekonomin (dir. 1999:2). Kommittén skall bedöma vilken

betydelse denna kan få och lämna de förslag som den finner befogade för att

de regionalpolitiska målen skall uppnås.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi213 (mp) yrkandena 2,

3 och 5.

1.5.4 Global skatt på valutamarknaderna

Motionen

I motion U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att Sverige bör bli

mer pådrivande för ett utvidgat samarbete i globalekonomiska frågor.

Bl.a. bör regeringen ta initiativ på skatteområdet. En effekt av

globaliseringen är att fler nationer har låga skatter på kapital och företag

för att locka till sig utlandsinvesteringar. Genom låg skatt på energi,

bensin och miljöfarlig produktion kan länderna t.ex. locka till sig

miljöfarlig produktion från länder med en mer progressiv miljöpolitik.

Därför bör regeringen i internationella institutioner verka för åtgärder för

att minska sådan skadlig skattekonkurrens och för minimiskattenivåer.

Regeringen bör också verka för en global skatt på valutatransaktioner.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare behandlat förslag om skatter och avgifter, som t.ex.

den s.k. Tobinskatten, i syfte att hantera och begränsa snabba

svängningar i internationella kapitalflöden (bet. 1994/95:FiU20, bet.

1995/96:FiU10, bet. 1997/98:FiU1 och bet. 1998/99:FiU20). Utskottet

kan nu, i likhet med tidigare, konstatera att en skatt av Tobinkaraktär

kräver en internationell samordning som knappast är genomförbar.

Skattepolitik och skatteadministration måste samordnas internationellt

för att skatten skall bli effektiv. Dessutom krävs att i princip alla världens

länder inför skatten, eftersom det skulle räcka med att något land eller

finanscentrum inte deltar för att det skall öppnas vägar för

kapitalströmmar utanför skattesystemet.

När det gäller skattekonkurrens vill utskottet erinra om att Sverige aktivt

stödjer ansträngningarna att bekämpa skadlig skattekonkurrens, dvs. att

motverka att länder vid sidan av det ordinarie skattesystemet erbjuder

särskilda skatteförmåner för att t.ex. locka till sig företag från andra

länder. Inom EU har Sverige också bidragit till att en s.k. uppförandekod

har antagits för företagsbeskattningen. Vidare har på svenskt initiativ ett

operativt samarbete inletts på skatteområdet mellan Östersjöländerna och

Norge. Syftet är att genom samordning försöka förbättra skattekontrollen

i regionen.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motion U903 (v)

yrkande 2.

1.5.5 Konsekvensanalyser i ett genusperspektiv

Motionen

I motion Fi508 av Siv Holma m.fl. (v) anförs att det är männen som

beskriver hur den ekonomiska verkligheten ser ut. Mannen är det

"normala", kvinnan är det "avvikande". Motionärerna vill synliggöra de

olika verkligheter som män och kvinnor lever i. Alla ekonomiska

definitioner bör beskrivas ur ett genusperspektiv. Förslagen på budgetens

utgiftsområden saknar med några få undantag genusperspektiv, enligt

motionärerna. Enligt motionärerna bör konsekvensanalyser ur ett

genusperspektiv genomföras vad gäller budgetpropositionens föreslagna

förändringar av nivåerna på utgiftsområden. Motionärerna anser vidare

att nyckeltal, statistik, konsekvensbeskrivningar etc. i finansplanen bör

kompletteras utifrån ett genusperspektiv. T.ex. bör statistik kring

arbetsmarknaden innehålla uppgifter om hur många av de sysselsatta och

arbetslösa som är män respektive kvinnor. Statistiken över

löneutvecklingen bör kompletteras med en beskrivning över hur den ser

ut för kvinnor respektive män. Vidare bör konsekvensanalyser göras ur

ett genusperspektiv när utgiftstakens andel av BNP förändras. Det är inte

självklart att t.ex. en nedgång i takens andel av BNP påverkar kvinnor

och män på samma sätt.

Finansutskottets ställningstagande

Men anledning av motionen vill utskottet anföra följande:

Jämställdhet och genusperspektiv är ett prioriterat område i regeringens

arbete. Utgångspunkten för arbetet är vad man med ett internationellt

begrepp brukar kalla "gender mainstreaming". Enkelt uttryckt beskriver

mainstreaming att arbetet med jämställdhet flyttas från en tidigare

sidoordnad position till att ingå i verksamhetens alla delar. Detta innebär att

såväl den politiska som den verkställande delen av regeringens arbete skall

genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv på alla nivåer och inom alla

områden. T.ex. gäller att olika förhållanden och villkor för kvinnor och män

skall synliggöras, att varje fråga som berör individer skall prövas ur ett

jämställdhetsperspektiv och att konsekvenserna av hur förändringar kan

tänkas utfalla för kvinnor respektive män skall analyseras.

I budgetfrågor arbetar regeringen med genusperspektivet på flera olika

plan. T.ex. har en arbetsgrupp med bl.a. representanter från olika

departement tillsatts med uppgift att utveckla ett s.k. jämställdhetsbokslut. I

praktiken innebär det bl.a. att metoder arbetas fram för att införliva

genusperspektivet i alla delar av budgetprocessen. Målet är bl.a. att enskilda

anslag i budgeten skall delas upp och analyseras utifrån hur det drabbar

kvinnor respektive män. Utskottet vill erinra om att detta är ett omfattande

arbete som kommer att ta lång tid att genomföra. Frågeställningarna är

många. Hur delar man t.ex. upp företagsstöden på kvinnor och män? Vad

inom olika myndigheters anslag drabbar särskilt kvinnor och vad drabbar

särskilt män? Under 1999 har också Statistiska centralbyrån (SCB) tillförts

ytterligare resurser för att utveckla lönestatistik för kvinnor och män och för

att ta fram nödvändigt statistiskt underlag för jämställdhetsbokslut.

Inför varje viktig regelförändring i skatte- och transfereringssystemet

genomförs också i regeringen en analys av de olika åtgärdernas

fördelningseffekter. Det har varit rutin i ungefär tio års tid, och

beräkningarna omfattar t.ex. utfallet för kvinnor respektive män samt hur

åtgärden sammantaget påverkar inkomstspridningen. Resultaten redovisas

löpande i bl.a. utredningsbetänkanden och propositioner. Analyserna

omfattar visserligen inte samtliga åtgärder som föreslås i olika propositioner

eller utredningar, men en grov genomgång visar att en kärna av de viktigaste

förslagen utsätts för en genomlysning ur ett genusperspektiv. I

budgetpropositionen för 2000 redovisas t.ex. fördelningseffekterna av de

höjda barn- och studiebidragen och förslagen om skattesänkningar år 2000. I

ett diagram och i text i den reviderade finansplanen framgår att kvinnor

gynnas mer än män av de föreslagna åtgärderna.

Även i andra fördelningspolitiska studier som utarbetas av

Finansdepartementets fördelningspolitiska enhet sker en rutinmässig

uppdelning av resultaten på kvinnor respektive män.

Utskottet vill understryka att det är viktigt att jämställdhet och genusper-

spektivet även i fortsättningen är en fråga med högsta prioritet. Mycket

återstår att göra. Utskottet vill emellertid framhålla att arbetet med att

införliva genusperspektivet i t.ex. budgeten och budgetprocessen är en

omfattande process och att perspektivet därför bör vara långsiktigt. I takt

med att arbetet fortskrider bör emellertid resultat kunna utläsas i form av en

mer uttömmande beskrivning av utvecklingen för kvinnor respektive män

inom t.ex. de enskilda utgiftsområdena i budgeten.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen avlämnade

en skrivelse till riksdagen om jämställdhetspolitiken inför 2000-talet.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi508 (v) yrkandena 4-6.

2 Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för

staten

2.1 Utformningen av utskottets förslag till rambeslut

Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) skall riksdagen i ett och samma

beslut fastställa ramarna för de olika utgiftsområdena och en beräkning

av statsbudgetens inkomster. Av detta följer att i beslutet också ingår att

ta ställning till hur stora förändringar som kommer att ske av

anslagsbehållningarna under året. Vidare ingår att ta ställning till vilka

förändringar som skall göras av olika skatte- och avgiftsregler och

beräkna effekterna av dessa inkomstförslag. Utifrån de regler som

kommer att gälla under nästa år görs en beräkning av hur stora

inkomsterna på statsbudgeten blir. För att kunna beräkna

upplåningsbehovet görs också en bedömning av hur nettot av

myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret utvecklas

under budgetåret. Genom att riksdagen tar ställning till dessa storheter

framkommer budgetsaldot som en restpost, och detta saldo visar statens

amorteringar/upplåningsbehov under året.

Beslutsordningen innebär alltså att riksdagen tar ställning till alla dessa

poster genom ett beslut.

Mot denna bakgrund har utskottet i en beslutspunkt sammanfört alla

förslag som avser utgiftsramar m.m. och beräkningen av statsbudgetens

inkomster.

Följande yrkanden i propositionen behandlas i detta sammanhang:

? yrkande 2 om utgiftstak för staten inklusive ålderspensionssystemet vid

sidan av statsbudgeten för åren 2000-2002,

?

? yrkande 9 om reviderad beräkning av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002,

?

? yrkande 4 om beräkning av förändringarna av myndigheternas m.fl. in-

och utlåning i Riksgäldskontoret samt beräkningen av överföring av

medel från AP-fonden för 2000,

?

? yrkande 5 om beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret

2000,

?

? yrkande 6 om fördelning av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret

2000,

?

? yrkande 7 om beräkningen av förändringarna av anslagsbehållningarna

för budgetåret 2000 och

?

? yrkandena 22-38 om lagförslag som avser skattefrågor med budgeteffekt

för budgetåret 2000.

?

Partimotionernas yrkanden avseende motsvarande punkter behandlas

också i detta sammanhang, och ställning tas således även till dessa samlat

i ett beslut.

Motiven till utskottets ställningstagande redovisas på de efterföljande

sidorna under rubriken 2.5 Budgetpolitikens inriktning efter det att utskottet

först behandlat 2.2 Budgetutvecklingen, 2.3 Mål för budgetpolitiken och 2.4

Buffertfonder för reglering av variationer i socialförsäkringens utgifter.

Utskottet tar i detta sammanhang ställning till regeringens respektive

motionernas olika budgetförslag parti för parti och bedömer därvid

förslagens samlade effekter under rubriken 2.5.3 Finansutskottets

sammanfattande bedömning av budgetförslagen.

I avsnitt 2.6 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn behandlar

utskottet den samlade nivån för statsutgifterna som den kommer till uttryck

i utgiftstaket. Utskottet tar därefter ställning till vilka ramar som skall

gälla för de olika utgiftsområdena när riksdagen i andra steget av

budgetprocessen fördelar utgifterna på anslagen. Det görs i avsnitt 2.7

Fördelning av utgifter på utgiftsområden budgetåret 2000.

I två avsnitt behandlar utskottet de förslag som gäller 2.9

Anslagsbehållningar och 2.10 Myndigheternas in- och utlåning i

Riksgäldskontoret.

Därefter redovisar utskottet sitt ställningstagande mer i detalj vad gäller

olika inkomstförslag (avsnitt 3) och de olika utgiftsområdena (avsnitt 4.1).

I avsnitt 3 Inkomster behandlar utskottet olika inkomstförslag. Avsnittet är

disponerat på följande sätt. Under rubriken 3.1 Skattepolitikens inriktning tar

utskottet först ställning till de samlade förslagen i kommitté- och

partimotionerna, vilka utgör oppositionspartiernas samlade alternativ till

inkomstförslaget i budgetpropositionen. Därefter går utskottet över till att

behandla de specifika förslagen i propositionen och de i det sammanhanget

väckta motionerna. Förslag om inkomstförändringar som tagits upp i olika

motionsyrkanden avseende inkomståret 2000 behandlas i huvudsak i den

ordning respektive inkomsttitel redovisas i statsbudgeten.

I avsnitt 4 Utgifter behandlar finansutskottet de förslag i propositionen och

motionerna som gäller utgiftsområden. Det görs under rubriken 4.1

Fördelning av utgifter på utgiftsområden år 2000. I detta sammanhang

behandlas bl.a. yrkanden om att omfördela resurser från ett utgiftsområde till

ett annat.

Finansutskottets förslag till beslut beträffande budgetförslagen för år 2000

återfinns i moment 10 i hemställan. De lagförslag som omfattas av beslutet

behandlas i moment 23, men deras materiella innehåll har dessförinnan

godkänts i moment 10. I moment 10 hänvisas dessutom till två appendix till

hemställan.

Utskottets och reservanternas förslag till fördelning av utgifter på

utgiftsområden m.m. redovisas i appendix 1.

I samma appendix redovisas på motsvarande sätt också utskottets och

reservanternas förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster fördelat på

inkomsttitlar i tabellform.

I appendix 2 redovisas samtliga motionsyrkanden, uppräknade

ämnesområdesvis, som finansutskottet avstyrker i moment 10.

I bilaga 1 återges de lagförslag i budgetpropositionen som utskottet

behandlar i detta betänkande. En hänvisning görs i moment 23 till denna

bilaga.

2.2 Budgetutvecklingen

Regeringen räknar med att man utan ytterligare åtgärder nu skall kunna

klara det utgiftstak som lagts fast för 1999. Tidigare i år bedömdes

utgiftstaket vara hotat, vilket föranledde regering och riksdag att fatta

beslut om besparingar och utgiftsbegränsande åtgärder på sammanlagt 8

miljarder kronor. Kvarstående budgeteringsmarginal för 1999 beräknas

nu till 1 miljard kronor. Av propositionen framgår att regeringen kommer

att följa hur utgifterna utvecklas under återstoden av 1999 och är beredd

att vidta de åtgärder som behövs för att utgiftstaket skall hållas.

De ökade utgifterna för sjukförsäkringen och EU-avgifter medför enligt

regeringens bedömning att utgiftstaket för 2000 riskerar att överskridas om

inga åtgärder vidtas. För att hindra detta kommer regeringen att införa

begränsningsbelopp som säkerställer medelsförbrukningen på några anslag

och utgiftsområden, däribland totalförsvaret, det internationella biståndet

samt utbildnings- och energiområdet. Begränsningsbeloppet på biståndets

område kommer enligt regeringen att sättas på ett sådan nivå att de projekt

m.m. som senarelagts till följd av årets utgiftsbegränsningar i stället kan

genomföras 2000.

För åren framöver görs nu en något försiktigare bedömning av

budgetutvecklingen än den som redovisades i årets vårproposition. Medan

regeringen alltså räknar med en klart mer gynnsam allmänekonomisk

utveckling än tidigare, väntas således förbättringen av statsfinanserna bli

något svagare än tidigare prognoser. Den högre tillväxten bidrar till att

överskottet i de offentliga finanserna överstiger tvåprocentsmålet med 15

miljarder kronor, och detta utrymme har regeringen utnyttjat för

skattesänkningar. I övrigt förklaras den svagare statsfinansiella utvecklingen

av att budgetens inkomster begränsas av framför allt effekterna av

sommarens fempartiuppgörelse om ålderspensionssystemet, och dess utgifter

späds på till följd av bl.a. ett kraftigt ökat utnyttjande av sjukförsäkringen

och för framför allt år 2000 av högre EU-avgifter. Dessutom påverkas de nya

inkomstprognoserna av att bolagsförsäljningar som var planerade att

genomföras 1999 nu i stället beräknas komma till stånd ett år senare. Till

följd härav har 1999 års försäljningsinkomster räknats ned med drygt 44

miljarder kronor medan motsvarande inkomster väntas bli drygt 50 miljarder

kronor högre under 2000. Försäljningens omfattning under hela

fyraårsperioden 1999-2002 är i den nya prognosen också något mindre än i

den bedömning som gjordes i vårpropositionen.

De nya prognoserna till trots kvarstår emellertid bilden av en mycket

gynnsam budgetutveckling. På bara några få år har ett av industrivärldens

största underskott i de offentliga finanserna vänts till ett överskott. År 1993

uppvisade de offentliga finanserna ett underskott på 12,3 % av BNP. Fem år

senare hade detta ersatts av ett överskott på 2,2 % av BNP.

Den gynnsamma utvecklingen har burits upp av en framgångsrik

budgetsanering. Ambitiöst formulerade budgetmål har uppnåtts, i vissa fall

med bred marginal, och även för åren framöver förutses fortsatt stigande

överskott i de offentliga finanserna. För åren 2000-2002 väntas dessa

överskott motsvara 2,1, 2,0 respektive 2,9 % av BNP.

Som mål för budgetpolitiken gäller att det finansiella sparandet i den

offentliga sektorn skall motsvara 2 % av BNP under närmast efterföljande år.

För 2002 väntas detta mål överträffas med ca 21 miljarder kronor. I

budgetpropositionens kalkyler har regeringen förutsatt att detta

överskjutande belopp skall tillföras hushållssektorn i en eller annan form så

att budgetmålet uppnås exakt. Eftersom det ännu inte avgjorts hur detta skall

ske har beloppet lagts in i propositionens tabeller som en beräkningsteknisk

överföring till hushållen.

För första gången på flera år uppvisade statsbudgeten för 1998 ett

överskott på närmare 10 miljarder kronor. Överskottet användes för att

amortera av statsskulden, som emellertid trots detta ökade med närmare

17 miljarder kronor under året. Förklaringen härtill är att ungefär en

fjärdedel av statsskulden är upplånad i utländsk valuta och denna del av

skulden ökade till följd av en försvagad krona.

Under perioden 1999-2002 väntas emellertid statsskulden minska med 265

miljarder kronor till ca 1 184 miljarder kronor. Delvis beror detta på att

kronan åter antas bli starkare, men framför allt förklaras minskningen av de

mycket stora budgetöverskott som förutses för åren framöver på grund av

vissa större transaktioner av extraordinär karaktär.

Som ett led i pensionsreformen kommer under fyraårsperioden närmare 220

miljarder kronor att överföras från AP-fonden till statsbudgeten.

Försäljningen av statliga bolag m.m. väntas ge ett tillskott på ytterligare

140 miljarder kronor, och slutligen påverkas budgetsaldot också av stora

in- och utbetalningar av premiepensionsmedel som stått under

Riksgäldskontorets förvaltning. Utan dessa transaktioner av extraordinär

karaktär skulle statsbudgeten under närmast efterföljande år ha uppvisat

underskott på mellan 20 och drygt 50 miljarder kronor. Det framgår av

efterföljande tabell som är hämtad ur budgetpropositionen.

Tabell 9. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till

hushållen samt efter justering för större engångseffekter 1998-2002

Miljarder kronor

1998

1999

2000

2001

2002

Statsbudgetens saldo

+9,7

+55,3

+82,5

+81,0

+5,7

Beräkningsteknisk överföring till hushållen

-

-

-

-20,6

Statsbudgetens saldo (efter beräknings-

teknisk överföring till hushållen)

+9,7

+55,3

+82,5

+81,0

-14,9

Större engångseffekter

+24,9

+68,4

+124,9

+132,8

+25,5

varav Försäljning av statliga bolag m.m.

+11,2

+0,8

+110,0

+15,0

+15,0

Överföring från AP-fonden

-

+45,0

+45,0

+117,8

+10,5

Premiepensionsmedel, netto

+13,7

+22,6

-30,1

-

-

Underliggande budgetsaldo

-15,2

-13,1

-42,4

-51,8

-19,8

2.3 Mål för budgetpolitiken

Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för budgetpolitiken som

innebär att de offentliga finanserna skall uppvisa ett överskott på i

genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Som delmål gäller

att överskottet skall motsvara 0,5 % av BNP 1999 samt 2 % för vart och

ett av åren 2000-2002. Målen för 1999 och 2000 gäller vid de

prognosförutsättningar som redovisades i 1997 års ekonomiska

vårproposition, och skulle tillväxten avvika väsentligt från vad man då

räknade med skall motsvarande avvikelser godtas för överskotten.

De som mål angivna överskotten skall användas för att minska den

offentliga nettoskulden.

Riksdagen lägger varje år också fast ett utgiftstak för de närmaste tre

åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan dra på

sig. Utgifts- taket omfattar dels de egentliga utgifterna på statsbudgeten

exklusive statsskuldsräntor, dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid

sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår i utgiftstaket en

budgeteringsmarginal.

Enligt tidigare riksdagsbeslut skall utgiftstaket för staten uppgå till 761

miljarder kronor 2000 samt till 786 resp. 810 miljarder kronor för de därpå

följande åren.

Budgetpropositionen

Regeringen bedömer att den ekonomiska tillväxten nu blir högre än vad

man räknade med i 1997 års ekonomiska vårproposition. Avvikelsen

bedöms dock inte som väsentlig och något skäl att ompröva de tidigare

fastlagda målen anses därför inte föreligga.

De svenska nationalräkenskaperna har nu anpassats till det europeiska

nationalräkenskapssystemet ENS 95. Övergången har lett till att nivån på

bruttonationalprodukten höjts med ca 70 miljarder kronor, och som en följd

härav har överskottsmålet uttryckt i kronor blivit ca 1,4 miljarder kronor

högre.

Normalt omprövas inte ett en gång fastlagt utgiftstak. I

budgetpropositionen föreslår emellertid regeringen att de tidigare

fastställda nivåerna på utgiftstaket för 2000-2002 skall anpassas till tre

budgettekniska förändringar. Justeringen som inte ökar utrymmet under

utgiftstaket är föranledd av dels förslaget att höja den statliga

ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande transfereringar med

närmare fyra procentenheter, dels förslaget till ändrad

finansieringsprincip för avtalsförsäkringar inom det statliga området, dels

även förändringen av det generella statsbidraget till kommunerna till

följd av föreslagna inkomstskatteändringar. De båda förstnämnda

förslagen höjer utgiftstaket med 8,8 miljarder kronor. Den sistnämnda

förändringen sänker nivån med 4,8 miljarder kronor.

Regeringen föreslår sålunda att utgiftstaken för åren 2000-2002 fastställs

till 765, 790 respektive 814 miljarder kronor.

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att de offentliga

finanserna skall vara i balans över en konjunkturcykel (yrkande 3) och att

skuldkvoten vid utgången av 2002 skall få uppgå till högst 50 % av BNP

(yrkande 4).

Är de offentliga finanserna i balans sett över en konjunkturcykel kommer

den offentliga bruttoskulden att vara oförändrad mätt i nominella termer men

minska jämfört med BNP i takt med att denna växer. I nuvarande

konjunkturläge bör vi enligt motionärerna under några år ha överskott i

budgeten för att därefter kunna tillåta oss underskott i nästa lågkonjunktur.

Det moderata budgetalternativet leder enligt motionärerna till ett högre

finansiellt sparande och en bättre ekonomisk tillväxt än regeringens politik.

Medan regeringen räknar med att den konsoliderade bruttoskulden skall

motsvara 52 % av BNP vid utgången av 2002, bedömer motionärerna att den

med det moderata alternativet kommer att understiga 50 % detta år.

Moderata samlingspartiet anser dessutom att utgiftstaket för staten bör

fastställas till nivåer som för de tre närmaste åren understiger regeringens

förslag med 11, 22 respektive 34 miljarder kronor.

Kristdemokraterna erinrar i motion Fi210 om att partiet tidigare föreslagit

att överskottet i den offentliga sektorn skall begränsas till 1,5 % under

perioden 2000-2002. Något sådant yrkande framförs emellertid inte nu.

Däremot påpekar motionärerna att regeringen nöjer sig med ett överskott på

högst 2 % även under goda år trots att man då kunde väntat sig att

överskottet skulle vara högre för att genomsnittet över en konjunkturcykel

skall kunna bli 2 %. Dessutom, påpekar de, ligger under åren framöver hela

det offentliga sparandet i ålderspensionssystemet, och eftersom regeringen

inte fritt kan använda dessa medel finns det inte någon extra marginal som

kan användas för att möta en budgetförsvagning vid en konjunkturavmattning.

Av detta följer att lånebehovet och statsskulden kommer att öka direkt om

utvecklingen skulle bli sämre än den regeringen räknat med. Regeringen är -

framhåller motionärerna - med andra ord tillbaka på ruta ett när det gäller

möjligheten att undvika en finanspolitik som förstärker

konjunktursvängningarna. En annan direkt följd av regeringens sätt att

sköta statsfinanserna är enligt motionärerna att statsskulden vid utgången

av 2002 nu beräknas bli 135 miljarder kronor högre än vad som beräknades i

vårpropositionen.

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för åren 2000-2002 understiger

regeringens med 8, 16 respektive 25 miljarder kronor.

Centerpartiet kommenterar i motion Fi211 inte närmare överskottsmålet.

Motionärerna säger sig dock eftersträva stabilitet och balans i statens

finanser och att återbetalningskravet på 2 % över en konjunkturcykel skall

uppnås. De anser också att avbetalningen på statsskulden bör vara högre i en

högkonjunktur för att skapa handlingsutrymme i lågkonjunktur.

Centerpartiets förslag till utgiftstak för de tre efterföljande åren

överensstämmer med regeringens.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi112 att det är rimligt med ett

budgetpolitiskt mål på 2 % överskott i "statsfinanserna" sett över en

konjunkturcykel. Vi befinner oss nu på toppen av konjunkturcykeln, men

trots det anser Socialdemokraterna och deras stödpartier att det är

tillräckligt med ett överskott på 2 %, påpekar motionärerna, som dessutom

inte betraktar överskottet som reellt eftersom en stor del av inkomsterna

är pensionsinkomster. I motionen framhålls att Folkpartiets eget

budgetalternativ kommer att ge ett överskott på 2,5 % av BNP.

Folkpartiets förslag till utgiftstak understiger för de tre närmaste åren

regeringens med 17, 20 respektive 23 miljarder kronor.

Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 att man skall utforma fasta

föreskrifter för hur målet om ett överskott i de offentliga finanserna på i

genomsnitt 2 % skall tillämpas för tiden efter 2000 (yrkande 4).

Motionärerna framhåller att de står bakom de ekonomiska mål som riksdagen

har lagt fast och partiet anser att det är viktigt att upprätthålla detta

överskottsmål. Det ger stabilitet och trovärdighet och det gör det möjligt

att successivt minska den offentliga skuldsättningen, vilket ökar

frihetsutrymmet för nästa generation. Motionärerna föreslår därför att

regering och riksdag skall diskutera fördelar och eventuella nackdelar med

att ta fram tydliga regler för hur överskottsmålet skall tillämpas i

praktiken.

Finansutskottets ställningstagande

Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot ett antal fleråriga mål,

som har det gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa.

Hittills uppnådda mål har överträffats med bred marginal. Överskottet i

de offentliga finanserna beräknas 1999 motsvara 1,7 % av BNP, dvs. det

kommer att ligga klart över målet på 0,5 %, och för kommande år visar

prognoserna att de offentliga finanserna kommer att utvecklas så

gynnsamt att överskottsmålet på 2 % kommer att överträffas med 20,6

miljarder kronor 2002. Även för nästa år väntas överskottet bli

överträffat om än i mer begränsad omfattning. Till bilden hör emellertid

att målet för detta år höjdes från 1,5 till 2,0 % av BNP i samband med

behandlingen av förra årets budgetproposition.

Större delen av det målsatta överskottet i de offentliga finanserna kommer

efter några år från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten medan

de till synes stora överskotten i statsbudgeten under de närmaste åren i stor

utsträckning härrör från försäljning av statliga företag och från överföringar

från AP-fonden.

Främst Kristdemokraterna men också Folkpartiet kritiserar regeringen för

att den i nuvarande högkonjunktur nöjer sig med ett överskott på 2 % fastän

det då borde ha varit högre för att genomsnittet över en konjunkturcykel

skall kunna nå denna nivå. Utskottet vill med anledning härav erinra om att

överskottsmål för enskilda år hittills har lagts fast för perioden

1999-2002 och under vart och ett av dessa fyra år har eller väntas dessa

mål antingen bli uppnådda eller överträffade. Även 1998 var överskottet

betryggande. Det framgår av följande sammanställning.

Tabell 10. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn 1999-2002

Målsatta respektive beräknade finansiella överskott

1998

1999

2000

2001

2002

Beräknat finansiellt sparande i miljarder kronor

43,9

34,1

41,9

42,8

64,9

Beräknat finansiellt sparande i % av BNP

2,3

1,7

2,1

2,0

2,9

Målsatt finansiellt sparande i % av BNP

-

0,5

2,0

2,0

2,0

Överskjutande finansiellt sparande i % av BNP

-

+1,2

+0,1

±0,0

+0,9

Regeringen har aviserat att den 2002 ämnar ta i anspråk det

överskjutande sparande som då förutses. Men även om så sker kommer

överskottet i de offentliga finanserna under åren 1998-2002 att ha varit

så stort att det uppgått till i genomsnitt 2 % under en sammanhängande

femårsperiod, dvs. en period som i stort motsvarar en normal

konjunkturcykel.

Enligt utskottets mening bör finanspolitiken utformas på ett sådant sätt att

det uppställda genomsnittsmålet uppnås. Den bör dock inte ges en stramare

inriktning än vad som krävs för att uppnå detta mål, eftersom den

ekonomiska tillväxten då får en onödig hämsko. Mot bakgrund av

utvecklingen sedan 1998 framstår enligt utskottets mening den av regeringen

valda uppläggningen som väl avvägd.

Miljöpartiet de gröna vill öppna för en dialog mellan regering och riksdag

om hur överskottsmålet skall tillämpas i praktiken och anser att riksdagen

skall göra ett tillkännagivande av denna innebörd. Enligt utskottets mening

får det förutsättas att de etappmål för överskottet som regeringen föreslår för

varje enskilt år följer en strategi som säkerställer att det övergripande

överskottsmålet för en hel konjunkturcykel kommer att uppnås. Självklart

måste en sådan strategi alltid kunna anpassas till de förändringar som

inträffar i konjunkturbilden, och det är därför enligt utskottets mening mindre

lämpligt att låsa fast dess tillämpning i ett en gång för alla givet regelverk.

En diskussion om överskottsmålets tillämpning kan förvisso, enligt utskottets

mening, vara värdefull. Utskottet är dock inte berett att föreslå ett särskilt

tillkännagivande och avstyrker därför motionen.

Kristdemokraterna kritiserar också regeringen för att statsskulden vid

utgången av 2002 nu beräknas bli 135 miljarder kronor högre än i

motsvarande prognos i vårpropositionen. I motionen ses detta som en annan

direkt följd av regeringens sätt att sköta statsfinanserna.

Såsom motionärerna mycket riktigt påpekar räknar regeringen nu med att

statsfinanserna under åren framöver skall utvecklas något svagare än i

vårpropositionens prognoser och att detta i slutet av 2002 kommer till uttryck

i en något större statsskuld. Det är framför allt två omständigheter som har

bidragit till detta, nämligen sommarens uppgörelse om

ålderspensionssystemet och en något minskad försäljning av statliga företag.

Statsskulden beräknas vid utgången av 2002 nu bli 135 miljarder kronor

större än man tidigare räknade med. Härav svarar sommarens

pensionsuppgörelsen ensam för 105 miljarder kronor eller närmare 80 %.

Bakom uppgörelsen står fem av riksdagens partier, däribland

Kristdemokraterna. Uppgörelsen innebär bl.a. att överföringarna från AP-

fonden minskar (61 mdkr), att en tidigare beslutad avgiftsväxling mellan

allmän löneavgift och ålderspensionsavgift tidigarelagts ett år (30 mdkr), att

uttaget av arbetsgivaravgifter begränsats (3 mdkr) samt att den statliga

ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande transfereringar höjts (11

mdkr).

Den försvagning av statsfinanserna som är direkt föranledd av pensions-

uppgörelsen motsvaras i huvudsak av en lika stor förstärkning av AP-fonden.

Uppgörelsen har således medfört att sparandet inom den offentliga sektorn

omfördelats från statsbudgeten till AP-fonden.

Den nu noterade statsskuldökningen förklaras till en del också av att

regeringen vid en förnyad bedömning räknar med att försäljningen av statliga

bolag kommer att bli 14 miljarder kronor lägre under fyraårsperioden 1999-

2002.

Pensionsuppgörelsen och minskad försäljning av statliga bolag svarar

således tillsammans för närmare 120 miljarder kronor av den nivåhöjning på

135 miljarder kronor som nu noterats för statsskulden 2002.

Moderata samlingspartiet föreslår att riksdagen som mål för

budgetpolitiken skall lägga fast dels att den offentliga bruttoskulden skall

motsvara högst 50 % av BNP 2002, dels att de offentliga finanserna skall

vara i balans över en konjunkturcykel.

I ett av Maastrichtfördragets konvergenskriterier föreskrivs att den

offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld skall motsvara högst 60 % av

BNP. För Sveriges del uppgick denna skuld vid utgången av 1998 till 71,7 %

av BNP. I slutet av innevarande år beräknas skulden motsvara 66,1 % och år

2000 kommer Sverige sannolikt att uppfylla även skuldkriteriet i och med att

bruttoskulden då väntas ha sjunkit till 58,8 % av BNP. Två år senare, i slutet

av 2002, är bruttoskulden nere i 52 % av BNP, och på endast fyra år har den

alltså minskat med närmare 20 % av BNP. Vad Moderata samlingspartiet

begär är således att bruttoskulden skall minskas med ytterligare två procent-

enheter och att detta skall slås fast som ett nytt budgetpolitiskt mål.

Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Nivån på den

offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld har under senare år haft sitt

speciella intresse just på grund av att den varit en del av EU:s

konvergenskriterier. Eftersom Sverige väntas uppfylla skuldkriteriet nästa år

blir frågan om bruttoskuldens storlek inte längre av samma intresse, förutsatt

att den offentliga skulden inte återigen växer. Mot bruttoskulden kan ställas

den offentliga sektorns tillgångar i bl.a. AP-fonden, och sammantagna visar

dessa den offentliga sektorns finansiella ställning. Undantaget några få år

omkring 1990 har denna under lång tid varit negativ. Nettoskulden minskar

emellertid nu snabbt från 15,4 % av BNP 1998 och väntas vid utgången av

2002 understiga 1 % av BNP.

Enligt utskottet är det inte motiverat att införa ytterligare ett

budgetpolitiskt mål, bl.a. med hänsyn till att ett nytt skuldmål kan innebära

en överbestämning av överskottsmålet.

Utskottet finner inte heller anledning att ompröva det tidigare fastlagda

målet för sparandet i den offentliga sektorn på i genomsnitt 2 % sett över en

konjunkturcykel.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi209 (m) yrkandena 3

och 4 samt Fi213 (mp) yrkande 4.

2.4 Buffertfonder för reglering av variationer i

socialförsäkringens utgifter

Motionen

I motion Fi302 efterlyser Berndt Ekholm (s) en metod som gör det

möjligt att på ett mer rationellt sätt balansera variationer i kostnaderna

för socialförsäkringen. Utgifterna för sjukförsäkringen har överskridits,

och eftersom dessa utgifter omfattas av utgiftstaket har överskridandena

tvingat fram besparingar på andra områden. För att komma till rätta med

dessa variationer föreslår motionären att underskott och överskott i

socialförsäkringarna i första hand regleras mot särskilt avsatta

buffertfonder eller stabilitetsfonder.

Finansutskottets ställningstagande

De över anslag A1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. på utgiftsområde

10 redovisade utgifterna har ökat mycket kraftigt. Anslaget för

innevarande budgetår har på tilläggsbudget räknats upp från 20,0 till 27,5

miljarder kronor, dvs. med 37 %. Det är helt uppenbart att oförutsedda

överskridanden av denna omfattning förorsakar problem, i synnerhet som

det rör sig om regelstyrda utgifter som inte utan vidare kan begränsas.

I motionen föreslås att man vid den översyn av budgetprocessen som nu

inletts skall överväga att inrätta särskilda buffertfonder för att möta

denna typ av fluktuationer i socialförsäkringarna. En sådan lösning

förutsätter, som utskottet ser det, att en ökad belastning på något av

socialförsäkringssystemen alltid åtföljs av en lika stor avlastning så att

fonden långsiktigt kan hållas intakt. I annat fall kommer bufferten enbart

att fungera som ett anslag för oförutsedda utgifter. I det nu aktuella

fallet finns det inget som entydigt talar för att den registrerade

utgiftsökningen skulle vara enbart temporär.

Därtill kommer att det redan finns en form av buffertsystem inbyggt i den

nuvarande budgetprocessen. Anslaget A1 Sjukpenning och rehabilitering

m.m. är ett ramanslag, och för sådana anslag gäller enligt 6 § budgetlagen

(1996:1059) att regeringen tillfälligt får överskrida dem genom att ta i

anspråk en anslagskredit motsvarande högst 10 % av det anvisade

anslagsbeloppet.

Dessutom finns en budgeteringsmarginal som är avsedd att fånga upp

oförutsedda utgiftsökningar av det nu aktuella slaget.

Finansutskottet vill i detta sammanhang också erinra om att regeringen

nyligen tillkallat landshövding Jan Rydh som särskild utredare för att göra en

analys av sjukförsäkringen. Han skall därvid närmare undersöka varför

sjukfrånvaron och sjukpenningen förändras över tiden samt så långt möjligt

också identifiera vilka faktorer som direkt eller indirekt är avgörande för

sjukpenningförsäkringens kostnadsutveckling.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi302 (s).

2.5 Budgetpolitikens inriktning

2.5.1 Trepartiöverenskommelse om budgetpolitiken

Av budgetpropositionen framgår att regeringen avser att under

mandatperioden försöka skapa största möjliga uppslutning för en politik

för full sysselsättning. Arbetsmarknadens parter har en viktig roll i detta

sammanhang.

Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står

bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken,

utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999, anslagen för 2000 och de nu

föreslagna skatteförändringarna för 2000.

Samarbetet mellan regeringen och de båda andra partierna berör fem

områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö - och

innefattar både konkreta förslag och åtaganden inför framtiden. Enligt

propositionen bekräftas genom detta samarbete att det finns en politisk

majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning,

prisstabilitet och ett offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett

över en konjunkturcykel.

Av propositionen framgår också att regeringen eftersträvar en bred

förankring av en kommande skattereform. Samtliga riksdagspartier deltar i

de pågående överläggningarna. Huvudsyftet är att utifrån krav på rättvis

fördelning skapa stabila regler för tillväxt och sysselsättning, att uppnå en

ekologiskt hållbar utveckling samt att garantera välfärden och dess

finansiering.

2.5.2 De politiska alternativen

Budgetpropositionen

För 2000 gäller som mål att överskottet i de offentliga finanserna skall

motsvara 2 % av BNP. Regeringen föreslår att överskjutande överskott

skall användas för att sänka skatten för framför allt låg- och

medelinkomsttagare samt företagande. Även under efterföljande år

kommer det enligt regeringens bedömning att finnas ett visst utrymme

för fortsatta skattesänkningar. Det förutsätter emellertid att

arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar. Skulle lönebildningen leda till

ökad inflation och avtagande sysselsättningsökning omöjliggörs fortsatta

skattesänkningar och utgiftsökningar, framhåller regeringen.

Skattesänkningen bör enligt regeringen genomföras på ett sådant sätt att

löntagarna kompenseras för de egenavgifter som även framdeles kommer att

tas ut eftersom avgifterna nu är en del av det nya ålderspensionssystemet.

Det bör ske i form av en skattereduktion som är lika stor som egenavgiften.

Genom denna koppling kommer marginalskatterna för låg- och

medelinkomsttagare att sänkas. Förslaget har dessutom en positiv

fördelningsprofil eftersom egenavgifterna är en tyngre börda för

låginkomsttagare än andra.

I ett första steg föreslås att löntagarna ges en skattereduktion som under

2000 motsvarar 25 % av den allmänna pensionsavgiften för beskattningsåret.

Samtidigt föreslås att avdraget för egenavgiften vid den kommunala och

statliga beskattningen skall begränsas med 25 %.

När avdragsrätten för egenavgiften begränsas kommer fler löntagare att få

betala statlig skatt. För att undvika detta föreslås även att skiktgränsen för

den statliga inkomstskatten höjs.

Regeringen föreslår dessutom att den temporära skattereduktion som riktar

sig mot låginkomsttagare skall förlängas till att gälla även nästa år.

Regeringen räknar med att en förlängning skall ske även för åren därefter

men håller dörren öppen för att man då kan överväga alternativa lösningar

som ger samma resultat.

Uttaget av fastighetsskatt för hyreshus bör enligt regeringens mening

sänkas från 1,3 till 1,2 % vid 2001 års taxering.

Som inslag i en grön skatteväxling föreslås fr.o.m. nästa år också en

höjning av dieselskatten med 25 öre, elskatten med 1 öre och

kärnkraftsskatten med 0,5 öre. Höjningarna väntas öka skatteintäkterna med

ca 1,7 miljarder kronor, och detta belopp används för att skattemässigt

likställa jordbruket med industrin och för att införa en skattereduktion för

individuell kompetenshöjning i arbetslivet.

Regeringen föreslår också att förmånsbeskattningen av miljöbilar lindras

och att fordonsskatten för bussar skärps.

För att stimulera företagsamheten föreslås bl.a. utökade

reserveringsmöjligheter och att flertalet s.k. stoppregler för fåmansbolag

avskaffas. Vidare föreslås att kupongskatten för utdelning på

näringsbetingade aktier till utländska ägare avskaffas samt att

beskattningen av utländska experter lindras.

Tabell 11. Regeringens förslag till skattesänkningar 2000-2002

Belopp i miljoner kronor

2000

2001

2002

Hushåll

12 040

15 800

15 800

Företag m.m.

2 780

4 150

1 800

Energi¹

-1 350

-1 150

-1 150

Kompetensutveckling och jordbruk

1 350

1 150

1 150

200-kronan till kommunerna

-

1 270

-

Pensionsuppgörelsen

650

700

700

Fastighetsskatter

0

600

600

Förstärkt anställningsstöd

90

150

150

Övrigt

-10

-10

-20

Summa inkomstminskningar

15 550

22 660

19 030

¹ Inkomstökning som redovisas med negativt tecken

Regeringens budgetförslag innehåller också satsningar som främst

påverkar budgetens utgiftssida. Mest betydelsefullt är därvid att

kommunsektorn tillförs ytterligare resurser dels genom att det fasta

belopp på 200 kr som alla skattskyldiga med förvärvsinkomster betalar i

statlig inkomstskatt omvandlas till en kommunal skatt även 2001, dels

genom engångsvisa överföringar samma år med 700 miljoner kronor för

särskilda insatser och med 1 000 miljoner kronor för vården. Dessutom

kompenseras kommunerna med 100 miljoner kronor för den höjda

fordonsskatten på bussar.

De föreslagna utgiftsökningarna uppgår under perioden 2000-2002 till

931, 2 060 respektive 170 miljoner kronor.

Sammantaget väntas således de utgiftsökningar och skatteförändringar som

redovisas i budgetpropositionen leda till en nettoförsvagning av den

offentliga sektorn med 16,5 miljarder kronor 2000, med 24,7 miljarder

kronor 2001 och med 19,2 miljarder kronor 2002.

Trots detta räknar regeringen med att den offentliga sektorns finansiella

sparande kommer att utvecklas på ett sådant sätt att uppställda budgetpolitiska

mål inte bara uppnås utan för 2002 även överträffas. Av den i propositionen

lämnade redovisningen framgår att överskotten väntas bli av följande storlek.

Tabell 12. Den offentliga sektorns finansiella sparande 2000-2002 i regeringens

budgetalternativ

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Inkomster

+1 189,5

+1 212,6

+1 252,9

Utgifter

-1 147,6

-1 169,8

-1 188,0

Finansiellt sparande

+41,9

+42,8

+64,9

Finansiellt sparande i % av BNP

+2,1

+2,0

+2,9¹

Målsatt överskott i % av BNP

+2,0

+2,0

+2,0

¹ Härav har regeringen för avsikt att ta i anspråk 0,9 procentenheter för

en överföring till hushållen

Den gynnsamma utvecklingen inom den offentliga sektorn återspeglar

sig också i statens finanser. Statsbudgetens inkomster väntas 1999

överstiga utgifterna med 55 miljarder kronor. Eftersom budgetsaldot

definitionsmässigt är liktydigt med statens lånebehov innebär detta att

staten kommer att amortera statsskulden med ett lika stort belopp.

Regeringens nu redovisade inriktning av budgetpolitiken väntas enligt

propositionen få följande effekt på statsbudgeten under de närmaste tre åren.

Tabell 13. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag 1999-2002

Belopp i miljarder kronor

1999

2000

2001

2002

Inkomster

+706,9

+782,3

+693,5

+726,9

Utgifter exkl. statsskuldsräntor

-616,2

-623,5

-641,5

-640,0

Statsskuldsräntor m.m.

-92,7

-81,8

-77,1

-62,2

Netto

-2,0

+77,0

-25,1

+24,6

Riksgäldskontorets nettoutlåning

+12,3

-39,5

-11,7

-8,8

Överföring från AP-fonden

+45,0

+45,0

+117,8

+10,5

Beräkningsteknisk överföring

-

-

-

-20,6

Amortering av statsskulden

55,3

82,5

81,0

5,7

Regeringen har vid utformningen av sitt budgetförslag förutsatt att

tidigare beslutade utgiftstak för 1999-2002 i princip skall ligga fast.

Dock föreslås att man skall göra en teknisk anpassning av utgiftstaket med

hänsyn till att utgifterna på statsbudgeten nu dels ökar med anledning av

höjningen med närmare fyra procentenheter av den statliga

ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande transfereringar liksom av

förslaget till ändrad finansierings- princip för avtalsförsäkringar inom

det statliga området, dels minskar med anledning av förändringen av det

generella statsbidraget till kommunerna till följd av föreslagna

inkomstskatteändringar. De båda förstnämnda förslagen höjer utgiftstaket

med 8,8 miljarder kronor. Den sistnämnda ändringen sänker nivån med 4,8

miljarder kronor. Efter denna anpassning har utgiftstaket för staten

följande sammansättning i regeringens budgetförslag.

Tabell 14. Utgiftstak för staten 2000-2002 enligt regeringens budgetförslag

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor

617,5

634,0

635,0

Minskning av anslagsbehållningar

6,0

7,5

5,0

Ålderspensionssystemet utanför statsbudgeten

140.0

144,8

151,4

Summa takbegränsade utgifter

763,5

786,3

791,4

Budgeteringsmarginal

1,5

3,7

22,6

Utgiftstak

765,0

790,0

814,0

Motionerna

Utgångspunkten för Moderata samlingspartiets budgetpolitik är enligt

motion Fi209 att ge människor ett ökat inflytande över sina liv och att

skapa förutsättningar för en långvarigt hög tillväxt. Partiets skattepolitik

syftar till att minska bidragsberoendet och öka förutsättningarna för

arbete och företagande. De redovisade besparingarna är avsedda att göra

den offentliga ekonomin mindre sårbar för konjunkturella svängningar.

De föreslagna utgiftsökningarna har enligt motionen en tydlig inriktning

på strategiska tillväxtområden som forskning och IT samtidigt som

partiet vill slå vakt om de utsatta grupper i samhället som inte har något

annat än stat och kommun att förlita sig på.

Stabila offentliga finanser kräver enligt motionärerna att den offentliga

sektorn blir mindre. Den politiska sektorns omfattning och inflytande måste

minska för att utrymmet för privat verksamhet och individuellt ansvar skall

kunna öka.

De offentliga finanserna bör enligt motionärerna vara i balans över en

konjunkturcykel. Målet bör vara att skuldkvoten skall uppgå till högst 50 %

av BNP vid utgången av 2002.

Ett viktigt inslag i den moderata strategin är att sänka skatten på

arbetsinkomster. Skattesänkningarna bör omfatta alla men framför allt riktas

mot låg- och medelinkomsttagare. Skattesänkningar ger människor bättre

möjlighet att försörja sig på egna arbetsinkomster och minskar samtidigt

deras behov av bidrag.

Moderata samlingspartiet föreslår skattesänkningar som för 2000 uppgår

till 38 miljarder kronor, 2001 till 74 miljarder kronor och 2002 till drygt 103

miljarder kronor. Partiets skattesänkningar är för dessa år därmed 23

miljarder kronor respektive 56 miljarder kronor och cirka 90 miljarder

kronor större än regeringens.

Liksom regeringen anser Moderata samlingspartiet att löntagarna skall

kompenseras för egenavgifterna. Partiet förordar dock en annan lösning än

regeringen och föreslår att ett förvärvsavdrag införs vilket beräknas på den

pensionsgrundande inkomsten upp till taket för egenavgiften. År 2000 skall

förvärvsavdraget motsvara 6 % av detta underlag och de båda efterföljande

åren 9 respektive 12 %.

Den kommunala utdebiteringen bör enligt motionärerna sänkas med en

krona 2001 och med ytterligare en krona 2002. För att skapa utrymme för

dessa sänkningar föreslås att staten tar över kommunernas kostnader för

grundskolan genom ett system med en nationell skolpeng.

Grundavdragets lägsta nivå föreslås i motionen bli höjd till 10 000 kr. En

motsvarande höjning skall också göras av pensionärernas särskilda

grundavdrag.

Moderata samlingspartiet motsätter sig regeringens förslag till

barnbidragshöjning på 100 + 100 kr och förordar i stället att ett extra

grundavdrag på 10 000 kr per barn och år införs vid den kommunala

beskattningen.

Därutöver föreslår Moderata samlingspartiet att uttaget av statlig skatt

begränsas till 20 %, att regeringens förslag om förlängd tillfällig

skattereduktion för låginkomsttagare avvisas liksom förslaget om höjd

dieselskatt, att bensinskatten sänks med 20 öre (25 öre inklusive moms),

att avdraget för resor till och från arbetet vidgas och att en

skattereduktion införs för hushållsnära tjänster.

Vidare skall med början nästa år fastighetsskatten fram till år 2002

successivt trappas ner till 1,0 % och markvärdet tas upp med enbart halvt

belopp vid beräkning av skatten.

Avdrag för pensionssparande bör enligt motionärerna åter få göras med ett

basbelopp. Dessutom skall dubbelbeskattningen avvecklas samtidigt som

förmögenhetsskatten stegvis slopas.

Regeringens förslag till lättnader i energibeskattningen för

jordbrukssektorn bör enligt motionärerna träda i kraft redan den 1 januari

2000, dvs. tidigareläggas ett halvt år samt ges större omfattning än förslagen

i propositionen.

De moderata skattesänkningarna finansieras genom besparingar som under

de närmaste tre åren uppgår till netto 25, 56 respektive 67 miljarder kronor.

Till en del leder besparingarna till att kostnaderna för hushållen ökar. Det

sker genom att en ny avgiftsbelagd läkemedelsförsäkring införs, genom

högre egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen, genom att kostnaderna för

trafikolycksfall förs över på den obligatoriska trafikförsäkringen, genom att

ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen samt genom att

ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringen och

arbetslöshetsförsäkringen sänks till 75 %.

Motionärerna föreslår också besparingar som inte direkt påverkar

hushållens ekonomi. Det görs bl.a. i form av minskat företagsstöd, sänkt

partistöd, slopat presstöd, minskade utgifter för energiåtgärder samt

besparingar till följd av en effektivare arbetsmarknadspolitik. Biståndet bör

enligt deras mening minskas, och vidare föreslår de att det generella

statsbidraget till kommuner sänks med fem respektive nio miljarder kronor

under åren 2001 och 2002 samt att bidraget till särskilda åtgärder i

kommuner, den s.k. kommunakuten, avvecklas helt.

Regeringens förslag om en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen

avvisas av motionärerna.

Ökade utgifter föreslås bl.a. för ett återinfört vårdnadsbi-

drag/barnomsorgspeng, för ökat stöd till handikappade och för återställd

änkepension.

De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade

offentliga sektorn kan för de kommande tre åren sammanfattas på

följande sätt.

Tabell 15. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budgetförslag

2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Utgiftsminskningar, netto

+24,9

+56,4

+67,3

Skattesänkningar, netto

-23,0

-55,6

-90,3

Privatiseringar som finansierar engångsutgifter

+5,3

+4,2

+2,5

Effekt på finansiellt sparande enligt (m)

+7,2

+5,0

-20,5

Nivån på finansiellt sparande i offentlig sektor enligt (m)

49,1

47,8

44,4

Nivå i förhållande till regeringens mål om 2 % överskott

+9,2

+5,0

+0,1

Moderata samlingspartiet avvisar användningen av en budgeteringsmarginal.

Om man till de moderata besparingarna på statsbudgetens utgifter lägger

effekten av detta ställningstagande får man fram nivån på det av motionärerna

förordade utgiftstaket för staten.

Tabell 16. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten

2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Regeringens förslag till utgiftstak

765,0

790,0

814,0

Föreslagna utgiftsminskningar

-9,4

-18,4

-11,4

Nej till budgeteringsmarginal

-1,5

-3,7

-22,6

Avrundningseffekt

+0,9

+0,1

+1,0

Utgiftstak för staten enligt (m)

755,0

768,0

781,0

Moderata samlingspartiet föreslår att staten skall ta över kommunernas

kostnader för skolan. Förslaget innebär att kommunerna fr.o.m. år 2001

kommer att avlastas en utgift på drygt 50 miljarder kronor samtidigt som

belastningen på statsbudgeten ökar med ett lika stort belopp.

Omfördelningen höjer nivån på det av Moderata samlingspartiet föreslagna

utgiftstaket för staten men har ingen effekt på utgiftstaket för hela den

offentliga sektorn. Skillnaderna mellan Moderata samlingspartiets och

regeringens budgetalternativ framkommer därför tydligare i utgiftstaket för

den offentliga sektorn.

Tabell 17. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för den offentliga

sektorn 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Regeringens förslag till utgiftstak

1 066,0

1 101,0

1 142,0

M:s lägre nivå på det statliga utgiftstaket

-10,0

-22,0

-33,0

M:s lägre nivå för kommunsektorn

±0,0

-51,0

-51,0

M:s justering av nivån för interna transaktioner

-14,0

+14,0

-4,0

Utgiftstak för offentlig sektor enligt (m)

1 042,0

1 042,0

1 054,0

Avvikelse från regeringen

-24,0

-59,0

-88,0

Kristdemokraterna uppger i motion Fi210 att partiets budgetpolitik är

inriktad på att få till stånd ett bättre finansiellt sparande i staten och en

snabbare avbetalning av statsskulden. Det åstadkoms enligt motionärerna

genom en något stramare finanspolitik än den regeringen förordar och

genom en snabbare utförsäljning av statliga företag.

Statsskulden bör enligt deras mening minskas eftersom de stora

räntekostnaderna tränger undan annan offentlig verksamhet och förstärker

statsbudgetens konjunkturkänslighet.

Kristdemokraterna är starkt kritiska till vad man kallar det svenska

högskattesamhället vilket enligt partiets uppfattning nått orimliga

proportioner. Den av regeringen föreslagna skattereduktionen för

egenavgifter avvisas liksom förslaget att förlänga den tillfälliga

skattereduktionen för låginkomsttagare. I stället föreslår Kristdemokraterna

att grundavdraget i den kommunala beskattningen i princip fördubblas vilket

år 2000 ger en skattesänkning med drygt 3 000 kr per år. Uttaget av statlig

skatt skall fr.o.m. samma år begränsas till 20 % då också en skattereduktion

på 50 % skall införas för hushållsnära tjänster.

I motionen föreslås vidare att skatten på aktieutdelningar skall avvecklas i

två steg fram till 2001 då uttaget av bolagsskatt å andra sidan bör höjas till

30 %.

Motionärerna vill också höja avdragsrätten för pensionssparande till ett

basbelopp samt sänka den nedre gränsen för rätt till reseavdrag från dagens

7 000 till 6 000 kr. I motionen föreslås också en större begränsning av

skatteuttaget inom jordbruket än vad regeringen föreslagit samt att dessa

skattesänkningar genomförs redan vid årsskiftet, dvs. ett halvår tidigare än

förslaget i propositionen.

Arbetsgivaravgifterna på lönesummor upp till 900 000 kr bör enligt

motionärernas mening sänkas med tio procentenheter från 2001. Förslaget

gäller alla arbetsgivare men gynnar främst småföretagare, påpekar de.

I motionen förordas att fastighetsskatten på villor och egnahem sänks till

1,3 % 2001 och till 1,2 % 2002. Vidare skall fr.o.m. nästa år endast en

tredjedel av markvärdet över 150 000 kr tas upp till beskattning.

För barnfamiljerna föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag införs i tre steg

samt att en del av barnbidraget används för att höja nivån på de

inkomstprövade bostadsbidragen. Vidare föreslås avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader. För att omedelbart kunna genomföra dessa

förbättringar för de sämst ställda barnfamiljerna förespråkar motionärerna att

de av regeringen planerade höjningarna av barnbidraget senareläggs ett år.

För pensionärerna föreslås att inkomstprövningen av änkepensioner slopas

och att pensionstillskottet nästa år höjs med 200 kr per månad. Vidare

föreslås att innehav av fritidsfastighet inte längre skall beaktas vid

inkomstprövningen av bostadstillägget som dessutom föreslås bli höjt fr.o.m.

2001.

Kristdemokraterna vill också sänka fordonsskatten kraftigt, men detta

förslag är direkt kopplat till en av partiet föreslagen obligatorisk

trafikolycksfallsförsäkring som fullt utbyggd väntas bidra till att

sjukförsäkringen kan avlastas 4 miljarder kronor. Den sänkta fordonsskatten

är avsedd att kompensera bilägarna för de ökade försäkringskostnaderna.

Kommunsektorn tillförs i Kristdemokraternas budgetalternativ 1,1

miljarder kronor 2000 och 2001 samt 1,3 miljarder kronor 2002. Dessutom

påverkas statsbidragsnivån av att flera av partiets förslag har effekt på

kommunernas finanser och att dessa effekter föreslås bli neutraliserade i

enlighet med finansieringsprincipen.

De nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli finansierade genom

att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen, genom att den

sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett nytt sätt och genom att

medlemmarnas egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen höjs till 33 %.

Kristdemokraterna motsätter sig dessutom regeringens planer på en maxtaxa

i barnomsorgen. Minskat fusk och förbättrad skatteindrivning samt utbyggd

rehabilitering förutsätts också bidra till finansieringen, liksom minskat

presstöd. Kristdemokraterna räknar också med att en av dem förordad ökad

utförsäljning av statliga företag skall leda till minskade utgifter för

statsskuldsräntor.

Den finansiella effekten av Kristdemokraternas förslag kan med ledning av de

uppgifter som lämnas i motionen sammanfattas på följande sätt.

Tabell 18. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetförslag 2000-2002

Effekt på statsbudgeten

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Utgiftsminskningar, netto

+9,2

+17,6

+19,4

Skattesänkningar, netto

-8,8

-17,4

-31,0

Försäljning av statliga företag

+10,0

+20,0

+30,0

Regeringens beräknade överföringsbelopp 2002

-

-

+20,6

Minskat lånebehov, amortering av statsskulden

-10,3

-20,2

-39,0

Effekt på statens finansiella sparande (kd)¹

+0,3

+0,2

+9,0

¹ Exklusive försäljning av statliga företag eftersom sådana transaktioner

inte ingår i det finansiella sparandet.

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för de tre åren avviker från

regeringens på följande sätt.

Tabell 19. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för staten 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Regeringens förslag till utgiftstak

765,0

790,0

814,0

Föreslagna utgiftsminskningar¹

-8,9

-16,4

-17,2

Ändrad budgeteringsmarginal

+0,9

+0,4

-7,8

Utgiftstak för staten enligt (kd)

757,0

774,0

789,0

¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.

Centerpartiet vill i motion Fi211 långsiktigt sänka skattetrycket, framför

allt för låg- och medelinkomsttagare samt företagande och boende.

I enlighet härmed föreslår Centerpartiet att inkomstbeskattningen nästa år

skall lindras genom ett förhöjt grundavdrag. Höjningen bör utformas på ett

sådant sätt att grundavdraget trappas av med stigande inkomster så att låg-

och medelinkomsttagare får störst del av skattesänkningen, vilken skall

uppgå till sammanlagt 10,5 miljarder kronor. Regeringens förslag till

kompensation för egenavgiften avvisas av Centerpartiet.

Partiet avvisar samtidigt regeringens förslag om fortsatt förlängning av den

tillfälliga skattereduktionen för låginkomsttagare liksom förslaget att genom

en skattereduktion kompensera löntagarna för egenavgifterna. I motionen

avvisas också regeringens förslag till uppjustering av de skiktgränser som

används vid den statliga beskattningen.

Arbetsgivaravgifterna bör stegvis sänkas, och redan nästa år bör den årliga

lönesumma som undantas från avgift höjas från nuvarande 850 000 kr till

2 miljoner kronor. Under de båda därpå följande åren bör också uttagsnivån

sänkas i två steg.

Den sänkta skatten på arbete skall finansieras genom en skatteväxling som

innefattar höjda energi- och miljöskatter. Bland annat föreslås att

produktionsskatten på el från kärnkraftverk höjs, liksom kväveoxidskatten.

Av samma skäl bör enligt motionärernas mening miljöskatten på inrikes flyg

liksom fastighetsskatten på äldre vattenkraft återinföras. Vidare bör indu-

strins nedsättning av koldioxidskatt begränsas.

De av regeringen framförda förslagen om höjd dieselskatt och höjd allmän

energiskatt avvisas däremot av Centerpartiet som tvärtom vill begränsa

uttaget av dieselskatt inom jordbruket.

Centerpartiet anser att beskattningen av avsättningar till anställdas vinst-

andelsstiftelser bör slopas. Vidare bör en skattereduktion på 50 % införas för

hushållsnära tjänster upp till 20 000 kr per år räknat från den 1 juli 2000.

Regeringens förslag om tillfälligt sänkt fastighetsskatt för hyresfastigheter

avvisas av motionärerna som i stället begär att regeringen snabbt skall

återkomma med ett förslag om hur lättnader i fastighetsskatten kan införas

för sådana fastboende som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden i

attraktiva områden.

Vidare bör enligt deras mening nuvarande dubbelbeskattning avskaffas på

sikt. Ett yrkesfiskeavdrag enligt dansk modell skall också införas.

Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att med ytterligare ett år

förlänga överföringen till kommunerna av det fasta belopp på 200 kr som

alla skattskyldiga betalar i statlig skatt. Kommunerna bör enligt motionen

kompenseras på annat sätt.

På familjepolitikens område föreslår Centerpartiet att man inför ett system

med barnkonton i stället för den av regeringen föreslagna maxtaxereformen.

Enligt motionärerna bör ett utökat familjepolitiskt stöd komma alla

barnfamiljer till del och inte ensidigt gynna en viss omsorgsform. Partiet vill

dessutom höja garantinivån i föräldrapenningen till 150 kr.

Motionärerna vill också införa en allmän trygghetsförsäkring som skall

täcka oväntat inkomstbortfall under de förvärvsaktiva åren. Den föreslagna

försäkringen är avsedd att ersätta nuvarande allmänna försäkringar vid

sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Försäkringen skall

bestå av en lägsta ersättningsnivå - en grundpenning - och därutöver en

inkomstrelaterad del.

På arbetsmarknadspolitikens område föreslås att en generell

utbildningsgaranti införs. Garantin skall säkerställa att de som tidigare inte

fått någon utbildning upp till gymnasienivå ges möjlighet till detta. Partiet

vill också fasa ut volymåtgärder från den arbetsmarknadspolitiska arsenalen

för att i stället satsa på kvalificerade åtgärder som banar väg för ett

återinträde på arbetsmarknaden. Dessutom vill man etablera ett partnerskap

mellan staten, regionala myndigheter samt privata och offentliga arbetsgivare

vilka gemensamt skall tillskapa vad som i motionen kallas en

övergångsarbetsmarknad.

För att främja kompetensutvecklingen bland dem som redan har ett arbete

skall individuella kompetenskonton införas på vilka arbetstagare och

arbetsgivare kan göra skattesubventionerade insättningar.

Samordningen av försörjningsstödet kommer i det centerpartistiska

budgetalternativet bl.a. till uttryck i en betydande omfördelning av medel

från utgiftsområdena 14 Arbetsmarknad och arbetsliv samt 15 Studiestöd till

utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.

I motionen föreslås också att pensionärer med låg eller ingen ATP skall få

en höjning av pensionstillskottet med 2 500 kr per år den 1 juli 2000.

Gränsen för högkostnadsskyddet för läkemedel bör enligt motionärerna

sänkas från 1 800 till 1 300 kr den 1 juni 2000.

I motionen föreslås en kraftig förstärkning av resurserna till polis och

rättsvårdande myndigheter.

Centerpartiet vill dessutom öka antalet högskoleplatser med 10 000 under

perioden 2001-2002 och vill därutöver höja kvaliteten inom den högre

utbildningen.

I motionen förordas också att ett nytt studiefinansieringssystem införs i

vilket bidrag och lån utgör vardera 50 % av stödet. Återbetalningen bör

utformas som ett modifierat annuitetslån på 20-25 år och fribeloppet bör

höjas med två basbelopp.

Centerpartiet vill sälja statliga företag och använda inkomsterna till att

amortera statsskulden. I motionen förespråkas en försäljningsnivå som

överstiger regeringens med 10 miljarder kronor. Bl.a. vill motionärerna

avyttra enskilda apotek samt sådana statligt ägda bolag som Sveaskog, Telia,

MeritaNordbanken och Vasakronan.

Någon samlad redovisning av de finansiella effekterna av Centerpartiets

budgetalternativ lämnas inte i motionen.

Nivån på det av motionärerna föreslagna utgiftstaket för staten under de tre

närmast efterföljande åren sammanfaller med regeringens förslag. Centerpartiet

föreslår dock en något högre budgeteringsmarginal, vilket framgår av följande

sammanställning.

Tabell 20. Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Regeringens förslag till utgiftstak

765,0

790,0

814,0

Föreslagna utgiftsminskningar¹

-0,3

-3,5

-5,7

Ändrad budgeteringsmarginal

+0,3

+3,5

+5,7

Utgiftstak för staten enligt (c)

765,0

790,0

814,0

¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.

Folkpartiet liberalerna erinrar i motion Fi212 om att Sverige har de mest

konjunkturkänsliga offentliga finanserna i industrivärlden. För att minska

känsligheten och få upp den långsiktiga tillväxten krävs enligt

motionärerna dels ett sänkt utgifts- och skattetryck, dels olika reformer

som gör budgeten mer slagtålig. Bl.a. krävs en rejäl

socialförsäkringsreform där a-kassa och sjukförsäkring görs mer

försäkringsmässiga genom att överföras till mer autonoma system.

Motionärerna förordar en skattereform som innebär att skatten på arbete

och risksparande sänks. Regeringes förslag till sänkning av inkomstskatten

avvisas av dem. Skatteförändringarna bör enligt deras mening koncentreras

på marginalskatterna. Genom att avskaffa värnskatten, höja brytpunkten för

statlig skatt och ta bort den s.k. LO-puckeln vill Folkpartiet återupprätta de

principer som låg till grund för 1992 års skattereform, dvs. att flertalet

skattskyldiga skall ha en marginalskatt på högst 30 % och att marginalskatten

i övrigt skall begränsas till högst 50 %.

I ett första steg föreslår motionärerna för nästa år att uttaget av statlig

skatt begränsas till 20 % och att brytpunkten höjs med motsvarande 9

miljarder kronor. För att ytterligare sänka inkomstskatten vill de

därutöver införa en skattereduktion lika för alla på 1 200 kr fr.o.m. år

2000. Med dessa förslag sänks skatten med 4 miljarder kronor mer än

regeringen föreslagit, uppger motionärerna.

Marginaleffekterna bör dessutom minskas genom att barnfamiljernas

inkomstprövade bostadsbidrag växlas mot ett generellt barnstöd.

En kommande utökning av barnstödet bör enligt motionärerna ha formen

av en skattereduktion. Sett i ett längre perspektiv bör kommunalskatterna

sänkas till i genomsnitt 30 %, och för att möjliggöra detta föreslår

motionärerna att staten skall ta över vissa kommunala utgifter, bl.a. halva

kostnaden för socialbidrag.

Motionärerna räknar med att deras förslag till inkomstskattereform

kommer fullt genomförd att leda till skattesänkningar på sammanlagt 55

miljarder kronor.

Folkpartiets skatteförslag påverkas emellertid också av att partiet vill

införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en självfinansiering på

25 %. För att den höjda premien inte skall leda till ökade kostnader för de

försäkrade bör de vanliga skatterna sänkas i motsvarande mån. Dessa båda

åtgärder som enligt motionärerna skall ses i ett sammanhang är emellertid

inte medräknade i Folkpartiets kalkyl.

Härutöver föreslås att en skattereduktion på 50 % skall införas fr.o.m.

nästa år för hushållsnära tjänster upp till 25 000 kr per år.

Regeringens förslag om en skattereduktion som kompensation för

egenavgifter avvisas av motionärerna som tycker att det är bra att man nu fått

ett system med synliga försäkringsavgifter för pensionerna i stället för

anonyma skatter.

Folkpartiet vill också minska arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn med

fem procentenheter redan under 2000. Lägre arbetsgivaravgifter ses i

motionen som den enskilda åtgärd som snabbast kan leda till nya arbeten.

Motionärerna ser också sänkta arbetsgivaravgifter som ett inslag i en grön

skatteväxling och är därför beredda att tillstyrka regeringens förslag till

skärpt beskattning av diesel, bara om deras eget förslag om lägre

arbetsgivaravgifter får stöd av riksdagen.

Skatten på aktieutdelningar bör avskaffas fr.o.m. 2000. Även

förmögenhetsskatten bör avskaffas. I ett första steg bör fribeloppet vid

förmögenhetsbeskattningen höjas till 1,2 miljoner kronor och

sambeskattningen av makar avskaffas. I motionen efterlyses även rimligare

skatteregler för fåmansföretag.

Folkpartiet vill införa ett system med kompetenskonton som kan användas

för studier m.m. och som finansieras med hjälp av förtida uttag av

pensionssparande. I motionen förordas därför att avdragsrätten för

pensionssparande höjs.

Folkpartiet avvisar regeringens förslag till en statligt finansierad

maxtaxa inom barnomsorgen. För att begränsa marginaleffekterna för

barnfamiljer föreslås i stället en stegvis växling av bostadsbidraget mot

sänkt skatt. Enligt tidigare beslut skall barnbidraget höjas med 100 kr per

barn och månad såväl 2000 som 2001. Dessa båda höjningar vill Folkpartiet

förstärka med 50 kr, bl.a. genom en överflyttning från det

marginaleffektshöjande bostadsbidraget till det generella barnbidraget.

I motionen föreslås också att barntillägget i svux och svuxa återinförs och

att vuxna som studerar på gymnasienivå med särskilt utbildningsbidrag bör

finansiera sina studier till 20 % med studielån.

Enligt Folkpartiet bör sjukförsäkringens kostnader för trafikolycksfall

föras över på trafikförsäkringen, vilket skulle kunna avlasta statsbudgeten

med 4 miljarder kronor. Bilisterna kommer enligt motionen att kompenseras

för premieökningen genom den skattereduktion vid inkomstbeskattningen

som Folkpartiet samtidigt föreslår.

Folkpartiet vill sälja ut statligt ägda bolag i större omfattning än

regeringen. Statsskulden kan därigenom amorteras snabbare vilket enligt

motionärernas redovisning leder till att statsskuldsräntorna under de tre

närmaste åren minskar med 2,5, 3,0 respektive 3,5 miljarder kronor.

I motionen tillförs skattemyndigheterna ytterligare resurser vilket i partiets

budgetförslag väntas ge utdelning i form av minskat skattefusk. Även tullen

tillförs extra medel för att bekämpa sprit- och narkotikasmuggling. Dessa

insatser avsedda att motverka fusk och svartjobb uppgår till sammanlagt 150

miljoner kronor per år.

I övrigt skall Folkpartiets satsningar finansieras genom att AMS

verksamhet minskas och volymen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder

begränsas, genom lägre volym i Kunskapslyftet och genom besparingar i

studiefinansieringen. I motionen avvisas planerna på en stängning av ett av

kärnkraftsaggregaten i Barsebäck. Vidare föreslås att inga ytterligare medel

anvisas till vare sig den s.k. kommunakuten eller de lokala

investeringsprogrammen.

Folkpartiets budgetalternativ sammanfattas i motionen på följande sätt:

Tabell 21. Finansiella effekter av Folkpartiet liberalernas budgetförslag 2000

Belopp i miljarder kronor

2000

Utgiftsminskningar

+40,4

Utgiftsökningar

-4,6

Skattesänkningar

-28,5

Effekt på finansiellt sparande enligt (fp)

+7,3

Folkpartiet föreslår för de tre närmast efterföljande åren ett utgiftstak

som är 17-23 miljarder kronor lägre än vad regeringen föreslagit.

Utgiftstaket är därvid framräknat på följande sätt.

Tabell 22. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Regeringens förslag till utgiftstak

765,0

790,0

814,0

Föreslagna utgiftsminskningar¹

-16,9

-19,7

-16,9

Ändrad budgeteringsmarginal

±0,0

±0,0

-6,0

Avrundningseffekt

-0,1

-0,3

-0,1

Utgiftstak för staten enligt (fp)

748,0

770,0

791,0

¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.

2.5.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen

De tidigare mycket stora underskotten i statsfinanserna har ersatts av

överskott och 1998 kunde vi åter börja amortera av statsskulden.

Saneringen av statsfinanserna fortskrider planenligt och uppställda

budgetpolitiska mål uppnås, i vissa fall med bred marginal.

När tidigare underskott nu ersätts av överskott är det viktigt att

budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila

statsfinanser kan upprätthållas. Statsskuldsräntorna har länge varit den

största enskilda utgiftsposten på budgeten men väntas snabbt minska i

omfattning i takt med att statsskulden på fyra år sjunker från 1 450 till 1

185 miljarder kronor. I rådande situation med en minskande statsskuld och

en gynnsam räntenivå kan dessa utgifter hållas under kontroll. Men med

nuvarande storlek på statsskulden kan redan små höjningar av räntenivån

eller förändringar av kronkursen få långtgående återverkningar på

ränteutgifterna. De offentliga finanserna är också starkt

konjunkturkänsliga. Samhället måste stå rustat för att på ett bättre sätt

än tidigare kunna möta sådana påfrestningar. Redan nu står det också klart

att kraven på samhället kommer att växa ytterligare i början av 2000-talet

då antalet äldre ökar kraftigt. Det är därför viktigt att statens finanser

har sådan stadga att de kan klara påfrestningar av detta slag.

Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda utgångspunkt för

utskottets prövning av de olika budgetalternativen.

Utgiftstaken för åren 2000-2002 uppgår enligt tidigare riksdagsbeslut till

761, 786 respektive 810 miljarder kronor. I utgiftstaket ingår utgifterna

för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten samt en

budgeteringsmarginal. Däremot ingår inte utgifterna för

statsskuldsräntor.

I propositionen föreslås att en teknisk anpassning skall göras av de tidigare

beslutade nivåerna för utgiftstaket. Justeringen är föranledd av dels förslaget

att höja den statliga ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande

transfereringar med närmare fyra procentenheter, dels förslaget till ändrad

finansieringsprincip för avtalsförsäkringar inom det statliga området, dels

även förändringen av det generella statsbidraget till kommunerna till följd av

föreslagna inkomstskatteändringar. De båda förstnämnda förslagen höjer

utgiftstaket med 8,8 miljarder kronor. Den sistnämnda förändringen sänker

nivån med 4,8 miljarder kronor.

Bakom regeringens budgetförslag står även Vänsterpartiet och Miljöpartiet

de gröna. Med stöd av dessa båda partier föreslår således regeringen att

utgiftstaket för 2000-2002 fastställs till 765, 790 respektive 814 miljarder

kronor.

Centerpartiets förslag till utgiftstak för treårsperioden sammanfaller med

de nivåer som regeringen och de båda samarbetspartierna förordar.

Det av Kristdemokraterna föreslagna utgiftstaket understiger regeringens

nivå med 8-25 miljarder kronor, medan Folkpartiet liberalernas föreslag är

17-23 miljarder kronor lägre.

Moderata samlingspartiets förslag för de tre åren ligger grovt räknat 11, 22

respektive 34 miljarder kronor under propositionens förslag.

Moderata samlingspartiet föreslår mycket omfattande skattesänkningar

varav ungefär två tredjedelar direkt påverkar kommunernas inkomster. I det

moderata budgetalternativet kompenseras kommunerna för detta bortfall

genom höjda statsbidrag, vilket höjer nivån på de statliga utgifterna och

därmed också nivån på det statliga utgiftstaket i motsvarande grad.

Nivåhöjningen slår däremot inte igenom på utgiftstaket för den samlade

offentliga sektorn, vilket också framgår av tabell 17 där skillnaden mellan

regeringens och Moderata samlingspartiets förslag under de tre åren uppgår

till 24, 59 respektive 88 miljarder kronor. Med sina långtgående krav på

inkomst- och utgiftsminskningar intar Moderata samlingspartiet därmed en

särställning bland riksdagspartierna.

De olika alternativen framgår av följande diagram.

Diagram 7. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak för

staten 2000-2002

Källa: Finansutskottet

Moderata samlingspartiet vill begränsa den offentliga sektorns storlek

och lägger i detta syfte fram förslag till mycket omfattande

skattesänkningar, vilka förutsätts bli finansierade med kraftiga

utgiftsnedskärningar. I motionen beräknas skattesänkningarna under år

2000 leda till ett inkomstbortfall utöver regeringens på ca 23 miljarder

kronor för den konsoliderade offentliga sektorn, samtidigt som

utgiftsminskningarna anges till ett ungefär lika stort belopp. Mot

periodens slut får skattesänkningarna fullt genomslag och uppgår då till

90 miljarder kronor. Utgiftsminskningarna begränsas emellertid detta år

till knappt 67 miljarder kronor, och således tar Moderata samlingspartiet

i anspråk en del av det befintliga överskottet på statsbudgeten för att

finansiera sina skattesänkningar.

Med sina förslag skiljer sig Moderata samlingspartiets budgetalternativ

markant från övriga partiers förslag. Partiet förespråkar långtgående

skattesänkningar som ger upphov till starkt negativa fördelningspolitiska

effekter. De medborgare som är i störst behov av samhällets stöd är de som i

första hand tvingas bidra till finansieringen genom uteblivna eller försämrade

förmåner. Samtidigt får de själva ett förhållandevis begränsat utbyte av de

sänkta skatterna på grund av låga inkomster. Med hjälp av skatter och bidrag

sker en inkomstutjämning mellan individer till förmån för de sämst ställda i

samhället. Skatter och bidrag har för den enskilde också en

inkomstutjämnande effekt över tiden, och genom denna omfördelning får

medborgarna samhällets stöd i de skeden av livet då de inte aktivt

förvärvsarbetar på grund av studier, sjukdom, arbetslöshet, ålderdom m.m.

Enligt utskottets mening kan man alltså inte på det sätt Moderata

samlingspartiet gör se skatter och bidrag som kommunicerande kärl. Vad

som statsfinansiellt kan te sig som ett nollsummespel i det moderata

budgetalternativet får mycket långtgående återverkningar för de enskilda

individerna. Särskilt påtagligt blir detta då skattesänkningarna i stor

utsträckning förutsätts bli finansierade genom minskade transfereringar och

besparingar i sådana trygghetssystem som a-kassa samt sjuk- och

föräldraförsäkringen. Av de moderata besparingsförslagen på 31 miljarder

kronor år 2000 riktar sig merparten mot olika typer av transfereringssystem.

Så t.ex. vill Moderata samlingspartiet inte bara sänka ersättningsnivån från

80 till 75 % för sjukpenning- och föräldraförsäkringarna samt

arbetslöshetsförsäkringen. Partiet vill också införa ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen. Dessutom vill man tidsbegränsa arbetslöshetsförsäkringen

genom att införa en bortre parentes. Besparingar skall också göras i sådana

transfereringssystem som förtidspensioner, underhållsstöd, räntebidrag och

bostadsbidrag.

Genom sänkta skatter och minskade utgifter skall den offentliga sektorns

storlek minskas. Men några av de besparingar partiet tillgodoräknar sig

uppnås till priset av att medborgarna tvingas betala obligatoriska

försäkrings- premier, som för den enskilde har stora likheter med en skatt.

Så t.ex. räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara 4 miljarder

kronor genom att från statsbudgeten lyfta ut kostnader för sjukskrivningar

förorsakade av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem via en

obligatorisk trafikskadeförsäkring vid sidan av statsbudgeten. Detta leder

självklart till en minskad belastning på statsbudgeten, men de

skattesänkningar det ger utrymme för torde inte uppväga de ökade

försäkringspremier den enskilde bilisten får betala. Hur en så

genomgripande förändring skall kunna genomföras redan nästa år anges inte i

motionen. På snarlikt sätt skall den egna avgiften till

arbetslöshetsförsäkringen höjas kraftigt samt arbetsskadeförsäkringen

avskaffas i sin nuvarande form för att i stället ersättas av en

obligatorisk arbetsskadeförsäkring helt utanför statsbudgeten och helt

anpassad till företagens skadeutfall. Moderata samlingspartiet anser sig

också kunna göra stora besparingar genom en ny typ av högkostnadsskydd för

läkemedel utformat som en frivillig försäkring.

Riksdagens budgetkontor har för finansutskottets räkning beräknat hur

stora besparingar som kan uppkomma med en på detta sätt utformad

försäkring för läkemedel. Budgetkontorets beräkning visar att förslaget inte

torde minska belastningen på statsbudgeten.

I det moderata budgetalternativet förutsätts den nya

arbetsskadeförsäkringen samt en ökad satsning på rehabilitering och kontroll

ge snabb utdelning i form av minskade utgifter för förtidspensioner och

arbetsskador. Redan år 2000 uppgår den uppgivna besparingseffekten till

sammanlagt 4,3 miljarder kronor men växer därefter snabbt till närmare 10

miljarder kronor 2002. Hur det är möjligt att uppnå en så stor

besparingseffekt redan nästa år framgår inte av motionen.

Den offentliga sektorns omslutning föreslås också minska genom att

bidrag ersätts med skatteavdrag. Så t.ex. motsätter sig Moderata

samlingspartiet regeringens förslag till barnbidragshöjning i två steg och

föreslår att man i stället inför ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per

barn och år vid inkomstbeskattningen. När bidrag ersätts med skatteavdrag

leder detta formellt till att såväl skatte- som utgiftskvot minskar, men i

realiteten ligger kostnaden fortfarande kvar på samhället och åtgärden ger

inte upphov till någon samhällsekonomisk vinst.

Moderata samlingspartiet vill även avveckla de offentliga monopolen. Med

bibehållen offentlig finansiering skall sådana samhällssektorer som vård,

omsorg och skola öppnas för privata initiativ. Några begränsningar skall

inte finnas annat än då det är frågan om ren myndighetsutövning. Genom

avregleringar och koncentration på kärnverksamheter skapas ett utrymme för

sänkt skatt i kommunerna. De kommunala skatterna skall också sänkas genom

att staten tar över kostnaderna för kommunal verksamhet. Det viktigaste

medlet för att åstadkomma detta är införandet av en nationell skolpeng.

Förslaget kan ses som ett försök att kombinera en offentlig finansiering

med de valmöjligheter en marknad erbjuder. Den nationella skolpengen sägs

ge alla elever och föräldrar verklig möjlighet att fritt välja skola, och

enligt moderaterna kommer detta enbart att vara till gagn för såväl

verksamheten som den kommunala ekonomin. Det finns dock inga belägg för att

så skulle vara fallet. Som utskottet ser det kan förslaget om nationell

skolpeng tvärtom komma att urgröpa kommunernas möjlighet att prioritera

resurser till de elever som har störst behov. Genom att alla får en

"skolpeng" som skall finansiera den egna skolgången ges inget utrymme för

sådana särskilda insatser som svaga elever behöver. På en marknad styrs

resurserna av medborgarnas vilja att betala för olika varor och tjänster.

Marknaden fungerar just därför att de som uppträder på den gör sina

prioriteringar utifrån egna behov och med användning av egna tillgångar.

Offentligt finansierad verksamhet kan emellertid inte fungera på det

sättet. Den har kommit att utnyttjas inom områden där man ansett att

verksamhetens uppläggning skall styras av användarnas behov och inte av

deras ekonomiska möjligheter att efterfråga tjänster. Störst behov av hjälp

och stöd i skolan har ofta barn till föräldrar med ansträngd ekonomi,

föräldrar som därmed också har små möjligheter att i verklig mening utöva

någon ekonomisk efterfrågan. I sådana sammanhang måste enligt utskottets

mening det offentliga inte bara stå som finansiär utan också kunna

prioritera och styra de resurser man tar in från medborgarna i form av

skatt.

I motionen berömmer sig Moderata samlingspartiet för att kommuner med

långvarig moderat ledning lyckats hålla nere kommunalskatten genom

avregleringar och medvetna satsningar på kärnverksamheter. Enligt

utskottets mening ger emellertid en sådan beskrivning bara halva sanningen.

I många fall har nämligen de kommunala ansträngningarna att hålla nere

skatten lett till kraftiga avgiftshöjningar i t.ex. barnomsorgen.

Marknadstänkandet är också en ledstjärna för motionärerna när de vill att

den svenska sjukvården skall bli en dynamisk framtidsbransch. Detta

affärsmässiga sätt att se på sjukvården är enligt utskottets mening något

artfrämmande för en human välfärdspolitik. Målet för svensk sjukvård kan

inte vara att vården skall omvandlas till en framtidsbransch. Målet måste i

stället vara att i möjligaste mån försöka begränsa människors behov av

läkarvård genom satsningar på framför allt förebyggande vård och att, i de

fall det trots allt krävs läkarvård, tillgodose patienternas behov på ett

professionellt sätt med hjälp av kompetent personal. Det måste vara

patienternas behov som skall stå i blickpunkten, inte någon diffus vilja att

utveckla en konkurrenskraftig sjukhusvård.

Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata

samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.

I Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås skattesänkningar som

under 2000 och 2001 uppges vara ungefär lika stora som de besparingar

motionärerna tillgodoräknar sig. Det beloppsmässigt mest betydande

skatteförslaget är därvid en i det närmaste fördubbling av det kommunala

grundavdraget, vilket nästa år väntas minska kommunernas

skatteinkomster med 17 miljarder kronor. För detta bortfall skall

kommunerna kompenseras fullt ut genom att ett lika stort belopp

tillgodoräknas dem från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt,

och i praktiken blir det således staten som svarar för finansieringen av

detta avdrag vid den kommunala beskattningen. Avräkningsförfarande

med en nettoredovisning mot en inkomsttitel ger emellertid samtidigt en

skev bild av Kristdemokraternas budgetalternativ. Om Kristdemokraterna

i överensstämmelse med budgetlagens krav på bruttoredovisning i stället

hade redovisat kompensationen till kommunerna som en utgift på

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner skulle partiets förslag

till utgiftstak ha hamnat på helt andra nivåer. Nu föreslår

Kristdemokraterna ett utgiftstak för staten som för 2000 och 2001

understiger regeringens förslag med 8 respektive 16 miljarder kronor.

Med en mer korrekt redovisad kompensation till kommunerna hade

partiets utgiftstak under dessa båda år i stället överstigit regeringens

förslag med 9 respektive 4 miljarder kronor.

Kristdemokraterna hävdar i motionen att partiets övriga regleringar av

statsbidragen till kommunerna kommer att tillföra kommunsektorn 1,1

miljarder kronor mer än i regeringens budgetalternativ. Enligt utskottets

mening är detta dock inte en korrekt beskrivning av budgetalternativet, för

med motionärernas förslag kommer överföringarna till kommunsektorn

tvärtom att begränsas. I motionen avvisar nämligen Kristdemokraterna

regeringens förslag till kompensation för egenavgifter, ett förslag som

förutom själva skattereduktionen innebär att en reglering även görs av

kommunernas skatteinkomster. Eftersom de skattskyldiga inte längre skall få

göra avdrag vid beskattningen för 25 % av egenavgifterna kommer

kommunernas skatteinkomster under år 2000 att öka med 4,8 miljarder

kronor, och för att neutralisera denna effekt har regeringen i sitt

budgetalternativ föreslagit att det generella statsbidraget till kommunerna

skall minskas med ett lika stort belopp. Kristdemokraterna motsätter sig de

av regeringen föreslagna skatteförändringarna men tar inte tillbaka

regeringens förslag om reducerad statsbidragsnivå och begränsar därigenom

överföringen till kommunerna med netto (4,8-1,1=) 3,7 miljarder kronor.

Utmärkande för Kristdemokraternas budgetalternativ är enligt utskottets

mening att finansieringen av nya budgetåtaganden ofta är svagt underbyggd.

Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska skatter är sålunda

tämligen väl specificerade medan regeländringar avsedda att minska utgifter

eller öka inkomster är mer otydliga. Partiet har dessutom en övertro på

dynamiska effekter som förutsätts ge stora bidrag till finansieringen av de

nya utgifterna.

Kristdemokraterna anser t.ex. att statens bidrag till a-kassorna bör

begränsas och att medlemmarnas egenavgifter till kassorna skall höjas i

motsvarande utsträckning. I detta syfte föreslår partiet att en ny, allmän

och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs med en egenfinansiering

motsvarande en tredjedel av kostnaderna. Den nya försäkringen väntas redan

år 2000 begränsa statens utgifter med 5,8 miljarder kronor. De gynnsamma

effekter som Kristdemokraternas förslag till tillväxt- och

företagsfrämjande åtgärder sägs ge upphov till begränsar utgifterna för

arbetslöshetsförsäkringen med ytterligare en miljard kronor. Sammantaget

leder detta till att Kristdemokraterna räknar med att redan år 2000 kunna

minska utgifterna inom utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

med 6,8 miljarder kronor eller med närmare en fjärdedel. Av motionen

framgår däremot inte hur ett vagt formulerat a-kasseförslag skall kunna

omsättas i praktisk tillämpning redan nästa år, ej heller vilket eller

vilka inslag i Kristdemokraternas politik som på så kort tid väntas ge

upphov till dessa mycket betydande dynamiska effekter. Utskottet anser för

egen del att det inte är möjligt att på detta sätt och redan nästa år

begränsa utgifterna för arbetslöshetsersättningen i den omfattning som

motionärerna föreslår. Däremot är det, räknat från samma tidpunkt, fullt

möjligt att höja grundavdraget i enlighet med Kristdemokraternas förslag. I

det kristdemokratiska budgetalternativet skall alltså en distinkt

formulerad skattesänkning under nästa år åtminstone delvis finansieras med

en ej genomförbar besparing.

Genomslagseffekten för några av förslagen framstår också som

anmärkningsvärt hög. Så t.ex. kritiserar Kristdemokraterna regeringen för

att ha minskat anslaget till rehabilitering och föreslår för egen del att

ytterligare 200 miljoner kronor skall anvisas för detta ändamål. Dessutom

vill man satsa 300 miljoner kronor på kompetensutveckling inom

socialförsäkringens administration. Dessa tämligen vagt formulerade

satsningar förutsätts i motionen leda till att belastningen på inte bara

utgifterna för sjukpenning och förtidspension utan också anslaget för

statlig ålderspensionsavgift redan nästa år minskar med sammanlagt 1 340

miljoner kronor.

Samma kraftfulla och mycket snabba genomslag tillgodoräknar sig

Kristdemokraterna för sitt förslag att avsätta 200 miljoner kronor för

förstärkt skattekontroll vilket ger utdelning på statsbudgeten med 600

miljoner kronor redan år 2000. I likhet med motionärerna anser utskottet

att det är angeläget att komma till rätta med skattefusk i alla dess

former, och på initiativ av regeringen har också olika åtgärder vidtagits

för att nå detta syfte. Utskottet anser dock att det är orealistiskt att

tro att en ökad satsning på skattekontroll redan samma år skall kunna ge en

så betydande utdelning i form av ökade inkomster på statsbudgeten. Eftersom

allmänna rättssäkerhetsregler alltid måste upprätthållas kan det dröja både

ett och flera år innan ett uppdagat skattefusk resulterar i en betalning

till staten.

Utan närmare förberedelsearbete skall man dessutom redan nästa år införa

en ny metod för att fastställa den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)

vilket under år 2000 förutsätts leda till minskade utgifter i sjuk- och

föräldraförsäkringen samt arbetsskadeförsäkringen med sammanlagt 1 270

miljoner kronor. Hur det skall vara möjligt att så snabbt ställa om

datorsystem m.m. förklaras inte av motionärerna.

Därtill kommer att några av de förslag som Kristdemokraterna för fram är av

samma budgetavlastande karaktär som återfinns i det moderata

budgetalternativet, dvs. verksamheter lyfts ut ur statsbudgeten för att i

stället finansieras vid sidan av den. Det innebär att flera av de utlovade

skattesänkningarna för hushållen omedelbart kommer att ätas upp av ökade

obligatoriska avgifter.

Så t.ex. föreslår Kristdemokraterna att kostnaderna för trafikolycksfall

inte längre skall finansieras över sjukförsäkringen utan via den

obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten. I motsats till

Moderata samlingspartiet föreslår emellertid Kristdemokraterna att

bilisterna till en del skall kompenseras för premiehöjningen genom att

fordonsskatten sänks med halva detta belopp. Uppenbarligen förutsätter

motionärerna att förslaget skall kunna genomföras utan några mer omfattande

förberedelser redan den 1 juli 2000, och de räknar också med att det samma

år skall minska belastningen på statsbudgeten med 2 miljarder kronor. Även

i detta fall ställs alltså en osäker besparing mot en distinkt formulerad

skattesänkning.

I motionen avvisas regeringens förslag om en allmän förskola och maxtaxa

i barnomsorgen. I stället återkommer Kristdemokraterna till sitt tidigare

förslag om ett vårdnadsbidrag. Utskottet noterar att motionärerna är starkt

kritiska mot regeringen för de historiskt låga sysselsättningsnivåer som nu

etablerats. Samtidigt förespråkar de alltså själva en familjepolitisk reform

som har det uttalade syftet att föra undan främst kvinnor från arbetskraften.

Allvarligare är dock att den kristdemokratiska familjepolitiken inte tar

hänsyn till de pedagogiska effekterna av en allmän förskola.

Förskoleverksamhet och skolbarnomsorg har kommit att bli en del av

utbildningsväsendet och kan ses som första steget i ett livslångt lärande.

Många barn är emellertid i dag utestängda från denna verksamhet på grund

av föräldrarnas arbetslöshet eller på grund av alltför höga avgifter.

Avgiftsskillnaderna mellan kommunerna är för närvarande mycket stora och

kan för en tvåbarnsfamilj med genomsnittsinkomst på ett år överstiga 25 000

kr. Det är dessa orättvisor som införandet av en maxtaxa och en allmän

förskola skall avhjälpa, orättvisor som kommer att bestå med

Kristdemokraternas politik.

Kristdemokraterna anser att den förestående höjningen av barnbidraget i

två steg med sammanlagt 200 kr per barn och månad skall begränsas och

senareläggas ett år. Motionärerna är kritiska mot förslaget eftersom

socialbidragstagare inte får del en sådan höjning i och med att socialbidraget

minskas med samma belopp som barnbidraget höjs. I stället vill

motionärerna höja det särskilda, behovsprövade bostadsbidraget till

barnfamiljer med 100 kr per månad och barn. Deras förslag i detta avseende

är enligt utskottets mening ett brott mot principerna för den generella

välfärdspolitiken och går emot den breda enighet som råder om att vi i

Sverige skall ha generella, inte behovsprövade bidrag. Generella bidrag kan

vinna stöd även hos grupper som inte skulle få ut något av ett behovsprövat

bidrag, marginaleffekterna begränsas och den stigmatisering som en

behovsprövning innebär motverkas. En socialbidragstagare får visserligen

inte mer i handen av en barnbidragshöjning eftersom socialbidragsinkomsten

minskar lika mycket, men för de berördas självkänsla är det av stor

betydelse. Kristdemokraternas politik på detta område är som utskottet ser

det ett stort kliv bakåt.

Sammanfattningsvis ligger Kristdemokraternas budgetalternativ långt

ifrån vad som kan anses vara en ansvarsfull budgetpolitik. Utskottet

avstyrker därför Kristdemokraternas förslag till inriktning av

budgetpolitiken.

Centerpartiet föreslår för de kommande tre åren samma utgiftstak för

staten som regeringen. Med några få undantag är partiets avvikelser från

regeringens förslag till utgiftsramar också tämligen begränsade.

De tre största ramavvikelserna är föranledda av att partiet vill sammanföra

det stöd som i dag lämnas till dem som är arbetslösa, i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller i vuxenutbildning till ett enhetligt

försörjningsstöd. I motionen föreslås därför att de medel som regeringen satt

av i sitt budgetförslag för detta ändamål på anslagen A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning på utgiftsområde 13, A 2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder på utgiftsområde 14 samt A 3 Vuxenstudiestöd m.m. på

utgiftsområde 15 skall sammanföras på det förstnämnda anslaget. Till detta

anslag på 29,7 miljarder kronor förs sålunda 13,4 miljarder kronor från

utgiftsområde 14 och 7,5 miljarder kronor från utgiftsområde 15.

Centerpartiet går inte närmare in på hur det tilltänkta systemet med ett

enhetligt försörjningsstöd skall vara utformat. Till det skall man återkomma

längre fram. Motionärerna säger sig också vara medvetna om att erforderliga

regeländringar och den samordning som är nödvändig inte kan införas över

en natt. Syftet med att redan från budgetåret 2000 sammanföra allt

försörjningsstöd på ett anslag uppges i stället vara att man vill möjliggöra

större förändringar fr.o.m. 2001. Fram till dess behålls alltså nuvarande

regelverk och motionärerna förutsätter också att regeringen under år 2000

skall fördela medlen på det sammanförda anslaget på myndigheter i enlighet

med den indelning som finns i budgetpropositionen.

Trots avsaknaden av regeländringar och medvetenheten om att den

nödvändiga samordningen inte kan genomföras över en natt räknar

Centerpartiet med att det nya sammanförda anslaget under 2000 skall kunna

reduceras med en miljard kronor på grund av "en mer effektiv förvaltning då

försörjningsstödet samordnas".

Centerpartiet föreslår också att regeringen skall utforma ett förslag till

skärpt kontroll av hur a-kassans regler efterlevs och hur fusk skall kunna

beivras och tillgodoräknar sitt budgetalternativ en besparing på 0,5 miljarder

kronor för detta förslag.

Finansutskottet kan för sin del inte genomskåda vilka närmare

omständigheter det är som föranleder motionärerna att tillgodoräkna sig en

besparing på tillsammans 1,5 miljarder kronor för dessa båda förslag.

En del av den statliga inkomstskatten utgår med ett fast belopp på 200 kr

per skattskyldig och under 1999 och 2000 är denna del tillfälligt omvandlad

till en kommunal skatt. Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att

låta denna överföring gälla även under 2001 och föreslår i stället att

kommunerna skall kompenseras på annat sätt. Hur denna kompensation är tänkt

att utgå är emellertid oklart, eftersom motionärerna i sitt förslag till

utgiftsramar för 2001 inte har anpassat nivån på utgiftsområde 25 till

detta förslag.

Centerpartiet motsätter sig regeringens samtliga förslag till

inkomstskattesänkningar för år 2000 och föreslår i stället att grundavdraget

höjs för dem med små eller medelstora inkomster. Hur det nya

grundavdraget skall vara utformat mer i detalj redovisas inte trots att

ändringen är avsedd att börja tillämpas redan nästa år. Av motionen framgår

dock att höjningen skall motsvara en inkomstskattesänkning på totalt 10,5

miljarder kronor för år 2000 och att den skall konstrueras så att

grundavdraget trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ner så att

"just låg- och medelinkomsttagare får störst del av den sänkta

inkomstskatten".

Riksdagens budgetkontor har för finansutskottets räkning beräknat

effekten av två alternativt utformade förslag till grundavdragshöjningar vilka

båda tillgodoser de av motionärerna angivna kriterierna. I det ena fallet har

hela grundavdragshöjningen lagts på den s.k. LO-puckeln och är därmed helt

inriktad på just låg- och medelinkomsttagare. I det andra fallet börjar det

förhöjda grundavdraget på nivån 15 000 och trappas därefter upp till ca

43 000 kr varefter det successivt trappas ner för att helt upphöra där LO-

puckeln tar slut. Båda alternativen leder till marginalskattehöjningar

föranledda av att ett förhöjt grundavdrag måste trappas av i snabbare takt än

vad som erfordras för grundavdraget enligt nuvarande regler. Beroende på

hur avtrappningen utformas kan marginalskatten för dem med årsinkomster

understigande ca 205 000 komma att öka till närmare 50 %.

Marginalskattehöjningar riktade mot låg- och medelinkomsttagare bör

enligt utskottets mening undvikas, i synnerhet om de uppgår till den angivna

nivån.

Av motionen framgår att kommuner och landsting skall kompenseras för

de skattebortfall som den av motionärerna föreslagna grundavdragshöjningen

ger upphov till. Även i detta fall lämnas emellertid i motionen ingen uppgift

om hur kompensationen skall utgå, men under hand har företrädare för

Centerpartiet uppgivit att avsikten är detta skall ske genom att ett lika stort

belopp avräknas mot inkomsttiteln för fysiska personers inkomstskatt. Någon

sådan avräkning har dock inte gjorts i Centerpartiets förslag till

inkomstberäkning för år 2000. Görs en sådan avräkning får det till följd att

statens finansiella sparande försämras med 10,5 miljarder kronor i

Centerpartiets budgetalternativ.

Såsom nyss nämnts motsätter sig Centerpartiet regeringens

inkomstskatteförslag och därmed även förslaget att avdrag i fortsättningen

bara skall få göras för 75 % av den erlagda egenavgiften, ett förslag som

leder till att kommunernas skatteinkomster ökar med 4,8 miljarder kronor.

För att neutralisera denna ökning har regeringen i sitt budgetalternativ

föreslagit att det generella statsbidraget till kommunerna skall minskas med

ett lika stort belopp. Finansutskottet noterar att Centerpartiet inte återtagit

denna bidragsminskning och inte heller på annat sätt kompenserar kommuner

och landsting för denna indragning. Överföringarna till kommunsektorn

begränsas därigenom i Centerpartiets budgetalternativ med ytterligare 4,8

miljarder kronor.

Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom

Centerpartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.

Folkpartiet liberalerna vill genom skattesänkningar främja tillkomsten

av nya arbeten. I motionen redovisas ett förslag till skattereform som

innebär att vissa av de principer som låg till grund för 1992 års

skattereform återupprättas. I ett första steg föreslås för år 2000 att uttaget

av statlig skatt begränsas till 20 %, att brytpunkten höjs så mycket att

bortfallet på statsbudgeten blir 9 miljarder kronor samt att en

skattereduktion på 1 200 kr införs lika för alla. Den sammanlagda

budgeteffekten av dessa förslag uppgår enligt motionärerna till 16

miljarder kronor under första året. Fullt genomförd beräknas

skattereformen kosta 55 miljarder kronor.

För att främja tillkomsten av nya arbeten föreslår Folkpartiet dessutom att

arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn skall minskas med fem procentenheter.

Detta förslag väntas leda till att inkomsterna på statsbudgeten minskar med 6

miljarder kronor.

Sammantaget uppgår de av Folkpartiet föreslagna skattesänkningarna och

nya utgiftsåtagandena till drygt 40 miljarder kronor år 2000.

Budgetförsvagningarna föreslås bli finansierade genom besparingar,

effektiviseringar och extra inleveranser samt genom att verksamheter lyfts ut

från statsbudgeten för att i ställer finansieras vid sidan av den.

Enligt utskottets mening framstår emellertid effekten av några av de

besparingar som motionärerna tillgodoräknar sig som starkt överdrivna.

Så t.ex. framgår det av budgetpropositionen att regeringen har för avsikt

att nästa år sälja ut statliga bolag m.m. för 95 miljarder kronor.

Folkpartiet anser att det finns möjligheter till ytterligare

företagsförsäljningar och tillgodoräknar sig av denna anledning en

besparing på utgifterna för statsskuldsräntor med 2,5 miljarder kronor

under år 2000.

Erfarenhetsmässigt tar det tid att genomföra en bolagsförsäljning. Om man

emellertid rent hypotetiskt tänker sig att försäljningen kan genomföras vid

nästa års halvårsskifte krävs, för att statsskuldsräntorna skall kunna minska i

denna omfattning, en försäljning på mellan 175 och 200 miljarder kronor.

Det framstår inte som realistiskt att en så omfattande försäljning av aktier

skall kunna genomföras under närmast efterföljande år, åtminstone inte om

man eftersträvar att få ett så bra pris som möjligt för varje försålt bolag.

Folkpartiet vill satsa mindre på traditionell arbetsmarknadspolitik och mer

på att generellt förbättra villkoren för företagandet. I en

arbetsmarknadspolitisk motion säger sig de folkpartistiska motionärerna vara

övertygade om att partiets politik inom andra områden är sådan att om den

fick genomföras skulle den ge ett sådant tillskott av nya arbeten att

efterfrågan på traditionell arbetsmarknadspolitik blev avsevärt mindre. Utan

annan motivering än denna föreslår motionärerna att de

arbetsmarknadspolitiska anslagen på utgiftsområde 14 skall minskas med 3,3

miljarder kronor nästa år. Den lägre nivån skall dessutom rymma utökade

åtgärder för arbetshandikappade. Partiets gynnsamma politik förutsätts också

slå igenom på arbetslöshetsersättningen som till följd härav kan minskas med

0,6 miljarder kronor.

För finansutskottet, som inte har samma tilltro till Folkpartiets politik som

motionärerna själva, framstår det som orealistiskt att de åtgärder

motionärerna föreslår skall ha så gynnsam effekt på sysselsättningen att de

angivna besparingseffekterna kan uppnås.

Även Folkpartiet föreslår nu att sjukvårdens kostnader för trafikolycksfall

skall föras över till den obligatoriska trafikförsäkringen och tillgodoräknar

sig redan nästa år en besparing på 2 miljarder kronor för detta förslag. Med

tanke på att det inte finns något konkret utarbetat förslag till sådan

omläggning ter det sig som orealistiskt att en så genomgripande förändring

skulle kunna leda till besparingar av denna omfattning redan nästa år.

På utgiftsområde 18 vill motionärerna redan nästa år minska utgifterna för

bostadsbidrag, lokala investeringsprogram, räntebidrag och vissa

myndigheter med sammanlagt 3,1 miljarder kronor. Det inkomstprövade

bostadsbidraget skall minskas eftersom det ger upphov till negativa

marginaleffekter för barnfamiljerna. I stället vill partiet lägga motsvarande

utgift på en uppräkning av det allmänna barnbidraget. Enligt finansutskottets

mening är det önskvärt att man på olika sätt försöker begränsa

barnfamiljernas marginaleffekter. Det måste dock ske på ett

fördelningspolitiskt godtagbart sätt. För de berörda barnfamiljerna skulle

motionärernas förslag i detta avseende fullt genomfört efter två år innebära

att ett behovsprövat bostadsbidrag på 200 kr per barn och månad omvandlas

till ett icke inkomstprövat barnbidrag på 50 kr per barn och månad. Det är

enligt utskottets mening inte en godtagbar lösning.

Liksom Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna vill Folkpartiet

minska på utgifterna för räntebidrag genom att trappa av den garanterade

räntan. Folkpartiets föreslår för sin del att anslaget skall minskas med 0,5

miljarder kronor. En besparing av denna omfattning skulle enligt

bostadsutskottet (BoU1y) leda till krav på höjda hyror i den del av

bostadsbeståendet som redan i dag har de högsta boendekostnaderna.

Nedskärningen skulle drabba inte minst bostäder i de s.k. krisårgångarna,

framhåller bostadsutskottet.

Dessutom vill Folkpartiet att stödet till lokala investeringsprogram skall

avvecklas och föreslår därför att det för ändamålet uppförda anslaget på 1,8

miljarder kronor inte skall beviljas för 2000. Som bostadsutskottet framhåller

i sitt yttrande avser emellertid detta anslag till största delen redan beviljat

men ännu inte utbetalat stöd, och en total avveckling av anslaget skulle

därför medföra att staten inte kan fullfölja redan gjorda åtaganden.

Bostadsutskottet kommenterar också Folkpartiets förslag till mycket

kraftiga nedskärningar av vissa myndigheters anslag redan nästa år. Bl.a.

föreslås att Boverkets anslag skall minskas med 40 miljoner kronor eller med

omkring 40 %. Finansutskottet instämmer helt i bostadsutskottets uppfattning

att det med tanke på gällande avtal och trygghetslagar är helt orealistiskt med

en så stor nedskärning under närmast kommande budgetår för en myndighet

vars anslag till största delen avser personalkostnader.

Enbart för att tillgodose kravet på budget-teknisk genomförbarhet skulle,

enligt bostadsutskottets bedömning, Folkpartiets förslag till ram för

utgiftsområde 18 behöva revideras med över en miljard kronor.

I likhet med övriga oppositionspartier avvisar Folkpartiet regeringens

förslag till skattereduktion utan att samtidigt neutralisera den avräkning

regeringen gör på kommunbidraget med anledning av detta förslag. På grund

härav ligger Folkpartiets överföringar till kommunsektorn på en 4,8 miljarder

kronor lägre nivå än vad som framgår av partiets budgetalternativ.

I motionen har man inte heller beaktat att de förslag till skattesänkningar

man själv för fram medför att kommunernas skatteinkomster minskar.

Riksdagens budgetkontor har beräknat detta bortfall till 5,5 miljarder kronor

år 2000. Folkpartiets företrädare i utskottet har emellertid förklarat att

avsikten är att kommunerna skall kompenseras för detta bortfall genom att

man gör en lika stor avräkning mot inkomsttiteln för fysiska personers

inkomstskatt. Detta innebär således att även Folkpartiet väljer att

nettoredovisa en överföring till kommunerna mot en inkomsttitel.

Även i övrigt utmärks Folkpartiets budgetalternativ av att vagt

underbyggda förslag förväntas ge betydande besparingar redan nästa år. På

trafikområdet vill partiet bl.a. börja en stegvis avveckling av rederistödet

samt omedelbart avreglera all persontrafik på järnväg. Avregleringen medför

att Folkpartiet anser att Banverkets anslag för banhållning kan minskas med

en fjärdedel redan nästa år, dvs. med 1,6 miljarder kronor.

På motsvarande sätt förutsätts en ökad satsning på försäkringskassorna

med 50 miljoner kronor bana väg för en bättre rehabilitering vilket redan

nästa år minskar behovet av medel för förtidspension med 0,9 miljarder

kronor. Totalt tillgodoräknar sig Folkpartiet för nästa år besparingar på 1,6

miljarder kronor för sina satsningar på effektivare rehabilitering m.m.

Samma satsning med 50 miljoner kronor på försäkringskassorna förbättrar

dessutom kassornas möjligheter att bekämpa fusk och överutnyttjande i

socialförsäkringssystemen. Anslaget för sjukpenning kan med hänsyn härtill

minskas med 0,5 miljarder kronor, anser Folkpartiet.

En tämligen begränsad satsning med 50 miljoner kronor kommer således i

Folkpartiets budgetalternativ att ge omedelbar utdelning med minst 1,4 milj-

arder kronor, dvs. för varje satsad krona får man igen 28.

Med en så god utdelning ter det sig enligt utskottets mening närmast

anmärkningsvärt att motionärerna nöjer sig med att avdela 50 miljoner

kronor för detta ändamål.

Folkpartiet tar fasta på att produktivitetsutvecklingen i hela beskattnings-,

uppbörds- och indrivningskedjan har bromsats upp och föreslår att ytterligare

100 miljoner kronor skall anvisas till skattemyndigheterna för

nästkommande budgetår. Anslaget ökar därmed från 4,4 till 4,5 miljarder

kronor eller med 2 %. Även denna satsning förutsätts ge god utdelning redan

samma år för skatteinkomsterna väntas då öka med 1,1 miljarder kronor till

följd av minskat fusk m.m.

Enligt utskottets mening visar dessa exempel att det finns anledning att

ifrågasätta trovärdigheten i finansieringen av Folkpartiets förslag till

skattesänkningar och nya utgiftsåtaganden. Flera av de mest betydelsefulla

besparingsförslagen har inte den styrka och varaktighet som krävs för en

ansvarsfull budgetpolitik.

Med Folkpartiets budgetförslag skulle vi således snart vara tillbaka till det

förhållande som rådde i början av 1990-talet då ofullständigt finansierade

skattesänkningar bidrog till den snabba försvagningen av statsfinanserna.

Med hänsyn härtill kan finansutskottet inte ställa sig bakom Folkpartiets

förslag till budgetalternativ.

Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att de förslag till alternativ

inriktning av budgetpolitiken som förs fram av Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna inte kan

läggas till grund för riksdagens beslut i frågan. Moderata samlingspartiet

föreslår lösningar som visserligen innebär att utgifterna ligger under

regeringens förslag till utgiftstak för åren 2000-2002, men partiets

förslag är inte fördelningspolitiskt godtagbart. Även Folkpartiet

liberalerna och Kristdemokraterna redovisar i sina motioner förslag som

innebär att utgifterna skulle komma att ligga under regeringens förslag

till utgiftstak, men som utskottet redovisat är dessa bedömningar alltför

löst underbyggda för att kunna ligga till grund för en statsbudget.

Såväl Moderata samlingspartiet som Kristdemokraterna och Folkpartiet

liberalerna föreslår att trafikförsäkringen skall överta kostnaderna för

trafikskadade från år 2000, två av partierna räknat från den 1 juli 2000. Inget

av partierna redovisar emellertid något konkret förslag till hur detta tekniskt

skall lösas. Man anvisar därmed en osäker och tekniskt komplicerad

finansiering för sina förslag till skattesänkningar för år 2000.

Samma tre partier vill också satsa på rehabilitering och skärpt kontroll av

bl.a. utnyttjandet av socialförsäkringsförmåner och förutsätter att även

tämligen begränsade tillskott på dessa områden skall ge inte bara omedelbar

utan också mycket riklig utdelning i form av minskade utgifter och ökade

skatteinkomster.

På utgiftsområdena 13 och 14 föreslår de dessutom omfattande reduceringar

av utgifterna för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitik.

Flertalet av dessa förslag är emellertid så vaga till sin karaktär att de

redovisade besparingseffekterna för år 2000 framstår mer som förhoppningar

än som realistiskt underbyggda förslag.

Exempel som dessa visar att de tre partiernas budgetalternativ bygger på

en finansiering som är ofullständig eller så osäker att stabiliteten i

statsfinanserna återigen skulle hotas.

Finansutskottet har av dessa skäl inte kunnat ställa sig bakom deras förslag

till uppläggning av budgetpolitiken.

Centerpartiets förslag till utgiftstak överensstämmer med regeringens men

innehåller i övrigt lösningar som utskottet inte kan godta.

Under förra mandatperioden genomförde regeringen ett omfattande

konsolideringsprogram och kunde med dess hjälp återställa balansen i den

offentliga sektorn. I konsolideringsprogrammet var besparingar och

skattehöjningar kombinerade på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna

fick en - enligt utskottets mening - efter omständigheterna rimlig

fördelningsprofil. Utan denna kombination av skattehöjningar och

besparingar hade saneringen av statsfinanserna ensidigt kommit att drabba de

sämst ställda i samhället. Ansträngningarna att komma till rätta med de stora

budgetunderskotten hade då inte vunnit den respekt och fått den breda

uppslutning som krävts för att driva arbetet vidare i den takt som nu skett.

Saneringsarbetet påskyndades också av att man snabbt kunde besluta om

skattehöjningar, och att dessa förändringar i allmänhet också fick ett snabbt

genomslag. Vid utformningen av besparingarna försökte regeringen

dessutom i möjligaste mån undanta välfärdens kärna - vård, omsorg och

utbildning - vilket enligt utskottets mening var angeläget.

Med den nu framlagda budgetpropositionen med förslag till statsbudget för

budgetåret 2000 fullföljer regeringen denna politik. Förslagen i

budgetpropositionen stöds av Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna som

träffat en överenskommelse med regeringen. Den innebär att tre

riksdagspartier står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken. Utskottet noterar med tillfredsställelse att det alltså

finns en bred enighet i dessa frågor vilket ger stadga och är en god grund

för en fortsatt stabil utveckling.

Samarbetet mellan regeringspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna berör fem områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö. Såsom också framhålls i propositionen bekräftas

genom detta samarbete att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk

politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett

offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en

konjunkturcykel.

Sedan 1998 finns det ett överskott i de offentliga finanserna, och för de

närmast följande åren förutses så stora överskott att uppställda saldomål

kommer att uppnås eller överträffas.

Även statsbudgeten kommer att uppvisa betydande överskott vilka under

de närmaste åren kommer att användas för att amortera av statsskulden. De

stora överskotten är emellertid i allt väsentligt en följd av att budgeten

kommer att tillföras betydande engångsvisa belopp från planerade

företagsförsäljningar samt en överföring från AP-fonden föranledd av

pensionsreformen. Av en i propositionen redovisad sammanställning (tabell

4.12 s. 98) framgår att utan dessa extraordinära tillskott hade budgetsaldot

varit negativt under hela perioden 1998-2002. Även om de närmaste årens

statsfinansiella utveckling ter sig gynnsam, bör enligt finansutskottets

mening nivån på det underliggande saldot ses som en markering av att det

ännu inte finns anledning att ge avkall på kravet på en stram utgiftsprövning.

Sammanlagt 12 utskott har yttrat sig över budgetpropositionens förslag till

utgiftsramar och de motioner som väckts med anledning av propositionen.

Två utskott - utbildningsutskottet samt miljö- och jordbruksutskottet - har

avstått från att yttra sig. Av de utskott som yttrat sig i ärendet har samtliga

utom arbetsmarknadsutskottet tillstyrkt regeringens förslag.

Arbetsmarknadsutskottet yttrar sig endast beträffande arbetsmarknadsläget,

uppföljningen av sysselsättningsmålet, regionala variationer i

arbetsmarknadssituationen samt förslag rörande reformering av

arbetslöshetsförsäkringen.

Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger

budgetpolitiken en riktig inriktning. Regeringens förslag är även i övrigt

väl avvägda och bör, enligt utskottets mening, därför ligga till grund för

budgetpolitikens inriktning under såväl år 2000 som de båda

efterföljande åren.

I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella förslag

till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om utgiftstak (2.6),

beräkning av statsbudgetens inkomster m.m. (3) samt fördelning av utgifter

på utgiftsområden (4).

2.6 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn

2.6.1 Utgiftstak för staten

Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten exklusive

statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen föreslår regeringen (avsnitt 4.1.1) att nivån på de

tidigare fastställda utgiftstaken för 2000-2002 skall anpassas till tre

budgettekniska förändringar. Justeringen som inte ökar utrymmet under

utgiftstaket är föranledd av dels förslaget att höja den statliga

ålderspensionsavgiften på pensionsgrundande transfereringar med

närmare fyra procentenheter, dels förslaget till ändrad

finansieringsprincip för avtalsförsäkringar inom det statliga området, dels

även förändringen av det generella statsbidraget till kommunerna till

följd av förslaget om begränsad avdragsrätt för egenavgifter. De båda

förstnämnda förslagen höjer utgiftstaket med 8,8 miljarder kronor. Den

sistnämnda förändringen sänker nivån med 4,8 miljarder kronor.

Regeringen föreslår sålunda att utgiftstaken för åren 2000-2002 fastställs

till 765, 790 respektive 814 miljarder kronor (yrkande 2).

Motionerna

Av den tidigare redogörelsen framgår att tre partier förordar andra nivåer

för utgiftstaket. Formella förslag för de tre åren framförs av Moderata

samlingspartiet i motion Fi209 (yrkande 2), Kristdemokraterna i motion

Fi210 (yrkande 2) samt Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 (yrkande

2). De olika partiernas förslag framgår av efterföljande sammanställning.

Tabell 23. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive

ålderspensionssystemet 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

År

Oppositionspartiernas förslag till alternativa nivåer

Nivå enligt

regeringen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000

765,0

-11,0

-8,0

±0,0

-17,0

2001

790,0

-22,0

-16,0

±0,0

-20,0

2002

814,0

-34,0

-25,0

±0,0

-23,0

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har i föregående avsnitt (2.5.3) ställt sig bakom

regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken och därmed också

regeringens förslag till utgiftstak för staten. Finansutskottet tillstyrker

således propositionens yrkande 2 samt avstyrker de förslag till utgiftstak

för staten som framförs i motionerna Fi209 (m) yrkande 2, Fi210 (kd)

yrkande 2 samt Fi212 (fp) yrkande 2.

2.6.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Om man till utgiftstaket för staten lägger en beräkning av de samlade

kommunala utgifterna exklusive interna transaktioner mellan stat och

kommun får man fram utgiftstaket för den offentliga sektorn. Nivån på

detta utgiftstak är således en funktion av det utgiftstak som gäller för

staten.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 7.3) att riksdagen skall godkänna en i

propositionen redovisad beräkning av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002 (yrkande 9). Beräkningen framgår av efterföljande tabell.

Tabell 24. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den

offentliga sektorn 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000

2001

2002

Utgiftstak för staten inkl. ålderspensionssystemet

765

790

814

Den kommunala sektorn

479

497

511

Interna transaktioner

-178

-185

-183

Summa offentlig sektor

1 066

1 101

1 142

Procent av BNP

52,2

51,7

51,5

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi209 att riksdagen i stället

skall godkänna detta partis beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande

5). Enligt motionen påverkas taket av partiets förslag om nationell

skolpeng samt skatteförändringar. Skatteförändringarna påverkar främst

de kommunala skatteinkomsterna varför en ekonomisk reglering mellan

staten och kommunsektorn måste ske. De nivåer som partiet föreslår är

1 042 miljarder kronor för såväl 2000 som 2001 samt 1 054 miljarder

kronor för 2002.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi210 (yrkande 6) att de beräkningar

av de offentliga utgifterna som redovisas i motionen skall godkännas av

riksdagen. Kristdemokraternas förslag innebär att ett något större utrymme

för kommunsektorn kombineras med partiets föreslag till lägre utgiftstak för

staten. Enligt de beräkningar som redovisas i motionen blir taket för den

offentliga sektorn 1 059, 1 087 respektive 1 118 miljarder kronor för 2000-

2002.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 (yrkande 7) att riksdagen

skall godkänna detta partis beräkningar av de offentliga utgifterna. I

motionen anges nivåerna till 1 049, 1 082 respektive 1 125 miljarder kronor

för 2000-2002.

Finansutskottets ställningstagande

Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit tillstyrker utskottet

regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 9).

Utskottet avstyrker därmed de förslag till alternativ beräkning av de

offentliga utgifterna och utgiftstak för den offentliga sektorn som

framförs i motionerna Fi209 (m) yrkande 5, Fi210 (kd) yrkande 6 samt

Fi212 (fp) yrkande 7.

2.7 Fördelning av utgifter på utgiftsområden budgetåret 2000

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 7.1) att statsbudgetens utgifter för budgetåret

2000 skall fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av

efterföljande tabell (yrkande 6).

Motionerna

De fyra borgerliga partierna avvisar regeringsförslaget och förordar i

stället sina respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa

förslag framförs av

- Moderata samlingspartiet i motion Fi209 (yrkande 8),

- Kristdemokraterna i motion Fi210 (yrkande 4),

- Centerpartiet i motion Fi211 (yrkande 11) samt av

- Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 (yrkande 4).

Övriga utskotts yttranden

Sammanlagt tolv utskott har yttrat sig över budgetpropositionens förslag

till utgiftsramar för budgetåret 2000 och de motioner som väckts med

anledning av propositionen. Två utskott - utbildningsutskottet samt

miljö- och jordbruksutskottet - har avstått från att yttra sig. Av de utskott

som yttrat sig i ärendet har samtliga utom arbetsmarknadsutskottet

tillstyrkt regeringens förslag. Arbetsmarknadsutskottet har valt att i sitt

yttrande endast ta upp fyra frågor och att redovisa sin syn på dem. Det

gäller arbetsmarknadsläget, uppföljningen av sysselsättningsmålet,

regionala variationer i arbetsmarknadssituationen samt förslag rörande

reformering av arbetslöshetsförsäkringen.

Till yttrandena har oppositionspartiernas företrädare anmält avvikande

meningar med alternativa förslag till ramnivåer eller reserverat sig till

förmån för respektive partis motionsförslag. Efterföljande tabell återger

regeringens förslag samt de avvikelser oppositionspartierna har i sina

motionsvis framförda förslag.

Tabell 25. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar

för 2000

Belopp i miljoner kronor

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har i avsnitt 2.5 redovisat sin syn på de budgetförslag och

prioriteringar som regeringen och de borgerliga partierna gör.

Ovanstående tabell visar i ett koncentrat hur dessa prioriteringar kommer

till uttryck i Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas,

Centerpartiets och Folkpartiet liberalernas budgetalternativ.

Noteras bör dock att för oppositionspartiernas del är de angivna värdena

inte helt jämförbara på alla punkter beroende på att dessa partier dels

använder sig av olika metoder för att kompensera kommunsektorn för

effekterna av sina skatteförslag, dels framlägger vissa förslag som innebär att

anslag i varierande omfattning flyttas från ett utgiftsområde till ett annat.

Så t.ex. föreslår Moderata samlingspartiet att ramen för utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner skall räknas upp med 12,5 miljarder kronor

främst beroende på att kommunsektorn föreslås få kompensation för det

skattebortfall som det moderata budgetalternativet ger upphov till. Eftersom

partiets förslag till neutraliseringar uppgår till sammanlagt 13,6 miljarder

kronor föreslår Moderata samlingspartiet i realiteten en neddragning av

överföringarna till kommunerna med 1,1 miljarder kronor. Därtill kommer

att Moderata samlingspartiet avvisat regeringens förslag till

inkomstskattesänkning, dock utan att återställa en till detta förslag knuten

minskning av det generella statsbidraget till kommunerna. Neddragningen av

överföringarna till kommunsektorn blir därigenom i det moderata

budgetalternativet i praktiken större än vad som framgår av motionen, eller

totalt 5,9 miljarder kronor.

I motsats till Moderata samlingspartiet föreslår de tre övriga partierna att

effekten på kommunsektorn av deras respektive inkomstskatteförslag skall

neutraliseras genom en avräkning mot en inkomsttitel. Ett sådant förfarande

strider emellertid mot budgetlagens krav på att alla inkomster och utgifter på

statsbudgeten skall bruttoredovisas. Om - för jämförbarhetens skull -

motsvarande reglering i stället görs på utgiftsområde 25 kommer utgifterna

på detta utgiftsområde att öka med för Kristdemokraterna 17 miljarder

kronor, Centerpartiet 10,5 miljarder kronor och Folkpartiet 5,5 miljarder

kronor. En motsvarande justering bör då också göras av respektive partis

förslag till utgiftstak för år 2000.

Även dessa partier förkastar emellertid regeringens förslag till

inkomstskattesänkning utan att återställa nivån på statsbidragen. Den senare

effekten är inte beaktad i deras respektive budgetalternativ, vilket alltså i

praktiken innebär att även de minskar på överföringarna till kommunsektorn

med 4,8 miljarder kronor mer än vad som kan utläsas av deras motioner.

Vid en jämförelse mellan de olika partiernas förslag till utgiftsramar bör

man också vara medveten om de omfördelningar av anslag som främst

Moderata samlingspartiet och Centerpartiet föreslår.

Så t.ex. föreslår Moderata samlingspartiet att insatserna för

fredsfrämjande truppinsatser inte längre skall belasta utgiftsområdena 5

och 6 utan i stället utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Korrigerar

man för denna rena omfördelning av anslag, visar det sig att Moderata

samlingspartiet föreslår en betydligt större satsning på försvar - 4,3 i

stället för 3,4 miljarder kronor - och en betydligt större minskning av

biståndet - 2,1 i stället för 1,1 miljarder kronor - än vad som framgår av

sammanställningen.

Moderata samlingspartiet föreslår också att ersättningen till dem som

deltar i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall redovisas över

utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Vad som skenbart ser

ut som en kraftig satsning på detta utgiftsområde är således endast en

omfördelning av medel från utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Tagna tillsammans föreslår Moderata samlingspartiet att medelstilldelningen

till de båda utgiftsområdena skall begränsas till drygt 6 miljarder kronor.

Som utskottet tidigare har berört (avsnitt 2.5.3) föreslår Centerpartiet på

motsvarande sätt att stora omfördelningar skall göras mellan

utgiftsområdena 13, 14 och 15. Omfördelningen kan ses som första steget mot

ett enhetligt försörjningsstöd som Centerpartiet vill införa fr.o.m. 2001.

Korrigerat för dessa omfördelningar uppgår på de tre utgiftsområden

Centerpartiets förslag till följande belopp.

Tabell 26. Centerpartiets förslag till omfördelning mellan utgiftsområdena

13, 14 och 15 i budgetförslaget för 2000

Belopp i miljoner kronor

¹ Överföringsbeloppen är hämtade från tre olika motioner A274, A275 och

Ub716. I motion A274 anges felaktigt att överföringen till UO 13 uppgår

till +20 466 mkr. Rätt överföringsbelopp skall enligt vad företrädare för

Centerpartiet uppgivit vara det som framgår av tabellen.

Vad som i Centerpartiets förslag kan tolkas som en mycket kraftig

satsning på utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

motsvaras alltså i själva verket av en ramminskning på 1,6 miljarder

kronor. Å andra sidan är också de föreslagna neddragningarna på

utgiftsområdena 14 och 15 av en helt annan omfattning än vad som

framgår av partiets förslag till utgiftsfördelning.

En konsekvens av utskottets tidigare ställningstagande till de olika

budgetalternativen är att utskottet även biträder regeringens förslag till

fördelning av utgifter på utgiftsområden. Utskottet tillstyrker således

yrkande 6 i propositionen.

De motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Det

gäller Fi209 (m) yrkande 8, Fi210 (kd) yrkande 4, Fi211 (c) yrkande 11 och

Fi212 (fp) yrkande 4.

2.8 Redovisning av statsbudgetens inkomster för 2000

Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning

av budgetpolitiken. Till grund för detta förslag ligger den

inkomstberäkning som regeringen redovisar för 2000. Finansutskottet

redovisar längre fram i betänkandet i avsnitt 3.8 regeringens och

oppositionspartiernas alternativa förslag till beräkning av statsbudgetens

inkomster för 2000 och tar där formellt ställning till de olika yrkandena.

Utskottet biträder därvid regeringens förslag till inkomstberäkning som

för 2000 summerar till 782,3 miljarder kronor.

I efterföljande sammanställning redovisas regeringens och oppositionspartiernas

förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för 2000.

Tabell 27. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till beräkning av

statsbudgetens samlade inkomster för 2000

Belopp i miljarder kronor

Regeringens

förslag

m

kd

c

fp

Summa inkomster

782 313

-3 480

-12 222

±0

-12 510

Det bör noteras att redovisningen av budgeteffekten av

oppositionspartiernas skatte- och avgiftsförslag grundas på en

sammanställning som finansutskottet gjort. Huvudprincipen har varit att

redovisa förslagens rent statsfinansiella effekter men undantag från detta

förekommer. Vissa av partiernas förslag till skatteförändringar påverkar

främst kommunernas och landstingens skatteinkomster vilka förutsätts

bli kompenserade för det inkomstbortfall detta ger upphov till. På

statsbudgeten syns dessa förändringar för Moderata samlingspartiets del

som en anslagsökning på utgiftsområde 25, för övriga partier som

negativa poster på inkomsttiteln 1111 Fysiska personers inkomstskatt.

2.9 Anslagsbehållningar

Medel som anvisats på ett reservationsanslag kan enligt vissa regler

sparas till efterföljande budgetår. I den mån ett ramanslag inte förbrukats

får på motsvarande sätt kvarstående behållning föras över till ett senare

år. Förskjutningar i det samlade anslagssparandet påverkar

statsbudgetens utgifter och redovisas på budgetens utgiftssida som en

nettopost, benämnd Ökning/minskning av anslagsbehållningar.

Budgetpropositionen

I årets budgetproposition räknar regeringen med att de samlade

anslagsbehållningarna skall minska med netto 6,0 miljarder kronor under

nästa år, dvs. att utgifter av denna omfattning väntas bli finansierade av

medel som finns tillgängliga på anslagen vid årets början. Regeringen

föreslår att riksdagen skall godkänna den gjorda beräkningen av

förändringarna i anslagsbehållningarna (yrkande 7).

Motioner

Moderata samlingspartiet begär i motion Fi209 att riksdagen skall

godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna i enlighet

med vad som redovisas i motionen (yrkande 9). Av den tabell som

motionärerna hänvisar till framgår att partiets förslag överensstämmer

med regeringens förslag.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 att riksdagen skall

godkänna en i motionen redovisad beräkning av förändringar i

anslagsbehållningar (yrkande 5). Folkpartiet föreslår att förändringen av

anslagsbehållningar skall beräknas till 3,5 miljarder kronor år 2000.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet finner för egen del inte anledning att göra någon annan

bedömning av förbrukningen av anslagsbehållningarna än regeringen.

Utskottet tillstyrker således yrkande 7 i propositionen. Då förslaget i

motion Fi209 (m) överensstämmer med regeringens förslag skulle ett

tillstyrkande inte tjäna något syfte. Utskottet avstyrker således

motionerna Fi209 (m) yrkande 9 samt Fi212 (fp) yrkande 5.

2.10 Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret

I sitt förslag till statsbudget för budgetåret 2000 räknar regeringen med

att myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret skall uppgå

till netto 39,5 miljarder kronor under året. Saldot på denna budgetpost

har fram t.o.m. 1999 varit negativt, dvs. inlåningen har överstigit

Riksgäldskontorets utlåning. Att nettot under år 2000 väntas bli positivt

förklaras främst av att Riksgäldskontoret då väntas börja föra över

premiepensionsmedel på närmare 50 miljarder kronor till

Premiepensionsmyndigheten för placering i värdepappersfonder enligt

den försäkrades val.

Belastningen på statsbudgeten kommer att öka påtagligt till följd av ålders-

pensionsreformen, samtidigt som det sker en motsvarande förstärkning av

ålderspensionssystemets sparande. Riksdagen har med anledning av

proposition 1997/98:151 beslutat att en kompenserande överföring av medel

från AP-fonden på 45 miljarder kronor skall ske vardera året 1999 och 2000.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.4.3 och tabell 4.11)

att riksdagen skall godkänna den gjorda beräkningen av förändringar av

myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret budgetåret 2000

samt beräkningen av överföringen av medel från AP-fonden för

budgetåret 2000 (yrkande 4).

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet biträder regeringens förslag och tillstyrker således yrkande 4 i

propositionen.

2.11 Budgetens sammansättning i stort

Utskottet har i de närmast föregående avsnitten tagit ställning till

utgifternas fördelning på utgiftsområden samt till förändringar av

anslagsbehållningar och Riksgäldskontorets in- och utlåning till

myndigheter m.fl. I avsnitt 3.8 nedan redovisar utskottet sitt

ställningstagande till beräkningen av statsbudgetens inkomster. Utskottet

har därmed övergripande behandlat de delposter som statsbudgeten är

uppbyggd av.

Skillnaden mellan å ena sidan statsbudgetens inkomster och å andra sidan

summan av samtliga utgifter på utgiftsområden inklusive förändringar av

anslagsbehållningar, nettot av myndigheters m.fl. in- och utlåning i

Riksgäldskontoret och överföringen av medel från AP-fonden utgör

budgetsaldot, vilket definitionsmässigt är liktydigt med statens lånebehov.

Lånebehovet framkommer alltså som en restpost, vars nivå riksdagen inte tar

ställning till. Utskottets ställningstaganden framgår schematiskt av följande

förenklade budgetuppställning. Det innebär att statsbudgetens inkomster

överstiger utgifterna och att amorteringen av statsskulden före

skulddispositioner uppgår till 82,5 miljarder kronor.

Tabell 28. Utskottets förslag till statsbudget för budgetåret 2000

Belopp i miljarder kronor

Utskottet övergår därmed till att behandla

sammansättningen av statsbudgetens inkomster på

mer detaljerad nivå samt olika förslag och

synpunkter med anknytning till de 27

utgiftsområdena inklusive ålderspensionssystemet

vid sidan av statsbudgeten.

3 Inkomster

3.1 Skattepolitikens inriktning

Budgetpropositionen

I propositionen anförs (avsnitt 1.5) att skatternas främsta syfte är att

finansiera välfärden och att det ytterst är samhällets välfärdsambitioner

som bestämmer nivåerna på skatteuttaget. Ett samhälle med bra vård,

skola och omsorg för alla, trygga försäkringar mot inkomstbortfall vid

sjukdom och arbetslöshet samt en bra utbildning för alla, kräver att

tillräckliga skatter tas ut för finansieringen.

Regeringen har konsekvent prioriterat vård, skola och omsorg. I takt med

framgångarna i saneringen av de offentliga finanserna har ökade resurser

tillförts den kommunala sektorn. Bidragen till kommunerna ökar med

4 miljarder kronor år 2000 och med ytterligare 5,7 miljarder kronor år 2001.

Härtill kommer de 1,3 miljarder kronor som tillförs genom att de första 200

kronorna av den statliga inkomstskatten fördelas till kommuner och landsting

åren 1999-2000 och enligt förslag även år 2001. Vidare anförs att den goda

tillväxten medför markant ökade skatteintäkter för kommunerna under de

närmaste åren. Kommunernas och landstingens skatteinkomster beräknas öka

med ca 25 miljarder kronor år 2000 och med ytterligare 16 miljarder kronor

år 2001 som en följd av tillväxten. Försvarsuppgörelsen gör dessutom att

8 miljarder kronor frigörs för insatser inom vård- och omsorgssektorn åren

2002-2004.

Regeringen prioriterar en bred och långsiktig rättvisepolitik som syftar till

en jämn fördelning och förbättringar för de mest utsatta.

De överskott som uppstår i de offentliga finanserna är resultatet av en

ansvarsfull och målmedveten politik som syftar till att rädda välfärds-

samhället. Alla medborgare har fått bära tunga bördor när skatter höjts och

besparingar genomförts för att rädda välfärden. I takt med att finanserna

förbättrats har det skapats utrymme för att kompensera flera av de åtgärder

som drabbat även de mest utsatta. Ersättningsnivån i arbetslöshets-, sjuk- och

föräldraförsäkringen har höjts till 80 %, pensionerna har höjts, speciella

åtgärder har vidtagits för de sämst ställda pensionärerna, barnbidragen har

höjts och fortsätter att höjas enligt framlagda förslag. Dessutom har

värnskatten avvecklats. Justeringar av fastighetsskatten har också gjorts och

för år 2000 föreslås en sänkning av fastighetsskatten för hyreshus med 1,2 %.

Budgetsaneringen har enligt vad regeringen anför inneburit att

egenavgifterna höjts för alla löntagare och att brytpunkten inte har räknats

upp i den takt som ursprungligen var avsikten. När ett utrymme nu växer

fram prioriterar regeringen därför att skatten sänks på ett sådant sätt att den

kompenserar löntagarna för de egenavgifter som även framdeles kommer att

tas ut eftersom de utgör en del av det nya ålderspensionssystemet.

Löntagarna bör enligt regeringen (avsnitt 8.2.1) få en kompensation för de

skattehöjningar som egenavgifterna i själva verket inneburit. Åtgärden

sänker marginal- och medelskatterna för låg- och medelinkomsttagarna och

har dessutom en positiv fördelningsprofil eftersom egenavgifterna är en

tyngre börda för låginkomsttagarna än för andra. För att antalet skattebetalare

som endast betalar kommunalskatt inte skall minska krävs dessutom en

motverkande uppjustering av skiktgränserna vid den statliga inkomst-

beskattningen. Vidare bör den nedre skiktgränsen på sikt höjas så att endast

15 % av skattebetalarna omfattas av den statliga inkomstskatten.

Fördelningsprofilen bör dessutom enligt regeringen förstärkas genom att

den särskilda skattereduktionen om 1 320 kr som är riktad speciellt till

låginkomsttagare förlängs år 2000. Avsikten är att en förlängning skall ske

för åren därefter. En alternativ metod för att åstadkomma ett likvärdigt

resultat kan dock komma att övervägas.

I vilken takt en reform av detta slag kan genomföras blir beroende av den

löpande bedömning som görs av de offentliga finanserna och det konjunktur-

politiska läget och också på en avvägning i förhållande till de behov som

finns att säkerställa en tillfredsställande kvalitet i de offentliga

åtagandena, särskilt för vården, skolan och omsorgen.

En rad åtgärder föreslås för att stimulera företagsamheten i Sverige.

Reserveringsmöjligheterna ökas genom att taket för avsättning till periodi-

seringsfond höjs från 20 % till 25 % av inkomsten för aktiebolag och andra

juridiska personer. För enskilda näringsidkare och handelsbolag höjs taket

från 25 % till 30 %. Dessutom förlängs avsättningstiden från fem till sex år.

Jordbrukets energibeskattning likställs med vad som gäller för industrin.

Flertalet av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretagare kommer att avskaffas.

Kupongskatten för utdelning till utländska ägare som innehar minst 25 %

av andelskapitalet i ett svenskt bolag avskaffas från årsskiftet för att inte

utländska investeringar i Sverige skall missgynnas i förhållande till

investeringar i andra länder. Regeringen avser också föreslå en lättnad i

beskattningen av utländska experter. Regeringen kommer under hösten att

föreslå att dröjsmålsavgiften vid betalning av tull skall sänkas. Reglerna vid

beskattning av fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna, kommer att ses över.

Sverige stöder aktivt ansträngningarna att bekämpa skadlig

skattekonkurrens, dvs. att motverka att länder vid sidan om det ordinarie

skattesystemet erbjuder särskilda skatteförmåner för att locka till sig företag

från andra länder. Inom EU har Sverige bidragit till att en s.k. uppförandekod

har antagits för företagsbeskattningen. Vidare har på svenskt initiativ ett

operativt samarbete inletts på skatteområdet mellan Östersjöländerna och

Norge. Syftet är att genom samordning försöka förbättra skattekontrollen i

regionen.

Miljörelateringen av skattesystemet fortsätter. Härigenom påskyndas

omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. De första stegen i en

grön skatteväxling togs i samband med skattereformen 1990-1991. Regeringen

föreslår nu ett ytterligare steg i en grön skatteväxling. Dieselskatten

föreslås från den 1 januari 2000 höjd med 25 öre/liter, elskatten med 1

öre/kWh och kärnkraftsskatten med 0,5 öre/kWh. Detta ger enligt vad

regeringen anför ökade skatteintäkter på i storleksordningen 1,7 miljarder

kronor.

Dessa ökade resurser används för två ändamål. Dels för en skattereduktion

i samband med individuell kompetenshöjning i arbetslivet, dels för att

skattemässigt likställa jordbruket med industrin.

På trafikområdet tas ytterligare steg i en strukturförändring mot ett

ekologiskt hållbart samhälle. I en särskild proposition föreslår regeringen en

ändring av förmånsbeskattningen av miljöbilar för att på så sätt underlätta

introduktionen av nya bränslen och ny teknik i personbilar. Förmåns-

beskattningen av miljöbilar ändras för att underlätta introduktionen av nya

bränslen och ny teknik i personbilar, och fordonsskatten för bussar höjs för

att skapa neutralare konkurrensförhållanden mellan olika transportslag.

Inom Regeringskansliet bedrivs ett arbete som syftar till en övergripande

reform av energibeskattningen. Arbetet har som utgångspunkt den princip-

skiss som togs fram i Skatteväxlingskommitténs betänkande. Energibeskatt-

ningens miljöstyrande effekter är en viktig aspekt i arbetet. På grundval av

detta arbete kommer energibeskattningen att diskuteras i de pågående skatte-

samtalen mellan regeringen och riksdagspartierna.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motionerna Sk318 yrkandena 1, 3 och 7

av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk326 yrkande 1 av Carl Fredrik Graf m.fl.

(m) och Sk322 av samma motionärer att sänkta skatter har en avgörande

betydelse för människors kontroll över sin egen välfärd och att Sverige

behöver en politik som frigör de enskilda människorna och hushållen. I

ett samhälle där medborgarna själva kontrollerar en större del av

välfärden än i dag uppnås enligt motionärerna en större trygghet och en

ökad frihet. Skattepolitiken har också avgörande betydelse för tillväxt

och företagande. Genom sänkta skatter skapas enligt motionärerna ett

ökat utrymme för investeringar och förbättrad konkurrenskraft.

Förutsättningarna för nya jobb och ökat företagande förbättras.

Motionärerna föreslår att ett förvärvsavdrag vid den kommunala

beskattningen skall kompensera löntagarna för uttaget av egenavgifter.

Avdraget skall beräknas på den pensionsgrundande inkomsten upp till taket

för den allmänna pensionsavgiften, ca 295 000 kr. Avdraget uppgår till 6 %

av inkomsten under år 2000, 9 % år 2001 och 12 % år 2002. Vidare bör

åtgärder vidtas som sänker kommunalskatten, som särskilt tynger låg- och

medelinkomsttagare. Motionärerna föreslår att kommunalskatten sänks genom

att staten tar över kostnadsansvaret för viss verksamhet, och de reserverar

utrymme för en sänkning av kommunalskatten med 1 kr år 2001 och med

ytterligare 1 kr år 2002. I den statliga inkomstskatteskalan slopas det

andra steget på 25 % fr.o.m. år 2000. Vidare höjs grundavdraget från 8 700

kr till 10 000 kr år 2000. På sikt bör grundavdraget höjas så att det blir

lika stort för alla inkomsttagare. Barnfamiljernas ekonomi stärks genom att

det fr.o.m. år 2000 införs ett extra grundavdrag på 10 000 kr för varje

barn vid den kommunala beskattningen. Uppkommer underskott sker en

motsvarande månadsvis kontantutbetalning. För pensionärerna föreslår

motionärerna dessutom att arbetsskadelivränta inte skall reducera det

särskilda grundavdraget.

För att öka möjligheterna att ta arbete på större avstånd från hemmet och

öka rörligheten på arbetsmarknaden föreslår motionärerna att bensinskatten

sänks med 20 öre (25 öre inklusive moms) och att avdraget för resor till

och från arbetet höjs till 16 kr per mil och får inkludera resor till

barnomsorg. Det icke avdragsgilla beloppet, som främst berör

kollektivresor, sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Motionärerna motsätter

sig regeringens förslag om höjd skatt på diesel.

Villkoren för pensionssparande bör enligt motionärerna förbättras och de

föreslår en fördubbling av avdragsutrymmet till ett basbelopp och att avdrag

medges för makes pensionsförsäkring.

Fastighetsskatten skall enligt motionärerna successivt avvecklas. Under-

laget för skatteberäkningen fryses på dagens nivå, och för år 2000 sänks

skattesatsen även på småhus till 1,2 %. År 2001 sänks skattesatsen till 1,1 %

år 2001 och år 2002 till 1 %. Underlaget för skatten bestäms till byggnads-

värdet och halva markvärdet, vilket löser en del av problemen med ökningar-

na av de totala taxeringsvärdena i attraktiva områden. Påfrestningarna för

krisårgångarna bör mötas med sänkt fastighetsskatt i stället för en långsam

avveckling av räntebidragen. Fastigheter med värdeåren 1989-1992 bör

därför inte fasas in i fastighetsskatt nästa år.

Dubbelbeskattningen av ett bolags vinstutdelningar innebär enligt

motionärerna att riskkapital beskattas i det närmaste dubbelt så högt som

riskfria placeringar och måste därför avskaffas. Även skatten på realisations-

vinster i aktier bör slopas i framtiden. Småföretagen är viktiga delar av

svenskt näringsliv, och motionärerna reserverar medel för lindring av de

regler som gäller småföretagen. Det finns enligt motionärerna få sakliga skäl

för de flesta av stoppreglerna för fåmansföretag, och huvudregeln vid

beskattning av utdelning till aktiv ägare i ett fåmansbolag bör vara att all

utdelning från bolaget anses som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön

som minst motsvarar den som en anställd person på motsvarande nivå och i

samma yrke har. Särbestämmelserna för fåmansbolag när det gäller

beskattning av utdelning på aktier och realisationsvinster bör också ändras

på ett sådant sätt att en marknadsmässig avkastning beskattas som

kapitalinkomst. Även andra förbättringar bör enligt motionärerna

genomföras, bl.a. av reglerna om beskattning för lön till anhörig i fåmans-

företag. Förmögenhetskatten avvecklas. I ett första steg avskaffas sam-

beskattning av förmögenhet, och fribeloppet höjs till 1,2 miljoner kronor år

2000. Därefter skall förmögenhetsskatten avskaffas helt.

Motionärerna ser positivt på att jordbrukets energiskatt sänks till

industrinivå, men anser att förändringen bör ske redan den 1 januari 2000.

Samtidigt bör skatten på jordbrukets diesel sänkas till 53 öre/liter. Miljö-

argumentet har enligt motionärerna ingen bärighet när det gäller jordbrukets

användning av skogsmaskiner och arbetsredskap.

Motionärerna motsätter sig höjningen av energiskatten på el och skatten på

kärnkraftsproducerad el. Vidare bör enligt motionärerna den särskilda

skattereduktionen för cement- och kalkindustrin vara kvar.

Ytterligare förändringar gäller beskattningen av royalty som enligt

motionärerna bör tas upp som inkomst av kapital. Löneskatten vid avsättning

till vinstandelsstiftelse bör slopas för att stimulera sådana system.

Reklamskatten skall slopas och lämnar utrymme för en höjning av mer-

värdesskatten på tidningar till 25 %, så att konkurrensneutralitet mot

tidskrifter uppnås. Motionärerna avvisar förslaget om höjd fordonsskatt på

bussar.

Moderata samlingspartiet lägger tillsammans med Kristdemokraterna och

Folkpartiet fram ett förslag om en skattereduktion för hushållstjänster på

50 %.

Motionärerna avsätter vidare ett utrymme för sänkning av skatten på

områden där den internationella integrationen medför en betydande risk för

urholkning av rörliga skattebaser som kapital, öl och drivmedel, och de begär

i motion Sk709 en sänkning av ölskatten med motsvarande 500 miljoner

kronor fr.o.m. den 1 januari år 2000 för att göra den illegala ölförsäljningen

och privatinförseln mindre attraktiv.

Sammantaget föreslår motionärerna skattesänkningar utöver regeringens

förslag som år 2000 uppgår till 22,9 miljarder kronor, år 2001 till drygt 55,5

miljarder kronor och år 2002 till drygt 90 miljarder kronor.

Kristdemokraterna begär i motion Sk325 yrkandena 2, 12, 29, 33 och 36

av Alf Svensson m.fl. (kd) ett tillkännagivande om en skattepolitik som

syftar till att skapa bättre förutsättningar för nya jobb, bättre

förutsättningar för ett livslångt lärande, ett mindre hårt beskattat boende

för alla samt en rad skatteförändringar som gör att alla får behålla mer av

sin egen lön eller inkomst. Motionärerna föreslår ett kraftigt höjt

grundavdrag vid den kommunala beskattningen. Grundavdraget höjs till

18 300 kr redan år 2000 och ersätter regeringens skattereduktion för

egenavgifter och den särskilda skattereduktionen för låginkomsttagare.

Från år 2002 tillkommer en skattereduktion för inkomst av lönearbete på

2,4 % av löneinkomster upp till 8,06 prisbasbelopp. Skattereduktionen

beräknas utifrån de kommunalt taxerade inkomsterna. Det andra steget

på 25 % i den statliga inkomstskatteskalan slopas. Motionärerna håller

också fast vid den tidigare gränsen på 6 000 kr för avdrag för bl.a.

kollektiva resor under tjänst.

På sikt bör systemet med statlig fastighetsskatt avvecklas. I stället bör

kommunerna ges möjlighet att ta ut avgift för gatuunderhåll, brandförsvar

och annan kommunal service som är kopplad till fastigheten. Som ett första

steg godtar motionärerna regeringens sänkning av fastighetsskatten för

hyreshus från 1,3 % till 1,2 % år 2000. Därutöver föreslår de att skatten på

villor/egnahem sänks till 1,3 % år 2001 och till 1,2 % år 2002.

Vidare reserverar motionärerna medel för att lindra den orimligt höga

fastighetsbeskattningen i vissa storstadsområden samt i attraktivt kustnära

boende. Motionärernas krav är att fastighetsskatten enbart skall beräknas på

en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr.

Motionärerna föreslår vidare att en avdragsrätt för individuella

utbildningskonton införs fr.o.m. år 2000. Ökad personlig kompetens är helt

avgörande för att Sverige skall kunna hävda sig med höga löner på världs-

marknaden. De anser att skattelagstiftningen bör ge möjlighet att med

avdragsrätt sätta in medel på ett för arbetsgivaren och den enskilde

gemensamt utbildningskonto.

Gränsen för reseavdrag sänks från 7 000 kr till 6 000 kr, och avdraget för

pensionssparande höjs till ett basbelopp.

Det är enligt motionärerna av största vikt att Sverige får ett mer småföre-

tagarvänligt klimat än hittills, särskilt för små och medelstora företag.

Motionärerna föreslår att arbetsgivaravgifterna sänks fr.o.m. år 2001 med 10

procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr per år. För egenföretagare

utökas lönesumman till 250 000 kr per år. Förslaget gäller alla företag

(arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen.

Vidare skall personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ha

möjlighet till riskkapitalavdrag med upp till 100 000 kr. Avdragsrätten skall

ses som en kompensation för den större risk som det innebär att köpa aktier i

små, onoterade företag. Det skall vara möjligt att kvitta underskott i aktiv

näringsverksamhet mot inkomst av tjänst under de fem första åren av en

nystartad näringsverksamhet. Royaltyinkomster befrias från skatt de två

första åren, för att därefter beskattas som inkomst av kapital.

Skatten på jordbrukets diesel sänks till 53 öre/liter, och regeringens förslag

om industribeskattning av eldningsolja och el inom jordbruket får träda i

kraft redan den 1 januari år 2000. Skattehöjningen på diesel med 25 öre/liter

avstyrks i avvaktan på långsiktiga åtgärder för åkerinäringens konkurrens-

neutralitet. Även skattehöjningen på kärnkraftsel avstyrks.

Motionärerna bedömer det så angeläget att kunna ta bort dubbel-

beskattningen på utdelningsinkomster för både fysiska och juridiska personer

och att kunna slopa förmögenhetsskatten att de förordar att nivån på

bolagsskatten höjs till 30 % som delfinansiering av dessa båda förslag.

Dubbelbeskattningen på avkastning på aktier avvecklas helt. Avvecklingen

sker i två steg med en sänkning av skattenivån till 15 % år 2000 och till 0 %

år 2001. Förmögenhetsskatten fasas ut ur det svenska skattesystemet med en

skattenivå på 0,5 % år 2001 och slopas sedan. Sambeskattningen av gifta par

och sammanboende med barn avskaffas. Löneskatten på avsättningar till

vinstandelsstiftelse slopas.

Tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet föreslår motionärerna att

en skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners betalning av arbets-

kostnaden för hushållstjänster som utförs i det egna hemmet upp till 25 000

kr per år. Ett kompletterande förslag gäller en utveckling av formerna för

hemservice som löneförmån.

Momsen på barnböcker sänks till 6 % redan år 2000, och år 2002 sänks

momsen på samtliga böcker till samma nivå.

Ett särskilt skatteavdrag för yrkesfiskare tillsammans med ett fiskekonto

för resultatutjämning införs.

Samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till

trafikförsäkringen, och detta gör att fordonsskatten kan sänkas med 1 miljard

kronor år 2000 och med 2,3 miljarder kronor åren 2001 och 2002.

Motionärerna motsätter sig regeringens kommande förslag om återköp av

egna aktier liksom det aviserade förslaget om sänkt skatt för utländska

experter.

Centerpartiet föreslår i motion Sk324 yrkandena 1 och 17 av Lennart

Daléus m.fl. (c) en politik för ett decentraliserat och ekologiskt samhälle

med en stark ekonomi. Centerpartiet har en långsiktig målsättning att

sänka skattetrycket i den takt ekonomin medger och prioriterar sänkt

inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare samt sänkt skatt på

företagande och boende. Centerpartiets skatteprofil innebär ökad tillväxt,

bättre miljö och socialt ansvar. Centerpartiet arbetar för att långsiktigt

öka miljörelateringen i skattesystemet. Verksamheter som påverkar

miljön skall inte vältra över miljö- och hälsorelaterade kostnader på

samhället. Principen om att föro-renaren betalar skall gälla.

Skattesystemet skall gynna arbete och kunskap och stärka bl.a.

människors ställning på arbetsmarknaden.

Inkomstskatterna sänks genom ett kraftigt höjt grundavdrag för människor

med små och medelstora inkomster. Avdraget ersätter regeringens skatte-

reduktion och konstrueras så att det trappas upp till en viss nivå och

därefter ned så att just låg- och medelinkomsttagare får störst del av den

sänkta inkomstskatten. Centerpartiet avser att sänka inkomstskatten med

10,5 miljarder kronor för år 2000. En uppjustering av den nedre

skiktgränsen för uttag av statlig skatt är inte en prioriterad

skatteförändring. Detta särskilt som stora grupper som studenter och

pensionärer ställs utanför regeringens inkomstskattesänkning. Även

förlängningen av den särskilda skattereduk- tionen för låginkomsttagare

avstyrks.

Centerpartiet avvisar regeringens förslag om att den statliga skatt om 200

kr som utgår på förvärvsinkomst skall tillfalla kommunerna år 2001,

eftersom man anser att kommunerna bör tillföras medel på annat sätt.

En riktig grön skatteväxling bör enligt motionärerna genomföras där

intäkterna från höjda miljöskatter går till en stegvis sänkning av arbets-

givaravgifterna. För år 2000 föreslås att lönesummegränsen höjs till

2 miljoner kronor för arbetsgivare och till 300 000 kr för egenföretagare. År

2001 utökas reduktionen med 1 procentenhet för att år 2002 utökas med

2 procentenheter till totalt 8 procentenheter. Procentenhetsreduktionen

föreslås omfatta även egenföretagarnas egenavgifter. För att företag med

stora säsongsvariationer inte skall missgynnas bör reduktionen beräknas på

den årliga lönesumman. Vidare föreslås att arbetsgivaravgifterna åter

reduceras för vissa näringar i Norrlands inland.

Svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri är enligt motionärerna en

sektor med stora framtidsmöjligheter. De anser det förvånande att regeringen

inte förmår jämställa jordbrukets el- och eldningsoljebeskattning med

industrins förrän den 1 juli 2000. Centerpartiet avsätter även medel som skall

användas till en nedjustering av dieselskatten eller användas för annan

kompensation för den i jämförelse med konkurrentländerna högre skatten på

diesel. För fortsatt utveckling av svensk trädgårdsnäring föreslås en generell

nedsättning av koldioxidskatten på olja för växthusuppvärmning och grön-

fodertorkar. Tillsammans med andra förslag tillförs jordbruket och trädgårds-

näringen knappt 1,2 miljard kronor per år för att förstärka den internationella

konkurrenskraften.

Centerpartiets förslag om RUT-avdrag innebär en skattereduktion på 50 %

av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster som utförs i hemmet med ett

belopp upp till 20 000 kr per hushåll och år. Begreppet hushållstjänster

omfattar tjänster som utförs i hemmet som tvätt, städning, omsorg och

trädgårdsskötsel. Avdraget införs den 1 juli 2000.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om

yrkesfiskeavdrag i likhet med det som finns i Danmark. Centerpartiet säger

ett absolut nej till en höjning av dieselskatten, så länge det inte finns

alternativa bränslen att tillgå i tillräcklig mängd och till konkurrenskraftiga

priser. Höjd dieselskatt innebär att betydelsefulla näringar som åkerier,

rederier och jordbruk får sämre möjligheter att konkurrera på lika villkor som

sina europeiska konkurrenter.

Även höjningen av energiskatten på el avstyrks eftersom den kommer att

märkas direkt i elkonsumenternas plånböcker. Löneskatten på avsättning till

anställdas vinstandelsstiftelser bör avskaffas.

Fastighetsskatten skall sänkas successivt. Centerpartiet anser att

fastighetsskattesystemet bör ersättas av ett system med en schablonintäkt mot

vilken avdrag får göras för fastighetens kostnader. Utöver räntekostnader

skall avdrag få göras för andra kostnader som underhåll och reparation. En

del av denna avdragsrätt åstadkoms genom att ROT-avdraget permanentas.

Den sänkning av fastighetsskatten på hyreshus som regeringen föreslår

avstyrks eftersom det enligt motionärerna är föga troligt att sänkningen

kommer hyresgästerna till godo.

För att lösa problemen för fastboende i attraktiva skärgårdsområden och

andra fritidshustäta områden bör regeringen samla sig till ett förslag som tar

sikte på att lösa frågan inom ramen för taxeringsförfarandet. Förslaget bör

utformas så att det får retroaktiv verkan även för 1999.

Centerpartiet är pådrivande i arbetet för omställningen till ett ekologiskt

hållbart energisystem. Fastighetsskatten på äldre vattenkraft återinförs och

produktionsskatten på el från kärnkraft höjs med 1 öre per kWh för år 2000.

En kväveoxidskatt tas ut med 10 kr per kg kväveoxid för pannor med en

större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20

GWh. Flygtrafiken orsakar stora utsläpp i luften och bör därmed stå för en

del av miljökostnaderna. Centerpartiet anser att man bör överväga att införa

differentierade landningsavgifter för att minska miljöfarliga utsläpp och

buller och att en miljöskatt på flyg bör införas med ett belopp per passagerare

och resa, vilket innebär att de största flygplanen med flest resenärer får bära

de största kostnaderna.

Folkpartiet föreslår i motion Sk327 yrkandena 1, 8, 16, 17, 18 och 19 av

Johan Pehrson och Karin Pilsäter (fp) att skattepolitiken läggs om och

inriktas på att skapa förutsättningar för ett växande och dynamiskt

näringsliv. Skattesänkningar genomförs med tyngdpunkten på de lägsta

inkomstskikten och skattereformens principer återupprättas. Folkpartiet

vill fullfölja skattereformen och står fast vid principen om "hälften kvar".

Gränsen för uttaget av statlig inkomstskatt höjs i två steg. Först återställs

den till den nivå där 15 % betalar statlig skatt. Därefter tas ytterligare ett

steg till den nivå där den allmänna pensionsavgiften upphör. En sådan

skattereform kan enligt motionärerna genomföras över en tre- till

fyraårsperiod och kostar med ett förstärkt barnstöd ca 55 miljarder

kronor. I inkomstlägen mellan ca 150 000 kr och 200 000 kr finns en

marginaleffekt genom att grundavdraget avtrappas. Denna avtrappning

avskaffas. Vidare slopas det andra steget på 25 % i den statliga

inkomstskatteskalan. Staten bör vidare överta vissa kommunala utgifter

för att möjliggöra en sänkning av kommunalskatten. En skattere-duktion

som är lika för alla bör införas. I stället för regeringens förslag införs en

skattereduktion om närmare 1 200 kr per skattebetalare. Den höjda

brytpunkten och det slopade andra steget sänker skatten med ca 4

miljarder kronor mer än i regeringens förslag. De tyngst vägande

inslagen är höjningen av brytpunkten om ca 9 miljarder kronor och

skattereduktionen om ca 7 miljarder kronor.

Eftersom den största potentialen för nyföretagande och jobb finns i den

privata tjänstesektorn föreslår motionärerna att arbetsgivaravgifterna i

tjänstesektorn sänks från ca 33 % till ca 28 % redan under 2000.

Problemen med de höga skatterna på arbete är särskilt stora när det gäller

jobben i den hushållsnära tjänstesektorn. Folkpartiet föreslår tillsammans

med Kristdemokraterna och Moderaterna att en skattereduktion på 50 %

införs för privatpersoners betalning av arbetskostnaden för hushållstjänster

som utförs i det egna hemmet upp till 25 000 kr per år och hushåll.

Svårigheter att erhålla riskvilligt kapital är enligt motionärerna en

ständig källa till bekymmer för många småföretagare. Den enskilt viktigaste

åtgärden för att öka tillgången till riskvilligt kapital är därför att

slopa dubbelskatten på aktier. Dubbelskatten gör det inte bara svårare för

småföretagen att anskaffa riskkapital, den hindrar dessutom de små

företagen att växa med eget kapital. När det gäller förbättringarna för

företagen genom regeringens förslag om ökade möjligheter till periodisering

är dessa självklart bättre än ingenting. Skattevillkoren för fåmansbolagen

förbättras. Motionärerna är positiva till att flertalet stoppregler kommer

att slopas, men avvaktar det konkreta förslag som skall presenteras. De

s.k. 3:12-reglerna är ett problem och det är inte rimligt att en företagare

som under ett startskede med begränsad lönsamhet tagit ut låga löner blir

hårdare beskattad när han säljer företaget, jämfört med om han under de

tidigare åren hade kunnat ta ut lön upp till en viss brytpunkt. I avvaktan

på ett förslag från regeringen föreslår motionärerna att utdelning i

fåmansbolag skall beskattas som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön

motsvarande ungefär vad en anställd i branschen tjänar.

Förmögenhetsskatten avskaffas stegvis under mandatperioden. I ett första

steg bör sambeskattning av makar slopas och fribeloppet höjas till 1,2

miljoner kronor.

Övervägande skäl talar enligt motionärerna för att fastighetsskatten bör

övergå till en beskattning där en schablonintäkt läggs som inkomst av kapital

och kapitalkostnaderna (främst räntor) dras av. Fastighetsskatteutredningen

bör utarbeta och lägga fram ett sådant förslag. Ett utrymme avsätts för en

provisorisk lösning för de värst drabbade fastboende i attraktiva fritids-

områden.

Avdragsrätten för pensionssparande bör höjas till ett och ett halvt bas-

belopp och medlen skall kunna används för kompetensutveckling. Vidare bör

betalningstiderna för momsen ändras så att inbetalningstidpunkten räknas för

företagaren. En höjd miljöskatt bör införas på handelsgödsel.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att den allmänna pensions-

avgiften utgör en besvärande avvikelse från de regler som infördes

genom skattereformen och att det är angeläget att denna avvikelse

korrigeras. Den allmänna pensionsavgiften har höjt medelskatten för låg-

och medelinkomsttagarna på ett sätt som i viss mån utjämnat

progressiviteten i skatteskalan. Effekten har uppkommit eftersom

avgiften är avdragsgill vid beskattningen och därför har en större tyngd

hos låginkomsttagarna än hos höginkomsttagarna. Skatteutskottet delar

regeringens bedömning att det är angeläget att på sikt eliminera de

effekter som den allmänna pensionsavgiften har på inkomstskatteskalan.

När det gäller tekniken med en skattereduktion och en motsvarande

minskning av avdragsrätten torde denna enligt skatteutskottets

bedömning ge det bästa resultatet eftersom den gör det möjligt att helt

eliminera effekten av avgiften utan sidoeffekter. Utskottet har således

inte någon invändning mot den valda tekniken utan anser att den är väl

avpassad för ändamålet.

Skatteutskottet instämmer vidare i regeringens bedömning att det finns

skäl att söka återställa skattereformens mål när det gäller andelen

statsskattebetalare.

En reform med denna inriktning är enligt skatteutskottets mening

angelägen inte minst därför att den allmänna egenavgiften i dag medför en så

stor avvikelse från den önskade inkomstbeskattningen. Ett mått på

avvikelsens storlek ges av kostnaden för en fullt genomförd reform med

denna inriktning. Denna uppgår enligt regeringens beräkningar till ca 46

miljarder kronor. I likhet med regeringen anser skatteutskottet att det i detta

sammahang kan övervägas att återställa grundavdraget.

Enligt skatteutskottet är det en förutsättning för en så genomgripande

reform att den kan genomföras inom ramen för en i övrigt ansvarsfull politik

med en fortsatt god utveckling för vård, skola och omsorg. Ansvaret för den

gemensamma sektorns utveckling och kraven på en ekonomi i god balans gör

också att genomförandet måste vara beroende av den ekonomiska

utvecklingen.

Skatteutskottet ställer sig med det anförda bakom den av regeringen

förordade inriktningen av skattepolitiken.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Center-

partiet och Folkpartiet liberalerna biträder i avvikande meningar sina respek-

tive partiers förslag till inriktning av skattepolitiken.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU1y) godtagit regeringens

beräkning såvitt avser socialavgifter och allmän pensionsavgift.

När det gäller frågan om ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per barn

och år i stället för höjning av barnbidraget liksom frågan om en rätt till

avdrag för styrkta barnomsorgskostnader kombinerat med ett återinförande

av vårdnadsbidraget framåller socialförsäkringsutskottet liksom föregående

år (1998/99:SfU1y) att en höjning av barnbidragen med dess omfördelande

effekter och stora träffsäkerhet är att föredra framför de nu nämnda alter-

nativen. Höjningarna av barnbidraget åren 2000 och 2001 medför enligt

socialförsäkringsutskottet behövliga förbättringar av det ekonomiska stödet

till barnfamiljerna.

Företrädarna för Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet biträder i var

sin avvikande mening sina partiers respektive förslag.

Finansutskottets ställningstagande

Enligt finansutskottets mening är den inriktning av skattepolitiken som

regeringen föreslår en del i en politik som värnar om en gemensam

sektor som kan erbjuda alla medborgare vård, skola och omsorg och

stabila trygghetssystem. Även om Sveriges ekonomi nu har en betydande

styrka är det viktigt att politiken inriktas på att säkra den framtida

grunden för full sysselsättning och välstånd. En grundläggande

förutsättning är därför även i framtiden att politiken förs inom ramen för

fortsatt sunda offentliga finanser och stabila priser.

Med den inriktning som budgetpropositionen har förstärks den

gemensamma sektorn samtidigt som utrymme skapas för en reformering av

inkomstbeskattningen och andra viktiga förändringar inom skatte- och

avgiftsområdet. Det finns skäl att påbörja en reformering av inkomst-

beskattningen med inriktning på att framför allt sänka skatten för låg- och

medelinkomsttagare som skatteutskottet tillstyrkt. Andra förändringar som

föreslås på skatteområdet kan bidra till att stärka Sveriges ekonomi och öka

vår internationella konkurrenskraft. Företagen får ökade reserverings-

möjligheter och strategiska hinder för internationella investeringar i Sverige

avlägsnas.

En viktig faktor för en fortsatt stark svensk ekonomi är satsningen på

kunskap och utbildning. I regeringens skattepolitik ingår en satsning på

kompetensutveckling i yrkeslivet. Medel för en långsiktig satsning på ökad

kompetens för starkare svensk internationell konkurrenskraft avsätts och

finansieras genom höjningar av skatten på energi m.m. Finansieringen bidrar

till omställningen till en långsiktigt hållbar energiförsörjning.

Finansutskottet ställer sig med det anförda i likhet med skatteutskottet och

socialförsäkringsutskottet bakom den av regeringen förordade inriktningen

av skattepolitiken. Utskottet är således inte berett att tillstyrka något av de

förslag om en alternativ inriktning som läggs fram i motionerna från

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet eller Folkpartiet.

Utskottet avstyrker därför motionerna Sk318 (m) yrkandena 1, 3 och 7,

Sk322 (m), Sk324 (c) yrkandena 1 och 17, Sk325 (kd) yrkandena 2, 12, 29,

33 och 36, Sk326 (m) yrkande 1, Sk327 (fp) yrkandena 1, 8 och 16-19 samt

Sk709 (m).

I det följande går utskottet närmare in på de övriga förslag som läggs fram

av regeringen och motionärerna.

3.2 Fysiska personers inkomstskatter

Belopp i tusental kronor

Inkomsttitel

Regeringen

(m)

(kd)

(c)

(fp)

1111

Fysiska personers

inkomstskatt

21 286 115

+3 850 000

-10 790 000

+1 800 000

-9 080 000

Kompensation för egenavgift

-8 300 000

+8 300 000

+8 300 000

+8 300 000

+8 300 000

Uppjustering av skiktgränser

-2 100 000

+2 100 000

+2 100 000

Förlängd tillfällig

skattereduktion 2001

±0

±0

±0

+2 980 000

Omvandling av 200-krona

±0

Inkomsttitel

Regeringen

(m)

(kd)

(c)

(fp)

Ram för reducerad skatt på

kompetensåtgärder

-1 350 000

Sänkt skatt utländska experter

-40 000

+40 000

Förmånsbeskattning miljöbilar

±0

Kompensation via inkomst-

titeln till kommunerna för

inkomstbortfall till följd av

förslag om sänkt skatt

-17 000 000

-10 560 000

-5 500 000

Skattereduktion mot kommunalskatt

2,4 % på löneinkomster

±0

Sänkt skatt på hushållstjänster

(inkl. ROT-tjänster)

-1 480 000

-1 480 000

-1 480 000