Bet. 1999/2000:JuU17

Justitieutskottets betänkande

1999/2000:JUU17

Polissamarbete m.m. inom Schengen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

JuU17

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett

regeringsförslag med lagändringar som behövs för att

Sverige skall kunna delta operativt i

Schengensamarbetet. Regeringen föreslår dessutom att

riksdagen skall godkänna ett avtal om polissamarbete

i Öresundsregionen. Till övervägande delen handlar

regeringens förslag om gränsöverskridande

polissamarbete, t.ex. fortsatt övervakning och

fortsatt förföljande. Förslaget innehåller dels en

ny lag om internationellt polisiärt samarbete, dels

en ny lag om datasystemet Schengens

informationssystem. Också en del andra ändringar

föreslås, främst i utlänningslagen.

Utskottet behandlar även ett antal motioner som

väckts dels i ärendet, dels under allmän motionstid.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag och avslår samtliga motionsyrkanden.

Eftersom förslagen i vissa delar innebär att

myndighetsutövning överlämnas till annan stat skall

riksdagens beslut i de delarna fattas i den ordning

som föreskrivs i 10 kap. 5 § fjärde stycket

regeringsformen.

I ärendet finns 18 reservationer och tre särskilda

yttranden.

Propositionen

I proposition 1999/2000:64 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

dels godkänner avtalet av den 6 oktober 1999 mellan

Konungariket Sveriges regering och Konungariket

Danmarks regering om polisiärt samarbete i

Öresundsregionen,

dels godkänner regeringens förklaring avseende

artiklarna 6 och 8 i avtalet av den 6 oktober 1999

mellan Konungariket Sveriges regering och

Konungariket Danmarks regering om polisiärt

samarbete i Öresundsregionen,

dels antar regeringens förslag till

1. lag om internationellt polisiärt samarbete,

2. lag om Schengens informationssystem,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i passlagen (1978:302),

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

6. lag om ändring i lagen (1982:395) om

Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,

7. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

8. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa

bestämmelser om internationellt samarbete på

brottmålsområdet,

9. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av

narkotika,

10. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

11. lag om ändring i polisdatalagen (1998:622).

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, finns i

bilaga 1. Avtalet med Danmark jämte regeringens

förklaring finns i bilaga 3.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1999/2000:Ju16 av Tom Heyman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fritidsbåtar och regler

för gränskontroll.

1999/2000:Ju17 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om polisens resursbehov

med anledning av Schengenavtalets krav på skärpt

gränskontroll.

1999/2000:Ju18 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

reglering som innebär att den inre

utlänningskontrollen inte kommer att innebära

diskriminering eller onödigt intrång i privatlivet,

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om

Schengens informationssystem,

3. att riksdagen, om yrkande 2 avslås, som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det av lagregleringen klart skall

framgå att anknytning till Sverige eller liknande

skäl skall bedömas vid fråga om avvisning på grund

av att den sökande uppförts på spärrlista av annat

Schengenland,

4. att riksdagen, om yrkande 2 avslås, avslår

förslaget till ny formell grund för avvisning med

hänsyn till att rätten till prövning av asylansökan

enligt Genèvekonventionen, tortyrkonventionen etc.

skall vara ovillkorlig,

5. att riksdagen, om yrkande 2 avslås, beslutar att

avslå förslaget till ny grund för återkallande av

uppehållstillstånd,

6. att riksdagen, om yrkande 2 avslås, begär att

regeringen arbetar för att möjligheterna till

rättelse vid felaktig registrering skall förbättras,

7. att riksdagen, om yrkande 2 avslås, hos

regeringen begär förslag som innebär att ett

parlamentariskt kontrollorgan för SIS tillskapas,

8. att riksdagen, om yrkande 2 avslås, begär att

regeringen återkommer med redovisning av SIRENE-

kontorens funktion.

1999/2000:Ju19 av Tomas Högström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att införa nya eller

utökade befogenheter för myndigheter, som utför

personkontroll vid Sveriges gränser, att använda sig

av straffprocessuella tvångsåtgärder.

1999/2000:Ju20 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår ny lag om internationellt

polisiärt samarbete och därmed sammanhörande

författningar i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Öresundstraktaten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kompensatoriska

åtgärder för att underlätta fri rörlighet inom EU i

form av ökade ekonomiska resurser till bl.a.

polisväsendet och Statens invandrarverk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att verka för ett

regelsystem som främjar den fria rörligheten inom

EU, samtidigt som grundläggande principer för svensk

suveränitet inte skadas eller överges.

1999/2000:Ju21 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ny formell grund för

avvisning,

2. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till

lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) enligt

vad i motionen anförts om utfärdande av visering i

vissa fall,

3. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till

lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) enligt

vad i motionen anförts om återkallelse av

uppehållstillstånd,

4. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till

lag om internationellt polisiärt samarbete enligt

vad i motionen anförts om gränsöverskridande

övervakning,

5. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till

lag om internationellt polisiärt samarbete enligt

vad i motionen anförts om utländska tjänstemäns

straffrättsliga skydd och ansvar,

6. att riksdagen beslutar om ändring i förslag till

lag om internationellt polisiärt samarbete enligt

vad i motionen anförts om Sveriges

skadeståndsskyldighet för utländska tjänstemän,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utländska

tjänstemäns myndighetsutövning skall vara

underställd JO:s och JK:s tillsyn,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om enskildas rätt att

ta del av uppgifter om sig själva i SIS,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insyn och kontroll

av SIS.

1999/2000:Ju22 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en

parlamentarisk utredning för att göra en samlad

översyn över hur i samband med

gränskontrollverksamheten integritetsaspekter skall

vägas mot kraven på effektivitet i den

brottsbekämpande verksamheten,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

lagarna med instruktion för Riksdagens ombudsmän

(JO) och Justitiekanslern att enskilda utländska

tjänstemän, som omfattas av de svenska reglerna om

straffrättsligt ansvar för fel och försummelser som

begåtts i myndighetsutövning här i Sverige, skall

stå under JO:s och JK:s tillsyn och åtalsrätt,

3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i

lagen om Schengens informationssystem att enskilda

personers rätt att enligt artikel 114.2 i

konventionen hos Datainspektionen begära att

myndigheten skall granska registrerade uppgifter om

honom eller henne i SIS och hur de används

lagregleras.

Motioner väckta under allmän motionstid

1998/99:Sk818 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samverkan när det

gäller gränskontrollen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbättrad kontroll

vid våra internationella flygplatser.

1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

internationell brottslighet.

1998/99:U506 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

självt skall besluta när och hur poliser från andra

länder skall delta i operativt arbete på svenskt

territorium.

1998/99:U507 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samarbetet mot

internationell brottslighet.

1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att Schengenregelverket arbetas om så att den

långtgående kontrollen av medborgarna upphör,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att Europol avskaffas,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva ett öppnande av parlamentarisk insyn i

Europol.

1998/99:Sf607 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

effektivare gränskontroller i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om internationellt

samarbete i kampen mot narkotika.

1999/2000:Ju215 av Roy Hansson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjlighet för polisen på

Gotland att med nuvarande organisation lösa

tillkommande uppgifter enligt Schengensamarbetet.

1999/2000:Ju225 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om hur Schengensamarbetet

påverkar Gotland.

1999/2000:Ju233 av Cinnika Beiming och Tommy

Waidelich (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en översyn av

passkontrollreglerna för resor inom Norden och inom

Schengen framöver.

1999/2000:Ju904 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Europol skall

byggas ut under demokratisk kontroll,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att verka för en

gemensam europeisk straffrätt för vissa grova brott,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att verka för en

gemensam europeisk narkotikabekämpning.

1999/2000:Ju905 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att inleda

försöksverksamhet med gränsöverskridande

polissamarbete i Tornedalen.

1999/2000:U503 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bekämpande av brott

inom EU.

1999/2000:U513 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Schengenavtalet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Europol,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva ett öppnande av parlamentarisk insyn i

Europol.

1999/2000:U514 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om gemensamma

europeiska handlingsplaner för särskilt svåra brott.

1999/2000:Sf616 av Margit Gennser m.fl. (m) vari

yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

effektivare gränskontroller i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Utskottet

Inledning

Bakgrunden till Schengensamarbetet

Den fria rörligheten för personer är en av

grundstenarna i EG:s regelverk för den inre

marknaden tillsammans med den fria rörligheten för

varor, tjänster och kapital.

Den fria rörligheten för personer har i huvudsak

förverkligats vad gäller den gemensamma

arbetsmarknaden, fri etableringsrätt, erkännande av

utbildningar m.m. Däremot har kontrollen av personer

vid gränserna inte avskaffats och EU har således

ännu inte blivit ett område utan gränser, med fri

rörlighet för personer.

En viktig orsak härtill är att samarbetet avseende

bl.a. det rättsliga och polisiära området (s.k.

kompensatoriska åtgärder), som är en förutsättning

för att kontrollerna vid de inre gränserna skall

kunna avvecklas, ännu inte har genomförts fullt ut.

I syfte att påskynda förverkligandet av den fria

rörligheten för personer ingick Frankrike, Tyskland

och Beneluxstaterna år 1985 det s.k. Scheng-

enavtalet. Avtalet går ut på att staterna successivt

skall avveckla personkontrollerna vid de gemensamma

gränserna och utveckla det polisiära och rättsliga

samarbetet. Schengenavtalet är ett separat

mellanstatligt avtal utanför EG.

År 1990 undertecknades tillämpningskonventionen

till Schengenavtalet med bestämmelser om praktiska

åtgärder för att genomföra avvecklingen av

gränskontrollerna vid de inre gränserna samt övriga

samarbetsåtgärder. Konventionen, som i

fortsättningen kallas Schengenkonventionen,

innehåller de viktigaste reglerna för samarbetet.

Bestämmelserna gäller bl.a. polissamarbete och

rättsligt samarbete, dataskydd, samarbete om

narkotikabekämpning, harmoniserad viseringspolitik

och enhetliga yttre gränskontroller.

I dag deltar Tyskland, Frankrike, Beneluxstaterna,

Portugal, Spanien, Österrike, Italien och Grekland i

det operativa samarbetet. Av de övriga fem

medlemsstaterna i EU har - förutom Sverige - Danmark

och Finland undertecknat avtal om anslutning till

samarbetet. Island och Norge, som inte är medlemmar

i EU och därför inte kan ansluta sig fullt ut till

avtalen, har träffat särskilda samarbetsavtal för

att kunna delta i samarbetet.

För att en stat skall kunna delta praktiskt och

operativt i samarbetet krävs bl.a. att rådet - som

numera enligt Amsterdamfördraget är det högsta

beslutande organet inom Schengensamarbetet - har

fattat ett särskilt beslut om dels att avskaffa

personkontrollerna vid de inre gränserna mot staten,

dels att staten i fråga kan delta i det operativa

samarbetet. Bland andra förutsättningar som skall

vara uppfyllda för att ett sådant beslut skall kunna

fattas kan nämnas att den yttre gränskontrollen är

anordnad i enlighet med Schengenkonventionens krav

och att Schengens informationssystem (SIS) är

infört.

Sveriges deltagande

I juni 1995 ansökte Sverige om anslutning till

Schengensamarbetet. Den

1 maj 1996 beviljades Sverige observatörskap i

Schengensamarbetet och i december 1996

undertecknades så avtalet om Sveriges anslutning.

Våren 1998 godkände riksdagen Sveriges anslutning

till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, JuU15,

rskr. 181). För att Sverige skall kunna delta fullt

ut i samarbetet krävs, förutom

lagstiftningsåtgärder, ombyggnad av flygplatser och

åtgärder med avseende på gränskontrollen.

Förberedelsearbetet har redan hunnit långt, bl.a.

har en upphandling gjorts för uppbyggnaden av SIS,

och en nationell handlingsplan för nödvändiga

förändringar av gränskontrollen och andra praktiska

åtgärder för att genomföra konventionsåtagandena

håller på att utarbetas.

Det svenska operativa inträdet i Schengensamarbetet

planeras ske i mars 2001. Förberedelsearbetet skall

dock kunna inspekteras redan under hösten 2000 med

sikte på ett beslut i ministerrådet i december.

Avsikten är att alla nordiska länder skall kunna

inträda samtidigt som operativa medlemmar.

Ärendet och dess beredning

I detta ärende behandlar utskottet ett förslag från

regeringen som innehåller de lagändringar som behövs

för att genomföra Sveriges anslutning till

Schengensamarbetet. Förslaget tar också upp ett

avtal som Sverige ingått med Danmark om polisiärt

samarbete i Öresundsregionen jämte en förklaring som

Sverige gjort i anslutning till avtalet. I ärendet

behandlas också dels motioner som väckts med

anledning av regeringens förslag, dels motioner från

den allmänna motionstiden åren 1998 och 1999.

Huvuddelen av regeringens förslag bygger på två

promemorior, dels Polissamarbete m.m. med anledning

av Schengen (Ds 1999:31), dels Avtal om polisiärt

samarbete i Öresundsregionen. Promemoriorna har

remissbehandlats.

Vad gäller de utlänningsrättsliga delarna baseras

regeringens överväganden och förslag också på två

utredningsbetänkanden. Här handlar det dels om

betänkandet Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU

1999:16) där förslag bl.a. lämnas rörande

utlänningslagens straffbestämmelser, dels om de

förslag rörande inre utlänningskontroll som lagts

fram i betänkandet Verkställighet och kontroll i

utlänningsärenden (SOU 1997:128). Betänkandena har

remissbehandlats.

Här bör även nämnas att förslag som syftar till att

genomföra Sveriges åtaganden i Schengensamarbetet

lagts fram i två andra ärenden. Nyligen behandlade

utskottet ett regeringsförslag om överförande av

straffverkställighet utan den dömdes samtycke (prop.

1999/2000:45, bet. JuU13). Vidare finns förslag som

rör internationell rättslig hjälp i brottmål i en

nyligen överlämnad proposition (prop. 1999/2000:61).

Det ärendet behandlas under våren i utskottet.

Härtill kommer att frågor om utlämning behandlas i

promemorian Sveriges tillträde till 1996 års EU-

konvention om utlämning (Ds 2000:3), som nu bereds i

Regeringskansliet.

Vissa av regeringens förslag är nya i förhållande

till dem som presenterats för remissinstanserna.

Synpunkter på dessa har under hand inhämtats från

berörda myndigheter.

Regeringen har inhämtat yttrande från Lagrådet, och

regeringen har följt de synpunkter som Lagrådet

haft.

Justitieutskottet har inhämtat yttranden från

konstitutionsutskottet, socialutskottet och

socialförsäkringsutskottet. Nämnda utskott har i

sina yttranden inom respektive beredningsområde

tillstyrkt regeringens förslag och avstyrkt i

berörda delar väckta motionsyrkanden. Yttrandena

finns bilagorna 4-6.

Schengensamarbetet och Amsterdamfördraget

Amsterdamfördraget - som trädde i kraft den 1 maj

1999 - har inneburit att strukturen för samarbetet

inom EU förändrats. Vissa frågor som hittills

sorterat under tredje pelaren har förts över till

första pelaren. De frågor som förts över är bl.a.

bestämmelser om yttre gränskontroll, fri rörlighet

för personer, asyl och invandring. Kvar i tredje

pelaren är straffrättsligt samarbete och

polissamarbete för förebyggande och bekämpande av

brott.

Genom Amsterdamfördraget har vidare

Schengensamarbetet införlivats med EU. Detta får

till konsekvens att detta samarbete kommer att äga

rum i den vanliga EU-strukturen, dvs. under

medverkan av alla EU:s institutioner. För det

polisiära och rättsliga samarbetet innebär fördraget

sålunda att reglerna för tredje pelaren skall gälla,

under det att gemenskapsrättsliga regler blir

avgörande när det gäller asyl, invandring och

gränskontroll.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas dels lagförslag för att

genomföra Schengenkonventionens regler om polisiärt

samarbete, gränskontroller, Schengens

informationssystem samt en bestämmelse om rätt att

medföra narkotiska läkemedel vid utlandsresa, dels

lagförslag för att genomföra avtalet av den 6

oktober 1999 mellan Sverige och Danmark om polisiärt

samarbete i Öresundsregionen.

I propositionen föreslås

1. en ny lag om internationellt polisiärt

samarbete, som bl.a. medger att polismän från

andra Schengenstater utför vissa

gränsöverskridande arbetsuppgifter i Sverige

samt i anslutning till det dels nya

bestämmelser i brottsbalken om svensk

jurisdiktion över svenska tjänstemän som utför

sådana uppgifter i andra Schengenstater, dels

en ändring i vapenlagen (1996:67) för att göra

det möjligt att låta de utländska

tjänstemännen medföra sina tjänstevapen till

Sverige,

2.

3. en ny lag om Schengens informationssystem

(SIS), vilket huvudsakligen är ett spanings-

och efterlysningsregister, samt i anslutning

till det dels en ny bestämmelse i

sekretesslagen (1980:100) om sekretess för

vissa uppgifter till skydd för enskilda, dels

ändringar i polisdatalagen (1998:622) som

medför att denna inte skall vara tillämplig på

SIS, samt

4.

5. ändringar i passlagen (1978:302), lagen

(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid

polisiär övervakning och utlänningslagen

(1989:529) om rätt till inresa och vistelse i

Sverige och om kontroller inom Sverige.

6.

Avslag på lagförslagen

Schengensamarbetet kan sägas innefatta två

grundtankar, som är starkt sammanlänkade med

varandra. Den första är den fria rörligheten för

personer, i den betydelsen att personkontrollerna

vid nationsgränserna mellan Schengenstater - inre

gräns - skall upphöra. Den andra grundtanken, som

delvis aktualiseras av den första, är att kampen

skall stärkas mot internationell kriminalitet och

mot sådan invandring som är illegal.

I propositionen läggs - som ovan nämnts - fram ett

antal lagförslag som syftar till att genomföra

Sveriges åtaganden enligt Schengensamarbetet. Dels

är det fråga om en lag om internationellt polisiärt

samarbete, dels en lag om Schengens

informationssystem (SIS), och dels ändringar i ett

antal lagar, främst utlänningslagen.

I motion 1999/2000:Ju20 (m) begärs att samtliga

lagförslag skall avslås eftersom de undergräver

Sveriges suveränitet. Motionären menar att

regeringen bör verka för fri rörlighet på annat

sätt. I motion 1999/2000:Ju18 (v) yrkas avslag på

förslaget om SIS. Motionärerna anser att finns flera

brister i förslaget, bl.a. finns ingen

tillfredsställande kontroll över registret och

demokratisk insyn saknas. Dessutom saknas underlag i

fråga om hur datautbytet vid sidan av SIS kommer att

fungera vid de s.k. SIRENE-kontoren. Dessa kontor

beskrivs kortfattat i nästa avsnitt.

Utskottet vill inledningsvis understryka att

riksdagen genom beslutet våren 1998 godkänt Sveriges

anslutning till Schengensamarbetet. De lagförslag

som nu ligger på riksdagens bord avser att genomföra

de åtaganden som Sverige gjort i förhållande till

övriga Schengenstater. Utskottet ser inget skäl till

att nu inta någon helt annan inställning i fråga om

Schengensamarbetet. Redan härav följer att utskottet

inte kan ställa sig bakom motionsönskemål som i

praktiken innebär att Sverige inte lever upp till

gjorda åtaganden. I sammanhanget bör också påpekas

att lagförslagen dessutom bidrar till klarhet om vad

som gäller till följd av Sveriges deltagande i

Schengensamarbetet.

Som socialförsäkringsutskottet påpekar i sitt

yttrande var frågan om överlämnande av

myndighetsutövning till främmande makt ett känt

faktum när riksdagen godkände Sveriges anslutning.

Justitieutskottet vill också erinra om att beslutet

fattades med den kvalificerade majoritet som krävs i

sådana fall.

I likhet med socialförsäkringsutskottet vill

justitieutskottet vidare framhålla att SIS är ett

värdefullt hjälpmedel för att genomföra många av de

kompensatoriska åtgärder som Schengenkonventionen

förutsätter. Informationssystemet är dock speciellt

så till vida att det svenska registret även omfattar

uppgifter som registrerats i de andra länderna inom

ramen för Schengenkonventionen och i enlighet med

dessa länders lagstiftning. En uppgift som

registreras av svensk myndighet kommer således att

bli tillgänglig för behöriga myndigheter i de andra

Schengenstaterna. I Schengenkonventionen finns

emellertid åtskilliga bestämmelser om hanteringen av

dessa uppgifter. Det gäller t.ex. begränsning av

vilka uppgifter som får registreras, vilka

myndigheter som skall få tillgång till registren,

för vilka ändamål uppgifterna får användas samt om

den skyddsnivå i övrigt som skall iakttas. Härigenom

har personuppgifterna enligt justitieutskottets

uppfattning fått ett tillräckligt skydd.

Justitieutskottet ansluter sig sålunda också till

konstitutionsutskottets slutsats att behandlingen av

personuppgifter i det svenska SIS-registret bör

regleras på angivet sätt i en särskild lag. För

närvarande finns inte - som konstitutionsutskottet

påpekat - något behov av någon ytterligare

redovisning av SIRENE-kontorens funktion.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

1999/2000:Ju18 och 1999/2000:Ju20 såvitt nu är i

fråga. Till enskildheter i regeringens lagförslag

återkommer utskottet i det följande.

Internationellt polisiärt samarbete

Regeringen föreslår en lag om internationellt

polisiärt samarbete. Lagen innehåller bestämmelser

om gränsöverskridande övervakning och förföljande.

Övervakning går ut på att skugga en person under en

brottsutredning. Förföljande syftar till att gripa

den som flyr undan exempelvis ett frihetsberövande.

Huvudregeln är att det krävs samtycke av behörig

svensk myndighet för båda dessa åtgärder.

Under vissa i lagen angivna förutsättningar får

åtgärderna vidtas utan föregående samtycke. Här

krävs det till att börja med att saken är

brådskande. Är det fråga om övervakning krävs

dessutom att det skall vara fråga om vissa i lagen

närmare angivna allvarliga brott. Vidare krävs i

fråga om övervakning att överskridandet av gränsen

anmäls till behörig svensk myndighet så snart det

kan ske och att bistånd begärs i utredningen. Om

samtycke inte lämnats inom fem timmar från

gränsöverskridandet, skall övervakning som sker utan

samtycke upphöra.

I fråga om förföljande utan föregående samtycke

gäller att de förföljande tjänstemännen skall

anhålla om bistånd av behörig svensk myndighet

senast vid gränsöverskridandet.

Gemensamt för båda åtgärderna gäller att de skall

avbrytas om behörig svensk myndighet begär det.

I denna del föreslår regeringen också att riksdagen

skall godkänna ett avtal som slutits med Danmark om

polissamarbete i Öresundsregionen. Avtalet syftar

till att komplettera Schengenkonventionen, och

innehåller regler om informationsutbyte och

gränsöverskridande samarbete. Regeringen föreslår

också att riksdagen skall godkänna en förklaring som

Sverige gjort och som reglerar danska polismäns

befogenheter på svenskt territorium.

För svenska poliser som följer efter en person in i

Danmark gäller till följd av en förklaring som

Danmark gjort en begränsning på 25 km från

Öresundsförbindelsens slut. Den svenska förklaringen

innehåller ingen motsvarande begränsning för danska

poliser. Bakgrunden till denna skillnad är att man

från svensk sida avser att behandla alla utländska

poliser lika. Inte heller för norska och finska

poliser har Sverige ställt upp någon begränsning i

detta hänseende (prop. 1997/98:42 s. 79 f).

I några motioner tas upp frågor som rör

gränsöverskridande övervakning och förföljande. I

motion 1998/99:U506 (v) anförs att svensk polis

skall avgöra när och hur utländsk polis skall delta

i operativt arbete på svenskt territorium. I motion

1999/2000:Ju21 (mp) begärs att förslaget skall

avslås till den del det avser övervakning.

Motionärerna framhåller att tjänstemän från samtliga

Schengenländer kan komma att utöva övervakning här

eftersom denna åtgärd inte är begränsad till att

avse korsande av landgräns. I motion 1999/2000:Ju20

(m) hävdas att Sverige borde ha gjort samma

förbehåll som Danmark på 25 km. I motion

1999/2000:Ju905 (c) begärs en försöksverksamhet med

polissamarbete i Tornedalen.

Utskottet vill när det gäller yrkandet om avslag på

förslaget såvitt avser tjänstemän som utför

gränsöverskridande övervakning här återigen

understryka att lagförslaget syftar till att

genomföra ett åtagande som riksdagen godkände för

två år sedan. Utskottet anser vidare att

förutsättningarna för det gränsöverskridande

samarbetet fått en lämplig utformning.

Såvitt gäller frågan om begränsningen om 25 km för

svenska polisers arbete i Danmark konstaterar

utskottet att Öresundsavtalet innebär att parterna

enats om att låta begränsningar av den typ som

motionären tar upp regleras av förklaringar från

respektive land. Att Danmark valt en annan väg än

Sverige utgör inte något problem ur svensk synpunkt.

Dessutom finns det ett värde i att samma regler

gäller i hela Sverige för poliser från andra länder.

Utskottet ser alltså inget skäl till att Sverige

skulle ställa upp en förklaring liknande den danska.

Beträffande yrkandet om polissamarbete i Tornedalen

konstaterar utskottet att förslagen i propositionen

avser att tillgodose just sådana önskemål som förs

fram i motionen. Utskottet har, som framgår av det

ovan anförda, en positiv grundinställning till

polissamarbete över gränserna. Motionsönskemålet får

anses vara tillgodosett med de förslag som finns i

propositionen.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet

föreslår att riksdagen avslår motionerna

1998/99:U506, 1999/2000:Ju20, 1999/2000:Ju21 och

1999/2000:

Ju905 i här aktuella delar. Utskottet föreslår

vidare att riksdagen godkänner Öresundsavtalet jämte

Sveriges förklaring samt regeringens lagförslag i

här behandlade delar.

När det gäller de utländska tjänstemännens

rättsliga ställning föreslår regeringen att

utländska tjänstemän som utövar myndighet här skall

skyddas på samma sätt som svenska poliser.

Exempelvis skall våld mot en sådan person anses som

våld mot tjänsteman. Vidare föreslås att en utländsk

tjänsteman som utövar myndighet här skall vara

ansvarig för tjänstefel som om det varit svensk

myndighet han utövat.

Regeringen föreslår vidare att svenska staten skall

ersätta skador som uppkommer i samband med de

utländska tjänstemännens myndighetsutövning här.

I motion 1999/2000:Ju21 (mp) begärs en ändring i

lagförslaget så att dessa regler inte omfattar

utländska tjänstemän som utövar gränsöverskridande

övervakning här i landet.

Utskottet noterar att regeringens förslag också i

dessa delar syftar till att genomföra de åtaganden

Sverige gjort. Utländska tjänstemän skall alltså

vara likställda med svenska poliser när det gäller

straffrättsligt skydd och ansvar samt skadestånd.

Utskottet vill påpeka att utan de nu föreslagna

bestämmelserna skulle det inte vara möjligt att döma

en utländsk tjänsteman för tjänstefel här. Vidare

skulle - i avsaknad av bestämmelsen om statens

ersättningsansvar - den skadelidande vara hänvisad

till att vända sig mot den utländska tjänstemannen

personligen. En sådan talan torde visserligen kunna

tas upp här i landet (jfr artikel 5 moment 3 i

Luganokonventionen och motsvarande bestämmelse i

Brysselkonventionen, vilka båda gäller som lag här i

landet). En sådan ordning skulle emellertid innebära

nackdelar för den skadelidande ur processuell

synvinkel. Utskottet ställer sig alltså bakom

regeringens förslag i denna del, och utskottet

föreslår att riksdagen antar förslaget och avslår

motion 1999/2000:Ju21.

Som framgår av det anförda innebär regeringens

förslag bl.a. att utländska tjänstemän i viss

utsträckning kan komma att utöva myndighet på

svenskt territorium. I motionerna 1999/2000:Ju21

(mp) och 1999/2000:Ju22 (fp) hävdas att JO:s och

JK:s tillsyn bör omfatta även utländska tjänstemäns

myndighetsutövning i Sverige.

Regeringen påpekar (prop. s. 113) att när utländska

tjänstemän vid gränsöverskridande förföljande eller

övervakning utövar myndighet här så utövar de det

andra landets myndighet. Regeringen utgår från att

de utländska tjänstemännen står under tillsyn av

myndigheterna i sina respektive hemländer när de

befinner sig i Sverige, på samma sätt som svenska

polismän som utövar myndighet i en annan

Schengenstat är underkastade JK:s och JO:s tillsyn.

Regeringen har därför gjort bedömningen att de nu

föreslagna reglerna inte bör föranleda några

ändringar i reglerna om JK:s och JO:s tillsyn.

Konstitutionsutskottet delar i sitt yttrande

regeringens bedömning.

Vid remissbehandlingen av den promemoria som ligger

till grund för förslagen, framkom att den valda

ståndpunkten får till följd att endast allmän

åklagare kan väcka åtal för tjänstefel som utländska

poliser kan tänkas begå här i landet.

Utskottet vill inledningsvis understryka att det

faktum att de utländska tjänstemännen inte omfattas

av JK:s och JO:s tillsyn inte innebär något

rättsligt vakuum. I den mån de utländska

tjänstemännen begår ett brott här har de, som

påpekats i det föregående, samma straffrättsliga

ansvar som svenska poliser. Härtill kommer att åtal

mot dem kan väckas, om än inte av JO och JK, så i

vart fall av allmän åklagare. Utskottet har också

svårt att se hur den tillsyn som motionärerna

efterfrågar skulle kunna se ut - inspektioner är av

praktiska skäl uteslutna. Slutligen vill utskottet

påminna om att de utländska tjänstemännen senast vid

gränsöverskridandet skall anmäla detta för svensk

behörig myndighet. Med andra ord står de utländska

poliserna under en slags kontroll av svensk polis.

Utskottet finner alltså inte skäl att förorda någon

ändring av reglerna om JO:s och JK:s tillsyn.

Motionerna 1999/2000:Ju21 och 1999/2000:Ju22 bör

avslås av riksdagen.

Schengens informationssystem

Schengens informationssystem (SIS) är ett

datasystem. De grundläggande bestämmelserna om det

finns i Schengenkonventionen. SIS består enligt

artikel 92 i konventionen av en nationell enhet för

varje Schengenstat och en central teknisk

stödfunktion, som är gemensam för Schengenländerna.

Varje Schengenstats nationella enhet innehåller

uppgifter som är identiska med uppgifterna i de

övriga ländernas nationella enheter.

SIS kan liknas vid ett beställningssystem; den stat

som vill att någon annan stat skall göra eller

iaktta något lägger in en s.k. rapport. Som exempel

kan nämnas att uppgifter om en person som är

efterlyst i ett Schengenland regi-streras med en

begäran om att personen skall utlämnas, om han

anträffas i ett annat Schengenland.

När det gäller innehållet i SIS föreskriver artikel

94.2 i Schengenkonventionen att uppgifterna bara får

avse personer, fordon och föremål. Beträffande

uppgifter om personer får registreringen enligt

artikel 94.3 bara avse vissa identitetsuppgifter,

uppgift om huruvida personen är beväpnad eller kan

befaras tillgripa våld. Reglerna i konventionen

innebär också att det är förbjudet att registrera

andra uppgifter, exempelvis uppgifter om politiska

åsikter eller sexuell läggning.

Uppgifter får enligt artikel 94.1 bara föras in i

SIS för vissa i konventionen angivna ändamål. Dessa

är förvarstagande för utlämning (artikel 95),

införande på spärrlista (artikel 96),

omhändertagande av personer (artikel 97), uppgift om

uppehållsort eller hemvist (artikel 98), hemlig

övervakning eller särskild kontroll (artikel 99)

samt efterlysning av fordon eller andra föremål

(artikel 100).

Varje land skall enligt artikel 108 utse en

myndighet som skall ha huvudansvaret för att den

nationella enheten i SIS fungerar och att

föreskrifterna i konventionen följs. Dessa

myndigheter är de s.k. SIRENE-kontoren.

I SIS kommer således personuppgifter att behandlas.

Bestämmelser i detta ämne finns i ett flertal redan

gällande lagar.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns generella

riktlinjer för all behandling av personuppgifter.

Uttrycket behandling av personuppgifter omfattar i

stort sett allt man kan göra med personuppgifter,

exempelvis samla in, söka, bevara och sprida

uppgifter. Lagen omfattar behandling av

personuppgifter som är helt eller delvis

automatiserad, dvs. i första hand datoriserad. Även

manuell behandling omfattas under vissa

förutsättningar. Vidare gäller att en

personuppgiftsansvarig skall se till bl.a. att

behandling bara sker om det är lagligt, att

uppgifter bara samlas in för vissa ändamål och att

inte fler uppgifter samlas in än som är nödvändigt

med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

Polisdatalagen (1998:622) innehåller de

särbestämmelser som är nödvändiga för polisens

verksamhet. Här handlar det om allmänna regler om

behandling av personuppgifter i polisiärt arbete och

regler om vissa särskilda register. Polisdatalagens

regler innebär i allmänhet inskränkningar i

förhållande till personuppgiftslagen (bet.

1997/98:JuU20 s. 14).

Här bör även nämnas lagen (1998:620) om

belastningsregister och lagen (1998:621) om

misstankeregister. Belastningsregistret innehåller

bl.a. uppgifter om personer som ådömts påföljder. I

misstankeregistret finns i huvudsak uppgifter om

skäligen misstänkta för brott mot brottsbalken och

andra brott som kan ge svårare straff än böter.

Behandlingen av personuppgifter i dessa register

regleras av de nu nämnda lagarna och inte av

polisdatalagen.

Regeringen föreslår, som framgår av det föregående,

en lag om Schengens informationssystem. Den

föreslagna lagen innehåller bestämmelser om vilka

framställningar - med konventionens språkbruk s.k.

rapporter - som får föras in i registret. Lagen

reglerar bl.a. vilka personuppgifter som får föras

in i registret, vem som får använda uppgifter ur det

och ett förbud mot att använda uppgifter för annat

ändamål än det som uppgiften registrerats för. Lagen

innehåller också regler om bl.a. rättelse av

felaktiga uppgifter.

Enligt regeringen bör Datainspektionen bli

tillsynsmyndighet för det svenska SIS.

En föreslagen följdändring i polisdatalagen innebär

bl.a. att behandlingen av personuppgifter i SIS inte

skall regleras av polisdatalagen utan av lagen om

SIS.

Innebörden av regeringens förslag är att SIS på

samma sätt som belastnings- och misstankeregistren

regleras separat. I den mån inte lagen om SIS

innehåller avvikande regler blir

personuppgiftslagens bestämmelser tillämpliga.

Närmare exempel på detta finns längre fram i detta

avsnitt.

I några motioner riktas kritik mot lagförslaget om

SIS. Sålunda hävdas i motionerna 1999/2000:Ju18 (v)

och 1999/2000:Ju21 (mp) att det behövs mer insyn i

och kontroll över registret. I den förstnämnda

motionen anförs att kontrollen bör vara

parlamentarisk. I motion 1999/2000:Ju18 begärs

dessutom att det skall bli lättare att få rättelse,

och i motion 1999/2000:Ju21 hävdas att det bör

framgå av lagen i vilken utsträckning enskilda har

rätt att ta del av uppgifter om sig själva. I motion

1999/2000:Ju22 (fp) hävdas att den i

Schengenkonventionen angivna rätten att hos

tillsynsmyndigheten begära en granskning av

uppgifter om sig själv bör vara lagreglerad.

I fråga om rättelse innebär Schengenkonventionens

regler bl.a. att det är den stat som registrerat en

framställning i SIS som har rätt att ändra

uppgiften. Om en annan stat, som tagit emot

uppgifterna, misstänker att dessa är felaktiga skall

den omedelbart underrätta den rapporterande staten,

som är skyldig att kontrollera och rätta eller

radera uppgifterna. Ett sådant initiativ kan också

tas av en enskild beträffande en uppgift som berör

vederbörande. Av Schengenkonventionen följer också

att enskilda personer har rätt att begära att

tillsynsmyndigheten skall granska registrerade

uppgifter som berör dem i SIS och hur uppgifterna

används. Denna rättighet skall regleras i nationell

lag.

I fråga om rättelse av felaktiga uppgifter i SIS

erinrar regeringen (prop. s. 150 f) om att det av 9

§ första stycket h personuppgiftslagen följer att

Rikspolisstyrelsen skall vidta alla rimliga åtgärder

för att rätta felaktiga uppgifter. I detta ligger

enligt regeringen också en skyldighet att på begäran

av enskild göra en undersökning av om uppgiften är

felaktig. Regeringen anser att det inte krävs någon

ytterligare reglering.

Vad härefter gäller rätten att ta del av uppgifter

om sig själv följer det av Schengenkonventionen att

nationell rätt skall gälla. Regeringen hänvisar

(prop. s. 143) till att det redan finns en reglering

i personuppgiftslagen. Innebörden av dessa regler är

att uppgifter i SIS skall lämnas ut om den

registrerade begär det. Uppgifterna behöver dock

inte lämnas ut, om sekretess gäller för dem.

När det gäller tillsynen över SIS framhåller

regeringen att Datainspektionen är tillsynsmyndighet

för polisregister i allmänhet. Regeringen aviserar

att närmare föreskrifter om uppgifter för tillsynen

över SIS kommer att meddelas i förordning.

I samband med att justitieutskottet behandlade

regeringens förslag om anslutning till

Schengensamarbetet våren 1998 behandlade utskottet

ett liknande yrkande om parlamentarisk kontroll.

Utskottet noterade bl.a. att Datainspektionen skulle

komma att få skyldighet att utöva tillsyn över det

nationella registret, och utskottet ansåg då att det

inte syntes föreligga något behov av ytterligare

kontrollorgan (bet. 1997/98:JuU15 s. 22).

Utskottet vill nu tillägga att det framstår som

naturligt att låta Datainspektionen bli

tillsynsmyndighet eftersom inspektionen redan har

den uppgiften beträffande såväl polisregister i

allmänhet som Europols register. Som

konstitutionsutskottet framhållit finns inget behov

av ett parlamentariskt kontrollorgan. I sammanhanget

kan också framhållas att parlamentarisk granskning i

fråga om polisregister endast ansetts behövlig i

fråga om sådan behandling av uppgifter som sker hos

Säkerhetspolisen, se 1 § tredje stycket förordningen

(1996:730) med instruktion för Registernämnden.

Utskottet har alltså ingen erinran mot regeringens

bedömning att Datainspektionen bör bli nationell

tillsynsmyndighet för det svenska SIS-registret. I

likhet med socialförsäkringsutskottet förutsätter

justitieutskottet att hanteringen av SIS fortlöpande

diskuteras mellan de anslutna länderna och att

regeringen noga följer hur Schengensamarbetet

utvecklas samt håller riksdagen på lämpligt sätt

informerad härom.

När det sedan gäller möjligheterna att rätta

felaktigheter i SIS kan utskottet i och för sig

hålla med om att praktiska svårigheter kan tänkas

hindra exempelvis en asylsökande från att påtala ett

fel. I detta sammanhang är det dock viktigt att

komma ihåg att regelverket kring registret syftar

till åstadkomma en hög säkerhet kring

datahanteringen. I linje med vad

socialförsäkringsutskottet anfört anser

justitieutskottet att bestämmelserna tillgodoser

berättigade krav. Detta gäller såväl

Schengenkonventionen som svenska interna regler. Här

tänker utskottet bl.a. på vad som anförs om

Rikspolisstyrelsens skyldighet att agera för att

rätta felaktiga uppgifter.

Såvitt gäller den efterfrågade lagregleringen av

Datainspektionens skyldighet att inleda granskning

på begäran av enskilda kan utskottet inte finna

annat än att det måste vara tillräckligt att den

svenska rättsordningen skyddar ett sådant krav. Som

konstitutionsutskottet anfört behövs ingen

lagändring.

Vad så gäller önskemålet om en uttrycklig reglering

i den nu aktuella lagen av rätten att ta del av

uppgifter om sig själv konstaterar utskottet att ett

bifall till motionsönskemålet skulle innebära en

dubbelreglering. Enligt utskottets mening innebär

detta inte en tydligare reglering. Utskottet vill i

sammanhanget anmärka att Schengenkonventionens krav

på att frågan skall regleras i lag självklart är

uppfyllt genom bestämmelserna i personuppgiftslagen.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet

föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om Schengens informationssystem och

samtidigt avslår motionerna 1999/2000:Ju18,

1999/2000:Ju21 och 1999/2000:Ju22 i här aktuella

delar.

Gränskontroll m.m.

Straffprocessuella tvångsmedel vid gränskontrollen

I en av de promemorior som ligger till grund för

förslagen i propositionen fanns ett förslag av

innebörd att polisen ges befogenhet att utföra

kroppsvisitation och husrannsakan i samband med att

en person reser in till Scheng-

enområdet via Sverige. Syftet med en sådan åtgärd

skulle vara att söka efter föremål, eller att utröna

omständigheter i den utsträckning som behövs för att

uppdaga eller utreda brott som kan leda till mer än

ett års fängelse.

Förslaget mötte kritik under remissbehandlingen.

Kritiken gick bl.a. ut på att en sådan bestämmelse

skulle öppna för tvångsmedelsanvändning i allmänt

brottsspaningssyfte eller i brottspreventivt syfte,

vilket står i strid med grundläggande principer i

vår rättsordning och därför tillåts endast i mycket

särpräglade situationer.

Regeringen har avstått från att lägga fram något

förslag i denna del. Regeringen gör bedömningen att

det krävs ytterligare överväganden i frågan om

införande av nya eller utökade befogenheter för

myndigheter som utför personkontroll vid Sveriges

gränser. En utredning i frågan aviseras.

I motion 1999/2000:Ju19 (m) förordas vidgade

möjligheter för polisen att använda

straffprocessuella tvångsmedel vid gränskontrollen.

I motion 1999/2000:Ju22 (fp) efterfrågas en

utredning i ämnet.

I samband med att utskottet helt nyligen behandlade

regeringens skrivelse om användningen av hemliga

tvångsmedel (bet. 1999/2000:JuU8) höll utskottet en

utfrågning, varvid företrädare för Regeringskansliet

bl.a. upplyste att regeringen avser att ta ett

samlat grepp om integritetsfrågorna i

lagstiftningen. Regeringen kommer därför att

tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift

att kartlägga, analysera och utvärdera sådan

lagstiftning som berör den enskildes integritet.

Utredningen sträcker sig alltså över ett vidare

område än enbart det straffprocessuella. Pågående

eller beslutade utvärderingar bör ge utredningen ett

gott underlag för denna analys. Direktiven till

utredningen förväntas bli färdigställda under

senvåren. Utredningens arbete blir omfattande och

lär komma att ta flera år i anspråk.

Utskottet, som tidigare understrukit vikten av att

integritetsfrågorna uppmärksammas i lagstiftningen,

hälsade med tillfredsställelse att regeringen nu

skulle komma att tillsätta en utredning rörande

dessa frågor. Utskottet framhöll bl.a. vikten av att

utredningen tillsätts och dess arbete bedrivs utan

onödig tidsutdräkt. Utskottet konstaterade att ett

då aktuellt motionsönskemål om en utredning om

integritetsfrågor i lagstiftningen var tillgodosett.

Utskottet vill nu inledningsvis markera att

utskottets inställning i fråga om

integritetsfrågornas vikt på inget sätt förändrats

sedan frågan sist behandlades i utskottet.

Regeringens besked att frågan om tvångsmedel vid

gränskontrollverksamheten skall utredas måste därför

hälsas med tillfredsställelse. Motionsönskemålet om

en utredning får anses tillgodosett med detta.

Av det sagda följer att utskottet inte kan ställa

sig bakom kravet på att lagstifta i ämnet på nu

befintligt underlag.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

1999/2000:Ju19 och motion 1999/2000:Ju22 i här

aktuell del.

Inre utlänningskontroll

Kontroll av utlänningars rätt att resa in i och

visats här i landet kan ske såväl vid gränsen i

samband med att utlänningen reser in i Sverige som

inne i landet efter inpasseringen.

Den inre utlänningskontrollen regleras i huvudsak

av bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen

(1989:529), UtlL. Enligt denna bestämmelse är en

utlänning som vistas i Sverige skyldig att på

begäran av en polisman visa upp sitt pass eller

andra handlingar som visar att han eller hon har

rätt att uppehålla sig i landet. Utlänningen är

också skyldig att på kallelse lämna Statens

invandrarverk eller polisen uppgifter om sin

vistelse här. Vissa tvångsmedel finns så att bl.a.

hämtning kan ske. Skyldigheten att visa sitt pass

innebär emellertid inte att utlänningen är tvungen

att bära passet på sig under vistelsen i Sverige.

Kontrollåtgärderna får enligt den nyss angivna

bestämmelsen endast vidtas om det finns anledning

att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla

sig här eller om det annars finns särskild anledning

till kontroll.

Rikspolisstyrelsen har efter samråd med

Invandrarverket utarbetat föreskrifter och allmänna

råd m.m. för polisens befattning med den inre

utlänningskontrollen. I dessa anges bl.a. att syftet

med kontrollen i första hand är att spana efter

sådana utlänningar beträffande vilka det finns ett

avvisnings- eller utvisningsbeslut. Dessutom skall

polisen övervaka att utlänningar inte vistas eller

arbetar i Sverige utan att ha pass och föreskrivet

tillstånd. Kontrollen sker genom granskning av de

uppgifter som kommer in till polisen med anledning

av den anmälnings- och uppgiftsskyldighet som

föreskrivs i

6 kap. 1 och 2 §§ utlänningsförordningen (1989:547)

eller som på annat sätt kommer till polisens

kännedom. Vid sidan av detta sker den inre

utlänningskontrollen genom spaningsverksamhet. För

kontroll bör krävas att det finns skälig misstanke

att utlänningen saknar tillstånd eller att det

annars kan bli aktuellt med avvisning eller

utvisning. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter

får en person inte kontrolleras enbart därför att

han på grund av hudfärg, språk, namn, beteende eller

eljest anses vara utlänning.

Den inre utlänningskontroll som Schengensamarbetet

kräver riskerar enligt vad som anförs i motionerna

1998/99:U508 (mp), 1999/2000:Ju18 (v),

1999/2000:U513 (mp) och 1999/2000:Ju233 (s) att

innebära otillåten diskriminering.

I det förslag som remitterades till Lagrådet

föreslogs att uttrycket "finns särskild anledning

till kontroll" skulle bytas ut mot "framstår som

befogat att kontrollera utlänningen". Efter

avstyrkande av Lagrådet avstod regeringen dock från

att lägga fram förslaget. Lagrådet ansåg att

regeringens förslag inte var väl förenligt med

regeringsformens förbud mot diskriminering (2 kap.

15 §).

Socialförsäkringsutskottet påpekar i sitt yttrande

att regeringen i den proposition som tog upp frågan

om Sveriges anslutning till Schengensamarbetet angav

att det synes ofrånkomligt att verksamheten med inre

utlänningskontroll måste öka i omfattning.

Socialförsäkringsutskottet påpekar också att Sverige

är ett mångkulturellt land där invånarna skiljer sig

från varandra till såväl utseende som namn och i

viss mån även språk. Den inre utlänningskontrollen

måste utgå från detta förhållande, och

socialförsäkringsutskottet anser därför att det inte

finns anledning att befara att ökad kontroll kommer

att leda till diskriminering på grund av en persons

etniska ursprung. Socialförsäkringsutskottet

förutsätter att regeringen noga följer effekterna av

slopandet av kontrollen vid de inre gränserna samt

hur den inre utlänningskontrollen utförs, såväl till

omfattning som formerna.

Justitieutskottet erinrar om att regeringen efter

kritik från Lagrådet avstått från att lägga fram ett

lagförslag som skulle ha vidgat möjligheterna till

inre utlänningskontroll. I övrigt ansluter sig

justitieutskottet till de överväganden som

socialförsäkringsutskottet gjort. Med dessa

uttalanden får - förutom motion 1999/2000:Ju18 -

även motionerna 1998/99:U508, 1999/2000:Ju233 och

1999/2000:U513 i här aktuella delar anses

tillgodosedda, och utskottet föreslår att riksdagen

avslår dem.

Avvisning av personer på spärrlista

I artikel 5 i Schengenkonventionen anges kraven på

den som vill resa in i Schengenområdet. Utlänningen

skall ha dokument som tillåter gränspassage och

giltig visering om sådan krävs. Vidare krävs att han

har dokument som bevisar syftet och villkoren för

vistelsen samt har tillräckliga medel för sitt

uppehälle och återresa. Slutligen krävs att

utlänningen inte finns på s.k. spärrlista och att

han inte anses utgöra risk för den allmänna

ordningen, statens säkerhet eller någon av parternas

internationella förbindelser. Inresa skall vägras om

utlänningen inte uppfyller samtliga dessa villkor

utom då part finner det nödvändigt att avvika från

denna princip av humanitära skäl, i eget intresse

eller på grund av internationella förpliktelser. I

sådana fall skall inresetillståndet begränsas till

den berörda partens territorium med underättelse

till övriga Schengenstater.

En av grunderna för att neka en utlänning inresa är

alltså att han tagits upp på spärrlista.

Förutsättningarna för att föra upp en utlänning på

den anges i artikel 96 i konventionen. Med utlänning

avses person som inte är medborgare i någon av EU:s

medlemsstater eller i någon av de stater som deltar

i Schengensamarbetet. Beslut om uppförande på

spärrlista skall ha fattats av administrativa

myndigheter eller behörig domstol i enlighet med

processuella regler i nationell lagstiftning. Sådana

beslut kan grundas på att en utlänning utgör ett hot

mot allmän ordning och säkerhet, exempelvis genom

att utlänningen dömts för gärning som har ett

minimistraff på ett års fängelse eller om det finns

grundad anledning att anta att utlänningen begått

grova brott eller om det skäligen kan befaras att

han kommer att begå sådana brott på någon

Schengenstats territorium. Beslut om uppförande på

spärrlista kan även grundas på att utlänningen varit

föremål för åtgärd som innebär avlägsnande,

avvisning eller utvisning, som varken återkallats

eller varit förenad med viss tidsbegränsning, och

som innefattar eller som åtföljts av inreseförbud

eller av vägrat uppehållstillstånd som grundas på

överträdelse av nationella bestämmelser om inresa

eller uppehållstillstånd för utlänningar.

Regeringen föreslår en ändring i utlänningslagen

som innebär att en utlänning får avvisas om

utlänningen inte uppfyller Schengenreglernas

inresekrav.

I motionerna 1999/2000:Ju18 (v) och 1999/2000:Ju21

(mp) riktas kritik mot förslaget. Motionärerna

befarar att svenska myndigheter inte kommer att göra

en självständig prövning av frågan om någon skall

avvisas eller inte. Motionärerna menar också att

asylsökande inte kommer att få sina ansökningar

prövade enligt de internationella åtaganden som

Sverige har gjort.

Regeringen anför i propositionen (s. 70 f) att det

finns möjlighet för svenska myndigheter att tillåta

en utlänning som förts upp på spärrlista att resa in

på svenskt territorium. Regeringen påpekar också att

en utlänning som söker asyl eller skydd här i landet

normalt sett har rätt att stanna här under den tid

som ansökan prövas. Om utlänningen har rätt till

asyl får uppehållstillstånd också beviljas efter

inresan till Sverige (2 kap. 15 § UtlL).

Socialförsäkringsutskottet har i denna del anfört

att utskottet delar regeringens bedömning när det

gäller behovet av den nya regeln.

Socialförsäkringsutskottet framhåller vidare att det

inte föreligger någon skyldighet att avvisa en

utlänning som inte uppfyller villkoren för inresa.

En bedömning skall ske i varje enskilt fall varvid

tillstånd till inresa kan beviljas t.ex. på grund av

humanitära skäl eller på grund av en internationell

förpliktelse. Självklart skall den som har rätt till

asyl enligt Genèvekonventionen inte avvisas med

hänvisning till de nya bestämmelserna.

Motionsyrkandena får anses tillgodosedda med den

utformning bestämmelsen fått och de uttalanden som

gjorts i propositionen om hur bestämmelsen skall

tillämpas.

Justitieutskottet ansluter sig till

socialförsäkringsutskottets överväganden och

konstaterar att reglerna på området alltjämt innebär

att uppehållstillstånd får meddelas efter inresan

till Sverige om utlänningen är skyddsbehövande eller

om det föreligger humanitära skäl samt i vissa fall

när ansökan om uppehållstillstånd grundas på

familjeåterförening. Utskottet föreslår att

riksdagen antar regeringens förslag i denna del och

avslår motionerna 1999/2000:Ju18 och 1999/2000:Ju21

i här aktuella delar.

Utländska viseringar

Regeringen föreslår en bestämmelse som innebär att

en s.k. enhetlig visering som har utfärdats av en

behörig myndighet i en Schengenstat skall gälla här

i landet. Bakgrunden till förslaget är

Schengenkonventionens krav om att staterna skall

anta en gemensam politik vad gäller reglerna för

beviljande av viseringar. Avsikten är att samtliga

Schengenstater skall införa en enhetlig visering och

att denna skall gälla för inresa till samtliga

staters territorium.

Vidare föreslås att regeringen ges möjlighet att

ingå avtal med en annan Schengenstat om att den

staten skall representera Sverige vid beviljande av

viseringar. Förslaget motiveras av att Sverige

saknar diplomatisk representation i ett antal länder

samtidigt som det i många av dessa finns sådan

representation för någon eller några andra

Schengenstater.

I motion 1999/2000:Ju21 (mp) yrkas avslag på

förslaget eftersom det innebär att

myndighetsutövning överlåts till utländska organ.

Socialförsäkringsutskottet delar regeringens

uppfattning i denna del och pekar i sitt yttrande på

att det var ett faktum redan när frågan om Sveriges

anslutning prövades i riksdagen för två sedan att

myndighetsutövning skulle komma att överlämnas till

annan stat.

Justitieutskottet håller med

socialförsäkringsutskottet, och utskottet föreslår

att riksdagen i denna del antar regeringens förslag

och avslår motion 1999/2000:Ju21.

Återkallelse av uppehållstillstånd

I 2 kap. 9, 11 och 12 §§ UtlL anges när bl.a.

uppehållstillstånd får återkallas. En viktig grund

för återkallelse är att utlänningen medvetet har

lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit sådana

uppgifter om sin identitet eller något annat

förhållande som varit av betydelse för att få

tillståndet. Återkallelse av uppehållstillstånd får

endast ske om det föreligger synnerliga skäl när

utlänningen har vistats i landet mer än fyra år med

uppehållstillstånd, då frågan om återkallelse

prövas. Återkallelse är möjlig även av andra skäl

men i regel endast om utlänningen inte rest in i

Sverige. Vid bedömningen av om ett

uppehållstillstånd bör återkallas skall hänsyn tas

till utlänningens anknytning till det svenska

samhället och till om andra humanitära skäl talar

mot att tillståndet återkallas. Ett

uppehållstillstånd kan vidare återkallas på grund av

utlänningens bristande vandel, dock endast om frågan

väckts innan utlänningen varit bosatt i Sverige i

tre år med uppehållstillstånd. Ett

uppehållstillstånd kan enligt 2 kap. 11 § första

stycket 3 återkallas om det kan antas att han kommer

att bedriva exempelvis spioneri som riktar sig mot

annat nordiskt land än Sverige.

Om ett land rapporterar en person på spärrlistan

och den personen redan har beviljats

uppehållstillstånd i någon Schengenstat, skall

enligt Schengenkonventionen den stat som beviljat

uppehållstillståndet ta ställning till om det finns

skäl att återkalla detta. Om så inte sker, skall den

rapporterande staten - alltså den stat som fört upp

personen på spärrlistan - vidta åtgärder för att

återkalla rapporten i SIS. Den staten får i stället

låta registrera utlänningen på en egen nationell

spärrlista.

Regeringen föreslår att det i utlänningslagen

införs en ny grund för återkallelse av

uppehållstillstånd. Ändringen innebär att

återkallelse får ske om utlänningen registrerats på

spärrlista och det finns tillräckliga skäl för

återkallelse.

I motion 1999/2000:Ju18 (v) yrkas avslag på

förslaget i denna del eftersom Schengenkonventionen

inte kräver att återkallelse sker. I motion

1999/2000:Ju21 (mp) efterfrågas en reglering som gör

det tydligt att återkallelse inte är obligatorisk.

En utlänning som har uppehållstillstånd i en

Schengenstat kan i princip röra sig fritt inom hela

Schengenterritoriet. Därför kan en Schengenstat ha

intresse av att en utlänning som inte är önskvärd

där inte heller tillåts uppehålla sig i en annan

Schengenstat. Det är detta intresse som den

föreslagna bestämmelsen avser att tillgodose.

Regeringen påpekar (prop. s. 75 f) att liknande

hänsynstaganden görs i dag i förhållande till de

nordiska länderna.

Regeringen anför vidare att, i de fall en utlänning

beviljats uppehållstillstånd i Sverige, det krävs

mycket starka skäl för att återkalla detta. Sverige

skall inte göra avkall på denna grundläggande

princip och inte heller på det skydd och den rätt

till bosättning som utlänningslagstiftningen ger.

Schengensamarbetet innebär dock en skyldighet att

beakta även övriga Schengenstaters gemensamma

intressen. En lämplig avvägning måste därför göras.

Endast ett mycket starkt nationellt intresse i en

annan Schengenstat bör enligt regeringen i vissa

fall kunna leda till att tillräckligt starka skäl

finns för ett sådant beslut. De tillämpande

myndigheterna har här att göra en bedömning i varje

enskilt fall om återkallelse skall ske eller ej. Det

skall också, anför regeringen, noteras att

Schengenkonventionen inte innebär någon skyldighet

att återkalla ett uppehållstillstånd.

Socialförsäkringsutskottet delar regeringens

bedömning i fråga om behovet av en ny grund för

återkallelse. Socialförsäkringsutskottet hänvisar

till de uttalanden som gjorts i propositionen och

påpekar att det vid den prövning som skall ske i

varje enskilt fall skall övervägas om den andra

Schengenstatens intressen kan tillgodoses genom att

den staten för upp utlänningen på en nationell

spärrlista.

Justitieutskottet vill inledningsvis framhålla att

den föreslagna bestämmelsen är nödvändig för att

Sverige skall leva upp till åtagandena i

konventionen. Det förhållandet att en svensk

myndighet kommer att få bedöma andra staters

nationella intressen inom ramen för

beslutsförfarandet ser utskottet som en naturlig del

i Schengensamarbetet. En annan sak är att Sverige

inte är skyldigt att återkalla ett

uppehållstillstånd så fort någon av de andra

länderna fört upp en utlänning på spärrlista. Med de

uttalanden som gjorts i ärendet kan det inte gärna

föreligga någon tvekan om att förslaget innebär en

möjlighet men inte en skyldighet att återkalla

uppehållstillstånd. Detta framgår också direkt av

lagförslaget.

Vad slutligen gäller frågan om myndigheternas

självständighet noterar utskottet att myndigheterna

här som på alla andra områden har att fatta sina

beslut med utgångspunkt i de regler som gäller.

Utskottet ser inget behov av att införa någon

särskild regel om detta. I stället utgår utskottet

från att myndigheterna fattar sina beslut

självständigt och, med regeringsformens ord, att den

offentliga makten utövas under lagarna.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet

föreslår att riksdagen i denna del antar regeringens

förslag och avslår motionerna 1999/2000:Ju18 och

1999/2000:Ju21.

Narkotiska läkemedel

Schengenkonventionen innehåller regler för införsel

av narkotikaklassade läkemedel vid resa till annat

Schengenland. En resenär får medföra narkotiska

läkemedel för medicinsk behandling under

förutsättning att en behörig myndighet i hemlandet

utfärdat ett särskilt intyg. Mängden läkemedel skall

stå i relation till resans längd och får enligt

föreskrifter som meddelats av Verkställande

kommittén, rådets föregångare som högsta beslutande

organ, omfatta maximalt 30 dagars förbrukning.

Motsvarande nationella svenska regler medger i

princip införsel för fem dagars förbrukning.

Sveriges interna regler är alltså strängare.

I propositionen om Sveriges anslutning aviserades

vissa ändringar av de svenska föreskrifterna (prop.

1997/98:42 s. 99).

När riksdagen behandlade frågan gavs regeringen

till känna att den borde verka för en ändring av

Schengenreglerna på området (bet. 1997/98:JuU15).

Regeringen gör nu bedömningen att den utvidgade

rätten till införsel av narkotiska läkemedel som

följer av Schengenanslutningen innebär en bättre

kontroll än vad som är fallet i dag, eftersom det

finns ett uttalat krav på intyg från en behörig

myndighet. Tanken är att den fria rörligheten även

skall gälla för svårt sjuka personer med legalt

förskrivna läkemedel för personligt bruk.

I propositionen läggs också fram ett lagförslag som

gör det möjligt för resande att föra ut narkotiska

läkemedel från Sverige, om läkemedlen är avsedda för

medicinskt ändamål och den resandes personliga bruk.

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande att den

utvidgning av rätten till införsel av narkotiska

läkemedel som följer av Schengenanslutningen innebär

en möjlighet till fri rörlighet även för svårt sjuka

människor med legalt förskrivna läkemedel för

personligt bruk. Socialutskottet delar regeringens

bedömning att det krav som i detta fall följer av

anslutningen till Schengen inte innebär någon

eftergift för en mindre restriktiv narkotikapolitik.

Lagförslaget tillstyrks.

Justitieutskottet - som delar socialutskottets

uppfattning - har ingen erinran mot regeringens

bedömning och förslag.

Resurser m.m.

I ett antal motioner berörs frågan om resurser för

gränskontroll. I motion 1999/2000:Ju17 (m)

understryks polisens behov av resurser. Liknande

synpunkter med särskild inriktning på Gotland förs

fram i motionerna 1999/2000:Ju215 (m) och

1999/2000:Ju225 (s). I motion 1999/2000:Ju16 (m)

anförs att resurser inte bör läggas på att

kontrollera fritidsbåtar. I motionerna 1998/99:Sk818

(kd), 1998/99:Sf607 (m), 1999/2000:Ju20 (m),

1999/2000:Sf616 (m) efterfrågas i allmänna ordalag

en effektivare gränskontroll. Slutligen anförs i

motion 1998/99:Ju904 (m) att ett sätt att åstadkomma

en effektivare gränskontroll vore att tullkriminalen

och polisen inte-

greras med varandra på vissa orter.

I budgetpropositionen för år 2000 föreslog

regeringen att polisens anslag skulle höjas med 3,5

miljoner kronor för att täcka polisens kostnader för

centrala funktioner i Schengens informationssystem.

Regeringen anför att de lagförslag som läggs fram i

propositionen inte i sig innebär några ökade

kostnader för myndigheterna eller för samhället i

stort.

I 2000 års ekonomiska vårproposition föreslås

(prop. 1999/2000:100 avsnitt 7.4 utg.omr. 4) att

rättsväsendet skall tillföras 1 miljard kronor år

2001, 1,5 miljarder kronor år 2002 och 1,6 miljarder

kronor år 2003. Regeringen anför bl.a. att

gränskontrollen skall förbättras och att Sverige

skall delta i det EU-relaterade arbetet.

Här bör även nämnas att justitieministern nyligen

svarat på en fråga i riksdagen om

gränskontrollverksamheten (fråga 1999/2000:716). I

frågesvaret anfördes bl.a. följande.

Rikspolisstyrelsen har sedan år 1996 ett

regeringsuppdrag att inom polisorganisationen leda

och samordna arbetet med att förbereda ett svenskt

inträde i Schengensamarbetet. Arbetet sker dels

genom den särskilda projektorganisation som skapats

på Rikspolisstyrelsen, dels genom

Rikspolisstyrelsens tillsyns- och inspektionsenhet.

Projektorganisationen ansvarar för förberedelser i

form av upprättande av handlingsplan, arbetsmetoder,

planering för utbildning och teknikstöd. En

preliminär nationell handlingsplan har utarbetats.

En slutlig handlingsplan utges inom kort.

Av frågesvaret framgår vidare att samtliga

polismyndigheter utifrån den preliminära

handlingsplanen nu upprättat regionala

genomförandeplaner för bl.a. gränskontroll.

Utbildningsinsatser påbörjades under vintern 1999

och processen med rekrytering av kompletterande

personalresurser pågår för närvarande. Man kan,

anförs det i frågesvaret, konstatera att både

Rikspolisstyrelsens och polismyndigheternas

intensitet i förberedelsearbetet ökat markant sedan

inspektionstillfället i oktober 1999.

I frågesvaret framhålls avslutningsvis att polisen

under senare år successivt har tillförts resurser

för att kunna möta de krav som Schengenavtalet

ställer.

Utskottet noterar att regeringen nyligen föreslagit

en kraftig ökning av ramen för rättsväsendet. Hur

den ramökningen skall fördelas inom utgiftsområdet

kommer riksdagen att ta ställning till i höst.

Utskottet ser det dock som naturligt att insatserna

i fråga om gränskontroll framöver betraktas som en

angelägen verksamhet inom polisen. Som nyss framgått

har regeringen gett uttryck för samma uppfattning i

vårpropositionen. Det behövs alltså inte något

uttalande från riksdagen i detta ärende om vikten av

framtida resurser eller effektiviteten i

gränskontrollverksamheten. Här vill utskottet också

påminna om vad som anförts i det föregående om en

utredning av vilka tvångsmedel som kan behövas inom

ramen för gränskontrollverksamheten. Avslutningsvis

vill utskottet erinra om att det ankommer på

Rikspolisstyrelsen att avgöra hur fördelningen av

medel inom polisorganisationen skall göras utifrån

de prioriteringar som riksdagen och regeringen

ställer upp för verksamheten.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

1998/99:Sk818, 1998/99:Ju904, 1998/99:Sf607,

1999/2000:Ju16, 1999/2000:Ju17, 1999/2000:Ju20,

1999/2000:Ju215, 1999/2000:Ju225 och 1999/2000:Sf616

i här aktuella delar.

Europol m.m.

Motionerna

I motionerna 1998/99:U508 och 1999/2000:U513 (båda

mp) begärs att den europeiska polisbyrån Europol

skall avskaffas och i avvaktan på att det sker

förses med ett regelverk som innebär en

parlamentarisk insyn. I motion 1999/2000:Ju904 (kd)

begärs att Europol skall byggas ut under demokratisk

kontroll. Ett effektivare Europol efterfrågas i

motion 1999/2000:U503 (m).

I motion 1998/99:U507 (fp) anförs att samarbetet

inom EU mot internationell brottslighet bör föras

över till första pelaren.

I flera motioner föreslås åtgärder mot den

internationella brottsligheten. I motionerna

1998/99:So461 (fp) efterfrågas åtgärder mot

narkotikan. I motion 1999/2000:Ju904 föreslås

straffrättslig harmonisering och en gemensam

narkotikapolitik. Slutligen begärs i motion

1999/2000:U514 (kd) att Sverige skall arbeta för

gemensamma handlingsplaner mot grova brott, t.ex.

narkotikabrott.

Bakgrund

Som framgår ovan sker straffrättsligt samarbete och

polissamarbete inom ramen för den tredje pelaren.

Till sin karaktär är samarbetet där mellanstatligt.

Någon normgivningskompetens har inte överlåtits från

medlemsstaterna till unionen. Samarbetet omfattas

alltså inte av EG-rätten och dess principer. Skälet

till denna ordning är att samarbetet berör

rättsstatliga kärnområden, inom vilka det ansetts

viktigt att medlemsstaterna får behålla ett

självbestämmande.

Amsterdamfördraget innebär - som nämnts

inledningsvis - att strukturen för EU-samarbetet

förändrats. Här är avdelning VI i Unionsfördraget av

intresse. Enligt artikel 29 skall unionens mål vara

att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett

område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att

bland medlemsstaterna utforma gemensamma insatser på

områdena polissamarbete och straffrättsligt

samarbete samt genom att förebygga och bekämpa

rasism och främlingsfientlighet.

Detta mål skall uppnås genom förebyggande och

bekämpande av brottslighet, vare sig denna är

organiserad eller ej, särskilt terrorism,

människohandel och brott mot barn, olaglig

narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption

och bedrägeri. Åtgärderna skall vidtas genom närmare

samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter

och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna,

både direkt och genom Europeiska polisbyrån

(Europol) och genom sådant samarbete mellan

rättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter

i medlemsstaterna, allt i enlighet med närmare

bestämmelser i andra artiklar i fördraget. Vidare

skall tillnärmning av straffrättsliga regler i

medlemsstaterna kunna ske när det är nödvändigt.

Av artikel 34 framgår att rådet på lämpligt sätt

skall vidta åtgärder för att främja samarbete som

bidrar till att unionens mål uppnås. Rådet får för

detta ändamål upprätta konventioner som skall antas

av medlemsstaterna enligt deras nationella

bestämmelser. Om inte annat anges i konventionerna

skall dessa, så snart de har antagits av åtminstone

hälften av medlemsstaterna, träda i kraft för dessa

medlemsstater. Rådet får vidare anta s.k. rambeslut

om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra

författningar. Rambesluten är bindande för

medlemsstaterna när det gäller de resultat som skall

uppnås men överlåter åt de nationella myndigheterna

att bestämma form och tillvägagångssätt. De har inte

s.k. direkt effekt, dvs. de kan inte grunda

rättigheter eller skyldigheter för enskilda så länge

de inte införlivats med nationell rätt. I

sammanhanget kan anmärkas att rambeslut, i likhet

med andra bindande internationella överenskommelser,

fordrar godkännande av riksdagen om beslutet

förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att

ny lag stiftas (se

10 kap. 2 § regeringsformen).

Härutöver kan rådet anta gemensamma ståndpunkter

som anger unionens inställning i en viss fråga samt

fatta andra beslut som överensstämmer med målen i

denna del av Unionsfördraget, dock inte beslut om

tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra

författningar. Beslut av rådet förutsätter

enhällighet.

Inom EU bedrivs ett omfattande arbete mot

organiserad brottslighet. En särskild handlingsplan

mot den organiserade brottsligheten antogs av RIF-

rådet i april 1997 och godkändes av Europeiska rådet

vid dess möte i Amsterdam i juni samma år.

Handlingsplanen innehåller politiska riktlinjer och

särskilda rekommendationer till rådet att vidta en

rad åtgärder som spänner över ett vitt fält.

Vid sitt möte i Wien i december 1998 gav Europeiska

rådet i uppdrag åt RIF-rådet att förstärka

åtgärderna mot den organiserade brottsligheten med

beaktande av de utökade möjligheter i detta

hänseende som Amsterdamfördraget ger. Uppdraget

återfinns i en handlingsplan för genomförande av

Amsterdamfördraget, den s.k. Wienhandlingsplanen.

I enlighet med en rekommendation i 1997 års

handlingsplan har rådet inrättat en

sektorsöversgripande arbetsgrupp mot den

organiserade brottsligheten. En av gruppens

huvuduppgifter är att genomföra de riktlinjer och

rekommendationer som finns i handlingsplanen.

Arbetsgruppen har utarbetat en ny sammanhållen

strategi för det fortsatta arbetet med att förebygga

och bekämpa den organiserade brottsligheten.

Strategin antogs av RIF-rådet den 27 mars 2000.

I detta sammanhang bör även nämnas slutsatserna

från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och

16 oktober 1999. Stats- och regeringscheferna enades

där om ett antal politiska riktlinjer och

prioriteringar. Inledningsvis kan framhållas att

kommissionen fått i uppdrag att presentera en

resultattavla - en s.k. scoreboard - för att

underlätta genomförandet av RIF-bestämmelserna i

Amsterdamfördraget, Wienhandlingsplanen och

slutsatserna från mötet i Tammerfors. Syftet med

resultattavlan är att underlätta genomförandet av

överenskomna bestämmelser genom att fastställa vem

av rådet, kommissionen eller medlemsstaterna som

skall agera och tidpunkten för när åtgärderna skall

vara genomförda. Vidare är avsikten att förbättra

insynen i det rättsliga och inrikes samarbetet.

Såvitt nu är i fråga är vidare ett antal punkter

bland Tammerforsslutsatserna av intresse. I punkt 5

anges bl.a. att brottslingar inte får ges några

möjligheter att utnyttja skillnader mellan

medlemsstaternas rättssystem och att bättre

överensstämmelse och ökad konvergens måste uppnås

mellan medlemsstaternas rättssystem. I punkt 6

anförs att människor har rätt att förvänta sig att

unionen tar itu med det hot mot deras frihet och

lagliga rättigheter som den grova brottsligheten

utgör. Gemensamma insatser mot detta hot är

nödvändiga för att förebygga och bekämpa

brottslighet och kriminella organisationer i hela

unionen. En gemensam mobilisering av polisiära och

rättsliga resurser är nödvändig för att garantera

att det inte finns några gömställen för brottslingar

eller vinning av brott inom unionen. I punkt 23

behandlas frågan om åtgärder mot människohandel och

ekonomiskt utnyttjande av migranter. Europeiska

rådet begär att lagstiftning skall antas om stränga

påföljder för detta grova brott före utgången av år

2000. Medlemsstaterna uppmanas att tillsammans med

Europol inrikta sina ansträngningar på att upptäcka

och upplösa de kriminella nätverk som berörs. Vidare

efterfrågar Europeiska rådet i punkt 41 utarbetande

av gemensamma prioriteringar, vilka bör beaktas vid

utarbetande av ny lagstiftning. I punkt 43

efterlyses gemensamma utredningsgrupper i enlighet

med EG-fördraget, som ett första steg i kampen mot

narkotikahandel och människohandel samt terrorism.

De bestämmelser som skall fastläggas i detta

avseende bör enligt Europeiska rådet tillåta

företrädare för Europol att när så är lämpligt delta

i sådana grupper i en stödjande funktion. I punkt 44

uppmanas till inrättandet av en europeisk

aktionsgrupp med europeiska polischefer som i

samarbete med Europol skall utbyta erfarenheter och

information om aktuella tendenser i

gränsöverskridande brottslighet samt bidra till

planeringen av operativa åtgärder. Europols

nyckelroll understryks i punkt 45; bl.a. bör Europol

få operativa uppgifter. Slutligen bör även punkt 48

tas upp här. I den anges att insatserna för att enas

om gemensamma definitioner i de nationella

rättsordningarnas straffrätt inledningsvis bör

koncentreras till ett begränsat antal sektorer med

särskild betydelse. Här nämner Europeiska rådet

bl.a. ekonomisk brottslighet, narkotikahandel,

människohandel, högteknologisk brottslighet och

miljöbrott.

De i punkt 43 nämnda utredningsgrupperna kommer

enligt ett förslag från ordförandeskapet att

regleras i ett rambeslut. Det bedöms inte kräva fler

lagändringar på området än dem som redan föreslagits

riksdagen i proposition Internationell rättslig

hjälp i brottmål (prop. 1999/2000:61).

I Årsboken om EU (skr. 1999/2000:60 s. 285 f)

påpekar regeringen att Europols mandat utökats under

det gångna året till att också avse terrorism,

falskmynteri och förfalskning av betalningsmedel.

När det gäller narkotikabrottslighet bör här även

nämnas ministerrådets arbetsgrupp mot olaglig handel

med narkotika. Där har den svenska delegationen

nyligen föreslagit att polisen i samtliga EU:s

medlemsländer skall bli skyldig bl.a. att låta göra

kemiska analyser av viss beslagtagen narkotika och

att ge sina kollegor i de andra medlemsländerna del

av provresultatet.

För närvarande finns ingen skyldighet för polisen

utan endast möjlighet att utbyta information om

narkotika. Från svensk sida vill man nu se en

bindande överenskommelse, både när det gäller

traditionell polisinformation och kemiska analyser.

Syftet är att öka effektiviteten i kampen mot främst

amfetamin och ecstacy.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden

liknande de nu aktuella. När utskottet hösten 1997

tillstyrkte ett regeringsförslag som gick ut på att

riksdagen skulle godkänna Sveriges anslutning till

Europolsamarbetet ansåg utskottet bl.a. att

utvecklandet av kriminalunderrättelseverksamheten är

ett av de viktigaste inslagen i effektiviseringen av

det internationella samarbetet för att bekämpa

gränsöverskridande kriminalitet. Utskottet

konstaterade också att Europolkonventionen

innehåller en rad regler som tar sikte på bl.a.

enskildas integritetsskydd. Motionsyrkanden om

avslag på förslaget - som bl.a. grundades på att

Europol inte hade något parlamentariskt

kontrollorgan - avstyrktes (bet. 1997/98:JuU2 s. 6

f).

Utskottet har inhämtat att frågan om en utvidgad

behörighet för Europol bereds i Regeringskansliet.

Även frågan om en straffrättslig harmonisering har

behandlats i utskottet tidigare. Senast skedde det

våren 1998 när utskottet tog ställning till

propositionen om anslutning till Schengensamarbetet.

Utskottet höll då fast vid tidigare

ställningstaganden, som bl.a. innebar att utskottet

hållit med justitieministern som i ett frågesvar

sagt att Sverige inte kommer att verka för en

harmonisering av straffrätten utöver de behov som

framför allt gränsöverskridande brottslighet kan

föranleda (bet. 1997/98:JuU15 s. 29 f).

Överväganden

Vad först gäller frågorna om Europol ser utskottet

inget skäl att ompröva sin hållning. Utskottet

vidhåller alltså sin tidigare positiva

grundinställning och noterar att arbetet inom den

tredje pelaren går i riktning mot vidgade

arbetsuppgifter för Europol. Utskottet kan alltså

inte ställa sig bakom kraven på att Europol skall

avskaffas. Inte heller frågan om ett parlamentariskt

kontrollorgan har kommit i något annat läge sedan

utskottet behandlade den senast.

Vad härefter gäller kraven på att Europol skall bli

effektivare och utrustas med vidgade befogenheter

noterar utskottet att steg i denna riktning redan

tagits bl.a. i och med Tammerforsmötet. Någon åtgärd

från riksdagens sida är således inte erforderlig.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

1998/99:U508, 1999/2000:Ju904, 1999/2000:U503 och

1999/2000:U513 i här aktuella delar.

När det sedan gäller önskemålet om att föra över

frågor om brottsbekämpning till den första pelaren

noterar utskottet att Amsterdamfördraget innebär

vissa effektiviseringar på det området. Här tänker

utskottet bl.a. på att konventioner kan träda i

kraft redan när hälften av de undertecknande

staterna tillträtt konventionen. Härtill kommer att

nya typer av rättsakter sett dagens ljus. Utskottet

noterar att ett förslag om godkännande av ett utkast

till ett rambeslut nyligen presenterats för

riksdagen i ett ärende rörande penningförfalskning.

I dagsläget är det som utskottet ser det alltför

tidigt att uttala sig om huruvida den förändrade

strukturen för samarbetet inom EU varit tillräcklig.

Utskottet vill också erinra om att stats- och

regeringscheferna initierat framtagandet av en

resultattavla som kommer att kunna vara till hjälp

för att bedöma denna fråga framöver. Utskottet ser

alltså inget skäl att nu förorda en så långtgående

förändring som efterfrågas i motion 1998/99:U507.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionen i

här aktuell del.

Utskottet kan i övrigt konstatera att det

internationella samarbetet i fråga om

brottsbekämpningen kommit långt, och utskottet anser

att det inte finns något behov av att riksdagen

uttalar sig i de frågor som motionärerna tar upp.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

1998/99:So461, 1999/2000:Ju904 och 1999/2000:U514 i

här aktuella delar.

Övrigt

Några av förslagen i propositionen innebär att

myndighetsutövning överlåts till annan stat. Detta

gäller vissa av reglerna om gränsöverskridande

övervakning och förföljande i förslaget till lag om

internationellt polisiärt samarbete. Samma sak

gäller föreskriften om visering genom annan stats

behöriga myndigheter i 2 kap. 7 a § andra stycket

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen.

Också i avtalet om polisiärt samarbete i

Öresundsregionen finns inslag som rör

gränsöverskridande samarbete. Beträffande momenten 4

och 13 i utskottets hemställan skall beslut därför

fattas i den ordning som föreskrivs i 10 kap. 5 §

fjärde stycket regeringsformen.

Riksdagen har nyligen på utskottets förslag

beslutat om ett antal ändringar i

vapenlagstiftningen (prop. 1999/2000:27, JuU9, rskr.

150). Genom riksdagens beslut fick 11 kap. 1 §

vapenlagen (1996:67) en ny lydelse fr.o.m. den 1

juli 2000. Även i det nu aktuella ärendet föreslås

en ändring av den paragrafen. Ändringen föreslås

träda i kraft den 1 juli 2000. Riksdagens beslut i

detta ärende bör därför gå ut på en ändring i den

ändringslag (SFS 2000:147) som utfärdats med

anledning av det nyss nämnda riksdagsbeslutet.

Utskottets hemställan i moment 17 har utformats i

enlighet härmed.

I övrigt har utskottets ingenting att anföra med

anledning av regeringens förslag eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

såvitt avser Schengens informationssystem

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju18 yrkandena 2

och 8 samt 1999/2000:Ju20 yrkande 1 (delvis),

res. 1 (v, mp)

2. beträffande avslag på propositionen i

övrigt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju20 yrkandena 1

(delvis) och 4,

3. beträffande gränsöverskridande

övervakning och förföljande

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U506 yrkande 16,

1999/2000:Ju20 yrkande 2, 1999/2000:Ju21 yrkande

4 och 1999/2000:

Ju905 yrkande 20,

res. 2 (mp)

4. beträffande Öresundsavtalet och

lagregleringen av gränsöverskridande övervakning

och förföljande

att riksdagen

dels godkänner avtalet av den 6 oktober 1999

mellan Konungariket Sveriges regering och

Konungariket Danmarks regering om polisiärt

samarbete i Öresundsregionen,

dels godkänner regeringens förklaring avseende

artiklarna 6 och 8 i avtalet av den 6 oktober

1999 mellan Konungariket Sveriges regering och

Konungariket Danmarks regering om polisiärt

samarbete i Öresundsregionen,

dels antar regeringens förslag till lag om

internationellt polisiärt samarbete såvitt avser

4-7 §§, 9 § och 10 §,

5. beträffande utländska tjänstemäns

rättsliga ställning i Sverige

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Ju21 yrkandena

5 och 6 antar regeringens förslag till lag om

internationellt polisiärt samarbete såvitt avser

12 och 13 §§,

6. beträffande JO:s och JK:s tillsyn

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju21 yrkande 7 och

1999/2000:Ju22 yrkande 2,

res. 3 (v, kd, fp, mp)

7. beträffande Schengens

informationssystem

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju18 yrkandena 6

och 7, 1999/2000:Ju21 yrkandena 8 och 9 samt

1999/2000:Ju22 yrkande 3,

res. 4 (m, kd, fp)

res. 5 (v, mp)

8. beträffande lagen om Schengens

informationssystem

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

Schengens informationssystem,

9. beträffande straffprocessuella

tvångsmedel i gränskontrollverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju19 och

1999/2000:Ju22 yrkande 1,

res. 6 (m, fp)

10. beträffande den inre

utlänningskontrollen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U508 yrkande 11,

1999/2000:Ju18 yrkande 1, 1999/2000:Ju233 och

1999/2000:U513 yrkande 9,

res. 7 (v, mp)

11. beträffande avvisning av personer på

spärrlista

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Ju18

yrkandena 3 och 4 samt 1999/2000:Ju21 yrkande 1

antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 4 kap. 1

§,

res. 8 (v, mp)

12. beträffande utfärdande av visering i

vissa fall

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju21 yrkande 2,

res. 9 (v, mp)

13. beträffande lagregleringen av

utfärdande av visering i vissa fall

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap.

7 a §,

14. beträffande återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:Ju18

yrkande 5 och 1999/2000:Ju21 yrkande 3 antar

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap.

10 §,

res. 10 (v)

res. 11 (mp)

15. beträffande lagregleringen i övrigt av

polissamarbetet

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

internationellt polisiärt samarbete i den mån

det inte omfattas av utskottets hemställan i det

föregående,

16. beträffande övriga ändringar i

utlänningslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i

den mån det inte omfattas av utskottets

hemställan i det föregående,

17. beträffande vapenlagen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar

utskottets i bilaga 2 intagna förslag till lag

om ändring i lagen (2000:147) om ändring i

vapenlagen (1996:67),

18. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken,

b) lag om ändring i passlagen (1978:302),

c) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

d) lag om ändring i lagen (1982:395) om

Kustbevakningens medverkan vid polisiär

övervakning,

e) lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa

bestämmelser om internationellt samarbete på

brottmålsområdet,

f) lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll

av narkotika,

g) lag om ändring i polisdatalagen (1998:622),

19. beträffande resurser m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju904 yrkande 32,

1998/99:

Sk818 yrkandena 2 och 4, 1998/99:Sf607 yrkande

5, 1999/2000:Ju16, 1999/2000:Ju17,

1999/2000:Ju20 yrkande 3, 1999/2000:Ju215,

1999/2000:Ju225 och 1999/2000:Sf616 yrkande 5,

res. 12 (m, kd)

20. beträffande avskaffande av Europol

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U508 yrkande 12 och

1999/2000:U513 yrkande 10,

res. 13 (mp)

21. beträffande det framtida Europol

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U508 yrkande 13,

1999/2000:Ju904 yrkande 1, 1999/2000:U503

yrkande 8 samt 1999/2000:U513 yrkande 11,

res. 14 (m, kd)

res. 15 (v, mp)

22. beträffande överstatligt

beslutsfattande

att riksdagen avslår motion 1998/99:U507 yrkande 2,

res. 16 (fp)

23. beträffande åtgärder mot

narkotikabrottslighet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So461 yrkande 15,

1999/2000:Ju904 yrkande 5 och 1999/2000:U514

yrkande 13,

res. 17 (m, kd, fp)

24. beträffande en gemensam europeisk

straffrätt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju904 yrkande 4.

res. 18 (kd)

Stockholm den 4 maj 2000

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun

Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),

Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v),

Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena

Zakariasén (s), Morgan Johansson

(s), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Kia Andreasson (mp),

Siw Persson (fp) och Sven-Erik

Sjöstrand (v).

Reservationer

1. Avslag på propositionen såvitt avser

Schengens informationssystem (mom. 1)

Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik

Sjöstrand (v) anför:

Vi konstaterar att Schengens informationssystem

under den tid det varit verksamt snabbt har vuxit

till ett gigantiskt personregister med tendenser att

bli ett övervakningssystem utan kontroll. Enligt vår

mening är skyddet mot att uppgifterna som finns i

SIS lämnas vidare till tredje land inte

tillfredsställande. Möjligheterna för en registrerad

person att söka rättelse är små, i synnerhet om

personen i fråga är avvisad. Trots registrets

omfattning och betydelse finns ingen

tillfredsställande kontrollorganisation och ingen

demokratisk insyn. Lagförslaget angående Schengens

informationssystem kan enligt vår mening inte anses

tillräckligt underbyggt.

Härtill kommer att de restriktioner av vilka data

som kan och får registreras i SIS inte gäller

informationsutbytet inom SIRENE-strukturen. När

polisen i ett medlemsland har gripit en person som

ett annat land registrerat i SIS, kan polisen i det

land där gripandet skett begära tilläggsinformation

från det land som registrerat personen i SIS. Detta

handhavande av uppgifter är inte tillräckligt

utrett. De kontakter som skall tas mellan SIRENE-

kontoren sker på mycket informell grund, varför

kontrollmöjligheterna blir i det närmaste

obefintliga. Denna fråga måste redovisas i detalj

innan riksdagen kan ta ställning till regeringens

förslag i denna del.

Vi anser alltså att riksdagen i linje med vad som

begärs i motionerna 1999/2000:Ju18 och

1999/2000:Ju20 bör avslå förslaget om Schengens

informationssystem.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen såvitt

avser Schengens informationssystem

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju18

yrkandena 2 och 8 samt 1999/2000:Ju20 yrkande 1

(delvis) avslår regeringens förslag till lag om

Schengens informationssystem.

2. Gränsöverskridande övervakning och

förföljande (mom. 3)

Kia Andreasson (mp) anför:

Jag anser att flera problem är förknippade med att

tillåta att utländska tjänstemän utför

gränsöverskridande övervakning på svenskt

territorium. Jag vill understryka att denna typ av

åtgärder kan ske över alla slags gränser, vilket får

till följd att det inte bara är tjänstemän från våra

närmaste grannländer som är aktuella. Dessutom får

dessa tjänstemän medföra och i nödlägen använda sina

tjänstevapen. Det finns dessutom en risk att

utländska tjänstemän orsakar skador som svenska

staten, i enlighet med Schengenkonventionen, skall

ersätta.

Detta är enligt min mening inte rimligt, och

riksdagen bör därför avslå förslaget i denna del.

Det anförda innebär att jag tillstyrker motion

1999/2000:Ju21 i denna del. Motionerna 1998/99:U506,

1999/2000:Ju20 och 1999/2000:Ju905 i här aktuella

delar bör då inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande gränsöverskridande övervakning

och förföljande

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju21 yrkande 4

och med avslag på motionerna 1998/99:U506

yrkande 16, 1999/2000:Ju20 yrkande 2 och

1999/2000:Ju905 yrkande 20 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 2.

3. JO:s och JK:s tillsyn (mom. 6)

Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv (kd), Ragnwi

Marcelind (kd), Kia Andreasson (mp), Siw Persson

(fp) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:

Vi noterar att svenska staten är skyldig att ersätta

skador som vållas av utländska tjänstemän som utövar

myndighet här. Mot den bakgrunden framstår det som

rimligt att JO och JK skall kunna granska deras

tjänsteutövning. Regeringen bör ges i uppdrag att

återkomma till riksdagen med ett lagförslag som

tillgodoser det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande JO:s och JK:s tillsyn

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju21

yrkande 7 och 1999/2000:Ju22 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 3.

4. Schengens informationssystem (mom. 7)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:

Vi anser att enskilda personers rätt att begära

granskning av uppgifter om sig själva hos den

nationella tillsynsmyndigheten klart bör framgå av

lagen. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma

till riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser

det nu anförda.

Vårt ställningstagande innebär att vi tillstyrker

motion 1999/2000:Ju22 i denna del. Motionerna

1999/2000:Ju18 och 1999/2000:Ju21 bör däremot inte

föranleda någon åtgärd från riksdagen.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande Schengens informationssystem

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju22 yrkande 3

och med avslag på motionerna 1999/2000:Ju18

yrkandena 6 och 7 samt 1999/2000:Ju21 yrkandena

8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 4.

5. Schengens informationssystem (mom. 7)

Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik

Sjöstrand (v) anför:

Vi anser att förslaget till lag om Schengens

informationssystem lider av flera allvarliga

brister. Det faktum att Datainspektionen blir

nationell tillsynsmyndighet räcker inte. Här måste

det i stället till en parlamentarisk kontroll. Detta

är särskilt viktigt eftersom systemet är omfattande

och inte heller uppfyller de krav på rättssäkerhet

som vi anser att man bör ställa på det. Vi anser att

regeringen bör ges i uppdrag att verka för att ett

parlamentariskt kontrollorgan inrättas.

En annan brist är att möjligheterna till rättelse

kan vara svåra att utnyttja, exempelvis av den som

blivit avvisad. En sådan person blir i praktiken

rättslös eftersom han knappast kan begagna sig av de

möjligheter till rättelse och granskning som

konventionen stipulerar. Även i denna fråga bör

regeringen ges i uppdrag att verka för en förändring

av regelverket som tillgodoser den nu påpekade

bristen.

Slutligen anser vi att reglerna om enskildas rätt

att ta del av uppgifter om sig själva bör vara så

tydliga som möjligt. Detta kräver att en hänvisning

till personuppgiftslagen tas in i lagen om Schengens

informationssystem. Regeringen bör ges i uppdrag att

återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

Det anförda innebär att vi tillstyrker motionerna

1999/2000:Ju18 och 1999/2000:Ju21 i här aktuella

delar. Motion 1999/2000:Ju22 bör däremot inte

föranleda någon åtgärd.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande Schengens informationssystem

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju18

yrkandena 6 och 7 samt 1999/2000:Ju21 yrkandena

8 och 9 och med avslag på motion 1999/2000:Ju22

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 5.

6. Straffprocessuella tvångsmedel i

gränskontrollverksamheten (mom. 9)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Vi anser att det är viktigt att den utredning som

regeringen aviserar i propositionen kommer till

stånd så snabbt som möjligt. Regeringen bör alltså

ges i uppdrag att skynda på beredningen av frågan.

Vi ställer oss alltså bakom motion 1999/2000:Ju22 i

denna del. Motion 1999/2000:Ju19 bör däremot inte

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande straffprocessuella tvångsmedel

i gränskontrollverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju22 yrkande 1

och med avslag på motion 1999/2000:Ju19 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 6.

7. Den inre utlänningskontrollen (mom. 10)

Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik

Sjöstrand (v) anför:

Av propositionen framgår inte vilka kriterier som

kommer att gälla för den inre utlänningskontrollen

sedan Sverige inträtt som operativ medlem i

Schengensamarbetet. I avsaknad av klara besked om

detta finns det risk för en ökad kontroll. Denna

kommer att drabba svenska medborgare med utomnordisk

bakgrund samt medborgare i länder utanför

Schengenområdet som har uppehållstillstånd här. För

dessa grupper leder Schengensamarbetet inte till

någon fri rörlighet, snarare tvärtom.

Det nu anförda visar hur motsägelsefullt

regelverket kring Schengen är. Vi anser att de

kompensatoriska åtgärderna fått en alltför stor

tyngd. Den frihet som det kan innebära att inte

behöva visa upp sitt pass vid gränskontrollen väger

inte upp långtgående kontrollåtgärder. Sådana

åtgärder kan visserligen behövas för att motarbeta

internationell brottslighet, men den frågan får

bedömas på sina egna meriter och får inte blandas

ihop med frågan om huruvida gränskontrollerna skall

vara kvar mellan länderna eller inte.

Regeringen bör alltså i linje med vad som anförs i

motionerna 1998/99:U508, 1999/2000:Ju18,

1999/2000:Ju233 och 1999/2000:U513 ges i uppdrag att

verka för en förändring av Schengenregelverket på

detta område. Vidare bör klarare regler för hur den

inre utlänningskontrollen skall gå till arbetas

fram. Det bör ankomma på regeringen att återkomma

till riksdagen med ett lagförslag.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande den inre utlänningskontrollen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U508 yrkande

11, 1999/2000:Ju18 yrkande 1, 1999/2000:Ju233

och 1999/2000:U513 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 7.

8. Avvisning av personer på spärrlista

(mom. 11)

Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik

Sjöstrand (v) anför:

Vi anser att det finns en risk att prövningen av om

avvisning skall ske i alltför hög grad kommer att

utgå från det faktum att utlänningen finns upptagen

på spärrlista. Regleringen i utlänningslagen behöver

alltså förtydligas i denna del.

För det första måste det göras klart att svenska

myndigheter skall pröva frågan självständigt enligt

svensk rätt.

För det andra bör det framgå av lagtexten att

hänsyn vid bedömningen skall tas till om personen

genom barn, familj eller i övrigt har särskild

anknytning till Sverige.

Uttalandena i propositionen ger visserligen

myndigheterna vägledning i dessa frågor. På sikt bör

dock det anförda framgå av lagtexten. Det bör

ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen

med ett lagförslag. I avvaktan på detta får

riksdagen anta regeringens förslag i denna del.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande avvisning av personer på

spärrlista

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt

avser 4 kap. 1 §,

dels med anledning av motionerna 1999/2000:Ju18

yrkandena 3 och 4 samt 1999/2000:Ju21 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 8.

9. Utfärdande av visering i vissa fall

(mom. 12)

Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik

Sjöstrand (v) anför:

Vi noterar att den valda lösningen i denna del

innebär att myndighetsutövning överlämnas till

utländska organ. Detta kan vi inte ställa oss bakom

eftersom det innebär att möjligheterna att föra en

självständig politik på området begränsas.

Regeringens förslag i denna del bör alltså avslås.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande utfärdande av visering i vissa

fall

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju21 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 9.

10. Återkallelse av uppehållstillstånd

(mom. 14)

Alice Åström (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:

Eftersom Sverige inte är skyldigt att återkalla

uppehållstillstånd om en utlänning förts upp på

spärrlista i ett annat Schengenland finns inget

behov av lagändring. Nu gällande regler får anses

tillräckliga. Regeringens förslag bör alltså avslås.

Det anförda innebär att vi tillstyrker motion

1999/2000:Ju18 i denna del. Motion 1999/2000:Ju21

bör då inte föranleda någon åtgärd.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 14

bort ha följande lydelse:

14. beträffande återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ju18 yrkande 5

och med avslag på motion 1999/2000:Ju21 yrkande

3 avslår regeringens förslag till lag om ändring

i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser

2 kap. 10 §.

11. Återkallelse av uppehållstillstånd

(mom. 14)

Kia Andreasson (mp) anför:

Jag anser att det är oacceptabelt att svenska

myndigheter vid prövningen av om ett

uppehållstillstånd skall återkallas skall behöva

beakta andra länders intressen.

Vidare måste det av författningstexten uttryckligen

framgå att det inte föreligger någon skyldighet att

återkalla ett uppehållstillstånd.

Slutligen bör det vara tydligt att svenska

myndigheter skall göra en självständig bedömning.

Regeringens lagförslag behöver arbetas om i dessa

avseenden. I avvaktan på att så sker får riksdagen

anta regeringens förslag.

Vad jag nu anfört innebär att jag tillstyrker

motion 1999/2000:Ju21. Motion 1999/2000:Ju18 bör

alltså inte föranleda någon åtgärd.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 14

bort ha följande lydelse:

14. beträffande återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:Ju18 yrkande 5

och med anledning av motion 1999/2000:Ju21

yrkande 3

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt

avser 2 kap. 10§,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 11.

12. Resurser m.m. (mom. 19)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi konstaterar att polisen kommer att bli tvungen

att avsätta betydande resurser för att uppfylla de

åtaganden som Sveriges anslutning till

Schengensamarbetet för med sig. Exempelvis måste ett

stort antal anställda inom polisen avdelas för att

kontrollera pass. I sammanhanget vill vi framhålla

att redan den gränskontroll som sker i dag inte

fullt ut svarar mot de krav som bör ställas på den.

De krav som Schengensamarbetet för med sig blir än

svårare att hantera eftersom läget inom den svenska

polisen under de senaste åren blivit alltmer

prekärt. Det råder brist på poliser sedan

utbildningen legat nere under flera år. Härtill

kommer en allmänt sett kärv ekonomisk situation.

Hittills har det inte presenterats något underlag

för hur stora resurser som frigjorts som ett

resultat av myndighetssamverkan mellan de

myndigheter som berörs av gränskontrollverksamheten.

Slutsatsen av det anförda kan inte gärna bli annan

än att det måste tillföras mer resurser till polisen

för att Sverige skall kunna leva upp till

Schengenkonventionens krav på kontroll vid de yttre

gränserna. Med sådana ytterligare medel skulle det

också vara möjligt att göra särskilda satsningar i

de områden där gränskontrollverksamheten kan

förväntas kräva extra stora insatser. Här tänker vi

bl.a. på Gotland och de flygplatser som har en

omfattande internationell trafik. De medel som

föreslås tillförda i vårpropositionen framstår som

otillräckliga.

Det bör ankomma på regeringen att beakta det

anförda i budgetarbetet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 19

bort ha följande lydelse:

19. beträffande resurser m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ju17 och med

anledning av motionerna 1998/99:Ju904 yrkande

32, 1998/99:Sk818 yrkandena 2 och 4,

1998/99:Sf607 yrkande 5, 1999/2000:Ju16,

1999/2000:

Ju20 yrkande 3, 1999/2000:Ju215, 1999/2000:Ju225

och 1999/2000:

Sf616 yrkande 5, som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts i reservation 12.

13. Avskaffande av Europol (mom. 20)

Kia Andreasson (mp) anför:

Jag anser att Sverige aldrig skulle ha engagerat sig

i Europolsamarbetet, vilket, enligt min mening,

öppnar bl.a. för en registerhantering som inte är

acceptabel i ett demokratiskt samhälle.

Regeringen bör ges i uppdrag att verka för att

Europol avskaffas.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 20

bort ha följande lydelse:

20. beträffande avskaffande av Europol

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:U508 yrkande

12 och 1999/2000:U513 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i

reservation 13.

14. Det framtida Europol (mom. 21)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att det behövs ett väl fungerande

polissamarbete för att den internationella

brottsligheten skall kunna hejdas. Det är därför

viktigt att Europol byggs ut och utvecklas till en

effektiv enhet för gemensam bekämpning av grov

internationell kriminalitet. Europolpersonal bör

kunna medverka i vissa operativa insatser, t.ex.

utrednings- och spaningsarbete mot grov,

gränsöverskridande brottslighet.

Befogenheterna för Europol måste vara väl

definierade och beakta medborgarnas krav på

integritetsskydd. En annan utgångspunkt bör här vara

att endast sådana uppgifter som behöver utföras på

europeisk nivå skall utföras inom EU:s ram.

Verksamheten inom Europol bör också underkastas

demokratisk kontroll. Detta är särskilt viktigt om

Europols verksamhetsområde utvidgas.

Regeringen bör få i uppdrag att verka för en

utvidgning av Europol i den här angivna riktningen.

Vi tillstyrker alltså motionerna 1999/2000:Ju904

och 1999/2000:U503 i dessa delar. Motionerna

1998/99:U508 och 1999/2000:U513 i här aktuella delar

bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 21

bort ha följande lydelse:

21. beträffande det framtida Europol

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju904

yrkande 1 och 1999/2000:U503 yrkande 8 samt med

avslag på motionerna 1998/99:U508 yrkande 13 och

1999/2000:U513 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 14.

15. Det framtida Europol (mom. 21)

Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Sven-Erik

Sjöstrand (v) anför:

Vi anser att Sverige bör verka för att det inrättas

ett särskilt kontrollorgan med parlamentariska

inslag. Här bör en utgångspunkt vara att alla som

förekommer i Europols register skall ha rätt att ta

del av uppgifter om sig själva utan att det finns

några begränsningar.

Det bör ankomma på regeringen att i det

internationella arbetet driva den linje vi nu

förordat.

Vi tillstyrker motionerna 1998/99:U508 och

1999/2000:U513 i här aktuella delar. Motionerna

1999/2000:Ju904 och 1999/2000:U503 bör däremot inte

föranleda någon åtgärd.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 21

bort ha följande lydelse:

21. beträffande det framtida Europol

att riksdagen med anledning av motionerna

1998/99:U508 yrkande 13 och 1999/2000:U513

yrkande 11 samt med avslag på motionerna

1999/2000:Ju904 yrkande 1 och

1999/2000:U503 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 15.

16. Överstatligt beslutsfattande (mom. 22)

Siw Persson (fp) anför:

Jag anser att det mellanstatliga samarbetet i tredje

pelaren inte är tillräckligt effektivt när det

gäller bekämpningen av den internationella

brottsligheten. Ett sätt att åstadkomma en

förbättring vore att föra över dessa frågor till det

gemensamma beslutsfattandet i första pelaren.

Regeringen bör ges i uppdrag att beakta det nu

anförda i det internationella arbetet.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 22

bort ha följande lydelse:

22. beträffande överstatligt beslutsfattande

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U507 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 16.

17. Åtgärder mot narkotikabrottslighet

(mom. 23)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:

Vi anser att kampen inom EU mot narkotikan måste

intensifieras. Ett sätt kan vara att ge Europol

vidgade befogenheter på detta område. Det är viktigt

att polisen och tullen kan samarbeta effektivt, och

detta kräver gemensamma register och insatsstyrkor.

Det krävs också samarbete i fråga om förebyggande

arbete och när det gäller rehabilitering.

Det anförda innebär att vi tillstyrker motionerna

1998/99:So461, 1999/2000:Ju904 och 1999/2000:U514.

Regeringen bör få i uppdrag att beakta det anförda

i det internationella arbetet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 23

bort ha följande lydelse:

23. beträffande åtgärder mot

narkotikabrottslighet

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So461

yrkande 15, 1999/2000:Ju904 yrkande 5 och

1999/2000:U514 yrkande 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 17.

18. En gemensam europeisk straffrätt (mom.

24)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

Vi anser att även samarbetet på det straffrättsliga

området måste intensifieras. Den organiserade

brottsligheten måste kunna mötas med regler som är

gemensamma i EU:s medlemsländer. Den handlingsplan

som redan utarbetats i ämnet är här en bra början.

Även om det är viktigt att EU står enat i kampen mot

den organiserade brottsligheten bör de gemensamma

reglerna utformas som minimiregler. Varje land måste

självt få bestämma om de egna reglerna skall vara

strängare.

Vi anser att vissa brott förtjänar särskild

uppmärksamhet inom ramen för ett sådant arbete som

vi nu förordat. Här tänker vi bl.a. på den

motbjudande sexhandeln med kvinnor och barn.

Straffen i flera av medlemsländerna är alldeles för

låga vid sådana brott. Vidare måste straffrätten

anpassas till den tekniska utvecklingen så att

pedofiler kan lagföras när de sprider

barnpornografiskt material. Slutligen måste den

särskilda typ av brottslighet som har sin grogrund i

storstädernas anonyma tillvaro motverkas. I denna

del handlar det inte så mycket om straffrättsliga

åtgärder som om förebyggande åtgärder på det sociala

planet.

Det bör ankomma på regeringen att driva de nu

beskrivna frågorna i det internationella samarbetet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 24

bort ha följande lydelse:

24. beträffande en gemensam europeisk

straffrätt

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju904 yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 18.

Särskilda yttranden

1. Gränsöverskridande övervakning och

förföljande (mom. 3)

Alice Åström (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:

Vi noterar att det europeiska samarbetet går i en

riktning som innebär att det operativa samarbetet

byggs ut. Som vi ser det kunde gränserna för vad som

får äga rum många gånger vara klarare. Eftersom den

nu föreslagna lagen om internationellt polisiärt

samarbete emellertid innehåller regler som i

praktiken innebär att svensk polis avgör när

utländsk polis skall få utöva myndighet här har vi

valt att stödja regeringens förslag.

2. Lagen om Schengens informationssystem

(mom. 8)

Alice Åström (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:

Som framgår av reservation 5 är vi i flera avseenden

kritiska mot förslaget om SIS. Vi har emellertid

valt att inte reservera oss även i fråga om själva

lagregleringen.

3. Avskaffande av Europol (mom. 20)

Alice Åström (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:

Vi var kritiska när förslaget om Sveriges deltagande

i Europolsamarbetet behandlades i riksdagen hösten

1997. När nu samarbetet väl är en realitet anser vi

att det bör vidtas åtgärder för att förbättra den

demokratiska kontrollen. Här handlar det främst om

att se till att organisationen ställs under någon

form av parlamentarisk kontroll. Vi har alltså valt

att inte ställa oss bakom önskemålen om att avskaffa

Europol.

Regeringens lagförslag

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:147) om

ändring i vapenlagen (1996:67)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § vapenlagen

(1996:67) i stället för dess lydelse enligt lagen

(2000:147) om ändring i nämnda lag skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

------------------------------------------------------

11 kap.

------------------------------------------------------

1 §

------------------------------------------------------

Regeringen får meddela föreskrifter om att

a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall

tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana som

anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen är särskilt

ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa

eller personliga säkerhet,

b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en

projektil från ett skjutvapen skall understiga ett

visst värde för att vapnet skall anses vara

effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,

c) bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte

skall gälla innehav av skjutvapen som lämnats över

från staten till

- statliga tjänstemän eller personer som tillhör det

militära försvaret, räddningstjänsten eller

polisväsendet,

- den som för statens räkning tillverkar

krigsmateriel, eller

- frivilliga försvarsorganisationer,

-----------------------------------------------------

d) tillstånd skall krävas d) tillstånd skall

för överföring av krävas för överföring av

skjutvapen eller skjutvapen eller

ammunition från Sverige ammunition från Sverige

till ett annat land; och till ett annat land,

-----------------------------------------------------

e) den som avser att föra e) den som avser att

ut ett skjutvapen från föra ut ett skjutvapen

Sverige eller lånar ut från Sverige eller lånar

ett skjutvapen till någon ut ett skjutvapen till

som är fast bosatt i ett någon som är fast bosatt

annat land och inte skall i ett annat land och inte

använda vapnet endast i skall använda vapnet

Sverige, skall anmäla endast i Sverige, skall

detta till anmäla detta till

polismyndigheten. polismyndigheten, och om

att

-----------------------------------------------------

f) denna lag inte skall

gälla i fråga om

skjutvapen och ammunition

som en företrädare för en

annan stats myndighet

medför vid tillfällig

tjänstgöring i Sverige.

-----------------------------------------------------

Konstitutionsutskottets yttrande

1999/2000:KU4y

Polissamarbete m.m. med anledning av

Sveriges anslutning till Schengen

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 14 mars 2000 beslutat att

bereda konstitutionsutskottet tillfälle att avge

yttrande över proposition 1999/2000:64

Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges

anslutning till Schengen jämte de med anledning av

propositionen väckta motionerna.

I propositionen föreslås bl.a. en lag om

internationellt polisiärt samarbete, en lag om

Schengens informationssystem (SIS) samt i anslutning

till det en ny bestämmelse i sekretesslagen

(1980:100) och ändringar i polisdatalagen

(1998:622).

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till

förslagen i de delar de berörs av motionerna

1999/2000:Ju18 yrkandena 2 och 6-8, 1999/2000:Ju21

yrkandena 7-9 och 1999/2000:Ju22 yrkandena 2 och 3.

Utskottet

Propositionen

Schengensamarbetets bakgrund

Den fria rörligheten för personer är en av

grundstenarna i EG:s regelverk för den inre

marknaden, tillsammans med den fria rörligheten för

varor, tjänster och kapital. Den fria rörligheten

för personer har i huvudsak förverkligats vad gäller

den gemensamma arbetsmarknaden, fri etableringsrätt,

erkännande av utbildningar m.m. Däremot har

kontrollen av personer vid gränserna inte avskaffats

och EU har således ännu inte blivit "ett område utan

gränser", med fri rörlighet för personer. I syfte

att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten

för personer ingick Frankrike, Tyskland och

Beneluxstaterna 1985 ett avtal om att successivt

avveckla personkontrollerna vid de gemensamma

gränserna och att utveckla det polisiära och

rättsliga samarbetet mellan staterna, det s.k.

Schengenavtalet.

År 1990 undertecknades tillämpningskonventionen

till Schengenavtalet, med bestämmelser om praktiska

åtgärder för att genomföra avvecklingen av

gränskontrollerna vid de inre gränserna samt övriga

samarbetsåtgärder. Det är denna

tillämpningskonvention som innehåller de viktigaste

reglerna för samarbetet. I december 1996 ingick

Sverige, Finland och Danmark avtal om att ansluta

sig till Schengensamarbetet. Island och Norge, som

inte är medlemmar i EU och därför formellt inte kan

ansluta sig till Schengenregelverket fullt ut, har

träffat ett särskilt samarbetsavtal för att anknyta

sig till Schengensamarbetet.

Schengensamarbetets grundtankar

Schengensamarbetet kan sägas innefatta två

grundtankar, som är starkt sammanlänkade med

varandra. Det första är den fria rörligheten för

personer, i den betydelsen att personkontrollerna

vid nationsgränserna mellan Schengenstater - inre

gräns - skall upphöra. Den andra grundtanken, som

delvis aktualiseras av den fria rörligheten för

personer, är att kampen skall stärkas mot

internationell kriminalitet och mot sådan invandring

som är illegal.

För att den fria rörligheten för personer inte som

en oönskad bieffekt skall bli till hjälp för den

internationella brottsligheten innefattar

Schengensamarbetet ett antal olika s.k.

kompensatoriska åtgärder i form av yttre

gränskontroll samt polisiärt och rättsligt

samarbete. Ett hjälpmedel i dessa sammanhang är

dataregistret Schengens informationssystem, SIS.

Schengenkonventionens bestämmelser om

polissamarbetet är inriktat på att förebygga och

utreda brott och avser såväl informationsutbyte som

operativ samverkan. När det gäller

informationsutbyte sägs i propositionen att det

vardagliga bilaterala informationsutbyte som

förutses i Schengenkonventionen utgår från att varje

stat skall handla inom ramen för sin gällande rätt.

Polisiärt samarbete inom Schengen

Propositionen

Regeringen föreslår att en särskild lag införs som

reglerar det gränsöverskridande samarbetet i

polisiära frågor, lagen om internationellt polisiärt

samarbete. Den föreslagna lagen reglerar dels

samarbete med stater som deltar i Schengensamarbetet

och medlemsstater i EU som ansluter sig till

Schengen, dels annat internationellt

konventionsbaserat polissamarbete.

I den nya lagen anges under vilka förutsättningar

gränsöverskridande övervakning respektive

förföljande får äga rum, nämligen huvudsakligen:

· gränsöverskridande övervakning om det i en

Schengenstat pågår en förundersökning e.d.

avseende brott som kan föranleda utlämning, som

huvudregel efter samtycke från svensk myndighet.

Övervakningen skall genast upphöra om en svensk

myndighet begär det eller om samtycke inte har

lämnats inom fem timmar från gränsöverskridandet,

·

· gränsöverskridande förföljande om en person har

upptäckts på bar gärning med att begå brott som

kan föranleda utlämning eller om någon som är

häktad eller avtjänar frihetsstraff har rymt,

allt under förutsättning att förföljandet sker

över landgräns och som huvudregel att svensk

myndighet har lämnat samtycke. Förföljandet skall

genast upphöra om en svensk myndighet begär det,

samt

·

· förföljande över Öresundsförbindelsen om en

person har upptäckts på bar gärning med att begå

ett brott som hör under allmänt åtal i Sverige

och Danmark, avvikit från varje slags

frihetsberövande på grund av brott, eller avvikit

från annat frihetsberövande i den mån utlämning

för verkställighet av beslut om vård eller

behandling kan komma i fråga.

·

I den föreslagna lagen införs en bestämmelse som

anger att de utländska tjänstemännen är skyldiga att

följa svensk lag och annan författning samt

instruktioner som meddelas av svenska

polismyndigheter, liksom att alltid kunna styrka sin

behörighet och identitet samt att det är förbjudet

för de utländska tjänstemännen att beträda bostäder

eller andra platser som inte är öppna för

allmänheten, eller använda tjänstevapen annat än i

nödvärn.

Enligt Schengenkonventionen skall utländska

tjänstemän vara likställda med svenska poliser när

det gäller straffrättsligt skydd och ansvar samt

skadestånd. Brottsbalkens regler om tjänstemäns

straffrättsliga skydd och ansvar görs därför

tillämpliga på utländska tjänstemän genom

hänvisningar i den nya lagen.

Sverige har genom sin anslutning till

Schengenkonventionen och i det svensk-danska

polissamarbetsavtalet åtagit sig att ersätta den som

här i landet vållats skada av utländska tjänstemän

som utför gränsöverskridande förföljande och

övervakning. Ersättning skall utgå i den

utsträckning skadan skulle ersättas om den vållats

av en svensk polisman. En regel om skadeståndsansvar

för den svenska staten föreslås därför i lagen.

Samtidigt skall skador som har åsamkats av svenska

tjänstemän i utlandet ersättas av den stat där

övervakningen eller förföljandet sker.

Schengenkonventionens bestämmelser om

gränsöverskridande övervakning och förföljande

innebär att Schengenstaterna har åtagit sig att låta

tjänstemän från andra Schengenstater utöva myndighet

på sitt territorium. Då tjänstemän från en annan

Schengenstat utövar myndighet i Sverige är det

således enligt regeringen det andra landets

myndighet som utövas här. De utländska

tjänstemännens befogenheter när de befinner sig på

svenskt territorium begränsas dock av bestämmelserna

i den nu föreslagna lagen om internationellt

polisiärt samarbete. De utländska tjänstemännen står

- på samma sätt som svenska polismän som utövar

svensk myndighet i en annan Schengenstat är

underkastade JK:s och JO:s tillsyn - under tillsyn

av myndigheterna i sina respektive hemländer när de

befinner sig i Sverige. Lagen om internationellt

polisiärt samarbete bör därför enligt regeringen

inte föranleda några ändringar i reglerna om JK:s

och JO:s tillsyn.

Motionerna

I motion 1999/2000:Ju21 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

utländska tjänstemäns myndighetsutövning skall vara

underställd JO:s och JK:s tillsyn (yrkande 7).

Gränsöverskridande övervakning föreslås kunna ske

vid överskridande av alla typer av gränser, till

skillnad från gränsöverskridande förföljande som

bara får ske över landgräns. Detta innebär att

polismän och i vissa fall tulltjänstemän från alla

Schengenstater kan utöva övervakning här i landet.

De utländska tjänstemännen får även medföra sina

tjänstevapen eftersom Sverige inte ställt upp några

förbud mot medförande av dessa. Dessutom kommer

brottsbalkens regler om tjänstemäns straffrättsliga

skydd och ansvar att göras tillämpliga på utländska

tjänstemän. Skadeståndsskyldighet som har uppkommit

till följd av utländska tjänstemäns handlande skall

också ersättas av Sverige. Om svenska staten skall

ha skadeståndsskyldighet för dessa utländska

tjänstemän borde staten rimligen ha en möjlighet att

ställa deras myndighetsutövning under JO:s och JK:s

tillsyn.

I motion 1999/2000:Ju22 av Siw Persson och Johan

Pehrson (fp) hemställs att riksdagen beslutar om

sådan ändring i lagarna med instruktion för

Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern att

enskilda utländska tjänstemän, som omfattas av de

svenska reglerna om straffrättsligt ansvar för fel

och försummelser som begåtts i myndighetsutövning

här i Sverige, skall stå under JO:s och JK:s tillsyn

och åtalsrätt (yrkande 2). Enligt

Schengenkonventionen skall de tjänstemän som

befinner sig på en annan stats territorium för att

genomföra gränsöverskridande övervakning eller

förföljande likställas med mottagande

statstjänstemän om de begår brott eller utsätts för

brott. Regeringen synes enligt motionärerna anse det

tillräckligt att utländska tjänstemän står under

tillsyn av myndigheterna i sina respektive

hemländer. Enligt motionärerna bör de utländska

tjänstemännen omfattas av JK:s och JO:s tillsyn och

åtalsrätt. Även om den gränsöverskridande

övervakningen och förföljandet innebär att en annan

stat utövar myndighet här i Sverige innebär

konventionen att de enskilda tjänstemännen skall

omfattas av de svenska reglerna om straffrättsligt

ansvar för fel och försummelser som begåtts i

myndighetsutövning här i Sverige. Att särbehandla

utländska tjänstemän på detta sätt torde inte

överensstämma med allmänt rättsmedvetande. Lagarna

med instruktion för Riksdagens ombudsmän (JO) och

Justitiekanslern bör enligt motionärerna

kompletteras på denna punkt.

Konstitutionsutskottets bedömning

Schengenkonventionens bestämmelser om

gränsöverskridande övervakning och förföljande

innebär att Schengenstaterna har åtagit sig att låta

tjänstemän från andra Schengenstater utöva myndighet

på sitt territorium. Då tjänstemän från en annan

Schengenstat utövar myndighet i Sverige är det

enligt regeringen det andra landets myndighet som

utövas här. Både vid gränsöverskridande övervakning

och vid gränsöverskridande förföljande har den

mottagande staten alltid rätt att när som helst

beordra att ågärden på dess territorium avbryts. Den

har även rätt att meddela instruktioner som de

övervakande eller förföljande tjänstemännen skall

lyda. De utländska tjänstemännens befogenheter när

de befinner sig på svenskt territorium begränsas av

bestämmelserna i den föreslagna lagen om

internationellt polisiärt samarbete. De utländska

tjänstemännen står under tillsyn av myndigheterna i

sina respektive hemländer när de befinner sig i

Sverige. Enligt regeringen bör därför den föreslagna

lagen om internationellt samarbete inte föranleda

några ändringar i reglerna om JK:s och JO:s tillsyn.

Utskottet som delar denna bedömning avstyrker därför

motionerna 1999/2000:Ju21 yrkande 7 och

1999/2000:Ju22 yrkande 2.

Schengens informationssystem

Propositionen

Schengens informationssystem (SIS) är ett datasystem

som är uppbyggt som ett spanings- och

efterlysningshjälpmedel. SIS skall bestå av dels en

nationell enhet (s.k. N.SIS), som är ett nationellt

register, för varje Schengenstat, dels en central

teknisk stödfunktion (s.k. C.SIS). Med hjälp av

C.SIS kommer varje Schengenstats nationella register

att innehålla uppgifter som är identiska med

uppgifterna i de andra staternas nationella

register. Varje Schengenstat använder sedan sitt

nationella register för de sökningar som

Schengenkonventionen reglerar.

SIS utgör ett medel för att genomföra många av de

kompensatoriska åtgärder som Schengenkonventionen

förutsätter och ett medel för att i praktiken

underlätta det internationella samarbetet,

exempelvis vad gäller ömsesidig rättslig hjälp och

utlämning. I SIS kan varje Schengenstat föra in

uppgifter om personer, fordon eller föremål som är

efterlysta eller på annat sätt eftersökta, med en

begäran om att någon särskild åtgärd som anges i

Schengenkonventionen skall vidtas med personen i

fråga om han eller hon påträffas, vid en

gränskontroll eller inom ett Schengenland. En sådan

begäran kallas i Schengenkonventionen för rapport,

och den begärande staten rapporterande stat.

Schengenkonventionens bestämmelser reglerar vilka

åtgärder man kan begära genom SIS. Däremot ålägger

den inte medlemsstaterna att utföra sådana åtgärder

åt varandra. Vilka åtgärder som får utföras avgörs

enligt varje Schengenstats nationella rätt. Här

följer åtgärder som får begäras i SIS.

En efterlysning med begäran om att den efterlysta

personen skall tas i förvar för utlämning får

registreras i SIS. I SIS-registret finns en

spärrlista över personer som den rapporterande

staten begär skall nekas tillträde till eller

uppehållstillstånd inom Schengenområdet. Det finns

möjlighet att begära uppgifter om uppehållsort eller

hemvist beträffande försvunna personer samt vittnen,

åtalade som ålagts att infinna sig vid

domstolsförhandling eller personer som skall dömas

till påföljd för brott eller inställa sig för att

avtjäna ett frihetsstraff. Det är möjligt att begära

tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn

till dennes eller annans säkerhet. En begäran om

dold övervakning och särskild kontroll av personer

och fordon får göras under vissa angivna

omständigheter i syfte att bekämpa brottslighet och

förebygga hot mot den allmänna säkerheten, eller

avvärja fara för statens inre och yttre säkerhet.

Fordon eller föremål som får efterlysas med begäran

om att de skall tas i beslag eller kunna användas

som bevismaterial i rättegång i brottmål får

registreras i SIS.

SIRENE-kontoren (förkortning för Supplementary

Information Requested at the National Entry) är den

myndighet i varje Schengenstat som har huvudansvaret

för det nationella SIS-registret. Det är SIRENE-

kontoret som registrerar statens rapporter i SIS.

Varje Schengenstats SIRENE-kontor är vidare den

statens enda kontaktpunkt vad gäller SIS. När en

polis, tulltjänsteman eller kustbevakningstjänsteman

vid sökning i SIS i samband med en kontroll finner

att det finns en framställning beträffande en

person, ett fordon eller ett föremål skall den

rapporterande staten i regel underrättas om detta.

Det kan också förekomma att handläggningen

förutsätter att kompletterande upplysningar

översänds till den anmodade staten. Det kan

exempelvis röra sig om fotografier, fingeravtryck

och annan information som faller under det

informationsutbyte inom det polisiära samarbete som

får ske. Vid sådana kompletterande underrättelser

m.m. tas kontakterna direkt mellan de s.k. SIRENE-

kontoren i de två berörda staterna via telefax, e-

post eller annat kommunikationsmedel; informationen

förmedlas alltså inte via SIS.

Nationell rätt styr registreringen i SIS på så sätt

att en rapport får registreras endast om det är

förenligt med nationell rätt i den rapporterande

staten. Den rapporterande Schengenstaten ansvarar

för uppgiftens riktighet och aktualitet samt för att

den lagligen kan registreras. Också när det gäller

verkställighet av en begärd åtgärd styr nationell

rätt. En rapport i SIS utgör inte någon självständig

grund för att utföra en åtgärd som begärs. En sådan

åtgärd får verkställas endast om det är förenligt

med nationell rätt i den Schengenstat där personen,

fordonet eller föremålet påträffas. Om en stat

bedömer att en begäran om förvarstagande för

utlämning, begäran om omhändertagande eller uppgift

om vistelseort eller hemlig övervakning eller

särskild kontroll är oförenlig med dess nationella

rätt kan den låta rapporten i det nationella

registret åtföljas av ett påpekande om att det

begärda förfarandet inte kommer att verkställas på

dess territorium. Staten har dessutom möjlighet att

i sitt nationella register låta en rapport följas av

ett förbud mot verkställighet.

Regeringen föreslår i propositionen att behandling

av personuppgifter i det svenska SIS-registret skall

regleras i en särskild lag, lagen om Schengens

informationssystem. Rikspolisstyrelsen skall vara

personuppgiftsansvarig för SIS-registret. Registret

är ett hjälpmedel för Schengenstaterna där de kan

registrera framställningar om åtgärder enligt

Schengenkonventionen. Registret skall innehålla

framställningar om vissa angivna åtgärder. Bara

vissa identifieringsuppgifter, uppgift om huruvida

den rapporterade personen är beväpnad eller kan

befaras tillgripa våld samt uppgift om

verkställighetsförbud får enligt den föreslagna

lagen förekomma i SIS och endast om motsvarande slag

av uppgifter får behandlas enligt den registrerande

statens nationella rätt. Rikspolisstyrelsen får

registrera uppgifter i SIS bara om det är nödvändigt

för de åtgärder som får begäras, och bara i

angelägenheter som är av vikt.

Åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket,

Statens invandrarverk och Kustbevakningen skall

enligt regeringen ges tillgång till uppgifterna i

det svenska SIS-registret. Regeringen skall enligt

lagförslaget bemyndigas att meddela föreskrifter om

att myndigheter som handlägger ärenden om visering

och uppehållstillstånd skall ha tillgång till det

svenska SIS-registret som avser den s.k. spärrlistan

samt vilka myndigheter som skall ha direktåtkomst

till registret. I sekretesslagen skall en ny

bestämmelse införas som innebär att vissa uppgifter

i SIS-registret och kompletterande information på

SIRENE-kontoret om enskildas personliga förhållanden

omfattas av sekretess, om det inte står klart att

uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller

någon honom närstående lider men.

Rikspolisstyrelsen skall enligt lagförslaget vara

skyldig att rätta uppgifter i SIS som styrelsen har

registrerat om uppgiften är rättsligt eller sakligt

fel. Personuppgiftslagens huvudregel när det gäller

skadestånd görs tillämplig på SIS-förhållanden. Det

innebär ett strikt skadeståndsansvar för staten för

skada och kränkning av den personliga integriteten

som en enskild orsakats genom en behandling av

personuppgifter i strid med lagen. Ett förbud mot

registrering av känsliga uppgifter förs in i lagen

om det svenska SIS-registret. Datainspektionen skall

enligt regeringen vara tillsynsmyndighet för det

svenska SIS-registret.

Motionerna

I motion 1999/2000:Ju18 av Alice Åström m.fl. (v)

hemställs att riksdagen avslår förslaget till lag om

Schengens informationssystem (yrkande 2), att

riksdagen, om yrkande 2 avslås, begär att regeringen

arbetar för att möjligheterna till rättelse vid

felaktig registrering skall förbättras (yrkande 6),

att riksdagen, om yrkande 2 avslås, hos regeringen

begär förslag som innebär att ett parlamentariskt

kontrollorgan för SIS skapas (yrkande 7) och att

riksdagen, om yrkande 2 avslås, begär att regeringen

återkommer med redovisning av SIRENE-kontorens

funktion (yrkande 8). Schengens informationssystem

har under den tid det varit verksamt snabbt vuxit

till ett gigantiskt personregister. I dag finns 1

200 000 personer registrerade. Registret har redan

tendenser att bli ett övervakningssystem utan

kontroll. Det som oroar är bl.a. att SIS inte bara

handlar om personer som begått eller är misstänkta

för brott utan också om en omfattande registrering

av förebyggande natur. Enligt motionärerna är

skyddet för uppgifterna inom SIS mot att lämnas

vidare till tredje land inte tillfredsställande.

Möjligheterna för en registrerad person att söka

rättelse är små, i synnerhet om personen i fråga är

avvisad. Trots registrets omfattning och betydelse

finns ingen tillfredsställande kontrollorganisation

och ingen demokratisk insyn. Enligt motionärerna

borde, förutom den centrala myndigheten för tillsyn

över registret, en parlamentarisk organisation för

insyn och kontroll skapas. Lagförslaget angående

Schengens informationssystem kan enligt motionärerna

inte anses tillräckligt underbyggt. De

restriktioner av vilka data som kan och får

registreras i SIS gäller inte informationsutbytet

inom SIRENE-strukturen. Med hjälp av SIRENE kan

polisen i ett medlemsland, när den gripit en person

som ett annat land registrerat i SIS, kräva

tilläggsinformation från det land som registrerat

personen i SIS. Detta handhavande av uppgifter och

register är inte tillräckligt utredda och riksdagen

har inte fått tillgång till den information som

förslaget bygger på. De kontakter som skall tas

mellan SIRENE-kontoren sker på mycket informell

grund, varför kontrollmöjligheterna blir i det

närmaste obefintliga. Denna fråga måste enligt

motionärerna redovisas i detalj innan riksdagen kan

fatta beslut i frågan.

I motion 1999/2000:Ju21 av Kia Andreasson m.fl.

(mp) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva

i SIS (yrkande 8) och om insyn och kontroll i SIS

(yrkande 9). När det gäller enskildas rätt att ta

del av uppgifter om sig själva i SIS skall nationell

rätt gälla enligt Schengenkonventionen. Det innebär

att personuppgiftslagens regler om

informationsskyldighet blir tillämpliga om inte

annat föreskrivs. Regeringen föreslår inte att

personuppgiftslagens bestämmelser skall frångås och

anser därför att det inte behövs något särskilt

påpekande om detta i den nya lagen. Detta trots att

Datainspektionen anfört att det bör framgå direkt av

lagen om Schengens informationssystem vad som gäller

i detta avseende. Miljöpartiet instämmer med

Datainspektionen. Enligt motionärerna öppnar SIS för

ett alltför vidsträckt flöde av uppgifter och

alltför omfattande registrering av personer som

påträffas centralt eller perifert i polisens

spaningsregister. Det finns stora risker för att

oskyldiga personer kommer att drabbas, i och med att

systemet inte uppfyller de krav på rättssäkerhet som

bör ställas i en demokrati. Insyn och kontroll i

registerföringen nämns över huvud taget inte i

propositionen, trots att det ur en svensk synvinkel

borde vara särskilt angeläget då det inte råder

någon offentlighetsprincip inom Schengensamarbetet.

I motion 1999/2000:Ju22 av Siw Persson och Johan

Pehrson (fp) hemställs att riksdagen beslutar om en

sådan ändring i lagen om Schengens

informationssystem att enskilda personers rätt att

enligt artikel 114.2 i konventionen hos

Datainspektionen begära att myndigheten skall

granska registrerade uppgifter om honom eller henne

i SIS och hur de används lagregleras (yrkande 3).

Folkpartiet sympatiserar starkt med grundtankarna i

Schengensamarbetet, nämligen den fria rörligheten

för medborgarna och den stärkta gemensamma kampen

mot internationell kriminalitet. Samarbetet innebär

enligt konventionen bl.a. informationsutbyte mellan

Schengenstaterna genom datasystemet SIS. Uppgifterna

i SIS är tillgängliga endast för myndigheter som har

behörighet för gränskontroller eller andra

undersökningar inom landet som verkställs av polis-

och tullmyndigheter. För att säkerställa enskildas

rätt att ta del av uppgifter i SIS skall enskilda,

enligt konventionen, ha rätt att vända sig till

domstol eller annan behörig myndighet för att begära

upplysningar eller för att begära rättelse, radering

eller skadestånd med anledning av registrering som

berör honom eller henne. Varje Schengenstat skall

utse en nationell tillsynsmyndighet till vilken

enskilda skall kunna vända sig med begäran om att

myndigheten skall granska registrerade uppgifter om

honom eller henne i SIS. När det gäller frågan om

den enskildas rätt att hos behörig myndighet begära

kontroll menar regeringen att det inte krävs någon

lagreglering. Folkpartiet anser emellertid att

enskilda personers rätt att begära granskning av

Datainspektionen måste lagregleras och att en sådan

bestämmelse därför måste återfinnas i lagen om

Schengens informationssystem. Denna rättighet vinner

också stöd av konventionen (art. 114.2) som

stipulerar att "denna rättighet skall regleras i den

nationella lagen".

Konstitutionsutskottets bedömning

Schengens informationssystem, SIS, är ett hjälpmedel

för Schengenstaterna där de kan registrera

framställningar om åtgärder enligt

Schengenkonventionen. Registret skall innehålla

framställningar om vissa angivna åtgärder. Bara

vissa identifieringsuppgifter, uppgift om huruvida

den rapporterade personen är beväpnad eller kan

befaras tillgripa våld samt uppgift om

verkställighetsförbud får enligt den föreslagna

lagen förekomma i SIS och endast om motsvarande slag

av uppgifter får behandlas enligt den registrerande

statens nationella rätt. Utskottet delar regeringens

uppfattning att behandlingen av personuppgifter i

det svenska SIS-registret bör regleras på det

angivna sättet i en särskild lag. Utskottet

avstyrker motion 1999/2000:Ju18 yrkande 2.

Rikspolisstyrelsen skall vara

personuppgiftsansvarig för SIS-registret.

Rikspolisstyrelsen skall enligt lagförslaget vara

skyldig att rätta uppgifter i SIS som

Rikspolisstyrelsen har registrerat om uppgiften är

rättsligt eller sakligt fel. I personuppgiftslagen

finns bestämmelser som reglerar den enskildes rätt

att ta del av information om sig själv som finns i

register. Regeringen föreslår inte att andra regler

än personuppgiftslagens skall gälla. Utskottet som

inte gör någon annan bedömning vill därför inte

föreslå någon ändring i den föreslagna lagen.

Motionerna 1999/2000:Ju18 yrkande 6 och

1999/2000:Ju21 yrkande 8 avstyrks.

Datainspektionen, som är tillsynsmyndighet för

polisregister i allmänhet, skall enligt regeringen

bli tillsynsmyndighet för det svenska SIS-registret.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Tillsynsmyndigheten har, enligt personuppgiftslagen,

bl.a. rätt att för sin tillsyn på begäran få

tillgång till de personuppgifter som behandlas,

upplysningar om och dokumentation av behandlingen.

Utskottet anser inte att det därutöver även krävs

ett parlamentariskt kontrollorgan för registret.

Utskottet avstyrker motionerna 1999/2000:Ju18

yrkande 7, 1999/2000:Ju21 yrkande 9 och

1999/2000:Ju22 yrkande 3.

SIRENE-kontoren är enligt vad som framgår av

propositionen den myndighet i varje Schengenstat som

har huvudansvaret för det nationella SIS-registret.

Det är SIRENE-kontoret som registrerar statens

rapporter i SIS. Varje Schengenstats SIRENE-kontor

är vidare den statens enda kontaktpunkt vad gäller

SIS. Enligt utskottet behövs för närvarande ingen

ytterligare redovisning av SIRENE-kontorens funktion

än vad som redovisats i propositionen. Motion

1999/2000:Ju18 yrkande 8 avstyrks.

Stockholm den 28 mars 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran

Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson

(kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Tommy

Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Björn von der

Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager

(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp),

Kenth Högström (s) och Per-Samuel Nisser (m).

Avvikande meningar

1. Tillsynen över de utländska

tjänstemännen

Ingvar Svensson (kd), Björn von der Esch (kd), Per

Lager (mp) och Helena Bargholtz (fp) anser att

konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Polisiärt samarbete inom Schengen bort ha följande

lydelse:

Gränsöverskridande övervakning föreslås kunna ske

vid alla typer av gränser. Detta innebär att

polismän och i vissa fall tulltjänstemän från alla

Schengenstater kan utöva övervakning här i landet.

Brottsbalkens regler om tjänstemäns straffrättsliga

skydd och ansvar kommer att göras tillämpliga på

utländska tjänstemän. Skadeståndsskyldighet som har

uppkommit till följd av utländska tjänstemäns

handlande skall också ersättas av Sverige. Om staten

skall ha skadeståndsskyldighet för dessa utländska

tjänstemän skall, enligt utskottet, staten också ha

möjlighet att ställa deras myndighetsutövning under

JO:s och JK:s tillsyn. Att särbehandla utländska

tjänstemän torde inte överensstämma med allmänt

rättsmedvetande. Utskottet tillstyrker motionerna

1999/2000:Ju21 yrkande 7 och 1999/2000:Ju22 yrkande

2.

2. Införandet av SIS-registret

Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser att

konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Schengens informationssystem bort ha följande

lydelse:

Schengens informationssystem har under den tid det

varit verksamt snabbt vuxit till ett gigantiskt

personregister. I dag finns 1 200 000 personer

registrerade. Registret har redan tendenser att bli

ett övervakningssystem utan kontroll. Det som oroar

är bl.a. att SIS inte bara handlar om personer som

begått eller är misstänkta för brott utan också om

en omfattande registrering av förebyggande natur.

Enligt utskottet är skyddet för uppgifterna inom SIS

mot att lämnas vidare till tredje land inte

tillfredsställande. Möjligheterna för en registrerad

person att söka rättelse är små, i synnerhet om

personen i fråga är avvisad. Trots registrets

omfattning och betydelse finns ingen

tillfredsställande kontrollorganisation och ingen

demokratisk insyn. Enligt utskottet borde, förutom

den centrala myndigheten för tillsyn över registret,

en parlamentarisk organisation för insyn och

kontroll skapas. Lagförslaget angående Schengens

informationssystem kan enligt utskottet inte anses

tillräckligt underbyggt. De restriktioner av vilka

data som kan och får registreras i SIS gäller inte

informationsutbytet inom SIRENE-strukturen. Med

hjälp av SIRENE kan polisen i ett medlemsland, när

den gripit en person som ett annat land registrerat

i SIS, kräva tilläggsinformation från det land som

registrerat personen i SIS. Detta handhavande av

uppgifter och register är inte tillräckligt utredda

och riksdagen har inte fått tillgång till den

information som förslaget bygger på. De kontakter

som skall tas mellan SIRENE-kontoren sker på mycket

informell grund, varför kontrollmöjligheterna blir i

det närmaste obefintliga. Denna fråga måste enligt

utskottet redovisas i detalj innan riksdagen kan

fatta beslut i frågan.

Enligt utskottet bör riksdagen avslå förslaget till

lag om Schengens informationssystem. Utskottet

tillstyrker således motion 1999/2000:Ju18 yrkande 2.

Om förslaget till lag om SIS inte avslås bör

riksdagen med bifall till motionens yrkanden 6-8

samt med anledning av motionerna 1999/2000:Ju21

yrkandena 8 och 9 samt 1999/2000:Ju22 yrkande 3

begära att regeringen arbetar för att möjligheterna

till rättelse vid felaktig registrering skall

förbättras, begära förslag som innebär att ett

parlamentariskt kontrollorgan för SIS skapas och

begära att regeringen återkommer med redovisning av

SIRENE-kontorens funktion.

3. SIS-registret

Per Lager (mp) anser att den del av

konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Schengens informationssystem som börjar med

"Rikspolisstyrelsen skall" och slutar med "yrkande

3." bort ha följande lydelse:

När det gäller enskildas rätt att ta del av

uppgifter om sig själva i SIS skall nationell rätt

gälla enligt Schengenkonventionen. Det innebär att

personuppgiftslagens regler om

informationsskyldighet blir tillämpliga om inte

annat föreskrivs. Regeringen föreslår inte att

personuppgiftslagens bestämmelser skall frångås och

anser därför att det inte behövs något särskilt

påpekande om detta i den nya lagen. Detta trots att

Datainspektionen anfört att det bör framgå direkt av

lagen om Schengens informationssystem vad som gäller

i detta avseende. Utskottet instämmer med

Datainspektionen. Enligt utskottet öppnar SIS för

ett alltför vidsträckt flöde av uppgifter och en

alltför omfattande registrering av personer som

påträffas centralt eller perifert i polisens

spaningsregister. Det finns stora risker för att

oskyldiga personer kommer att drabbas, i och med att

systemet inte uppfyller de krav på rättssäkerhet som

bör ställas i en demokrati. Insyn och kontroll i

registerföringen nämns över huvud taget inte i

propositionen, trots att det ur svensk synvinkel

borde vara särskilt angeläget då det inte råder

någon offentlighetsprincip inom Schengensamarbetet.

Enligt utskottet bör riksdagen med bifall till

motion 1999/2000:Ju21 yrkandena 8 och 9 som sin

mening ge regeringen till känna vad ovan anförts om

enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva

i SIS och om insyn och kontroll i SIS. Motionerna

1999/2000:Ju18 yrkandena 6 och 7 samt 1999/2000:Ju22

yrkande 3 avstyrks.

4. SIS-registret

Helena Bargholtz (fp) anser att den del av

konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Schengens informationssystem som börjar med

"Datainspektionen" och slutar med "yrkande 3." bort

ha följande lydelse:

Utskottet sympatiserar starkt med grundtankarna i

Schengensamarbetet, nämligen den fria rörligheten

för medborgarna och den stärkta gemensamma kampen

mot internationell kriminalitet. Samarbetet innebär

enligt konventionen bl.a. informationsutbyte mellan

Schengenstaterna genom datasystemet SIS. Uppgifterna

i SIS är tillgängliga endast för myndigheter som har

behörighet för gränskontroller eller andra

undersökningar inom landet som verkställs av polis-

och tullmyndigheter. För att säkerställa enskildas

rätt att ta del av uppgifter i SIS skall enskilda,

enligt konventionen, ha rätt att vända sig till

domstol eller annan behörig myndighet för att begära

upplysningar eller för att begära rättelse, radering

eller skadestånd med anledning av registrering som

berör honom eller henne. Varje Schengenstat skall

utse en nationell tillsynsmyndighet till vilken

enskilda skall kunna vända sig med begäran om att

myndigheten skall granska registrerade uppgifter om

honom eller henne i SIS. När det gäller frågan om

den enskildas rätt att hos behörig myndighet begära

kontroll menar regeringen att det inte krävs någon

lagreglering. Utskottet anser emellertid att de

enskilda personernas rätt att begära granskning av

Datainspektionen måste lagregleras och att en sådan

bestämmelse därför måste återfinnas i lagen om

Schengens informationssystem. Enligt utskottet bör

riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Ju22

yrkande 3 samt med anledning av motion

1999/2000:Ju21 yrkande 9 besluta om en sådan ändring

i lagen om Schengens informationssystem att enskilda

personers rätt att enligt artikel 114.2 i

konventionen hos Datainspektionen begära att

myndigheten skall granska registrerade uppgifter om

honom eller henne i SIS och hur de används

lagregleras. Motion 1999/2000:Ju18 yrkande 7

avstyrks.

Socialförsäkringsutskottets

yttrande

1999/2000:SfU5y

Polissamarbete m.m. med anledning av

Sveriges anslutning till Schengen

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 7 mars 2000 beslutat att

bereda bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle

att yttra sig över regeringens proposition

1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av

Sveriges anslutning till Schengen jämte motioner.

Socialförsäkringsutskottet yttrar sig över

propositionens avsnitt 6 Schengens gränser, vissa

delar av avsnitt 8 Schengens informationssystem samt

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) samt motionerna Ju18 av Alice Åström

m.fl. (v), Ju20 av Margit Gennser (m) yrkande 4,

Ju21 av Kia Andreasson m.fl. (mp) yrkandena 1-3 och

8-9 samt Ju22 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp)

yrkande 3.

Bakgrund

Schengensamarbetet innefattar två grundtankar, som

är starkt sammanlänkade med varandra. Den första är

den fria rörligheten för personer, i den betydelsen

att personkontrollerna vid nationsgränserna mellan

Schengenstater - inre gräns - skall upphöra. Den

andra grundtanken är att kampen skall stärkas mot

internationell kriminalitet och mot sådan invandring

som är illegal. För att den fria rörligheten för

personer inte som en oönskad bieffekt skall bli till

hjälp för den internationella brottsligheten

innefattar Schengensamarbetet ett antal olika s.k.

kompensatoriska åtgärder i form av yttre

gränskontroll samt polisiärt och rättsligt

samarbete. Ett hjälpmedel i dessa sammanhang är det

datoriserade Schengens informationssystem (SIS).

Schengensamarbetet startade som ett mellanstatligt

avtal mellan Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna

år 1985. År 1990 undertecknades en

tillämpningskonvention till Schengenavtalet, kallad

Schengenkonventionen, vilken innehåller bestämmelser

om praktiska åtgärder för att genomföra avvecklingen

av gränskontrollerna vid de inre gränserna samt

övriga nödvändiga samarbetsåtgärder.

Schengenkonventionen började tillämpas och

gränskontrollerna upphörde den 26 mars 1995 mellan

sju av de EU-länder som då hade anslutit sig till

Schengenavtalet, Frankrike, Tyskland, Belgien,

Nederländerna, Luxemburg, Spanien och Portugal. I

december 1996 slöts ett avtal med Sverige, Finland

och Danmark. Samtidigt undertecknade Norge och

Island ett samarbetsavtal. Under 1997-1998 anslöt

sig Italien och Österrike och i år har även Grekland

anslutit sig fullt ut till samarbetet.

Riksdagen har godkänt Sveriges anslutning till

Schengensamarbetet våren 1998 (prop. 1997/98:42,

bet. 1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181).

Genom Amsterdamfördraget har Schengensamarbetet

införlivats i EU, enligt de regler som gäller för

den tredje pelaren vad gäller det polisiära och

rättsliga samarbetet och enligt EG-reglerna i första

pelaren vad gäller asyl, invandring och

gränskontroll. Enligt Schengenprotokollet till

Amsterdamfördraget får de nuvarande Schengenstaterna

fortsätta sitt samarbete på de områden som

Schengenregelverket omfattar i form av ett s.k.

närmare samarbete inom EU:s institutionella och

rättsliga ramar. Varje stat som är medlem i EU har

rätt att delta i samarbetet. Ett associationsavtal

har träffats mellan Schengenstaterna och EU, som

reglerar förhållandet till Storbritannien och Irland

samt Island och Norge. Rådet, i en sammansättning av

representanter för Schengenstaternas regeringar,

beslutar enhälligt om när en medlemsstat fullt ut

skall få delta i det operativa samarbetet. Rådet

beslutar också om vilka bestämmelser i

Schengenregelverket som skall hänföras till första

resp. tredje pelaren. Vid dessa beslut deltar även

Storbritannien och Irland, däremot inte Island och

Norge. I protokollet finns också särskilda

bestämmelser om Danmarks ställning för att

säkerställa att den nordiska passfriheten kan

behållas.

Sverige deltar fullt ut i beredningsprocessen och

besluten. För praktiskt och operativt deltagande

krävs att anslutningsavtalet ratificerats och att

rådet har beslutat avskaffa personkontrollerna vid

de inre gränserna mot Sverige och att Sverige kan

delta i det operativa samarbetet. Detta förutsätter

bl.a.

- att den yttre gränskontrollen är anordnad i

enlighet med Schengenkonventionens krav,

- att systemet för persontrafiken på flygplatserna

uppfyller Schengenkonventionens krav,

- att Schengenkonventionens bestämmelser om

narkotika iakttas,

- att Schengens informationssystem (SIS) är infört

samt

- att bestämmelserna i fråga om skydd för

personuppgifter iakttas.

Målsättningen är att samtliga åtgärder skall vara

slutförda i sådan tid att beslut kan fattas under

hösten år 2000 om att alla konventionskrav är

uppfyllda och att Sverige kan inträda fullt ut i

samarbetet. En annan viktig målsättning är att alla

nordiska länder skall kunna inträda samtidigt som

operativa medlemmar.

Formerna för inre utlänningskontroll

Gällande bestämmelser

Kontroll av utlänningars rätt att resa in i och att

vistas här i landet kan ske antingen vid gränsen i

samband med att utlänningen reser in i Sverige eller

inne i landet efter inpasseringen. Den inre

utlänningskontrollen regleras i huvudsak av

bestämmelserna i 5 kap. 6 § utlänningslagen

(1989:529), UtlL. Enligt detta lagrum är en

utlänning som vistas i Sverige skyldig att på

begäran av en polisman visa upp sitt pass eller

andra handlingar som visar att han eller hon har

rätt att uppehålla sig i landet. Utlänningen är

också skyldig att på kallelse lämna Statens

invandrarverk eller polisen uppgifter om sin

vistelse här. Vissa tvångsmedel finns så att bl.a.

hämtning kan ske. Skyldigheten att visa sitt pass

innebär emellertid inte att utlänningen är tvungen

att bära passet på sig under vistelsen i Sverige.

Kontrollåtgärderna får enligt 5 kap.

6 § andra stycket UtlL endast ske om det finns

anledning anta att utlänningen saknar rätt att

uppehålla sig här i landet eller om det finns

särskild anledning till kontroll.

Rikspolisstyrelsen (RPS) har efter samråd med

Invandrarverket utarbetat föreskrifter och allmänna

råd m.m. för polisens befattning med den inre

utlänningskontrollen. I dessa anges inledningsvis

att syftet med kontrollen i första hand är att spana

efter sådana utlänningar beträffande vilka det finns

ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Dessutom

skall polisen övervaka att utlänning inte vistas

eller arbetar i Sverige utan att ha pass och

föreskrivet tillstånd. Kontrollen sker genom

granskning av de uppgifter som kommer in till

polisen med anledning av anmälnings- och

uppgiftsskyldighet som föreskrivs i 6 kap. 1 och 2

§§ utlänningsförordningen (1989:547) eller som på

annat sätt kommer till polisens kännedom. Vid sidan

av detta sker den inre utlänningskontrollen genom

spaningsverksamhet. För kontroll bör krävas att det

finns skälig misstanke att utlänningen saknar

tillstånd eller att det annars kan bli aktuellt med

avvisning/utvisning eller verkställighet. Enligt RPS

föreskrifter får person inte kontrolleras enbart

därför att han på grund av hudfärg, språk, namn,

beteende eller eljest kan antas vara utlänning.

Propositionen (avsnitt 6.3.4)

I propositionen anges att regeringen till Lagrådet

hade remitterat ett förslag till ändring i 5 kap. 6

§ UtlL som innebar att inre utlänningskontroll skall

få vidtas inte bara om det finns anledning att anta

att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig i

landet utan även om det annars framstår som befogat

att kontrollera utlänningen. Lagrådet har avstyrkt

den föreslagna ändringen och anfört att den, om inte

formellt så dock i praktiken, kommer att strida mot

diskrimineringsförbudet i 2 kap. 15 §

regeringsformen. Förslaget fullföljs därför inte i

denna del.

Motion

I motion Ju18 av Alice Åström m.fl. (v) anförs att

propositionen inte ger någon ledning om vilka

kriterier som skall föranleda att inre

utlänningskontroll företas. Det innebär att svenska

medborgare med utomnordisk bakgrund kommer att i

ökad utsträckning tvingas underkasta sig kontroll

inom Sverige. Även tredjelandsmedborgare med

uppehållstillstånd i Sverige, som kommer att få resa

fritt inom Schengen under en tremånadersperiod,

löper samtidigt en ökad risk för intrång i

privatlivet genom inre utlänningskontroll. Den fria

rörligheten blir således ett privilegium för några

få utvalda. Motionärerna begär i yrkande 1 att

regeringen återkommer med förslag till reglering som

innebär att den inre utlänningskontrollen inte

kommer att innebära diskriminering eller onödigt

intrång i privatlivet.

Utskottets bedömning

För att gränskontrollen vid Sveriges gränser mot

övriga Schengenstater skall kunna upphöra är en

fungerande inre utlänningskontroll en viktig

förutsättning. Detta framhölls även av regeringen i

proposition 1997/98:42 Schengensamarbetet.

Regeringen angav där också att det synes

ofrånkomligt att denna verksamhet måste öka i

omfattning, redan med tanke på dagens situation men

även i ett Schengenperspektiv.

Sverige är numera ett mångkulturellt land där

invånarna skiljer sig från varandra till såväl

utseende som namn och i viss mån även språk. Den

inre utlänningskontrollen måste utgå från detta

förhållande, och det finns därför inte anledning

befara att en ökad kontroll kommer att leda till

diskriminering på grund av en persons etniska

ursprung. Utskottet förutsätter emellertid att

regeringen noga följer effekterna av slopandet av

kontrollen vid de inre gränserna samt hur den inre

utlänningskontrollen utförs, till såväl omfattning

som formerna.

Med det anförda får motion Ju18 yrkande 1 anses

tillgodosedd och bör avslås av riksdagen.

Ny formell grund för avvisning

Schengenkonventionen

I artikel 5 anges att i samband med vistelse som

inte överskrider tre månader kan inresa beviljas en

utlänning som

- har dokument som tillåter gränspassage

- har giltig visering, om sådan krävs

- har dokument som bevisar syftet och villkoren för

vistelsen samt har tillräckliga medel för sitt

uppehälle och återresa

- inte finns på spärrlista

- inte anses utgöra risk för den allmänna

ordningen, statens säkerhet eller någon av parternas

internationella förbindelser.

Inresa skall vägras om utlänningen inte uppfyller

samtliga dessa villkor utom då part finner det

nödvändigt att avvika från denna princip av

humanitära skäl, i eget intresse eller på grund av

internationella förpliktelser. I sådana fall skall

inresetillståndet begränsas till den berörda partens

territorium med underrättelse till övriga

Schengenstater.

I artikel 96 anges att registrering får ske av en

utlänning på s.k. spärrlista. Med utlänning avses

person som inte är medborgare i någon av EU:s

medlemsstater eller i någon annan av de stater som

deltar i Schengensamarbetet. Beslut om införande på

spärrlistan skall ha fattats av administrativa

myndigheter eller behörig domstol i enlighet med

processuella regler i nationell lagstiftning. Sådana

beslut kan grundas på att en utlänning utgör ett hot

mot allmän ordning och säkerhet, exempelvis om

utlänningen dömts för gärning som har ett

minimistraff på ett års fängelse eller om det finns

grundad anledning att anta att utlänningen begått

grova brott eller om det skäligen kan befaras att

han kommer att begå sådana brott på någon

Schengenstats territorium.

Beslut kan även grundas på att utlänningen varit

föremål för åtgärd som innebär avlägsnande,

avvisning eller utvisning, som vare sig återkallats

eller varit förenad med viss tidsbegränsning, eller

som åtföljts av inreseförbud eller av vägrat

uppehållstillstånd som grundas på överträdelse av

nationella bestämmelser om inresa eller

uppehållstillstånd för utlänningar.

Propositionen (6.4)

Av artikel 5 i Schengenkonventionen följer att

Sverige åtar sig en skyldighet att vägra tillträde

bl.a. för en utlänning som förts upp på spärrlistan,

såvida inte någon av de beskrivna

undantagssituationerna föreligger då en stat får

medge utlänningen inresa som är begränsad till det

egna territoriet. Utlänningslagens regler om

avvisning innehåller ett flertal bestämmelser som

tillåter att inte bara svenska intressen beaktas

utan även att motsvarande intressen hos de övriga

nordiska länderna tas till vara. Det saknas dock

möjlighet att ta motsvarande hänsyn till de icke-

nordiska Schengenstaternas intressen. Regeringen

föreslår därför att det till lagens formella

avvisningsbestämmelser i 4 kap. 1 § UtlL fogas en ny

bestämmelse som, i samtliga fall som avses i artikel

5, ger en motsvarande formell möjlighet att neka en

utlänning inresa till det gemensamma

Schengenterritoriet och avvisa honom eller henne

från Sverige.

I propositionen anges att avvisning dock inte i

alla fall sker trots att förutsättningarna härför

finns. I 2 kap. 5 § UtlL anges i vilka fall som

uppehållstillstånd får bifallas efter inresan till

Sverige. Så är bl.a. fallet om utlänningen har rätt

till asyl, är skyddsbehövande eller om det

föreligger humanitära skäl. Enligt 3 kap. 3 § UtlL

anses en utlänning som skyddsbehövande bl.a. om han

eller hon riskerar att utsättas för tortyr eller

flyr på grund av en väpnad konflikt. Om utlänningen

söker asyl eller skydd här i landet har han eller

hon således normalt rätt att stanna i landet under

den tid som ansökan prövas. I vissa fall gäller

detsamma när ansökan om uppehållstillstånd grundas

på familjeåterförening.

Motioner

Om riksdagen antar förslaget till lag om Schengens

informationssystem, bör, enligt vad som begärs i

motion Ju18 av Alice Åström m.fl. (v), riksdagen

bifalla två yrkanden. Motionärerna begär (yrkande 3)

ett tillkännagivande om att hänsyn skall tas till om

personen genom barn, familj eller i övrigt har

särskild anknytning till Sverige och att det av

lagregleringen klart skall framgå att anknytning

till Sverige eller liknande skäl skall bedömas vid

fråga om avvisning på grund av att personen har

uppförts på spärrlista av annat Schengenland. Vidare

anser motionärerna (yrkande 4) att en person alltid

skall ha rätt att få en asylansökan prövad enligt

svensk lag oavsett vad som föranlett registrering på

spärrlista, således även om personen ansetts vara

ett hot mot det registrerande landets säkerhet eller

om en asylansökan tidigare prövats i annat land.

Förslaget om den nya formella grunden för avvisning

bör således avslås.

I motion Ju21 av Kia Andreasson m.fl. (mp) begärs i

yrkande 1 tillkännagivande om att det klart bör

framgå att personen inte måste avvisas och att

svensk myndighet skall göra en självständig

bedömning.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att

avvisningsgrunderna i UtlL behöver kompletteras så

att avvisning kan ske av utlänning som inte

uppfyller villkoren i artikel 5 i

Schengenkonventionen. Någon skyldighet att avvisa en

utlänning som inte uppfyller dessa villkor

föreligger emellertid inte. En bedömning skall ske i

varje enskilt fall varvid tillstånd till inresa kan

beviljas t.ex. på grund av humanitära skäl eller på

grund av en internationell förpliktelse. Självklart

skall den som har rätt till asyl enligt

Genèvekonventionen inte avvisas med hänvisning till

de nya bestämmelserna. Utskottet anser att såväl

motion Ju18 yrkandena 3 och 4 som Ju21 yrkande 1 är

tillgodosedda med utformningen av lagrummet och

hänvisningarna i propositionen till att

uppehållstillstånd får bifallas efter inresan till

Sverige om utlänningen är skyddsbehövande eller om

det föreligger humanitära skäl samt i vissa fall när

ansökan om uppehållstillstånd grundas på

familjeåterförening. Regeringens förslag bör därför

bifallas och motionerna avslås.

Utfärdande av visering i vissa fall

Schengenkonventionen

Genom Schengenkonventionen förbinder sig

Schengenstaterna att anta en gemensam politik vad

gäller reglerna för beviljande av viseringar. I

artiklarna 10-12 behandlas regler om en enhetlig

visering som skall gälla för inresa till samtliga

Schengenstaters territorium och för högst tre

månader. En visering kan även beviljas som

transitvisering, dvs. en rätt att färdas genom en

eller flera Schengenstater för att ta sig till ett

tredje land. Den enhetliga viseringen skall utfärdas

av parternas diplomatiska och konsulära myndigheter

samt myndigheter med uppgift att utfärda visering. I

princip skall den Schengenstat som är resans

huvudmål utfärda den enhetliga viseringen.

Propositionen (6.5.3)

En visering enligt artikel 10 i Schengenkonventionen

som utfärdats av behörig myndighet i en Schengenstat

skall gälla för inresa såväl i Sverige som i alla

övriga Schengenstater. Rent tekniskt skulle detta

vara möjligt att genomföra på så sätt att en

utlänning som har en giltig visering utfärdad i en

annan Schengenstat undantas från viseringskravet vid

inresa i Sverige. I ett sådant fall förändras inte

den grundläggande principen att det endast är en

svensk myndighet som har rätt att utfärda viseringar

som är giltiga för inresa i Sverige. En sådan

lösning ligger dock inte i linje med de intentioner

som Schengensamarbetet vilar på. Avsikten är att

samtliga Schengenstater skall införa en enda

enhetlig visering och att denna skall gälla för

inresa till samtliga staters territorium. Det är

därför nödvändigt att även myndigheter i andra

Schengenstater ges rätt att utfärda viseringar som

har samma giltighet vad gäller rätten till inresa

och vistelse i Sverige som en visering som är

utfärdad av en svensk myndighet. Regeringen föreslår

därför att detta anges i en ny

2 kap. 7 a § UtlL.

I propositionen anges vidare att en

Schengenvisering skall utfärdas av den stat som är

resans huvudmål. Sverige saknar diplomatisk

representation i ett antal länder men i många av

dessa finns diplomatisk representation för någon

eller några andra Schengenstater. Sverige bör då

kunna ingå en överenskommelse med en annan

Schengenstat om att den staten representerar Sverige

i landet. Regeringen föreslår att det i ett andra

stycke i 2 kap. 7 a § UtlL anges att regeringen får

ingå avtal med annan Schengenstat om att en behörig

myndighet i den staten får bevilja svenska

enhetsviseringar. På motsvarande sätt kommer Sverige

att ingå överenskommelser om att åta sig

representation för andra Schengenstater. Utfärdande

myndigheter i andra Schengenstater har skyldighet

att beakta svenska intressen när de beviljar

viseringar som gäller i Sverige.

Motioner

Kia Andreasson m.fl. (mp) anser i motion Ju21 att

Sverige inte skall överlåta beslutanderätt och

myndighetsutövning åt andra Schengenstater eller

utländska organ. Sverige kommer inte ensamt att

kunna ha visumfrihet för de länder Sverige vill. Mot

bakgrund av detta avvisar motionärerna införandet av

en bestämmelse som innebär att en enhetlig visering

som har utfärdats av en behörig myndighet i en annan

Schengenstat gäller i Sverige (yrkande 2).

I motion Ju20 av Margit Gennser (m) anförs att

propositionens förslag om att annat land skall kunna

utfärda viseringar för Sverige är onödigt

ingripande. Rent tekniskt kan samma resultat uppnås

genom att utlänning som har en giltig visering

utfärdad i annan Schengenstat undantas från

viseringskravet vid inresa i Sverige. I

propositionen heter det dock att "en sådan lösning

inte ligger i linje med de intentioner som

Schengenavtalet vilar på". Enligt motionären har

Schengenavtalets utformning således ett primärt

syfte att stegvis förvandla fria stater till en

sammanhållen union. Ett beslut om en union måste

dock avgöras genom en beslutande folkomröstning, och

en stegvis urholkning av den svenska suveräniteten i

det fördolda är oacceptabel ur demokratisk synpunkt.

Motionären begär därför i yrkande 4 ett

tillkännagivande om att regeringen med kraft skall

verka för ett regelsystem som främjar den fria

rörligheten inom EU samtidigt som grundläggande

principer för svensk suveränitet inte skadas eller

överges.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att en behörig

myndighet i annan Schengenstat skall kunna utfärda

visum som gäller även i Sverige. Regeringen skall

också få träffa avtal med annat Schengenland om att

det landets myndigheter skall få besluta om visering

för Sveriges räkning. Att Schengensamarbetet t.ex.

beträffande visering innebär att myndighetsutövning

överlämnas till främmande stat var ett faktum redan

vid riksdagens godkännande av Sveriges anslutning

till Schengensamarbetet (se bet. 1997/98:JuU15).

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag och avstyrker motionerna Ju20 yrkande 4 och

Ju21 yrkande 2.

Återkallande av uppehållstillstånd

Schengenkonventionen

I artikel 25 behandlas frågor om uppehållstillstånd

för personer som är registrerade på spärrlista. Där

framgår att den stat inom Schengensamarbetet som

avser att utfärda ett uppehållstillstånd till en

utlänning, som finns upptagen på spärrlistan, först

skall rådgöra med den Schengenstat som verkställt

registreringen, varvid hänsyn skall tas till den

sistnämnda statens intressen. Uppehållstillstånd får

endast meddelas om det finns skäl av allvarlig art,

särskilt av humanitärt slag eller till följd av

internationella förpliktelser. Om uppehållstillstånd

beviljas skall registrerande part återkalla

registreringen men får göra registrering på sin

nationella spärrlista.

I det motsatta fallet, då ett land registrerar en

person på spärrlista som redan har beviljats

uppehållstillstånd i någon Schengenstat, skall den

senare staten besluta om det finns skäl att

återkalla tillståndet. Om så inte sker, skall

registrerande part återkalla registreringen men får

ha registrering på nationell spärrlista.

Utlänningslagen

I 2 kap. 9 och 11-12 §§ UtlL anges när bl.a.

uppehållstillstånd får återkallas. En viktig grund

för återkallelse är att utlänningen lämnat oriktiga

uppgifter eller förtigit sådana uppgifter om sin

identitet eller något annat förhållande som varit av

betydelse för att få tillståndet. Återkallelse av

uppehållstillstånd får endast ske om det föreligger

synnerliga skäl när utlänningen har vistats i landet

mer än fyra år med uppehållstillstånd, då frågan om

återkallelse väcks. Återkallelse är möjlig även vid

andra skäl men endast om utlänningen inte rest in i

Sverige. Vid bedömningen av om ett

uppehållstillstånd bör återkallas skall hänsyn tas

till utlänningens anknytning till det svenska

samhället och till om andra humanitära skäl talar

mot att tillståndet återkallas. Ett

uppehållstillstånd kan vidare återkallas på grund av

utlänningens bristande vandel, dock endast om frågan

väckts innan utlänningen varit bosatt i Sverige i

tre år med uppehållstillstånd. Ett

uppehållstillstånd kan enligt 2 kap. 11 § första

stycket 3 återkallas vid viss verksamhet även om

verksamheten antas rikta sig mot annat nordiskt land

än Sverige.

Propositionen (6.6.3)

En utlänning som har uppehållstillstånd i en

Schengenstat kan i princip röra sig fritt inom hela

Schengenterritoriet. Därför kan en Schengenstat ha

intresse av att en utlänning som inte är önskvärd

där inte heller tillåts uppehålla sig i en annan

Schengenstat. Det intresse som en Schengenstat i

första hand skall tillgodose när den tillämpar

artikel 25 är således intresset i den stat som

registrerat utlänningen på spärrlista och i övriga

Schengenstater. Ur svensk synvinkel görs liknande

hänsynstaganden i dag i förhållande till de nordiska

länderna.

För att följa våra åtaganden enligt artikel 25

föreslår regeringen att i 2 kap. 10 § UtlL anges att

återkallelse av uppehållstillstånd får ske om

utlänningen har rapporterats på spärrlista och det

finns tillräckliga skäl för en återkallelse. I

praktiken skall endast ett mycket starkt nationellt

intresse i en annan Schengenstat kunna leda till att

detta får ses som ett tillräckligt starkt skäl även

för Sveriges del att återkalla uppehållstillståndet.

De tillämpande myndigheterna har här att göra en

bedömning i varje enskilt fall om så skall ske eller

ej. Schengenkonventionen innebär inte någon

skyldighet att återkalla ett uppehållstillstånd. Den

andra Schengenstatens intressen kan tillgodoses

genom att den staten för upp utlänningen på en

nationell spärrlista, vilket innebär att personen

kan röra sig fritt i alla andra Schengenstater utom

där han eller hon har registrerats på spärrlista.

Motioner

I motion Ju18 av Alice Åström m.fl. (v) begärs i

yrkande 5 att riksdagen avslår förslaget till ny

grund för återkallande av uppehållstillstånd.

Motionärerna anser att utlänningslagens reglering om

möjlighet att återkalla när den sökande lämnat

falska uppgifter, dvs. bl.a. när sökanden inte

längre kan göra gällande ett skyddsbehov, måste

anses tillfredsställande eftersom

Schengenkonventionen inte kräver att återkallande

görs.

I motion Ju21 av Kia Andreasson m.fl. (mp) yrkande

3 anförs att en annan stats nationella intressen

inte skall påverka bedömningen av om

uppehållstillstånd skall utfärdas eller inte.

Motionärerna anser att det måste klart framgå att

Schengenkonventionen inte innebär någon skyldighet

att återkalla ett uppehållstillstånd och att svenska

myndigheter kan göra en självständig bedömning.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att det i UtlL

behöver regleras att återkallelse av

uppehållstillstånd i vissa fall får ske om

utlänningen har rapporterats på spärrlista. En

återkallelse av ett uppehållstillstånd är emellertid

en ingripande åtgärd och får därför, enligt vad som

också anges i propositionen, endast ske när en annan

Schengenstat har ett mycket starkt nationellt

intresse av att så sker. En prövning av om skälen

för återkallelse är tillräckliga skall ske i varje

enskilt fall. Därvid skall övervägas om den andra

Schengenstatens intressen kan tillgodoses genom att

den staten för upp utlänningen på en nationell

spärrlista.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag

och avstyrker motion Ju18 yrkande 5. Motion Ju21

yrkande 3 får anses delvis tillgodosedd med den

utformning lagrummet föreslås få, varför också detta

motionsyrkande avstyrks.

Schengens informationssystem

Schengenkonventionen

Regler om Schengens informationssystem (SIS) finns i

konventionens avdelning IV, artiklarna 92-119.

Allmänna regler om skydd av personuppgifter finns

också i konventionens avdelning VI. SIS är ett

datasystem som består av ett nationellt register för

varje Schengenstat och en central teknisk

stödfunktion. Varje Schengenstats nationella

register kommer att innehålla uppgifter som är

identiska med uppgifterna i de andra staternas

nationella register. SIS är ett medel för att

genomföra många av de kompensatoriska åtgärderna och

för att i praktiken underlätta det internationella

samarbetet t.ex. för ömsesidig rättslig hjälp och

utlämning. SIRENE-kontor är den myndighet i varje

Schengenstat som har huvudansvaret för det

nationella SIS-registret.

I konventionen finns begränsningar av vilka

myndigheter som har tillgång till uppgifter i

registret. Enskildas rätt att ta del av uppgifter

följer av nationell rätt med vissa begränsningar.

Vidare skall enskild kunna vända sig till domstol

eller myndighet för att få rättelse m.m. och

Schengenstaterna är skyldiga att verkställa

beslutet. I konventionen finns också regler om

skadeståndsskyldighet.

Propositionen (8)

En medverkan i Schengensamarbetet såvitt gäller SIS

kräver att det byggs upp ett nationellt register.

Syftet med registret är att främja samarbetet

avseende polisiära och rättsliga frågor samt frågor

om inresa och uppehållstillstånd mellan

Schengenstaterna. Registret skall utgöra ett

hjälpmedel där Schengenstaterna kan göra

framställningar om de särskilda åtgärder som får

begäras i SIS. Det kommer att innehålla uppgifter om

personer, fordon och vissa föremål. En ny lag

föreslås om inrättandet av det nationella registret.

I den mån det redan finns en bestämmelse i

personuppgiftslagen (1998:204), PUL, som bör gälla

även för SIS, bör dubbelreglering undvikas och den

nya lagen gälla jämte personuppgiftslagen. Det

svenska registret kommer att innehålla både svenska

och utländska registreringar. Vissa regler i lagen

kommer enbart att avse svenska registreringar,

vilket i så fall tydligt skall anges.

RPS blir personuppgiftsansvarig. Annan myndighet

kan dock utses som personuppgiftsbiträde som

registrerar vissa rapporter, ansvarar för rättelser

osv. RPS får registrera uppgifter i SIS bara om det

är nödvändigt för de åtgärder som får begäras, och

bara i angelägenheter som är av vikt. Registrering

av en person i SIS får ske endast på den grunden att

någon av de åtgärder som anges i

Schengenkonventionen begärs, t.ex. införande på

spärrlista. Bara vissa identifieringsuppgifter samt

uppgift om en person är beväpnad eller kan befaras

tillgripa våld samt uppgift om verkställighetsförbud

får förekomma, om detta är tillåtet enligt

registrerande stats nationella rätt. Registrering av

känsliga uppgifter förbjuds.

Åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket,

Invandrarverket och Kustbevakningen ges tillgång

till uppgifterna. Regeringen får meddela

föreskrifter om att myndighet som handlägger ärenden

om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång

till spärrlistan och om vilka som skall ha

direktåtkomst till registret.

Regeringen anser att Datainspektionen bör bli

tillsynsmyndighet för det svenska SIS-registret.

I sekretesslagen införs en ny bestämelse som

innebär att vissa uppgifter i SIS-registret och

kompletterande information om enskildas personliga

förhållanden omfattas av sekretess, om det inte står

klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde

eller någon honom närstående lider men. Regeringen

tar däremot inte nu ställning till frågan om det

föreligger behov av ändrade sekretessregler när

Datainspektionen deltar i den gemensamma

tillsynsmyndigheten.

Annan användning av uppgifter i SIS än den som har

begärts i rapporten är förbjuden om inte den

rapporterande staten lämnat sitt samtycke.

RPS skyldighet att rätta uppgifter i SIS begränsas

i lagen till att avse endast sådana uppgifter som

styrelsen har registrerat. När det gäller uppgift

som annan Schengenstat registrerat följer av 9 § PUL

att RPS är skyldig att vidta alla rimliga åtgärder

för att rätta felaktiga uppgifter. I detta ligger

även skyldighet att göra undersökning på begäran av

enskild.

PUL:s huvudregel när det gäller skadestånd görs

tillämplig på SIS-förhållanden. Det innebär ett

strikt skadeståndsansvar för staten för skada och

kränkning av den personliga integriteten som en

enskild orsakats genom en behandling av

personuppgifter i strid med lagen.

Uppgifter i registret gallras inom viss angiven

tid: tre, fem eller tio år.

När det gäller enskilds rätt att ta del av

uppgifter om sig själv blir PUL:s regler om

informationsskyldighet tillämpliga, om inte annat

föreskrivs. Detta gäller utan särskilt påpekande i

den nya lagen. Det innebär samtidigt att 24 § andra

stycket PUL om att information skall lämnas

självmant till den registrerade inte skall gälla.

Sekretessbestämmelser kan hindra utlämnande.

Sekretess till skydd för enskilda gäller dock inte i

förhållande till den enskilde själv.

Motioner

I motion Ju18 av Alice Åström m.fl. (v) anförs att

lagförslaget om SIS inte kan anses tillräckligt

underbyggt. Motionärerna anser att SIS utestänger

människor från sin rätt till prövning av asyl.

Vidare är skyddet mot att uppgifter i SIS utlämnas

till tredje land inte tillfredsställande.

Möjligheterna för en registrerad person att söka

rättelse är små, i synnerhet om personen i fråga

redan är avvisad. Trots registrets omfattning och

betydelse finns ingen tillfredsställande

kontrollorganisation och ingen demokratisk insyn.

Vad beträffar SIRENE-kontoren är deras struktur och

komplexitet knappast nämnda i propositionen. Med

tanke på detta begär motionärerna i första hand att

riksdagen avslår förslaget till lag om Schengens

informationssystem (yrkande 2). I andra hand begärs

att regeringen får i uppdrag att arbeta för att

möjligheterna till rättelse vid felaktig

registrering skall förbättras (yrkande 6), att lägga

fram förslag om ett parlamentariskt kontrollorgan

(yrkande 7) samt återkomma med redovisning av

SIRENE-kontorens funktion (yrkande 8).

I motion Ju22 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp)

anförs att enskilda personers rätt att begära

granskning av Datainspektionen måste lagregleras och

tas in i lagen om Schengens informationssystem.

Enligt motionärerna vinner denna uppfattning också

stöd av konventionens artikel 114.2 som stipulerar

att "denna rättighet skall regleras i den nationella

lagen". Motionärerna begär i yrkande 3 ändring av

lagförslaget i enlighet härmed.

I motion Ju21 av Kia Andreasson m.fl. (mp) anförs

att registrering i SIS avser även asylsökande som

skall vägras tillträde till hela Schengenterritoriet

av den enda anledningen att de fått slutligt avslag

på sin asylansökan i medlemslandet. När det gäller

enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva

i SIS skall personuppgiftslagens regler om

informationsskyldighet bli tillämpliga och

motionärerna anser att det bör framgå direkt av

lagen om Schengens informationssystem (yrkande 8).

SIS öppnar för ett alltför vidsträckt flöde av

uppgifter och alltför omfattande registrering av

personer utan att systemet uppfyller de krav på

rättssäkerhet som bör ställas. Eftersom det inte

råder någon offentlighetsprincip inom

Schengensamarbetet är det särskilt angeläget med

insyn och kontroll i registerföringen (yrkande 9).

Utskottets bedömning

Utskottets yttrande i denna del avser främst

hanteringen av uppgifter som gäller avvisade eller

utvisade personer som registrerats på spärrlista.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att SIS är

ett värdefullt medel för att genomföra många av de

kompensatoriska åtgärder som Schengenkonventionen

förutsätter. Informationssystemet är dock speciellt

så till vida att det svenska nationella registret

blir identiskt med registren i andra Schengenstater

och att det svenska registret även omfattar

uppgifter som registrerats i de andra länderna inom

ramen för Schengenkonventionen och i enlighet med

dessa länders lagstiftning. En uppgift som

registreras av svensk myndighet kommer således att

bli tillgänglig för behöriga myndigheter i de andra

Schengenstaterna. I Schengenkonventionen finns

emellertid åtskilliga bestämmelser om hanteringen av

dessa uppgifter. Det gäller t.ex. begränsning av

vilka uppgifter som får registreras, vilka

myndigheter som skall få tillgång till registren,

för vilka ändamål uppgifterna får användas samt om

den skyddsnivå i övrigt som skall iakttas. Enligt

utskottets bedömning har personuppgifterna därigenom

ett tillräckligt skydd.

Vad gäller begränsningen av vilka avvisade eller

utvisade personer som får registreras på spärrlista

har utskottet uppmärksammat att, även om detta inte

tydligt framgår av den svenska översättningen av

artikel 96, endast utlänningar som har ett

avvisnings- eller utvisningsbeslut som är förenat

med ett återreseförbud torde få registreras. Det är

däremot varje stat som själv avgör i vilka fall en

utlänning, inom denna ram, skall registreras på

spärrlista. Vilka ytterligare begränsningar som kan

komma att gälla för svenska myndigheters

registrering anges inte i propositionen.

Samtliga Schengenstater har anslutit sig till

Genèvekonventionen och får därför inte avvisa en

flykting med hänvisning till att han eller hon

registrerats på spärrlista. Detta har utskottet

också ovan under avsnittet Ny formell grund för

avvisning konstaterat skall gälla i Sverige.

När det gäller enskildas möjligheter att begära

rättelse anser utskottet att bestämmelserna

tillgodoser berättigade krav på denna hantering.

Till den del bestämmelser i PUL är tillämpliga skall

samma regler inte anges också i den särskilda lagen.

Vad gäller kontrollen och insynen i hanteringen av

SIS, utöver den som Datainspektionen eller det

gemensamma tillsynsorganet utövar, förutsätter

utskottet att hanteringen av SIS fortlöpande

diskuteras mellan de anslutna länderna och att

regeringen noga följer hur Schengensamarbetet

utvecklas samt håller riksdagen på lämpligt sätt

informerad härom.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen

till den del den avser avvisade och utvisade

personer samt avstyrker, till motsvarande del,

motionerna Ju18 yrkande 2 och 6-8, Ju21 yrkandena 8

och 9 samt Ju22 yrkande 3.

Övrigt

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

övriga förslag som ligger inom utskottets

beredningsområde.

Stockholm den 30 mars 2000

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo

Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm

(s), Rose-Marie Frebran (kd), Mariann Ytterberg (s),

Gustaf von Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny

Olander (s), Sven-Erik Sjöstrand (v), Göran Lindblad

(m), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson

(c), Mona Berglund Nilsson (s), Cecilia Magnusson

(m), Claes Stockhaus (v) och Magda Ayoub (kd).

Avvikande meningar

Inre utlänningskontroll

1. Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)

anser att utskottets yttrande i denna del bort ha

följande lydelse:

Propositionen ger inte någon ledning om vilka

kriterier som skall föranleda att inre

utlänningskontroll företas. Det innebär att svenska

medborgare med utomnordisk bakgrund kommer att i

ökad utsträckning tvingas underkasta sig kontroll

inom Sverige. Även tredjelandsmedborgare med

uppehållstillstånd i Sverige, som kommer att få resa

fritt inom Schengen under en tremånadersperiod,

löper samtidigt en ökad risk för intrång i

privatlivet genom inre utlänningskontroll. Den fria

rörligheten blir således ett privilegium för några

få utvalda. Regeringen bör återkomma med förslag

till reglering som innebär att den inre

utlänningskontrollen inte kommer att innebära

diskriminering eller onödigt intrång i privatlivet.

Vi tillstyrker motion Ju18 yrkande 1.

Ny formell grund för avvisning

2. Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)

anser att utskottets yttrande i denna del bort ha

följande lydelse:

Vi anser att om riksdagen antar förslaget till lag

om Schengens informationssystem bör

tillkännagivanden göras i följande frågor. När fråga

uppkommer om avvisning på grund av att en person har

uppförts på spärrlista av annat Schengenland skall

hänsyn tas till om personen genom barn, familj eller

i övrigt har särskild anknytning till Sverige, och

detta skall klart framgå av lagen. Det skall också

klart framgå av lagen att en person alltid skall ha

rätt att få en asylansökan prövad enligt svensk lag

oavsett vad som föranlett registrering på

spärrlista, således även om personen ansetts vara

ett hot mot det registrerande landets säkerhet eller

om en asylansökan tidigare prövats i annat land. Vi

tillstyrker motion Ju18 yrkandena 3 och 4.

3. Kerstin Maria Stalin (mp) anser att utskottets

yttrande i denna del bort ha följande lydelse:

När fråga uppkommer om avvisning på grund av att en

person har uppförts på spärrlista av annat

Schengenland bör det klart framgå av lagen att

personen inte måste avvisas och att svensk myndighet

skall göra en självständig bedömning. Vi tillstyrker

motion Ju21 yrkande 1.

Utfärdande av visering i vissa fall

4. Margit Gennser (m), Sven-Erik Sjöstrand (v),

Kerstin-Maria Stalin (mp) och Claes Stockhaus (v)

anser att utskottets yttrande i denna del bort ha

följande lydelse:

Propositionens förslag om att annat land skall kunna

utfärda viseringar för Sverige är onödigt

ingripande. Rent tekniskt kan samma resultat uppnås

genom att en utlänning som har en giltig visering

utfärdad i annan Schengenstat undantas från

viseringskravet vid inresa i Sverige. I

propositionen heter det dock att "en sådan lösning

inte ligger i linje med de intentioner som

Schengenavtalet vilar på". Detta visar att

Schengenavtalets utformning har ett primärt syfte

att stegvis förvandla fria stater till en

sammanhållen union. Ett beslut av denna dignitet får

inte fattas i det fördolda. Det måste fattas öppet

genom en beslutande folkomröstning på grund av

beslutets exceptionella karaktär och inverkan på vår

politiska demokrati. Vi anser att regeringen med

kraft skall verka för ett regelsystem som främjar

den fria rörligheten inom EU samtidigt som

grundläggande principer för svensk suveränitet inte

skadas eller överges. I detta sammanhang bör också

påpekas att de förändringar som föreslås i

propositionen vad gäller viseringar och

gränskontroll kommer att kräva större finansiella

insatser beroende på att kontrollen sprids ut över

stora områden i stället för att som nu koncentreras

till gränsövergångsställen. Vi tillstyrker således

motion Ju20 yrkande 4. Härmed tillgodoses också

motion Ju21 yrkande 2.

Återkallande av uppehållstillstånd

5. Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)

anser att utskottets yttrande i denna del bort ha

följande lydelse:

Vi anser att utlänningslagens reglering om möjlighet

att återkalla ett uppehållstillstånd när den sökande

lämnat falska uppgifter, dvs. bl.a. när sökanden

inte längre kan göra gällande ett skyddsbehov, måste

anses tillräcklig för att uppfylla

Schengenkonventionen eftersom konventionen inte

kräver att återkallande görs. Med bifall till

motion Ju18 yrkande 5 bör riksdagen således avslå

förslaget till ny grund för återkallande av

uppehållstillstånd.

6. Kerstin-Maria Stalin (mp) anser att utskottets

yttrande i denna del bort ha följande lydelse:

Vi anser att en annan stats nationella intressen

inte skall få påverka bedömningen av om

uppehållstillstånd skall beviljas eller inte. Det

måste därför klart framgå att Schengenkonventionen

inte innebär någon skyldighet att återkalla ett

uppehållstillstånd och att svenska myndigheter kan

göra en självständig bedömning. Vi tillstyrker

motion Ju21 yrkande 3.

Schengens informationssystem

7. Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v)

anser att utskottets yttrande i denna del bort ha

följande lydelse:

Lagförslaget om Schengens informationssystem (SIS)

kan inte anses tillräckligt underbyggt. SIS

utestänger människor från deras rätt till prövning

av asyl. Vidare är skyddet mot att uppgifter i SIS

utlämnas till tredje land inte tillfredsställande.

Möjligheterna för en registrerad person att söka

rättelse är små, i synnerhet om personen i fråga

redan är avvisad. Trots registrets omfattning och

betydelse finns ingen tillfredsställande

kontrollorganisation och ingen demokratisk insyn.

Vad beträffar SIRENE-kontoren är deras struktur och

komplexitet knappast nämnda i propositionen. Med

tanke på detta bör riksdagen i första hand avslå

förslaget till lag om Schengens informationssystem.

I andra hand bör regeringen få i uppdrag att arbeta

för att möjligheterna till rättelse vid felaktig

registrering förbättras, att lägga fram förslag om

ett parlamentariskt kontrollorgan samt återkomma med

redovisning av SIRENE-kontorens funktion och

befogenheter. Dessutom bör enskilda personers rätt

att begära granskning av Datainspektionen

lagregleras och tas in i lagen om Schengens

informationssystem. Denna uppfattning vinner också

stöd av konventionens artikel 114.2 som stipulerar

att "denna rättighet skall regleras i den nationella

lagen". Vi anser således att riksdagen i första hand

med bifall till motion Ju18 yrkande 2 bör avslå

förslaget till ny lag om Schengens

informationssystem och i andra hand bifalla

motionerna Ju18 yrkandena 6-8 och Ju22 yrkande 3.

8. Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd) och

Magda Ayoub (kd) anser att utskottets yttrande i

denna del bort ha följande lydelse:

Enskilda personers rätt att begära granskning av

Datainspektionen måste lagregleras och tas in i

lagen om Schengens informationssystem. Denna

uppfattning vinner också stöd av konventionens

artikel 114.2 som stipulerar att "denna rättighet

skall regleras i den nationella lagen". Med en sådan

ändring av lagförslaget bör riksdagen bifalla motion

Ju22 yrkande 3.

9. Kerstin-Maria Stalin (mp) anser att utskottets

yttrande i denna del bort ha följande lydelse:

Registrering i SIS avser även asylsökande som skall

vägras tillträde till hela Schengenterritoriet av

den enda anledningen att de fått slutligt avslag på

sin asylansökan i ett medlemsland. När det gäller

enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva

i SIS skall personuppgiftslagens regler om

informationsskyldighet bli tillämpliga och detta bör

framgå direkt av lagen om Schengens

informationssystem. SIS öppnar för ett alltför

vidsträckt flöde av uppgifter och alltför omfattande

registrering av personer utan att systemet uppfyller

de krav på rättssäkerhet som bör ställas. Eftersom

det inte råder någon offentlighetsprincip inom

Schengensamarbetet är det särskilt angeläget med

insyn och kontroll i registerföringen. Vi

tillstyrker motion Ju21 yrkandena 8 och 9.

Socialutskottets yttrande

1999/2000:SoU4y

Polissamarbete m.m. med anledning av

Sveriges anslutning till Schengen

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 7 mars 2000 beslutat

bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att yttra sig

över regeringens proposition 1999/2000:64

Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges

anslutning till Schengen, jämte motioner i de delar

som har samband med utskottets beredningsområde.

Socialutskottet begränsar sitt yttrande till

propositionens avsnitt 9.3 Schengen och narkotiska

läkemedel. Några motioner har inte väckts i denna

del.

Utskottet har vid sammanträde den 21 mars 2000

erhållit information av företrädare för

Socialdepartementet och Läkemedelsverket om Schengen

och narkotiska läkemedel.

Socialutskottet

Schengensamarbetet

Det Schengensamarbete som Sverige anslutit sig till

utgör ett led i strävandena inom EU att förverkliga

målet om den fria rörligheten för personer - en av

grundstenarna i EG:s regelverk. Personkontrollerna

vid gränserna mellan de länder som deltar i

samarbetet skall avvecklas successivt. För att den

fria rörligheten inte skall bli till hjälp för den

internationella brottsligheten innefattar

Schengensamarbetet en rad s.k. kompensatoriska

åtgärder, exempelvis förstärkt yttre gränskontroll

samt polisiärt och rättsligt samarbete.

Schengenkonventionen lägger stor vikt vid

bekämpningen av all narkotikarelaterad brottslighet

och innehåller särskilda regler om narkotika (art.

70-76).

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att resande

genom en ändring i lagen (1992:860) om kontroll av

narkotika ges laglig möjlighet att föra ut

narkotiska läkemedel från Sverige, om läkemedlen är

avsedda för medicinskt ändamål och den resandes

personliga bruk. Vidare görs en följdändring i lagen

till följd av EU-anpassad tullagstiftning. Enligt

regeringen är nuvarande svenska bestämmelser

beträffande införsel av resande av legalt förskrivna

narkotiska läkemedel strängare än motsvarande regler

inom Schengensamarbetet. Sverige har, i och med

anslutningen till Schengensamarbetet, åtagit sig att

godkänna sådana intyg som avses i artikel 75 i

Schengenkonventionen och som utfärdas av andra

Schengenländers behöriga myndigheter för en maximal

period om 30 dagar. Sverige måste således, om sådant

intyg utfärdats, tillåta en resenär från ett annat

Schengenland att införa narkotiska läkemedel inom

ramen för en medicinsk behandling. De svenska

reglerna måste följaktligen ändras i enlighet

härmed. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att

Schengenreglerna inte medger någon sådan uppdelning

av narkotika i olika förteckningar som finns i

Läkemedelsverkets föreskrifter. Det bör också

uppmärksammas att Schengenreglerna inte reglerar det

fall att en person bosatt i ett Schengenland får

narkotiska läkemedel förskrivna i ett annat

Schengenland.

Riksdagen har med anledning av propositionen om

Schengensamarbetet givit regeringen till känna att

de ifrågavarande regeländringarna måste betraktas

som en tillfällig lösning (prop. 1997/98:42, bet.

1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181). Riksdagen har

framhållit att i såväl Schengensamarbetet som i alla

andra internationella sammanhang måste allt göras

för att inte på något sätt underlätta spridningen av

narkotika. Även regeringen vill framhålla vikten av

att Sverige i alla internationella sammanhang

motarbetar åtgärder som kan underlätta spridningen

av narkotika och tvärtom aktivt verkar för en

restriktiv narkotikapolitik.

Regeringen menar dock att den utvidgning av rätten

till införsel av narkotiska läkemedel som följer av

Schengenanslutningen, genom det uttalade kravet på

intyg från en behörig myndighet, innebär en bättre

kontroll av förskrivande läkare, patienter och

preparat än vad som är fallet i dag. Denna

uppfattning framförs också av såväl Socialstyrelsen

som Läkemedelsverket. Folkhälsoinstitutet framhåller

att det inte ser någon grund för att betrakta

regleringen inom Schengen endast som en tillfällig

lösning. Det bör också framhållas att det krav som

följer av Schengenanslutningen innebär en möjlighet

till fri rörlighet även för svårt sjuka människor,

inte minst cancerpatienter, och inte någon eftergift

för en mindre restriktiv narkotikapolitik. Det

handlar här hela tiden om legal förskrivning av

läkemedel till sjuka människor för personligt bruk.

Regeringen anser att en i Sverige bosatt person

skall ges motsvarande lagliga möjlighet som andra

Schengenmedborgare att medföra narkotiska läkemedel

inom ramen för en medicinsk behandling vid resa till

annat Schengenland. För att utförsel av

narkotikaklassade läkemedel lagligen skall kunna äga

rum i ett sådant fall krävs en ändring i 3 § lagen

(1992:860) om kontroll av narkotika, som i sitt

första stycke föreskriver att narkotika får

importeras eller exporteras endast av den som har

tillstånd till det. I paragrafens andra stycke

meddelas regler endast om införsel i vissa fall av

narkotiska läkemedel för medicinskt bruk.

Regeringen föreslår därför att det i paragrafen

föreskrivs att resande också utan särskilt tillstånd

får föra ut narkotiska läkemedel från Sverige om

läkemedlen är avsedda för medicinskt ändamål och den

resandes personliga bruk, jämför 1 § lagen

(1960:418) om straff för varusmuggling.

Det saknas enligt regeringen anledning till

ändringar av reglerna om införsel av narkotiska

läkemedel i förhållande till länder som står utanför

Schengensamarbetet. För resenärer från andra länder

än Schengenländer bör således nuvarande föreskrifter

fortsätta att gälla. Detta förhållande bör, som

Riksåklagaren framhållit i sitt remissvar, klargöras

genom reglering i förordning.

Läkemedelsverket är central förvaltningsmyndighet

för kontroll och tillsyn av läkemedel och skall

enligt sin instruktion särskilt svara för kontrollen

och tillsynen enligt bl.a. läkemedelslagen och lagen

om kontroll av narkotika. Verket har också givits en

omfattande föreskriftsrätt på området.

Läkemedelsverket bör mot bakgrund härav också ges

uppgiften och befogenheten att utfärda sådana intyg

som avses i artikel 75 i Schengenkonventionen såvitt

avser svenska resenärer. Varken detta eller

godkännandet av de intyg som utfärdats av andra

Schengenländers behöriga myndigheter kräver någon

lagstiftningsåtgärd. Läkemedelsverkets befogenhet

att utfärda intyg bör föreskrivas i förordningen

(1992:1554) om kontroll av narkotika.

Enligt 3 § tredje stycket lagen om kontroll av

narkotika får narkotika inte tas om hand på det sätt

som avses i 8 § första stycket 2 tullagen

(1987:1065). Narkotika får inte heller utan

tillstånd sändas genom tullområdet, åter föras ut

eller förvaras i tullager som inrättats för

förvaring av proviantartiklar och liknande. I övrigt

gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och

förstöring av införselreglerade varor, m.m.

(transportlagen).

Vid EU-inträdet upphörde möjligheten att ta hand om

en vara som är belagd med någon form av

införselrestriktion innan förtullningen är avslutad.

Däremot finns det fortfarande en möjlighet enligt

transportlagen att transitera sådana varor genom

landet eller förvara dem på någon form av tullager

eller att förstöra eller återutföra dem. Inte heller

finns det nu längre några tullager som har inrättats

för förvaring av proviantartiklar och liknande. Den

inledande meningen i 3 § tredje stycket lagen om

kontroll av narkotika liksom den senare delen i

påföljande mening kan därför, som Tullverket

framhållit, tas bort.

Socialutskottets bedömning

Schengenkonventionen lägger stor vikt vid

bekämpningen av all narkotikarelaterad brottslighet.

Schengenstaterna har åtagit sig att i enlighet med

FN:s konventioner på narkotikaområdet vidta alla

erforderliga åtgärder för att förebygga och bekämpa

olaglig handel med narkotika och narkotiska

läkemedel samt att därutöver särskilt bevaka de

platser som är kända för narkotikahandel för att

minska spridningen av narkotiska preparat till nya

missbrukargrupper. De har vidare åtagit sig att i

enlighet med sin konstitution och nationella

lagstiftning tillåta s.k. kontrollerade leveranser

på sina territorier, att förstärka sin kontroll över

person- och varutrafiken samt av transportmedel vid

de yttre gränserna i syfte att förhindra olaglig

införsel av narkotika och narkotiska läkemedel samt

att garantera att gällande lagstiftning medger

beslag och förverkande av tillgångar som härrör från

illegal handel med narkotika. Schengenkonventionen

innehåller också särskilda regler om rätt att

medföra narkotiska läkemedel vid resa till ett annat

Schengenland. En resande får medföra narkotiska

läkemedel för medicinsk behandling under

förutsättning att en behörig myndighet i hemlandet

har utfärdat ett särskilt intyg. Den behöriga

myndigheten skall utfärda intyget på grundval av

läkares ordination.

Ett enigt Socialutskott har klart uttalat sin

inställning vad gäller narkotikapolitikens mål och

inriktning. Utskottet har därvid bl.a. anfört (se

t.ex. betänkande 1998/99:SoU4 Narkotikapolitik) att

målet för den svenska narkotikapolitiken är att

skapa ett narkotikafritt samhälle. Utskottet har

också pekat på att den illegala narkotikahanteringen

är ett stort och växande problem för världssamfundet

som endast kan lösas med internationellt samarbete.

Den globala utvecklingen av narkotikahandeln som

pågår och den påverkan utvecklingen har för Sveriges

del, framför allt vad gäller dagens ungdomar, oroar

utskottet. Sveriges internationella narkotikapolitik

måste vara tydlig, konsekvent och långsiktig.

Utskottet har vidare anfört att Sveriges restriktiva

narkotikapolitik ligger till grund för det

internationella engagemanget och att Sverige sedan

länge deltar mycket aktivt i det internationella

samarbetet på detta område. Utskottet har också

understrukit att det är synnerligen angeläget att

regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla

krav på legalisering av narkotika och liberalisering

av narkotikapolitiken, såväl nationellt som på det

internationella planet. Sverige måste fortsätta att

aktivt driva sin inställning i narkotikafrågor

internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och

i det nordiska samarbetet.

Den utvidgning av rätten till införsel av narkotiska

läkemedel som följer av Schengenanslutningen innebär

en möjlighet till fri rörlighet även för svårt sjuka

människor med legalt förskrivna läkemedel för

personligt bruk. Socialutskottet delar bedömningen

att det krav som i detta fall följer av anslutningen

till Schengen inte innebär någon eftergift för en

mindre restriktiv narkotikapolitik. Genom den

ändring som föreslås i 3 § andra stycket lagen

(1992:860) om kontroll av narkotika vad gäller

utförsel av sådana läkemedel ges personer bosatta i

Sverige samma lagliga möjligheter som andra

Schengenmedborgare att medföra narkotikaklassade

läkemedel vid resa till annat Schengenland.

Socialutskottet ställer sig bakom förslaget.

Socialutskottet vill slutligen än en gång

understryka det angelägna i att Sverige, nationellt

och internationellt, fortsätter att verka för en

restriktiv syn på narkotika. Socialutskottet delar

bedömningen att spridning av narkotika inte i något

sammanhang får underlättas. Socialutskottet

förutsätter att regeringen inom ramen för

Europasamarbetet verkar för en generellt restriktiv

förskrivning av narkotikaklassade läkemedel. Det är

angeläget inte minst mot bakgrund av att flera EU-

länder inför eller överväger att införa

försöksprogram med legal förskrivning av narkotika.

Stockholm den 28 mars 2000

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta

Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine

Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Conny Öhman (s),

Rolf Olsson (v), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson (c), Lars

Elinderson (m), Tullia von Sydow (s), Rosita

Runegrund (kd) och Christina Nenes (s).