Bet. 1999/2000:JuU22

Justitieutskottets betänkande

1999/2000:JUU22

Det framtida domstolsväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

JuU22

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en skrivelse från regeringen som inne-

håller en redovisning av reformarbetet inom domstolsväsendet.

Såvitt gäller tingsrättsorganisationen gör regeringen bedömningen att

domkretsarna bör bli större. Syftet med det är bl.a. att åstadkomma ett mål-

underlag som vid varje tingsrätt är så stort att det ger utrymme för en stärkt

beredningsorganisation och för specialisering.

Denna uppfattning delas i princip av utskottet.

Utskottet behandlar också ett antal motioner som väckts med anledning av

skrivelsen. Motionerna går bl.a. ut på att reformarbetet borde ha föregåtts av

en proposition och att domkretsindelningen bör ske i lag i stället för som i

dag genom förordning.

Utskottet avstyrker motionerna.

I ärendet finns tolv reservationer och ett särskilt yttrande.

Skrivelsen

I skrivelse Reformeringen av domstolsväsendet - en handlingsplan

(1999/2000:106) har regeringen (Justitiedepartementet) berett riksdagen

tillfälle att ta del av regeringens arbete med att reformera domstolsväsendet.

Motionerna

1999/2000:Ju26 av Lars Elinderson och Lars Hjertén (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hänsyn till den regionala myndighetsstrukturen, kommunindel-

ning, kulturella och näringsgeografiska förhållanden etc. som viktiga faktorer

vid bedömningen av den framtida domstolsorganisationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bildandet av domkrets med dömande verksamhet i Skövde och

Falköping och en samordning av länsrätten och tingsrätten i Mariestad.

1999/2000:Ju27 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning

som skall lämna förslag till reformering av Domstolsverket i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den framtida domstolsorganisationen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett närmande mellan de allmänna domstolarna och förvaltnings-

domstolarna.

1999/2000:Ju28 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en decentraliserad tingsrättsorganisation,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 1 kap. 1 § rättegångsbalken

att riksdagen skall ha beslutanderätten angående ändringar i domsagorna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att innan riksdagen har beslutanderätten angående ändringar i

domsagorna bör regeringen inte ha möjlighet att lägga ned nuvarande tings-

rätter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge Domstolsverket i uppdrag att göra en översyn av antag-

ningen till notarietjänstgöringen och dess samband med juristutbildningen.

1999/2000:Ju29 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det nuva-

rande notariesystemet skall avskaffas och att ett nytt system för praktik utar-

betas.

1999/2000:Ju30 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag som reglerar frågan

om antalet tingsrätter och var dessa skall vara förlagda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att antalet tingsrätter i princip behålls,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inskrivnings- och bouppteckningsverksamheten,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till arvoden för nämndemän-

nen inklusive barnomsorgskostnader för hemarbetande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att slå ihop de allmänna domstolarna med förvaltningsdomstolar-

na,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av särskilda handelsrätter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om telefon- och videokonferenser och liknande tekniska inslag i

huvudförhandling,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att privatisera delgivningsförfarandet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Domstolsverkets uppgift att biträda domstolarna med ren service-

verksamhet.

1999/2000:Ju31 av Gun Hellsvik m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till övergripande principer för

domstolsväsendets framtida organisation i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i avvaktan på riksdagens principbeslut avbryta de i skrivelsen

redovisade förändringarna avseende enskilda domstolar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att regeringen agerar skyndsamt i ärendet.

1999/2000:Ju32 av Lena Ek (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av lokal förankring i tingsrättsorganisationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bibehållande av Mjölby tingsrätt,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 1 kap. 1 § rättegångsbalken

(1942:740) att riksdagen fortsättningsvis skall besluta om indelning av dom-

sagor.

1999/2000:Ju33 av Willy Söderdahl (v) vari yrkas att riksdagen begär att

regeringen på nytt överväger placeringen av kansliorter i Blekinge län i en-

lighet med det i motionen anförda.

1999/2000:Ju34 av Sven Bergström (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av ett väl fungerande rättsväsende i hela vårt land,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bevarad verksamhet vid Ljusdals tingsrätt genom samverkan med

Hudiksvalls tingsrätt i en utökad domkrets.

Utskottet

I detta ärende behandlar utskottet en skrivelse från regeringen om det framti-

da domstolsväsendet samt ett antal motioner som väckts med anledning av

skrivelsen.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringen har sedan några år inlett en omfattande reformering av domstols-

väsendet. Frågorna väcker ett stort intresse. Flertalet av de frågor som är

aktuella kan regeringen själv besluta om, medan andra kräver riksdagens

medverkan.

I skrivelsen lämnas en redogörelse för det pågående reformarbetet och pla-

nerna för det fortsatta arbetet. Redovisningen tar framför allt sikte på under-

rättsorganisationen och på domstolarnas inre arbetsorganisation.

I skrivelsen redovisas bl.a. behovet av administrativt och judiciellt bär-

kraftiga domstolar. I skrivelsen redovisas också planerade förändringar av

tingsrättsorganisationen.

Regeringen avser att återkommande lämna redogörelser till riksdagen om

hur förändringsarbetet utvecklas.

Tingsrättsorganisationen

Reformarbetets inriktning

Riktlinjerna för den nuvarande tingsrättsorganisationen drogs upp i slutet av

1960-talet (prop. 1969:44, 1 LU 1969:38). Då bestämdes att häradsrätterna

och rådhusrätterna skulle ersättas av tingsrätter.

När det gällde häradsrätternas domsagor var den ledande principen länge

att en domsaga inte borde vara större än att den sysselsatte en ordinarie do-

mare och ett par notarier och skrivbiträden.

Antalet domsagor hade i huvudsak varit konstant sedan 1900-talets början.

I propositionen noterades att det vid det tillfället fanns 29 städer med rådhus

rätt och i övrigt 112 domsagor.

Såvitt gällde behovet av en reform anfördes att man på många håll inom

statsförvaltningen funnit det nödvändigt att göra större organisatoriska en-

heter för att kunna möta de ökade krav som ställdes på effektivitet och sam-

ordning. Vidare anfördes att en större organisation är mer elastisk och där-

med mindre känslig för tillfälliga rubbningar i personaluppsättningen och

arbetsmängden. Större administrationsenheter hade också visat sig ge bättre

förutsättningar för rationell arbetsfördelning bland personalen och för ett

ekonomiskt utnyttjande av moderna kontorstekniska hjälpmedel. Allt tydde

på att det också inom domstolsorganisationen skulle kunna vinnas organisa-

toriska och administrativa fördelar genom en sammanföring av mindre en-

heter till större.

I 1969 års proposition föreslogs också att riksdagen skulle godkänna i pro-

positionen intagna riktlinjer för den framtida domkretsindelningen. Dessa

riktlinjer var väsentligen följande.

Domkretsarna borde inte göras mindre än att de ger arbetsunderlag för

minst tre domare. Vidare skulle avstånd och kommunikationsmöjligheter

beaktas i de särskilda fallen. Personaluppsättningen skulle ha en sådan stor-

lek att tillfälliga svårigheter på grund av förskjutningar i arbetsmängden elle

till följd av ledighet bland personalen kunde lösas inom domstolen på ett

någorlunda tillfredsställande sätt. Domkretsar som gav underlag för endast

en domare ansågs inte uppfylla dessa krav, och domkretsar med underlag för

endast två domare borde bara inrättas om särskilda skäl av lokal natur på-

kallade det.

Också frågan om man som riktmärke borde uppställa en viss högsta gräns

för domkretsarnas storlek eller ange viss storlek såsom den lämpligaste över-

vägdes. Slutsatsen blev att det inte generellt kunde avgöras vilken storlek

som är den ur olika synpunkter lämpligaste för en allmän underdomstol.

Övriga riktlinjer innebar att endast en underrätt borde förläggas till en och

samma ort, att domkretsarna borde byggas upp med kommuner som minsta

enheter och att man borde sträva efter att gränserna skall överensstämma

med gränserna för rättsväsendets övriga verksamhetsområden. Vidare inne-

bar riktlinjerna att reformen skulle ske successivt av hänsyn till uppkom-

mande personal- och lokalproblem. Slutligen anfördes i propositionen att

särskilda utredningar skulle göras beträffande de lokala förhållandena inom

de domkretsar som berörs av en förändring. Sådana undersökningar borde

inriktas på bygdens struktur och behov.

Vid riksdagsbehandlingen kom riktlinjerna i fråga om domkretsarnas stor-

lek att modifieras. Inledningsvis framhölls att praktiska skäl i de särskilda

fallen givetvis bör kunna föranleda avvikelser från riktlinjerna. Allmänhetens

berättigade krav på god rättsvård och en fullgod service träder, anfördes det,

i förgrunden då det gäller att göra en lämplig indelning. Stor betydelse måste

fästas vid samhörigheten geografiskt och i annat hänseende mellan olika

orter och bygder, vid centralorternas uppgift att erbjuda kommunerna fullgod

allmän service, vid kommunikationer och vid förutsättningarna över huvud

taget för behövlig kontakt mellan domstolen och domkretsens olika delar.

När så gällde domkretsarnas storlek vände sig utskottet mot uttalandet i

propositionen om att domstolar med två domare skulle inrättas endast om det

fanns särskilda skäl av lokal natur. Utskottet ansåg att hänsyn till skäl av

lokal natur kunde leda till ett bibehållande av tvådomardomsagor i större

utsträckning än departementschefen förutsatt. Utskottet ansåg sålunda att de

föreslagna riktlinjerna borde tillämpas med stor försiktighet. Om en domstol

med endast två domare är så belägen att en indragning påtagligt skulle för-

sämra den rättssökande allmänhetens krav på service eller eljest medföra

väsentliga olägenheter för enskilda eller för det allmänna borde undantag

från principen göras. I sammanhanget betonades även att domsagokansli i

centralort så långt möjligt borde behållas. Även avstånd, kommunikationer

och lokalfrågorna borde enligt utskottet kunna påverka avgörandet. Utskottet

utgick från att regeringen efter aviserade utredningar skulle överväga frågan

och utnyttja de möjligheter som fanns att bevara även domstolar med endast

två domare. Skäl av nämnda slag kunde enligt utskottet befinnas vara så

starka att de motiverade bibehållande av domkretsar som ger arbete för en-

dast en domare. Med dessa jämkningar godtog utskottet propositionens för-

slag. Om ändring i riktlinjerna framdeles fanns motiverade utgick utskottet

från att frågan skulle underställas riksdagen för prövning.

Frågan om tingsrättsorganisationen har därefter vid flera tillfällen behand-

lats i riksdagen. År 1993 uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända be-

tänkande att de nyss nämnda riktlinjerna alltjämt hade bärighet (bet.

1992/93:JuU24 s. 5, rskr. 289), och år 1995 instämde utskottet i regeringens

uppfattning att organisationen behövde ses över (bet. 1994/95:JuU15 s. 11 f).

Genom beslut den 29 juni 1995 tillkallade regeringen en kommitté med

uppgift att göra en översyn av domstolsväsendet (dir. 1995:102). Kommittén,

som antog namnet 1995 års Domstolskommitté, skulle i en första etapp läm-

na förslag till en ny organisation för domstolsväsendet som helhet. I uppdra-

get låg även att lämna förslag beträffande domstolarnas inre organisation.

Kommittén erhöll kompletterande direktiv år 1997 (dir. 1997:50). Genom

tilläggsdirektiv av den 26 mars 1998 (dir. 1998:22) bestämdes att kommit-

téns uppdrag inte längre skulle omfatta domstolarnas yttre organisation.

Uppdraget begränsades till att avse frågor om domstolarnas beredningsorga-

nisation samt notarie- och domarutbildningen. Samtidigt uppdrogs åt kom-

mitténs ordförande att sammanställa det grundmaterial som Domstolskom-

mittén tagit fram rörande domstolsorganisationen. Domstolskommittén

överlämnade i juni 1998 betänkandet Domaren och beredningsorganisationen

- utbildning och arbetsfördelning (SOU 1998:88). Grundmaterialet har i

november 1998 presenterats i betänkande SOU 1998:135.

I den nu föreliggande skrivelsen redovisar regeringen det reformarbete

som pågår när det gäller domstolsorganisationen. Regeringen beskriver de

allmänna principer som bör bilda utgångspunkt vid reformeringen. Domsto-

larna bör enligt regeringen finnas på sådana platser i landet att de allra fles

medborgarna har ett rimligt avstånd till en tingsrätt. För att även i framtiden

klara en snabb och kompetent handläggning fordras en stärkt beredningsor-

ganisation, som kan renodla domarens arbete till verksamhet som kräver

domarens kompetens. För att åstadkomma detta behövs ett större målunder-

lag än vad de allra minsta tingsrätterna har i dag. Målunderlaget bör vara

tillräckligt stort för att möjliggöra specialisering. För att säkerställa ett b

rekryteringsunderlag måste man se till att domstolarna är attraktiva arbets-

platser med god arbetsmiljö och goda möjligheter till personlig utveckling

för de anställda. Behovet av kompetensutveckling måste kunna tillgodoses.

Starka praktiska skäl talar för en bättre geografisk samordning med rättsvä-

sendets övriga myndigheter, framför allt med åklagarorganisationen.

Regeringen gör bedömningen att den organisatoriska lösningen bör vara att

större domkretsar skapas. Här tänker sig regeringen tre olika modeller. Den

första går ut på att tingsrätter läggs samman. Den andra lösningen är att

verksamheten bedrivs i en domkrets med permanent verksamhet på flera

orter. Detta innebär att de befintliga domstolarna bildar en myndighet med

kanslier på flera orter. En tredje lösning är att, i de fall målunderlaget inte

permanent verksamhet på mer än en ort, tillgängligheten och den lokala

förankringen skall tillgodoses genom att domstolen har s.k. tingsställe vid en

eller flera orter. Med tingsställe menas att personal från kansliorten med viss

regelbundenhet besöker orten i fråga för att hålla sammanträden för företrä-

desvis huvudförhandling i brottmål.

Utskottet vill inledningsvis slå fast att utskottet i princip ställer sig bakom

de utgångspunkter som regeringen redovisar i skrivelsen. Detsamma gäller

regeringens tankar i fråga om de organisatoriska lösningarna.

I motion Ju31 (m, kd, fp) anförs att reformeringen av domstolarna borde

ha presenterats för riksdagen i form av en proposition.

Utskottet vill här understryka att de riktlinjer som beslutades av statsmak-

terna år 1969 alltjämt gäller. Riktlinjerna måste dock ses i ljuset av hur dom-

stolsväsendet var organiserat i slutet av 1960-talet. Också utanför domstols-

väsendet har samhället förändrats så att riktlinjerna i konkreta fall leder til

andra resultat. Här tänker utskottet bl.a. på befolkningsomflyttningen, för-

bättrade kommunikationsmöjligheter och den tekniska utvecklingen. Mot

denna bakgrund anser sig utskottet ha fog för bedömningen att de nu redovi-

sade förändringarna av tingsrättsorganisationen ligger inom ramen för rikt-

linjerna. Det saknas därför anledning för riksdagen att kräva att reformpla-

nerna presenteras i en proposition. Till frågan om riktlinjernas tillämpning i

enskilda fall återkommer utskottet nedan. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Ju31.

I fråga om genomförandet av reformarbetet anför regeringen att det bör ske

stegvis och att hänsyn bör tas till varje regions speciella förutsättningar.

I motionerna Ju28, Ju32 och Ju34 (alla c) understryks vikten av en lokalt

förankrad rättskipning över hela landet.

I denna fråga vill utskottet erinra om att en av utgångspunkterna för rege-

ringens överväganden är att domstolarna skall finnas på sådana platser i

landet att de allra flesta medborgare har ett rimligt avstånd till en tingsrätt

Som framgår ovan delar utskottet denna uppfattning. Regeringens övervä-

ganden i denna del ligger också väl i linje med vad utskottet tidigare uttalat

fråga om beaktande av behovet av lokal förankring och geografiska förhål-

landen i skilda delar av landet (se senast bet. 1999/2000:JuU1 s. 57). Någon

principiell meningsmotsättning mellan utskottet och motionärerna finns alltså

inte i denna fråga. Något riksdagsuttalande behövs inte, och utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionerna Ju28, Ju32 och Ju34 i här aktuella delar.

Lagreglering av domkretsindelningen

I motionerna Ju27 (m), Ju28 (c), Ju30 (kd) och Ju32 (c) begärs att dom-

kretsindelningen skall lagregleras.

Enligt 11 kap. 4 § regeringsformen (RF) gäller bl.a. att föreskrifter om hu-

vuddragen av domstolarnas organisation meddelas i lag. I 1 kap. 1 § rätte-

gångsbalken (RB) stadgas inledningsvis att tingsrätt är allmän underrätt och,

om ej annat är föreskrivet, första domstol. Av paragrafens andra stycke

framgår att domsaga är tingsrättens domkrets och att regeringen förordnar

om indelningen i domsagor. Denna ordning har gällt sedan år 1969.

Tingsrätternas domkretsar bestäms genom förordningen (1982:996) om

rikets indelning i domsagor. Även om det sålunda är regeringen som be-

stämmer om indelningen i domsagor och därmed om antalet tingsrätter får,

med hänsyn till de ändringar i anslagsbehov och personaluppsättning som en

domsagoreglering kan föranleda, riksdagen ofta ett avgörande inflytande på

frågan (se betänkandet Ny domkretsindelning för underrätterna, SOU 1967:4

s. 32). Ett exempel härpå utgör riksdagsbehandlingen av frågan om nedlägg-

ning av nuvarande Ljusdals tingsrätt (JuU 1973:44). Det bör också anmärkas

att regeringen under senare år i budgetpropositionen för riksdagen anmält

planerade organisationsförändringar när dessa inneburit att någon tingsrätt

skulle läggas ned.

Hösten 1998 hade utskottet att ta ställning till motionsyrkanden om dom-

stolsorganisationen, bl.a. i fråga om antalet tingsrätter. Utskottet uttalade d

att regeringen borde - som skett i ärendet - anmäla organisationsförändring-

ar som innebar att domstolar lades ned (bet. 1998/99:JuU1 s. 35). Denna

uppfattning vidhöll utskottet när liknande frågor aktualiserades hösten 1999

(bet. 1999/2000:JuU1 s. 57).

I sammanhanget kan också nämnas att utskottet i 1969 års ärende om rikt-

linjer för tingsrättsorganisationen avstyrkte några motioner om att förslag til

ny domkretsindelning skulle underställas riksdagen för yttrande innan beslut

fattas. Utskottet anförde i den delen att ett sådant förfarande skulle strida m

den praxis som dittills tillämpats vid indelningen liksom mot vad som tilläm-

pats i andra liknande sammanhang. Härtill kom att ett tillmötesgående av

motionärernas önskemål skulle kräva antingen proposition till riksdagen vid

varje planerad indelningsändring eller utarbetande av ett förslag till ny indel

ning omfattande hela landet. Den senare lösningen kunde vara möjlig om

genomförandet kunde ske samtidigt i hela landet. Som framhölls i den då

aktuella propositionen var det emellertid av flera skäl, främst hänsyn till

personalen och lokalförhållandena, fördelaktigt om genomförandet kunde

ske successivt.

Utskottet konstaterar först att den nuvarande ordningen där regeringen be-

slutar om indelningen i domsagor har gällt sedan år 1969 utan att möta kritik.

Utskottet är alltjämt av uppfattningen att en lagreglering av domkretsindel-

ningen skulle bli en otymplig ordning som saknar motsvarighet på andra

jämförbara områden. Med den ordning som regeringen aviserar i skrivelsen

saknas dessutom motiv för den av motionärerna efterfrågade lagändringen.

Här tänker utskottet på att regeringen utfäst sig att också fortsättningsvis

informera riksdagen om kommande förändringar. Utskottet noterar att detta

även gäller de förändringar som kan bli aktuella i fråga om s.k. kansliorter.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju27, Ju28, Ju30 och

Ju32 i här aktuella delar.

Regionala projekt

Som framgår av det föregående innebär en av de modeller som regeringen

presenterar i skrivelsen att tingsrätter läggs samman med en gemensam dom-

krets. Beroende på ett antal olika faktorer har regeringen sedan valt att låta

dömande verksamhet permanent vara kvar på några orter, s.k. kansliorter. I

ett antal motioner riktas kritik mot hur regeringen gått till väga i denna del.

Sålunda anförs i motion Ju32 (c) att Mjölby tingsrätt bör bli kansliort och

inte läggas ned. Motsvarande resonemang förs i motionerna Ju33 (v) och

Ju34 (c) beträffande tingsrätterna i Sölvesborg och Ronneby respektive tings-

rätten i Ljusdal. Motionärerna bakom Ju26 (m) är inne på liknande tankar

såvitt gäller Falköpings tingsrätt, där något förslag till regeringen dock ännu

inte föreligger.

Domstolskommittén hade enligt sina ursprungliga direktiv att lägga fram

förslag till en helt ny domstolsorganisation. I direktiven uttalades bl.a. att

var ofrånkomligt att antalet tingsrätter skulle komma att minska. Sedan

Domstolskommittén meddelat regeringen att en så långtgående förändring av

tingsrättsorganisationen som de ursprungliga direktiven förutsatte inte kunde

vinna ledamöternas stöd, begränsades kommitténs uppdrag till att avse dom-

stolsväsendets inre organisation (dir. 1998:22).

Utskottet konstaterar att de nu redovisade förändringarna inte innebär nå-

got avsteg från de riktlinjer som sedan länge gäller i fråga om tingsrättsorga-

nisationen. Som utskottet ser det har behovet av lokal förankring liksom de

geografiska förhållandena på respektive ort beaktats av regeringen. Utskottet

har alltså ingen erinran mot regeringens bedömningar i fråga om de aktuella

domstolarna. När det gäller Falköpings tingsrätt finns ännu inget förslag, och

utskottet anser att riksdagen inte bör uttala sig i frågan nu. Utskottet föresl

att riksdagen avslår motionerna Ju26, Ju32, Ju33 och Ju34.

Förvaltningsdomstolarna m.m.

I motionerna Ju27 (m) och Ju30 (kd) anförs att de allmänna domstolarna och

förvaltningsdomstolarna på sikt bör slås samman. I den sistnämnda motionen

hävdas att detta skulle leda till att flera små tingsrätter skulle kunna behåll

Frågan om sammanläggning av tingsrätter och länsrätter skulle övervägas

av Domstolskommittén (dir. 1997:50). Domstolskommittén lade dock aldrig

fram några förslag rörande domstolarnas yttre organisation.

I skrivelsen anför regeringen att den specialisering som följer av att vissa

mål hanteras i de allmänna domstolarna och andra i de allmänna förvalt-

ningsdomstolarna bör bibehållas. Samtidigt bör samverkan utvecklas ytterli-

gare. Försöksverksamhet med gemensam ledning och administrativ samver-

kan har bedrivits vid Länsrätten i Blekinge län och Karlskrona tingsrätt sedan

år 1998 och vid Länsrätten i Kronobergs län och Växjö tingsrätt sedan år

1999.

Verksamheten i Blekinge, som går ut på att de båda domstolarna har en

gemensam chef och även i övrigt samverkar, har nyligen utvärderats. Den

samverkan som skett har bl.a. inneburit att man sambrukar förhandlingssalar

och har en gemensam telefonväxel och reception. Vidare har ett visst arbets-

utbyte kunnat ske mellan målkanslierna, notarierna och domarna. Enligt

utvärderingen har samverkan medfört kostnadsbesparingar samtidigt som

servicenivån gentemot allmänheten höjts och arbetstrivseln ökat.

Regeringen anför att försöksverksamheten varit framgångsrik. Vidare kon-

staterar regeringen att lösningen med en chef och med en gemensam admi-

nistration kan vara en lämplig lösning på vissa orter. Regeringen avser att

återkomma till riksdagen med organisationsförslag i budgetpropositionen för

år 2001.

Regeringen betonar att man inte avser att minska den specialisering som

dömande i länsrätt respektive tingsrätt innebär. Det bör alltså inte vara aktu-

ellt att sprida dömandet av alla mål på alla domare. Om domarna från re-

spektive domstol har möjlighet att avlasta i mål i den andra domstolen är

detta emellertid önskvärt. Det är dock viktigt, anför regeringen, att det över-

lag inte blir så att domarna generellt dömer i både förvaltningsmål och i

övriga mål eftersom specialiseringen då tunnas ut. Denna lösning innebär att

all personal, även domarna, kan få möjlighet till rörlighet.

Utskottet vill för sin del inte bestrida att det kan finnas vissa fördelar med

en sammanslagning av de båda domstolsorganisationerna. Här tänker ut-

skottet på att en sådan ordning antagligen skulle framstå som lättare att över-

blicka för enskilda. Medborgarperspektivet skulle alltså tjäna på detta. Mot

en sådan ordning måste dock ställas nackdelar som också de har sitt samband

med just medborgarperspektivet. Ett viktig fråga i sammanhanget är nämli-

gen att allmänhetens berättigade krav på en kompetent rättskipning kräver

specialisering. Som regeringen påpekar skulle en förändring i den riktning

som förordas i motionerna kunna leda till att specialiseringen tunnades ut.

Utskottet kan vidare konstatera att de övriga fördelar som en sammanslag-

ning skulle kunna erbjuda också kan tas till vara inom ramen för en sådan

inriktning av reformarbetet som regeringen tar upp i skrivelsen. Den genom-

förda utvärderingen har pekat på några sådana fördelar. Utskottet är för sin

del inte berett att nu lägga fram några mer långtgående förslag för riksdagen.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju27 och Ju30 i här ak-

tuella delar.

I motion Ju30 begärs att regeringen skall inrätta särskilda handelsrätter.

Enligt motionärerna bör dessa domstolar handlägga bl.a. större näringsrätts-

liga mål samt mål om ekonomisk brottslighet. Genom specialiseringen på

vissa måltyper skulle de föreslagna domstolarna kunna upprätthålla en hög

kompetens på dessa områden.

Skiljedomsutredningen framhöll i sitt slutbetänkande Näringslivets tvist-

lösning (SOU 1995:65) att en av dess huvuduppgifter varit att öka de all-

männa domstolarnas konkurrenskraft såvitt avsåg näringslivets tvister. Ut-

redningen - som underströk att dess direktiv inte gav utrymme för att föreslå

inrättandet av handelsdomstolar - föreslog vissa åtgärder för att stärka dom-

stolarnas kompetens att avgöra näringslivstvister.

Förslaget har inte lett till lagstiftning; beredningen av utredningens betän-

kande är dock inte avslutad.

Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden, senast i betän-

kande 1998/99:JuU12 s. 12 f.

I skrivelsen anför regeringen att en allomfattad princip under det senaste

decenniet är att specialdomstolar utanför de allmänna domstolarna och de

allmänna förvaltningsdomstolarna bör undvikas.

Utskottet noterar att syftet med de förändringar som regeringen presenterar

i detta ärende bl.a. är att åstadkomma ett målunderlag som är så stort att

förutsättningar ges för en specialisering. Önskemålet om att samla kompe-

tens för vissa typer av mål blir härigenom tillgodosett. Utskottet vill påpeka

att den nu förordade ordningen är att föredra framför uppbyggnaden av en

helt separat organisation av specialdomstolar. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Ju30 i denna del.

Notariemeritering

I motion Ju28 (c) begärs en översyn av bl.a. antagningskriterierna för nota-

rietjänstgöring. I motion Ju29 (mp) hävdas att notarierna bör ersättas av fast

anställda beredningsjurister och att en ny form av praktik bör erbjudas alla

som studerat juridik.

Bestämmelser om notarietjänstgöring finns i notarieförordningen (1990:

469). Enligt förordningen fullgörs notarietjänstgöring efter juris kandidatex-

amen eller juristexamen under en tid av två år. Med svensk examen jämställs

juristutbildning som till övervägande del ägt rum i annat nordiskt land (1 §).

Tjänstgöringen sker i tingsrätt eller länsrätt eller i båda slagen av domstolar

(2 §). Notariemeritering har förvärvats av den som på ett tillfredsställande

sätt har fullgjort notarietjänstgöring (5 §). Tjänster som tingsnotarier och

länsrättsnotarier tillsätts av Domstolsverket (7 §). Beslut om antagning till

notarietjänstgöring får överklagas hos Notarienämnden (19 §).

Vid antagning till notarietjänstgöring är i första hand betygen i juris kandi-

datexamen eller juristexamen avgörande.

Domstolskommittén lämnade i sitt betänkande Domaren och berednings-

organisationen (SOU 1998:88) vissa förslag rörande notarietjänstgöringens

längd och innehåll.

Högskoleverket har nyligen genomfört en studie av betygssättningen vid

landets juristutbildningar. Studien rör bl.a. frågan om betygskraven för nota-

rietjänstgöring leder till "betygshets" bland studenterna. Högskoleverket

föreslår att regeringen tar initiativ till en översyn av antagningen till notar

tjänstgöringen.

I sammanhanget kan även noteras att bl.a. dekanerna och prefekterna vid

de fakulteter som erbjuder juristutbildning i en skrift till regeringen under-

strukit vikten av att andra kriterier än betyg beaktas vid antagningen.

Nämnda framställningar bereds i Regeringskansliet.

När det gäller notarietjänstgöring har riksdagen, på utskottets initiativ, i et

tillkännagivande uttalat att det är angeläget att, med bibehållande av kvali-

tetskraven, så många jurister som möjligt bereds tillfälle till notarietjänstgö

ring. Enligt tillkännagivandet får det anses ha ett betydande värde att prak-

tiskt verksamma jurister bereds tillfälle till notarietjänstgöring (bet. 1996/9

JuU8 s. 9 f, rskr. 160).

I samma ärende antecknade utskottet att Notarienämnden betraktade an-

tagning på grund av i första hand betygen i juris kandidatexamen som kost-

nadseffektivt, eftersom det rörde sig om en förhållandevis kort, tidsbegränsad

anställning. Notarietjänstgöringen är i första hand tänkt för unga människor,

vilkas meriter vanligen utgörs av examensbetygen och erfarenheter av ferie-

arbeten.

Hösten 1999 behandlade utskottet ett yrkande om en översyn av antag-

ningskriterierna. Utskottet vidhöll då sin tidigare inställning om värdet av

notariemeritering men kunde inte finna anledning att då förorda en översyn

(bet. 1999/2000:JuU1 s. 64 f).

Regeringen tar i skrivelsen upp frågan om notarietjänstgöringen. Rege-

ringen anför att notarierna kommer att utgöra en del av basen i den utbyggda

beredningsorganisation som är nödvändig i många domstolar. Det är därför

viktigt att det pågående förändringsarbetet inte leder till att antalet notarie

anställningar minskar. Det mesta talar för att framtidens domstolar får ett

ökat behov av notarier och andra jurister för att åstadkomma en än högre

kvalitet i verksamheten och för att göra nödvändig renodling av domarnas

arbetsuppgifter möjlig. Framför allt gäller det i de domstolar som av tradition

har en låg andel notarier bland sin personal.

Såvitt gäller beredningsjurister bör först nämnas att sådana förekommer

redan i dag vid länsrätterna. Regeringen anför att det i framtidens domstolar,

såväl allmänna domstolar som allmänna förvaltningsdomstolar, kommer att

finnas ett ökat behov av jurister som arbetar med beredning av mål. Det

kommer också för vissa måltyper att krävas en betydligt djupare erfarenhet

än vad notarier har möjlighet att förvärva under den förhållandevis korta tid

som notarietjänstgöringen varar. Vilka uppgifter som morgondagens bered-

ningsjurister skall anförtros är enligt regeringen ännu för tidigt att uttala s

om. Det kan inte uteslutas att behörigheten i vissa fall bör kunna bli mer

omfattande än vad dagens handläggare vid länsrätterna har.

Utskottet konstaterar att frågan om vilka antagningskrav som skall gälla

för notarietjänstgöring har uppmärksammats. Något initiativ från riksdagen i

ämnet behövs alltså inte. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju28 i

denna del.

Utskottet kan - såvitt gäller önskemålet i motion Ju29 - i och för sig hålla

med om att en fast anställd kår av beredningsjurister skulle kunna förvärva

en djupare erfarenhet av olika frågor som skulle kunna komma till nytta i

domstolsarbetet. Detta behöver emellertid inte utesluta att systemet med

notariemeritering behålls. Notariemeriteringen måste ses i ett vidare per-

spektiv. Som utskottet tidigare uttalat finns ett värde i tjänstgöringen, och d

värdet kommer också arbetsgivare utanför domstolsväsendet till godo. Ut-

skottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju29.

Domstolsverkets ställning

I motion Ju30 (kd) anförs att Domstolsverket bör vara ett rent serviceorgan åt

domstolarna. I motion Ju27 (m) begärs en utredning av Domstolsverkets

funktion och ställning i förhållande till domstolarna. I motion Ju27 ifråga-

sätts också Domstolsverkets roll i det pågående förändringsarbetet.

Regeringsformen (RF) upptar i sitt 11 kap. bestämmelser till skydd för

domstolarnas självständighet. En i detta hänseende central bestämmelse är 11

kap. 2 § RF vari föreskrivs att ingen myndighet, ej heller riksdagen, får be-

stämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt

skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.

Domstolsverket inrättades den 1 juli 1975 (prop. 1974:1 bil. 4, JuU 1974:6,

rskr. 128).

När utskottet år 1972 tog ställning till det principiella förslaget om inrät-

tande av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet (prop.

1972:1 bil. 4, JuU 1972:8, rskr. 159) anförde utskottet bl.a. att tillskapandet

av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet självfallet inte fick

innebära något som helst ingrepp i domstolarnas självständighet och integri-

tet när det gällde den dömande verksamheten. Man kunde också utgå från att

domstolarna själva hade förutsättningar att tillse att ifrågavarande gränser

inte överskreds (JuU 1972:8 s. 4).

I samband med behandlingen av propositionen med förslag till organisa-

tion av den nya centralmyndigheten för domstolsväsendet m.m. (prop.

1974:149) återkom utskottet till de principiella frågorna kring myndighetens

ställning (JuU 1975:1, rskr. 1). Härvid anförde utskottet bl.a. att det följde

redan av stadgandet i 11 kap. 2 § RF att den egentliga verksamheten inom

domstolsväsendet, den dömande och rättstillämpande verksamheten, måste

falla utanför Domstolsverkets kompetensområde. Att en centralmyndighet på

domstolsväsendets område sålunda inte hade att handlägga ärenden rörande

den egentliga verksamheten inom förvaltningsområdet gav myndigheten en

särställning i förhållande till andra centrala ämbetsverk och blev av avgöran-

de betydelse vid fastläggandet av dess uppgifter.

Beaktandet av självständighetsprincipen föranledde, fortsatte utskottet, en

begränsning i de uppgifter som skulle ankomma på Domstolsverket på grund

av dess ansvar för att verksamheten inom förvaltningsområdet bedrevs ef-

fektivt och rationellt. Centralmyndigheten borde verka för att verksamheten

bedrevs effektivt, men effektivitetskravet fick inte drivas så långt att det

inkräktade på det viktiga allmänna intresset av rättssäkerhetens upprätthål-

lande. Vad det för verkets del var fråga om var att genom en rationellt avpas-

sad organisation och genom ändamålsenliga administrativa rutiner skapa

förutsättningar för effektivt arbetande och i sin verksamhet självständiga

domstolar för vilka allmänheten hyste förtroende. Med effektivitet måste i

detta sammanhang i första hand avses säkerhet i dömandet (s. 14 f).

I promemorian Domstolsverket och domstolarna (Ds Ju 1982:3) redovisas

en uppföljning av 1975 års reform. I promemorian konstateras att Dom-

stolsverkets verksamhet inte hade medfört något intrång i domstolarnas

självständighet samt att verket syntes ha ägnat sig åt angelägna uppgifter och

hade gjort en riktig prioritering av dessa. Utredningen framhöll att Dom-

stolsverkets servicefunktion gentemot domstolarna var den allra viktigaste av

verkets uppgifter och att andra, i och för sig angelägna uppgifter, inte borde

ges en sådan omfattning att serviceverksamheten till någon del eftersattes.

Domstolsverkets verksamhet regleras numera i förordningen (1988:317)

med instruktion för Domstolsverket. Av denna framgår att verket är central

förvaltningsmyndighet för bl.a. de allmänna domstolarna och de allmänna

förvaltningsdomstolarna (1 §). Vidare gäller att verket, med iakttagande av

domstolarnas självständighet enligt regeringsformen vid fullgörande av deras

dömande och rättstillämpande uppgifter, utöver vad som följer av särskilda

bestämmelser, inom sitt verksamhetsområde i administrativt hänseende, skall

leda och samordna verksamheten, meddela föreskrifter och allmänna råd

samt se till att verksamheten bedrivs effektivt. Verket får inte föreskriva att

en viss rotel eller ett visst mål eller ärende skall tilldelas en viss enskild

domare eller på annat sätt bestämma hur dömande uppgifter skall fördelas

mellan enskilda domare (2 §).

I en år 1992 inom Justitiedepartementet upprättad promemoria Domstols-

väsendet - Organisation och administration i framtiden (Ds 1992:38) före-

slogs att Domstolsverket skulle avvecklas och dess uppgifter fördelas mellan

Regeringskansliet, ett centralt stabsorgan och domstolarna. Efter remisskritik

fullföljdes inte förslaget (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 26).

Hösten 1999 behandlade utskottet några motionsyrkanden liknande de nu

aktuella. Utskottet anförde då att de ovan redovisade uttalandena av utskottet

rörande förhållandet mellan domstolarna och Domstolsverket alltjämt var

giltiga. Av dessa följer att Domstolsverkets verksamhet inte i något hänseen-

de får inkräkta på domstolarnas självständighet i deras rättstillämpande och

dömande verksamhet. Domstolsverkets uppgift är i stället att tillhandahålla

kvalificerad service åt domstolarna i administrativa frågor. Visserligen bör

Domstolsverket eftersträva att domstolsorganisationen är effektiv, men ut-

skottet ville understryka att strävan efter effektivitet inte får gå ut över rä

säkerheten. Enligt utskottets uppfattning kom det nu redovisade synsättet

också väl till uttryck i Domstolsverkets instruktion. Mot denna bakgrund

ansåg utskottet inte att det fanns skäl för att nu tillsätta en utredning om

Domstolsverkets ställning i förhållande till domstolarna (bet. 1999/

2000:JuU1 s. 52 f).

I Danmark har man enligt inhämtade uppgifter inrättat en domsstyrelse

som lyder under riksdagen. I domsstyrelsen sitter endast domare, inga lek-

män.

Frågan om Domstolsverkets ställning i förhållande till domstolarna är inte

närmare berörd i skrivelsen. I denna framhålls dock att en reform av dom-

stolarnas organisation bör ske stegvis och ta hänsyn till varje regions speci-

ella förutsättningar. Utredningsarbetet bör enligt regeringen bedrivas av

Domstolsverket i nära samarbete med domstolarna.

I budgetpropositionen för år 1999 anfördes att Domstolsverket skall ha en

både stödjande och drivande roll och att reformarbetet skall bedrivas i nära

samverkan med domstolarna och domstolspersonalen (prop. 1998/99:1

utg.omr. 4 avsnitt 6.4.2).

Den 1 januari 1999 genomfördes en omorganisation av verket för att an-

passa detta till de nya uppgifterna. En utvecklingsgrupp har bildats och knu-

tits till verkets utvecklingsenhet. Gruppen, som består av personer med bred

kunskap om och erfarenhet av domstolsverksamhet, skall huvudsakligen

arbeta med förändringsarbetet ute på domstolarna. I dialog med domstolarna

skall projekt utvecklas som syftar till att förbättra verksamheten (prop.

1999/2000:1 utg.omr. 4 avsnitt 6.5.1).

Utskottet har som framgår av det föregående i princip inga invändningar

mot de reformtankar som regeringen presenterar i skrivelsen. Att Dom-

stolsverket medverkat i arbetet ser utskottet som naturligt. Utskottet ser

därför ingen anledning till kritik mot regeringen för att den låtit Dom-

stolsverket inta en framskjuten roll i förändringsarbetet.

Frågan om Domstolsverkets ställning har enligt utskottets mening inte

kommit i något annat läge sedan riksdagen senast uttalade sig i ämnet. Ut-

skottet är alltså inte berett att nu föreslå någon utredning om verkets ställ-

ning. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju27 och Ju30 i här

aktuella delar.

Övrigt

Inskrivnings- och bouppteckningsverksamheten

Ärenden om inregistrering av bouppteckningar och om fastställande av arvs-

skatt handläggs enligt gällande regler vid tingsrätterna. Ärvdabalksutred-

ningen föreslog i sitt delbetänkande Bouppteckningar och arvsskatt (SOU

1996:160) att tingsrätternas befattning med bouppteckningar i princip helt

borde upphöra och att skattemyndigheterna såväl skulle registrera dödsbo-

anmälningar och bouppteckningar som fatta beslut om arvsskatt.

I budgetpropositionen anförde regeringen att den delar bedömningen i be-

tänkandet att det finns stora effektivitetsvinster för det allmänna om verk-

samheten samlas vid skattemyndigheterna, som är det allmännas specialister

på beskattning. Regeringen anförde vidare följande. Betydande förenklingar

och effektiviseringar av bouppteckningsverksamheten har större möjlighet att

slå igenom vid en överföring till skattemyndigheterna, bl.a. genom att arbetet

med bouppteckningarna kommer att datoriseras. En överföring från tingsrät-

terna innebär att arbetet där i än högre grad kan renodlas till den dömande

verksamheten. De som i huvudsak handlägger ärendena vid domstol är dom-

stolssekreterare och tingsnotarier. Den kompetens som dessa besitter kan,

enligt regeringen, överföras till skattemyndigheterna genom överförande av

domstolssekreterare från tingsrätterna till skattemyndigheterna och genom

inrättande av särskilda kombinationstjänster mellan skattemyndighet och

domstol för notarier. De årliga besparingarna av en överföring av bouppteck-

ningsverksamheten till skattemyndigheterna beräknas uppgå till omkring 30

miljoner kronor. Vid en samlad bedömning anser regeringen att bouppteck-

ningsverksamheten har betydligt större möjligheter att utvecklas och effekti-

viseras inom skatteförvaltningen. Regeringen föreslog därför att skatteför-

valtningen i framtiden skall svara för bouppteckningsverksamheten (prop.

1999/2000:1 utg.omr. 4 avsnitt 6.5.2).

Vid behandlingen av budgetpropositionen instämde utskottet i regeringens

uppfattning att en överföring av bouppteckningsverksamheten från tingsrät-

terna till skattemyndigheterna torde medföra betydande effektivitetsvinster.

Vidare ville utskottet peka på att såväl arvsskatt som gåvoskatt tas ut med

stöd av lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt och att de regionala

skattemyndigheterna numera är beskattningsmyndigheter vid uttagande av

gåvoskatt. De har således redan i dag viss erfarenhet av den tillämpliga skat-

telagstiftningen. Samtidigt ville utskottet understryka att beslut om faststäl-

lande av arvsskatt kan innefatta komplicerade civilrättsliga bedömningar, och

utskottet utgick från att regeringen i sitt arbete med den kommande organi-

sationen noga beaktar att skattemyndigheterna har erforderlig kompetens

även i detta hänseende. Utskottet tillstyrkte med det anförda regeringens

principförslag (bet. 1999/2000:JuU1 s. 59 f).

Inskrivningsmyndigheterna är självständiga myndigheter som numera är

knutna till tingsrätterna på sju orter. Tidigare fanns 91 inskrivningsmyndig-

heter knutna till tingsrätterna. Bakgrunden till förändringen är följande.

Domstolsverket utarbetade på regeringens uppdrag i samarbete med Lant-

mäteriverket rapporten Inskrivningsverksamhetens framtida organisation

(DV rapport 1997:5). I rapporten föreslogs att inskrivningsverksamheten den

1 januari 2001 skulle flyttas från de allmänna domstolarna och knytas till

lantmäterimyndigheterna. Rapporten har remissbehandlats.

I budgetpropositionen för år 2000 anförde regeringen i denna del att de

nuvarande inskrivningsmyndigheterna fungerar väl och erbjuder medborgar-

na en god service i såväl inskrivningsfrågor som juridiska frågor med viss

anknytning till inskrivningsärenden. Den genomförda datoriseringen av

inskrivningsmyndigheterna och en allmän effektivisering av verksamheten

har emellertid inneburit att det vid de allra flesta tingsrätterna inte finns

arbetsunderlag för mer än en årsarbetskraft vid inskrivningsmyndigheten. En

så liten organisation är sårbar och inte tillräckligt kostnadseffektiv. Beräk-

ningar av ärendemängder vid några av de större tingsrätterna ger vid handen

att verksamheten i större enheter kan effektiviseras ytterligare. Merparten av

arbetet vid inskrivningsmyndigheterna utförs av domstolssekreterare och om

det uppkommer frågor som kräver juridisk sakkunskap bistår i första hand

tingsnotarier och i undantagsfall domare med dessa kunskaper.

När det gällde frågan om vid hur många tingsrätter inskrivningsverksamhet

bör bedrivas, framhöll regeringen att om en inskrivningsmyndighet placeras i

varje hovrättsområde, får man myndigheter med 15-30 anställda. En sådan

organisation har goda förutsättningar att bli en stimulerande arbetsplats för

de anställda och att vara en uthållig och kostnadseffektiv organisation för den

framtida verksamheten (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 4 avsnitt 6.5.2).

Utskottet delade regeringens uppfattning att inskrivningsverksamheten

måste vara både uthållig och kostnadseffektiv. Förändringar av den nuvaran-

de organisationen är därför, anförde utskottet, nödvändiga. Enligt utskottets

uppfattning tillgodosåg regeringens förslag önskemålet om uthållighet och

kostnadseffektivitet samtidigt som kompetensen i den nuvarande organisa-

tionen togs till vara. Utskottet ansåg att koncentrationen av inskrivningsverk-

samheten till sju tingsrätter - eller således två inskrivningsmyndigheter vid

tingsrätter under Svea hovrätt och en i vart och ett av de övriga hovrättsom-

rådena - var väl avvägd. Med det anförda tillstyrkte utskottet regeringens

förslag (bet. 1999/2000:JuU1 s. 57 f).

I motion Ju30 (kd) hävdas nu att riksdagen bör riva upp dessa beslut.

Utskottet konstaterar att frågan om sidoverksamheterna inte kommit i nå-

got annat läge sedan frågan prövades av riksdagen i höstas. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motion Ju30 i denna del.

Ersättning till nämndemän

I motion Ju30 (kd) begärs att hemarbetande nämndemän skall erhålla ersätt-

ning för barnomsorgskostnader.

Bestämmelser om ersättning till nämndemän och jurymän har meddelats i

förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra

uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Av 2 § i förordningen framgår

att nämndemän i tingsrätter, länsrätter, hovrätter och kammarrätter samt

jurymän i tryckfrihetsmål erhåller ett arvode för sammanträde om 300 kr per

dag. Härutöver gäller enligt 2 a § i förordningen att en nämndeman eller

juryman, som förlorar inkomst på grund av sitt uppdrag, för varje dag som

han har rätt till arvode för sammanträde också har rätt till ersättning för in-

komstförlusten till den del denna inte täcks av arvodet. Tidigare gällde att

inkomstförlust kunde ersättas med ett tilläggsbelopp som tillsammans med

arvodet fick uppgå till högst 1 000 kr per dag; denna begränsning har alltså

tagits bort med verkan från den 1 januari 1999.

Arvodena beräknas sålunda utan hänsyn till sammanträdestidens längd,

och någon ersättning för barnomsorgskostnader utgår ej. Inte heller gottgörs

nämndemannens arbete med annat än ersättning för förlorad inkomst i den

mån denna går utöver arvodets belopp.

Utskottet har tidigare vid åtskilliga tillfällen behandlat frågor om ersättning

till nämndemännen (se senast bet. 1999/2000:JuU1 s. 61 f).

Utskottet har tidigare ansett att en höjning av ersättningen till nämndemän

och jurymän vore önskvärd. Att full ersättning för inkomstförlust numera

utgår är därför glädjande. Det saknas anledning för utskottet att nu ta initiat

till ytterligare höjningar, t.ex. av arvodet. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion Ju30 i denna del.

Telefon- och videokonferens

I motion Ju30 (kd) motsätter sig motionärerna en utvidgad möjlighet att

använda telefon- och videokonferens. Motionärerna anser att en utvidgning

skulle strida mot omedelbarhetsprincipen.

Regeringen tillkallade den 1 juli 1999 en särskild utredare med uppgift att

utreda processen i allmän domstol (dir. 1999:62). Den särskilde utredaren

skall undersöka hur rättegången i tvistemål och brottmål med bibehållen

rättssäkerhet kan förbättras. Utredaren skall särskilt uppmärksamma frågor

om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i förfarandet samt frågor om

bevisning.

Enligt direktiven skall utredaren undersöka hur muntlighet och skriftlighet

bör vägas mot varandra i de allmänna domstolarnas behandling av brottmål

och tvistemål för att processen med bibehållna rättssäkerhetskrav skall vara

så effektiv som möjligt. Utredaren skall särskilt uppmärksamma frågor om

huruvida muntligheten i avgörandeskedet bör begränsas på ett eller annat sätt

och avgörandet i målet alltså kunna grundas på annat än vad som förekommit

vid en huvudförhandling. Utredaren skall vidare bl.a. se över användningen

av telefon- och videokonferens i rättegång.

Utredningen skall redovisa sitt uppdrag före utgången av år 2001.

Våren 1999 tillstyrkte utskottet ett regeringsförslag om försöksverksamhet

med videoteknik i rättegång (bet. 1998/99:JuU23). Verksamheten regleras i

en särskild lag vars giltighet sträcker sig till utgången av år 2001. Utskottet

uttalade bl.a. att det fann det naturligt att domstolarna utnyttjar informa-

tionsteknikens landvinningar i den utsträckning det är förenligt med rättssä-

kerhetens krav.

Utskottet vidhåller den positiva grundinställning till användning av mo-

dern teknik som utskottet gav uttryck för förra våren. I avvaktan på resultatet

av den pågående försöksverksamheten och den nämnda utredningen är ut-

skottet inte berett att inta någon annan ståndpunkt. Motion Ju30 i denna del

avstyrks.

Delgivningsförfarandet

I motion Ju30 (kd) begärs en privatisering av delgivningsförfarandet i syfte

att minska antalet inställda huvudförhandlingar.

Det finns inte något lagligt hinder för domstolar eller andra myndigheter

att använda sig av privata delgivningsalternativ. För ett intyg från en person

som är anställd i ett sådant företag gäller emellertid de vanliga reglerna om

fri bevisprövning. Detta skall jämföras med att intyg från en av polismyndig-

het förordnad stämningsman, enligt 24 § delgivningslagen (1970:428), skall

gälla som fullt bevis om att delgivning skett på det sätt som anges i intyget.

Sistnämnda särställning i bevishänseende gäller också för intyg från vissa

befattningshavare inom rättsväsendet.

Domstolsverkets arbetsgrupp för processrättsliga frågor har tagit upp frå-

gor om delgivning i promemorian Inställda huvudförhandlingar - Förslag till

åtgärder. I promemorian redovisas exekutionsväsendets erfarenheter av pri-

vata delgivningsföretag. Det konstateras att dessa är mycket goda, företagen

arbetar seriöst och ger snabba och bra redovisningar av de uppdrag de får till

en lägre kostnad än om polisens delgivningsverksamhet skulle ha anlitats.

Dessutom utsätts polisen för konkurrens, samtidigt som den avlastas en

mängd ärenden, vilket synes resultera i en kvalitetshöjning i dess delgiv-

ningsverksamhet.

Arbetsgruppen anför att vid de domstolar där det finns ett behov av en ef-

fektivisering av verksamheten i fråga om stämningsmannadelgivning finns

det all anledning att undersöka möjligheterna att träffa avtal lokalt med pri-

vata delgivningsföretag.

Promemorian har nyligen remissbehandlats, och regeringen planerar en

lagrådsremiss i slutet av året.

Hösten 1997 avstyrkte utskottet ett yrkande liknande det nu aktuella. Ut-

skottet hänvisade då till att frågan om utvidgad behörighet att utföra stäm-

ningsmannadelgivning hade behandlats i en rapport från Riksrevisionsverket,

och att rapporten hade överlämnats till regeringen (bet. 1997/98:JuU1 s. 46

f). Härefter har frågan om åtgärder mot inställda huvudförhandlingar be-

handlats av utskottet flera gånger, senast i betänkande 1999/2000:JuU4 s. 24

f.

Utskottet håller i och för sig med motionärerna om att det kan behövas åt-

gärder för att minska antalet inställda huvudförhandlingar. Det är därför

glädjande att arbetet nu kommit en bit på väg. Utskottet är emellertid i rå-

dande beredningsläge inte berett att uttala sig i frågan om en vidgad använd-

ning av privata delgivningsalternativ är rätt väg att gå. Beredningsarbetet bör

avvaktas. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju30 i denna del.

Ändringar i lagen om skiljeförfarande

Den 22 mars 2000 beslutade riksdagen om en ändring i lagen (1999:116) om

skiljeförfarande (prop. 1999/2000:26, JuU10, rskr. 151). Avsikten var att

åstadkomma en ändring i 35 § i nämnda lag. Utskottet har uppmärksammats

på att ingressen i ändringslagen felaktigt kom att ta upp 34 §. I detta ärende

lägger utskottet därför fram ett förslag om rättelse av ingressen. Utskottets

lagförslag finns i en bilaga till betänkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande formen för riksdagens medverkan

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju31,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande lokal förankring

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju28 yrkande 1,

1999/2000:Ju32 yrkande 1 och 1999/2000:Ju34 yrkande 1,

res. 2 (c)

3. beträffande lagreglering av domkretsindelningen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju27 yrkande 2,

1999/2000:Ju28 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Ju30 yrkande 1 sam

1999/2000:Ju32 yrkande 3,

res. 3 (m, kd, c, fp)

4. beträffande regionala projekt

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju26, 1999/2000:Ju32

yrkande 2, 1999/2000:Ju33 och 1999/2000:Ju34 yrkande 2,

5. beträffande sammanslagning av allmänna domstolar och

allmänna förvaltningsdomstolar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju27 yrkande 3 samt

1999/2000:Ju30 yrkandena 2 och 5,

res. 4 (m, kd, fp)

6. beträffande handelsrätter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju30 yrkande 6,

res. 5 (kd)

7. beträffande notariemeritering

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju28 yrkande 4 och

1999/2000:Ju29,

res. 6 (c)

res. 7 (mp)

8. beträffande Domstolsverkets ställning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju27 yrkande 1 och

1999/2000:Ju30 yrkande 9,

res. 8 (m, kd, c, fp)

9. beträffande inskrivnings- och bouppteckningsverksamhe-

ten

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju30 yrkande 3,

res. 9 (kd)

10. beträffande ersättning till nämndemän

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju30 yrkande 4,

res. 10 (kd)

11. beträffande telefon- och videokonferens

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju30 yrkande 7,

res. 11 (kd)

12. beträffande delgivningsförfarandet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju30 yrkande 8,

res. 12 (m, kd)

13. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1999/2000:106 till hand-

lingarna,

14. beträffande lagen om skiljeförfarande

att riksdagen antar utskottets i bilaga intagna förslag till lag om änd-

ring i lagen (2000:180) om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfa-

rande.

Stockholm den 30 maj 2000

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar

Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Ann-Marie Fagerström (s), Maud

Ekendahl (m), Morgan Johansson (s), Yvonne

Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin

(c), Siw Persson (fp), Göran Norlander (s) och Sture

Arnesson (v).

Reservationer

1. Formen för riksdagens medverkan (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin

(c) och Siw Persson (fp) anför:

Fria och självständiga domstolar är ett nödvändigt inslag i en demokratisk

rättsstat. Domstolarna har och bör även i fortsättningen ha en stark konstitu-

tionell ställning. Också den europeiska rättstraditionen - såsom den kommer

till uttryck i bl.a. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna - krä-

ver oavhängiga och opartiska domstolar.

Mot denna bakgrund känner vi en viss tveksamhet inför en del av de reso-

nemang som regeringen för i skrivelsen. Intresset av en samverkan mellan

domstolsväsendet och de övriga myndigheterna inom rättsväsendet får själv-

klart inte drivas så långt att regeringsformens regler inte längre respekteras.

Trots det sagda delar vi regeringens uppfattning att det finns behov av att

reformera domstolsväsendet för att detta skall kunna möta framtidens krav i

ett antal avseenden. Det är då viktigt att regeringen inför riksdagen på ett me

genomarbetat sätt redovisar sina analyser, överväganden, riktlinjer och prin-

ciper samt förslag om domstolsväsendets reformering. Även för domstolsvä-

sendets personal är detta av största vikt för att säkerställa deras viktiga eng

gemang och delaktighet. Vi anser det inte tillfredsställande att riksdagen

endast presenteras en skrivelse och därutöver informeras i budgetsamman-

hang. Vi vill också påpeka att ett noggrannare beredningsförfarande bör

kunna leda till att en mer enhetlig linje i reformarbetet kan presenteras. Det

nu valda tillvägagångssättet kan ge intryck av att arbetet inte bedrivs utifrån

några principiella utgångspunkter.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en proposition med

en samlad redovisning och förslag i dessa frågor.

Några ytterligare organisatoriska förändringar av betydelse bör inte ske

förrän riksdagen haft möjlighet att ta ställning till principerna för en ny dom

stolsorganisation.

Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju31 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande formen för riksdagens medverkan

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju31 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1.

2. Lokal förankring (mom. 2)

Gunnel Wallin (c) anför:

Jag anser att medborgarperspektivet inte fått ett tillräckligt stort utrymme i

regeringens överväganden. Här står medborgarnas krav på tillgänglighet i

förgrunden. Detta innebär i praktiken att alla måste ha någorlunda nära till en

tingsrätt. Med en sådan ordning åstadkommer man också en lokal förankring

i den dömande verksamheten. Medborgarnas förtroende och respekt för

domstolarnas avgöranden ökar med vetskapen om att lokalt verksamma

domare sköter den dömande verksamheten. Detta bör regeringen beakta i det

fortsatta reformarbetet.

Det anförda innebär att jag tillstyrker motionerna Ju28, Ju32 och Ju34 i nu

behandlade delar.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lokal förankring

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju28 yrkande

1, 1999/2000:Ju32 yrkande 1 och 1999/2000:Ju34 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2.

3. Lagreglering av domkretsindelningen (mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin

(c) och Siw Persson (fp) anför:

Vi anser att förändringar i domstolsorganisationen bör ha en bred politisk

förankring. Det är därför lämpligt att den beslutas av riksdagen, som därige-

nom ges en direkt möjlighet att påverka reformarbetet. Domkretsindelningen

bör därför göras i lag. En sådan ordning skulle också ligga mer i linje med

regeringsformens krav på att huvuddragen i domstolsorganisationen skall

anges i lag och de krav som Europakonventionen ställer på att domstolar

skall vara upprättade enligt lag. Över huvud taget skulle en lagreglering bidra

till ett ökat skydd för de enskilda domstolarnas självständighet.

Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett lagför-

slag. I avvaktan på att ett sådant förslag presenteras bör riksdagen besluta at

några organisatoriska förändringar inte bör göras av tingsrättsorganisationen.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lagreglering av domkretsindelningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju27 yrkande

2, 1999/2000:Ju28 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Ju30 yrkande 1

samt 1999/2000:Ju32 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 3.

4. Sammanslagning av allmänna domstolar och allmänna

förvaltningsdomstolar (mom. 5)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Vi anser att en del av det dömande som i dag sker i länsrätterna bör kunna

flyttas över till tingsrätterna. De mindre tingsrätterna skulle därigenom er-

hålla ett större målunderlag, något som i enlighet med huvuddragen i rege-

ringens skrivelse också skulle kunna leda till en specialisering. Totalt sett

skulle en sådan ordning kunna innebära att fler domstolar bevaras, vilket

också skulle gagna den lokala förankringen i rättskipningen.

På längre sikt bör de båda domstolsslagen helt slås ihop. Som vi ser det

skulle en sådan ordning medverka till att domstolsväsendet uppfattas mer

enhetligt. Även ur personalsynpunkt finns det skäl att överväga en sådan

förändring.

Det bör ankomma på regeringen att beakta det anförda inom ramen för det

fortsatta reformarbetet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sammanslagning av allmänna domstolar och allmän-

na förvaltningsdomstolar

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju27 yrkande 3

och 1999/2000:Ju30 yrkandena 2 och 5 som sin mening ger regering-

en till känna vad som anförts i reservation 4.

5. Handelsrätter (mom. 6)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Enligt vår mening bör det övervägas om de allmänna domstolarna bör

kompletteras med särskilda handelsrätter efter danskt mönster. Dessa han-

delsrätter skulle finnas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Sundsvall

och Umeå och handlägga större näringsrättsliga mål samt mål om ekobrott av

större betydelse. Genom att inrätta specialiserade handelsdomstolar skulle

man också motverka den utarmning av domstolarnas civilrättsliga kompetens

som följer av att näringslivstvister ofta avgörs genom skiljeförfarande. Den

specialisering som följer av de reformer som regeringen aviserar i skrivelsen

räcker enligt vår uppfattning inte.

Regeringen bör få i uppdrag att tillsätta en utredning med den inriktning vi

nu förordat.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande handelsrätter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju30 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation

5.

6. Notariemeritering (mom. 7)

Gunnel Wallin (c) anför:

Det är allmänt omvittnat att kraven för antagning till notarietjänstgöring

skapar en utbredd betygshets bland de juris studerande. Detta har sin bak-

grund i att det nuvarande antagningssystemet enbart bygger på betygen från

utbildningen. Betygshetsen leder till psykisk och fysisk ohälsa.

En lösning på problemen skulle kunna vara att ändra på antagningskraven

till notarietjänstgöringen. Förslag med denna inriktning har också presente-

rats. Eftersom problemen varit kända länge bör riksdagen nu uttala sig i

ämnet. Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt initiera en översyn av

antagningskraven för notarietjänstgöring.

Jag ställer mig alltså bakom motion Ju28 i denna del. Motion Ju29 bör inte

föranleda någon åtgärd.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande notariemeritering

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju28 yrkande 4 och

med avslag på motion 1999/2000:Ju29 som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts i reservation 6.

7. Notariemeritering (mom. 7)

Kia Andreasson (mp) anför:

Det är allmänt omvittnat att kraven för antagning till notarietjänstgöring

skapar en utbredd betygshets bland de juris studerande. Eftersom bara knappt

en tredjedel av dessa får en notarieplats, talar åtskilligt för att systemet me

notariemeritering spelat ut sin roll. Vad som bör eftersträvas är ett system

som ger så många juris studerande som möjligt erfarenhet av praktiskt juri-

diskt arbete. En sådan praktikmöjlighet bör inte bara förläggas till den statli

ga sektorn utan även till den privata eftersom också denna drar nytta av den

erfarenhet som de unga juristerna förvärvar under sin praktiktid. Med ett

sådant system bör det nuvarande notariesystemet avskaffas.

Det arbete som notarierna utför i dag bör enligt min mening i framtiden

utföras av fast anställda beredningsjurister. En sådan ordning tillgodoser i

högre grad än nuvarande ordning det intresse som finns av en hög kompetens

i beredningsorganisationen. Det hänger i huvudsak samman med att en fast

anställd kår av beredningsjurister kan antas komma att förvärva en mer gedi-

gen erfarenhet än vad en notarie hinner med under sin relativt sett korta

tjänstgöringstid.

Det bör ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder med anled-

ning av det anförda. Jag tillstyrker alltså motion Ju29 och avstyrker motion

Ju28 i denna del.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande notariemeritering

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju29 och med av-

slag på motion 1999/2000:Ju28 yrkande 4 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad som anförts i reservation 7.

8. Domstolsverkets ställning (mom. 8)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin

(c) och Siw Persson (fp) anför:

Vi anser att den centrala domstolsadministrationen inte bör utformas på ett

sätt som riskerar att äventyra intresset av ett oberoende domstolsväsende.

Den nuvarande konstruktionen ger regeringen ett starkt grepp om domstols-

organisationen. Här tänker vi bl.a. på att regeringen utser generaldirektören

och på att förordnandet är tidsbegränsat. Vidare kan Domstolsverket genom

fördelningen av domstolsväsendets anslag styra reformarbetet.

Det finns därför skäl att överväga en annan ordning. Med ett självständigt

serviceorgan skulle också domstolarnas självständighet kunna garanteras. I

sammanhanget vill vi som ett alternativ peka på det danska systemet med en

myndighet som i stället ligger under riksdagen och vars verksamhet regleras i

lag.

Som ett exempel på att Domstolsverkets nuvarande ställning inte är ac-

ceptabel kan just det nu presenterade förändringsarbetet tas. Det är mot den

bakgrunden vi valt att reservera oss under moment 1 i utskottets hemställan.

Den roll som Domstolsverket har i det nu aktuella reformarbetet framstår

som mindre väl förenlig med den grundläggande uppgiften för verket - att

vara en servicemyndighet. En inte oväsentlig del av verkets resurser synes bli

använd för att ta fram underlag för en reformering av domstolsväsendet.

Detta må vara en angelägen uppgift men ingenting för Domstolsverket. An-

litande av utomstående för att ta fram detta underlag hade varit ägnat att öka

tilltron till de slutsatser som presenteras.

Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att utreda frågan om Domstolsver-

kets ställning och funktion i förhållande till domstolarna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande Domstolsverkets ställning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju27 yrkande 1

och 1999/2000:Ju30 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 8.

9. Inskrivnings- och bouppteckningsverksamheten (mom. 9)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Vi motsätter oss alltjämt den förändring av inskrivnings- och bouppteck-

ningsverksamheten som riksdagen beslutade om i höstas. Verksamheten

sköts i dag på kvalificerat och kompetent sätt med en hög grad av tillgäng-

lighet. I synnerhet det sistnämnda bidrar till en hög tilltro till domstolarnas

rättskipande verksamhet.

Just det faktum att besluten i de aktuella typerna av ärenden fattas av en

domstol har också ett särskilt värde. Detta bidrar enligt vår bedömning till at

benägenheten att acceptera avgörandena ökar.

Vi anser därför att regeringen bör avbryta det arbete som pågår i fråga om

inskrivnings- och bouppteckningsverksamheten.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande inskrivnings- och bouppteckningsverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju30 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation

9.

10. Ersättning till nämndemän (mom. 10)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Vi anser att det kan ifrågasättas om inte nuvarande regler om nämndemäns

och jurymäns villkor och ersättning motverkar den i lag uppställda målsätt-

ningen att nämndemannakåren skall ha en allsidig sammansättning med

hänsyn till ålder, kön och yrke. Det är i och för sig tillfredsställande att be

loppsgränsen för ersättning för inkomstförlust tagits bort. Vi anser dock att

man inte kan nöja sig med detta utan att ersättningen även bör omfatta barn-

omsorgskostnader för hemarbetande nämndemän.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande ersättning till nämndemän

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju30 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation

10.

11. Telefon- och videokonferens (mom. 11)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Vi anser att processen i allmän domstol alltjämt bör bygga på principerna om

omedelbarhet, muntlighet och koncentration. Här ser vi en risk med den

strävan som finns att utnyttja den tekniska utvecklingen för att effektivisera

domstolsförfarandet. Nuvarande regler får anses inbegripa de möjligheter

som lämpligen bör förekomma. Någon utvidgad användning av telefon- och

videokonferens bör således inte komma till stånd. Som en följd härav bör

direktiven till den utredning som majoriteten hänvisat till skrivas om. Det får

ankomma på regeringen att vidta åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande telefon- och videokonferens

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju30 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation

11.

12. Delgivningsförfarandet (mom. 12)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att det behövs åtgärder för att begränsa antalet inställda huvudför-

handlingar. Problemen bör inte lösas på sätt som innebär avkall på grundläg-

gande processuella principer. I stället bör delgivningsrutinerna göras effekti-

vare. Ett sätt att åstadkomma detta skulle kunna vara att underlätta för dom-

stolarna att använda privata delgivningsalternativ. Med ett system med auk-

toriserade stämningsmän skulle det vara möjligt att låta reglerna om legalt

bevisvärde gälla också för dessa.

Det bör ankomma på regeringen att överväga frågan och återkomma till

riksdagen med ett lagförslag.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande delgivningsförfarandet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju30 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation

12.

Särskilt yttrande

Regionala projekt (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe

Johnsson (m) anför:

Som framgår av reservation 1 anser vi att det reformarbete som nu

sker i domstolsväsendet borde ha föregåtts av en proposition till

riksdagen. I avvaktan på en sådan bör som anförts i reservationen inga

förändringar ske. Vi har därför valt att inte reservera oss även under

detta moment i utskottets hemställan.

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:180) om ändring i lagen

(1999:116) om skiljeförfarande

Härigenom föreskrivs att i ingressen till lagen (2000:180) om ändring

i lagen (1999:116) om skiljeförfarande "34 §" skall bytas ut mot "35

§".