Bet. 1999/2000:KU13

Konstitutionsutskottets betänkande

1999/2000:KU13

Kommunala demokratifrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

KU13

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion som väckts vid den

allmänna motionstiden 1998 och 23 motioner som

väckts under den allmänna motionstiden 1999. I

motionerna behandlas frågor om bl.a.

kommundelningar, folkomröstningar, självförvaltning

och brukarinflytande, den kommunala

nämndorganisationen, nyval, författningssamlingar,

valbarhet, regional demokrati och domstolstrots.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande beträffande

behovet av en samlad utvärdering av de

inflytandeformer - självförvaltning,

brukarinflytande m.m. - som kompletterar det

formella beslutsfattandet i kommuner och landsting.

Utskottet lämnar med anledning av en kd-motion ett

förslag till ändring av 4 kap. 5 § kommunallagen

avseende reglerna för valbarhet till kommunala

förtroendeuppdrag. Ändringen syftar till att

klargöra att en person som väljs till en nämnd eller

till revisor inte behöver vara upptagen i röstlängd.

Övriga motioner avstyrks.

Till betänkandet fogas 15 reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motionerna

1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om sanktionssystem

för domstolstrots,

1999/2000:K204 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheten för en

minoritet i kommunfullmäktige att genomdriva en

folkomröstning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beslutande

folkomröstningar i kommunerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheten för

medborgare att väcka initiativ i kommunfullmäktige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om självförvaltning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om formerna för

kommundelningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bevilja

kommundelningar om en majoritet av invånarna i

kommundelen så önskar,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning som möjliggör direktval till

kommundelsnämnder,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den fortsatta

regionala demokratiprocessen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om direktvalda

högsta beslutande organ i regionerna,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att överlåta

ansvaret för EU-stöd på regionerna,

1999/2000:K216 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag

om att skiftarbetande med kommunala och

landstingskommunala förtroendeuppdrag får rimliga

möjligheter att fullfölja sina uppdrag.

1999/2000:K220 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att kommunernas

miljö- och hälsoskyddsnämnder åter bör göras

obligatoriska.

1999/2000:K229 av Lena Olsson m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förslag till lag

om sanktioner mot kommuners och landstings lag- och

domstolstrots snarast bör redovisas för riksdagen.

1999/2000:K244 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det skall bli

möjligt att genomföra extraval i kommuner och

landsting,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det skall bli

lättare att införa direktval till kommundelsnämnder.

1999/2000:K252 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att lämna förslag till

lagändringar som ger barn möjlighet till inflytande

i lokalsamhället enligt vad i motionen anförts.

1999/2000:K262 av Jan Backman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ändringar i

kommunallagen.

1999/2000:K283 av Ingvar Svensson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av kommunala

författningssamlingar.

1999/2000:K319 av Ingvar Svensson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skyndsam ändring av

4 kap. 5 § kommunallagen så att medborgare som

flyttat in i en kommun efter det att röstlängden för

närmast föregående val fastställts skall vara

valbara till kommunala nämnder/styrelser om de vid

valet till dem är folkbokförda i kommunen och i

övrigt uppfyller kraven i 4 kap. 2 och 3 §§

kommunallagen.

1999/2000:K321 av Yvonne Andersson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ÖSTSAM som ett

direktvalt regionalt organ.

1999/2000:K322 av Patrik Norinder och Anne-Katrine

Dunker (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en ny regional

nivå med direkta val och beskattningsrätt ej införs

i Gävleborgs län,

1999/2000:K331 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ändring av 5 kap.

34 § kommunallagen så att folkomröstningar i viktiga

frågor kan genomföras i kommunalförbund.

1999/2000:K347 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

utredning som ser över ägandeformer etc. när det

gäller traditionella kommunala verksamheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om grundlagsprincipen

för viss utförsäljning.

1999/2000:K350 av Gunnel Wallin och Marianne

Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kravet att det skall finnas

fristående miljö- och hälsoskyddsnämnd och

fristående miljö- och hälsoskyddsförvaltning i varje

kommun skall återinföras i lagstiftningen.

1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokalt

utvecklingsarbete,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om brukarinflytande.

1999/2000:So316 av Cristina Husmark Pehrsson (m)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att snarast ta

initiativ till att utreda sanktioner vad gäller

huvudmännens trots att verkställa domar.

1999/2000:So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att införa

sanktioner mot de kommuner som begår domstolstrots.

1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om sanktionssystem

för domstolstrots.

1999/2000:Ub813 av Agne Hansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Kalmar län som

försökslän för decentralisering av makten för ökat

samhällsengagemang.

1999/2000:MJ753 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommunernas

miljö- och hälsoskyddsnämnder åter bör göras

obligatoriska,

1999/2000:N271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari

yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regionalt

självstyre.

1999/2000:N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokal demokrati.

1999/2000:Bo231 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av

direktvalda stadsdelsnämnder och kommundelningar.

Utskottet

Kommundelningar

Motionerna

I en centerpartistisk partimotion 1999/2000:K204 av

Lennart Daléus m.fl. föreslås bl.a. att regeringen i

stället för Kammarkollegiet tar ansvar för den

inledande bedömningen huruvida en process siktande

till delning av en kommun skall inledas eller inte

(yrkande 6). I motionen föreslås vidare att

grundregeln bör vara att en kommundelning skall

beviljas om en majoritet av invånarna i den

kommundel som vill dela kommunen röstar ja till en

delning (yrkande 7). I motion 1999/2000:Bo231 av

Eskil Erlandsson m.fl. (c) anförs att ett sätt att

uppnå ett större medborgerligt engagemang kan vara

att tillåta bildandet av nya kommuner i

storstadsområdena (yrkande 2 delvis).

Bakgrund

Frågor om ändringar i reglerna för delning av

kommuner m.m. har behandlats så sent som under våren

1999 (bet. 1998/99:KU21). I detta betänkande har

lämnats en utförlig redovisning av bestämmelserna i

lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i

kommuner och landsting (indelningslagen). I

betänkandet redogörs också för

konstitutionsutskottets behandling av

kommundelningsärenden från riksmötet 1990/91 t.o.m.

1997/98. Utskottet hänvisar i denna del till

bakgrundsteckningen i det nämnda betänkandet.

Vid utskottets behandling av motioner om

kommundelningar våren 1999 (bet. 1998/99:KU21) intog

en majoritet bestående av företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet,

Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna

ståndpunkten att det borde bli lättare att dela

kommuner genom att procedurerna som har samband med

kommundelningar underlättas och att regeringen borde

återkomma till riksdagen med förslag med detta

syfte. Detta beslöt riksdagen ge regeringen till

känna. Mot beslutet reserverade sig

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

I direktiv 1999:98 som regeringen beslutade den 25

november 1999 angående åtgärder för att stärka den

medborgerliga insynen och deltagandet i den

kommunala demokratin aktualiseras frågan om

kommundelningar med anledning bl.a. av det nämnda

beslutet av riksdagen våren 1999. Enligt direktiven

skall kommittén se över bestämmelserna i

indelningslagen, i vilka förutsättningarna för att

genomföra en indelningsändring läggs fast, och

föreslå de ändringar som kan anses motiverade.

Kommittén skall därför se över hur de procedurer som

har samband med kommundelningar kan underlättas,

dvs. hur ärendena utreds, vem som beslutar samt

möjligheten att genomföra en snabb indelningsändring

när väl beslut fattats. Kommittén skall också göra

en utvärdering av de allmänna kommunaldemokratiska

erfarenheterna från de kommundelningar som

genomförts under 1990-talet i syfte att bl.a. se om

och i så fall på vilket sätt medborgarnas engagemang

ökat genom delningen. Kommittén skall också överväga

behovet av och formerna för en lagreglerad möjlighet

att besluta om extraval med anledning av

indelningsändring.

Demokratiutredningen har i sitt slutbetänkande En

uthållig demokrati (SOU 2000:1) i sammanhang med en

diskussion om kommundelsnämnder och antalet

organisatoriska nivåer i kommunerna bl.a. anfört att

målkonflikten mellan ekonomisk bärkraft och

effektivitet å ena sidan och medborgarinflytande å

den andra i första hand bör lösas genom att dela

kommuner, framför allt när det gäller större städer.

Därigenom får man ett sammanhållet ansvar för

skatter och verksamhet inom kommunerna. Samtidigt,

anser utredningen, måste känslan för solidariteten

fördjupas så att exempelvis storstädernas starka

socioekonomiska segregering inte får orättfärdiga

genomslag i fråga om resursfördelning.

Utskottets bedömning

I c-motion K204 föreslås vissa ändringar i reglerna

för delning av kommuner beträffande dels ansvaret

för den inledande bedömningen av ett ärende om

delning (yrkande 6), dels vilken betydelse som skall

tillmätas att en majoritet i en viss kommundel

röstat ja till en delning av kommunen (yrkande 7).

Utskottet finner i denna del att bestämmelserna i

indelningslagen kommer att bli föremål för en

översyn av en kommitté (dir. 1999:98) där den

förstnämnda frågan omnämns särskilt. Därmed bör

motionärernas önskemål vara tillgodosett i denna

del, varför motion K204 yrkande 6 (c) avstyrks.

Vad gäller frågan om värdet av en opinionsyttring i

en lokal folkomröstning, konstaterar utskottet att

en folkomröstning enligt 5:3 kommunallagen är ett

led i fullmäktiges beredning av ett ärende. Det

innebär att resultatet av en folkomröstning i ett

kommundelningsärende är en omständighet som

tillsammans med andra omständigheter skall ligga

till grund för fullmäktiges prövning av ett sådant

ärende. Enligt 1:1 indelningslagen skall särskild

hänsyn tas till befolkningens önskemål och

synpunkter, men en ändring skall endast få komma

till stånd om den kan antas medföra bestående fördel

för en kommun eller en del av kommunen eller andra

fördelar från allmän synpunkt. Enligt förarbetena

till lagen är det inte heller tillräckligt med

fördelar från kommunaldemokratisk synpunkt.

Ett tillmötesgående beträffande motionärernas

önskemål i denna del skulle enligt utskottets mening

markant bryta hittillsvarande praxis och kräva en

ändring i indelningslagen. Dessutom innebär yrkandet

att uppfattningen hos befolkningen i den kommundel

som föreslås bilda egen kommun tillmäts särskild

betydelse, trots att en delning påverkar hela

kommunens befolkning. Utskottet, som anser att

lagens bestämmelse om att särskild hänsyn skall tas

till befolkningens önskemål och synpunkter utgör en

rimlig grund vid bedömningen av ett

indelningsärende, är inte berett att medverka till

en förändring av nyss beskriven art, varför motion

K204 yrkande 7 (c) avstyrks.

I motion Bo231 yrkande 2 delvis (c) förespråkas

bildandet av nya kommuner i storstadsområdena med

syftet att öka medborgarnas engagemang i de lokala

frågorna. Utskottet noterar att Demokratiutredningen

ser kommundelningar som en lösning på målkonflikten

mellan å ena sidan ekonomisk bärkraft och

effektivitet och å andra sidan medborgarinflytande.

Enligt utskottets mening kan delning av kommuner i

vissa enskilda fall ha gynnsamma effekter från

demokrati- och inflytandesynpunkt, men delning bör

inte betraktas som en universallösning. Därtill

kommer, som Demokratiutredningen framhåller i det

aktuella sammanhanget, en risk för att storstädernas

starka socioekonomiska segregering får orättfärdiga

genomslag i fråga om resursfördelning, om man skulle

dela storstadskommuner i större omfattning. Med

hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks

motion Bo231 (c) i denna del.

Kommunala folkomröstningar

Motionerna

I partimotion 1999/2000:K204 av Lennart Daléus m.fl.

(c) föreslås att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att det är rimligt att stärka

den politiska minoritetens ställning i

kommunfullmäktige genom att göra det möjligt att med

en minoritet om förslagsvis en tredjedel genomdriva

en kommunal folkomröstning i fullmäktige (yrkande

1). I motionen föreslås också att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att regeringen

tillsätter en utredning för att belysa

förutsättningarna för ökad direktdemokrati i

kommunerna genom beslutande folkomröstningar

(yrkande 2).

I motion 1999/2000:K331 föreslår Per Lager m.fl.

(mp) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att 5 kap. 34 § kommunallagen ändras så

att folkomröstningar i viktiga frågor kan genomföras

i ett kommunalförbund. Argumentet för detta är att

kommunalförbund är uttryckligen undantagna från

möjligheten att anordna folkomröstning och att

alltmer samarbete mellan kommuner och landsting sker

i kommunalförbundsform.

Bakgrund

Reglerna för kommunala folkomröstningar m.m. har

redovisats i konstitutionsutskottets betänkande

1998/99:KU21 våren 1999. Utskottet hänvisar här till

denna redovisning. På utskottets förslag gjorde

riksdagen ett tillkännagivande om att en

förstärkning av medborgarnas inflytande beträffande

folkin-itiativ i fråga om kommunala folkomröstningar

bör utredas.

I det nämnda betänkandet avstyrkte utskottet

motioner med ungefär samma innehåll som yrkandena 1

och 2 i den här aktuella motion K204 (c). I fråga om

beslutande folkomröstning hänvisade utskottet till

ett tidigare ställningstagande (bet. 1997/98:KU4)

enligt vilket en sådan ordning skulle undergräva det

representativa demokratiska systemet. Utskottet

konstaterade i detta sammanhang att det svenska

folkomröstningsinstitutet både på nationell och

kommunal nivå är rådgivande med undantag för

folkomröstning angående vilande grundlagsförslag.

Folkomröstning på kommunal nivå är ett led i

fullmäktiges beredning av ett ärende, varvid

fullmäktige beslutar på grundval av en prövning av

alla omständigheter i ärendet, inklusive resultatet

av en eventuell folkomröstning.

Demokratiutredningen har i sitt betänkande En

uthållig demokrati (SOU 2000:1) behandlat frågan om

s.k. folkinitiativ till kommunal folkomröstning men

inte särskilt de här aktuella aspekterna av kommunal

folkomröstning. Inte heller i direktiven till den

kommunaldemokratiska utredningen finns dessa frågor

med (dir. 1999:98). Däremot skall frågan om utformningen av

folkinitiativ behandlas i enlighet med det nämnda tillkännagivandet av

riksdagen.

Reglerna för kommunalförbund i här aktuellt avseende återfinns i 5 kap. 34

§ femte stycket kommunallagen, där det heter att kommunalförbund inte får

anordna folkomröstning eller anlita valnämnden i kommun som är för-

bundsmedlem. Enligt kommentaren till kommunallagen får ett kommunal-förbund

i stället vända sig till medlemmarna, om det anser sig behöva detta, varvid

medlemmarna har att fatta egna beslut om detta. Förbunden har dock

möjlighet att anordna opinionsundersökningar eller på annat sätt inhämta

synpunkter från invånarna i de kommuner eller landsting som ingår i ett

kommunalförbund. De får dock inte anlita valnämnden i sådana fall. Folk-

omröstning och anlitande av valnämnd kan förekomma beträffande frågor som

berör kommunalförbund men i sådant fall i en medlems regi.

Utskottets bedömning

Utskottet avstyrkte våren 1999 motioner med ungefär samma innehåll som det

som framförs i motion K204 yrkandena 1 och 2 (c). Utskottet konstaterar att

frågan om minoritetsinitiativ i fullmäktige respektive frågan om beslutan-

de kommunal folkomröstning inte tagits upp i direktiven till den kommitté

som har till uppgift att föreslå åtgärder för att stärka den kommunala demo

-kratin i olika avseenden.

När det gäller frågan om minoritetsinitiativ anser utskottet att folkomröst

-ning är ett så viktigt demokratiskt instrument att ett beslut om att

genomföra en sådan omröstning bör vara förankrat i en majoritet i

fullmäktige. Om en rätt införs för en minoritet i fullmäktige att utlösa en

folkomröstning, upp-kommer enligt utskottets mening en risk att en

minoritet utnyttjar en sådan möjlighet för att i onödan fördröja angelägna

politiska beslut. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom det

aktuella yrkandet i motion K204 (c) som avstyrks.

När det gäller frågan om beslutande folkomröstning anser utskottet att en

sådan ordning skulle försvaga det representativa demokratiska systemet.

Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker motion K204 i denna del.

I motion K331 (mp) föreslås ändringar i kommunallagen i fråga om möj-

ligheten att genomföra folkomröstning i kommunalförbund. Som framgår av

utskottets redovisning finns en möjlighet att låta medlemskommunerna var

för sig svara för genomförandet av en folkomröstning i en viss fråga. Ett

annat alternativ är att i stället för en folkomröstning genomföra

opinionsun-dersökningar i kommunalförbundets egen regi. Mot denna bakgrund

finner utskottet att behovet av en regeländring inte har en sådan tyngd att

det är motiverat att gå motionärerna till mötes. Motion K331 (mp) avstyrks.

Medborgarinitiativ

Motionen

I partimotion 1999/2000:K204 föreslår Lennart Daléus m.fl. (c) att regering

-en bör återkomma med förslag som möjliggör för medborgare att väcka

initiativ i kommunfullmäktige (yrkande 3). Som en tänkbar modell för detta

framförs i motionen ett exempel från Finland, där initiativ som samlat mer

än 2 % underskrifter av kommuninvånarna måste behandlas i fullmäktige inom

sex månader.

Bakgrund

Frågor om medborgerlig motionsrätt behandlades senast i konstitutionsut-

skottets betänkande 1998/99:KU21 under våren 1999. Utskottet hänvisar här

till bakgrundsredovisningen i det nämnda betänkandet. Ett motionsyrkande (

mp) avseende ändring i kommunallagen med syfte att möjliggöra för kom-

munfullmäktige att ge de kommunalt röstberättigade kommunal motionsrätt

avstyrktes av utskottet med hänvisning till att frågan bereddes i Regerings

-kansliet. Mot beslutet reserverade sig representanterna för Miljöpartiet

och Centerpartiet. Frågan har inte aktualiserats i de nämnda direktiven (

dir. 1999:98) angående åtgärder för att stärka den medborgerliga insynen

och deltagandet i den kommunala demokratin.

Utskottets bedömning

Ärenden får enligt 5 kap. 23 § kommunallagen väckas av en nämnd, en le-

damot genom motion, revisorerna, en fullmäktigeberedning eller styrelsen i

ett kommunalt företag, i de tre sistnämnda fallen med vissa förbehåll. En-

skilda har möjlighet att väcka ett ärende om folkomröstning i en viss fråga

. Härutöver finns möjligheten för enskilda att kontakta enskilda

förtroendeval-da eller partigrupper med förslag om att en viss fråga bör

aktualiseras. Även den kommunala förvaltningen kan kontaktas på motsvarande

sätt.

Enligt utskottets mening är det viktigt att betona att den formella motions

-rätten med den utformning den har i kommunallagen är ett uttryck för den

representativa demokratin och dess arbetsformer. I detta system förutsätts

de politiska partierna och deras enskilda företrädare spela en aktiv roll

bl.a. som kontaktlänkar mot partimedlemmar och allmänheten. Enligt

utskottets me-ning finns det anledning att slå vakt om denna ordning.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom den aktuella motionens

förslag om att införa med-borgerlig motionsrätt. Motion K204 (c) avstyrks i

denna del (yrkande 3).

Direktval till kommundelsorgan

Motionerna

I partimotion 1999/2000:K204 föreslår Lennart Daléus m.fl. (c) att riksda-

gen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som möjliggör direktval

till kommundelsnämnder (yrkande 8). Enligt motionärerna bör medborgarnas

vilja få ett större lokalt genomslag genom införande av direktval till kom-

mundelsnämnder. Ett likartat förslag framförs i motion 1999/2000:Bo231

yrkande 2 delvis av Eskil Erlandsson m.fl. (c) och i motion 1999/2000:K244

yrkande 6 av Helena Bargholtz m.fl. (fp).

Bakgrund

Frågor om direktval till kommundelsorgan behandlades i utskottets betän-

kande 1998/99:KU21 våren 1999. Utskottet hänvisar i denna del till bak-

grundsbeskrivningen i det nämnda betänkandet. Utskottet avstyrkte två mo-

tioner (fp) och (c) med motiveringen att frågan bereddes i

Regeringskansliet. Mot beslutet reserverade sig representanterna för

Centerpartiet och Folkpar-tiet liberalerna.

I direktiv till kommittén med uppdrag att föreslå åtgärder för att stärka

den medborgerliga insynen och deltagandet i den kommunala demokratin (dir.

1999:98) behandlas kommundelsnämnder. Kommittén skall enligt direktiven bl.

a. belysa frågan om medborgarna upplever en ökad närhet och tillgänglig-het

till de förtroendevalda och den kommunala förvaltningen. Utvärderingen

skall också belysa om den medborgerliga insynen har ökat och om fler med-

borgare deltar i det lokala samhällslivet. Frågan om formerna för val till

kommundelsnämnder har inte aktualiserats i direktiven.

Demokratiutredningen har i sitt slutbetänkande En uthållig demokrati (SOU

2000:1) föreslagit att man, om kommundelning av olika skäl inte bedöms

rimligt, bör pröva att införa direktval till kommundelsnämnder för att öka

genomskinligheten och möjligheterna för medborgare att bestämma vem som

skall företräda dem.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att kommundelsnämndsreformen nu kommer att bli

föremål för en allsidig utvärdering av den kommitté som har till uppgift

att föreslå åtgärder för att stärka den kommunala demokratin i olika

hänseenden. Utskottet finner det rimligt att resultatet av denna

utvärdering föreligger innan ställning tas till frågan i vilka former val

till kommundelsorgan bör ske. Om utvärderingen ger vid handen att frågan om

direktval bör övervägas, bör kommittén enligt utskottets mening vara

oförhindrad att göra detta. I avvaktan på att kommitténs arbete med frågan

om kommundelsnämnderna avslutas bör riksdagen enligt utskottet inte vidta

någon åtgärd med anledning av de förslag som väcks i motionerna K204 (c),

Bo231 (c) och K244 (fp), varför de avstyrks i aktuella delar.

Självförvaltning, brukarinflytande m.m.

Motionerna

I partimotion 1999/2000:K204 hemställer Lennart Daléus m.fl. (c) att riksda

-gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

självförvaltning (yrkande 4). Enligt motionen vore det önskvärt att

självför-valtning och eget ansvarstagande för verksamheterna ökade i

omfattning, vilket skulle kunna öka förståelsen för den politiska

prioriteringsdiskussio-nen och öka kvaliteten i den offentliga sektorn.

Fler och starkare självför-valtningsorgan förutsätter beslut i riksdagen om

möjligheten att i ökad ut-sträckning delegera beslutanderätt liksom

möjligheten för medborgarna att själva ta initiativ till

självförvaltningsorgan. Enligt motionärerna borde det vara möjligt för

kommunala nämnder att delegera beslut direkt till ett själv-

förvaltningsorgan. Det finns enligt motionen också skäl att ändra kommu-

nallagen så att kommunerna skall vara skyldiga att tillmötesgå önskemål om

inrättande av självförvaltningsorgan.

I en annan partimotion 1999/2000:Sf637 föreslår Lennart Daléus m.fl. (c)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om lokalt utvecklingsarbete (yrkande 5). Enligt motionen bör lokalt

utvecklingsarbete stimuleras. Detta arbetssätt har enligt motionen

utvecklat det demokratiska inflytandet och det lokala självbestämmandet. I

motionen föreslås också att brukarna bör ha ett direkt inflytande över och

ansvar för verksamheterna i form av idrottsanläggningar, fritidsgårdar,

samlingslokaler och skola samt vård och omsorg (yrkande 6).

Bakgrund

Enligt 6 kap. 8 § kommunallagen skall nämnderna i kommuner och landsting

verka för att samråd sker med dem som utnyttjar deras tjänster. Denna regel

om s.k. brukarsamråd har en allmän målsättningskaraktär och saknar enligt

kommunallagskommentaren (Paulsson m.fl. 1997) direkta rättsverkningar.

Bestämmelsen infördes i kommunallagen 1988 (prop. 1986/87:91, bet. 1987/88:

KU23). Det ankommer på nämnderna att själva avgöra formerna för samrådet.

En annan bestämmelse i kommunallagen reglerar brukarinflytande i sam-band

med delegering (villkorad delegering). Enligt 6 kap. 38 § får en nämnd som

med stöd av 6 kap. 33 § uppdrar åt en anställd att besluta på nämndens

villkor uppställa villkor som innebär att de som utnyttjar nämndens

tjänster skall ges tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Nämnden får

också föreskri-va att en anställd får fatta beslut endast om företrädare

för dem som utnyttjar nämndens tjänster tillstyrkt beslutet. Bestämmelsen

infördes i kommunalla-gen 1988 (prop. 1986/87:91, bet. 1987/88:KU23).

Bestämmelser om självförvaltningsorgan finns i 7 kap. 18-22 §§ kommu-

nallagen. Bestämmelserna tillkom genom en lagändring som trädde i kraft

1994 (prop. 1993/94:188, bet. 1993/94:KU40).

Enligt 18 § får fullmäktige, om inte annat följer av lag eller annan

författ-ning, besluta att en nämnd får uppdra åt självförvaltningsorgan

under nämn-den att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning

eller en viss in-stitution.

Ett självförvaltningsorgan är ett kommunalrättsligt organ under nämnden.

Självförvaltningsorganet och dess ledamöter och ersättare har inget revi-

sionsansvar inför fullmäktige. Det är nämnden som har lagt över uppgifter

på självförvaltningsorganet som inför fullmäktige ansvarar för organets

verk-samhet. Med driften av en viss anläggning eller institution avses de

praktiska sysslorna, t.ex. mathållning, lokalskötsel inklusive löpande

reparationer och underhåll, lokalanvändning, öppettider, löpande inköp och

andra vardagsnära frågor. Till ett självförvaltningsorgan får inte lämnas

över uppgifter som skall skötas i viss ordning enligt särskilda regler.

Inte heller kan förvalt-ningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning

överlåtas på organet.

Nämnden skall enligt 19 § i en arbetsordning fastställa självförvaltningsor

-ganets uppgifter, sammansättning, arbetsformer och mandattid.

Enligt 20 § första stycket skall ett självförvaltningsorgan bestå av

företrä-dare för dem som nyttjar anläggningen eller institutionen och de

anställda där. Företrädarna för nyttjarna skall vara fler än de som

företräder de anställ-da. Nämnden väljer enligt 20 § andra stycket på

förslag av nyttjarna de ledamöter och ersättare som skall företräda

nyttjarna och på förslag av de anställda dem som skall företräda de

anställda.

Självförvaltningsorganet är således inte ett politiskt organ, och de som

sit-ter som ledamöter eller ersättare är inte att anse som förtroendevalda

i kom-munallagens mening. De har emellertid enligt 21 § samma rätt till

ledighet från sina anställningar och de ekonomiska förmåner som tillkommer

de förtroendevalda i kommunen eller landstinget.

En nämnd som har beslutat om att inrätta ett självförvaltningsorgan får en-

ligt 22 § helt eller delvis återkalla ett uppdrag som har givits till ett

sådant organ, om det finns särskilda skäl för det. Detsamma gäller

uppdraget för enskild ledamot. Enligt förarbetena kan ändrad lagstiftning

vara ett sådant skäl. Ett annat skäl kan vara att nämnden riskerar att få

en revisionsanmärk-ning för organets hantering av en viss fråga.

En särskild försöksverksamhet med lokala styrelser med brukarinflytande på

skolans område pågår från den 15 juli 1996 till utgången av juni 2001 (SFS

1996:605). Bestämmelserna om denna verksamhet har direkt anknyt-ning till

de nyss redovisade bestämmelserna i kommunallagen om självför-

valtningsorgan. Försöksverksamheten gäller i detta fall verksamheten i

grundskolan och den obligatoriska särskolan. Den politiskt ansvariga nämn-

den får enligt 2 § förordningen (1996:605) inte avhända sig det

övergripande ansvaret för verksamheten. Den lokala styrelsen får inte

besluta i frågor som avser individuella fall. Enligt 4 § skall i en lokal

styrelse som ledamöter ingå företrädare för elevernas vårdnadshavare och

för de anställda vid skolan. Rektorn skall alltid ingå. Nämnden får besluta

att även andra skall ingå som ledamöter. Företrädarna för elevernas

vårdnadshavare skall vara fler än övri-ga ledamöter. Företrädare för

eleverna skall ha rätt att närvara och yttra sig vid sammanträdena. På en

lokal styrelse får enligt 5-9 §§ överlåtas bl.a. ärenden om timfördelning,

urval av ämnen som elevernas val, friluftsverk-samhet, arbetsplan, skolans

arbetsmiljö, formerna för samarbetet mellan skolan och hemmen, skolans

program för att motverka trakasserier och mobbning samt samverkan med

förskola och skolbarnsomsorg.

Kommunallagens bestämmelser om delegering återfinns i 6 kap. 33-38 §§.

Enligt 33 § får en nämnd uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller en

ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta

på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock

inte i de fall som avses i 34 §. En gemensam nämnd får även under samma

förutsättningar uppdra åt en anställd i någon av de samverkande kommunerna

eller lands-tingen att besluta på nämndens vägnar.

Det föreligger således förbud mot s.k. blandad delegering, dvs. till

anställd och förtroendevald i förening. Förbudet motiveras enligt

kommunallags-kommentaren (Paulsson m.fl. a.a.) av att kollektivt

beslutsfattande i kommu-nala sammanhang förutsätter att det rör sig om

förtroendevalda.

I 34 § anges i vilka slags ärenden som beslutanderätten inte får delegeras:

ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet,

vidare framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden

med anledning av beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har

över-klagats, ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av

principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och vissa ärenden som

anges i särskilda föreskrifter.

Beslut som fattas med stöd av uppdrag enligt 33 § skall anmälas till nämn-

den som bestämmer i vilken ordning detta skall ske. I brådskande ärenden

får en nämnd enligt 36 § uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot att

be-sluta på nämndens vägnar. S.k. vidaredelegering regleras i 37 §, enligt

vilken nämnden, om den med stöd av 33 § uppdrar åt en förvaltningschef inom

nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får överlåta åt förvaltnings-

chefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller lands-

tinget att besluta i stället. Sådana beslut skall anmälas till chefen.

Bestäm-melsen i 38 § om brukarinflytande i samband med delegering har

redovisats i det föregående.

En annan driftsform som brukar nämnas i samband med självförvaltning är

driftentreprenad. Den innebär att kommuner och landsting genom avtal kan

lägga ut driften av kommunal verksamhet på entreprenad till enskilda före-

tag, kooperativ eller föreningar. Beslut som innebär myndighetutövning

måste fattas av nämnden eller den anställde som nämnden delegerat beslu-

tanderätten till. Ideella eller ekonomiska föreningar kan t.ex. ta över

driften av en fritidsanläggning som bl.a. deras medlemmar utnyttjar.

Kommunerna kan också sluta avtal om skötseln av hela verksamheter som

hemtjänst, barn-omsorg, fritid och kultur i ett geografiskt avgränsat

område. Det förutsätts då att det finns en intresseförening i form av ett

byalag, ett sockenråd eller en hembygdsförening som kan vara avtalspart.

Om man betraktar driftentreprenad i ett brukarinflytandeperspektiv, bör det

framhållas att endast vissa typer av driftentreprenader innehåller en

inflytan-dekomponent. Verksamheter som drivs av brukare i entreprenadform,

t.ex. föräldrakooperativa daghem, har en sådan karaktär. Om däremot ett

privat företag i entreprenadform driver en verksamhet som kommunen har

ansvaret för, är det ett rent affärsmässigt förhållande mellan företaget

och kommunen.

Kund- eller brukarvalssystem är ytterligare en form som anses innehålla en

inflytandekomponent. Ett sådant system bygger på att en brukare disponerar

en viss summa pengar, t.ex. i form av en skolpeng, servicevoucher e.d., med

vars hjälp brukaren betalar för den tjänst han eller hon får från en

utförare som brukaren själv fått välja. Inflytandet anses i denna form

ligga i själva valmöjligheten och möjligheten att byta utförare, om

tjänsten inte utfaller till belåtenhet ("rösta med fötterna").

Demokratiutredningen argumenterar i sitt slutbetänkande (SOU 2000:1) för

att fler medborgare bör få tillfälle att träna sig i demokratiskt

beslutsfat-tande och ansvarstagande i brukarorgan. Från principiell

utgångspunkt anser utredningen att det mot bakgrund av att gränserna mellan

politiken och det civila samhället luckrats upp är viktigt att de

traditionella institutionerna anpassas till nya former av brukar- och

medborgarengagemang. I annat fall kan det uppstå konflikter mellan vad man

kan kalla den stora demokratin och den lilla demokratin. I den lilla

demokratin är det enligt utredningen viktigt att det finns s.k.

vardagsmakare som arbetar engagerat i föräldraråd eller byalag, men det

behövs också brobyggare som är aktiva både i den lilla och den stora

politiken och som därmed skapar länkar mellan institutioner och

organisationer. Båda typerna hör dock till en ny elit som invånarna inte

alltid kan utkräva politiskt ansvar av.

Enligt Demokratiutredningen bör kommunerna generöst tillåta eller erbju-da

olika former för deltagande som medborgarna uppfattar som meningsfulla och

effektiva. Den kommunala självstyrelsen bör ges vidare åt medborgarna eller

grupper av medborgare i form av föreningar, företag eller andra lokala

sammanslutningar.

I en undersökning som genomförts av Statskontoret (1999:38) på regering-ens

uppdrag redovisas den aktuella situationen vad gäller brukarrelationer i

landets kommuner. Av undersökningen framgår bl.a. att ca 40 % av kommu-

nerna 1998 hade ett system med brukarrepresentation, främst inom områdena

skola, barnomsorg och omsorg om äldre och funktionshindrade. I 48 % av

kommunerna fanns brukarkooperativ, främst inom barnomsorgen (70 %),

barnomsorg i kombination med skola (16,5 %) och omsorg om äldre och

funktionshindrade (6 %). Kund- eller brukarvalssystem, baserade på s.k.

peng, check eller kuponger, fanns i 20 kommuner främst inom barnomsorg och

skola.

Utfallet i begränsad omfattning av dessa olika inflytandeformer har redovi-

sats i en rapport till Demokratiutredningen (SOU 1998:155) Lokala demo-

kratiexperiment. Av rapporten framgår bl.a. att fallstudier på skolans

område har visat att den kontinuerliga dialogen mellan föräldrar och

personal kan åstadkomma förändringar av relationerna i positiv riktning.

Studier av det danska systemet med obligatoriska "skolebestyrelser" i

Danmark har visat att formellt organiserat brukarinflytande har betydelse

för både brukarnas infly-tande och för politisk aktivitet i allmänhet.

Brukarinflytandet är enligt dessa studier inte nödvändigtvis ett hot mot

den politiska demokratin. Relationerna mellan brukarstyrelser och kommunens

politiska ledning har enligt studier på senare tid utvecklats positivt; man

talar numera om "dialogbudgetering" där föräldrarepresentanter av de

politiska företrädarna uppfattas som de mest legitima företrädarna för

skolan.

När det gäller olika former av "valfrihetsdemokrati" har Demokratirådet (

Studieförbundet näringsliv och samhälle, 1998) funnit att det bland

föräldrar till såväl småbarn som skolbarn bedöms vara lättare att påverka

genom att byta daghem eller skola än genom att försöka förändra inom ramen

för den rådande situationen. Påverkan genom hot om att byta institution

eller genom att faktiskt göra detta förefaller enligt Demokratirådet vara

mer effektivt än att medverka i kollektivt brukarinflytande över

institutionerna. Utvärderingar i en kommun med betydande inslag av

"kundval" av kommuninvånarnas tillfredsställelse med systemet visade dock

ingen entydig bild.

Utskottets bedömning

Som redovisats i det föregående finns det en mångfald av former som gör det

möjligt för medborgarna och brukarna att aktivt delta i eller utöva

inflytande över den service som kommunerna har ansvaret för och som de i de

flesta fall även tillhandahåller inom ramen för drift i egen regi. En

förutsättning för detta är dock att den politiskt ansvariga nämnden givit

sitt medgivande till en sådan medverkan eller inflytande. En annan form av

påverkansmöjligheter finns inom sådana alternativ som bygger på att

kommunmedlemmarna med hjälp av en s.k. peng eller liknande fritt kan välja

vem som skall leverera en viss tjänst inom t.ex. barnomsorg, skola eller

äldreomsorg. Den utförande organisationen kan vara ett brukarkooperativ

eller ett kommunalt eller privat företag som driver verksamheten på

entreprenad. Utskottet har också redovi-sat omfattningen av

brukarrepresentation respektive brukarvalssystem i kommunerna och i någon

utsträckning utfallet av dessa verksamheter.

Utskottet finner mot bakgrund av denna redovisning att de tillgängliga

kunskaperna är otillräckliga när det t.ex. gäller hur olika former av

brukar-medverkan eller brukarinflytande samt kund- eller brukarvalssystem

fungerar inom ett politiskt system med valda representanter som ytterst

ansvariga för verksamheten. Enligt utskottets mening finns det därför skäl

att efterlysa mera systematiska uppföljnings- och utvärderingsinsatser på

det aktuella området. Utskottet noterar i detta sammanhang att den pågående

försöks-verksamheten med brukarinflytande på skolans område kommer att

utvärde-ras vid försökstidens slut 2001. Utskottet konstaterar att behovet

av uppfölj-ning och utvärdering inte tillgodoses genom de direktiv som

regeringen beslutat vad gäller åtgärder för att stärka den kommunala

demokratin.

Mot denna bakgrund vill utskottet fästa regeringens uppmärksamhet på

behovet av en samlad utvärdering av de inflytandeformer som kompletterar

det formella demokratiska inflytandet i kommuner och landsting. Utskottet

delar Demokratiutredningens bedömning att det är viktigt att de

traditionella institutionerna anpassas till nya former av brukar- och

medborgarengage-mang. Även inflytande- och påverkansformerna och frågan om

ansvarsutkrä-vande är enligt utskottets mening viktiga. Detta bör ges

regeringen till känna.

Utskottet är däremot inte berett att utan denna utvärdering föreslå en ut-

vidgning av möjligheterna till användning av självförvaltningsorgan och

olika former av brukarmedverkan. Motionerna K204 (c) och Sf637 (c) av-

styrks.

Barns och ungdomars möjlighet till inflytande i lokalsamhället

Motionerna

I kommittémotion 1999/2000:K252 föreslår Kenneth Kvist m.fl. (v) att riks-

dagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att lämna

förslag till lagändringar som ger barn möjlighet till inflytande i

lokalsamhäl-let enligt vad i motionen anförts. I motionen hänvisas till

Barnombudsman-nens förslag till ändring av kommunallagen där avsikten är

att stärka barns möjligheter att påverka. Förslaget innebär bl.a. att en

viss del av partistödet skall användas till att öka inflytandet för barn

och unga i det politiska arbetet, att fullmäktige skall inhämta synpunkter

från medlemmar i kommunen eller landstinget om minst 10 % av barn och

ungdom mellan 12 och 18 år begär det, att barn får ställa frågor i

fullmäktige om förhållanden som angår dem, att nämnderna skall samråda med

barn i frågor som angår dem, att barn får väcka ärenden i nämnderna om

minst tio barn och ungdomar i en kommun-del begär detta samt att barn och

ungdom under 18 år får företräda dem som använder en kommunal anläggning.

Den föreslagna utredningen bör enligt motionärerna noga överväga det nyss

nämnda förslaget från Barnombuds-mannen.

I motion 1999/2000:Ub813 föreslår Agne Hansson (c) att Kalmar län görs till

försökslän för decentralisering av makten för ett ökat samhällsengage-mang

(yrkande 1). Enligt motionären skulle en decentralisering av makten

resultera i att ungdomar skulle kunna bestämma mer över sin vardag. Om de

får mer att säga till om i sin hembygd leder det också till att de stannar

kvar. Det ungdomsparlament som landstinget i Kalmar län tagit initiativ

till har enligt motionen fått stor uppslutning bland ungdomarna.

Bakgrund

Det i motion K252 nämnda förslaget från Barnombudsmannen återfinns i BO:s

årsrapport till regeringen 1997. I en kommande rapport, som avses

publiceras i slutet av mars 2000, kommer både tidigare förslag och komplet-

terande förslag att ställas till regeringen, främst avseende hur man

arbetar politiskt med frågor som gäller barn.

I de tidigare nämnda direktiven 1999:98 sägs att barns och ungdomars

kunskaper om och delaktighet i den kommunala demokratin behöver förbätt-ras

. Vidare skall erfarenheterna av ungdomsparlament och ungdomsråd studeras.

Enligt direktiven finns det anledning att utifrån dessa erfarenheter föra

en diskussion om hur ungdomsråd skall kunna användas i större ut-sträckning

som ett sätt att öka ungdomars erfarenheter och kunskap om den kommunala

demokratin och hur ungdomars inflytande och delaktighet i denna kan

förbättras. Kommittén skall lämna förslag om hur barn och ung-domar kan

göras mer delaktiga i den kommunala demokratin och också ge barn och

ungdomar bättre kunskaper om hur den kommunala förvaltningen och politiken

fungerar.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att önskemålen i motion K252 (v) är väsentligen

tillgo-dosedda genom direktiven till den kommitté som skall föreslå

åtgärder för att stärka den kommunala demokratin, varför motionen avstyrks.

Vad gäller motion Ub813 (c) anser utskottet att frågan om att göra ett en-

skilt län till försökslän för decentralisering i syfte att öka medborgarnas

samhällsengagemang inte är en fråga som riksdagen och regeringen skall

besluta om utan i stället något som kommunerna i länet och landstinget bör

ta initiativ till. Motionen avstyrks.

Skiftarbetandes rätt till ledighet för politiska förtroendeuppdrag

Motionerna

Kenneth Kvist m.fl. (v) föreslår i motion 1999/2000:K216 att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lagstiftning om att skiftarbetande med kommu-

nala och landstingskommunala förtroendeuppdrag får rimliga möjligheter att

fullfölja sina uppdrag.

Bakgrund

Enligt 4 kap. 11 § kommunallagen har förtroendevalda rätt till den ledighet

från sina anställningar som behövs för uppdragen. Ledigheten avser enligt

kommunallagskommentaren deltagande i sammanträden och parti-gruppsmöten och

resa från arbetsplatsen samt tid för omklädnad. Deltagande i allmänna

partimöten berättigar inte till ledighet och inte heller uppdrag i

kommunala företag.

Riksdagen beslöt hösten 1993 (1993/94:KU9, rskr. 34) att ge regeringen till

känna att regeringen på lämpligt sätt borde se över reglerna för de förtro-

endevaldas rätt till ledighet från sina anställningar som behövs för uppdra

-gen. Konstitutionsutskottet anförde i sitt nämnda betänkande att när det

gällde frågan om förtroendevalda med skiftarbete var problemet med ledig-

het olöst och att förarbetena till kommunallagen inte gav besked om hur

problemet skulle lösas.

Som framgår av motionen beslöt dåvarande regeringen i augusti 1994 att

tillkalla en kommitté med uppgift att bl.a. utreda den här aktuella frågan.

Bemyndigandet återkallades emellertid i februari 1995 av den nya regering-

en. Den 17 augusti 1995 fick Kommunala förnyelsekommittén (Fi 1995:02) i

tilläggsdirektiv (dir. 1995:113) i uppgift att föreslå åtgärder för att

stärka skiftarbetandes möjligheter att åta sig kommunala uppdrag. Kommittén

lämnade dock inget förslag till lagändring med anledning av direktiven. I

sitt slutbetänkande (SOU 1996:169) anförde kommittén bl.a. att problemet

handlar mer om att ändra attityder till olika politiska förtroendeuppdrag.

Arbetsgivare och fackliga organisationer har ett stort ansvar på

arbetsplatser-na för att medverka till en sådan attitydförändring. Det

vilar också enligt kommittén ett stort ansvar på landsting och kommuner för

att bl.a. finna ersättningsformer för de förtroendevalda som t.ex. inte kan

gå på ett skift utan måste vara hemma och sova efter sammanträdet.

Enligt de tidigare nämnda direktiven (1999:98) skall kommittén med upp-drag

att föreslå åtgärder för att stärka den medborgerliga insynen m.m. göra en

grundlig analys av de förtroendevaldas arbetsförhållanden och i det sam-

manhanget också utvärdera de nuvarande bestämmelserna i kommunallagen som

reglerar de förtroendevaldas villkor. Frågan om de skiftarbetandes rätt

till ledighet för politiska förtroendeuppdrag nämns dock inte särskilt i

direk-tiven.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör frågan om skiftarbetandes rätt till ledighet i

samband med utövandet av politiska förtroendeuppdrag rymmas i uppdraget

till den kommitté som skall föreslå åtgärder för att öka den kommunala de-

mokratin. Utskottet, som ställer sig bakom motionens intentioner, utgår

från att frågan kommer att behandlas i den nämnda kommittén. Med detta får

motion K216 (v) anses besvarad, varför den avstyrks.

Den kommunala nämndorganisationen m.m.

Motionerna

Gudrun Lindvall m.fl. (mp) föreslår i motion 1999/2000:K220 att kommu-

nernas miljö- och hälsoskyddsnämnder åter bör göras obligatoriska. Enligt

motionärerna är det nödvändigt för att miljöbalken skall få det genomslag

som avsågs och att tillsynsmyndigheten skall få en självständig ställning.

En obligatorisk nämnd skulle också skapa ett forum för miljöengagemang i

kommunen, vilket är nödvändigt för tillskapandet av ett ekologiskt hållbart

samhälle.

I Miljöpartiets partimotion 1999/2000:MJ753 av Birger Schlaug m.fl. (yr-

kande 3) och i motion 1999/2000:K350 av Gunnel Wallin och Marianne

Andersson, båda (c), framförs ett liknande förslag.

Jan Backman (m) föreslår i motion 1999/2000:K262 att kommunallagen bör

ändras i vissa avseenden. Förslagen gäller dels att s.k. utförarstyrelsers

budgetar inte bör antas av fullmäktige, dels att en utförarstyrelse inte

bör utses enligt proportionalitetsprincipen, dels också att det i

kommunallagen bör tas in en bestämmelse om fullmäktiges antagande av s.k.

målprogram. Skälet till att fullmäktige inte bör anta en utförarstyrelses

budget är enligt motionen att budgeten för en sådan styrelse påverkas av de

upphandlingsav-tal som sluts mellan beställarnämnden och utförarstyrelsen.

En utförarstyrel-se bör enligt motionären inte utses proportionellt utifrån

partiernas styrkeför-hållande i fullmäktige utan i stället utifrån den

politiska situationen i kom-munen. Med det sistnämnda torde motionären mena

att fullmäktige skall ha frihet att välja också andra än representanter för

de politiska partier som är representerade i fullmäktige. Vad gäller

fullmäktiges antagande av målpro-gram sägs i motionen att i ett målprogram

anges strategisk, långsiktig inrikt-ning av den kommunala verksamheten. Det

bör enligt motionären vara möj-ligt men inte obligatoriskt för fullmäktige

att anta ett sådant program. De operativa programmen bör antas separat,

snarast efter målprogrammets anta-gande, i berörd nämnd eller styrelse.

Bakgrund

Fri nämndorganisation

Enligt 3 kap. 3 § kommunallagen skall fullmäktige tillsätta de nämnder som

utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller landstingets upp-

gifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt.

Tidigare gällde att den kommunala nämndorganisationen enligt kommu-nallagen

var indelad i en specialreglerad och en kommunallagsreglerad del. Vissa

specialreglerade nämnder, dvs. där det i speciallagstiftningen fanns

särskilda föreskrifter om nämnderna, var obligatoriska. Det ställdes krav

på att det i varje kommun skulle finnas byggnadsnämnd, miljö- och hälso-

skyddsnämnd, socialnämnd och skolstyrelse. De uppgifter som låg på dessa

nämnder fick inte flyttas över på någon annan nämnd. Att en specialreglerad

nämnd var fakultativ, t.ex. räddningsnämnd och trafiknämnd, innebar att

funktionen kunde läggas på en för ändamålet särskilt inrättad nämnd eller

på en annan befintlig nämnd. Att en nämnd var kommunallagsreglerad innebar

att kommunallagen gav regler för det fall en kommun frivilligt valde att

inrätta en nämnd för en viss verksamhet, t.ex. gatunämnd eller kulturnämnd.

1991 års kommunallag, genom vilken den inledningsvis återgivna be-

stämmelsen infördes, bröt till stor del med det nyss beskrivna synsättet.

När det gäller obligatoriska uppgifter, t.ex. plan- och byggväsende och

miljö-skydd, ställer speciallagarna upp krav på att det skall finnas en

eller flera ansvariga nämnder för att fullgöra de uppgifter som enligt

respektive lag ankommer på kommunen eller landstinget, t.ex. 1 kap. 7 §

plan- och byggla-gen (1987:10) och 4 § hälsoskyddslagen (1982:1080). Det

ankommer på fullmäktige att se till att det blir ett heltäckande

nämndansvar för de obligato-riska uppgifterna. Uppgiftsområdena för

respektive nämnd anges i regle-menten för nämnderna, om vilket bestämmelser

finns i 6 kap. 32 § kommu-nallagen.

Enligt statistik från Svenska Kommunförbundet (Kommunala förtroende-uppdrag

1999, Svenska Kommunförbundet 1999) finns det efter 1998 års val 72

fristående miljö- och hälsoskyddsnämnder i kommunerna, medan det finns 121

nämnder med ansvar för miljö- och byggfrågor. Antalet fristående miljö- och

hälsoskyddsnämnder har minskat med 66 sedan den förra man-datperioden (1995

). Antalet gemensamma miljö- och byggnämnder har ökat med 57 under

motsvarande period.

Beställar-utförarorganisationer i kommuner och landsting

Ett fyrtiotaltal kommuner har under senare år övergått till en organisation

enligt den s.k. beställar-utförarmodellen. Tanken bakom denna organisa-

tionstyp är att man vill renodla det politiska uppdraget till att gälla

ansvaret för beställning av de tjänster som behövs för att tillgodose

kommuninvånar-nas behov av service m.m., medan själva utförandet inte

nödvändigtvis be-höver ske inom ramen för den traditionella

nämndförvaltningen.

Beställar-utförarorganisationen kan ta sig skilda organisatoriska uttryck.

I en skrift utgiven av Svenska Kommunförbundet (Torbjörn Roos: Beställar-

utförarmodeller i rättsligt perspektiv, 1992) redovisas fem organisatoriska

varianter:

1. Förvaltningen indelas i beställarenheter och utförarenheter vilka samtli

-ga lyder under en gemensam nämnd.

2. En eller flera beställarnämnder och en utförarnämnd (produktionsstyrel-

se, ägarstyrelse) inrättas.

3. En eller flera beställarnämnder inrättas bestående av förtroendevalda.

Ingen särskild utförarnämnd inrättas.

4. En eller flera beställarnämnder bestående av förtroendevalda och en ut-

förarnämnd utsedd på professionella grunder inrättas.

5. En eller flera beställarnämnder bestående av förtroendevalda inrättas.

För produktionen inrättas ett eller flera helägda kommunala aktiebolag.

Alternativ 4 utgör den mest ingripande förändringen av organisations-

strukturen med en "politisk" del som svarar för beställningar samt uppfölj-

ning och utvärdering av dessa och en "producerande" del som sköter verk-

samheten. Ibland kallas en sådan utförarnämnd för professionell

driftstyrelse eller verksamhetsstyrelse. Även en driftstyrelse är en nämnd

i kommunalla-gens mening och skall således väljas av fullmäktige på det

sätt som anges i kommunallagen. Fullmäktige kan emellertid inte föreskriva

att en driftstyrel-se skall ha en särskild sammansättning. En förutsättning

för att få till stånd en s.k. professionell styrelse är att det råder

politisk enighet i frågan inom fullmäktige om att man skall frångå den

normala ordningen med proportio-nella val enligt 5 kap. 46 § kommunallagen.

(I praktiken tillämpas den pro-portionella valmetoden sällan.

Bestämmelserna i lagen (1992:339) om pro-portionella val utgör i stället en

väsentlig grund för de överenskommelser som partierna regelmässigt träffar

om hur mandaten skall fördelas mellan de i fullmäktige representerade

partierna.)

När det gäller den ekonomiska förvaltningen i en beställar-

utförarorganisation, är en grundtanke att utförarnämnden inte disponerar

några driftsanslag. I stället finansieras utförarenheternas verksamhet med

intäkter från beställarnämnderna och eventuellt från externa beställare.

Utfö-rarnämnderna har som andra nämnder att i sina budgetförslag redovisa

den planerade verksamheten och hur den skall finansieras. De budgeterade in

-täkterna måste grundas på förväntade och redan kontrakterade beställningar

. Om fullmäktige accepterar utförarnämndens förslag, har fullmäktige ingen

anledning att anvisa utförarnämnden något anslag. Ett sådant förfarande

strider inte mot bestämmelserna i kommunallagen. Det bör dock i samman-

hanget tilläggas, att indirekt anslås medel till utförarnämndernas

verksamhet helt eller delvis genom de resurser som fullmäktige ställer till

beställarnämn-dernas förfogande för att finansiera beställningarna (Roos a.

a. s. 40 f.).

Bestämmelser om budgeten

Enligt 8 kap. 4 § skall kommuner och landsting varje år upprätta en budget

för nästa kalenderår (budgetår). Budgeten skall enligt 5 § innehålla en

plan för verksamheten och ekonomin under budgetåret. I planen skall

skattesatsen och anslagen anges. Av planen skall det vidare framgå hur

verksamheten skall finansieras och hur den ekonomiska ställningen skall

beräknas vid budgetårets slut. Budgeten skall också innehålla en plan för

ekonomin för en period av tre år, där det akteulla budgetåret alltid skall

vara periodens första år. Begreppen "målprogram" och "operativa program"

som används i motion K262 nämns inte i kommunallagens bestämmelser om

budgeten. Båda be-greppen får dock anses ingå i vad som i 8:5 KL benämns en

plan för verk-samheten och ekonomin.

Utskottets bedömning

I tre motioner, K220 (mp), MJ753 yrkande 3 (mp) och K350 (c), föreslås att

kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder åter görs obligatoriska. Som

utskottet redovisat är miljöskyddet en obligatorisk kommunal uppgift, för

vilken det skall finnas en eller flera ansvariga nämnder. Det är

fullmäktiges ansvar att se till att nämndansvaret för miljöskyddet är

heltäckande, om ansvaret är uppdelat mellan olika nämnder. Vad motionärerna

synes efter-sträva är att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall vara

fristående, dvs. att ansvaret skall åvila en nämnd och att denna nämnd inte

skall ha någon ytter-ligare uppgift som t.ex. bygg- och planfrågor. Här

vill utskottet hänvisa till principen om fri nämndorganisation, som lades

fast i 1991 års kommunallag. Frågan huruvida miljö- och

hälsoskyddsnämnderna skall vara fristående eller inte är därför en fråga

som får avgöras inom ramen för den kommunala själv-styrelsen. Motionerna

K220 (mp), MJ753 yrkande 3 (mp) och K350 (c) avstyrks i aktuella delar.

När det gäller motion K262 (m) är utskottets mening att det inte finns skäl

för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av de frågor som aktua

-liseras i motionen. Som utskottet redovisat i det föregående finns inget

skäl att i kommunallagen förbjuda att fullmäktige antar utförarnämndernas

bud-getar, eftersom det inte strider mot bestämmelserna i kommunallagen.

Inte heller finns det enligt utskottets mening skäl att i kommunallagen ta

in en särskild bestämmelse om att fullmäktige skall anta s.k. målprogram i

viss ordning. Utskottet vill också framhålla att fullmäktiges partigrupper

har frihet att närhelst de vill nominera vilka lämpliga kandidater de vill

- även sådana utan partianknytning - till ett visst uppdrag. Det finns inte

heller något formellt hinder för att fullmäktige frångår ordningen med

proportio-nella val vid val av en s.k. professionell styrelse eller

motsvarande för en utförarnämnd, förutsatt att fullmäktige är överens om

detta. Med hänvisning till vad utskottet anfört får motion K262 (m) anses

besvarad, varför den avstyrks.

Nyval i kommuner och landsting

Motionen

Helena Bargholtz m.fl. (fp) föreslår i motion 1999/2000:K244 att riksdagen

som sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att

det skall bli möjligt att genomföra extraval i kommuner och landsting (yr-

kande 5). Enligt motionärerna är det en brist i det kommunala regelsystemet

att extraval inte tillåts även om förändrade politiska förhållanden och

relatio-ner mellan partierna skulle motivera det. Det stöd som talar för

att extraval är tillåtna på riksnivå talar också enligt motionärerna för

att de borde tillåtas för kommuner och landsting.

Bakgrund

Motioner (mp) och (fp) med samma yrkande som i den här aktuella motionen

behandlades av konstitutionsutskottet våren 1999 (bet. 1998/99:KU21).

Utskottet hänvisar till bakgrundstexten i detta betänkande. De nämnda mo-

tionerna avstyrktes. Mot beslutet reserverade sig dels representanterna för

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna, dels representanten

för Miljöpartiet.

Demokratiutredningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 2000:1) i an-

slutning till ett förslag om skilda valdagar att en möjlighet att anordna

kom-munala extraval införs.

Utskottets bedömning

Utskottet finner ingen anledning att frångå sin tidigare uttryckta

uppfattning i frågan om möjligheten att genomföra nyval i kommuner och

landsting. I huvudsak anförde utskottet i detta sammanhang (bet. 1998/99:

KU21 s. 14) att principen om samlingsstyre och möjligheten att i vissa

situationer entledi-ga ledamöterna i nämnderna och välja nya talar mot

införande av ett kom-munalt nyvalsinstitut. Motion K244 (fp) avstyrks i

denna del.

Kommunala författningssamlingar

Motionen

I motion 1999/2000:K283 föreslår Ingvar Svensson (kd) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

kommunala författningssamlingar. Enligt motionären är utvecklingen av

informationssamhället och medborgarnas ökade krav på och intresse av att

kunna granska de rättsliga grunderna för olika beslut faktorer som

förstärker behovet av att kommunerna får krav på sig att upprätta kommunala

författ-ningssamlingar.

Bakgrund

Konstitutionsutskottet behandlade senast frågan om kommunala författnings-

samlingar hösten 1997 i betänkande 1997/98:KU4. Utskottet hänvisar till den

i detta betänkande redovisade bakgrunden. Utskottet avstyrkte vid detta

tillfälle en motion (kd) som hade ungefär samma yrkande som den här aktu-

ella motionen med motiveringen att frågan bereddes i Regeringskansliet.

Efter riksdagens behandling av utskottets betänkande hösten 1997 har en

arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att lämna förslag till ett

moderniserat rättsdatasystem i februari 1998 lämnat sin slutrapport (Ds

1998:10) Ett offentligt rättsinformationssystem. Arbetsgruppen föreslog bl.

a. att kommunala föreskrifter av betydelse för allmänheten borde vara med i

rättsinformationssystemet på frivillig basis. De enskilda kommunerna borde

enligt förslaget ha informationsansvaret för sina föreskrifter. Som skäl

för bedömningen angavs bl.a. att ett viktigt steg för att öka

tillgängligheten av kommunernas föreskrifter vore att hålla

rättsinformationssystemet öppet för dessa föreskrifter. En sådan ordning

skulle kunna stimulera de enskilda kommunerna att göra sina föreskrifter

elektroniskt tillgängliga, vilket även skulle kunna öka benägenheten att ge

ut tryckta författningssamlingar. Vissa grundläggande krav på förskrifterna

skulle kunna höja kvaliteten och öka enhetligheten bland de kommunala

föreskrifterna.

I regeringens skrivelse 1998/99:17 Ett nytt offentligt rättsinformationssy-

stem, som baserades på den nämnda rapporten vilken remissbehandlats,

presenterade regeringen översiktligt sin syn på ett nytt offentligt

rättsinfor-mationssystem. Enligt regeringens mening skall staten svara för

en kontinu-erlig grundservice på rättsinformationens område med hjälp av

informa-tionsteknik. Staten skall också ha ett ansvar för att

rättsinformationen finns elektroniskt tillgänglig på ett överskådligt och

enhetligt sätt och svara för att det finns grundläggande standarder för

märkning, strukturering och sökning av informationen. Varje offentligt

organ som ger ut viss rättsinformation skall ansvara för att den är korrekt

och aktuell. Regeringskansliet skall tills vidare vara ansvarigt för

samordningen mellan de deltagande myndigheterna. I skrivelsen aviserades en

ny rättsinformationsförordning. Om riksdagens och kommunernas medverkan

skulle regleras i författning och göras obliga-torisk, skulle det krävas

reglering i lag. Detta borde enligt regeringen av praktiska skäl undvikas.

En bättre ordning vore enligt regeringen att riksda-gens och kommunernas

medverkan finge bygga på frivillighet och regleras i avtal mellan de

inblandade parterna.

Den i skrivelse 1998/99:17 aviserade rättsinformationsförordningen (1999:

175) trädde i kraft den 1 maj 1999. Enligt 4 § andra stycket skall före-

skrifter som beslutats av myndigheter under regeringen, då de återges elek-

troniskt, uppfylla de krav som anges i lagen (1976:633) om kungörande av

lagar och andra författningar och i författningssamlingsförordningen (1976:

725). Dessa krav skall också vara uppfyllda för de kommunala före-skrifter

som ingår i systemet (9 § andra stycket).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringen inom ramen för arbetet med ett nytt

rättsinformationssystem vidtagit åtgärder som är ägnade att underlätta för

och stimulera kommuner och landsting att tillhandahålla sina författningar

i elektronisk form. Utskottet anser att den ordning som bygger på kommuner-

nas frivilliga medverkan är bra och att de formella krav som ställs på de

dokument som skall ingå i systemet är välgrundade. Det är utskottets för-

hoppning att samtliga kommuner och landsting efter hand kommer att an-sluta

sig till rättsinformationssystemet. Med detta får motion K283 (kd) anses

besvarad, varför den avstyrks.

Regler för valbarhet till kommunala uppdrag

Motionen

Ingvar Svensson (kd) föreslår i motion 1999/2000:K319 att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyndsam ändring

av 4 kap. 5 § kommunallagen så att medborgare som flyttat in i en kommun

efter det att röstlängden för närmast föregående val fastställts skall vara

valbara till kommunala nämnder och styrelser om de vid valet till dem är

folkbokförda i kommunen och i övrigt uppfyller kraven i 4 kap. 2 och 3 §§

kommunallagen. Enligt motionären är det diskutabelt att valbarhet till kom-

munala nämnder är kopplad till en röstlängd som upprättades 30 dagar före

valdagen. Om man av olika skäl flyttar in senare till en kommun blir man

förhindrad att delta i en sådan nämnd i uppåt fyra år. S.k. fyllnadsval

till nämnder med inflyttade medborgare i en kommun är alltså inte möjligt

att genomföra.

Bakgrund

Den som är röstberättigad till val till kommun- och landstingsfullmäktige

är enligt 4 kap. 5 § kommunallagen (KL) också valbar till uppdrag i

fullmäkti-ge, nämnder och revisionen. Den som har fyllt 18 år senast på

dagen för ett val till sådana uppdrag är också valbar. Rösträtt har den som

är folkbokförd i kommunen, senast på valdagen fyllt 18 år och är medborgare

i Sverige eller är unionsmedborgare, medborgare i Island eller Norge eller

för det fall de är andra utlänningar har varit folkbokförda i Sverige tre

år i följd före valdagen (4:2 KL). Motsvarande bestämmelser gäller för val

till landstingsfullmäktige (4:3 KL).

Frågor om rösträtt enligt 2 och 3 §§ avgörs på grundval av röstlängd som

upprättas före valet (4:4 KL). Enligt vallagen (1997:157) skall

röstberättiga-de tas upp i röstlängden för det valdistrikt inom vilket de

är folkbokförda 30 dagar före valdagen (7 kap. 1-6 §§). I samband med

revisionen av vallagen 1996/97 ersattes systemet med en alltid gällande

röstlängd med ett system där röstlängden endast tas fram då det skall

hållas val eller omröstning (bet. 1996/97:KU16).

Innebörden av bestämmelsen i 4:4 KL är inte helt klar. En möjlig tolkning -

som motionären synes utgå från - är att valbarhetsvillkoren är uppfyllda

endast om vederbörande dels uppfyller kraven enligt 4:2 och 4:3 KL, dels

varit upptagen i röstlängden inför det senaste valet. Konsekvensen av detta

skulle vara att en person som flyttar in i en kommun efter ett val inte

blir röstberättigad och därmed heller inte valbar till kommunala

förtroendeupp-drag förrän inför nästa val, inför vilket en ny röstlängd

upprättas.

Det framgår emellertid av förarbetena till en ändring i vallagen (1972:620)

som riksdagen fattade beslut om 1974 (prop. 1974:35, bet. KU 1974:21) att

rösträtten och därmed valbarheten inte förutsätter att den som skall väljas

också är upptagen i röstlängden i den aktuella kommunen.

Enligt de då gällande kommunallagarna, kommunallagen (1953:753),

kommunallagen (1957:50) för Stockholm och landstingslagen (1954:319),

valdes ledamöter och suppleanter i fullmäktige bland röstberättigade som

var bosatta inom kommunen. I den nämnda propositionen föreslogs att kravet

på bosättning i kommunen skulle ersättas med ett krav på att villkoren för

röst-rätt skulle vara uppfyllda. Därigenom skulle uppnås en

överensstämmelse med motsvarande formulering i 3 kap. 10 § i den nya

regeringsformen angå-ende kraven på valbarhet vid val till riksdagen. I

propositionen anfördes vidare (s. 87):

Lydelsen avser att framhäva att valbarhetsbedömningen skall göras obero-

ende av vad som framgår av gällande röstlängd om rösträtten. Den som i

något avseende inte längre uppfyller rösträttsvillkoren enligt 6 § första

styck-et är därmed inte valbar, även om han ännu står kvar i röstlängden

som röst-berättigad. Omvänt är den valbar som uppfyller rösträttsvillkoren

men som inte är upptagen i röstlängd, t.ex. till följd av att han blivit

kyrkobokförd i kommunen efter det att röstlängden upprättades.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte i sitt betänkande (KU 1974:21) utan när-

mare kommentarer av lagförslaget i denna del.

Det här beskrivna synsättet fick också ett genomslag vid tillkomsten av

1977 års kommunallag (1977:179), som ersatte de tidigare nämnda kommu-

nallagarna. I proposition 1975/76:187 Kommunal demokrati, ny kommunal-lag m

.m. återgavs i specialmotiveringen (s. 348 f.) den argumentation som förts

i propositionen angående ändringen av vallagen 1974. Föredraganden anförde

(s. 353) att det redan av de gällande bestämmelserna i kommunalla-garna

framgick att valbarhetsbedömningen skulle göras oberoende av vad som

framgick av röstlängden. Föredraganden hade dock inget att erinra mot att

ett ytterligare förtydligande gjordes på den aktuella punkten. I den före-

slagna 9 § första stycket föreskrevs därför att ledamöter och suppleanter

i fullmäktige skulle väljas bland dem som uppfyllde villkoren för rösträtt

enligt 8 § första och andra styckena. Motsvarande föreslogs gälla för

ledamot eller suppleant i styrelsen eller nämnder (38 § första stycket, 48

§ tredje stycket).

Vid kommunallagsrevisionen 1991 överfördes bestämmelserna om rösträtt i 2

kap. 3 § kommunallagen (1977:179) utan förändringar. I propositionen som

låg till grund för förslaget till ny kommunallag (prop. 1990/91:117)

framhölls att regeln om rösträtt har intresse för de förtroendevalda i

deras arbete, eftersom den reglerar valbarheten även till andra kommunala

förtro-endeuppdrag än som ledamot och ersättare i fullmäktige, vilket

motiverade att regeln tagits in i kapitlet om de förtroendevalda (4 kap.).

Bestämmelserna om rösträtt i 2 och 3 §§ ValL överfördes oförändrade till

den nya vallagen vid revisionen 1997. I 2 och 3 §§ ValL hänvisas till be-

stämmelserna om rösträtt i regeringsformen och kommunallagen.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är den rådande osäkerheten om villkoren för valbar

-het till kommunala nämnd- och revisorsuppdrag otillfredsställande.

Utskottet konstaterar att det dessbättre finns klarläggande uttalanden i

förarbetena till 1977 års kommunallag om att valbarhetsbedömningen skall

göras oberoende av vad som framgår av gällande röstlängd om rösträtten.

Bestämmelserna om valbarhet överfördes oförändrade till 1991 års

kommunallag. För klarhetens skull bör ett förtydligande göras i 4 kap. 5 §

kommunallagen så att det fram-går att valbarheten inte grundas på att

vederbörande är upptagen i röstlängd. Utskottet föreslår med anledning av

motion K319 (kd) en sådan ändring i kommunallagen (bilaga).

Förslaget innebär i huvudsak att det i 4:5 KL införs ett tillägg med inne-

börd att valbarheten till kommunala nämnd- och revisorsuppdrag skall avgö-

ras på grundval av om valbarhetsvillkoren i 2 och 3 §§ är uppfyllda vid val

-tillfället. Detta innebär att valbara är personer som vid valtillfället

har upp-nått 18 års ålder, är bosatta i kommunen respektive i en kommun

inom landstinget samt är medborgare i Sverige eller i någon annan EU-stat

eller i Island eller Norge eller, för det fall de är andra utlänningar, har

varit folkbok-förda i Sverige i tre år i följd.

Samtidigt föreslås att den särskilda bestämmelsen om åldersgränsen 18 år

tas bort. Den nyss nämnda bestämmelsen finns bland de krav som nämns i 4:2

KL och som grundar rösträtt. Den föreslagna formuleringen gör den särskilda

bestämmelsen om 18-årsgränsen överflödig.

Ägandeformer i kommunal verksamhet

Motionen

Birger Schlaug (mp) föreslår i motion 1999/2000:K347 att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts dels om behovet

av en utredning om ägandeformer etc. när det gäller kommunala verksamhe-ter

(yrkande 1), dels om att principen för ändring av grundlag bör tillämpas

vid viss utförsäljning i kommunal regi (yrkande 2).

Enligt motionen är det viktigt att utveckla goda, välavvägda spelregler som

kan leda till en både ansvarsfull och kreativ mångfald inom vård, skola och

omsorg. Spelreglerna skall värna mångfald, nytänkande och olika alternativ

men också hålla avarter borta. Därför är det enligt motionen viktigt att

utreda frågan om begränsningar i ägandeformer och tillhörande problem. Det

finns dessutom enligt motionen skäl att värna demokratin genom att

förhindra kuppartad utförsäljning av större kommunal verksamhet, vars

utförsäljning i realiteten innebär att det blir omöjligt för en annan

politisk majoritet att ta tillbaka beslutet. En överföring av principerna

för grundlagsändringar med krav på två beslut med mellanliggande val till

det kommunala planet skulle skapa ett demokratiskt rådrum.

Bakgrund

Utskottet har nyligen (bet. 1999/2000:KU2) behandlat en motion med vä-

sentligen samma innehåll som i motion K347. Utskottet hänvisar till redovis

-ningen av gällande regler m.m. för kommunalt beslutsfattande i det nämnda

betänkandet. Utskottet avstyrkte motionen, och riksdagen följde utskottet.

Mot beslutet reserverade sig Miljöpartiet.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin uppfattning sådan den framgår av betänkande 1999/

2000:KU2 och avstyrker motion K347 (mp).

Frågor om regional demokrati

Motionerna

I partimotionen 1999/2000:K204 hemställer Lennart Daléus m.fl. (c) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

dels om den fortsatta regionala demokratiprocessen (yrkande 9), dels om

direktvalda högsta beslutande organ i regionerna (yrkande 10), dels också

om överlåtande av ansvaret för EU-stöd på regionerna (yrkande 12).

I motionen anförs att erfarenheterna från den pågående försöksverksam-heten

med ändrad regional samhällsorganisation bör läggas till grund för ett

fortsatt arbete där nya regioner tillåts bildas och ta över ansvaret för

den regionala utvecklingen m.m. Dock måste den demokratiska förankringen

göras bättre. Riksdagen bör nu enligt motionen tydligt markera att de regio

-ner som vill skall tillåtas gå vidare i demokratiprocessen. I det

fortsatta ar-betet bör det slås fast att varje region skall ha ett

direktvalt högsta beslutande organ, såsom ett regionfullmäktige. I motionen

anförs också att genom ett överförande av ansvaret för EU-stödet till

regionerna kan kontakten med det civila samhället, näringslivet och

regionens politiska nivå stärkas, vilket skulle ligga i linje med det

ansvar för den regionala utvecklingen som över-förts till regionerna.

I motion 1999/2000:K321 föreslår Yvonne Andersson (kd) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ÖST-SAM som

ett direktvalt regionalt organ. Enligt motionen finns det skäl att särskilt

markera att samarbetsorganisationen ÖSTSAM, där kommunerna och landstinget

i Östergötland är engagerade, skall förstärka demokratin och att

subsidiaritetsprincipen skall gälla för organisationen. ÖSTSAM bör enligt

motionen gestaltas som ett direktvalt regionalt organ.

I motion 1999/2000:K322 hemställer Patrik Norinder och Anne-Katrine Dunker,

båda (m), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en ny regional nivå med direkta val och be-

skattningsrätt ej införs i Gävleborgs län (yrkande 1). Enligt motionärerna

skall staten och kommunerna vara de två politiska nivåerna i Gävleborgs län

. Landstinget kan på sikt avskaffas i och med att en ny finansiering av

sjuk-vården införs. Någon ny regional nivå bör inte inrättas enligt

motionärerna.

Karin Pilsäter m.fl. (fp) föreslår i motion 1999/2000:N271 att regeringen

bör föreslå en försöksverksamhet med vidgat regionalt självstyrelseansvar i

Stockholms län (yrkande 9). Enligt motionärerna innebär en överföring av

uppgifter kopplade till det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelse

till landsting endast ett tydliggörande av den ansvarsfördelning som har

funnits sedan storlandstinget infördes. Ett överförande av uppgifter från

länsstyrel-sen till landstinget är angeläget för att främja regionens

utveckling, ett ratio-nellt användande av begränsade resurser och en

nödvändig demokratisk förankring av ofta kontroversiella avgöranden. Detta

är enligt motionen särskilt tydligt inom trafikens investeringsplanering.

Problemen kring den s.k. Dennisöverenskommelsen visar enligt motionärerna

på behovet av en bättre fungerande demokratisk beslutsprocess i dessa

frågor. Ansvaret för arbetet med länsplanen avseende

infrastrukturinvesteringar kan också överfö-ras till landstinget, anser

motionärerna. Om regionen själv bestämmer en annan form för självstyre bör

detta accepteras. Enligt motionärerna bör rege-ringen besluta föreslå

försöksverksamhet med vidgat regionalt självstyrel-seansvar i Stockholms

län.

I motion 1999/2000:N388 föreslår Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) att riksda-

gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lokal demokrati (yrkande 4). Enligt motionen är det viktigt att mer makt,

befogenheter och resurser flyttas ned från central till regional och lokal

nivå samt till gemenskaps- och bynivå. På regional nivå behövs mer av

självsty-relse genom länsparlament eller andra folkvalda organ.

Bakgrund

Försök med ändrad regional ansvarsfördelning

Riksdagen antog hösten 1996 regeringens proposition 1996/97:36 Den regi-

onala samhällsorganisationen med förslag om en försöksverksamhet i fyra län

syftande till en bättre demokratisk förankring av det regionala utveck-

lingsarbetet (bet. 1996/97:KU4, rskr. 77).

Enligt lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional an-

svarsfördelning, som trädde i kraft den 1 juli 1997, förs ansvaret för det

sektorsövergripande arbetet med att utarbeta en strategi för länets

långsiktiga utveckling från länsstyrelsen till ett regionalt

självstyrelseorgan. Även vissa andra statliga uppgifter, som användningen

av vissa regionalpolitiska medel och andra utvecklingsmedel samt beslut om

en långsiktig plan för den regio-nala transportinfrastrukturen och

fördelningen av statsbidrag till regionala kulturinstitutioner, överförs

till självstyrelseorganet.

I Kalmar län utgörs självstyrelseorganet av ett regionförbund, bestående av

länets kommuner och landstinget, som bildats särskilt för detta ändamål.

Högsta beslutande organ är förbundsfullmäktige. Från den 1 januari 1999 har

Region Skåne med regionfullmäktige som högsta beslutande organ övertagit

uppgifterna från det regionförbund som från den 1 juli 1997 utgjorde själv-

styrelseorgan. Från den 1 januari 1999 ingår också Västra Götalands län i

försöksverksamheten. Västra Götalandsregionen med regionfullmäktige som

högsta beslutande organ utgör självstyrelseorgan i detta fall. Såväl Region

Skåne som Västra Götalandsregionen har också ansvaret för de uppgifter som

åvilar landstingen, bl.a. hälso- och sjukvården. I Gotlands län är det

Gotlands kommun med kommunfullmäktige som högsta beslutande organ som har

uppgiften som självstyrelseorgan i försökslagens mening. I Gotlands län

genomförs också ett försök med vidgad samordnad länsförvaltning, inne-

bärande att länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen under tiden 1 januari

1998-den 31 december 2002 ingår i länsstyrelsen. Under försökstiden har

länsstyrelsen i försökslänen i motsats till övriga län ingen särskild

styrelse.

Regeringen tillsatte under våren 1997 en parlamentarisk kommitté med

uppgift att följa upp och utvärdera försöksverksamheten (dir. 1997:80).

Kommittén, som antagit namnet den parlamentariska regionkommittén (PARK),

skall redovisa sina slutliga överväganden och förslag senast den 1 oktober

2000. Kommittén skall även utforma vissa förslag om den statliga

länsförvaltningens framtida struktur och uppgifter. I kommitténs uppgifter

ingår att studera hur det regionala samarbetet utvecklas i län som inte

ingår i försöksverksamheten. Kommittén har i januari 1999 överlämnat ett

delbetän-kande (SOU 1998:166) Regional frihet och statligt ansvar - en

principiell diskussion. Betänkandet har remissbehandlats men kommer enligt

uppgift från Justitiedepartementet inte att ge upphov till någon

proposition.

I en rapport till kommittén har Statskontoret redovisat en studie av hur

det regionala samarbetet utvecklas i län som inte ingår i

försöksverksamheten (Statskontoret 1999:24 Gamla län blir nya regioner?). I

juni 1999 fanns det enligt rapporten 13 län med planer på en tydligare

politisk ledning av det regionala utvecklingsarbetet, däribland Stockholms,

Östergötlands och Gäv-leborgs län (de län som tas upp i motionerna i denna

del av betänkandet). Enligt rapporten kan tre olika utvecklingslinjer

urskiljas. I vissa län sker samarbetet mellan olika parter (offentliga

aktörer och vanligen även närings-livsföreträdare) i råd där länsstyrelsen

spelar en aktiv roll. I några län har politiska styrgrupper bildats för att

samordna och styra den regionala ut-vecklingen. I dessa län finns planer på

att lägga det regionala utvecklings-ansvaret under direkt politisk kontroll

där förtroendevalda i länet samarbetar och beslutar. En tredje

utvecklingslinje representerar partnerskapen inom ramen för arbetet med

tillväxtavtalen, där staten, kommunerna, näringslivet och organisationer

ges ett stort ansvar för utvecklingsarbetet.

Konstitutionsutskottet behandlade våren 1998 motioner på det här aktuella

området (bet. 1997/98:KU4). Motionerna avstyrktes med hänvisning till den

pågående försöksverksamheten med en ändrad regional ansvarsfördelning m.m.

i fyra län och utvärderingen av densamma.

EU:s strukturfondsprogram

EU:s strukturfondsprogram började växa fram på 1970-talet. Det ursprungli-

ga syftet var att underlätta integrationen av de nyblivna sydeuropeiska med

-lemsländerna. En regionalisering av programmet ägde rum vid mitten av 1970

-talet då bl.a. Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) tillska-pades

. Fonden avsågs användas också i de rikare medlemsländerna. Struktur-

fonderna fördes 1988 samman i syfte att skapa ett instrument för en unions-

övergripande strukturpolitik. Arbetet med strukturfonderna bygger på fyra

grundläggande principer: koncentration, partnerskap, additionalitet och pla

-nering. Med koncentration avses att stöd ges till ett begränsat antal

målområ-den. Under perioden 1995-1999, som var Sveriges första period som

med-lemsland, var antalet målområden sex. Partnerskapet innebär ett

samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och företrädare för de

berörda regi-onerna. I de s.k. breda partnerskapen i Sverige har ingått

representanter för kommuner och landsting, länsarbetsnämnder,

näringslivsorganisationer, arbetsmarknadens parter, universitet och

högskolor, kulturliv, föreningar, studieförbund samt lokala

utvecklingsgrupper. Additionalitet innebär att unionens insatser knyts till

motsvarande nationella satsningar. Planering innebär att arbetet utgår från

programdokument som omfattar flera år.

Under Sveriges första period med strukturfonderna, 1995-1999, har samt-liga

programområden utom mål 1 varit aktuella. Totalt omfattades cirka en

fjärdedel av Sveriges befolkning av de geografiskt begränsade målområdena.

Stödet från EU uppgick till 13 miljarder kronor. Den nationella offentliga

medfinansieringen uppgick till ca 16 miljarder.

För genomförandet av strukturfondsprogrammen inrättades s.k. besluts-

grupper med myndighetsstatus för vilka regeringen utsett ordförande, vice

ordförande och ledamöter. Kommun- och landstingspolitiker utgjorde en

majoritet i samtliga beslutsgrupper, där vanligtvis också länsstyrelsen och

länsarbetsnämnden var representerade. Beslutsgruppernas uppgift var bl.a.

att besluta om hur medlen i detalj skulle användas. Sekretariaten för

struktur-fondsprogrammen lokaliserades till länsstyrelsen eller

länsstyrelserna i de aktuella målområdena. I de län där det bedrivs försök

med en ändrad regional ansvarsfördelning, som beskrivits i det föregående,

har självstyrelseorganen svarat för sekretariatsfunktionen.

I en rapport från Institutet för regional forskning (SIR), Det ouppklarade

partnerskapet. Om svensk regionalpolitik, strukturfonderna och den

territori-ella utmaningen (G. Hallin och B. Lindström 1998), framhålls att

det finns en besvärande otydlighet i rollfördelningen inom

strukturfondsarbetet beträf-fande såväl beslutandemöjligheter som

prioritering och strategier. Enligt rapporten grundar sig denna otydlighet

ytterst på att det saknats en tydlig regional aktör med kapacitet och

legitimitet att utveckla och driva regionala strategier och att forma

stabila regionala partnerskap. Länsstyrelsen som företräder staten bl.a. i

egenskap av medfinansiär har ofta blivit den vikti-gaste regionala aktören

i partnerskapet. De regionala partnerskapen har enligt rapporten blivit

relativt svaga och inte i något fall har den folkvalda regio-nala nivån

iklätt sig rollen som regional huvudaktör. Landstingens svaga legitimitet i

arbetet med regionala utvecklingsfrågor har oftast lagt hinder i vägen för

ett sådant agerande. Svenska Kommunförbundet och Landstings-förbundet har

kritiserat programarbetet för att det i alltför stor utsträckning varit en

statlig angelägenhet (SOU 1999:24).

Den nya programperioden sträcker sig över tiden 2000-2006. Under denna

period minskas antalet målområden till tre. Därtill kommer fyra s.k. gemen-

skapsinitiativ. Regeringen uttalar i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1

) förhoppningen att tillväxtavtalen skall utgöra grunden för de nya

struktur-fondsprogrammen.

Regeringen har utsett länsstyrelserna i Norrbottens och Jämtlands län att

vara huvudansvariga och förvaltningsmyndigheter för respektive mål 1-

program. För mål 2-programmet har huvudansvaret för uppdraget i den norra

regionen lagts på länsstyrelsen i Gävleborgs län. I den västra regionen får

länsstyrelsen i Örebro län motsvarande uppdrag. Länsstyrelsen i Jönköpings

län får huvudansvaret för södra regionen samt öarna. De tre huvudansvariga

länsstyrelserna kommer också att utses till förvaltningsmyndigheter för re-

spektive region. Vid förvaltningsmyndigheterna skall inrättas en struktur-

fondsdelegation med ledamöter från samtliga län med uppgift att besluta om

strukturfondsstöd i respektive områden. Delegationen, som skall ledas av

chefen för förvaltningsmyndigheten, skall i övrigt bestå av företrädare för

de andra länsstyrelserna, självstyrelseorgan, länsarbetsnämnder, landsting

och kommuner. Företrädarna för de båda sistnämnda kategorierna skall vara i

majoritet. Förvaltningsmyndigheterna skall vara utbetalningsansvariga myn-

digheter för respektive program och får därmed det fulla ansvaret för genom

-förandet av programmen.

När det gäller strukturfondsprogrammens anknytning till den nämnda för-

söksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning finns en kompli-

kation beträffande Kalmar och Västra Götalands län, där självstyrelseorga-

nen nyligen tagit över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen

. Den nya organisationen innebär för dessa län att ansvaret för struktur-

fondsprogrammen inom mål 2-området ligger på länsstyrelserna i Jönkö-pings

län respektive i Örebro län. En annan koppling till försöksverksamhe-ten är

att den parlamentariska regionkommittén (PARK), som har till uppgift att

utvärdera försöksverksamheten och att överväga förändringar av den statliga

regionala förvaltningens framtida struktur, kan komma att lämna sådana

förslag som direkt eller indirekt påverkar organisationen vad gäller

strukturfondsprogrammens administration. Om så skulle bli fallet kan det

enligt Strukturfondskommittén (SOU 1999:24) finnas anledning att ompröva

programmens organisatoriska struktur.

Demokratiaspekter på regionaliseringen

Demokratiutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 2000:1) behandlat vissa

regionala frågor. Därvid har utredningen bl.a. uttalat att det är viktigt

att området utvecklingspolitik blir föremål för en delvis ny politisk

process som utmärks av värden som öppenhet och insyn, politisk jämlikhet

och me-ningsfullt deltagande. Vidare anser utredningen att alla kommunala

gräns-dragningar skall föregås av folkomröstningar. Det vore därför

konsekvent att ändrade regiongränser också blev föremål för regionala

folkomröstningar. Försöken bör inte försitta möjligheterna att sprida

makten, att involvera nya och andra medborgargrupper. Det finns en risk att

det endast blir en omgrup-pering inom en befintlig maktelit. De nya

partnerskapen tenderar att neglige-ra medborgarnas legitima krav på

genomskinlighet, offentliga rum och an-svarsutkrävande. Det är viktigt att

de offentliga mandatens olika källor klar-görs. Regionutvecklingen måste

enligt utredningen parera risken med att den kommunala självstyrelsen gröps

ur. Den nya decentraliseringen från staten får inte kombineras med en

centralisering av den lokala politiken till den regionala nivån.

Utredningen menar också att direktval till regionfullmäktige eller

motsvarande vore ett sätt att ge legitimitet åt den regionala politiska

nivån.

Utskottets bedömning

Då konstitutionsutskottet våren 1998 behandlade motioner på det här

aktuella området (bet. 1997/98:KU4) avstyrkte utskottet samtliga motioner

med hän-visning till den pågående försöksverksamheten och utvärderingen

genom Den parlamentariska regionkommittén (PARK).

De förslag som lämnas i c-motionen K204 om att riksdagen nu bör marke-ra

att de regioner som vill skall kunna gå vidare i demokratiprocessen och att

ett direktvalt högsta beslutande organ skall vara normerande är enligt ut-

skottets mening frågor av den arten som bör behandlas i kommittén utan att

riksdagen ingriper under arbetets gång. På liknande sätt är det med

förslaget i motionen om överlåtande av ansvaret för EU-stödet på regionerna

. Som Strukturfondskommittén uttalat kan eventuella förslag från PARK komma

att påverka programmens organisatoriska struktur. Motion K204 yrkandena 9,

10 och 12 avstyrks.

I motionerna K321 (kd) och K322 yrkande 1 (m) efterfrågas också någon form

av ställningstagande från riksdagens sida i den pågående regionalise-

ringsprocessen, i dessa fall avseende förhållandena i enskilda län. Det

vore på samma grund som anförts beträffande den nyss nämnda c-motionen

enligt utskottets mening olämpligt att riksdagen nu tar ställning för eller

emot i frågor som bör avgöras inom respektive län. Motionerna K321 (kd) och

K322 (m) avstyrks.

Frågan om försöksverksamhet i Stockholms län, som tas upp i motion N271 (fp

), är enligt utskottets mening också en fråga som riksdagen inte nu bör ta

ställning till, eftersom försöksverksamheten, inklusive vilka län som får

medverka i denna, regleras i särskild lagstiftning för tiden fram t.o.m. år

2002. Motion N271 (fp) avstyrks i denna del.

Vad gäller motion N388 (mp), i vilken förespråkas ökad regional självsty-

relse, anser utskottet att det inte finns något skäl för riksdagen att

vidta någon åtgärd med anledning av motionen, varför den avstyrks.

Lagtrots, domstolstrots m.m.

Motionerna

I fem motioner yrkas att regeringen lägger fram förslag till ett system med

sanktioner riktade mot kommuner och landsting som inte efterkommer dom-

stolarnas beslut i fråga om att tillhandahålla enskilda hjälpbehövande de

förmåner de enligt domstolen har rätt att få. Detta är det gemensamma inne-

hållet i motionerna 1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd), 1999/2000

:K229 av Lena Olsson m.fl. (v), 1999/2000:So316 av Cristina Husmark

Pehrsson (m), 1999/2000:So321 av Lars Leijonborg m.fl. (fp, partimotion)

och 1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd). I kd-motionen 1998/99:

So376 yrkande 14 anförs bl.a. att Socialstyrelsen vid flera tillfällen

konstaterat att lagar inte följs av kommunerna och att det i dag saknas

förutsättningar för att kontrollera efterföljden av lagar och domslut inom

det sociala området. I den andra kd-motionen 1999/2000:So488 yrkan-de 15

anförs liknande synpunkter. I v-motionen K229 och i m-motionen So316

yrkande 3 anförs bl.a. att straffansvaret bör falla på kommunen eller

landstinget i dess helhet och att sanktionerna bör vara utformade så att

vitet skall vara kännbart och i princip större än den beräknade besparingen

av att inte verkställa vad domstolen bestämt. Enligt fp-motionen So321

yrkande 19 är domstolstrots ett flagrant övergrepp mot de lagfästa

medborgerliga rättig-heterna. Det är därför nödvändigt att införa

sanktioner för att visa att även funktionshindrades rättigheter skall tas

på allvar.

Bakgrund

Kommunalansvarsutredningen föreslog i sitt betänkande SOU 1989:64

Kommunalbot att ett ekonomiskt sanktionssystem (kommunalbot) skulle införas

riktat mot kommuner eller landsting som gör sig skyldiga till dom-

stolstrots eller lagtrots. Förslaget ledde inte till något förslag från

regeringen. I samband med behandlingen av förslaget till ny kommunallag (

prop. 1990/91:117) anförde konstitutionsutskottet (bet. 1990/91:KU38) att

det var angeläget att frågorna om ett sanktionssystem fick sin lösning

snarast och förordade att regeringen på lämpligt sätt skulle bereda dessa

frågor.

Lokaldemokratikommittén fick enligt sina direktiv (dir. 1992:12) i uppdrag

att slutföra arbetet med frågan om hur ett sanktionssystem borde utformas

som gjorde det möjligt att komma till rätta med sådana överträdelser som

det här är tal om. I kommitténs delbetänkande (SOU 1993:109) Förtroendeval-

das ansvar vid domstolstrots och lagtrots förordades att kommuner och

landsting själva genom revisorerna vidtar åtgärder mot domstolstrots och

lagtrots. Kommittén föreslog att det i kommunallagen uttryckligen skulle

anges att nämnderna har rätt att vägra verkställa beslut i fullmäktige som

har överklagats eller som uppenbart är olagliga. Förslagen innebär ett ökat

per-sonligt ansvar för de förtroendevalda både vid lagtrots och

domstolstrots. För vissa former av domstolstrots i samband med

laglighetsprövning bör de föreslagna åtgärderna enligt kommittén

kompletteras med ett personligt vitesansvar.

Regeringen valde bl.a. till följd av den splittrade opinionen som kom fram

vid remissbehandlingen att gå vidare med endast vissa delar av Lokaldemo-

kratikommitténs förslag. I en departementspromemoria (Ds 1995:27) Kom-

munalt domstolstrots och lagtrots föreslogs att det införs ett personligt

vites-ansvar i mål om laglighetsprövning dels vid trots mot

verkställighetsförbud, dels vid utebliven eller otillräcklig rättelse av

upphävda beslut som tidigare verkställts. Förslaget har hittills inte

medfört att regeringen lagt fram något förslag i den här aktuella frågan.

Frågan bereds vidare i Regeringskansliet.

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen sedan dess avstyrkt

motioner där åtgärder mot domstolstrots efterlysts, senast våren 1999 (bet.

1998/99:KU21), med hänvisning till pågående beredning av den nämnda

departementspromemorian. Mot beslutet reserverade sig representanterna för

Vänsterpartiet och Folkpartiet liberalerna.

Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder lämnade vå-ren

1999 ett betänkande (SOU 1999:21) med förslag till åtgärder. Ett av

förslagen gäller åtgärder för att motverka domstolstrots. Länsstyrelserna

föreslås få ett ökat tillsynsansvar och möjlighet att förelägga kommuner

och landsting att vid vite bygga ut sin service så att den enskilde kan

erbjudas den insats hon eller han har rätt till. Länsstyrelsen skall också

kunna föreläg-ga kommun eller landsting att i rimlig tid verkställa domar

som ger enskilda rätt till viss insats. Ett sådant föreläggande skall kunna

förses med vite.

Regeringen har med anledning av betänkandet i en lagrådsremiss avseende

vissa handikappfrågor m.m. i december 1999 aktualiserat frågan om åtgärder

mot domstolstrots. Regeringen har i detta sammanhang bl.a. föreslagit att

länsstyrelsen skall verka för att kommuner och landsting planerar för att

kunna tillgodose dels framtida stöd- och servicebehov i lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), dels i fråga om

bistånds-behov enligt 6 b eller 6 f § socialtjänstlagen (1980:620, SoL). I

förslaget ingår att länsstyrelsen får förelägga en kommun eller ett

landsting vid vite att följa en lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt

till en viss insats enligt respektive lag. Detta föreslås lagtekniskt lösas

genom att en ny 26 a § och en ny 26 b § införs i LSS och att en ny 68 a §

och en ny 68 b § införs i SoL. I tillägg till 27 § LSS respektive 74 § SoL

hänvisas till de tidigare nämnda nya bestämmelserna. Regeringens förslag

avvek från Bemötandeutredningens förslag i vad avser länsstyrelsernas

möjlighet att vitesförelägga kommuner och landsting. En sådan möjlighet

borde enligt utredningen föreligga redan i det förebyggande ledet.

Lagrådet har den 16 december 1999 yttrat sig över förslaget och därvid

sammanfattningsvis anfört att förslagen till en ny 26 a § i LSS och en ny

68 a § i SoL är otillräckligt analyserade från juridisk synpunkt och att

Lagrå-det därför avstyrker att de läggs till grund för lagstiftning.

Lagrådet ifråga-sätter om förslagen till kompletteringar av 26 § LSS

respektive 68 § SoL fyller någon självständig funktion och förordar vissa

justeringar, om försla-gen trots denna invändning anses böra genomföras.

Regeringen har aviserat att en proposition avseende en nationell hand-

lingsplan för handikappområdet skall lämnas till riksdagen den 22 mars 2000

.

Lagrådet erinrar i sitt yttrande över lagrådsremissen om att det inom Justi

-tiedepartementet getts uppdrag åt en utredare att utreda frågan om hur ett

sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt att motverka kommunalt

domstolstrots. I detta uppdrag (Ju 1999/4276/ADM) ingår att göra avväg-

ningar i fråga om vilka sanktioner som bör användas, vem sanktionerna skall

riktas mot och hur kännbara sanktionerna bör vara samt om det sanktions-

system som utredaren förordar bör gälla generellt, anpassas till olika

sektorer eller utgöra en kombination av dessa modeller. Uppdraget skall

vara avslutat senast den 1 september 2000.

Utskottets bedömning

Som framgått av det föregående har inom Justitiedepartementet tillsatts en

särskild utredare med uppgift att utreda frågan om ett sanktionssystem. Upp

-draget skall vara avslutat senast den 1 september 2000. Inom kort kan

frågan komma att aktualiseras i begränsad omfattning i den proposition om

en handlingsplan för handikappområdet som aviserats till den 22 mars 2000.

Utskottet konstaterar att det mot denna bakgrund inte finns anledning för

riksdagen att vidta någon åtgärd nu med anledning av motionerna 1998/99:

So376 (kd), 1999/2000:K229 (v), 1999/2000:So316 (m), 1999/2000:So321 (fp)

och 1999/2000:So488 (kd). Motionerna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kommundelningar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K204 yrkandena 6 och 7 och 1999

/2000:Bo231 yrkande 2 delvis,

res. 1 (m, c, fp)

2. beträffande minoritetsinitiativ i fråga om kommunala folk-

omröstningar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K204 yrkande 1,

res. 2 (c, mp)

3. beträffande beslutande kommunala folkomröstningar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K204 yrkande 2,

res. 3 (c, mp)

res. 4 (m) - motiv.

4. beträffande folkomröstning inom ett kommunalförbund

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K331,

res. 5 (mp)

5. beträffande medborgarinitiativ i fullmäktige

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K204 yrkande 3,

res. 6 (c, mp)

6. beträffande direktval till kommundelsorgan

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K204 yrkande 8, 1999/2000:K244

yrkande 6 och 1999/2000:Bo231 yrkande 2 delvis,

res. 7 (c, fp)

res. 8 (m) - motiv.

7. beträffande självförvaltning, brukarinflytande m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:K204 yrkande 4 och 1999/

2000:Sf637 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger rege-ringen till känna vad

utskottet anfört,

8. beträffande barns och ungdomars möjlighet till inflytande i

lokalsamhället

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K252 och 1999/2000:

Ub813 yrkande 1,

9. beträffande skiftarbetandes rätt till ledighet för politiska

förtroendeuppdrag

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K216,

10. beträffande kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K220, 1999/2000:K350 och 1999/

2000:MJ753 yrkande 3,

res. 9 (v, mp)

11. beträffande fullmäktiges beslut om budgeten m.m.

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K262,

12. beträffande nyval i kommuner och landsting

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K244 yrkande 5,

res. 10 (m, fp, mp)

13. beträffande kommunala författningssamlingar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K283,

res. 11 (kd)

14. beträffande regler för valbarhet till kommunala uppdrag

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:K319 antar det i bilaga 1

intagna förslaget till lag om ändring av kommunallagen,

15. beträffande ägandeformer i kommunal verksamhet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K347,

res. 12 (mp)

16. beträffande regionaliseringsprocessen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K204 yrkandena 9, 10 och 12,

res. 13 (c)

17. beträffande regionaliseringsprocessen i enskilda län

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K321 och 1999/2000:K322 yrkande

1,

18. beträffande försöksverksamhet med ändrad regional an-

svarsfördelning i Stockholms län

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N271 yrkande 9,

res. 14 (fp)

19. beträffande ökad regional självstyrelse

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N388 yrkande 4,

20. beträffande lagtrots, domstolstrots m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So376 yrkande 14, 1999/2000:K229,

1999/2000:So316 yrkande 3, 1999/2000:So321 yr-kande 19 och 1999/2000:So488

yrkande 15.

res. 15 (fp)

Stockholm den 22 februari 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran Magnusson (s), Pär Axel Sahl

-berg (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson

(kd), Mats Berglind (s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s)

, Mats Einarsson (v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m),

Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel

Nisser (m) och Britt-Marie Lindkvist (s).

Reservationer

1. Kommundelningar (mom. 1)

Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa Torstensson

(c), Helena Bargholtz (fp) och Per-Samuel Nisser (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet

finner i denna del" och på s. 6 slutar med "motion Bo231 (c) i denna del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet finner i denna del att förslagen i motion K204 ligger i linje med

riksdagens tillkännagivande våren 1999 med anledning av KU:s betänkande

1998/99:KU21 enligt vilket det bör bli lättare att i olika avseenden dela

kommuner. Utskottet noterar att en kommitté kommer att se över regelverket

som gäller för delning av kommuner och utgår från att kommittén kommer att

behandla de frågor som tas upp i motionen.

I motion Bo231 yrkande 2 (c) förespråkas bildandet av nya kommuner i

storstadsområdena med syftet att öka medborgarnas engagemang i de lokala

frågorna. Utskottet delar principiellt motionärernas uppfattning liksom det

principuttalande som Demokratiutredningen gjort i detta sammanhang. En-ligt

Demokratiutredningen bör den svåra målkonflikten mellan å ena sidan

ekonomisk bärkraft och effektivitet och å andra sidan medborgarinflytande

lösas genom att dela kommuner, framför allt när det gäller stora städer.

Däri-genom får man ett sammanhållet ansvar för skatter och verksamhet inom

kommunerna. Utskottet anser att det är angeläget att kommundelningar med-

ges i ökad omfattning generellt och inte bara i fråga om kommuner i stor-

stadsområden.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna K204 och

Bo231, båda (c), i aktuella delar som sin mening ge regeringen till känna

vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kommundelningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K204 yrkande-na 6 och 7

och 1999/2000:Bo231 yrkande 2 delvis som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

2. Minoritetsinitiativ i fråga om kommunala folkomröstningar (mom. 2)

Per Lager (mp) och Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "När det

gäller frågan" och på s. 8 slutar med "motion K204 (c) som avstyrks" bort

ha föl-jande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion K204 om det rimliga i att den

politiska minoritetens ställning i kommunfullmäktige stärks. Detta kan som

framhålls i motionen ske genom att en minoritet om t.ex. en tredjedel av

fullmäktiges ledamöter får möjlighet att i fullmäktige genomdriva en kom-

munal folkomröstning. Mot denna bakgrund finner utskottet det motiverat att

kommunallagen ändras så att detta syfte kan uppnås. Detta bör riksdagen med

bifall till motion K204 i denna del som sin mening ge regeringen till känna

.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande minoritetsinitiativ i fråga om kommunala folkomröst-ningar

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K204 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Beslutande kommunala folkomröstningar (mom. 3)

Per Lager (mp) och Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "När det

gäller frågan" och på s. 8 slutar med "avstyrker motion K204 i denna del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas mening i fråga om synen på värdet av att

kommunala folkomröstningar kan bli beslutande till sin karaktär, något som

skulle bidra till en ökad direktdemokrati i kommunerna. Frågan bör enligt

utskottets mening bli föremål för en allsidig utredning, som bör få i

uppdrag att undersöka förutsättningarna för att införa ett beslutande

folkomröst-ningsinstitut i kommunerna. Detta bör riksdagen med bifall till

motion K204 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande beslutande kommunala folkomröstningar

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K204 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Beslutande kommunala folkomröstningar (mom. 3, motiveringen)

Per Unckel, Inger René, Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "När det gäller

frå-gan" och på s. 8 slutar med "motion K204 (c) som avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet är positivt till att folkomröstningar används för att stärka den

kommunala demokratin. Frågan om folkomröstning skall kunna genomdrivas av

en minoritet i fullmäktige bör beredas vidare, förslagsvis genom tilläggs-

direktiv till den kommitté som har till uppgift att föreslå åtgärder för

att stärka den kommunala demokratin. Utskottet är inte berett att ställa

sig bak-om det aktuella yrkandet i motion K204 (c) som avstyrks.

5. Folkomröstning inom ett kommunalförbund (mom. 4)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "I motion K

331 (mp)" och slutar med "Motion K331 (mp) avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Som framhålls i motion K331 är kommunalförbund undantagna från möj-ligheten

att anordna folkomröstning. Samtidigt kan konstateras att alltmer samarbete

mellan kommuner och landsting sker i form av kommunalförbund. Från

demokratisk synpunkt är det därför angeläget att det ges möjlighet att

genomföra folkomröstningar även i kommunalförbund. Utskottet instämmer i

denna bedömning och i motionens förslag att 5 kap. 34 § kommunallagen bör

ändras så att detta blir möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande folkomröstning inom ett kommunalförbund

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K331 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Medborgarinitiativ i fullmäktige (mom. 5)

Per Lager (mp) och Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Ärenden

får" och på s. 9 slutar med "i denna del (yrkande 3)" bort ha följande

lydelse:

Som framhålls i motion K204 yrkande 3 bör regeringen utarbeta förslag till

sådana ändringar i lagstiftningen att det blir möjligt för medborgarna inom

en kommun att väcka initiativ i fullmäktige, något som i dag inte är

möjligt. Utskottet delar motionärernas uppfattning och anser att riksdagen

som sin mening bör ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande medborgarinitiativ i fullmäktige

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K204 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Direktval till kommundelsorgan (mom. 6)

Åsa Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "i aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion K204 yrkande 8 (c) om att

riksdagen hos regeringen bör begära förslag till lagstiftning som möjliggör

direktval till kommundelsnämnder. Enligt motionärernas uppfattning bör

medborgarnas vilja få ett större lokalt genomslag genom införande av direkt

-val till kommundelsnämnder. Utskottet instämmer också i de likartade för-

slag som framförs i motionerna Bo231 yrkande 2 delvis (c) och K244 yrkan-de

6 (fp). Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande direktval till kommundelsorgan

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K204 yrkande 8, 1999/

2000:K244 yrkande 6 och 1999/2000:Bo231 yrkande 2 delvis som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Direktval till kommundelsorgan (mom. 6, motiveringen)

Per Unckel, Inger René, Nils Fredrik Aurelius och Per-Samuel Nisser (alla m

) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet

finner det rimligt" och slutar med "i aktuella delar" bort ha följande

lydelse:

Kommundelsnämnder kan enligt utskottets mening lätt uppfattas som en onödig

politisk nivå. De grundläggande legitimitetsproblemen löses inte genom

direktval. Medborgarnas möjlighet att utkräva ansvar ökar inte genom

kommundelsnämnder bl.a. därför att de redan på grund av den kommunala

likställighetsprincipen har en kraftigt begränsad rörelsefrihet. Motionerna

K204 (c), Bo231 (c) och K244 (fp) avstyrks i aktuella delar.

9. Kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder (mom. 10)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "I tre

motio-ner" och slutar med "avstyrks i aktuella delar" bort ha följande

lydelse:

I motion K220 (mp) föreslås att kommunernas miljö- och hälsoskydds-nämnder

bör göras obligatoriska. Utskottet utgår från att motionärerna efter-

strävar att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall vara fristående, dvs. att

ansvaret skall åvila en nämnd och att denna nämnd inte skall ha någon ytter

-ligare uppgift som t.ex. bygg- och planfrågor. En sådan ordning är enligt

motionärerna nödvändig för att miljöbalken skall få det genomslag som

avsågs och att tillsynsmyndigheten skall få en självständigare ställning.

En fristående nämnd skulle också skapa ett forum för miljöengagemang i kom-

munen, vilket är nödvändigt för att tillskapa ett ekologiskt hållbart

samhälle, anser motionärerna. Utskottet, som konstaterar att liknande

synpunkter fram-för i motionerna MJ753 (mp) och K350 (c), instämmer i

motionärernas yr-kanden och anser att detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K220, 1999/2000:

K350 och 1999/2000:MJ753 yrkande 3 som sin mening ger regering-en till

känna vad utskottet anfört.

10. Nyval i kommuner och landsting (mom. 12)

Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp),

Helena Bargholtz (fp) och Per-Samuel Nisser (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet

finner" och slutar med "avstyrks i denna del" bort ha följande lydelse:

I motion K244 (fp) anförs att det är en brist i det kommunala regelsystemet

att extraval inte tillåts även om förändrade politiska förhållanden och

relatio-ner mellan partierna skulle motivera det. Det stöd som talar för

att extraval är tillåtna på riksnivå talar också enligt motionärerna för

att de borde tillåtas för kommuner och landsting. Utskottet instämmer i

detta och ställer sig bakom förslaget om ett tillkännagivande till

regeringen om att extraval bör möjlig-göras.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande nyval i kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K244 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Kommunala författningssamlingar (mom. 13)

Ingvar Svensson och Björn von der Esch (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "varför den avstyrks" bort ha följande lydelse:

De åtgärder som regeringen vidtagit inom ramen för ett nytt rättsinforma-

tionssystem och som syftar till att underlätta och stimulera kommuner och

landsting att tillhandhålla sina författningar i elektronisk form är ett

viktigt första steg i en utveckling som enligt utskottets mening bör ha som

mål att alla kommuner och landsting skall ha sina författningar

elektroniskt till-gängliga. Det innebär att den frivilliglinje som

regeringen valt inte är till-räcklig. Därför bör kommunernas och

landstingens skyldigheter skärpas i riktning mot ett obligatorium. Detta

bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande kommunala författningssamlingar

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:K283 som sin me-ning ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Ägandeformer i kommunal verksamhet (mom. 15)

Per Lager (mp) anser

dels att utskottets yttrande på s. 26 som lyder: "Utskottet vidhåller sin

upp-fattning sådan den framgår av betänkande 1999/2000:KU2 och avstyrker

motion K347 (mp)" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen är det viktigt att utveckla goda, välavvägda spel-

regler som kan leda till en både ansvarsfull och kreativ mångfald inom vård

, skola och omsorg. Spelreglerna skall värna mångfald, nytänkande och olika

alternativ men också hålla avarter borta. Därför är det enligt motionen

viktigt att utreda frågan om begränsningar i ägandeformer och tillhörande

problem. Det finns dessutom skäl att värna demokratin genom att förhindra

kuppartad utförsäljning av större kommunal verksamhet, vars utförsäljning i

realiteten innebär att det blir omöjligt för en annan politisk majoritet

att ta tillbaka beslutet. En överföring av principerna för

grundlagsändringar med krav på två beslut med mellanliggande val till det

kommunala planet skulle skapa ett demokratiskt rådrum. Utskottet instämmer

i vad motionärerna anför och ställer sig bakom yrkandena dels om en

utredning om ägandeformer (yrkan-de 1), dels om att principen för ändring

av grundlag bör tillämpas vid viss utförsäljning i kommunal regi (yrkande 2

). Detta bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande ägandeformer i kommunal verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K347 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Regionaliseringsprocessen (mom. 16)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Då

konstitu-tionsutskottet" och slutar med "10 och 12 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

I partimotionen K204 (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger rege-

ringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta regionala demo-

kratiprocessen (yrkande 9). I denna del av motionen anförs att

erfarenheterna från den pågående försöksverksamheten med ändrad regional

samhällsorga-nisation bör läggas till grund för ett fortsatt arbete där nya

regioner tillåts bildas och ta över ansvaret för den regionala utvecklingen

m.m. Dock måste den demokratiska förankringen göras bättre. I motionen

anförs vidare att det i det fortsatta arbetet bör slås fast att varje

region skall ha ett direktvalt hög-sta beslutande organ, såsom ett

regionfullmäktige (yrkande 10). I motionen anförs också att genom ett

överförande av ansvaret för EU-stödet till regio-nerna kan kontakten med

det civila samhället, näringslivet och regionens politiska nivå stärkas,

vilket skulle ligga i linje med det ansvar för den regio-nala utvecklingen

som överförts till regionerna (yrkande 12).

Utskottet, som instämmer i vad som anförts i motion K204 i denna del, an-

ser att riksdagen med anledning av motionen som sin mening bör ge rege-

ringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande regionaliseringsprocessen

att utskottet med anledning av motion 1999/2000:K204 yrkandena 9, 10 och 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-fört.

14. Försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i Stockholms

län (mom. 18)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Frågan om

försöksverksamheten" och slutar med "avstyrks i denna del" bort ha följande

lydelse:

I motion N271 yrkande 9 (fp) föreslås att regeringen bör föreslå en för-

söksverksamhet med vidgat regionalt självstyrelseansvar i Stockholms län.

Enligt motionärerna innebär en överföring av uppgifter kopplade till det

regionala utvecklingsansvaret endast ett tydliggörande av den ansvarsför-

delning som har funnits sedan storlandstinget infördes. Ett överförande av

uppgifter från länsstyrelsen till landstinget är enligt motionärerna

angeläget för att främja regionens utveckling, ett rationellt användande av

begränsade resurser och en nödvändig demokratisk förankring av ofta

kontroversiella avgöranden. Detta är enligt motionen särskilt tydligt inom

trafikens investe-ringsplanering. Problement med den s.k.

Dennisöverenskommelsen visar på behovet av en bättre fungerande demokratisk

beslutsprocess i dessa frågor. Ansvaret för arbetet med länsplanen avseende

trafikinfrastrukturinvestering-ar kan också överföras till landstinget,

anser motionärerna. Om regionen själv bestämmer en annan form för

självstyrelse bör detta accepteras. Rege-ringen bör föreslå

försöksverksamhet med vidgat regionalt självstyrel-seansvar i Stockholms

län.

Utskottet, som instämmer i den argumentation som framförs i motionen, anser

att riksdagen med bifall till motion N271 i denna del som sin mening bör ge

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande försöksverksamhet med ändrad regional ansvars-fördelning i

Stockholms län

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N271 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Lagtrots, domstolstrots m.m. (mom. 20)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Som

framgått av det föregående" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha

följande lydelse:

I flera motioner yrkas att regeringen lägger fram förslag till ett system

med sanktioner riktade mot kommuner och landsting som inte efterkommer dom-

stolarnas beslut i fråga om att tillhandahålla enskilda hjälpbehövande de

förmåner de enligt domstolen har rätt att få. Enligt motion So321 yrkande 9

(fp) är domstolstrots ett flagrant övergrepp mot de lagfästa medborgerliga

rättigheterna. Det är därför nödvändigt att införa sanktioner för att visa

att även de funktionshindrades rättigheter skall tas på allvar.

Utskottet, som konstaterar att en utredning pågår inom Justitiedeparte-

mentet syftande till att utreda hur ett sanktionsinstrument bör utformas,

fin-ner det angeläget att frågan utreds med förtur och att regeringen

snarast återkommer med förslag till lagstiftning på området. Detta bör

riksdagen med bifall till motion So321 yrkande 9 och med anledning av

motionerna 1998/99:So376, K229, So316 och So488 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande lagtrots, domstolstrots m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So376 yrkande 14, 1999/

2000:K229, 1999/2000:So316 yrkande 3 och 1999/2000:

So488 yrkande 15 och med bifall till motion 1999/2000:So321 yrkan-de 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Självförvaltning, brukarinflytande m.m. (mom. 7)

Per Unckel, Inger René, Nils Fredrik Aurelius och Per-Samuel Nisser (alla m

) anför:

Utskottet diskuterar i sitt yttrande olika former av s.k. brukarinflytande

i kommunerna. Vi vill inte utesluta att sådana inflytandeformer kan vara

gag-neliga. Det framstår emellertid som alltmer uppenbart att en mer

radikal förnyelse av den offentliga verksamheten är nödvändig och angelägen

. Det naturliga på många områden är att staten och kommunerna svarar för

finansi-eringen men att andra ges möjlighet att erbjuda t.ex.

skolundervisning och omsorg. Härigenom kan ny kunskap ställas till

förfogande och valfriheten förstärkas.

Dessutom kan det offentliga koncentrera sina insatser på den centrala

offent-liga uppgiften, nämligen att säkerställa att alla får tillgång till

högkvalitativa tjänster genom en fullgod upphandling och uppföljning.

Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 § kommunallagen (1991:900) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §

Ledamöter och ersättare i full-mäktige väljs bland dem som har rösträtt

enligt 2 och 3 §§. Detsamma gäller valen av ledamöter och ersät-tare i

nämnderna samt valen av revisorer och revisorsersättare.

Den som har fyllt 18 år senast på dagen för ett sådant val är valbar.

Ledamöter och ersättare i full-mäktige väljs bland dem som har rösträtt

enligt 2 och 3 §§. Vid valen av ledamöter och ersättare i nämn-derna samt

valen av revisorer och revisorsersättare är, oberoende av vad som framgår

av röstlängden, den valbar som vid tidpunkten för sådant val uppfyller de

villkor som uppställs i 2 och 3 §§.

_____________________

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.