Bet. 1999/2000:KrU7

Kulturutskottets betänkande

1999/2000:KRU07

Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

KrU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1998/99:114 Kulturarv -

kulturmiljöer och kulturföremål i vad avser dels ändringar i lagen (1988:950)

om kulturminnen m.m. och i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter

vid gräns mot ett annat land inom EU, dels målen för kulturmiljöarbetet.

Vidare behandlas ett antal motioner, dels väckta med anledning av

propositionen, dels väckta under allmänna motionstiden åren 1998 och 1999.

Propositionsförslagen beträffande fideikommiss behandlades av riksdagen

under hösten 1999 (bet. 1999/2000:KrU6, rskr. 1999/2000:54).

Utskottet föreslår att riksdagen skall godkänna övergripande mål för

verksamheten inom kulturmiljöområdet. Utskottet konstaterar bl.a. att det i

de föreslagna nya målen finns tydliga hänsyftningar till de nationella

kulturpolitiska mål som riksdagen antog år 1996 samt att de nya målen, som

synes vara mer vittsyftande än de gamla, genomsyras av tankar på en hållbar

utveckling.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen skall göra ett uttalande till

regeringen om att de övergripande målen för Riksantikvarieämbetet skall

anpassas till de nya övergripande målen för verksamheten inom

kulturmiljöområdet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att länsstyrelsen även under ett

pågående ärende om byggnadsminnesförklaring skall kunna meddela beslut

om anmälningsskyldighet. Vidare tillstyrks att beslut om fornminnen i

huvudsak skall kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att

länsstyrelsens möjligheter att besluta om förelägganden utökas när det gäller

byggnadsminnen.

Förslaget om ett skydd för ortnamn tillstyrks, vilket innebär att god

ortnamnssed skall iakttas vid statlig och kommunal verksamhet.

Vidare tillstyrker utskottet att regeringen bemyndigas att meddela

föreskrifter om vilka kulturföremål som det skall krävas tillstånd för att få

föra ut ur landet. Utskottet tillstyrker också att det för dessa kulturföremål

alltid, utan undantag, skall krävas tillstånd. Regeringen skall besluta om vad

som skall krävas av ansökningarnas innehåll och handläggningen av dessa.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande om skyddet av

kyrkstäder (avsnitt 10.1 i propositionen). Utskottet anser i likhet med

Kulturarvsutredningen att kyrkstäderna bör skyddas på samma sätt som de

kyrkliga kulturminnena. Utskottet föreslår därför att regeringen skall

förelägga riksdagen förslag till kompletterande regler i 4 kap. KML om

skydd för kyrkstäderna.

Utskottet har, av lagtekniska samordningsskäl, från bostadsutskottet

övertagit ett lagförslag i proposition 1999/2000:39 Registrering av

fastighetsrättsliga förhållanden, m.m. som avser ändringar i lagen (1988:950)

om kulturminnen m.m. I enlighet med vad bostadsutskottet har anfört i sitt

betänkande 1999/2000:BoU8 tillstyrker kulturutskottet förslaget.

I betänkandet har tio reservationer och ett särskilt yttrande tagits in.

Propositionerna

I proposition 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål

föreslår regeringen (Kulturdepartementet), efter hörande av Lagrådet, att

riksdagen

dels antar regeringens förslag till

3. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid

gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,

dels godkänner

5. målen för kulturmiljöarbetet.

Lagförslagen har intagits som bilaga 1 i betänkandet.

Propositionens lagförslag om lag om ändring i lagen (1963:583) om

avveckling av fideikommiss (mom. 1) och lag om ändring i lagen (1963:587)

om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. (mom. 2) har behandlats i

betänkande 1999/2000:KrU6 (rskr. 1999/2000:54).

Av lagtekniska skäl lägger utskottet fram ett eget lagförslag till lagen

(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat

land inom Europeiska unionen (bilaga 2).

I proposition 1999/2000:39 Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden,

m.m. föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - såvitt nu är i fråga

(lagförslag 2.27) - att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till

lag

om ändring i 3 kap. 8 och 17 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Lagförslaget, som av bostadsutskottet av lagtekniska samordningsskäl

överlämnats till kulturutskottet, återfinns som bilaga 3 i betänkandet. Övriga

lagförslag i proposition 1999/2000:39 behandlas av bostadsutskottet i

betänkande 1999/2000:BoU8.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1998/99:114

1998/99:Kr37 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att låta utreda möjligheten att införa en svensk National Trust

som ett medel att bevara kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Lantmäteriverket bör få i uppdrag att skapa en digital bank

med ortnamn som inte längre är i allmänt bruk,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länsstyrelserna inom en månad bör besluta om huruvida väckt

fråga om byggnadsminnnesförklaring av fastighet i privat ägo skall leda till

vidare handläggning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett förtydligande av begreppet institution i utlandet.

1998/99:Kr38 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om

kulturminnen m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen om

Kulturarvsutredningens förslag,

2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Kulturarvsutredningens förslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillståndsprövningen,

4. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om målen för

kulturarbetet (avsnitt 4.3) i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att utredningens förslag angående skydd för

kyrkstäder skall genomföras.

1998/99:Kr39 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om direktiven till utredningen om att byggnadsminnnesförklaringar

skall kunna omfatta även lösöre,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kartläggning av gamla ortnamn,

4. att riksdagen begär att regeringen återkommer med preciseringar av vad

som skall beaktas vid bedömningen av ett föremåls betydelse för det

nationella kulturarvet,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till en ny regel om att tillstånd

till utförsel skall krävas för att utförsel skall beviljas även i de situationer

som nu är tillståndsfria,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om generella skyddsregler för kyrkstäder.

1998/99:Kr40 av Birgitta Sellén och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skydd mot utförsel av folkliga kulturföremål.

1998/99:Kr41 av Agneta Brendt (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning med uppdrag att förbättra skyddet av kulturlandskapet

och av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998

1998/99:Kr214 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begära förslag om

upprättande av kulturstiftelser för förvaltning av statliga historiska

byggnader.

1998/99:Kr215 av Tuve Skånberg och tredje vice talman Rose-Marie

Frebran (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att traktnamnen skall omfattas av

kulturmiljölagen.

1998/99:Kr246 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en National

Trust i Sverige.

Motion väckt under allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Kr313 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kartläggning av de ortnamn som inte längre används.

Utskottet

Inledning

Kulturarvsutredningen tillsattes 1994 med uppgift att utreda vissa frågor om

kulturminnesskydd m.m. (dir. 1994:57). Utredningen överlämnade i decem-

ber 1995 delbetänkandet Kulturegendomar och kulturföremål (SOU

1995:128) och i september 1996 slutbetänkandet Skyddet av kulturmiljön

(SOU 1996:128).

Efter remissbehandling har beredningen fortsatt i Regeringskansliet. Ar-

betet redovisades i november 1998 i promemorian Kulturhistoriskt värdefulla

samlingar i fideikommiss.

Regeringen överlämnade i maj 1999 nu aktuell proposition Kulturarv -

kulturmiljöer och kulturföremål (prop. 1998/99:114).

Propositionens avsnitt Frågor rörande fideikommiss (avsnitt 9) har utskot-

tet behandlat hösten 1999 i betänkandet Kulturarv - fideikommiss (bet.

1999/2000:KrU6, rskr. 1999/2000:54).

Kulturmiljöverksamhetens mål och inriktning (propositionens

avsnitt 4)

Kulturmiljöns tvärsektoriella hantering samt internationellt samarbete

(avsnitt 4.2)

Regeringens bedömning

Regeringen bedömer att en rad betydelsefulla insatser har gjorts under senare

år för att utveckla ansvaret för miljöns kulturvärden inom olika sektorer i

samhället. Arbetet med att utveckla det tvärsektoriella ansvaret för kultur-

miljön bör, menar regeringen, fortsätta samt fördjupas.

I propositionen lämnas kortfattade redogörelser för de senaste årens vikti-

gare beslut av betydelse för kulturmiljön inom följande politikområden,

nämligen

- arkitektur, formgivning och design,

-

- det kyrkliga kulturarvet,

-

- storstadspolitiken,

-

- miljöpolitiken,

-

- jordbrukspolitiken,

-

- skogspolitiken,

-

- transportpolitiken,

-

- regional utveckling, tillväxt och sysselsättning.

-

Vidare redovisas kort det internationella samarbetet inom området.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetet med att utveckla det tvär-

sektoriella ansvaret för kulturmiljön bör fortsätta och fördjupas.

Målen för kulturmiljöarbetet (avsnitt 4.3)

Gällande mål

Följande övergripande mål för kulturmiljövården presenterades i proposition

1987/88:104 Kulturmiljövård (s. 28-30).

- Kulturmiljövården skall bevara och levandegöra kulturarvet.

-

- Kulturmiljövården skall syfta till kontinuitet i utvecklingen av den yttre

miljön.

-

- Kulturmiljövården skall främja den lokala identiteten.

-

- Kulturmiljövården skall möta hoten mot kulturmiljön.

-

- Kulturmiljövården skall bidra till att öka medvetenheten om estetiska

värden och historiska sammanhang.

-

Målen underställdes inte riksdagen för godkännande. Kulturutskottet uttalade

emellertid i betänkande KrU 1987/88:21 att målen syntes vara "väl ägnade

att läggas till grund för det framtida kulturmiljöarbetet" (bet. s. 7).

Riksdagen godkände hösten 1996 nya nationella kulturpolitiska mål, som

är tillämpliga inom hela kulturområdet (prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrU1,

rskr. 1996/97:129). Bland de nya målen finns ett femte delmål, att bevara och

bruka kulturarvet (kulturarvsmålet).

Hösten 1996 godkände riksdagen även övergripande mål för Riksantikva-

rieämbetet, RAÄ (prop. 1996/97:1 utg.omr. 17 anslaget G 1, bet. 1996/97:

KrU1, rskr. 1996/97:129). Målet lyder: "Målet för Riksantikvarieämbetet är

att som central myndighet arbeta för att den statliga kulturmiljöorganisatio-

nens mål uppnås." Med den statliga kulturmiljöorganisationens mål avses

ovan angivna övergripande mål för kulturmiljövården som regeringen pre-

senterade i proposition 1987/88:104.

Slutligen bör nämnas att regeringen årligen i regleringsbrevet (senast för år

2000) anger olika verksamhetsmål för RAÄ för var och en av följande fyra

verksamhetsgrenar, nämligen

- myndighetsarbete,

-

- kunskapsuppbyggnad,

- vård och

- publikarbete.

Samtliga verksamhetsmål utvecklas utförligt i regleringsbrevet och åtföljs av

krav på återrapportering från RAÄ till regeringen.

Regeringens förslag

Regeringen anser att det finns anledning att modernisera nu gällande över-

gripande mål för verksamheten inom kulturmiljöområdet. Det finns ett behov

av att de på ett tydligare sätt än för närvarande skall svara mot den vikt som

dag läggs vid att integrera frågor om resurshushållning och hållbarhet, beva-

rande, delaktighet, tolerans för olika gruppers kulturarv samt ett internatio-

nellt engagemang, det senare särskilt aktualiserat genom EU-inträdet.

Regeringen föreslår att följande övergripande mål skall gälla för verksam-

heten inom kulturmiljöområdet. Efter varje mål återges i korthet de motiv

som ligger till grund för respektive mål.

- Ett försvarat och bevarat kulturarv

I propositionen anges bl.a. att ett effektivt och framåtsyftande kulturmiljöar-

bete måste bedrivas förebyggande. Verksamheten skall i god tid uppmärk-

samma och påtala hoten mot kulturmiljön och den lokala miljöns identitet.

Det kräver att kulturmiljöverksamheten samverkar med andra samhällssekto-

rer. Forskning och kunskapsinhämtning om kulturarvet och dess villkor är av

grundläggande betydelse.

- Ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kultur-

miljöarbetet som en drivande kraft i omställningen

I propositionen uttalas bl.a. att kulturmiljöverksamheten skall utgå från en

helhetssyn på människan och hennes miljö. Den måste därför spela en tydlig

och integrerad roll inom övriga samhällssektorer. Kulturmiljöverksamhet är

ytterst resurshushållning och dess uppdrag är att ta till vara, hävda och åter-

använda befintliga värden i miljön så att de tjänar samtiden och därmed

framtiden.

- Allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön

I propositionen anförs att utformningen av kulturmiljön är en angelägenhet

för alla och ansvaret för dess vård delas också av alla. Människor utan erkänt

kulturarv och dokumenterad historia riskerar att stå sämre rustade när de

skall delta i formandet av samhället och hävda sina krav på lika rättigheter

och möjligheter. Kulturmiljöns förutsättningar att skapa levande kunskap om

kultur och historia hos alla måste tas till vara. Kulturmiljöverksamhetens

uppgift är därför att ge perspektiv på samhällsutvecklingen och underlätta

förståelsen för miljöns kulturvärden samt sätta oss i stånd att försvara kul-

turmiljöns väsentliga värden mot förfall och förödelse.

- Nationell och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers

kulturarv

I propositionen sägs bl.a. att kulturarvet i Sverige är en del av mänsklighe-

tens kulturarv och som sådant ett svenskt ansvar gentemot det internationella

samfundet. Vidare är förståelsen för olika gruppers kulturarv inom och utom

det egna landet en grund för tolerans. Kulturarvet kan dock missbrukas i ett

trångsynt identitetsbyggande som i förlängningen kan leda till utestängning

av det olikartade.

Motionsförslag

I motion 1998/99:Kr38 (v) föreslås vissa ändringar i regeringens förslag till

mål för kulturmiljövården (yrkande 4).

I stället för propositionens fyra mål vill motionärerna ha fem mål. De två

första målen i propositionen godtas av motionärerna. I det tredje delmålet -

allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande - saknar motionärerna ett

köns-, generations- och klassperspektiv. Vidare måste, anförs det, de funk-

tionshindrade kunna känna igen sig i målet. Ett nytt tredje mål bör därför

formuleras på följande sätt: "Förutsättningar för alla - oavsett social bak-

grund, köns- och generationstillhörighet och oberoende av eventuella funk-

tionshinder - att känna igen sig i och ha tillgång till det gemensamma kultur-

arvet". Ett nytt fjärde mål föreslås med följande formulering: "Allas förståel-

se och ansvarstagande för den egna kulturmiljön."

Slutligen anser motionärerna att regeringens fjärde delmål, som rör natio-

nell och internationell solidaritet, är för allmänt hållet. Förmågan att hävda

invandrade gruppers kulturarv kan bli avgörande för hur demokratin i vårt

land kommer att utvecklas, anför motionärerna, som föreslår ett femte mål

med lydelsen: "Ett samhälle som på ett medvetet och konstruktivt sätt hante-

rar det nationella och det internationella kulturarvet med full respekt för oli

ursprungskulturer och befolkningsgrupper."

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid beredningen av nu aktuella förslag till mål för verksamhe-

ten inom kulturmiljöområdet i likhet med regeringen kommit fram till att det

finns skäl att modernisera 1988 års mål. Utskottet ser därför positivt på de

målförslag som regeringen presenterat. Enligt utskottets uppfattning synes de

nya målen vara mer vittsyftande än de gamla målen. Vidare finns t.ex. i de

nya målen tydliga hänsyftningar till några av de nationella kulturpolitiska

mål som riksdagen antog år 1996. Utskottet tänker då främst på det andra

kulturpolitiska målet, det s.k. delaktighetsmålet, men även på mångfaldsmå-

let, det internationella målet samt givetvis kulturarvsmålet. Utskottet kan

också konstatera att de föreslagna målen genomsyras av tankar på en lång-

siktigt hållbar utveckling.

I propositionen anges att målen avser "verksamheten inom kulturmiljöom-

rådet" (rutan s. 27), vilket torde innebära att de skall gälla för all statlig

statligt stödd verksamhet som kommer i beröring med kulturmiljöområdet.

Därmed bör de självfallet gälla för Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och läns-

styrelserna, men också för de statligt stödda regionala museerna, liksom för

myndigheter som Fastighetsverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket m.fl.

Av propositionen framgår även att det är sektorns ansvar att sprida de kun-

skaper och perspektiv som kulturarvet - manifesterat i våra kulturmiljöer -

möjliggör (prop. s. 28).

Utskottet förutsätter att regeringen i kommande regleringsbrev meddelar

erforderliga föreskrifter och att RAÄ i sin informationsverksamhet sprider

kännedom till kommunala instanser, organisationer m.fl. om målen för kul-

turmiljöområdet.

Då det gäller förslaget i motion 1998/99:Kr38 (v) om ändringar i kulturmil-

jömålen vill utskottet anföra följande.

Motionärerna önskar en ny formulering av regeringens förslag till det

tredje delmålet. Detta mål tar fasta på allas förståelse, allas delaktighet och

allas ansvarstagande för den egna kulturmiljön. Utskottet konstaterar att

ordet "alla" inkluderar de grupper som motionärerna tycker sig sakna. I

regeringens förslag till målformulering inbegrips således alla åldrar, olika

generationer och kön, funktionshindrade m.fl. icke angivna grupper. Utskot-

tet kan inte se att det råder någon meningsskiljaktighet mellan motionärerna

och regeringens förslag på denna punkt. Utskottet kan inte heller finna någon

större divergens mellan motionärernas uttryck "känna igen sig" och rege-

ringens uttryck om "allas delaktighet".

Då det gäller motionärernas förslag till det fjärde delmålet konstaterar ut-

skottet att det står i nära överensstämmelse med regeringens tredje delmåls-

förslag.

Slutligen har motionärerna invändningar mot regeringens fjärde delmål,

som de anser dels är för allmänt hållet, dels inte tar tillräcklig hänsyn till

invandrade gruppers kulturarv med åtföljande risker för demokratins utveck-

ling i landet. I stället har de tillfogat ett eget förslag (= motionens femte

delmål). Enligt utskottets uppfattning är det lämpligt att målformuleringar av

detta slag är allmänt hållna. Det är nämligen vanskligt att i en kort mening

uttrycka mer eller mindre komplicerade resonemang. Sådana resonemang

kan i stället med fördel föras in i en förklarande text i anslutning till målfo

muleringen, vilket också gjorts i detta fall i propositionen (prop. s. 30). Av

propositionen framgår att förståelsen för olika gruppers kulturarv inom och

utom det egna landet är en grund för tolerans mot olikheter och att kulturar-

vet kan missbrukas i ett trångsynt identitetsbyggande som i förlängningen

kan leda till utestängning av det olikartade. Detta står enligt utskottets syns

väl i överensstämmelse med det resonemang som förs i motionen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen skall god-

känna regeringens förslag till mål för kulturmiljöarbetet och avslå motion

1998/99:Kr38 (v) yrkande 4.

Utskottet har i ett tidigare avsnitt i detta betänkande redovisat vilka mål - p

olika nivåer - som för närvarande gäller på kulturmiljöområdet. Därvid har

utskottet redovisat innehållet i det övergripande mål som gäller för RAÄ.

Detta mål, som godkändes av riksdagen år 1996, ansluter till de övergripande

mål för kulturmiljövården som regeringen presenterade i proposition

1987/88:104 Kulturmiljövård.

När nu riksdagen har att ta ställning till nya övergripande mål för verk-

samheten inom kulturmiljöområdet, innebär det - självfallet - att de gamla

övergripande målen från år 1988 upphör att gälla. Av detta skäl bör RAÄ:s

övergripande myndighetsmål anpassas till de nya övergripande mål för verk-

samheten inom kulturmiljöområdet som förelagts riksdagen för godkännande

och som utskottet tillstyrker. Utskottet har vid sina överväganden kommit

fram till att ett nytt övergripande mål för myndigheten bör formuleras på

följande sätt:

"Målet för Riksantikvarieämbetet är att som central myndighet arbeta för

att de övergripande målen för verksamheten inom kulturmiljöområdet upp-

nås."

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Behov av fortsatt utredning (avsnitt 4.4)

Regeringens bedömning

Regeringen anför att en särskild utredare bör tillkallas för att utreda och

lämna förslag om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggel-

se. Utredaren bör också enligt regeringen överväga möjligheterna att låta

byggnadsminnesförklaringar omfatta även lösöre.

Motionsförslag och utskottets ställningstagande

I motion 1998/99:Kr39 (kd) anser motionärerna att det i direktiven till den

fortsatta utredningen måste beaktas att två motstridiga värden ställs mot

varandra när det gäller skydd för kulturhistoriskt värdefullt lösöre vid bygg-

nadsminnesförklaring och att båda är skyddsvärda. Det ena är bevarandehän-

syn och det andra är äganderättshänsyn. Utredningen bör vidare enligt mo-

tionärerna genomföras skyndsamt (yrkande 2).

Motionären bakom motion 1998/99:Kr41 (s) anser att utredaren bör utses

snabbt och ges i uppdrag att förbättra skyddet även för kulturlandskapet.

Utredaren bör vidare enligt motionären föreslå en modernisering av ersätt-

ningsreglerna.

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen framhåller att det är

angeläget att finna former som utan att vara administrativt betungande eller

innebära alltför stora ingrepp i äganderätten kan förbättra skyddet för den

kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Utredaren skall således beakta både

bevarande- och äganderättsaspekten.

När det gäller skydd av kulturlandskap bör noteras att länsstyrelsen eller

kommunen, i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap, enligt 7

kap. 9 § miljöbalken (MB) får förklara ett mark- eller vattenområde som

kulturreservat. Denna bestämmelse om kulturreservat tillkom 1998 och har

ännu tillämpats endast i ett fåtal ärenden. Utskottet finner därför inte anled-

ning att nu ta initiativ till en översyn. När det gäller den av regeringen avis

rade utredningen förutsätter utskottet att utredaren tillsätts utan dröjsmål oc

att utredningen genomförs med den snabbhet som är möjlig.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

1998/99:Kr39 (kd) yrkande 2 och 1998/99:Kr41 (s).

Utskottet vill erinra om att utskottet i betänkande 1999/2000:KrU13 har

lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser beträffande skyddet för

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m., vad gäller bestämmelserna i

lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML), miljöbalken (MB) och

plan- och bygglagen (1987:10), PBL.

I motionerna 1998/99:Kr37 (m) yrkande 4, 1998/99:Kr214 (m) och

1998/99:Kr246 (m) föreslår motionärerna att regeringen skall utreda och

förelägga riksdagen förslag om upprättande av en nationell stiftelse, liknande

National Trust i Storbritannien, för att stödja och bevara kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse.

Utskottet föreslog i mars 1992 att riksdagen skulle göra ett tillkännagivan-

de beträffande inrättandet av en nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltning

Utskottet uttalade att inrättandet av en nationell stiftelse för kulturmiljöför

valtning synes ha så många fördelar att utskottet ville förorda att frågan

snarast möjligt blev föremål för ingående överväganden. Riksdagen följde

utskottets förslag (bet. 1991/92:KrU18, rskr. 1991/92:204).

Kulturarvsutredningen diskuterar i betänkandet Kulturegendomar och

kulturföremål (SOU 1995:128) olika förvaltningsformer som kan främja ett

långsiktigt bevarande av kulturegendomar. Utredningen lade inte fram några

förslag i ämnet men i betänkandet uttalades bl.a. följande beträffande inrät-

tandet av en nationell stiftelse för förvaltning av kulturmiljöer. En nationell

stiftelse eller annat organ skulle ha sitt berättigande, men inte i första hand

genom att långsiktigt äga och förvalta egendom. En sådan uppgift kan enligt

utredningen i de fall det är fråga om ett omfattande statligt engagemang ske i

myndighetsform, t.ex. genom Statens fastighetsverk. Stiftelsens främsta roll

skulle vara att på ett friare sätt än en myndighet kan göra arbeta med ekono-

miska medel för bevarande av kulturarvet. Arbetet skall inte vara bundet till

det bestånd staten långsiktigt skall äga och förvalta. De former som då kan

diskuteras blir olika om stiftelsen skall arbeta med insamlade medel eller

med statsmedel. Olika inriktningar att diskutera kan enligt utredningen vara

- att kanalisera direkt ekonomiskt stöd till olika projekt,

-

- att bedriva egna riskprojekt inom fastighetsförvaltning och restaurering,

-

- att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet samt

-

- att bedriva informationsverksamhet, levandegöra och "marknadsföra"

kulturarvet.

-

Verksamheten kan vidare enligt utredningen vara mer eller mindre inriktad

på fonduppbyggnad, genom medel från näringsliv och andra typer av sponso-

rer och givare.

Frågan om inrättande av den typ av nationell stiftelse som motionärerna

efterlyser kommer enligt vad utskottet inhämtat inte att omfattas av den nu

planerade utredningen om förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att våra kultur-

egendomar bevaras och att människors delaktighet och engagemang tas till

vara. Utskottet har dock inte övertygats om att förvaltningen av dem bör

anförtros den typ av nationell stiftelse som motionärerna önskar, i vart fall

inte då det är fråga om ett omfattande statligt engagemang. Andra former av

förvaltning kan då vara lämpligare. Utskottet är inte berett att förorda en

utredning enligt motionärernas önskemål. Motionerna 1998/99:Kr37 (m)

yrkande 4, 1998/99:Kr214 (m) och 1998/99:Kr246 (m) avstyrks.

Ortnamn (propositionens avsnitt 5)

En regel om hänsyn för ortnamn (avsnitt 5.1)

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att en bestämmelse införs i KML om att god ortnamns-

sed skall iakttas vid statlig och kommunal verksamhet.

Motionsförslag och utskottets ställningstagande

I motion 1998/99:Kr215 (kd) föreslår motionärerna att traktnamn skall ges

lagskydd och föras in i KML.

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat motionsyrkanden om

skydd för ortnamn. Vid 1993/94 års riksmöte beslöt riksdagen på utskottets

förslag om ett tillkännagivande i ärendet (bet. 1993/94:KrU2, rskr.

1993/94:12). Utskottet anser att det är av stort värde att nedärvda ortnamn

vårdas och bevaras samt att namngivningen av ortnamn sker med hänsyn till

kulturarvet. Utskottet välkomnar därför och tillstyrker regeringens förslag (1

kap. 4 § KML).

När det gäller motionsönskemålet är att märka att regeringen i propositio-

nen definierar begreppet ortnamn som alla sådana benämningar som syftar

till att geografiskt identifiera olika lokaliteter som är accepterade inom en

given språkgemenskap. Traktnamn ingår således i begreppet ortnamn och

motion 1998/99:Kr215 (kd) blir därför tillgodosedd genom regeringens för-

slag, varför den avstyrks.

Tre motioner rör ortnamn som inte längre är i allmänt bruk.

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr37 (m) föreslår att Lantmäteriver-

ket bör få i uppdrag att skapa en digital bank med ortnamn som inte längre är

i allmänt bruk (yrkande 5).

I motionerna 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 3 och 1999/2000:Kr313 (kd) yr-

kande 6 framförs önskemål om en kartläggning av gamla ortnamn som inte

längre används. Motionärerna anser att man bör ta hjälp av modern teknik.

Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) har till uppgift att samla in, bevara,

vetenskapligt bearbeta och ge ut material om ortnamn. I regleringsbrevet för

år 2000 framgår att digitaliseringen skall ha hög prioritet i SOFI:s arbete med

att bevara material och att digitaliseringen skall bidra till att öka tillgängl

heten. I Sverige finns fyra ortnamnsarkiv under SOFI. Utskottet har inhämtat

att det i arkiven finns ortnamn förtecknade på ca 7 miljoner ortnamnskort,

där man får veta hur gammalt namnet är, var det finns belagt i litteraturen

och hur det uttalas. Inom SOFI pågår ett ortnamnsdataprojekt, där man hit-

tills digitaliserat 3,7 miljoner kort. Projektet med digitaliseringen finansier

des inledningsvis med SESAM-medel. När dessa medel tog slut avstannade

projektet något. Projektets fortsatta takt beror i hög utsträckning på om sökta

medel, från bl.a. EU, erhålls.

I förordningen (1995:1418) med instruktion för det statliga lantmäteriver-

ket anges verkets ansvar på ortnamnsområdet. Enligt 4 § punkt 5 skall Lant-

mäteriverket "verka för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick samt

fastställa ortnamn i den utsträckning inte någon annan myndighet har sådan

befogenhet." Enligt 12 § skall "Inom Lantmäteriverket- - - finnas ett råd för

frågor om ortnamn med företrädare för ortnamnsvårdande och namngivande

intressenter." I rollen som ortnamnsmyndighet ankommer det på Lantmäteri-

verket att fastställa ortnamn, att samordna den statliga ortnamnsverksamhe-

ten och att lämna råd och rekommendationer inom ortnamnsområdet. Verket,

som också har till uppgift att framställa allmänna kartor, håller i samband

med kartarbetet på med uppbyggnaden av ett ortnamnsregister för officiellt

godkända namnformer. Verket har enligt vad utskottet inhämtat inte till

uppgift att bearbeta och sammanställa gamla ortnamn som inte längre är i

allmänt bruk.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen anfört att vårt lands ortnamn är en oe

sättlig kulturskatt. Ortnamnen har stor kulturhistorisk betydelse då de berät-

tar mycket om vårt lands bebyggelsehistoria och om gångna tiders samhälls-

skick och odling, tro, bruk och sedvänjor. Som de levande fornminnen de är

omfattas ortnamnen av ett stort intresse, inte bara av expertis utan av alla

människor. Ortnamnen är också starkt förknippade med identitet och hem-

känsla.

Utskottet finner det därför angeläget att SOFI fortsätter med sitt arbete

inom ramen för ortnamnsdataprojektet och ser positivt på SOFI:s försök att

erhålla medel från olika håll vid sidan av det ordinarie statliga anslaget.

Det ankommer dock på SOFI att - inom ramen för tillgängliga resurser

och med utgångspunkt i de mål för SOFI som satts upp av riksdag och rege-

ring - ta ställning till frågor som rör verksamheten och rapportera till rege-

ringen om t.ex. bevarande- och tillgänglighetsmålen är svåra att uppnå. Där-

efter är det regeringens sak att till riksdagen komma med förslag till åtgärder

som kan vara nödvändiga.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 1998/99:Kr37 (m) yr-

kande 5, 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 3 och 1999/2000:Kr313 (kd) yrkande 6.

Överklagande av beslut i forn- och byggnadsminnesärenden

(propositionens avsnitt 6)

Beslut i fornminnesärenden överklagas hos allmän förvaltningsdomstol

(avsnitt 6.2)

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att vissa beslut i fornminnesärenden enligt 2 kap. KML,

som nu överklagas hos regeringen, i stället skall överklagas hos allmän för-

valtningsdomstol. Undantagna är beslut om fyndhantering och ersättnings-

frågor enligt 2 kap. 17 och 25 §§ KML.

Regeringens förslag grundas på riktlinjer tagna 1984 enligt vilka ärenden

som inte kräver ställningstaganden från regeringen som politiskt organ bör

avlastas regeringen. Enligt riktlinjerna bör det i allmänhet ankomma på rege-

ringen att pröva överklaganden i frågor där försvars-, ordnings-, säkerhets-

synpunkter och allmänekonomiska eller statsnyttosynpunkter är särskilt

framträdande medan förvaltningsdomstolarna huvudsakligen bör befatta sig

med sådana mål och ärenden av rättslig natur, vilka rör förhållandet mellan

enskilda inbördes eller mellan enskilda och det allmänna och vilkas avgöran-

den kan vara av väsentlig betydelse för den enskilde.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att från regeringen lyfta bort sådana

ärenden som inte kräver ställningstaganden från regeringen som politiskt

organ (2 kap. 24 § KML).

Byggnadsminnen (propositionens avsnitt 7)

Anmälningsplikt under pågående handläggning (avsnitt 7.2)

Nuvarande ordning

Då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för bygg-

nadsminne får länsstyrelsen, enligt 3 kap. 5 § KML, i avvaktan på ärendets

slutliga prövning meddela interimistiskt förbud mot åtgärder som kan minska

eller förstöra byggnadens kulturhistoriska värde. Förbudet får gälla för en tid

av högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl kan tiden förlängas. Ett

interimistiskt beslut av detta slag kan medföra en ersättningsskyldighet för

staten.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att länsstyrelsen skall ges möjlighet att besluta om en

enklare form av skydd, nämligen anmälningsplikt, under pågående hand-

läggning av ett ärende om att förklara en byggnad för byggnadsminne (3 kap.

6 § KML). Ett beslut om anmälningsplikt innebär ett förbud mot att vidta

åtgärder som innebär rivning eller andra ändringar av byggnaden eller an-

läggningen innan en anmälan gjorts till länsstyrelsen. Motsvarande regler om

anmälningsplikt finns i dag när en byggnad kan antas komma i fråga som

byggnadsminne, men fråga inte väckts om byggnadsminnesförklaring.

Enligt regeringens förslag får anmälda åtgärder utföras om länsstyrelsen

inte inom en månad från anmälningstillfället beslutar att förbjuda dem.

Tidsfristen, en månad, blir enligt regeringen så kort att denna form av in-

skränkning inte bör utlösa ett ersättningsansvar för staten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det, medan handläggningen av ett

ärende om byggnadsminnesförklaring pågår, kan finnas behov av en enklare

skyddsform, anmälningsplikt, som dessutom inte behöver leda till ett ersätt-

ningsansvar för staten. För det fall att länsstyrelsen vill att ett förbud skal

fortsätta att gälla utöver en månad från anmälningstillfället, kan detta åstad-

kommas genom ett interimistiskt förbud med stöd av 3 kap. 5 § KML. Rege-

ringens förslag tillstyrks således (3 kap. 6 § KML).

Länsstyrelsens skyldigheter vid en väckt fråga om att en byggnad skall

förklaras som byggnadsminne

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr37 (m) anser att då någon väckt en

fråga om att en byggnad i privat ägo skall förklaras för byggnadsminne skall

länsstyrelsen i samtliga fall inom en månad besluta om man avser att gå

vidare eller inte med arbetet i frågan och meddela fastighetsägaren detta

beslut (yrkande 6). Motionen kan tolkas så att ett sådant beslut skulle innebä-

ra antingen att någon byggnadsminnesförklaring inte skall ske eller att det

behövs ytterligare beredning innan frågan kan avgöras. Motionärerna vill

med förslaget säkerställa att den väckta frågan inte kommer att innebära

oskäligt stora inskränkningar i möjligheten att disponera byggnaden. Frågan

synes avse fall där någon annan än fastighetsägaren i rent okynne väckt fråga

om en byggnadsminnesförklaring.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att i de fall där någon i rent okynne väckt en fråga

om att förklara en byggnad i privat ägo som byggnadsminne torde länsstyrel-

sen i de flesta fall inte finna anledning att meddela vare sig ett interimistis

beslut om förbud mot åtgärder (3 kap. 5 § KML) eller att förordna om an-

mälningsplikt, i enlighet med regeringens förslag i propositionen (3 kap. 6 §

KML). Det står då fritt för fastighetsägaren att ändra eller riva byggnaden

under samma förutsättningar som om fråga om byggnadsminnesförklaring

inte väckts. En fastighet, där någon väckt fråga om byggnadsminnesförkla-

ring, har inte någon egentlig belastning och inte heller något egentligt skydd

bara på grund av den väckta frågan. Utskottet utgår dock från att länsstyrel-

serna i sin handläggning av denna typ av ärenden så långt det bedöms möjligt

tar hänsyn till sådana problem som motionärerna tagit upp. Mot bakgrund av

det anförda finner utskottet inte anledning att bifalla motionsyrkandet,

1998/99:Kr37 (m) yrkande 6, varför det avstyrks.

Länsstyrelsernas möjlighet att utfärda förelägganden utvidgas (avsnitt

7.3), m.m.

Proposition 1998/99:114

Nuvarande ordning

Enligt 3 kap. 16 och 17 §§ KML kan föreläggande utfärdas av länsstyrelsen

om ägaren till ett byggnadsminne försummar vad som åligger honom enligt

skyddsföreskrifterna eller, om det är möjligt, för att återställa en otillåten

ändring av byggnaden. Endast i det sistnämnda fallet får föreläggandet för-

enas med vite.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att länsstyrelsen skall få förena föreläggandet med vite i

båda ovannämnda fall. Möjligheten skall också finnas att i stället begära

särskild handräckning hos kronofogdemyndigheten.

Ett föreläggande skall enligt vad regeringen föreslår kunna riktas inte bara

mot ägaren av en byggnad som förklarats som byggnadsminne, utan också

mot den som är ansvarig för förvaltningen av ett byggnadsminne.

Regeringen föreslår vidare att ett föreläggande eller ett löpande vite skall

gälla även mot en ny rättighetshavare till fastigheten eller en byggnad på

fastigheten, under förutsättning att anteckning om föreläggandet och vitet

gjorts i fastighets- eller tomträttsboken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag (3 kap. 16 och 17 §§ KML).

Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden, m.m.

(proposition 1999/2000:39)

Regeringens förslag

Regeringen lämnar i proposition 1999/2000:39 förslag till en ny författnings-

reglering som gäller registrering av fastigheter. Förslaget innebär att de nya

beteckningarna, nämligen fastighetsregistrets allmänna del och fastighetsre-

gistrets inskrivningsdel, skall föras in i KML (3 kap. 8 och 17 §§ KML).

Dessutom föreslås en i lagen i sak förändrad föreskrift om underrättelse för

anteckning i registret med avseende bl.a. på i vilken del av registret anteck-

ning skall ske (3 kap. 8 § KML). Lagförslaget återfinns i bilaga 3.

Utskottets ställningstagande

Bostadsutskottet har i sitt betänkande 1999/2000:BoU8 anfört att ändringar

bör vidtas i 3 kap. 8 och 17 §§ KML. Av lagtekniska samordningsskäl har

bostadsutskottet genom protokollsutdrag (1999/2000:21.4) överlämnat pro-

position 1999/2000:39 i denna del till kulturutskottet för behandling.

Kulturutskottet tillstyrker att riksdagen antar den i proposition 1999/2000:

39 föreslagna lagändringen (3 kap. 8 och 17 §§ KML).

Rätten att väcka fråga om byggnadsminnesförklaring (avsnitt 7.4)

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att rätten för var och en att väcka fråga om

byggnadsminnesförklaring inte bör tas bort.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av stor vikt att det finns

goda möjligheter för allmänheten att engagera sig i frågor som rör vår kul-

turmiljö, och att rätten att väcka fråga om byggnadsminnesförklaring inte bör

tas bort.

Utförsel av kulturföremål ur landet (propositionens avsnitt 8)

Grunderna för bestämmelserna (avsnitt 8.2)

Nuvarande ordning

Enligt 5 kap. 8 § KML skall tillstånd till utförsel av kulturföremål ur landet

ges om föremålet inte är av stor betydelse för det nationella kulturarvet.

Kulturarvsutredningens förslag

Kulturarvsutredningen ansåg att de kriterier som bör användas för att avgöra

om ett föremål har stor betydelse för det nationella kulturarvet bör anges i

lag. Vid bedömningen bör enligt utredningen beaktas om föremålet

1. är sällsynt eller särskilt representativt för landets kulturhistoria, varvid

hänsyn skall tas till förekomsten av motsvarande föremål i allmänt tillgängli-

ga samlingar,

2. har ett värdefullt samband med en kulturmiljö av stor betydelse och

lämpligen kan återställas dit,

3. är knutet till en betydelsefull person eller händelse i svensk historia, el-

ler

4. av annan synnerlig anledning bör bevaras i landet.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att bestämmelserna om när tillstånd till utförsel

skall lämnas inte bör ändras.

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr39 (kd) anser i likhet med Kultur-

arvsutredningen att det i lagtexten tydligare bör framgå vad som skall beak-

tas vid bedömningen av ett föremåls betydelse för det nationella kulturarvet.

Regeringen bör enligt motionärerna med utgångspunkt i utredningens förslag

till preciseringar återkomma med förslag till riksdagen i denna fråga (yrkan-

de 4).

Utskottets ställningstagande

Eftersom det är svårt att i en lagtext ange alla fall som är av stor betydelse

för det nationella kulturarvet, skulle en uppställning, i enlighet med vad

utredningen och motionärerna förordar, sannolikt leda till att ett stort antal

bedömningar skulle få göras med ledning av en generellt utformad uppsam-

lingspunkt, ungefär av samma slag som punkt fyra i Kulturarvsutredningens

ovan återgivna förslag. En sådan lösning skulle inte ge den önskade precise-

ringen av rekvisiten. Utskottet anser därför att lagtexten inte bör ges annat

innehåll än den har i dag. Motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 4 avstyrks

således.

Bemyndigande för regeringen (avsnitt 8.3)

Nuvarande ordning

I 5 kap. 4 och 5 §§ KML anges vilka föremål som skall omfattas av till-

ståndsplikt för utförsel av kulturföremål. I lagtexten räknas de svenska och

utländska föremålen upp.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår en lagändring som innebär att föremålen inte anges i lag

utan att regeringen i stället bemyndigas att genom förordning meddela före-

skrifter om vilka föremål som skall vara tillståndspliktiga.

Motionsförslag

I motion 1998/99:Kr38 (v) anser motionärerna att regeringens förslag bör

avslås. De menar att regeringen bör återkomma med förslag till ny lag där

skyddet för kulturföremålen ökas ytterligare i förhållande till vad som gäller

dag (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med vad Riksantikvarieämbetet (RAÄ) anfört i ett

remissyttrande att det inte är någon bra ordning att det skall krävas ett riks-

dagsbeslut varje gång det visar sig att en skyddad föremålskategori behöver

ändras, en ålders- eller värdegräns behöver justeras eller det snabbt bör infö-

ras tillståndsplikt för ett visst slags föremål. Utskottet anser därför att det

viktigt att det införs en ordning som gör det möjligt att snabbt anpassa reg-

lerna till förändrade förhållanden. Regeringens förslag tillgodoser detta öns-

kemål. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet regeringens förslag (5 kap. 1

och 3 §§ KML) och avstyrker därmed motion 1998/99:Kr38 (v) yrkande 1.

Föremålskategorier (avsnitt 8.4)

Nuvarande ordning

När det gäller export av kulturföremål gäller två parallella system för utför-

seltillstånd. Det ena är baserat på KML och gäller utförsel från Sverige. Det

andra baseras på en förordning, (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföre-

mål, som antagits av EG:s råd. Enligt förordningen krävs det en s.k. exportli-

cens för utförsel av vissa kulturföremål från EU.

Föremålskategorierna i de olika systemen skiljer sig åt. EG-kategorierna är

fler och omfattar även andra föremål än reglerna i KML. Åldersgränserna är

också olika och EG-reglernas värdegränser är i de flesta avseenden betydligt

högre.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att en författningsteknisk anpassning till EG:s

systematik bör göras i fråga om föremålskategorierna.

Vidare bör enligt regeringen åldersgränsen för utländska föremål avse fö-

remål som varit i landet mer än 100 år.

Tillståndsplikt bör enligt regeringens bedömning införas för

- vissa arkeologiska föremål som härrör från tiden före år 1650 oavsett

värde,

-

- svenska porträtt som är äldre än 100 år och värda mer än 20 000 kronor,

-

- samlingar av inkunabler och icke tryckt material som är värda mer än

50 000 kronor på i övrigt samma villkor som för de enskilda objekten,

-

- svenska och utländska böcker äldre än 100 år som är värda mer än

10 000 kronor,

-

- utländska kartor som funnits i landet mer än 100 år och svenska kartor

äldre än 100 år som är värda mer än 10 000 kronor,

-

- utländska transportmedel som har funnits i landet mer än 100 år och

svenska transportmedel äldre än 100 år som är värda mer än 50 000 kro-

nor,

-

- svenska föremål som framställts före år 1650 tillverkade av trä, ben, kera-

mik, metall eller textil,

-

- kakelugnar som är mer än 100 år gamla och värda mer än 50 000 kronor.

-

För svenska möbler, speglar och skrin bör enligt regeringen åldersgränsen

justeras till att avse föremål som tillverkats före år 1860.

Regeringen påpekar att ovannämnda beloppsgränser och föremålskategori-

er endast utgör en utgångspunkt för de bedömningar som kommer att göras

vid den senare tidpunkt då beslut om en förordning skall fattas.

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v) vill, för det fall att deras

yrkande 1 i samma motion om lagstiftning avslås, gå längre än vad regering-

en föreslår och anser att skyddet i en förordning beslutad av regeringen bör

ökas ytterligare genom snävare åldersgränser och lägre värden (yrkande 2).

I motion 1998/99:Kr40 (c) anförs att skydd mot utförsel bör omfatta också

"folkliga" kulturföremål, dvs. föremål som spelat en viktig roll i människors

vardag genom tiderna, t.ex. gamla velocipeder och traktorer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen och Kulturarvsutredningen att regler-

na i KML i materiellt hänseende inte behöver anpassas till EG-reglerna.

Däremot talar, som regeringen påpekar, mycket för en anpassning till EG-

reglerna av bestämmelserna i den kommande förordningen så att samma

systematik kommer att gälla i fråga om indelningen i kategorier. Det blir då

möjligt att samordna ansökningsförfarandena samt prövningen av ansök-

ningarna.

Utskottet anser vidare att den skiss till innehåll i den kommande förord-

ningen som regeringen tecknat utgör en lämplig utgångspunkt i fråga om

vilka föremål som skall vara tillståndspliktiga och vilka belopps- och värde-

gränser som skall gälla. Utskottet förutsätter att regeringen aktivt följer ut-

vecklingen och noga överväger vilka ändringar i förordningen som behövs

för att det nationella kulturarvet skall kunna skyddas på ett effektivt sätt. D

gäller bl.a. allmogeföremål.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna

1998/99:Kr38 (v) yrkande 2 och 1998/99:Kr40 (c).

Undantag från tillståndsplikten (avsnitt 8.5)

Nuvarande ordning

Enligt 5 kap. 7 § KML får ett kulturföremål föras ut ur landet utan tillstånd i

vissa undantagsfall, t.ex. om föremålets ägare flyttar från Sverige för att

bosätta sig i ett annat land, om föremålet genom arv, testamente eller bodel-

ning har förvärvats av en enskild person som är bosatt i annat land eller om

föremålet är tillfälligt inlånat från utlandet.

För export av kulturföremål till tredje land krävs tillstånd, s.k. EG-licens,

för alla föremål som omfattas av den ovan angivna EG-förordningen.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att tillstånd till utförsel skall krävas även i de situatio

som nu är tillståndsfria, men att tillstånd skall beviljas. Bestämmelserna bör

vidare enligt regeringen förtydligas så att det framgår att tillstånd skall ges

för alla föremål som tillfälligt är i landet, dvs. inte endast för inlånade för

mål.

Motionsförslag och utskottets ställningstagande

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr39 (kd) anser att regeringens förslag

att tillstånd alltid skall krävas bör avslås. Motionärerna instämmer i kritik

som anförts av Lagrådet och påpekar att ett åsidosättande av tillståndskravet,

trots att begärt tillstånd skulle beviljas, utgör varusmugglingsbrott med på-

följder och rättsverkningar som - i vart fall i teorin - kan leda till allvarli

konsekvenser (yrkande 5).

Utskottet ser positivt på att tillståndsplikten blir reglerad på samma sätt i

KML och EG-förordningen. Ett enhetligt system har också den fördelen att

det blir enklare för den enskilde att hålla reda på vilka regler som gäller.

Andra fördelar med den av regeringen förordade lösningen är enligt utskot-

tets uppfattning att man får en bättre kontroll över vilka föremål som förs ut

ur landet och därmed också ökade möjligheter att bedöma om fler kulturfö-

remål bör ges skydd.

Utskottet kan förstå den kritik som Lagrådet och motionärerna framför.

Utskottet har emellertid tagit fasta på Lagrådets uppfattning att det kan förut

sättas att straffet för en ägare som underlåtit att skaffa ett tillstånd, som i

kan vägras honom, i regel kommer att stanna vid penningböter och att ett

förverkande av föremålet får anses uppenbart obilligt.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att övervägande skäl talar för

att tillstånd skall krävas även i de situationer som nu är tillståndsfria. Ut-

skottet finner också skäl för att förtydliga bestämmelserna så att det framgår

att tillstånd skall ges för alla föremål som tillfälligt är i landet. Regeringe

förslag tillstyrks således (5 kap. 11 §). Motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 5

avstyrks.

I motion 1998/99:Kr37 (m) anser motionärerna att uttrycket institution i

utlandet, i föreslagna 5 kap. 11 § andra stycket KML, behöver förtydligas.

De gör en jämförelse med hur utförligt en svensk institution definierats i

samma paragraf, nämligen som en offentlig institution här i landet eller en

institution som får bidrag av stat, kommun och landsting (yrkande 7).

Utskottet kan i likhet med motionärerna se en fördel med en precisering,

men har uppfattningen att det skulle vara mycket svårt att finna en definition

som entydigt skulle innefatta alla de institutioner utomlands som man avser.

Utskottet avstyrker därmed motion 1998/99:Kr37 (m) yrkande 7.

Tillståndsprövning (avsnitt 8.6)

Regeringens förslag

I nuvarande 5 kap. 12 § första stycket KML anges vad en ansökan om till-

stånd till utförsel skall innehålla. Regeringen anser att sådana bestämmelser

inte behöver ha lagform utan föreslår att föreskrifter om ansökningarnas

innehåll och handläggningen av dem bör beslutas av regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen föreslår vidare att en ansökan skall vara fri från avgift och att

ett tillstånd till utförsel skall gälla ett år.

Regeringens bedömning

Regeringen delar inte Kulturarvsutredningens förslag att tillståndsmyndig-

heter bör ges en lagfäst möjlighet att meddela icke-bindande förhandsbesked

om utförseltillstånd i samband med att föremål bjuds ut till försäljning, utan

anser att nuvarande regler skall gälla.

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v) ställer sig bakom regeringens

förslag att ansökan skall vara avgiftsfri men förutsätter att berörda myndig-

heter kompenseras för bortfallet av intäkter (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att ansökningarnas innehåll och

handläggningen av dem inte behöver regleras i lag utan att regeringen, eller

den myndighet regeringen bestämmer, skall kunna meddela de föreskrifter

som behövs. Utskottet delar vidare regeringens ställningstagande att ansökan

bör vara avgiftsfri och att tillstånd till utförsel skall gälla i ett år.

Av propositionen framgår att regeringens uppfattning är att institutionernas

intäkter kommer att minska med sammanlagt ca 300 000 kronor per år med

anledning av att ansökningarna skall vara avgiftsfria. Är denna uppfattning

riktig blir intäktsminskningen för var och en av institutionerna av så begrän-

sad omfattning att någon kompensation inte synes behövlig. Utskottet avser

dock att följa frågan. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet rege-

ringens förslag (5 kap. 7 § tredje stycket och 13 § KML) och avstyrker mo-

tion 1998/99:Kr38 (v) yrkande 3.

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen vad gäller förhands-

besked.

Överklagande (avsnitt 8.7)

Regeringens bedömning

Regeringen gör i motsats till Kulturarvsutredningen bedömningen att RAÄ

vid överklagande inte bör undantas från kravet på prövningstillstånd i kam-

marrätten.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening saknas tillräckliga skäl att undanta RAÄ från kravet

på prövningstillstånd.

Kyrkstäder (propositionens avsnitt 10)

Skyddet för kyrkstäder (avsnitt 10.1)

Allmän bakgrund

En kyrkstad är en samling stugor och stallar uppförda invid kyrkan som

tillfälligt husrum framför allt vid kyrkobesök, men också vid andra tillfällen

då sockenborna hade ärende till kyrkplatsen, som vid marknad, sockenstäm-

ma, ting eller skatteuppbörd. Kyrkstäderna har funnits i Norrland i socknar

med stora avstånd till kyrkan. I Sverige har det funnits ca 70 kyrkstäder,

varav 16 kan sägas vara bevarade.

Kulturarvsutredningen

Kulturarvsutredningen föreslog att bestämmelser om skydd för kyrkstäder

införs i KML. Enligt förslaget skulle kyrkstäderna underhållas så att deras

kulturhistoriska värde inte minskar eller förvanskas. Länsstyrelsen skall

pröva frågor om väsentliga ändringar och en anmälan skall göras dit innan

ägarbyte sker inom en kyrkstad.

Regeringens bedömning

Regeringens bedömning är att utredningens förslag om skydd för kyrkstäder

inte bör genomföras.

Regeringen påpekar att alla kyrkstäder utom en omfattas av någon form av

skydd. Dessutom finner regeringen det tveksamt om ett generellt skydd i

KML skall införas för ett så begränsat bestånd av byggnader som kyrkstäder.

Regeringen anser också att de nuvarande skyddsinstrumenten bör kunna ge

kyrkstäder det skydd som krävs, men påpekar att man noga kommer att följa

hur de olika skyddsinstrumenten kommer till användning. I propositionen

påpekas vidare att i den utredning som skall tillsättas för att utreda och lämn

förslag om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

också bör kunna beaktas bl.a. behovet av skydd för vissa prästgårdar och

ännu oskyddad kyrkostadsbebyggelse.

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v) anser att riksdagen skall

besluta i enlighet med utredningens förslag (yrkande 5).

I motion 1998/99:Kr39 (kd) föreslår motionärerna att regeringen bör åter-

komma med förslag om att skydda kyrkstäder på samma sätt som de övriga

kyrkliga kulturminnena (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Kyrkstäderna utgör enligt utskottets uppfattning omistliga delar av den kyrk-

liga kulturmiljö i vilken de ingår. Det är därför enligt utskottets bedömning

konsekvent att skydda dem på samma sätt som de kyrkliga kulturminnena.

Utskottet föreslår därför att regeringen skall förelägga riksdagen förslag till

kompletterande regler i 4 kap. KML om skydd för kyrkstäderna. Vad ut-

skottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr38 (v)

yrkande 5 och 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 6 som sin mening ge regeringen

till känna.

Upphävande av kungliga skrivelser (avsnitt 10.2)

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att Kungl. Maj:ts skrivelser den 6 maj 1817

och den 9 november 1949 om förvärv och nyttjande av kyrkstugor bör upp-

hävas.

Bakgrunden till de nämnda skrivelserna var de problem som i början av

1800-talet förekom i form av bl.a. oreglerat byggande, slagsmål, fylleri m.m.

inom kyrkstäderna. Enligt skrivelserna gäller för kyrkstäderna i Norrbottens

och Västerbottens län sammanfattningsvis att inga nya kyrkstugor får uppfö-

ras utan länsstyrelsens tillstånd och att förbud mot handel skall råda förutom

vid marknadstider. Skrivelserna innehåller inte något förbud mot ändring

eller rivning av bebyggelsen.

Vad som regleras i nämnda kungliga skrivelser är sådant som enligt nu

gällande regeringsform skall bestämmas av riksdagen (8 kap. 3 § regerings-

formen).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att skrivelserna bör upphävas.

Kulturminneslagen i övrigt

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i övrigt till änd-

ringar i KML än att lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 2000 i stället

för - som föreslås i propositionen - den 1 januari 2000 och att orden "Statens

konstmuseer", i regeringens förslag till 5 kap. 7 § första stycket, byts ut mot

"Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde".

Övriga frågor

Med hänsyn till de ändringar i KML som regeringen föreslår och som till-

styrks av utskottet krävs vissa följdändringar i lagen (1996:701) om Tullver-

kets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska

unionen.

Av lagtekniska skäl lägger utskottet fram ett eget lagförslag till ovan-

nämnda lag, bilaga 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande målen för kulturmiljöarbetet

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr38 yrkande 4 god-

känner vad regeringen föreslagit om målen för kulturmiljöarbetet,

(prop. avsnitt 4.3)

2. beträffande övergripande mål för RAÄ

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. beträffande fortsatt utredning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr39 yrkande 2 och

1998/99:Kr41, (avsnitt 4.4)

res. 1 (m, kd, c)

4. beträffande nationell stiftelse

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 4, 1998/99:

Kr214 och 1998/99:Kr246,

res. 2 (m, kd, c)

5. beträffande ortnamn

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr215 antar i proposi-

tion 1998/99:114 framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 1 kap. 4 §, (avsnitt 5.1)

6. beträffande ortnamn som inte längre är i allmänt bruk

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 5, 1998/99:

Kr39 yrkande 3 och 1999/2000:Kr313 yrkande 6,

res. 3 (m)

7. beträffande överklagande av fornminnesärenden

att riksdagen antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till

lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser

2 kap. 24 §, (avsnitt 6.2)

8. beträffande anmälningsplikt

att riksdagen antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till

lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser

3 kap. 6 §, (avsnitt 7.2)

9. beträffande länsstyrelsens skyldigheter vid en väckt fråga om

byggnadsminnesförklaring

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr37 yrkande 6, ,

10. beträffande utvidgning av rätten att utfärda förelägganden

m.m.

att riksdagen

dels antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-

ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 3 kap. 16

och 17 §§, (avsnitt 7.3)

dels antar i proposition 1999/2000:39 framlagt förslag till lag om änd-

ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 3 kap. 8

och 17 §§,

11. beträffande ett föremåls betydelse för det nationella kultur-

arvet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr39 yrkande 4, (avsnitt 8.2)

res. 4 (kd)

12. beträffande bemyndigande för regeringen att meddela före-

skrifter om tillståndspliktiga föremål

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr38 yrkande 1

dels antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-

ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 1

och 3 §§,

dels antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-

ring i lagen (1988:950 ) om kulturminnen m.m. i vad avser att 5 kap.

4-6 §§ skall upphöra att gälla, (avsnitt 8.3)

res. 5 (v)

13. beträffande föremålskategorier

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr38 yrkande 2 och

1998/99:Kr40, (avsnitt 8.4)

res. 6 (v) - villk. res. 5

res. 7 (c)

14. beträffande krav på tillstånd

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr39 yrkande 5 antar i

proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 11 §, (avsnitt

8.5)

res. 8 (kd)

15. beträffande uttrycket institution i utlandet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr37 yrkande 7, (avsnitt 8.5)

16. beträffande tillståndsprövning

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr38 yrkande 3 antar i

proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 7 § tredje stycket

och 13 §, (avsnitt 8.6)

res. 9 (v)

17. beträffande skyddet för kyrkstäder

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr38 yrkande 5

och 1998/99:Kr39 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört, (avsnitt 10.1)

res. 10 (s)

18. beträffande kulturminneslagen i övrigt

att riksdagen antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till

lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i den mån

förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan med den änd-

ringen att lagen träder i kraft den 1 juli 2000 och att orden "Statens

konstmuseer" i regeringens förslag till 5 kap. 7 § första stycket byts ut

mot "Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde",

19. beträffande ändringar i lagen om Tullverkets befogenheter

vid Sveriges gräns mot ett annat land inom EU

att riksdagen antar i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade ly-

delse avseende vissa följdändringar i lagen (1996:701) om Tullverkets

befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska

unionen.

Stockholm den 4 april 2000

På kulturutskottets vägnar

Inger Davidson

I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke Gustavsson (s), Agneta

Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén (m), Eva Arvidsson

(s), Jan Backman (m), Paavo Vallius (s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen

(v), Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Ewa Larsson (mp), Birgitta

Sellén (c), Hillevi Larsson (s), Anne-Katrine Dunker (m) och Gunilla Tjern-

berg (kd).

Reservationer

1. Fortsatt utredning (mom. 3)

Inger Davidson (kd), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Dan Kihlström

(kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c), Anne-Katrine Dunker (m) och

Gunilla Tjernberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Behov av fortsatt utred-

ning som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "1998/99:Kr41

(s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion 1998/99:Kr39 (kd) yr-

kande 2 att det är av stor vikt att den särskilda utredaren som skall tillkalla

sitt arbete med att låta byggnadsminnesförklaringar omfatta även lösöre,

beaktar såväl bevarande- som äganderättsaspekten. Utskottet vill vidare

understryka att utredningen bör genomföras skyndsamt.

När det gäller - - - (= utskottet 8 rader) - - - som är möjlig.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr41 (s)

och med anledning av motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 2 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande fortsatt utredning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr39 yrkande 2 och

med avslag på motion 1998/99:Kr41 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört, (avsnitt 4.4)

2. Nationell stiftelse (mom. 4)

Inger Davidson (kd), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Dan Kihlström

(kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c), Anne-Katrine Dunker (m) och

Gunilla Tjernberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Behov av fortsatt utred-

ning som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(m) avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det tillkännagivande till regeringen som riksdagen gjor-

de år 1992, att inrättandet av en nationell stiftelse för kulturmiljöförvaltnin

snarast möjligt blir föremål för ingående överväganden, skall följas. Utskot-

tet föreslår därför i likhet med motionärerna bakom motionerna

1998/99:Kr37 (m) yrkande 4, 1998/99:Kr214 (m) och 1998/99:Kr246 (m) att

regeringen ges i uppdrag att utreda och förelägga riksdagen förslag om in-

rättandet av en nationell stiftelse, liknande National Trust i Storbritannien.

Utredningen i frågan skulle kunna ske inom ramen för den nu planerade

utredningen om förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av ovannämnda motioner

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande nationell stiftelse

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 4,

1998/99:Kr214 och 1998/99:Kr246 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Ortnamn som inte längre är i allmänt bruk (mom. 6)

Lennart Fridén, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine Dunker (al-

la m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken En regel om hänsyn för

ortnamn som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 6" bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna bakom motion 1998/99:Kr37 (m)

yrkande 5 uppmärksamma att den digitala karttekniken kan erbjuda nya

möjligheter att bevara och dokumentera alternativa namnformer och t.ex.

gårdsnamn, även om de inte längre är i allmänt bruk. På så sätt kan man på

ett lättillgängligt sätt komplettera de uppgifter som de vanliga kartorna inne-

håller. Utskottet anser i likhet med motionärerna att Lantmäteriverket bör få i

uppdrag att skapa en sådan digital ortnamnsbank. Vad utskottet anfört bör

riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr37 (m) yrkande 5 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ortnamn som inte längre är i allmänt bruk

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr37 yrkande 5 och

med avslag på motionerna 1998/99:Kr39 yrkande 3 och 1999/2000:

Kr313 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

4. Ett föremåls betydelse för det nationella kulturarvet

(mom. 11)

Inger Davidson, Dan Kihlström och Gunilla Tjernberg (alla kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Grunderna för bestäm-

melserna som börjar med "Eftersom det" och slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Kulturarvsutredningen och motionärerna bak-

om motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 4 att det i lagtexten tydligare än i dag

bör framgå vad som skall beaktas vid bedömningen av ett föremåls betydelse

för det nationella kulturarvet. Utskottet anser därför att regeringen, med

utgångspunkt från utredningens förslag till preciseringar, bör återkomma

med förslag till riksdagen i denna fråga. Vad utskottet anfört bör riksdagen

med anledning av ovannämnda motion som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande ett föremåls betydelse för det nationella kulturarvet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr39 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, (avsnitt 8.2)

5. Bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om

tillståndspliktiga föremål (mom. 12)

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Bemyndigande för

regeringen som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i likhet med vad som gäller i dag i lag skall anges

vilka svenska och utländska kulturföremål som får föras ut ur landet. Rege-

ringen har motiverat sitt förslag att föra över bestämmelserna i en förordning

med att det går snabbare att ändra i en förordning än i en lag. Utskottet anser

att snabbhet och effektivitet i statsförvaltningen alltid måste vägas mot mål-

sättningarna om rättssäkerhet och demokrati. Det skall enligt utskottets upp-

fattning finnas synnerligen starka skäl för att göra avkall på kraven på rätts-

säkerhet och demokrati. Utskottet anser att några sådana skäl inte föreligger

när det gäller att reglera vilka kulturföremål som skall skyddas mot utförsel

ur landet. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till ändringar i KML

i dessa delar. Utskottet anser i stället att regeringen skall återkomma med

förslag till ny lag där skyddet för de svenska kulturföremålen ökas genom

snävare åldersgränser och lägre värden. Vad utskottet anfört om nytt förslag

från regeringen bör riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr38 (v)

yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande bemyndigande för regeringen att meddela före-

skrifter om tillståndspliktiga föremål

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr38 yrkande 1

dels avslår i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-

ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 1

och 3 §§,

dels avslår i proposition 1998/99:114 framlagt förslag att lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 4-6 §§ skall

upphöra att gälla,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

nytt förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen

m.m., (avsnitt 8.3)

6. Föremålskategorier (mom. 13)

Under förutsättning av avslag på reservation 5

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Föremålskategorier som

börjar med "Utskottet anser vidare" och slutar med "1998/99:Kr40 (c)" bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v)

gå längre än vad regeringen föreslår och anser att skyddet för de svenska

kulturföremålen bör ökas ytterligare. Detta bör enligt utskottet ske genom

snävare åldersgränser och lägre värden. Utskottet anser att rädslan för att det

skall bli för många ansökningar att pröva inte får bestämma värdegränserna.

Utskottet vill vidare understryka att även föremål av lägre ekonomiskt värde

kan ha stor betydelse för kulturarvet. Regeringen bör vid den senare tidpunkt

då beslut om en förordning skall fattas beakta utskottets synpunkter. Vad

utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr38

(v) yrkande 2 och 1998/99:Kr40 (c) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande föremålskategorier

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr38 yrkande 2

och 1998/99:Kr40 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört, (avsnitt 8.4)

7. Föremålskategorier (mom. 13)

Birgitta Sellén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Föremålskategorier som

börjar med "Utskottet anser vidare" och slutar med "1998/99:Kr40 (c)" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion 1998/99:Kr40 (c)

att skydd mot utförsel bör omfatta också "folkliga" kulturföremål, dvs. före-

mål som spelat en viktig roll i människors vardag genom tiderna. Känne-

tecknande för många av dessa kulturföremål, och i synnerhet de yngre, är att

de inte värderas lika högt som andra kulturföremål. Det gäller t.ex. gamla

velocipeder och traktorer. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning

av motion 1998/99:Kr40 (c) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande föremålskategorier

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr40 och med avslag

på motion 1998/99:Kr38 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört, (avsnitt 8.4)

8. Krav på tillstånd (mom. 14)

Inger Davidson, Dan Kihlström och Gunilla Tjernberg (alla kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Undantag från till-

ståndsplikten (avsnitt 8.5) som börjar med " Utskottet ser" och slutar med "5

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med regeringen att bestämmelserna i KML bör

förtydligas så att det framgår att tillstånd skall ges för alla föremål som til

fälligt är i landet, dvs. inte endast för inlånade föremål.

Utskottet instämmer i den kritik av regeringens förslag om tillståndskrav

som anförts av Lagrådet och som motionärerna bakom motion 1998/99:Kr39

(kd) yrkande 5 ansluter sig till. Förslaget innebär att ett åsidosättande av et

sådant tillståndskrav, trots att begärt tillstånd skall beviljas, utgör va-

rusmugglingsbrott med påföljder och rättsverkningar som - i vart fall i teorin

- kan leda till allvarliga konsekvenser. Med hänvisning härtill talar enligt

utskottets uppfattning övervägande skäl mot regeringens förslag att tillstånd

alltid skall krävas, varför det bör avslås av riksdagen.

Riksdagen bör således med bifall till motion 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 5

anta regeringens förslag till 5 kap. 11 § punkterna 2-5 och reservanternas

förslag till lydelse i vad avser paragrafen i övrigt.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande krav på tillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr39 yrkande 5 antar i

proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 11 § första

stycket punkterna 2-5 och andra stycket samt antar som Reservanter-

nas förslag betecknade lydelse i vad avser 11 § i övrigt, (avsnitt 8.5)

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

5 kap.

11 §

Även om ett föremål är av stor

betydelse för det nationella kulturar-

vet skall tillstånd till utförsel ges om

Ett kulturföremål får föras ut ur

landet utan tillstånd, om

1. ägaren flyttar från Sverige för

att bosätta sig i ett annat land,

1. föremålets ägare flyttar från

Sverige för att bosätta sig i annat

land,

2. föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en

enskild person som är bosatt i annat land,

3. föremålet förs ut ur landet av en offentlig institution här i landet eller e

institution som får bidrag av stat, kommun eller landstingskommun och det

skall föras tillbaka till Sverige,

4. föremålet förs ut av en enskild person för att användas i samband med

offentlig kulturverksamhet och det skall föras tillbaka till Sverige, eller

5. föremålet tillfälligt är i landet.

Även om ett föremål är av stor betydelse för det nationella kulturarvet får

tillstånd till utförsel ges om föremålet förvärvats av en institution i utlande

9. Tillståndsprövning (mom. 16)

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v) anser

dels att den del under rubriken Tillståndsprövning som börjar med "Av pro-

positionen" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i den del som bl.a. avser

avgiftsfri ansökan om tillstånd till utförsel (5 kap. 7 § tredje stycket och 13

KML). Av propositionen framgår att regeringens uppfattning är att institu-

tionernas intäkter kommer att minska med sammanlagt ca 300 000 kronor

per år med anledning av att ansökningarna skall vara avgiftsfria. Utskottet

förutsätter i likhet med motionärerna bakom motion 1998/99:Kr38 (v) yr-

kande 3 att berörda myndigheter kompenseras för bortfallet av de intäkter

som försvinner med anledning av de avgiftsfria ansökningarna. Vad utskottet

anfört bör riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr38 (v) yrkande 3

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande tillståndsprövning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr38 yrkande 3

dels antar i proposition 1998/99:114 framlagt förslag till lag om änd-

ring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i vad avser 5 kap. 7 §

tredje stycket och 13 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

(avsnitt 8.6)

10. Skyddet för kyrkstäder (mom. 17)

Åke Gustavsson, Agneta Ringman, Eva Arvidsson, Paavo Vallius, Lars

Wegendal och Hillevi Larsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Kyrkstäder som börjar

med "Kyrkstäderna utgör" och slutar med "till känna" bort ha följande lydel-

se:

Utskottet vill understryka att kyrkstäderna utgör en värdefull del av vårt

kulturarv och att det är angeläget att de skyddas och bevaras. Utskottet vill

samtidigt påpeka, i likhet med regeringen, att alla kyrkstäder utom en om-

fattas av någon form av skydd, och att skydd för samtliga kyrkstäder kan

skapas genom kommunal plan eller byggnadsminnesförklaring. Dessutom

ställer sig utskottet tveksamt till om ett generellt skydd i KML skall införas

för ett så begränsat bestånd av byggnader som kyrkstäderna utgör. Utskottet

anser vidare att man bör avvakta med ett ställningstagande till dess att den

utredning är klar som skall tillsättas för att utreda och lämna förslag om ett

förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. I den utredningen

skall även beaktas behovet av skydd för vissa prästgårdar och ännu oskyddad

kyrkostadsbebyggelse. Men hänvisning till det anförda och då utredningens

arbete inte bör föregripas avstyrker utskottet motionerna 1998/99:Kr38 (v)

yrkande 5 och 1998/99:Kr39 (kd) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande skyddet för kyrkstäder

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr38 yrkande 5 och 1998/99:

Kr39 yrkande 6, (avsnitt 10.1)

Särskilt yttrande

Målen för kulturmiljöarbetet (mom. 1)

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v) anför:

Vi har i motion Kr38 (v) föreslagit vissa ändringar i förhållande till de mål

för kulturmiljöarbetet som förelagts riksdagen av regeringen. Vi har valt att

inte reservera oss till förmån för vårt motionsyrkande, eftersom vi hyser

förhoppningen att regeringen i kommande regleringsbrev och Riksantikva-

rieämbetet i sin information till kommunala instanser, organisationer m.fl. på

ett tydligt sätt kommer att klargöra att det tredje delmålet om allas förståels

delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön verkligen inbegri-

per alla, så att människor oavsett kön, generation, klass, funktionshinder osv.

kommer att känna igen sig i det gemensamma kulturarvet.

På samma sätt utgår vi från att det klart kommer att framgå av reglerings-

brev och RAÄ:s information att alla befolkningsgrupper i landet inkluderas i

det femte delmålet om nationell och internationell solidaritet och respekt

inför olika gruppers kulturarv.

I propositionen 1998/99:114 framlagda lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

dels att 5 kap. 4-6, 8, 12 och 14 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 3 och 10 §§ skall utgå,

dels att i 3 kap. 2, 3, 10, 11, 14, 15 och 18 §§ ordet "skyddsföreskrifter" i

olika böjningsformer skall bytas ut mot "skyddsbestämmelser" i motsvaran-

de form,

dels att 5 kap. 11 och 13 §§ skall betecknas 5 kap. 12 och 8 §§,

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 24 §, 3 kap. 6, 16, 17 och 19 §§ samt 5 kap. 1, 3,

7, 9 och 10 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 5 kap. 8 § skall sättas närmast före 5 kap.

7 §,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 4 §, 5 kap. 11 oc

13 §§ samt närmast före 1 kap. 4 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §1

I denna lag finns bestämmelser om

fornminnen, byggnadsminnen och

kyrkliga kulturminnen samt om

utförsel av kulturföremål ur landet.

I denna lag finns bestämmelser om

ortnamn, fornminnen, byggnads-

minnen och kyrkliga kulturminnen

samt om utförsel och återlämnande

av kulturföremål.

Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet.

Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturminnesvården i landet.

Riksantikvarieämbetet får överklaga beslut av domstol eller annan myndig-

het enligt denna lag.

God ortnamnssed

4 §

Vid statlig och kommunal verk-

samhet skall god ortnamnssed iakt-

tas. Detta innebär att

- hävdvunna ortnamn inte ändras

utan starka skäl,

- ortnamn i övrigt stavas enligt

vedertagna regler för språkriktighet,

om inte hävdvunna stavningsformer

talar för annat,

- påverkan på hävdvunna namn

beaktas vid nybildning av ortnamn,

och

1 Senaste lydelse 1997:1162.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

- svenska, samiska och finska

namn så långt möjligt används sam-

tidigt på kartor samt vid skyltning

och övrig utmärkning i flerspråkiga

områden.

Namn som godkänts för offentlig

kartproduktion skall även i andra

sammanhang användas i sin god-

kända form.

2 kap.

24 §2

Beslut av länsstyrelsen överklagas

hos allmän förvaltningsdomstol när

det gäller

1. fastställelse av gränserna för ett

fornlämningsområde enligt 2 §,

2. särskilda ordningsföreskrifter

enligt 9 §,

3. fridlysning enligt 9 § eller

4. tillstånd att medföra och an-

vända metallsökare enligt 20 §.

Beslut av Riksantikvarieämbetet

eller länsstyrelsen enligt detta ka-

pitel överklagas hos allmän förvalt-

ningsdomstol, om inte annat följer

av andra stycket eller 25 §. Pröv-

ningstillstånd krävs vid överklagan-

de till kammarrätten.

Beslut av Riksantikvarieämbetet

enligt 16 § överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

Beslut av Riksantikvarieämbetet

enligt 17 § överklagas hos rege-

ringen.

Prövningstillstånd krävs vid över-

klagande till kammarrätten.

Beslut i övrigt enligt detta kapitel

av länsstyrelsen eller Riksantikva-

rieämbetet får överklagas hos rege-

ringen, om inte annat följer av 25 §.

Kommunen får överklaga länsstyrelsens beslut enligt 2 § andra stycket, 9 §

första-fjärde styckena och 12 § andra stycket.

3 kap.

6 §

Om en byggnad kan antas komma

i fråga som byggnadsminne, får

länsstyrelsen, utan att fråga väckts

om byggnadsminnesförklaring, för-

ordna att anmälan till länsstyrelsen

skall göras, innan byggnaden rivs

eller ändras på ett sätt som väsentligt

minskar dess kulturhistoriska värde.

Om en byggnad kan antas komma

i fråga som byggnadsminne får

länsstyrelsen förordna att anmälan

till länsstyrelsen skall göras innan

byggnaden rivs eller ändras på ett

sätt som väsentligt minskar dess

kulturhistoriska värde (anmälnings-

plikt).

Länsstyrelsen skall inom en må-

nad från det anmälningen kom in dit

avgöra om den skall ta upp fråga om

byggnadsminnesförklaring av den

berörda byggnaden. Under denna

frist får den anmälda åtgärden inte

vidtas utan att länsstyrelsen har

medgett det.

Länsstyrelsen skall inom en må-

nad från det anmälan kom in dit

avgöra om den anmälda åtgärden

skall få vidtas eller förbjudas enligt

5 §. Under denna tid får den anmälda

åtgärden inte vidtas utan att länssty-

relsen har medgett det.

2 Senaste lydelse 1995:72.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §

Om ägaren till ett byggnadsminne

försummar det som åligger honom

enligt skyddsföreskrifterna, får läns-

styrelsen förelägga honom att inom

viss skälig tid vidta nödvändiga

åtgärder. Föreläggandet får inte

omfatta åtgärder som med hänsyn

till byggnadens användning och

omständigheterna i övrigt är oskä-

ligt betungande. Om föreläggandet

inte följs, får länsstyrelsen utföra

åtgärderna på ägarens bekostnad.

Länsstyrelsen får förelägga den

som är ansvarig för förvaltningen av

ett byggnadsminne att vidta rättelse

eller avbryta pågående åtgärder för

att säkerställa efterlevnaden av

skyddsbestämmelser och beslut en-

ligt detta kapitel. Ett sådant föreläg-

gande får förenas med vite.

I de fall som avses i första stycket

får länsstyrelsen i stället hos krono-

fogdemyndigheten begära särskild

handräckning enligt lagen (1990:

746) om betalningsföreläggande och

handräckning mot den som ansvarar

för förvaltningen av ett byggnads-

minne.

17 §3

Om ett byggnadsminne har änd-

rats i strid mot meddelade skyddsfö-

reskrifter, får länsstyrelsen föreläg-

ga ägaren att återställa ändringen

om det är möjligt. Ett sådant före-

läggande får förenas med vite.

Om en länsstyrelse har meddelat

ett föreläggande eller förbud mot

någon i egenskap av ägare till en

fastighet, tomträttshavare eller äga-

re till en byggnad på mark som

tillhör någon annan, får länsstyrel-

sen sända beslutet till inskrivnings-

myndigheten för anteckning i fastig-

hetsboken eller tomträttsboken. Är

föreläggandet förenat med löpande

vite, skall även detta antecknas. Den

som senast sökt lagfart eller inskriv-

ning av förvärv av tomträtt skall, om

den sökande inte är föreläggandets

eller förbudets adressat, av inskriv-

ningsmyndigheten genast i rekom-

menderat brev underrättas om an-

teckningen.

3 Senaste lydelse 1994:1425.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Kronofogdemyndigheten får med-

dela särskild handräckning för att

avbryta pågående förstörelse av ett

byggnadsminne eller för att åter-

ställa det. Även i annat fall får hand-

räckning beslutas, om det behövs för

att bestämmelse i detta kapitel skall

efterlevas.

Har anteckning gjorts, gäller fö-

reläggandet eller förbudet mot ny

ägare av egendomen. Har den nya

ägaren förvärvat egendomen genom

köp, byte eller gåva och utgör egen-

domen fastighet eller tomträtt, gäller

även löpande vite mot den nya äga-

ren räknat från tidpunkten för ägan-

derättsövergången. Annat vite gäller

inte mot en ny ägare av egendomen,

men länsstyrelsen får sätta ut nytt

vite för den ägaren. Löpande vite

som avser en viss period får tas ut

endast av den som var ägare vid

periodens början.

Ansökan om handräckning får gö-

ras av länsstyrelsen. I fråga om

sådan handräckning finns be-

stämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Har ett antecknat föreläggande

eller förbud upphävts genom ett

beslut som vunnit laga kraft eller har

den åtgärd som avses med föreläg-

gandet vidtagits eller har ändamålet

med föreläggandet eller förbudet

förlorat sin betydelse, skall länssty-

relsen så snart den fått vetskap om

förhållandet anmäla detta till in-

skrivningsmyndigheten för bortta-

gande av anteckningen.

19 §4

Beslut av länsstyrelsen överklagas

hos allmän förvaltningsdomstol när

det gäller

1. byggnadsminnesförklaring en-

ligt 1 §,

Beslut av länsstyrelsen enligt

detta kapitel överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. Prövningstill-

stånd krävs vid överklagande

till kammarrätten.

2. skyddsföreskrifter enligt 2 §,

3. förbud mot åtgärder enligt 5 §,

4. anmälningsplikt enligt 6 §,

5. deposition enligt 12 § första

stycket,

6. tillstånd eller villkor för till-

stånd enligt 14 §,

7. jämkning av skyddsföreskrifter

eller hävande av byggnadsmin-

nesförklaring enligt 15 § första

stycket,

8. dokumentation enligt 15 §

tredje stycket,

9. föreläggande enligt 16 § eller

10. föreläggande enligt 17 § första

stycket.

4 Senaste lydelse 1995:72.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsens beslut att inte förklara en byggnad för byggnadsminne får

överklagas endast av Riksantikvarieämbetet.

Prövningstillstånd krävs vid över-

klagande till kammarrätten.

5 kap.

1 §

Äldre svenska och utländska kul-

turföremål som anges i detta kapitel

och som är av stor betydelse för det

nationella kulturarvet, får inte föras

ut ur landet utan särskilt tillstånd.

Äldre svenska och utländska kul-

turföremål som kan vara av stor be-

tydelse för det nationella kulturarvet,

får inte föras ut ur landet utan sär-

skilt tillstånd.

3 §

Den som vill föra ut ett kultur-

föremål ur landet skall ha tillstånd

till utförseln, om föremålet är av det

slag som anges i 4 och 5 §§.

Regeringen får meddela före-

skrifter om vilka kulturföremål som

inte får föras ut ur landet utan sär-

skilt tillstånd.

7 §

Ett kulturföremål får föras ut ur

landet utan tillstånd, om

1. föremålets ägare flyttar från

Sverige för att bosätta sig i annat

land,

2. föremålet genom arv, testa-

mente eller bodelning har förvärvats

av en enskild person som är bosatt i

annat land,

3. föremålet förs ut ur landet av en

offentlig institution här i landet eller

en institution som får bidrag av stat,

kommun eller landstingskommun och

det skall föras tillbaka till Sverige,

Frågor om tillstånd till utförsel

skall prövas av Kungl. biblioteket,

Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet,

Statens konstmuseer eller Stiftelsen

Nordiska museet (tillståndsmyndig-

heter) enligt den fördelning som

regeringen bestämmer.

Ansökningarna skall ges in till

Riksantikvarieämbetet.

Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om ansök-

ningsförfarandet.

4. föremålet förs ut av en enskild

person för att användas i samband

med offentlig kulturverksamhet och

det skall föras tillbaka till Sverige

eller

5. föremålet är tillfälligt inlånat

från utlandet.

9 §

Frågor om tillstånd till utförsel

skall prövas av kungl. biblioteket,

riksantikvarieämbetet, riksarkivet,

statens konstmuseer eller Stiftelsen

Nordiska museet (tillståndsmyndig-

heter).

Den som söker tillstånd skall på

begäran av tillståndsmyndigheten

ställa föremålet till myndighetens

förfogande för granskning.

För varje slag av föremål som an-

ges i 4 och 5 §§ föreskriver rege-

ringen vilken tillståndsmyndighet

som skall pröva ansökan om till-

stånd.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

Ansökan om tillstånd skall ges in

till Riksantikvarieämbetet. Om det

med stöd av 9 § har föreskrivits att

ansökningen skall prövas av annan

tillståndsmyndighet, skall ansök-

ningen överlämnas till denna.

Tillstånd till utförsel skall ges, om

föremålet inte är av stor betydelse

för det nationella kulturarvet.

11 §

Även om ett föremål är av stor

betydelse för det nationella kulturar-

vet skall tillstånd till utförsel ges om

1. ägaren flyttar från Sverige för

att bosätta sig i ett annat land,

2. föremålet genom arv, testa-

mente eller bodelning har förvärvats

av en enskild person som är bosatt i

annat land,

3. föremålet förs ut ur landet av en

offentlig institution här i landet eller

en institution som får bidrag av stat,

kommun eller landstingskommun och

det skall föras tillbaka till Sverige,

4. föremålet förs ut av en enskild

person för att användas i samband

med offentlig kulturverksamhet och

det skall föras tillbaka till Sverige,

eller

5. föremålet tillfälligt är i landet.

Även om ett föremål är av stor

betydelse för det nationella kulturar-

vet får tillstånd till utförsel ges om

föremålet förvärvats av en institution

i utlandet.

13 §

Ett tillstånd till utförsel gäller i ett

år från dagen för beslutet.

-------------------------

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2. Beslut om tillstånd till utförsel av kulturföremål som har meddelats innan

denna lag trätt i kraft gäller inte efter utgången av år 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter

vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenhe-

ter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:

1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och pro-

dukter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter,

2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av

privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i

Europeiska unionen,

3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

5. injektionssprutor och kanyler,

6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa

dopningsmedel,

7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithands-

kar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,

8. kulturföremål som avses i 5

kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.,

8. kulturföremål som avses i 5

kap. lagen (1988:950) om kultur-

minnen m.m.,

9. hundar och katter för annat ändamål än handel,

10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), teknisk

sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försäljning av

teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 §

tobakslagen (1993:581),

11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,

12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det

finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att

djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för män-

niskor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga,

att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för

införseln inte är uppfyllda,

13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och

utförsel av barnpornografi,

14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga va-

ror.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

1 Senaste lydelse 1999:57.

Utskottets förslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter

vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenhe-

ter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

3 §1

Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:

1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och pro-

dukter som avses i lagen (1998:397) om strategiska produkter,

2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning av

viss privatinförsel,

3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

5. injektionssprutor och kanyler,

6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa

dopningsmedel,

7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithands-

kar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,

8. kulturföremål som avses i 5

kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.,

8. kulturföremål som avses i 5

kap. lagen (1988:950) om kultur-

minnen m.m.,

9. hundar och katter för annat ändamål än handel,

10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738), teknisk

sprit och alkoholhaltiga preparat enligt lagen (1961:181) om försäljning av

teknisk sprit m.m. samt tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 §

tobakslagen (1993:581),

11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,

12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det

finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att

djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för män-

niskor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga,

att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för

införseln inte är uppfyllda,

13. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och

utförsel av barnpornografi,

14. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga va-

ror.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

1 Senaste lydelse 1999:1330.

I proposition 1999/2000:39 framlagt lagförslag 2.27

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

dels att i 3 kap. 17 §1 orden "fastighetsboken eller tomträttsboken" skall

bytas ut mot "fastighetsregistrets inskrivningsdel",

dels att 3 kap. 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

8 §

Länsstyrelsen skall för anteckning

i fastighetsboken ofördröjligen un-

derrätta inskrivningsmyndigheten,

Länsstyrelsen skall för anteckning

i fastighetsregistrets allmänna del

eller för borttagande av en tidigare

gjord anteckning genast underrätta

lantmäterimyndigheten,

1. då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för

byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligt 7 §,

2. då förordnande enligt 6 § första stycket meddelats eller upphävts,

3. då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts,

eller

4. då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits.

-------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

1 Lydelse enligt prop. 1998/99:114.