Bet. 1999/2000:KU15

Konstitutionsutskottets betänkande

1999/2000:KU15

Kommersiell lokalradio och andra mediefrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

KU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokal-

radio jämte följdmotioner. I propositionen föreslås bl.a. att tillstånd att

sända

lokalradio inte längre skall fördelas genom ett auktionsförfarande utan av

Radio- och TV-verket genom ett urvalsförfarande som i huvudsak baseras på

ägarförhållanden och åtaganden i fråga om programinnehåll. I betänkandet

behandlas vidare 20 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden bl.a.

om riktlinjer för mediepolitiken, digital-TV, must carry-skyldigheten, inne-

hållet i sändningarna, den s.k. TV-listan och Granskningsnämndens verk-

samhet. Utskottet behandlar vidare ett lagförslag i proposition 1999/2000:50

Ansvaret för fastställande av diskontot, m.m., vilket överlämnats till konsti-

tutionsutskottet från finansutskottet för lagteknisk samordning. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna. 21 reservationer har

avgetts.

Propositionerna

1999/2000:50, vari regeringen, såvitt nu är i fråga, föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

7. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgifter på televisio-

nens område,

1999/2000:55, vari regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

2. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsför-

ordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

3. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område,

4. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),

5. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450) samt

6. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).

Lagförslagen är intagna i bilaga 1.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av propositionen

1999/2000:K25 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om reklamreglerna för den kommersiella reklam-

radion i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar om en avtrappning av koncessionsavgifterna för

de befintliga tillstånd som förlängs i enlighet med vad som anförts i motio-

nen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om övervägande om en fri radio på nationell nivå.

1999/2000:K26 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som främjar ett ökat utbud av

frekvenser för digitala sändningar och regler för detta i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av konsekvenserna av

teknisk konvergens och ökande nätkapacitet ur regleringssynpunkt.

1999/2000:K27 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:55,

2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av lokalradiolagen vad gäller

behörighet för tillstånd som angivits i motionen,

3. att riksdagen, för den händelse att propositionen bifalls, som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av avgifts-

systemet.

1999/2000:K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:55,

2. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1995:1292) om tillfälliga be-

stämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen att

organ som ägs, eller där motsvarande minst 20 % av samtliga aktier direkt

eller indirekt ägs av stat, landsting eller kommun, inte skall få tillstånd,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att förbudet

för tidningsföretag eller programföretag, som tidigare har fått tillstånd att

sända ljudradio- eller TV-program, att inneha tillstånd att sända lokalradio

upphävs,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att bestäm-

melsen att ingen skall få inneha mer än ett tillstånd upphävs,

6. att riksdagen begär att regeringen gör en översyn av de ekonomiska vill-

koren för den kommersiella lokalradion och återkommer med förslag som -

utan att snedvrida konkurrensen på marknaden - ger radioföretagen ekono-

miska möjligheter att investera i den digitala tekniken, utveckla programut-

budet och öka det redaktionella innehållet i sändningarna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att enda koncessionsvillkor för en reklamfinansierad rikskanal bör

vara att en självständig nyhetsredaktion skall finnas samt att koncessionen

snarast skall bjudas ut,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om parlamentarisk utredning med uppgift att ge förstärkt grundlags-

skydd för de fria etermedierna,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av yttrande-

frihetsgrundlagen att tillgängliga frekvenser skall bjudas ut till marknaden

och försäljas i något slags auktions- eller anbudsförfarande.

Motioner från den allmänna motionstiden

1999/2000:K234 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en

skyndsam omförhandling med TV 4 rörande programföretagets avtalsvillkor.

1999/2000:K255 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

en utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden för radio och TV.

1999/2000:K276 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för statens agerande rörande medier i ett öppet samhälle,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten inte skall reglera formerna för olika programföretags

verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ägarbegränsningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om markbundna digitala TV-sändningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varken statliga medel eller statliga bolag skall användas för att

subventionera dekodrar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att koncessioner för nya sändningsrättigheter för TV-kanaler skall

säljas genom ett auktionsförfarande,

12. att riksdagen beslutar upphäva den s.k. stopplagen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

13. att riksdagen beslutar att begränsa must carry-skyldigheten i enlighet

vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regelverk för digital radio.

1999/2000:K297 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen beslu-

tar ändring av 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1999/2000:K327 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

avskaffa lagen om fortsatt giltighet av lagen (1995:1292) om tillfälliga be-

stämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, den s.k. stopplagen, i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K335 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring av radio- och TV-lagen att all-

mänheten får möjlighet att hos JK påkalla rättslig prövning vad gäller sänd-

ningstillstånd enligt vad i motionen anförts.

1999/2000:K355 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 2 kap.

2 § i radio- och TV-lagen (1996:844) att det blir möjligt att meddela begrän-

sade sändningstillstånd under längre tid i enlighet med vad som anförts i

motionen,

1999/2000:Kr509 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om TV-listan.

1999/2000:Ub221 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under

de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe.

1999/2000:T705 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om politikernas styrning av utvecklingen av digital-TV.

1999/2000:T717 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det digitala markbundna TV-nätet,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att ta fram

en ny konvergerad lagstiftning på tele- och medieområdet enligt vad som

anförts i motionen.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya villkor för den kommersiella lokalradion som

syftar till att förstärka yttrandefriheten genom att öka mångfalden och den

lokala förankringen i lokalradion. Tillstånd att sända lokalradio skall inte

längre fördelas genom ett auktionsförfarande utan av Radio- och TV-verket

genom ett urvalsförfarande som i huvudsak baseras på ägarförhållanden och

åtaganden i fråga om programinnehåll.

I propositionen föreslås vidare att förbudet att ge tillstånd att sända lokal-

radio till tidningsutgivare samt programföretag som fått tillstånd av regering-

en att sända ljudradio- eller TV-program avskaffas liksom förbudet för en

tillståndshavare att ha mer än ett tillstånd.

Ett tillstånd att sända lokalradio får förenas med villkor av olika slag.

Varje tillståndshavare skall dagtid sända minst tre timmar eget material.

Ett tillstånd att sända lokalradio skall gälla i högst fyra år och tillstånden

därefter förlängas med högst fyra år i taget. De befintliga tillstånden skall

kunna förlängas med åtta år och därefter med högst fyra år i taget.

De som får nya tillstånd skall enligt förslaget betala en koncessionsavgift

om 40 000 kr per år, medan de som har befintliga tillstånd även under kom-

mande tillståndsperioder skall betala den avgift som fastställdes vid auktions-

förfarandet.

Den nya reglerna för den kommersiella lokalradion föreslås införas i radio-

och TV-lagen. Lokalradiolagen och den s.k. stopplagen föreslås upphävas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

Fråga om avslag på propositionen

Motionerna

I motionerna K27 av Bo Lundgren m.fl. (m) och K28 av Helena Bargholtz

m.fl. (fp) begärs att propositionen avslås. Enligt motion K27 (yrkande 1) är

regeringens förslag i grundläggande hänseenden oacceptabelt eftersom det

strider mot viktiga yttrandefrihetsprinciper. Yttrandefriheten och tryckfrihe-

ten är centrala värden i det fria samhället. Det skall råda stor frihet att ge

och distribuera mediaprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft. Inom

ramen för dagens tekniska begränsningar skall det vara lyssnarna som genom

sina val avgör vad som skall distribueras. Det kan inte - och får inte - vara

politiskt grundat godtycke som avgör mediernas utveckling. Grundlagen

sätter alltså upp viktiga restriktioner för politiska ingrepp. Det borde an-

komma på alla att respektera både lagens bokstav och anda. När yttrandefri-

hetsgrundlagen tillåter lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända

radioprogram är grundorsaken behovet av att på något sätt ordna använd-

ningen av frekvenserna för TV och radio, inte att ge utrymme för statligt

godtycke. Enligt motionärerna skall tillstånd att sända lokalradio ges enligt

lokalradiolagen. Motionärerna pekar vidare på att Internet ger möjlighet att ta

in ett tusental radiostationer och på sikt kommer att bli alltmer lik den tradi

tionella radion. Även den digitala radion kan komma att erbjuda ett avsevärt

större utbud av kanaler än i dagens analoga värld. Dessutom etableras i USA

satellitsänd radio. Att i en så föränderlig värld föreslå kortare tillståndsper

der med därtill hörande osäkerhet samt en omfattande statlig reglering av

ägande och programinnehåll framstår enligt motionen som direkt skadligt.

Frågan om förslagets förenlighet med yttrandefrihetsgrundlagen tas upp

också i motion K28 (yrkande 1). Yttrandefriheten och mångfalden gagnas

enligt motionärerna inte på sikt av mer politisk styrning. Auktioner av sänd-

ningstillstånd har hittills visat sig vara det bästa sättet både praktiskt och

principiellt att fördela sändningstillstånd, vilket som Lagrådet framhållit är

tämligen oproblematiskt från grundlagssynpunkt. Auktionerna förhindrar att

staten lägger godtyckliga synpunkter på radiostationerna och försöker påver-

ka innehållet. Motionärerna hänvisar till Lagrådets synpunkt att det är en

brist att begreppen mångfald och ägarförhållanden inte behandlas i belysning

av utvecklingen av främst Internet och att tillståndsgivningen riskerar att

framstå som tveksam från grundlagssynpunkt eftersom bara en del av me-

dieutbudet beaktas. Grundlagen måste vila på tanken att det är yttrandefrihe-

ten i sin helhet som skall vara den vidaste möjliga.

Gällande regler m.m.

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för yttrandefrihet i radio, televi-

sion, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på samma

grundsatser som tryckfrihetsförordningen. Detta innebär att bl.a. censurför-

bud och etableringsfrihet i princip gäller också för de medier som omfattas

av yttrandefrihetsgrundlagen. Endast i fråga om användningen av radiofre-

kvensspektrum har etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat

införas.

Enligt 3 kap. 1 första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk

medborgare rätt att sända radioprogram genom tråd. I andra stycket sägs att

den frihet som följer av första stycket inte hindrar att det i lag meddelas

föreskrifter i fråga om bl.a. skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för

vissa program i den utsträckning som behövs med hänsyn till allmänhetens

intresse av tillgång till allsidig upplysning (s.k. must carry).

I 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen sägs att rätten att sända radiopro-

gram på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller

föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Enligt andra stycket skall

det allmänna eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som

leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Den som

sänder radioprogram avgör enligt 3 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen själv-

ständigt vad som skall förekomma i programmen.

Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio- och televisionssänd-

ningar till allmänheten bl.a. i fråga om innehållet i sådana sändningar.

Lagen är med visst undantag tillämplig på sändningar genom tråd endast

om de når mer än 100 bostäder. Tillstånd krävs endast för sådana ljudradio-

och televisionssändningar som sker med hjälp av radio på frekvenser under 3

Ghz.

Enligt lokalradiolagen (1993:120) meddelar Radio- och TV-verket efter

auktionsförfarande tillstånd att sända lokalradio. Lokalradiolagens regler i

detta hänseende har dock satts ur spel av lagen (1995:1292) om tillfälliga

bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio som innebär att det till

utgången av år 2000 inte skall fördelas några nya tillstånd att sända lokalra-

dio.

Lagrådet har diskuterat frågan om urvalsprincipers förenlighet med yttrande-

frihetsgrundlagen. Enligt Lagrådet ger inte förarbetena mycket ledning till

hur 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen skall tillämpas i prak-

tiken. Lokalradiolagens auktionsförfarande och t.ex. ett lotteriförfarande är

tämligen oproblematiska från grundlagssynpunkt liksom kriterier som tek-

nisk kapacitet och kvalitet samt finansiell stabilitet. Mer svårbedömda ter sig

kriterier som i någon mening gäller innehållet i det som skall sändas eller

vem som söker tillstånd. I viss mån bör hänsyn emellertid även kunna tas till

sådana slag av kriterier, t.ex. så att flera tillstånd avseende ett sändningsom

råde inte ges till samma sökande eller att dagstidningsföretag som redan är

verksamma inom sändningsområdet får stå tillbaka för nya aktörer där. Inte

heller kan det anses oförenligt med yttrandefrihetsgrundlagen att ställa krav

på eget material. Enligt Lagrådet framstår det dock som tveksamt från

grundlagssynpunkt att i tillståndsgivning bara beakta en del av medieutbudet

vid bedömningen av mångfald och ägarförhållanden. Lagrådet hänvisar i

detta sammanhang till Internet. Grundlagen måste enligt Lagrådet vila på

tanken att det är yttrandefriheten i sin helhet som skall vara den vidast möjli

ga.

Enligt propositionen kan de nya aktörerna på t.ex. webbsidor på Internet

ännu inte anses ha samma betydelse för opinionsbildningen och nyhetsför-

medlingen i samhället som de traditionella medierna. Med hänsyn till den IT-

utveckling som sker på medieområdet kan det dock finnas anledning för

regeringen att återkomma i frågan om ytterligare medier skall beaktas i sam-

band med behandlingen av Mediekoncentrationskommitténs betänkande

Yttrandefriheten och konkurrensen (SOU 1999:30).

Utskottets bedömning

I samband med inrättandet av lokalradion år 1993 uttalade utskottet att det

var av stor vikt att yttrandefriheten på etermedieområdet kunde vidgas ge-

nom införandet av lokalradiolagen (bet. 1992/93:KU15 s. 9). Regeringen

hade anfört (prop. 1992/93:70) att utländska erfarenheter visade att det fanns

en stark tendens till kedjebildning inom den privata radion. Enligt regering-

ens mening var det angeläget att möjligheterna att starta nya radiostationer

fick till följd att antalet självständiga röster ökade väsentligt. Detta kunde

om varje radiostation fick en oberoende ställning med inriktning mot sitt

lokala spridningsområde. Regeringen anförde att en utveckling som skulle

leda till att den privata radion kom att domineras av ett fåtal kedjeföretag in

nämnvärt skulle öka mångfalden i radion och att den därför borde motverkas

på olika sätt. Efter regeringsskiftet hösten 1994 konstaterade utskottet att

lokalradion inte utvecklats enligt intentionerna i propositionen (bet.

1994/95:KU25). Kartläggningar har enligt den nu aktuella propositionen

visat att de lokala stationerna i stor utsträckning är starkt beroende av eller

del av centrala programnätverk. Programutbudet är ofta centralproducerat

och består endast till mindre del av program med lokal inriktning. Korsägan-

de och ägarkoncentration karakteriserar flera av nätverken.

Utskottet delar regeringens bedömning att det är angeläget att det införs

nya villkor för den kommersiella lokalradion, vilka ger bättre förutsättningar

att uppnå det ursprungliga syftet med lokalradion. Regeringen föreslår att det

vid urvalet bland flera sökande skall eftersträvas en fördelning som medför

dels att sändningarna i hög grad utgörs av eget material och program med

lokalanknytning, dels motverkar dominans över nyhetsförmedling och opini-

onsbildning och tar till vara möjligheterna till mångfald, varvid skall beaktas

bl.a. om sökanden ger ut en dagstidning eller sänder radio eller television i

sändningsområdet eller genom aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam

har ett bestämmande inflytande över sådant företag. Vidare skall eftersträvas

att den som får tillståndet har finansiella och tekniska förutsättningar att

bedriva verksamheten varaktigt med god kapacitet och kvalitet.

Lagrådet har ansett att det inte är oförenligt med yttrandefrihetsgrundlagen

att ställa upp krav när det gäller teknisk kapacitet och kvalitet, finansiell

stabilitet, eget material, program med lokal anknytning, innehavare av andra

tillstånd eller dagstidningsföretag. Utskottet delar denna bedömning.

Lagrådet har däremot ifrågasatt kriteriet angående mångfald och ägarför-

hållanden med hänvisning bl.a. till IT-utvecklingen på medieområdet och till

att bara en del av medieutbudet skall beaktas enligt regeringens förslag.

Utskottet delar dock regeringens uppfattning att förslaget inte innebär ett

alltför snävt sätt att se på mångfald och ägarförhållanden. De nya aktörer på

Internet som i ökad utsträckning konkurrerar med de traditionella massmedi-

erna kan ännu inte anses ha nått samma betydelse som de traditionella medi-

erna.

Enligt utskottets mening är regeringens förslag således förenliga med ytt-

randefrihetsgrundlagen. Den snabba utvecklingen på IT-området gör emel-

lertid att det är angeläget att frågan följs och det kan som regeringen fram-

hållit finnas anledning för regeringen att återkomma i frågan om ytterligare

medier skall beaktas redan i samband med behandlingen av Mediekoncent-

rationsutredningens förslag.

Utskottet anser sålunda inte att det finns anledning avslå propositionen.

Motionerna K27 yrkande 1 (m) och K28 yrkande 1 (fp) avstyrks.

Lokalradiolagen

Propositionen

Regeringen föreslår att lokalradiolagen (1993:120) upphävs den 1 juli 2000. I

fråga om sådana sändningar av lokalradio för vilka tillstånd meddelats före

den 1 juli 2000 skall de nya bestämmelserna tillämpas med vissa undantag.

En del av de upphävda bestämmelserna förs enligt regeringens förslag över

till radio- och TV-lagen. Därvid föreslås vissa lättnader i de krav som nu

uppställs i lokalradiolagen för att få tillstånd. Så införs i 5 kap. 4 § en möj

lighet - om det finns särskilda skäl - att inneha mer än ett sändningstillstånd

inom ett sändningsområde. Dessutom överförs inte lokalradiolagens direkta

förbud att ge dagstidningsföretag tillstånd till radio- och TV-lagen. Det för-

hållandet att en sökande är dagstidningsföretag eller sänder radio eller televi

sion skall dock beaktas vid fördelningen av sändningsutrymme, som skall

ske med utgångspunkt i att dominans över nyhetsförmedling och opinions-

bildning motverkas och att möjligheterna till mångfald tas till vara.

En förändring jämfört med lokalradiolagens regler är vidare att förbudet

för stat, landsting och kommun att inneha tillstånd utsträcks till att gälla

också företag i vilket sådana subjekt har en del som gemensamt motsvarar

minst 20 % eller genom avtal har ett bestämmande inflytande och dotterfö-

retag till ett sådant företag.

Motionerna

I ett par motioner yrkas ändringar i lokalradiolagen för det fall propositionen

avslås. I motion K27 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att 7 § lokalradiolagen

slopas (yrkande 2). Det finns enligt motionärerna skäl att ge även mediefö-

retag verksamma i andra branscher möjlighet att driva och äga privata lokal-

radiostationer. Ofta har andra medieföretag både den erfarenhet och ekono-

miska styrka som krävs för att driva radiostationer. Att då exkludera tidning-

ar och televisionsbolag från möjligheten att äga radiostationer är olyckligt.

Också i motion K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs att bestämmel-

ser i lokalradiolagen som hindrar medieföretag att få tillstånd att sända lokal

radio upphävs (yrkande 4). Dessutom begärs att regeringens förslag såvitt

avser hinder för ett företag som till mer än 20 % ägs av stat eller kommun

och dotterföretag till ett sådant företag att få sändningstillstånd genomförs i

så måtto att begränsningen införs i lokalradiolagen (yrkande 3) samt att

lokalradiolagens bestämmelse att ingen skall få inneha mer än ett tillstånd

upphävs (yrkande 5).

Gällande regler

Enligt 5 § lokalradiolagen lämnas tillstånd att sända lokalradio till en fysisk

eller juridisk person och omfattar endast ett område. Ingen kan, vare sig

direkt eller genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav

eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd.

Enligt 6 § kan inte staten, landsting, kommuner eller programföretag med

tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen vare sig direkt

eller genom företag, i vilket ett sådant organ på grund av aktie- eller an-

delsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande inflytande, få tillstånd att

sända lokalradio.

Tillstånd får enligt 7 § inte heller ges till någon som ger ut en dagstidning

eller till någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam

har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning

eller till företag i vilket en sådan sökande ensam har ett bestämmande infly-

tande.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag innebär att lokalradiolagen upphävs den 1 juli 2000. Mot

bakgrund av att utskottet under föregående avsnitt förordar att propositionen

inte skall avslås saknas skäl att förorda ändringar i lokalradiolagen. Lagrådet

anlade vissa lagtekniska synpunkter i fråga om upphävandet av lokalradiola-

gen och lagens fortsatta tillämpning på avgifterna för befintliga tillstånd. De

aktuella övergångsbestämmelsen har förtydligats i propositionen och därvid

har en teknik använts som tidigare förekommit i svensk lagstiftning. Utskot-

tet anser således att den föreslagna ordningen bör kunna godtas. Motion K27

yrkande 2 (m) och K28 yrkandena 3-5 (fp) avstyrks.

Den s.k. stopplagen

Motionerna

I motion K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs att lagen (1995:1292) om

tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio upphävs

(yrkande 2). Motsvarande yrkande finns i några motioner från den allmänna

motionstiden, nämligen K276 yrkande 12 och K327 båda av Per Unckel m.fl.

(m).

Tidigare riksdagsbehandling

Lokalradiolagen, som bl.a. innehåller bestämmelser om att tillstånd att sända

lokalradio skall fördelas genom auktionsförfarande, trädde i kraft den 1 april

1993. Under hösten 1994 utnyttjade konstitutionsutskottet sin initiativrätt och

lade fram ett förslag till lag som innebar att det till utgången av år 1995 int

skulle fördelas några nya tillstånd att sända lokalradio (bet. 1994/95:KU25).

Efter begäran av tio av riksdagens ledamöter förklarades lagförslaget vilande

i tolv månader. Lagförslaget antogs hösten 1995 i lagen (1995:1292) om

tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, den s.k.

stopplagen (bet. 1995/96:KU16). Stopplagen har sedermera förlängts vid tre

tillfällen och gäller numera till utgången av år 2000. I samband med den

senaste förlängningen (bet. 1998/99:KU14) ifrågasatte Lagrådet om sådana

särskilt viktiga skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen kan anses före-

ligga för en ytterligare förlängning. Mot bakgrund av pågående utrednings-

arbete ville Lagrådet dock inte motsätta sig att stopplagens giltighetstid för-

längdes en sista gång i avvaktan på att ny lagstiftning antas av riksdagen.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen innebär att

lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända

lokalradio upphävs den 1 juli 2000. Motionsyrkandena får således anses

tillgodosedda. Motionerna K28 yrkande 2 (fp), K276 yrkande 12 (m) och

K327 (m) avstyrks följaktligen.

Koncessionsavgifter

Propositionen

Lokalradiolagens bestämmelser i 15-17 §§ och 32-37 §§ om avgift skall

enligt regeringens förslag till övergångsbestämmelser till lag om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område fortsätta att

gälla i fråga om tillstånd som meddelats före den 1 juli 2000 och därefter

förlängs.

I fråga om befintliga tillstånd har regeringen i och för sig den utgångspunk-

ten att de nya reglerna skall gälla även dessa. Detta är dock enligt regeringen

inte möjligt fullt ut. Regeringen föreslår sålunda bl.a. att lokalradiolagens

bestämmelser om egenproducerat material under minst en tredjedel av sänd-

ningstiden under ett dygn bör fortsätta att gälla fram till utgången av år 2008

för dem som har befintliga tillstånd. Därefter bör även de som innehar be-

fintliga tillstånd omfattas av den i propositionen föreslagna bestämmelsen att

dagtid sända minst tre timmar eget material.

Regeringens förslag innebär vidare som ovan nämnts att för befintliga till-

stånd skall den avgift som fastställts vid auktionsförfarande betalas även

under kommande tillståndsperioder. För nya tillstånd skall en konces-

sionsavgift om 40 000 kr per år betalas. Avgiften skall justeras årligen med

hänsyn till konsumentprisindex.

Den årliga avgiften för att sända lokalradio varierar för närvarande som ett

resultat av auktionerna mellan minimiavgiften 21 300 kr och 3 369 100 kr.

Den genomsnittliga avgiften uppgår till 1,4 miljoner kronor per år. Flertalet

av programföretagen har uppvisat förluster fram till utgången av år 1998.

Lagrådet ansåg att det från principiella utgångspunkter kunde ifrågasättas att

avgiftsbestämmelserna i lokalradiolagen skall fortsätta att gälla allt framgent

eftersom det medför att mycket stora avgiftsskillnader kan förekomma även

sedan kraven på programinnehåll m.m. blivit enhetliga. Enligt Lagrådet bör

det finnas en sluttidpunkt även för de avgifter som de nuvarande tillstånds-

havarna betalar, lämpligen vid utgången av år 2008. Regeringen framhåller å

sin sida att de nya bestämmelserna syftar till att stimulera mångfald och lokal

förankring inom den kommersiella lokalradion. Ökade krav kommer att

ställas på de nya tillståndshavarna som får sitt tillstånd i konkurrens. Krav p

programinnehåll som kan ställas i form av tillståndsvillkor avseende eget

material och program med lokal anknytning blir bara tillämpliga på de nya

tillstånden. Mot denna bakgrund anser regeringen att den avgift som fast-

ställts vid auktionsförfarandet bör gälla för de befintliga tillstånden även

under kommande avtalsperioder. Den som i dag bedriver verksamhet inom

lokalradion har alltid möjlighet att frånträda sitt tillstånd och ansöka på nyt

enligt det nya regelsystemet.

Motionerna

I motion K27 av Bo Lundgren m.fl. (m) framhålls att om regeringens förslag

i fråga om koncessionsavgifter för befintliga respektive nya tillstånd ändå

skulle bifallas kommer det att vara nödvändigt med en översyn av avgifts-

systemet för att åstadkomma konkurrensneutralitet. Huvudskälet för rege-

ringens förslag, att de som får nya tillstånd skall betala en avgift om 40 000

kr per år, tycks enligt motionärerna vara att skapa en situation som är ohåll-

bar för de befintliga fria radiostationerna. I praktiken kommer det att bli

mycket svårt att driva en station enligt de nuvarande villkoren med avgiftsni-

våer på upp till tre miljoner kronor per år om den skall konkurrera med en ny

station med en avgift på bara 40 000 kr per år. Särskilt gäller detta de statio

ner som har en stor del lokalt material och redaktionell bearbetning. Den i

propositionen föreslagna lösningen att innehavarna av gamla tillstånd kan

frånträda sina gamla avtal och i stället skaffa ett nytt är inte praktiskt möjl

eftersom det är en reklammässig katastrof att eventuellt tvingas byta fre-

kvens. Koncessionsavgifterna för de nuvarande stationerna kommer att regle-

ras via lokalradiolagen. Som Lagrådet konstaterat kan det från principiella

utgångspunkter ifrågasättas att de gamla avgiftsbestämmelserna skall gälla

framgent, då det medför att mycket stora avgiftsskillnader kan förekomma

även sedan kraven på programinnehåll blivit enhetligt. Motionerna begär ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av avgiftssystemet

(yrkande 3).

Också i motion K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs en översyn av

de ekonomiska villkoren för den kommersiella lokalradion (yrkande 6). Det

är enligt motionärerna lätt att se att regeringens förslag innebär en uppenbar

risk för snedvriden konkurrens i den relativt sköra radiomarknaden. Rege-

ringens bedömning att villkoren för den kommersiella lokalradion sedan

länge varit väl kända och branschen själv medverkat till att sätta de nuvaran-

de koncessionsavgifterna är inte hållbar eftersom regeringen nu ändrat de

marknadsmässiga spelreglerna. Regeringens förslag är helt enkelt inte god-

tagbart utan orättvist och utan minsta ansats att upprätthålla konkurrensneut-

raliteten. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som utan

att snedvrida konkurrensen på marknaden ger radioföretagen ekonomiska

möjligheter att investera i den digitala tekniken, utveckla programutbudet

och öka det redaktionella innehållet i sändningarna.

Även motion K25 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vänder sig mot skillna-

derna i koncessionsavgifter. Det är enligt motionärerna klart förståeligt att

den som investerat och arbetat in en frekvens och en nisch ser det som ett

stort risktagande att frånträda sitt tillstånd och behöva ställas inför möjligh

ten att inte få sitt tillstånd förnyat enligt det nya regelverket. Konkurrenssk

talar för att man avvecklar de genomgående höga koncessionsavgifterna för

de befintliga tillstånden. Eftersom de befintliga tillstånden erbjuds förläng-

ning med åtta år kan det vara rimligt att avgifterna trappas av under den

förlängda tillståndstiden så att de vid en ytterligare förlängning på fyra år

hamnar på samma nivå som för tillstånden enligt det nya regelverket. Riks-

dagen bör besluta om en sådan nedtrappning (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Regeringens förslag innebär som Lagrådet också konstaterat att stora avgifts-

skillnader kan förekomma även sedan kraven på programinnehåll m.m. blivit

mer enhetliga. Den kvarstående skillnad i sändningsvillkoren som enligt

förslaget kommer att finnas efter år 2008 innebär emellertid att större krav

kan komma att vara ställda på innehavare av nya tillstånd genom att sänd-

ningstillstånd för dessa kan vara förenade med villkor avseende eget material

och program med lokal anknytning. Denna skillnad i sändningsvillkoren

motiverar enligt utskottets mening de avgiftsskillnader mellan nya och be-

fintliga tillstånd som förslaget innebär. Det kan inte heller bortses från att

nedsättning av avgifterna för de befintliga tillstånden skulle kunna uppfattas

som oskälig i förhållande till de sökande som i auktionerna inte kunnat bjuda

tillräckligt högt. Till detta kommer att innehavare av befintligt tillstånd har

möjlighet att frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt det nya regel-

systemet.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda en annan lösning av

avgiftsfrågan än den som regeringen föreslår. Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsav-

gift på televisionens område. Motionerna K27 yrkande 3 (m), K28 yrkande 6

(fp) samt K25 yrkande 2 (kd) avstyrks följaktligen.

Förstärkt grundlagsskydd

Motionen

I motion K28 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs att det tillsätts en parla-

mentarisk utredning med uppgift att ge förstärkt grundlagsskydd för de fria

etermedierna (yrkande 8). Vidare begärs ett förslag från regeringen till änd-

ring av yttrandefrihetsgrundlagen så att tillgängliga frekvenser skall bjudas u

till marknaden och försäljas i något slags auktionsförfarande (yrkande 9).

Motionärerna anser att principerna i yttrandefrihetsgrundlagen för fördelning

av tillgängligt eterutrymme är reglerade med en alltför allmän formulering.

Fördelningen av reklamradiofrekvenser genom auktion var enligt motionä-

rernas mening ett genombrott för en viktig mediepolitisk princip. Yttrande-

frihetsgrundlagen bör ändras så att tillgängliga frekvenser som huvudregel

skall bjudas ut på marknaden och försäljas i någon form av auktions- eller

anbudsförfarande. Från huvudregeln bör finnas undantag i två fall. Stats-

makterna bör sålunda få avdela frekvenser för Sveriges Radios och Sveriges

Televisions public servicesändningar i samma omfattning som sker nu. Det

andra undantaget gäller att statsmakterna bör ha möjlighet att avdela en fre-

kvens per kommun för föreningslivets behov.

Gällande regler

Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk

medborgare rätt att sända radioprogram genom tråd. I 3 kap. 2 § första styck-

et yttrandefrihetsgrundlagen sägs att rätten att sända radioprogram på annat

sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om

tillstånd och villkor för att sända. Enligt andra stycket skall det allmänna

eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vida

möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1998 avstyrkte utskottet en motion (fp) med ett yrkande om att det

skulle tillsättas en utredning med uppgift att ge grundlagsskydd åt de fria

radio- och TV-stationerna (bet. 1997/98:KU16, s. 9). Utskottet hänvisade till

att utskottet under senare år vid flera tillfällen hade bedömt att det inte fan

behov av att ytterligare utreda frågan om ändring av yttrandefrihetsgrundla-

gen såvitt gäller fördelningen av frekvenser. Utskottet var inte berett att

frångå denna bedömning.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och avstyrker följaktligen motion

K28 yrkandena 8 och 9 (fp).

Kommersiell riksradio

Motionerna

I motion K25 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) framhålls att regeringens förslag

i fråga om kommersiell radio endast omfattar lokalradion. Lokalradiolagens

regler ledde till att det bildades mycket omfattande nätverk även om de inte

är rikstäckande. Motionärerna anser att man bör pröva möjligheten att liksom

i många andra länder ha en fri nationell radio. I motionen begärs ett tillkän-

nagivande om detta till regeringen (yrkande 3).

Frågan om en reklamfinansierad rikskanal tas också upp i motion K28 av

Helena Bargholtz m.fl. (fp). Motionärerna framhåller att den digitala radion

kommer att ge utrymme för många nya kanaler. Dessa bör i första hand

ställas till marknadens förfogande. Digitaliseringen gör att de tidigare fre-

kvensproblemen när det gäller att skapa en med Sveriges Radio konkurre-

rande rikskanal bortfaller. En reklamfinansierad rikskanal bör som enda

koncessionsvillkor ha att det finns en självständig nyhetsredaktion. Konces-

sionen bör snarast bjudas ut. Detta bör enligt motionen ges regeringen till

känna (yrkande 7).

Bakgrund

De nuvarande lokala analoga sändningarna i FM-bander (87,5-108 MHz)

kommer enligt Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion troli-

gen att pågå åtminstone till slutet av år 2008 då den kommande tillståndspe-

rioden har löpt ut (SOU 1999:14, s. 202 f). Möjligheterna till ytterligare

tillstånd i det analoga nätet är mycket begränsade. Den troliga framtida ut-

vecklingen mot digital sändningsteknik förväntas däremot frigöra ett utrym-

me för ytterligare programtjänster. Kommer de analoga sändningarna i FM-

bandet att upphöra till förmån för digitala sändningar kan överföringskapa-

citeten i det befintliga frekvensutrymmet ökas avsevärt.

När det gäller de digitala sändningarna har Sverige genom en överens-

kommelse i Wiesbaden tillförsäkrats ett nationellt block (12B) i VHF-bandet

samt regionala block för 19 områden. De regionala områdena stämmer i

huvudsak överens med sändningsområdena för Sveriges Radios regionala

sändningar. Sveriges Radio disponerar hela det nationella blocket och 25-

40 % av kapaciteten i de regionala blocken.

För ytterligare digitala sändningar finns vissa möjligheter i VHF-bandet

(TV-kanal 11, 12 och 13). Möjligheterna till utbyggnad begränsas av existe-

rande analog TV i såväl Sverige som utlandet samt vissa militära radiosys-

tem, främst i utlandet. Ytterligare utbyggnad kan ske i det s.k. L-bandet. I

dessa frekvenser finns möjlighet till fyra DAB-block som ur ett svenskt

användarperspektiv kan utnyttjas utan konflikt med annan radioanvändning.

För att bandet skall kunna tas i bruk krävs dock internationell koordinering.

Mot bakgrund av vad som är känt avseende grannländernas användning av

frekvenserna i VHF-bandet är möjligheterna till vidare utbyggnad i detta

band begränsade i ett område av ca 100-150 km från norsk respektive dansk

gräns. Frekvenstillgången medger således inte ytterligare nationell täckning

idag. L-bandet som bedöms kräva cirka fyra gånger så många sändare som

VHF torde i huvudsak vara lämpat för lokala sändningar över tätt bebyggda

områden som större städer.

Regeringen gav hösten 1999 en särskild utredare (Ku 1999:8) i uppdrag att

lägga fram ett brett underlag inför beredningen av de villkor som skall gälla

för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa tillståndsperiod (dir.

1999:74). Utredaren skall bl.a. behandla programföretagens uppdrag och

organisation, frågor om teknik och distribution samt finansieringsfrågor.

Utredaren skall ta fram ett underlag för de ställningstaganden som skall göras

i en aviserad beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier kommer att vara

företrädda.

Regeringen framhåller i den nu aktuella propositionen (s. 37) att eftersom

tillgången på mottagare fortfarande är begränsad i Sverige är det för tidigt at

göra en meningsfull utvärdering av den digitala tekniken. Dessutom är

många remissinstanser kritiska till förslaget från Utredningen om den framti-

da kommersiella radion och anser att det saknas tillräckligt kraftiga incita-

ment för att den kommersiella radion skall kunna inleda teknikskiftet. Frågan

om hur verksamheten med digital ljudradio bör fortsätta och hur de kommer-

siella programföretagen skall kunna medverka bereds för närvarande i Rege-

ringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen tog under våren 1996 ställning till de villkor och riktlinjer som

skall gälla under perioden 1997-2001 för bl.a. Sveriges Radio. Riksdagsbe-

slutet innebar bl.a. att ett motionsförslag om privatisering av en TV-kanal

och två radiokanaler avslogs. Kulturutskottet framhöll (bet. 1995/96:KrU12

s. 31) att public serviceverksamheten har ett stort värde även i en tid när det

totala utbudet av radioprogram mångdubblats. Det är enligt kulturutskottet

angeläget att radiopubliken i hela landet nås av ett brett utbud genom SR:s

sändningar. Kulturutskottet intog samma ståndpunkt också våren 1997 (bet.

1996/97:KrU8 s. 6). Konstitutionsutskottet gjorde våren 1998 samma be-

dömning och avstyrkte bl.a. ett motionsyrkande om privatisering av två

radiokanaler (m). Utskottet avstyrkte också ett motionsyrkande (fp) om en

reklamfinansierad rikskanal med krav på en nyhetsredaktion som enda kon-

cessionsvillkor, mot bakgrund av att utvecklingen i fråga om digitaliseringen

kommit förhållandevis långt. Utskottet hänvisade också till att Utredningen

om den framtida kommersiella lokalradion skulle överväga utvecklingen av

den digitala radion (bet. 1997/98:KU16, s. 19 och s.15 f.).

Kulturutskottet avstyrkte i februari 2000 ett motionsyrkande (m) om pri-

vatisering av två av Sveriges Radios kanaler (1999/2000:KrU8, s. 10). Kul-

turutskottet hänvisade därvid till att det är angeläget att radiopubliken i hel

landet nås av ett brett utbud genom SR:s sändningar. Kulturutskottet tillade

dock att frågan om hur många programkanaler som public service-företagen

skall disponera i framtiden har ett nära samband med frågor som rör inne-

hållet i public service-uppdraget, och att det i första hand ankommer på den

särskilde utredaren att nu överväga hur programföretagens uppdrag skall

utformas.

Utskottets bedömning

Syftet med införandet av privata reklamfinansierade ljudradiosändningar var

att främja självständiga lokalt förankrade radiostationer. Det analoga sänd-

ningsutrymmet är begränsat och ger utrymme endast för ett mindre antal nya

sändningstillstånd. Behovet av mångfald gör vidare att det är angeläget att

minst två tillstånd så långt möjligt skall kunna ges för varje sändningsområ-

de. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda en ordning som

innebär att analogt sändningsutrymme som i dag är avsett för den kommersi-

ella lokalradion i stället används för rikstäckande kommersiell radio.

Som kulturutskottet framhållit (bet. 1999/2000:KrU8) har frågan om hur

många programkanaler som public service-företagen skall disponera i fram-

tiden ett nära samband med de frågor rörande innehållet i public service-

uppdraget som i första hand ses över av en särskild utredare och senare avses

bedömas av en beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier är företrädda.

Den pågående försöksverksamheten med lokala digitala ljudradiosänd-

ningar har inte utvärderats eftersom tillgången på mottagare fortfarande är

begränsad i Sverige och kommersiella sändningar ännu inte kommit i gång.

Frågan hur verksamheten med marksänd digital ljudradio bör fortsätta och

hur de kommersiella programföretagen skall kunna medverka bereds inom

Regeringskansliet.

Enligt utskottets mening bör detta arbete inte föregripas. Utskottet avstyr-

ker följaktligen motionerna K25 yrkande 3 (kd) och K28 yrkande 7 (fp).

Reklamtider

Propositionen

I 24-27 a §§ lokalradiolagen finns bestämmelser om reklam och sponsring

som motsvarar vad som gäller för sändningar enligt radio- och TV-lagen.

Regeringens förslag innebär att bestämmelserna i radio- och TV-lagen även

kommer att omfatta lokalradiosändningar. Någon ändring i sak uppstår inte

därigenom.

Motionerna

I motion K25 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs att riksdagen beslutar om

en ändring i 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen med innebörd att reklam i kom-

mersiell lokalradio får sändas under 15 % av sändningstiden med möjlighet

att sända upp till 12 minuters reklam per timme under sex timmar per dygn

(yrkande 1).

I motion K234 av Henrik S Järrel (m) från den allmänna motionstiden begärs

ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en skyndsam omförhand-

ling med TV 4 rörande programföretagens avtalsvillkor. Motionären fram-

håller att ett antal avtalsvillkor är knutna till TV 4:s koncession. Villkor om

koncessionsavgiften och reglerna om reklaminslagens placering och utform-

ning är ägnade att i påtaglig grad försvåra företagets verksamhet. På grund av

att reklaminslagen inte får avbryta ett program tvingas TV 4 producera korta-

re s.k. låtsasprogram som kan följas av reklaminslag. Varken TV 3 eller

TV 5 är underkastade sådana regler eftersom deras program i teknisk mening

sänds från England. På grund av de begränsande villkor, som TV 4 verkar

under blir lönsamheten sämre vilket återfaller på programutbudets samman-

sättning och kvalitet.

Gällande regler

EG:s TV-direktiv

Enligt artikel 18 i EG:s TV-direktiv får inte reklamtiden i en TV-sändning

överstiga 15 % av den dagliga sändningstiden (rådets direktiv 89/552/EEG

av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts

i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sänd-

ningsverksamhet för television, EGT nr, 298, 17.1.89, s. 3 f.). Reklaminsla-

gens längd inom en given entimmesperiod får inte heller överstiga 20 %.

Direktivet hindrar inte en medlemsstat från att uppställa strängare villkor i

fråga om reklam.

Svenska bestämmelser

I 1 kap. 12 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen sägs att bestämmelser-

na i denna grundlag inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud

i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan

reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan

annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av

annan än den som bedriver programverksamheten.

Bestämmelser om reklam och annan annonsering finns i 7 kap. radio- och

TV-lagen. Bland annat sägs i 5 § att annonser får sändas högst 8 minuter

under en timme mellan hela klockslag. En motsvarande bestämmelse finns i

27 § lokalradiolagen.

I TV-sändning får enligt radio- och TV-lagen reklamtiden utsträckas till

högst tio minuter dels under sändningstiden mellan klockan 19.00 och 24.00,

dels i rena undantagsfall. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan

hela klockslag får annonser sändas under högst tio procent av tiden. Vidare

får annonser i en TV-sändning sändas under högst tio procent av sändnings-

tiden per dygn. Enligt 6 § får den sammanlagda annonstiden i televisionen

vid ett givet tillfälle inte understiga en minut sedan sändningstiden för den

särskilda signaturen har frånräknats.

Enligt 7 § skall annonser i TV-sändning sändas mellan programmen. An-

nonser får dock avbryta ett program, om de sänds i pauser i sportprogram där

det förekommer längre pauser eller i pauser i program som avser föreställ-

ningar eller evenemang med pauser för publiken eller mellan delar av pro-

gram som består av avslutade delar och där varje del som föregås eller följs

av annonser varar minst 20 minuter.

Ett program som inte består av annat än, utom angivande av namn eller

källa, ett enkelt meddelande om tid, väderlek, nyheter eller dylikt, skall där-

vid inte betraktas som ett särskilt program.

Reklamsändningar i svensk tillståndspliktig television tilläts först i samband

med att en ny marksänd reklamfinansierad TV-kanal skapades den 1 juli

1991. Vid bedömningen av vilken reklammängd som enligt radiolagen skulle

tillåtas gjorde departementschefen en avvägning mellan publikens intresse av

att se programmet så ostört som möjligt och programföretagens intresse av

annonsinkomster (prop. 1990/91:149 s. 99). Departementschefen konstatera-

de att också publiken kan ha ett intresse av en stor högsta annonsvolym,

eftersom ökade annonsinkomster ger programföretaget möjlighet att sända

påkostade program.

Även annonstidens fördelning under dygnet och hur annonser får sättas in i

sändningarna hade enligt departementschefen betydelse för inkomstmöjlig-

heterna. Riksdagen gjorde ingen annan bedömning i nu anförda delar (bet.

1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370). Radiolagens bestämmelser om såväl

åsiktsannonser som annonsvolym och annonsers placering fördes den 1

december 1996 i stort sett oförändrade över till radio- och TV-lagen.

I december 1991 beslutade riksdagen om regler för reklam och sponsring i

egensändningar i kabel av bl.a. ljudradio (prop. 1991/92:53, bet.

1991/92:KU19). Till stora delar överfördes därvid den reglering som lagts

fast för den marksända TV-kanalen oförändrad till trådsändningarna. Be-

stämmelserna om annonser i ljudradiosändningar blev dock mindre omfat-

tande än de som gällde för televisionen, och fördes år 1993 delvis över till

lokalradiolagen. Till lokalradiolagen överfördes dock inte regler om vilken

andel av sändningstiden per dygn som fick avse annonser och regler som

föreskrev hur lång annonstiden vid ett givet tillfälle skulle vara.

Utskottets bedömning

TV 4:s sändningstillstånd gäller till utgången av år 2001. Utskottet är inte

berett att nu förorda att villkoren skyndsamt omförhandlas.

I Digital-TV-kommitténs uppdrag ingår att kommittén skall lägga fram

minst två utvärderingsrapporter där det skall ingå en ekonomisk analys av

sändningsverksamheten (dir. 1997:134). Analysen skall bl.a. omfatta sänd-

ningskostnaderna och programföretagens och konsumenternas intresse och

betalningsvilja. Utskottet som förutsätter att frågan om reklamtiderna i

kommersiell radio och TV också i övrigt följs inom Regeringskansliet är inte

berett att nu förorda förändrade regler för reklam i radio och TV. Motionerna

K25 yrkande 1 (kd) och K234 (m) avstyrks.

Digital radio

Motionen

I motion K26 av Åsa Torstensson m.fl. (c) begärs ett förslag som främjar ett

ökat utbud av frekvenser för digitala sändningar och regler för detta (yrkande

1). Enligt motionen bör målsättningen för en framtida politik för lokal radio

vara ett väsentligt större utbud. Det är ett bristfälligt utbud av frekvenser s

bidragit till mycket höga avgifter vilket i det närmaste tvingat stationer att

samman i nätverk för att pressa kostnaderna för programproduktion. Politi-

ken bör syfta till att öka tillgängliga frekvenser och målsättningen bör vara

att frekvenser skall kunna tilldelas alla behöriga sökande. Om inte ett auk-

tionsförfarande då är möjligt att använda bör möda läggas på att finna krite-

rier som är fria från att beakta sändningarnas format, och hänsyn bör tas till

bredden i utbuden. En fokusering på att öka tillgängliga frekvenser förutsät-

ter en övergång till digitala sändningar. Efter de tio analoga tillstånd som nu

skall fördelas bör regeringen markera att ytterligare analoga tillstånd inte

kommer att fördelas. En plan för att frigöra frekvenser för digitala sändning-

ar bör förberedas, liksom ett regelverk som innebär friare format och regler

för ägarformer. Vidare bör aviseras att de som i dag betalar mycket höga

avgifter kan få betala den lägre avgiften om de övergår till digitala sändning-

ar.

Per Unckel m.fl. (m) begär i motion K276 i yrkande 14 ett tillkännagivan-

de till regeringen om att tillstånd att sända digital radio skall vara föremål

auktionsförfarande och förenas med långvariga sändningstillstånd. Det krävs

enligt motionen ett auktionssystem och långvariga sändningstillstånd för att

ge det oberoende och den stabilitet som krävs för att programföretag skall ta

de stora investeringar som behövs för att etablera en ny sändningsteknik och

en ny marknad.

Bakgrund

I radio- och TV-lagen finns föreskrifter för sändningar av ljudradio- och TV-

program som är riktade till allmänheten och som är avsedda att tas emot med

tekniska hjälpmedel. De allmänna reglerna om radio i radio- och TV-lagen

skall tillämpas för digital ljudradio. Särskilda villkor kan dock anges i sänd-

ningstillstånden. Förordningen (1995:1020) om digitala ljudradiosändningar

reglerar tillståndsgivningen för den marksända digitala ljudradion. För att

sända digital ljudradio krävs tillstånd som utfärdas av regeringen.

Sedan 1995 sänds digital ljudradio, som också kallas DAB (Digital Audio

Broadcasting), på prov. Sändarnätet är utbyggt så att ungefär 85 % av alla

hushåll i Sverige skall ha möjlighet att lyssna på DAB. För närvarande är

antalet DAB-mottagare mycket litet. I dag har Sveriges Radio AB och Sveri-

ges Utbildningsradio AB tillstånd att sända digitalradio.

1995 beslutade regeringen att 60-75 % av sändningsutrymmet i de regio-

nala frekvenserna i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena skulle

upplåtas till privata programföretag och att återstoden av sändningsutrymmet

fick användas av Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB.

Radio- och TV-verket ansvarar för ansökningsförfarandet och lämnar ett

motiverat förslag till regeringen om hur tillstånden skall fördelas. Under

hösten 1995 kungjorde Radio- och TV-verket att det fanns lediga tillstånd för

DAB att ansöka om i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. De

sökande var i huvudsak företag som hade tillstånd att sända analog lokalra-

dio.

I början av 1996 beslutade regeringen att 60-75 % av sändningsutrymmet i

den regionala frekvensen i Norrbottens län skulle upplåtas till privata pro-

gramföretag. Återstoden av utrymmet fick användas av Sveriges Radio AB

och Sveriges Utbildningsradio AB.

I april 1996 överlämnade Radio- och TV-verket ett förslag till fördelning

av sändningsutrymmet mellan de privata programföretagen. Regeringen

skickade förslaget på remiss, och i remissvaren riktades viss kritik mot för-

slaget. I oktober 1996 lämnade verket ett nytt förslag till regeringen om

fördelning av sändningsutrymmet, som innebar att Radio Q AB, Kyss AB,

RBS Broadcasting AB och Bandit Communication AB föreslogs få sänd-

ningstillstånd i Stockholm, TidningsAB Stampen, Svenska CFM AB och

Thomas McAlevey i Göteborg samt G-E Cityradio i Malmö AB, Dagen-

gruppen AB och RPF Megapol AB i Malmö. I beslut den 25 mars 1999

uppgav regeringen med hänvisning till Utredningen om den framtida kom-

mersiella radion att man inte avsåg behandla ärendet om fördelning av till-

stånd att sända DAB för privata programföretag. Ansökningarna om sänd-

ningstillstånd skulle således inte komma att beredas vidare av regeringen.

I den nu aktuella propositionen hänvisas till att Utredningen om den fram-

tida kommersiella lokalradion föreslagit att regleringen skall vara enhetlig

oavsett om sändningarna sker med digital eller analog teknik. Regeringen

anser att eftersom tillgången på mottagare fortfarande är begränsad i Sverige

och kommersiella sändningar ännu inte kommit till stånd, är det för tidigt att

göra en meningsfull utvärdering av den digitala tekniken. Dessutom är

många remissinstanser kritiska till utredningens förslag och det saknas enligt

regeringen tillräckligt kraftiga incitament för att den kommersiella radion

skall kunna inleda teknikskiftet. Frågan hur verksamheten med digital ljud-

radio bör fortsätta och hur de kommersiella programföretagen skall kunna

medverka bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1999 behandlade utskottet ett motionsyrkande om fördelningen av

digitalradiotillstånd (bet. 1998/99:KU23, s. 18 f.). Utskottet var inte berett

förorda att tillstånd för digitala ljudradiosändningar skulle fördelas genom et

auktionsförfarande. Vidare ansåg utskottet att beredningen av betänkandet

från Utredningen om den framtida lokalradion borde avvaktas. Ett motions-

yrkande (m) som motsvarar K276 yrkande 14 avstyrktes.

Utskottets bedömning

Frågan om hur verksamheten med digital ljudradio bör fortsätta och hur de

kommersiella programföretagen skall kunna medverka bereds för närvarande

inom Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör detta arbete inte före-

gripas.

Utskottet är fortfarande inte berett att förorda att tillstånd för digitala lju

radiosändningar skall fördelas genom ett auktionsförfarande. Motionerna

K26 yrkande 1 (c) och K276 yrkande 14 (m) avstyrks följaktligen.

Konvergensen

Motionerna

Motion K26 av Åsa Torstensson m.fl. (c) tar upp frågan om konsekvenserna

från regleringssynpunkt av den ökade nätkapacitet som följer av den tekniska

konvergensen. Utvecklingen ändrar förutsättningarna för reglering av radio-

sändningar och för övrigt av innebörden av begreppet "sända radio". Efter-

som Konvergensutredningen inte lade fram sådana förslag finns det ett kvar-

stående behov av förändringar för att öka människors reella yttrandefrihet.

Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om detta (yrkande 2).

Bo Lundgren m.fl. (m) framhåller i motion T717 (yrkande 4) att en effekt

av det framväxande informationssamhället är den sammansmältning, kon-

vergens, som sker mellan olika typer av tele- och medietjänster. Det är enligt

motionen ohållbart med olika typer av lagstiftning på tele- och medieområ-

dena. Konvergensutredningen, som presenterade sitt betänkande under våren

1999, syftade i princip endast till att slå fast att konvergensen är ett faktum

En ny lagstiftning på tele- och medieområdet är en förutsättning för att dessa

marknader skall kunna utvecklas i vårt land. Regeringen bör därför omedel-

bart tillsätta en ny utredning med uppdrag att ta fram ett konkret förslag till

en ny konvergerad lagstiftning på tele- och medieområdet, med utgångspunkt

i grundläggande principer om yttrandefrihet och personlig integritet. Detta

bör enligt motionen ges regeringen till känna.

Bakgrund

I Konvergensutredningens betänkande Konvergens och förändring (SOU

1999:55) dras slutsatsen att det föreligger behov av samordning av viss lag-

stiftning. Det gäller framför allt relationen mellan, å ena sidan, telelagen oc

å andra sidan yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och TV-lagen. Därutöver

måste hänsyn tas till de övriga tillämpningsproblem som konvergensutveck-

lingen medför. Utredaren fann inte tillräckliga skäl för att föreslå konkreta

lagstiftningsåtgärder, bl.a. med hänsyn till ett pågående arbete inom EU och

den osäkerhet som präglar konvergensutvecklingens närmare riktning. Olika

utredningar arbetade dessutom med flera frågor som var relevanta i samman-

hanget, bl.a. Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01), som bl.a. skall analy-

sera behovet av och förutsättningarna för en mer teknikoberoende grundlags-

reglering av yttrandefriheten. Mediegrundlagsutredningen beräknas avsluta

sitt arbete vid utgången av år 2000.

Europaparlamentet antog den 22 oktober 1998 en resolution om konvergens

som innehåller förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med konvergens

frågor. Bakom resolutionen låg en grönbok om konvergens KOM (97) 623

och resultatet av ett samråd om grönboken som ägt rum. Europaparlamentet

uppmanade kommissionen att lägga fram förslag till tydliga definitioner av

den verksamhet och de tjänster som regleras för att undvika skillnader med-

lemsstater emellan.

Rådet antog år 1999 slutsatser om grönboken om konvergens och konstate-

rade att åtskillnad bör göras mellan regler för infrastruktur och regler för

mediernas innehåll. När det gäller reglering av infrastruktur betonar rådet

behovet av att garantera allmänheten tillgång till ett brett utbud och vitt ski

da slag av medieinnehåll. I fråga om reglering av innehåll understryks att

hänsyn skall tas till det specifika i den audiovisuella sektorn och till målet

tillgodose allmänintresset. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till rådets

slutsatser när den lägger fram förslag till nya åtgärder inom den audiovisuella

sektorn.

Kommissionen inledde hösten 1998 en översyn av den samlade gemen-

skapslagstiftningen på teleområdet. Gemenskapens regelverk på telekommu-

nikationsområdet har växt fram sedan 1980-talet och består av 20 direktiv

och beslut. Översynen föranleddes dels av den mycket snabba tekniska och

marknadsmässiga utvecklingen som innebär att regelverket kan behöva an-

passas, dels av att regelverket är utformat för att öppna tidigare monopol-

marknader för konkurrens. När konkurrens numera etablerats på många

marknader finns det behov av annan reglering som är tillräckligt flexibel på

detta dynamiska område. Översynen gäller inte endast den renodlade tele-

marknaden utan inkluderar också t.ex. konvergensfenomenet och frekvens-

frågorna.

I ett meddelande rubricerat Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för

elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster KOM (99) 539 har

kommissionen presenterat vissa huvuddrag i ett nytt regelverk. Vissa över-

gripande mål och principer föreslås. Vidare görs en analys av de centrala

frågorna i översynen och vissa förslag lämnas. Konkreta förslag till direktiv

läggs inte fram. Kommissionen räknar med att presentera sådana förslag

kring sommaren 2000. Det nya regelverket beräknas kunna antas av rådet

och parlamentet 2001/2002 för att genomföras i medlemsstaterna 2002/2003.

Kommissionen föreslår att det nya regelverket skall gälla all kommunika-

tionsinfrastruktur och tillhörande tjänster. I praktiken innebär detta enligt e

faktapromemoria av den 14 januari 2000 från Näringsdepartementet att det

nya regelverket skall tillämpas på telenät (fasta eller mobila), satellitnät,

kabel-TV-nät och nät för markbundna radio- och TV-sändningar.

Kommissionen föreslår vissa principer som bör vara vägledande för det

framtida regelverket. Regleringen bör bygga på tydligt fastställda politiska

mål, som ger ekonomisk tillväxt och konkurrens och därmed främjar syssel-

sättningen samt säkerställer att mål av allmänt intresse uppnås där så inte

sker genom marknadskrafterna. Regleringen bör vara så minimal som möj-

ligt för att de politiska målen skall uppnås och bör leda till förbättrad rätts

kerhet på en dynamisk marknad. Regleringen bör också vara så tekniskt

neutral som möjligt och bör upprätthållas så nära den reglerade verksamhe-

ten som möjligt. Det föreslås att ett nytt ramdirektiv skapas med dessa regle-

ringsprinciper och specifika politiska mål för medlemsstaterna. Användning-

en av specifika tillstånd motsvarande individuella tillstånd föreslås förbehål-

las tilldelning av knappa resurser, dvs. radiospektrum och nummer. Eftersom

målsättningen är ett heltäckande och sammanhängande regelverk för kom-

munikationsinfrastruktur föreslår kommissionen att det nya regelverket även

skall omfatta radio- och TV-nät. Dock skall inte själva innehållet i dessa nät

omfattas av regelverket. Det föreslås att två separata auktorisationer skall

krävas: en för drift av nätinfrastruktur och överföring av radio- och TV-

signalerna och en annan för innehållet i radio- och TV-sändningarna. Kom-

missionen vill upprätta förfaranden för att på EU-nivå komma överens om

vilka gemensamma kategorier för auktorisationer som medlemsstaterna kan

tillämpa.

Regeringen har den 17 februari 2000 efter remiss till 47 instanser avgett ett

yttrande över meddelandet. Sverige stöder kommissionens inriktning att man

i det nya regelverket skall skilja mellan dels reglering av infrastruktur och

tillhörande tjänster, dels reglering av innehållet. Den föreslagna ordningen är

en naturlig följd av utvecklingen där olika och traditionellt sett skilda in-

frastrukturer för distribution av olika typer av tjänster kan integreras och bä

tjänster som tidigare var knutna till en viss infrastruktur. På så sätt kan tel

foni tillhandahållas genom kabel-TV-nät och TV-program över telenät. För

att inte hämma vare sig den tekniska eller den marknadsmässiga utveckling-

en är det därför rimligt att utveckla regelverk som inte gör åtskillnad mellan

olika typer av kommunikationsinfrastrukturer. Innehållsreglering, t.ex. regle-

ring av radio- och TV-sändningar där bl.a. hänsyn om yttrandefrihet och fri

åsiktsbildning är särskilt angelägna, bör å andra sidan regleras i särskild

ordning och knytas till särskilda egenskaper hos dessa tjänster. Det nya re-

gelverket skall inte täcka tjänster som tillhandahålls över nät, exempelvis

radio- och TV-sändningar, vilket enligt regeringen givetvis innebär att det nu

föreslagna regelverket inte påverkar de regler som tillämpas på innehållet i

radio- och TV-sändningar eller andra IT-tjänster. Vidare bör det enligt rege-

ringen understrykas att det föreslagna regelverket inte påverkar den behörig-

het medlemsstaterna tilldelats vad gäller uppdraget för radio och TV i all-

mänhetens tjänst inom ramen för protokollet för radio och TV i allmänhetens

tjänst som bifogats Amsterdamfördraget, nr 32.

Den svenska regeringen stödjer i princip kommissionens förslag att det nya

regelverket skall omfatta alla typer av kommunikationsinfrastruktur. Detta är

en naturlig följd av inriktningen mot ett horisontellt regelverk för infrastruk

tur för elektronisk kommunikation.

Regeringen vill dock understryka att förslaget kan komma att behöva ana-

lyseras ytterligare. Man kan konstatera att i dagsläget är TV- och ljudradio-

sändningar i tråd eller trådlöst på frekvenser över 3 gigahertz inte tillstånds

pliktiga. Enligt den svenska grundlagen (yttrandefrihetsgrundlagen) är krav

på tillstånd för trådsändningar förbjudet. Eventuella övergångsbestämmelser

måste beakta detta. Frågor om grundlagsändringar måste alltid utredas

mycket noggrant och i ett brett perspektiv. Det var inte möjligt att i detta

sammanhang uttala sig för eller mot lämpligheten av sådana grundlagsänd-

ringar som kan vara nödvändiga för att möjliggöra ett sådant regelverk som

kommissionen har föreslagit.

Regeringen ställde sig frågande till kommissionens uppfattning att admi-

nistrativ prissättning och auktioner kan vara ett sätt att säkerställa ett effe

tivt utnyttjande av radiospektrum. Regeringen har generellt uppfattningen att

auktioner eller motsvarande inte bör införas för radiospektrum. Regeringen

instämmer inte heller i kommissionens förslag att andrahandshandel med

radiospektrum skall tillåtas för att uppmuntra till effektiv användning av

radiospektrum.

Utskottets bedömning

Konvergensfrågorna är för närvarande föremål för ingående behandling inom

EU. Även Mediegrundlagskommitténs arbete berör dessa frågor. Enligt

utskottets mening bör detta arbete inte föregripas. Motionerna K26 yrkande 2

(c) och T717 yrkande 4 (m) avstyrks.

Propositionens lagförslag i övrigt

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om änd-

ring i radio- och TV-lagen (1996:844) samt förslag till ändring i fem andra

lagar. Bortsett från förslaget till lag om ändring i lagen (1972:72) om konces-

sionsavgift på televisionens område, vilket utskottet behandlar i avsnittet

Koncessionsavgifter, och förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen

innebär lagförslagen endast att hänvisningar till lokalradiolagen tas bort.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-

lagen (1996:844), lag om ändring i förfogandelagen (1978:262), lag om

ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetens och yttrande-

frihetsgrundlagens områden, lag om ändring i lotterilagen (1994:1000) och

lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450).

Riktlinjer för den svenska mediepolitiken

Motionen

I motion K276 av Per Unckel m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till rege-

ringen om vissa riktlinjer för statens agerande rörande medier i ett öppet

samhälle. Den svenska mediepolitiken skall enligt motionen syfta till mång-

fald, kulturell vitalitet och en öppenhet för nya mediers tillväxt i Sverige.

Följande riktlinjer måste därvid beaktas. Det offentliga får inte genom

skattemedel eller andra med tvång uttaxerade medel motverka konkurrens

och mångfald, staten får inte utöva sin makt så att den styr och dominerar

medieutbudet, det offentliga bör utforma sin verksamhet så att den bidrar till

det samlade medieutbudet med det andra inte förmår, staten skall verka för

etableringsfrihet så långt tekniken förmår, den nya tidens medier skall stå

oberoende från stat och kommun och staten skall inte genom politiska beslut

och godtyckliga val avgöra vem eller vilka som skall få sända, tryckfrihetens

principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som får

sändas, olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller

avgifter från publiken, yttrandefriheten måste säkras även i nya medier, likt

Internet, begränsningar i medieföretag och ägandeförhållanden skall inte

förekomma (yrkande 2).

Dessa principer återkommer i flera av motionens övriga yrkanden. Bl.a.

begärs i yrkandet 3 ett tillkännagivande till regeringen om att staten inte ska

reglera formerna för olika programföretags verksamhet och i yrkande 4 be-

gärs ett tillkännagivande till regeringen i fråga om ägarbegränsningar. I mo-

tionen sägs att yttrandefriheten och tryckfriheten är centrala värden i det fri

samhället. Det skall råda stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter

och att pröva deras ekonomiska bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska

begränsningar för medier skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och an-

vändarna som genom sina val avgör vilka medier som skall ha förutsättning-

ar att distribueras. Det kan inte vara, och får inte vara, politiskt grundat go

tycke som avgör mediernas utveckling. I takt med mediemarknadens globali-

sering är det enligt motionen viktigt att ge även svenska företag möjligheter

att konkurrera på goda villkor. Regionala medieföretag måste ges möjlighet

att agera inom alla distributionsformer. Hinder för tidningsföretag att äga

radiostationer bör därför avskaffas.

Utredningar m.m.

Tre utredningar på medieområdet avslutades under 1999. Den parlamenta-

riskt sammansatta Mediekoncentrationskommittén har överlämnat betänkan-

det Yttrandefriheten och konkurrensen (SOU 1999:30) som innehåller för-

slag till en ny mediekoncentrationslag m.m. Den s.k. Konvergensutredningen

har överlämnat betänkandet Konvergens och förändring (SOU 1999:55) med

förslag som rör samordning av lagstiftningen för medie- och telesektorerna.

Dessa förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utredningen om

den framtida kommersiella lokalradion överlämnade i februari betänkandet

Den framtida kommersiella lokalradion (SOU 1999:14) som ligger till grund

för den proposition som behandlas i detta betänkande. Utredningen strävade

efter en reglering som skulle vara enhetlig oavsett om utsändningarna sker

med analog eller digital teknik. De digitala ljudradiosändningarna omfattas

dock inte av regeringens proposition 1999/2000:55 med hänvisning till att

det är för tidigt att göra en meningsfull utvärdering av den digitala tekniken

och till att många remissinstanser ansett att det saknas tillräckligt kraftiga

incitament för att den kommersiella radion skall kunna inleda teknikskiftet.

Frågan bereds inom Regeringskansliet.

Frågan om public service-företagens villkor utreds för närvarande av en

särskild utredare som senast i maj 2000 skall lägga fram ett brett underlag

inför beredningen av de villkor som skall gälla för radio och TV i allmänhe-

tens tjänst under nästa tillståndsperiod. Utredaren skall bl.a. behandla pro-

gramföretagens uppdrag och organisation, frågor om teknik och distribution

samt finansieringsfrågor (dir. 1999:74). Det är enligt utredarens direktiv

värdefullt att villkoren för radio och TV i allmänhetens tjänst har en bred

politisk förankring. Inför varje ny tillståndsperiod har därför propositioner

med förslag till riktlinjer för verksamheten tagits fram under medverkan av

en beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier har varit företrädda. Detta

bör ske även inför den tillståndsperiod som inleds den 1 januari 2002.

Under de senaste 10-15 åren har det enligt direktiven skett stora föränd-

ringar för radion och televisionen. Förändringarna kommer att fortsätta.

Denna utveckling innebär utmaningar för en radio och television i allmän-

hetens tjänst. Sedan senare delen av 1980-talet konkurrerar kommersiella

företag med SVT om TV-publikens uppmärksamhet, först i form av satellit-

sändningar och sedan slutet av år 1991 också genom marksänd TV. För

närvarande finns cirka femton kommersiella TV-kanaler som särskilt vänder

sig till en publik i Sverige. Under den närmaste framtiden kan konkurrensen

inom radio- och TV-området väntas öka ytterligare. Digitaltekniken innebär

att flera sändningar får plats inom ett givet sändningsutrymme. Den samman-

smältning (konvergens) som pågår mellan teletjänster, datatjänster, television

och radio innebär att tjänster som tidigare var hänvisade till bestämda överfö-

ringssätt i ökad utsträckning kan sändas ut med olika slags teknik. Nya

tjänster blir möjliga genom att delar från t.ex. teletjänster och television

kombineras. I takt med att nya tjänster tillkommer kan publikens behov

tillgodoses på nya sätt. Konkurrensen medför att befintliga företag ställs

inför nya krav. Det är emellertid svårt att nu bedöma hur de möjligheter som

skapas genom den tekniska utvecklingen kommer att påverka förutsättning-

arna för radion och televisionen. I direktiven hänvisas också till att Konver-

gensutredningen uttalat att konvergensutvecklingen ökar behovet av radio

och TV i allmänhetens tjänst. Enligt utredningen kan kommersiella aktörer

inte förväntas tillfredsställa tillgänglighet eller mångfald där detta inte har

kommersiell bärighet. Mot bakgrund av detta, och mot bakgrund av ett ökat

medieutbud i stort, kommer det att bli ännu viktigare i framtiden att garantera

en radio- och TV-verksamhet som når i princip alla, som förenar det breda

uppdraget med djup och kvalitet och som har integritet och oberoende i

förhållande till kommersiella, politiska och andra intressen.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet tog våren 1997 upp frågan om villkor för sändningar

(bet. 1996/97:KU19, s. 4 f.). Utskottet konstaterade att situationen alltjämt ä

sådan att framför allt knappheten på sändningsfrekvenser innebär begräns-

ningar i fråga om sändningsmöjligheterna. Utskottet ville dock ånyo fram-

hålla att den tekniska och massmediepolitiska utvecklingen kan komma att

innebära att staten helt eller delvis avstår från att ställa de villkor på sänd

ningsverksamheten som lagstiftningen nu medger.

Våren 1998 avstyrkte utskottet (bet. 1997/98:KU16, s. 10) ett motionsyr-

kande om grundläggande principer (m) med liknande innehåll som de nu

aktuella yrkandena, mot bakgrund av att riksdagen ganska nyligen hade tagit

ställning i fråga om sändningstillstånd och tillståndsvillkor och med hänsyn

till att resultatet av Konvergensutredningen och Lokalradioutredningen inte

borde föregripas. Samtidigt avstyrkte utskottet ett motionsyrkande (m) om att

ägarbegränsningar borde upphävas när det gäller t.ex. tidningsföretags ägan-

de av radiostationer.

Under föregående års riksmöte fann utskottet inte skäl att frångå sina tidi-

gare bedömningar och avstyrkte motionsyrkanden (m) om grundläggande

principer och former för programföretags verksamhet samt i fråga om ägar-

begränsningar (bet. 1998/99:KU23, s.13 f.).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sina tidigare bedömningar och avstyrker motion K276

yrkandena 2-4.

Digital TV

Motionerna

I motionerna K276 av Per Unckel m.fl. (m) (yrkande 5) och T717 av Bo

Lundgren m.fl. (m) (yrkande 2 delvis) anförs att regeringens satsning på

digital TV har blivit ett stort fiasko. Redan urvalsprocessen visade enligt

motionärerna att avsikten med projektet var att bibehålla en stark politisk

styrning av TV. Ägarförhållandena liksom innehållet i kanalerna regleras på

ett sätt som för tankarna till förhandsgranskning eller censur. Motionärerna

framhåller att frekvensutrymmet i etern är begränsat och skall räcka till TV,

radio, persontrafik, mobilteletjänster och i en snar framtid radiobaserat bred-

band. Det gör det angeläget och nödvändigt att utnyttja frekvenserna effek-

tivt. Frågan om verksamheten i det digitala marknätet bör grundas på mark-

nadsmässiga överväganden bland aktörerna på marknaden. Staten bör inte

vidare engagera sig i frågan om val av teknik för digitala sändningar av radio

och TV, vare sig direkt eller indirekt. Mot den bakgrunden bör staten avyttra

sitt ägande av företag inom detta område. Efter försöksperiodens slut bör

enligt motion K276 yrkande 10 frekvenserna inom detta frekvensområde

bjudas ut till auktion parallellt med andra frekvenser. Motionärerna begär

tillkännagivanden om detta till regeringen.

I motionerna understryks också uppfattningen att det inte finns anledning

att bygga upp en statlig verksamhet för dekoderuthyrning (yrkande 7 resp. 2

delvis). Statliga medel skall vare sig via statsbudgeten eller via statliga bol

användas för att subventionera dekodrar. Risken är stor att de som skaffar

dekodrar sedan inte har ekonomiska resurser att skaffa det betydligt bättre

bredband som sannolikt kommer inom några få år. Regeringens planer på ett

markbundet stolpnät för TV-sändningar kommer enligt motionen inte bara att

motverka mångfalden inom medieområdet utan också hindra en informa-

tionsteknisk utveckling där digitaliseringen genom kabelnät, satelliter, elnät

och telenät skapar nya och omfattande möjligheter för interaktiv datakom-

munikation.

Eva Flyborg m.fl. (fp) begär i motion T705 yrkande 14 att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att marknaden - inte politi-

ker - skall styra utvecklingen av digital-TV. Att TV digitaliseras och kom-

mer att sändas digitalt i olika former - marknät, kabeldistribution och satelli

- är ingen politisk fråga. Konkurrensen är hård och TV-branschen kommer

säkert att lyssna på konsumentintresset. När staten väljer vilka företag som

skall få använda marknätet för TV och IT-tjänster skall det enligt motionen

ske efter ekonomisk betalningsvilja, inte genom politiskt godtycke.

I motion K335 av Charlotta L Bjälkebring (v) begärs förslag till sådan änd-

ring av radio- och TV-lagen att allmänheten får möjlighet att hos JK påkalla

rättslig prövning av det förhållandet att ett tillstånd för digitala sändningar

via det marksända TV-nätet inte utnyttjas. Motionären framhåller att vare sig

allmänheten, Granskningsnämnden för radio och TV eller rättsväsendet kan

göra något åt det förhållandet att ett bolag med sändningstillstånd inte sän-

der. Det är i en demokrati viktigt att även allmänheten kan klaga på utebliven

sändning, och att Justitiekanslern får möjlighet att behandla denna klagan i

allmän domstol samt att det vid avtalsbrott ges möjlighet att besluta om

varning, böter eller återkallande av tillstånd.

Bakgrund

Regeringen föreslog våren 1997 (prop. 1996/97:67) att digital, marksänd TV

skulle införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställnin

till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. Det skulle eftersträva

att flera av varandra oberoende programföretag deltog. En grundläggande

förutsättning för en utbyggnad var enligt regeringen att de digitala mark-

sändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Härvid skall utgångspunkten

vara att en eventuell fortsatt utbyggnad skall finansieras av medverkande

företag och utan statliga bidrag eller subventioner. Riksdagen godkände

regeringens förslag (bet. 1996/97: KU17, rskr. 1996/97:178).

Regeringen fastställde genom beslut den 13 november 1997 områden och

sändningsutrymme m.m. för marksänd digital TV. Områdena utgörs av

Stockholm med Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland, södra och

nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med

omnejd. Enligt beslutet skall i varje sändningsområde två frekvenskanaler

upplåtas för digitala TV-sändningar.

Samma dag beslutade regeringen förordningen (1997:894) om marksänd

digital TV med föreskrifter som skall tillämpas vid annonsering och hand-

läggning av ansökningar om tillstånd för digitala TV-sändningar.

Regeringen beslutade därutöver att tillkalla en parlamentarisk kommitté

med uppdrag att följa och utvärdera de markbundna digitala TV-

sändningarna under den första etappen (dir. 1997:134). Kommittén skulle

medverka vid urvalet av programföretag för de digitala TV-sändningarna

genom att yttra sig till Radio- och TV-verket över tillståndsansökningar.

Kommittén skall vidare följa verksamheten med digital marksänd TV och

fortlöpande rapportera sina iakttagelser till regeringen. Vid behov skall

kommittén ta initiativ till förslag till förändringar av t.ex. de regler som gä

ler för verksamheten. Kommittén skall lägga fram minst två utvärderingsrap-

porter. Slutrapporten skall läggas fram i god tid före utgången av den första

tillståndsperioden, såvitt kunde bedömas före utgången av oktober 2001.

Under sommaren 1998 överlämnade regeringen en proposition till riksda-

gen med förslag om ändringar i radio- och TV-lagen som hade samband med

införandet av digitala TV-sändningar (prop. 1997/98:184). Förslaget innebar

att bestämmelserna om skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i kabel-

nät ändrades till att avse högst tre program från de tillståndshavare vars verk

samhet finansieras med TV-avgiftsmedel samt högst ett program från andra

tillståndshavare. Vidare föreslogs att ett programföretag skall kunna få mer

än ett sändningstillstånd och att teknisk samverkan med andra tillståndshava-

re skall kunna utgöra villkor för sändningstillstånd.

Riksdagen antog förslagen till ändringar i radio- och TV-lagen (bet.

1998/99: KU13, rskr. 1998/99:100). Ändringarna trädde i kraft den 1 februari

1999.

Regeringen beslutade den 25 juni 1998 att meddela tillstånd att sända tele-

vision med digital sändningsteknik till TV 3 AB, Kanal 5 AB, Canal + Tele-

vision AB, Kunskaps-TV i Sverige AB, Televisionsaktiebolaget TV 8, Cell

Internet Commerce Development AB, TV-Linköping Länkomedia AB och

Landskrona Vision AB.

Samma dag beslutade regeringen att komplettera sändningstillstånden för

Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4 AB med en

rätt att sända television med digital sändningsteknik. Sändningstillstånden

innebär en rätt att sända i samtliga områden med två undantag. TV-

Linköping Länkomedia AB får sända i norra Östergötland och Landskrona

Vision AB får sända i södra och nordöstra Skåne.

Regeringen beslutade vidare den 22 december 1998 att ytterligare en fre-

kvenskanal skulle upplåtas för digitala sändningar i de områden som anges i

regeringens beslut den 13 november 1997.

Den 20 januari 2000 beslutade regeringen att meddela tillstånd att sända

television med digital sändningsteknik också till Modern Times Group MTG

AB, som får sända ZTV, Viasat Sport och TV1000, samt till Canal + Televi-

sion som får sänd Canal+ Gul och Canal + Blå i samtliga sändningsområden.

MTG-sändningarna skall enligt regeringsbeslutet inledas senast den 31 mars

2000. Samtliga tidigare beslutade sändningar har inletts. Den 1 september

2000 skall TV 4 inleda sändningar av regionala program också i norra Öster-

götland och södra och nordöstra Skåne. DTU Television och Stockholm 1

skall senast den 31 oktober inleda sändningar i Göteborg med omnejd resp. i

Stockholm med Mälardalen och Uppsala.

Teracom AB bildades i juli 1992 efter beslut i riksdagen den 2 juni 1992

(prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28). Staten är ensam ägare till bolaget

Enligt bolagsordningen skall bolaget bedriva utsändning och överföring av

radio- och TV-program. Bolaget skall vidare utveckla, marknadsföra och

utföra andra tjänster med stöd av resurser som har byggts upp för radio- och

TV-verksamheten eller som på annat sätt är förenliga med verksamheten

inom radio- och TV-området. Tillsammans med Centrum NTR bildades i

maj 1998 Boxer TV-Access AB, som skall upphandla, försälja och uthyra

utrustning för mottagning av TV via återförsäljare eller i egen regi. Företaget

kommer också att erbjuda interaktiva tjänster till företag.

Boxer TV-Acess har ingått en överenskommelse med Nokia Communica-

tion Product AB om leverans av 10 000 digitala mottagningsboxar och hyr ut

dem för 99 kr per månad om bindningstiden är tre år och för 199 kr per må-

nad om bindningstiden är kortare. Bolagets mål är att 100 000 boxar skall

vara uthyrda i slutet av året.

Riksdagen har godkänt regeringens förslag till avgränsning av den del av

Teracoms verksamhet som skall bedrivas med skälig lönsamhet (prop.

1998/99:1, UO17, bet. 1998/99:KrU1, rskr. 1998/99:55). I propositionen (s.

140) anges att för den konkurrensutsatta delen av Teracoms verksamhet skall

ägaren följa de riktlinjer som finns för hur verksamheten vid statliga konkur-

rensutsatta bolag skall bedrivas samt att det även i fortsättningen skall ställ

krav på avkastning och utdelning för denna verksamhet. Vid Teracoms bo-

lagsstämma den 29 april 1999 angavs att målet för nivån på utdelningen skall

vara långsiktigt och ses utifrån resultatet över en konjunkturcykel. Ägarens

mål är att utdelningen på den konkurrensutsatta delen normalt bör motsvara

en tredjedel av resultatet efter finansnetto med avdrag för schablonskatt.

Enligt skrivelse från Teracom till Kulturdepartementet den 9 september 1999

grundas Boxers erbjudande på en affärsmässig kalkyl med mål att uppnå en

lönsam verksamhet. Boxer avser således inte att subventionera boxarna.

Däremot för Boxer enligt skrivelsen diskussioner med olika företag som har

intresse av att nå hushållen med information och därmed intresse av att sub-

ventionera boxar för de hushåll som accepterar att ta emot informationen.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1998 behandlade utskottet motioner (m) som gällde frågor om digital

marksänd TV (bet. 1997/98:KU16). Utskottet anförde att en utgångspunkt

för riksdagens ställningstagande våren 1997 i fråga om digital marksänd TV

var tillgängligheten. Kulturutskottet hade då i ett yttrande till konstitutions

skottet (yttr. 1996/97:KrU4y) konstaterat att 99,8 % av den bofasta befolk-

ningen kan ta emot marksändningar. Därutöver erinrade kulturutskottet om

att en infrastruktur i form av marksändningar för analog sändning redan

fanns i landet och att dessa sändare kan kompletteras med digital utrustning

till förhållandevis begränsad kostnad. Detta hindrade dock inte att även andra

distributionsformer kunde prövas vid sidan av de trådlösa sändningarna.

Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets uppfattning och avstyrkte

motionsyrkanden som vände sig mot planerna på ett markbundet stolpnät

(bet. 1996/97:KU17). Utskottet gjorde våren 1998 samma bedömning och

ville dessutom hänvisa till den uppföljning och utvärdering som skall genom-

föras av den parlamentariska kommittén. I enlighet med detta avstyrkte ut-

skottet motionerna.

Under riksmötet 1998/99 behandlade utskottet åter motioner om de mark-

bundna digitala TV-sändningarna och hänvisade till att sändningarna då

skulle inledas (bet. 1998/99:KU23). Utskottet fann inte anledning att göra ett

ändrat ställningstagande när det gällde dessa sändningar. Det var alltjämt

tillgängligheten som enligt utskottets mening var av avgörande betydelse när

det gäller valet av distributionsform. Vidare ansåg utskottet, i likhet med vad

som tidigare uttalats, att den uppföljning och utvärdering som skulle genom-

föras av den parlamentariska Digital TV-kommittén borde avvaktas.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i fråga om de markbundna digitala

TV-sändningarna. Samtliga sändningar som regeringen gett tillstånd till före

beslutet om tillstånd den 20 januari 2000 har nu inletts, och den parlamenta-

riska Digital-TV-kommittén har till uppdrag att följa och utvärdera de mark-

bundna digitala sändningarna. Kommittén skall fortlöpande rapportera sina

iakttagelser till regeringen och vid behov ta initiativ till regeländringar. Mi

två utvärderingsrapporter skall läggas fram. Enligt utskottets mening bör

kommitténs arbete avvaktas. Motionerna K276 yrkande 5 och 10 (m), T717

yrkande 2 i denna del (m), T705 yrkande 14 (fp) och K335 (v) avstyrks.

När det gäller frågan om subventionering av dekodrar är utskottet inte be-

rett att nu förorda ett tillkännagivande till regeringen. Motionerna K276

yrkande 7 (m) och T717 yrkande 2 i denna del (m) avstyrks följaktligen.

Tilläggas kan dock att frågan om huruvida dekodrarna subventioneras av

staten behandlas i utskottets nu pågående granskning av statsrådets tjäns-

teutövning och regeringsärendenas handläggning.

Must carry-skyldigheten

Motionen

I motion K276 av Per Unckel m.fl. begärs att riksdagen beslutar att begränsa

must carry-skyldigheten (yrkande 13). Det finns enligt motionärerna ingen

anledning att ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera kommersiella

program. Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig information måste

rimligen anses tillgodosett genom att de licensbetalda public service-

kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must carry-principen. Däremot kan det

inte anses befogat att utöka must carry-skyldigheten till att omfatta andra

kanaler för att tillgodose informationsbehovet. Must carry-regeln bör därför

begränsas till enbart de licensfinansierade public service-kanalerna.

Gällande regler

Enligt 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk medborgare och

svensk juridisk person rätt att sända radioprogram i etern. Denna frihet hind-

rar inte att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om bl.a. skyldighet för

nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det be-

hövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplys-

ning.

I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen finns regler om skyldighet att vidarebe-

fordra vissa sändningar i kabelnät (den. s.k. must carry-regeln). Skyldigheten

gäller sedan den 1 januari 1999 TV-sändningar som sker med tillstånd av

regeringen, dock högst tre samtidigt sända TV-program från tillståndshavare

vars verksamhet finansieras genom TV-avgiftsmedel samt högst ett program

från andra tillståndshavare. Skyldigheten gäller endast för sändningar för

vilka sändningstillståndet har förenats med krav på opartiskhet och saklighet

samt ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.

Program som har sänts ut med endast digital teknik behöver endast sändas

vidare med samma teknik i kabelnäten.

Tidigare riksdagsbehandling

De nu gällande reglerna om skyldighet att vidarebefordra sändningar i kabel-

nät trädde i kraft den 1 februari 1999. I samband med riksdagsbehandlingen

avstyrkte utskottet två motionsyrkanden (m resp. fp) som vände sig mot att

skyldigheten att vidarebefordra program omfattar fler program än de som

finansieras genom TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2 (bet. 1998/99:KU6).

Utskottet konstaterade att det i 3 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihets-

grundlagen stadgas att friheten enligt första stycket att sända program genom

tråd inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för

nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det be-

hövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplys-

ning. Det finns således ett uttryckligt grundlagsstöd för bestämmelsen om

sändningsplikt i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen. Grundlagsstödet förutsätter

dock att vidaresändningar behövs med hänsyn till allmänhetens tillgång till

allsidig upplysning. Enligt utskottets mening innebar regeringens förslag att

skyldigheten att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle få en rimlig

omfattning när de digitala sändningarna i marknät inleddes.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och avstyrker motion K276 yr-

kande 13 (m).

Den s.k. TV-listan

Motionen

I motion Kr509 yrkande 17 av Kent Olsson m.fl. (m) begärs ett tillkännagi-

vande till regeringen om den s.k. TV-listan. Motionärerna vill med kraft

betona idrottsrörelsens fortsatta rätt till egna evenemang, TV-avtal, varumär-

ken samt rätten att kräva ersättning för dem. Försäljning av TV-rättigheter

till stora medialt intressanta idrottsevenemang är en viktig inkomstkälla för

idrotten. Den håller nu enligt motionen på att urholkas på grund av EU:s

rekommendation att reservera vissa större arrangemang i rikstäckande TV-

kanaler. Motionärerna menar att det rör sig om en konfiskation av idrottens

egendom som kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser. Ytterst drabbar en

s.k. TV-lista också breddidrotten.

Tidigare riksdagsbehandling

I propositionen 1997/98:184 Ändringar i radio- och TV-lagen (1996:844)

m.m. föreslogs en bestämmelse som gör det möjligt att upprätta en lista över

i Sverige skyddade evenemang. Den som sänder TV-program inom svensk

jurisdiktion och som innehar den exklusiva rätten till en TV-sändning från ett

svenskt eller utländskt evenemang som är av särskild vikt för det svenska

samhället skall inte få utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en väsentli

del av allmänheten i Sverige utestängs från möjligheten att i fri TV se eve-

nemanget i direktsändning eller med en mindre tidsförskjutning. De evene-

mang som kommer i fråga är sådana som inträffar högst en gång om året och

som intresserar en bred allmänhet i Sverige. Enligt regeringens förslag skulle

regeringen bestämma vilka evenemang som bestämmelsen skall gälla för.

Konstitutionsutskottet delade regeringens bedömning att det borde införas

en bestämmelse som möjliggör att det kan upprättas en svensk lista över

evenemang som är av särskild vikt för det svenska samhället. Konstitutions-

utskottet konstaterade att den föreslagna konstruktionen av den aktuella

bestämmelsen innebär att det ankommer på regeringen att besluta om en

svensk lista skall upprättas och att fastställa dess innehåll. I enlighet med v

som anfördes i propositionen utgick utskottet från att en sådan lista skulle

upprättas först när det finns behov av att på detta sätt säkerställa att de akt

ella evenemangen blir tillgängliga för en väsentlig del av befolkningen. När

det gäller idrottsevenemang där rättigheter upplåtits av inhemska arrangörer

hade de problem som en lista var tänkt att lösa dittills inte varit för handen.

Arrangörerna hade försökt göra evenemangen tillgängliga för en väsentlig

del av befolkningen - detta i såväl deras egna som deras sponsorers intresse.

Med hänsyn till svensk idrotts ekonomi och konkurrenskraft ansåg utskottet

därför att idrottsevenemang i Sverige där rättigheter upplåts av inhemska

arrangörer skall lämnas utanför en eventuell lista. Utskottet förutsatte att

regeringen inhämtar riksdagens godkännande om någon annan bedömning

aktualiseras (bet. 1998/99:KU23). Två reservationer avgavs. I en reservation

(m) framhölls att regeringens förslag i realiteten innebär att idrotten mister

förfoganderätten till sina egna arrangemang, och regeringens förslag av-

styrktes. I den andra reservationen (s) förordades att något tillkännagivande

till regeringen inte skulle göras. Riksdagen ställde sig bakom utskottets för-

slag om ett tillkännagivande till regeringen.

Utskottets bedömning

Riksdagen beslutade i april 1999 att införa en bestämmelse som möjliggör att

en svensk lista över evenemang som är av särskild vikt för det svenska sam-

hället kan upprättas. Riksdagen gav därvid som sin mening regeringen till

känna vad utskottet anfört om att utskottet utgick från att en sådan lista

upprättas först när det finns behov av att på detta sätt säkerställa att de akt

ella evenemangen blir tillgängliga för en väsentlig del av befolkningen.

Idrottsevenemang i Sverige där rättigheter upplåts av inhemska arrangörer

skulle lämnas utanför en eventuell lista. Utskottet förutsatte att regeringen

inhämtar riksdagens godkännande om någon annan bedömning aktualiseras.

Utskottet vidhåller denna bedömning. Motion Kr509 yrkande 17 (m) av-

styrks följaktligen.

Sändningstillstånd för lokal TV

Motionerna

I motionerna K355 (yrkande 3) av Åsa Torstensson m.fl. (c) och K297 av

Erik Arthur Egervärn (c) begärs en sådan ändring av 2 kap. 2 § radio- och

TV-lagen att det blir möjligt att meddela begränsade sändningstillstånd under

längre tid. Det finns enligt motionärerna ett intresse bland kultur- och utbild

ningsföretag för tillstånd att starta och driva lokala TV-stationer. Detta möte

emellertid hinder i 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen, som stadgar att Radio-

och TV-verket får meddela tillstånd att sända TV-program under en begrän-

sad tid om högst två veckor. I motion K355 framhålls att det för lokala TV-

sändningar inte finns någon motsvarighet till bestämmelser som finns om

tillstånd för lokal radio. Enligt motionärerna kan utbyggnaden av digital TV

inte utgöra ett hinder mot sådana tillstånd. I motion K297 understryks att det

begränsade sändningstillståndet gör det svårt att skapa en ekonomiskt hållbar

långsiktig verksamhet. Det finns skäl att se över 2 kap. 2 § radio- och TV-

lagen, så att sändningstillstånd för viss tid per vecka kan meddelas under en

längre period, förslagsvis ett år, i mån av tillgängligt frekvensutrymme.

Gällande regler

Enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen krävs tillstånd av rege-

ringen för att sända TV-program med hjälp av radiovågor på frekvens under

3 Ghz. I fjärde stycket sägs att Radio- och TV-verket får meddela tillstånd att

under en begränsad tid av högst två veckor sända TV-program eller ljudra-

dioprogram som inte är lokalradio eller närradio. Verket får förena ett sådant

tillstånd med villkor enligt 3 kap. 13 § samt besluta att föreskrifterna i 6 oc

7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant

tillstånd.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1999 behandlade utskottet ett liknande yrkande som de nu aktuella

(bet. 1998/99:KU23). Utskottet ansåg sig då inte berett förorda att riksdagen

skulle vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Utskottet ville dock

peka på att det inom ramen för de digitala marksändningarna kan finnas

utrymme för programföretag att pröva sändningsverksamhet i t.ex. ett visst

område. Motionsyrkandet avstyrktes.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning. Motionerna K355 yrkande 3 (c)

och K297 (c) avstyrks följaktligen.

Innehållet i sändningarna

Motionen

I motion Ub221 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

till regeringen om att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas

under de tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe. Enligt motionen är

trailrar den programtyp på TV som innehåller störst andel våld. TV1000:s

trailrar består till 50 % av våld. Motionärerna menar att själva trailern skall

beskriva det kommande programmet på ett sakligt sätt. Reklam för ett pro-

gram med våldsinslag skall inte visas under de tider på dygnet då barn för-

väntas vara uppe (yrkande 13).

Gällande regler

Bestämmelserna i 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen, som även omfattar s.k.

trailrar, föreskriver att program med ingående våldsskildringar av verklig-

hetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte får sändas i televisio-

nen under sådan tid eller på sådant sätt att det finns en betydande risk för at

barn kan se programmen om det inte av särskilda skäl kan anses försvarligt.

Program som har ett sådant innehåll skall antingen föregås av en varning i

ljud eller innehålla en varning som anges löpande i bild under hela sänd-

ningstiden. Lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och

videogram omfattar också trailrar. Enligt 4 § får framställningen i en film

eller ett videogram eller del därav inte godkännas för visning om händelserna

skildras på ett sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan

verka förråande. De åldersgränser som gäller enligt lagen tillämpas också på

trailrar. Från granskningsplikten enligt lagen undantas dock filmer och vi-

deogram som sänds i ett TV-program som omfattas av yttrandefrihetsgrund-

lagen.

Radio- och TV-lagen gäller för sändningar av TV-program över satellit om

sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om Europeis-

ka ekonomiska samarbetsområdet i första hand bara om den som bedriver

sändningsverksamheten har sin etablering i Sverige.

Granskningsnämnden för radio och TV har till uppgift att granska om TV-

programföretagen följer bestämmelserna. Nämnden har möjlighet att före-

lägga den som åsidosätter vissa bestämmelser att följa dessa, bl.a. bestäm-

melser om varning före vissa program. Föreläggandet får förenas med vite.

Vid upprepade överträdelser när det gäller förbudet mot våldsskildringar på

tider och sätt som avses i 6 kap. 2 § får Justitiekanslern besluta föreläggand

att följa bestämmelserna och får förena föreläggandet med vite.

Artikel 22.b.2 i ändringsdirektivet 97/36/EG till TV-direktivet 89/552/EEG

ålade kommissionen att genomföra en undersökning om möjliga fördelar och

nackdelar med fortsatta åtgärder i syfte att underlätta föräldrars kontroll öve

program som minderåriga kan se. Bland annat skulle övervägas frågan om ett

krav på att nya televisionsapparater skulle att vara utrustade med teknik som

gör det möjligt för föräldrar att filtrera bort vissa program. Vidare skulle

frågan om införandet av en lämplig bedömningsmetod övervägas, liksom

policy och informationsåtgärder. Kommissionen redogjorde för resultatet av

studien i ett meddelande i september 1999. Studien, som utförts av Oxford

University Centre for Socio-legal studies, hade kommit fram till att införan-

det av s.k. V-chips inte är tekniskt möjlig i Europa, där övergången till digi-

tala sändningsmetoder pågår. Studien konstaterade också att de kulturella

skillnaderna i medlemsstaterna utesluter en harmoniserad klassificering av

audiovisuellt innehåll. Tekniska åtgärder sades inte inom överskådlig framtid

ersätta radio- och TV-bolagens ansvar när det gäller skyddet för minderåriga.

Kommissionen hade aviserat sin avsikt att diskutera studiens slutsatser med

Digital Video Broadcasting (DVB), ett konsortium med mer än 220 radio-

och TV-bolag, tillverkare, nätverksoperatörer och tillsynsorgan i mer 30

länder. Ändringsdirektivet till TV-direktivet förutsätter att en utvärdering oc

eventuella förslag till ändring i direktivet redovisas före utgången av år 2000

Under 1999 antog rådet slutsatser i fråga om självreglering och skydd av

minderåriga inom mediesektorn. Slutsatser om självregleringens roll mot

bakgrund av utvecklingen av nya medietjänster antogs i september. Den 17

december antogs slutsatser om skydd av minderåriga mot bakgrund av kom-

missionens V-chip-studie. Slutsatserna gäller television, Internet och de

interaktiva tjänster som blir tillgängliga via de digitala TV-mottagarna.

Medlemsstaterna uppmanas bl.a. att intensifiera sina ansträngningar i fråga

om medieundervisning och när det gäller att samla berörda branscher och

parter för att undersöka vägar för att uppnå ökad insyn i olika sätt att klassi

ficera audiovisuellt innehåll. Sverige har i detta sammanhang särskilt fram-

hållit behovet av att skydda barn från skadlig mediepåverkan. Branschernas

ansvar har lyfts fram, men Sverige har samtidigt betonat att medlemsstater-

nas regeringar måste agera om marknadens självreglering inte lyckas skapa

ett tillräckligt skydd.

EU-rekommendationen (98/560/EG) om utvecklingen av konkurrenskraf-

ten hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informa-

tionstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämför-

bar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdig-

heten rekommenderar att medlemsstaterna, som ett komplement till lagstift-

ningen, främjar självreglering. Våldsskildringsrådet har genom tilläggsdirek-

tiv den 22 december 1998 fått i uppdrag att informera berörda branscher om

innehållet i rådets rekommendation, att följa branschernas självreglerande

arbete med de frågor som rekommendationen omfattar samt att, om bran-

scherna så önskar, fungera som stöd och samtalspartner i frågor som rör

skydd av barn och den mänskliga värdigheten. Uppdraget omfattar bran-

scherna för såväl audiovisuella tjänster och informationstjänster som övriga

tekniska upptagningar, t.ex. dator- och TV-spel. Våldsskildringsrådet förut-

sätts vid behov samråda med berörda myndigheter, bl.a. Granskningsnämn-

den för radio och TV, Post- och telestyrelsen samt Radio- och TV-verket

(dir. 1998:110).

Våldsskildringsrådet skall fortlöpande rapportera till Kulturdepartementet

och Näringsdepartementet om hur branschernas självregleringsarbete fort-

skrider. Målsättningen bör vara att dessa rapporter skall kunna användas som

underlag för en jämförande utvärdering på EU-nivå av nationella åtgärder på

de områden som omfattas. Arbetet med uppdraget skall fortsätta så länge

rekommendationen gäller eller regeringen fattar ett annat beslut. Våldsskild-

ringsrådet skall vidare medverka i Radio- och TV-verkets uppdrag att till-

sammans med myndigheter m.m. inom medieområdet utarbeta ett förslag till

hur myndigheterna skall samverka om en rapport om utvecklingen inom

medieområdet. Våldsskildringsrådet har nyligen producerat en informations-

broschyr om EU-rekommendation 98/560/EG. Broschyren syftar bl.a. till att

informera de berörda branscherna om rekommendationens innehåll om själv-

reglering. Rådet har gett ut en rad skrifter om våldsskildringar i TV. Under

1999 publicerades skriften Gränslöst. Om TV, våld och ansvar, som är en

uppföljande kvantitativ studie om omfattningen av våldsskildringar i både

fiktions- och nyhetsprogram i de sex största TV-kanalerna. Skriften inklude-

rar även en idédebatt om televisionens nya roll och ansvar inför framtiden.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om våldsinslag i s.k. trailrar behandlades av utskottet våren 1998

med anledning av en motion från den allmänna motionstiden (kd) motsva-

rande den nu aktuella. Utskottet hänvisade bl.a. till att trailrar omfattas av

reglerna i 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen om att program med ingående

våldsskildringar inte får sändas under tider och på sådant sätt att det finns e

betydande risk för att barn kan se programmen om det inte av särskilda skäl

ändå är försvarligt. Motionsyrkandet avstyrktes (bet. 1997/98:KU16). Näm-

nas kan också att utskottet våren 1999 avstyrkte ett motionsyrkande om ett

tillkännagivande till regeringen om s.k. V-chips som en möjlig metod med

hänvisning till det arbete som pågick inom EU (bet. 1998/99:KU23).

Utskottets bedömning

Så kallade trailrar omfattas av bestämmelserna i 6 kap. 2 § radio- och TV-

lagen, som föreskriver att program med ingående våldsskildringar av verk-

lighetstrogen karaktär inte får sändas i televisionen under sådan tid eller på

sådant sätt att det finns betydande risk för att barn kan se programmen om

det inte av särskilda skäl kan anses försvarligt.

Frågan om våldsinslag i televisionen har varit föremål för ingående be-

handling inom EU och ett självregleringsarbete har bl.a. initierats. Frågan

följs för Sveriges del av Våldsskildringsrådet som fortlöpande skall rapporte-

ra hur självregleringsarbetet fortlöper. Utskottet har tidigare avslagit ett

motionsyrkande motsvarande motion Ub221 yrkande 13 och är med hänvis-

ning också till att självregleringsarbetet bör avvaktas inte berett att frångå

detta ställningstagande. Motion Ub221 yrkande 13 (kd) avstyrks.

Verksamheten hos Granskningsnämnden för radio och TV

Motionen

I motion K255 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs en utvärdering av verk-

samheten hos Granskningsnämnden för radio och TV. Enligt motionen har

det ibland riktats viss kritik mot Granskningsnämnden med hänvisning till att

nämnden rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda en del anmäl-

ningar. Vidare anförs att det är allvarligt om lag och avtal uppställer krav på

opartiskhet, saklighet, allsidighet, granskning och relevans, och nämnden då

skulle underlåta att ta hänsyn till sådana kriterier i sina bedömningar av

anmälda program.

Bakgrund

Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar Granskningsnämnden för

radio och TV genom granskning i efterhand om sända program står i över-

ensstämmelse med lagen och de villkor som kan gälla för sändningarna.

Granskningsnämnden kan sägas bestå av två delar, nämnden och myndig-

heten. Nämnden är den beslutande delen och består av sju ordinarie ledamö-

ter och fem suppleanter, alla utsedda av regeringen. Ordföranden och vice

ordföranden är jurister med höga domartjänster medan övriga ledamöter och

suppleanter kommer från olika verksamhetsområden. Myndigheten sköter

den löpande verksamheten. Chef för myndigheten är en direktör som måste

ha domarerfarenhet och som, liksom nämnden, är utsedd av regeringen.

Härutöver finns tretton personer anställda.

Större delen av besluten utgörs av s.k. direktörsbeslut. Dessa är alltid fri-

ande eftersom direktören inte själv får fatta några fällande eller kritiserande

beslut. Under 1998 fattades 432 beslut, varav 86 vid sammanträde i nämn-

den.

Nämndens övervakning omfattar alla de svenska radio- och TV-företag

som sänder program till den svenska allmänheten, antingen sändningarna

sker lokalt, regionalt eller över hela landet. Det innebär med andra ord att

nämnden granskar allt från när- och lokalradio till rikstäckande radio och TV

- både mark-, kabel- och satellitbunden sådan. Nämnden följer också utländ-

ska satellitsändningar till den svenska allmänheten, t.ex. TV 3 och Kanal 5,

vilka hör hemma i Storbritannien, och bedömer om dessa sändningar följer

EG:s TV-direktiv.

Villkoren för sändningstillstånden för Sveriges Television, Sveriges Radio,

Sveriges Utbildningsradio och TV 4 innebär bl.a. att sändningarna skall vara

opartiska och sakliga och att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet

skall råda. Alla programföretag som har sändningstillstånd av staten, dvs.

även de nya digitala markbundna TV-kanalerna, liksom svenska satellit-TV-

företag som sänder till allmänheten är skyldiga att beriktiga felaktiga sak-

uppgifter när detta är påkallat. SVT, SR, UR och TV 4 är också skyldiga att

bereda den som har ett befogat anspråk på att bemöta ett påstående tillfälle

till genmäle. Dessa företag har också inskrivet i sina sändningstillstånd att

sändningarna skall bedrivas opartiskt och med saklighet. Enligt sändnings-

tillstånden måste SVT, SR, UR, TV 4 och de digitala markbundna TV-

kanalerna vidare ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det

gäller programmens ämnen och utformning och tiden för sändning av pro-

grammen. De måste också respektera den enskilde individens privatliv. En-

ligt såväl radio- och TV-lagen som lokalradiolagen får program som inte är

reklam inte på ett otillbörligt sätt gynna kommersiella intressen. Bestämmel-

sen är bl.a. avsedd att motverka smygreklam inne i programmen.

Nämnden granskar efterlevnaden av dessa villkor och också hur reglerna

om reklam, sponsring samt reglerna om eget producerat material efterlevs.

När det gäller den kommersiella lokalradion, närradion och de svenska ka-

bel- och satellitföretagen är granskningsområdet mer begränsat.

Den kommersiella lokalradion har nämligen långt ifrån samma krav på sin

programverksamhet som public service-bolagen och TV 4. Det finns varken

krav på opartiskhet, saklighet, hänsyn till mediets genomslagskraft, respekt

för privatlivet eller skyldighet att sända beriktiganden och genmälen. De

flesta bestämmelserna rör i stället reklam och sponsring, men också en be-

stämmelse som anger att minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn

måste bestå av sådant material som är framställt särskilt för den egna verk-

samheten. Reglerna för närradion liknar dem för lokalradion. Lokalradions

tredjedelsregel motsvaras i närradion av det s.k. riksförbudet, som innebär i

princip att sändningarna skall vara framställda särskilt för den egna verk-

samheten. Regelverket för svenska kabel- och satellitföretag handlar till

största delen om reklam, sponsring och otillbörligt gynnande. Det finns ock-

så regler om andelen europeiskt material, ett demokratiskt synsätt och berik-

tigande av felaktiga sakuppgifter.

Vissa kanaler, som många av naturliga skäl uppfattar som svenska, är for-

mellt sett inte svenska även om sändningarna sker på svenska språket. Så är

fallet med t.ex. TV 3 och Kanal 5 och ZTV, som har sitt hemvist i Storbri-

tannien. Granskningsnämnden har i enlighet med radio- och TV-lagen, som

också i detta avseende bygger på EG:s TV-direktiv, ingen jurisdiktion över

dem. Nämnden skall dock enligt sin instruktion följa innehållet även i ut-

ländska satellitsändningar som riktar sig till svensk allmänhet. Nämnden

redovisade under 1998 i skrivelse till den brittiska granskningsmyndigheten

ITC resultaten av två undersökningar som genomförts av TV 3:s och Kanal

5:s sändningar under tre dagar i november 1997. Nämnden fann i sin under-

sökning bl.a. att bägge kanalerna visat för mycket reklam, gjort för täta re-

klamavbrott m.m. Svarsskrivelsen från ITC visade att de brittiska reglerna på

flera punkter bygger på en tolkning av EG-direktivet som skiljer sig från den

svenska. Granskningsnämnden redovisade tolkningsskillnaderna i skrivelse

till regeringen.

1998 kom 571 ärenden in till Granskningsnämnden. Drygt 90 % av nämd-

ärendena utgjordes av anmälningar. Antalet initiativ var 48. Det är enligt

Granskningsnämndens årsbok 1999 nästan uteslutande public service-

företagen som blir anmälda medan granskningen av övriga programföretag är

starkt beroende av nämndens initiativ. 85 % av besluten var friande, 10 %

fällande och 3 % var kritiserande. Bland resterande 2 % återfinns ärenden om

utländska satellitsändningar samt nämndens bedömningar av public-service-

företagens och TV 4:s uppföljningsrapporter. Nämndens fällande beslut

gällde i 15 fall Sveriges Television, i 1 fall Sveriges Radio, i 8 fall TV 4, i

fall lokalradio, i 4 fall närradio, i 1 fall kabelsändningar och i 2 fall svens

satellitsändningar. I 15 fall grundades sig nämndens fällande beslut på re-

klambestämmelserna, i 11 fall på reglerna om opartiskhet och i 11 fall på

reglerna om otillbörligt gynnande. Reglerna om sponsring, saklighet, respekt

för privatlivet, beriktigande, mediets genomslagskraft respektive tredjedels-

regeln åberopades i 3-5 fall vardera.

För de flesta fall av överträdelser är ett föreläggande den kraftigaste sank-

tionen nämnden kan tillgripa. Föreläggandet gäller att det fällda programfö-

retaget skall offentliggöra nämndens fällande beslut. Bland annat när det

gäller sändningsbeteckning eller andel egenproducerat material i när- och

lokalradio kan nämnden utfärda förelägganden om att den aktuella bestäm-

melsen skall följas. Föreläggandet kan förenas med vite, och vid en upprepad

överträdelse kan nämnden ansöka hos Länsrätten i Stockholms län om att ett

i förväg bestämt vitesbelopp skall dömas ut. Sedan december 1996 har

nämnden också möjlighet att hos länsrätten ansöka om att en särskild avgift

skall påföras programföretagen om de brutit mot vissa bestämmelser som

gäller annonser, sponsring och otillbörligt gynnande av kommersiella intres-

sen.

Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma om SVT:s, SR:s, UR:s

och TV 4:s uppföljningsrapporter ger statsmakterna och allmänheten till-

räcklig information om hur programföretagen levt upp till de krav och syften

som regeringen angett i sändningstillstånden. Nämnden publicerar också

regelbundet rapporter och informationsmaterial.

Utskottets bedömning

Som framgår av regeringens redogörelse år 1999 för behandlingen av riksda-

gens skrivelser till regeringen (skr. 1998/99:75) pågår inom Kulturdeparte-

mentet en översyn av myndighetsstrukturen på medieområdet. Till detta

kommer, enligt vad kulturministern framhöll i riksdagen den 24 februari

2000 när det gäller det pornografiska utbudet i televisionen, att det inom

Regeringskansliet pågår en analys av lagstiftning, regelverk och tillämpning,

och regeringen kommer att återkomma så snart analysen är klar för att för-

hoppningsvis åstadkomma en ordning som upplevs som rimligare. Utskottet

anser att detta arbete bör avvaktas och avstyrker följaktligen motion K255

(kd).

Författningsteknisk samordning

Finansutskottet har den 7 mars 2000 beslutat överlämna till konstitutionsut-

skottet ett förslag i proposition 1999/2000:50 till lag om ändring i lagen om

koncessionsavgift på televisionens område för författningsteknisk samord-

ning med motsvarande lagrum i proposition 1999/2000:55. Den i proposition

1999/2000:50 föreslagna ändringen innebär att ordet riksbanken ersätts av

ordet Riksgäldskontoret och bör således som finansutskottet framhållit nu

antas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K27 yrkande 1 och

1999/2000:K28 yrkande 1,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande lokalradiolagen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K27 yrkande 2 och

1999/2000:K28 yrkandena 3-5,

res. 2 (m, fp)-Villk.

3. beträffande den s.k. stopplagen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K28 yrkande 2,

1999/2000:K276 yrkande 12 och 1999/2000:K327,

res. 3 (m, fp)

4. beträffande koncessionsavgifter

att riksdagen med bifall till propositionerna 1999/2000:50 och

1999/2000:55 i nu aktuella delar och med avslag på motionerna

1999/2000:K25 yrkande 2, 1999/2000:K27 yrkande 3 och

1999/2000:K28 yrkande 6 antar regeringens i bilaga 1 intagna förslag

till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi-

sionens område,

res. 4 (m, fp)-Villk.

res. 5 (kd)

5. beträffande förstärkt grundlagsskydd

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K28 yrkandena 8 och 9,

res. 6 (fp)

6. beträffande kommersiell riksradio

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K25 yrkande 3 och

1999/2000:K28 yrkande 7,

res. 7 (kd)

res. 8 (fp)

7. beträffande reklamtider

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K25 yrkande 1 och

1999/2000:K234,

res. 9 (kd)

8. beträffande digital radio

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K26 yrkande 1 och

1999/2000:K276 yrkande 14,

res. 10 (m)

res. 11 (c)

9. beträffande konvergensen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K26 yrkande 2 och

1999/2000:T717 yrkande 4,

res. 12 (m)

res. 13 (c)

10. beträffande propositionens lagförslag i övrigt

att riksdagen antar regeringens i bilaga 1 intagna förslag till lag om

ändring i förfogandelagen (1978:262), lag om ändring i lagen

(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetens områden, lag om änd-

ring i lotterilagen (1994:1000), lag om ändring i marknadsföringsla-

gen (1994:450) och lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),

11. beträffande riktlinjer för den svenska mediepolitiken

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K276 yrkandena 2-4

res. 14 (m)

12. beträffande digital TV

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K276 yrkandena 5 och

10, 1999/2000:K335, 1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del samt

1999/2000:T705 yrkande 14,

res. 15 (m)

res. 16 (fp)

res. 17 (v)

13. beträffande dekodrar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K276 yrkande 7 och

1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del,

res. 18 (m)

14. beträffande must carry-principen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K276 yrkande 13,

res. 19 (m, fp)

15. beträffande den s.k. TV-listan

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr509 yrkande 17,

16. beträffande sändningstillstånd för lokal TV

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K297 och

1999/2000:K355 yrkande 3,

res. 20 (c)

17. beträffande innehållet i sändningarna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ub221 yrkande 13,

18. beträffande Granskningsnämnden för radio och TV

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K255.

res. 21 (kd)

Stockholm den 28 mars 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran Magnusson (s), Pär Axel Sahl-

berg (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson

(kd), Mats Berglind (s), Tommy Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Björn

von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstens-

son (c), Helena Bargholtz (fp), Kenth Högström (s), Per-Samuel Nisser (m)

och Ola Karlsson (m).

Reservationer

1. Frågan om avslag på propositionen (mom. 1)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-

Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "I samband"

och på s. 8 slutar med "yrkande 1 (fp) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Yttrandefriheten och tryckfriheten är centrala värden i det fria samhället.

Syftet med införandet av lokalradiolagen 1993 var att förstärka yttrandefri-

heten genom ökad mångfald i etern. Utskottet vill understryka att när yttran-

defriheten tillåter lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända radiopr

gram grundar sig detta på ett behov av att på något sätt ordna användningen

av frekvenserna för radio och TV och inte för att ge utrymme åt godtycklig

frekvensfördelning från statens sida.

Utvecklingen inom lokalradion visar att över två miljoner lyssnare anser

att mångfalden och informationen har förbättrats genom de privata lokalra-

diostationerna. En bred publik lyssnar på någon av de fria radiostationerna

och de fyller uppenbarligen ett behov vid sidan av Sveriges Radio.

Enligt utskottets mening innebär regeringens förslag en politisk styrning

som på sikt inte gagnar yttrandefriheten och mångfalden. Som Lagrådet

funnit är systemet med auktioner oproblematiskt med hänsyn till yttrandefri-

hetsgrundlagen. Detta kan däremot inte sägas om det urvalssystem som

regeringen nu föreslår. Utskottet delar Lagrådets bedömning att förslaget är

diskutabelt mot bakgrund av att vad som avses med mångfald och ägande-

förhållanden inte analyserats tillräckligt i belysning av utvecklingen av Inter

net. Det är redan i dag naturligt att se Internet, television och radio som en

rad funktioner av digitala medier, och world wide webb är ett forum för

kultur och nyheter bredvid andra, traditionella, medier. Enligt utskottets

mening framstår det som direkt skadligt att, som regeringen föreslagit, infö-

ra regler om kortare tillståndsperioder med därtill hörande osäkerhet och en

omfattande reglering av ägande och programinnehåll.

Mot bakgrund av vad ovan anförts anser utskottet att proposition

1999/2000:55 med bifall till motionerna K27 yrkande 1 (m) och K28 yrkan-

de 1 (fp) bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande frågan om avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K27 yrkande 1 och

1999/2000:K28 yrkande 1 avslår proposition 1999/2000:55.

2. Lokalradiolagen (mom. 2) -villk.

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-

Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Regeringens

förslag" och slutar med "yrkandena 3-5 (fp) avstyrks" bort ha följande lydel-

se:

Enligt utskottets mening finns det anledning att ta tillvara de förbättringar i

regelverket som regeringens förslag innebär i vissa avseenden. Möjligheterna

för medieföretag att äga radiostationer bör således förstärkas. De nuvarande

begränsningarna genom 5 och 7 §§ lokalradiolagen att inneha mer än ett

tillstånd och för ägare av dagstidningsföretag att äga radiostationer bör såle-

des upphävas. Vidare bör en bestämmelse motsvarande regeringens förslag

till 5 kap. 4 § radio- och TV-lagen som gäller begränsningar för stat, lands-

ting och kommuner föras in i lokalradiolagen. Utskottet tillstyrker således

motion K27 yrkande 2 (m) samt motion K28 yrkandena 3-5 (fp).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lokalradiolagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K27 yrkande 2 och

1999/2000:K28 yrkandena 3-5 antar i bilaga 2 intaget lagförslag.

3. Den s.k. stopplagen (mom. 3)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-

Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Regeringens

förslag" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör den s.k. stopplagen upphävas snarast möjligt.

Yttrandefrihetsgrundlagen anger att sammanslutningar skall ha möjlighet att

få tillstånd att sända ljudradioprogram i en utsträckning som tillgängliga

radiofrekvenser medger. Som Lagrådet framhållit innebär grundlagsbestäm-

melsen inte bara att tillgängliga radiofrekvenser skall tas i anspråk utan ocks

att de skall tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandef

het och informationsfrihet. Det är därför angeläget att stopplagen upphävs

utan någon fördröjning. Utskottet tillstyrker således motionerna K28 yrkande

2 (fp) samt K276 yrkande 12 (m) och K327 (m).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande den s.k. stopplagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K28 yrkande 2,

1999/2000:K276 yrkande 12 och 1999/2000:K327 antar följande:

Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1292) om

tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio

Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i

fråga om tillstånd att sända lokalradio skall upphöra att gälla med utgången

av april månad 2000.

4. Koncessionsavgifter (mom. 4) -villk.

Vid avslag på reservation 1

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-

Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Regeringens

förslag" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening uppvisar regeringens förslag såvitt avser konces-

sionsavgifterna så allvarliga brister att det inte borde genomföras. Det är hel

enkel inte rimligt att det skall finnas så stora avgiftsskillnader som det här

skulle bli fråga om. Regeringens huvudskäl tycks vara att skapa en situation

som är ohållbar för de befintliga tillståndshavarna. Det kommer enligt ut-

skottets bedömning att bli mycket svårt att driva en station med avgiftsnivåer

som ligger upp till 3 miljoner kronor om året om stationen skall konkurrera

med en ny station som har en avgift på bara 40 000 kr per år. Allvarligast är

detta när det gäller stationer som har hög lokal närvaro med stor andel lokalt

material och redaktionell bearbetning. Dessa stationer har de högsta kostna-

derna och kommer därför att ha svårast att konkurrera med nya stationer med

den nya begränsade avgiften. Den föreslagna avgiftsnivån kommer sannolikt

att leda till minskande total andel lokalt material i den privata lokalradion.

Det är inte en praktiskt möjlig lösning att frånträda ett gammalt avtal och i

stället söka ett nytt tillstånd. Att behöva byta frekvens riskerar nämligen att

få svåra reklammässiga följder.

Det är enligt utskottets mening självfallet så att regeringens förslag innebär

en uppenbar risk för snedvriden konkurrens. Förslaget innebär att de förut-

sättningar som gällde vid utauktioneringarna av de befintliga tillstånden helt

ändrats. Enligt utskottets uppfattning saknar förslaget varje form av konkur-

rensneutralitet och måste uppfattas som orättvist. Särskilt gäller detta efter

2008 då villkoren för de befintliga och de nya tillståndshavarna blir förhål-

landevis enhetliga, bortsett från avgiftsstorleken. Utskottet anser mot denna

bakgrund att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som

utan att snedvrida konkurrensen ger radioföretagen ekonomiska möjligheter

att investera i den digitala tekniken, utveckla programutbudet och öka det

redaktionella innehållet i sändningarna. Detta bör med bifall till motionerna

K27 yrkande 3 (m) och K28 yrkande 6 (fp) och med anledning av motion

K25 yrkande 2 (kd) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande koncessionsavgifter

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K27 yrkande 3,

1999/2000:K28 yrkande 6 och proposition 1999/2000:50 i denna del

samt med anledning av proposition 1999/2000:55 i denna del och mo-

tion 1999/2000:K25 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

5. Koncessionsavgifter (mom. 4)

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Regeringens

förslag" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kommer regeringens förslag när det gäller avgif-

terna för de befintliga tillstånden att leda till en ohållbar konkurrenssituati

Det är inte rimligt att avgifterna för de befintliga tillstånden skall uppgå ti

genomsnitt 1,4 miljoner kronor när de nya tillståndshavarna bara skall behö-

va betala 40 000 kr.

Utskottet anser att konkurrensskäl talar för att de höga avgifterna för de

befintliga tillstånden avvecklas i syfte att på sikt nå ett konkurrensneutralt

avgiftssystem. Mot bakgrund av den åttaåriga förlängning som erbjuds i

fråga om de befintliga tillstånden kan det enligt utskottets mening vara rim-

ligt att koncessionsavgifterna trappas av under den förlängda tillståndstiden

så att de efter åtta år ligger på samma nivå som avgifterna enligt det nya

regelverket. Avtrappningen bör ske i jämn takt under den åttaåriga till-

ståndsperioden och endast omfatta koncessionsavgifter på mer än 40 000

kronor per år. Riksdagen bör med bifall till motion K25 yrkande 2 (c) och

med anledning av motionerna K27 yrkande 3 (m) och K28 yrkande 6 (fp)

besluta om en sådan avtrappning.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande koncessionsavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K25 yrkande 2 och

proposition 1999/2000:50 i denna del samt med anledning av proposi-

tion 1999/2000:55 i denna del och motionerna 1999/2000:K27 yrkan-

de 3 och 1999/2000:K28 yrkande 6 antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område med det tillägget att punkt 3 av ikraft- och övergångsbestäm-

melserna kompletteras med följande mening: Därvid skall dock de

fastställda avgifterna per år med början år 2001 sättas ned med en åt-

tondel av det belopp som överstiger 40 000 kr och efter åtta år uppgå

till samma belopp som då gäller enligt denna lag.

6. Förstärkt grundlagsskydd (mom. 5)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "8 och 9 (fp)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening visar regeringens förslag att grundlagsskyddet för

etermedia är otillräckligt. När de nuvarande bestämmelserna i yttrandefri-

hetsgrundlagen anger att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna

tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och in-

formationsfrihet har detta kunnat uppfattas som ett stöd för public service-

bolagen och detta har inneburit ett latent hot mot de fristående radio- och

TV-bolagen. Utskottet vill understryka att fördelningen av frekvenser är

mycket viktig för den demokratiska debatten, och vissa principer bör därför

vara fastställda i grundlag. Huvudregeln bör vara att tillgängliga frekvenser

skall bjudas ut på marknaden och försäljas i någon slags auktions- eller an-

budsförfarande. Utskottet anser att en ändring av yttrandefrihetsgrundlagen

med denna innebörd bör komma till stånd. Regeringen bör därför tillsätta en

parlamentarisk utredning med uppgift att ge ett starkare grundlagsskydd åt de

fria radio- och TV-stationerna. Detta bör med bifall till motion K28 yrkande-

na 8 och 9 (fp) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förstärkt grundlagsskydd

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K28 yrkandena 8 och 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Kommersiell riksradio (mom. 6)

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Syftet med"

och på s. 16 slutar med "yrkande 7 (fp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion K25 (kd) att möjligheten att införa

en fri nationell radio bör övervägas. Den tidigare lokalradiolagstiftningen

ledde till att nätverk bildades. Dessa nätverk är mycket omfattande, om än

inte rikstäckande. I många andra länder finns nationella radiostationer som är

kommersiellt finansierade. I Sverige finns inte denna möjlighet. Enligt ut-

skottets mening är det angeläget att förutsättningarna för en fri nationell

radio nu övervägs inom Regeringskansliet. Detta bör med bifall till motion

K25 yrkande 3 (kd) och med anledning av motion K28 yrkande 7 (fp) ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kommersiell riksradio

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K25 yrkande 3 och

med anledning av motion 1999/2000:K28 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Kommersiell riksradio (mom. 6)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Syftet med"

och på s. 16 slutar med "yrkande 7 (fp)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kommer utvecklingen mot digitalisering sannolikt

att gå fortare på radioområdet än på TV-området. Frågan om standard och

sändningssätt är okontroversiell när det gäller radion. Den digitala radion

kommer att ge utrymme för många nya kanaler, och digitaliseringen gör

också att de tidigare frekvensproblemen bortfaller när det gäller att skapa en

rikskanal som konkurrerar med Sveriges Radio. En reklamfinansierad rik-

skanal bör inrättas. Som enda villkor bör gälla att det skall finnas en själv-

ständig nyhetsredaktion. En sådan koncession bör enligt utskottets mening

snarast bjudas ut. Detta bör med bifall till motion K28 yrkande 7 (fp) och

med anledning av motion K25 yrkande 3 (kd) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kommersiell riksradio

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K28 yrkande 7 och

med anledning av motion 1999/2000:K25 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Reklamtider (mom. 7)

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "I Digital-TV-

kommitténs uppdrag" och slutar med "K234 (m) avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening kan ifrågasättas om reklamreglerna för den kom-

mersiella lokalradion tjänar något syfte. Det finns nämligen anledning att

anta att ytterligare reklamsändningar skulle kunna föra med sig att lyssnare

förloras. Utrymmet för reklamsändningar är i huvudsak självreglerande.

Utskottet föreslår mot denna bakgrund att reglerna om reklamtider lättas upp.

En generell regel om 15 % av sändningstiden kombinerad med möjligheten

att sända 12 minuters reklam per timme under sex timmar per dygn bör enligt

utskottets mening vara en rimlig ordning. Utskottet tillstyrker således motion

K25 yrkande 1 (kd) och avstyrker motion K234 (m).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande reklamtider

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K25 yrkande 1 och med

anledning av proposition 1999/2000:55 samt med avslag på motion

1999/2000:K234 antar utskottets i bilaga 3 intagna lagförslag,

10. Digital radio (mom. 8)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola

Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Frågan om"

och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att den digitala radion ges möj-

lighet att utvecklas. Utskottet anser att detta sker bäst om den politiska styr

ningen är den minsta möjliga. "Skönhetstävlingar" som urvalsmodell är i

likhet med krav på programinnehåll och oförändrat ägande oförenligt både

med den redaktionella frihet som bör ges medierna och med den kommersi-

ella frihet som medieföretag behöver. Programbolagen behöver oberoende

och stabilitet för att kunna genomföra de stora investeringar som krävs för att

etablera ny sändningsteknik och nå en ny marknad.

Utskottet anser att om den digitala radion skall kunna utvecklas krävs det i

stället ett tillståndsförfarande som lokalradiolagens auktionssystem och

långvariga sändningstillstånd. Detta bör med bifall till motion K276 yrkande

14 (m) och med anledning av motion K26 yrkande 1 (c) ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande digital radio

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K276 yrkande 14 och

med anledning av motion 1999/2000:K26 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Digital radio (mom. 8)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Frågan om"

och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om hur den framtida

lokalradion skall utformas snarast kommer upp till diskussion och behand-

ling. I bedömningarna kring den framtida lokala radion måste självfallet

hänsyn tas till vunna erfarenheter. Det kan då inte bortses från att lokalradio

reformen inte lett till de förväntade effekterna och att prisnivåerna varit för

höga. Andra än mycket kapitalstarka aktörer har knappast kunnat konkurrera

om tillstånden. Bland annat detta har lett till en mycket begränsad variation i

stationernas utbud och till en tilltagande koncentration.

Enligt utskottets mening bör målsättningen för en framtida lokalradiopoli-

tik vara att utbudet ökas väsentligt och att antalet aktörer blir fler. Utbudet

bör åstadkommas genom såväl rikstäckande nätverk som lokala, oberoende

stationer. En ökning av antalet tillgängliga frekvenser förutsätter en övergång

till digitala sändningar. Det är enligt utskottets mening angeläget att denna

utveckling främjas. Redan nu bör markeras att ytterligare analoga tillstånd

efter de nu aktuella tio tillstånden inte kommer att fördelas. I stället bör de

utarbetas en plan för att frigöra frekvenser för digitala sändningar. Vidare bö

det via avgifterna skapas incitament att övergå till digitala sändningar och

förberedas ett regelverk som innebär friare format och ägarformer för digi-

tala sändningar. Detta bör med bifall till motion K26 yrkande 1, och med

anledning av motion K276 yrkande 14, ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande digital radio

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K26 yrkande 1 och med

anledning av motion 1999/2000:K276 yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Konvergensen (mom. 9)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola

Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Konvergens-

frågorna" och slutar med "4 (m) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Den sammansmältning - konvergens - som sker mellan olika typer av tele-

och medietjänster gör enligt utskottets mening att det är ohållbart med olika

typer av lagstiftning på tele- och mediaområdena. Utskottet anser att en ny

lagstiftning är nödvändig för att dessa marknader skall kunna växa och ut-

vecklas i vårt land. Enligt utskottets mening bör regeringen därför omedel-

bart tillsätta en ny utredning med uppdrag att ta fram ett konkret förslag till

en ny, konvergerad, lagstiftning på tele- och medieområdet. En utgångs-

punkt för en sådan utredning bör vara grundläggande principer om yttrande-

frihet och personlig integritet. Detta bör med bifall till motion T717 yrkande

4 (m) och med anledning av motion K26 yrkande 2 (c) ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande konvergensen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:T717 yrkande 4 och

med anledning av motion 1999/2000:K26 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Konvergensen (mom. 9)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Konvergens-

frågorna" och slutar med "4 (m) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Konvergensen på tele- och medieområdet innebär att förutsättningarna för

reglering av radiosändningar kommer att ändras i grunden. Det är enligt

utskottets mening angeläget att regeringen redan nu på allvar låter utvärdera

konsekvenserna från regleringssynpunkt av teknisk konvergens och ökande

nätkapacitet. Efter konvergensutredningens arbete kvarstår ett behov av

förändringar i syfte att öka människors reella yttrandefrihet och i större ut-

sträckning jämställa yttranden i skilda medier. En sådan utredning bör ges i

uppdrag att göra en översyn av de lagar som på ett negativt sätt särreglerar

yttranden över Internet, i olika former, och föreslå förändringar av dessa i

enlighet med traditionella yttrandefrihetsprinciper. Vad utskottet anfört bör

med bifall till motion K26 yrkande 2 (c) och med anledning av motion T717

yrkande 4 (m) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande konvergensen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K26 yrkande 2 och med

anledning av motion 1999/2000:T717 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Riktlinjer för den svenska mediepolitiken (mom. 11)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola

Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet

vidhåller" slutar med "yrkandena 2-4" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det är en viktig uppgift att se till att det är

enskildes frihet och rätt som präglar den nya informationsteknikens tillämp-

ning i samhället. Inom ramen för dagens tekniska begränsningar för medier

skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina val

avgör vilka medier som skall ha förutsättningar att distribueras. Strävanden

att politiskt kontrollera tekniken begränsar möjligheterna till utveckling och

måste därför undvikas så långt det är möjligt. Formerna för olika programfö-

retags verksamhet bör inte regleras av staten. Lagstiftaren bör begränsa sin

uppgift till att upprätta ett stabilt ramverk som säkerställer det fria ordet,

skyddar individens integritet och får marknadsekonomin att fungera. Inom

detta ramverk kan sedan olika tekniska lösningar samt nya och gamla tjänster

rymmas.

I takt med att mediemarknaden globaliseras är det enligt utskottets mening

viktigt att svenska företag ges möjlighet att konkurrera på goda villkor. Re-

gionala medieföretag bör ges möjlighet att agera inom olika distributions-

former. Mångfald genom fri radio och TV och genom ny teknik skall så långt

möjligt bejakas och tillåtas stimulera utvecklingen av digital teknik i stället

för att begränsas genom teknikval och offentlig tillståndsgivning. Enligt

utskottets mening skall den svenska mediepolitiken syfta till mångfald, kul-

turell vitalitet och en öppenhet för nya mediers tillväxt i Sverige.

Som riktlinjer för den svenska mediepolitiken måste därvid beaktas att det

offentliga inte genom skattemedel eller andra med tvång uttaxerade medel

får motverka konkurrens och mångfald, att staten inte får utöva sin makt så

att den styr och dominerar medieutbudet, att staten skall verka för etable-

ringsfrihet så långt tekniken förmår och inom ramen för tillgängliga frekven-

ser behandla alla likvärdigt, att den nya tidens medier i likhet med den fria

pressen skall stå oberoende från stat och kommun, att tryckfrihetens princip-

er och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som får sändas, att

olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller avgif-

ter från publiken, att yttrandefriheten måste säkras i nya medier, likt Interne

samt att begränsningar av medieföretags ägande inte skall förekomma. Detta

bör med bifall till motion K276 yrkandena 2-4 (m) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande riktlinjer för den svenska mediepolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K276 yrkandena 2-4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Digital TV (mom. 12)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola

Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet

vidhåller" slutar med "K335 (v) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Sverige kan genom digitalisering av televisionen och genom satelliter och

befintliga kabelnät gå i täten för utvecklingen av bredbandskommunikatio-

nen. Regeringens försöksverksamhet med markbundna digitala TV-

sändningar går enligt utskottets bedömning stick i stäv med denna utveck-

ling. Syftet med marknätet är att gynna en teknik som möjliggör begräns-

ningar och kontroll. Redan urvalsprocessen för digitala TV-sändningar i

marknätet har visat att avsikten varit att behålla en stark styrning av TV.

Enligt utskottets mening blev urvalet en renodlad politisk skönhetstävling

och kanalerna tvingas anlita de statliga monopolföretagen Senda och Tera-

com. Ägarförhållanden, liksom innehållet i kanalerna, regleras på ett sätt som

för tankarna till förhandsgranskning eller censur. Regeringens avsikter i

fråga om ett markbundet stolpnät för TV-sändningar är enligt utskottets

mening feltänkta. De kommer att motverka mångfalden inom medieområdet

och även hindra en informationstekniskt bättre lösning.

Enligt utskottets mening bör staten inte vidare engagera sig i frågan om val

av teknik för digitala sändningar av radio och TV, vare sig direkt eller indi-

rekt. Staten bör avveckla sitt ägande av företag inom området. Efter nuva-

rande försöksperiods slut bör frekvenserna inom detta frekvensområde bju-

das ut till auktion parallellt med andra frekvenser. Enligt utskottets mening

bör staten i stället för att hindra utvecklingen och kontrollera medieutbudet

bereda utrymme och skapa gynnsamma villkor för en snabb och omfattande

digitalisering, liksom för en utbyggnad av den informationstekniska in-

frastrukturen på marknadens villkor. Detta bör med bifall till motionerna

K276 yrkandena 5 och 10 (m) och T717 yrkande 2 i denna del (m), med

anledning av motion T705 yrkande 14 (fp) och med avslag på motion K335

(v) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande digital TV

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K276 yrkandena 5

och 10 och 1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del, med anledning av

motion 1999/2000:T705 yrkande 14 och med avslag på motion

1999/2000:K335 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört.

16. Digital TV (mom. 12)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet

vidhåller" slutar med "K335 (v)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det inte en politisk fråga att TV digitaliseras

och kommer att sändas digitalt i olika former - marknät, kabel och satellit.

Konkurrensen är enligt utskottets mening sådan att konsumentintressen

kommer att vara styrande för utvecklingen. Utskottet vill understryka att det

inte får vara politiskt godtycke som styr vilka företag som får använda

marknätet för TV. I stället måste det vara den ekonomiska betalningsviljan

som styr fördelningen. Detta bör med bifall till motion T705 yrkande 14 (fp),

med anledning av motionerna K276 yrkandena 5 och 10 (m) och T717 yr-

kande 2 i denna del (m) samt med avslag på motion K335 (v) ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande digital TV

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:T705 yrkande 14, med

anledning av motionerna 1999/2000:K276 yrkandena 5 och 10 och

1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del samt med avslag på motion

1999/2000:K335 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-

skottet anfört.

17. Digital TV (mom. 12)

Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Motionerna

K276" slutar med "K335 (v) avstyrks" bort ha följande lydelse:

På ett område finns det dock anledning för riksdagen att göra ett tillkänna-

givande till regeringen. Utskottet vill peka på det nya problem som uppstått

med de digitala sändningarna. Det finns inte någon möjlighet för allmänheten

att driva igenom att ett bolag som fått sändningstillstånd genomför sändning-

ar. Radio- och TV-lagen ger inte utrymme för en rättslig prövning. Enligt

utskottets mening är det av demokratiska skäl angeläget att allmänheten får

rätt att begära rättslig prövning av tillstånden att sända via det marksända

nätet. Vidare bör justitiekanslern få möjlighet att ta upp en sådan fråga i

allmän domstol och det skall vara möjligt att besluta om varning, böter eller

återkallande av tillstånd. Enligt utskottets mening bör regeringen utan att

avvakta Digital-TV-kommitténs arbete i detta avseende snarast återkomma

till riksdagen med ett sådant förslag. Utskottet tillstyrker således motion

K335 (v) samt avstyrker motionerna K276 yrkandena 5 och 10 (m), T717

yrkande 2 i denna del (m) och T705 yrkande 14 (fp).

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande digital TV

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K335 samt med avslag

på motionerna 1999/2000:K276 yrkandena 5 och 10, 1999/2000:T717

yrkande 2 i denna del och 1999/2000:T705 yrkande 14 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Dekodrar (mom. 13)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Per-Samuel Nisser (m) och Ola

Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "När det" och

slutar med "regeringsärendenas handläggning" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att regeringens låsning vid marknätet tvingar in

konsumenterna i den distributionsform som har lägst kapacitet och sämst

utrymme för interaktivitet. Enligt utskottets mening finns det inte någon

anledning att bygga upp en statligt ägd verksamhet för dekoderuthyrning.

Det statligt ägda bolaget Boxer har för avsikt att genom subventionerade

priser snabbt få ut dekodrar på marknaden. Utskottet vill understryka att

statliga medel vare sig genom statsbudget eller genom statliga bolag skall

användas för att subventionera dekodrar. Detta bör med bifall till motionerna

K276 yrkande 7 och T717 yrkande 2 i denna del (båda m) ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande dekodrar

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K276 yrkande 7

och 1999/2000:T717 yrkande 2 i denna del som sin mening ger rege-

ringen till känna utskottet anfört.

19. Must carry-principen (mom. 14)

Per Unckel (m), Nils Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp), Per-

Samuel Nisser (m) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "yrkande 13 (m)" bort ha följande lydelse:

Den s.k. must carry-regeln innebär att kabel-TV-företagen är skyldiga att i

kabelnäten utan avgift distribuera ett antal program som sänds med tillstånd

av regeringen. Enligt utskottets mening finns det inte någon anledning att

låta must carry-skyldigheten omfatta kommersiella program. Den omfattning

skyldigheten nu har kan ifrågasättas från grundlagssynpunkt. Enligt 3 kap.

1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen kan must carry-skyldigheten

nämligen bara gälla i den utsträckning som behövs med hänsyn till allmän-

hetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Kravet på allmänhetens

tillgång till allsidig information måste rimligen anses tillgodosett genom att

de licensbetalda public service-kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must

carry-skyldigheten. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker

motion K276 yrkande 13 (m).

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande must carry-principen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K276 yrkande 13 antar

i bilaga 4 intagna förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen

(1996:844).

20. Sändningstillstånd för lokal TV (mom. 16)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Många medie-, kultur- och utbildningsföretag visar intresse av att få till-

stånd att starta och driva lokala TV-stationer. Detta möter dock hinder i

bestämmelsen i 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen som stadgar att Radio- och

TV-verket får meddela tillstånd att sända TV-program under en begränsad

tid om högst två veckor. Enligt utskottets mening saknas skäl att avvakta

utvecklingen av digital-TV-verksamheten. I stället bör 2 kap. 2 § radio- och

TV-lagen ses över så att sändningstillstånd kan ges för en viss tid (t.ex. två

dagar) per vecka under längre perioder, förslagsvis ett år, i mån av tillgäng-

ligt frekvensutrymme. Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma

till riksdagen med ett förslag i detta hänseende. Detta bör med bifall till

motion K355 yrkande 3 (c) och med anledning av motion K297 (c) ges rege-

ringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande sändningstillstånd för lokal TV

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K355 yrkande 3 och

med anledning av motion 1999/2000:K297 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört.

21. Granskningsnämnden för radio och TV (mom.18)

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Som fram-

går" och slutar med "motion K255 (kd)" bort ha följande lydelse:

Granskningsnämnden för radio och TV har kritiserats för att den rutinmäs-

sigt och utan närmare analys tycks avfärda en del anmälningar. Det är själv-

fallet allvarligt om nämnden skulle underlåta att beakta de krav på opartisk-

het, saklighet, allsidighet, granskning och relevans som finns i lag och avtal.

Utskottet vill understryka vikten av att allmänheten kan känna förtroende för

att statliga myndigheter seriöst fullgör de uppgifter som ålagts dem. Enligt

utskottets mening är tiden nu mogen att genomföra en allsidig utvärdering av

Granskningsnämndens verksamhet. Detta bör med bifall till motion K255

(kd) ges regeringen till känna

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande Granskningsnämnden för radio och TV

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K255 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionernas lagförslag1

1. Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-

frihetsgrundlagens områden

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens område

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

under det första kalenderåret. Av-

giften skall betalas så snart Radio-

och TV-verket meddelat beslut om

avgiften.

Radio- och TV-verket skall senast

den 31 december varje år fastställa

det belopp som skall betalas under

det följande kalenderåret. Avgiften

skall betalas före utgången av janu-

ari månad det kalenderår som av-

giften avser.

7 §1

Ränta skall betalas på koncessionsavgift från förfallodagen. Räntesatsen

bestäms enligt 6 § räntelagen (1975:635).

Om Radio- och TV-verket har

fattat beslut om den rörliga kon-

cessionsavgiften efter utgången av

mars månad, skall ränta ändå be-

talas från den 31 mars.

Om Radio- och TV-verket har

fattat beslut om den rörliga kon-

cessionsavgiften för television efter

utgången av mars månad, skall ränta

ändå betalas från den 31 mars.

Radio- och TV-verket beslutar om ränta.

8 a §

Återkallas ett tillstånd att sända

lokalradio gäller skyldigheten att

betala avgiften till och med nittio

dagar från den dag tillståndet enligt

5 kap. 18 § radio- och TV-lagen

skall anses ha upphört att gälla.

En tillståndshavares skyldighet

att betala avgift gäller inte för tid

efter det att någon annan övertagit

tillståndet.

8 b §

Den som får medgivande enligt

5 kap. 15 § radio- och TV-lagen

(1996:844) skall betala en avgift

som motsvarar vad denne skulle ha

betalat om tillståndet förlängts.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §5

Om det belopp som programfö-

retaget har betalat för en viss period

överstiger vad företaget skall betala

enligt 3 § eller enligt beslut av Ra-

dio- och TV-verket eller domstol,

skall det överskjutande beloppet

betalas tillbaka till företaget.

Om det belopp som programfö-

retaget har betalat för en viss period

överstiger vad företaget skall betala

enligt 3 eller 4 a § eller enligt beslut

av Radio- och TV-verket eller dom-

stol, skall det överskjutande beloppet

betalas tillbaka till företaget.

Ränta skall betalas på belopp som

återbetalas. Räntan beräknas efter en

räntesats motsvarande det av riks-

banken fastställda diskonto, som

gällde vid utgången av året närmast

före det år då återbetalningen äger

rum. Radio- och TV-verket beslutar

om ränta.

Ränta skall betalas på belopp som

återbetalas. Räntan beräknas efter en

räntesats motsvarande det av Riks-

gäldskontoret fastställda diskonto,

som gällde vid utgången av året

närmast före det år då återbetalning-

en äger rum. Radio- och TV-verket

beslutar om ränta.

12 §

Om det finns särskilda skäl får

regeringen meddela anstånd med

betalning av koncessionsavgift och

ränta. Om det finns synnerliga skäl

får regeringen medge befrielse helt

eller delvis från skyldigheten att

betala koncessionsavgift och ränta

för en viss period.

Om det finns särskilda skäl får

regeringen meddela anstånd med

betalning av koncessionsavgift och

ränta för television. Om det finns

synnerliga skäl får regeringen medge

befrielse helt eller delvis från skyl-

digheten att betala koncessionsavgift

och ränta för television för en viss

period.

12 a §

Om det finns särskilda skäl får

Radio- och TV-verket meddela an-

stånd med betalning av konces-

sionsavgift och ränta för tillstånd att

sända lokalradio. Om det finns

synnerliga skäl får Radio- och TV-

verket medge befrielse helt eller

delvis från skyldigheten att betala

koncessionsavgift och ränta för

tillstånd att sända lokalradio för en

viss period.

----------------

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

2. I fråga om tillstånd som meddelats före den 1 juli 2000 och som där-

efter förlängs gäller 15-17 och 32-37 §§ i den upphävda lokalradiolagen

(1993:120) i stället för bestämmelserna i denna lag.

3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beräkning av ränta som avser

tid före den 1 juli 2000.6

4. Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)

5. Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen

(1995:450)

6. Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Reservanternas

Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lokalradiolagen (1993:120)

dels att 7 § skall upphöra att gälla

dels att 6 § skall ha följande lydelse.

6 §

Staten, landsting, kommuner eller

programföretag med tillstånd enligt

2 kap. 2 § första stycket radio- och

TV-lagen (1996:844) kan inte, vare

sig direkt eller genom företag i vilket

ett sådant organ på grund av aktie-

eller andelsinnehav eller avtal en-

samt har ett bestämmande inflytan-

de, få tillstånd att sända lokalradio.

Staten, landsting eller kommuner

får inte inneha tillstånd att sända

lokalradio, vare sig direkt eller indi-

rekt genom

1. företag i vilket ett eller flera

sådana subjekt har en del som för

dem gemensamt motsvarar minst 20

procent av samtliga aktier eller

andelar eller genom avtal har ett

bestämmande inflytande, eller

2. ett företag som enligt 1 kap. 4 §

årsredovisningslagen (1995:1554)

är ett dotterföretag som avses i 1.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.

Reservanternas

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen skall ha följande

lydelse.

7 kap.

5 §

Annonser får sändas högst åtta

minuter under en timme mellan hela

klockslag. I TV-sändning får denna

tid dels under sändningstiden mellan

klockan 19.00 och 24.00 dels i rena

undantagsfall, utsträckas till högst

tio minuter. Om sändningstiden inte

omfattar en timme mellan hela

klockslag får annonser sändas under

högst tio procent av den tiden.

Annonser får i en TV-sändning

sändas under högst tio procent av

sändningstiden per dygn.

Annonser får sändas högst 12 mi-

nuter under en timme mellan hela

klockslag. I TV-sändning får denna

tid dels under sändningstiden mellan

klockan 19.00 och 24.00 dels i rena

undantagsfall, utsträckas till högst

tio minuter. Om sändningstiden inte

omfattar en timme mellan hela

klockslag får annonser sändas under

högst tio procent av den tiden.

Annonser får i en TV-sändning

sändas under högst tio procent av

sändningstiden per dygn. I ljudra-

diosändning får annonser sändas

under högst 15 procent av sänd-

ningstiden per dygn eller under

högst 12 minuter per timme under

sex timmar av varje dygn.

Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken er-

bjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad som

sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med programtjänst

avses ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteck-

ning. Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § skall programtjänstens beteckning

anges i början och i slutet av sändningen.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000

Reservanternas

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen skall ha följande

lydelse.

8 kap.

1 §

Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för

trådsändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån

sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i fastigheter

som är anslutna till anläggningen kan ta emot TV-sändningar som sker med

tillstånd av regeringen och som är avsedda att tas emot i området utan villkor

om särskild betalning. Skyldigheten gäller endast för sändningar för vilka

sändningstillståndet har förenats med krav på opartiskhet och saklighet samt

ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.

Sändningarna skall kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan

kostnad för själva mottagningen. Ett program som har sänts ut enbart med

digital teknik behöver sändas vidare endast om det sänds andra program i

anläggningen med digital teknik. Det behöver då sändas vidare endast digi-

talt.

Sändningsplikten gäller även sändningar som en tillståndshavare genom-

för för att uppfylla skyldigheten att sända till hela landet eller till delar a

landet, men där sättet att sända inte kräver regeringens tillstånd.

Sändningsplikt enligt första styck-

et omfattar högst tre samtidigt sända

TV-program som sänds av tillstånds-

havare vars verksamhet finansieras

genom anslag från TV-avgiften enligt

lagen (1989:41) om TV-avgift och

högst ett TV-program som sänds av

en annan tillståndshavare.

Sändningsplikt enligt första styck-

et omfattar högst två samtidigt sända

TV-program som sänds av tillstånds-

havare vars verksamhet finansieras

genom anslag från TV-avgiften enligt

lagen (1989:41) om TV-avgift.

Skyldighet enligt första stycket gäller inte för en anläggning där ett be-

gränsat antal TV-program förs fram till abonnenterna genom ett kopplat

telenät med hjälp av digital teknik.

Sändningsplikten omfattar inte sändningar som sker med stöd av tillstånd

till vidaresändning enligt 3 kap. 5 §.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.

1 I huvudsak i enlighet med prop. 1999/2000:55. Lagförslag nr 9 omfattar dock ä

innehållet i lagförslag 7 i proposition 1999/2000:50.

1 Senaste lydelse 1994:402.

5 Lydelse av andra stycket enligt prop. 1999/2000:50.

6 Lydelse enligt prop. 1999/2000:50.