Bet. 1999/2000:JuU5

Justitieutskottets betänkande

1999/2000:JUU05

Ekonomisk brottslighet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

JuU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

årliga skrivelse om den ekonomiska brottsligheten,

en med anledning av skrivelsen väckt motion samt

yrkanden ur sex motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1999. Utskottet, som avstyrker bifall

till samtliga motionsyrkanden, föreslår att

regeringens skrivelse läggs till handlingarna.

I ärendet föreligger sju reservationer, varav två

(m, kd, fp) och fem (m, fp).

Skrivelsen

Regeringen (Justitiedepartementet) har i skrivelse

1999/2000:22 lämnat sin årliga rapport till

riksdagen om läget i fråga om den ekonomiska

brottsligheten.

Motionerna

Motion väckt med anledning av skrivelsen

1999/2000:Ju3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kampen mot den

ekonomiska brottsligheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

åklagarorganisationen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

Ekobrottsmyndigheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

skattebrottsenheterna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

miljösanktionsavgifter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillsynsavgifter.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Ju301 av Bengt Silfverstrand och Anders

Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en kartläggning av åklagarmyndigheternas resurser

och kompetens i syfte att stävja ekonomisk

brottslighet.

1999/2000:Ju302 av Christel Anderberg (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbildning på

ekobrottsområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en förstärkning av

Ekorådets roll.

1999/2000:Ju727 av Sylvia Lindgren och Anita

Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder och initiativ för att

ytterligare förstärka insatserna mot ekonomisk

brottslighet.

1999/2000:Ju729 av Bengt Silfverstrand och Anders

Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder mot ekonomisk brottslighet.

1999/2000:Ju805 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om metoderna för att

bekämpa ekonomisk brottslighet.

1999/2000:Ju812 av Ulla Wester och Kaj Larsson (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring i lagstiftningen att

åklagaren ges moderna instrument för att "frysa"

tillgångar interimistiskt vid grov ekonomisk

brottslighet.

Utskottet

Bakgrund

I april 1995 beslutade regeringen om en samlad

strategi mot den ekonomiska brottsligheten.

Strategin redovisades för riksdagen i skrivelse

1994/95:217. Riksdagen hade ingenting att erinra mot

den framlagda strategin (bet. 1994/95:JuU25, rskr.

412).

I strategin slås fast som ett övergripande mål att

påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten genom

åtgärder som innebär en kraftig förstärkning av

samhällets samlade insatser mot sådan kriminalitet.

Åtgärder skall vidtas som innebär en effektivisering

när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och

lagföra ekonomisk brottslighet. En ökad tonvikt

skall läggas vid det förebyggande arbetet. I detta

ligger bl.a. att kontrollen skall effektiviseras och

att myndigheterna skall utveckla ett

problemorienterat arbetssätt.

Kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall vara

en prioriterad verksamhet för myndigheterna.

Särskild vikt skall läggas vid att samordna

myndigheternas prioriteringar och att utveckla deras

samarbete. Vidare skall myndigheternas kompetens i

fråga om ekonomisk brottslighet höjas.

En annan huvudpunkt i strategin är att näringslivet

måste ta ett ökat ansvar i kampen mot den ekonomiska

brottsligheten, bl.a. genom att utveckla affärs-etik

och kontroll.

För att genomföra dessa mål redovisades i strategin

ett brett åtgärdsprogram. Detta omfattar bl.a.

förstärkt skattekontroll och förenklad

skattelagstiftning, förbättrad myndighetsstruktur,

gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna,

affärsetik och internkontroll inom näringslivet,

snabbare utredning och process, förbättrad

lagstiftning om bolagsstyrelser m.m., sanering av

utsatta branscher, effektivare lagstiftning om

penningtvätt, effektivare sanktionsregler, aktivt

internationellt arbete bl.a. inom EU, ökad

forskning, information till allmänheten samt

effektivare styrning och uppföljning av

myndigheternas verksamhet.

I syfte att underlätta arbetet inrättades i

december 1994 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet.

Arbetsgruppen, som kallas regeringens

ekobrottsberedning, består av tjänstemän från

Justitiedepartementet, Finansdepartementet,

Näringsdepartementet och Miljödepartementet. En

chefstjänsteman vid Justitiedepartementet är

ordförande.

Regeringen redovisar varje år läget beträffande den

ekonomiska brottsligheten i en skrivelse till

riksdagen. Tidigare skrivelser har lämnats till

riksdagen i oktober 1996, 1997 respektive 1998 (skr.

1996/97:49, bet. JuU6, rskr. 149, skr. 1997/98:38,

bet. JuU8, rskr. 144 och skr. 1998/99:25, bet. JuU9,

rskr. 178).

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen innehåller regeringens årliga rapport

till riksdagen om läget beträffande den ekonomiska

brottsligheten.

I skrivelsen redovisas översiktligt de åtgärder som

vidtagits sedan föregående lägesrapport i oktober

1998 inom ramen för regeringens strategi för samlade

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Till de åtgärder som behandlas hör uppbyggnaden och

utvecklingen av den nya myndighetsstrukturen,

däribland en ny organisation för bekämpning av

miljöbrott, utvecklingen av den internationella

ekobrottsbekämpningen, forskning om ekonomisk

brottslighet och brottsförebyggande arbete.

Vidare redovisas lagstiftningsarbete och andra

åtgärder rörande bl.a. olagliga oljeutsläpp,

sekretess, penningtvätt, näringsförbud, handel med

elektroniska pengar, insiderhandel, taxitrafik,

bulvanförhållanden och handel med skalbolag.

Överväganden

Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

I motionerna Ju727 (s), Ju729 (s), Ju805 (kd) och

Ju812 (s) begärs att ytterligare åtgärder vidtas i

bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Bland

annat begärs att möjligheter att använda buggning

skall införas samt att möjligheterna att använda

hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

skall utvidgas. Vidare begärs en ny lagreglering som

gör det möjligt för åklagare att interimistiskt

frysa tillgångar. Ytterligare åtgärder begärs också

för att komma åt ekonomisk brottslighet inom vissa

branscher, den s.k. karusellhandeln

(gränsöverskridande handel i syfte att undandra

mervärdesskatt) och handeln med skalbolag.

Inom Regeringskansliet och hos olika myndigheter

pågår arbete för att utveckla ytterligare åtgärder

mot den ekonomiska brottsligheten. Bland annat pågår

följande lagstiftningsarbete och projekt.

Frågan om möjligheterna att använda buggning,

hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning

behandlas i Buggningsutredningens betänkande Om

buggning och andra hemliga tvångsmedel (SOU

1998:46).

Buggningsutredningen föreslår bl.a. att buggning

införs som ett nytt straffprocessuellt tvångsmedel.

Åtgärden skall enligt förslaget få användas vid

förundersökning angående brott som har ett

minimistraff på fyra års fängelse, grovt

narkotikabrott och grov varusmuggling avseende

narkotika samt vid försök, förberedelse eller

stämpling till nu nämnda brott. För att buggning

skall få användas krävs enligt förslaget vidare att

någon är skäligen misstänkt för brottet, att

åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen och

att skälen för åtgärden uppväger det intrång eller

men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte

eller något annat motstående intresse.

Buggningsutredningen föreslår vidare att

möjligheterna att använda hemlig teleavlyssning och

hemlig teleövervakning utökas. Bland annat föreslås

att tillämpningsområdet för åtgärderna vidgas samt

att åklagaren skall ges en interimistisk

beslutsrätt.

Buggningsutredningens betänkande bereds för

närvarande inom Justitiedepartementet. Enligt vad

utskottet inhämtat kommer en proposition att lämnas

under våren år 2000.

I fråga om införandet av en möjlighet att frysa

tillgångar, dvs. att tillfälligt stoppa eller

senarelägga en transaktion, lämnades ett förslag

härom i Penningtvättutredningens betänkande

Bekämpande av penningtvätt (SOU 1997:36). Enligt

förslaget skulle det vara möjligt att under högst

två dygn dröja med en transaktion som ett företag

finner misstänkt och där uppgifter lämnats till

finanspolisen. Beslut härom skulle enligt förslaget

fattas av åklagare.

Regeringen ansåg att frågan krävde ytterligare

beredning och beslutade att inte behandla den i

samband med beredningen av Penningtvättutredningens

betänkande.

Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen för

avsikt att behandla frågan om möjligheten att införa

ett frysningsinstitut i samband med beredningen av

Förverkandeutredningens betänkande (dir. 1997:48)

som kommer att lämnas till regeringen under januari

månad år 2000.

I Branschsaneringsutredningens slutbetänkande

Branschsanering - och andra metoder mot ekobrott

(SOU 1997:111) som inkom till regeringen i september

1997 presenterades en rad förslag till åtgärder mot

ekonomisk brottslighet inom branscher som är

särskilt utsatta för sådan kriminalitet. Bland annat

lämnades förslag om att införa ett system med

licensavgifter.

Förslagen bereds för närvarande inom

Regeringskansliet och berör flera departement.

I fråga om karusellhandeln har Ekobrottsmyndigheten

för avsikt att särskilt uppmärksamma denna form av

brottslighet under år 2000. Ekobrottsmyndigheten,

skattemyndigheterna, tullen och åklagarväsendet

arbetar för närvarande med att finna lämpliga former

för detta arbete.

Vad gäller skalbolagshandeln har Riksskatteverket

hos regeringen hemställt om ny lagstiftning i

enlighet med en promemoria upprättad av

Skattemyndigheten i Stockholms län. Promemorian har

remissbehandlats. Den och remissvaren bereds för

närvarande inom Finansdepartementet.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det

är viktigt att beivra den ekonomiska brottsligheten.

Utskottet konstaterar att det på olika håll pågår

arbete för att utveckla sådana åtgärder som

aktualiseras genom motionerna. Något uttalande från

riksdagens sida behövs således inte, och den

pågående beredningen bör inte heller föregripas.

Utskottet avstyrker därför motionerna Ju727, Ju729,

Ju805 och Ju812 i här behandlade delar.

Också i motion Ju301 (s) framhålls vikten av att

bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Motionärerna

begär i detta syfte en kartläggning av hur

åklagarväsendets ekobrottsbekämpning fungerar och

vilka resurser som finns för att utreda ekonomiska

brott.

Ekobrottsmyndigheten svarar för

ekobrottsbekämpningen i Stockholms län, Skåne län,

Västra Götalands län, Hallands län och Gotlands län.

Ekobrottsmyndigheten handlägger också mål som rör

kvalificerad ekonomisk brottslighet som har

nationell utbredning eller internationell anknytning

eller som är av principiell natur eller stor

omfattning. I övrigt svarar respektive

åklagarmyndighet för detta arbete.

Ekobrottsmyndigheten svarar under Riksåklagaren för

samordningen av ekobrottsbekämpningen i hela landet.

Inriktningen av åklagarväsendets verksamhet

regleras av regeringen. I vilken grad och på vilka

sätt verksamhetsmålen har uppfyllts skall

återrapporteras till regeringen. Av regleringsbreven

för åklagarväsendet för år 1999 följer bl.a. att

åklagarorganisationen har att till regeringen

rapportera vilka resurser som lagts ned på ärenden

rörande ekonomisk brottslighet (inklusive

miljöbrott) samt vilka åtgärder som vidtagits för

att prioritera sådana ärenden. Vidare följer att

Ekobrottsmyndigheten har att till regeringen inkomma

med uppgifter om bl.a. hur många ärenden som lett

till lagföring, antalet inkomna respektive avslutade

ärenden samt vilka åtgärder som vidtagits för att

utveckla rationella arbetsmetoder och en hög

kompetens. Ekobrottsmyndigheten skall dessutom

inkomma med en årlig rapport om den ekonomiska

brottsligheten, förslag till hur åtgärderna mot den

ekonomiska brottsligheten kan förbättras och vilka

åtgärder som vidtagits för att i samband med andra

myndigheter effektivisera ekobrottsbekämpningen.

Därtill kommer att regeringen varje år beslutar om

myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för åtgärder

mot den ekonomiska brottsligheten. Uppdragen är

gemensamma för ett antal myndigheter, däribland

åklagarorganisationen och Ekobrottsmyndigheten, och

skall återrapporteras till regeringen. Av de

myndighetsgemensamma målen och riktlinjerna för år

1999 följer att insatserna mot den ekonomiska

brottsligheten skall prioriteras av myndigheterna.

Myndigheterna skall därvid bl.a. lägga ökad tonvikt

vid det brottsförebyggande arbetet, utveckla

myndighetssamarbetet samt prioritera kompetens- och

metodutveckling.

Redovisningen av verksamhetsmålen och de åtgärder

som vidtagits i fråga om ekobrottsbekämpningen

lämnas i respektive myndighets årsredovisning. I

denna och i budgetunderlaget för kommande år lämnas

också en redovisning över hur myndighetens resurser

använts och vilka resurser som krävs för det

fortsatta arbetet.

Utskottet konstaterar att arbetet inom

åklagarväsendet med att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten löpande följs upp i budgetarbetet.

Härvid kartläggs också vilka behov av resurser som

finns inom åklagarväsendet. Enligt utskottet finns

det för närvarande inte anledning att tillsätta

någon utredning för en översyn av åklagarväsendets

ekobrottsbekämpning. Motion Ju301 avslås.

I motion Ju3 (m) framhåller motionärerna att det i

och för sig är viktigt att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten, men att detta inte får ske på ett

sådant sätt att beviskraven sänks eller att

respekten för medborgarnas integritet urholkas.

Utskottet har tidigare prövat yrkanden om

integritet kontra en effektiv brottsbekämpning,

senast under våren 1999. Utskottet konstaterade

därvid att utvecklingen av ny teknik inom bl.a. IT-

och teleområdena har skapat nya och effektivare

verktyg för brottsbekämpningen, men att detta också

inneburit att frågor om den personliga integriteten

kommit i fokus. Utskottet påtalade att det på

departementet pågick arbete i ett flertal olika

ärenden med bäring på dessa problem. Bland annat

hänvisade utskottet till beredningen av

Buggningsutredningens betänkande och påtalade att

frågan om förhållandet mellan effektivitet och

integritet i brottsbekämpningen kommer att

analyseras i detta sammanhang. Utskottet nämnde även

att regeringen övervägde att initiera en samlad

analys från integritetssynpunkt av

tvångsmedelslagstiftningen men att frågan om

formerna för en sådan analys fick anstå till dess

att resultaten av de pågående övervägandena förelåg.

Utskottet konstaterade sammanfattningsvis att det

inte syntes föreligga någon egentlig oenighet när

det gäller vikten av att integritetsfrågorna

uppmärksammas i lagstiftningsarbetet och avstyrkte

motionsyrkandet (bet. 1998/99:JuU21 s. 6 f).

Utskottet är liksom tidigare av uppfattningen att

det är viktigt att integritetsfrågorna uppmärksammas

i lagstiftningsarbetet. Det är därför positivt att

regeringen överväger att initiera en samlad analys

av tvångsmedelslagstiftningen från

integritetssynpunkt. Utskottet anser också att det

ur rättssäkerhetssynpunkt är viktigt och nödvändigt

att höga beviskrav upprätthålls. Enligt utskottets

mening är det dock självklart att regeringen beaktar

sådana aspekter i lagstiftningsarbetet. Något

särskilt uttalande är enligt utskottet inte

nödvändigt. Utskottet avstyrker motion Ju3 i denna

del.

Den nya myndighetsstrukturen

Resurser till åklagarväsendet

I motion Ju3 (m) begärs att ytterligare resurser skall anvisas

till åklagarväsendet för att möjliggöra att experter

kan hyras in vid utredning av ekobrott. I motionen

begärs vidare att ytterligare resurser skall anvisas

till Ekobrottsmyndigheten för att fullfölja

uppbyggnaden av och höja kompetensen inom

myndigheten. Även i motion Ju302 (m) framhålls att

kompetensen i fråga om ekobrott måste höjas.

Motionären anser att betydande utbildningsinsatser

måste genomföras i detta syfte.

Frågan om åklagarväsendets resurser har behandlats

helt nyligen av utskottet i budgetbetänkandet för år

2000. Utskottet tillstyrkte därvid regeringens

förslag om att för år 2000 anvisa knappt 695

miljoner kronor till åklagarorganisationen och drygt

250 miljoner kronor till Ekobrottsmyndigheten. För

Ekobrottsmyndighetens del ingår i anslaget

resursförstärkningar för att ge myndigheten

förutsättningar för att fullfölja uppbyggnaden av

myndigheten (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 4 s. 90 f,

bet. JuU1).

Utskottet finner inte anledning att nu föreslå

ytterligare resurser. Motionerna Ju3 och Ju302

avstyrks i nu behandlade delar.

Ekorådet

I motion Ju302 (m) begärs att Ekorådets roll skall

förstärkas.

Ekorådet inrättades den 1 januari 1998 för

samordning av myndigheternas arbete mot den

ekonomiska brottsligheten.

I Ekorådet ingår riksåklagaren (ordförande),

generaldirektören för Ekobrottsmyndigheten,

rikspolischefen, generaltulldirektören,

generaldirektören för BRÅ, generaldirektören för

Finansinspektionen och generaldirektören för

Riksskatteverket. I rådet ingår också företrädare

för Statens jordbruksverk, Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Patent- och

registreringsverket. Ekobrottsmyndigheten är

kanslifunktion för rådet.

Ekorådets verksamhet regleras i förordningen

(1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk

brottslighet. Av förordningen följer att Ekorådet

skall följa utvecklingen av den ekonomiska

brottsligheten i samhället, tidigt uppmärksamma nya

inslag i den ekonomiska brottsligheten, vara forum

för överläggningar som rör samordning av de berörda

myndigheternas verksamhetsplanering inom

ekobrottsområdet, ta initiativ till

myndighetsgemensamma aktioner för att förebygga och

bekämpa den ekonomiska brottsligheten samt analysera

och utvärdera insatserna. Ekorådet har också till

uppgift att behandla den årliga rapport som

Ekobrottsmyndigheten skall lämna till regeringen med

underlag för regeringens myndighetsgemensamma mål

och riktlinjer för ekobrottsbekämpningen.

I sammanhanget bör också nämnas att det i

anslutning till Ekorådet har bildats en arbetsgrupp

med företrädare för samtliga myndigheter som ingår i

rådet. Arbetsgruppen fungerar som ett beredande

organ i förhållande till Ekorådet. Arbetsgruppen har

också initierat projekt som berört två eller flera

av myndigheterna. Vidare har gruppen enligt

regeringen haft en viktig roll i informationsutbytet

mellan myndigheterna, bl.a. har behovet av tidig

information om nya företeelser inom den ekonomiska

brottsligheten, "early warning", kunnat tillgodoses

genom arbetsgruppen.

Utskottet uttalade sig i samband med förra årets

lägesrapport i fråga om den ekonomiska

brottsligheten över ett liknande motionsyrkande.

Utskottet ansåg därvid att det var för tidigt att

uttala sig om hur den nya organisationen och

arbetsformerna i detalj kommer att påverka

ekobrottsbekämpningen. Den fortsatta utvecklingen

borde därför avvaktas (bet. 1998/99:JuU9 s. 4).

Utskottet konstaterar att Ekorådet givits en

central roll i den nya organisationen för

ekobrottsbekämpning. Avgränsningen mellan Ekorådets

och de medverkande myndigheternas verksamhet

framstår enligt utskottet som ändamålsenlig. Det

finns enligt utskottet inte anledning att förorda

några förändringar i Ekorådets uppgifter. Motion

Ju302 avstyrks i här behandlad del.

Skattebrottsenheterna

Sedan den 1 januari 1998 kan skattemyndigheterna i

viss utsträckning handlägga utredningar om ekonomisk

brottslighet (prop. 1997/98:10, bet. SkU10, rskr.

70). Den brottsutredande verksamheten bedrivs vid

särskilda skattebrottsenheter inom

skatteförvaltningen. Dessa skall organisatoriskt

hållas åtskilda från skatteutredningsverksamheten.

Sedan den 1 januari 1999 finns särskilda

skattebrottsenheter inrättade vid samtliga landets

tio regionala skattemyndigheter.

I motion Ju3 (m) framhålls att det bör övervägas om

inte ansvarsfördelningen mellan

skattebrottsenheterna och Ekobrottsmyndigheten kan

göras tydligare.

Omfattningen av skattemyndigheternas

brottsutredande verksamhet framgår av lagen

(1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i

brottsutredningar. Enligt lagen får

skattemyndigheterna bedriva spaning och verksamhet

som består i att samla, bearbeta och analysera

information för att klarlägga om brottslig

verksamhet har utövats eller kan komma att utövas

och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap.

rättegångsbalken. Skattemyndigheterna får vidare

utreda viss brottslighet på egen hand om påföljden

beräknas bli böter och det kan antas att den

misstänkte kommer att erkänna gärningen. När det

gäller förundersökningar av brott i övrigt får

skattemyndighet inte vidta några åtgärder om inte

åklagare har begärt myndighetens biträde. Det är

alltså åklagaren som avgör i vilken mån biträde bör

ske genom skattebrottsenheterna eller om polisen bör

anlitas för förundersökningen. Det är också

åklagaren som leder förundersökningen.

Skattemyndighet får inte heller verkställa beslut om

tvångsmedel. Om det skulle bli aktuellt att använda

sig av tvångsmedel måste åklagaren alltså anlita

biträde av polisen.

I samband med att skatteutskottet behandlade

lagförslaget bereddes justitieutskottet tillfälle

att yttra sig över detta. Utskottet tillstyrkte

förslaget. Utskottet ansåg därvid att det skulle

vara mindre lämpligt att lägga hela ansvaret för

utredning av skattebrott på Ekobrottsmyndigheten.

Det tyngst vägande skälet härför var enligt

utskottet att en sådan ordning inte skulle medföra

någon lättnad för polisen. Vidare ansåg utskottet

att alla mer eller mindre rutinmässiga skattebrott

inte passade in i Ekobrottsmyndighetens organisation

och planerade verksamhet (1997/98:JuU2y s. 5).

Av skrivelsen framgår att en central samrådsgrupp

inrättats för att underlätta samverkan mellan

skattebrottsenheterna och polis- och

åklagarmyndigheterna. I gruppen behandlas frågor av

övergripande och praktisk natur, såsom

registertillgång, ärendefördelning, praktiska

arbetsformer, praktiktjänstgöring och

Ekobrottsmyndighetens stödjande funktion (se även

skr. 1998/99:25 s. 42).

Utskottet konstaterar att det av lagen om

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

klart framgår vilka befogenheter

skattebrottsenheterna har. Bland annat framgår att

det är åklagaren som i varje enskilt fall har att ta

ställning till om det är lämpligt att utredningen

görs av en skattebrottsenhet. Undantag utgör endast

okomplicerade utredningar där man kan räkna med ett

bötesstraff efter erkännande. Oklarheter i fråga om

ansvarsfördelningen mellan åklagarväsendet och

skattebrottsenheterna torde därför inte uppkomma.

Därtill kommer att en central samrådsgrupp inrättats

för att underlätta samverkan mellan de olika

myndigheterna. Skulle frågor rörande

ansvarsfördelningen mellan myndigheterna uppstå bör

sådana frågor kunna behandlas i denna grupp. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Ju3 i denna del.

Bekämpning av miljöbrott

Miljösanktionsavgifter

Av 30 kap. 1 § miljöbalken följer att en näringsidkare skall

åläggas att betala miljösanktionsavgift i vissa fall

när han vid bedrivandet av sin verksamhet åsidosatt

föreskrifter eller tillstånd och villkor som har

meddelats med stöd av balken. Avgiften bygger på ett

strikt ansvar.

Miljösanktionsavgiften påförs genom beslut av

tillsynsmyndigheten och får överklagas till

miljödomstol. Enligt 30 kap. 5 § miljöbalken skall

avgiften betalas inom trettio dagar efter det att

avgiften har beslutats eller den längre tid som

anges i beslutet. Efter den sista betalningsdagen

får avgiften verkställas såsom en dom som har vunnit

laga kraft. Den är alltså direkt verkställbar.

I motion Ju3 (m) begärs att nuvarande ordning

ändras på så sätt att miljösanktionsavgift inte

skall kunna verkställas innan ett eventuellt

överklagande av tillsynsmyndighetens beslut härom

blivit slutligt prövat.

Regeringen gjorde i proposition 1997/98:45

Miljöbalk bedömningen att ett beslut om

miljösanktionsavgift borde vara direkt verkställbart

för att ett överklagande inte skulle kunna ske

enbart i syfte att skjuta upp

betalningsskyldigheten. Regeringen anförde därvid

att det i de fall då beslutet kommer upp till

prövning kan bli en väsentlig fördröjning av

verkställbart beslut från det att överträdelsen

skedde. Betydande räntevinster och liknande

ekonomiska fördelar skulle därigenom komma den

tillgodo som överklagade för att skjuta på

exekutionstiden (s. 545 f).

Jordbruksutskottet behandlade under våren 1998 den

ovan angivna propositionen samt en motion med

liknande innehåll som den nu aktuella.

Justitieutskottet bereddes tillfälle att yttra sig

över propositionen och motionen.

Justitieutskottet delade regeringens uppfattning

att miljösanktionsavgifterna borde kunna tas ut utan

hinder av att beslutet inte vunnit laga kraft.

Utskottet påtalade därvid att miljödomstolen med

stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen kan förordna

att beslutet tills vidare inte får verkställas.

Detta borde enligt utskottet ge en erforderlig

garanti för att obefogade beslut om

miljösanktionsavgift inte verkställs (1997/98:JuU4y

s. 14 f).

Jordbruksutskottet tillstyrkte regeringens förslag

och avstyrkte motionen (bet. 1997/98:JoU20 s. 128

f).

Utskottet finner inte skäl att göra någon annan

bedömning än den utskottet tidigare gjort och

avstyrker motion Ju3 i nu behandlad del.

Tillsynsavgifter

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

får enligt 27 kap. 1 § miljöbalken meddela

föreskrifter om avgift för prövning och tillsyn

enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade

med stöd av balken. När det gäller en kommunal

myndighetsverksamhet får kommunfullmäktige meddela

föreskrifter om sådana avgifter. Den operativa

tillsynen svarar länsstyrelserna och de kommunala

nämnderna för.

I motion Ju3 (m) begärs att systemet med

tillsynsavgifter granskas vid kommande utvärdering

av miljöbalkens tillämpning. Bland annat anser

motionärerna att det måste klarläggas huruvida

uttagandet av tillsynsavgifter missbrukas samt under

vilka förutsättningar tillsynsavgift tas ut.

Regeringen kommer inom kort att tillsätta en

parlamentarisk kommitté i syfte att utvärdera

miljöbalken. Kommittén kommer enligt regeringen

bl.a. att få i uppgift att studera miljöbalkens

tillämpning och belysa konsekvenserna av miljöbalken

inom olika verksamheter. Enligt regeringen är det

naturligt att det straffrättsliga systemet och

tillsynen enligt miljöbalken kommer att ingå i

översynen.

Utskottet konstaterar att den parlamentariska

kommitté som skall ges i uppdrag att utvärdera

tillämpningen av miljöbalken även kommer att se över

tillsynsfrågorna. Det finns därför enligt utskottet

inte anledning att göra något särskilt uttalande i

frågan. Motion Ju3 avstyrks i denna del.

Övrigt

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med

anledning av skrivelsen.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens

skrivelse till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju727,

1999/2000:Ju729, 1999/2000:Ju805 yrkande 2 och

1999/2000:Ju812,

2. beträffande kartläggning av

åklagarväsendets ekobrottsbekämpning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju301,

res. 1 (m, kd, fp)

3. beträffande effektiviteten i

brottsbekämpningen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju3 yrkande 1,

res. 2 (m, kd, fp)

4. beträffande resurser till åklagarväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju3 yrkandena 2

och 3 och 1999/2000:Ju302 yrkande 4,

res. 3 (m, fp)

5. beträffande Ekorådet,

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju302 yrkande 5,

res. 4 (m, fp)

6. beträffande skattebrottsenheterna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju3 yrkande 4,

res. 5 (m, fp)

7. beträffande miljösanktionsavgifter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju3 yrkande 5,

res. 6 (m, fp)

8. beträffande tillsynsavgifter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju3 yrkande 6,

res. 7 (m, fp)

9. beträffande lägesrapport i fråga om den

ekonomiska brottsligheten

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1999/2000:22 till

handlingarna.

Stockholm den 7 december 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun

Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),

Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v),

Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena

Frisk (s), Morgan Johansson (s),

Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m),

Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp)

och Thomas Julin (mp).

Reservationer

1. Kartläggning av åklagarväsendets

ekobrottsbekämpning (mom. 2)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:

Vi anser att åklagarväsendet måste få erforderliga

resurser för att kunna klara av det i många fall

krävande utredningsarbetet i samband med ekonomisk

brottslighet. Mot denna bakgrund är det angeläget

att göra en oberoende och förutsättningslös

kartläggning av hur åklagarmyndigheterna fungerar

och vilka resurser som finns för att utreda

ekonomiska brott. En sådan utredning bör göras under

ledning av forskare med förankring i juridisk

fakultet så att oberoende och neutralitet säkras.

Utredningsarbetet bör kompletteras med praktisk

kunskap om utredning och revision.

Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder med anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande kartläggning av

åklagarväsendets ekobrottsbekämpning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju301 som

sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 1.

2. Effektiviteten i brottsbekämpningen

(mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:

Den ekonomiska brottsligheten är utan tvivel ett

allvarligt problem. Vi anser därför att den måste

bekämpas, inte minst för att upprätthålla respekten

för den straffrättsliga lagstiftningen och värna

moralen i näringslivet och samhället i övrigt.

Den ekonomiska brottsligheten måste dock bekämpas

inom de gränser som rättsstaten sätter. Vi kan inte

tillåta att kampen mot denna typ av brottslighet

leder till en urholkning av de värden som

statsmakterna har ett särskilt ansvar att skydda.

Trots de bevissvårigheter som ofta föreligger i

fråga om ekonomisk brottslighet kan det sålunda

aldrig godtas att beviskraven sänks för att lättare

få till stånd en fällande dom. Det kan inte heller

accepteras att respekten för den enskildes

integritet urholkas.

Vad som nu krävs är att regeringen inom ramen för

den utredning som aviserades våren 1999 (se bet.

1998/99:JuU21 s. 6) tar ett samlat grepp om

integritetsfrågorna och väger dessa mot kraven på

effektivitet i brottsbekämpningen.

Det bör ankomma på regeringen att beakta det nu

anförda vid utformningen av direktiv för

utredningen.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande effektiviteten i

brottsbekämpningen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju3 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 2.

3. Resurser till åklagarväsendet (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Vi anser att åklagarväsendet måste ges ökade

resurser för att på ett effektivt sätt kunna bekämpa

den ekonomiska brottsligheten.

Enligt vår uppfattning saknas det tillräcklig

kompetens vid utredningen av vissa ekobrott.

Åklagarna bör ha rätt och skyldighet att i dessa

fall anlita experter med särskilda kunskaper i t.ex.

skatterätt, miljörätt och associationsrätt. För att

möjliggöra att sådan extern kompetens skall kunna

hyras in måste åklagarorganisationen ges ökade

resurser.

Även Ekobrottsmyndigheten måste ges ökade resurser.

Vi stödde inte inrättandet av Ekobrottsmyndigheten.

När nu myndigheten kommit i gång med sin verksamhet

anser vi dock att dess verksamhet måste göras så

effektiv som möjligt för att kunna möta den alltmer

kvalificerade ekobrottsligheten. Vi anser t.ex. att

det är av yttersta vikt att utbildningen på

ekobrottsområdet intensifieras. Vidare anser vi att

fler ekobrottsutredare och mer specialiserad

kompetens, inte minst i fråga om IT, krävs för att

förbättra och säkerställa en hög kvalitet i

utredningsarbetet. Det måste även vara möjligt för

myndigheten att köpa in särskild spetskompetens i de

fall det behövs. Vi vill därför betona vikten av att

Ekobrottsmyndigheten ges tillräckliga resurser för

att fullfölja uppbyggnaden av myndigheten och för

att möta de krav på särskild kompetens som ställs i

kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Det ankommer på regeringen att beakta vad vi nu

anfört i det kommande budgetarbetet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande resurser till

åklagarväsendet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju3

yrkandena 2 och 3 och 1999/2000:Ju302 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 3.

4. Ekorådet (mom. 5)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Vi anser att Ekorådet fyller en mycket viktig

funktion i ekobrottsbekämpningen, inte minst i fråga

om att följa utvecklingen av den ekonomiska

brottsligheten i samhället och samordna de berörda

myndigheternas insatser inom ekobrottsområdet.

Ekorådets roll och ansvar bör dock ytterligare

förstärkas. Vi anser t.ex. att Ekorådet bör ges i

uppdrag att ansvara för den årliga rapport som utgör

underlag för regeringens myndighetsgemensamma mål

och riktlinjer. Vidare borde det vara självklart att

rådet ansvarade för kontakterna med regeringen vid

diskussioner om vilka åtgärder som krävs för en

effektiv brottsbekämpning.

Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder med anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande Ekorådet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju302

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reser-vation 4.

5. Skattebrottsenheterna (mom. 6)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Vi anser att nuvarande organisation där både

skattemyndigheternas skattebrottsenheter och

Ekobrottsmyndigheten ägnar sig åt utredande

verksamhet är svåröverskådlig. Enligt vår mening är

risken med en sådan organisation att

ansvarsfördelningen uppfattas som oklar. Inte minst

eftersom Ekobrottsmyndigheten till skillnad från

skattebrottsenheterna inte finns på alla håll i

landet. Det bör därför övervägas om inte

ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna

skulle kunna göras tydligare.

Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder med anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande skattebrottsenheterna

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju3 yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 5.

6. Miljösanktionsavgifter (mom. 7)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Som framgått ovan kan ett beslut om

miljösanktionsavgift verkställas utan hinder av att

den som påförts avgiften överklagat beslutet till

miljödomstolen. Även om miljödomstolen har möjlighet

att förordna att det överklagade beslutet inte får

verkställas, anser vi att det är principiellt

felaktigt att ett beslut om betalningsskyldighet

skall kunna verkställas innan frågan om huruvida

betalningsskyldighet föreligger blivit slutligt

prövad.

Det ankommer på regeringen att snarast återkomma

till riksdagen med förslag till en ändring av

miljöbalken i enlighet med vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande miljösanktionsavgifter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju3 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 6.

7. Tillsynsavgifter (mom. 8)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Vi välkomnar att regeringen avser att tillsätta en

parlamentarisk kommitté i syfte att utvärdera

miljöbalken och dess tillämpning. Enligt vår mening

bör kommittén även ges i uppdrag att särskilt

granska systemet med tillsynsavgifter. Härvid bör

följande beaktas.

Vi hyser vissa farhågor för att

tillsynsmyndigheter, speciellt de kommunala miljö-

och hälsoskyddsnämnderna, använder möjligheten att

ta ut tillsynsavgifter för att finansiera kommunala

verksamheter som inte har med tillsynsverksamheten

att göra. I utvärderingen bör det därför granskas om

sådant missbruk förekommer och hur det kan

förhindras.

Vidare anser vi att det i utvärderingen bör belysas

på vilka grunder tillsynsavgifter tas ut och i

vilken utsträckning tillsynsmyndigheterna utövar sin

tillsynsskyldighet. Det kan enligt vår mening inte

vara rimligt att en näringsidkare får betala

tillsynsavgift utan att tillsynsmyndigheten utför

någon konkret prestation.

Det ankommer på regeringen att se till att det ovan

anförda tillgodoses i direktiven för den

parlamentariska kommittén.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande tillsynsavgifter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju3 yrkande

6 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 7.