Bet. 1999/2000:JuU1

Justitieutskottets betänkande

1999/2000:JUU01

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna, m.m.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

JuU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag till anslag

under utgiftsområde 4 Rättsväsendet samt ett antal motioner som väckts

under den allmänna motionstiden i år.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag för utgiftsområdet

som uppgår till totalt drygt 22 667 miljoner kronor. De tyngsta

anslagsposterna är polisväsendet (12 048 miljoner kronor), domstolsväsendet

(3 359 miljoner kronor) och kriminalvården (3 820 miljoner kronor).

Utskottet tillstyrker också några lagförslag som läggs fram i

propositionen. Här föreslås ändringar i brottsbalken och lagen (1999:568)

om utlandsstyr- kan inom Försvarsmakten som bl.a. innebär att svensk

domstol skall vara oinskränkt behörig att döma enligt svensk lag för alla

slags brott som har begåtts utom riket av en person som tillhör polisens

utlandsstyrka. De nya reglerna, som föreslås träda i kraft den 1 januari

2000, är en följd av att Rikspolisstyrelsen tar över huvudmannaskapet för

polispersonal som tjänst- gör i internationella fredsfrämjande insatser.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om en ändring i

jordabalken med innebörd att regeringen bestämmer

inskrivningsmyndigheternas verksamhetsområden. Också denna ändring föreslås

träda i kraft vid årsskiftet. Förslaget är en följd av regering- ens

förslag att inskrivningsverksamheten vid landets tingsrätter skall kon-

centreras till sju tingsrätter, vilket utskottet också tillstyrker.

I ärendet tar utskottet också ställning för ett principförslag om att

boupp- teckningsverksamheten vid de allmänna domstolarna skall föras över

till skatteförvaltningen. Ett omfattande lagstiftningsarbete behövs dock

innan denna nyordning kan träda i kraft.

I ärendet behandlar utskottet också som redan framgått ett stort antal mo-

tionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden. Härtill kommer

ett yrkande som väckts under ärendets beredning i utskottet. Yrkandena

behandlar i första hand frågor som rör resurser samt organisationsfrågor

och mål- och prioriteringsfrågor för myndigheterna inom rättsväsendet.

Utskottet avstyrker samtliga yrkanden.

I ärendet föreligger reservationer och särskilda yttranden från samtliga

partier utom Socialdemokraterna. Sammanlagt handlar det om 33 reservatio-

ner och 12 särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 4 Rättsväsendet har regeringen

föreslagit att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvars-

makten,

3. lag om ändring i jordabalken,

dels

4. godkänner att inskrivningsverksamheten koncentreras till sju inskriv-

ningsmyndigheter,

5. godkänner att den minsta tiden för fiskalstjänstgöring i tingsrätt eller

länsrätt ändras från ett år till två år,

6. godkänner att bouppteckningsverksamheten förs över från domstolsvä-

sendet till skatteförvaltningen,

dels

7. för budgetåret 2000 anvisar anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet

enligt följande uppställning (i tkr):

Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp A 1 Polisorganisationen ramanslag 11 506

881 A 2 Säkerhetspolisen ramanslag 540 747 B 1 Åklagarorganisationen

ramanslag 694 997 B 2 Ekobrottsmyndigheten ramanslag 250 933 C 1

Domstolsväsendet m.m. ramanslag 3 358 956 D 1 Kriminalvården ramanslag 3

820 254 E 1 Kronofogdemyndigheterna ramanslag 1 341 739 F 1

Brottsförebyggande rådet ramanslag 50 005 F 2 Rättsmedicinalverket

ramanslag 183 549 F 3 Gentekniknämnden ramanslag 2 601 F 4

Brottsoffermyndigheten ramanslag 14 940 F 5 Ersättning för skador på grund

av brott ramanslag 74 500 F 6 Rättshjälpskostnader m.m. ramanslag 802 396 F

7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. ramanslag 10 399 F 8 Avgifter

till vissa internationella samman- slutningar ramanslag 6 606 F 9 Bidrag

till brottsförebyggande arbete ramanslag 7 600 Summa

22 667 103

Regeringens lagförslag, se bilaga 1.

Motionerna, m.m.

För en förteckning över motionerna i nummerföljd, se bilaga 2. Under ären-

dets beredning i utskottet har företrädare för Moderata samlingspartiet

yrkat att riksdagen beslutar ett tillkännagivande av innebörden att

regeringen i samband med vårens tilläggsproposition lägger förslag till hur

finansiering bör ske av en omskolning av officerare till poliser. Utskottet

behandlar detta yrkande i avsnittet rörande Polisväsendet.

Inledning

1999/2000:Ju220 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snabbt verk-

ställa en översyn och förbättring av kärnversamheten i syfte att den

statliga kärnverksamheten kan upprätthållas i alla delar av landet.

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utfärda tydliga riktlinjer och genomföra uppföljningar vid

större omorganisationer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen till riksdagen skall återkomma med förslag till

hur kvalitetsmått i rättsväsendet kan utvecklas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att riksdagen årligen får en redovisning av rättsväsendets kost-

nadsutveckling.

Utgiftsramen och anslagen

1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kraftigt förstärkta resurser till polis och rättsvårdande

myndighe- ter.

1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde

4 Rättsväsendet enligt uppställning: Anslag (tkr) Regeringens förslag

Anslagsförändring A 1 Polisorganisationen 11 506 881 + 20 B 1

Åklagarorganisationen 694 997 + 6 C 1 Domstolsväsendet m.m. 3 358 956 + 100

F 4 Brottsoffermyndigheten 14 940 + 16 F 6 Rättshjälpskostnader 802 396 + 5

Summa för utgiftsområdet

+ 192 1999/2000:Ju704 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om allmänhetens tillgång till polis och lokala

tingsrätter.

1999/2000:Ju901 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett stärkt rättsväsende.

1999/2000:Ju902 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser

till rättsväsendet.

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av rättsväsendet,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kriminalvårdens programverksamhet.

1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att anställa fler poliser och civilanställda inom

poli- sen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Brottsoffermyndighetens arbetssituation,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda ungdomsrotlar inom åklagarväsendet,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av kompetent personal inom kriminalvården,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla brotts- och missbruksrelaterade påverkansprogram

vid häkten, anstalter och inom frivården samt att tillskapa resurser och

per- sonal som möjliggör genomförandet av rehabilitering,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förstärka instrumenten för att uppnå målet drogfria

anstalter,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anpassa kriminalvården så att barn inte ofrivilligt fråntas

rätten att hålla en kontinuerlig kontakt och gemenskap med sina föräldrar

då dessa vistas på anstalt,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kampanjen Föräldrar är samhällets viktigaste brottsförebyg-

gande resurs genomförs,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det brottsförebyggande arbetet i kommunerna,

40. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

för- slag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 4

Rättsväsen- det enligt uppställning: Anslag (tkr) Regeringens förslag

Anslagsförändring A 1 Polisväsendet 11 506 881 + 180 000 B 1

Åklagarväsendet 694 997 + 30 000 C 1 Domstolsväsendet 3 358 956 + 40 000 D

1 Kriminalvården 3 820 254 + 30 000 F 4 Brottsoffermyndigheten 14 940 + 3

000 F 9 Brottsförebyggande arbete 7 600 + 37 000 Summa för utgiftsområdet

22 667 103 + 320 000 1999/2000:Ju909 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas

att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag

för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet

enligt följande upp- ställning: Anslag (tkr) Regeringens förslag

Anslagsförändring A 1 Polisorganisationen 11 506 881 + 65 000 C 1

Domstolsväsendet m.m. 3 358 956 + 225 000 D 1 Kriminalvården 3 820 254 +

185 000 Summa för utgiftsområdet 22 667 103 + 475 000 1999/2000:Ju910 av

Siw Persson och Johan Pehrson (fp) vari yrkas

6. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kriminella mc-gäng,

14. att riksdagen beslutar att upphäva rättshjälpslagen (1996:1619) så att

den allmänna rättshjälpen återställs till vad som gällde före den 1

december 1997,

15. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

för- slag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 4

Rättsväsen- det enligt uppställning: Anslag (tkr) Regeringens förslag

Anslagsförändring A 1 Polisorganisationen 11 506 881 + 20 000 B 1

Åklagarorganisationen 694 997 + 6 000 C 1 Domstolsväsendet 3 358 956 + 100

000 F 4 Brottsoffermyndigheten 14 940 + 16 000 F 6 Rättshjälpskostnader 802

396 + 50 000 Summa för utgiftsområdet 16 378 170 192 000 1999/2000:Ju911 av

Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av poliser och civilanställd personal,

7. att riksdagen till anslaget A 1 Polisorganisationen för budgetåret 2000

anvisar 156 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 11

662 881 000 kr,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förstärkt åklagarorganisation,

9. att riksdagen till anslaget B 2 Åklagarorganisationen för budgetåret

2000 anvisar 17 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

711 997 000 kr,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Ekobrottsmyndigheten, ekoutbildning m.m.,

11. att riksdagen till anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten för budgetåret

2000 anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

265 933 000 kr,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av domstolarnas budget,

15. att riksdagen till anslaget C 1 Domstolsväsendet för budgetåret 2000

anvisar 106 120 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 3 465

076 000 kr,

18. att riksdagen till anslaget E 1 Kronofogdemyndigheten för budgetåret

2000 anvisar 20 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller

således 1 321 739 000 kr,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att meningsfull kriminalvård, farlighetsbedömningar m.m. förut-

sätter tillräckliga resurser,

20. att riksdagen till anslaget D 1 Kriminalvården för budgetåret 2000 an-

visar 200 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 020

254 000 kr,

23. att riksdagen till anslaget F 2 Rättsmedicinalverket för budgetåret

2000 anvisar 5 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

188 549 000 kr.

Polisväsendet

1999/2000:Ju202 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att minska brottsligheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare resurser till polisen i Dalarna.

1999/2000:Ju204 av Stefan Hagfeldt och Gunnar Axén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ytterligare resurser till polisen.

1999/2000:Ju205 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurs-

förstärkning till polisen.

1999/2000:Ju209 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gles-

bygdsfaktor vid fördelning av polisresurser.

1999/2000:Ju210 av Anders Sjölund (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser

till polisstyrelsen i Västerbotten.

1999/2000:Ju212 av Ingvar Eriksson och Leif Carlson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att spåra och effektivt beivra all kriminell hantering av vapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förstärka kontrollen vid våra gränser i syfte att förhindra

ille- gal vapeninförsel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ökning av polisens personella och materiella resurser.

1999/2000:Ju216 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade polisresurser till Stockholms län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda resurser för att kunna prioritera åtgärder mot

ungdoms- brottsligheten i Stockholms län.

1999/2000:Ju217 av Agne Hansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen och förstärkningen av polis och rättsvårdande myn-

digheter i Kalmar län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgång till polis och särskild glesbygdsfaktor för bl.a.

Kalmar län vid fördelningen av polisresurser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat skydd för de mindre post- och bankkontoren i bl.a. Kalmar

län,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en sådan direktivgivning från regeringen till Rikspolisstyrelsen

att polisens och de rättsvårdande myndigheternas resurser i Kalmar län för-

stärks.

1999/2000:Ju227 av Margareta Cederfelt (m) vari yrkas att riksdagen beslu-

tar att utöka polisutbildningen i Stockholm i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1999/2000:Ju230 av Gun Hellsvik m.fl. (m, kd, c, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om den nationella insatsstyrkans organisatoriska hemvist.

1999/2000:Ju232 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om småbrottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av lagen i syfte att lagen skrivs klarare så att det

blir lättare för polis och åklagare att ingripa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om polisers närvaro i samhället.

1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om öronmärkta pengar till polisen.

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om orimligt långa handläggningstider inom rättsväsendet och de

rättsvårdande myndigheterna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vidgad samverkan mellan rättsväsendets aktörer,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgång till polis och om en särskild glesbygdsfaktor vid

tilldel- ning av polisresurser,

13. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende reservpoliser,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat skydd för de mindre post- och bankkontoren,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den nationella insatsstyrkans organisatoriska hemvist skall

vara vid RPS.

1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den nationella insatsstyrkan läggs under Rikspolisstyrelsen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den nationella insatsstyrkans arbetsuppgifter och den nationella

insatsstyrkan som resurs i bekämpningen av organiserad brottslighet.

1999/2000:T401 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att prioritera trafiknykterheten högre.

1999/2000:N271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om större andel av polisresurserna till Stockholms län.

Åklagarväsendet

1999/2000:Ju302 av Christel Anderberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett sammanhållet

åklagar- väsende enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att sammanföra anslagen B 1 och B 2 inom ut-

giftsområde 4,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samordning av Ekobrottsmyndighetens personal- och ekono-

miadministration under Riksåklagaren.

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att knyta åklagarna till vissa tingsrätter.

1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Ekobrottsmyndigheten skall utreda citesbrott och allvarliga

miljöbrott.

1999/2000:MJ255 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (fp) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöåklagare.

Domstolsväsendet

1999/2000:Ju401 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om länsrätters bristande handikappanpassning.

1999/2000:Ju402 av Inger René och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten

av att Strömstads tingsrätt inte läggs ned.

1999/2000:Ju403 av Johan Pehrson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om

nämndemannakårens representativitet.

1999/2000:Ju404 av Lena Ek (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att behålla de

små tingsrätterna.

1999/2000:Ju405 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nämndemannauppdrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vittnens ekonomiska ersättning.

1999/2000:Ju406 av Gun Hellsvik m.fl. (m, kd, c, fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrat ersättningssystem för

nämndemän och jurymän i enlighet med vad i motionen anförts.

1999/2000:Ju408 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överflyttning av

registreringen av företagshypotek till Patent- och registreringsverket,

PRV.

1999/2000:Ju409 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om värdet av att de små tingsrätterna behålls,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inga fler tingsrätter läggs ned förrän man har kunnat

konstate- ra vad konsekvenserna har blivit där tingsrätter redan har lagts

ned.

1999/2000:Ju410 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, kd, m, c, v, mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om det oacceptabla i ytterligare besparingar vid såväl Lycksele

tingsrätt som de övriga mindre tingsrätterna.

1999/2000:Ju412 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos regering-

en begär förslag till högre arvoden och ersättningar för nämndemän i syfte

att säkerställa ett bättre lekmannainflytande i domstolsförfarandet.

1999/2000:Ju414 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Tierps

tingsrätt.

1999/2000:Ju415 av Karl Gustav Abramsson och Carin Lundberg (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av viss omdisponering av anslaget från Domstolsverket

för att garantera fortsatt rättssäker verksamhet vid Lycksele tingsrätt.

1999/2000:Ju416 av Sven Bergström (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av ett väl fungerande rättsväsende över hela vårt land,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bevarad verksamhet vid Ljusdals tingsrätt genom samverkan med

Hudiksvalls tingsrätt i en utökad domkrets.

1999/2000:Ju417 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av beva- rande

av nuvarande tre tingsrätter i Kalmar län.

1999/2000:Ju418 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksda-

gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

översyn av nämndemännens villkor.

1999/2000:Ju419 av Johnny Ahlqvist och Kristina Zakrisson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om en översyn av nämndemännens villkor.

1999/2000:Ju420 av Lars Elinderson och Carl-Erik Skårman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an- förts

om behovet av en lokal förankring av våra domstolar.

1999/2000:Ju421 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tingsrätterna

i Örebro län bibehålls.

1999/2000:Ju704 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om allmänhetens tillgång till polis och lokala

tingsrätter.

1999/2000:Ju723 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för

ersätt- ning till vittnen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:Ju804 av Helena Bargholtz och Siw Persson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett nytt

tillsättningsförfaran- de när det gäller nämndemän.

1999/2000:Ju807 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta

för att nämndemännen i Sveriges domstolar utgör en så representativ samman-

sättning som möjligt vad gäller Sveriges befolkning.

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beslut om förändringar av antalet tingsrätter skall fattas

av riksdagen,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgade domkretsar för att effektivisera resursanvändningen

och en förstärkning av de lokala domstolarna,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av notariemeriteringssystemet,

25. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende inskrivningsverk-

samheten och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om bibehållen inskrivningsverksamhet vid tingsrätterna,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av ersättningsreglerna för att nå ökad allsidighet i

nämn- demannakåren.

1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att antalet tingsrätter i princip behålls,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågan om antalet tingsrätter och var dessa skall vara

förlagda regleras i lag,

17. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande inskrivningsmyn-

digheterna,

18. att riksdagen avslår regeringens förslag angående bouppteckningsverk-

samheten,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att slå ihop de allmänna domstolarna med förvaltningsdomstolar-

na,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Domstolsverkets uppgift att biträda domstolarna med ren service-

verksamhet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nämndemännens arvoden inklusive barnomsorgskostnader för

hemarbetande ses över.

1999/2000:Ju910 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förutsättningslös och samlad utredning om domstolsväsendet.

1999/2000:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen begär att regeringen överväger Domstolsverkets funktion

och ställning i förhållande domstolarna i enlighet med vad som anförts i

motionen,

13. att riksdagen begär att regeringen redovisar en övergripande plan för

reformeringen av domstolsväsendet i enlighet med vad som anförts i motio-

nen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inskrivningsmyndigheterna,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den framtida bouppteckningshanteringen.

1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om borttagande av medborgarskapskravet för nämndemän.

Kriminalvården

1999/2000:Ju502 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att utar-

beta en handlingsplan i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att byggandet av besökslägenheter vid anstalterna Hinseberg och

Färingsö skall prioriteras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att möjligheterna till adekvat terapeutisk behandling vid

kvinno- anstalterna måste förbättras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de

besparingar som nu genomförs inom kriminalvården skall genomföras i

enlighet med det i motionen anförda.

1999/2000:Ju505 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en

utredare bör tillsättas som skall ha i uppdrag att utreda

behandlingssituatio- nen inom kriminalvården och föreslå åtgärder för att

stimulera till fler be- handlingsinsatser.

1999/2000:Ju512 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försöksverk-

samhet med stödpersoner för kvinnor på kvinnofängelser.

1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa försöksverksamhet med individuella handlingsplaner

som utarbetas gemensamt av den intagne och av utbildad och kvalificerad

personal,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den intagne skall motiveras till behandling mot alkohol och

narkotikamissbruk,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa generella regler för övervakade besök för dem som

dömts till fängelse i 2-3 månader för narkotikabrott.

1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om narkotikafria fängelser och att det inom varje

kriminalvårdsregion skapas minst en drogfri anstalt i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om narkotikafria anstalter.

Brottsförebyggande rådet

1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av specificerad statistikinformation.

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gemensamma ärendehanteringssystem inom rättsväsendet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tydligare kriminalstatistik.

Rättsmedicinalverket

1999/2000:Ju201 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an- förts

om att centralisera DNA-analyser inom forensisk verksamhet i Sverige.

Gentekniknämnden

1999/2000:MJ513 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en konsumentrepresentant i Gentekniknämnden.

Brottsoffermyndigheten

1999/2000:Ju723 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar återställa den ursprungliga ordningen avseende

finansieringen av Brottsofferfonden i enlighet med vad som anförts i motio-

nen,

3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ändring i

45 § lagen (1974:03) om kriminalvård i anstalt i enlighet med vad som an-

förts i motionen.

Bidrag till brottsförebyggande arbete

1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärdsprogram för ökad kvinnofrid i utomhusmiljön.

1999/2000:Ju731 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos regering-

en begär förslag till en bred och folklig offensiv mot brott och

våldstenden- ser.

1999/2000:Ju738 av Yvonne Andersson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att starta en

försöksverksamhet av typ Lugna Gatan i Norrköping- Linköping-regionen i

syfte att förebygga ungdomskriminalitet.

1999/2000:Ju901 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om trygghetsskapande insatser på lokal nivå.

1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om drogförebyggande åtgärder.

1999/2000:Ju910 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppmuntran av Farsor och morsor på stan, grannsamverkan och

liknande medborgarengagemang,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bygga bort brott,

1999/2000:Bo231 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om trygghet för medborgarna.

Utskottet

Inledning

Allmänt

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till bl.a. polisväsendet,

åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndighe-

terna, Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,

Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För år 1999 anslogs knappt

22 miljarder kronor medan utgifterna beräknas uppgå till drygt 22 miljarder

kronor - mellanskillnaden utgörs av ianspråktaget anslagssparande och vissa

tillskott på tilläggsbudget. De tyngsta anslagsposterna är polisen med 11,4

miljarder kronor, kriminalvården med 3,6 miljarder kronor och domstolsvä-

sendet med 3 miljarder kronor.

För år 2000 har riksdagen bestämt utgiftsramen för rättsväsendet till 22

667 103 000 kr.

Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två huvudsakliga områden. Det

ena området rör kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om brott och

straff och, inte minst, frågor som rör brottsförebyggande verksamhet. Det

andra området rör rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.

Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den en-

skildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta ger verksamheten inom

rättsvä- sendet en särställning i den statliga verksamheten, och den är en

förutsättning för ett fritt och demokratiskt samhälle. Uppgiften fullgörs

bl.a. genom att myndigheterna inom rättsväsendet förebygger och beivrar

brott och sörjer för verkställighet av utdömda straff. Inom rättsväsendet

löses också tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det

allmänna. Vidare verkställs rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig

väg.

Verksamheten inom rättsväsendet är i princip av den karaktären att den är

och också fortsättningsvis skall vara en statlig angelägenhet. Detta

ställer särskilda krav på verksamheten. Sådana krav är t.ex. att polisen

har resurser att förebygga och bekämpa brott, att enskilda som vänder sig

till domstolarna kan få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och inom

rimlig tid och att verk- ställigheten av straff präglas av säkerhet och

humanitet.

Inom rättsväsendet pågår sedan ett antal år ett omfattande moderniserings-

arbete i syfte att öka rättstryggheten och rättssäkerheten och för att

rationali- teten och effektiviteten i rättsväsendets arbete skall öka.

Detta ger också bättre förutsättningar för att förebygga och bekämpa

brottslighet och för att öka tryggheten. Viktiga utgångspunkter i

förändringsarbetet är medborgar- perspektiv och samverkan mellan

myndigheter. Centrala beståndsdelar i arbetet bör, som regeringen anför,

vara frågor om styrning, kompetensut- veckling och personalförsörjning

samtidigt med en fortsatt utbyggnad av IT- stödet.

Genomgripande organisatoriska förändringar har redan gjorts inom poli- sen,

åklagarverksamheten och kriminalvården. Det har inte varit utan svårig-

heter att förena organisationsförändringarna med de besparingsambitioner

som funnits inom rättsväsendet likaväl som inom all annan statlig verksam-

het. Samtidigt har dessutom genomförts väsentliga reformer som polisens nya

problemorienterade arbetssätt och reformeringen av påföljdssystemet som

trädde i kraft den 1 januari 1999. De inledande svårigheterna synes nu

övervunna. Förslagen i budgetpropositionen kommer ytterligare att bidra

till den positiva utvecklingen.

När det gäller domstolsorganisationen har utvecklingsarbetet emellertid

ännu inte nått så långt. Utskottet återkommer till denna fråga när anslaget

till Domstolsväsendet behandlas. Utskottet vill ändå här konstatera att

moderni- seringen av domstolsväsendet, i likhet med vad som gäller för

övriga myn- digheter inom rättsväsendet, i ökande utsträckning skall utgå

från en helhets- syn på verksamheten och långtgående myndighetssamverkan.

I detta sammanhang vill utskottet också uppmärksamma några yrkanden i ett

par motioner.

Utskottet anknyter först till frågan om domstolsorganisationen. I motion

Ju220 (fp) efterfrågas, med siktet inställt på polis och domstolar, en

översyn med syftet att se till att den statliga kärnverksamheten finns i

hela landet. Utskottet, som i sakfrågan inte har någon annan uppfattning än

motionären, anser en sådan översyn överflödig och hänvisar därvid till vad

som nyss anförts om förändringsarbetet. Utskottet avstyrker alltså bifall

till motion Ju220.

I motion Ju905 (c) tas upp viktiga frågor om uppföljning av omorganisa-

tioner, kvalitetsmått inom rättsväsendet och redovisning av kostnadsutveck-

lingen inom rättsväsendet. Motionärerna har här tagit fasta på synpunkter i

en av Riksdagens revisorer nyligen färdigställd rapport

Organisationsföränd- ringar inom rättsväsendet (rapport 1998/99:9) som

utarbetats inom revisorer- na på önskemål av utskottet. Rapporten

innehåller en redovisning av föränd- ringsarbetet framför allt inom polisen

och åklagarorganisationen och inne- håller en hel del konkreta synpunkter

och förslag. Revisorerna har nyligen avlämnat ett förslag till riksdagen

(1999/2000:RR7) som grundar sig på rapporten och remissbehandlingen av den.

Utan att i detta sammanhang ta ställning till revisorernas förslag kan ut-

skottet konstatera att revisorerna pekar på en rad behov när det gäller

upp- följning och utvärdering såväl av reformarbetet som av utvecklingen

inom rättsväsendet i stort.

Utskottet vill här börja med att framhålla att årets budgetproposition

inne- håller en fyllig resultatredovisning som inkluderar regeringens

bedömning i berörda frågor. Utskottets beslutsunderlag förbättras på

väsentliga punkter genom tillgång till detta material. Utskottet noterar

dock samtidigt att det ännu återstår en hel del att göra när det gäller

medelsförbrukningen och resultatredovisningen. Bl.a. avser regeringens

bedömningar i hög grad kvan- titativa och inte kvalitativa förhållanden.

Utskottet har alltså inte någon anledning att ifrågasätta behovet av sådana

åtgärder som aktualiseras i motion Ju905. Tvärtom har utskottet i flera

sam- manhang efterfrågat samma typ av information, t.ex. genom att föreslå

revi- sorerna den nyss omnämnda utredningen. Att det finns utrymme för

utveck- ling av resultatredovisningen står således helt klart. Likaså är

det naturligtvis alltid önskvärt att slutsatser dras av ett

förändringsarbete och att eventuella brister åtgärdas. Utskottet torde få

anledning att återkomma till dessa frågor när revisorernas förslag skall

behandlas i riksdagen. För närvarande bör riksdagen inte göra något

uttalande i saken. Med vad som nu anförts avstyr- ker utskottet motion

Ju905 i berörda delar.

Utskottet kommer nedan att återkomma till frågor om resultatuppföljning i

anslutning till att respektive anslag behandlas.

Kriminalpolitikens inriktning

Den kriminalpolitiska inriktningen bör enligt utskottets mening grundas på

en helhetssyn och på en inriktning av den allmänna politiken som leder till

social trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle som vilar på

solidaritet mellan människor. Hänsynen till brottsoffren är en del av den

helhetssyn som utskottet här gör sig till tolk för.

Utskottet vill också understryka betydelsen av det brottsförebyggande ar-

betet som en hörnsten i de kriminalpolitiska strävandena. Brottsligheten

måste angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Här är vissa delar av

samhällspolitiken särskilt betydelsefulla. Åtgärder som rör barn och ungdo-

mar, alkohol och droger, arbets- och bostadsmarknaden och utbildning har

särskilt stor potential när det gäller att förebygga brottslighet. Det

råder ock- så allmän enighet om vikten av att det brottsförebyggande

arbetet koncentre- ras på breda åtgärder som riktar sig till barn och

ungdom och att föräldrar, skola och föreningsliv engageras i det arbetet.

Vidare måste de brott som begås leda till adekvata reaktioner från

samhällets sida. I det ingår naturligt- vis att ta till vara brottsoffrens

intressen men också att det finns en human och säker kriminalvård vars

verksamhet inriktas på att motverka återfall i brott.

En utgångspunkt för prioriteringarna inom rättsväsendet är kraven på rätts-

trygghet, rättssäkerhet, rationalitet och effektivitet. Kompetent personal

och ledning, rationella arbetsmetoder och modern teknik är nödvändiga

förutsätt- ningar såväl i brottsbekämpningen som i rättsväsendets övriga

verksamheter.

Ett centralt inslag är, som regeringen framhåller, att medborgarper-

spektivet präglar kriminalpolitiken. I det brottsförebyggande arbetet är

detta perspektiv och kravet på samverkan mellan myndigheter och andra

berörda tydligare än på många andra områden. En grundtanke med det

nationella brottsförebyggande programmet Allas vårt ansvar (Ds 1996:59) och

med det brottsförebyggande arbete som bedrivs inom kommunerna, bl.a. med

stöd av Brottsförebyggande rådet, är just att brottsligheten måste angripas

i samver- kan med dem som berörs av den. Detta gör sig naturligtvis

särskilt starkt gällande i fråga om den s.k. vardagsbrottsligheten, som

utgör majoriteten av antalet anmälda brott. Här har närpolisverksamheten

och närpolisens samar- bete med t.ex. skolan, brottsofferjourer,

föreningslivet och andra frivilligor- ganisationer en särskild betydelse.

Den organiserade brottsligheten måste emellertid angripas med andra me-

toder. Utskottet tänker här bl.a. på tvångsmedelsregleringen och på möjlig-

heten att använda modern teknik i kriminalunderrättelsearbetet. Också sam-

arbetet mellan den öppna polisen och Säkerhetspolisen har betydelse. Här

kan också nämnas att en kommitté (dir. 1998:101) med parlamentariska inslag

ser över hur behovet av en central kraftsamling mot den organiserade

brottsligheten bäst skall kunna tillgodoses.

När det gäller den grova, i många fall organiserade och gränsöver-

skridande, brottsligheten är det internationella samarbetet särskilt

viktigt. Av stort värde för insatserna mot den internationella

brottsligheten i Europa är inrättandet av den europeiska polisbyrån Europol

som startade sin perma- nenta verksamhet den 1 juli 1999. Inom EU pågår

också i övrigt ett omfat- tande arbete med att förbättra såväl det

polisiära samarbetet som samarbetet på den internationella

straffprocessrättens område; beslut har helt nyligen fattats om ett

samarbete på åklagarnivå, Eurojust. Schengensamarbetet som numera genom

Amsterdamfördraget är helt knutet till EU kommer också att stärka det

polisiära och rättsliga samarbetet. I Östersjöområdet spelar ak-

tionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet en nyckelroll.

Särskilt bör nämnas att Sverige inom ramen för detta samarbete tagit på sig

uppgiften som ordförande i den operativa kommittén. Denna fungerar som en

sektorsövergripande expertgrupp i operativa frågor och ansvarar även för

alla konkreta operationer. Också inom ramen för FN:s narkotikaprogram och

FN:s brottsförebyggande och straffrättsliga kommission pågår ett viktigt

utvecklingsarbete. Vidare kan här nämnas att det pågår ett

lagstiftningsarbete som syftar till ratificering av stadgan för FN:s

internationella brottmålsdom- stol. Samarbetet på internationell nivå leder

alltså till ständigt förbättrade möjligheter att effektivt ingripa mot den

grova brottsligheten med internatio- nell anknytning.

Ett självklart krav på rättsväsendet är att brott utreds och att lagföring

sker inom rimlig tid. En sådan ordning underlättar utredningsarbetet och

innebär en säkrare bedömning av brottet eftersom tilltalade, målsägande och

vittnen har händelsen i färskt minne. En snabb behandling gör påfrestningen

på målsägande och vittnen mindre och den har också, inte minst när det

gäller unga lagöverträdare, pedagogisk betydelse - det ligger enligt

utskottets me- ning ett stort värde i att det på en brottslig gärning

snabbt följer en reaktion från samhällets sida.

I budgetpropositionen anlägger regeringen just ett sådant brett perspektiv

på brottsbekämpningen som utskottet förordar. Här beskrivs också föränd-

ringsarbetet som inte bara omfattar sådana faktorer som utskottet nu nämnt

utan också t.ex. organisatoriska förändringar som inrättandet av en ny

orga- nisation för miljöbrottsbekämpningen och det pågående arbetet med en

re- formering av domstolsväsendet. En utveckling av

verkställighetsinnehållet i det straffrättsliga påföljdssystemet är en

annan väsentlig del där siktet är inställt på åtgärder som skall förhindra

återfall i brott. Ett annat viktigt upp- drag för kriminalvården är att

inom ramen för en human kriminalvård öka säkerheten inom anstalterna och

förhindra att intagna missbrukar permissio- ner eller avviker.

Utskottet vill för sin del understryka vikten av att bakomliggande orsaker

till kriminalitet undanröjs och att tidiga åtgärder sätts in. Missbruk,

arbets- löshet och andra omständigheter av social karaktär har stor

betydelse för brottslighetens utveckling men det bör också nämnas att även

andra faktorer som också ligger utanför det kriminalpolitiska området,

t.ex. bostadsområ- denas utformning, spelar en väsentlig roll.

Den slutsats som bör dras är enligt utskottets mening att brottsligheten

måste angripas på bred front. Betydelsen av samhällsutvecklingen i stort

får enligt utskottets mening inte underskattas. Utskottet noterar med

tillfreds- ställelse den storstadssatsning som nu görs. Under perioden

1999-2002 satsas närmare 2 miljarder kronor på utsatta områden i

storstäderna. Målet är att alla stadsdelar i storstäderna skall uppfattas

som attraktiva och trygga av sina invånare och utgöra goda och hälsosamma

livsmiljöer.

Vad utskottet nu anfört hindrar naturligtvis inte att också brottsbekämp-

ningen har stor betydelse, och utskottet delar regeringens uppfattning att

en stor del av rättsväsendets resurser inom det kriminalpolitiska området

bör inriktas på att förebygga och bekämpa den allvarligaste brottsligheten

som ekonomisk brottslighet, miljöbrott, narkotikabrott och inte minst

våldsbrott, i synnerhet sådana som riktas mot kvinnor och barn, och brott

med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag. Samtidigt vill

utskottet dock understryka att merparten av de brott som kommer till

polisens kännedom inte har denna allvarliga karaktär. Från

trygghetssynpunkt är det också vik- tigt att den s.k. vardagsbrottsligheten

förhindras och, när den ändå förekom- mer, beivras. Det stora flertalet

brott tillhör den kategorin, och de medför betydande skador för enskilda

och för samhället samtidigt som de, också för dem som inte direkt drabbas,

skapar en allmän känsla av olust och otrygghet.

Utgiftsramen och anslagen

Inledning

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens budgetförslag och de

motioner som väckts med anledning av budgetpropositionen och som avser

fördel- ningen på anslag inom rättsväsendet. Yrkandena framgår av tabell,

se bilaga 3. Vidare behandlar utskottet en del motionsyrkanden som mer

allmänt rör resursfrågor eller verksamheten och prioriteringar m.m. och som

utskottet ansett bör behandlas i detta sammanhang.

Utgiftsramen 2000-2002

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en utgiftsram för rättsväsendet

för år 2000 på 22 667 103 000 kr. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet

med regeringens förslag.

Beslutet innebär att rättsväsendets ram i enlighet med beslutet i våras

(prop. 1998/99:100, FiU20) höjs med 150 miljoner kronor. Förslaget innebär

vidare, jämfört med vårens beslut, vissa omfördelningar mellan utgiftsområ-

dena som medfört en ökning av ramen för rättsväsendet med knappt 10

miljoner kronor. Slutligen har uppräkning gjorts för pris- och lönekom-

pensation och vissa tekniska justeringar, i första hand

avtalsförsäkringarna, på sammanlagt knappt 515 miljoner kronor.

För åren 2001 och 2002 har riksdagen beräknat utgiftsområdets ram till

preliminärt 23 019 respektive 23 382 miljoner kronor. Beloppen skall tjäna

som riktlinjer för regeringens budgetarbete. Samtidigt aviserar regeringen

sin avsikt att i 2000 års ekonomiska vårproposition återkomma när det

gäller vilka ytterligare resursförstärkningar som behövs för att kunna

fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om utvecklingen av

rättsväsendet. Bak- grunden är (se prop. s. 40) bl.a. att polisen,

åklagarväsendet, domstolsvä- sendet och kriminalvården i budgetunderlag har

redovisat beräkningar av tillkommande resursbehov på sammanlagt 776

miljoner kronor för år 2001 och 665 miljoner kronor för år 2002.

Utskottet förutsåg redan vid behandlingen av 1999 års ekonomiska vårpro-

position att framtiden för rättsväsendet i ekonomiskt hänseende var oviss

även om man inte kunde förutse några omedelbara problem. Som regeringen

anför finns inom rättsväsendet tillräckliga resurser för år 2000 även för

ut- vecklingsarbetet om anslagssparandet tas i anspråk. De därefter

kommande åren ter sig däremot bekymmersamma, och utskottet höll i sitt nyss

till fi- nansutskottet avgivna yttrande 1999/2000:1y för sannolikt att

förstärkningar kommer att bli nödvändiga.

Anslag för budgetåret 2000

Regeringen har lagt fram ett förslag till fördelning av utgiftsramen på

ansla- gen inom rättsväsendet för år 2000, se bilaga 3, där även övriga

partiers förslag sammanfattas.

Förslaget innebär att regeringen föreslår att ramökningen på 150 miljoner

kronor för år 2000 skall fördelas på polisorganisationen (21 miljoner

kronor), åklagarorganisationen (13 miljoner kronor), Ekobrottsmyndigheten

(5 miljo- ner kronor) och domstolsväsendet (110 miljoner kronor). 1 miljon

kronor överförs till utgiftsområde 2 för Bokföringsnämnden.

I motionerna Ju901 och Ju911 (båda m) föreslås anslagsförändringar som

innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen med 479,12 miljoner kro-

nor. Motionsönskemålen innebär förstärkningar till polisorganisationen (156

miljoner kronor), åklagarorganisationen (17 miljoner kronor), Ekobrotts-

myndigheten (15 miljoner kronor), domstolsväsendet (106,12 miljoner kro-

nor), kriminalvården (200 miljoner kronor) och Rättsmedicinalverket (5

miljoner kronor) samtidigt som anslaget till kronofogdemyndigheterna före-

slås sänkas (20 miljoner kronor). Motionärerna anser att regeringen i sitt

budgetförslag inte tagit tillräcklig hänsyn till en rad faktorer. De anför

bl.a. att polisen behöver utöka sin civilanställda personal. Det är också

nödvändigt att öka rekryteringen av poliser. Förstärkningen av polisen

kommer att med- föra ökade behov inom åklagarorganisationen som också

behöver medel för att kunna anlita utomstående experter.

Ekobrottsmyndigheten behöver för- stärkas för att kunna möta den alltmer

kvalificerade ekonomiska brottslighe- ten. När det gäller domstolsväsendet

framförs att det pågående förändrings- arbetet av hänsyn till

rättssäkerheten inte bör förenas med ytterligare bespa- ringskrav och när

det gäller kriminalvården anförs att en förutsättning för att kunna bedriva

en säker, modern och human kriminalvård är tillräckliga re- surser. I fråga

om Rättsmedicinalverket hänvisas till ett ökat resursbehov på grund av att

arbetsbelastningen kan beräknas öka. Beträffande kronofogde- myndigheterna

slutligen anför motionärerna att verksamheten med konkurs- tillsyn

successivt bör avvecklas, vilket möjliggör en minskning av anslaget.

Liknande synpunkter beträffande polisen och domstolarna framförs i mo-

tionerna Ju704 och Ju902 (båda m).

I motion Ju907 (kd) föreslås anslagsökningar som innebär en ökning av den

fastställda utgiftsramen med 320 miljoner kronor. Motionsönskemålet innebär

förstärkningar till polisorganisationen (180 miljoner kronor), åkla-

garorganisationen (30 miljoner kronor), domstolsväsendet (40 miljoner kro-

nor), kriminalvården (30 miljoner kronor), Brottsoffermyndigheten (3 miljo-

ner kronor) och bidrag till brottsförebyggande arbete (37 miljoner kronor).

Satsningar bör enligt motionärerna göras på att utöka polisorganisationen

och förbättra närpolisverksamheten. Vidare behövs kompetensförstärkning och

särskilda ungdomsrotlar inom åklagarverksamheten, och domstolsväsendet

behöver extra resurser för att få ned handläggningstiderna. Detsamma gäller

Brottsoffermyndigheten där en resursförstärkning är nödvändig för att myn-

digheten skall kunna leva upp till målen för verksamheten. Inom kriminal-

vården bör särskilda satsningar göras för att bygga om besöksutrymmena på

anstalterna så att dessa anpassas till barns behov och för att förstärka

frigiv- ningsförberedelserna. Slutligen framställs önskemål om en kraftfull

satsning på brottsförebyggande arbete.

I motion Ju905, Ju909 och Fi211 (alla c) föreslås anslagsökningar som in-

nebär en ökning av den fastställda utgiftsramen med 475 miljoner kronor.

Motionsönskemålen innebär förstärkningar till polisorganisationen (65 mil-

joner kronor), domstolsväsendet (225 miljoner kronor) och kriminalvården

(185 miljoner kronor). Satsningar bör enligt motionärerna göras på en

ökning av civilanställd personal inom polisen. Vidare behövs ett tillskott

av medel för att förkorta handläggningstiderna i domstolarna och behålla en

decentra- liserad tingsrättsstruktur. Det krävs också utökade resurser för

att förbättra behandlingsinnehållet i kriminalvården.

I motion Ju910 och Fi212 (båda fp) föreslås anslagsökningar som innebär en

ökning av den fastställda utgiftsramen med 192 miljoner kronor. Motions-

önskemålen innebär förstärkningar till polisorganisationen (20 miljoner

kronor), åklagarorganisationen (6 miljoner kronor), domstolsväsendet (100

miljoner kronor), Brottsoffermyndigheten (16 miljoner kronor) och rätts-

hjälpskostnader (50 miljoner kronor). Motionärerna anför bl.a. att det

behövs fler poliser och att polisen måste prioritera åtgärder mot

kriminella mc-gäng, att åklagarorganisationen behöver byggas ut och att

stödet till brottsoffer m.fl. måste öka genom satsningar på

brottsofferjourer och vittnesstödspro- jekt. Slutligen vill man anslå medel

för att kunna återgå till de regler som gällde för allmän rättshjälp före

den 1 december 1997.

Samtliga partier (m, kd, c och fp) fullföljer sina här nämnda förslag avse-

ende år 2000 med yrkanden avseende utgiftsramen för rättsväsendet för åren

2001 och 2002. Dessa yrkanden har behandlats av finansutskottet (se

1999/2000:FiU1).

Överväganden

Som framgått har riksdagen just beslutat om utgiftsramen för rättsväsendet

för år 2000, ett beslut som utskottet i sitt yttrande till finansutskottet

till- styrkte. Ett bifall till här aktuella yrkanden skulle innebära att

utgiftsramen överskrids. Motionerna Ju704, Ju901, Ju902, Ju905, Ju907,

Ju909, Ju910, Ju911, Fi211 och Fi212 i ifrågavarande delar avstyrks.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag till fördelning på anslag

inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Polisväsendet

Inledning

Polisens verksamhet syftar till att förebygga och beivra brott,

upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra

allmänheten skydd och annan hjälp.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Till

Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishög-

skolan. Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium,

som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen är också

ansvarig för totalförsvarsfunktionen Ordning och säkerhet m.m., som hör

till utgiftsområde 6 Totalförsvaret.

Inom varje län finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamhe-

ten. För ledningen av polismyndigheten finns en polisstyrelse. Den består

av myndighetens chef och det antal övriga ledamöter som regeringen bestäm-

mer. Regeringen utser de ledamöter som utöver polischefen skall ingå i sty-

relsen.

Den 31 december 1998 fanns det 21 951 anställda inom polisen. Av dem var 16

429 poliser. Jämfört med utgången av år 1997 hade antalet civilan- ställda

minskat med 450 och antalet poliser med 354.

Under behandlingen av budgetpropositionen har utskottet haft en utfråg-

ning där representanter för Rikspolisstyrelsen medverkat.

Resultatuppföljning

Det övergripande målet för polisverksamheten är att tillförsäkra den

enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet, förhindra eller upptäcka brott

samt att se till att den som begått brott identifieras och lagförs.

Bland andra följande verksamhetsmål ställdes upp för år 1998.

Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall

prioriteras. Vidare skall särskild uppmärksamhet ägnas den grova och gräns-

överskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med

rasistiska inslag samt våld mot kvinnor.

Ett annat verksamhetsmål är att förstärka och utveckla närpolisverksam-

heten.

Det problemorienterade arbetssättet skall ligga till grund för allt arbete

på alla nivåer.

Vidare skall den brottsutredande verksamheten bli effektivare.

Polisens stöd till brottsoffren skall förbättras.

Regeringen redovisar i budgetpropositionen utförligt hur verksamheten inom

polisväsendet utvecklats under de senaste åren.

Utskottet vill redan här påpeka att de uppgifter om genomströmningstider

som redovisas i budgetpropositionen och fortsättningsvis i detta avsnitt

avser siffror som anger hur gammalt ett ärende är som avgjorts under den

aktuella redovisningsperioden. Siffrorna säger alltså ingenting om sådana

ärenden som inte avgjorts. Detta innebär att om en myndighet väljer att

prioritera ärenden som är äldre går genomströmningtiden upp. Om i stället

nyinkomna ärenden prioriteras blir förändringen den motsatta.

Genomströmningstider påverkas dessutom av en mängd andra faktorer, t.ex.

den tid som läggs ner på ett enskilt ärende. Det är uppenbart att

förändringar som innebär längre genomströmningstider inte automatiskt är av

ondo, liksom att kortare tider inte heller generellt kan anses vara något

positivt. Mot den nu tecknade bak- grunden anser utskottet att ett mer

relevant mått vore en redovisning av den inneliggande balansen ålder.

Sådana uppgifter kan i sin tur kompletteras med uppgifter om

genomströmningstider m.m.

När det så gäller själva resultatredovisningen framgår av budgetproposi-

tionen att 20 % av myndigheternas kostnader satsats på de prioriterade

brottstyperna. I denna del kan följande noteras. Antalet inkomna

våldsbrotts- ärenden ökade med 1 046 ärenden, vilket motsvarade 2

procentenheter. Samtidigt minskade antalet balanserade ärenden från 5 831

till 5 197. Även genomströmningstiderna ökade, från 127 till 138 dagar.

Flera olika satsning- ar redovisas också, bl.a. ökad bevakning i

centrummiljöer och en vidareut- vecklad samverkan med exempelvis

kvinnojourer.

Regeringen anser i fråga om våldsbrotten att polisen förtjänstfullt

angripit brotten på ett mer problemorienterat sätt än tidigare. En ökning

av antalet anmälda brott är enligt regeringen positiv om den avspeglar en

ökad anmäl- ningsbenägenhet. Det ger polisen kunskaper om problembilden och

möjlig- het att minska den verkliga brottsligheten inom området.

När det gäller narkotikabrotten ökade antalet anmälningar under år 1998,

från 21 979 ärenden år 1997 till 22 471 ärenden år 1998. Rikspolisstyrelsen

erinrar om att detta i första hand avspeglar polisens insatser på området.

Vidare ökade antalet beslag kraftigt, från 11 849 till 13 531. Den utgående

balansen minskade från 5 900 till 5 687 (Polisväsendets årsredovisning för

1998 s. 80).

Regeringen anför att av de inkomna ärendena avsåg över 80 % innehav eller

eget bruk av narkotika. Det bekräftar enligt regeringen att anmälningar av

sådana brott ökat medan registrerade smugglings- och överlåtelsebrott

minskat. Utvecklingen av resursanvändningen bör följas noga.

Vad så gäller den ekonomiska brottsligheten, som också den tillhörde de

prioriterade områdena år 1998, framgår av resultatredovisningen att genom-

strömningstiderna ökade från 283 till 297 dagar, att balanserna minskade

med drygt 200 ärenden till 2 506 ärenden och att minskningen var särskilt

påtaglig i gruppen äldre ärenden, dvs. ärenden som är mer än ett år gamla.

Av resultatredovisningen framgår att närpolisorganisationen stod för

hälften av alla ärenden som polismyndigheterna redovisade till åklagare,

och att det är en ökning med 16 % jämfört med år 1997.

Enligt en studie som gjorts av BRÅ arbetar nu knappt 40 % av Sveriges

poliser som närpoliser.

Regeringens bedömning är att det nu på de flesta håll föreligger organisa-

toriska förutsättningar för att polisverksamheten i närpolisområdena skall

kunna utgöra basen i verksamheten. Samtidigt finns det enligt regeringen

utrymme för att utveckla innehållet i verksamheten ytterligare. För att

refor- men skall kunna fullföljas är det nödvändigt att verksamheten i

närpolisom- rådena får tillräckliga personella och tekniska resurser samt

bättre metoder och rutiner för uppföljning och analys. Regeringen anför

vidare att det ofta är rimligt att bestämma de resurser som skall avsättas

för denna verksamhet till en större andel av samtliga polisresurser än de

30 % som vanligen varit väg- ledande för dimensioneringen av

närpolisområdena.

Med problemorienterat arbetssätt avses ett långsiktigt, systematiskt arbete

som utgår från kartläggning och analys av problem, som fortlöpande doku-

menteras och utvärderas och som kontinuerligt anpassas efter vad utvärde-

ringen visar. Det är ett arbetssätt som resulterat i att flera

polismyndigheter valt att införa s.k. periodplanerad arbetstid, som syftar

till att anpassa för- läggningen av arbetstiden till verksamhetens krav. Av

den nyss nämnda studien från BRÅ framgår dock att endast 15 % av

närpoliserna har period- planerad arbetstid.

Det problemorienterade arbetssättet har hittills främst utvecklats inom

när- polisen. Problemorienterade insatser har vidtagits bl.a. mot krog- och

nöjes- relaterad våldsbrottslighet, våld mot kvinnor och annat

familjerelaterat våld, ungdomsbrottslighet, rasism och brottslighet som kan

knytas till kriminella mc-gäng.

Regeringen anför att ett ofta använt mått i fråga om det problemorienterade

arbetssättet är i vilken utsträckning arbetstiderna anpassats till

verksamhetens behov. Ett hinder för en optimal arbetstidsförläggning är den

förhållandevis höga medelåldern bland polispersonalen. Den har bl.a.

medfört att det har blivit vanligare att poliser på grund av hälsoskäl inte

kan tjänstgöra nattetid, särskilt i yttre tjänst. Rikspolisstyrelsen har

uppmärksammat frågan och överväger åtgärder inom arbetsmiljöområdet för att

motverka problemen.

Regeringen anför vidare att det finns utrymme för problemorienterade ar-

betsmetoder inom många delar av polisverksamheten. Uppföljning, resultat-

analys och införlivande av vunna erfarenheter i arbetet tycks vara den del

av det problemorienterade arbetssättet som behöver utvecklas mest. Det

återstår enligt regeringen en kraftsamling för att nå fram till ett

effektivt problemori- enterat arbetssätt.

När det sedan gäller utredningsverksamheten kan noteras att antalet balan-

serade ärenden minskade med 23 000 under år 1998 samtidigt som den ge-

nomsnittliga genomströmningstiden inom den kvalificerade kriminalpolis-

verksamheten ökade från 93 till 143 dagar. De längre tiderna förklaras av

att äldre ärenden arbetats av, något som ger det nu angivna resultatet.

Utöver dessa siffror bör nämnas det samarbete som äger rum mellan åkla-

gare och polis, bl.a. i projektet KLÖS (Kvickare Lagföring genom Ökad

Samverkan), som involverar polis, åklagare, domstolar och kriminalvård i

Jönköpings län. Vidare finns olika modeller för kvalitetssäkring av

brottsut- redningar. De s.k. Östgöta- och Skövdemodellerna bygger på att

utrednings- mannen upprättar en kvalitetssäkringsrapport, som också

fungerar som en checklista i varje enskilt ärende. Det har också införts

regelbundna sam- rådsmöten mellan polismyndigheter och åklagarkammare.

Härtill kommer en utveckling av mentorverksamheten.

Bland verksamhetsmålen märks också att polisens stöd till brottsoffren

skulle förbättras.

Av budgetpropositionen framgår att sex polismyndigheter har undersökt vad

enskilda som utsatts för bostadsinbrott ansåg om det stöd som polisen givit

dem. I genomsnitt har drygt 75 % av dem uppgett att de varit nöjda med

polisens stöd.

Antalet personer som begärt olika former av trygghetspaket som polis-

myndigheterna tillhandahåller för personer som är hotade har ökat, likaså

andelen kvinnor av dem. Andelen av de sökande som beviljades trygghets-

paket var 82 %, lika hög som år 1997.

Polismyndigheternas samverkan med de lokala brottsoffer- och kvinnojou-

rerna tycks numera vara väl utvecklad, även om Rikspolisstyrelsen noterat

skillnader mellan polismyndigheterna.

Regeringen anser att polisens insatser på detta område förbättrats under de

senaste åren och att den utvecklingen fortsatt under år 1998.

Regeringen har nyligen gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd med

bl.a. Riksåklagaren, Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen utarbeta ett

nationellt handlingsprogram för skydd av vittnen, målsägande och andra

bevispersoner (Ju1999-5282/PÅ).

Utskottet vill för sin del anföra följande. När det gäller de prioriterade

brottstyperna delar utskottet i och för sig regeringens bedömningar. Frågan

om de ovan beskrivna brottstyperna verkligen blivit prioriterade är

emellertid svårbedömd.

När det gäller narkotikabrotten vill utskottet påpeka att ökningen av

antalet ärenden främst tyder på en ökad aktivitet hos polisen. Siffrorna i

budgetpro- positionen om de olika kategorierna av narkotikabrott, innehav

och eget bruk respektive smugglings- och överlåtelsebrott, tar dock endast

sikte på år 1998. Huruvida den ena typen ökar på den andras bekostnad låter

sig inte bedömas utifrån redovisningen i propositionen.

Såvitt gäller det problemorienterade arbetssättet utgår utskottet från att

re- geringen vidtar de åtgärder som behövs för att åstadkomma ett ännu

bättre genomslag i polisverksamheten. Här tänker utskottet särskilt på en

anpass- ning av arbetstiderna till verksamhetens krav.

Utskottet noterar vidare med tillfredsställelse att balanserna minskar inom

polisen. I övrigt fäster sig utskottet särskilt vid att flera lovvärda

samverkans- och kvalitetssäkringsprojekt pågår runt om i landet.

Förutsättningarna för en hög grad av måluppfyllelse i fråga om

utredningsverksamheten är således goda.

Sammantaget innebär det anförda att ingenting framkommit som motsäger

regeringens slutsatser i fråga om resultatet av verksamheten inom polisen.

Prioriteringar inför budgetåret 2000

Regeringen anför i budgetpropositionen att utvecklingen av polisverksam-

heten i närpolisområdena skall fortsätta med oförminskad styrka för att

före- bygga och beivra den brottslighet som drabbar människor i deras

vardag och försämrar deras livskvalitet.

Det problemorienterade arbetssättet skall enligt regeringen utvecklas inom

alla delar av polisens verksamhet. Ett sådant arbetssätt skall således

genom- syra såväl bekämpningen av de allvarligaste brottstyperna -

våldsbrott, nar- kotikabrott och ekonomisk brottslighet - som all annan

polisverksamhet. Satsningen på att höja kompetensen och utveckla nya

arbetsmetoder för miljöbrottsbekämpningen skapar enligt regeringen utrymme

för att ägna det problemorienterade arbetssättet särskild uppmärksamhet på

det området.

Polisens insatser för att förebygga och beivra våld mot kvinnor och barn

skall intensifieras och förbättras. Polisen skall utveckla samarbetet på

detta område med andra myndigheter, inom och utom rättsväsendet, och med

frivilligorganisationer.

Vidare anför regeringen att rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska

brott skall förebyggas och beivras. Samarbetet mellan Säkerhetspolisen och

den öppna polisen på detta område skall utvecklas vidare, liksom samverkan

mellan övriga myndigheter inom rättsväsendet. De anställdas medvetenhet och

kunskaper om denna brottslighet skall förstärkas.

Polisen skall förbättra och effektivisera utredningsverksamheten, såväl den

som bedrivs i närpolisområdena som den som gäller särskilt svåra och

komplicerade brott.

Satsningen på kompetensutveckling inom polisväsendet skall intensifieras.

Det gäller såväl utvecklingen av ledning och styrning på olika nivåer som

grund- och vidareutbildningen.

Polisen skall också utveckla IT-system för en effektiv och rationell admi-

nistration, för korrekt och smidig resultatredovisning samt för stöd till

verk- samheten, inte minst för anslutningen till Schengens

informationssystem.

Insatserna mot den gränsöverskridande brottsligheten skall förstärkas. Po-

lisen skall vidta de åtgärder som behövs för en bättre gränskontroll och

det utvidgade polissamarbete som följer av Sveriges anslutning till

Schengen- samarbetet. Också arbetet med Europol, den europeiska polisbyrån,

skall intensifieras.

Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar regeringen gjort i denna

del. Utskottet återkommer dock nedan till frågan om prioritering av olika

slag av brottslighet.

Anslagen

Polisorganisationen

Från anslaget till polisorganisationen betalas kostnaderna för verksamheten

vid polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen (med undantag av Säkerhets-

polisen), Rikskriminalpolisen, Polishögskolan och Statens kriminaltekniska

laboratorium.

Regeringen föreslår för budgetåret 2000 ett anslag till polisorganisationen

på 11 506 881 000 kr.

Regeringens förslag innebär att anslaget höjs med knappt 50 miljoner kro-

nor jämfört föregående år. Flera större poster har dock både lagts till och

dragits ifrån. Så har sammanlagt 318 miljoner dragits ifrån som tidigare

engångsvisa satsningar. Anslaget har dock räknats upp med drygt det belop-

pet som kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner m.m. och för

ökade kostnader för att finansiera avtalsförsäkringar. Härutöver ökas

anslaget med 20 miljoner kronor, ett belopp som aviserats i

budgetpropositionen för år 1999. Vidare föreslås en ramhöjning med 21

miljoner kronor, medel som härrör från den höjning av utgiftsramen för

rättsväsendet om 150 miljoner kronor som presenterades i 1999 års

ekonomiska vårproposition. Resurstill- skottet skall bl.a. användas till en

ny polisutbildning i Umeå och en särskild satsning på miljöbrott.

Vidare ökas anslaget med 3,5 miljoner kronor för att täcka polisens kost-

nader för centrala funktioner i Schengens informationssystem.

Anslaget minskas med 2,22 miljoner kronor som en följd av att polisens

ekobrottsbekämpning i Hallands län och Gotlands län överförs till

Ekobrottsmyndigheten. Samtidigt höjs anslag B 1 Ekobrottsmyndigheten med

motsvarande belopp.

Med anledning av att huvudmannaskapet för poliser i fredsfrämjande verk-

samhet förs över från Försvarsmakten till polisen höjs anslaget med 1,2

miljoner kronor.

Anslaget höjs med 5 miljoner kronor för att finansiera polisens arbete med

att bekämpa hanteringen av hembränd sprit. Förslaget hänger samman med

kriminaliseringen av att förvärva och inneha sådan sprit (prop.

1998/99:134, bet. 1999/2000:SoU4).

I ett antal motioner yrkas att anslaget till polisorganisationen skall

höjas i förhållande till regeringens förslag. I motion Ju907 (kd) begärs

sålunda att anslaget skall höjas med 180 miljoner kronor för att finansiera

fler poliser. I motion Ju911 (m) yrkas en höjning med 156 miljoner kronor

för att finansie- ra kommande behov av personal samt kompetens-, metod- och

teknikut- veckling. I motion Ju909 (c) begärs en höjning med 65 miljoner

kronor för att göra det möjligt att återanställa civil personal. Slutligen

begärs i motio- nerna Ju910 och Fi212 (båda fp) att anslaget skall höjas

med 20 miljoner kronor i syfte att finansiera fler poliser och

civilanställda. Motionärerna anser vidare att mer resurser bör satsas på

att bekämpa kriminella mc-gäng.

Utskottet behandlar anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och

anslagen.

Säkerhetspolisen

Regeringen föreslår ett anslag till Säkerhetspolisen på 540 747 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Resursfördelningen inom polisen

Inom anslaget till polisorganisationen skall Rikspolisstyrelsen tilldela

polis- myndigheterna länsramar. Enligt regleringsbrevet för innevarande

budgetår skall Rikspolisstyrelsen vid fördelningen av medel mellan

polismyndigheter- na ta hänsyn till myndigheternas arbetsbelastning och

medborgarnas behov.

Av ett nyligen avlämnat frågesvar (fråga nr 1999/2000:101) framgår att

Rikspolisstyrelsen, tillsammans med ledningen för varje polismyndighet,

varje år genomför dels en budgetdialog om medelsramarna för de tre kom-

mande åren, dels en resultatdialog om verksamheten föregående år. Dialo-

gerna är viktiga instrument när det gäller att fördela resurserna på ett

sätt som säkerställer en rationell polisverksamhet i hela landet. Av

frågesvaret fram- går vidare att Polismyndigheten i Stockholms län

tilldelades 1 634 kr per invånare, vilket skall jämföras med den

genomsnittliga tilldelningen till landets polismyndigheter på 1 135 kr per

invånare.

I samband med det nya budgetsystemet år 1992 infördes en fördelnings-

modell. Enligt den modellen skulle invånarantalet för respektive län

beaktas, liksom att det i vissa län bedrivs speciella typer av verksamhet.

Som exempel på det sistnämnda kan nämnas fjällräddning och bevakning av

ambassader. Härtill kom en särskild storstadsfaktor. Denna modell har

aldrig tillämpats fullt ut. Bakgrunden till det är att en exakt tillämpning

skulle ha inneburit stora förändringar i den etablerade organisationen.

Vissa ansträngningar har gjorts i syfte att anpassa sig till modellen.

Dessa ansträngningar frystes i samband med det besparingskrav som ålades

polisen budgetåret 1995/96. I dagsläget är utgångspunkten för fördelningen

den fördelning som ägde rum 1995/96 med de tillägg och ändringar som bl.a.

motiveras av förändringar beträffande verksamheten. Hur detta skall ske

avgörs genom den ovan be- skrivna resultatdialogen.

Utskottet har vidare inhämtat uppgifter om hur folkmängd, anslagsfördel-

ning, antalet poliser och antalet anmälda brott ser ut län för län. Av

materia- let framgår bl.a. följande. Endast polismyndigheterna i Stockholms

län och Norrbottens län fick ett högre anslag än vad folkmängden per den 31

decem- ber 1998 motiverade. De två andra storstadsmyndigheterna, dvs.

polismyn- digheterna i Skåne län och Västra Götalands län fick nästan exakt

det belopp som svarade mot folkmängden, under det att övriga län fick något

mindre än befolkningsandelen gav stöd för. Om man i stället jämför anmälda

brott med folkmängden framgår att polismyndigheterna i Stockholms län,

Skåne län, Västra Götalands län, Örebro län och Västmanlands län vart och

ett för sig har en lika stor eller större andel av den anmälda

brottsligheten jämfört med vad deras respektive folkmängder motiverar. I de

övriga länen är brottslig- heten lägre än vad som svarar mot folkmängden.

Ett antal yrkanden tar upp frågan om hur resurserna skall fördelas inom

polisväsendet. I några motioner yrkas ökade resurser till ett visst

särskilt angivet län för, i vissa fall, särskilt angivna ändamål. I motion

Ju202 (m) yrkas sålunda att ytterligare resurser skall tillföras Dalarna, i

motion Ju204 (m) Östergötland, i motion Ju205 (m) Jönköping, i motion Ju210

(m) Väster- botten, i motionerna Ju216 (kd) och N271 (fp) Stockholm och i

motion Ju217 (c) Kalmar. I motion Ju905 (c) understryks vikten av att

resurser ges glesbygdslän för att post- och bankkontor skall kunna skyddas

mot rån. I samma motion liksom i motion Ju209 (v) begärs dessutom i mer

allmänna ordalag att hänsyn skall tas till glesbygdens särskilda behov vid

fördelningen av resurser mellan polismyndigheterna.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden tidigare. Senast skedde det i

samband med att utskottet behandlade budgetpropositionen för innevarande år

(1998/99:JuU1 s. 21). Utskottet vidhöll då sin tidigare intagna ståndpunkt,

nämligen att utskottet utgick från att Rikspolisstyrelsen vid fördelningen

av medel mellan olika län gör en avvägning av länens behov av polisiära

insat- ser i enlighet med de anvisningar som regeringen lämnat. Det fanns

inte skäl för riksdagen att göra något uttalande i frågan.

De anvisningar som utskottet syftade på var att det i polisväsendets regle-

ringsbrev angavs att man skall ta hänsyn till myndighetens arbetsbelastning

och medborgarnas behov.

I årets regleringsbrev finns motsvarande föreskrift.

Utskottet kan i och för sig känna en viss sympati för tanken på en s.k.

glesbygdsfaktor. Utskottet är dock tveksamt till om mer resurser till

glesbyg- den - som ju i så fall måste ske på bekostnad av andra delar av

landet - är motiverad. Tre av de fyra glesbygdslänen i Norrland fick under

1999 visser- ligen en mindre anslagstilldelning än vad som motiveras av

invånarantalet, men de fick mer än vad som motiveras av en jämförelse med

antalet anmälda brott. Det är inte självklart vilket av dessa sätt att

beräkna resurserna som skall vara utslagsgivande. Utskottet anser att det

nuvarande systemet för resurstilldelning, som grundar sig på en dialog

mellan Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna, har visat sig fungera

tämligen bra. Utskottet är för när- varande inte berett att ta initiativ

till en annan ordning. Utskottet återkommer till frågan om den polisiära

närvaron i glesbygderna längre fram i betänkan- det.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet står fast vid den

grundinställning som utskottet gav uttryck för förra hösten. Motionerna

Ju202, Ju204, Ju205, Ju209, Ju210, Ju216, Ju217, Ju905 och N271 i här

aktuella delar avstyrks.

Prioritering av olika slag av brottslighet

I flera motioner tas upp frågor om prioriteringar av olika typer av

brottslig- het. I motion Ju212 (m) begärs sålunda att polisen skall

prioritera åtgärder som syftar till att begränsa tillgången på vapen i

samhället i stort för att före- bygga våldsbrott. I motion Ju232 (c) begärs

olika åtgärder för att komma till rätta med brott som försämrar människors

livskvalitet. I motion T401 (c) förordas en prioritering av bekämpningen av

trafiknykterhetsbrott. Slutligen anser motionärerna bakom motion Ju721 (m,

kd, c, fp, mp) att särskilda resurser bör avdelas för bekämpningen av

våldet mot kvinnor.

I samband med att utskottet behandlade budgetpropositionen för inneva-

rande år tog utskottet ställning till liknande yrkanden (1998/99:JuU1 s. 20

f). Utskottet framhöll då att det var en uppgift för polisen att utifrån

statsmak- ternas uttalanden om de prioriteringar som bör göras, tillämpliga

straffskalor, lokala förhållanden m.m. fatta beslut om insatser mot olika

slag av brottslig- het. Utskottet höll vidare med regeringen om att de

brott som då angavs i budgetpropositionen skulle prioriteras respektive

ägnas särskild uppmärk- samhet. Utskottet utgick från att polisen skulle

avsätta tillräckliga resurser för att bekämpa de typerna av brottslighet.

I fråga om prioriteringar anförs i årets budgetproposition som redan nämnts

att utvecklingen av polisverksamheten i närpolisområdena skall fortsätta

med oförminskad styrka för att förebygga och beivra den brottslig- het som

drabbar människor i deras vardag och som försämrar deras livskva- litet.

Vidare skall polisen intensifiera och förbättra sina insatser för att före-

bygga och beivra våld mot kvinnor och barn. Polisen skall också utveckla

samarbetet på detta område med andra myndigheter, inom och utom rättsvä-

sendet, och med frivilligorganisationer. Ett problemorienterat

förhållnings- sätt skall genomsyra bl.a. bekämpningen av de allvarligaste

brotten, exem- pelvis våldsbrott.

Bland prioriteringarna nämns också främlingsfientliga, rasistiska och ho-

mofobiska brott. En annan sak som tas upp under prioriteringar är kompetens

och nya metoder i fråga om bekämpningen av miljöbrott.

Insatserna mot gränsöverskridande brottslighet skall förstärkas.

I sammanhanget bör vidare nämnas att polismyndigheternas kostnader för

bekämpningen av våldsbrottslighet uppgick till 1 250 miljoner kronor under

år 1998 eller 13 % av de totala kostnaderna.

Trafikverksamheten svarade för 9 % av myndigheternas totala kostnader.

Såvitt gäller alkoholutandningsprov kan nämnas att andelen upptäcka ratt-

fyllerier vid kontroller minskat stadigt under hela 1990-talet, från att

under andra halvan av 1980-talet ha legat konstant över 3 %. Under de tre

senaste åren har andelen rattfylleribrott utgjort 1 % av de tagna proven.

Genom beslut den 16 december 1997 (dnr A97/3077/JÄM delvis) utfärda- de

regeringen s.k. myndighetsgemensamma uppdrag för de myndigheter som på

något sätt kommer i kontakt med frågor som rör våld mot kvinnor. Syftet med

beslutet är att konkretisera myndigheternas ansvar och skyldigheter att

vidta åtgärder i frågor som rör våld mot kvinnor. Myndigheterna skall före-

bygga våldsbrott mot kvinnor, utforma åtgärdsprogram eller policydoku-

ment, samverka i dessa frågor och utveckla sitt internationella samarbete

på området. Åtgärderna skall redovisas regelbundet till regeringen.

Uppdragen gäller till och med år 2002.

För såväl åklagarväsendet som polisen gäller enligt regleringsbreven för år

1999 att kampen mot våld mot kvinnor skall prioriteras.

I budgetpropositionen framhåller regeringen att en stor del av våldet i

samhället begås i bostäder mot personer som har en nära relation till gär-

ningsmannen. Ofta är det en kvinna eller ett barn som är offret. För att

be- kämpa våldsbrottslighet av detta slag är, understryker regeringen,

behovet av myndighetssamarbete och samverkan med frivilligorganisationer

uppenbart. Regeringen framhåller betydelsen av den nya lagstiftningen mot

fridsbrott. Vidare pekar regeringen på att den givit flera myndigheter i

rättsväsendet i uppdrag att vidta olika åtgärder för att förebygga våld mot

kvinnor och för att kvinnor som utsatts för sådant våld skall få ett bättre

bemötande. De redovis- ningar av myndighetsuppdragen, som myndigheterna

regelbundet skall läm- na till regeringen, kommer att användas i det

fortsatta arbetet, liksom den uppföljning av den nya lagstiftningen som

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) genomför. Skyddet för hotade kvinnor och

barn skall, framhåller regeringen, öka ytterligare.

Enligt vad utskottet inhämtat bedriver en interdepartemental arbetsgrupp

med företrädare för Justitie-, Närings- och Socialdepartementen en fortlö-

pande uppföljning av hela kvinnofridsreformen. En uppföljning av såväl

lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster som lagstiftningen

om fridskränkningsbrott genomförs av Brottsförebyggande rådet. Någon

översyn av fridskränkningsbrotten sker dock inte för närvarande, eftersom

uppföljningen av kvinnofridsreformen och utvecklingen i rättspraxis anses

böra avvaktas.

I sammanhanget kan också nämnas att justitieministern i ett interpella-

tionssvar den 28 september 1999 upplyst att rättsväsendet lyckats hålla

gans- ka korta handläggningstider när det gäller brott mot

kvinnofridslagstiftningen (riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:8 s. 3).

Utskottet vill inledningsvis uttala sitt stöd för den ambition som

regeringen haft i fråga om att utforma prioriteringarna i propositionen. I

årets budget- proposition används nämligen en delvis annan systematik än

tidigare år, bl.a. därigenom att regeringen avstår från att peka ut vissa

brottstyper som "prioriterade". Sådana uppräkningar tenderar att låsa

utvecklingen och mins- ka nödvändig flexibilitet i problemorienterade

organisationer.

När det sedan gäller de prioriteringar som regeringen faktiskt redovisar

an- sluter utskottet sig som redan framgått till regeringens uppfattning.

Såvitt gäller de enskilda motionsönskemålen konstaterar utskottet att ett

problemorienterat arbetssätt för att förhindra våldsbrott bl.a. rimligen

inne- fattar arbete för att - såsom begärs i motion Ju212 - bekämpa

brottslighet där vapen är inblandade.

Arbetet i närpolisområdena med att förebygga och beivra den brottslighet

som drabbar människor i deras vardag och försämrar deras livskvalitet tar

som utskottet ser det sikte på sådan brottslighet vars bekämpande

efterfrågas i motion Ju232.

När det gäller önskemålet i motion Ju721 om särskilda resurser för be-

kämpningen av våld mot kvinnor delar utskottet motionärernas uppfattning

att intensifierade insatser behövs. Som framgår av det ovan anförda arbetar

regeringen också på bred front för att bekämpa denna form av brottslighet.

Här tänker utskottet särskilt på de myndighetsgemensamma uppdragen och

uppföljningen av kvinnofridsreformen. Utskottet vill också peka på att

sats- ningar skall göras inom polisen såväl på våldsbrott i allmänhet som

brott mot kvinnor och barn. När det gäller denna typ av brottslighet är

dessutom sam- arbetet med andra myndigheter, t.ex. socialtjänsten, och

frivilligorganisatio- ner som kvinnojourer särskilt viktigt.

I fråga om trafiknykterhetsbrotten vill utskottet erinra om att trafikverk-

samheten redan tar en stor del av polisens resurser i anspråk, något som

för övrigt synes ha gett goda resultat.

Avslutningsvis vill utskottet understryka att det faktum att

prioriteringarna nu formuleras annorlunda naturligtvis inte hindrar att en

stor del av resurser- na inom det kriminalpolitiska området - och därmed

även inom polisen - även fortsättningsvis ägnas åt den allvarligaste

brottsligheten, t.ex. vålds- brott, däri inbegripet våld mot kvinnor. Hur

stora resurser som skall satsas på en viss typ av brott bör dock inte

bestämmas på central nivå. Sådana beslut fattas bäst på lokal nivå inom

ramen för statsmakternas prioriteringar.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju212, Ju232, Ju721 och T401

i här aktuella delar.

Nationella insatsstyrkan

Av 2 kap. 17 § polisförordningen (1998:1558) framgår att det vid Polismyn-

digheten i Stockholms län skall finnas en beredskapsstyrka med uppgift att

bekämpa terroraktioner i landet.

Riksdagen hade anledning att uttala sig om beredskapsstyrkan under våren

1998. För en utförlig redovisning av bakgrunden till styrkans tillkomst kan

därför hänvisas till betänkandet Organiserad brottslighet (1997/98:JuU12 s.

7 f). Här kan sammanfattningsvis sägas att den parlamentariska kommission

som inrättades med anledning av mordet på Olof Palme föreslog att en poli-

siär beredskapsstyrka mot terroristangrepp skulle inrättas. I samband med

att riksdagen behandlade 1990 års budgetproposition beslutades att avsätta

medel för en sådan styrka. Frågan om styrkans organisation och arbetsupp-

gifter har därefter diskuterats i olika sammanhang.

I budgetpropositionen redovisar regeringen en rapport som utarbetats av

Rikspolisstyrelsen. I rapporten fastslår styrelsen att det även

fortsättningsvis skall finnas en polisiär styrka med uppgift att bekämpa

terroraktioner och att styrkans verksamhetsområde bör vidgas. Den nuvarande

begränsningen till enbart terroraktioner har enligt Rikspolisstyrelsen

medfört betydande tillämpningsproblem. Styrelsen föreslår därför att

styrkan skall kunna sättas in i sådana fall där en polisoperativ bedömning

visar att det är lämpligt på grund av de särskilda kunskaper som styrkans

personal har. Någon formell begränsning av styrkans verksamhetsområde bör

enligt styrelsen inte finnas.

Styrkan bör enligt Rikspolisstyrelsens förslag även i fortsättningen ha or-

ganisatorisk hemvist vid Polismyndigheten i Stockholms län. Inom polis-

myndigheten skall styrkan ha en särställning som innebär att den får arbeta

sammanhållet, att den har en särskild budget och att den har en handlings-

plan. Handlingsplanen bör enligt förslaget ange bl.a. vilken utrustning som

måste finnas tillgänglig för att styrkan skall kunna fullgöra sin

huvuduppgift. Handlingsplanen skall också följas upp med en årlig

verksamhetsberättelse. Rikspolisstyrelsen skall enligt förslaget ta ett

fastare grepp om styrkan. För att betona att styrkan är en nationell resurs

bör den kallas Nationella insats- styrkan. Samtliga länspolismästare har

ställt sig bakom styrelsens förslag.

Enligt regeringens bedömning har förutsättningarna för att bibehålla be-

redskapsstyrkans kompetens försämrats efter det att den hösten 1998

integre- rades med piketen vid Polismyndigheten i Stockholms län. Det är

enligt regeringen också tydligt att de formella begränsningar som finns

beträffande styrkans verksamhetsområde är mindre lämpliga. De förslag som

Rikspolis- styrelsen nu lämnat bör ge goda förutsättningar för en gynnsam

utveckling av styrkans fortsatta verksamhet.

Regeringen noterar bl.a. att Rikspolisstyrelsen avser att informera polis-

myndigheterna om den särskilda kompetens som finns vid styrkan och beva- ka

att myndigheterna inte av ekonomiska skäl avhåller sig från att använda

styrkan. En särskild utvärdering kommer också att genomföras.

Den rapport som Rikspolisstyrelsen överlämnat till regeringen bygger på ett

förslag från Polismyndigheten i Stockholms län. I förslaget anges som en

generell utgångspunkt att piketen och styrkan skall utgöra egna sektioner

inom Säkerhetsenheten vid Polismyndigheten i Stockholms län.

I motionerna Ju230 (m, kd, c, fp), Ju905 (c) och Ju907 (kd) begärs att Na-

tionella insatsstyrkan organisatoriskt skall tillhöra Rikspolisstyrelsen.

Moti- vet till detta är att styrkan skall vara en nationell resurs.

Motionärerna ser en risk för att polismyndigheterna kommer att avstå från

att använda styrkan av ekonomiska skäl, om den får ligga kvar hos

Stockholmspolisen. I motion Ju907 föreslås dessutom att styrkan skall få

användas mot den organiserade brottsligheten.

Frågan om Nationella insatsstyrkans organisatoriska hemvist har nyligen

behandlats i ett frågesvar som lämnats till riksdagen (fråga nr

1999/2000:62). I frågesvaret understryker justitieministern att det är

Rikspolisstyrelsen som har ansvaret för fördelningen av budgetmedel mellan

myndigheterna. I detta ligger också fördelning av medel avseende kostnader

för den Nationella insatsstyrkan. Det är även Rikspolisstyrelsens uppgift

att bevaka att polis- myndigheterna inte undandrar sig att nyttja styrkans

speciella kompetens endast av ekonomiska skäl. I frågesvaret sägs vidare

att i fall där det finns skäl att förändra fördelningen till följd av

extraordinära situationer kan detta lösas exempelvis i budgetdialogen

mellan Rikspolisstyrelsen och myndighe- terna.

Den 21 oktober beslutade regeringen om en ändring i polisförordningen.

Ändringen innebär att styrkan får användas till annat än bekämpning av

terroraktioner, om det kan ske med hänsyn till huvuduppgiften (SFS

1999:787).

Utskottet kan i och för sig hålla med om att det faktum att en polismyndig-

het ute i landet som vill nyttja resurser som finns vid Polismyndigheten i

Stockholms län då måste betala för det, inbjuder till misstanken att

myndig- hetscheferna avhåller sig från att nyttja styrkans kompetens.

Utskottet kan emellertid inte finna fog för någon sådan misstanke.

Utskottet har nämligen svårt att tänka sig att myndighetscheferna - av

ekonomiska skäl - skulle avstå från att kalla in den kompetens som krävs

för att lösa en svår polisiär uppgift. I sammanhanget vill utskottet erinra

om att det kan vara fråga om situationer där liv står på spel. Utskottet

utgår alltså från att myndighetsche- ferna upprätthåller en professionell

ambitionsnivå och vid behov anlitar styrkan eller delar av den. Vidare bör

det understrykas att verksamheten vid styrkan knappast blir kostnadsfri

bara för att den skulle ges ett organisato- riskt hemvist någon annanstans

inom polisväsendet. För att tillgodose mo- tionsönskemålet måste ju

rimligen anslaget till de olika länen dras ner för att finansiera en ökad

verksamhet vid Rikspolisstyrelsen. Utskottet är alltså inte berett att

ställa sig bakom det synsätt som motionärerna bygger sitt yrkande på.

Till det nu anförda kommer att samtliga länspolismästare ställt sig bakom

förslaget att låta styrkan vara kvar vid Polismyndigheten i Stockholms län.

Det finns dessutom flera avsevärda nackdelar med att låta styrkan tillhöra

Rikspolisstyrelsen. Här tänker utskottet främst på de begränsade möjlighe-

terna att nyttja styrkan operativt, vilket i sin tur skulle innebära att

styrkan blev dåligt tränad för realistiska uppgifter. Det symbolvärde som

möjligen kan ligga i att styrkan sorterar under Rikspolisstyrelsen väger

lätt mot detta.

När det sedan gäller frågan om Nationella insatsstyrkans arbetsuppgifter

framgår det av den nyligen beslutade ändringen i polisförordningen att

styr- kan kan användas även i kampen mot den organiserade brottsligheten.

Utskottet avstyrker motionerna Ju230, Ju905 och Ju907 i här aktuella de-

lar.

Övrigt

Polisförsörjningen

Som framgår av inledningen till detta avsnitt har utskottet hållit en

utfrågning med företrädare för Rikspolisstyrelsen. Rikspolischefen tog då

upp frågan om möjligheterna att låta anställda inom Försvarsmakten som kan

beräknas bli övertaliga som en följd av de nedskärningar som planeras i

stället skulle anställas inom polisväsendet.

Utskottet har inhämtat att det inom Rikspolisstyrelsen pågår ett arbete med

att analysera förutsättningarna för att utnyttja officerare m.fl. inom

polisvä- sendet. Detta arbete sker mot bakgrund av den dialog som förs inom

Rege- ringskansliet med anledning av det kommande beslutet om bl.a.

Försvars- maktens struktur.

Företrädare för Moderata samlingspartiet har begärt att utskottet skall

före- slå riksdagen ett tillkännagivande i saken. Detta skulle gå ut på att

regeringen uppmanas att i tilläggspropositionen våren 2000 lägga fram

förslag till finan- siering av projektet.

Regeringen avser att i en proposition som kommer att lämnas till riksdagen

inom kort återkomma med förslag om den framtida utformningen av För-

svarsmaktens grundorganisation. I den propositionen avser regeringen att

göra en bedömning av personalkonsekvenserna med anledning av för-

ändringarna inom Försvarsmakten.

Våren 1999 behandlade riksdagen regeringens proposition Förändrad om- värld

- omdanat försvar (prop. 1998/99:74, bet. FöU5, rskr. 224). Riksdagen

godkände bl.a. regeringens förslag om att anslå ett omställningsbidrag med

3 miljarder kronor år 2002 och med 1 miljard kronor år 2003. Omställnings-

bidraget skall användas för kostnader som hänger samman med de struktur-

förändringar inom Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation som på-

börjas och genomförs under innevarande försvarsbeslutsperiod samt för de

förskjutningar av materielleveranser som genomförs för att lösa re-

sursproblem före år 2002.

I samband med behandlingen av 1999 års ekonomiska vårproposition kon-

staterade försvarsutskottet att regeringens förslag avseende budgetåren

2000- 2002 överensstämde med förslagen i den ovan nämnda propositionen.

För- svarsutskottet - som ansåg att riksdagen skulle bifalla regeringens

förslag i vårpropositionen - anförde också i detta ärende att ett

omställningsbidrag behövs (1998/99:FöU3y).

Justitieutskottet vill för sin del anföra följande. Inom officerskåren

finns ett gediget kunnande bl.a. i fråga om ledarskap och teknik.

Erfarenheterna av trupputbildning medför härtill en särskild vana vid att

ha kontakt med ung- domar. Också den erfarenhet som officerare har

tillägnat sig genom tjänstgö- ring i olika fredsfrämjande uppdrag utomlands

får betraktas som värdefull. Det finns med andra ord en bred kompetens inom

officerskåren som skulle vara användbar inom polisen. Till detta kommer att

det även bland Försvars- maktens civilanställda finns personer med olika

typer av specialistkompetens som kan tas till vara.

Samtidigt finns en rad frågor som kräver sin lösning. Här tänker utskottet

bl.a. på vilken typ av utbildning som behövs. En annan fråga att beakta är

vilka de resursmässiga konsekvenserna är. Vad beträffar den sistnämnda

frågan kan erinras om att regeringen - som framgår av budgetpropositionen -

avser att i 2000 års ekonomiska vårproposition återkomma till riksdagen när

det gäller vilka ytterligare resursförstärkningar som behövs för att kunna

fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om utvecklingen av

rättsväsendet.

Det är mot denna bakgrund tillfredsställande att ett arbete inletts vid

Riks- polisstyrelsen. Vilka kostnader som för rättsväsendets del totalt

sett kan vara förknippade med en lösning som den skisserade går det i

dagsläget inte att uttala sig om. Det är dock långtifrån självklart att

alla kostnader för att om- skola officerare till poliser skulle komma att

belasta utgiftsområde 4, dvs. rättsväsendet. Avslutningsvis noterar

utskottet att regeringen i budgetpropo- sitionen utfäst sig att återkomma

till riksdagen under våren i fråga om rätts- väsendets resurser.

Något tillkännagivande om framtida resurser behövs enligt utskottets me-

ning inte.

I motion Ju227 (m) efterfrågas en utbyggd polisutbildning i Stockholm.

I budgetpropositionen anför regeringen att Polishögskolans kapacitet måste

utnyttjas maximalt. Det kommer att öppnas en ny utbildning i Umeå och man

överväger utbildning på andra platser.

Utskottet har inhämtat att Polishögskolan i Stockholm i dag kan ta in 500

elever. Årets intagning uppgår till ca 400. Nästa år kommer 500 elever att

tas in till polisutbildningen, vilket inkluderar utbildningen i Umeå. År

2001 är avsikten att 650 elever skall tas in.

Företrädare för Rikspolisstyrelsen har inför utskottet uppgett att man i

ett inledningsskede räknar med att utbildningen i Umeå kommer att kunna om-

fatta ca 60 elever.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Polishögskolan måste utnyttjas

maximalt. Redan detta innebär att fler personer kommer att utbildas vid

Polishögskolan i Stockholm. Totalt sett innebär den beskrivna planeringen

att fler poliser kommer att utbildas. Även om tanken med en filial i Umeå

bl.a. är att tillgodose rekryteringsbehovet i glesbygderna är det för

tidigt att uttala sig om huruvida de som utbildas på andra platser kommer

att - såsom hävdas i motionen - välja anställningar i andra delar av landet

än Stockholm. Utskottet utgår från att Rikspolisstyrelsen följer

utvecklingen. Utskottet vill också påpeka att det är en uppgift för

Rikspolisstyrelsen att sköta personal- försörjningen inom polisväsendet.

Med dessa ord avstyrker utskottet motion Ju227.

Handläggningstider

I motion Ju905 (c) understryks vikten av att handläggningstiderna inom

polisen är korta. I motionen nämns som exempel att genomströmningstiden för

ett våldsbrott år 1998 var 138 dagar.

Bland prioriteringarna i budgetpropositionen nämns att polisen skall för-

bättra och effektivisera utredningsverksamheten.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller vik-

ten av att handläggningstiderna är så korta som möjligt. Utskottet vill

också understryka vikten av att den nyss nämnda prioriteringen vad avser

utred- ningsverksamheten följs upp. Avslutningsvis bör framhållas att det

inom polisen under de sista åren gjorts stora ansträngningar för att komma

till rätta med det stora antalet outredda ärenden. Detta har också fört med

sig att ba- lansläget förbättrats.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte se att det skulle behövas

några åtgärder från riksdagens sida med anledning av motion Ju905 i denna

del. Motionen avstyrks.

Samlokalisering av myndigheter inom rättsväsendet

I motion Ju905 (c) begärs att polisen, åklagarna och domstolarna skall sam-

verka i fråga administration och lokaler. Önskemålet syftar till att

förbättra förutsättningarna för samverkan mellan de berörda myndigheterna.

Frågor om administration och lokaler tas inte upp i budgetpropositionen.

Däremot finns en utförlig redovisning av samarbetet mellan åklagare och

polis, bl.a. beskrivs projektet KLÖS (Kvickare Lagföring genom Ökad Sam-

verkan), som involverar polis, åklagare, domstolar och kriminalvård i

Jönkö- pings län. Vidare nämns olika modeller för kvalitetssäkring av

brottsutred- ningar. De s.k. Östgöta- och Skövdemodellerna bygger på att

utrednings- mannen upprättar en kvalitetssäkringsrapport, som också

fungerar som en checklista i varje enskilt ärende. Det har också införts

regelbundna sam- rådsmöten mellan polismyndigheter och åklagarkammare.

Härtill kommer en utveckling av mentorsverksamheten.

Riksdagens revisorer har nyligen granskat konsekvenserna av omorganisa-

tionen inom rättsväsendet (rapport 1998/99:9). I rapporten berörs frågan om

samarbete mellan polis och åklagare. Rapporten har remissbehandlats och

revisorerna har i ett förslag till riksdagen (1999/2000:RR7), som utskottet

kommer att behandla i ett senare sammanhang, bl.a. förordat ett utvecklat

samarbete mellan polisen och åklagarverksamheten.

Utskottet vill för sin del anföra följande. Samverkan mellan myndigheterna

inom rättsväsendet har flera goda skäl för sig och det är därför glädjande

att så många olika projekt pågår med den inriktningen. Här tänker utskottet

bl.a. på den verksamhet som bedrivs inom ramen för det s.k. RIF-rådet. För

en mer utförlig redovisning av RIF-verksamheten kan hänvisas till avsnittet

om Brottsförebyggande rådet. Även de projekt som regeringen tar upp i

budget- propositionen är exempel på vad som kan göras för att åstadkomma

ett mer effektivt rättsväsende. Det nu beskrivna förändringsarbetet bidrar

- allt i sin mån - till en bättre verksamhet.

För flertalet myndigheter inom rättsväsendet är alltså samverkan av godo.

Utskottet vill dock klargöra att det också finns gränser för hur långt

intresset av samverkan bör drivas. Allt arbete i dessa frågor måste

nämligen bedrivas med beaktande av att domstolarna skall vara

självständiga. Olika bestämmel- ser i grundlagen syftar till att garantera

detta. De projekt som bedrivs kan knappast heller sägas innebära något hot

mot självständigheten. När det gäller det nu aktuella motionsönskemålet

förhåller det sig dock något annor- lunda. Det räcker nämligen enligt

utskottets mening inte med att domstolarna rent faktiskt agerar

självständigt. Administrationen av dem får inte heller ge intryck av att de

inte är självständiga i förhållande till de myndigheter som ligger före och

efter dem i rättskedjan. Ett bifall till motionsönskemålet skulle som

utskottet ser saken riskera att domstolarna för allmänheten skulle komma

att uppfattas som en del av åklagarväsendet och polisen. Utskottet vill i

sammanhanget erinra om att Sverige internationellt åtagit sig att garan-

tera medborgarna att anklagelser för brott skall prövas i opartiska

domstolar.

När det sedan gäller frågan om en gemensam lokalisering för polismyn-

digheter och åklagarkammare ser utskottet inte några principiella hinder

för en sådan. Dessutom har det vid den utfrågning utskottet haft i ärendet

med företrädare för Riksåklagaren framkommit att många åklagare gärna

skulle se ett samarbete enligt de linjer som skisseras i motionen.

Frågan om samverkan är aktuell i den granskning som Riksdagens reviso- rer

genomfört. Utskottet - som erinrar om att revisorernas granskning till-

kommit på utskottets initiativ - vill inte föregripa behandlingen av

revisorer- nas förslag. Motion Ju905 i denna del avstyrks.

Reservpoliser

I motion Ju905 (c) tar motionärerna avstånd från regeringens tankar i bud-

getpropositionen om att använda s.k. reservpoliser i glesbygden.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om reservpoliser. Senast

skedde det våren 1997 (1996/97:JuU10 s. 8 f). De då aktuella yrkandena

avstyrktes med hänvisning till den då pågående beredningen av Trygghetsut-

redningens betänkande Trygghet mot brott (SOU 1995:146).

I sitt remissvar tog Rikspolisstyrelsen upp frågan om inrättandet av en re-

servpolis. Rikspolisstyrelsen har därefter på regeringens uppdrag beskrivit

förutsättningarna för att ta andra myndigheter eller icke polisutbildade

perso- ner i anspråk för uppgifter som normalt utförs av polisen.

Bakgrunden till uppdraget är att stora delar av vårt land är så glest

befolkade att det i realite- ten saknas förutsättningar för att där

upprätthålla en polisiär närvaro av samma slag som i tätorterna. Det är

enligt regeringen nödvändigt att förut- sättningslöst pröva olika

möjligheter att komplettera polisens insatser i såda- na områden och vid

särskilda tillfällen även i tätare bebyggelse.

I skrivelsen framhåller Rikspolisstyrelsen att ett system som skulle kunna

betecknas som en reservpolis bör övervägas som ett komplement till den

befintliga polisorganisationen.

I sammanhanget bör nämnas att utskottet tidigare haft att ta ställning till

yrkanden om polisens arbetsuppgifter (1998/99:JuU21 s. 4 f). Utskottet

konstaterade då att frågan om vad som skall vara uppgifter för polisen upp-

märksammats på olika håll, och att syftet var att åstadkomma en effektiv

resursanvändning inom polisen. Utskottet ansåg att resultatet av

beredningen av den rapport som nu alltså finns från Rikspolisstyrelsen

skulle avvaktas.

Skrivelsen bereds i Regeringskansliet.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är nödvändigt att

förutsätt- ningslöst pröva möjligheterna att komplettera polisens insatser

i glesbygder- na. Vad som bör göras får beredningen av den nämnda

skrivelsen utvisa. Utskottet är alltså inte berett att nu ta ställning i

den frågan. Motion Ju905 i denna del avstyrks.

Polisens utlandsstyrka

I betänkandet Polis i fredens tjänst (SOU 1997:104) föreslog

Civilpolisutred- ningen bl.a. att huvudmannaskapet för polispersonal som

tjänstgör i interna- tionella fredsfrämjande insatser skall överföras från

Försvarsmakten till Rikspolisstyrelsen och att det vid Rikspolisstyrelsen

skall tillskapas en Poli- sens utlandsstyrka för vilken

anställningsvillkoren är likartade dem som gäller för personal i

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Förslaget har remissbehandlats, och regeringen har nu för avsikt att ge-

nomföra det. Det innebär att Rikspolisstyrelsen får ett samlat nationellt

an- svar för internationell polisiär verksamhet som rekrytering,

arbetsgivaransvar under utlandstjänstgöring samt personalvård efter

hemkomsten.

I budgetpropositionen föreslår regeringen som en följd härav en ändring i

brottsbalken innebärande att svensk domstol skall vara oinskränkt behörig

att döma enligt svensk lag för alla slags brott som har begåtts utom riket

av en person som tillhör Polisens utlandsstyrka. För ett brott som begåtts

utom- lands av en sådan person skall också åtal kunna väckas här i landet

utan föregående åtalsförordnande, något som annars i regel krävs för åtal

här för brott som begåtts utomlands. Förslaget innebär att samma regler som

i dag gäller för personal som tillhör utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

kommer att gälla även för personal i den tilltänkta Polisens utlandsstyrka.

Vidare föreslås i budgetpropositionen en ändring i lagen (1999:568) om

utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Ändringen innebär att när någon i

Polisens utlandsstyrka tjänstgör utomlands skall en särreglering

beträffande vissa ersättnings- och rehabiliteringsfrågor gälla.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

Utskottet har ingen erinran mot att huvudmannaskapet för poliser som

tjänstgör i internationella fredsfrämjande insatser överförs till

Rikspolissty- relsen. Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag.

Åklagarväsendet

Inledning

Målet för åklagarverksamheten är att se till att den som begått brott

lagförs.

Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet när det gäller att bekämpa

brottslighet. Till åklagarens uppgifter hör att leda förundersökningar,

fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan om ansvar för brott vid domstol.

Inom ramen för förundersökningsledningen beslutar åklagaren om personella

och reella tvångsmedel av integritetskränkande natur såsom anhållande,

kropps- besiktning, reseförbud och husrannsakan. Åklagaren kan också

begränsa eller lägga ned en förundersökning. Andra viktiga uppgifter som

ankommer på åklagaren är att under vissa förutsättningar utfärda

strafföreläggande och besluta om åtalsunderlåtelse.

Ekobrottsmyndigheten, som har till uppgift att bekämpa ekonomisk brotts-

lighet, inrättades den 1 januari 1998. Sedan den 1 juni samma år är

verksam- heten i gång i den nya myndigheten. Av instruktionen för

Ekobrottsmyndig- heten framgår att myndigheten dels är en åklagarmyndighet,

dels en central förvaltningsmyndighet under regeringen.

Resultatuppföljning

I avsnitt 5.3 i budgetpropositionen redovisar regeringen sin bedömning av

resultatet inom åklagarväsendet. Följande verksamhetsmål gällde år 1998 för

åklagarväsendet i allmänhet.

Åklagarverksamheten skall bedrivas på ett sådant sätt att den enskilde

till- försäkras rättssäkerhet och rättstrygghet.

Beivrandet av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall

prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och gränsöver-

skridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med

rasistis- ka inslag och våld mot kvinnor.

Förundersökningarnas kvalitet skall höjas samtidigt som antalet avslutade

ärenden skall uppgå till minst det antal som kommit in.

Genomströmningstiderna skall minska i synnerhet på de prioriterade om-

rådena.

Rättstillämpningen skall vara enhetlig vid prövning av åtalsfrågan och an-

vändning av frihetsberövanden.

Den del av åklagarnas arbetstid som ägnas åt kvalificerade åklagaruppgif-

ter skall öka.

För Ekobrottsmyndighetens del gäller dessutom att myndigheten skulle

förhindra eller upptäcka ekonomisk brottslighet inom sitt verksamhetsområ-

de. Myndigheten skall också genom nya arbetsmetoder och hög kompetens skapa

förutsättningar för en effektiv ekobrottsbekämpning.

Målen för stabsuppgifterna vid Ekobrottsmyndigheten är att ge regeringen

och övriga intressenter en bättre helhetsbild av ekobrottsligheten och

bättre möjlighet att förutse utvecklingen inom området. Berörda myndigheter

skall på ett så tidigt stadium som möjligt informeras om nya former av

ekonomisk brottslighet. Servicen till statsmakterna i form av förslag till

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten och synpunkter på lagstiftningen

m.m. skall förbättras.

I samverkan med andra myndigheter skall metoder utvecklas för att effek-

tivisera ekobrottsbekämpningen. Myndigheten skall finna kostnadseffektiva

lösningar när det gäller lokaler, verksamhetsstatistik och administration.

Som underlag för bedömningen av om verksamhetsmålen uppfyllts redovi- sar

regeringen utförligt hur verksamheten utvecklats inom åklagarväsendet under

de senaste åren. Redovisningen innebär att riksdagens underlag för en

bedömningen av verksamheten är betydligt mer detaljerat än tidigare.

Regeringen bedömer att förändringsprocessen inom åklagarorganisationen är

framgångsrik och att de mål som slagits fast för verksamheten i stort sett

uppfyllts.

Utskottet vill för sin del anföra följande. De uppgifter om genomström-

ningstider som redovisas i budgetpropositionen och fortsättningsvis i detta

avsnitt avser siffror som anger hur gammalt ett ärende är som avgjorts

under den aktuella redovisningsperioden. Siffrorna säger alltså ingenting

om såda- na ärenden som inte avgjorts. Detta innebär att om en myndighet

väljer att prioritera ärenden som är äldre går genomströmningtiden upp. Om

i stället nyinkomna ärenden prioriteras blir förändringen den motsatta.

Genomström- ningstiden påverkas dessutom av en mängd andra faktorer, t.ex.

den tid som läggs ner på ett enskilt ärende. Det är uppenbart att

förändringar som innebär längre genomströmningstider inte automatiskt är av

ondo, liksom att kortare tider inte heller generellt kan anses vara något

positivt. Mot den nu tecknade bakgrunden anser utskottet att ett mer

relevant mått vore en redovisning av den inneliggande balansens ålder.

Sådana uppgifter kan i sin tur kompletteras med uppgifter om

genomströmningstider m.m.

När det härefter gäller målet att åklagarverksamheten skall bedrivas på ett

sådant sätt att den enskilde - såväl målsägande som brottsmisstänkta -

till- försäkras rättssäkerhet och rättstrygghet kan konstateras att målet

är mycket allmänt hållet. Utskottet delar självfallet uppfattningen att

verksamheten bör bedrivas på det sättet men ser samtidigt betydande

svårigheter när det gäller möjligheterna att bedöma om målet uppnåtts.

Ledning för den bedömningen får sökas i det material som i första hand tar

sikte på andra verksamhetsmål.

I fråga om dessa noterar utskottet att genomströmningstiderna, i genom-

snitt 137 dagar, ökade för nästan alla brottstyper under 1998; ökningen var

16 dagar jämfört med år 1997. En sannolik förklaring är enligt

Riksåklagaren att man arbetat av äldre ärenden som alltså kommit att utgöra

en större andel av de avslutade ärendena än vad som varit fallet tidigare.

Genomströmnings- tiderna för det första halvåret 1999 har enligt regeringen

minskat något.

Beträffande genomströmningstiderna kan en viss minskning noteras såvitt

gäller en av de prioriterade brottstyperna, nämligen narkotikabrotten.

Någon närmare förklaring till detta lämnas inte i propositionen, inte

heller anges hur stor minskningen är. Samtidigt framgår det att andelen

ärenden som avgjorts genom beslut att inte väcka åtal var förhållandevis

hög under år 1998. Av resultatredovisningen avseende polisväsendet framgår

vidare att av de in- komna narkotikaärendena - som ökade från 21 979

ärenden år 1997 till 22 471 ärenden år 1998 - över 80 % avser innehav eller

eget bruk av narko- tika. Det bekräftar enligt regeringen att anmälningar

av sådana brott ökar medan registrerade smugglings- och överlåtelsebrott

har minskat. Polisens inriktning och fördelningen mellan olika nivåer av

resurser för narkotikabe- kämpning liksom samordningen mellan nivåerna

måste enligt regeringen följas noga. Det ligger mot denna bakgrund - som

utskottet ser saken - nära till hands att tro att de kortare

genomströmningstiderna i fråga om narkoti- kabrotten i åklagarväsendet är

ett resultat av att ärendena avser brott som i högre utsträckning kan

betecknas som enkla.

En annan faktor som har betydelse för bedömningen av om enskilda till-

försäkras rättstrygghet är hur andelen lagförda utvecklas. Under år 1998

var den siffran 64 %, vilket var en ökning med fyra procentenheter.

Utskottet ser detta som positivt.

Ytterligare en faktor att analysera i detta sammanhang är frågan om enhet-

lig rättstillämpning. Inte heller detta mål låter sig på något enkelt sätt

kvanti- fieras och mätas. Däremot kan man dra vissa slutsatser av det

arbete som lagts ned på att åstadkomma förbättringar. Av

budgetpropositionen framgår att Riksåklagaren lagt fram riktlinjer för att

skapa rationella och effektiva arbetsformer och att arbetet följts upp och

utvärderats under år 1998. Vidare anförs att kvalitetsarbetet inom

åklagarväsendet syftar till att verksamheten skall leva upp till de krav

som medborgarna, polisen, domstolarna och andra samverkande myndigheter kan

ställa på den. Förutsättningarna för att målet skall uppnås framstår enligt

utskottets mening som goda.

När det gäller målet om en förbättrad kvalitet i förundersökningarna kan

noteras att utvecklingsarbetet under år 1998 också omfattat frågor om

kvali- tetssäkring av brottsutredningar och genomförande av den

arbetsmetodik som utvecklats i samarbete med polisen. En särskild

arbetsgrupp har lett utvecklingsarbetet på central nivå. Den har följt och

stöttat det lokala ut- vecklingsarbetet och arbetat med att effektivisera

utredningsverksamheten. Ett resultat av gruppens arbete är att det på varje

polismyndighet utsetts en kontaktperson för åklagarmentorerna. Härtill

kommer att åklagarmyndighe- terna har genomfört flera insatser när det

gäller samverkan med och utbild- ning av närpolisen. Arbetet har varit

inriktat på att förbättra utredningarnas kvalitet samt att öka användandet

av förenklade utredningsförfaranden och utredningsstöd som mallar och

checklistor för enklare brott. Även på denna punkt framstår

förutsättningarna för en hög grad av måluppfyllelse som goda.

Målet att antalet avslutade ärenden skall uppgå till minst det antal som

kommer in innebär i klartext att balanserna inte skall öka utan helst

minska. Vid bedömningen av måluppfyllelsen är det av avgörande betydelse

hur stort inflödet är - om det är mindre än tidigare kan man kanske kräva

att balansen skall minska. Såsom målet formulerats har det uppfyllts med en

marginal om 8 000 ärenden (202 000 avgjorda ärenden jämfört med 194 000

inkomna). Året innan var marginalen 12 000 ärenden (206 000 avgjorda

ärenden jäm- fört med 194 000 inkomna). Under första halvåret 1999 ökade

marginalen till nästan 20 000 (111 645 jämfört med 92 278). Härav framgår

att polisen redovisar allt färre ärenden, något som lett till att

balansläget förbättrats i åklagarväsendet.

Vad gäller målet att åklagarna skall lägga en större del av sin arbetstid

på kvalificerade arbetsuppgifter kan nämnas att den övergripande

inriktningen för det gemensamma utvecklingsarbete som pågått sedan 1996

mellan åklagarväsendet och polisen har varit att polisen skall ta ett

utökat ansvar för förhållandevis enkla och medelsvåra brottsutredningar

medan åklagarna i högre utsträckning skall koncentrera sig på de

komplicerade målen och utöva aktiv förundersökningsledning i dessa.

Utvecklingsarbetet har resulterat i olika åtgärder och nya arbetsmetoder.

Riksåklagaren beslutade i december 1997 efter samråd med Rikspolisstyrelsen

om nya allmänna råd för fördel- ningen mellan åklagare och polis av

förundersökningsledning (RÅFS 1997:12). Myndigheterna skall ta fram lokala

överenskommelser mellan åklagare och polis om vem som skall ha

förundersökningsansvaret. Överens- kommelserna skall, självklart, utgå från

den uppgiftsfördelning som framgår av rättegångsbalken. Lokala

förhållanden, brottets generella straffvärde, ärendets karaktär och

svårighetsgrad samt den kompetens som finns vid polismyndigheten skall

alltså vara avgörande för ansvarsfördelningen. Under våren 1998 har

myndigheterna i de flesta län träffat sådana överenskommel- ser. Det kommer

på sikt att innebära att polisen oftare får förundersöknings- ansvaret i

jämförelsevis enkla och medelsvåra utredningar medan åklagarna får utrymme

att koncentrera sig på de komplicerade utredningarna.

Här bör även nämnas att arbetet med att effektivisera lagföringen av för-

hållandevis enkla förseelser fortsatt. De föreskrifter om ordningsbot vid

vissa brott (SFS 1999:178) som trädde i kraft den 1 oktober i år samtidigt

som den nya trafikförordningen bör enligt regeringen föra med sig en

ytterligare minskad ärendeinströmning till åklagarorganisationen, eftersom

fler brott lagförs genom att polisen utfärdar ordningsbot.

Av redovisningen i budgetpropositionen framgår vidare att 40 % av

åklagarväsendets resurser satsats på de prioriterade brottstyperna. Dessa

utgjorde 18 % av de avslutade ärendena. Att de prioriterade brottstyperna

kräver en större andel av resurserna än vad enbart deras antal motiverar

faller sig enligt utskottets mening naturligt. De prioriterade

brottstyperna består ju av mycket allvarliga brott.

När det sedan gäller Ekobrottsmyndigheten anser regeringen att inrättandet

av myndigheten har skapat goda förutsättningar för en effektivare

ekobrotts- bekämpning. Regeringens bedömning baseras huvudsakligen på

följande uppgifter i budgetpropositionen.

Det operativa arbetet bedrivs i nära arbetsgemenskap mellan åklagare, po-

liser, ekonomer och personer med särskild kompetens på IT-området. Erfa-

renheterna av att de olika personalkategorierna är samlokaliserade och

arbe- tar nära varandra är goda.

Inom myndigheten pågår också ett intensivt arbete för att ytterligare för-

bättra utrednings- och stabsverksamheten. Flera projekt har inletts som

enligt regeringen inger gott hopp om att verksamheten nu efter

uppbyggnadsskedet skall fortsätta att utvecklas på det sätt som avsetts med

reformen.

Genomströmningstiderna för målen vid Ekobrottsmyndigheten ökade att döma av

tillgängliga uppgifter från 203 dagar till 345 dagar, dvs. med 70 %. Det

måste ändå ses som positivt att myndigheten, trots att den befann sig i ett

uppbyggnadsskede, gjorde en satsning på äldre och svårutredda mål. De ökade

genomströmningstiderna kan alltså huvudsakligen förklaras av det under

sommaren 1998 avslutade balansavarbetningsuppdraget, under vilket många

äldre mål avslutades. Ekobrottsmyndigheten har påpekat att verksam-

hetstatistiken för år 1998 innehåller osäkerhetsfaktorer som en följd av

om- registreringar av ärenden m.m. i samband med bildandet av myndigheten.

Vad gäller stabsuppgifterna har ett system för uppföljning byggts upp -

första delen skall sättas i drift i slutet av år 1999. Vidare diskuterar

myndig- heten med övriga åklagarmyndigheter hur samordningsuppgiften skall

lösas.

När det gäller informationsutbytet mellan berörda myndigheter bör nämnas

det s.k. Ekorådet som består av Riksåklagaren, rikspolischefen,

generaltulldi- rektören samt generaldirektörerna för Ekobrottsmyndigheten,

Riksskatte- verket, Finansinspektionen och Brottsförebyggande rådet. Rådet

har bildat en beredningsgrupp som initierat projekt som berört flera av

myndigheterna. Gruppen har också haft en viktig roll när det gäller

informationsutbytet.

Ekobrottsmyndigheten har också startat projekt med andra myndigheter. Som

exempel kan här nämnas ett projekt tillsammans med Riksrevisionsver- ket

som tagit sikte på att kartlägga förekomsten av svart arbetskraft.

Sammantaget innebär det anförda att ingenting framkommit som motsäger

regeringens bedömning att åklagarväsendet i stort får anses ha uppfyllt de

mål som ställts upp för verksamheten.

Prioriteringar inför budgetåret 2000

I fråga om prioriteringar inom verksamheten för nästa budgetår anför rege-

ringen att miljöbrottsbekämpningen skall förstärkas och utvecklas. Åklagar-

väsendet skall vidare samverka med övriga myndigheter inom rättsväsendet

när det gäller att beivra rasistiska brott, främlingsfientliga brott och

brott med homofobiska inslag. Insatserna för att beivra brott mot kvinnor

och barn skall intensifieras och förbättras. Ekobrottsbekämpningen skall

fortsätta att ut- vecklas inom hela åklagarväsendet genom att

Ekobrottsmyndigheten byggs ut till avsedd styrka och genom kompetenshöjande

insatser även inom andra åklagarmyndigheter. Slutligen skall samverkan med

polisen utvecklas ytter- ligare i syfte att förbättra den brottsutredande

verksamheten.

Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar regeringen gjort i denna

del.

Anslagen

Åklagarorganisationen

Regeringen föreslår ett anslag till åklagarorganisationen på 694 997 000

kr. Förslaget innebär en ökning med ca 75 miljoner kronor. Ökningen avser

till övervägande delen poster av justeringskaraktär. En ramhöjning föreslås

dock om 13 miljoner kronor, pengar som skall användas till den nya

organisatio- nen för bekämpning av miljöbrott.

I motion Ju907 (kd) begärs en ökning av anslaget med 30 miljoner kronor.

Anslagsökningen behövs enligt motionärerna för att ge åklagarorganisa-

tionen beredskap för ett ökat antal inkommande ärenden till följd av att

fler poliser kommer i tjänst. Vidare behövs enligt motionärerna

kompetensför- stärkning och särskilda ungdomsrotlar.

I motionerna Fi212 och Ju910 (båda fp) yrkas att anslaget ökas med 6

miljoner kronor för att ytterligare 18 åklagaraspiranter skall kunna antas.

I motion Ju911 (m) yrkas att anslaget höjs med 17 miljoner kronor för att

finansiera fler åklagare och en satsning på IT-, metod- och kompetensut-

veckling.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Ekobrottsmyndigheten

Regeringen föreslår ett anslag till Ekobrottsmyndigheten på 250 933 000 kr.

Förslaget innebär en ökning av anslaget med ca 50 miljoner kronor. Resurs-

tillskottet behövs för att ge Ekobrottsmyndigheten förutsättningar för att

klara en alltmer komplicerad brottslighet och för att myndigheten skall

kunna ha den offensiva roll inom ekobrottsbekämpningen som samhället

kräver. Härtill kommer att myndighetens verksamhetsområde utvidgats till

ytterliga- re två län och att den tagit över arbetsuppgifter från

EU-bedrägeridelegatio- nen.

I motion Ju911 (m) yrkas ett i förhållande till regeringens förslag 15

miljoner kronor högre anslag till Ekobrottsmyndigheten. Enligt motionä-

rerna är regeringens förslag otillräckligt för den satsning på bl.a.

kompetens som behövs.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Organisationsfrågor

I motion Ju905 (c) förordas en ordning innebärande att åklagarna skall kny-

tas till vissa tingsrätter.

Motionsönskemålet får förstås så att arbetet på en åklagarkammare bör or-

ganiseras så att åklagarna i största möjliga mån slipper byta mål med

varand- ra, något som i motionen sägs ske i syfte att minska resandet till

de tingsrät- ter som är belägna utanför åklagarkammarens kansliort.

Åklagarväsendet är i dag organiserat i sex distrikt, med en myndighet i

varje. Åklagarmyndigheterna har i huvudsak administrativa uppgifter och

ansvarar för ledning och tillsyn över verksamheten. Till varje åklagarmyn-

dighet är ett antal åklagarkammare, där den operativa brottsbeivrande verk-

samheten är förlagd, knutna. Riksåklagaren bestämmer hur många åklagar-

kammare det skall finnas. För närvarande är antalet 38. Det ankommer också

på Riksåklagaren att besluta om åklagarkamrarnas lokalisering och på vilka

övriga orter åklagarverksamhet skall bedrivas. Sådana beslut finns intagna

i RÅFS 1996:3 och 1996:4.

I samband med utskottets behandling av budgetpropositionen för år 1997

begärde utskottet in en redovisning från Riksåklagaren om hur omorganisa-

tionen förlöpt och vilka problem som uppstått. För utförlig redogörelse för

vad som då framkom kan här hänvisas till utskottets betänkande 1996/97:JuU1

s. 34 f. Bland annat följande information lämnades i den nu aktuella

frågan.

En bärande tanke i Riksåklagarens beslut om kammarindelning var att minska

kostnaderna för ledning och administration inom åklagarväsendet utan att

försämra åklagarnas möjligheter att på ett effektivt sätt bedriva verk-

samhet även på orter utanför kammarens kansliort. Ansvaret för resursför-

delning och personalens fasta stationering ligger på överåklagarna, dvs.

cheferna för åklagarmyndigheterna. Dessa har genom Riksåklagarens beslut

(RÅFS 1996:3) ålagts att bedriva åklagarverksamhet även utanför kanslior-

ten, på de orter som anges i beslutet. Verksamheten kan ske antingen genom

fast stationerade åklagare (benämnda "lokal åklagare") eller genom att

åkla- gare kontinuerligt besöker orten, t.ex. i samband med förhandlingar i

tings- rätten eller för kontakter med polisen (främst

förundersökningsledning).

Utskottet har inhämtat att det för närvarande finns lokala åklagare på elva

orter, varav alla utom en på orter där det finns en tingsrätt.

Syftet med reformen av åklagarväsendet var att öka flexibiliteten i

åklagarverksamheten så att den lättare skall kunna anpassa sig till

verksam- heten inom domstolsväsendet och rättsväsendet i övrigt.

Frågan om effekterna av de senaste årens organisatoriska förändringar inom

rättsväsendet har på utskottets initiativ varit föremål för granskning hos

Riksdagens revisorer. En rapport har färdigställts och remissbehandlats,

och revisorerna har nyligen lämnat ett förslag (1999/2000:RR7) till

riksdagen. Revisorerna föreslår bl.a. en utredning om åklagarnas

arbetsformer och åkla- garkamrarnas samverkan med tingsrätterna.

Vid den utfrågning som utskottet hållit i budgetärendet med företrädare för

Riksåklagaren har upplysts att åklagarna i viss utsträckning för talan i

mål som de inte själva haft ansvar för från början. Detta sker dock

regelmässigt bara i sådana mål som är av rutinkaraktär. I mer komplicerade

mål är ambi- tionen att den åklagare som varit förundersökningsledare eller

fattat beslut om åtal skall föra talan i domstol.

Utskottet vill inte utesluta att åklagarna nu ägnar en större del av sin

ar- betstid åt resor än vad som var fallet före reformen. Mot den

bakgrunden framstår det som lovvärt att åklagarna försöker utnyttja sin tid

rationellt och som ett led i det "byter" mål med varandra i syfte att

minska resandet. Ut- skottet utgår dock från att sådana mått och steg

vidtas endast när det är lämpligt med hänsyn till målets karaktär.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att ingenting hindrar kammarcheferna

från att bestämma att en viss åklagare skall ha hand om målen vid en viss

domstol i den mån det framstår som en ändamålsenlig ordning. Med dessa ord

avstyrker utskottet motion Ju905 i denna del.

I motion Ju302 (m) begärs att Ekobrottsmyndigheten i sin nuvarande form

skall avvecklas och inordnas helt under Riksåklagaren, att anslagen B 1 och

B 2 skall läggas samman och att Riksåklagaren skall ta över Ekobrottsmyn-

dighetens ekonomi- och personaladministration. Det övergripande motivet för

motionsönskemålen är att Riksåklagarens ansvar för verksamheten brutits

eftersom Ekobrottsmyndigheten ålagts att ta över ansvaret för ekobrottsbe-

kämpningen.

Utskottet har tidigare behandlat motsvarande motionsönskemål. Senast skedde

det hösten 1997 (bet. 1997/98:JuU1 s. 38 f). För en redogörelse för

myndighetens organisatoriska härkomst kan därför hänvisas dit. Här bör dock

nämnas att, som också framgår ovan, det av instruktionen för

Ekobrottsmyndigheten följer att myndigheten dels är en åklagarmyndighet,

dels en central förvaltningsmyndighet under regeringen.

Utskottet avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena men betonade att den

omständigheten att Ekobrottsmyndigheten organisatoriskt delvis ligger

direkt under regeringen inte får påverka Riksåklagarens och

Rikspolisstyrelsens ledning av den operativa verksamheten. Enligt vad som

framgick bl.a. av instruktionen för Ekobrottsmyndigheten var något annat

inte heller avsikten. Utskottet hade heller inget att invända mot att

Ekobrottsmyndigheten lades på ett eget anslag.

Utskottet ser ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt i frågan

om Ekobrottsmyndighetens organisatoriska hemvist. Utskottet avstyrker

motion Ju302 i här aktuella delar.

Bekämpning av miljöbrott

I motion Ju907 (kd) begärs att allvarliga miljöbrott och s.k. citesbrott,

dvs. brott som rör handel med växter och djur, skall handläggas vid

Ekobrottsmyndigheten. I motion MJ255 (fp) begärs att en särskild miljöåkla-

gare skall inrättas.

Av instruktionen för Ekobrottsmyndigheten (1997:898) framgår att myn-

dighetens uppgift är att i de tre storstadslänen jämte Gotlands län och

Hal- lands län handlägga mål som bl.a. rör brott mot borgenärer,

skattebrott, brott mot aktiebolagslagen (1975:1385), brott mot insiderlagen

(1990:1342) eller mål vars handläggning ställer särskilda krav på kännedom

om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller

liknande. Vidare hand- läggs vid Ekobrottsmyndigheten mål som lämpligen bör

handläggas där med hänsyn till att målet rör kvalificerad ekonomisk

brottslighet som har nationell utbredning eller internationell anknytning

eller är av principiell natur eller av stor omfattning.

I Riksåklagarens miljöbrottsutredning föreslogs bl.a. att det inom

Ekobrottsmyndigheten skulle inrättas en särskild enhet som skulle stödja

den lokala miljöbrottsbekämpningen.

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden liknande de nu aktuella. Senast

skedde det i våras i samband med att utskottet behandlade regeringens skri-

velse innehållande den årliga rapporten om läget i fråga om den ekonomiska

brottsligheten (bet. 1998/99:JuU9). Utskottet avstyrkte de då aktuella

yrkan- dena med hänvisning till Riksåklagarens miljöbrottsutredning och den

då pågående beredningen av den. Utskottet ansåg dock - i likhet med

tidigare uttalanden - att miljöbrott ofta kan vara en kvalificerad form av

ekonomisk brottslighet.

I budgetpropositionen anför regeringen - efter remissbehandling av RÅ:s

miljöbrottsutredning - att alla myndigheter inom åklagarväsendet skall ha

ett operativt ansvar för bekämpningen av miljöbrott. Ekobrottsmyndigheten

skall dock inte ha något sådant ansvar med undantag för de situationer där

det finns sådana samband mellan utredningar om ekonomisk brottslighet och

miljöbrottslighet att det är lämpligast att gemensam handläggning sker där.

Den 1 juli i år fick Riksåklagaren regeringens uppdrag att förbereda en ny

organisation för miljöbrottsbekämpning. Tanken är att totalt 14 åklagare

skall engageras för detta. En central enhet skall inrättas hos

Riksåklagaren för samordning av arbetet.

Utskottet kan inte finna annat än att organisationen av miljöbrottsbekämp-

ningen och avgränsningen av fall där Ekobrottsmyndigheten skall ha ett

operativt ansvar förefaller ha fått en lämplig utformning. Motionerna Ju907

och MJ255 i här aktuella delar avstyrks.

Domstolsväsendet m.m.

Inledning

Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett

antal avgränsade uppgifter av mera rättsvårdande natur. Ett övergripande

mål för verksamheten är att domstolarna på ett rättssäkert och effektivt

sätt skall avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga.

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domsto-

larna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämn-

derna och Rättshjälpsmyndigheten. Verket har vidare till uppgift att på det

allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor.

Resultatuppföljning

Som inledningsvis nämnts är målet för domstolsväsendet att avgöra mål och

ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Rättssäkerheten och

effektivite- ten påverkas av ett antal faktorer. Vissa av dessa är mätbara,

medan andra, t.ex. kvalitet, är svårare att mäta. Vissa indikatorer finns

dock, som kan ge ett mått på såväl rättssäkerheten som effektiviteten. Hit

hör antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål samt omloppstid och

balansernas åldersstruk- tur. Andra faktorer av betydelse är målens

styckkostnad, andelen förordnade offentliga försvarare och

målsägandebiträden samt i vilken utsträckning målen avgörs så snart de är

färdigberedda. Vidare är tillgången på personal och

personalsammansättningen sådana faktorer.

Av regeringens redogörelse för arbetsläget i domstolarna framgår att mål-

tillströmningen under år 1998 minskat i tingsrätterna och i länsrätterna,

under det att den ökat i hovrätterna, kammarrätterna, Högsta domstolen och

Rege- ringsrätten.

För tingsrätternas del har antalet inkomna och avgjorda brottmål ökat un-

der år 1998 medan antalet inkomna tvistemål minskat. Den tid det tar att

avgöra ett tvistemål har dock ökat med i genomsnitt omkring två månader.

Den samlade målbalansen i tingsrätterna var i det närmaste oförändrad mel-

lan år 1997 och år 1998. Även i hovrätterna ökar antalet brottmål medan

antalet tvistemål minskar. Här har dock det totala antalet inkomna,

avgjorda och balanserade mål ökat. Under det gångna budgetåret ökade också

antalet inkomna mål i Högsta domstolen, medan antalet balanserade mål

minskade.

Vad gäller länsrätterna har antalet inkomna mål minskat kraftigt. Sålunda

har antalet mål enligt socialtjänstlagen gått ned med omkring 14 000

jämfört med år 1997. Förklaringen härtill är de såväl materiella som

processuella förändringar som skett beträffande dessa mål. Länsrätternas

målbalanser har minskat kraftigt. Antalet inkomna och avgjorda mål har ökat

i kammarrätter- na; målbalansen har dock försämrats något. När det

slutligen gäller Rege- ringsrätten har antalet inkomna mål ökat liksom

antalet mål i balans.

Utskottet redovisar i tabeller, se bilaga 4, antalet inkomna, avgjorda och

balanserade mål i de olika domstolsslagen under åren 1997 och 1998.

I sin bedömning anför regeringen att domstolarna sammantaget får anses ha

uppfyllt målet att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert sätt. Enhetlig

rättstillämpning, dvs. att lika fall skall bedömas lika, kan vara ett mått

på rättssäkerhet. Enligt regeringens mening är därför resultatet av en av

Dom- stolsverket utförd undersökning som visar på skillnader i domstolarnas

till- lämpning av bestämmelserna om förordnande av offentlig försvarare och

målsägandebiträde oroande. Eftersom studien rört en kort tid, är det svårt

att dra några långtgående slutsatser av den. Regeringen framhåller dock att

det ligger inom ramen för Domstolsverkets verksamhet att följa utvecklingen

och att överväga vilka insatser som kan anses nödvändiga.

Målens omloppstid, dvs. den tid det tar att slutligen avgöra mål och ären-

den, utgör enligt regeringen ett viktigt mått på om effektmålet uppfyllts.

I alla domstolar utom tingsrätterna var ett stort antal mål klara för

avgörande vid årets slut. Regeringen understryker att detta förhållande

måste ägnas särskild uppmärksamhet. Vad gäller tingsrätterna bör i stället

uppmärksam- mas att den genomsnittliga åldern på målbalansen inte är

tillfredsställande. De nu angivna förhållandena medför, enligt regeringens

uppfattning, att domstolarna - med undantag för länsrätterna - inte kan

anses ha uppfyllt det i regleringsbrevet uppställda verksamhetsmålet

avseende minskade omlopps- tider och förbättrad åldersstruktur för

målbalansen. Länsrätterna däremot har minskat balansen av äldre skattemål.

Regeringen framhåller att domstolarna inte helt kan anses ha uppfyllt må-

let att avgöra mål och ärenden på ett effektivt sätt. Resursförstärkningar

är, enligt regeringens mening, inte tillräckliga för att komma till rätta

med detta problem; det krävs också fortsatta förändringar av arbetsformer,

organisation och regelverk. En noggrann genomlysning av verksamheten är

därför påkal- lad och bör ske inom ramen för det utvecklingsarbete som

Domstolsverket påbörjat tillsammans med domstolarna. Samtliga nivåer inom

domstolsvä- sendet bör innefattas i detta arbete. Regeringen understryker

att det därför är angeläget att domstolsväsendet ges de förutsättningar som

behövs för att detta arbete skall kunna bedrivas planmässigt.

Rättshjälpsmyndighetens uppgift är att hantera rättshjälpsfrågor snabbt och

korrekt samt att i övrigt lämna god service i frågor rörande rättshjälp.

Den genomsnittliga omloppstiden för rättshjälpsärenden 1998 var 20

arbetsdagar, vilket överensstämmer med det verksamhetsmål som satts upp i

myndighe- tens regleringsbrev. Andelen ärenden som överklagades till Rätts-

hjälpsnämnden fördubblades i det närmaste under 1998, vilket bl.a. torde

sammanhänga med att praxis rörande den nya lagen inte hunnit utbildas.

I regeringens proposition med förslag till ny rättshjälpslag förutskickades

att Rättshjälpsmyndigheten i och med den nya lagens ikraftträdande endast

skulle ha underlag för sin verksamhet under ytterligare tre till fyra år

(prop. 1996/97:9 s. 196 f). Regeringen har givit Domstolsverket i uppdrag

att lämna förslag till hur de ärenden som har handlagts av

Rättshjälpsmyndig- heten skall handläggas i framtiden och om överklagade

ärenden alltjämt skall prövas av Rättshjälpsnämnden. Uppdraget skall

redovisas senast den 30 juni 2000.

Utskottet kan konstatera att regeringen i årets budgetproposition, i likhet

med budgetpropositionen för år 1999, givit en avsevärt fylligare

redogörelse för måltillströmning, målavverkning och målbalanser i

domstolarna än som skett i tidigare års budgetpropositioner. Utskottet vill

framhålla betydelsen för riksdagens arbete av en utförlig mål- och

resultatredovisning från såväl regeringen som förvaltningsmyndigheterna.

Vad avser domstolarnas verksamhetsmål fastställde regeringen i regle-

ringsbrevet för år 1998 ett långsiktigt verksamhetsmål för domstolarna av

innebörd att omloppstiderna skulle minska för samtliga mål- och ärendekate-

gorier samt att mål- och ärendebalansernas åldersstruktur skulle

förbättras. Härutöver ålade regeringen hovrätterna, kammarrätterna,

tingsrätterna och länsrätterna att för det året fastställa verksamhetsmål

för vissa angivna mål- kategorier. Verksamhetsmålen skulle dels avse

medianåldern för under året avgjorda mål, dels antalet balanserade mål som

vid årets utgång var äldre än sex respektive tolv månader.

Av Domstolsverkets årsredovisning för år 1998 framgår att tingsrätterna

uppfyllt målsättningen för medianåldern avseende samtliga avgjorda mål.

Hovrätterna har uppfyllt målsättningen beträffande brottmål. Länsrätterna

har uppfyllt målsättningen för medianåldern för skattemål och socialförsäk-

ringsmål medan kammarrätterna inte uppfyllt målsättningen för någon mål-

kategori. När det gäller målsättningen för andelen balanserade mål äldre än

sex månader har denna endast uppfyllts i fråga om länsrätternas

socialförsäk- ringsmål och mål enligt socialtjänstlagen. Ingen

domstolskategori har upp- fyllt målsättningen beträffande balanserade mål

äldre än tolv månader.

Som nyss nämnts gör regeringen bedömningen att domstolarna - med visst

undantag för länsrätterna - inte förmått att uppfylla det långsiktiga

verksam- hetsmålet vad avser målens omloppstid och målbalansens ålder.

Utskottet instämmer i och för sig häri men noterar också att domstolarna

delvis uppnått sina egna verksamhetsmål. Flera domstolsslag har dessutom

såväl ökat anta- let avgjorda mål som minskat sina målbalanser. Även om

utskottet kan in- stämma i regeringens bedömning att åtgärder måste vidtas

för att uppnå en snabbare målhantering, vill utskottet samtidigt framhålla

att verksamhets- målen också måste vara realistiska. Utskottet anmärker att

regeringens verk- samhetsmål för år 1999 synes innebära stora förväntningar

på domstolarna.

När det gäller vad regeringen anfört om förordnanden av offentliga försva-

rare och målsägandebiträden vill utskottet framhålla följande. Domstolsver-

ket har, enligt lagen (1996:1621) om rätt för Domstolsverket att överklaga

vissa beslut om ersättning m.m., på samma sätt som en part rätt att

överklaga beslut om förordnande eller byte av offentlig försvarare eller

målsägandebi- träde. Utskottet vill stryka under att Domstolsverkets

möjligheter till insatser i dessa frågor inskränker sig till att verket

genom att utnyttja sin talerätt kan söka påverka rättspraxis. Att verket på

annat sätt skulle söka påverka rättstillämpningen vore enligt utskottets

mening inte förenligt med verkets ställning i förhållande till domstolarna,

till vilken utskottet återkommer ned- an.

Prioriteringar inför budgetåret 2000

Regeringen anför i budgetpropostionen att moderniseringen av domstolsvä-

sendet fortsätter för att det skall stå väl rustat för 2000-talet.

Modernisering- en skall bl.a. ske genom renodling av domstolarna och

domarrollen, möjlig- heter till samverkan mellan domstolarna,

kompetensutveckling av personalen och förenklade förfaranderegler.

Utskottet har inget att invända mot vad regeringen anfört.

Anslaget

Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna domstolarna, de allmänna

förvaltningsdomstolarna, hyresnämnderna, arrendenämnderna och Domstols-

verket. Härutöver betalas från anslaget kostnaderna för Rättshjälps-

myndigheten.

Enligt vad regeringen anför i propositionen beräknas domstolsväsendets

utgifter för år 1999 uppgå till 3 169 000 000 kr, vilket är 102 miljoner

kronor mer än anvisade medel för budgetåret. Domstolarna har under flera år

för- brukat mer än anvisade medel. Denna förbrukning har finansierats av

ett tidigare stort anslagssparande.

Regeringen bedömer att det är nödvändigt att avsätta resurser för att med

kraft kunna fortsätta reformarbetet inom domstolsväsendet. Riksdagen har i

enlighet med det beslut som fattades i samband med regeringens ekonomiska

vårproposition (1998/99:FiU20, JuU3y, rskr. 256) beslutat att tillföra

rättsvä- sendet 150 miljoner kronor som ramhöjning. I budgetpropositionen

föreslår regeringen att domstolsväsendet tillförs 110 miljoner kronor år

2000. Av dessa avser 40 miljoner kronor engångsvisa medel för avvecklingen

av de allmänna advokatbyråerna.

Domstolsväsendet tillfördes engångsvis för år 1999 10 miljoner kronor för

kostnader i samband med införandet av miljödomstolar.

För budgetåret 2000 förslås att 1 miljon kronor överförs från utgiftsområde

8 Invandrare och flyktingar för att möta ökade tolk- och översättningskost-

nader i samband med regeringens proposition om en samlad minoritetspoli-

tik. År 1999 fördes 12 miljoner kronor från domstolsväsendet till

utgiftsom- råde 25 Allmänna bidrag till kommuner till följd av att

kommunerna i ökad utsträckning skulle hjälpa föräldrar att träffa avtal om

vårdnad, boende och umgänge. Denna reform väntades medföra ökade kostnader

för kommunerna och minskade kostnader för domstolarna. Från utgiftsområde

25 görs nu en återföring till domstolsväsendet med 4,5 miljoner kronor.

Som kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m.

räknas anslaget upp med omkring 26 miljoner kronor.

Slutligen har en teknisk justering gjorts vid beräkningen av anslaget.

Juste- ringen har genomförts för att korrigera tidigare i anslaget inlagd

kompensa- tion för premier för avtalsförsäkringarna. Anslaget tillförs

160,8 miljoner kronor.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Domstolsväsendet m.m. för

år 2000 anvisar ett ramanslag om 3 358 956 000 kr.

I motion Ju907 (kd) yrkas en höjning av anslaget med 40 miljoner kronor

och i motion Ju909 (c) en höjning med 225 miljoner kronor som skall möj-

liggöra att nuvarande antal tingsrätter behålls. En ökning av anslaget med

100 miljoner kronor begärs i motion Ju910 (fp) under det att en ökning med

drygt 106 miljoner kronor yrkas i motion Ju911 (m). I den sistnämnda mo-

tionen begärs dessutom ett tillkännagivande av innebörd att inga

ytterligare besparingar för närvarande bör göras i domstolsväsendets

anslag.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Domstolsorganisationen

Allmänna synpunkter

I motion Ju910 (fp) begärs att regeringen skall tillsätta en

förutsättningslös och samlad utredning av domstolsväsendet. I motion Ju911

(m) yrkas att regeringen skall presentera en övergripande plan för

reformering av dom- stolsväsendet.

Genom beslut den 29 juni 1995 tillkallade regeringen en kommitté med

uppgift att göra en översyn av domstolsväsendet (dir. 1995:102). Kommittén,

som antog namnet 1995 års Domstolskommitté, skulle i en första etapp läm-

na förslag till en ny organisation för domstolsväsendet som helhet. I

uppdra- get låg även att lämna förslag beträffande domstolarnas inre

organisation. Kommittén erhöll kompletterande direktiv år 1997 (dir.

1997:50). Genom tilläggsdirektiv av den 26 mars 1998 (dir. 1998:22)

bestämdes att kommit- téns uppdrag inte längre skulle omfatta domstolarnas

yttre organisation. Uppdraget begränsades till att avse frågor om

domstolarnas beredningsorga- nisation samt notarie- och domarutbildningen.

Samtidigt uppdrogs åt kom- mitténs ordförande att sammanställa det

grundmaterial som Domstolskom- mittén tagit fram rörande

domstolsorganisationen. Domstolskommittén överlämnade i juni 1998

betänkandet Domaren och beredningsorganisationen - utbildning och

arbetsfördelning (SOU 1998:88). Grundmaterialet har i november 1998

presenterats i betänkande SOU 1998:135.

I budgetpropositionen understryker regeringen att den sedan flera år bedri-

ver en omfattande modernisering av rättsväsendet. För att möta de krav som

bl.a. den ökade och mera komplicerade brottsligheten,

internationaliseringen och den tekniska utvecklingen ställer pågår således

ett målmedvetet utveck- lingsarbete inom rättsväsendet. Det tar också sikte

på att garantera att ett medborgarskapsperspektiv skall prägla verksamheten

på 2000-talet. Moder- niseringen av rättsväsendet skall i ökande

utsträckning utgå från en helhets- syn på verksamheten och långtgående

myndighetssamverkan. Självklart måste sådan samverkan ske med respekt för

den grundläggande rollfördel- ningen. Moderniseringsarbetet tar också sikte

på domstolsväsendet som en fundamental del i en rättsstat och ett

demokratiskt samhälle. Moderniserings- arbetet har nu kommit in i en mer

intensiv fas, inte minst genom den nya roll som regeringen i

budgetpropositionen för år 1999 anmälde att den tilldelat Domstolsverket

(prop. 1998/99:1 utg.omr. 4 s. 76). Förändringsarbetet syftar bl.a. till

att säkerställa och ytterligare höja kompetensen inom domstolsvä- sendet

och att göra verksamheten mera flexibel och mindre sårbar samt att se till

att domstolarna blir attraktiva arbetsplatser. Vidare skall domstolarna

både anpassas till och dra nytta av den tekniska utvecklingen. Ambitionsni-

vån i reformarbetet skall vara hög. Förutsättningar skall skapas för att

för- ändringsarbetet skall kunna drivas långsiktigt och planmässigt

(budgetprop. utg.omr. 4 avsnitt 6.5).

Vid en utfrågning inför utskottet har företrädare för Domstolsverket redo-

gjort för det arbete verket bedriver och avser att bedriva med utveckling

och rationalisering av domstolsväsendet. Företrädare för Sveriges

Domareför- bund och Sveriges Akademikers Centralorganisation har uppvaktat

utskottet angående arbetsläget och det pågående förändringsarbetet i

domstolarna.

Justitieministern har inför utskottet redogjort för det pågående föränd-

ringsarbetet i domstolarna. Hon hänförde sig därvid i huvudsak till budget-

propositionen. Vidare underströk hon vikten av ett helhetsperspektiv i re-

formarbetet. Den nuvarande försöksverksamheten är inte planlös utan drivs i

det klara syftet att skaffa underlag som skall göra det möjligt att

tillskapa ett väl fungerande domstolsväsende. När det gäller informationen

till riksdagen är det naturligt att denna i första hand lämnas i

budgetpropositionen. Är det fråga om lagändringar, kommer regeringen

givetvis att lämna propositioner till riksdagen. I övrigt är det möjligt

att det pågående reformarbetet och ut- värderingar av detta kommer att

redovisas i en skrivelse till riksdagen. Under alla förhållanden skall

utskottet och riksdagen hållas fortlöpande informera- de, framhöll

justitieministern.

Utskottet hade vid riksmötet 1998/99 att ta ställning till liknande

motions- yrkanden. Utskottet anförde den gången bl.a. följande. Såsom

framgick av budgetpropositionen och de upplysningar som lämnats utskottet

av företräda- re för Domstolsverket bedrevs ett omfattande arbete för att

skapa effektivare och slagkraftigare domstolar. Utskottet hade förståelse

för att detta arbete också kunde omfatta vissa organisationsförändringar.

Utskottet ville samti- digt understryka vikten av att större

organisationsförändringar hade en bred politisk förankring. Utskottet

avstyrkte de då föreliggande motionsyrkandena (bet. 1998/99:JuU1 s. 35).

Utskottet vill nu till en början slå fast att det vidhåller de nyss

återgivna uttalandena. När det gäller det fortsatta reformarbetet instämmer

utskottet i regeringens uppfattning att detta bör bedrivas så att man med

ledning av vunna erfarenheter kan avgöra vilka förändringar som bör

genomföras fram- gent. Ett sådant förfaringssätt synes bättre ägnat att

tillgodose önskemålet om ett väl fungerande domstolsväsende än på förhand

uppställda planer. Ut- skottet, som utgår från att riksdagen fortlöpande

kommer att hållas informe- rad om det pågående reformarbetet, kan inte se

att någon ny, eventuellt par- lamentarisk, utredning om domstolsväsendet

skulle vara önskvärd i nuläget. Utskottet avstyrker motionerna Ju910 och

Ju911 i nu ifrågavarande delar.

I motion Ju907 (kd) anförs att de allmänna domstolarna och förvaltnings-

domstolarna bör slås samman.

Frågan om sammanläggning av tingsrätter och länsrätter skulle övervägas av

Domstolskommittén (dir. 1997:50). Domstolskommittén lade dock aldrig fram

några förslag rörande domstolarnas yttre organisation.

I budgetpropositionen redovisar regeringen vissa projekt som syftar till en

ökad samverkan inom och mellan domstolsslagen. Under 1998 inleddes,

upplyser regeringen, ett antal försöksverksamheter som syftar till att

pröva om en utökad samverkan mellan domstolarna innebär att verksamheten

kan främjas vid dessa och att chefsresursen kan användas effektivare så att

dom- ararbetskraften i högre grad kan komma den dömande verksamheten till

godo. Projekten innebär att två tingsrätter eller en tingsrätt och en

länsrätt har samma lagman. Vidare kan notarietjänstgöringen fullgöras vid

både länsrät- ten och tingsrätten i de fall då det är fråga om skilda

domstolsslag. I tings- rätterna i Hallsberg och Örebro respektive Kalmar

och Oskarshamn pågår projekt med gemensam chef för två tingsrätter.

Administrativ samverkan prövas även mellan tingsrätter och länsrätter bl.a.

i Växjö och Karlskrona. Under 1999 har Domstolsverket tagit initiativ till

ytterligare utvecklingspro- jekt av detta slag. De första projekten skall

avslutas under första halvåret 2000. Domstolsverket bedriver nu en

utvärdering av de projekt som inleddes under 1998. Denna utvärdering skall

redovisas till regeringen senast den 31 december 1999.

Regeringen upplyser vidare att den givit Domstolsverket i uppdrag att i

samråd med Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Övre Norrland och

Kammarrätten i Sundsvall utreda förutsättningarna för en organisatorisk

samverkan under gemensam ledning mellan dessa överrätter. Detta uppdrag

skall redovisas senast den 3 januari 2000.

Utskottet har för närvarande inget underlag för att ta ställning till

frågan om sammanslagning av allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar.

Den pågående försöksverksamheten med administrativ samverkan mellan dom-

stolar från de båda domstolsslagen bör emellertid, enligt utskottets

uppfatt- ning, kunna ge underlag för ett väl underbyggt ställningstagande i

denna fråga. Utskottet avstyrker motion Ju907 i denna del.

I motion Ju907 (kd) anförs att Domstolsverket bör vara ett rent serviceor-

gan åt domstolarna. I motion Ju911 (m) begärs en utredning av Dom-

stolsverkets funktion och ställning i förhållande till domstolarna.

Motionä- rerna ifrågasätter bl.a. om Domstolsverkets roll i budgetprocessen

och för- ändringsarbetet är förenlig med regeringsformens krav på

domstolarnas självständighet i förhållande till regeringen.

Frågan om Domstolsverkets ställning i förhållande till domstolarna är inte

berörd i budgetpropositionen. I denna framhålls dock verkets roll som

"motor" i förändringsarbetet. Domstolsverket skall ha en både stödjande och

drivande roll och reformarbetet skall bedrivas i nära samverkan med dom-

stolarna och domstolspersonalen. Den 1 januari 1999 genomfördes en omor-

ganisation av verket för att anpassa detta till de nya uppgifterna. En

utveck- lingsgrupp har bildats och knutits till verkets utvecklingsenhet.

Gruppen, som består av personer med bred kunskap om och erfarenhet av dom-

stolsverksamhet skall huvudsakligen arbeta med förändringsarbetet ute på

domstolarna. I dialog med domstolarna skall projekt utvecklas som syftar

till att förbättra verksamheten (budgetprop. utg.omr. 4 avsnitt 6.5.1).

Regeringsformen (RF) upptar i sitt 11 kap. bestämmelser till skydd för

domstolarnas självständighet. En i detta hänseende central bestämmelse är

11 kap. 2 § RF vari föreskrivs att ingen myndighet, ej heller riksdagen,

får be- stämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur

domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.

Domstolsverket inrättades den 1 juli 1975 (prop. 1974:1, bil. 4, JuU

1974:6, rskr. 1974:128).

Utskottet hade år 1972 att ta ställning till det principiella förslaget om

in- rättande av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet

(prop. 1972:1, bil. 4, JuU 1972:8, rskr. 159). I anledning av en motion

uttalade utskottet bl.a. följande. De farhågor som i motionen uttalats för

att domsto- larnas självständighet skulle kunna äventyras av beslutet att

inrätta en sådan myndighet föranledde utskottet att, i överensstämmelse med

uttalanden i direktiven för Domstolsverksutredningen och i denna utrednings

betänkande, mycket bestämt framhålla att tillskapandet av en central

förvaltningsmyndig- het för domstolsväsendet självfallet inte fick innebära

något som helst in- grepp i domstolarnas självständighet och integritet när

det gällde den dö- mande verksamheten. Att så inte blev fallet var en

rättssäkerhetsfråga av stor vikt som borde ägnas särskild uppmärksamhet i

detta sammanhang. Framför allt borde enligt utskottets mening övervägas den

problematik som samman- hängde med gränsdragningen mellan dömande och

administrativ verksamhet. Utskottet förutsatte att så skedde i det

fortsatta arbetet med fastläggandet av verkets ställning, organisation och

arbetsuppgifter. I sammanhanget kunde framhållas att ett domstolsverk

självfallet i vanlig ordning skulle bli under- kastat justitieombudsmännens

och justitiekanslerns tillsyn samt att vederbö- rande statsråd hade att se

till att verksamheten hölls inom den ram som Kungl. Maj:t och riksdagen

gemensamt dragit upp. Man kunde också utgå från att domstolarna själva hade

förutsättningar att tillse att ifrågavarande gränser inte överskreds (JuU

1972:8 s. 4).

I samband med behandlingen av propositionen med förslag till organisa- tion

av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m.m. (prop. 1974:149)

återkom utskottet till de principiella frågorna kring myndighetens

ställning (JuU 1975:1, rskr. 1). Härvid anförde utskottet bl.a. följande.

När det nu gällde att dra upp de närmare riktlinjerna för den nya domstols-

förvaltningen ville utskottet framhålla att avsikten inte var - och inte

heller hade varit - att Domstolsverket skulle anförtros andra uppgifter än

sådana som var av rent administrativ karaktär. Att den egentliga

verksamheten inom domstolsväsendet, den dömande och rättstillämpande

verksamheten, måste falla utanför Domstolsverkets kompetensområde följde

redan av stadgandet i 11 kap. 2 § RF. För den dömande verksamheten hade

också byggts upp en särskild instansordning. Att en centralmyndighet på

domstolsväsendets om- råde sålunda inte hade att handlägga ärenden rörande

den egentliga verksam- heten inom förvaltningsområdet gav myndigheten en

särställning i förhållan- de till andra centrala ämbetsverk och blev av

avgörande betydelse vid fast- läggandet av dess uppgifter.

Som utskottet hade uttalat år 1972 var det en rättssäkerhetsfråga av stor

betydelse att den grundläggande principen om domstolarnas självständighet i

den dömande och rättstillämpande verksamheten upprätthölls. Med beaktan- de

härav ansåg utskottet, i likhet med departementschefen, att det i cen-

tralmyndighetens instruktion skulle tas in en erinran om att myndigheten

vid fullgörandet av sina åligganden hade att iaktta principen om

domstolarnas grundlagsfästa självständighet vid fullgörandet av de dömande

och rättstillämpande uppgifterna. I enlighet härmed borde det enligt

utskottets mening av instruktionen också framgå att centralmyndighetens

åligganden enligt instruktionen skulle gälla enbart den administrativa

verksamheten inom förvaltningsområdet. Av vad nu sagts följde att det genom

Dom- stolsverkets inrättande huvudsakligen tillskapats möjligheter för

domstolarna att få kvalificerad service i frågor av den art som dittills

hade ankommit på Domstolsväsendets organisationsnämnd. Något

subordinationsförhållande av för svensk förvaltning sedvanlig modell skulle

däremot inte komma till stånd (s. 13).

Beaktandet av självständighetsprincipen föranledde, fortsatte utskottet, en

begränsning i de uppgifter som skulle ankomma på Domstolsverket på grund av

dess ansvar för att verksamheten inom förvaltningsområdet bedrevs ef-

fektivt och rationellt. Centralmyndigheten borde verka för att verksamheten

bedrevs effektivt, men effektivitetskravet fick inte drivas så långt att

det inkräktade på det viktiga allmänna intresset av rättssäkerhetens

upprätthål- lande. Vad det för verkets del var fråga om var att genom en

rationellt avpas- sad organisation och genom ändamålsenliga administrativa

rutiner skapa förutsättningar för effektivt arbetande och i sin verksamhet

självständiga domstolar för vilka allmänheten hyste förtroende. Med

effektivitet måste i detta sammanhang i första hand avses säkerhet i

dömandet (s. 14 f).

År 1980 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift

att följa upp 1975 års reform av domstolsadministrationen. Enligt

direktiven skulle utredaren bl.a. undersöka om principen om domstolarnas

självständig- het trätts för när genom Domstolsverkets verksamhet och om

uppgiftsfördel- ningen i administrativt hänseende mellan domstolarna,

verket och regeringen var ändamålsenlig. I promemorian Domstolsverket och

domstolarna (Ds Ju 1982:3) anförde utredaren att Domstolsverkets verksamhet

inte hade medfört något intrång i domstolarnas självständighet samt att

verket syntes ha ägnat sig åt angelägna uppgifter och hade gjort en riktig

prioritering av dessa. Utredningen framhöll att Domstolsverkets

servicefunktion gentemot dom- stolarna var den allra viktigaste av verkets

uppgifter och att andra, i och för sig angelägna uppgifter, inte borde ges

en sådan omfattning att serviceverk- samheten till någon del eftersattes.

Domstolsverkets verksamhet regleras numera i förordningen (1988:317) med

instruktion för Domstolsverket. Av denna framgår att verket är central

förvaltningsmyndighet för bl.a. de allmänna domstolarna och de allmänna

förvaltningsdomstolarna (1 §). Vidare gäller att verket, med iakttagande av

domstolarnas självständighet enligt regeringsformen vid fullgörande av

deras dömande och rättstillämpande uppgifter, skall, utöver vad som följer

av särskilda bestämmelser, inom sitt verksamhetsområde i administrativt

hänse- ende leda och samordna verksamheten, meddela föreskrifter och

allmänna råd samt se till att verksamheten bedrivs effektivt. Verket får

inte föreskriva att en viss rotel eller ett visst mål eller ärende skall

tilldelas en viss enskild domare eller på annat sätt bestämma hur dömande

uppgifter skall fördelas mellan enskilda domare (2 §).

I en år 1992 inom Justitiedepartementet upprättad promemoria Domstols-

väsendet - Organisation och administration i framtiden (Ds 1992:38) före-

slogs att Domstolsverket skulle avvecklas och dess uppgifter fördelas

mellan Regeringskansliet, ett centralt stabsorgan och domstolarna. Efter

remisskritik fullföljdes inte förslaget (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 26).

Enligt utskottets uppfattning är de ovan redovisade uttalandena av

utskottet rörande förhållandet mellan domstolarna och Domstolsverket

alltjämt giltiga. Av dessa följer att Domstolsverkets verksamhet inte i

något hänseende får inkräkta på domstolarnas självständighet i deras

rättstillämpande och dö- mande verksamhet. Domstolsverkets uppgift är i

stället att tillhandahålla kvalificerad service åt domstolarna i

administrativa frågor. Visserligen bör Domstolsverket eftersträva att

domstolsorganisationen är effektiv, men ut- skottet vill understryka att

strävan efter effektivitet inte får gå ut över rättssä- kerheten. Enligt

utskottets uppfattning kommer det nu redovisade synsättet också väl till

uttryck i Domstolsverkets instruktion. Mot denna bakgrund anser utskottet

inte att det finns skäl för att nu tillsätta en utredning om Dom-

stolsverkets ställning i förhållande till domstolarna. Utskottet avstyrker

mo- tionerna Ju907 och Ju911 i nu ifrågavarande delar.

Antalet tingsrätter

Ett stort antal motionsyrkanden rör tingsrättsorganisationen. I motionerna

Ju416 och Ju905, båda (c), anförs att flera tingsrätter bör kunna samverka

i större domkretsar. I motion Ju905 yrkas dessutom att antalet tingsrätter

skall bestämmas av riksdagen. Att det nuvarande antalet tingsrätter i

princip skall behållas begärs i motion Ju907 (kd) och i samma motion yrkas

vidare att antalet tingsrätter och deras domkretsar skall bestämmas i lag.

I motionerna Ju404 (c), Ju409 (fp) och Ju704 (m) begärs att de små tings-

rätterna skall vara kvar. I motion Ju409 begärs dessutom att inga

ytterligare tingsrätter skall läggas ned förrän man utvärderat resultaten

av redan gjorda nedläggningar. En översyn av domstolsorganisationen med

utgångspunkt att domstolarna skall vara lokalt förankrade efterfrågas i

motion Ju420 (m).

Vissa yrkanden går ut på bevarande av namngivna tingsrätter. Sålunda be-

gärs bevarande i motion Ju402 (m) av Strömstads tingsrätt, i motionerna

Ju410 (fp, kd, m, c, v, mp) och Ju415 (s) av Lycksele tingsrätt, i motion

Ju414 (c) av Tierps tingsrätt, i motion Ju417 (c) av tingsrätterna i Kalmar

län och i motion Ju421 (c) av tingsrätterna i Örebro län. En organisatorisk

sam- verkan mellan Ljusdals och Hudiksvalls tingsrätter efterfrågas i

motion Ju416 (c).

I motionerna framhålls bl.a. att små domstolar är effektiva och håller en

lika god kvalitet i sitt dömande som större domstolar. Medborgarnas närhet

till domstolarna är viktig från rättssäkerhetssynpunkt och lokalkännedom

hos domare och nämndemän önskvärd. Läggs en tingsrätt ned, kan den

juridiska servicen på orten i form av t.ex. advokatbyråer också komma att

försvinna.

Som ovan nämnts hade Domstolskommittén enligt sina ursprungliga di- rektiv

att lägga fram förslag till en helt ny domstolsorganisation. I direktiven

uttalades bl.a. att det var ofrånkomligt att antalet tingsrätter skulle

komma att minska. Sedan Domstolskommittén meddelat regeringen att en så

långtgåen- de förändring av tingsrättsorganisationen som de ursprungliga

direktiven förutsatte inte kunde vinna ledamöternas stöd, begränsades

kommitténs uppdrag till att avse domstolsväsendets inre organisation (dir.

1998:22).

I budgetpropositionen anför regeringen i huvudsak följande i dessa frågor.

De senaste årtiondena har diskussionerna om en reformering av domstolsvä-

sendet fokuserats på tingsrätternas storlek. Numera bedrivs moderniserings-

arbetet med ett annorlunda synsätt. I reformarbetet skall det goda i den

nuva- rande tingsrättsorganisationen behållas och åtgärder vidtas som

främjar en utveckling mot ett effektivare resursutnyttjande och en dömande

verksamhet av ännu högre kvalitet än i dag.

Viktiga utgångspunkter är, framhåller regeringen, den geografiska närhe-

ten till domstolen och domstolens lokala förankring i allmänhet. Ett

rättssä- kert och modernt domstolsväsende måste kunna tillgodose krav på

speciali- sering och kompetensutveckling. Därutöver måste organisationen

kunna hantera arbetstoppar och frånvaro m.m. Även lokaliseringen av polis,

åklaga- re och häkten är av betydelse när domstolsorganisationen

diskuteras.

Alltfler måltyper kräver, anför regeringen, att domarna har specialistkom-

petens. Den ökande internationaliseringen ställer samma krav. Detta kan

vara svårt att upprätthålla vid en alltför liten domstol. Den lösning som

hittills har valts är att vissa speciella måltyper, exempelvis miljömål,

tryckfrihetsmål och sjömål, har fördelats på regionala domstolar. En annan

lösning kan vara att göra domstolarnas verksamhetsområden större. En sådan

ordning leder i sin tur till ökade möjligheter till individuell

kompetensutveckling. Regering- en avser att inrikta det fortsatta

förändringsarbetet på att se över domstolar- nas domkretsar. I en region

kan det t.ex. vara lämpligt att bedriva verksamhet i flera domstolar med en

gemensam domkrets. En sådan konstruktion gör det möjligt att samla

specialmål till en del enheter och att förstärka vid sjukdom och semestrar.

Den ger också möjlighet att utjämna arbetsbördan vid toppar samtidigt som

det stora flertalet mål av mer normalt slag även fortsättnings- vis

handläggs vid den domstol som ligger närmast för parterna i målet. Den

beskrivna modellen förutsätter en gemensam administration och en gemen- sam

ledning.

Regeringen understryker att den skisserade modellen kan användas för att

behålla domstolsverksamhet vid mindre domstolar som utan vidtagna åtgär-

der har eller kommer att få svårt att i framtiden bedriva en effektiv

verksam- het med bibehållen kvalitet. I ett mindre antal fall, t.ex. där

det är mycket nära mellan domstolar och/eller där målunderlaget är alltför

litet för att skapa bärkraftiga domstolsenheter, kan det finnas behov av

att lägga samman dom- stolen på orten med en annan intilliggande domstol.

Ett exempel på det sist- nämnda är den sammanläggning som skedde den 1 maj

1999 av Åmåls tings- rätt med Vänersborgs tingsrätt.

Regeringen framhåller att sammanläggningen, enligt Domstolsverkets slut-

redovisning, gått att genomföra till gagn för både verksamheten och perso-

nalen.

Vidare upplyser regeringen att den givit Domstolsverket i uppdrag att se om

det finns förutsättningar för att lägga samman Jakobsbergs och Sollentu- na

tingsrätter. Om verkets utredning, som skall redovisas senast den 1 de-

cember 1999, visar att verksamheten i regionen kan förbättras i en samman-

slagen domstol, avser regeringen att lägga samman domstolarna. Dom-

stolsverket har bedömt att Ljusdals tingsrätt inte har målunderlag för mer

än en halv domarrotel. Ett förslag av innebörd att Ljusdals tingsrätt läggs

sam- man med Hudiksvalls tingsrätt har remissbehandlats och skall nu

beredas.

Slutligen upplyser regeringen att Domstolsverket för närvarande arbetar

tillsammans med tingsrätterna i Helsingborg, Klippan, Landskrona och Äng-

elholm för att se över vad som kan och bör göras för att förstärka den dö-

mande verksamheten i nordvästra Skåne. Ett liknande projekt bedrivs i Ble-

kinge län. Inriktningen är, framhåller regeringen, att fördela mål och

resurser så att domstolsverksamheten i områdena kan bedrivas effektivare

(budget- prop. utg.omr. 4 avsnitt 6.5.1).

Enligt 11 kap. 4 § regeringsformen (RF) gäller bl.a. att föreskrifter om

hu- vuddragen av domstolarnas organisation meddelas i lag. I 1 kap. 1 §

rätte- gångsbalken (RB) stadgas inledningsvis att tingsrätt är allmän

underrätt och, om ej annat är föreskrivet, första domstol. Av paragrafens

andra stycke framgår att domsaga är tingsrättens domkrets och att

regeringen förordnar om indelningen i domsagor.

Tingsrätternas domkretsar bestäms genom förordningen (1982:996) om rikets

indelning i domsagor. Även om det sålunda är regeringen som be- stämmer om

indelningen i domsagor och därmed om antalet tingsrätter får, med hänsyn

till de ändringar i anslagsbehov och personaluppsättning som en

domsagoreglering kan föranleda, riksdagen ofta ett avgörande inflytande på

frågan, se betänkandet Ny domkretsindelning för underrätterna (SOU 1967:4)

s. 32. Ett exempel härpå utgör riksdagsbehandlingen av frågan om

nedläggning av nuvarande Ljusdals tingsrätt, JuU 1973:44. Det bör också

anmärkas att regeringen under senare år i budgetpropositionen för riksdagen

anmält planerade organisationsförändringar när dessa inneburit att någon

tingsrätt skulle läggas ned.

Som ovan nämnts hade utskottet vid riksmötet 1998/99 att ta ställning till

motionsyrkanden om domstolsorganisationen, bl.a. i fråga om antalet tings-

rätter. Utskottet uttalade då att regeringen borde - som skett i ärendet -

an- mäla organisationsförändringar som innebar att domstolar lades ned. I

övrigt hade utskottet inga invändningar mot det nödvändiga

utvecklingsarbete som bedrevs. Det saknades anledning för riksdagen att då

uttala sig om antalet tingsrätter. Utskottet avstyrkte de då föreliggande

motionerna (bet. 1998/99:JuU1 s. 35).

Som utskottet konstaterat ovan pågår ett omfattande reformarbete inom

domstolsväsendet. När det gäller den yttre domstolsorganisationen ser ut-

skottet ingen anledning att nu inta en annan hållning än vid frågans

behand- ling under förra riksmötet. Utskottet utgår därvid från att behovet

av lokal förankring och de geografiska förhållandena i skilda delar av

Sverige beaktas i det pågående arbetet. Utskottet avstyrker motionerna

Ju402, Ju404, Ju409, Ju410, Ju414, Ju415, Ju416, Ju417, Ju420, Ju421,

Ju704, Ju905 och Ju907 i nu ifrågavarande delar.

Sidoverksamheter

I motionerna Ju905 (c) och Ju907 (kd) begärs att inskrivningsverksamheten

skall behållas vid tingsrätterna. I motion Ju911 (m) yrkas att inga

förändring- ar av inskrivningsverksamheten skall göras förrän riksdagen

haft tillfälle att ta ställning till den framtida organisationen av

domstolsväsendet.

Inskrivningsmyndigheterna är självständiga myndigheter som är knutna till

tingsrätterna på respektive ort. Det finns för närvarande 91

inskrivningsmyn- digheter.

Domstolsverket utarbetade på regeringens uppdrag i samarbete med Lant-

mäteriverket rapporten Inskrivningsverksamhetens framtida organisation (DV

rapport 1997:5). I rapporten föreslogs att inskrivningsverksamheten den 1

januari 2001 skulle flyttas från de allmänna domstolarna och knytas till

lantmäterimyndigheterna. Rapporten har remissbehandlats.

I budgetpropositionen anför regeringen i denna del att de nuvarande in-

skrivningsmyndigheterna fungerar väl och erbjuder medborgarna en god

service i såväl inskrivningsfrågor som juridiska frågor med viss anknytning

till inskrivningsärenden. Den genomförda datoriseringen av inskrivnings-

myndigheterna och en allmän effektivisering av verksamheten har emellertid

inneburit att det vid de allra flesta tingsrätterna inte finns

arbetsunderlag för mer än en årsarbetskraft vid inskrivningsmyndigheten. En

så liten organisa- tion är sårbar och inte tillräckligt kostnadseffektiv.

Beräkningar av ärende- mängder vid några av de större tingsrätterna ger vid

handen att verksamheten i större enheter kan effektiviseras ytterligare.

Merparten av arbetet vid in- skrivningsmyndigheterna utförs av

domstolssekreterare och om det upp- kommer frågor som kräver juridisk

sakkunskap bistår i första hand tingsnota- rier och i undantagsfall domare

med dessa kunskaper.

Enligt regeringens uppfattning är det framför allt samordningen med fas-

tighetsbildning och fastighetsregistrering som skulle kunna tala för en

över- föring av inskrivningsverksamheten till Lantmäteriverket och de

statliga lantmäterimyndigheterna. Regeringen framhåller emellertid att en

förändrad organisation ställer krav på att verksamheten fungerar väl redan

från första dagen, eftersom inskrivningsverksamheten har stor betydelse för

kreditgiv- ningen. En förändring inom tingsrättsorganisationen kan ske

successivt utan att medborgarna drabbas av försämrad service. I den

nuvarande verksamhe- ten finns tillgång till erforderlig handläggar- och

juristkompetens. Vid en överföring till lantmäteriorganisationen skulle den

juridiska kompetensen i tingsrätterna inte kunna tas till vara och det

juriststöd som fordrades i den av Domstolsverket förordade organisationen

skulle vara svårt att dimensionera.

Regeringen anser därför att en avvägning av de skäl som legat till grund

för Domstolsverkets förslag och de synpunkter som förts fram under remiss-

behandlingen leder till slutsatsen att inskrivningsmyndigheterna även i

fort- sättningen bör knytas till tingsrätterna.

När det gäller frågan om vid hur många tingsrätter inskrivningsverksamhet

bör bedrivas, framhåller regeringen att om en inskrivningsmyndighet place-

ras i varje hovrättsområde, får man myndigheter med 15-30 anställda. En

sådan organisation har goda förutsättningar att bli en stimulerande

arbetsplats för de anställda och att vara en uthållig och kostnadseffektiv

organisation för den framtida verksamheten.

De framtida inskrivningsmyndigheterna bör, anför regeringen, placeras vid

tingsrätter utanför storstäderna. Det finns lika goda förutsättningar att

bedri- va inskrivningsverksamhet vid en mindre tingsrätt som vid en stor

tingsrätt. Det är mindre kostsamt med lokaler utanför de större städerna

och det är sannolikt lättare att rekrytera personal vid orter där

arbetsmarknaden inte är lika god som i tillväxtregioner. Det finns också

goda skäl att ta regionala hänsyn och sysselsättningshänsyn vid

lokaliseringen. Regeringen avser där- för att placera

inskrivningsmyndigheterna vid tingsrätterna i Eksjö, Härnö- sand,

Hässleholm, Mora, Norrtälje, Skellefteå och Uddevalla (budgetprop. utg.omr.

4 avsnitt 6.5.2).

Utskottet delar regeringens uppfattning att inskrivningsverksamheten måste

vara både uthållig och kostnadseffektiv. Förändringar av den nuvaran- de

organisationen är därför nödvändiga. Enligt utskottets uppfattning tillgo-

doser regeringens förslag önskemålet om uthållighet och

kostnadseffektivitet samtidigt som kompetensen i den nuvarande

organisationen tas till vara. Utskottet anser att koncentrationen av

inskrivningsverksamheten till sju tingsrätter - eller således två

inskrivningsmyndigheter vid tingsrätter under Svea hovrätt och en i vart

och ett av de övriga hovrättsområdena - är väl avvägd. Med det anförda

tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del och avstyrker

motionerna Ju905, Ju907 och Ju911 i nu ifrågavarande delar.

I motion Ju907 (kd) yrkas att bouppteckningsverksamheten skall ligga kvar

vid tingsrätterna och i motion Ju911 (m) begärs att inga förändringar av

bouppteckningsverksamheten görs förrän riksdagen fått ta ställning till den

framtida domstolsorganisationen.

Ärenden om inregistrering av bouppteckningar och om fastställande av

arvsskatt handläggs för närvarande vid tingsrätterna. Ärvdabalksutredningen

föreslog i sitt delbetänkande Bouppteckningar och arvsskatt (SOU 1996:160)

att tingsrätternas befattning med bouppteckningar i princip helt borde

upphö- ra och att skattemyndigheterna skulle såväl registrera

dödsboanmälningar och bouppteckningar som fatta beslut om arvsskatt.

Betänkandet har remiss- behandlats.

I budgetpropositionen anför regeringen att den delar bedömningen i betän-

kandet att det finns stora effektivitetsvinster för det allmänna om

verksam- heten samlas vid skattemyndigheterna, som är det allmännas

specialister på beskattning. Regeringen menar att betydande förenklingar

och effektivise- ringar av bouppteckningsverksamheten har större möjlighet

att slå igenom vid en överföring till skattemyndigheterna, bl.a. genom att

arbetet med bo- uppteckningarna kommer att datoriseras. En överföring från

tingsrätterna innebär att arbetet där i än högre grad kan renodlas till den

dömande verk- samheten. De som i huvudsak handlägger ärendena vid domstol

är domstols- sekreterare och tingsnotarier. Den kompetens som dessa

besitter kan överfö- ras till skattemyndigheterna genom överförande av

domstolssekreterare från tingsrätterna till skattemyndigheterna och genom

inrättande av särskilda kombinationstjänster mellan skattemyndighet och

domstol för notarier. De årliga besparingarna av en överföring av

bouppteckningsverksamheten till skattemyndigheterna beräknas uppgå till

omkring 30 miljoner kronor. Vid en samlad bedömning anser regeringen att

bouppteckningsverksamheten har betydligt större möjligheter att utvecklas

och effektiviseras inom skatteför- valtningen. Regeringen föreslår därför

att skatteförvaltningen i framtiden skall svara för

bouppteckningsverksamheten.

Regeringen framhåller vidare att de organisatoriska konsekvenserna av en

överflyttning inte behandlas i Ärvdabalksutredningens betänkande. Dessa

frågor har emellertid på regeringens uppdrag analyserats av Domstolsverket

och Riksskatteverket i rapporten Registrering och skattläggning av boupp-

teckningar - Förslag till en framtida organisation (DV Rapport 1999:1 och

RSV Rapport 1999:10). I rapporten föreslås att verksamheten förläggs till

en ort i var och en av skatteförvaltningens regioner eller sammanlagt till

tio orter. Rapporten har remissbehandlats. Eftersom reformen kräver

omfattande lagändringar, avser regeringen att lägga fram en proposition med

sådana förslag under år 2000 i syfte att förändringarna skall kunna träda i

kraft den 1 juli 2001 (budgetprop. utg.omr. 4 avsnitt 6.5.2).

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en överföring av boupp-

teckningsverksamheten från tingsrätterna till skattemyndigheterna torde

medföra betydande effektivitetsvinster. Vidare vill utskottet peka på att

såväl arvsskatt som gåvoskatt tas ut med stöd av lagen (1941:416) om

arvsskatt och gåvoskatt och att de regionala skattemyndigheterna numera är

beskatt- ningsmyndigheter vid uttagande av gåvoskatt. De har således redan

i dag viss erfarenhet av den tillämpliga skattelagstiftningen. Samtidigt

vill utskottet understryka att beslut om fastställande av arvsskatt kan

innefatta komplice- rade civilrättsliga bedömningar, och utskottet utgår

från att regeringen i sitt arbete med den kommande organisationen noga

beaktar att skattemyndighe- terna har erforderlig kompetens även i detta

hänseende. Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens principförslag

och avstyrker motionerna Ju907 och Ju911 i berörda delar.

I motion Ju408 (s) begärs att inregistreringen av företagshypotek flyttas

från Malmö tingsrätt till Patent- och registreringsverket.

Domstolsverket har på regeringens uppdrag utarbetat rapporten Inskriv-

ningsmyndighetens för företagsinteckning framtida organisation (DV rapport

1997:7). Verket föreslår i rapporten att företagsinteckningsverksamheten

överförs till Patent- och registreringsverket.

Rapporten har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedepartementet.

Utskottet, som flera gånger tidigare haft att ta ställning till yrkanden av

motsvarande innebörd, anser att det pågående beredningsarbetet inte bör

föregripas och avstyrker motion Ju408.

I motion Ju401 (m) begärs att länsrätternas lokaler skall handikappanpass-

as.

Frågan om vilka krav som kan ställas på byggnader i fråga om bl.a. till-

gänglighet m.m. är att bedöma med utgångspunkt i 3 kap. 3 § plan- och

bygglagen (1987:10) och lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk m.m. jämte anslutande författningar. Av den sistnämnda lagen

framgår att byggnadsverk som uppförs eller ändras skall uppfylla väsentliga

tekniska egenskaper i fråga om bl.a. tillgänglighet och användbarhet för

personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga ( 2 § 8).

Bostadsutskottet har ett flertal gånger behandlat frågan om att ge den be-

byggda miljön ökad tillgänglighet och användbarhet för personer med ned-

satt funktionsförmåga. På bostadsutskottets förslag gjorde riksdagen vid

riksmötet 1995/96 ett tillkännagivande om förbättringar av tillgänglighet i

befintliga offentliga lokaler. Riksdagen har också i ett senare

tillkännagivan- de uttalat sig för en skyndsam handläggning av frågorna om

tillgänglighet i den offentliga miljön.

I regeringsförklaringen år 1998 framhölls att frågor om funktionshindrade

var prioriterade och att tillgängligheten till offentliga lokaler skulle

förbätt- ras. Inom Regeringskansliet pågår nu arbete med en nationell

handlingsplan för handikappolitiken. Handlingsplanen, som skall presenteras

före utgången av år 1999, skall bl.a. omfatta tillgänglighetsfrågorna (se

bet. 1998/99:BoU8 med hänvisningar).

Enligt vad utskottet inhämtat bedriver Domstolsverket ett arbete med att

handikappanpassa länsrätternas lokaler i bl.a. de hänseenden motionärerna

efterfrågat.

Utskottet instämmer till fullo i motionärernas önskemål att länsrätterna

skall vara anpassade så att även handikappade personer kan ha tillgång till

domstolslokalerna. Som framgått bedrivs arbeten såväl rörande anpassning av

den offentliga miljön i stort till funktionshindrades behov som med sådan

anpassning av just länsrätternas lokaler. Några ytterligare uttalanden från

utskottet kan mot denna bakgrund inte anses erforderliga. Motion Ju401

avstyrks.

Frågor om nämndemän

Ersättning åt nämndemän

I motion Ju405 (c) begärs, förutom en allmän översyn av villkoren för nämn-

demän, att dessa skall arvoderas på samma sätt som gäller för kommunala

förtroendeuppdrag. I motion Ju406 (m, kd, c, fp) efterfrågas en översyn av

såväl reglerna om ersättning för förlorad arbetsförtjänst som att arvodena

borde bestämmas med hänsyn till sammanträdestidens längd. En översyn av

ersättningen åt nämndemän begärs också i motion Ju905 (c). Hemarbetande

nämndemän bör kunna få ersättning för barnomsorgskostnader enligt vad som

förordas i motion Ju907 (kd). Högre ersättningar för nämndemän begärs i

motion Ju412 (c), och en översyn av nämndemännens villkor mera allmänt

efterfrågas i motionerna Ju418 och Ju419, båda (s).

Nämndemän medverkar i handläggningen av olika måltyper i såväl all- männa

domstolar som allmänna förvaltningsdomstolar. I tingsrätt och hovrätt

deltar sålunda nämndemän i avgörandet av flertalet brottmål, se 1 kap. 3 b

§ och 2 kap. 4 § rättegångsbalken. Vidare ingår nämndemän i rätten när

sådana domstolar avgör familjerättsliga tvistemål med fullsutten rätt, se

14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken samt 20 kap. 1 § föräldrabalken. För

de allmän- na förvaltningsdomstolarnas del gäller att nämndemän som

huvudregel deltar när länsrätt företar mål till avgörande, se 17 § lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. I kammarrätt däremot

medverkar nämndemän endast om det är särskilt föreskrivet, se 12 § nämnda

lag. Jurymän deltar i tryckfri- hetsmål i vilka talan förs om ansvar för

brott samt i vissa andra fall, se 12 kap. 2 och 14 §§ och

tryckfrihetsförordningen (TF). Motsvarande reglering gäller i

yttrandefrihetsmål, se 9 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

Bestämmelser om ersättning till nämndemän och jurymän har meddelats i

förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra

uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Av 2 § i förordningen framgår att

nämndemän i tingsrätter, länsrätter, hovrätter och kammarrätter samt

jurymän i tryckfrihetsmål erhåller ett arvode för sammanträde om 300 kr per

dag. Härutöver gäller enligt 2 a § i förordningen att en nämndeman eller

juryman, som förlorar inkomst på grund av sitt uppdrag, för varje dag som

han har rätt till arvode för sammanträde också har rätt till ersättning för

in- komstförlusten till den del denna inte täcks av arvodet. Tidigare

gällde att inkomstförlust kunde ersättas med ett tilläggsbelopp som

tillsammans med arvodet fick uppgå till högst 1 000 kr per dag; denna

begränsning har alltså tagits bort med verkan från den 1 januari 1999 (SFS

1998:1806).

Arvodena beräknas sålunda utan hänsyn till sammanträdestidens längd och

någon ersättning för barnomsorgskostnader utgår ej. Inte heller gottgörs

nämndemannens arbete med annat än ersättning för förlorad inkomst i den mån

denna går utöver arvodets belopp.

Av 4 kap. 12 § kommunallagen (1991:900) följer att förtroendevalda i

kommuner och landsting har rätt till skälig ersättning för den

arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar, när

de fullgör sina uppdrag. Enligt 4 kap. 13 § samma lag beslutar fullmäktige

enligt vilka grunder ersättningen skall betalas. Fullmäktige kan härutöver,

enligt 4 kap. 14 § kommunallagen, besluta att förtroendevalda i skälig

omfattning skall få bl.a. arvode för det arbete som är förenat med

uppdraget.

Ersättning enligt kommunallagen för förtroendeuppdrag bestäms således

enligt regler som, vad gäller arvoden, medger en generösare ersättning än

vad som gäller för nämndemän och jurymän.

Utskottet har tidigare vid åtskilliga tillfällen behandlat frågor om

ersättning till nämndemännen (se senast 1998/99:JuU1 s. 31 f). Vid förra

riksmötet föreslog utskottet med anledning av flera motionsyrkanden att

riksdagen skulle göra ett tillkännagivande i ämnet. Utskottet anförde att

det kunde ifrågasättas om inte nuvarande regler om ersättning åt nämndemän

och jury- män motverkade målsättningen att nämndemannakåren skall ha en

allsidig sammansättning vad gäller ålder, kön och yrke. Särskilt kunde det

diskuteras om reglerna om ersättning för förlorad arbetsförtjänst medförde

att yrkes- verksamma personer avstod från att åta sig uppdrag som nämndeman

eller juryman. Även om denna fråga då övervägdes i Justitiedepartementet

ansåg utskottet, som ville understryka betydelsen av lekmäns medverkan i

rättskip- ningen, att tiden nu var mogen för en samlad översyn av

nämndemäns och jurymäns ekonomiska villkor. Vid en sådan översyn borde inte

bara frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst övervägas utan också

spörsmålet om arvodets storlek borde bestämmas med hänsyn till

sammanträdestiden. Det fick ankomma på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder.

Vid kammarens behandling av utskottets hemställan biföll emellertid

kammaren en reservation av innebörd att de ifrågavarande motionsyrkandena

skulle avstyrkas (rskr. 1998/99:80).

Utskottet har tidigare ansett att en höjning av ersättningen till nämndemän

och jurymän vore önskvärd. Att full ersättning för inkomstförlust numera

utgår är därför glädjande. Det saknas anledning för utskottet att nu ta

initiativ till ytterligare höjningar, t.ex. av arvodet. Utskottet avstyrker

motionerna Ju405, Ju406, Ju412, Ju418, Ju419, Ju905 och Ju907 i nu aktuella

delar.

Rekrytering av nämndemän

I motionerna Ju403 (fp) och Ju807 (s) efterfrågas en mera representativ

nämndemannakår. I motion Ju804 (fp) begärs att frågan om tillsättande av

nämndemän i icke-politisk ordning skall utredas.

Nämndemän i allmän domstol utses genom val (4 kap. 5 § RB). Val av

nämndeman i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige. Nämndeman i hov- rätt

väljs av landstingsfullmäktige utom i Gotlands län där valet förrättas av

kommunfullmäktige. Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst

så många väljande som motsvarar det tal som erhålles, då samtliga väljandes

antal delas med det antal personer valet avser, ökat med ett. Vid val av

nämndeman skall eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sam-

mansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke (4 kap. 7 § RB). Likartade

bestämmelser gäller för nämndemän i de allmänna förvaltningsdomstolarna

enligt 19 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

I budgetpropositionen framhåller regeringen att nämndemännen är ett vik-

tigt inslag genom den insyn och det inflytande de har i den dömande verk-

samheten. Det är viktigt, understryker regeringen, att uppdraget att vara

nämndeman ges till så många medborgare som möjligt. Om samma nämn- demän

tjänstgör under långa perioder och rekryteringsbasen är smal kan

nämndemännens legitimitet som lekmän och representanter för allmänheten

komma att urholkas. De blir en del av systemet och får svårare att fylla

sin roll som länk mellan domstolarna och medborgarna. Det är därför viktigt

att uppdraget cirkulerar i en betydligt vidare krets än i dag.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen behandlat frågor om tillsättning av

nämndemän. Utskottet har därvid inte funnit anledning att förorda en

föränd- ring av ett förfarande som enligt utskottets mening fungerat väl

sedan lång tid tillbaka. Utskottet har bl.a. framhållit att uppdraget som

nämndeman innebär utövande av en domarfunktion, för vilken största vikt

måste fästas vid sådana personliga kvalifikationer som omdömesgillhet,

rättrådighet och självständighet. Vidare har utskottet strukit under att

nämndemannauppdra- get har en särskild karaktär genom att därtill inte är

knutet uppgifter av poli- tisk natur (se bet. 1991/92:JuU19 s. 10 f med

hänvisningar). Vid riksmötet 1996/97 uttalade utskottet, med anledning av

liknande motionsyrkanden som de nu förevarande, att nämndemannafrågorna

belysts såväl i proposition 1996/97:133 Domstols sammansättning som i 1993

års domarutrednings betänkande Domaren i Sverige inför framtiden (SOU

1994:99). Utskottet var inte berett att då tillstyrka att ett nytt

omfattande utredningsarbete inleddes. Tvärtom ansåg utskottet att det var

andra åtgärder som behövdes för att komma till rätta med de

rekryteringsproblem som fanns; en sådan åtgärd var frågan om en lösning av

nämndemännens arvode, men utskottet kunde också tänka sig andra åtgärder,

främst på informationssidan, för att främja en mera allsidig rekrytering.

Utskottet avstyrkte de då föreliggande motionerna (bet. 1996/97:JuU17 s.

15).

Senast vid riksmötet 1997/98 avstyrkte utskottet på nytt ett motionsyrkan-

de om en utredning om rekrytering och tillsättning av nämndemän (bet.

1997/98:JuU24 s. 7 f).

Utskottet finner inte skäl att nu inta en annan principiell inställning

till frå- gorna om rekrytering och tillsättning av nämndemän än den

utskottet tidigare givit uttryck för. Samtidigt vill utskottet betona

vikten av att de församlingar som utser nämndemän verkligen strävar efter

att uppfylla målsättningen om en allsidig sammansättning av

nämndemannakåren, och utskottet vill ställa sig bakom de uttalanden

regeringen gjort i denna fråga i budgetpropositio- nen. Någon ny utredning

rörande rekrytering och tillsättning av nämndemän kan utskottet inte finna

erforderlig. Utskottet avstyrker motionerna Ju403, Ju804 och Ju807.

I motion Sf637 (c) yrkas att kravet på svenskt medborgarskap för nämn-

demän skall avskaffas. Enligt motionärernas mening bör den som är berätti-

gad att rösta i kommunalval också kunna vara nämndeman.

Enligt 11 kap. 9 § tredje stycket RF får endast den som är svensk medbor-

gare inneha eller utöva domartjänst. Kravet på svenskt medborgarskap är

lagfäst beträffande nämndemän i allmän domstol i 4 kap. 6 § RB och beträf-

fande nämndemän i allmän förvaltningsdomstol i 20 § lagen om allmänna

förvaltningsdomstolar.

Av 4 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) framgår att den som senast på

valdagen fyller 18 år och är folkbokförd i kommunen har rösträtt vid val av

ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. För rösträtt krävs emellertid

dessutom att personen i fråga är medborgare i Sverige eller någon annan av

Europeiska unionens medlemsstater, eller är medborgare i Island eller

Norge, eller, för det fall han är annan utlänning, har varit folkbokförd i

Sverige tre år i följd före valdagen.

Genom beslut den 28 januari 1999 tillkallade regeringen en särskild utre-

dare med uppgift att se över medborgarskapskraven i lagstiftningen (dir.

1999:4). Den ledande principen för utredningsarbetet skall vara att lika

rät- tigheter och skyldigheter oavsett medborgarskap i största möjliga

utsträck- ning skall gälla för landets invånare. Krav på svenskt

medborgarskap skall vara sakligt motiverade. Vissa delar av lagstiftningen

är undantagna från utredningsuppdraget; dock inte medborgarskapskraven för

domare och nämndemän. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1

maj 2000.

Utskottet anser för sin del att kravet på svenskt medborgarskap för den som

- låt vara som lekman - skall ha rätt att utöva domarfunktioner i Sverige

inte kan avskaffas utan omsorgsfulla överväganden. Något skäl att föregripa

den nyssnämnda utredningen kan utskottet inte finna. Motion Sf637 i ifråga-

varande del avstyrks.

Notariemeritering, m.m.

I motion Ju905 (c) begärs en översyn av bl.a. antagningskriterierna för

nota- rietjänstgöring.

Bestämmelser om notarietjänstgöring finns i notarieförordningen (1990:

469). Enligt förordningen fullgörs notarietjänstgöring efter juris

kandidatex- amen eller juristexamen under en tid av två år. Med svensk

examen jämställs juristutbildning som till övervägande del ägt rum i annat

nordiskt land (1 §). Tjänstgöringen sker i tingsrätt eller länsrätt eller i

båda slagen av domstolar (2 §). Notariemeritering har förvärvats av den som

på ett tillfredsställande sätt har fullgjort notarietjänstgöring (5 §).

Tjänster som tingsnotarier och länsrättsnotarier tillsätts av

Domstolsverket (7 §). Beslut om antagning till notarietjänstgöring får

överklagas hos Notarienämnden (19 §).

Vid antagning till notarietjänstgöring är i första hand betygen i juris

kandi- datexamen eller juristexamen avgörande.

Domstolskommittén lämnade i sitt betänkande Domaren och berednings-

organisationen (SOU 1998:88) vissa förslag rörande notarietjänstgöringens

längd och innehåll.

I budgetpropositionen framhåller regeringen att notarietjänstgöringen har

ett stort utbildningvärde för de unga juristerna samtidigt som notarierna

gör ett värdefullt arbete i våra domstolar. Det är viktigt att det pågående

föränd- ringsarbetet inte leder till att antalet notarieanställningar

minskar. Det mesta talar för att framtidens domstolar snarare har ett ökat

behov av notarier och andra jurister för att åstadkomma en högre kvalitet i

verksamheten och för att möjliggöra en nödvändig renodling av domarnas

arbetsuppgifter.

När det gäller notarietjänstgöring har riksdagen, på utskottets initiativ,

i ett tillkännagivande uttalat att det är angeläget att, med bibehållande

av kvali- tetskraven, så många jurister som möjligt bereds tillfälle till

notarietjänstgö- ring. Enligt tillkännagivandet får det anses ha ett

betydande värde att prak- tiskt verksamma jurister bereds tillfälle till

notarietjänstgöring (bet. 1996/97: JuU8 s. 9 f, rskr. 1996/97:160).

I samma ärende antecknade utskottet att Notarienämnden betraktade an-

tagning på grund av i första hand betygen i juris kandidatexamen som kost-

nadseffektivt, eftersom det rörde sig om en förhållandevis kort,

tidsbegränsad anställning. Notarietjänstgöringen är i första hand tänkt för

unga människor, vilkas meriter vanligen utgörs av examensbetygen och

erfarenheter av ferie- arbeten.

Enligt vad utskottet inhämtat bedriver Högskoleverket för närvarande en

studie av betygssättningen vid landets juristutbildningar. Studien rör

bl.a. frågan om betygskraven för notarietjänstgöring leder till

"betygshets" bland studenterna. Studien skall presenteras i en rapport som

skall läggas fram före utgången av år 1999.

Utskottet vill till en början slå fast att det vidhåller sina tidigare

uttalanden om värdet av notariemeritering. Som framgår av

budgetpropositionen torde behovet av notarier snarast komma att öka i

framtiden. Vad gäller antagning- en till notarietjänstgöring kan utskottet

inte finna anledning att nu förorda en översyn. Utskottet avstyrker motion

Ju905 i denna del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också regeringens förslag att den

minsta tiden för fiskalstjänstgöring i underrätt skall förlängas från ett

till två år. Syftet med förslaget är att se till att tillräcklig tid ges de

unga fiskalerna att inhämta nödvändiga kunskaper. Utskottet tillstyrker

förslaget.

Ersättning till vittnen

I motion Ju723 (m) förordas att vittnen får rätt till ersättning för

förlorad arbetsinkomst vid väntetid. En översyn av bestämmelserna om

ersättning till vittnen begärs i allmänna ordalag i motion Ju405 (c).

För de fall där ersättning till vittnen enligt lag eller annan författning

skall utgå av allmänna medel gäller förordningen (1982:805) om ersättning

av allmänna medel till vittnen, m.m. Av förordningens 1 § framgår att

ersätt- ningen kan avse nödvändiga kostnader för resa (reseersättning) och

uppe- hälle (traktamente) samt ersättning för mistad inkomst eller annan

ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan). Ersättning för inställelse,

som inte skett yrkesmässigt, utgör inte skattepliktig inkomst. Enligt 5 §

får ersättning för tidsspillan betalas till den som på grund av

inställelsen mister inkomst eller gör annan ekonomisk förlust. Ersättningen

får bestämmas till det belopp som motsvarar den faktiska förlusten, dock

högst 700 kr per dag. Högre belopp kan i vissa fall betalas till den som är

bosatt på utrikes ort.

Förordningens regler om ersättning för förlorad inkomst skiljer alltså inte

mellan den tid ett vittne får vänta och den tid han faktiskt avlägger sitt

vitt- nesmål.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget för rättsvä-

sendets funktion att vittnen får ersättning för den inkomst de kan förlora

till följd av att de är skyldiga att inställa sig vid domstol. Regeringen

har emel- lertid nyligen höjt den skattefria ersättningen för

inkomstförlust, och ytterli- gare höjningar kan inte anses påkallade nu.

Utskottet avstyrker motionerna Ju405 och Ju723 i ifrågavarande delar.

Kriminalvården

Inledning

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och

skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna, att

verk- ställa föreskrifter om samhällstjänst och att utföra särskilda

personutredning- ar i brottmål. Kriminalvården ansvarar också för

verksamheten vid häktena samt ombesörjer transporter av personer som skall

avvisas eller utvisas från Sverige.

Kriminalvårdens organisation m.m.

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all kriminal-

vårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för fem regionmyndigheter och

37 lokala kriminalvårdsmyndigheter samt för Transporttjänsten. I admi-

nistrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårds-

nämnden och för de 30 övervakningsnämnderna.

Kriminalvården har under senare år genomgått en organisationsförändring. I

januari 1998 inordnades verksamheten under sex regionmyndigheter, och de

drygt 140 lokala myndigheterna ersattes med 37 lokala kriminal-

vårdsmyndigheter. Av dessa innehåller 23 samtliga verksamhetsgrenar me- dan

8 innehåller två grenar. Ett häkte (Stockholm Kronoberg) och fem an-

stalter (Hall, Kumla, Norrtälje, Malmö Kirseberg och Tidaholm) är egna

myndigheter. Med verkan från och med den 1 januari 1999 har Örebroregio-

nen delats mellan Stockholms-, Norrköpings- och Göteborgsregionen. Den

regionala organisationen består därefter av fem regioner med kansliorterna

Stockholm, Malmö, Göteborg, Norrköping och Härnösand.

Syftet med den nya organisationen var bl.a. att skapa verksamhetsmässiga

fördelar både i kriminalvårdens inre organisation och i samarbetet med

andra myndigheter och organ.

Inom kriminalvården har vidare en ny beslutsordning införts. Regeringen har

överlämnat till Kriminalvårdsstyrelsen att fatta beslut om anstalts- och

häktesorganisationens närmare utformning. Beslut om landets indelning i

regionala och lokala myndigheter fattas dock även i fortsättningen av rege-

ringen.

Övervakningsnämndernas verksamhetsområden fick fr.o.m. den 1 januari 1999

en delvis ny indelning. Huvudsyftet med förändringen var att nämnder- na

skulle ha samma verksamhetsområden som de lokala kriminalvårdsmyn-

digheterna.

Resultatuppföljning

Det övergripande målet för rättsväsendet och därmed också för kriminal-

vården är att tillgodose den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.

Krimi- nalvården skall i sin verksamhet upprätthålla en human människosyn,

god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete. Därvid skall iakttas en hög

grad av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och säkerhet.

Verksam- heten skall inriktas på att motverka återfall i brott.

Kriminalvårdens resultat år 1998 skall bedömas mot bakgrund av de mål och

prioriteringar som gällde för verksamheten. Enligt dessa hade kriminal-

vården att se till att innehållet i frivårdspåföljderna blev mer tydligt

och konsekvent samt att verksamheten med brotts- och missbruksrelaterade

på- verkansprogram utvecklades ytterligare. Vidare skulle omhändertagandet

av de psykiskt störda förbättras och arbetet med att bekämpa

narkotikamissbru- ket bedrivas med fortsatt intensitet. Förhållandena för

häktade skulle göras mer humana samtidigt som en hög grad av säkerhet

skulle vidmakthållas vid häkten och anstalter. Kriminalvården skulle

slutligen också öka de insatser som görs för att den intagne vid

frigivningen skall få bostad, sysselsättning och försörjning.

Såvitt gäller frivården bör det noteras att vissa ändringar i

påföljdssystemet trädde i kraft den 1 januari 1999. Bland annat

permanentades och utvidgades systemet med samhällstjänst; en föreskrift om

samhällstjänst kan numera meddelas också vid villkorlig dom.

Intensivövervakning med elektronisk kontroll blev en permanent

verkställighetsform vid korta fängelsestraff. Vidare har kriminalvården

inom ramen för frivårdsuppdraget arbetat med att utveckla

frivårdspåföljderna. Uppdraget har redovisats i en rapport som beskriver

resultaten under åren 1995-1998. Arbetet bedöms ha medfört en mer

förutsägbar och strukturerad frivård än tidigare. Det har också resulterat

i att kriminalvården har tagit fram ett antal föreskrifter och allmänna

råd.

Regeringen konstaterar att kriminalvården genom hittillsvarande arbete

utvecklat frivårdspåföljderna och ökat förutsättningarna för ett mer

tydligt och konsekvent innehåll i dem. Kriminalvården har enligt regeringen

upp- fyllt verksamhetsmålet såvitt avser frivården.

Vad gäller kriminalvårdsanstalterna var medelbeläggningen under år 1998 87

% av tillgängliga platser, vilket är en ökning med 7 % jämfört med året

innan. På anstalterna för män var medelbeläggningen 88 %, medan den på

kvinnoanstalterna var 78 %. Vid häktena var medelbeläggningen 85 % under år

1998.

I fråga om verkställighetsinnehållet konstaterar regeringen att den totala

sysselsättningsgraden för de intagna under år 1998 var 80,5 %, vilket är en

minskning med drygt 2 % jämfört med året innan. Minskningen hänför sig

huvudsakligen till de brotts- och missbruksrelaterade programmen. Den kan

enligt Kriminalvårdsstyrelsen förklaras dels av att personalkontinuiteten

försämrats i samband med omorganisationen, dels med att utvecklingen av

programmens kvalitet prioriterats. I fråga om kvaliteten av de brotts- och

missbruksrelaterade programmen visar kvalitetsdokumentet Krav & Råd på en

kvalitativ förbättring. Fortfarande kvarstår dock en del brister i program-

verksamheten.

I denna del anför regeringen att de brotts- och missbruksrelaterade pro-

grammen har utvecklats under år 1998 och att ytterligare utvecklingsarbete

pågår. Det är enligt regeringen viktigt att detta utvecklingsarbete

fortsätter. Härvid måste de erfarenheter som kan vinnas av pågående

kvalitetssäkring av verksamheten utvärderas och tas till vara.

Vad beträffar målet att förbättra omhändertagandet av intagna med psykis-

ka störningar anger Kriminalvårdsstyrelsen att samarbetet med sjukvårdshu-

vudmännen har utvecklats. Många problem finns dock fortfarande. Vård kan

t.ex. utebli på grund av att vårdbehovet bedöms annorlunda av sjukvårdens

läkare än av kriminalvården. Vidare förekommer att hemlandsting inte anser

sig kunna betala regional specialistvård för särskilt vårdkrävande eller

att rätt sjukvårdsinrättning på grund av platsbrist inte tar emot

vårdbehövande. Kri- minalvården avser att försöka etablera en samsyn inom

kriminalvården och mellan kriminalvården och sjukvårdshuvudmännen kring

psykiska störningar och intagnas behandlingsbehov. Det bör också nämnas att

kriminalvården öppnat tre stödavdelningar med sammanlagt 84 platser för

intagna med psy- kiska störningar.

Regeringen anser att kriminalvården nått målen i denna del. Det är enligt

regeringen tillfredsställande att kriminalvården arbetar med att utveckla

sina insatser att hantera intagna med psykiska störningar. Till detta

kommer att Kriminalvårdsstyrelsen tillsammans med Rättsmedicinalverket

genomför en studie för att belysa frågor om omfattningen och karaktären av

psykiska störningar för att bereda de intagna adekvat vård. Regeringen har

också tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda frågor om

ansvar och påföljder för psykiskt störda. I uppdraget ingår bl.a. att

belysa behovet av rättspsykiatrisk vård för intagna i kriminalvårdsanstalt.

Uppdraget skall redovisas senast vid utgången av år 2001.

När det gäller målet att frigivningsförberedelserna skall förbättras

framgår det av en enkätundersökning som genomfördes inom kriminalvården

under år 1998 att ca hälften av de intagna som friges från anstalt är

arbetslösa och att var femte är bostadslös. Enligt kriminalvården är

behovet av hjälp när det gäller arbetssituationen stort bland de intagna.

Inom flertalet av regionmyn- digheterna fungerar dock samarbetet med

Arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och arbetsförmedlingen bra. Vidare är

kriminalvårdens samarbete med AMI i projektet Kriminalvårdsklienter i

arbetsmarknadsinstitut (KrAMI) enligt Kriminalvårdsstyrelsen mycket lyckat

och bör ges en större utbredning. I fråga om de intagnas boendesituation

framhåller Kriminalvårdsstyrelsen att huvudansvaret är socialtjänstens.

Någon prioritering för att ge gruppen från kriminalvården förtur

beträffande bostad finns inte.

Regeringen konstaterar att det av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning inte

framgår vilka åtgärder som har vidtagits för att öka insatserna för att den

intagne skall få bostad, sysselsättning och försörjning vid frigivningen.

Det framgår inte heller om kriminalvården har prioriterat insatser för att

åtgärder som inletts under verkställigheten kan fullföljas efter

frigivningen. Det kan därför enligt regeringen ifrågasättas om

verksamhetsmålet kan sägas vara uppfyllt. Enligt regeringen måste

samarbetet mellan kriminalvården och andra myndigheter, t.ex.

socialtjänsten, Arbetsmarknadsverkets myndigheter samt hälso- och sjukvård

förbättras.

Målet om en humanare häktesverksamhet får enligt regeringen anses upp-

fyllt. Här nämner regeringen att omfattande åtgärder har vidtagits och

plane- ras och att förhållandena på häktena förbättras successivt.

Vad härefter gäller målet om en hög grad av säkerhet anser regeringen att

verksamhetsmålen vad gäller rymningar och permissioner är uppfyllda. Ett

par uppmärksammade fall av permissionsmissbruk har dock inträffat det

senaste året. Kriminalvården måste därför enligt regeringen, i syfte att

för- hindra missbruk, överväga tillämpningen av permissionsreglerna och ut-

veckla förutsättningarna för att göra bättre risk- och

farlighetsbedömningar.

Arbetet inom kriminalvården att förbättra säkerheten inom anstalterna har

under år 1998 prioriterats. Detta arbete fortsätter, bl.a. pågår eller

planeras ett antal ombyggnadsåtgärder vid flera av anstalterna i

säkerhetsklass I och II för att skapa möjligheter att sektionera

anstalterna i mindre enheter. Med hänsyn till att flera mord och andra

allvarliga incidenter inträffat inne på anstalterna under senare år anser

regeringen dock att förutsättningar skall skapas för att ytterligare

utveckla säkerheten.

Regeringens sammanfattande bedömning är att det omfattande utveck-

lingsarbete som pågår inom kriminalvården skall fortsätta.

Utskottet har tidigare kommenterat underlaget i budgetpropositionen och

begärt att detta konkretiseras, särskilt vad gäller Kriminalvårdsstyrelsens

underlag för bedömningen av måluppfyllelsen (1998/99:JuU1 s. 38 f). I årets

budgetproposition har regeringen utförligt redovisat vad kriminalvården

gjort i fråga om olika verksamhetsmål. För ett par av de redovisade målen,

t.ex. i fråga om frigivningsförberedelserna, gäller emellertid alltjämt att

det är svårt att bilda sig en uppfattning i fråga om måluppfyllelsen.

Underlaget bör i detta avseende ytterligare förbättras till nästa år.

När det gäller de enskilda verksamhetsmålen vill utskottet framföra följan-

de.

Utskottet ser det som glädjande att kriminalvården har utvecklat fri-

vårdspåföljderna och ökat förutsättningarna för ett mer konsekvent och tyd-

ligt innehåll i dem.

Vad gäller verkställighetsinnehållet ser utskottet i och för sig positivt

på att kvaliteten på de brotts- och missbruksrelaterade programmen höjts

och att arbetet med kvalitetssäkring fortsätter. Utskottet är dock oroat

över den minskning som skett vad gäller deltagandet i programmen. Det är

enligt utskottet viktigt att fängelsetiden ges ett meningsfullt innehåll

och att de intagna därvid erbjuds lämplig sysselsättning. De brotts- och

missbruksrela- terade programmen har härvid en viktig roll.

Utskottet konstaterar vidare att kriminalvården ännu inte kommit fullt till

rätta med de svårlösta problem som finns med att omhänderta psykiskt störda

inom anstalterna. Stora ansträngningar görs dock, och det förefaller inte

orealistiskt att räkna med en successiv förbättring.

När det gäller frigivningsförberedelserna anser utskottet att

kriminalvården under hela verkställigheten måste prioritera insatser som

medverkar till att underlätta den dömdes övergång från kriminalvård i

anstalt till ett liv i frihet. Särskilt gäller detta de långtidsdömda.

Detta är en av de viktigaste uppgifter- na för kriminalvården i framtiden

och ett väsentligt led i det brottsförebyg- gande arbetet. I detta

sammanhang vill utskottet också framhålla att den intagnes möjligheter till

kontakt med exempelvis familjen är av mycket stor betydelse.

Sammanfattningsvis har utskottet inte funnit något som talar mot de slut-

satser regeringen dragit i fråga om olika verksamhetsmål. Utskottet delar

regeringens bedömning att det omfattande utvecklingsarbete som pågår inom

kriminalvården måste fortsätta. När det gäller verksamhetsmålet om be-

kämpning av narkotika i anstalterna återkommer utskottet i det följande.

Prioriteringar inför budgetåret 2000

I fråga om prioriteringar inför nästa verksamhetsår anför regeringen att

föl- jande områden skall prioriteras. Kriminalvårdens del i det

brottsförebyggan- de arbetet skall förstärkas. Vidare skall de intagnas

grundläggande kompe- tens förstärkas i syfte att minska risken för återfall

i kriminalitet. I samma syfte skall programverksamheten vidareutvecklas,

följas upp och utvärderas. Möjligheterna för de intagna att upprätthålla

kontakten med sina familjer skall förbättras, t.ex. genom att inrätta

ytterligare besökslägenheter. Vidare måste samarbetet mellan kriminalvården

och andra myndigheter förbättras för att de intagna skall vara bättre

förberedda inför frigivningen. Härvid skall även frågan om särskild

utslussning för långtidsdömda övervägas. Kriminal- vården skall också

utveckla alternativen till fängelse inom ramen för den lagstiftning som

trädde i kraft den 1 januari 1999. Slutligen skall arbetet inom

kriminalvården med att bekämpa narkotikamissbruket bedrivas med ökad

intensitet.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört.

Anslaget

Under början av 1990-talet var kriminalvårdens anslagsförbrukning lägre än

anvisade medel, vilket innebar att kriminalvården byggde upp ett stort an-

slagssparande. De främsta orsakerna till det höga anslagssparandet var en

lägre beläggning vid anstalter och häkten. Behovet av häktes- och an-

staltsplatser minskade alltså. Minskningen berodde främst på att

verkställig- hetsformen intensivövervakning med elektronisk kontroll

utvidgades, men också på att antalet fängelsedomar minskade. Mot denna

bakgrund sänktes kriminalvårdens anslagsram med 423 miljoner kronor under

budgetåren 1997-1998. Vidare beslutades att 444 miljoner kronor av

kriminalvårdens medel skulle omfördelas inom rättsväsendet genom

tillfälliga anslagsminsk- ningar under budgetåren 1997-2000.

Vid utgången av budgetåret 1998 uppgick anslagssparandet till 243 miljo-

ner kronor. Dessa medel behövs bl.a. för att klara av det resterande

sparkra- vet.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till kriminalvården

anvisar ett ramanslag på drygt 3,8 miljarder kronor. På grund av tidigare

beslut om tillfälliga minskningar av ramen görs härvid en engångsvis

indrag- ning om 8 miljoner kronor samt läggs de 124 miljoner kronor åter

som till- fälligt drogs in i 1999 års budget. För särskilda insatser med

hänsyn till Soci- alstyrelsens och Kriminalvårdsstyrelsens gemensamma

rapport Barn med frihetsberövade föräldrar höjs anslaget engångsvis med 3

miljoner kronor. Vidare har till följd av ändrade utgifter vissa tekniska

justeringar gjorts av anslaget.

I motion Ju911 (m) begärs en höjning av anslaget med 200 miljoner kronor

att bl.a. användas till utbildningsinsatser för kriminalvårdens personal

och för en ökad narkotikabekämpning i anstalterna. I motion Ju907 (kd)

begärs en höjning av anslaget med 30 miljoner kronor. Beloppet skall

användas för att nyanställa personal, utveckla den brotts- och

missbruksrelaterade program- verksamheten, öka narkotikabekämpningen inom

anstalterna och förbättra möjligheterna för barn att upprätthålla kontakten

med sina föräldrar på an- stalt. Slutligen begärs i motionerna Ju905 och

Ju909 (båda c) en höjning av anslaget med 185 miljoner kronor för att

förbättra programverksamheten.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Drogfria anstalter

Flera motioner tar upp frågan om narkotikasituationen i anstalterna. I

motio- nerna Ju908 och Ju911 (båda m) begärs att narkotikabekämpningen på

an- stalterna skall intensifieras genom bl.a. ökade kontrollinsatser.

Vidare föror- das, som ett första steg, att minst en drogfri anstalt skall

inrättas i varje kri- minalvårdsregion. I motion Ju907 (kd) begärs att det

införs generella regler om övervakade besök för personer dömda för

narkotikabrott till korta fängel- sestraff.

Kriminalvården bekämpar narkotikamissbruket i anstalterna genom att dif-

ferentiera de intagna, tillhandahålla missbruksrelaterad programverksamhet,

genomföra kontroller, dvs. urinprovstagningar och visitationer, samt driva

särskilda projekt. Även i häktena erbjuds de intagna missbruksrelaterad

programverksamhet och genomförs visitationer.

Regeringen anför att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket under år

1998 har bedrivits med minskad intensitet. Omfattningen av kontrollåtgär-

der i anstalter och häkten i form av grundliga visitationer och

urinprovstag- ningar har minskat. Också deltagandet i olika

behandlingsåtgärder mot nar- kotika - placering på motivationsavdelningar,

deltagande i annan strukture- rad verksamhet i anstalterna eller vistelse

enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) - har minskat

i förhållande till år 1997. Bland annat har antalet motivations- och

behandlingsplatser för narkotikamissbru- kare minskat på grund av

ombyggnationer och att en anstalt lagts ned. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen

har också vissa platser vid tillsyn och genomförd kvalitetsgranskning inte

ansetts motsvara kraven som skall ställas på motiva- tions- eller

behandlingsplatser.

Regeringen anför att situationen med narkotikahantering i anstalterna un-

der år 1998 hållits på en oförändrad nivå, trots att insatserna för att

bekämpa narkotikamissbruket har minskat på i det närmaste alla områden. Att

insat- serna minskat kan enligt regeringen delvis förklaras av att

kriminalvården omorganiserats under året, vilket inneburit omställningar

och en viss effekti- vitetsförlust. Mot bakgrund av detta betraktar

regeringen insatsminskningen som tillfällig. Regeringen anser ändå att

utvecklingen att insatserna minskat är oroande, särskilt som uppgiften att

bekämpa narkotikamissbruket är en av kriminalvårdens viktigaste. En stor

del av dem som är föremål för kriminal- vård är missbrukare.

Kriminalvårdens insatser på området kan därför ha en stor betydelse när det

gäller att förebygga brott. Kriminalvården måste alltså enligt regeringen

vända utvecklingen och bedriva arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket

med ökad intensitet. Att bekämpa narkotikamissbruket skall vara en

prioriterad uppgift i kriminalvårdens verksamhet.

Kriminalvården har i rapporten för översyn av risk-, skydds- och säker-

hetsarbete vid kriminalvårdsanstalterna Hall, Kumla och Tidaholm, den s.k.

RSS-rapporten, presenterat ett antal förslag för att förbättra säkerheten

och förebygga hot och våld för såväl personal som intagna. Rapporten

innehåller också förslag till hur man skall kunna effektivisera

narkotikabekämpningen inom anstalterna.

En grupp bestående av representanter från de olika regionmyndigheterna och

från Kriminalvårdsstyrelsen har följt upp rapporten och i två samman-

ställningar av den 30 april 1999 respektive den 11 oktober 1999 redovisat

hur olika förslag skall kunna omsättas i praktisk handling. Förslagen skall

nu genomföras på olika enheter hos Kriminalvårdsstyrelsen. Arbetet skall

av- rapporteras fortlöpande; första gången den 15 januari år 2000.

En del av de förslag som lämnats i anledning av RSS-rapporten har redan

genomförts. Det har t.ex. blivit möjligt för anstalterna att efter ansökan

hos Kriminalvårdsstyrelsen införa system med kontantlös handel.

Andra förslag är under beredning. Bland annat föreslås att lokala hand-

lingsplaner för narkotikabekämpning upprättas för anstalterna och att en

central ledningsgrupp inrättas. Vidare föreslås att en lagändring skall

begäras innebärande att kriminalvården skall ges en generell möjlighet att

kroppsvi- sitera besökare till intagen i anstalt och häkte. Det finns också

förslag som går ut på att förbättra möjligheterna att använda

narkotikahundar inom kri- minalvården samt att begränsa de intagnas

deltagande i olika aktiviteter om de är drogpåverkade.

Det s.k. KARTNARK-projektet som påbörjades under år 1997 för att kartlägga

narkotikaproblemet i den slutna kriminalvården har resulterat i en särskild

redovisning av drogsituationen inom kriminalvården (KROD). Re- dovisningen

sammanfattar de uppgifter kriminalvården har tillgång till vad gäller

antalet missbrukande klienter, drogmissbrukets omfattning, före- komsten av

droger vid kriminalvårdens anstalter och häkten, omfattningen av kontroll-

och behandlingsinsatser m.m. Redovisningen avses bli en årlig publikation.

Övriga frågor inom KARTNARK kommer att drivas vidare i den fortsatta

behandlingen av de förslag som lämnats i anledning av RSS- rapporten.

I sammanhanget bör också nämnas att den av regeringen tillkallade Nar-

kotikakommissionen, se nedan, kommer att utvärdera kriminalvårdens arbete

mot narkotika.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen tagit ställning till

motionsyrkanden rörande narkotikan i anstalterna. Senast skedde det i

samband med budget- betänkandet för år 1999 (1998/99:JuU1 s. 41 f).

Utskottet betonade därvid vikten av att fängelserna är och skall vara

drogfria. Denna målsättning har betydelse inte bara för de intagna som har

missbruksproblem utan även för dem som inte är missbrukare.

Utskottet vill inledningsvis konstatera att det krävs stora insatser av

krimi- nalvården på detta område. Det kan t.ex. inte accepteras att en

person börjar missbruka narkotika under en anstaltsvistelse. Det är därför

med stor oro som utskottet konstaterar att kriminalvårdens insatser för att

bekämpa narkotika- missbruket minskat under 1998. Detta är inte

acceptabelt, även om det i och för sig ännu inte synes ha medfört någon

påtaglig ökning av användningen av narkotika på anstalterna. Att den

intagne blir fri från sitt narkotikamiss- bruk är en förutsättning för att

han eller hon skall kunna leva ett liv utan kriminalitet efter

frigivningen. Narkotikamissbruket är också en bidragande orsak till att det

förekommer våld mellan de intagna. Utskottet anser därför i likhet med

regeringen att kriminalvårdens arbete med att bekämpa narkoti- kamissbruket

måste bedrivas med ökad intensitet. Utskottet kan även kon- statera att det

inom kriminalvården pågår ett arbete som syftar till att förbätt- ra

möjligheterna att bekämpa narkotikan, samt att vissa förslag till åtgärder

redan genomförts. Utskottet vill emellertid inte uttala sig om vilka

åtgärder som kan vara lämpliga utan detta bör den bearbetning som pågår få

utvisa. Dock måste utskottet understryka att det inte är tillräckligt med

en narkotik- afri anstalt i varje region. Målet är självklart att

användning av narkotika över huvud taget inte skall förekomma på

anstalterna. Utskottet utgår från att regeringen följer det pågående

arbetet noga samt att regeringen fortlöpande överväger vilka ytterligare

åtgärder som krävs för att effektivisera bekämp- ningen av

narkotikamissbruket på anstalterna.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju907, Ju908 och Ju911 i här

aktuella delar.

Behandlingsinsatser inom kriminalvården m.m.

I motion Ju505 (v) begärs en samlad utredning av behandlingsinsatserna inom

kriminalvården och vad som kan göras för att stimulera till fler be-

handlingsinsatser. I uppdraget bör enligt motionärerna även ingå att utreda

hur samarbetet mellan olika myndighetsaktörer kan förbättras. I motion

Ju907 (kd) framhålls att det är viktigt att den som är intagen i anstalt

motive- ras till behandling mot alkohol- och narkotikamissbruk.

I maj månad 1998 beslutade regeringen att tillsätta en narkotikakommis-

sion för översyn och förstärkning av narkotikapolitiken (dir. 1998:18).

Nar- kotikakommissionen fick i uppdrag att göra en utvärdering av

samhällets insatser sedan mitten av 1980-talet och med utgångspunkt från

denna lägga förslag till sådana effektiviseringar av narkotikapolitiken som

kommissionen finner möjliga. Översynen skall omfatta lagstiftningen inom

området samt insatser för att förebygga missbruk och rehabilitera

narkotikamissbrukare. Den skall vidare omfatta insatser för att begränsa

tillgången på narkotika. Kommissionen skall i sitt arbete utgå från den

restriktiva grundsyn som präglar svensk narkotikapolitik. Arbetet skall

också utgå från att alla åtgärder mot narkotika skall bygga på en balans

mellan insatser ägnade att dämpa efterfrågan och insatser som begränsar

tillgången på narkotika. Målet att på sikt skapa ett narkotikafritt

samhälle skall ligga fast. Kommissionen skall i sitt arbete uppmärksamma

vikten av samarbete och samspel mellan olika sektorer, nivåer och aktörer i

samhället. Med dessa utgångspunkter skall kommissionen särskilt ha till

uppgift att bl.a. analysera utvecklingen av missbrukarvårdens och

kriminalvårdens behandlingsprogram, värdera dess resultat och effekter i

förhållande till insatta resurser samt föreslå åtgärder för att stärka

rehabiliteringen av missbrukare, bl.a. genom samverkan mellan olika

huvudmän och aktörer. I detta sammanhang skall kommissionen också se över

finansieringsfrågor som gäller samarbetet mellan kriminalvården och

kommunerna vid kontraktsvård och vistelse utanför anstalt för vård enligt

34 § KvaL.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att de intagna

under fängelsetiden och i samband med frigivningen erbjuds lämplig be-

handling mot sitt missbruk. Som framgår ovan omfattar Narkotikakommis-

sionens uppdrag i huvudsak de frågor som avses i motionen. Utskottet anser

emellertid att regeringen bör precisera Narkotikakommissionens uppdrag i

vissa delar. Narkotikakommissionen bör således i tilläggsdirektiv få i upp-

drag att i sitt arbete lägga särskild vikt vid vilka åtgärder som kan

vidtas inom kriminalvården för att stimulera till fler behandlingsinsatser

samt hur man kan förbättra samarbetet mellan kriminalvården och andra

aktörer.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna Ju505 och Ju907 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion Ju907 (kd) begärs vidare att ett försöksprojekt skall inledas med

syfte att förbättra kvaliteten på de individuella handlingsplaner som skall

upprättas för de intagna. Enligt motionärerna skall handlingsplanerna utar-

betas i samarbete mellan den intagne och särskilt utbildad kvalificerad

per- sonal och innehålla konkreta realistiska deletapper och mål.

Enligt 6 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt (KvaF) skall

för varje intagen upprättas en behandlingsplan. Planen skall, under

hänsyns- tagande till anstaltstidens längd och övriga omständigheter,

inriktas på åtgär- der som är ägnade att främja den intagnes anpassning i

samhället och som förbereder honom för tillvaron utanför anstalten. Till

ledning för upprättan- det av behandlingsplan skall behandlingsundersökning

utföras, i den mån erforderlig utredning inte redan finns tillgänglig. De

närmare föreskrifterna om behandlingsplanering m.m. meddelas enligt 8 §

KvaF av Kriminalvårds- styrelsen.

Av Kriminalvårdsstyrelsens anstaltsföreskrifter (KVVFS 1998:8) följer att

behandlingsplanen skall upprättas inom tre veckor från intagningen. Be-

handlingsplanen prövas och fastställs av anstaltens behandlingskollegium.

Utskottet konstaterar att regeringen i KvaF delegerat till

Kriminalvårdssty- relsen att besluta om den närmare utformningen av

behandlingsplaneringen. Utskottet utgår från att Kriminalvårdsstyrelsen

härvid vägt olika för- och nackdelar mot varandra för att åstadkomma en

ändamålsenlig utformning. Utskottet utgår också från att

Kriminalvårdsstyrelsen följer upp och ser till att regleringen fungerar på

ett ändamålsenligt sätt. Mot bakgrund härav och då det enligt utskottets

mening knappast är lämpligt att riksdagen går in och i detalj reglerar hur

behandlingsplaneringen skall gå till avstyrker utskottet motion Ju907 i

denna del.

Kvinnor inom kriminalvården

Andelen kvinnor som är inskrivna i anstalt har mer än fördubblats under den

senaste tjugoårsperioden. Numera utgör kvinnorna drygt 5 % av anstalts-

populationen. Inom frivården utgör kvinnorna drygt 10 %. De brott som

kvinnor oftast gör sig skyldiga till är rattfylleri, tillgrepps- och

narkotikabrott samt andra förmögenhetsbrott.

I motion Ju502 (v) tas frågan upp om att utarbeta en nationell handlings-

plan för att erbjuda kvinnor inom kriminalvården adekvat behandling. Vidare

anser motionärerna att ytterligare resurser bör tillföras anstalter med

kvinnli- ga fängelsedömda för att ge dessa kvinnor tillgång till terapi,

psykologer etc. I motion Ju512 (s) begärs att en försöksverksamhet skall

inledas med stöd- personer för kvinnor intagna i anstalt.

Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat särskilda riktlinjer för fängelsedömda

kvinnor. Dessa gäller sedan den 1 juni 1998.

I riktlinjerna behandlas bl.a. frågan om verkställighetsinnehållet för

kvin- nor i anstalt. Härav följer att programmen för kvinnor i likhet med

verksam- heten för män skall omfatta arbete, utbildning och speciella

program som syftar till att bearbeta kriminalitet och drogproblematik, s.k.

brotts- och missbruksrelaterade program. Programmen skall uppfylla de krav

och rikt- linjer som gäller inom respektive område. För kvinnorna skall

dessutom programmen anpassas till kvinnors särskilda behov;

arbete-utbildning, för- äldraskap, ett oberoende liv och hälsa. Bland annat

skall särskilda föräldra- program erbjudas intagna kvinnor. För att stärka

kvinnornas självkänsla och identitet i kvinnorollen skall de vidare

erbjudas brottsrelaterade program inriktade på bl.a. könsroller,

jämställdhet och konflikthantering.

Av riktlinjerna följer också att den personal som arbetar med intagna kvin-

nor skall ha särskild kompetens. Den skall bl.a. ha kunskaper om kvinnors

särskilda behov och krav i ett biologiskt, socialt och psykologiskt

perspektiv, rollen som kvinna och mor, kvinnors drogmissbruk och

kriminalitet och kvinnan som offer vid sexuellt, psykiskt och fysiskt våld.

Återkommande kompetensutveckling bör ges personalen inom dessa områden.

Riktlinjerna tar också upp frågan om samverkan med andra myndigheter och

behovet av frigivningsförberedelser. Eftersom kvinnor som blir intagna i

fängelse normalt sett är mer utslagna än män vad beträffar drogmissbruk,

arbete, bostad och relationer är det enligt riktlinjerna viktigt att

kriminalvår- den tidigt under verkställigheten tillsammans med andra

myndigheter, sär- skilt de sociala myndigheterna, bygger upp ett nätverk

runt kvinnan.

Enligt vad utskottet inhämtat avser Kriminalvårdsstyrelsen under inneva-

rande år att följa upp och utvärdera hur riktlinjerna tillämpas på

anstalterna.

I sammanhanget bör också nämnas att det av kriminalvårdens verksam-

hetsplanering för år 2000 följer att programverksamheten för kvinnor skall

fortsätta att utvecklas i enlighet med riktlinjerna. Bland annat kommer

möj- ligheterna till föräldrautbildning att utökas.

För kvinnor inom frivården finns inte några motsvarande riktlinjer. Enligt

vad utskottet inhämtat bedrivs dock även inom frivården program speciellt

inriktade på kvinnor och deras särskilda behov.

Vid Kriminalvårdsstyrelsen pågår ett projekt att upprätta nationella

brotts- och missbruksrelaterade program. Projektet kommer att pågå under

längre tid och syftar till att utveckla ett antal program som skall

användas över hela landet. För varje program som tas fram ingår kursplan,

kravspecifikation, utbildning av personal och uppföljning. Enligt uppgift

från Kriminalvårdssty- relsen kommer projektet även att överväga frågan om

nationella program anpassade till kvinnors särskilda behov.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen uttalat sig i frågor rörande

kvin- nors inom kriminalvården situation, senast under våren 1999

(1998/99:JuU27 s. 9 f). Utskottet framhöll därvid vikten av att kvinnors

särskilda behov till- godoses under verkställigheten och välkomnade de

riktlinjer som utfärdats av Kriminalvårdsstyrelsen för fängelsedömda

kvinnor.

Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden. Eftersom kvinnor som blir in-

tagna i anstalt ofta har dålig självkänsla och befinner sig i en utsatt

position är det viktigt att deras behov av stöd och behandling tillgodoses.

Numera är kvinnor dock en uppmärksammad grupp inom kriminalvården. Som

framgått ovan arbetar kriminalvården med frågor om hur bl.a.

verkställighetsinnehål- let kan förbättras för denna grupp. Detta är

naturligtvis ett mycket angeläget arbete och utskottet vill understryka

vikten av att det fullföljs. Utskottet vill vidare understryka att det

behövs behandlingsriktlinjer även inom frivården. Enligt utskottets mening

finns det emellertid för närvarande inte skäl för riksdagen att göra något

särskilt uttalande i frågan. Motionerna Ju502 och Ju512 avstyrks i nu

behandlade delar.

I motion Ju502 (v) begärs vidare att inrättandet av besökslägenheter på an-

stalterna Hinseberg och Färingsö skall prioriteras så att fängelsedömda

kvin- nor ges möjlighet att upprätthålla kontakten med sina barn.

Regeringen anför i budgetpropositionen att de intagna måste få bättre möj-

ligheter att upprätthålla kontakten med sina familjer. För att den intagne

efter avtjänat straff skall kunna återanpassas till ett liv utan

kriminalitet är det viktigt att de sociala kontakterna med familj och

vänner upprätthålls. Också för barnens skull är det angeläget att kontakten

med den intagne föräldern underlättas. Regeringen anser därför att arbetet

med att förbättra de intagnas kontakt med sin familj är angeläget och bör

prioriteras, t.ex. genom att inrätta särskilda besökslägenheter.

Enligt vad utskottet inhämtat har Kriminalvårdsstyrelsen för avsikt att på-

börja inrättandet av besökslägenheter vid anstalterna Hinseberg och

Färingsö redan under kommande budgetår.

Motionsönskemålet i Ju502 får genom de prioriteringar Kriminalvårdssty-

relsen givit uttryck för anses tillgodosett. Utskottet avstyrker motion

Ju502 i denna del.

Kronofogdemyndigheterna

Inledning

Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med Riksskatteverket (RSV)

landets exekutionsväsende. RSV har den övergripande ledningen och ansva-

ret för verksamheten.

Sedan den 1 januari 1997 finns det 10 regionala kronofogdemyndigheter med

för närvarande 80 lokala kontor. Kronofogdemyndigheterna är regionala

myndigheter för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och

andra författningar. Som verkställande myndighet enligt förordningen

(1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet skall kronofogdemyndig-

heterna verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som

kan bli föremål för verkställighet, fullgörs i rätt tid och ordning.

Riksdagen har godkänt ett övergripande mål för exekutionsväsendet. En- ligt

detta är kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndighet att

på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte

reglerats på frivillig väg. Ansökningar skall handläggas snabbt och med hög

kvalitet. Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt, genom informa- tion

och liknande förebyggande åtgärder, verka för att betalningsförpliktelser

och andra förpliktelser som kan verkställas i stället fullgörs frivilligt i

rätt tid och ordning.

Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand verkställighet av

domar och andra exekutionstitlar. Kronofogdemyndigheterna verkställer också

beslut om avhysning och annan handräckning. Till deras uppgifter hör även

att svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast egendom. Utöver de exe-

kutiva uppgifterna enligt UB har kronofogdemyndigheterna att handlägga

verkställighetsärenden enligt vissa andra författningar, t.ex. lagen

(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt mål

om återtagande av gods som köpts på kredit enligt konsumentkreditlagen

(1992:830) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare

m.fl. Krono- fogdemyndigheterna är också tillsynsmyndigheter i konkurs.

Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna vidare den

summariska processen, dvs. mål enligt lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och handräckning.

Kronofogdemyndigheterna har också uppgifter enligt skuldsaneringslagen

(1994:334). Lagen innebär att kronofogdemyndigheterna skall svara för

huvuddelen av utredningen i skuldsaneringsärenden och också fatta beslut om

frivillig skuldsanering. Med stöd av bestämmelser i främst UB och lagen

(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. företräder kronofog-

demyndigheterna i vissa avseenden det allmänna som borgenär vid indriv-

ning i s.k. allmänna mål.

Resultatuppföljning

I RSV:s årsredovisning lämnas information om resultatet i fråga om krono-

fogdemyndigheternas verksamhetsgrenar förebyggande verksamhet, summa- risk

process, indrivning, exekutiv fastighetsförsäljning, tillsyn i konkurs och

skuldsanering.

Av årsredovisningen framgår att kronofogdemyndigheternas produktivitet,

efter en uppgång år 1997, har försämrats inom alla verksamhetsgrenar utom

den summariska processen, där den är oförändrad. De största förändringarna

gäller förebyggande verksamhet, exekutiv fastighetsförsäljning och tillsyn

i konkurs. Kvaliteten i verksamheten mäts från tre aspekter:

produktkvalitet, processkvalitet och ändamålsenlighet. Enligt RSV:s

bedömning känneteck- nas verksamheten av god produktkvalitet. Denna

bedömning grundas på att antalet överklaganden är litet och att

kronofogdemyndigheternas bedömning- ar i allmänhet står sig vid

överprövning.

RSV framhåller att den viktigaste indikatorn på processkvalitet är hand-

läggningstiderna. Dessa har generellt sett inte minskat under året. Däremot

har balanserna av äldre mål och ärenden minskat inom flera områden. I be-

greppet processkvalitet innefattar RSV också myndigheternas tillgänglighet.

RSV har i en serviceplan angivit minimikrav vad gäller öppethållande för

besök och telefonsamtal. Efterlevnaden av planen följs upp.

Med ändamålsenlighet menas, enligt RSV, i vilken utsträckning produk- terna

uppfyller uppdragsgivares och andra intressenters krav och önskemål. Det

betalda beloppet som andel av det belopp som överlämnats för verkstäl-

lighet (indrivningsprocenten) ses av RSV som ett mått på ändamålsenlighe-

ten, liksom även köpeskillingens storlek vid exekutiv

fastighetsförsäljning. Medan indrivningsprocenten har förbättrats, har

köpeskillingarna i förhållan- de till åsatta värderingar utvecklats

negativt.

RSV konstaterar sammanfattningsvis att indrivningsprocenten har stigit,

medan produktiviteten sjunkit och handläggningstiderna varit i stort sett

oförändrade. Enligt verket handlar det totalt sett om en

resultatförsämring, vilket till en del förklaras av de

produktionsstörningar som uppstått till följd av den inre omorganisationen

av kronofogdemyndigheterna och införandet av nya IT-system.

I budgetpropositionen gör regeringen inte någon annan bedömning än den RSV

redovisat. Enligt regeringens uppfattning framstår den försämring som kan

noteras i det löpande arbetet som acceptabel mot bakgrund av de stör-

ningar som verksamheten utsatts för. Regeringen understryker dock att det

är viktigt att det snarast sker en återhämtning.

Vidare framhåller regeringen att den vid flera tillfällen fört resonemang

om hur man kan tolka uppgifterna om produktivitetsutvecklingen. Regering-

en framhåller att kronofogdemyndigheternas verksamhet bl.a. utmärks av att

arbetsmängden varierar avsevärt från tid till annan. När arbetsmängden öka-

de under det tidiga 1990-talet ledde det till en ytligt sett kraftigt

förbättrad produktivitet. Det var dock ofrånkomligt att detta skedde delvis

till priset av en sänkt ambitionsnivå eller kvalitet i verksamheten. När

produktiviteten nu försämras inom flertalet verksamhetsgrenar kan det,

omvänt, uppfattas så att ambitioner och kvalitet håller på att återställas.

Såvitt gäller den största verk- samhetsgrenen, indrivningen, är det i så

fall helt i linje med den prioritering som regeringen angivit. Regeringen

betonar emellertid att det finns anled- ning för RSV att utveckla

resultatredovisningen så att man får fram ett bättre underlag för att

bedöma om det finns fog för en sådan välvillig tolkning av uppgifterna om

produktivitetsutvecklingen.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att den rättsliga kvaliteten på

krono- fogdemyndigheternas avgöranden synes vara god. När det gäller den

försäm- rade produktiviteten kan denna, som regeringen antytt, bero på att

ambi- tionsnivån i myndigheternas arbete har ökat. Utskottet vill dock

instämma i regeringens bedömning att resultatredovisningen bör utvecklas så

att det skapas ett bättre underlag för att bedöma förändringar av

kronofogdemyn- digheternas produktivitet.

Utskottet har inte funnit något som motsäger regeringens bedömning av

kronofogdemyndigheternas resultat.

Prioriteringar inför budgetåret 2000

Regeringen anför i budgetpropositionen att det även fortsättningsvis skall

vara en prioriterad uppgift att genom förbättring av IT-stödet och andra

rationaliseringsåtgärder se till att verksamheten kan klara en eventuell

upp- gång i arbetsbelastningen utan allvarliga störningar eller betydande

resurstill- skott. I den löpande verksamheten bör arbetet med att höja

ambitionsnivån i indrivningen fortsätta bl.a. vad gäller processföring och

andra borgenärsupp- gifter vid indrivning i allmänna mål.

Utskottet har inget att invända mot vad regeringen anfört.

Anslaget

Över anslaget till kronofogdemyndigheterna finansieras all verksamhet som

bedrivs av dessa, liksom även det teknikstöd för verksamheten som

tillhanda- hålls av eller genom den användarfinansierade resultatenheten

RSV-IT (tidi- gare Dataservice) vid RSV. Visst utvecklingsarbete på det

tekniska området och RSV:s uppgifter som central förvaltningsmyndighet inom

kronofogde- myndigheternas verksamhetsområde finansieras dock över anslaget

till RSV.

I budgetpropositionen konstaterar regeringen att det byggdes upp ett avse-

värt anslagssparande hos kronofogdemyndigheterna under budgetåren 1993/94,

1994/95 och 1995/96. Under år 1997 ökade anslagssparandet mar- ginellt för

att därefter minska under år 1998. Regeringen har vid tre tillfällen,

senast hösten 1998, beslutat om indragning av medel från anslaget som en

besparing. Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut 82 760 000 kr

förts bort från anslaget.

Regeringen konstaterar vidare att det för perioden 1995/96-1998 tillämpa-

des ett besparingskrav på 11 % för kronofogdemyndigheterna. Därutöver har

ett tillfälligt resurstillskott som lämnades under budgetåret 1994/95

dragits bort i två omgångar.

Regeringen anför i budgetpropositionen att det avsevärda överskottet i

kronofogdemyndigheternas verksamhet har flera förklaringar. En viktig

förklaring är att det är svårt att på förhand ange i vilken takt medel som

har avsatts för investeringar i utrustning och systemutveckling m.m. på IT-

området kommer att förbrukas. Så har t.ex. ett stort projekt som avsett

nytt teknikstöd för indrivningsverksamheten (INIT) varit avbrutet under en

stor del av år 1996 och år 1997 men numera återupptagits. Andra

förklaringar är ett minskat antal mål av vissa slag samt återhållsamhet med

rekrytering av nya medarbetare. Ett inte obetydligt belopp är också avsatt

för pensionser- sättningar i samband med personalminskningar.

Enligt regeringen tyder RSV:s prognos för medelsförbrukningen på att

kronofogdemyndigheternas anslagssparande kommer att avvecklas helt un- der

den kommande treårsperioden, främst på grund av kostnaderna för INIT.

Medelsförbrukningen är dock starkt beroende av mängden inkommande mål och

ärenden. Enligt regeringen är det möjligt att den starka minskningen av

vissa slag av inkommande ärenden nu har brutits; antalet allmänna mål har

på nytt ökat. Enligt regeringens mening bör det vara en prioriterad uppgift

att genom förbättringar av IT-stödet och andra rationaliseringsåtgärder se

till att verksamheten kan klara en eventuell uppgång i arbetsbelastningen

utan all- varliga störningar eller betydande resurstillskott.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till kronofogdemyndigheterna

för budgetåret 2000 anvisar ett ramanslag om 1 341 739 000 kr.

I motion Ju911 (m) begärs att anslaget till kronofogdemyndigheterna skall

minskas med 20 miljoner kronor. Motionärerna anser en sådan minskning vara

motiverad dels av att kronofogdemyndigheternas kostnader för till-

synsverksamheten minskat, dels av att Konkurstillsynsutredningen (dir.

1997:74 och 1999:20) överväger den framtida tillsynsverksamhetens organi-

sation.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Brottsförebyggande rådet

Inledning

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsorgan under regeringen och ett

expertorgan inom rättsväsendet. Rådets övergripande mål är att främja

brottsförebyggande insatser genom utveckling, utvärdering, tillämpad forsk-

ning och information inom det kriminalpolitiska området. Härigenom skall

rådet bidra till att minska brottsligheten och öka människors trygghet.

Vikti- ga inslag i verksamheten är att ta fram underlag till regeringen och

rättsvä- sendets myndigheter för åtgärder och prioriteringar i det

kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till

lokalt brotts- förebyggande arbete. BRÅ:s arbetsuppgifter finns närmare

reglerade i dess instruktion (1997:1056).

Brottsförebyggande rådets organisation m.m.

Från och med mars 1998 har BRÅ organiserats i enheter utifrån målsättning-

en med verksamheten. BRÅ:s kärnverksamhet utförs inom fem enheter: enheten

för lokalt brottsförebyggande arbete, enheten för reformutvärdering,

enheten för individinriktade åtgärder, enheten för studier av

brottsligheten och enheten för statistik. Härutöver finns ytterligare två

enheter. Enheten för metod och utveckling skall ge expertstöd till övriga

enheter. Enheten för information och förlag svarar, i samarbete med

respektive enhet, för sprid- ningen av resultaten av BRÅ:s forsknings- och

utvecklingsverksamhet. Un- der 1998 har Polishögskolans forskningsenhet

förts över till BRÅ.

Två rådgivande organ är knutna till myndigheten. Dels en referensgrupp för

rättsväsendet, som skall ge förslag till prioriteringar av rådets

forsknings- och utvecklingsarbete och skapa ökade kontakter mellan

praktiskt och veten- skapligt verksamma inom rättsväsendet, dels en

vetenskaplig nämnd med ledamöter från olika ämnesområden som har betydelse

för BRÅ:s verksam- het (kriminologi, sociologi, ekonomi, m.fl.).

BRÅ har fr.o.m. den 1 januari 1999 övertagit de uppgifter som Kommittén för

brottsförebyggande arbete tidigare ansvarade för.

Resultatuppföljning

I budgetpropositionen redovisar regeringen BRÅ:s resultat med en uppdel-

ning på verksamhetsområdena lokalt brottsförebyggande arbete, forsknings-

och utvecklingsverksamhet, informations- och förlagsverksamhet samt offi-

ciell statistik för rättsväsendet.

Regeringen anför att BRÅ:s insatser i fråga om lokalt brottsförebyggande

arbete huvudsakligen skett inom ramen för Kommittén för brottsförebyggan-

de arbete (KBA). Det egna arbetet vid myndigheten har varit inriktat dels

på övertagandet av KBA:s verksamhet från den 1 januari 1999, dels på att

stödja en mängd lokala projekt och lokala brottsförebyggande råd. BRÅ har

också byggt upp en kontaktdatabas som nås via BRÅ:s webbplats. I

kontaktdataba- sen beskrivs närmare 60 lokala brottsförebyggande råd och

ett antal lokala projekt.

Av regeringens redovisning framgår vidare att två tredjedelar av projekten

inom forsknings- och utvecklingsverksamheten legat inom de av regeringen

prioriterade områdena. Åtta av projekten har avsett utvärderingar och upp-

följningar.

Såvitt gäller informations- och förlagsverksamheten anför regeringen bl.a.

att BRÅ:s nya webbplats innehåller en stor mängd fakta rörande brott och

rättsväsendet.

Regeringen anför slutligen i denna del att BRÅ har kommit i kapp med of-

fentliggörandet och publiceringen av kriminalstatistiken. Statistiken för

åren 1996 och 1997 publicerades respektive offentliggjordes under sommaren

1998. Samtidigt publicerades brottsstatistiken för 1997 via Internet.

Årsbo- ken Kriminalstatistik 1997 publicerades i oktober 1998.

Regeringen gör bedömningen att verksamheten vid BRÅ drivits med hög

ambitionsnivå och god kvalitet, trots att det omfattande förändringsarbete

som skett under år 1998 har krävt stora resurser. De mål för verksamheten

som ställts upp har i allt väsentligt uppfyllts. Myndigheten utvecklas

enligt regeringen på ett mycket positivt sätt.

I samband med att utskottet behandlade budgetpropositionen för inneva-

rande år ansåg utskottet att det fanns anledning till oro för både

kostnadsut- vecklingen och publikationstakten vad gällde statistiken.

Utskottet har inhämtat att arbetet med att färdigställa 1998 års statistik

än- nu pågår.

Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av att information om

brottsförebyggande verksamhet sprids till alla berörda. Utskottet välkomnar

därför den satsning som gjorts i syfte att med hjälp av IT sprida sådana

kun- skaper. Vidare ser utskottet det som värdefullt att BRÅ nu kommit i

kapp med statistiken avseende åren 1996 och 1997. När det gäller

statistiken för år 1998 räknar man med att den skall publiceras någon gång

under november eller december i år. Sammantaget har ingenting framkommit

som motsäger regeringens bedömning av resultatet.

Prioriteringar inför budgetåret 2000

Regeringen anför i budgetpropositionen att det är angeläget att det brotts-

förebyggande perspektivet får ett större genomslag på olika nivåer och

olika områden i samhället. Det är enligt regeringen viktigt att BRÅ

fungerar som ett centrum för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom

hela rättsvä- sendet.

BRÅ skall prioritera stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. Detta

skall ske bl.a. genom att bildandet av lokala brottsförebyggande råd

initieras och stöds. Allt viktigare blir det också påpekar regeringen att

följa upp gjorda stödinsatser och att utvärdera de olika projekten. Av

särskilt intresse är brottsförebyggande projekt i storstadsregionerna.

Regeringen anför vidare att den internationella dimensionen i det brotts-

förebyggande arbetet skall utvecklas.

I fråga om forskning anför regeringen att BRÅ skall prioritera forskning om

ekonomisk brottslighet, inklusive miljöbrott. För att säkerställa att det

bedrivs sådan forskning skall huvuddelen av de 8 miljoner kronor som anslås

för detta under budgetåret 2000 utlysas som projektmedel, vilka forskare

från universitet och högskolor kan ansöka om.

Slutligen anför regeringen i denna del att arbetet med att förbättra förut-

sättningarna för att kunna ta fram internationellt jämförbar statistik och

att ta fram statistik som gör det möjligt att följa flödet inom

rättsväsendet nu är angelägna uppgifter. Att söka vägar att höja kvaliteten

i statistiken är också enligt regeringen viktigt.

Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar som regeringen gjort i denna

del.

Anslaget

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till Brottsföre-

byggande rådet anvisar ett ramanslag på 50 005 000 kr, varav 8 miljoner

kronor avser medel till forskning om ekonomisk brottslighet. Förslaget

inne- bär en viss ökning i förhållande till innevarande budgetår.

Skillnaden beror till övervägande delen på förändringar av

justeringskaraktär.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Rättsstatistiken

I motion Ju721 (m, kd, c, fp, mp) anförs att rättsstatistiken bör bli

tydligare i fråga om våld mot kvinnor. I motion Ju905 (c) begärs

förändringar i statisti- ken så att genomströmningstiderna skall kunna

mätas. I samma motion för- ordas dessutom ett gemensamt

ärendehanteringssystem för rättsväsendet i syfte att öka möjligheterna för

myndigheterna att kommunicera med varand- ra.

I november 1996 beslutade regeringen dels att fastställa en strategi för

samordning av rättsväsendets informationsförsörjning, dels att uppdra åt

ett antal myndigheter inom rättsväsendet att arbeta efter strategin. Dessa

myn- digheter bildar med var sin representant det s.k. RIF-rådet. Rådet har

ingen kollektiv beslutanderätt. Myndighetscheferna fattar vid behov

likalydande beslut, var och en på sitt verksamhetsområde. RIF-gruppen är

RIF-rådets beredande organ. Målet för samordningen är bl.a. att varje

myndighet skall kunna få den information som behövs vid vilken tidpunkt

som helst och i önskad form. När det gäller av RIF-rådet genomförda

aktiviteter kan bl.a. nämnas att överenskommelser träffats myndigheterna

emellan om överföring av information i anslutning till de nya misstanke-

och belastningsregistren. När de nya registren tas i drift kommer också

varje behörig myndighet att ges möjlighet till direktåtkomst till

erforderlig information i önskad form för att underlätta beslutsfattande

och samordning. Även frågan om elektronisk post finns på RIF-rådets

dagordning. Inom RIF-verksamheten har man också försökt finna lösningar för

att minska hindren för ett aktivt informationsut- byte med hjälp av IT

mellan myndigheterna, t.ex. genom generella kommu- nikationslösningar.

Frågan om en könsuppdelad statistik tas upp i de myndighetsgemensamma

uppdragen om våld mot kvinnor. Uppdragen beskrivs i bilaga 12 till rege-

ringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid. Regeringen anförde bl.a. att

BRÅ:s arbete för att förbättra rättsstatistiken har stor betydelse för att

förbätt- ra statistiken när det gäller våldsbrott mot kvinnor. Arbetet

borde, anförde regeringen, bedrivas skyndsamt.

I regleringsbrevet för BRÅ för budgetåret 1998 angavs som ett verksam-

hetsmål att statistiken skall kunna användas för att följa flödet inom

rättsvä- sendet. Ett krav på återrapportering avseende vidtagna åtgärder

knöts till målet. I rapporten Flödet inom rättsväsendet lämnade BRÅ i

oktober 1999 en delredovisning av uppdraget. I rapporten anförs bl.a. att

statistiken skall ge svar på vilka åtgärder och beslut som ett brottsoffer

och en misstänkt per- son/gärningsman "utsätts för" i rättsväsendet i form

av t.ex. förhör, personut- redningar, tvångsmedel och skadestånd. Vidare

framgår av rapporten att statistik över flödet förutsätter en gemensam

begreppsstruktur för den grundläggande informationen och tekniska lösningar

som samtliga myndig- heter inom rättsväsendet är överens om. När det gäller

det fortsatta arbetet anför BRÅ att de uppgifter som återstår är relativt

omfattande och griper in i de olika myndigheternas verksamhet på flera

sätt. Ett nära samarbete mellan myndigheterna behövs för att t.ex. kunna

komma överens om gemensamma tekniska lösningar och gemensamma begrepp.

Uppgiften kan inte heller enbart betraktas som en statistikuppgift utan

berör också andra delar av verk- samheten. Det arbete som måste utföras

består av flera olika deluppgifter. Därför bör en eller flera arbetsgrupper

med olika kompetens bildas. Arbets- grupperna bör ha ett tydligt uppdrag

och god förankring i myndigheten. För att inte belasta verksamheten i

onödan föreslås att RIF-rådet utgör styrgrupp för projektet. Arbetsgruppens

arbete bör bedrivas under år 2000.

Utskottet har inhämtat att BRÅ:s rapport bereds i Justitiedepartementet.

I budgetpropositionen anför regeringen att BRÅ har vidtagit ett flertal åt-

gärder för att öka statistikens tillförlitlighet, relevans och

lättillgänglighet. Produktionsprocessen har effektiviserats och ett

statistikråd har bildats med företrädare för olika användargrupper. Vidare

anför regeringen att arbetet med att ta fram statistik som gör det möjligt

att följa flödet inom rättsväsen- det är en angelägen uppgift. Att söka

vägar att ytterligare höja kvaliteten i statistiken är också viktigt.

Inom Regeringskansliet har nyligen tillsatts en arbetsgrupp, vars huvud-

sakliga uppgift är att förstärka moderniseringsarbetet i fråga om

rättsväsen- det. Frågan om vilka åtgärder som kan vidtas för att göra det

möjligt att följa flödet inom rättsväsendet kommer att tas upp inom ramen

för det arbetet.

Utskottet har inhämtat att det under ledning av BRÅ alltjämt pågår ett ar-

bete med att förbättra statistiken. Ett nytt brottskodningssystem håller på

att tas fram. Tanken med det förslag som nu diskuteras är att uppgifter

till sta- tistiken skall samlas in löpande allteftersom de tillförs

systemen. På så sätt kommer mycket detaljerade uppgifter att kunna tas fram

om kön, ålder och annat som registreras. Även uppgifter från de myndigheter

som kommer efter polisen i rättskedjan kommer att registreras.

Den kriminalstatistik som finns tillgänglig i dag avseende misshandelsbrott

är redan i viss utsträckning köns- och åldersuppdelad. Det går t.ex. att se

om brottet riktats mot man eller kvinna. Det går också att se om brottet

riktats mot barn i åldern 0-6 eller mot barn i åldern 7-14 år. Från och med

den 1 januari 1999 är även statistiken avseende olaga hot och ofredande

uppdelad i fråga om kön och ålder. I fråga om ålder särredovisas dock

endast gruppen under 18 år.

Utskottet har tidigare tagit ställning till motionsönskemål avseende stati-

stiken över våld mot kvinnor. Senast skedde det i samband med att utskottet

behandlade regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid (bet.

1997/98:JuU13 s. 34). Utskottet delade regeringens uppfattning i den då

aktuella propositionen, nämligen att kriminalstatistiken borde vara

könsupp- delad både i fråga om gärningsman och offer och att den kan behöva

kom- pletteras med annan information. Hit hörde enligt utskottets mening

t.ex. frågor om skadestånd. Utskottet uttalade vidare att det då pågående

arbetet inom BRÅ med att förbättra kriminalstatistiken och ta fram ett nytt

brotts- kodningssystem samt att skapa möjligheter att följa flödet inom

rättsväsendet var mycket angeläget. Med hänsyn till det pågående arbetet

ansåg utskottet att riksdagen inte behövde ta något initiativ i frågan.

Utskottet vill till att börja med understryka vikten av att

rättsstatistiken är utformad så att den kan tjäna som underlag för beslut i

olika frågor. Utskottet ser det därför som glädjande att statistiken redan

i viss utsträckning är köns- och åldersuppdelad. När det gäller

åldersfördelningen vore det dock önskvärt med möjligheter till en mer

fingraderad redovisning. Som utskottet framhöll våren 1998 bör statistiken

också kunna ge annan information, t.ex. om ska- destånd. Utskottet ser

därför med tillförsikt fram mot resultatet av det arbete som bedrivs.

Utskottet utgår från att beredningen av BRÅ:s rapport bedrivs med

erforderlig skyndsamhet.

Vad gäller möjligheterna att följa flödet inom rättsväsendet anser

utskottet - också det i likhet med vad utskottet anförde våren 1998 - att

det är mycket angeläget. Som framgår av budgetpropositionen är också

regeringen av den uppfattningen, och frågan kommer att tas upp i en

arbetsgrupp inom Rege- ringskansliet.

När det sedan gäller möjligheterna för rättsväsendets myndigheter att

kommunicera med varandra genom ett gemensamt ärendehanteringssystem vill

utskottet till att börja med erinra om det självklara faktum att myndighe-

terna är självständiga och att de ärendehanteringssystem som finns eller

byggs upp i första hand naturligtvis bör utformas så att de tillgodoser de

behov som finns inom vederbörande myndighet. Som motionärerna påpekar finns

naturligtvis - särskilt i fråga om myndigheter som ligger nära varandra i

rättskedjan - ett intresse av goda möjligheter till kommunikation. Det

finns emellertid knappast något egenvärde i ett för hela rättsväsendet

gemensamt ärendehanteringssystem. Vad som kan och bör göras i fråga om

förbättrade kommunikationsmöjligheter är en fråga för RIF-rådet, där de

inblandade myndigheterna är representerade. Frågan om hur myndigheterna

skall kom- municera med varandra bör avgöras av de närmast berörda.

Utskottet känner ingen oro för att hithörande frågor inte får den

uppmärksamhet i RIF-rådet som de förtjänar. I sammanhanget vill utskottet

erinra om att rådets verk- samhet skall utvärderas av regeringen under

nästa år.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att de önskemål som motionärer- na

för fram antingen redan genomförts eller är föremål för åtgärder i en eller

annan form. Motionsönskemålen får i stort anses vara tillgodosedda. Motio-

nerna Ju721 och Ju905 i här aktuella delar avstyrks.

Rättsmedicinalverket

Rättsmedicinalverket är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk,

rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning

sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet. I praktiken

går verksamheten ut på att sörja för att domstolarna har teknisk

(medicinsk) bevisning i brottmål och faderskapsmål och ett fullgott

underlag för på- följdsbestämningen i brottmål i form av t.ex.

rättspsykiatriska under- sökningar. Rättsmedicinalverket skall genom sin

verksamhet medverka till att skapa goda förutsättningar för rättssäkerhet

och effektivitet inom rätts- väsendet.

Inom Rättsmedicinalverkets område förekommer såväl anslagsfinansierad som

uppdragsfinansierad verksamhet.

Ansvaret för Rättsmedicinalverket övergick den 1 juli 1999 från Socialde-

partementet till Justitiedepartementet.

Regeringen gör bedömningen att de mål som statsmakterna uppställt för

budgetåret 1998 i allt väsentligt har kunnat infrias. Utskottet konstaterar

att det inte framkommit något som talar mot regeringens bedömning.

En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1998 visar att

Rättsmedicinalverkets utgifter inom den anslagsfinansierade verksamheten

överstigit anslaget med 6,26 miljoner kronor som hämtats från det ackumule-

rade anslagssparandet. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande

budgetår visar enligt regeringen att verkets utgifter kommer att överstiga

anslaget med omkring 8 miljoner kronor. Det ackumulerade anslagssparandet

som vid utgången av år 1998 uppgick till 7,17 miljoner kronor kommer att

användas under innevarande år för att möta de utgifter som inte täcks av

anslaget.

Av budgetpropositionen framgår att antalet rättspsykiatriska undersök-

ningar varit fortsatt högt under år 1998. Under året utfördes 609 sådana

undersökningar, vilket är omkring 15 % över den genomsnittliga nivån under

1990-talet. Domstolarnas efterfrågan på rättspsykiatriska undersökningar

har ökat under innevarande år och beräknas uppgå till omkring 650 under

1999. Antalet av Rättsmedicinalverket utfärdade läkarintyg enligt 7 § lagen

(1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. uppgick under år

1998 till 1 841, vilket motsvarar nivån under senare år. Denna nivå bedöms

kvarstå under de närmaste åren.

Regeringen föreslår att ramanslaget för Rättsmedicinalverket ökas en-

gångsvis med 2,6 miljoner kronor för år 2000. Vidare ökas anslaget med

kompensation för bl.a. ökade löner och kostnader och justeringar avseende

kompensation för premier till avtalsförsäkringarna. Sammanlagt tillförs

anslaget drygt 14,2 miljoner kronor.

Regeringen föreslår sålunda ett ramanslag för Rättsmedicinalverket för

budgetåret 2000 om 183 549 000 kr.

I motion Ju911 (m) begärs en anslagshöjning med 5 miljoner kronor för att

täcka kostnaderna för det ökande antalet rättspsykiatriska undersökningar.

Rättsmedicinalverket bör enligt motionärerna också få vissa nya arbetsupp-

gifter såvitt gäller frågan om innehav av vapenlicens.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

I motion Ju201 (m) begärs att s.k. forensiska DNA-analyser skall koncen-

treras till ett enda laboratorium i Sverige.

DNA-analyser inom rättsväsendet utförs för närvarande vid två laboratori-

er i landet. Det är dels Rättsmedicinalverkets rättsgenetiska avdelning som

är lokaliserad till Universitetssjukhuset i Linköping, dels Statens

kriminaltek- niska laboratorium (SKL), som tillhör polisväsendet.

Vid Rättsgenetiska avdelningen utförs huvudsakligen faderskapsundersök-

ningar med användande av DNA-baserade metoder. Vissa personidentifie-

ringar med användande av DNA-teknik har under år 1998 utförts åt Rättsme-

dicinalverkets rättskemiska och rättsmedicinska avdelningar. SKL utför

kriminaltekniska laboratorieundersökningar åt rättsväsendet. I detta krimi-

naltekniska arbete utförs också DNA-undersökningar.

Rättsgenetiska avdelningen och SKL utför således undersökningar på olika

områden. Att båda laboratorierna sysslar med DNA-analyser beror, enligt vad

utskottet inhämtat, på historiska orsaker. Såväl Rättsgenetiska avdel-

ningen som SKL var väl etablerade innan DNA-tekniken fanns och det var

naturligt för båda att tillägna sig denna nya teknik när den kom.

Utskottet utesluter inte att det kan finnas fördelar med att koncentrera

DNA-analysverksamheten inom rättsväsendet på det sätt motionärerna föror-

dat. Utskottet saknar dock nu underlag för att förorda några åtgärder i den

riktningen och avstyrker motion Ju201.

Gentekniknämnden

Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en etiskt försvarbar och

säker användning av gentekniken så att människors och djurs hälsa samt

miljön skyddas. Nämnden har vidare till uppgift att sprida kunskap om den

gentekniska utvecklingen.

Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1998 framgår att nämnden har

verkat för att verksamhetsmålet skall uppnås genom att bl.a. avge

yttranden, utarbeta informationsskrifter och anordna konferenser.

Regeringen uttalar sig inte i budgetpropositionen om huruvida nämnden

uppfyllt uppställda mål. Dock anser regeringen att omfattningen av Gentek-

niknämndens verksamhet är väl avvägd. Det har enligt utskottets mening inte

framkommit något som talar mot regeringens bedömning.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till Genteknik-

nämnden anvisar ett ramanslag på 2 601 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

I motion MJ513 (kd) begärs att en konsumentrepresentant skall ingå i

Gentekniknämnden.

Gentekniknämnden består av en ordförande, en vice ordförande och 14 andra

ledamöter. För varje annan ledamot än ordföranden och vice ordföran- den

finns en personlig ersättare. Ledamöter och ersättare utses av regeringen

för en tid av högst tre år.

Ordföranden och vice ordföranden skall vara jurister och ha domarerfa-

renhet. Sju ledamöter skall vara riksdagsledamöter och en ledamot etiskt

sakkunnig. Av de övriga sex ledamöterna utses två på förslag av Skogs- och

jordbrukets forskningsråd, två på förslag av Naturvetenskapliga forsknings-

rådet, en på förslag av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

och en på förslag av Medicinska forskningsrådet.

En parlamentarisk kommitté utreder för närvarande frågor om biotekniken i

samhället (dir. 1997:120). Kommittén, som har antagit namnet Bioteknik-

kommittén, lade i maj 1999 fram delbetänkandet Gentekniknämnden (SOU

1999:70). Betänkandet berör Gentekniknämndens uppgifter och sammansätt-

ning. I betänkandet konstaterar kommittén att det finns ett flertal

grupper, t.ex. konsumenter, som har ett stort intresse av nämndens

verksamhet. Att bereda intressegrupperingar representation i nämnden skulle

dock medföra att nämnden blev så stor att den inte skulle kunna fungera på

ett bra sätt. Kommittén framhåller vidare att ingen av de myndigheter som

handlägger genteknikfrågor har någon intresserepresentation i sin ledning.

Kommittén föreslår därför inte någon representation för konsumenter eller

andra intres- senter i Gentekniknämnden.

Enligt vad utskottet inhämtat avser Bioteknikkommittén att återkomma till

frågan om intresserepresentation i sitt slutbetänkande som skall lämnas den

1 december år 2000.

Utskottet ser ingen anledning att ta ställning till frågan om konsumentre-

presentation i Gentekniknämnden förrän Bioteknikkommittén slutfört sitt

arbete och avstyrker motion MJ513.

Brottsoffermyndigheten

Inledning

Brottsoffermyndighetens övergripande mål och uppgifter är att tillförsäkra

den enskilde rättstrygghet och rättssäkerhet, att främja brottsoffers

rättighe- ter, att bevaka deras behov och intressen samt att verka för att

den som är berättigad till brottsskadeersättning får sådan. Myndigheten

skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning enligt

brottsskadelagen (1978:413) och ärenden om bidrag från brottsofferfonden.

Vid myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om

brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av frågor om bidrag ur

brottsofferfonden.

Resultatuppföljning

För Brottsoffermyndigheten gällde för år 1998 följande verksamhetsmål.

Minst 70 % av brottsskadeärendena skulle med bibehållen kvalitet handläg-

gas inom tre månader. Vidare skulle ärendebalansen i fråga om brottsskade-

ersättning minska. De organisationer och projekt som bedömdes kunna tillfö-

ra brottsoffer störst nytta skulle beviljas bidrag ur brottsofferfonden.

Projekt inriktade mot våld mot kvinnor skulle därvid prioriteras.

Brottsoffermyndig- heten skulle vidare prioritera informationsinsatser som

bidrar till att sprida kunskap om brottsoffers rättigheter.

Under år 1998 inkom 5 386 brottsskadeärenden, vilket är en ökning jäm- fört

med året innan med ca 8 %. Under första halvåret 1999 ökade antalet

inkommande ärenden med 20 % jämfört med samma period 1998, sannolikt till

följd av vidtagna informationsinsatser. Enligt Brottsoffermyndigheten är

ökningen inte tillfällig.

Målet att handlägga 70 % av ärendena inom tre månader har inte uppnåtts.

Inte heller målet att ärendebalansen skall minska har uppnåtts; antalet

balan- serade ärenden ökade med 303 och uppgick vid årets slut till 1 780.

Antalet avgjorda ärenden under år 1998 var 5 083, vilket är en minskning

med 3,5 %. Regeringen anför att detta kan förklaras med att

Brottsoffermyndighetens personalomsättning varit ovanligt hög, 33 % mätt i

antalet nyanställda i förhållande till antalet anställda. Myndigheten har

dock enligt regeringen vidtagit åtgärder för att rekrytera ny och behålla

redan anställd personal.

De medel som influtit genom regressverksamheten har under år 1998 mer än

fördubblats. Under samma period har utredningsarbetet fördjupats när det

gäller den skadelidandes försäkringsförhållanden och den skadeståndsskyldi-

ges betalningsförmåga. Detta arbete torde enligt regeringen vara den huvud-

sakliga förklaringen till att summan av utbetalda brottsskadeersättningar

har minskat med 20 % under år 1998.

Regeringen bedömer att Brottsoffermyndighetens arbete har den inriktning

som statsmakterna bestämt och att målen som uppställts för verksamheten i

allt väsentligt har uppfyllts. Myndigheten har i och för sig inte uppnått

verk- samhetsmålen såvitt avser handläggningen av brottsskadeärenden. De

bak- omliggande orsakerna har dock identifierats och åtgärder har

vidtagits. Rege- ringen anför sammanfattningsvis att myndigheten drivs på

ett effektivt sätt med god kvalitet.

Utskottet ser med oro på att antalet avgjorda brottsskadeärenden under år

1998 minskat jämfört med föregående år och att ärendebalansen ökat.

Brottsoffermyndigheten har en central funktion när det gäller stöd till dem

som drabbats av brott, och det är därför av stor vikt att

brottsskadeärenden handläggs effektivt, snabbt och med hög kvalitet. Som

regeringen anfört kan nedgången i antalet avgjorda ärenden bero på

Brottsoffermyndighetens höga personalomsättning. Brottsoffermyndigheten har

vidtagit vissa åtgärder för att komma till rätta med detta problem.

Riksdagen har på tilläggsbudget för år 1999 nyligen beslutat att tillföra

anslaget 1 miljon kronor.

När det gäller regressverksamheten och den fördjupade utredningen i

brottsskadeärendena ser utskottet liksom tidigare (1998/99:JuU1 s. 50)

posi- tivt på de redovisade uppgifterna.

Utskottet har inte funnit något som motsäger regeringens bedömning att

Brottsoffermyndigheten drivs på ett effektivt sätt med god kvalitet.

Anslaget

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till Brottsoffer-

myndigheten anvisar ett ramanslag på knappt 15 miljoner kronor. Det före-

slagna anslaget innefattar bl.a. en höjning av ramen om 1 650 000 kr som

Brottsoffermyndigheten har begärt för att kunna uppnå fastställda verksam-

hetsmål; myndigheten avser bl.a. att anställa ytterligare tre personer.

Rege- ringen konstaterar att det behövs kompetent personal för att uppnå de

mål som gäller för myndighetens verksamhet och att den begärda höjningen

bör medges i syfte att skapa förutsättningar för att rekrytera och behålla

sådan personal.

I motion Ju907 (kd) begärs en höjning av anslaget med ytterligare 3 miljo-

ner kronor för att förbättra arbetssituationen vid Brottsoffermyndigheten

och ge myndigheten möjlighet att leva upp till målen för verksamheten. I

motion Ju910 (fp) begärs en höjning av anslaget med ytterligare 16 miljoner

kronor, varav 6 miljoner kronor för att göra det möjligt att anställa 50

brottsoffer- assistenter och 10 miljoner kronor för att förbättra

möjligheten att bedriva vittnesstödsprojekt ute i landet.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Finansiering av brottsofferfonden

Brottsofferfonden inrättades den 1 juli 1994. Fondens medel skall användas

för verksamhet som gagnar brottsoffer. Bidrag från fonden får lämnas för

att stödja ideella organisationer som verkar på brottsofferområdet samt för

pri- vat och offentlig verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag ur fonden

kan även lämnas för forskning, utbildning och information i

brottsofferfrågor. Brottsofferfonden administreras av

Brottsoffermyndigheten.

Brottsofferfonden finansieras genom att den som döms för brott som har

fängelse i straffskalan skall åläggas att betala en avgift till fonden.

Avgiften höjdes den 1 juli 1999 genom ett beslut av riksdagen från 300 till

500 kr (1998/99:JuU4y, 1998/99:FiU27, rskr. 249). Vidare skall den som

verkställer fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk

kontroll vanligen betala en avgift om 50 kr per dag till fonden, dock högst

3 000 kr.

När fonden inrättades tillfördes den även medel som frigjordes genom att

ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt för arbete och annan

syssel- sättning sänktes med 20 %. Sänkningen innebar att medel motsvarande

12,4 miljoner kronor frigjordes. Genom ett regeringsbeslut tillfördes

fonden drygt 3,3 miljoner kronor av detta belopp. Återstoden av de medel

som motsvara- des av den sänkta ersättningen användes till annan

brottsofferrelaterad verk- samhet. Sedermera har ersättningarna till de

intagna sänkts permanent till den nivå som kom att gälla efter det att det

nämnda avdraget gjorts.

I motion Ju723 (m) förespråkas en ordning innebärande att de intagna i

kriminalvårdsanstalterna skall vara med och finansiera brottsofferfonden.

Motionärerna framhåller att de intagnas ersättning nu höjts, varför det kan

vara dags att åter ta upp frågan om ett 20-procentigt avdrag på

ersättningen.

Kriminalvårdsstyrelsen beslutade i april 1999 om nya föreskrifter om er-

sättningar till intagna i anstalt och häkte (KVVFS 1999:4). Författningen

trädde i kraft den 1 juni i år. De nya föreskrifterna innebär bl.a. att

normaler- sättningen för intagen som deltar i arbete eller utbildning höjts

från 8 kr 50 öre till 9 kr per timme. Vidare har rätt till ersättning för

obekväm arbetstid, övertidsersättning och helgersättning införts.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare tagit ställning till liknande

yrkan- den, senast i samband med behandlingen av 1999 års vårproposition

(1998/99:JuU4y s. 3). Utskottet avstyrkte därvid motionskraven huvudsakli-

gen med hänvisning till att det inte fanns ekonomiska skäl som talade för

en sådan ordning som motionärerna föreslog eftersom brottsofferfonden genom

höjningen av brottsofferavgiften skulle komma att tillföras betydande

medel. - Höjningen beräknades tillföra fonden knappt 9 miljoner kronor per

år (prop. 1998/99:100 s. 90).

Under år 1998 uppgick brottsofferfondens intäkter till drygt 16,7 miljoner

kronor. Av dessa inkom 10,1 miljoner kronor i avgifter till

Rikspolisstyrel- sen, som fungerar som uppbördsmyndighet för

brottsofferfonden. Intäkterna till fonden från dem som betalar avgifter för

att verkställa fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk

kontroll uppgick till ca 3,2 miljoner kronor. Totalt beslutades att omkring

12,2 miljoner kronor skulle delas ut till olika bidragstagare.

Som utskottet tidigare framhållit är det angeläget att brottsofferfonden

har tillgång till erforderliga medel för sin verksamhet. Brottsofferfonden

får genom den höjning av brottsofferavgiften som beslutats ett betydande

till- skott. Utskottet vidhåller sin uppfattning att det för närvarande

inte finns ekonomiska skäl som talar för en sådan ordning som motionärerna

föreslår. Utskottet avstyrker motion Ju723 i denna del.

I motion Ju723 begärs vidare att förbudet mot utmätning i en intagens ar-

betsersättning i 45 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL)

skall avskaffas.

I 45 § andra stycket KvaL finns ett generellt förbud mot att utmäta arbets-

ersättning som för intagens räkning innestår hos kriminalvårdsmyndighet.

Vid behandlingen av budgetpropositionen för år 1998 ansåg utskottet att

frågan om en effektivare indrivning av avgifter till brottsofferfonden

borde utredas, lämpligen inom ramen för Brottsofferutredningen. Bakgrunden

till ställningstagandet var att personer som dömts till fängelsestraff i

praktiken kan komma att slippa betala avgiften eftersom möjligheterna till

indrivning från dem är begränsade (1997/98:JuU1 s. 76 f).

Brottsofferutredningen kom därefter i sitt betänkande Brottsoffer - Vad har

gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40) fram till att det från brottsoffer-

synpunkt inte fanns tillräckliga skäl att upphäva utmätningsförbudet i 45 §

andra stycket KvaL. I sina överväganden anförde utredningen bl.a. följande:

Utredningen anser det vara principiellt tveksamt att frångå de allmänna

exe- kutionsrättsliga reglerna om löneutmätning i utsökningsbalken (UB) och

utgår således från att de regler som gäller vid utmätning av lön också

skall gälla för dem som är intagna i kriminalvårdsanstalt. Enligt 7 kap. 5

§ första stycket UB undantas från utmätning av lön ett förbehållsbelopp som

bestäms varje år med ledning av ett normalbelopp. Detta anses innefatta

alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad. För år 1998 utgjorde

normalbeloppet 892 kr per vecka. En intagen i kriminalvårdsanstalt tjänade

normalt sett mellan 280 kr och 340 kr per vecka. Även om det särskilda

utmätningsförbu- det inte fanns skulle utmätning därför inte kunna bli

aktuell om inte den intagne har andra inkomster. Vidare är det enligt

utredningen svårt att moti- vera att brottsofferavgiften skall ha företräde

framför fordringar avseende underhållsbidrag. Slutligen bör det enligt

utredningen beaktas att de som döms till kortare fängelsestraff, med hänsyn

till handläggningstiden hos Rikspolisstyrelsen, redan skulle ha avtjänat

sina straff innan en eventuell utmätning skulle kunna verkställas. Det

skulle därför inte bli fråga om några större belopp som tillfördes

brottsofferfonden om utmätning till förmån för brottsofferavgiften tilläts.

Regeringen behandlade frågan i 1999 års vårproposition (prop. 1998/99:100

s. 91). Regeringen anförde att den inte såg några skäl att göra någon annan

bedömning än den Brottsofferutredningen gjort.

Utskottet behandlade frågan vid beredningen av vårpropositionen

(1998/99:JuU4y s. 3 f). Utskottet uttryckte därvid förståelse för att det

kan uppfattas som stötande att de som döms till fängelse, i realiteten de

grövre brottslingarna, kan undgå att betala avgiften till

brottsofferfonden. Utskottet ställde sig också tveksamt till en del av de

skäl som Brottsofferutredningen anfört. Till exempel föreföll det enligt

utskottet inte rimligt att räkna med ett förbehållsbelopp som innefattar

kostnader för mat och vissa personliga ut- gifter eftersom staten betalar

sådana kostnader under anstaltsvistelsen. Andra skäl vägde enligt utskottet

tyngre. Framför allt var utskottet inte berett att mer allmänt öppna för

utmätning i de intagnas ändå låga ersättning. Utskottet ville också peka på

de prioriteringar som i sådana fall, som utredningen anmärkt, måste göras.

Sammanfattningsvis delade utskottet alltså regeringens bedömning att

utmätningsförbudet inte bör upphävas.

Utskottet ser inga skäl att frångå sina tidigare uttalanden i frågan och

av- styrker motion Ju723 i denna del.

Ersättning för skador på grund av brott

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen för

skador på grund av brott. Utgifterna på anslaget är huvudsakligen beroende

av antalet beviljade ansökningar om brottsskadeersättning och ersättningar-

nas storlek. Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten.

Under budgetåret 1998 utbetalades drygt 48 miljoner kronor i brottsskade-

ersättning. Merparten avsåg ersättning för personskador; endast 0,6

miljoner kronor utgick som ersättning för sak- och förmögenhetsskada.

Under år 1998 sjönk summan av utbetalda ersättningar med 20 %, huvud-

sakligen till följd av det fördjupade utredningsarbete som nämnts ovan i

avsnittet om Brottsoffermyndigheten. Det fanns därmed, antogs det, utrym-

me för en tillfällig minskning av anslaget med 20 miljoner kronor för år

1999. Anslaget uppgår därefter till drygt 55 miljoner kronor.

Under första halvåret 1999 ökade emellertid summan av utbetalda ersätt-

ningar med 60 % jämfört med samma period 1998. Brottsoffermyndigheten

bedömer nu att belastningen på anslaget under år 1999 kommer att öka med 46

% jämfört med år 1998. Enligt utgiftsprognosen beräknas anslagsförbruk-

ningen uppgå till 73 miljoner kronor. Ökningen beror på det ökade antalet

inkomna ärenden och att myndigheten till följd av detta har minskat det

fördjupade utredningsarbetet för att begränsa den negativa

balansutveckling- en.

Utskottet ser som framgått tidigare positivt på det fördjupade utrednings-

arbetet. Det är angeläget att detta arbete fortsätter och inte som nu sker

mins- kas i omfattning.

Regeringen föreslår att riksdagen för år 2000 anvisar ett anslag på 74,5

miljoner kronor till anslaget Ersättning för skador på grund av brott. Däri

ingår en sänkning av anslagets ram med totalt 1 850 000 kr för finansie-

ring av bl.a. höjningen av anslaget till Brottsoffermyndigheten.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Rättshjälpskostnader m.m.

Inledning

Den 1 december 1997 trädde en ny rättshjälpslag (1996:1619) i kraft. Lagen

beslöts av riksdagen år 1996 (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr.

1996/97:55). Den nya lagen har till grundläggande syfte att ge rätts- skydd

åt dem som inte kan få bistånd på annat sätt. Den skall dessutom såväl

förenkla förfarandet som åstadkomma stora besparingar i statens utgifter

för rättshjälp.

Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till rättsskyddet, dvs. den som har

en rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd, som täcker den aktuella

rättsliga angelägenheten, får inte beviljas rättshjälp. Vidare innebär

lagen att den som inte har rättsskydd av ifrågavarande slag men som borde

ha haft det med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina

personliga och eko- nomiska förhållanden får beviljas rättshjälp endast om

det finns särskilda skäl. Som en allmän förutsättning för att rättshjälp

skall beviljas gäller att det, med hänsyn till angelägenhetens art och

betydelse samt tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt, är

rimligt att staten bidrar till kostna- derna.

Enligt rättshjälpslagen är inkomstgränsen för rättshjälp 260 000 kr i

årsin- komst. Lagen föreskriver också att rådgivning i minst en timme som

huvud- regel är en förutsättning för att rättshjälp skall beviljas. Vidare

innebär lagen bl.a. att biträdesbehovet är avgörande för om rättshjälp

skall beviljas och att biträde enligt rättshjälpslagen normalt skall få

ersättning för högst 100 timmars arbete. På det familjerättsliga området

medför den nya lagen inskränkningar i möjligheterna att få rättshjälp i

vissa äktenskapsskillnads- mål och att en ny form av bistånd benämnd

ersättningsgaranti införts vid bodelning.

Anslaget

Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 §

rättegångsbalken, lagen (1988:609) om målsägandebiträde och

rättshjälpslagen (1996:1619) skall utgå av allmänna medel. Därutöver skall

från anslaget betalas de kost- nader som enligt lagen (1996:1620) om

offentligt biträde skall betalas av allmänna medel, dock med undantag för

vissa ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen (1991:572) om

särskild utlänningskontroll. De faktorer som styr kostnaderna är framför

allt antalet ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad,

ersättningsnivån till biträden och offentliga försvarare samt den andel av

rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande.

Regeringen bestämmer den timkostnadsnorm som ligger till grund för er-

sättning för arbete på rättshjälpsområdet. Ersättningen till offentliga

försvara- re regleras också i viss utsträckning med hjälp av taxor. För

närvarande finns en taxa för ersättning till offentliga försvarare i vissa

brottmål i tingsrätt och hovrätt. Taxan är fastställd i DVFS 1998:9. Taxor

beslutas av Domstolsver- ket på grundval av timkostnadsnormen. Regeringen

har fastställt timkost- nadsnormen för år 2000 till 860 kr exklusive

mervärdesskatt (1 075 kr inklu- sive mervärdesskatt).

Regeringen föreslår att riksdagen till Rättshjälpskostnader m.m. för bud-

getåret 2000 anvisar ett ramanslag om 802 396 000 kr.

I motion Ju910 (fp) yrkas att anslaget skall höjas med 50 miljoner kronor.

Beloppet motsvarar kostnaderna för att återställa de rättshjälpsförmåner

som utgick före den nuvarande rättshjälpslagens införande.

Yrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

De allmänna advokatbyråerna

Under riksmötet 1998/99 bemyndigade riksdagen regeringen att avveckla de

allmänna advokatbyråerna (bet. 1998/99:JuU1, rskr. 1998/99:80).

Regeringen gav i december 1998 Domstolsverket i uppdrag att på affärs-

mässiga grunder avveckla de allmänna advokatbyråerna. Enligt vad utskottet

inhämtat är avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna numera genom- förd.

Det återstår för Domstolsverket att avge en slutrapport över avveck-

lingen.

I en rapport (RRV 30-1999-0503) till Domstolsverket har Riksrevi-

sionsverket framfört synpunkter på hanteringen av avvecklingen. Riksrevi-

sionsverket har därvid framfört kritik av bl.a. redovisningsteknisk natur.

Enligt vad regeringen upplyser i budgetpropositionen har Riksrevisionsver-

ket till Domstolsverket framfört synpunkten att Domstolsverkets dokumen-

tation avseende övervägandena i fråga om affärsmässighet varit bristfällig.

Riksrevisionsverket har också, enligt vad regeringen upplyser, bl.a. haft

synpunkter på det sätt Domstolsverket avyttrat statliga fordringar och

tecknat överlåtelseavtal.

Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.

Från anslaget har hittills betalats en rad kostnader för rättsväsendet

såsom ersättningar till vittnen, parter och rättegångsbiträden samt

kostnader för statens rättegångar.

Det har varit svårt att prognostisera utgifterna för det hittillsvarande

ansla- get F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet. Vid flera tillfällen

har anslaget överskridits och extra medel begärts på tilläggsbudget. I

budgetpropositionen för år 1999 anmälde regeringen att den inlett en

översyn av anslaget. Under riksdagsbehandlingen uttalade utskottet att en

ändring av anslagets konstruk- tion borde övervägas (bet. 1998/99:JuU1 s.

16).

Regeringen föreslår i årets budgetproposition att anslaget Diverse kostna-

der för rättsväsendet avvecklas och delas upp fr.o.m. år 2000. Det nya

ansla- get F 7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. kommer att

disponeras av Justitiekanslern och anslaget kommer att bestå av de

anslagsposter som Jus- titiekanslern belastade på anslaget F 7 Diverse

kostnader för rättsväsendet. Det rör främst kostnader för ersättning vid

frihetsberövanden och förunder- sökning i tryck- och yttrandefrihetsmål.

Myndigheter från olika departements ansvarsområden har tidigare haft

möjlighet att rekvirera medel från anslaget F 7 Diverse kostnader för

rättsvä- sendet. Då anslaget nu avvecklas föreslår regeringen att medel

tillförs de departement, vilkas myndigheter utnyttjat anslaget de tre

senaste åren.

Regeringen prognostiserar att utgifterna för 1999 på anslaget F 7 Diverse

kostnader för rättsväsendet kommer att uppgå till knappt 29 miljoner

kronor. Anslagssparandet som vid ingången av år 1999 uppgick till 9

miljoner kronor beräknas bli förbrukat i sin helhet. Anslagssparande eller

utnyttjad kredit på F 7 Diverse kostnader för rättsväsendet överförs till F

7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. år 2000.

I budgetpropositionen upplyser regeringen vidare att den under år 2000 av-

ser att göra en närmare bedömning av hur det nya anslaget skall beräknas i

framtiden, bl.a. med anledning av beräknade kostnadsökningar till följd av

den nya lagen (1998:714) om frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.

Utskottet konstaterar att anslaget nu erhållit en ny konstruktion. Om denna

är ägnad att leda till säkrare utgiftsprognoser är för närvarande inte helt

lätt att bedöma - de oförutsedda utgifterna under tidigare år har inte

sällan hän- fört sig till Justitiekanslerns ansvarsområden. Utskottet

konstaterar dock med tillfredsställelse att regeringen avser att redan

under det kommande budget- året göra en närmare översyn av anslagets

storlek.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till det nya ansla-

get Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. anvisar ett ramanslag om 10

399 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Avgifter till vissa internationella sammanslutningar

Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonferensen för internationell

pri- vaträtt, Internationella institutet i Rom för unifiering av

privaträtten (UNIDROIT), Association Internationale des Hautes

Jurisdictions Administ- ratives samt Bernunionen (WIPO = World Intellectual

Property Organiza- tion).

Från anslaget betalas också bidrag till Helsingfors kriminalpolitiska

institut och till Nordiska samarbetsrådet för kriminologi. Även bidrag till

vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till

Justitiedepartementet betalas från anslaget.

I budgetpropositionen föreslår regeringen en minskning av anslaget med 1

750 000 kr. Anledningen härtill är att kostnader för centrala funktioner i

Schengens informationssystem i fortsättningen kommer att betalas över

anslaget A 1 Polisorganisationen.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget

Avgifter till vissa internationella sammanslutningar anvisar ett ramanslag

på 6 606 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Bidrag till brottsförebyggande arbete

Inledning

Från anslaget ges bidrag till brottsförebyggande arbete. Medlen disponeras

av BRÅ, som övertagit denna uppgift från Kommittén för brottsförebyggan- de

arbete, KBA.

Resultatuppföljning

Med stöd av bl.a. KBA och de medel som kommittén förfogat över har lo- kala

brottsförebyggande råd inrättats i cirka en tredjedel av landets kommu-

ner. Under år 1999 har BRÅ fortsatt arbetet med att aktivt verka för att

lokalt brottsförebyggande arbete organiseras och bedrivs på lämpligt sätt.

Av rege- ringens redovisning framgår att särskilda satsningar gjorts i

några kommuner för att utveckla det brottsförebyggande arbetet.

Inriktningen har varit att stimulera ett problemorienterat arbete.

Regeringen hänvisar också till att KBA redovisat uppfattningen att det är

förenat med särskilda svårigheter att bygga upp ett fungerande brottsföre-

byggande arbete i storstäderna. BRÅ har därför sökt stärka det brottsföre-

byggande arbetet i dessa städer, bl.a. genom att prioritera vissa

ansökningar om ekonomiskt stöd.

Regeringen konstaterar att många lokala brottsförebyggande råd nyligen har

startat eller står i begrepp att starta sin verksamhet, och att dessa

samar- betsorganisationer i ett uppbyggnadsskede behöver visst fortsatt

nationellt stöd.

Målet med användningen av de medel som är disponibla under detta anslag är

självklart att i så hög utsträckning som möjligt förebygga brott. Frågan om

medlen i det perspektivet använts på ett effektivt sätt låter sig inte

besvaras helt lätt. Däremot står det helt klart för utskottet att de

satsningar som redovi- sas av regeringen är välgrundade. Utskottet har

således inga invändningar mot hur medlen för brottsförebyggande arbete

hanterats.

Anslaget

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen för budgetåret 2000

till anslaget Bidrag till brottsförebyggande arbete anvisar ett ramanslag

på 7,6 miljoner kronor, varav 400 000 kr utgör en engångshöjning för år

2000.

I motion Ju907 (kd) begärs en höjning av anslaget med 37 miljoner kronor.

Med höjningen vill motionärerna finansiera dels en kampanj om föräldrars

betydelse i det brottsförebyggande arbetet, dels en samordning av olika

brottsförebyggande projekt, dels brottsförebyggande projekt i kommunerna.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Lokalt brottsförebyggande arbete

Flera motioner tar upp frågor som berör det lokala brottsförebyggande arbe-

tet. I motionerna Ju721 (m, kd, c, fp, mp), Ju901 (m) och Ju910 (fp)

betonas vikten av att stadsmiljöerna är trygga. I den sistnämnda motionen

under- stryks också vikten av frivillig samverkan. I motionerna Ju731 (c)

och Ju738 (kd) begärs att riksdagen skall uttala sig till förmån för ett

par brottsförebyg- gande projekt, en offensiv mot våld respektive ett

projekt som går ut på att förebygga brott bland ungdomar i Norrköping. I

motion Ju907 (kd) anförs vidare att polisen bör vara mer aktiv i arbetet

med att förebygga drogmiss- bruk bland ungdomar. Slutligen begärs i motion

Bo231 (c) att kommunala trygghetsplaner skall inrättas i kommunerna.

År 1996 beslutade regeringen om ett nationellt brottsförebyggande pro-

gram, Allas vårt ansvar (Ds 1996:59). Samtidigt tillsattes KBA för att ge-

nomföra programmet. En grundtanke i programmet är att regeringen skall

främja det lokala brottsförebyggande arbetet. Programmet skall ligga till

grund för ett rådslag med bl.a. kommunerna, och avsikten är att få del av

kommunernas erfarenheter av lokalt arbete och deras syn på uppläggningen

och inriktningen av den brottsförebyggande verksamheten. Frågor om orga-

nisation och arbetsuppgifter på lokal nivå skall ägnas särskild uppmärksam-

het.

I KBA:s direktiv påpekades särskilt att den skulle verka för att det lokala

brottsförebyggande arbetet organiserades på lämpligt sätt och för att

lokala brottsförebyggande program skulle antas. KBA skulle enligt

direktiven för- dela ekonomiskt stöd till brottsförebyggande verksamhet på

lokal nivå.

BRÅ har som framgår av det ovan anförda numera tagit över KBA:s ar-

betsuppgifter. I BRÅ:s årsredovisning för år 1998 finns en utförlig

beskriv- ning av olika brottsförebyggande projekt som BRÅ driver. Här kan

bl.a. nämnas att sex lokala ramprojekt startats under år 1998. Projekten

tar sikte på kommuner där kommunstyrelsen fattat beslut om att inrätta ett

lokalt brottsförebyggande råd, och tanken är att i alla delar främja det

lokala brotts- förebyggande arbetet. Andra projekt handlade om hur

brottsförebyggande arbete kan organiseras, hur arbetet i storstädernas

ytterområden kan främjas och hur skolorna kan engageras i det

brottsförebyggande arbetet.

I regleringsbrevet för år 1997 fick Boverket i uppdrag att - med utgångs-

punkt i regeringens brottsförebyggande program - inventera de kunskaper som

finns om hur planering och utformning av bebyggelseområden och av enskilda

byggnader påverkar brottsligheten. Erfarenheterna skall fortlöpande

förmedlas till kommuner, bygg- och bostadsbolag samt andra berörda myn-

digheter och organisationer.

Boverket har redovisat uppdraget i rapporten Brott, bebyggelse och plane-

ring. I rapporten ges exempel på hur man kan arbeta brottsförebyggande med

olika fysiska miljöer, bl.a. anförs att detaljplanen i kommunen kan

användas för att skapa fysiska miljöer som förebygger brott. Boverket anför

vidare att kommunerna har en viktig roll eftersom de förfogar över

instrument inom den fysiska planeringen. I rapporten sägs också att

samverkan i olika avseen- den är viktig för långsiktigt goda resultat.

Rapporten bereds i Regerings- kansliet.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden som tagit sikte på kom-

munala trygghetsplaner. Senast skedde det i samband med att utskottet be-

handlade budgetpropositionen för innevarande år (1998/99:JuU1 s. 58 f).

Utskottet hänvisade då till tidigare uttalanden där utskottet pekat på

stats- makternas ansvar för att skapa goda förutsättningar för det

brottsföre- byggande arbetet och att utskottet tidigare uttalat att

regeringen väl levt upp till det ansvaret. I övrigt går utskottets tidigare

ställningstaganden ut på att de brottsförebyggande insatserna på lokal nivå

bör organiseras så att det går att ta till vara enskilda medborgares,

ideella organisationers och andra privata initiativ samt åstadkomma en

effektiv samverkan mellan detta frivilliga arbete och de olika

myndigheternas åtgärder. Utskottet har samtidigt delat den uppfattning som

kom till uttryck i det nationella brottsförebyggande programmet att såväl

innehållet i som formerna för det lokala arbetet kom- mer att variera

beroende på lokala förhållanden och förutsättningar. Någon gemensam mall

för det lokala arbetet går alltså inte att skapa. I stället handlar det om

att på bästa sätt förvalta och utveckla lokala kunskaper och lokalt

engagemang för att finna den bästa formen för det brottsförebyggande arbe-

tet. Basen för detta kunde enligt utskottets mening vara ett lokalt

brottsföre- byggande råd eller en trygghetsplan. Utskottet har emellertid

ansett att det saknas anledning för riksdagen att uttala sig om hur det

lokala brottsförebyg- gande arbetet skall organiseras. Sådana beslut bör,

enligt den uppfattning utskottet gett uttryck för, fattas på lokal nivå.

Hösten 1998 såg utskottet ingen anledning att inta någon annan ståndpunkt i

frågan om hur det lokala brottsförebyggande arbetet bör planeras.

Även frågan om stadsmiljöns betydelse för brottsligheten behandlades i

budgetbetänkandet hösten 1998. Utskottet anförde att det är självklart att

exempelvis väl upplysta gångvägar och parkeringsplatser är ägnade att före-

bygga brott. Den rapport som Boverket på regeringens uppdrag sammanställt

gav också många goda exempel på vad som kan göras i detta avseende. Ut-

skottet noterade också att det ankommer på Boverket att förmedla de kun-

skaper som finns på området och att det inte enbart är kommunerna som skall

få del av de kunskaper som Boverket samlat in. Något initiativ från

riksdagen var således inte erforderligt, och utskottet avstyrkte de då

aktuella motion- syrkandena.

Utskottet har tidigare även haft att ta ställning till motionsyrkanden om

stöd till olika typer av projekt. Utskottet har avstyrkt sådana yrkanden

med hänvisning till att utskottet saknar underlag för att prioritera något

i och för sig angeläget projekt framför något annat (bet. 1997/98:JuU1 s.

85 f).

När det så gäller polisens del i arbetet med att förebygga drogmissbruk har

BRÅ i rapporten Ungdomar, droger och polisens insatser (BRÅ-rapport 1999:1)

gjort bedömningen att polisen inom ramen för närpolisverksamheten bör

utveckla samarbetet med skolor där brott och andra sociala problem

förekommer oftare än i andra skolor. För närvarande förefaller det enligt

BRÅ som om polisens brottsförebyggande resurser i stor utsträckning läggs

på skolor med relativt sett få problem. Om samarbetet i stället baseras på

kartläggningar och analyser av lokala förhållanden bör möjligheterna att

förebygga brott i skolor kunna öka. Polisens medverkan i skolornas drogfö-

rebyggande undervisning bör enligt BRÅ begränsas till områden där polisen

genom sin yrkesroll har den största kompetensen.

År 1998 tillkallades en narkotikakommission (dir. 1998:18). En av kom-

missionens uppgifter är att analysera polisväsendets arbetsmetoder och

eventuellt lägga fram förslag till förändringar. Uppdraget skall

slutredovisas före utgången av år 2000.

Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av att brottsförebyggande

arbete bedrivs på lokal nivå. De motionsönskemål som lagts fram vittnar

också om ett brett engagemang i dessa frågor. Utskottets grundinställning

avviker inte heller från motionärernas målsättning - alla vägar bör prövas

för att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det finns med andra ord

knap- past några motsättningar när det gäller målen.

När det sedan gäller vilka åtgärder som bör vidtas anser utskottet det vara

i det närmaste en självklarhet att lokalt brottsförebyggande arbete bör

bedrivas just på lokal nivå - lokala behov bör styra vad som bör göras.

Utskottet är således inte berett att förorda att riksdagen uttalar sig till

förmån för motions- önskemål som så tydligt handlar om sådant som lämpligen

bör behandlas ute i kommunerna. Det behövs alltså inte några

riksdagsuttalanden rörande stadsmiljöernas betydelse och möjligheterna att

inrätta kommunala trygg- hetsplaner.

Beträffande motionerna Ju731 och Ju738 vill utskottet tillägga att

priorite- ring av olika brottsförebyggande projekt är och fortsättningsvis

bör vara en fråga för beslutsfattare på lokal nivå, i förekommande fall med

stöd av BRÅ. Utskottet saknar exempelvis underlag för att uttala sig om

vilka brottsföre- byggande projekt som kan vara värdefulla i Norrköping.

Vad gäller frågan om hur polisen skall arbeta med drogförebyggande ar- bete

konstaterar utskottet först att detta är en del i polisens

brottsförebyggan- de arbete. Utskottet har också förhoppningen att

Narkotikakommissionens arbete skall ge uppslag till nya arbetsmetoder m.m.

Någon anledning för riksdagen att nu förorda vissa åtgärder finns inte.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet avstyrker motionerna Ju721,

Ju731, Ju738, Ju901, Ju907, Ju910 och Bo231.

Hemställan

Utskottet hemställer

Inledning

1. beträffande en översyn av den statliga kärnverksamheten

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju220,

2. beträffande uppföljning m.m. inom rättsväsendet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkandena 2-4,

Utgiftsramen och anslagen

3. beträffande anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet

att riksdagen

dels med bifall till proposition 1999/2000:1 i denna del anvisar anslag

till verksamheten inom rättsväsendet för budgetåret 2000 enligt ut-

skottets förslag i bilaga 5,

dels avslår de i bilaga 6 angivna motionsyrkandena,

Polisväsendet

4. beträffande resursfördelningen mellan länen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju202, 1999/2000:Ju204,

1999/2000:Ju205, 1999/2000:Ju210, 1999/2000:Ju216, 1999/2000: Ju217

yrkandena 1, 3, 5 och 6 samt 1999/2000:N271 yrkande 7,

5. beträffande skyddet för bank- och postkontor i glesbygd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkande 18,

res. 1 (c)

6. beträffande särskild glesbygdsfaktor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju209 och 1999/2000: Ju905

yrkande 12,

res. 2 (v, c, mp)

7. beträffande prioritering av olika slag av brottslighet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju212, 1999/2000:Ju232,

1999/2000:Ju721 yrkande 13 och 1999/2000:T401 yrkande 2,

8. beträffande nationella insatsstyrkans organisatoriska hem- vist

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju230, 1999/2000:Ju905 yrkande

19 och 1999/2000:Ju907 yrkande 5,

res. 3 (m, kd, c, fp)

9. beträffande nationella insatsstyrkans arbetsuppgifter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju907 yrkande 6,

res. 4 (kd)

10. beträffande polisutbildning av officerare

att riksdagen avslår det i utskottet härom väckta yrkandet.

res. 5 (m, kd, fp)

11. beträffande polisutbildningen i övrigt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju227,

12. beträffande kortare handläggningstider

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkande 6,

res. 6 (c)

13. beträffande samlokalisering av myndigheter inom rättsvä- sendet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkande 8,

res. 7 (m, kd, c, fp)

14. beträffande reservpoliser

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkande 13,

res. 8 (m, kd, c, fp)

15. beträffande polisens utlandsstyrka

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom För-

svarsmakten,

Åklagarväsendet

16. beträffande avveckling av Ekobrottsmyndigheten

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju302 yrkandena 1-3,

17. beträffande åklagarnas arbetsuppgifter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkande 21,

res. 9 (c)

18. beträffande bekämpningen av miljöbrott

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju907 yrkande 14 och

1999/2000:MJ255 yrkande 9,

res. 10 (kd)

Domstolsväsendet

19. beträffande reformering av domstolsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju910 yrkande 13 och

1999/2000:Ju911 yrkande 13,

res. 11 (m, kd, c, fp)

20. beträffande sammanslagning av allmänna domstolar och allmänna

förvaltningsdomstolar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju907 yrkande 19,

res. 12 (kd)

21. beträffande Domstolsverkets ställning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju907 yrkande 20 och

1999/2000:Ju911 yrkande 12,

res. 13 (m, kd, c, fp)

22. beträffande större domkretsar för tingsrätterna

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju416 yrkande 1 och

1999/2000:Ju905 yrkande 23,

res. 14 (c)

23. beträffande antalet tingsrätter

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju905 yrkande 22 och

1999/2000:Ju907 yrkandena 15 och 16,

res. 15 (kd)

24. beträffande de små tingsrätterna

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju402, 1999/2000:Ju404,

1999/2000:Ju409, 1999/2000:Ju410, 1999/2000:Ju414, 1999/2000: Ju415,

1999/2000:Ju416 yrkande 2, 1999/2000:Ju417, 1999/2000: Ju420,

1999/2000:Ju421 och 1999/2000:Ju704 yrkande 1 (delvis),

25. beträffande inskrivningsverksamheten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på

motionerna 1999/2000:Ju905 yrkande 25, 1999/2000:Ju907 yrkande 17 samt

1999/2000:Ju911 yrkande 16 dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i jordabalken, dels ock godkänner att inskrivnings- verksamheten

koncentreras till sju inskrivningsmyndigheter,

res. 16 (m, kd, c, fp) - villk.

26. beträffande bouppteckningsverksamheten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på

motionerna 1999/2000:Ju907 yrkande 18 och 1999/2000:Ju911 yr- kande 17

godkänner att bouppteckningsverksamheten förs över från domstolsväsendet

till skatteförvaltningen,

res. 17 (m, kd, fp) - villk.

27. beträffande registreringen av företagshypotek

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju408,

28. beträffande handikappanpassning av länsrätternas loka- ler

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju401,

29. beträffande översyn av nämndemännens villkor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju405 yrkande 1,

1999/2000:Ju406, 1999/2000:Ju412, 1999/2000:Ju418, 1999/2000: Ju419,

1999/2000:Ju905 yrkande 26 och 1999/2000:Ju907 yrkande 21,

res. 18 (m, kd, c, fp)

30. beträffande rekrytering av nämndemän

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju403, 1999/2000:Ju804 och

1999/2000:Ju807,

res. 19 (fp)

31. beträffande kravet på svenskt medborgarskap för nämnde- män

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf637 yrkande 12,

res. 20 (c)

32. beträffande översyn av notariemeriteringen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkande 24,

res. 21 (c)

res. 22 (mp)

33. beträffande fiskalstjänstgöringen

att riksdagen godkänner att den minsta tiden för fiskalstjänstgöring i

tingsrätt eller länsrätt bestäms till två år,

34. beträffande ersättning till vittnen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju405 yrkande 2 och

1999/2000:Ju723 yrkande 9,

res. 23 (m, kd, c, fp)

Kriminalvården

35. beträffande drogfria anstalter

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju908 yrkande 8 och

1999/2000:Ju911 yrkande 21,

res. 24 (m, kd, c, fp)

36. beträffande övervakade besök

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju907 yrkande 28,

res. 25 (m, kd)

37. beträffande behandlingsinsatser inom kriminalvården

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju505 och

1999/2000:Ju907 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

38. beträffande individuella handlingsplaner

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju907 yrkande 24,

res. 26 (kd)

39. beträffande kvinnor inom kriminalvården

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju502 yrkandena 1, 3 och 4 och

1999/2000:Ju512,

40. beträffande besökslägenheter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju502 yrkande 2,

Brottsförebyggande rådet

41. beträffande statistiken om kvinnovåld

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju721 yrkande 5,

res. 27 (m, kd, c, fp)

42. beträffande gemensamma ärendehanteringssystem m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju905 yrkandena 5 och 7,

res. 28 (c)

Rättsmedicinalverket

43. beträffande forensiska DNA-analyser

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju201,

res. 29 (m)

Gentekniknämnden

44. beträffande konsumentrepresentant i Gentekniknämnden

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ513 yrkande 3,

res. 30 (kd)

Brottsoffermyndigheten

45. beträffande finansiering av brottsofferfonden

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju723 yrkandena 1 och 3,

res. 31 (m, kd, c, fp)

Bidrag till brottsförebyggande arbete

46. beträffande tryggare stadsmiljöer

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju721 yrkande 9,

1999/2000:Ju901 yrkande 3 och 1999/2000:Ju910 yrkandena 3 och 5,

res. 32 (m, kd, c, fp)

47. beträffande lokalt brottsförebyggande arbete i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju731, 1999/2000:Ju738,

1999/2000:Ju907 yrkande 8 och 1999/2000:Bo231 yrkande 4.

res. 33 (kd)

Stockholm den 23 november 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m)1), Ingvar Johnsson (s), Märta Jo-

hansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv

(kd)1), Anders G Högmark (m)1), Ann-Marie Fagerström (s), Helena Frisk (s),

Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd)1), Jeppe

Johnsson (m)1), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c)1), Siw Pers- son

(fp)1) och Anita Sidén (m)1).

1) dock ej i beslutet under moment 3

Reservationer

1. Skyddet för bank- och postkontor i glesbygd (mom. 5)

Gunnel Wallin (c) anför:

Post- och bankkontor på mindre orter är särskilt utsatta. På sådana orter

har en rånare i praktiken längre tid på sig att forcera de

säkerhetsanordningar som numera finns i post- och banklokaler. Det bör vara

en uppgift för Riks- polisstyrelsen att beakta det anförda vid fördelningen

av medel inom polisor- ganisationen. Det ankommer på regeringen att vidta

åtgärder med anledning av vad jag nu anfört.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande skyddet för bank- och postkontor i glesbygd

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 18 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 1.

2. Särskild glesbygdsfaktor (mom. 6)

Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson (v), Kia Andreasson (mp) och Gunnel

Wallin (c) anför:

På samma sätt som det finns särskilda faktorer i storstadslänen som medför

ökade kostnader för polisverksamheten finns det omständigheter som gör

verksamheten i glesbygden särskilt resurskrävande. Här tänker vi bl.a. på

de långa avstånden och på de problem som orsakas av att belastningen på

poli- sen och andra samhällsorgan är ojämnt fördelad över året. Enligt vår

mening måste de särskilda förhållanden som föreligger i glesbygden beaktas

vid fördelningen av medel mellan polismyndigheterna. Det får ankomma på

regeringen att ta upp denna fråga i regleringsbrevet för polisväsendet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande särskild glesbygdsfaktor

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju209 och

1999/2000:Ju905 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 2.

3. Nationella insatsstyrkans organisatoriska hemvist (mom. 8)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi anser att Nationella insatsstyrkan verkligen skall vara en nationell

resurs. Som vi ser det finns en risk att polismyndigheterna ute i landet av

ekonomis- ka skäl avstår från att nyttja den kompetens som finns inom

styrkan. Särskilt stor är denna risk om den aktuella myndigheten befinner

sig i ett trängt eko- nomiskt läge. Denna fråga kan bara lösas genom att

styrkan organisatoriskt får tillhöra Rikspolisstyrelsen. Det ankommer på

regeringen att vidta åtgär- der med anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande nationella insatsstyrkans organisatoriska hemvist

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju230, 1999/2000:Ju905

yrkande 19 och 1999/2000:Ju907 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 3.

4. Nationella insatsstyrkans arbetsuppgifter (mom. 9)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Vi anser att den särskilda kompetens som finns inom Nationella insatsstyr-

kan bör kunna användas för att bekämpa organiserad brottslighet. För att

säkerställa att det blir möjligt bör detta framgå uttryckligen av

polisförord- ningen. Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med

anledning av vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande nationella insatsstyrkans arbetsuppgifter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 4.

5. Polisutbildning av officerare (mom. 10)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Siw Persson (fp) och Anita Sidén (m)

anför:

Som majoriteten anför finns flera goda skäl för att ta till vara den

kompetens som finns inom officerskåren. Vi ser också positivt på det arbete

som inletts vid Rikspolisstyrelsen. Även om det som majoriteten också är

inne på är svårt att i dagsläget bedöma vilka kostnader som är förknippade

med försla- get är det ändå rimligt att räkna med att kostnaderna för

polisväsendet kom- mer att öka, särskilt om officerarna skall användas till

att öka antalet poliser. Regeringen bör därför i tilläggspropositionen

våren 2000 lägga fram förslag till finansiering.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande polisutbildning av officerare

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som an- förts i

reservation 5.

6. Kortare handläggningstider (mom. 12)

Gunnel Wallin (c) anför:

Långa handläggningstider har flera negativa effekter. Brottsoffer och miss-

tänkta lider av att få vänta länge på beslut i åtalsfrågan och ett slutligt

avgö- rande. Det kan antas att en lång väntan leder till att det blir

svårare för offret att lämna den traumatiska upplevelsen bakom sig. Det

finns också en risk att ansvar för brottet hinner preskriberas. Härtill

kommer att bevisvärdet av utsagor i regel försämras med tiden. Till detta

skall läggas att det i fråga om vissa mål hinner uppkomma ytterligare

misstankar mot den åtalade, något som komplicerar handläggningen. Slutligen

vill jag påpeka att medborgarnas förtroende för rättsväsendet riskerar att

försämras om handläggningstiderna blir för långa.

Mot bakgrund av det anförda framstår det som särskilt angeläget att alla

till buds stående medel används för att åstadkomma kortare handläggningsti-

der. Som majoriteten framhållit vidtas också en del åtgärder. Jag ser dock

inte detta som tillräckligt. Framför allt bör tydliga mål formuleras som

sedan kan följas upp. Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med

anled- ning av det anförda.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande kortare handläggningstider

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 6.

7. Samlokalisering av myndigheter inom rättsväsendet (mom. 13)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi anser att alla tänkbara möjligheter bör tas till vara när det gäller

samver- kan mellan de myndigheter som finns inom rättsväsendet. För att

underlätta den samverkan som i dag sker mellan polisen och åklagarna bör

möjligheter- na att utnyttja gemensamma lokaler övervägas. Även

personaladministratio- nen skulle kunna skötas gemensamt. Det kan inte

uteslutas att det också i fråga om andra myndigheter inom rättsväsendet

finns samordningsfördelar som för närvarande inte utnyttjas. Domstolarna

bör emellertid vara fristående från andra rättsvårdande myndigheter. Vi

anser att det finns skäl att inleda en översyn. Det får ankomma på

regeringen att vidta åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande samlokalisering av myndigheter inom rättsväsendet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 7.

8. Reservpoliser (mom. 14)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi anser att glesbygden bör få tillgång till samma kvalificerade

polispersonal som tätorterna. Glesbygdernas problem bör alltså inte lösas

med någon form av reservpolis. Beredningen av Rikspolisstyrelsens skrivelse

bör därför av- brytas. Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med

anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande reservpoliser

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 8.

9. Åklagarnas arbetsuppgifter (mom. 17)

Gunnel Wallin (c) anför:

Jag konstaterar att åklagarreformen lett till att åklagarna ofta tvingas

föra talan i mål som de inte haft ansvar för från början. Detta ser jag som

negativt eftersom det kan göra det svårare att genomföra huvudförhandlingen

på ett effektivt sätt. Ett sätt att råda bot på detta problem skulle kunna

vara att arbetet på åklagarkamrarna organiserades så att åklagarna knyts

till vissa på förhand bestämda tingsrätter. Det bör ankomma på regeringen

att vidta åt- gärder. Vad jag nu anfört med anledning av motion Ju905 bör

ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande åklagarnas arbetsuppgifter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 21 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 9.

10. Bekämpningen av miljöbrott (mom. 18)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Vi anser att allvarliga miljöbrott skall ses som en del av den ekonomiska

brottsligheten. Miljöbrottens karaktär är densamma som traditionell

ekobrottslighet på det sättet att brottet begås i näringsverksamhet och

utgör ett utpräglat vinningsbrott. Bekämpandet av miljöbrott kräver hög

kompetens och en avancerad organisationsstruktur. Det är därför naturligt

att Ekobrottsmyndigheten handlägger de ärenden som rör allvarliga

miljöbrott. Det nu anförda gäller i hög grad även s.k. CITES-brott. För att

de nu anförda typerna av brott bör handläggas på ett och samma ställe talar

också att inter- nationellt samarbete på hög nivå ofta är en förutsättning

för att man skall kunna utreda och bekämpa dem.

Enligt vår uppfattning bör det alltså komma till klart uttryck i

Ekobrottsmyndighetens instruktion att allvarliga miljöbrott och CITES-brott

är brott som skall handläggas vid Ekobrottsmyndigheten. Det ankommer på

regeringen att vidta åtgärder med anledning av det anförda. Detta innebär

att vi stöder motion Ju907. När det gäller motion MJ255 håller vi med

utskottets majoritet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande bekämpningen av miljöbrott

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 14 och med

avslag på motion 1999/2000:MJ255 yrkande 9 som sin me- ning ger regeringen

till känna vad som anförts i reservation 10.

11. Reformering av domstolsorganisationen (mom. 19)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi delar regeringens uppfattning att det finns behov av att reformera dom-

stolsväsendet för att detta skall kunna möta framtidens krav i ett antal

avse- enden. Det är då viktigt att regeringen inför riksdagen redovisar

sina analy- ser, överväganden, riktlinjer och principer samt förslag om

domstolsväsen- dets reformering. Även för domstolsväsendets personal är

detta av största vikt för att säkerställa deras viktiga engagemang och

delaktighet. Vi anser det inte tillfredsställande att riksdagen, som för

närvarande är fallet, i huvud- sak enbart genom information från regeringen

får ta del av det förändringsar- bete som pågår ute i domstolsväsendet.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en proposition med en

samlad redovisning och förslag i dessa frågor.

Några ytterligare organisatoriska förändringar av betydelse bör därför inte

ske förrän riksdagen haft möjlighet att ta ställning till principerna för

en ny domstolsorganisation.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande reformering av domstolsorganisationen

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju910 yrkande 13 och

1999/2000:Ju911 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 11.

12. Sammanslagning av allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar

(mom. 20)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Enligt vår mening skulle rättsväsendets lokala förankring befrämjas av en

sammanslagning av allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Härmed

skulle man också kunna uppnå att vissa typer av mål inte splittrades mellan

olika slags domstolar utan kunde ges en samlad bedömning i samma dom- stol.

Vi anser att regeringen bör bedriva det fortsatta reformarbetet med

inriktning på en sammanslagning av förvaltningsdomstolar och allmänna

domstolar. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande sammanslagning av allmänna domstolar och all- männa

förvaltningsdomstolar

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 19 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 12.

13. Domstolsverkets ställning (mom. 21)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Enligt vår mening kan det ifrågasättas, om den roll som regeringen

tilldelat Domstolsverket i budgetarbetet och arbetet med förändringar av

domstolsor- ganisationen är förenlig med den självständighet som

domstolarna är garan- terade enligt regeringsformen. Det är viktigt att de

uttalanden som riksdagen gjorde i samband med verkets inrättande verkligen

respekteras och att det betonas att verket i första hand skall vara ett

serviceorgan åt domstolarna. Flera inslag i massmedierna under den senaste

tiden har vittnat om att det i domstolarna finns ett utbrett misstroende

mot verket och dess ledning. Vi anser att det nu finns skäl för regeringen

att låta utreda frågan om Dom- stolsverkets ställning och funktion i

förhållande till domstolarna.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande Domstolsverkets ställning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju907 yrkande 20 och

1999/2000:Ju911 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 13.

14. Större domkretsar för tingsrätterna (mom. 22)

Gunnel Wallin (c) anför:

Behovet av att modernisera och reformera domstolsväsendet gör sig starkt

gällande och Centerpartiet är berett att ta ansvar för sådana förändringar.

Förändringarna måste ta fasta på det goda i dagens struktur, där en

självklar utgångspunkt för oss är en fortsatt decentraliserad organisation.

De små domstolarna kan vara sårbara vid sjukdom, föräldraledighet, sjuk-

skrivning, arbetstoppar etc. De har mindre möjligheter att rationalisera,

och mindre möjligheter att hänga med i rättsutvecklingen. Även om antalet

in- kommande mål till tingsrätterna sjunkit, har samtidigt målen blivit

alltmer komplicerade i både tingsrätt och hovrätt. Det har tagit sig

uttryck bl.a. annat i att antalet mål där huvudförhandlingen pågår under

flera dagar ökat och också i att huvudförhandlingstiden ökar. Över huvud

taget ökar genom- strömningstiderna.

Alltfler mål kräver i dag att domarna har specialkompetens, speciellt inom

den miljörelaterade och ekonomiska brottsligheten där brottsbekämpningen är

på frammarsch. Detta är svårt att tillgodose på mindre domstolar, eftersom

ingen kan vara specialist på hela det område tingsrätten spänner över. För

att domaryrket skall vara en attraktiv karriärväg för unga jurister krävs

också att det finns möjligheter till individuell kompetensutveckling och

specialisering.

En konstruktion där domkretsarna utvidgas men där verksamheten bedrivs i

flera domstolar vore ett alternativ värt att studera närmare. Den utvidgade

domkretsen kunde ha en gemensam ledning och en gemensam administra- tion,

men i övrigt handlägga den löpande verksamheten vid den för parterna

närmaste domstolen. Då skulle möjligheterna till rationalisering, kompe-

tensutveckling och ömsesidig förstärkning (dvs. domstolarna skulle kunna

förstärka varandra vid sjukdom och semester och utjämna arbetstoppar)

uppnås samtidigt som den geografiska närheten och dess kvaliteter skulle

bibehållas.

När gränserna för de utvidgade domkretsarna skall dras är det viktigt att

beakta faktorer som måltillströmning, personalläge och geografiska avstånd.

I exempelvis Norrland, där det är långt mellan tingsrätterna, fyller

tingsrätter med bara en eller två domare ända en viktig funktion.

Det är glädjande att regeringen nu låtit inleda en försöksverksamhet i vil-

ken flera tingsrätter samverkar under gemensam administration och ledning.

Jag anser dock att försöksverksamheten borde ha större omfattning och ha

som klar målsättning att bevara antalet tingsrätter. Regeringens arbete bör

alltså ha den inriktningen. Detta bör ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande större domkretsar för tingsrätterna

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju416 yrkande 1 och

1999/2000:Ju905 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 14.

15. Antalet tingsrätter (mom. 23)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Enligt vår uppfattning har den nuvarande tingsrättsorganisationen betydande

värden. Den tillgodoser allmänhetens berättigade krav på en lokalt

förankrad och väl fungerande rättskipning i hela landet. Vi anser därför

att nuvarande tingsrättsorganisation bör behållas. Det är enligt vår mening

inte tillräckligt att riksdagen i budgetprocessen får ta ställning till

nedläggning av tingsrätter. Tingsrätterna och deras domkretsar bör anges i

lag, så att någon förändring av organisationen inte kan ske utan föregående

riksdagsbeslut. Regeringen bör få i uppdrag att utarbeta och till riksdagen

återkomma med förslag till lagstiftning av denna innebörd. Det anförda bör

ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande antalet tingsrätter

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju905 yrkande 22 och

1999/2000:Ju907 yrkandena 15 och 16 som sin mening ger re- geringen till

känna vad som anförts i reservation 15.

16. Inskrivningsverksamheten (mom. 25)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Regeringen vill med sin föreslagna förändring av inskrivningsverksamheten

säkerställa en uthållig och kostnadseffektiv organisation. Vi delar den

ambi- tionen.

Huruvida den nu redovisade organisatoriska lösningen bättre än den nuva-

rande uppfyller dessa kriterier är svårt att avgöra med ledning av vad som

redovisas i propositionen. Enligt vår uppfattning bör riksdagen inte ta

något beslut om inskrivningsverksamhetens organisation nu utan avvakta att

rege- ringen lägger fram den av oss i reservation 11 förordade

propositionen om domstolsväsendets organisation. Regeringen bör i den

propositionen också behandla inskrivningsväsendets organisation.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande inskrivningsverksamheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju905 yrkande 25,

1999/2000:Ju907 yrkande 17 samt 1999/2000:Ju911 yrkande 16 dels avslår

regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken dels avslår

regeringens förslag att koncentrera inskrivningsverksamheten till sju

inskrivningsmyndigheter, dels ock som sin mening ger rege- ringen till

känna vad som anförts i reservation 16.

17. Bouppteckningsverksamheten (mom. 26)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Siw Persson (fp) och Anita Sidén (m)

anför:

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Regeringens principförslag om att överföra bouppteckningsverksamheten till

skattemyndigheterna kan vi i allt väsentligt instämma i samtidigt som vi är

införstådda med behovet av omfattande lagändringar, vilka bör redovisas i

en särskild proposition. Riksdagen bör emellertid inte fatta något beslut

om bouppteckningsverksamhetens organisation förrän regeringen lägger fram

den av oss i reservation 1l förordade propositionen om domstolsväsendets

organisation. Regeringen bör i den propositionen också behandla organisa-

tionen av bouppteckningsverksamheten. Vad vi nu anfört bör ges regeringen

till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande bouppteckningsverksamheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju907 yrkande 18 och

1999/2000:Ju911 yrkande 17 dels avslår regeringens förslag att

bouppteckningsverksamheten förs över till skatteförvaltningen, dels ock som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reser- vation 17.

18. Översyn av nämndemännens villkor (mom. 29)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi anser att det kan ifrågasättas om inte nuvarande regler om nämndemäns

och jurymäns villkor och ersättning motverkar den i lag uppställda målsätt-

ningen att nämndemannakåren skall ha en allsidig sammansättning med hänsyn

till ålder, kön och yrke. Det är i och för sig tillfredsställande att be-

loppsgränsen för ersättning för inkomstförlust tagits bort. Vi anser dock

att man inte kan nöja sig med detta utan att tiden nu är kommen för en

samlad översyn av nämndemäns och jurymäns ersättningar och villkor. Härvid

bör man särskilt uppmärksamma om arvodena bör bestämmas med hänsyn till

sammanträdestidens längd eller om arvodena på annat sätt kan beräknas efter

generösare grunder än som gäller i dag. Det får ankomma på regeringen att

vidta erforderliga åtgärder. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande översyn av nämndemännens villkor

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju405 yrkande 1,

1999/2000:Ju406, 1999/2000:Ju412, 1999/2000:Ju418, 1999/2000: Ju419,

1999/2000:Ju905 yrkande 26 och 1999/2000:Ju907 yrkande 21 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 18.

19. Rekrytering av nämndemän (mom. 30)

Siw Persson (fp) anför:

Enligt min mening är det inte rimligt att nämndemän, som ju är lekmanna-

domare, utses av de politiska partierna. Denna ordning är inte förenlig med

principen om domstolarnas självständighet. Samtidigt är det betydelsefullt

att lekmän fortsätter att delta i domstolarnas arbete. Ett system där

nämndemän- nen utses bland intresserade medborgare i varje domsaga vore

önskvärt. Regeringen bör få i uppdrag att utreda denna fråga och att

återkomma till riksdagen med förslag. Vad jag nu anfört bör ges regeringen

till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 30 bort ha följande

lydelse:

30. beträffande rekrytering av nämndemän

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju403, 1999/2000:Ju804

och 1999/2000:Ju807 som sin mening ger regering- en till känna vad som

anförts i reservation 19.

20. Kravet på svenskt medborgarskap för nämndemän (mom. 31)

Gunnel Wallin (c) anför:

Kravet på att nämndemän skall vara svenska medborgare utestänger en stor

del av landets befolkning från dessa uppdrag. Enligt min mening bör det för

valbarhet som nämndeman vara tillräckligt med rösträtt i kommunalval. Jag

ser inget skäl att avvakta den pågående utredningen om medborgarskapskra-

ven i lagstiftningen. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma

till riksdagen med förslag av den innebörd jag nu angivit. Riksdagen bör ge

regeringen detta till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande kravet på svenskt medborgarskap för nämndemän

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Sf637 yrkande 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 20.

21. Översyn av notariemeriteringen (mom. 32)

Gunnel Wallin (c) anför:

Det är allmänt omvittnat att kraven för antagning till notarietjänstgöring

skapar en utbredd betygshets bland de juris studerande. Eftersom endast en

mindre del av dem som utexamineras från juridisk fakultet får

notarietjänster, kan det ifrågasättas om nuvarande antagningssystem

motsvarar riksdagens målsättning att så många jurister som möjligt skall

beredas tillfälle till nota- rietjänstgöring. När Högskoleverkets rapport

presenterats bör den kunna bilda utgångspunkt för en översyn av antagningen

till och dimensioneringen av notarietjänstgöringen. Regeringen bör vidta

erforderliga åtgärder. Vad jag nu med anledning av motion Ju905 i denna del

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande översyn av notariemeriteringen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 24 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 21.

22. Översyn av notariemeriteringen (mom. 32)

Kia Andreasson (mp) anför:

Det är allmänt omvittnat att kraven för antagning till notarietjänstgöring

skapar en utbredd betygshets bland de juris studerande. Eftersom bara

knappt en tredjedel av dessa får en notarieplats, talar åtskilligt för att

systemet med notariemeritering spelat ut sin roll. Vad som bör eftersträvas

är ett system som ger så många juris studerande som möjligt erfarenhet av

praktiskt juri- diskt arbete. Regeringen bör därför få i uppdrag inte bara

att se över antag- ningen till notarietjänstgöringen utan också att

överväga om denna form av praktik över huvud taget bör finnas kvar. Vad jag

nu med anledning av mo- tion Ju905 anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande översyn av notariemeriteringen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkande 24 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 22.

23. Ersättning till vittnen (mom. 34)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Enligt vår mening bör reglerna för ersättning av allmänna medel till

vittnen ses över. Nuvarande ersättningsbelopp är alltför låga; högre

ersättningsbe- lopp skulle också kunna sporra domstolarna till en bättre

tidsplanering. Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande ersättning till vittnen

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju405 yrkande 2 och

1999/2000:Ju723 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 23.

24. Drogfria anstalter (mom. 35)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi delar majoritetens uppfattning att målsättningen självklart skall vara

att anstalterna skall hållas drogfria. Vi vill också understryka att

förekomsten av narkotika i anstalterna riskerar att omintetgöra alla

satsningar på verkställig- hetsinnehållet.

Det är i och för sig positivt att det pågår ett arbete för att utveckla

ytterliga- re åtgärder för att bekämpa narkotikan i anstalterna. Arbetet

har dock pågått länge och resultaten har hittills låtit vänta på sig. Det

är därför påkallat med ett ingripande från riksdagens sida för att komma

till rätta med problemen.

Flera av de förslag som diskuteras i anledning av RSS-rapporten är enligt

vår mening bra. Vi har t.ex. under lång tid förespråkat en ökad användning

av narkotikahundar inom kriminalvården. Vi vill i sammanhanget också peka

på ytterligare vägar som bör prövas i syfte att minska förekomsten av

narko- tika på anstalterna.

Enligt vår mening har kriminalvården hittills i alltför liten utsträckning

ar- betat med differentiering som en väg att bekämpa narkotikan.

Kriminalvår- den bör i högre utsträckning låta personer utan

missbruksproblem avtjäna straffet på särskilda anstalter där enbart sådana

personer placeras. Intagna som inte sköter sig bör flyttas till en annan

anstalt.

I fråga om de besök en intagen får ta emot behövs ändrade regler i syfte

att stärka kontrollen och hindra insmuggling av narkotika. Ett sätt vore

att in- rätta besöksrum med en glasruta som, om det är påkallat, kan

användas för att skilja den intagne från besökaren.

Kriminalvårdens insatser mot narkotikan i anstalterna är helt avgörande för

såväl arbetet med att minska förekomsten av våld och hot på anstalterna som

för den intagnes möjligheter att efter avtjänat straff leva ett hederligt

liv. Regeringen måste därför snarast vidta åtgärder i den av oss förordade

rikt- ningen och vid behov återkomma till riksdagen med förslag till

lagändringar.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 35 bort ha följande

lydelse:

35. beträffande drogfria anstalter

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju908 yrkande 8 och

1999/2000:Ju911 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 24.

25. Övervakade besök (mom. 36)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:

Det är enligt vår mening viktigt att anstalterna hålls fria från narkotika.

Mycket av den narkotika som finns inne på anstalterna förs in via besökare.

Detta är ett stort problem, särskilt bland den grupp av intagna som dömts

för narkotikabrott till kortare fängelsestraff. Vi anser därför att

generella regler för övervakade besök bör införas för dem som dömts för

narkotikabrott till korta fängelsestraff.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en lag-

ändring enligt vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 36 bort ha följande

lydelse:

36. beträffande övervakade besök

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 28 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 25.

26. Individuella handlingsplaner (mom. 38)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Vi anser att de behandlingsplaner som upprättas för de intagna skall ges en

högre status. Behandlingsplanen bör därför upprättas i samarbete mellan den

intagne och särskilt utbildad kvalificerad personal. Konkreta, realistiska

deletapper och mål skall nedtecknas för att successivt infrias av

individen. Detta kan enligt vår mening ge resultat i form av ökad

självkänsla och bättre anpassningsförmåga till samhället utanför.

Vi vill att ett försöksprojekt inleds där man arbetar efter dessa

intentioner. En grundlig utvärdering bör därefter göras för att se om

försöksverksamheten kan utökas till samtliga anstalter.

Regeringen bör snarast vidta de åtgärder som krävs för att inleda ett för-

söksprojekt enligt vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande individuella handlingsplaner

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 24 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 26.

27. Statistiken om kvinnovåld (mom. 41)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi anser att frågan om en tydligare rättsstatistik i fråga om våld mot

kvinnor är angelägen. Det är visserligen positivt att det pågår arbete med

dessa frå- gor, men enligt vår uppfattning går arbetet för långsamt. Mot

denna bak- grund bör regeringen ges i uppdrag att skynda på det pågående

arbetet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande statistiken om kvinnovåld

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju721 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 27.

28. Gemensamma ärendehanteringssystem m.m. (mom. 42)

Gunnel Wallin (c) anför:

Jag anser att kriminalstatistiken bör förändras så att det blir lättare att

följa ett ärende genom hela rättskedjan. På detta sätt kan man lokalisera

flaskhalsar och utifrån detta vidta åtgärder. Jag anser det angeläget med

snabba åtgärder på detta område. Det pågående arbetet bör därför påskyndas.

Vidare anser jag att möjligheterna för rättsväsendet att fungera effektivt

bl.a. är beroende av myndigheternas möjligheter till samverkan.

Möjligheter- na till kommunikation myndigheterna emellan är därför av

avgörande bety- delse. I denna fråga behövs fortfarande en hel del

förbättringar. I den utvär- dering av RIF-rådets verksamhet som kommer att

ske nästa år bör denna aspekt belysas särskilt.

Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av det

anförda.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 42 bort ha följande

lydelse:

42. beträffande gemensamma ärendehanteringssystem m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju905 yrkandena 5 och 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i re- servation 28.

29. Forensiska DNA-analyser (mom. 43)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén

(m) anför:

I stort sett samma metoder för DNA-analys används vid olika typer av foren-

siska undersökningar. En sammanslagen verksamhet för DNA-analyser skulle

innebära fördelar både kvalitetsmässigt och ekonomiskt. Sannolikt skulle

analyskompetensen kunna öka vid en sammanslagning. Vi anser där- för att

regeringen bör få i uppdrag att utreda frågan om en koncentration av all

forensisk DNA-analys i riket till ett laboratorium. Vi anser att detta bör

ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande forensiska DNA-analyser

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju201 som sin me- ning ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 29.

30. Konsumentrepresentant i Gentekniknämnden (mom. 44)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Med hänsyn till genteknikens betydelse för landets konsumenter vore det

önskvärt med en konsumentrepresentant i Gentekniknämnden. Vi kan inte finna

skäl att avvakta vare sig beredningen av SOU 1999:70 eller Bioteknik-

kommitténs fortsatta arbete. Vi anser att regeringen redan nu bör få i

uppdrag att ombesörja en konsumentrepresentation i Gentekniknämnden. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 44 bort ha följande

lydelse:

44. beträffande konsumentrepresentant i Gentekniknämnden

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ513 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 30.

31. Finansiering av brottsofferfonden (mom. 45)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi anser att de intagna skall vara med och finansiera brottsofferfonden

såsom var fallet när fonden inrättades. Eftersom de intagnas ersättning nu

har höjts är det dags att åter ta upp frågan om att införa ett

20-procentigt avdrag på de intagnas ersättning. Avdraget skall som tidigare

framgå av de intagnas löne- besked då det finns en betydelsefull pedagogisk

poäng i att den dömde regel- bundet påminns om att han betalar till

brottsofferfonden. Att införa denna ordning skulle också innebära en

naturlig fokusering på brottsoffrens situa- tion. Regeringen bör snarast

vidta de åtgärder som krävs för att uppnå den ordning som här förespråkas.

För att ytterligare förstärka brottsofferfonden och det brottsförebyggande

arbetet i stort bör förbudet mot utmätning av en intagens arbetsersättning

i 45 § KvaL tas bort. Vi anser att det strider mot den allmänna

rättskänslan att de som döms till fängelse - i realiteten de grövre

brottslingarna - på grund av utmätningsförbudet kan komma att slippa att

betala avgift till brottsoffer- fonden. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett förslag som tillgo- doser vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 45 bort ha följande

lydelse:

45. beträffande finansiering av brottsofferfonden

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju723 yrkandena 1 och 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i re- servation 31.

32. Tryggare stadsmiljöer (mom. 46)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi kan i likhet med majoriteten se fördelar med att beslut om utformning av

det lokala brottsförebyggande arbetet fattas på den lokala nivån. Men vi

kan också se nackdelar. I många kommuner finns en ovilja - möjligen

bottnande i en svår ekonomisk situation - mot att vidta tillräckliga

åtgärder i ämnet. Eftersom staten har det grundläggande ansvaret för att

bekämpa brott ser vi inga hinder mot att vissa beslut även fattas på

centralt håll. Vi anser därför att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag

att verka för att frågan om tryggare stadsmiljöer lyfts fram i det

brottsförebyggande arbetet. I det sammanhanget bör även frivillig samverkan

inta en framskjuten position.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 46 bort ha följande

lydelse:

46. beträffande tryggare stadsmiljöer

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju721 yrkande 9,

1999/2000:Ju901 yrkande 3 och 1999/2000:Ju910 yrkandena 3 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reserva- tion 32.

33. Lokalt brottsförebyggande arbete i övrigt (mom. 47)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Vi anser att frågan om hur polisen skall arbeta i skolorna när det gäller

nar- kotikafrågor är av sådan dignitet att det inte är rimligt att vänta på

resultatet av Narkotikakommissionens arbete. Vi vill erinra om att

kommissionen inte skall vara färdig med sitt arbete förrän vid utgången av

nästa år, varefter kommissionens rapport kommer att beredas. Det bör

ankomma på regeringen att redan nu vidta åtgärder med anledning av de råd

BRÅ lämnat i frågan. När det gäller övriga yrkanden som behandlas i detta

avsnitt delar vi majori- tetens uppfattning.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 47 bort ha följande

lydelse:

47. beträffande lokalt brottsförebyggande arbete i övrigt

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju907 yrkande 8 och med

avslag på motionerna 1999/2000:Ju731, 1999/2000:Ju738 och 1999/2000:Bo231

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

reservation 33.

Särskilda yttranden

1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén

(m) anför:

Det råder allmän enighet om att målet för kriminalpolitiken är att minska

brottsligheten och öka människors trygghet. Målet kan uppnås bara om rätts-

väsendet kan fullgöra sina uppgifter och tillgodose medborgarnas

berättigade krav på rättstrygghet och rättssäkerhet.

Människors tilltro till att statsmakterna förmår upprätthålla lag och

ordning har emellertid successivt försvagats i takt med att de

rättsvårdande myndig- heterna inte längre klarar att fullgöra sina

uppgifter. En bidragande orsak till den negativa utvecklingen är

myndigheternas uppdämda behov av personal- förstärkning,

kompetensutveckling och vidareutbildning.

Vi anser att det skall vara en prioriterad uppgift att återupprätta medbor-

garnas förtroende för rättsstaten. Härför krävs att straffsystemet

uppfattas som rättvist, att upptäcktsrisken ökar och straffhot realiseras

samt att fängel- sestraff verkställs. I det syftet föreslog vi att

rättsväsendet skulle tillföras 1,7 miljarder kronor mer under den kommande

treårsperioden än vad riksdagen nu beslutat om. Härav skulle drygt 1

miljard kronor satsas på polisen.

Enligt vår mening är rättsväsendet i dag i stort behov av både personalför-

stärkning och kvalitetshöjande åtgärder inom de olika myndigheternas verk-

samhetsområden. Vidare behöver kraven på gott ledarskap, effektivt resurs-

utnyttjande och resultatuppföljning skärpas. Vårt förslag innebar därför en

kraftfull satsning på modern teknik, kompetensutveckling och vidareutbild-

ning inom rättsväsendets myndigheter samtidigt som det uppdämda behovet av

personalförstärkningar hade kunnat tillgodoses. Med vårt förslag hade

förändringsarbetet inom domstolsväsendet vidare kunnat fortgå utan att

förenas med stora besparingskrav och polisen hade fått möjlighet att

anställa civil personal och kraftigt öka polisutbildningen. För

kriminalvårdens del skulle vårt förslag ha möjliggjort en satsning på

programverksamheten, drog- fria anstalter och på den ur allmänhetens

synpunkt sett absolut nödvändiga farlighetsbedömningen i samband med

permissioner. Vidare hade Rättsme- dicinalverkets anslag kunnat förstärkas

för de utgifter som kan väntas med anledning av nya regler om

vapentillstånd för psykiskt störda och hänsyn hade kunnat tas till vårt

förslag om att avveckla Kronofogdemyndigheternas tillsyn i konkurser.

Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa

budgetår skulle tillföras 479,12 miljoner kronor mer än riksdagen nu

beslutat om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar vi i detta

ärende före- slagit i motionerna Ju901 och Ju911.

2. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 3)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

En fungerande rättsstat är grundförutsättningen för ett gott samhälle där

de demokratiska värdena och värderingarna överförs från generationen till

gene- ration och där gemenskapen bygger på respekt för varje människas

unika värde.

Enligt vår mening måste samhällsmedborgarna garanteras trygghet, säker- het

och ett väl fungerande rättsväsende. Den enskilde samhällsmedborgaren skall

kunna lita på lagstiftningen och på myndigheterna. Rättstryggheten och

rättssäkerheten kräver ett kvalificerat och effektivt rättsväsende som

präglas av ett medborgarperspektiv. Myndigheterna inom rättsväsendet,

instrumen- ten för en fungerande rättsstat, måste därför tilldelas

tillräckliga resurser för att kunna tillgodose meborgarnas krav på snabb

handläggning, hög kompe- tens, hög servicenivå och god tillgänglighet.

Mot den bakgrunden föreslog vi att rättsväsendet skulle tillföras 810 mil-

joner kronor mer under den kommande treårsperioden än vad riksdagen nu

beslutat om.

Vårt förslag innebar en nödvändig satsning på civilanställd personal inom

polisen. Härigenom hade polisresurser kunnat frigöras som bl.a. skulle

satsas på att bekämpa alla typer av brottslighet inklusive

vardagsbrottsligheten. En kraftfull satsning på brottsförebyggande arbete

skulle också ha blivit möjlig. Det handlar här t.ex. om närpolisens

brottsförebyggande arbete men vi anser också att en stor satsning borde

göras på temat föräldrarna är samhällets bästa brottsförebyggande resurs.

Också det brottsförebyggande arbetet på lokal nivå i kommunerna kunde

förstärkas. Vårt förslag innebar vidare för- bättringar inom kriminalvården

med extra medel för kompetenshöjning för personalen och resurser för

programverksamheten, drogfria anstalter och besökslägenheter och andra

insatser för barn som har föräldrar på anstalt. Vidare innebar vårt förslag

att medel hade avsatts för domstolarna i syfte att minska balanserna, och

särskilda ungdomsrotlar hade kunnat införas i åkla- garorganisationen.

Slutligen hade Brottsoffermyndigheten kunnat få en per- sonalförstärkning,

vilket hade medfört kortare handläggningstider där.

Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa

budgetår skulle tillföras 320 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat

om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar vi i detta ärende före-

slagit i motion Ju907.

3. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 3)

Gunnel Wallin (c) anför:

I ett demokratiskt samhälle är det avgörande att människorna känner tilltro

till och har förtroende för rättsväsendet. Medborgarnas förtroende håller

emellertid på att naggas i kanten. Rättstryggheten och rättssäkerheten är

hotad till följd av de senaste årens kraftiga besparingar, centraliseringar

och omorganisationer.

En utveckling där enskildas rättstrygghet och rättssäkerhet sätts på spel

kan inte accepteras. Utvecklingen måste vändas och resurserna till polis

och rättsvårdande myndigheter kraftigt förstärkas.

Mot den bakgrunden föreslog jag att rättsväsendet skulle tillföras 1 275

miljoner kronor mer under den kommande treårsperioden än vad riksdagen nu

beslutat om.

Mitt förslag innebar en kraftfull satsning på domstolarna redan nästa år.

Medel hade bl.a. funnits för en decentraliserad tingsrättsstruktur inom

ramen för utvidgade domkretsar, avlastning av hovrätterna och

kammarrätterna och en förkortning av de långa handläggningstiderna. En

förutsättning för att programverksamheten inom kriminalvården skall lyckas

är tillgång till kom- petent och engagerad personal, ofta med

specialistkunskaper i t.ex. psykolo- gi; med mitt förslag skulle det ha

varit möjligt att förstärka programverksam- heten och motivationsarbetet,

bl.a. med sikte på drogfrihet och på att förhind- ra återfall i brott. Mitt

förslag skulle också ha gjort det möjligt att återanställa de

civilanställda administratörerna inom polisen. Härigenom skulle polisre-

surser ha frigjorts och arbetet med att förhindra och förebygga brott fått

en behövlig förstärkning.

Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för

nästa budgetår skulle tillföras 475 miljoner kronor mer än riksdagen nu

beslutat om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar jag i detta

ärende före- slagit i motionerna Ju905, Ju909 och Fi211.

4. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 3)

Siw Persson (fp) anför:

I Sverige lyckas vi i dag inte skapa trygghet mot brott och övergrepp, och

medborgarna anser att kriminalitet och brottslighet är ett stort samhälls-

problem. Att upprätthålla rättsordningen är en av de verkligt genuina upp-

gifterna för det offentliga. Ändå har rättsväsendets myndigheter inte

tillräck- liga resurser för att kunna fullgöra sin uppgift.

Mot den bakgrunden föreslog jag att rättsväsendet skulle tillföras 686

miljoner kronor mer under den kommande treårsperioden än vad riksdagen nu

beslutat om.

Mitt förslag hade möjliggjort en förstärkning av polis- och åklagarorgani-

sationen. Det hade också medfört en kraftfull satsning för att komma till

rätta med de långa handläggningstiderna inom domstolsväsendet, arbetet

bland brottsoffer hade kunnat prioriteras och särskilda

brottsofferassistenter hade kunnat anställas. Enligt min mening är det

också ett samhällsansvar att se till att alla vågar uppträda som vittnen

och berätta sanningen inför rätten. Härför krävs extra resurser, bl.a. för

särskilda vittnesstödprojekt. Rättshjälpsrefor- men år 1997 är ett

misslyckande. Det har blivit ekonomiskt omöjligt för många att hävda sin

rätt, detta drabbar särskilt lågavlönade kvinnor som behöver juridiskt

biträde inom familjerättsområdet. Jag anser att förmånerna i

rättshjälpssystemet bör bli desamma som före reformen. Detta kommer att öka

statens kostnader för rättshjälp vilket kräver nya resurser.

Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för

nästa budgetår skulle tillföras 192 miljoner kronor mer än riksdagen nu

beslutat om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar jag i detta

ärende före- slagit i motionerna Ju910 och Fi212.

5. Kriminalpolitikens inriktning

Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson (v) och Kia Andreasson (mp) anför:

Med hänsyn till att så kort tid förflutit sedan verksamheten i Europol blev

permanent hade vi föredragit om utskottet inte nu hade gjort någon bedöm-

ning av värdet i verksamheten. Det hade enligt vår mening varit

tillräckligt att konstatera att verksamheten inom Europol nyss har kommit i

gång och att arbetet där skall inriktas mot den organiserade

gränsöverskridande brottslig- heten.

6. Resursfördelningen inom polisen, m.m. (mom. 4-7)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén

(m) anför:

Vi anser att det grundläggande problemet när det gäller resursfördelningen

inom polisen är att det totalt sett finns för lite pengar att fördela. Om

vårt budgetalternativ hade fått stöd av riksdagens flertal hade mer

resurser kunnat satsas på såväl glesbygderna som storstadslänen. Mer

resurser hade alltså bl.a. kunnat avsättas för att i glesbygdslänen i högre

utsträckning skydda post- och bankkontoren. Även de särskilda aspekter som

gör sig gällande i storstäderna hade haft större möjligheter att få

genomslag med vårt budget- förslag.

Ytterligare satsningar hade också kunnat göras på att förebygga våldsbrott

genom en offensiv mot vapenbrottsligheten. Mer resurser hade dessutom

kunnat satsas på trafikpolisen så att fler alkoholtest hade kunnat tas.

Också den brottslighet som drabbar människor i deras vardag och påverkar

deras livskvalitet hade kunnat bekämpas på en bredare front.

Med vårt budgetalternativ hade förutsättningarna varit bättre för att sätta

in ytterligare resurser i enlighet med vad vi nu anfört.

7. Resurser för bekämpning av våldet mot kvinnor

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi anser att kampen mot kvinnovåldet är av sådan vikt att särskilda

resurser bör satsas på den. I våra budgetalternativ hade det funnits

utrymme för att göra sådana särskilda satsningar.

8. Polisutbildningen i övrigt (mom. 11)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén

(m) anför:

Vi vill påpeka att antalet anställda inom Stockholmspolisen minskat med ca

1 000 personer under de senaste fyra åren. Det är särskilt allvarligt bl.a.

på grund av att brottsligheten är högre i Stockholm än i andra delar av

landet. För att säkerställa ett gott rekryteringsunderlag till Stockholm

behöver det utbildas fler poliser. Detta är i sin tur en fråga om resurser.

Med vårt budget- alternativ, som röstades ner av riksdagens majoritet, hade

förutsättningarna för en god rekrytering av poliser till Stockholmsområdet

varit bättre.

9. Kortare handläggningstider (mom. 12)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén

(m) anför:

Vi anser att frågan om förbättrade möjligheter att åstadkomma kortare hand-

läggningstider i realiteten är en fråga om vilka resurser som

rättsväsendets myndigheter förfogar över. Med vårt budgetalternativ hade

förutsättningarna för förbättringar varit avsevärt större än med de

resurser som nu står till buds inom utgiftsområdet.

10. Avveckling av Ekobrottsmyndigheten (mom. 16)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m), Siw Persson

(fp) och Anita Sidén (m) anför:

Vi har tidigare varit starkt kritiska mot att tillskapa

Ekobrottsmyndigheten. Vi förordade i stället en vidareutveckling i fråga om

samverkan mellan be- rörda myndigheter. Vi befarade också att myndigheten i

en resurskrävande uppbyggnadsfas kunde komma att behöva använda resurser

från annan brottsbekämpning.

När Ekobrottsmyndigheten nu inrättats måste den befintliga organisationen

göras så effektiv som möjligt för att kunna möta den alltmer kvalificerade

ekobrottsligheten. För att säkerställa en hög kvalitet i utredningsarbetet

och öka förutsättningarna för fällande domar behövs fler ekobrottsutredare

och en mer specialiserad kompetens, inte minst i fråga om IT. I detta

samman- hang vill vi särskilt understryka vikten av att ekoutbildningen vid

Polishög- skolan säkras.

Med vårt budgetalternativ, som röstades ned av riksdagens majoritet, hade

förutsättningarna för en förbättrad verksamhet vid Ekobrottsmyndigheten

varit goda.

11. De små tingsrätterna (mom. 24)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Enligt vår mening kan frågan om enskilda tingsrätters bevarande inte

avgöras för sig. För att riksdagen skall kunna ta ställning i denna fråga

krävs att rege- ringen presenterar en sådan samlad proposition om

domstolsväsendets orga- nisation som vi förordat. I avsaknad av en sådan

proposition saknar vi un- derlag för att nu ta ställning till yrkanden om

bevarande av enskilda tings- rätter.

12. Kvinnor inom kriminalvården (mom. 39)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp) och

Anita Sidén (m) anför:

Vi anser att de särskilda behov som kvinnor har måste tillgodoses också

inom kriminalvården. Detta gäller såväl i fråga om att tillräckliga

möjligheter till psykologhjälp och annan terapi måste finnas som att

verkställighetsinne- hållet måste vara särskilt anpassat till kvinnornas

behov.

Vi beklagar att de besparingar som kriminalvården nu blir föremål för kan

komma att drabba kvinnor på anstalter och inom frivården genom ett försäm-

rat verkställighetsinnehåll.

Regeringens lagförslag

Motionsyrkanden

I det följande redovisas de i betänkandet ingående motionsyrkandena i num-

merföljd.

1999/2000:Ju201 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m)

(Rättsmedicinalverket) 1999/2000:Ju202 av Rolf Gunnarsson (m)

(polisväsendet) 1999/2000:Ju204 av Stefan Hagfeldt och Gunnar Axén

(m) (polisväsendet) 1999/2000:Ju205 av Göte Jonsson (m)

(polisväsendet) 1999/2000:Ju209 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v)

(polisväsendet) 1999/2000:Ju210 av Anders Sjölund (m)

(polisväsendet) 1999/2000:Ju212 av Ingvar Eriksson och Leif Carlson

(m) (polisväsendet) 1999/2000:Ju216 av Inger Strömbom m.fl. (kd)

(polisväsendet) 1999/2000:Ju217 av Agne Hansson (c), yrk. 1, 3, 5,

6 (polisväsendet) 1999/2000:Ju220 av Elver Jonsson (fp) (inledning)

1999/2000:Ju227 av Margareta Cederfelt (m) (polisväsendet)

1999/2000:Ju230 av Gun Hellsvik m.fl. (m, kd, c, fp)

(polisväsendet) 1999/2000:Ju232 av Rigmor Ahlstedt (c)

(polisväsendet) 1999/2000:Ju302 av Christel Anderberg (m), yrk. 1-3

(åklagarväsendet) 1999/2000:Ju401 av Anita Sidén och Cecilia

Magnusson (m) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju402 av Inger

René och Kent Olsson (m) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju403 av

Johan Pehrson (fp) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju404 av Lena Ek

(c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju405 av Rigmor Ahlstedt (c)

(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju406 av Gun Hellsvik m.fl. (m, kd, c,

fp) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju408 av Hans Stenberg m.fl. (s)

(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju409 av Kenth Skårvik (fp)

(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju410 av Yvonne Ångström m.fl. (fp,

kd, m, c, v, mp) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju412 av Rolf

Kenneryd (c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju414 av Rigmor Ahlstedt

(c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju415 av Karl Gustav Abramsson och

Carin Lundberg (s) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju416 av

Sven Bergström (c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju417 av Agne

Hansson (c) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju418 av Barbro Hietala

Nordlund m.fl. (s) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju419 av Johnny

Ahlqvist och Kristina Zakrisson (s) (domstolsväsendet)

1999/2000:Ju420 av Lars Elinderson och Carl-Erik Skårman (m)

(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju421 av Sofia Jonsson (c)

(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju502 av Alice Åström m.fl. (v)

(kriminalvården) 1999/2000:Ju505 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

(kriminalvården) 1999/2000:Ju512 av Eva Arvidsson m.fl. (s)

(kriminalvården) 1999/2000:Ju704 av Sten Tolgfors (m), yrk.

1 (delvis) (utgiftsramen) yrk. 1 (delvis) (domstolsväsendet)

1999/2000:Ju721 av Lena Ek m.fl. (c, m, kd, fp, mp) yrk. 5

(Brottsförebyggande rådet) yrk. 9 (bidrag till brottsförebyggande

arbete) yrk. 13 (polisväsendet)

1999/2000:Ju723 av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1, 3

(Brottsoffermyndigheten) yrk. 9 (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju731

av Rolf Kenneryd (c) (bidrag till brottsförebyggande arbete)

1999/2000:Ju738 av Yvonne Andersson (kd) (bidrag till

brottsförebyggande arbete) 1999/2000:Ju804 av Helena Bargholtz och Siw

Persson (fp) (domstolsväsendet) 1999/2000:Ju807 av Agneta Lundberg

m.fl. (s) (domstolsvä- sendet) 1999/2000:Ju901 av Bo Lundgren m.fl. (m),

yrk. 1 (utgiftsramen) yrk. 3 (bidrag till brottsförebyggande

arbete) 1999/2000:Ju902 av Olle Lindström (m) (utgiftsramen)

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c), yrk. 1, 28

(utgiftsramen) yrk. 2-4 (inledning) yrk. 5, 7

(Brottsförebyggande rådet) yrk. 6, 8, 12, 13, 18, 19

(polisväsendet) yrk. 21 (åklagarväsendet) yrk. 22-26

(domstolsväsendet) 1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd), yrk.

1, 9, 13, 23, 25, 26, 29, 37, 39, 40 (utgiftsramen) yrk. 5, 6

(polisväsendet) yrk. 8 (bidrag till brottsförebyggande arbete)

yrk. 14 (åklagarväsendet) yrk. 15-21 (domstolsväsendet)

yrk. 24, 27, 28 (kriminalvården) 1999/2000:Ju908 av Gun Hellsvik m.fl. (m),

yrk. 8 (krimi- nalvården) 1999/2000:Ju909 av Gunnel Wallin m.fl. (c)

(utgiftsramen) 1999/2000:Ju910 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp),

yrk. 3, 5 (bidrag till brottsförebyggande arbete) yrk. 6

(delvis), 12, 14, 15 (utgiftsramen) yrk. 13 (domstolsväsendet)

1999/2000:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1, 7-11, 14, 15,

18-20, 23 (utgiftsramen) yrk. 12, 13, 16, 17 (domstolsväsendet)

yrk. 21 (kriminalvården) 1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c),

yrk. 9 (utgifts- ramen) 1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),

yrk. 11 (utgiftsramen) 1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c), yrk. 12

(dom- stolsväsendet) 1999/2000:T401 av Kenneth Johansson m.fl. (c), yrk. 2

(polisväsendet) 1999/2000:MJ513 av Dan Ericsson m.fl. (kd), yrk. 3 (Gen-

tekniknämnden) 1999/2000:MJ255 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats

(fp), yrk. 9 (åklagarväsendet) 1999/2000:N271 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp), yrk. 7 (polisväsendet) 1999/2000:Bo231 av Eskil Erlandsson m.fl. (c),

yrk. 4 (bidrag till brottsförebyggande arbete)

Sammanställning av yrkanden inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Verksamhetsområde

Regeringens

Ändringar i regeringens förslag

Anslag (1 000-tal kronor)

förslag

m kd c fp

A Polisväsendet 1 Polisorganisationen (ram)

11 506 881

+156 000 +180 000 +65 000 +20 000 2 Säkerhetspolisen (ram)

540 747

B Åklagarväsendet 1 Åklagarorganisationen (ram)

694 997

+17 000 +30 000

+6 000 2 Ekobrottsmyndigheten (ram)

250 933

+15 000

C Domstolsväsendet m.m. 1 Domstolsväsendet m.m. (ram)

3 358 956

+106 120 +40 000 +225 000 +100 000

D Kriminalvården 1 Kriminalvården (ram)

3 820 254

+200 000 +30 000 +185 000

E Kronofogdemyndigheterna 1 Kronofogdemyndigheterna (ram)

1 341 739

-20 000

F Övrig verksamhet inom rättsväsendet 1 Brottsförebyggande rådet (ram)

50 005

2 Rättsmedicinalverket (ram)

183 549

+5 000

3 Gentekniknämnden (ram)

2 601

4 Brottsoffermyndigheten (ram)

14 940

+3 000

+16 000 5 Ersättning för skador på grund av brott (ram)

74 500

6 Rättshjälpskostnader m.m. (ram)

802 396

+50 000 7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. (ram)

10 399

8 Avgifter till vissa internationella sam- manslutningar (ram)

6 606

9 Bidrag till brottsförebyggande arbete (ram)

7 600

+37 000

Summa för utgiftsområdet

22 667 103

+479 120 +320 000 +475 000 +192 000

Tabeller

Tabell 1. Inkomna, avgjorda och balanserade mål i tingsrätterna under åren

1997 och 1998

1997 1998

Inkomna Avgjorda Balans Inkomna Avgjorda Balans Tvistemål 73 905 75 438 42

893 68 557 69 887 40 691 Brottmål 58 512 57 378 21 391 61 085 58 324 23 812

Summa 132 417 132 816 64 284 129 642 128 211 64 503 Tabell 2. Inkomna,

avgjorda och balanserade mål i hovrätterna under åren 1997 och 1998

1997 1998

Inkomna Avgjorda Balans Inkomna Avgjorda Balans Tvistemål 3 762 3 810 2 871

3 377 3 494 2 718 Brottmål 7 648 7 525 3 005 8 094 7 872 3 175 Övriga mål

12 881 12 916 2 964 13 725 13 431 3 193 Summa 24 291 24 251 8 840 25 196 24

797 9 086 Tabell 3. Inkomna, avgjorda och balanserade mål i Högsta

domstolen under åren 1997 och 1998

1997 1998

Inkomna Avgjorda Balans Inkomna Avgjorda Balans Tvistemål 804 807 406 778

830 358 Brottmål 1 251 1 274 217 1 386 1 372 238 Övriga mål 3 109 3 171 936

3 119 3 278 766 Summa 5 164 5 252 1 559 5 283 5 480 1 362

Tabell 4. Inkomna, avgjorda och balanserade mål i länsrätterna under åren

1997 och 1998

1997 1998

Inkomna Avgjorda Balans Inkomna Avgjorda Balans Skattemål 19 338 19 455 27

544 18 903 22 406 24 089 Fastighets- taxeringsmål 7 483 5 968 5 544 2 485 5

262 2 644 Körkortsmål 5 690 5 829 447 5 701 5 749 376 Mål enl. SocialtjL 34

259 34 637 7 732 20 388 23 906 4 049 LVU- och LVM-mål 3 318 3 295 443 3 458

3 497 377 Psykiatrimål 11 636 11 587 213 11 771 11 742 203 Socialförsäk-

ringsmål 15 725 17 620 13 394 13 267 16 935 9 671 Övriga mål 15 478 14 148

5 209 20 125 19 326 6 011 Summa 112 927 112 539 60 526 96 098 108 823 47

420

Tabell 5. Inkomna, avgjorda och balanserade mål i kammarrätterna åren 1997

och 1998

1997 1998

Inkomna Avgjorda Balans Inkomna Avgjorda Balans Skattemål 6 206 5 178 10

301 7 464 6 607 11 167 Fastighets- taxeringsmål 723 357 783 667 539 913

Körkortsmål 1 140 1 127 117 1 144 1 158 101 Mål enl. SocialtjL 4 583 4 615

1 219 3 188 3 650 750 LVU- och LVM-mål 868 875 116 896 868 142 Psykiatrimål

978 970 77 1 048 1 028 98 Socialförsäk- ringsmål 5 451 6 144 6 500 5 581 5

991 6 088 Övriga mål 6 251 6 023 3 594 7 136 7 015 3 770 Summa 26 200 25

289 22 707 27 124 26 856 23 029

Tabell 6. Inkomna, avgjorda och balanserade mål i Regeringsrätten åren 1997

och 1998

1997

1998

Inkomna Avgjorda Balans Inkomna Avgjorda Balans Skattemål 1 446 1 470 1 936

2 059 1 446 2 532 Fastighets- taxeringsmål 73 107 92 189 43 238 Körkortsmål

258 261 33 260 214 79 Mål enligt SocialtjL 1 145 1 018 759 982 898 837 LVU-

och LVM-mål 159 136 44 157 155 44 Psykiatrimål 114 110 24 143 113 54

Socialförsäk- ringsmål 1 934 1 897 1 956 2 004 1 835 2 111 Övriga mål 2

532 2 372 2 200 2 877 2 364 2 708 Summa 7 661 7 371 7 044 8 671 7 068 8 603

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsför-

delning.

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

liberalerna redovisar sina ställningstaganden i särskilda yttranden som

fogats till betänkandet.

Verksamhetsområde

Utskottets

Anslag (1 000-tal kronor)

förslag

A Polisväsendet 1 Polisorganisationen (ram)

11 506 881

2 Säkerhetspolisen (ram)

540 747

B Åklagarväsendet 1 Åklagarorganisationen (ram)

694 997

2 Ekobrottsmyndigheten (ram)

250 933

C Domstolsväsendet m.m. 1 Domstolsväsendet m.m. (ram)

3 358 956

D Kriminalvården 1 Kriminalvården (ram)

3 820 254

E Kronofogdemyndigheterna 1 Kronofogdemyndigheterna (ram)

1 341 739

F Övrig verksamhet inom rättsväsendet 1 Brottsförebyggande rådet (ram)

50 005

2 Rättsmedicinalverket (ram)

183 549

3 Gentekniknämnden (ram)

2 601

4 Brottsoffermyndigheten (ram)

14 940

5 Ersättning för skador på grund av brott (ram)

74 500

6 Rättshjälpskostnader m.m. (ram)

802 396

7 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. (ram.)

10 399

8 Avgifter till vissa internationella sam- manslutningar (ram)

6 606

9 Bidrag till brottsförebyggande arbete (ram)

7 600

Summa för utgiftsområdet

22 667 103

Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 3 i hemställan)

Motion Motionärer Yrkanden

1999/2000:Ju704 av Sten Tolgfors (m) 1 (delvis)

1999/2000:Ju901 av Bo Lundgren m.fl.(m) 1

1999/2000:Ju902 av Olle Lindström (m)

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus (c) 1, 28

1999/2000:Ju907 av Alf Svensson m.fl. (kd) 1, 9, 13, 23, 25, 26

29, 37, 39, 40

1999/2000:Ju909 av Gunnel Wallin m.fl. (c)

1999/2000:Ju910 av Siw Persson och 6 (delvis), Johan

Pehrson (fp) 12, 14, 15

1999/2000:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) 1, 7-11, 14, 15,

18-20, 23

1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) 9

1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (c) 11

Innehållsförteckning

Elanders Gotab, Stockholm 1999