Bet. 1999/2000:JuU2

Justitieutskottets betänkande

1999/2000:JUU02

Särskild företrädare för barn

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

JuU2

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett

regeringsförslag om en ny lag om särskild

företrädare för barn samt en ändring i

sekretesslagen. Utskottet behandlar också en motion

väckt med anledning av förslaget och en motion väckt

under den allmänna motionstiden år 1999.

Lagen innebär att en särskild företrädare skall

kunna förordnas för ett barn när en vårdnadshavare

eller någon som vårdnadshavaren står i ett nära

förhållande till misstänks för brott mot barnet. Om

barnet har två vårdnadshavare som inte är gifta

eller bor tillsammans under äktenskapsliknande

förhållanden skall det vara möjligt att i stället

förordna att en av dem ensam skall företräda barnet.

Regeringens förslag syftar till att förbättra

möjligheterna att utreda brott när barn utsatts för

övergrepp. Den särskilda företrädarens uppgifter är

således begränsade till att i vårdnadshavarens

ställe ta till vara barnets rätt under

förundersökningen och i efterföljande rättegång.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari år 2000.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag, dock med

viss justering av lagtexten. Motionerna avstyrks.

Till betänkandet har fogats två reservationer (båda

kd) och ett särskilt yttrande (kd).

Propositionen

I proposition 1998/99:133 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om särskild företrädare för barn,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats

till betänkandet, se bilaga 1.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen

1999/2000:Ju1 av Ragnwi Marcelind och Ingemar

Vänerlöv (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en

utvärdering av lagen och dess praktiska konsekvenser

görs inom en tvåårsperiod,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet att alla

barn under 18 år har rätt till särskild företrädare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tydlighet i den

föreslagna lagstiftningen om företrädares

befogenheter och om krav på samverkan med andra

berörda instanser.

Motion väckt under allmänna motionstiden

1999

1999/2000:Ju725 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det fortsatta

utbildningsbehovet inom området sexuella övergrepp

mot barn samt vikten av en individuell bedömning av

på vilket sätt barnet har behov av stöd i

rättsprocessen i varje enskilt fall.

Utskottet

Ärendet och dess beredning

Inom Justitiedepartementet har en promemoria

utarbetats med förslag till hur man skall kunna

förstärka en underårigs rätt under förundersökningen

och rättegången i de fall den underåriges

vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står

i ett nära förhållande till misstänks för brott mot

den underårige.

Promemorian har remissbehandlats. Promemorian och

remissyttrandena ligger till grund för förslagen i

propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en lag om särskild

företrädare för barn införs.

Syftet med lagen är att stärka möjligheterna att ta

till vara barnets rätt när en vårdnadshavare eller

någon som vårdnadshavaren står i ett nära

förhållande till misstänks för brott mot barnet.

Lagen syftar till att förbättra förutsättningarna

för att utreda sådana brottsmisstankar. Den syftar

därmed också till att förebygga att övergrepp mot

barnet fortsätter. Förslaget innebär att en särskild

företrädare under vissa förutsättningar skall

förordnas för barnet i dessa fall. Den särskilda

företrädaren skall, i stället för barnets

vårdnadshavare, som ställföreträdare ta till vara

barnets rätt under förundersökningen och i

rättegång. Om barnet har två vårdnadshavare som inte

är gifta eller bor tillsammans under

äktenskapsliknande förhållanden skall det vara

möjligt att i stället förordna att en av dem ensam

företräder barnet.

Till särskild företrädare skall förordnas en

advokat, en biträdande jurist på en advokatbyrå

eller någon annan. Endast den som uppfyller

särskilda krav på lämplighet får förordnas. En

ansökan om förordnande skall göras av åklagaren hos

tingsrätten. Domstolen skall kunna fatta beslut

interimistiskt utan vårdnadshavarnas vetskap, om det

kan antas vara nödvändigt för att barnets rätt skall

kunna tas till vara.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

Lagutskottets yttrande

Justitieutskottet har berett lagutskottet tillfälle

att yttra sig över propositionen och den motion som

väckts med anledning av propositionen. Lagutskottet

har förordat att propositionen tillstyrks och att

motionen avstyrks.

Överväganden

Lagen om särskild företrädare för barn

Misstankar om brott mot barn är ofta svåra att

utreda. Barn har inte samma möjligheter som vuxna

att påtala brott och de kan till och med ha svårt

att förstå att något de utsatts för är brottsligt.

Detta gäller i särskilt hög grad när misstankarna

riktar sig mot någon av barnets föräldrar eller mot

någon annan som står barnet och dess familj nära. I

de sistnämnda fallen kan också vissa rättsliga

problem uppstå. Det gäller bl.a. frågan om hur en

förundersökning skall genomföras i förhållande till

barnet i de fall det skulle skada utredningen att

underrätta vårdnadshavarna innan en viss

utredningsåtgärd vidtas. Det gäller också frågan om

vem som skall inställa barnet till polisförhör och

vilka förutsättningar som finns för att genomföra en

läkarundersökning. När barnet inte självt kan ta

ställning till frågor av detta slag finns formellt

ett ytterst begränsat utrymme eller saknas helt

lagligt stöd för att snabbt genomföra

utredningsåtgärder utan vårdnadshavarnas medverkan.

Om utgångspunkten är att vårdnadshavaren inte bör

eller kan kontaktas saknar barnet någon som

företräder dess intressen.

I vissa fall kan problemen lösas genom att barnet

omhändertas för vård enligt lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Detta

förutsätter dock att de lagliga förutsättningarna

för ett omhändertagande är uppfyllda. För ett sådant

beslut gäller ett högre och annorlunda beviskrav än

det som gäller för att inleda en förundersökning.

Vidare är förutsättningarna för ett omhändertagande

knutet till flera omständigheter som alla tar sikte

på barnets behov av vård. Det är också tveksamt i

vilken utsträckning socialnämnden kan träda i

vårdnadshavares ställe när det gäller beslut som rör

ett barns medverkan i en förundersökning eller under

ett domstolsförfarande. LVU ger därför inte någon

heltäckande lösning på problemet.

Inte heller de bestämmelser som finns i

föräldrabalken om god man ger tillräckliga

möjligheter att ingripa till skydd för barnet i de

ovan beskrivna situationerna.

Utskottet kan mot denna bakgrund dela regeringens

bedömning att nuvarande lagstiftning bör

kompletteras till skydd för barns rättigheter när

någon närstående begår brott mot barnet. Detta bör

som regeringen föreslår göras genom att en ny lag

införs. Utgångspunkten för lagstiftningen måste vara

principen om barnets bästa. Samtidigt får

lagstiftningen inte i för stor utsträckning

inskränka rätten till respekt för privat- och

familjelivet enligt artikel 8 i Europakonventionen.

Enligt utskottets mening har regeringen med sitt

förslag funnit en bra avvägning mellan dessa

intressen. Regeringen har även i övrigt redovisat de

svårigheter som finns och anfört goda skäl för sitt

förslag. Utskottet är alltså berett att tillstyrka

propositionen. Till några enskildheter i förslaget

återkommer utskottet nedan.

I motion Ju1 (kd) framhåller motionärerna att barn

under 18 år alltid skall ha rätt till en särskild

företrädare när behov därav föreligger.

Av regeringens förslag följer att en särskild

företrädare skall förordnas för barn under 18 år som

misstänks ha utsatts för brott av någon närstående,

såvida det inte med hänsyn till barnet är obehövligt

eller annars särskilda skäl talat mot det. Det är

alltså barnets intresse som skall vara avgörande vid

bedömningen av om behov av ett förordnande finns.

Regeringen anför att det i vissa fall kan vara så

att behov av särskild företrädare inte föreligger,

t.ex. om barnet med hänsyn till ålder och mognad

själv kan ta ställning till frågor om förhör och

läkarundersökning. Enligt regeringen är det dock

inte möjligt att ange vid vilken ålder ett barn

självt kan ta till vara sin rätt. Barn är olika och

en bedömning måste göras i varje enskilt fall.

När det gäller de barn som uppnått en sådan ålder

att de själva kan ta till vara sin rätt är

regeringen av uppfattningen att också dessa barn har

behov av stöd i de situationer det här är fråga om.

I vissa fall torde detta behov enligt regeringen

kunna tillgodoses med gällande regler, t.ex. genom

ett målsägandebiträde eller på annat mindre

ingripande sätt. Bedömningen av om behov av särskild

företrädare finns för äldre barn torde i första hand

vara beroende av barnets relation till

vårdnadshavaren. Möjligheten att föra en talan om

skadestånd mot vårdnadshavaren kan också vara av

betydelse.

Utskottet konstaterar med hänvisning till lagens

konstruktion att presumtionen är att en särskild

företrädare skall förordnas för barnet när det kan

finnas en konflikt mellan barnets och

vårdnadshavarens intressen. Även äldre barn har

alltså rätt till en särskild företrädare när behov

därav föreligger. En bedömning av om sådant behov

finns skall göras i varje enskilt fall. Önskemålet i

motion Ju1 är därmed tillgodosett och motionen

avstyrks i denna del.

I motion Ju725 (v) framhåller motionärerna bl.a.

att det är viktigt när barn utsätts för sexuella

övergrepp att en individuell bedömning görs av vad

som är bäst för barnet i det enskilda fallet, t.ex.

om barnet har behov av särskild företrädare,

målsägandebiträde, stödperson, vittnesbiträde

och/eller socialtjänst.

En särskild företrädare kan enbart förordnas när en

vårdnadshavare misstänks för brott mot barnet eller

då det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av

sitt förhållande till den som misstänks för brott

mot barnet inte kommer att ta till vara barnets

rätt. När så inte är fallet kan t.ex. ett måls-

ägandebiträde förordnas enligt lagen (1988:609) om

målsägandebiträde. Gäller misstanken brott enligt 6

kap. brottsbalken, dvs. sexualbrott, skall

målsägandebiträde förordnas, om det inte är

uppenbart att målsäganden saknar behov av sådant

biträde. Målsägandebiträde kan förordnas av rätten

på begäran av målsäganden eller när det annars finns

anledning till det så snart förundersökning inletts.

Enligt 20 kap. 15 § första stycket rättegångsbalken

(RB) kan målsägande som hörs med anledning av

åklagarens talan vidare åtföljas av lämplig person

som stöd under rättegången, en s.k. stödperson.

Stödpersonen får också enligt 23 kap. 10 § RB

närvara under förundersökningen vid förhör med

målsäganden om detta inte är till men för

utredningen. I flertalet fall är stödpersonen någon

närstående till brottsoffret eller någon från den

lokala brottsoffer-/kvinnojouren. Stödpersonen har

inte något förordnande utan medföljer på önskemål av

målsäganden.

Brottsofferutredningen har i sitt betänkande

Brottsoffer Vad har gjorts? Vad bör göras (SOU

1998:40) gjort en översyn av målsägandens

möjligheter till stöd under det rättsliga

förfarandet och lämnat förslag till hur man skall

kunna förstärka dessa. Utredningen vill bl.a. införa

en reglering som syftar till att utvidga

användningen av stödpersoner. Enligt förslaget skall

en lämplig person kunna förordnas av rätten som

stödperson åt målsäganden i mål om brott på vilket

fängelse kan följa. Stödpersonen skall enligt

utredningen ges rätt till ersättning av allmänna

medel för inställelse vid förhör under

förundersökningen och rättegången.

Brottsofferutredningens betänkande bereds för

närvarande i Justitiedepartementet.

Utskottet konstaterar inledningsvis att det redan i

dag finns goda möjligheter för en målsägande att få

hjälp och stöd under förundersökningen och i

rättegången. Det nu aktuella lagförslaget innebär en

förstärkning därvidlag. Brottsofferutredningen har

lämnat ytterligare förslag till hur stödet för måls-

äganden kan förbättras. Den pågående beredningen

härav bör inte föregripas. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Ju725 i här behandlad del.

I motion Ju1 framhålls vidare att den särskilda

företrädarens befogenheter och hans skyldighet att

samverka med andra berörda instanser måste tydligt

framgå av lagen.

Av regeringens förslag till lagtext framgår att en

särskild företrädare skall, i stället för barnets

vårdnadshavare, som ställföreträdare ta till vara

barnets rätt under förundersökningen och i

efterföljande rättegång. Regeringen framhåller att

det i detta uppdrag ligger att samråda och samarbeta

med personal på daghem, skola och med andra personer

som kan stå barnet nära. Detsamma gäller i

förhållande till företrädare för socialtjänsten och

polisen. Även om barnet är omhändertaget enligt LVU

bör den särskilda företrädaren enligt regeringen

samarbeta med socialnämnden för att undvika att

barnet behöver genomgå fler läkarundersökningar och

förhör än nödvändigt. Den särskilda företrädaren

skall i detta samarbete vara barnets

ställföreträdare i de frågor som gäller

förundersökningen och rättegången, medan

socialnämnden ansvarar för barnets behov av vård och

behandling. Om situationer skulle uppstå där det

finns olika åsikter om vad som är bäst för barnet

anser regeringen att utgångspunkten måste vara att

berörda personer och myndigheter samarbetar och

tillsammans med barnet eftersträvar en gemensam

uppfattning. Konflikter om barnets bästa torde i sig

kunna vara till skada för barnet, varför det vilar

ett ansvar på berörda att konflikter undviks.

Utskottet konstaterar att den särskilda

företrädaren enligt förslaget har att agera som

barnets ställföreträdare under förundersökningen och

i rättegång. Den särskilda företrädaren intar alltså

vårdnadshavarnas roll i dessa fall och skall i denna

egenskap agera utifrån barnets bästa. Ett bifall

till motionsyrkandet skulle innebära att riksdagen

ställde sig bakom en detaljstyrning av hur den

särskilda företrädaren skall agera för att

tillgodose barnets bästa. Detta skulle begränsa

företrädarens handlingsfrihet. Utskottet kan mot den

bakgrunden inte ställa sig bakom motionsönskemålen.

Motion Ju1 avstyrks i denna del.

I motion Ju1 begärs slutligen att en utvärdering av

lagen och dess praktiska konsekvenser skall göras

inom en tvåårsperiod.

Regeringen anför att den har för avsikt att följa

tillämpningen av lagen samt ta initiativ till en

utvärdering när lagen har varit i kraft några år.

Utskottet vill understryka det angelägna i att

lagen följs upp såväl fortlöpande som genom en mer

samlad utvärdering. En samlad utvärdering

förutsätter dock att det finns ett tillräckligt

underlag för en sådan. Det förefaller därför

olämpligt att låsa utvärderingstidpunkten på det

snäva sätt som begärs i motionen. Motion Ju1

avstyrks i denna del.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med

anledning av propositionen, såvitt avser förslaget

till lag om särskild företrädare för barn, och

motionerna.

Sekretesslagen

Utskottet har noterat att förslaget till lagtext i 9

kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) är utformat på

så sätt att sekretess skall gälla i ärenden om

särskild företrädare för barn. Eftersom lagen om

särskild företrädare för barn även avser ärenden om

förordnande av en vårdnadshavare att ensam ta till

vara barnets rätt under förundersökningen och i

efterföljande rättegång, bör sekretessbestämmelsen

förtydligas. Förtydligandet bör ske på det sätt som

framgår av utskottets lagförslag, se bilaga 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den särskilda företrädarens

uppgifter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju1 yrkande 3,

res. 1 (kd)

2. beträffande lagförslagen

att riksdagen

dels med avslag på motion 1999/2000:Ju1 yrkande

2 antar det i proposition 1998/99:133 framlagda

förslaget till lag om särskild företrädare för

barn,

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i sekretesslagen (1980:100) med den

ändringen att lagen ges den lydelse som framgår

av utskottets lagförslag, se bilaga 2,

3. beträffande personligt stöd i övrigt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju725 yrkande 3,

4. beträffande utvärdering

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju1 yrkande 1.

res. 2 (kd)

Stockholm den 4 november 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar

Johnsson (s), Märta Johansson (s), Ingemar Vänerlöv

(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Helena Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne

Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson

(m), Kia Andreasson (mp), Siw Persson (fp), Göran

Norlander (s), Anita Sidén (m), Sture Arnesson (v)

och Rigmor Ahlstedt (c).

Reservationer

1. Den särskilda företrädarens uppgifter

(mom. 1)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

Vi anser i likhet med majoriteten att nuvarande

lagstiftning bör kompletteras till skydd för barns

rättigheter när närstående begår brott mot barnet

och att detta bör göras i en särskild lag. Vi anser

dock att lagen måste göras tydligare i ett avsnitt,

nämligen den särskilda företrädarens uppgifter. Som

vi ser det kan konflikter komma att uppstå mellan

den särskilda företrädaren och ett offentligt

biträde enligt LVU eller socialnämnden. Den

särskilda företrädarens befogenheter och ett krav om

att denna skall samarbeta med socialnämnden måste

därför skrivas in i lagen. Av lagen bör också framgå

att den särskilda företrädaren skall samarbeta med

vårdnadshavare och andra personer som finns i

barnets närhet. Barnet kan t.ex. ha öppnat sig för

en utomstående person som det känner förtroende för

och som även fortsättningsvis bör finnas med i

stödgruppen runt barnet.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört. I

avvaktan härpå godtar vi det framlagda förslaget.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande den särskilda företrädarens

uppgifter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju1 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 1.

2. Utvärdering (mom. 4)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

Vi anser att regeringens förslag inte är riktigt

genomarbetat. Enligt vår mening borde regeringen ha

gjort en noggrannare analys av förslagets

konsekvenser. Alltför många frågor av praktisk

karaktär kan ställas. Om pappan till exempel begått

brottet och mamman är barnets enda trygga punkt

skall då plötsligt en annan person gå in i mammans

ställe? Vad händer med eventuella syskon? Vilken

roll har det särskilda biträdet och hur arbetar

biträdet med eller utan de sociala myndigheterna?

Det är därför viktigt att en noggrann uppföljning av

lagens praktiska konsekvenser görs så snabbt som

möjligt. Att regeringen angett att den avser att ta

initiativ till en utvärdering när lagen har varit i

kraft några år är enligt vår uppfattning inte

tillräckligt. Regeringen bör få i uppdrag att göra

en utvärdering inom två år och redovisa resultatet

för riksdagen.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvärdering

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju1 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 2.

Särskilt yttrande

Förslaget till lag om särskild företrädare

för barn (mom. 2)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

Lagförslaget är tänkt att hjälpa barn som befinner

sig i en svår situation. Även äldre barn måste ha en

självklar rätt till sådant stöd med hänsyn till de

lojalitetskonflikter, rädsla och ohälsosamma

känsloband som kan föreligga. Enligt vår mening får

det inte finnas någon som helst tvekan om att alla

barn under 18 år som är i behov av en särskild

företrädare verkligen får tillgång till en sådan.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till ändring i

regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)1

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

9 kap.

15 §2

-----------------------------------------------------

Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos

domstol i äktenskapsmål domstol i äktenskapsmål

samt mål och ärenden samt mål och ärenden

enligt föräldrabalken, enligt föräldrabalken,

liksom i ärenden om liksom i ärenden enligt

särskild företrädare för lagen (1999:000) om

barn och mål enligt lagen särskild företrädare för

(1989:14) om erkännande barn och mål enligt lagen

och verkställighet av (1989:14) om erkännande

utländska och verkställighet av

vårdnadsavgöranden m.m. utländska

och om överflyttning av vårdnadsavgöranden m.m.

barn, för uppgift om och om överflyttning av

enskilds personliga eller barn, för uppgift om

ekonomiska förhållanden, enskilds personliga eller

om part begär det och det ekonomiska förhållanden,

kan antas att den om part begär det och det

enskilde eller någon kan antas att den

honom närstående lider enskilde eller någon

skada eller men om honom närstående lider

uppgiften röjs. I ärenden skada eller men om

om särskild företrädare uppgiften röjs. I ärenden

för barn, adoption enligt enligt lagen (1999:000)

4 kap. föräldrabalken, om särskild företrädare

anordnande av godmanskap för barn och om adoption

enligt 11 kap. 4 § enligt 4 kap.

föräldrabalken eller föräldrabalken,

förvaltarskap behövs dock anordnande av godmanskap

inte begäran av part. enligt 11 kap. 4 §

föräldrabalken eller

förvaltarskap behövs dock

inte begäran av part.

-----------------------------------------------------

I fråga om uppgift i allmän handling gäller

sekretess i högst sjuttio år.

-----------------------------------------------------

_________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

1 Lagen omtryckt 1992:1474

2 Senaste lydelse 1997:194