Bet. 1999/2000:FiU3

Finansutskottets betänkande

1999/2000:FIU03

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

FiU3

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i detta betänkande

förslagen i budgetpropositionen till anslag för

budgetåret 2000 inom utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner samt de motioner som väckts med

anledning av propositionens förslag.

Bidragen, som sammanlagt uppgår till 97 667

miljoner kronor, omfattar huvuddelen av statens

bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas

dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till

kommuner och landsting, dels i form av bidrag för

att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar

mellan kommuner respektive landsting. Dessutom kan

bidrag lämnas för särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting. Utskottet tillstyrker

propositionens förslag och avstyrker

motionsyrkandena.

Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal

andra kommunalekonomiska frågor som förts fram i

motioner under den allmänna motionstiden. Utskottet

avstyrker även dessa motionsyrkanden.

Till betänkandet har 10 reservationer och 6

särskilda yttranden fogats.

Propositionen

I proposition 1999/2000:1 Budgetpropositionen för

2000, utgiftsområde 25 Allmänna bidrag för kommuner,

föreslår regeringen

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att efter

förvärv av aktierna i Haninge Holding AB, ägare till

Haninge Bostäder AB, sälja aktierna till Venantius

AB (avsnitt 2.5.1),

2. att riksdagen godkänner att

försäljningsinkomsterna för aktierna i Haninge

Holding AB liksom utdelning från Venantius AB av ett

eventuellt överskott från avvecklingen av

fastigheter i Haninge Bostäder AB redovisas mot det

under utgiftsområde 25 uppförda anslaget A 2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting (avsnitt 2.5.1),

3. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar

anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner enligt följande uppställning:

----------------------------------------------------------

Verksamhetsområde Regeringens

----------------------------------------------------------

Anslag

förslag

1000-tal

kr

----------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

A Bidrag och ersättning till kommuner och landsting

----------------------------------------------------------

1 Generellt statsbidrag till kommuner och 78 003

landsting (ram.) 500

----------------------------------------------------------

2 Bidrag till särskilda insatser i vissa 1 091

kommuner och landsting (res.) 500

----------------------------------------------------------

3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och 18 571

landsting (obet.) 000

----------------------------------------------------------

4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning 700

(obet.)

----------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------

Summa för utgiftsområdet 97 666

700

----------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------

Motionerna

1999/2000:Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avreglering och

konkurrensutsättning av kommunernas och landstingens

verksamhet,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett

grundlagsenligt skatteutjämningssystem enligt vad som

anförts i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

utgiftsfördelning mellan stat och kommun i syfte att

åstadkomma en långsiktigt hållbar lösning enligt vad som

anförts i motionen,

16. att riksdagen begär att regeringen avvecklar den av

regeringen inrättade s.k. kommundelegationen enligt vad

som anförts i motionen,

17. att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna

inom den kommunala sektorn, utgiftsområde 25, enligt vad

som anförts i motionen.

1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om "kommunakut" och generella

ändringar av skatteutjämningen för att möta

befolkningsförändringar,

1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen

under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning och utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner enligt uppställningen i bilaga 2, i denna

del,

1999/2000:N213 av Runar Patriksson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att lokal mobilisering skall

vara huvudinriktningen i den regionalpolitiska

inriktningen med förslag om en glesbygdsfaktor i

skatteutjämningen till dess att ett bättre förslag kan

presenteras.

1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunerna.

1999/2000:N240 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nödvändigheten av att avskaffa

nuvarande inkomstutjämning inom ramen för det

inomkommunala utjämningssystemet.

1999/2000:K277 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om de finansiella riskerna med

kommunal näringsverksamhet,

1999/2000:K352 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

möjligheterna till kommunal skatteplanering genom

koncernbildning av bolag.

1999/2000:Fi601 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Robin Hood-skatten bör slopas.

1999/2000:Fi602 av Henrik Westman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avskaffande av nuvarande

utjämningssystem mellan kommunerna.

1999/2000:Fi603 av Catharina Hagen och Per Bill (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om momsreglernas

konkurrenseffekter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagstiftningen att privata företag inte

diskrimineras inom ramen för mervärdesskattesystemet.

1999/2000:Fi604 av Margareta Cederfelt och Catharina Hagen

(m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

översyn av de regler som gäller för den offentliga

marknaden i syfte att uppnå en icke diskriminerande

konkurrenssituation för samtliga inblandade sektorer i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Fi605 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till nytt

skatteutjämningssystem för kommuner och landsting.

1999/2000:Fi606 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till

hanteringsordning som skall ersätta verksamheten i den av

regeringen inrättade Kommundelegationen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår anslagsposten under utgiftsområde

25 A 2 Bidrag till särskilda åtgärder i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att försäljningslikvid från

försäljning av Haninge Bostäder på sedvanligt sätt skall

redovisas under inkomsttitel i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om försäljning av Haninge Bostäder

till Haninge kommun.

1999/2000:Fi607 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av skyndsam utredning om

ett nytt statsbidragssystem för kommunsektorn fr.o.m. år

2002,

2. att riksdagen beslutar avskaffa det inomkommunala

utjämningssystemet fr.o.m. 1 januari 2002 i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar om temporära ändringar för åren

2000 och 2001 av i dag gällande utjämningssystem i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Fi608 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda en tillämpning av fördröjd

kommunalskatt vid flytt.

1999/2000:Fi609 av Ulla-Britt Hagström och Rosita

Runegrund ( kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

skatteväxling av fastighetsskatten till förmån för

kommunerna.

1999/2000:Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av jobb och företagande

för den kommunala ekonomin,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om delat kostnadsansvar för

socialbidragen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett nytt utjämningssystem

grundat på strukturella förutsättningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommundelegation och kommunakut,

1999/2000:Fi611 av Per Landgren m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunsektorns behov av ökade

statsbidrag på kort sikt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om det kommunala

utjämningssystemet,

5. att riksdagen till anslag A 1 Generellt statsbidrag

till kommuner för budgetåret 2000 anvisar 463 000 000 kr

utöver vad regeringen föreslagit eller således 78 466 500

000 kr.

1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunal konkurrens.

Utskottet

Riksdagen har den 18 november 1999 beslutat om

utgiftsramar för statsbudgetens 27 utgiftsområden för

budgetåret 1999 (prop. 1999/2000:1, 1999/2000:FiU1, rskr.

1999/2000:28). Vid riksdagens fortsatta beredning av

anslagen inom respektive utgiftsområde får dessa ramar

inte överskridas. För utgiftsområde 25 fastställde

riksdagen ramen till 97 666,7 miljoner kronor.

Finansutskottet behandlar i detta betänkande regeringens

förslag i budgetpropositionen till anslag för budgetåret

2000 inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

samt de motioner som väckts med anledning därav. Utskottet

tar också ställning till ett tjugofemtal yrkanden i

motioner från den allmänna motionstiden i olika

kommunalekonomiska ämnen.

I enlighet med 5 kap. 12 § riksdagsordningen fastställs

samtliga anslag inom ett utgiftsområde genom ett beslut.

Frågor som inte påverkar anslagsbelopp, anslagstyp eller

anslagsvillkor för år 2000 behandlas emellertid separat.

Betänkandet är disponerat på det sättet att utskottet

inleder med att behandla anslagsfrågorna samt det med

anslaget A 2 sammanhängande förslaget i propositionen till

försäljning av aktier i Haninge Holding AB. Därefter tar

utskottet upp övriga kommunalekonomiska frågor.

Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner

Budgetpropositionen

Inledning

I budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 25)

föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa anslag för

år 2000 under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner. Utgiftsområdet omfattar merparten av statens

utgifter för bidrag till kommuner och landsting.

Utgiftsområdet omfattar fyra anslag. Bidragen lämnas dels

i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och

landsting (anslag A 1), dels i form av ett bidrag för att

åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan

kommuner respektive landsting (anslag A 3). Utgiftsområdet

omfattar också ett bidrag för särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting (anslag A 2). En del av detta

bidrag disponeras av Bostadsdelegationen. Till detta

kommer ett mindre bidrag till Rådet för kommunal

redovisning (anslag A 4). Under år 1999 finns också ett

anslag som avser bidrag till kommunernas och landstingens

skatteinkomster för år 1997.

Den beräknade sammanräknade utgiftsnivån framgår av

nedanstående tabell. Beslutade och föreslagna tillskott

innebär i förhållande till 1996 års nivå en höjning av

statsbidragen med 20 000 miljoner kronor år 2000.

Regeringen avser enligt propositionen att föreslå att

ytterligare 1 000 miljoner kronor tillförs vården och

skolan år 2001. Dessutom aviseras att anslaget till

särskilda insatser i vissa kommuner och landsting år 2001

engångsvis skall tillföras 700 miljoner kronor.

I budgetpropositionen föreslås vidare att det år 2000

genomförs ett första steg i en skattereform med bl.a.

kompensation för uttaget av allmän pensionsavgift, vilket

sker genom införandet av en skattereduktion kombinerat med

en reducering av avdragsrätten för den allmänna

pensionsavgiften. För kommuner och landsting innebär detta

att skatteinkomsterna för år 2000 beräknas öka med 4 800

miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att det

generella statsbidraget till kommuner och landsting

reduceras med motsvarande belopp, vilket innebär att en

del av statsbidragen växlas mot skatteintäkter.

Vid beräkningen av utgiftsramen har hänsyn också tagits

till de regleringar som föreslås till följd av

finansieringsprincipen. Förutom statsbidragshöjningarna

har riksdagen beslutat att den statliga skatt om 200 kr

som utgår på fysiska personers förvärvsinkomster skall

utgöra kommunal inkomstskatt åren 1999 och 2000. Detta

innebär att kommuner och landsting tillförs närmare 1 300

miljoner kronor under dessa år. I propositionen föreslås

att denna skatt skall utgöra kommunal inkomstskatt även år

2001, vilket ger ytterligare ca 1 300 miljoner kronor i

tillskott detta år. I utgifterna för år 1999 ingår 2 600

miljoner kronor i engångsvis ersättning till kommuners och

landstings skatteinkomster för år 1997.

Förutom ovan nämnda faktorer innebär de regeländringar i

utjämningssystemet som riksdagen beslutade om våren 1999

och som träder i kraft år 2000 en minskad omslutning i

systemet. Netto beräknas utjämningsbidraget minska med 2

699 miljoner kronor. En motsvarande minskning uppstår på

statsbudgetens inkomstsida genom att den utjämningsavgift

som kommuner och landsting betalar till staten minskar.

Ramen för år 2000 minskar med sammanlagt 5 858 miljoner

kronor.

Utgiftsutvecklingen

Miljoner kronor (löpande priser)

---------------------------------------------------

Utfall Anslag Utgifts- Förslag Beräknat Beräknat

1998 19991 prognos anslag anslag anslag

1999 2000 2001 2002

---------------------------------------------------

96

784 103 525 102 533 97 667 101 872 101 792

---------------------------------------------------

1 Inklusive beslut till följd av förslag på

tilläggsbudgeten för budgetåret 1999 i samband med den

ekonomiska vårpropositionen.

I propositionen understryker regeringen att målet

för utgiftsområdet är att så långt det är

möjligt skapa goda och likvärdiga ekonomiska

förutsättningar för kommuner respektive landsting

att uppnå de nationella målen inom olika

verksamheter. Genom förbättringen av de

offentliga finanserna har det varit möjligt att

genomföra en betydande höjning av statsbidragen

till kommuner och landsting. Den negativa

sysselsättningsutvecklingen i kommuner och

landsting har därmed kunnat vändas och

förutsättningarna för en positiv utveckling av

kvaliteten i skolan, vården och omsorgen har

väsentligen förbättrats.

Regeringen konstaterar att det ekonomiska

resultatet för kommunerna sammantaget har

förbättrats de senaste två åren medan däremot

resultatet för landstingssektorn försämrats

årligen sedan år 1996. Den genomsnittliga

kommunalskattesatsen minskade från 31,65 % år

1998 till 31,48 % år 1999. Av anslaget för bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner har

fr.o.m. 1996 fram till halvårsskiftet 1999 bidrag

på totalt cirka 1 370 miljoner kronor utbetalats.

Från den s.k. Bostadsdelegationen hade vid samma

tillfälle träffats överenskommelser om bidrag för

rekonstruktiva insatser i samband med

bostadsåtaganden om totalt ca 680 miljoner

kronor.

Den ökning av skatteinkomsterna som följer av

den förbättrade ekonomiska utvecklingen samt de

ökade statsbidragen ger enligt regeringens

bedömning utrymme för en ökning de närmaste åren

av de kommunala konsumtionsutgifterna. I fasta

priser beräknas dessa öka med drygt en procent

per år under åren 1999-2002 och antalet anställda

under perioden med i genomsnitt 13 500 personer

per år. Det finansiella sparandet bedöms för

perioden ligga på en nivå som krävs för att

sektorn som helhet bör klara kravet på ekonomisk

balans.

Regeringen gör bedömningen att det även under de

närmaste åren finns behov av särskilda medel för

kommuner och landsting med en särskilt svår

ekonomisk situation. De medel som avsätts

framöver för bidrag till särskilda insatser

behövs både för att stödja kommuner med

övermäktiga åtaganden för boendet och för att

stödja kommuner och landsting som av andra yttre

strukturella orsaker har svårt att nå balans i

ekonomin.

Anslagen för år 2000

Till anslaget A 1 Generellt statsbidrag till

kommuner och landsting föreslås riksdagen anvisa

ett ramanslag på 78 003,5 miljoner kronor. Syftet

med bidraget är att utgöra ett allmänt

finansiellt stöd till verksamhet i kommuner och

landsting. Bidraget skall dessutom vara ett

instrument för att genomföra ekonomiska

regleringar mellan staten och kommuner respektive

landsting. Anslaget fördelas i relation till

kommunens eller landstingets invånarantal. En

mindre del av bidraget fördelas dessutom under

åren 1997-2000 utifrån åldersbaserade kriterier.

I enlighet med vad som angavs i den ekonomiska

vårpropositionen föreslår regeringen att de

generella statsbidragen höjs med 3 900 miljoner

kronor år 2000. Åtgärden vidtas enligt

propositionen för att underlätta för kommuner och

landsting att klara det lagstadgade balanskravet,

för att fortsätta att värna kvaliteten i skolan,

vården och omsorgen samt för att minska behovet

av att höja kommunalskatterna.

Samtidigt föreslår regeringen att den beräknade

ökningen om 4 800 miljoner kronor av kommunernas

och landstingens skatteinkomster som följer av de

föreslagna förändringarna i inkomstbeskattningen

för år 2000 regleras genom en reducering av det

generella statsbidraget till kommuner och

landsting med motsvarande belopp. Ett antal

regleringar enligt finansieringsprincipen

föreslås också för budgetåret 2000, bl.a. med

anledning av stat-kyrkareformen och föreslagna

ändringar i fordonsbeskattningen.

Till anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser

i vissa kommuner och landsting föreslår

regeringen att riksdagen skall anvisa ett

reservationsanslag på 1 091,5 miljoner kronor.

Syftet med anslaget är att skapa möjligheter att

i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå kommuner

och landsting som på grund av speciella

omständigheter kan hamna i en särskilt svår

ekonomisk situation. Förslaget till

medelsanvisning innebär att anslaget ökas med

117,5 miljoner kronor i förhållande till

innevarande år. I detta belopp ingår en

tillfällig förstärkning med 20,5 miljoner kronor

motsvarande det belopp som hålls inne för de

kommuner som höjde skatten inför år 1999.

För år 2000 avser regeringen att fördela 84

miljoner kronor av anslaget till kommuner och

landsting i storstadsområdena för förebyggande

hiv/aidsverksamhet. Till anslaget kommer också i

enlighet med förslag i propositionen att föras

medel som efter försäljning av statens aktier i

Haninge Holding AB redovisas mot anslaget.

Till anslaget A 3 Statligt utjämningsbidrag till

kommuner och landsting föreslår regeringen att

riksdagen skall anvisa ett obetecknat anslag på

18 571 miljoner kronor. Syftet med det statliga

utjämningssystemet för kommuner och landsting är

att åstadkomma likvärdiga ekonomiska

förutsättningar för kommuner respektive landsting

att bedriva sin verksamhet oavsett strukturella

förhållanden. Utjämningssystemet består av

inkomstutjämning och kostnadsutjämning.

Utjämningsbidraget utjämnar såväl skillnader i

skattekraft som strukturella kostnadsskillnader

mellan kommuner respektive landsting. Bidraget

lämnas till kommuner respektive landsting med en

skattekraft som är lägre än genomsnittet för

riket och till kommuner respektive landsting med

ogynnsam kostnadsstruktur.

Anslaget för utjämningsbidrag motsvarar summan

av samtliga bidrag som kommuner och landsting får

i både inkomst- och kostnadsutjämningen. Bidraget

motsvaras av avgifter på statsbudgetens

inkomstsida från kommuner och landsting med en

mera gynnsam inkomst- och kostnadsstruktur.

Inkomst- och kostnadsutjämningen är

statsfinansiellt neutral, eftersom summan av

bidrag och avgifter är lika stora.

Genom de förändringar i utjämningssystemet som

riksdagen beslutade om våren 1999 (bet.

1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253) beräknas

omslutningen minska med 2 849 miljoner kronor.

Till detta kommer effekten av de föreslagna

förändringarna i inkomstbeskattningen, vilket

beräknas öka omslutningen i utjämningssystemet

med 150 miljoner kronor.

Till anslaget A 4 Bidrag till Rådet för kommunal

redovisning föreslår regeringen att riksdagen

skall anvisa ett obetecknat anslag på 0,7

miljoner kronor. Syftet med bidraget är att vara

ett ekonomiskt stöd till Rådet för kommunal

redovisning, som är en ideell förening för

normbildning i redovisningsfrågor för kommuner

och landsting. Medlemmar i rådet är staten,

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Motionerna

I motion Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m)

framhåller Moderata samlingspartiet att grunden

för den kommunala ekonomin är skatteinkomsterna

och deras tillväxt. Det bästa sättet att stärka

kommunernas ekonomi och skapa utrymme för god

service och lägre skatter är därför att ha en god

tillväxt som ger fler skattebetalare. Kommunernas

ekonomiska problem löses bäst genom en politik

som leder till att fler jobb växer fram i

företagen och att kunskapsinnehållet - och därmed

lönebetalningsförmågan och arbetsinkomsterna -

ökar. Enligt motionärerna underlättar en sådan

utveckling finansieringen av kärnuppgifterna

samtidigt som utrymmet för skattesänkningar

växer.

Motionärerna hävdar att den ekonomiska politik

som Moderata samlingspartiet företräder skapar

förutsättningar för ett snabbare växande

skatteunderlag genom bl.a. en avreglering av

arbetsmarknaden och lägre skatt på investeringar.

Det leder í sin tur till att kommunernas

kostnader för socialbidrag och

arbetsmarknadsåtgärder sjunker. Effekterna för

kommunsektorn av en bättre ekonomisk utveckling

beräknas i motionen uppgå till 2,8 miljarder

kronor år 2000, 12,4 miljarder kronor år 2001 och

22,4 miljarder kronor år 2002.

I den moderata partimotionen görs bedömningen

att det tillgängliga utrymmet för sänkt

kommunalskatt åtminstone inledningsvis

huvudsakligen bör utnyttjas för att sänka

utdebiteringen. Den relativt starka ökningen av

de kommunala skatteinkomsterna 1999-2001 ger ett

tydligt utrymme för sänkt kommunalskatt. För att

säkerställa att alla kommuner kan sänka

kommunalskatten föreslår Moderata samlingspartiet

att staten tar över vissa kostnader som i dag

belastar den kommunala sektorn. Detta kan,

framhåller man, tekniskt ske på olika sätt men

bör genomföras i samband med att en nationell

skolpeng införs. Innebörden är att staten övertar

finansieringsansvaret för grundskolan år 2001, då

motsvarande drygt 11 miljarder kronor avlastas

kommunsektorn. År 2002 avlastas på motsvarande

sätt 22 miljarder kronor. I motionen föreslås

att kostnaderna för grundskolan för stat och

kommun neutraliseras i samband med att nivån för

de generella statsbidragen fastställs.

I motionen understryks att Moderata

samlingspartiet står bakom

finansieringsprincipen. Den innebär enligt

motionen att kommunernas ekonomiska ställning

inte skall förändras genom statliga beslut.

Förutom neutraliseringen till följd av en ändrad

uppgiftsfördelning på skolområdet föreslår

motionärerna att kommunerna fullt ut skall

kompenseras för de minskningar av

skatteunderlaget och de ökade kostnader som blir

följden av förslagen i den moderata

partimotionen. Det gäller t.ex. förslagen om

grundavdrag för barn respektive förvärvsavdrag i

den kommunala beskattningen. För utgiftsområde 25

innebär förslagen ökade utgifter budgetåret 2000

på 12 492,5 miljoner kronor. Anslaget A 1

Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

bör enligt motionen tas upp med ett belopp som

överstiger propositionens förslag med 13 584

miljoner kronor. Samtidigt avvisas regeringens

förslag till anslaget A 2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting, den s.k.

kommunakuten.

Kristdemokraterna redovisar sitt

kommunalekonomiska alternativ i motion Fi611 av

Per Landgren m.fl. (kd). Enligt motionärerna har

de sedan år 1995 successivt ökade allmänna

egenavgifterna minskat de kommunala

skatteintäkterna med drygt 18 miljarder kronor.

Till detta kommer statliga reformer om ett ökat

kommunalt ansvarstagande som inte finansierats av

staten enligt finansieringsprincipen, t.ex.

assistansersättningen inom LSS (lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade).

Motionärerna understryker att kommunsektorns

skatteintäkter i hög grad påverkas av

sysselsättningsutvecklingen i den privata

sektorn. Sveriges långsiktiga

tillväxtförutsättningar hade med all säkerhet

varit mycket bättre, framhåller man, om inte

regeringens politik ensidigt inriktats på

budgetsanering och alltför lite på att förbättra

företagsklimatet. Strukturella åtgärder måste

vidtas för att den för närvarande kraftiga

tillväxten inte skall bli kortvarig. Den

fortfarande höga arbetslösheten avspeglar sig

enligt motionen i högre kostnader och sämre

utvecklingsmöjligheter för kommunsektorn.

I motionen hävdas att det i budgetpropositionen

för år 2000 inte föreslås nya resurstillskott

till kommunsektorn. De extra statsbidrag som

tillförs presenterades redan i våras och skall

enligt motionen ses som en återföring av det

minskade skatteunderlaget till följd av de

avdragsgilla egenavgifter som infördes år 1995.

När det gäller de ökade skatteinkomsterna för

kommunsektorn uppgår de enligt Kristdemokraterna

år 2000 snarare till ca 15 miljarder kronor än de

av regeringen redovisade 25 miljarderna.

Motionärerna pekar också på att behoven av

utbildning, vård och omsorg kommer att öka

årligen till följd av den demografiska

utvecklingen.

Enligt motionen måste åtskillnad göras mellan

den korta och den långa sikten. På kort sikt är

det svårt att hävda att strukturomvandling och

bättre ledning av verksamheter skulle göra att

människor med vård- och omsorgsbehov i dag får

den hjälp de behöver och har rätt till. På längre

sikt är det endast en stark

sysselsättningsutveckling som i kombination med

fortsatta strukturreformer kan trygga

verksamheterna inom kommunsektorn.

Kristdemokraterna anser därför att sektorn

behöver ett tillskott utöver de medel som

regeringen anslår för att täcka in den högre

ambitionsnivå som partiet har, bland annat vad

gäller antalet vårdplatser.

Tillskottet bör vara 1,1 miljarder för

budgetåret 2000. Motionärerna understryker att

Kristdemokraterna också föreslagit en rad andra

åtgärder som får ekonomiska konsekvenser för

kommunsektorn och som bör regleras enligt

finansieringsprincipen. Ett exempel är att

kommunernas kostnader som följd av ett nytt

vårdnadsbidrag kan beräknas minska med 500

miljoner kronor redan år 2000. Enligt motionens

förslag ökar utgifterna för utgiftsområde 25 för

år 2000 med 463 miljoner kronor i förhållande

till propositionens förslag.

Centerpartiet understryker i motion Fi211 av

Lennart Daléus m.fl. (c) att regeringens

budgetförslag, trots ökade skatteintäkter, inte

löser de kortsiktiga problem som finns i många

kommuner och landsting. De ökade skatteintäkterna

fördelas inte lika över landet. Visserligen

kompenserar utjämningssystemet en del men i

kombination med befolkningsminskning sjunker

enligt motionärerna flera kommuners och

landstings ekonomiska bas de närmaste åren. 210

av landets 289 kommuner minskar i folkmängd.

Minskande befolkning innebär i sin tur att

arbetstillfällen försvinner och att skattekraften

urholkas. Regeringen gör inget för att åtgärda

dessa strukturella problem utan öppnar i stället

en kommunakut. Motionärerna anser att Sveriges

kommuner och landsting inte behöver någon

akutmottagning. Anslaget A 2 Bidrag till

särskilda insatser i vissa kommuner och landsting

bör därför dras in.

Enligt motionen krävs såväl en omfördelning

mellan kommunerna och landstingen som ett

tillskott i form av ökade statsbidrag.

Centerpartiet förutsåg problemen med att

finansiera vården och omsorgen redan under förra

riksmötet och träffade därför en överenskommelse

med Socialdemokraterna om inriktningen och

omfattningen av försvaret. Uppgörelsen innebär

att ca 8 miljarder kronor kommer att frigöras

under perioden 2002-2004. Partiet är nu berett

att gå vidare med nya strukturella förändringar

och föreslår därför reformer riktade till bl.a.

barnfamiljer och pensionärer. Dessa reformer ger

kommunerna ökade skatteintäkter varför utgifterna

inom utgiftsområde 25 enligt motionen kan minskas

i motsvarande mån, för budgetåret 2000 med 369

miljoner kronor i förhållande till propositionens

förslag.

Folkpartiet liberalerna presenterar sitt

kommunalekonomiska alternativ i motionerna Fi212

av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Fi610 av Karin

Pilsäter m.fl. (fp). Motionärerna understryker

att en mycket viktig del av välfärden organiseras

och finansieras av kommuner och landsting. De

kommunala budgetarna står för den absolut

övervägande delen av människors viktiga behov av

skola, barnomsorg, äldreomsorg, sjukvård men även

av gator, vägar och kollektivtrafik liksom av

individuellt stöd i särskilda fall. Hur kommuner

och landsting sköter sin verksamhet är därför av

avgörande betydelse, framhålls i motionen, såväl

när det gäller att få ut så mycket som möjligt av

skattepengarna som när det gäller valet av

verksamheter som finansieras med kommunala medel.

Motionärerna anser att den nuvarande

fokuseringen på bidrag och utjämningssystem har

dragit uppmärksamhet från det som är långt

viktigare, nämligen att ekonomin kan växa så att

kommunerna och landstingen därmed får ökade

resurser. Även för den kommun som i dag får det

högsta utjämningsbidraget per invånare, Borgholms

kommun, skulle en treprocentig tillväxt per år av

det egna skatteunderlaget på tre år uppväga hela

utjämningsbidraget. Detta visar, framhålls det i

motionen, att tillväxt i ekonomin är viktigare

för kommunerna än bidrag.

I motionen understryks att Folkpartiet har delat

regeringens bedömning av volymen på

statsbidragen till kommunerna de senaste åren.

Samtidigt pekar motionärerna på att kommunernas

situation i mycket har sin grund i regeringens

otillräckliga arbetslöshetsbekämpning och de

därigenom ökade sociala kostnaderna. Motionärerna

tillstyrker mot bakgrund av det ekonomiska läget

för kommunsektorn de i budgetpropositionen

angivna utökningarna av statsbidraget. För de

senare åren i perioden anges att definitiv

ställning tas när den fortsatta ekonomiska

utvecklingen kan bedömas.

I motionen avvisas regeringens förslag angående

den s.k. kommunakuten. Det är orimligt, heter

det, att de kommuner som långsiktigt har

strukturproblem efter särskild överenskommelse

och utan generella regler får pengar av staten.

De strukturella problemen bör fångas in i

utjämningssystemet, övriga faktorer skall

kommunerna ta ansvar för gentemot sina väljare.

En modell med en permanent inrättad

akutmottagning ger enligt motionärerna helt

felaktiga signaler. Tonvikten för de statliga

insatserna måste i stället ligga på att skapa

rimliga generella förutsättningar genom ett väl

fungerande utjämningssystem.

Sammantaget föreslår Folkpartiet liberalerna en

minskning av utgifterna på utgiftsområde 25 för

budgetåret 2000 med 2 712 miljoner kronor. Nivån

på de generella statsbidragen föreslås minskas

med 1 705 miljoner kronor. Nivån påverkas bl.a.

av en föreslagen överföring till staten av

assistansersättningen och av att personer över 65

år föreslås få behålla sina assistenter redan

från den 1 januari 2000.

Frågan om hanteringsordningen för och anslaget

till den s.k. kommunakuten tas även upp i motion

Fi606 av Gunnar Hökmark m.fl. (m). Motionärerna

menar att regeringen öppnat för en kuriös

förhandlingsekonomi gentemot enskilda kommuner

och landsting vid sidan av det mycket långtgående

utjämningssystemet. Det finns stora risker att

detta kommer att urarta till en slumpartad

bidragsgivning till kommuner som väljs ut som

bidragstagare bland många sökande. Systemet

inbjuder kommuner att söka bidrag i stället för

att i första hand ta tag i sina problem.

Motionärerna yrkar avslag på verksamheten och

anser att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med en annan lösning grundad t.ex. på

den Hamdahlska utredningens förslag från år 1995.

Propositionens och motionernas förslag till anslag för

år 2000 inom utgiftsområde 25 framgår av följande

tabell:

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till

anslag för år 2000 inom

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Belopp i 1000-tal kronor

------------------------------------------------------------------------------

Anslag Anslags-Regeringens

typ förslag

(m) (kd) (c) (fp)

------------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------

A 1 Generellt statsbidrag (ram.) 78 003 +13 584 +463 +722 -1 705

till kommuner 500 000 000 500 000

och landsting

------------------------------------------------------------------------------

A 2 Bidrag till särskilda (res.) 1 091 500 -1 091 -1 091 -1 007

insatser i vissa 500 500 000

kommuner och

landsting

------------------------------------------------------------------------------

A 3 Statligt (obet.) 18 571

utjämningsbidrag till 000

kommuner och

landsting

------------------------------------------------------------------------------

A 4 Bidrag till Rådet för (obet.) 700

kommunal

redovisning

------------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------

Summa 97 666 +12 492 +463 -369 -2 712

700 500 000 000 000

------------------------------------------------------------------------------

Utskottets ställningstagande

På de närmast föregående sidorna har regeringens

förslag till medelsanvisning för utgiftsområde 25 samt

anslutande motionsförslag redovisats. Utskottet övergår

nu till att redovisa sin samlade syn på

anslagsfördelningen.

Riksdagen har efter förslag av utskottet i betänkande

1999/2000:FiU1 den 18 november 1999 beslutat om ramar

för utgiftsområden och om beräkningen av statens

inkomster för budgetåret 2000. Ramen för utgiftsområde

25 har därvid lagts fast till 97 666,7 miljoner kronor.

Utskottet har i detta sammanhang ställt sig bakom den

samhällsekonomiska bedömning av det finansiella

utrymmet för kommunsektorn som regeringen gjort i

budgetpropositionen.

Utskottet vill understryka det som i propositionens

sägs om att den förda ekonomiska politiken i hög grad

bidragit till att det under de senaste åren varit

möjligt att tillföra kommuner och landsting betydande

ökningar av de generella statsbidragen. Beslutade och

föreslagna tillskott innebär - i förhållande till 1996

års nivå - således en höjning av statsbidragen med 20

000 miljoner kronor år 2000. Utskottet kan konstatera

att utvecklingen av den kommunala ekonomin är starkt

beroende av den samhällsekonomiska utvecklingen liksom

av det statsfinansiella läget. I samband med den

kraftfulla saneringen av de offentliga finanserna har

en varaktigt låg inflation och låga räntor etablerats.

Detta har i sin tur befrämjat tillväxten inom den

privata sektorn. Med den kraftiga tillväxten har också

kommunsektorns ekonomi förbättrats genom en

förstärkning av skatteunderlaget.

I motionerna från Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna

framhåller motionärerna tillväxtens och

sysselsättningsutvecklingens stora betydelse för

kommunernas och landstingens inkomster. Som utskottet

ovan berört är detta samband i och för sig uppenbart

eftersom huvuddelen av kommunsektorns inkomster kommer

från kommunalskatten och denna i princip helt baseras

på en beskattning av hushållens arbetsinkomster. I sin

bedömning av den kommunala ekonomins utveckling de

närmaste åren anger regeringen att den ökning av

skatteinkomsterna som följer av den förbättrade

ekonomiska utvecklingen samt de ökade statsbidragen ger

utrymme för en ökning av de kommunala

konsumtionsutgifterna med i genomsnitt drygt en procent

per år. Denna utveckling är mycket välkommen och

illustrerar enligt utskottet väl tillväxtens betydelse

för den kommunala ekonomin.

Genom att skatteinkomsterna utvecklas på ett positivt

sätt finns enligt utskottet bättre allmänna

förutsättningar för kommuner och landsting att klara

balanskravet och samtidigt fortsätta att tillgodose

angelägna behov inom i första hand områdena skola, vård

och omsorg. De uppföljningar som på regeringens uppdrag

gjorts under åren 1997 och 1998 om användningen av de

ökade statsbidragen visar enligt propositionen på att

den allra största delen använts till dessa prioriterade

kärnverksamheter. Utskottet delar regeringens

uppfattning att det är av stor vikt att vården,

omsorgen och skolan även fortsättningsvis prioriteras.

Samtidigt är det viktigt att understryka betydelsen av

att kommunerna och landstingen bedriver ett långsiktigt

och målmedvetet arbete med att effektivisera och

omstrukturera sin verksamhet för att inte minst möta

den väntade ökningen av behoven inom vården och

äldreomsorgen. Utskottet utgår i likhet med regeringen

från att kommuner och landsting de kommande åren är

restriktiva med att höja sin skattesats.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att

löntagarna ges en skattereduktion som under år 2000

motsvarar 25 % av den allmänna pensionsavgiften för

beskattningsåret. Samtidigt föreslås att avdraget för

egenavgiften vid den statliga och kommunala

beskattningen skall begränsas med 25 %. Genom den

begränsade avdragsrätten kommer kommunsektorns

skatteintäkter under år 2000 att öka med 4,8 miljarder

kronor. För att neutralisera denna effekt har

regeringen i sitt budgetalternativ föreslagit att det

generella statsbidraget (anslaget A 1) skall minskas

med ett lika stort belopp. Samtliga borgerliga partier

motsätter sig i sina budgetalternativ de av regeringen

föreslagna skatteförändringarna. Utskottet noterar

emellertid att inget av partierna har återtagit den av

regeringen förordade bidragsminskningen eller på något

annat sätt kompenserat kommuner och landsting för denna

indragning. På grund därav ligger samtliga fyra

partiers överföringar till kommunsektorn på en 4,8

miljarder lägre nivå än vad som framgår av respektive

partis budgetalternativ.

Utskottet kan konstatera att Moderata samlingspartiets

och Kristdemokraternas samlade förslag till utgifter

inom utgiftsområdet överskrider den av riksdagen

fastställda ramen, i det moderata alternativet med ca

12,5 miljarder kronor och i det kristdemokratiska

alternativet med ca 0,5 miljarder kronor. Moderata

samlingspartiet föreslår i sitt bugetalternativ mycket

omfattande skattesänkningar som till ungefär två

tredjedelar direkt påverkar de kommunala

skatteinkomsterna. På utgiftsområde 25 kompenseras

kommunsektorn för detta bortfall med höjda statsbidrag

på i storleksordningen 13,5 miljarder kronor. Utskottet

noterar att den sammantagna effekten av de moderata

förslagen blir minskade resurser för kommuner och

landsting. Enligt utskottets uppfattning skulle

skattesänkningar enligt den moderata modellen dessutom

innebära fördelningspolitiska effekter som är

oacceptabla, varför de avvisas av utskottet.

Även i Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås

skattesänkningar som påverkar de kommunala

skatteinkomsterna med betydande belopp. Genom en

förändring av det kommunala grundavdraget kan de

kommunala inkomsterna beräknas minska med ca 17

miljarder kronor år 2000. För detta bortfall skall

kommuner och landsting enligt motionärerna kompenseras

fullt ut genom att ett lika stort belopp tillgodoräknas

dem från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt.

Utskottet vill understryka att denna nettoredovisning

mot en inkomsttitel inte ger en fullständig bild av

Kristdemokraternas kommunalekonomiska alternativ.

Utskottet anser att kommuner och landsting med en

kristdemokratisk politik sammantaget skulle få

betydligt sämre möjligheter att tillgodose de ökande

behoven av inte minst vård och omsorg.

Även om en icke obetydlig förbättring av

kommunsektorns ekonomi i stort kan förutses för de

närmaste åren är utskottet väl medvetet om att vissa

kommuner och landsting under en övergångsperiod kommer

att ha en svår ekonomisk situation. Utskottet delar

därför regeringens bedömning att det finns behov av

särskilda medel för att bl.a. stödja kommuner med

övermäktiga åtaganden för boendet. Utskottet kan

följaktligen inte ställa sig bakom de krav som i

motioner från Moderaterna, Centerpartiet och

Folkpartiet reses på att avskaffa anslaget A 2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att

det finns ett antal kommuner och landsting som till

följd av främst strukturella orsaker har hamnat i en

särskilt svår ekonomisk situation och därför har

svårigheter att klara balanskravet. Dessa problem kan

på kort sikt knappast lösas inom ramen för det

kommunala utjämningssystemet. Det är mot denna bakgrund

som det kan finnas behov av medel för särskilt stöd.

För att bedöma behovet av stöd och vilka villkor som

skall ställas måste en individuell prövning göras i

varje enskilt fall, vilken innefattar en ingående

analys av den sökande kommunens eller landstingets

ekonomiska situation och en överläggning med kommunen/-

landstinget om vilka åtgärder som bör vidtas. För att

bereda ansökningar om stöd har regeringen inrättat

Kommundelegationen. Grunderna för bidragsgivningen

finns fastlagda i delegationens direktiv. Utskottet

vill därför tillbakavisa det som anförs i motionerna

Fi606 (m) och Fi610 (fp) om en slumpartad och

godtycklig bidragsgivning. Samtidigt förutsätter

utskottet att regeringen vid lämpligt tillfälle

återkommer till riksdagen med en mer utförlig

återapportering om hur de anvisade medlen har använts.

Med vad utskottet ovan anfört tillstyrks

sammanfattningsvis förslaget till medelsanvisning i

propositionen och avstyrks motionerna Fi209 (m)

yrkandena 16 och 17, Fi211 (c) yrkande 7 i denna del,

Fi212 (fp) yrkande 9 i denna del, Fi606 (m) yrkandena 1

och 2, Fi610 (fp) yrkandena 1 och 6 samt Fi611 (kd)

yrkandena 1 och 5.

Försäljning av aktier i Haninge Holding AB

Budgetpropositionen

I propositionen föreslås att riksdagen skall bemyndiga

regeringen att efter förvärv av aktierna i Haninge

Holding AB, ägare till Haninge Bostäder AB, sälja

aktierna till Venantius AB. Vidare föreslår regeringen

att riksdagen skall godkänna att

försäljningsinkomsterna för aktierna i Haninge Holding

AB liksom utdelning från Venantius AB av ett eventuellt

överskott från avvecklingen av fastigheter i Haninge

Bostäder AB redovisas mot det under utgiftsområde 25

uppförda anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i

vissa kommuner och landsting.

Riksdagen beslöt våren 1995 om ett särskilt bidrag på

ca 905 miljoner kronor till Haninge kommun för att dels

lösa kvarvarande skulder i Bostadsstiftelsen

Haningehem, dels ändra villkoren i ett befintligt

statligt lån till kommunen. Insatserna finansierades

med medel som år 1995 annars skulle ställts till

kommunsektorns förfogande till följd av effekterna av

finansieringen av EU-inträdet (prop. 1994/95:150 bilaga

7, bet. 1994/95:FiU19, rskr. 1994/95:416). En

rekonstruktion av bostadsföretaget genomfördes.

Regeringen uttalade att avsikten var att en

vidareförsäljning av det aktuella fastighetsbeståndet

skulle ske vid en tidpunkt som kunde bedömas lämplig

utifrån fastighetsmarknadens utveckling. Det sades

vidare att det överskott som uppstår skulle tillfalla

staten. Mot bakgrund av hur bidraget till Haninge

kommun finansierades ansåg regeringen att ett överskott

som kunde uppstå för staten vid en vidareförsäljning av

det holdingbolag som då bildades skulle återföras till

kommunsektorn.

Motionen

I motion Fi606 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) framhåller

motionärerna att det av propositionen framgår att

regeringen avser att uppmuntra Haninge kommun att köpa

tillbaka en del av sitt gamla bostadsbestånd. Det

framstår enligt motionen som anmärkningsvärt att en

kommun som efter stora vedermödor blivit av med sitt

bostadsbekymmer skall inlåtas på nya äventyr. Det är

inte en kommunal kärnuppgift att äga och förvalta

bostäder. Motionärerna anser att hela företaget skall

säljas ut och att regeringen inte bör agera så att

Haninge kommun frestas att på nytt bli ägare av

hyresfastigheter.

Motionärerna yrkar också avslag på regeringens förslag

att de medel som kommer att inflyta vid en försäljning

inte skall föras mot en inkomsttitel i enlighet med

normal tågordning utan i stället redovisas mot anslaget

A 2.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis uttrycka sin

tillfredsställelse över att den ekonomiska

rekonstruktion av Haninge kommun som staten medverkat

till har varit framgångsrik. Utskottet kan konstatera

att regeringen med de i propositionen föreslagna

åtgärderna fullföljer de utfästelser som gjordes år

1995 i samband med att beslutet togs om särskilda

insatser för Haninge kommun. Med hänsyn till att

bidraget till Haninge kommun ursprungligen

finansierades av kommunkollektivet är det enligt

utskottet naturligt att medlen återförs dit.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot att

försäljningsinkomsterna redovisas mot anslaget A 2 och

att avsteg görs från principen om bruttoredovisning på

statsbudgeten. Som framgår av propositionen har

riksdagen enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten

möjlighet att göra avsteg från principen att

försäljningsinkomster skall redovisas mot en

inkomsttitel. Enligt förarbetena till lagen är det i

sådant fall lämpligt att detta ges till känna i samband

med att beslutet om försäljning fattas. När det gäller

vad som anförs i motion Fi606 (m) om en återförsäljning

till Haninge kommun av delar av kommunens tidigare

bostadsföretag vill utskottet peka på att avsikten är

att skapa en möjlighet för kommunen att återförvärva en

del av företaget och att det enligt utskottet är en

självklarhet att det ankommer på varje kommun att själv

inom ramen för gällande regelsystem besluta om sin

verksamhet.

Med vad utskottet anfört tillstyrks förslagen i

propositionen och avstyrks motion Fi606 (m) yrkandena 3

och 4.

Bidrags- och utjämningssystemet

Principerna för utjämningssystemet

Motionerna

I motion Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) ställs krav på

att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om

ett nytt och grundlagsenligt skatteutjämningssystem. I

motionen hävdas att dagens utjämningssystem har direkt

skadliga effekter på samhällsekonomin genom att

kommunerna inte har några incitament att medverka till

en ekonomisk tillväxt genom att nya jobb skapas.

Regeringens politik leder enligt motionärerna till en

fortgående sammanpressning av skatteuttaget i landets

kommuner. Den kommunala självstyrelsen och

beskattningsrätten är i praktiken på väg att avskaffas.

Det är Moderata samlingspartiets uppfattning att den

kommunala självstyrelsen måste respekteras och att

kommunal konkurrens, bl.a. på skattesidan, snarare

skall uppmuntras än förhindras.

Utjämningssystemet är enligt motionärerna i strid med

grundlagen uppbyggt så att kommuner och landsting inte

får behålla intäkterna av den skatt som för medborgarna

anges som kommunalskatt. I stället tvingas de bidra

till varandras kostnader och svara för en långtgående

inkomstutjämning. Systemets konstruktion har därutöver

både konserverat höga skatter i högskattekommunerna och

höjt kostnadsnivån samtidigt som systemet motverkar

ekonomisk tillväxt genom att lägga ut negativa

incitament på enskilda kommuner. Till detta kommer nu,

framhålls i motionen, signaler från regeringspartiet

där kommunala skattesänkningar anges som skadliga och

t.o.m. skall kunna motverkas genom riktade åtgärder.

Skulle detta fullföljas har Sverige hamnat i ett

närmast totalitärt system ur kommunal

självbestämmandesynpunkt, hävdar motionärerna.

I motion Fi601 av Maud Ekendahl (m) ställs krav på att

den s.k. Robin Hood-skatten slopas. I motionen hävdas

samtidigt att den kollektiva slutavräkningen av

kommunalskattemedel innebär en omfattande omfördelning

av skatteinkomster som är till nackdel för duktiga

kommuner.

I motion Fi602 av Henrik Westman (m) anges att den

senaste justeringen av utjämningssystemet innebär

sådana effekter att det finns stor anledning att

misstänka att det inte bara är regionalpolitiska utan

också rent partipolitiska grunder som fått styra

uppbyggnaden av systemet. Ett sådant system måste

enligt motionären avskaffas. En utjämning mellan

kommuner kan behövas men utjämningen bör då vara

objektiv, någorlunda rättvis, innehålla positiva

incitament samt ske via statsskatten och inte som nu

via kommunalskatten.

Enligt motion Fi605 av Stefan Attefall m.fl. (kd)

drabbas Stockholmsregionen hårt av utjämningssystemet.

Det finns enligt vad som framhålls i motionen två skäl

till varför regeringen skyndsamt måste återkomma till

riksdagen med ett nytt förslag till utjämningssystem.

Det ena skälet är den tillväxtfientliga

pomperipossaeffekten som innebär att många kommuner

förlorar på att öka sitt skatteunderlag. Det andra är

att storstadens speciella förutsättningar inte

tillräckligt beaktats i dagen system. Motionärerna

varnar för att ställa olika delar av landet mot

varandra när det gäller att jämna ut skatteutfallet.

Stockholmsregionen är en tillväxtmotor som hela Sverige

har nytta av, framhåller motionärerna.

Motionärerna framhåller att Stockholm läns landsting

är den största förloraren i utjämningssystemet genom

att man tappar 1,2 miljarder kronor per år jämfört med

i dag efter det att införandeperioden har gått ut år

2004. I motionen pekas också bl.a. på att

utjämningssystemet inte tar nödvändig hänsyn till

kollektivtrafikens kostnadsstruktur och att kostnaderna

för att producera vård är stora i storstadsregionerna.

Exempelvis finns det större psykisk ohälsa och större

vårdbehov i en storstad. Högre kostnader för löner,

lokaler och en allmänt högre kostnadsnivå är andra

exempel på storstadsregionernas merkostnader som inte

beaktas i det nuvarande systemet. Motionärerna lyfter

också fram de demokratiska aspekterna på

utjämningssystemet. Systemet är nämligen så krångligt,

anser man, att ingen har fullständig kunskap om alla

dess effekter. Med tanke på att systemet omfördelar

tiotals miljarder kronor är detta mycket

otillfredsställande ur demokratisk synvinkel.

Enligt motion Fi607 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) bör det

grundlagsvidriga och tillväxtfientliga inomkommunala

utjämningssystemet avskaffas fr.o.m. den 1 januari

2002. Under den mellanliggande tiden bör vissa

nödvändiga temporära förändringar vidtas. Enligt

motionärerna har parollen att utjämningssystemet skall

ge alla kommuner "likvärdiga förutsättningar" genom det

år 1995 beslutade inomkommunala systemet fått en ny och

märklig innebörd. Denna är, sägs i motionen, att en

kommun eller ett landsting inte skall kunna påverka sin

situation i positiv riktning och då skörda några

frukter av en framgångsrik politik.

I motionen föreslås också att en utredning skall

tillsättas med uppdrag att skyndsamt presentera ett

nytt bidragssystem för kommunsektorn med statligt

bidrag till kommuner och landsting med för sina

uppgifter otillräcklig skattekraft. Systemet skall

grundas på att det skall stimulera landets tillväxt

samt vara grundlagsenligt och avsevärt enklare i sin

uppbyggnad än dagens svåröverskådliga system.

Utformningen bör, framhåller motionärerna, underlättas

om samtidigt vissa uppgifter som i dag bekostas genom

kommunerna och landstingen får en nationell

finansiering.

I motion Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

understryker motionärerna att det är högst rimligt med

ett system för utjämning av de kommunalekonomiska

förutsättningarna. Människor skall ha samma möjligheter

att kunna erhålla grundläggande kommunalt finansierad

service oavsett var man råkar bo. Däremot undergräver

en långtgående och felaktigt utformad inkomstutjämning

den kommunala självstyrelsen och tar bort viktiga

ekonomiska incitament för kommunerna. I motionen pekas

på att vissa kommuner med den nuvarande

inkomstutjämningen vid en ökning av skatteunderlaget

får betala en avgift som är större än

skatteinkomstökningen, den s.k. pomperipossaeffekten.

Detta missförhållande måste enligt motionärerna rättas

till genom en sänkning av utjämningsgraden.

Enligt motionärerna är systemet för kostnads- och

inkomstutjämning oöverskådligt, och för den enskilda

kommunen kan slutresultatet bli starkt beroende av hur

en viss enskild faktor faller ut. I motionen ställs

krav på ett nytt system där utjämningen grundas på

strukturella faktorer för både kostnader och inkomster,

något som kan medföra att kommuner med högre

skattekraft men också med höga strukturella kostnader i

högre grad kan klara dessa själva. En ny utredning bör

därför tillsättas med inriktning på att forma ett

system med bara ett fåtal förklarande faktorer. Detta

skulle, anser motionärerna, kunna leda till ett system

som är enklare, överskådligare, mer förutsägbart och

genomskinligt. Samtidigt kan man uppnå en utjämning av

de kostnader som de facto är såväl ett kommunalt ansvar

som i praktiken opåverkbara.

I motion Fi611 av Per Landgren m.fl. (kd) uttalas att

utjämningssystemet skall förena en långtgående

utjämning med starka incitament för tillväxt och

förnyelse. Kristdemokraterna ställer upp bakom målet

att en invånare i Sverige skall kunna få god sjukvård

och kommunal service oavsett var han eller hon bor.

Motionärerna understryker också att systemet skall vara

tillgängligt, begripligt och demokratiskt förankrat hos

alla kommuner och landsting. I motionen framhålls

emellertid att partiet är negativt till att

inkomstutjämningen är inomkommunal och att den för med

sig tillväxthämmande konsekvenser. Motionärerna är

vidare kritiska mot kostnadsutjämningens bristande

träffsäkerhet.

Enligt motionärerna går den nuvarande ordningen med

inomkommunal utjämning emot grundlagens intentioner med

den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen

och den kommunala beskattningsrätten. Systemet med

inomkommunal utjämning leder enligt motionärernas

uppfattning med jämna mellanrum till allvarliga

motsättningar mellan kommuner och mellan landsting.

Kristdemokraterna anser att det enligt

subsidiaritetsprincipen är staten som skall stödja

kommunsektorn och utjämna opåverkbara ekonomiska

förutsättningar som föreligger för kommuner och

landsting att bedriva den lagstadgade verksamheten.

Nuvarande system splittrar landets kommuner och

landsting, understryks i motionen.

I motion N240 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) om

Stockholmsregionen ställs krav på ett tillkännagivande

till regeringen om nödvändigheten att avskaffa

nuvarande inkomstutjämning inom ramen för det

inomkommunala utjämningssystemet. Enligt motionärerna

lägger systemet en död hand över länskommunernas vilja

att få nya skattebetalare till sig. För 11 av länets

kommuner leder den skattekraftshöjning som följer av

nyinflyttning att kommunkassan dräneras på resurser -

för en ny hundralapp som kommer in måste 115 kronor

betalas ut till systemet. Enligt motionärerna är

marginaleffekterna nära 100 % för samtliga kommuner,

vilket innebär att skatteutjämningen omöjliggör för

länskommunerna att satsa på betydande nybyggnation.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om att riksdagen så sent som i

juni detta år beslutade om vissa förändringar i

utjämningssystemet för kommuner och landsting (prop.

1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253). De

beslutade förändringarna gäller från år 2000. I detta

sammanhang ställde sig riksdagen ånyo bakom de

grundläggande principerna för 1995 års beslut om ett

nytt utjämningssystem fr.o.m. år 1996. Det innebär

bl.a. att det grundläggande syftet med systemet även

fortsättningsvis skall vara att skapa likvärdiga

ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive

landsting. Såväl regeringen som utskottet har betonat

att detta förutsätter en långtgående utjämning såväl av

skattekraft som av strukturellt betingade

kostnadsskillnader. Utskottet vill slå fast att det

inte är aktuellt att göra någon omprövning av de

grundläggande principer som det nuvarande

utjämningssystemet vilar på och som har ett brett stöd

både i den kommunala världen och i riksdagen.

I några av de moderata motionerna som väckts under den

allmänna motionstiden anförs att utjämningssystemet bör

omprövas med hänsyn till att det ej är grundlagsenligt.

Likartade motionskrav har fortlöpande rests under de år

som det nuvarande systemet varit i funktion, senast i

samband med vårens beslut om förändringar i

utjämningssystemet (se bet. 1998/99:FiU25 s. 10).

Utskottet har därvid vid flera tillfällen bl.a. pekat

på att grundlagsfrågan prövats av såväl Lagrådet som av

konstitutionsutskottet. Utskottet uttalade också våren

1999 att man liksom vid flera tidigare tillfällen

delade konstitutionsutskottets syn att någon omprövning

av systemet från konstitutionella synpunkter inte är

erforderlig. Utskottet gör fortfarande samma bedömning.

I flera av motionerna pekas på nackdelarna med

negativa marginaleffekter som kan uppstå inom ramen för

inkomstutjämningen. I proposition 1998/99:89 aviserade

regeringen att ett utredningsarbete skulle inledas i

syfte att finna en alternativ utformning av

inkomstutjämningen med bibehållen långtgående utjämning

men utan negativa marginaleffekter. Därefter har

regeringen tillkallat en särskild delegation för att

följa upp och utvärdera delar av utjämningssystemet

(dir. 1999:57). Enligt direktiven är en viktig fråga

den eventuella målkonflikt som kan finnas mellan å ena

sidan en långtgående utjämning av kommunala

skatteinkomster och å andra sidan incitament för

kommuner och landsting att befrämja sysselsättning och

tillväxt.

Med anledning av vad som framförs i motion Fi610 (fp)

om behovet av ett tydligare och överskådligare system

som är mera förutsägbart och transparent än det

nuvarande vill utskottet peka på att regeringen även

tillsatt en expertgrupp med uppgift att undersöka

möjligheterna att förenkla systemet och göra det mera

stabilt (dir. 1999:58). I utredningsarbetet skall

fördelarna med en större enkelhet och stabilitet vägas

mot nackdelarna av en eventuell minskad träffsäkerhet i

utjämningen av strukturella kostnadsskillnader och mot

frågan om huruvida likvärdiga ekonomiska

förutsättningar ändå kan skapas. I direktiven framhålls

att frågan om förenkling måste analyseras utifrån bl.a.

demokratiska, planeringsmässiga och praktiska aspekter

samt inte minst rättviseaspekter. Även

samhällsekonomiska aspekter skall belysas. Resultatet

av arbetet skall redovisas senast den 30 november år

2000.

Vad gäller det som anförs i motion Fi601 (m) om

kollektiv slutavräkning och inkomstutjämning vill

utskottet peka på att en modifiering eller ett slopande

av inkomstutjämningen inte innebär några förändringar i

avräkningsförfarandet av kommunalskattemedel. Utskottet

vill samtidigt understryka att ett införande av en

individuell slutavräkning av kommunalskattemedel även

förutsätter att en individuell slutavräkning införs i

den kommunala inkomstutjämningen. Detta skulle medföra

ett behov av mycket omfattande och komplexa beräkningar

samtidigt som den enskilda kommunens skatteinkomster

endast skulle påverkas marginellt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna Fi209 (m) yrkande 12, Fi601 (m), Fi602 (m),

Fi605 (kd), Fi607 (m) yrkandena 1 och 2, Fi610 (fp)

yrkande 5, Fi611 (kd) yrkande 4 och N240 (m) yrkande

4.

Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen

Motionerna

I motion Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) betonar

motionärerna att Sveriges kommuner och landsting

behöver ett utjämningssystem där större vikt ges åt

befolkningsstrukturen och kommuner som har

befolkningsminskning. Förändrad sysselsättning och hög

arbetslöshet slår igenom direkt. Det bör därför byggas

in en bromsmekanism så att effekten neutraliseras under

en övergångstid. Motionärerna framhåller att kommunerna

och landstingen under en sådan övergångsperiod kan

anpassa kostnaderna efter intäkterna i en takt som är

möjlig att genomföra. I motionen ställs krav på att

generella ändringar görs i utjämningssystemet för att

möta befolkningsförändringar.

I motion Fi607 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) förutsätts

att en utredning skall arbeta fram ett nytt system som

skall gälla fr.o.m. år 2002. I avvaktan därpå bör

emellertid enligt motionärerna dagens system justeras

med avseende på sina värsta avarter. Det viktigaste är

att de enligt motionärerna groteskt tillväxtfientliga

inslagen på olika sätt kan elimineras. I motionen

föreslås att all positiv förändring av den relativa

skattekraften i en kommun eller i ett landsting fr.o.m.

år 1999 skall få behållas till 100 %. Denna justering

bör göras i samband med slutavräkningen av

skatteinkomsterna för år 1999.

När det gäller kostnadsutjämningen har vissa delar

utsatts för tung metodkritik, understryks i motionen.

Det finns anledning att snabbt komma med ett förslag

som justerar de främsta metodfelen. Felen hänger delvis

samman med hopblandningen av vilka faktorer som kan ge

hög skattekraft och där kostnaderna härför inte beaktas

i kostnadsutjämningen på ett riktigt sätt. Motionärerna

föreslår också att inkomstutjämningen "fryses" på den

nivå som gällde 1999 för de kommuner som de senaste

åren förlorat stort i denna del av utjämningssystemet.

I motion Fi608 av Mikael Oscarsson (kd) begärs en

utredning om en s.k. fördröjd kommunalskatt i samband

med utflyttning från en kommun. Enligt motionären råder

det i dag en stor obalans mellan avflyttnings- och

tillväxtkommuner när det gäller kostnadsfördelningen

sett över kommuninvånarnas livscykel.

Avflyttningskommunen får stå för kostnaden under

uppväxten och utbildningsåren. Inte helt ovanligt är

dessutom att många personer väljer att flytta till

"hem"-kommunen när de blir pensionärer. En alternativ

modell vore enligt motionären ett avräkningssystem där

den "mottagande" kommunen under ett antal år får dela

med sig av kommunalskatteintäkten till den

"levererande" kommunen. Ett sådant system skulle

förvandla bidrag till återbäring och skulle enligt

motionärens mening vara ett sätt att skapa bättre

förståelse för utflytningskommunernas situation.

Motionärerna bakom motion N213 av Runar Patriksson

m.fl. (fp) anser att glesbygdsfaktorn i

utjämningssystemet måste kvarstå tills ett bättre

förslag har presenterats av den regionalpolitiska

utredningen. Glesbygdskommunerna måste få ett rättvist

stöd till skola, vård och omsorg, något som enligt

motionärerna kan benämnas en rättvis grundservice.

Detta för att kommunerna skall kunna använda den egna

skattekraften i högre grad till egna regionalpolitiska

åtgärder som kan skapa riktiga arbetstillfällen. Som

exempel nämns i motionen iordningställande av industri-

och bostadsmark, gator, vatten och avlopp samt

miljöstationer men även satsningar för kultur och

turism.

Även i motion N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) tar

motionärerna upp frågan om betydelsen av att ändra

utjämningssystemet på sådant sätt att

befolkningsstrukturen ges en ökad vikt.

Beräkningsgrunderna måste enligt motionen aktualiseras

och faktorn för befolkningsminskning utgå från en

jämförelse tio år tillbaka i stället för nuvarande fem

år. Andra faktorer som måste beaktas vid en översyn av

utjämningssystemet är att även förändringar i

sysselsättning skall beaktas och att kollektivtrafiken

ges en större tyngd i kostnadsutjämningen.

Utskottets ställningstagande

Riksdagens beslut våren 1999 om utjämningssystemet för

kommuner och landsting gällde vissa förändringar av

verksamheter och kostnadsslag i kostnadsutjämningen.

Dessa förändringar hade förberetts av en

parlamentariskt sammansatt kommitté som tillkallades

redan i samband med att det nya utjämningssystemet

inrättades fr.o.m. år 1996. De största förändringarna

omfattade områdena hälso- och sjukvård, individ- och

familjeomsorg samt kollektivtrafik. Vidare beslutades

om bl.a. nya införanderegler för perioden 2000-2004.

Som utskottet ovan berört har en särskild delegation

tillsatts av regeringen för att arbeta med en fortsatt

utveckling av utjämningssystemet och då inte minst för

att förbättra träffsäkerheten i olika delar av

kostnadsutjämningen. Flera av de problem som tas upp i

motionerna Fi211 (c) samt N213 (fp) och N214 (c) ingår

i delegationens uppdrag. Vissa frågor skall behandlas

med förtur. Det gäller främst

befolkningsförändringarnas konsekvenser för den

kommunala verksamheten och ekonomin samt frågan om

huruvida merkostnader för hälso- och sjukvård i

storstadsregioner och glesbygd beaktas på ett rimligt

sätt i kostnadsutjämningen. Inom ramen för arbetet

kommer effekterna av befolkningsminskningar att belysas

för såväl kommuner som landsting. De aktuella

motionsyrkandena är enligt utskottets mening i allt

väsentligt tillgodosedda.

Utskottet finner ingen anledning att tillmötesgå det

som i motion Fi607 (m) anförs om temporära förändringar

i det nuvarande utjämningssystemet i avvaktan på ett

radikalt annorlunda system efter de linjer som Moderata

samlingspartiet angett i motionen. När det gäller

kostnadsutjämningen pågår som ovan framhållits ett

utvecklingsarbete som syftar till att successivt

förbättra utjämningssystemets förmåga att tillgodose

kravet på likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan

kommuner och landsting. I det sammanhanget kommer

givetvis även metodfrågorna att behandlas och förslag

till förändringar vid behov att presenteras.

I motion Fi607 (m) förordas också tillfälliga

förändringar i inkomstutjämningen med innebörden att

kommuner och landsting under åren 2000 och 2001 skall

få behålla all förändring av skatteinkomsterna från den

egna tillväxten som överstiger riksgenomsnittet. I

samband med att utskottet behandlade ett motsvarande

förslag våren 1999 (bet. 1998/99:FiU25 s. 17)

konstaterade utskottet att kommuner med hög tillväxt

därigenom skulle få större inkomster som finansieras av

alla kommuner, inklusive de med lägre tillväxt.

Utskottet ställde sig avvisande till detta eftersom det

skulle bryta mot grundprinciperna för

inkomstutjämningen och innebära ökade inkomstklyftor

mellan kommunerna. Utskottet vidhåller denna

uppfattning.

Av motion Fi608 (kd) framgår att motionären närmast av

principiella skäl vill ersätta nuvarande stödformer

från staten till glesbygden med ett system där

skatteintäkter från personer som flyttat till en annan

kommun under en övergångsperiod skall överföras till

den tidigare hemkommunen. Utskottet konstaterar att i

utjämningssystemet ingår såväl utjämning för

strukturella kostnadsskillnader, t.ex. för grundskola

och gymnasieskola, som tillskott till kommuner med

befolkningsminskning överstigande en viss gräns. Ett

genomförande av motionärens uppslag fordrar

förändringar, förutom i utjämningssystemet, även i en

rad andra statliga bidrags- och stödsystem. Utskottet

kan inte finna att nyttan av dessa förändringar står i

rimlig proportion till de praktiska och principiella

problem som kan uppstå. Motionen bör därför avslås av

riksdagen.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks

motionerna Fi211 (c) yrkande 7 i denna del, Fi607 (m)

yrkande 3, Fi608 (kd), N213 (fp) yrkande 1 och N214 (c)

yrkande 4.

Uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun

Motionen

I motion Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås en

översyn av de uppgifter kommunerna bör ha ansvar för i

syfte att åstadkomma en renodling till de egentliga

kärnuppgifterna. En sådan översyn bör göras bl.a. för

att minska kommunernas obligatoriska åtaganden.

Kommunallagen bör också ses över för att tydligare

fastställa vilka uppgifter som en kommun får ha. Med en

mer distinkt rollfördelning ges enligt motionärerna

förutsättningar för den privata tjänstesektorn att

växa och skapa nya jobb som säkerställer en bättre

valfrihet för medborgarna.

Enligt motionen är syftet med den kommunala

självstyrelsen inte att inkräkta på medborgarnas frihet

att välja utan har sin grund i viljan att lösa vissa

gemensamma uppgifter på ett bra sätt som innebär

fördelar för helheten. Närhetsprincipen är

grundläggande. Den översyn som enligt motionärernas

mening behöver göras skall sätta tydliga gränser för

vad en kommun skall kunna ägna sig åt med

skattebetalarnas pengar. Det är sålunda mycket viktigt

att kommunerna fortsätter ett förändringsarbete som

innebär att medborgarna kan få ut mer av varje

skattekrona. Genom avregleringar och

konkurrensutsättning i förening med en tydlig

prioritering av kärnuppgifterna finns enligt

motionärerna goda möjligheter till detta. Då krävs dock

långsiktiga reformer för att åtgärda systemfel i den

offentliga sektorn.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill liksom vid tidigare tillfällen då

motsvarande frågeställningar behandlats betona

betydelsen av att fortlöpande dialog förs om formerna

för samarbetet mellan stat och kommun liksom om

omfattningen av den kommunala sektorn. Utskottet anser

i motsats till motionärerna inte det aktuellt att göra

en omedelbar och genomgripande omprövning av den

kommunala sektorns totala omfattning eller en generell

genomgång av de kommunala åtagandena gentemot

medborgarna. Utskottet vidhåller sin grundinställning

att uppgiftsfördelningen mellan den statliga och den

kommunala nivån är en praktisk avvägningsfråga där

beslut får fattas från fall till fall i samband med att

respektive verksamhetsområde tas upp till utvärdering

och omprövning.

När det gäller relationerna mellan staten å ena sidan

och kommuner och landsting å den andra är det enligt

utskottets mening betydelsefullt med tydliga

ansvarsförhållanden. Utskottet har när det gäller

styrning och uppföljning av kommunal verksamhet uttalat

(bet. 1997/98:FiU3 s. 11-12) att en statlig styrning

genom lagfästa mål accentuerar behovet av en väl

fungerande uppföljning av hur de nationella målen

uppfylls. Det är därför önskvärt att de nationella

målen är så utformade att de är operationella och

uppföljningsbara. Utskottet har också pekat på att det

nuvarande styrsystemet förutsätter en väl fungerande

statlig tillsyn och kontroll samt att statsmakterna vid

behov vidtar åtgärder om berörda verksamheter inte

utvecklas i enlighet med de av riksdagen i

lagstiftningen fastlagda nationella målen.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi209 (m)

yrkande 13.

Kostnadsansvaret för socialbidragen

Motionen

I motion Fi610 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhåller

motionärerna att kommunernas kostnader för

socialbidragen har stigit kraftigt under senare år.

Detta har till stor del sin orsak i den höga

arbetslösheten och att stora grupper av arbetslösa har

stått utanför såväl arbetslöshetsförsäkringen som

arbetsmarknadsåtgärder. Enligt motionärerna borde

statliga och kommunala myndigheter ha ett gemensamt

ansvar och ett gemensamt intresse av att verkligen ge

människor de bästa möjligheterna att komma ut i arbete

och få en egen försörjning. För detta krävs såväl en

reformering av regelverket som ett förändrat

kostnadsansvar.

Motionärerna understryker att socialbidragen ingår i

det kommunala åtagandet enligt socialtjänstlagen.

Samtidigt är arbetslöshetsbekämpningen statens ansvar.

Såväl kommuner som statliga myndigheter har redskap att

påverka arbetslösheten respektive de sociala problemen.

Olika beräkningar tyder på att omkring hälften av

socialbidragskostnaderna orsakas av arbetslösheten. Det

är därför enligt motionärernas uppfattning rimligt att

staten och kommunerna delar på kostnadsansvaret för

socialbidragen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att

socialtjänstutredningen i augusti 1999 lämnat sitt

slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97)

till regeringen. I utredningens uppdrag har ingått att

analysera eventuella behov av att förändra principerna

för socialtjänstens finansiering för att få till stånd

en mer långsiktig stabilitet i resurserna inom

socialtjänstens omsorgsområden. Några konkreta förslag

till ändrad finansiering läggs inte fram. Däremot

diskuteras behovet av ett ökat statligt ansvar för

socialbidragskostnaderna. Enligt utredningens bedömning

kan det finnas skäl för ett mellan staten och

kommunerna delat ansvar för socialbidragskostnaderna.

Utredningen presenterar tre olika modeller för delat

ansvar för socialbidragen, nämligen ett riktat

statsbidrag, formaliserade förhandlingar eller

formaliserade förhandlingar i kombination med en

särskild pott med pengar som bryts ut från det

generella statsbidraget.

Utredningsförslaget är nu föremål för

remissbehandling. En proposition planeras att lämnas

till hösten år 2000.

Utskottet avstyrker motion Fi610 (fp) yrkande 4.

Skatteväxling av fastighetsskatten

Motionen

I motion Fi609 av Ulla-Britt Hagström och Rosita

Runegrund (kd) framhåller motionärerna att den dubbla

bosättningen är en företeelse som är speciellt vanlig i

Sverige jämfört med andra länder. Vissa kommuner där

det är attraktivt att äga fritidshus har extra

kostnader på grund av detta förhållande. Motionärerna

illustrerar sin framställning med en rad exempel på

olika kostnader som kan uppstå för hus som endast

används för fritidsboende. Det gäller bl.a. kostnader

för gatubelysning året om, för räddningstjänst och

annan beredskap, för hemtjänst till sommarboende samt

för bibliotek och vattenförsörjning.

Motionärerna pekar samtidigt på en rad fördelar för de

berörda kommunerna genom de positiva effekter som kan

bli följden för det lokala näringslivet i form av fler

arbetstillfällen och ökad omsättning. I motionen

föreslås en skatteväxling som skulle innebära att den

statliga fastighetsskatten successivt fasas ut och på

sikt ersätts med en kommunal avgift som är kopplad till

kommunens kostnader för gatuunderhåll, VVS,

brandförsvar m.m. för fastighetsbeståndet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är medvetet om att fritidsboendet i ett antal

kommuner kan förorsaka vissa merkostnader. Det får

emellertid vägas mot olika fördelar av fritidsboende

och turism för dessa kommuner av det slag som omnämns i

motionen. Enligt utskottets uppfattning saknar en

förändring av den nuvarande fastighetsbeskattningen med

den inriktning som motionärerna förespråkar aktualitet.

Utskottet anser det inte heller motiverat att för

närvarande överväga att kostnader av det aktuella

slaget skall beaktas inom ramen för utjämningssystemet

för kommuner och landsting. Att lägga till ytterligare

faktorer av detta slag ligger enligt utskottets mening

inte i linje med ambitionerna att förenkla systemet.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört avstyrks

motion Fi609 (kd).

Kommunal skatteplanering och kommunala

koncerner

Motionen

I motion K352 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) om kommunala

bolag begär motionärerna en översyn av möjligheterna

till kommunal skatteplanering genom koncernbildning av

bolag. Bakgrunden är den sedan några år vanliga

företeelsen i den kommunala bolagssfären, nämligen

holdingbolag och koncernbildningar. Detta fenomen

började i Stockholm men har nu enligt motionärerna

spritt sig till ett 50-tal kommuner. Genom att föra

samman alla bolag i en koncern kan vinster i ett bolag

överföras till förlustbolag och därmed undgå

beskattning. Motionärerna understryker att det enda

syftet med koncernbildningen är att undvika statsskatt.

Behovet av en tydligare lagstiftning på denna punkt

visas bl.a. av att det pågår en rad skattetvister

mellan kommuner och skatteförvaltningar, framhåller

motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis slå fast att kommuner och

landsting även fortsättningsvis bör ha frihet att välja

den verksamhetsform som i det enskilda fallet enligt

kommunens eller landstingets egen bedömning framstår

som den mest ändamålsenliga. När det gäller de

kommunala bolagens förhållande till

skattelagstiftningen vill utskottet framhålla att

kommunala bolag givetvis skall behandlas på samma sätt

som privata bolag.

Utskottet avstyrker med det anförda motion K352 (fp)

yrkande 2.

Kommunal näringsverksamhet och finansiella

risker

Motionen

I motion K277 av Per Westerberg m.fl. (m) anförs att en

betydande del av den kommunala näringsverksamheten och

bolagsverksamheten finns inom energi- respektive

bostadsområdet. Eftersom dessa båda områden tidigare

varit starkt reglerade har det kommunala risktagandet

varit mycket litet. Den el som exempelvis de kommunala

kraftvärmeverken producerade och distribuerade var

kommuninvånarna tvingade att köpa. Därmed var, menar

motionärerna, kommunernas energibolag alltid

garanterade att få täckning för sina kostnader.

När det gäller de kommunala bostadsbolagen byggdes de

upp utan krav på finansiellt sparande, framhåller

motionärerna. Såväl bostäder som energi är emellertid

områden som kräver långsiktighet i investeringar,

mycket stor kapitalbindning och därmed högt

risktagande. I dag är både el- och bostadsmarknaderna

avreglerade till betydande delar och därmed ökar det

kommunala risktagandet. I motionen understryks att

många kommunala bostadsbolag numera står med tomma

lägenheter samtidigt som de saknar finansiella

tillgångar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med anledning av vad som anförs i

motionen understryka att eftersom staten tidigare gav

lån till större delen av produktionskostnaden behövdes

inget riskvilligt kapital i de kommunala

bostadsföretagen. Risktagandet har i stället kopplats

till kommunernas borgensåtaganden för dessa företag. I

den bemärkelsen har risktagandet enligt utskottets

bedömning inte förändrats i någon större omfattning

trots de ändrade förutsättningar som de ökade inslagen

av marknadsmässighet i bostadspolitiken inneburit.

Enligt vad utskottet erfarit har borgensåtagandena i de

kommunala bostadsföretagen snarast minskat och

infriandet av borgensförbindelser har legat på i

storleksordningen 1 % av kommunernas totala

borgensåtaganden. En positiv effekt av förändringar kan

bl.a. vara att det i dag ställs ökade krav på de

ekonomiska kalkyler som görs som underlag för

upptagande av lån.

Avregleringen av elmarknaden kan som utskottet ser det

givetvis innebära ett ökat risktagande för ägaren

oavsett om företaget är privatägt eller är ägt av en

kommun. De kommunala energibolagen har dock värderats

högt och generellt sett haft en god ekonomi. Enligt

uppgift finns i dessa fall inte heller kommunala

borgensåtaganden i någon större utsträckning. Många

kommuner har som bekant också valt att sälja ut sina

energiföretag i samband med avregleringen.

Utskottet avstyrker med det anförda motion K277 (m)

yrkande 2.

Kommunal konkurrens

Motionerna

I motion Fi209 av Bo Lundgren m.fl. (m) behandlas olika

frågor som rör avreglering och konkurrensutsättning av

kommunernas och landstingens verksamhet. I motionen

betonas att regeringens politik för kommunsektorn är

både kortsynt och farlig eftersom man givit sken av att

problemen kan lösas genom ytterligare statsbidrag. Det

finns tvärtom alltför många exempel på att ökade anslag

leder till att skattebetalarna får sämre valuta för

pengarna genom lägre produktivitet. Medborgarna är i

stället i behov av reformer som ger valuta för pengarna

och en konsekvent genomförd prioritering av de

viktigaste verksamheterna.

Motionärerna hävdar att de faktiska möjligheterna

till lösningar i tjänstesektorn har urgröpts successivt

genom politiska beslut under en lång följd av år. Detta

har lett till offentliga monopol på flertalet områden

som direkt berör enskilda människors välfärd. Genom att

nya idéer och verksamhetsformer har förhindrats hade

den kommunala sektorn en mycket låg eller rentav

negativ produktivitetsutveckling nästan alla år utom

just under 1990-talets första hälft. Då steg

produktiviteten som en direkt följd av den borgerliga

regeringens valfrihetsrevolution och påbörjade

avreglering, sägs i motionen. Det är endast genom att

även offentlig tjänsteproduktion utsätts för konkurrens

som en positiv produktivitetsutveckling kan

åstadkommas, dvs. mer fås ut av varje skattekrona.

I motion Fi611 av Per Landgren m.fl. (kd) framhåller

motionärerna att kommunala bolag bör avvecklas på

marknader där privata företag konkurrerar eller skulle

kunna konkurrera. Det är också viktigt att kommunal

näringsverksamhet inte strider mot lagen. Enligt

motionärerna är ett sätt att stödja företagandet att

vid kommunala upphandlingar dela ordern i flera poster

så att även de mindre företagen kan vara med i

budgivningen.

I motion A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) om jämställdhet

uttalas att den offentliga sektorns monopol på

kvinnodominerade verksamhetsområden som vård,

undervisning och barn- och äldreomsorg är ett betydande

hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män. Det har

lett till inlåsningseffekter och dålig löneutveckling

för främst kvinnor. Motionärerna vill därför avskaffa

dessa monopol och konkurrensutsätta verksamheterna så

att även kvinnor får tillgång till en arbetsmarknad.

Det leder också till att kvinnors arbete ges ett högre

värde samt en frigörelse från de offentliga monopolen.

Det skulle även medföra en väsentlig ökning av

kvinnligt företagande. Motionärerna frågar sig vad som

är naturligare än att kvinnor vill starta eget inom

just sådana områden där många av dem har sin utbildning

och yrkeserfarenhet.

Utskottets ställningstagande

I de aktuella motionerna ställs krav på ökad

avreglering och konkurrensutsättning av kommunal

verksamhet. Vidare hävdas att den förda

regeringspolitiken i förhållande till kommunsektorn

varit kortsiktig och förhindrat nödvändiga

strukturförändringar samt att kommunernas och

landstingens dominerande ställning inom områden som

vård och omsorg innebär hinder för en ökad jämställdhet

mellan män och kvinnor. Utskottet kan inte dela den

förenklade syn på samspelet mellan stat och kommun

eller på kommunalt förändringsarbete som de aktuella

motionerna ger uttryck för.

Utskottet vill peka på att samtidigt som ett

omfattande arbete har bedrivits med att sanera de

offentliga finanserna efter de borgerliga regeringsåren

har betydande resurser tillförts den kommunala sektorn.

Parallellt därmed har ett betydande omstrukturerings-

och besparingsarbete bedrivits i kommuner och landsting

för att få ekonomin i balans. Utskottet ser således

inget motsatsförhållande mellan utökade statsbidrag och

behovet av ett lokalt omstruktureringsarbete. De

statliga tillskotten till kommunsektorn är enligt

utskottet inte minst ett uttryck för en samsyn mellan

stat och kommun när det gäller det långsiktiga behovet

av att prioritera skolan, vården och omsorgen och skapa

bättre förutsättningar att förstärka kvaliteten i dessa

verksamheter.

Utskottet noterar att den kommunala verksamheten redan

i dagsläget i hög grad är utsatt för konkurrens och att

det visar sig att den ofta klarar sig utmärkt i

konkurrensen med privata alternativ. Utskottet anser

inte att privata driftslösningar är ett självändamål

men vill samtidigt betona att entreprenader under

bestämda förutsättningar kan vara ett komplement till

kommunal verksamhet i egen regi. Till förutsättningarna

hör bl.a. att finansieringen skall ske från den

offentliga sektorn, att servicen skall tillhandahållas

rättvist och att verksamheten skall bedrivas under

demokratisk kontroll. Utskottet delar inte

motionärernas tro att privata verksamhetsformer

automatiskt är överlägsna verksamhet i allmän regi.

Utskottet ser i stället betydande risker för försämrad

kvalitet, ökad segregering och minskat inflytande för

dem som är direkt berörda av verksamheten i fråga.

Utskottet anser också att verksamhet som bedrivs av

kommuner och landsting i hög grad bidrar till att skapa

förutsättningar för en utjämning av livsvillkoren

mellan män och kvinnor. Detta visar inte minst

erfarenheterna av den utbyggnad och den utveckling av

den kommunala verksamheten som skedde under 1970- och

1980-talen.

Med anledning av vad som framförs i motion Fi611 (kd)

om att kommuner inte skall konkurrera ut företag anser

utskottet att det inte finns skäl att införa regler som

förbjuder eller begränsar kommunala företag. Enligt

utskottets uppfattning fungerar den nuvarande ordningen

i de allra flesta fall på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet anser givetvis att kommunal näringsverksamhet

inte skall vara lagstridig.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi209

(m) yrkande 11, Fi611 (kd) yrkande 3 samt A805 (m)

yrkande 13.

Kommunkontosystemet

Motionerna

I motion Fi603 av Catharina Hagen och Per Bill (m)

framhåller motionärerna att kommuner och landsting

särbehandlas i momssystemet. Syftet med särregler för

den kommunala momsen var säkert gott. Men med tiden har

det blivit alltmer uppenbart att systemet snedvrider

konkurrensen och ensidigt gynnar verksamheter som drivs

i kommunal regi. Det gäller enligt motionärerna t.ex.

när privata skolor, daghem, vårdgivare och tandläkare

måste betala moms på inköp som motsvarande kommunala

verksamheter kan dra av. Det nuvarande

kommunkontosystemet är, menar motionärerna,

svårgenomträngligt inte minst i samband med upphandling

inom vård, utbildning och omsorg. Ett annat problem är

att vissa verksamheter är momspliktiga när de drivs

privat, men inte när de drivs av den offentliga

sektorn. Sådana ändringar måste enligt motionärerna

därför göras i lagstiftningen att privata företag inte

diskrimineras inom ramen för mervärdesskattesystemet.

Det kommunala momssystemet tas även upp i motion Fi604

av Margareta Cederfelt och Catharina Hagen (m). I

motionen framhålls att konkurrensproblem uppstår på

grund av oklarheter kring momsfrågan. Som exempel nämns

att den landstingsdrivna tandvården omfattas av

momsutjämningssystemet och därför ej behöver bära sina

kostnader för moms. Den privata tandläkaren har inte

denna möjlighet. Tandläkarens inkomster består av

patientavgifter som är befriade från moms enligt EU-

direktiv. När tandläkaren skall köpa utrustning såsom

tandläkarstol, IT-utrustning eller hyra tjänster för

städning eller andra tjänster är dessa ej momsbefriade,

understryker motionärerna. Eftersom tandvården är

momsbefriad råder ingen möjlighet att dra av momsen. En

negativ konkurrenssituation drabbar då den privata

tandläkaren jämfört med den landstingsdrivna

folktandvården, eftersom den senare erhåller

kompensation från kommunkontosystemet. I motionen

ställs krav på en översyn av reglerna i syfte att uppnå

en icke diskriminerande konkurrenssituation.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis peka på att regeringen i

budgetpropsitionen anmälde att en översyn pågår av

kommunkontosystemet för återbetalning av moms. Därefter

har utredningen om utvärdering av kommunkontosystemet

slutfört sitt arbete och nyligen lagt fram sina

slutsatser och förslag i betänkandet

Kommunkontosystemet och rättvisan - momsen, kommunerna

och konkurrensen (SOU 1999:133).

I utredningen har flera av de förhållanden som tas upp

i motionerna uppmärksammats, t.ex. de

konkurrenssnedvridningar som kan uppstå i form av

"inlåsningseffekter" för privata entreprenörer inom

icke-skattepliktiga verksamheter. Ett annat område som

utredningen behandlar - och där det kan finnas problem

för privata aktörer att bedriva sin verksamhet på lika

villkor som kommuner - gäller uthyrning av

egenproducerade lokaler till privata entreprenörer som

bedriver icke-skattepliktig verksamhet.

Ytterligare ett område som tas upp gäller tandvården.

I detta fall lämnar utredningen tre alternativa förslag

till lösningar. En modell är att folktandvården lyfts

ut från kommunkontosystemet. Alternativt kan

privattandläkarna enligt utredningens modell nummer två

lyftas in i kommunkontosystemet. Enligt den tredje

modellen skall såväl folktandvården som

privattandvården göras skattepliktig med en reducerad

skattesats på 6 %. Detta innebär emellertid avsteg från

EU-direktivet för mervärdesskatt, där tandvård är

undantagen från skatteplikt.

Utskottet har erfarit att utredningens förslag nu är

föremål för remissbehandling och att regeringen avser

att lämna ett förslag i ämnet under våren 2000. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna Fi603 (m) samt

Fi604 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslagen inom utgiftsområde 25

budgetåret 2000

att riksdagen med bifall till proposition 1999/2000:1

utgiftsområde 25 samt med avslag på motionerna

1999/2000:Fi209 yrkandena 16 och 17,

1999/2000:Fi211 yrkande 7 i denna del,

1999/2000:Fi212 yrkande 9 i denna del,

1999/2000:Fi606, 1999/2000:Fi610 yrkandena 1 och 6

samt 1999/2000:Fi611 yrkandena 1 och 5

dels bemyndigar regeringen att efter förvärv av

aktierna i Haninge Holding AB, ägare till Haninge

Bostäder AB, sälja aktierna till Venantius AB,

dels godkänner att försäljningsinkomsterna för

aktierna i Haninge Holding AB liksom utdelning från

Venantius AB av ett eventuellt överskott från

avvecklingen av fastigheter i Haninge Bostäder AB

redovisas mot det under utgiftsområde 25 uppförda

anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting,

dels för budgetåret 2000 anvisar anslagen under

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

enligt utskottets förslag i efterföljande

specifikation,

res. 1 (m, kd, fp)

2. beträffande principerna för

utjämningssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 12,

1999/2000:Fi601, 1999/2000:Fi602, 1999/2000:Fi605,

1999/2000: Fi607 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Fi610

yrkande 5, 1999/2000: Fi611 yrkande 4 och

1999/2000:N240 yrkande 4,

res. 2 (m)

res. 3 (kd)

res. 4 (fp)

3. beträffande utformningen av inkomst- och

kostnadsutjämningen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi211 yrkande 7 i

denna del, 1999/2000:Fi607 yrkande 3,

1999/2000:Fi608, 1999/2000:N213 yrkande 1 och

1999/2000:N214 yrkande 4,

res. 5 (m)

res. 6 (c)

4. beträffande uppgiftsfördelningen mellan

stat och kommun

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi209 yrkande 13,

res. 7 (m)

5. beträffande kostnadsansvaret för

socialbidragen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi610 yrkande 4,

res. 8 (fp)

6. beträffande skatteväxling av

fastighetsskatten

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fi609,

7. beträffande kommunal skatteplanering och

kommunala koncerner

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K352 yrkande 2,

res. 9 (m, fp)

8. beträffande kommunal näringsverksamhet och

finansiella risker

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K277 yrkande 2,

9. beträffande kommunal konkurrens

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 11,

1999/2000:Fi611 yrkande 3 och 1999/2000:A805

yrkande 13,

res. 10 (m, kd, fp)

10. beträffande kommunkontosystemet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi603 och 1999/2000:

Fi604.

Stockholm den 2 december 1999

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats Odell

(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt Silfverstrand (s),

Lisbet Calner (s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson

(s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Siv

Holma (v), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Matz

Hammarström (mp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s), Marie

Engström (v) och Bijan Fahimi (fp).

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner (mom. 1 i hemställan)

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens

förslag till anslagsfördelning. Företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna redovisar

sina ställningstaganden i särskilda yttranden.

---------------------------------------------------------------------

Verksamhetsområde Utskottets Reservanternas förslag

förslag i

Anslag förhållande till

1 000-tal kr utskottets förslag

---------------------------------------------------------------------

Res. 1 (m, kd, fp)

---------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------

A Bidrag och ersättning till kommuner och landsting

---------------------------------------------------------------------

1 Generellt statsbidrag till 78 003 500

kommuner och landsting

(ram.)

---------------------------------------------------------------------

2 Bidrag till särskilda 1 091 500 ( 01

insatser i vissa kommuner

och landsting (res.)

---------------------------------------------------------------------

3 Statligt utjämningsbidrag 18 571 000

till kommuner och landsting

(obet.)

---------------------------------------------------------------------

4 Bidrag till Rådet för 700

kommunal redovisning

(obet.)

---------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------

Summa för utgiftsområdet 97 666 700 ( 0

---------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------

1 Reservanterna föreslår att försäljningsinkomsterna för

aktierna i Haninge Holding AB liksom utdelning från Venantius

AB, till skillnad från regeringens förslag, inte skall

nettoredovisas mot anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser

i vissa kommuner och landsting. Det ekonomiska utrymmet för

den s.k. kommunakuten blir därigenom motsvarande mindre i

reservanternas förslag.

Reservationer

1. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000

(mom. 1) (m, kd, fp)

Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m),

Fredrik Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m)

och Bijan Fahimi (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubrikerna

Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000 och Försäljning

av aktier i Haninge Holding AB bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att enligt bestämmelserna i

riksdagsordningen (5 kap. 12 §) förutsätts samtliga anslag

fastställas inom ett utgiftsområde genom ett beslut. Det

innebär att utskottet samtidigt tar ställning till de frågor

som rör anslagsbelopp, anslagsvillkor och anslagsbelopp inom

ett utgiftsområde för år 2000. Oppositionspartiernas

budgetalternativ har avvisats av riksdagen genom rambeslutet

den 18 november 1999 och därmed kvarstår de facto endast

regeringens förslag till ram för utgiftsområde 25. Emellertid

avgörs med den tillämpade ordningen nu även förslagen i

budgetpropositionen för utgiftsområde 25 om försäljning av

aktier i Haninge Holding AB (yrkande 1) och hanteringen av

försäljningsinkomsterna (yrkande 2) samtidigt med riksdagens

beslut om anslagen inom utgiftsområdet (yrkande 3). Detta sker

med hänsyn till att försäljningsinkomsterna enligt

propositionen i strid mot budgetlagen avses föras till

anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting. Utskottet kan här inte godta regeringens

förslag utan anser att anslagsvillkoren inrymmer en viktig

principiell fråga för riksdagen, nämligen frågan om hur

inkomster skall redovisas i statsbudgeten.

Utskottet anser att den försäljningslikvid som kan uppkomma

från försäljningen av Haninge Bostäder i enlighet med

bestämmelserna i budgetlagens 9 § bör redovisas mot en

inkomsttitel på statsbudgeten och inte mot anslag som

regeringen föreslår. Regeringens förslag om avsteg från

principen om bruttoredovisning är allvarligt och har

uppenbarligen i allt väsentligt dikterats av riskerna för att

annars bryta igenom utgiftstaket. Utskottet vill också

understryka att förfarandet innebär att de ökade utgifterna

för den s.k. kommunakuten därigenom inte prövas på sedvanligt

sätt mot andra utgifter.

Utskottet ställer sig således positivt till förslaget i

propositionen om försäljning av aktier i Haninge Holding AB.

Det är enligt utskottets uppfattning tillfredsställande att

staten nu är beredd att avveckla sitt engagemang i den

ekonomiska rekonstruktionen av Haninge kommun. Utskottet anser

det däremot felaktigt att regeringen avser att medverka till

att delar av Haninge bostäder skall återförsäljas till

kommunen. Det framstår som anmärkningsvärt att kommunen efter

det som förevarit skall inlåtas på nya äventyr på

bostadsmarknaden med de stora risker som detta innebär. I

stället bör hela företaget säljas nu.

Slutligen vill utskottet peka på att regeringens utfästelser

år 1995 i samband med beslutet om särskilt stöd till Haninge

kommun innebar att det överskott som kunde uppstå skulle

återföras till kommunsektorn. Med hänsyn till det sätt på

vilket finansiering av insatserna skedde är det utskottets

bestämda uppfattning att återföringen bör komma hela

kommunkollektivet till del och inte endast vissa kommuner.

Med anledning av förslagen i propositionen och motion Fi606

(m) yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört. Övriga

motionsyrkanden avstyrks nu av formella skäl mot den

redovisade bakgrunden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret

2000

att riksdagen med anledning av proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 25

och motion 1999/2000:Fi606 yrkandena 3 och 4 samt med

avslag på motionerna 1999/2000:Fi209 yrkandena 16 och 17,

1999/2000:Fi211 yrkande 7 i denna del, 1999/2000:Fi212

yrkande 9 i denna del, 1999/2000:Fi606 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:F610 yrkandena 1 och 6 samt 1999/2000:Fi611

yrkandena 1 och 5

dels bemyndigar regeringen att efter förvärv av aktierna i

Haninge Holding AB, ägare till Haninge Bostäder AB,

avyttra aktierna,

dels avslår förslaget att försäljningsinkomsterna för

aktierna i Haninge Holding AB redovisas mot det under

utgiftsområde 25 uppförda anslaget A 2 Bidrag till

särskilda insatser i vissa kommuner,

dels för budgetåret 2000 anvisar anslagen under

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt

reservanternas förslag i specifikationen till hemställan

och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Principerna för utjämningssystemet (mom. 2) (m)

Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna

Åkerhielm (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken

Principerna för utjämningssystemet bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det utjämningssystem som finns i

dag har direkt skadliga effekter för samhällsekonomin.

Systemet innebär att kommuner med hög skattekraft straffas

liksom kommuner där nya jobb skapas. Det finns stor risk för

att kommuner kommer in i en negativ utvecklingsspiral genom

att man inte får högre intäkter även om man anstränger sig för

att vända sin utveckling.

Regeringens politik leder nu till en fortgående

sammanpressning av skatteuttaget i Sveriges kommuner. Det

faktum att bl.a. Täby kommun, den kommun i landet som hade

lägst skatt, blivit tvingad att höja skatten för att kunna

betala de för denna kommun galopperande avgifterna till det

inomkommunala utjämningssystemet visar enligt utskottet

åskådligt att det kommunala självstyret i praktiken är på väg

att avskaffas, trots det som föreskrivs i grundlagen.

Utskottet delar Moderata samlingspartiets uppfattning att den

kommunala självstyrelsen måste respekteras och att kommunal

konkurrens på bl.a. skattesidan skall uppmuntras och inte

förhindras.

Enligt utskottet måste grunden för relationen mellan stat och

kommun vara att det som uppburits i kommunalskatt alltid går

till den kommun där skatten har erlagts. Då får den lokala

beskattningsrätten också legitimitet i medborgarnas ögon.

Regeringens åsidosättande av detta samband är som utskottet

ser det i själva verket ett grundskott mot den kommunala

självstyrelsens grundläggande princip.

Utskottet anser att utjämningssystemet står i strid med

grundlagen eftersom det är uppbyggt så att kommuner och

landsting inte får behålla intäkterna av den skatt som för

medborgarna anges som kommunalskatt. I stället tvingas de

bidra till varandras kostnader och svara för en långtgående

inkomstutjämning. Utjämningssystemets konstruktion innebär

dessutom att höga skatter konserveras i högskattekommuner

samtidigt som systemet höjt kostnadsnivån. Dessutom motverkar

systemet tillväxt genom att lägga ut negativa incitament på

enskilda kommuner.

Utskottet ställer sig bakom det som Moderata samlingspartiet

anför i motion Fi209 om att det tillväxtfientliga och

grundlagsvidriga inomkommunala utjämningssystemet bör

avskaffas fr.o.m. år 2002. Under den mellanliggande tiden

skall en utredning skyndsamt tillsättas med uppdrag att

presentera ett nytt system som stimulerar tillväxt och som är

grundlagsenligt samt avsevärt enklare än dagens

svåröverskådliga system. Samtidigt bör genomförandet av ett

sådant nytt system förenklas genom att vissa uppgifter som i

dag finansieras på kommunal nivå får en nationell

finansiering.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi209 (m)

yrkande 12, Fi601 (m), Fi602 (m), Fi607 (m) yrkandena 1 och 2

samt N240 (m) yrkande 4 samt avstyrker motionerna Fi605 (kd),

Fi610 (fp) yrkande 5 och Fi611 (kd) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande principerna för utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 12 och

1999/2000:Fi607 yrkandena 1 och 2 samt med anledning av

motionerna 1999/2000:Fi601, 1999/2000:Fi602 och

1999/2000:N240 yrkande 4 samt med avslag på motionerna

1999/2000:Fi605, 1999/2000:Fi610 yrkande 5 och

1999/2000:Fi611 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Principerna för utjämningssystemet (mom. 2) (kd)

Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken

Principerna för utjämningssystemet bort ha följande lydelse:

Utskottet delar det som sägs i motion Fi611(kd) om att en

invånare i Sverige skall kunna få lika god sjukvård och

kommunal service oavsett var hon eller han bor. Däremot hör

rimliga skillnader i servicenivå, servicestandard,

effektivitet och skattesats till den kommunala självstyrelsen

och skall således inte kompenseras. Medborgarna skall själva

avgöra detta genom demokratiska val av partier som förordar

olika lösningar eller genom val av boende.

Enligt utskottets mening är det viktigt att systemet skall

förena en långtgående utjämning med starka incitament för

tillväxt och förnyelse. Det skall också stödja och driva på en

stark och solidarisk ekonomisk utveckling i hela landet.

Utjämningssystemet måste dessutom vara tillgängligt,

begripligt och demokratiskt förankrat hos alla kommuner och

landsting. Utskottet ställer sig negativt till att

inkomstutjämningen är inomkommunal och att den för med sig

tillväxthämmande konsekvenser. Utskottet är också kritiskt mot

kostnadsutjämningens bristande träffsäkerhet.

Det bör vara en prioriterad uppgift för den delegation och

den expertgrupp som regeringen tillsatt att komma med förslag

om att avskaffa den absurda s.k. pomperipossaeffekten och se

till att träffsäkerheten i kostnadsutjämningen radikalt

förbättras. Utskottet anser av principiella skäl att en

övergång till statlig inkomstutjämning bör prövas. Utskottet

vill också understryka att den nuvarande ordningen med

inomkommunal utjämning går emot grundlagens intentioner med

den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen och den

kommunala beskattningsrätten.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi605 (kd)

och Fi611 (kd) yrkande 4 samt avstyrker motionerna Fi209 (m)

yrkande 12, Fi601 (m), Fi602 (m), Fi607 (m) yrkandena 1 och 2,

Fi610 (fp) yrkande 5 och N240 (m) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande principerna för utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi611 yrkande 4 och med

anledning av motion 1999/2000:Fi605 samt med avslag på

motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 12, 1999/2000:Fi601,

1999/2000:

Fi602, 1999/2000:Fi607 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Fi610

yrkande 5 samt 1999/2000:N240 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Principerna för utjämningssystemet (mom. 2) (fp)

Bijan Fahimi (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken

Principerna för utjämningssystemet bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i enlighet med vad som anförs i motion Fi610

(fp) betona att det inte bara är lokala avvägningar och

skickligheten på lokal nivå som gör att förutsättningarna

mellan olika kommuner skiljer sig åt. De yttre

omständigheterna för kärnverksamheterna kan variera kraftigt

beroende på geografiskt läge, befolkningens sammansättning

eller på den ekonomiska utvecklingen. Det är enligt utskottet

viktigt att människor har samma möjlighet att kunna erhålla

grundläggande kommunal service oavsett var man bor i landet.

Det är därför högst rimligt med ett system för utjämning av de

olika kommunalekonomiska förutsättningarna.

En felaktigt och för långtgående utformad inkomstutjämning

undergräver däremot den kommunala självstyrelsen och tar bort

alla ekonomiska incitament för den enskilda kommunen att

anstränga sig för att skapa bättre förutsättningar för företag

och enskilda i kommunen. Den s.k. pomperipossaeffekt som

uppstår för vissa kommuner i samband med en ökning av

skatteunderlaget är enligt utskottet orimlig och bör åtgärdas

genom en sänkning av utjämningsgraden.

När det gäller kostnadsutjämningen har riksdagen i bred

enighet slagit fast att denna skall baseras på mätbara och för

kommuner och landsting opåverkbara faktorer som mäter

strukturella kostnadsskillnader. Det har också slagits fast

att kostnadsutjämningen inte skall kompensera för skillnader i

servicenivå, kvalitet, avgiftssättning och effektivitet.

Enligt utskottets mening har det inte gjorts tillräckliga

ansträngningar för att tillse att utjämningen lever upp till

dessa principer. Utskottet reagerar också mot att

utjämningssystemet varit föremål för ständiga förändringar där

hela tiden nya faktorer förts in. Det är därför omöjligt för

andra än ett fåtal specialister att förstå systemet, vilket

undergräver dess demokratiska legitimitet.

Enligt utskottet är det dags att renodla systemet och minska

antalet faktorer. Det nya systemet bör grundas på strukturella

faktorer för både kostnader och inkomster, vilket kan medföra

att kommuner med högre skattekraft men med höga strukturella

kostnader i högre utsträckning kan klara dessa själva. Det är

rimligt att beakta skillnader i demografisk struktur som är de

viktigaste variablerna. Befolkningsmässiga konsekvenser för

barnomsorg, skola och äldreomsorg måste beaktas. Metoderna bör

utvecklas på sådant sätt att det är förklarande variabler som

används snarare än statistiska samvariationer.

Utskottet anser att en ny utredning av utjämningssystemet

skall tillsättas med uppgift att forma systemet med endast ett

fåtal förklarande faktorer i stället för den kommitté som nu

skall fortsätta att arbeta med det nuvarande systemet. Detta

skulle leda till ett system som blir enklare och

överskådligare och samtidigt mer förutsägbart och mer

genomskinligt. En annan konsekvens blir enligt utskottet att

vi kan nå en utjämning av de kostnader som de facto är dels

ett kommunalt ansvar, dels i praktiken opåverkbara.

Med vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi610 (fp)

yrkande 5. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande principerna för utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi610 yrkande 5 och med

avslag på motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 12,

1999/2000: Fi601, 1999/2000:Fi602, 1999/2000:Fi605,

1999/2000:Fi607 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Fi611 yrkande

4 och 1999/2000:N240 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen

(mom. 3) (m)

Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna

Åkerhielm (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken

Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen bort ha

följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt motion Fi607 (m)

vari föreslås att en utredning skall tillsättas för att arbeta

fram ett nytt och förbättrat utjämningssystem som bör införas

fr.o.m. den 1 januari 2002. Det viktigaste skälet till detta

är att dagens system inte är förenligt med vår grundlag. I

avvaktan på ett sådant nytt system sitter Sverige de närmaste

två åren fast i dagens system. Enligt utskottet är det

emellertid väsentligt att detta justeras med avseende på sina

värsta avarter i väntan på en ny ordning.

Utskottets bestämda uppfattning är att det viktigaste är att

alla kommuners åtgärder för att åstadkomma ekonomisk tillväxt

och sysselsättning belönas och inte som i dag uttryckligen

motverkas. De mest groteska tillväxtfientliga inslagen i

dagens system kan elimineras. Enligt utskottet bör det ske

genom att all positiv förändring av den relativa skattekraften

i en kommun eller i ett landsting fr.o.m. 1999 skall få

behållas till 100 %. Det blir en mycket kraftig signal till

kommunerna att vidta åtgärder som bidrar till ekonomisk

tillväxt och ökad förvärvsfrekvens. Utskottet konstaterar att

det är fullt möjligt göra denna förändring inom ramen för

nuvarande system i samband med slutavräkningen av

skatteinkomsterna för år 1999. Om denna bestämmelse hade gällt

mellan åren 1997 och 1998 hade ca 120 kommuner som med dagens

system fått sin ökade skattekraft konfiskerad i stället fått

behålla denna.

Kommuner som förlorar skattekraft bör enligt utskottets

mening få behålla sin nuvarande garanti; därmed påverkas inte

deras intäktsnivå i systemet av förändringen utan de får

fortsatt ett bidrag som även täcker bortfallet av skattekraft.

Det underskott som uppstår i det inomkommunala

utjämningssystemet bör i stället finansieras genom att det

generella invånarrelaterade statsbidraget justeras, vilket

motsvarar ca 50 kr per invånare.

Utskottet anser också att det finns anledning att snabbt

komma med förslag som justerar de värsta metodfelen i

kostnadsutjämningen. Det hänger bl.a. samman med

hopblandningen av vilka faktorer som kan ge hög skattekraft

och där kostnaderna härför inte beaktas i kostnadsutjämningen

på ett riktigt sätt. Enligt det nuvarande systemet utjämnas

skattekraften helt samtidigt som kommuner som tar på sig

kostnader för den höga skattekraften inte får full

kompensation för dessa. Utskottet konstaterar också att ett

antal kommuner har förlorat stort på inkomstutjämningen de

senaste åren. Med hänsyn till behovet av en genomgripande

ändring av systemet inom några år föreslår utskottet att

inkomstutjämningen för dessa kommuner "fryses" på den nivå som

gällde år 1999.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks

motion Fi607 (m) yrkande 3 och avstyrks motionerna Fi211 (c)

yrkande 7 i denna del, Fi608 (kd), N213 (fp) yrkande 1 och

N214 (c) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande utformningen av inkomst- och

kostnadsutjämningen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi607 yrkande 3 och med

avslag på motionerna 1999/2000:Fi211 yrkande 7 i denna

del, 1999/2000:Fi608, 1999/2000:N213 yrkande 1 och

1999/2000:N214 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

6. Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen

(mom. 3) (c)

Lena Ek (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande som under

rubriken Utformningen av inkomst- och kostnadsutjämningen

börjar med "Som utskottet ovan" och slutar med "allt

väsentligt tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Utskottet har noterat att en särskild delegation har

tillsatts av regeringen för att arbeta med en fortsatt

utveckling av utjämningssystemet. Det är enligt utskottet

mycket väsentligt att utvecklingsarbetet ges sådan inriktning

att befolkningsstrukturen och kommuner som har

befolkningsminskning ges en ökad vikt i systemet. Utskottet

konstaterar också att förändrad sysselsättning och hög

arbetslöshet slår igenom direkt. Det bör därför byggas in en

bromsmekanism så att effekten neutraliseras under en

övergångsperiod. Under denna övergångsperiod är det möjligt

för kommunerna och landstingen att anpassa kostnaderna till

intäkterna i en takt som är möjlig att genomföra. Vad

utskottet här anfört om generella ändringar i

utjämningssystemet för att möta befolkningsförändringar bör

ges regeringen till känna.

Med vad utskottet anfört tillstyrks motionerna Fi211 (c)

yrkande 7 i denna del och N214 (c) yrkande 4 samt avstyrks

motionerna Fi607 (m) yrkande 3, Fi608 (kd) och N213 (fp)

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande utformningen av inkomst- och

kostnadsutjämningen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi211 yrkande 7 i

denna del och 1999/2000:N214 yrkande 4 samt med avslag på

motionerna 1999/2000:Fi607 yrkande 3, 1999/2000:Fi608 och

1999/2000:

N213 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

7. Uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun

(mom. 4) (m)

Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna

Åkerhielm (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken

Uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun bort ha följande

lydelse:

Utskottet menar att det är angeläget att en översyn nu sker av

de uppgifter som kommunerna och landstingen bör ha ansvar för

i syfte att åstadkomma en renodling till de egentliga

kärnuppgifterna. En sådan översyn bör göras bl.a. för att

minska kommunernas obligatoriska åtaganden. Kommunallagen bör

ses över så att det tydligare fastställs vilka uppgifter en

kommun får ha. En mer distinkt rollfördelning ger också bättre

förutsättningar för den privata tjänstesektorn att växa och

skapa nya jobb som säkerställer en bättre valfrihet för

medborgarna.

Det kan enligt utskottet aldrig vara den kommunala

självstyrelsens syfte att inkräkta på medborgarnas frihet att

välja och deras möjligheter att själva styra sina liv.

Självstyrelsen har sin grund i medborgarnas vilja att lösa

vissa gemensamma uppgifter på ett bra sätt som innebär

fördelar för helheten. Närhetsprincipen måste gälla. Viktiga

frågor som t.ex. val av barnomsorgsform bör avgöras av

familjen vid köksbordet och inte genom förvaltningsbeslut i en

kommun. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att i

den översyn som måste genomföras tydliga gränser sätts för vad

en kommun skall få ägna sig åt med skattebetalarnas pengar.

Förändringsarbetet i kommunerna måste vidare fortsätta så att

kommuninvånarna får ut mer för varje skattekrona. Genom

avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig

prioritering av kärnuppgifterna finns som utskottet ser det

goda möjligheter till detta. Men då krävs det också

långsiktiga reformer för att åtgärda systemfel i den

offentliga sektorn.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi209 (m)

yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande uppgiftsfördelningen mellan stat och

kommun

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi209 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Kostnadsansvaret för socialbidragen (mom. 5)

(fp)

Bijan Fahimi (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken

Kostnadsansvaret för socialbidragen bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att kostnaderna för kommunernas

socialbidrag har stigit kraftigt under senare år. Detta hänger

till stor del samman med den höga arbetslösheten och att stora

grupper av arbetslösa har stått utanför såväl

arbetslöshetsförsäkringen som olika arbetsmarknadsåtgärder.

Utskottet anser att statliga och kommunala myndigheter på

detta område borde ha ett gemensamt intresse och ett gemensamt

ansvar för att människor ges bra möjligheter att komma ut på

arbetsmarknaden och få en egen försörjning. För detta krävs

emellertid såväl ett ändrat regelverk som ett förändrat

kostnadsansvar.

Socialbidragen är en del av det kommunala åtagandet enligt

socialtjänstlagen. Samtidigt är arbetslöshetsbekämpning ett

ansvar för staten. Staten har redskapen för att påverka

arbetslösheten, och kommunerna har hög kompetens för att möta

de sociala problemen. Olika beräkningar tyder på att

arbetslösheten orsakar i storleksordningen hälften av

socialbidragskostnaderna. Det är därför enligt utskottet

rimligt att staten och kommunerna delar på kostnadsansvaret

för socialbidragen.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi610 (fp)

yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande kostnadsansvaret för socialbidragen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Fi610 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Kommunal skatteplanering och kommunala koncerner

(mom. 7) (m, fp)

Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt

(m), Anna Åkerhielm (m) och Bijan Fahimi (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Kommunal

skatteplanering och kommunala koncerner bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet ställer sig bakom kravet i motion K352 (fp)

om en tydligare lagstiftning beträffande kommunerna och de

kommunala företagen. Behovet av en tydligare lagstiftning

belyses bl.a. av att en rad skattetvister pågår mellan

kommuner och skatteförvaltningar.

Utskottet vill erinra om att regeringen genom dåvarande

skatteministern Östros i ett interpellationssvar den 6

december 1996 kritiserade den skatteplanering som bedrivs i

många kommuner och därvid bl.a. uttalade att förfaringssättet

var oacceptabelt. Han var vid tillfället inte beredd att lämna

besked om vilka åtgärder som borde vidtas för att stävja

förfarandet utan framhöll att frågan krävde en närmare

analys. Utskottet noterar att regeringen fortfarande inte,

trots att kommunernas skatteplanering därefter tilltagit,

presenterat sin analys eller förelagt riksdagen några förslag.

Med anledning av vad utskottet här anfört tillstyrks motion

K352 (fp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande kommunal skatteplanering och kommunala

koncerner

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K352 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Kommunal konkurrens (mom. 9) (m, kd, fp)

Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m),

Fredrik Reinfeldt (m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m)

och Bijan Fahimi (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Kommunal

konkurrens bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna bakom motion Fi209

(m) påpeka att undersökningar av kommunal verksamhet tydligt

visar att det inte finns något rakt samband mellan en

verksamhets kostnader och dess kvalitet. Tvärtom finns det

alltför många exempel på att ökade anslag leder till att

skattebetalarna får sämre valuta för pengarna genom lägre

produktivitet. Medborgarna är i behov av reformer som ger

högre utbyte av skatterna och av konsekvent genomförda

prioriteringar av de viktigaste verksamheterna.

Utskottet anser att de faktiska möjligheterna för privata

lösningar i tjänstesektorn successivt har gröpts ur genom

politiska beslut under en lång följd av år. Detta har medfört

offentliga monopol på många av de områden som direkt berör

enskilda människors välfärd. Socialdemokraterna har länge

hävdat att det är omoraliskt att "tjäna pengar" på t.ex.

omsorg av barn. Enligt utskottets mening har uppfattningar som

denna förhindrat förverkligandet av nya idéer och

verksamhetsformer.

Det är därför inte förvånande att den kommunala sektorn hade

en låg eller rentav negativ produktivitetsutveckling under

nästan alla år utom just 1990-talets första hälft. Utskottet

kan konstatera att produktiviteten då steg som en direkt följd

av den borgerliga regeringens valfrihetsrevolution och

påbörjade avreglering. Endast genom att utsätta även den

offentliga tjänstesektorn för konkurrens kan en positiv

produktivitetsutveckling åstadkommas, dvs. mer fås ut av varje

skattekrona.

Enligt utskottet saknar socialdemokraterna viljan och

förmågan att tillåta och genomföra de nödvändiga

organisationsförändringar som krävs för att resurserna skall

nå fram till verksamheterna. Denna ovilja leder bl.a. till att

den svenska skolans resurser inte når fram till elever och

lärare. Priset för bristen på ledarskap betalas av de

människor som får hålla till godo med sämre service i vård och

omsorg och med en skola som inte ger tillräckliga kunskaper.

Oförmågan att leda och utveckla verksamheten har också lett

till högre skatter. Till detta kommer att nya uppgifter har

tillförts kommunerna såväl genom statsmaktsbeslut som genom en

frivilligt beslutad kommunal expansion. Många kommuner har på

detta sätt kommit att bedriva verksamhet helt vid sidan om

sina kärnuppgifter. För att råda bot på den nuvarande krisen i

kommunsektorn krävs enligt utskottet en koncentration på

kärnverksamheten och avveckling av en rad andra uppgifter samt

en ökad konkurrensutsättning och avreglering.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi209 (m)

yrkande 11 och A805 (m) yrkande 13 samt avstyrker motion Fi611

(kd) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande kommunal konkurrens

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi209 yrkande 11 och

1999/2000:A805 yrkande 13 samt med avslag på motion

1999/2000:Fi611 yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000

(mom. 1) (m)

Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Anna

Åkerhielm (alla m) anför:

I riksdagen finns en majoritet bestående av socialdemokrater,

vänsterpartister och miljöpartister för förslagen i

bugetpropositionen (prop. 1999/2000:1) beträffande ekonomiska

ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens

inkomster avseende år 2000 i den statliga budgeten. Samma

majoritet har också uttalat sitt stöd gällande beräkningen av

det offentliga utgiftstaket samt förslagen om preliminära

utgiftstak för åren 2001 och 2002.

Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner

lagt fram sina förslag till inriktning av den ekonomiska

politiken och av budgetpolitiken. När riksdagens majoritet nu

genom beslutet den 18 november 1999 valt en annan inriktning

av politiken redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner i detta yttrande.

Vi vill inledningsvis peka på att basen för den kommunala

ekonomin är skatteintäkterna. Tre fjärdedelar av kommunernas

inkomster utgörs av skatteintäkter. När det går bättre för

svensk ekonomi och när fler får nya, riktiga jobb ökar

kommunens skatteintäkter utan att skattebasen behöver höjas.

Om den ekonomiska tillväxten är god, skapas successivt ett

utrymme för skattesänkningar.

Den ekonomiska politik som Moderata samlingspartiet förordar

skapar förutsättningar för ett snabbare växande

skatteunderlag. Genom en avreglering av arbetsmarknaden, en

bättre fungerande och mer flexibel lönebildning och lägre

skatt på investeringar och arbete skapas betydligt fler

arbetstillfällen i företagen runt om i Sverige.

Det leder bl.a. till att kommunernas kostnader för

socialbidrag och arbetsmarknadsåtgärder kan sjunka. Det finns

ett mycket tydligt samband mellan skattenivå och sociala

kostnader. Detta kan bl.a. åskådliggöras av att om

kommunalskatten höjs, förloras omedelbart ca 30 % av höjningen

i ökade kostnader, främst socialbidrag. På motsvarande sätt

minskar en kommuns kostnader när skatten sänks.

I nedanstående tabell redovisas hur en ökning av

skatteunderlaget och en bättre produktivitetsutveckling med 1

% årligen från år 2000 i kombination med minskade kostnader

skulle förbättra den kommunala ekonomin. Med tanke på att den

omläggning av politiken som vi föreslår inte skulle kunna

träda i kraft förrän kring årsskiftet har vi inte beräknat

någon ökning av skatteunderlaget för år 1999 och enbart en

produktivitetsförbättring på 0,5 %.

Effekter av en bättre ekonomisk utveckling (miljarder kronor)

---------------------------------------------------------

2000 2001 2002

---------------------------------------------------------

Ökade skatteintäkter för

kommunsektorn vid snabbare ökning av 3,4 6,9

skatteunderlaget

---------------------------------------------------------

Minskade kostnader för socialbidrag 1,0 2,5 4,0

---------------------------------------------------------

Minskade kostnader för 1,0 2,0

arbetsmarknadsåtgärder

---------------------------------------------------------

Lägre utgifter för kommunsektorn vid

snabbare 1,8 5,5 9,5

produktivitetstillväxt

---------------------------------------------------------

Summa förbättring av den kommunala

ekonomin 2,8 12,4 22,4

---------------------------------------------------------

Genom en kombination av att den kommunala verksamheten renodlas

effektiviseras, att tidigare tillskott till statsbidraget utnyttjas

och ekonomin uthålligt utvecklas starkare skapas successivt utrymme

för att sänka den kommunala utdebiteringen samtidigt som kvaliteten på

kommunal service säkras. I ett stort antal kommuner skulle för

medborgarna viktiga kommunala skattesänkningar kunna genomföras på

kort sikt med vår politik för kommunsektorn.

För att möjliggöra sänkt kommunalskatt i hela landet föreslår vi som

angivits att staten övertar kostnader som åvilar kommunerna.

Innebörden av förslaget är att staten börjar överta

finansieringsansvaret för grundskolan år 2001, då motsvarande drygt 11

miljarder kronor avlastas kommunsektorn. År 2002 avlastas drygt 22

miljarder kronor.

Detta görs som neutraliseringar som vi även tagit hänsyn till när vi

anger statsbidragsnivån i förhållande till regeringens förslag.

Kommunerna svarar för mellanskillnaden av "skolpengskostnaden" intill

dess att staten genom fortsatta besparingar kan finansiera grundskolan

helt. Kommunerna avlastas därmed kostnader för grundskolan, vilket år

2001 motsvarar en sänkning av den kommunala utdebiteringen i

genomsnitt med 1 kr och år 2002 med ytterligare 1 kr.

Innebörden av våra förslag för kommunsektorn bli sålunda att ett

statligt utrymme för skattesänkningar överförs till kommunerna, vilket

tillsammans med det ökade skatteunderlaget ger ett tydligt utrymme för

sänkt kommunalskatt till fromma inte minst för låg- och

medelinkomsttagarna. Vi föreslår att regeringen skyndsamt presenterar

en lämplig modell för att mot denna bakgrund stimulera till kommunala

skattesänkningar.

Moderata samlingspartiet står bakom finansieringsprincipen. Det innebär att

kommunernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga beslut. Vi

föreslår ett antal förändringar i nuvarande avvägning av uppgifter mellan stat

och kommun liksom skattesänkningar som påverkar det kommunala skatteunderlaget.

I alla dessa avseenden kompenseras kommunerna fullt ut för minskat

skatteunderlag eller ökade kostnader. Full kompensation lämnas således för

förslagen om grundavdrag för barn vid den kommunala beskattningen, för

förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen och för andra skatteförslag.

Förändring enligt finansieringsprincipen (tusental kronor)

------------------------------------------------------------

2000 2001 2002

-----------------------------------------------------------

Regleringar enligt

finansieringsprincipen

------------------------------------------------------------

Assistansersättningen - 800 000 - 800 000 - 800

förstatligas 000

------------------------------------------------------------

Effekter av vårdnadsbidraget - 2 400 - 2 400 - 2 400

000 000 000

------------------------------------------------------------

Assistans för äldre - 85 000 0 0

------------------------------------------------------------

Efterlevandepensionen - 363 000 - 363 000 - 363

000

------------------------------------------------------------

Sjukpenningförändringar 460 000 570 000 570 000

------------------------------------------------------------

Förtidspensioner 190 000 410 000 620 000

------------------------------------------------------------

Föräldraförsäkringen 358 000 410 000 430 000

------------------------------------------------------------

A-kassan 576 000 579 000 560 000

------------------------------------------------------------

Kompensation för förändrat 15 648 27 410 33 550

skatteunderlag 000 000 000

------------------------------------------------------------

Ersättning till staten för

övertagande av kostnaden för 0 - 39 990 - 28 300

grundskolan 000 000

------------------------------------------------------------

Summa

13 584 - 14 174 3 867

000 000 000

------------------------------------------------------------

När det slutligen gäller förslagen i budgetpropositionen om Haninge kommun är d

uppfattning tillfredsställande att staten nu är beredd att avveckla sitt

engagemang i den ekonomiska rekonstruktionen av kommunen. Vi anser det däremot

felaktigt att regeringen avser att medverka till att delar av Haninge bostäder

skall återförsäljas till kommunen. Det framstår som anmärkningsvärt att

kommunen efter det som förevarit skall inlåtas på nya äventyr på

bostadsmarknaden med de stora risker som detta innebär. I stället bör hela

företaget säljas nu.

Vi utgår vidare från att försäljningslikviden från försäljningen av Haninge

Bostäder på sedvanligt sätt skall redovisas mot en inkomsttitel på

statsbudgeten. Regeringens förslag om avsteg från principen om

bruttoredovisning är allvarligt och har uppenbarligen i allt väsentligt

dikterats av riskerna för att annars bryta igenom utgiftstaket. Vi vill också

understryka att förfarandet innebär att de ökade utgifterna för den s.k.

kommunakuten därigenom inte prövas på sedvanligt vis mot andra utgifter.

Slutligen vill vi peka på att regeringens utfästelser år 1995 i samband med

beslut om särskilt stöd till Haninge kommun innebar att det överskott som kunde

uppstå skulle återföras till kommunsektorn. Med hänsyn till det sätt på vilket

finansiering av insatserna skedde är det utskottets bestämda uppfattning att

återföringen bör komma hela kommunkollektivet till del och inte endast vissa

kommuner.

2. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000 (mom.1) (kd)

Mats Odell och Per Landgren (båda kd) anför:

I riksdagen finns en majoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister

och miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1)

beträffande ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkningen av

statens inkomster avseende år 2000 i den statliga budgeten. Samma majoritet har

också uttalat sitt stöd gällande beräkningen av det offentliga utgiftstaket

samt förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina förslag

till inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När

riksdagens majoritet nu genom beslutet den 18 november valt en annan inriktning

av politiken redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområdet 25 Allmänna bidrag

till kommuner i detta yttrande.

Vi konstaterar att kommunsektorn under den senaste mandatperioden använts som

ett instrument i den socialdemokratiska regeringens saneringspolitik. Till

följd av successivt ökade allmänna egenavgifter sedan 1995 har kommunsektorns

skatteintäkter minskat med drygt 18 miljarder kronor, eftersom egenavgifterna

är avdragsgilla. Till detta kommer statliga reformer om ett ökat kommunalt

ansvarstagande, som inte finansierats av staten enligt den s.k.

finansieringsprincipen.

Kommunsektorns skatteintäkter påverkas i hög grad av

sysselsättningsutvecklingen i den privata sektorn. Sveriges långsiktiga

tillväxtförutsättningar hade med all säkerhet varit mycket bättre om inte

regeringens politik ensidigt inriktats på budgetsanering och alltför lite på

att förbättra företagsklimatet. Den kraftiga tillväxten som råder för

närvarande riskerar att bli kortvarig om inte strukturella åtgärder vidtas. Den

fortfarande höga arbetslösheten innebär naturligtvis sämre

utvecklingsmöjligheter och höga kostnader för kommunsektorn.

Den ekonomiska saneringspolitiken har under 90-talet varit särskilt tung f

kommunsektorn. Det kraftigt ökande antalet äldre medborgare och de

födelsetalen i början av decenniet har dessutom krävt en kraftig utbyggna

skola, vård och omsorg samt annan kommunal service. Det kraftiga skattebortfa

på grund av egenavgifterna och endast etappvisa återföringar i form av ö

statliga bidrag har krävt ett stort förändrings- och omstruktureringsarbete

kommunsektorn för att uppnå ekonomisk balans. Förändringskravet har medfört

negativa och positiva konsekvenser. Verksamheterna har ofta en hög effektivitet

god kvalitet, men samtidigt utnyttjas personal ofta alltför hårt. Arbetsmotiva

och arbetsglädje måste återställas.

I budgetpropositionen för år 2000 föreslås inga nya resurstillskott till

kommunsektorn. De extra statsbidrag som tillförs presenterades redan under

våren och är en återföring av det minskade skatteunderlaget till följd av de

avdragsgilla egenavgifterna som infördes 1995. Då har ännu ingen kompensation

getts för de ökade åtaganden som skett exempelvis för assistansersättningen

inom LSS.

De enligt budgetpropositionen kraftigt ökade skatteinkomsterna för

kommunsektorn år 2000 (+25 miljarder kronor) visade sig vid en närmare

granskning inte vara riktigt så stora. Effekten av regeringens

skattesänkningsförslag (de minskade avdragen mot kommunalskatten för den

allmänna pensionsavgiften) på 4,8 miljarder kronor ingår i de av regeringen

redovisade ökade skatteinkomsterna. Men denna del av skatteinkomstökningen

regleras enligt finansieringsprincipen genom en sänkning av det generella

statsbidraget med motsvarande belopp. Ytterligare ca 5 miljarder kronor av de

ökade skatteinkomsterna förklaras av att slutavräkningen av skattemedel från år

1998 betalas ut år 2000. Den underliggande utvecklingen av skatteinkomsterna

för kommunsektorn mellan 1999 och 2000, ca 15 miljarder kronor, är alltså inte

mycket större än normalt vid en hyfsad konjunktur. I reala termer är den till

och med lägre än den skatteinkomstökning som skedde mellan 1994 och 1995 som en

följd av den kraftiga konjunkturuppgång som fyrpartiregeringen lämnade efter

sig.

Det kommunala ekonomiska arbetet för de kommande åren bör inriktas mot mer än

att klara balanskravet. För att långsiktigt trygga en god vård och omsorg måste

kommunernas ekonomi utvecklas från en förvaltande nivå, som med liten marginal

klarar balanskravet, till en utvecklande ekonomi, som tål tillfälliga

påfrestningar. Detta möjliggör för kommuner och landsting att vara

konkurrenskraftiga arbetsgivare. Förändringsarbetet måste fortsätta också i

syfte att undvika ökade kommunala utdebiteringar.

Många kommuner och landsting tycks trots hårda besparingar inte kunna klara

balanskravet i ekonomin år 2000. I regeringens förslag till budget för år 2000

och utgiftstak för de närmaste två åren har därför avsatts medel för att stödja

kommuner med avsevärda ekonomiska svårigheter. Beslutet om den s.k.

kommunakuten förstärker intrycket av att tillväxtfrämjande åtgärder uteblivit,

att utjämningssystemet inte fungerar och att kommunernas skattebas måste utökas

för att klara de kommande årens stora åtaganden, främst inom äldreomsorgen. Med

en konstruktiv näringspolitik för hela landet under de senaste åren hade

behovet av dessa medel varit långt mindre.

På kort sikt är det svårt att hävda att strukturomvandling eller bättre

ledning av verksamheter skulle göra att människor med vård- och omsorgsbehov i

dag får den hjälp de behöver och har rätt till. Den kris som finns på alltför

många håll inom skolan rättas inte heller till för dem som är elever i dag,

genom en strukturomvandling som kanske tar några år att genomföra. Därför är

det motiverat med ökade resurser från statligt håll för den närmaste perioden

så att de människor som nu behöver och har rätt till en fungerande service kan

få det. Inte minst för landstingens del är det angeläget att de resursbrister

som vi redan nu kan se inför år 2000 till en del täcks av ökade statsbidrag. På

längre sikt är det emellertid endast en stark sysselsättningsutveckling som i

kombination med fortsatta strukturreformer kan trygga verksamheterna inom

kommunsektorn.

Mot ovanstående bakgrund föreslår Kristdemokraterna ett tillskott till

kommunsektorn på 1,1 miljarder kronor år 2000 utöver det regeringen föreslagit.

År 2001 föreslås ett tillskott utöver regeringens nivå med 1,1 miljarder

kronor. För år 2002 anser Kristdemokraterna att tillskottet bör vara 1,3

miljarder kronor. Därmed blir det samlade tillskott som Kristdemokraterna

föreslår 3,5 miljarder kronor över den kommande treårsperioden.

När det slutligen gäller förslagen i budgetpropositionen om Haninge kommun är

det enligt vår uppfattning tillfredsställande att staten nu är beredd att

avveckla sitt engagemang i den ekonomiska rekonstruktionen av kommunen. Vi

anser det däremot felaktigt att regeringen avser att medverka till att delar

av Haninge bostäder skall återförsäljas till kommunen. Det framstår som

anmärkningsvärt att kommunen efter det som förevarit skall inlåtas på nya

äventyr på bostadsmarknaden med de stora risker som detta innebär. I stället

bör hela företaget säljas nu.

Vi utgår vidare från att försäljningslikviden från försäljningen av Haninge

Bostäder på sedvanligt sätt skall redovisas mot en inkomsttitel på

statsbudgeten. Regeringens förslag om avsteg från principen om

bruttoredovisning är allvarligt och har uppenbarligen i allt väsentligt

dikterats av riskerna för att annars bryta igenom utgiftstaket. Vi vill också

understryka att förfarandet innebär att de ökade utgifterna för den s.k.

kommunaktuen därigenom inte prövas på sedvanligt sätt mot andra utgifter.

Slutligen vill vi peka på att regeringens utfästelser år 1995 i samband med

beslut om särskilt stöd till Haninge kommun innebar att det överskott som kunde

uppstå skulle återföras till kommunsektorn. Med hänsyn till det sätt på vilket

finansiering av insatserna skedde är det vår bestämda uppfattning att

återföringen bör komma hela kommunkollektivet till del och inte endast vissa

kommuner.

3. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000 (mom. 1) (c)

Lena Ek (c) anför:

I riksdagen finns en majoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister

och miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1)

beträffande ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkningen av

statens inkomster avseende år 2000 i den statliga budgeten. Samma majoritet har

också uttalat sitt stöd gällande beräkningen av det offentliga utgiftstaket

samt förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.

Centerpartiet har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina förslag till

inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När riksdagens

majoritet nu genom beslutet den 18 november valt en annan inriktning av

politiken redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner i detta yttrande.

Vi vill inledningsvis peka på det som i finansplanen sägs om att tillväxten i

kombination med de ökade statsbidragen till kommuner och landsting innebär

kraftiga resurstillskott till vård, skola och omsorg. Den kommunala sektorns

skatteintäkter ökar med cirka 25 miljarder kronor mellan åren 1999 och 2000.

Detta understryker enligt Centerpartiet de fördelar som en hög tillväxt ger i

form av ökade medel till gemensamma angelägenheter. Regeringens budgetförslag

löser dock inte de kortsiktiga problem som finns i många kommuner och

landsting. De ökade skatteintäkterna fördelas inte lika över landet.

Visserligen kompenserar skatteutjämningssystemet en del men i kombination med

befolkningsminskning sjunker flera kommuners och landstings ekonomiska bas de

kommande åren.

Flera landsting kommer ej att klara balanskravet nästa år. Till dessa hör dels

storstadslandstingen, dels några övriga. För storstadslandstingen är det

framför allt bristen på strukturåtgärder och ej genomförda begränsningar i

utbudet som är problemen. För andra landsting är det utgiftssidan i stort som

är orsaken. Sammanlagt innebär detta en brist i landstingen nästa år på cirka

2 miljarder kronor. Om allt detta tas hem i personalneddragningar innebär det

ca 6 000 färre personer anställda.

Situationen för många kommuner är också ansträngd. 210 av landets 289 kommuner

minskar i folkmängd. När befolkningsunderlaget minskar försämras också

förutsättningarna att upprätthålla grundläggande service till dem som bor i

berörda kommuner. Detta medför i sin tur att arbetstillfällen försvinner och

att skattekraften minskar. Det blir en ond spiral som är svår att ta sig ur.

Regeringen står handfallen och ser på när Sverige kantrar. Inga försök görs för

att åtgärda de underliggande strukturella problemen. I stället öppnar

regeringen akutmottagning på Finansdepartementet.

Enligt vår mening behöver Sveriges kommuner och landsting ingen

akutmottagning. De behöver grundläggande förutsättningar för utveckling. De

behöver bättre vägar, de behöver en digital allemansrätt, de behöver utbildning

som sprids till dem som bor kvar och de behöver kultur- och framtidssatsningar.

Sist men inte minst behöver de ett skatteutjämningssystem där större vikt ges

åt befolkningsstrukturen och kommuner som har befolkningsminskning.

Förutom fördelning mellan kommuner och landsting behövs ett tillskott i form

av statsbidrag. Under förra riksdagsåret förutsåg Centerpartiet problemen med

att finansiera vård och omsorg i kommuner och landsting. Vi träffade därför en

överenskommelse med Socialdemokraterna om inriktningen och finansieringen av

försvaret. Uppgörelsen innebär att sammanlagt ca 8 miljarder kronor frigörs

under perioden 20022004. Socialdemokraterna och Centerpartiet är överens om att

dessa medel genom en konkret och uppföljningsbar satsning skall tillföras

vård- och omsorgssektorn. Överföringen av medel från försvaret till vård och

omsorg är en nödvändig omstrukturering av resurser från en verksamhet där

samhällets behov minskat, till en verksamhet där samhällets behov ökat.

Centerpartiet är nu berett att gå vidare med nya strukturella förändringar.

Centerpartiet föreslår nya reformer, riktade till bl.a. barnfamiljer och

pensionärer. Dessa reformer ger kommunerna ökade skatteintäkter. Enligt

finansieringsprincipen minskar vi därför statsbidragen till kommuner och

landsting utgiftsområde 25 med motsvarande belopp.

4. Anslagen inom utgiftsområde 25 budgetåret 2000 (mom. 1) (fp)

Bijan Fahimi (fp) anför:

I riksdagen finns en majoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister

och miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1)

beträffande ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkningen av

statens inkomster avseende år 2000 i den statliga budgeten. Samma majoritet har

också uttalat sitt stöd gällande beräkningen av det offentliga utgiftstaket

samt förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.

Folkpartiet liberalerna har i parti- och kommittémotioner lagt fram sina

förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och av budgetpolitiken. När

riksdagens majoritet nu genom beslutet den 18 november valt en annan inriktning

av politiken redovisar vi våra synpunkter på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner i detta yttrande.

Folkpartiet har de senaste åren delat regeringens bedömning av statsbidragen

till kommunerna. Den situation som uppstått har enligt vår mening sin grund i

en otillräcklig arbetslöshetsbekämpning som har dränerat kommunerna på

skatteinkomster och som åsamkat kommunerna stora utgifter för socialbidrag m.m.

Det viktigaste är dock att se till att få fart på jobb och tillväxt. Det ger

kommunerna den bästa förutsättningen att klara sina uppgifter och sin ekonomi.

Sedan vårbudgeten lades har prognosen för kommunernas skatteinkomster år 2000

ökat med cirka 12 miljarder kronor, efter korrigering för tekniska

omläggningar. Enligt budgetpropositionen stiger kommunernas egna

skatteinkomster med 45 miljarder kronor mellan 1998 och 2000. Även om det inte

alltid märks ute i de enskilda verksamheterna, har de kommunala

konsumtionsutgifterna stigit med 1,2 % mellan 1997 och 1998 och beräknas stiga

med 1,7 % för 1999 och 1,3 % för 2000.

Samtidigt kan vi se att produktiviteten inte stiger som tidigare. Enligt

Landstingsförbundets senaste halvårsrapport "Landstingens ekonomi" juni 1999

steg prestationerna mellan -91 och -94 med 10 % samtidigt som resurserna sjönk

med 5 %. Under dessa år steg således produktiviteten med nästan 15 %. Efter -94

har minskningen av resurser åtföljts av minskade prestationer. Detta om något

visar vikten av förnyelse och utveckling av verksamheterna.

Det handlar enligt Folkpartiets mening alltså inte enbart om hur stora summor

som kan disponeras. Kommunerna måste göra rätt saker och de måste göras på rätt

sätt. Men förutsättningarna skiljer sig från kommun till kommun, ibland

beroende på att väljarna röstat fram en regim som är skicklig att sköta

verksamheten, ibland för att olika kommuner gör olika val av skattesats,

avgiftsnivåer, servicegrad och omfattning av den kommunala verksamheten.

En effektiv upphandling, koncentration till kärnverksamheterna och mångfald

inom den kommunalt finansierade servicen gör att medborgarna får valuta för

sina skattepengar. Folkpartiet säger i nuläget ja även till de i

budgetpropositionen angivna utökningarna av statsbidrag, men avser att

återkomma med ett definitivt ställningstagande för kommande år då vi ser den

fortsatta utvecklingen av kommunernas skatteinkomster.

Den nuvarande fokuseringen på bidrag och kostnadsutjämningssystem drar

uppmärksamheten från det som är långt viktigare, nämligen att ekonomin kan växa

så att kommunerna och landstingen därmed får ökade resurser. Även för den

kommun som i dag får det högsta inkomstutjämningsbidraget per invånare,

Borgholm, skulle en treprocentig tillväxt per år i det egna skatteunderlaget på

tre år uppväga hela inkomstutjämningsbidraget. Tillväxt är alltså viktigare än

bidrag.

Den kommunala självstyrelsen är en viktig del av det svenska samhällets

utformning. En grundsten är rätten att sätta sin egen skattesats och göra en

avvägning mellan vad kommunen ska svara för och vad den enskilde själv ska bära

ansvaret för. Det är dock ofrånkomligt att det ibland uppstår kollisioner

mellan de politiska ambitionerna i rikspolitiken och den lokala politiken.

Ibland måste då de nationella kraven gå före de lokala.

Avvägningen mellan nationella och lokala krav och önskemål är många gånger

svår. Likaså avvägningen mellan kommunalt självstyre och människors självstyre,

ett självstyre som kan kräva lagstadgade rättigheter för människor eller

skyldigheter för kommunen att erbjuda viss service. Ett sådant aktuellt exempel

är assistanshjälpen för människor med funktionshinder, där vi anser att

människornas frihet och trygghet går före kommunernas möjlighet att styra över

assistansstödet.

Däremot anser vi inte att dagistaxornas storlek och konstruktion är en fråga

för riksdagen. Det framgår redan av den s.k. barnomsorgslagen att taxorna måste

vara rimliga i förhållande till kostnader och människors inkomster. En

ytterligare reglering i form av den av regeringen aviserade "maxtaxan" anser vi

stå i strid med det kommunala självstyret. Det är fullt rimligt att det är

kommunen, eller den enskilda förskolan, som avgör taxa i samband med att man

avgör frågor om standard, personaltäthet, öppettider etc. Kommunerna måste ha

rätt att göra olika avvägningar mellan skattesats och avgiftsuttag. Folkpartiet

har sedan 60-talet förespråkat enhetliga dagistaxor, men avgörandet måste ske

lokalt.

Regeringen har på olika sätt försvårat för kommuner och landsting att bedriva

sin verksamhet i nya former. Stopp för försäljning av kommunala bostadsbolag,

försvårande av start av friskolor och planer på förbud mot privata

entreprenörer inom sjukhusvården är några flagranta exempel på ideologiskt

betingade ingrepp i kommunernas förnyelsearbete.

Folkpartiet har sedan tidigare sagt nej dels till en "bostadsbolagsakut", dels

till en allmän "kommunakut". I budgeten öronmärks återigen pengar för sådan

verksamhet. Kommunerna måste få klara spelregler, och de kommunala

förlustbostadsbolagen skall inte rekonstrueras för fortsatt underskottsdrift.

Vi säger därför nej till de anslag som finns för dessa ändamål. Det är orimligt

att kommuner som långsiktigt har strukturproblem efter särskild överenskommelse

och utan generella regler får pengar av staten. Regeringen anför att vissa

kommuners strukturella ekonomiska problem inte kan fångas in i

utjämningssystemet och därför skall kunna få särskilda anslag. Detta är fel. De

strukturella faktorerna skall fångas in i systemet, övriga faktorer skall

kommunerna ta ansvar för gentemot sina väljare. De olika uttalanden som kommer

från regeringens företrädare och det synsätt som kommer till uttryck i

Socialdemokraternas eget skattesamråd tyder på att man inte avser att göra en

opartisk bedömning av de kommunala förutsättningarna.

En modell med en permanent inrättad akutmottagning, med tillhörande

kommundelegation, ger helt fel signaler. Tonvikten på statens arbete måste

ligga på att skapa rimliga generella förutsättningar genom ett väl fungerande

utjämningssystem.

5. Kommunal konkurrens (mom. 9) (c)

Lena Ek (c) anför:

Enligt Centerpartiets uppfattning är det mycket väsentligt att all konkurrens

mellan offentliga och privata aktörer sker på lika villkor. Det är dock vanligt

att de offentliga aktörerna har konkurrensfördelar framför de privata, främst

när det gäller tillgången på skattemedel. Detta snedvrider konkurrensen och kan

leda till att resurserna inte används på bästa sätt samt till att privata

företag slås ut på grund av osund konkurrens. En fungerande konkurrens bidrar å

andra sidan till ökad kvalitet och minskade kostnader i den offentliga

verksamheten. Andra fördelar som kan uppnås är en ökad frihet för individen,

t.ex. när det gäller val av skola eller vårdgivare.

För att komma till rätta med de nuvarande problemen kan en rad olika åtgärder

vidtas. Vi anser t.ex. att reglerna för kommunal näringsverksamhet bör bli

tydligare och lättare att upprätthålla. Det är mycket otillfredsställande att

kommunallagens regler om kommuners och landstings rätt att bedriva

näringsverksamhet så ofta överträds. Det bör enligt vår uppfattning införas

regler i lagstiftningen som garanterar konkurrens på lika villkor på marknader

där offentliga och privata aktörer tävlar om att få utföra uppdrag, t.ex. inom

vården eller omsorgen. Den offentliga upphandlingen måste förbättras. Samtidigt

skall kvaliteten garanteras i all offentligt finansierad verksamhet, oavsett

vem som är utförare. Det kan t.ex. ske genom att tydliga mål och nyckeltal

ställs upp. Möjligheterna att överklaga kommunala beslut bör också utvidgas

samtidigt som kommunallagen bör tillföras sanktionsmöjligheter.

6. Kommunkontosystemet (mom. 10) (m, kd, fp)

Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt

(m), Per Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m) och Bijan Fahimi (fp) anför:

Utskottet vill understryka vikten av att ett förslag mot bakgrund av

utredningen om utvärdering av kommunkontosystemet verkligen redovisas för

riksdagen under våren 2000. Enligt utskottets uppfattning är det då mycket

angeläget att de negativa effekter i form av t.ex. konkurrenssnedvridningar som

motionärerna uppmärksammat snarast tas bort.