Bet. 1999/2000:FiU15

Finansutskottets betänkande

1999/2000:FIU15

Vissa finansmarknads-, försäkringsrörelse- och

kreditupplysningsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

FiU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en motion

från allmänna motionstiden 1998 och tio motioner

från allmänna motionstiden 1999. Motionerna

behandlar dels vissa finansmarknads- och

försäkringsrörelsefrågor, dels vissa frågor som rör

kreditupplysning.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Till

betänkandet har fogats fyra reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motionerna

Motionsyrkanden angående finansmarknaden

1999/2000:Fi705 av Ewa Thalén Finné (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

banklagen.

1999/2000:Fi708 av Ronny Olander och Jarl Lander (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

rapport över kreditutvecklingen och underlagen för

kreditprövningar.

1999/2000:Fi710 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

reformerade regler för information vid fondsparande.

1999/2000:N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lokala börser.

Motionsyrkanden angående försäkringsrörelse

1999/2000:Fi701 av Kent Olsson och Inger René (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

kollektiva hemförsäkringar.

1999/2000:Fi702 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att kollektiv

sakförsäkring endast får tecknas med den

individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att kollektiv

sakförsäkring skall upphandlas i fri konkurrens i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning beträffande organisationers

befogenheter gentemot sina medlemmar.

1999/2000:Fi704 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om könsuppdelade

pensionsförsäkringar.

Motionsyrkanden angående kreditupplysning

1998/99:Fi707 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att krav införs i

kreditupplysningslagen på att den som lämnar råd och

omdömen om kreditvärdighet också tydligt skall

redovisa på vilken grund detta sker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett system enligt

Schufamodellen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en bestämmelse

införs i kreditupplysningslagen om att den som

lämnar en kreditupplysning som innehåller uppgift om

att mål om betalningsföreläggande inletts också

skall ange om motparten har bestritt ansökan.

1999/2000:Fi703 av Bengt Silfverstrand (s) vari

yrkas att riksdagen beslutar om ändring i

kreditupplysningslagen med innebörden att

kreditupplysningsföretagen inte tillåts att lämna ut

uppgifter om att en person fått skuldsanering eller

att betalningsanmärkningar kvarstår efter det datum

då skuldsaneringen avslutats.

1999/2000:Fi706 av Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

kreditupplysningslagen och återkommer med förslag

till ändringar i densamma.

1999/2000:Fi713 av Per Rosengren m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om beloppsgräns

för registrering i upplysningsregister.

Utskottet

Finansmarknaden

Marknadsföring

Motionen

I motion Fi705 av Ewa Thalén Finné (m) anförs att

bankerna och andra finansiella aktörer på den

svenska marknaden marknadsför många olika typer av

tjänster. För konsumenterna är tjänsterna i princip

omöjliga att bedöma. I Sverige finns inte någon

lagstiftning som reglerar hur de finansiella

aktörerna får marknadsföra sina tjänster. Motionären

anser att en översyn bör göras av banklagen som

innefattar dels hur de finansiella aktörerna skall

få marknadsföra sina tjänster, dels vilket ansvar de

finansiella aktörerna skall ha mot konsumenten.

Finansutskottets ställningstagande

Under de senaste åren har en rad reformer genomförts

för att stärka konsumenternas ställning.

Regler om marknadsföring finns i

marknadsföringslagen (1995:450). Enligt lagen skall

marknadsföringen stämma överens med god

marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig

mot konsumenter och näringsidkare. Vid

marknadsföringen skall lämnas sådan information som

är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.

Konsumentverket/Konsumentombudsmannen bevakar

marknadsföring och avtalsvillkor på det finansiella

området. Från den 1 december 1997 har

Konsumentombudsmannen fått möjlighet att i en tvist

mellan en konsument och en näringsidkare som gäller

en finansiell tjänst biträda konsumenten såsom ombud

vid allmän domstol och kronofogdemyndigheter.

Regeringen tillkallade den 7 januari 1999 en

parlamentarisk kommitté som skall lämna förslag om

hur den framtida konsumentpolitiken skall utformas

(Konsumentpolitiska kommittén 2000). Av direktiven

(dir. 1999:1) framgår att kommittén särskilt skall

analysera målen och medlen för konsument- aspekterna

inom bl.a. området finansiella tjänster. I

direktiven framhålls att Sverige har ett gott

grundläggande konsumentskydd och att det finns en

konsumentskyddande lagstiftning inom området

finansiella tjänster. Kommittén skall analysera om

det konsumenträttsliga skyddet på området

finansiella tjänster, inte minst vad gäller

informationskrav, är tillräckligt. Kommitténs

förslag skall redovisas senast den 15 mars 2000.

I oktober 1999 presenterade kommittén en delrapport

om Finansiella tjänster. Rapporten är i första hand

en lägesbeskrivning och ett diskussionsunderlag. I

rapporten konstaterar kommittén att det

konsumentskydd som finns på området finansiella

tjänster är gott. Såväl lagstiftning som de övriga

instrument som finns för efterlevnad och övervakning

av marknaden uppfyller i stort de krav som kan

ställas. Till detta kommer att regeringen och

berörda myndigheter fortsätter att aktivt verka för

ett bättre konsumentskydd genom det arbete som sker

här hemma, i EU och i det nordiska samarbetet. När

det gäller förhållandena och utvecklingen på

marknaden för finansiella tjänster har kommittén

från ett konsumentperspektiv funnit vissa problem

och frågor aktuella och av intresse. Kommittén tar

bl.a. upp informationsbehovet och frågan om ansvar

vid rådgivning. - Kommittén kommer i sitt

slutbetänkande att ta definitiv ställning till de

frågor som aktualiseras i rapporten.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att den

fråga som motionären tar upp är föremål för översyn

av Konsumentpolitiska kommittén. Utskottet anser

därför inte att det finns anledning att föreslå

någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen.

Motion Fi705 (m) avstyrks.

Kreditutveckling och kreditprövning

Motionen

I motion Fi708 av Ronny Olander och Jarl Lander (s)

görs en genomgång av kreditutvecklingen under de

senaste åren jämfört med perioden i slutet av 1980-

talet och början av 1990-talet. Totalt sett är

dagens utveckling på kreditmarknaden inte särskilt

oroväckande, men det finns klart oroande tendenser

vad gäller t.ex. utlåning utan godtagbar säkerhet,

enligt motionärerna. T.ex. har finansbolagens

utlåning till hushållen ökat mycket kraftigt, även

om finansbolagen står för en relativt liten andel av

hushållens upplåning. Precis som i slutet av 1980-

talet kan man i dag se erbjudande om snabba och

under perioder "räntefria" lån. Vidare är den

finansiella situationen i fastighetsbolagen inte

fullt så positiv som i företagssektorn som helhet.

Trots fallande räntor har inte räntetäckningsgraden

- rörelseresultaten och finansiella intäkter som

andel av räntekostnaderna - stigit nämnvärt i

fastighetssektorn. Dessutom är skuldsättningsgraden

i fastighetsbolagen fortsatt hög, om man undantar de

börsnoterade bolagen. Enligt motionärerna bör en

offentlig rapport och bedömning av

utlåningshastigheten och underlagen för

kreditprövningar i instituten tas fram. En sådan

rapport skulle skapa en nödvändig debatt i ämnet.

Finansutskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det angeläget att

samhället noga följer och värderar utvecklingen på

finans- och kreditmarknaderna. Ett händelseförlopp,

liknande det i slutet av 1980-talet och början av

1990-talet, då stora obalanser på finansmarknaderna

bidrog till den värsta finans- och fastighetskrisen

i modern tid, måste undvikas.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att

Riksbanken och Finansinspektionen, vilkas

huvuduppgifter bl.a. är att främja ett stabilt

kredit- och betalningsväsende, även tar fram

återkommande offentliga analyser av både den

kortsiktiga och den långsiktiga utvecklingen på

marknaderna, vid sidan av den löpande

statistikinsamlingen över kreditmarknadens

utveckling. Riksbanken publicerar två gånger om året

den s.k. stabilitetsrapporten, och Fi-

nansinspektionen avger en gång om året en offentlig

rapport till regeringen om läget på finansmarknaden.

Avsikten är bl.a. att rapporterna skall fungera som

tidiga varningssignaler samt stimulera till en

bredare offentlig diskussion om finansmarknadens

stabilitet och utveckling.

Finansinspektionen gör i sin senaste rapport till

regeringen (De finansiella företagen och

marknaderna. Regeringsrapport den 1 november 1999)

bedömningen att det i det korta perspektivet inte

finns några inhemska hot mot stabiliteten på

finansmarknaderna. Anledningen är bl.a. den höga

tillväxten och den låga inflationen. Riskerna i

bankernas och kreditinstitutens låneportföljer är

små, och kreditförlusterna är i det närmaste

obefintliga. Enligt Finansinspektionen finns det

inte heller några tecken på en snabb uppbyggnad av

riskerna i systemet, och för närvarande är

finansinstitutens kapitalstyrka i relation till

riskerna god. I takt med att konjunkturen förstärks

kommer dock kreditexpansionen till hushållen och

företagen att tillta. Detta betyder, enligt

Finansinspektionen, att kontroll och tillsyn nu

måste fokuseras på den ökade risk i finansinstituten

som utlåningsökningen medför. Detta förstärks

ytterligare av att flera banker och kreditinstitut

planerar att fusionera sig eller köpa andra banker,

vilket påverkar kapitalstyrkan i bolagen. I

rapporten menar också Finansinspektionen att

företagen i finanssektorn måste bli bättre på att

värdera kreditrisker. Inspektionen kommer därför

framöver att extra bevaka hur företagen mäter, styr

och prissätter sina risker.

Riksbanken bedömer i sin senaste stabilitetsrapport

från slutet av oktober 1999 (Finansiell stabilitet,

nr 2 oktober 1999) att det svenska finansiella

systemet är stabilt, även om det finns en del tecken

på att riskerna i systemet ökat sedan förra

rapporten i början av maj 1999. En av de risker som

Riksbanken lyfter fram är att den underliggande

intjäningsförmågan i banksektorn är i vikande trots

att lönsamheten för närvarande är god och

kreditförlusterna är små. En anledning är att

bankernas kostnader ökar bl.a. till följd av

expansionen i Norden och IT-utbyggnaden. Andra

risker är den kraftiga höjningen av

fastighetspriserna och den låga direktavkastningen

på flerbostadshus i storstadsregionerna. Den ökade

utlåningen till hushållen och den ökade

skuldsättningen i förhållande till disponibel

inkomst innebär också en viss ökad risk i

hushållssektorn. Vidare är, enligt Riksbanken,

exponeringarna i den svenska banksektorn för s.k.

motparts- och avvecklingsrisker betydande. Det

innebär att det finns risk för spridning om en

enskild bank får problem.

Med anledning av det som anförts ovan finns det

enligt utskottets mening för närvarande inget behov

av att ytterligare utveckla rapporteringssystemet om

utvecklingen på de finansiella marknaderna.

Utskottet avstyrker därför förslaget i motion Fi708

(s).

Avgiftsinformation till fondsparare

Motionen

I motion Fi710 av Anders Ygeman m.fl. (s) anför

motionärerna att inom de närmaste åren kommer 5-6 %

av de anställdas löner att avsättas i olika fonder

till de anställdas pensioner. Det privata

pensionssparandet tenderar också att öka. För en

genomsnittlig löntagare kan det vara svårt att

jämföra olika fondbolags avgifter. Motionärerna

anser att alla fondbolag bör åläggas att redovisa

alla avgifter på ett sådant sätt att det underlättar

jämförelser mellan olika fonder. Härigenom kan

oskäliga avgiftshöjningar förhindras. Motionärerna

anser således att det föreligger behov av

reformerade regler för information vid fondsparande

och att detta bör ges regeringen till känna.

Finansutskottets ställningstagande

Den 1 juli 1999 infördes regler om individuell

kostnadsinformation till fond- andelsägare (prop.

1997/98:160, bet. 1998/99:FiU7, rskr. 1998/99:14,

prop. 1998/99:93, bet. 1998/99:FiU21, rskr.

1998/99:195). Enligt en ny bestämmelse i lagen

(1990:1114) om värdepappersfonder skall fondbolagen

varje år skriftligen informera varje andelsägare i

en värdepappersfond om hur stort belopp av de totala

kostnaderna som belastat fonden under det närmast

föregående kalenderåret som hänför sig till

andelsinnehavet. Informationen skall avse samtliga

kostnader som belastar fondförmögenheten oavsett på

vilket sätt de debiteras fonden. Det totala beloppet

skall delas upp i två delposter:

förvaltningskostnader och övriga kostnader. Även

individuella pensionssparare som placerar sina

sparmedel i värdepappersfonder skall få samma

information som andra fondandelsägare. Mot denna

bakgrund anser inte utskottet att det finns

anledning att föreslå någon riksdagens åtgärd med

anledning av motionen. Motion Fi710 (s) avstyrks.

Lokala börser

Motionen

I motion N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)

yrkande 22 anser motionärerna att det är viktigt att

ägandet av företagen får en ökad lokal anknytning.

Motionärerna anser därför att framväxten av lokala

börser bör stimuleras.

Finansutskottets ställningstagande

En ny börslagstiftning trädde i kraft den 1 januari

1993 (prop. 1991/92:113, bet. 1991/92:NU26, rskr.

1991/92:321). Den nya lagstiftningen innebar flera

förändringar. Det legala monopol som Stockholms

fondbörs hade på att organisera handel med

fondpapper - främst aktier och obligationer -

avskaffades. Börslagstiftningen utvidgades samtidigt

till att inbegripa handel med alla slag av

finansiella instrument. Därigenom kom bl.a.

derivatinstrument såsom optioner och terminer att

omfattas.

Fri etableringsrätt och fri konkurrens mellan

börser utgör två grundprinciper i det nya

regelverket. Kännetecknande är också att det är

frivilligt att söka börsauktorisation. I

propositionen (1991/92:113 s. 64) anförs att

departementschefen förordar "en ordning där flera

marknadsplatser tillåts att organisera handel med

fondpapper och andra finansiella instrument.

Därigenom får aktörerna en möjlighet att välja vilka

alternativ som bäst främjar en effektiv marknad.

Detta bör kunna bidra till en mer dynamisk

utveckling inom börsområdet. Förutsatt att

marknadsunderlag finns kan marknadsplatser av

varierande storlek och med olika inriktning bildas.

Bl.a. kan man tänka sig mindre marknadsplatser med

regional anknytning och särskilda marknadsplatser

för aktier m.m. i mindre och medelstora företag".

Genom den nya börslagstiftningen infördes

auktoriserad marknadsplats som en alternativ

auktorisationsform till börs. Kraven på en sådan

auktoriserad marknadsplats är i vissa avseenden

lägre än vad som gäller för en auktoriserad börs.

Utskottet kan inse värdet av att ägandet av

företagen får en ökad lokal anknytning. I enlighet

med sitt tidigare ställningstagande (bet.

1997/98:FiU21) finner dock utskottet inte anledning

för riksdagen att begära att regeringen tar

särskilda initiativ för att stimulera framkomsten av

regionala marknadsplatser. Motion N388 (mp) yrkande

22 avstyrks.

Försäkringsrörelse

Kollektiva hemförsäkringar (gruppförsäkringar)

Motionerna

I motionerna Fi701 av Kent Olsson och Inger René (m)

samt Fi702 av Karin Falkmer (m) anför motionärerna

att varje individ själv måste få välja vilket

försäkringsbolag han eller hon vill anlita.

Kollektiva sakförsäkringar bör vara baserade på

individuell anslutning. Motionärerna anser att det

beträffande kollektiva sakförsäkringar av typen

hemförsäkringar, som tecknas av fackliga eller andra

organisationer i en omfattning som kan påverka

försäkringsbranschens sunda utveckling, bör vara ett

oavvisligt krav att den avtalsslutande

organisationen inhämtar anbud från flera

konkurrerande försäkringsbolag. I motion Fi701 (m)

anförs att samtliga fackförbund som har valt att

teckna kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar

har tecknat sina försäkringar i Folksam. Andra bolag

har inte givits tillfälle att vara med och

konkurrera. Fackförbunden har valt att stödja det

fackföreningsägda Folksam utan att veta om deras

medlemmar gynnas. Detta är ett oansvarigt sätt att

handskas med medlemmarnas pengar och i allra högsta

grad konkurrenshämmande och stötande.

I motion Fi702 (m) anför motionären att

kollektivets medlemmar mister sin valfrihet

samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte

tillhör kollektivet riskerar att bli dyrare. Det

finns också en uppenbar risk för att ett hushåll

dubbelförsäkras eller t.o.m. trippelförsäkras.

Bristen på sund konkurrens på försäkringsområdet kan

försvåra för dem som inte tillhör en organisation

att få försäkringsskydd till rimlig kostnad.

Dessutom föreligger det en uppenbar risk för att det

uppkommer en monopolliknande situation på

försäkringsmarknaden som måste undvikas. Bl.a. av

dessa skäl anser motionären att det är viktigt att

kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri konkurrens

på lika villkor. Även om det finns en

reservationsrätt är anslutningsformen, enligt

motionärerna, en form av negativ avtalsbindning som

inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det saknas i

dag klara regler för de enskilda medlemmarnas

ställning i förhållande till

medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av

en lagstiftning som klargör hur långt

organisationers befogenheter sträcker sig i

förhållande till den enskilde medlemmen. I motion

Fi701 (m) förespråkas att ett förbud mot kollektiva

hemförsäkringar införs.

Tidigare riksdagsbehandling

Finansutskottet har tidigare behandlat likalydande

motioner angående kollektiva hemförsäkringar i

betänkandena 1998/99:FiU28, 1997/98:FiU15 och

1996/97:FiU18. Motionsyrkanden om kollektiva

hemförsäkringar har även behandlats av

näringsutskottet vid ett flertal tillfällen, senast

i betänkande 1993/94:NU5. Ett antal uttalanden

rörande kollektiva hemförsäkringar har gjorts av

olika myndigheter. För en redogörelse för dessa

hänvisas till den tidigare riksdagsbehandlingen av

frågan.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har vid samtliga tillfällen då dessa

frågor behandlats avstyrkt motionerna, och riksdagen

har beslutat i enlighet med utskottets förslag.

Utskottet anser alltjämt att det inte bör införas

några särskilda rörelse- eller tillsynsregler för

gruppförsäkringar. Som utskottet tidigare

konstaterat bör de särförhållanden som råder för

gruppförsäkringar beaktas inom ramen för de allmänna

rörelsereglerna. Ett antal av dessa frågor rör

ställningstaganden som i första hand bör göras inom

ramen för en ny försäkringsavtalslagstiftning som

för närvarande övervägs inom Justitiedepartementet.

Utskottet finner inte anledning att föreslå någon

ändring av riksdagens tidigare ställningstaganden.

Motionerna Fi701 (m) och Fi702 (m) avstyrks.

Försäkringsdiskriminering

Motionen

I motion Fi704 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att

försäkringsbolagen vad gäller privata

pensionsförsäkringar har kvar en indelning mellan

kvinnor och män. Kvinnor och män betalar in samma

premie men kvinnor får för samma premie en lägre

månadspension. Försäkringsbolagens resonemang blir

märkligt eftersom det endast gäller

pensionsförsäkringar. Motionärerna anser att

försäkringsbolagens förhållningssätt är ohållbart.

Jämställdhet mellan könen är ett övergripande mål

för Sverige. Finansinspektionen bör få i uppdrag att

utreda olika försäkringsbolags principer och vad de

innebär i skillnader i utbetalningar mellan könen.

Finansinspektionen bör vidare redovisa om

existerande skillnader kan bedömas vara förenliga

med principen om jämställdhet mellan könen samt

lämna förslag till åtgärder för att undanröja

diskriminerande särregler.

Finansutskottets ställningstagande

År 1994 meddelade Finansinspektionen att den inte

ansåg att könsneutrala livförsäkringspremier stred

mot försäkringsrörelselagens skälighetsprincip.

Därefter har det varit en sak för varje

försäkringsbolag att avgöra om

livförsäkringspremierna skall vara könsneutrala.

Skälighetsprincipen har numera utmönstrats ur

försäkringsrörelselagen. Fr. o.m. den 1 januari 2000

gäller en ny allmän rörelseregel för

försäkringsbolagen som bl.a. innebär att

verksamheten skall bedrivas enligt god

försäkringsstandard (1 kap.1 a §

försäkringsrörelselagen).

Sveriges Försäkringsförbund har nyligen gjort en

genomgång av förekomsten av könsneutrala premier

inom bl.a. området privat försäkring. Av översynen

framgår att alltfler försäkringsbolag

tillhandahåller pensionsförsäkringar med

könsneutrala premier.

På grund av det anförda anser inte utskottet att

det finns anledning att föreslå någon riksdagens

åtgärd med anledning av motionen. Motion Fi704 (v)

avstyrks.

Kreditupplysning

Vilka uppgifter som bör få förekomma i

kreditupplysningar

Motionen

Motionärerna i motion 1998/99:Fi707 av Inga Berggren

m.fl. (m, kd, c, fp) yrkandena 1 och 3 anser att

s.k. flödesinformation skall få ingå i

kreditupplysningar. Enligt motionärerna är sådan

information viktig, men det krävs att informationen

kontinuerligt uppdateras för att utgöra ett

tillförlitligt underlag vid kreditprövningen. I

syfte att göra kreditinformationen tydligare bör det

också införas en bestämmelse som innebär att den som

lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift om

att mål om betalningsföreläggande har inletts skall

ange om svaranden har bestritt ansökan.

Finansutskottets ställningstagande

Likalydande motionsyrkande behandlades av utskottet

senast i betänkande 1997/98:FiU15. Utskottet

avstyrkte motionen med hänvisning till att frågan

var föremål för överväganden inom

Justitiedepartementet. Riksdagen beslutade i

enlighet med utskottets förslag. En proposition där

den fråga motionärerna tar upp behandlas är aviserad

att avlämnas till riksdagen i maj 2000. Utskottet

anser alltjämt att detta arbete inte bör föregripas.

Motion Fi707 (m, kd, c, fp) yrkandena 1 och 3

avstyrks.

System enligt den s.k. Schufamodellen

Motionen

I motion 1998/99:Fi707 av Inga Berggren m.fl. (m,

kd, c, fp) yrkande 2 anförs att konkurrensen på

kreditupplysningsmarknaden bör underlättas

ytterligare för att marknaden skall bli effektiv.

Motionärerna förespråkar att ett system enligt den

s.k. Schufamodellen bör införas i Sverige. Schufasy-

stemet, som bl.a. tillämpas i Tyskland, är ett

system med slutna användarkretsar där inte bara

banker och kreditinstitut ingår utan även t.ex.

handelsföretag. Den som söker kredit får underteckna

en s.k. Schufaklausul som innebär att han eller hon

är införstådd med att uppgifter om bl.a.

kreditengagemang lämnas ut till användarkretsen i

enlighet med Schufas regler. Om ett liknande system

införs i Sverige skulle kretsen av företag som får

tillgång till relevant och färsk kreditinformation

vidgas och samtidigt skulle konkurrensen mellan

kreditupplysningsföretagen öka.

Finansutskottets ställningstagande

Likalydande motionsyrkande behandlades av utskottet

senast i betänkande 1997/98:FiU15. Utskottet anförde

att ett system enligt den s.k. Schufamodellen i hög

grad utgör en privaträttslig lösning som inte

självklart bör regleras i författning. Utskottet

konstaterade att EG:s dataskyddsdirektiv behandlar

frågan om samtycke generellt skall krävas för

databehandling av uppgifter om fysiska personer.

Utskottet konstaterade vidare att frågan om hur EG:s

dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt är

föremål för beredning inom Justitiedepartementet.

Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet motionen.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag. Den fråga motionärerna tar upp behandlas i

en proposition som är aviserad att avlämnas till

riksdagen i maj 2000. Utskottet finner inte

anledning att frångå sitt tidigare

ställningstagande. Motion Fi707 (m, kd, c, fp)

yrkande 2 avstyrks.

Uppgift om skuldsanering i kreditupplysningar

Motionen

I motion Fi703 av Bengt Silfverstrand (s) anförs att

möjlighet till skuldsanering infördes år 1994. Svårt

skuldsatta människor får leva på existensminimum i

fem år i enlighet med skuldsaneringslagens

bestämmelser. I förarbetena till skuldsaneringslagen

uttalas att när gäldenären fullföljt sin femåriga

betalningsplan bör han vara definitivt befriad från

betalningsansvaret för de skulder som omfattas av

skuldsaneringen. Här uppstår dock en konflikt med

reglerna i kreditupplysningslagen som tillåter

kreditupplysningsföretag att i upp till tre år efter

avslutad skuldsanering ha med detta i en

kreditupplysning. Konsekvenserna för de enskilda som

avslutat en skuldsanering är förödande. Motionären

anser att uppgifter om skuldsanering skall gallras

tidigare än vad som gäller enligt nuvarande ordning.

Riksdagen bör besluta om en sådan ändring i

kreditupplysningslagen.

Finansutskottets ställningstagande

Inom Justitiedepartementet pågår ett arbete med en

översyn av vissa frågor rörande skuldsanering. Den

fråga som motionären tar upp behandlas i detta

sammanhang. En departementspromemoria planeras vara

klar under innevarande vår. Utskottet anser att

detta arbete inte bör föregripas. Motion Fi703 (s)

avstyrks.

Uppgifter om ekonomisk brottslighet

Motionen

I motion Fi706 av Rolf Åbjörnsson (kd) i denna del

anförs att kreditupplysningslagens regler innebär

att den omständigheten att en person döms till ett

långvarigt fängelsestraff för allvarlig ekonomisk

brottslighet inte får registreras i en

kreditupplysning. Motionären anser att det är helt

fel. Enligt motionären bör det inte vara möjligt att

bli dömd för allvarlig ekonomisk brottslighet utan

att omvärlden får kännedom om det. Motionären anser

att det finns skäl att se över

kreditupplysningslagen och föreslår att riksdagen

hos regeringen begär en sådan översyn.

Finansutskottets ställningstagande

I 6 § kreditupplysningslagen finns bestämmelser som

begränsar möjligheterna att i

kreditupplysningsverksamhet samla in, lagra eller

lämna ut uppgifter av särskilt känslig natur. Vissa

sådana uppgifter får över huvud taget inte användas

i kreditupplysningssammanhang. Beträffande andra

typer av uppgifter föreskrivs att de får förekomma i

kreditupplysningsverksamhet endast efter medgivande

från Datainspektionen. Detta gäller bl.a. uppgifter

om begångna brott och om påföljder för brott. I

paragrafens fjärde stycke finns en

undantagsbestämmelse som innebär att det nyss nämnda

kravet på Datainspektionens tillstånd för att

använda uppgifter om bl.a. brott inte hindrar att

vissa särskilt angivna uppgifter samlas in, lagras

eller lämnas ut i kreditupplysningsverksamhet.

Bulvanutredningen föreslår i betänkandet (SOU

1998:47) Bulvaner och annat bl.a. en ändring i 6 §

kreditupplysningslagen. Utredningen föreslår att

kreditupplysningsföretagen skall ges möjlighet att

förmedla uppgifter om lagakraftvunna domar och

godkända strafförelägganden avseende ekonomisk

brottslighet. Betänkandet har remissbehandlats och

övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.

En proposition är planerad att avlämnas i maj 2000.

Utskottet anser inte att detta arbete bör

föregripas. Motion Fi706 (kd) i denna del avstyrks.

Kreditupplysningar om "smärre"

betalningsförsummelser

Motionerna

I motion Fi706 av Rolf Åbjörnsson (kd) i denna del

anförs att det har visat sig att flera telebolag gör

en schabloniserad kreditbedömning uteslutande på

grundval av erhållen kreditupplysning. En obetald

parkeringsbot som är två år gammal kan alltså leda

till att konsumenten inte har den valfrihet på

telemarknaden som en konsument utan

betalningsanmärkning har. Enligt motionären torde

detta inte ha varit lagstiftarens avsikt. Motionären

anser att det finns skäl att se över

kreditupplysningslagen och föreslår att riksdagen

hos regeringen begär en sådan översyn av

kreditupplysningslagens regler.

I motion Fi713 av Per Rosengren m.fl. (v) anförs

att registreringar i olika upplysningsregister ofta

får stora konsekvenser för den registrerade. Det är

inte ovanligt att personer hamnar i

upplysningsregister på grund av en liten skatteskuld

som betalas lite för sent. Motionärerna anser att

ett sätt att komma till rätta med detta problem är

att införa en beloppsgräns på t.ex. 3 000-5 000 kr.

Detta bör ges regeringen till känna.

Gällande rätt

Enligt 7 § kreditupplysningslagen får

kreditupplysningar om fysiska personer som inte är

näringsidkare (personupplysningar) inte innehålla

uppgifter om andra betalningsförsummelser än sådana

som har slagits fast genom en domstols eller en

annan myndighets avgörande eller åtgärd eller har

lett till inledande av skuldsanering eller till

betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord.

Kreditupplysningar får inte innehålla uppgifter om

kreditmissbruk (t.ex. överskridande av kreditgräns),

utom när krediten har lämnats av ett företag som

står under Finansinspektionens tillsyn (dvs. banker

och kreditmarknadsföretag) och kredittagaren i

avsevärd utsträckning överskridit den kreditgräns

som gäller eller på annat sätt allvarligt missbrukat

krediten (t.ex. skaffat sig en kredit under falska

förutsättningar).

Om det finns särskilda skäl får Datainspektionen

besluta att ett företag helt eller delvis skall

undantas från de angivna bestämmelserna. De

uppgifter som inte får lämnas ut får inte heller

lagras i register som används i

kreditupplysningsverksamhet.

Finansutskottets ställningstagande

Betalningsanmärkningen uppkommer när en fordran

restförs, dvs. lämnas till kronofogdemyndigheten för

indrivning. Den rättsliga prövning som föregått

beslutet eller åtgärden har tidigare ansetts ge

rimliga garantier för att betalningsanmärkningen är

materiellt berättigad (se bl.a. prop. 1973:155 s.

96). Av en kreditupplysning framgår vilken skuld det

är fråga om och skuldens storlek.

Registerförfattningsutredningen (dir. 1998:2) har

bl.a. haft till uppgift att göra en översyn av de

författningar som reglerar register inom

skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I

betänkandet (SOU 1999:105) Skatt Tull Exekution

Normer för behandling av datauppgifter föreslår

utredningen bl.a. vissa ändringar i sekretesslagen

och kreditupplysningslagen. Förslaget innebär bl.a.

att kreditupplysningsföretagens möjligheter att

lämna uppgifter om förpliktelser i pågående mål hos

kronofogdemyndigheten minskar.

Registerförfattningsutredningens betänkande är

föremål för remissbehandling.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att den

fråga som motionärerna tar upp är föremål för

överväganden inom Regeringskansliet. Utskottet

finner därför inte anledning att föreslå någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionerna.

Motionerna Fi706 (kd) i denna del och Fi713 (v)

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande marknadsföring

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi705,

2. beträffande kreditutveckling och

kreditprövning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi708,

3. beträffande avgiftsinformation till

fondsparare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi710,

4. beträffande lokala börser

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N388 yrkande 22,

res. 1 (m, kd, fp) -

motiv.

5. beträffande kollektiva

hemförsäkringar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi701 och

1999/2000:

Fi702,

res. 2 (m, kd, c, fp)

6. beträffande försäkringsdiskriminering

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi704,

7. beträffande vilka uppgifter som bör få

förekomma i kreditupplysningar

att riksdagen avslår motion 1998/1999:Fi707 yrkandena 1 och

3,

res. 3 (m, kd)

8. beträffande system enligt den s.k.

Schufamodellen

att riksdagen avslår motion 1998/1999:Fi707 yrkande 2,

9. beträffande uppgift om skuldsanering i

kreditupplysningar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi703,

10. beträffande uppgifter om ekonomisk

brottslighet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi706 i denna del,

res. 4 (m, kd)

11. beträffande kreditupplysningar om

"smärre" betalningsförsummelser

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi706 i denna del

och 1999/2000:Fi713.

Stockholm den 10 februari 2000

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan

Bergqvist (s), Gunnar Hökmark (m),

Bengt Silfverstrand (s), Lisbet

Calner (s), Johan Lönnroth (v),

Lennart Hedquist (m), Sonia

Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt

(m), Sven-Erik Österberg (s), Siv

Holma (v), Per Landgren (kd), Anna

Åkerhielm (m), Matz Hammarström

(mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter

(fp), Hans Hoff (s) och Göran

Hägglund (kd).

Reservationer

1. Lokala börser (mom. 4, motiveringen) (m,

kd, fp)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm

(m), Karin Pilsäter (fp) och Göran Hägglund (kd)

anser att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Lokala börser bort ha följande lydelse:

En ny börslagstiftning trädde i kraft den 1 januari

1993 (prop. 1991/92:113, bet. 1991/92:NU26, rskr.

1991/92:321). Den nya lagstiftningen innebar flera

förändringar. Det legala monopol som Stockholms

fondbörs hade på att organisera handel med

fondpapper - främst aktier och obligationer -

avskaffades. Börslagstiftningen utvidgades samtidigt

till att inbegripa handel med alla slag av

finansiella instrument. Därigenom kom bl.a. derivat-

instrument såsom optioner och terminer att omfattas.

Fri etableringsrätt och fri konkurrens mellan

börser utgör två grundprinciper i det nya

regelverket. Kännetecknande är också att det är

frivilligt att söka börsauktorisation. Genom den nya

börslagstiftningen infördes auktoriserad

marknadsplats som en alternativ auktorisationsform

till börs. Kraven på en sådan auktoriserad

marknadsplats är i vissa avseenden lägre än vad som

gäller för en auktoriserad börs.

Utskottet har tidigare behandlat ett liknande

motionsyrkande (bet. 1997/98:FiU21). Utskottet

avstyrkte motionen med motiveringen att utskottet

inte ansåg att det fanns någon anledning för

riksdagen att begära att regeringen skulle ta

särskilda initiativ för att stimulera framkomsten av

regionala marknadsplatser. Riksdagen beslutade i

enlighet med utskottets förslag. Utskottet anser

inte att det finns skäl att föreslå någon ändring av

riksdagens tidigare ställningstagande. Motion N388

(mp) yrkande 22 avstyrks.

2. Kollektiva hemförsäkringar (mom. 5) (m,

kd, c, fp)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm

(m), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Göran

Hägglund (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Kollektiva hemförsäkringar

(gruppförsäkringar) bort ha följande lydelse:

Alltsedan 1982 har frågan om kollektiva

hemförsäkringar med obligatorisk anslutning varit

föremål för stark kritik. Frågan har återigen

aktualiserats genom det ramavtal som tecknats mellan

LO och Folksam och som ger de olika LO-förbunden

möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar som

omfattar samtliga medlemmar.

Förhållandet att fackliga organisationer tecknar

kollektiva sakförsäkringar för medlemskollektivet

utan individuell anslutning innebär att enskilda

medlemmar tvingas underkasta sig fackliga beslut

inom områden som helt saknar anknytning till

anställningen. Utan samband med den anställdes

intressen i egenskap av arbetstagare vidgar den

fackliga organisationen sitt verksamhetsområde in i

medlemmarnas privata sfär på ett sätt som försätter

den enskilde fackmedlemmen i ett underläge.

När en facklig organisation tecknar sakförsäkring

för medlemmar kollektivt, utan intresseanmälan,

binds den enskilde fackföreningsmedlemmen till ett

visst försäkringsbolag och till en viss

försäkringsprodukt, utan att medlemmen ges reell

möjlighet att själv välja det som passar honom eller

henne bäst. Det finns också en uppenbar risk för att

ett hushåll dubbelförsäkras, eller t.o.m.

trippelförsäkras.

Det är inte rimligt att en enskild person, som är

medlem i en facklig organisation som skall

tillvarata hans eller hennes intressen som

arbetstagare, därmed också måste acceptera ingrepp i

den privata ekonomin för ändamål som inte har någon

anknytning till arbetsförhållandena. Den enskilda

organisationsmedlemmen måste skyddas från kollektiva

försäkringslösningar som inskränker valfriheten,

kränker den personliga integriteten och försätter

individen i underläge. Kollektiv sakförsäkring bör

därför vara baserad på individuell anslutning.

Kollektiva sakförsäkringar utan krav på individuell

anslutning, som tecknas utan upphandlingsförfarande,

med ensidigt gynnande av ett försäkringsbolag och på

andra grunder än affärsmässiga, sätter den fria

konkurrensen på försäkringsmarknaden ur spel.

Kollektivets medlemmar mister sin valfrihet,

samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte

tillhör kollektivet riskerar att bli dyrare. Bristen

på sund konkurrens på försäkringsområdet kan

försvåra för den som inte tillhör en organisation

att få försäkringsskydd till rimlig kostnad.

Dessutom föreligger en uppenbar risk för att det

uppkommer en monopolliknande situation på

försäkringsmarknaden, vilket måste undvikas. Bland

annat av dessa skäl är det viktigt att kollektiv

sakförsäkring upphandlas i fri konkurrens på lika

villkor.

Även om det finns en reservationsrätt är

anslutningsformen en form av negativ avtalsbindning

som inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det

saknas i dag klara regler för de enskilda

medlemmarnas ställning i förhållande till

medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av

en lagstiftning som klargör hur långt

organisationers befogenheter sträcker sig i

förhållande till den enskilde medlemmen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

Fi701 (m) och Fi702 (m) bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande kollektiva hemförsäkringar

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Fi701 och

1999/2000:Fi702 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Vilka uppgifter som bör få förekomma i

kreditupplysningar (mom. 7) (m, kd)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m)

och Göran Hägglund (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Vilka uppgifter som bör få förekomma i

kreditupplysningar bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en effektiv

kreditupplysningsverksamhet ökar säkerheten i

näringslivet och främjar den ekonomiska

utvecklingen. En kreditupplysning måste vara en

färskvara för att samhället skall få tillgång till

en effektiv kreditprövning. I likhet med

motionärerna anser utskottet att det vore mycket

värdefullt om flödesinformation fick användas i

kreditupplysningar. Utskottet vill understryka att

en bred användning av flödesinformation är möjlig

enligt gällande lag men att detta inte har godtagits

av Datainspektionen. En proposition där denna fråga

behandlas är aviserad att avlämnas till riksdagen i

maj 2000. Utskottet utgår från att de synpunkter som

utskottet redovisat kommer att beaktas i det

pågående arbetet.

I sammanhanget vill utskottet också nämna att det

torde vara lämpligt att överväga om det bör införas

en skyldighet för den som lämnar en kreditupplysning

innehållande uppgift om att mål om

betalningsföreläggande har inletts att även ange om

motparten har bestritt ansökan.

Vad utskottet anfört med anledning av motion

1998/99:Fi707 (m, kd, c, fp) yrkandena 1 och 3 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande vilka uppgifter som bör få

förekomma i kreditupplysningar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi707 yrkandena

1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Uppgifter om ekonomisk brottslighet

(mom. 10) (m, kd)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m)

och Göran Hägglund (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Uppgifter om ekonomisk brottslighet bort ha

följande lydelse:

Kreditupplysningslagens regler innebär att den

omständigheten att en person döms till ett

långvarigt fängelsestraff för allvarlig ekonomisk

brottslighet inte får registreras i en

kreditupplysning. Utskottet anser att det är helt

fel. Själva grunden för svensk rättskipning är att

den skall ske offentligt och inför allas åsyn.

Utskottet anser att det inte skall vara möjligt att

bli dömd för allvarlig ekonomisk brottslighet utan

att omvärlden får kännedom om det. Utskottet anser

därför att det finns skäl för regeringen att se över

kreditupplysningslagen i detta avseende. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Fi706 (kd)

i denna del bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande uppgifter om ekonomisk

brottslighet

att riksdagen med anledning av motion

1999/2000:Fi706 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Avgiftsinformation till fondsparare (mom.

3) (m, kd, fp)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm

(m), Karin Pilsäter (fp) och Göran Hägglund (kd)

anför:

Vi vill erinra om att vi i de tidigare

lagstiftningsärendena har motsatt oss regeringens

förslag till regler om individuell

kostnadsinformation till fond-andelsägare (bet.

1998/99:FiU7 och bet. 1998/99:FiU21).