Bet. 1999/2000:KU18

Konstitutionsutskottets betänkande

1999/2000:KU18

Helgdagar, ordnar och flaggor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

KU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner från allmänna motionsti-

den 1998 och 1999 om helgdagar, ordensväsendet samt om flaggor och

flaggning. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Fyra reservationer har

lämnats.

Motionerna

1998/99:K202 av Ulla Hoffmann och Kenneth Kvist (v) vari yrkas att riks-

dagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmänna

helgdagar som innebär att den 8 mars blir allmän helgdag.

1998/99:K215 av Bertil Persson (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att använda EU-flaggan i anslutning till riksdags-

byggnaderna i enlighet med vad som anförts i motionen,

1998/99:K218 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om stärkandet av den svenska nationalismen.

1998/99:K246 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regering-

en begär förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:K208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksda-

gen beslutar om sådant flaggarrangemang i plenisalen att den svenska flag-

gan placeras i anslutning till talarstolen i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1999/2000:K240 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra nationaldagen den 6 juni till en allmän helgdag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågan om vilken dag som skall ersätta den nya helgdagen

utreds ytterligare.

1999/2000:K241 av Inger Davidson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ordensreformen från 1974 skall upphävas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en översyn av hela det statliga belöningssystemet bör genom-

föras.

1999/2000:K243 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) vari yrkas att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en översyn av hela det officiella belöningssystemet och därmed

också ordnar och medaljer.

1999/2000:K270 av Ulla Hoffmann och Kenneth Kvist (v) vari yrkas att

riksdagen uppdrar åt riksdagens förvaltningsstyrelse att omförhandla över-

enskommelsen om ordningsföljden mellan slottet, riksdagen och Regerings-

kansliet när det gäller flagghissning.

1999/2000:K275 av Lars Tobisson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad användning av Europaflaggan och EU-symbolen i offentliga

sammanhang,

1999/2000:K278 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationaldagsfi-

rande.

1999/2000:K284 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett reformerat offentligt belö-

ningssystem.

1999/2000:K294 av Helena Bargholtz (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts om att

placera en EU-flagga i riksdagens plenisal.

Utskottet

Helgdagar

Motioner

I motion 1998/99:K202 av Ulla Hoffman (v) och Kenneth Kvist (v) begärs

förslag till sådan ändring i lagen om allmänna helgdagar som innebär att den

8 mars blir allmän helgdag.

Motionärerna framhåller att FN 1980 proklamerade den 8 mars som inter-

nationell kvinnodag. Det innebär att år 2000 har 8 mars i tjugo år haft offici-

ell status som den dag då kvinnor världen över samlas och gör manifestatio-

ner. Många kvinnor är dock förhindrade att delta i de demonstrationer, mani-

festationer, möten, föreläsningar, seminarier eller konferenser som anordnas

på den internationella kvinnodagen därför att den oftast infaller på en arbets-

dag. 15 andra länder har redan beslutat att göra 8 mars till helgdag, och mo-

tionärerna anser att Sverige bör vara ytterligare ett land bland dessa. Ett

beslut om att 8 mars skall vara helgdag skulle enligt motionärerna vara en

viktig markering av Sverige som ett land som strävar efter jämställdhet.

I motion 1998/99:K246 av Per Unckel m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar

(1989:253) i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen anförs sammanfattningsvis följande.

Vi lever i en alltmer internationaliserad värld. För Sveriges del har detta

främst tydliggjorts genom medlemskapet i Europeiska unionen. Internatio-

naliseringen syftar till ökat samarbete över nationsgränserna. För oss finns

dock ingen motsättning mellan att eftersträva samarbete och att värna vårt

nationella kulturarv. Ett nationaldagsfirande som är upplagt på lämpligt sätt

kan motverka rasism och främlingsfientlighet. Av kostnadsskäl bör en annan

arbetsfri dag upphöra när den 6 juni blir helgdag. Av skäl som redovisats av

Nationaldagsutredningen bör annandag pingst därför upphöra som arbetsfri

dag.

Enligt motion 1999/2000:K240 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra

nationaldagen den 6 juni till en allmän helgdag (yrkande 1). Det är enligt

motionen en självklarhet att alla skall kunna fira denna dag. Frågan om vil-

ken dag som skall ersätta den nya helgdagen bör utredas ytterligare. Detta

bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 2).

I motion 1999/2000:K278 av Magnus Jacobsson (kd) föreslås att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om natio-

naldagsfirande. Enligt motionären är det viktigt att vi använder de nationella

symboler som finns på ett sådant sätt att alla som bor i Sverige känner sig

delaktiga i den fortsatta uppbyggnaden av det svenska samhället. Det vore

därför bra om man använde exempelvis nationaldagen som en dag då man

pekar på både dels det gamla, dels det nya Sverige som håller på att växa

fram. Motionären anser det önskvärt att nationaldagen blir en allmän helgdag

där vi kan fira vår gemensamma nation, men också en dag då man exempel-

vis i olika kommuner kan hälsa nya kommuninvånare välkomna.

Gällande ordning

Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar avses med allmän helg-

dag söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen, samt nyårsdagen, tret-

tondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller

på en söndag, vidare långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,

annandag pingst, midsommardagen och alla helgons dag. Lagen trädde i

kraft den 1 januari 1990.

I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras att flera funktioner är

knutna till helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika författningar. Det

gäller framför allt föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur

tiden skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på en söndag eller annan

allmän helgdag. Som exempel nämns vidare att enligt 9 § semesterlagen

(1977:480) gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som semesterdagar.

Vidare framhålls i propositionen att vad som är allmän helgdag är av stor

rättslig och samhällsekonomisk betydelse.

Tidigare behandling

Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar väcktes motioner

med förslag om att nationaldagen skulle bli helgdag. Vid sin behandling av

propositionen jämte motioner hänvisade utskottet (bet. 1988/89:KU29) till ett

tidigare uttalande om att de gällande formerna för firandet av nationalda-

gen/svenska flaggans dag gav tillräckligt utrymme för att markera national-

dagens betydelse i det svenska samhället.

Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har därefter behandlats av

utskottet vid flera tillfällen. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet (bet.

1991/92:KU9), som var medvetet om att införande av ytterligare en helgdag

bl.a. hade ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt borde bli föremål

för utredning.

Regeringen tillsatte i september 1993 en utredning med syfte att utreda

förutsättningarna för att göra nationaldagen den 6 juni till helgdag. Enligt

direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att utredningen särskilt studerade

de ekonomiska konsekvenserna som inrättandet av en ny helgdag skulle få,

såväl för den offentliga sektorn som för näringslivet och övriga delar av

samhället. I utredarens uppdrag låg också att undersöka konsekvenserna,

ekonomiska och andra, av att inrätta nationaldagen som helgdag på bekost-

nad av någon nu existerande allmän helgdag.

Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58) att nationaldagen den

6 juni blir allmän helgdag samtidigt som annandag pingst upphör att vara

helgdag. Utredaren hade kommit fram till denna slutsats dels genom att

studera de ekonomiska konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels ge-

nom att beakta folkliga och kyrkliga traditioner. Sammanfattningsvis angav

utredaren att om man införde nationaldagen som en helgdag, utan att ändra

något annat, skulle det medföra ett årligt inkomstbortfall inom tillverk-

ningsindustrin på omkring 0,3 % i genomsnitt. Bruttonationalprodukten

skulle minska med mellan 0,2 och 0,3 %, dvs. mellan tre och fyra miljarder

kronor baserat på 1992 års produktion. Utredaren anförde att det inte kunde

anses rimligt att i dagens ekonomiska läge införa ytterligare en helgdag. Om

nationaldagen skall bli helgdag borde en befintlig helgdag tas bort eller flyt-

tas. Som möjliga alternativ i utredningen diskuterades att första maj, tretton-

dedag jul, Kristi himmelsfärdsdag eller annandag pingst upphörde att vara

helgdag. I valet mellan de aktuella helgdagarna fann utredaren, med beak-

tande av ekonomiska, teologiska och sociala aspekter, att annandag pingst

var den helgdag som framstod som minst olämplig att ta bort.

I budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 3 s. 14 angav regeringen att tanken

att göra nationaldagen till helgdag inte borde fullföljas.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1995/96:KU11 motioner

om nationaldagen som helgdag. Enligt utskottets mening gav de gällande

formerna för firande av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni

tillräckligt utrymme för att markera denna dags betydelse i det svenska sam-

hället. Motionerna avslogs. Detta ställningstagande vidhölls vid behandling-

en av motioner i ämnet under 1997/98 års riksmöte (1997/98:KU9 s. 5-6).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att de gällande formerna för firan-

de av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni ger tillräckligt

utrymme för att markera denna dags betydelse i det svenska samhället. Mo-

tionerna K246 (m), 1999/2000:K240 (kd) och K278 (kd) avstyrks.

Även förslaget i motion 1998/99:K202 (v) att göra den internationella

kvinnodagen till allmän helgdag avstyrks.

Ordensväsendet

Motioner

I motion 1999/2000:K241 av Inger Davidson (kd) hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att or-

densreformen från 1974 skall upphävas (yrkande 1). Vidare bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att en

översyn av hela det statliga belöningssystemet bör genomföras (yrkande 2).

Motionären erinrar om att sedan den 1 januari 1975 delas inte längre ut

några riddarordnar till svenska medborgare. Endast utländska medborgare

har möjlighet att komma i fråga. Detta bör enligt motionären ändras. Ett

framgångsrikt arbete som haft stor betydelse för många människors liv och

kanske för hela samhället förtjänar uppskattning. Att alla inte kan komma

ifråga borde inte vara en tillräcklig anledning att helt och hållet avstå från

belöna och uppmuntra välförtjänta svenska medborgare inom olika samhälls-

sektorer.

Ordensreformen från 1974 bör enligt motionärens mening upphävas. Det

innebär följande:

? Serafimerorden och Nordstjärneorden med Nordstjärnemedaljen utdelas till

svenska medborgare,

?

? Svärdsorden och Vasaorden öppnas (har vilat sedan 1975),

?

? Svärds- och Vasatecknet utdelas (har vilat sedan 1975).

?

I motion 1999/2000:K243 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om behovet av en översyn av hela det officiella belöningssystemet och

därmed också ordnar och medaljer.

Enligt motionen behöver det göras en översyn av det officiella belönings-

systemet. Utgångspunkten för en sådan översyn bör vara att belöningssys-

temet skall vara präglat av vår tids demokratiska samhällssyn. Det får därför

inte utesluta vissa samhällssektorer, personer eller personalkategorier eller

enbart ta hänsyn till tjänsteställning och ålder. Det bör i stället framför all

syfta till att komplettera befintliga system genom att göra det möjligt för det

allmänna att officiellt belöna och uppmuntra var och en som gjort en upp-

skattad insats.

Erfarenheterna under de snart tjugofem år som gått sedan belöningssys-

temet förändrades är enligt motionen att det finns ett stort behov av att belö-

na personer för medborgerliga insatser. Regeringens medalj Illis Quorum

används i ökad utsträckning som belöning för insatser på skilda samhällsom-

råden och delas ut på initiativ av enskilda statsråd utan att följa någon över-

gripande plan. Någon lämplig belöningsform för särskilda kategorier som

gjort berömvärda insatser vid internationella fredsbevarande eller humanitära

insatser finns inte heller enligt motionen.

Motionärerna anser att det finns ett behov av att belöna vilket syns inte

minst i utnyttjandet av H.M. Konungens medalj och den medalj som utdelas

av regeringen. Samtidigt har nya medaljer instiftats av bl.a. utrikesförvalt-

ningen och försvarsmakten.

Det svenska officiella belöningssystemet kan enligt motionen således upp-

fattas som otillräckligt och oöverskådligt, och det är också otidsenligt genom

att det inte likställer svenska och utländska medborgare.

I motion 1999/2000:K284 av Amanda Agestav (kd) och Magnus Jacobsson

(kd) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett reformerat

offentligt belöningssystem.

Motionärerna framhåller att ordnar i alla tider har varit ett sätt för en stat

att belöna sina medborgare för viktiga och betydelsefulla insatser. Från bör-

jan fungerade ordnar som en furstes sätt att visa uppskattning och var ofta

förknippade med särskilda förmåner. I modern tid har dock ordnar endast

inneburit att en enskild medborgare erhållit bevis för statens tacksamhet. Det

finns många medborgare i vårt land som gör förtjänstfulla insatser för riket.

Att ge dem ett offentligt erkännande är viktigt.

I Sverige togs möjligheten för rikets statschef att utdela ordnar bort i och

med den nya grundlagen 1974. Den socialdemokratiska majoriteten ansåg att

ordensväsendet var ett förlegat och odemokratiskt belöningssystem som

tillhörde det förgångna. Det märkliga i detta sammanhang var dock att ut-

ländska medborgare inte ansågs omfattas av de socialistiska jämlikhetssträ-

vandena. Ordnar delas nämligen fortfarande ut till medborgare i andra län-

der. Den andra underligheten är att de tidigare ordnarna ersattes av ett me-

daljsystem. Förtjänta svenska medborgare får i dag av konungen medaljer av

olika slag.

Enligt motionen kompletterar ordnarna och medaljerna varandra men har

olika uppgifter att fylla i ett integrerat offentligt belöningssystem. Behovet

för statsmakten att visa uppskattning finns således kvar, samtidigt som for-

merna för detta är minst sagt torftiga.

Motionärerna anser att vi nu bör ta steget helt ut och återigen förläna även

svenska medborgare de kungliga ordnarna. I dag finns i princip endast två

kungliga ordnar kvar. Det är den förnämsta av dem alla, Serafimerorden,

som i princip endast tilldelas medlemmar av kungliga familjer och promi-

nenta statschefer. Den andra är Nordstjärneorden, som delas ut i "parti och

minut" på svenska statsbesök och vid statsbesök i riket. De två andra ordnar-

na, den välkända Vasaorden och den mindre kända Svärdsorden, som i prin-

cip endast gavs till officerare, avskaffades helt 1975. Dessa ordnar bör enligt

motionen återupprättas.

Enligt motionen bör en översyn göras med anlitande av historisk expertis.

Därefter bör ett förslag framläggas till ett återinförande av ett offentligt be

ningssystem, som också bör avse svenska medborgare.

Gällande ordning

Det svenska ordensväsendet reformerades år 1975. Då upphörde möjligheten

att tilldela svenska medborgare ordensutmärkelse (se prop. 1973:91, KU27).

Av Kungl. Maj:ts ordenskungörelse (1974:768) framgår att utländsk stats-

chef eller därmed jämställd kan tilldelas utmärkelse inom Kungl. Serafi-

merorden och att utländsk medborgare eller statslös bosatt utom riket kan

tilldelas utmärkelse inom Kungl. Nordstjärneorden på grund av personliga

insatser för Sverige eller för svenskt intresse.

Det finns fyra svenska riddarordnar, nämligen Serafimer-, Svärds-,

Nordstjärne- och Vasaordnarna. Som sammanfattande beteckning brukar

användas Kungl. Maj:ts orden. Serafimerorden består av endast en klass och

var tidigare avsedd som belöning "för dem, vilka genom sina tjänster till

Konung och fädernesland gjort sig högst förtjänta och således blivit värdiga

att bekläda rikets högsta ämbeten". Serafimerorden kan ges till utländsk

statschef eller därmed jämställd. Tidigare gällde att de svenska Serafimerrid-

darnas antal inte fick överstiga 32. Inom denna orden finns alltsedan till-

komsten en Serafimermedalj, tidigare avsedd att förlänas "personer som gjort

sig synnerligen förtjänta genom verksam vård om fattiga".

Svärdsorden utdelas inte längre. Den var avsedd som en belöning "för

gagnande och långvarig verksamhet" inom krigsmakten. Inom Svärdsorden

finns fem grader, ett Svärdstecken för underofficer och en Svärdsmedalj för

"manskap".

Nordstjärneorden var tidigare avsedd som belöning "för medborgerliga

förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra,

lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar". Den kan

numera förlänas utländsk medborgare på grund av personliga insatser för

Sverige eller för svenskt intresse. Inom Nordstjärneorden finns fem grader.

Vasaorden slutligen var avsedd som belöning "för förtjänster om jordbruk,

bergshantering, konst, handel, industri, hantverk och undervisning, för nytti-

ga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag".

Inom Vasaorden fanns fem grader samt ett Vasatecken och en Vasamedalj. I

likhet med Svärdsorden utdelas inte längre Vasaorden.

Antalet innehavare av Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna, som är

svenska medborgare, var 1992 omkring 15 000. Nordstjärneorden delas

årligen ut till 200-300 utländska medborgare.

För närvarande gäller följande i fråga om medaljer: H.M. Konungen delar

ut fem medaljer. Serafimermedaljen delas ut till personer som genom huma-

nitär eller allmänt samhällsgagnande gärning gjort sig synnerligen förtjänta.

Denna medalj, som förekommer i en storlek, utdelas mycket sparsamt. H.M.

Konungens medalj utdelas som särskild utmärkelse för framstående insatser

inom Sverige eller inom hovet för lång och trogen tjänst. Denna medalj finns

i flera storlekar och med olika bandfärg. Litteris et Artibus, som finns i för-

gyllt silver i en storlek, förlänas för litterära och konstnärliga förtjänster

genomsnitt 4-6 personer om året. Prins Eugen-medaljen, som finns i en

storlek i förgyllt silver, tilldelas konstnärer och enligt bestämmelserna får

högst tre medaljer om året tillfalla svenskar och högst en medalj om året

medborgare i vart och ett av de nordiska länderna. Prins Carl-medaljen, i en

storlek i förgyllt silver, utdelas till högst en person om året för särskilt ga

nande nationell eller internationell humanitär verksamhet. - Medaljärendena

handhas av Riksmarskalkämbetet.

De statliga medaljer som kommer i fråga är bl.a. utmärkelsen För nit och

redlighet i rikets tjänst, som enligt huvudregeln tilldelas den som varit an-

ställd i staten minst 30 år. Utmärkelsen kan efter den anställdes önskan ges

som konstglas, medalj eller ur; alla med inskription. Medaljen Illis Quorum

meruere labores har kommit att förlänas som erkänsla för personliga insatser

för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål. Medaljen

förekommer i guld i fyra storlekar och förlänas endast ett fåtal personer varje

år. Medaljen För medborgerlig förtjänst var under en tid främst avsedd för

kommunala förtroendemän men har också delats ut som belöning för mer

allmänna samhällsinsatser. Denna medalj förekommer i guld i fyra storlekar

och i silver i en storlek. Även denna medalj har endast delats ut till ett fåta

personer om året. Vidare utdelas medaljen För berömliga gärningar till per-

soner som genom rådighet och stort personligt mod räddar livet på en männi-

ska i livsfara. Den finns i guld i två storlekar och i silver i en storlek. Sed

1944 har den delats ut vid 18 tillfällen. Slutligen skall nämnas medaljen För

omsorgsfull renvård som förlänas företrädare för renskötseln och har delats

ut två gånger under 1980-talet. Den förekommer i guld i en storlek och i

silver i en storlek.

Tidigare behandling

Riksdagen har sedan år 1986 återkommande avslagit motioner om ett refor-

merat ordens- och medaljväsende samt vissa andra frågor rörande det offent-

liga belöningssystemet. Vid utskottets behandling under riksmötet 1992/93

av motioner med bl.a. samma syfte som de nu aktuella, lämnade utskottet

(bet. 1992/93:KU7) en ingående redovisning för det nuvarande ordensväsen-

det och den reformering härav som skedde år 1975. I betänkandet redogjor-

des också för riksdagens tidigare ställningstaganden i frågan. Utskottet erin-

rade om att 1975 års reformering av det svenska belöningssystemet föregicks

av ett grundligt beredningsarbete och att konstitutionsutskottet (bet.

1973:KU27) framhöll att det belöningssystem som då tillämpades återspeg-

lade en gången tids samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av

samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls att

ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga

samhällsinsatser. Reformen stöddes också av de personalorganisationer som

företrädde det övervägande antalet statsanställda. Det argument som låg till

grund för reformen hade enligt utskottets mening fortfarande viss tyngd. Mot

denna bakgrund borde enligt utskottet en översyn av det offentliga belö-

ningssystemet avvaktas intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat

belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. Mot bakgrund av det anförda

avstyrkte utskottet motionerna.

Detta ställningstagande har sedan upprepats vid utskottets behandling av

denna fråga under 1990-talet (se 1993/94:KU4, 1994/95:KU16,

1997/98:KU9).

Utskottets bedömning

Utskottet vill framhålla att de argument som bar upp 1975 års reform alltjämt

har giltighet. Motionerna 1999/2000:K241 (kd), K243 (m) och K284 (kd)

avstyrks av utskottet.

Flaggor och flaggning

Motioner

I motion 1998/99:K215 av Bertil Persson (m) föreslås att riksdagen beslutar

att använda EU-flaggan i anslutning till riksdagsbyggnaderna i enlighet med

vad som anförts i motionen (yrkande 1).

Enligt motionären finns det all anledning att på olika sätt öka medveten-

heten om och stoltheten över vårt medlemskap i EU. Ett sätt är att riksdagen i

anslutning till riksdagsbyggnaderna även använder EU-flaggan.

I motion 1998/99:K218 av Lars Björkman (m) och Elizabeth Nyström (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-

tionen anförts om stärkandet av den svenska nationalismen.

Det fortsatta arbetet att stärka nationalismen kan och bör enligt motionä-

rerna inledas i Sveriges riksdag. En möjlig väg är att förse riksdagens talar-

stol med en inskription, SVERIGES RIKSDAG, och samtidigt placera en

svensk flagga så att den naturligt inramar talaren och samtidigt hamnar inom

TV-kamerornas fokus när sändningar från kammaren pågår.

I motion 1999/2000:K208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) hemställs att

riksdagen beslutar om sådant flaggarrangemang i plenisalen att den svenska

flaggan placeras i anslutning till talarstolen i enlighet med vad som anförts i

motionen.

Motionären framhåller att kammarens talarstol är ett ofta förekommande

inslag i medierna då debatter och viktiga samhällsfrågor från Sveriges riks-

dag skall refereras. Sveriges riksdag har numera en svensk flagga uppe i ett

hörn långt borta från talarstolen. Det vore enligt motionären en fördel om

man varje gång ett inslag från kammarens talarstol visades direkt kunde se

att det var från Sveriges riksdag. Motionären föreslår därför att det vid kam-

marens talarstol sätts upp en svensk flagga.

I motion 1999/2000:K270 av Ulla Hoffmann (v) och Kenneth Kvist (v)

hemställs att riksdagen uppdrar åt riksdagens förvaltningsstyrelse att omför-

handla överenskommelsen om ordningsföljden mellan slottet, riksdagen och

Regeringskansliet när det gäller flagghissning.

I ett statsskick där riksdagen sägs vara folkets främsta företrädare bör en-

ligt motionärernas mening riksdagen leda flaggningen. Motionärerna fram-

håller att enligt en gammal muntlig överenskommelse hissas emellertid vid

allmänna flaggdagar slottets flagga först, sedan riksdagens och därefter Re-

geringskansliets. Enligt motionärernas mening bör ordningsföljden vara:

riksdagens flagga, den av riksdagen utsedda regeringens flagga och - med

visad respekt för demokratins seger och institutioner - först därefter den i

statsförvaltningen feodala relikens - hovets - flagga.

I motion 1999/2000:K275 av Lars Tobisson (m) hemställs om ökad använd-

ning av Europaflaggan och EU-symbolen i offentliga sammanhang (yrkan-

de 1).

Motionären framhåller att Europaflaggan med tolv gula stjärnor på blå

botten blev symbol för Europarådet 1955. Sedan 1986 fyller den samma roll

för det samarbete som nu bedrivs inom EU. Flaggning och annat utnyttjande

av symbolen får enligt motionären ses som uttryck för den samhörighet som

växer sig allt starkare mellan medborgarna i europeiska länder.

Samhörighet kan enligt motionären naturligtvis inte beordras fram genom

politiska beslut eller lagstiftning. Ytterst måste den känslan växa fram hos

människorna själva, och det är de som väljer att ge uttryck för sin tillhörighe

till en större grupp - det kan ske genom t.ex. ett klubbmärke, en partinål elle

en flagga.

Motionären anser det därför naturligt om staten går före med gott exempel

och låter berörda myndigheter flagga på offentliga byggnader med både den

svenska flaggan och Europaflaggan. Likaledes finns det skäl att, när EU är

med och finansierar ett projekt, göra detta tydligt genom angivande av sym-

bolen.

I motion 1999/2000:K294 av Helena Bargholtz (fp) hemställs att riksdagen

som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts om

att placera en EU-flagga i riksdagens plenisal. Enligt motionären bör EU:s

flagga finnas i plenisalen för att markera den stora och viktiga betydelsen av

Sveriges medlemskap i unionen.

Gällande regler

Från riksdagens EU-upplysning har inhämtats följande.

Användning av Europaflaggan

Det finns inga särskilda EU-regler som styr användningen av Europaflaggan

utan flaggan kan användas inom ramen för de eventuella begränsningar som

nationell lagstiftning uppställer.

Det finns ingen svensk lagstiftning som reglerar användningen av Europa-

flaggan. Riksdagen och regeringen flaggar med Europaflaggan vid officiella

besök från någon av EU:s institutioner.

Användning av EU-symbolen i offentliga sammanhang

Enligt kommissionens beslut av den 31 maj 1994 om de informations- och

publicitetsåtgärder som skall genomföras av medlemsstaterna i fråga om stöd

från strukturfonderna och Fonden för fiskets utveckling (FFU) slås fast att

bidragsmottagare på olika sätt är skyldiga att informera om att finansiellt

stöd erhållits från gemenskapen.

I beslutet hänvisas till rådets förordning (EEG) nr 4253/88 i vilken det an-

ges (artikel 32.2) att det organ som ansvarar för genomförandet av en åtgärd

som finansieras med stöd från gemenskapen skall säkerställa att lämplig

publicitet ges åt åtgärden i syfte att uppmärksamma potentiella stödmottagare

och branschorganisationer på de tillfällen som erbjuds genom åtgärden och

göra allmänheten medveten om den roll som gemenskapen har i samband

med åtgärden.

Informationskravet omfattar åtgärder som får stöd från Europeiska regio-

nala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, utvecklingssektionen vid

Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket eller Fonden för

fiskets utveckling.

Det är de nationella, regionala och lokala myndigheter som ansvarar för

genomförandet av gemenskapens olika stödformer som ansvarar för publici-

teten. För investeringar i infrastruktur som når över ett visst gränsvärde kräv

att skyltar sätts upp på de aktuella platserna. För andra typer av investeringa

samt för delfinansierade utbildnings- och sysselsättningsåtgärder krävs

"åtgärder för att göra potentiella stödmottagare och allmänheten medvetna

om gemenskapsstödet". Det anges inte närmare hur dessa skall utformas,

men det sker i praktiken i regel med skyltning och genom att projektanordna-

re använder EU:s logotyp på affischer, broschyrer, videofilmer och liknande,

som har med projekten att göra. Då det i projektsamarbetet utvecklas en

konkret produkt (t.ex. ett skriftligt arbete) finns det i de flesta fall krav p

det på produkten tydligt anges att den har utvecklats med EU-stöd.

De behöriga myndigheterna skall också på andra sätt informera både me-

dierna och allmänheten om strukturåtgärder som medfinansieras av gemen-

skapen. Gemenskapens bidrag skall klart framgå av denna information, bl.a.

genom att EU-flaggan och/eller EU-logotypen används under seminarier och

konferenser samt att information om gemenskapens deltagande finns på

broschyrer och foldrar.

Utskottets bedömning

I en motion begärs ökad användning av Europaflaggan och EU-symbolen i

offentliga sammanhang. Berörda myndigheter bör enligt motionen flagga på

offentliga myndigheter med både den svenska flaggan och Europaflaggan.

EU-symbolen bör användas för att markera att EU deltar i finansieringen av

ett projekt.

Som framgår av den redovisning som lämnats ovan finns redan i dag EU-

regler som slår fast att bidragsmottagare på olika sätt är skyldiga att informe

ra om att finansiellt stöd erhållits från gemenskapen. Det organ som ansvarar

för genomförandet skall säkerställa att lämplig publicitet ges åt åtgärden.

Informationskravet omfattar åtgärder som får stöd från Europeiska regionala

utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, utvecklingssektionen vid Euro-

peiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket eller Fonden för fiskets

utveckling. Det anges inte närmare hur informationen skall utformas men det

sker i praktiken i regel med skyltning och genom att projektanordnare an-

vänder EU:s logotyp på affischer, broschyrer, videofilmer och liknande.

Motionens krav är således i denna del tillgodosett genom existerande EU-

regler.

Beträffande användningen av EU-flaggan finns inga särskilda EU-regler

och inte heller några nationella regler.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att någon plikt att flagga med

svenska flaggan för närvarande inte föreligger för statliga myndigheter och

institutioner utanför Försvarsmakten. Varje civil myndighet får själv utifrån

praktiska och andra överväganden avgöra i vilken utsträckning seden att

flagga på de allmänna flaggdagarna lämpligen kan upprätthållas (se prop.

1981/82:109 s. 12).

Enligt utskottet bör flaggningen på statliga byggnader även i fortsättningen

avgöras av de statliga myndigheterna och institutionerna själva. Motion

K275 yrkande 1 (m) avstyrks.

I några av motionerna föreslås att den svenska flaggan skall placeras mer

centralt i riksdagens plenisal, t.ex. i anslutning till talarstolen. Önskemål

finns också i ett par motioner om placering av en EU-flagga i plenisalen och

att EU-flaggan skall användas i anslutning till riksdagsbyggnaderna.

Utskottet anser att det får ankomma på talmannen att besluta om utsmyck-

ningen av plenisalen och om flaggningen i och i anslutning till Riksdagshu-

set. Med det anförda avstyrks motionerna 1998/99:K215 (m), K218 (m),

1999/2000:K208 (m) och K294 (fp).

I en annan motion behandlas ordningsföljden mellan slottet, riksdagen och

Regeringskansliet när det gäller flagghissning.

Enligt utskottet är denna fråga inte av det slaget att riksdagen bör fatta be-

slut i den. Motion 1999/2000:K270 (v) avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nationaldagen som helgdag

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K246, 1999/2000:K240

och 1999/2000:K278,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande internationella kvinnodagen som helgdag

att riksdagen avslår motion 1998/99:K202,

res. 2 (v)

3. beträffande ordensväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K241, 1999/2000:K243

och 1999/2000:K284,

res. 3 (m, kd)

4. beträffande användning av Europaflaggan och EU-

symbolen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K275 yrkande 1,

5. beträffande flaggning i och i anslutning till riksdagsbyggna-

derna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K215 yrkande 1,

1998/99:K218, 1999/2000:K208 och 1999/2000:K294,

res. 4 (fp)

6. beträffande ordningsföljden vid flagghissning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K270.

Stockholm den 4 april 2000

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran

Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s),

Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats

Berglind (s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Tommy Waidelich (s), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c),

Helena Bargholtz (fp), Kenth Högström (s) och

Magda Ayoub (kd).

Reservationer

1. Nationaldagen som helgdag (mom. 1)

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius

(m), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och Magda Ayoub (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet

vidhåller" och slutar med "K278 (kd) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör nationaldagen ges ett större symbolvärde än

vad den har i dag. Utskottet delar därför flera motionärers uppfattning att

nationaldagen bör göras till allmän helgdag. Samtidigt bör förslagsvis an-

nandag pingst upphöra att vara allmän helgdag. Med bifall till motionerna

1998/99:K246 (m), 1999/2000:K240 (kd) och 1999/2000:K278 (kd) bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande nationaldagen som helgdag

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K246, 1999/2000:

K240 och 1999/2000:K278 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Internationella kvinnodagen som helgdag (mom. 2)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Även försla-

get" och slutar med "helgdag avstyrks" bort ha följande lydelse:

År 1980 proklamerade FN den 8 mars som internationell kvinnodag. Det

innebär att år 2000 har den 8 mars i tjugo år haft officiell status som den dag

då kvinnor världen över samlas och gör manifestationer. Många kvinnor är

dock förhindrade att delta i de evenemang som anordnas på den internatio-

nella kvinnodagen därför att den oftast infaller på en arbetsdag. 15 andra

länder har redan beslutat att göra den 8 mars till helgdag. Utskottet anser att

Sverige bör vara ytterligare ett land bland dessa. Ett beslut om att den 8 mars

skall vara helgdag skulle enligt utskottet vara en viktig markering av Sverige

som ett land som strävar efter jämställdhet. Utskottet tillstyrker således mo-

tion 1998/99:K202 (v).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande internationella kvinnodagen som helgdag

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K202 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ordensväsendet (mom. 3)

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius

(m) och Magda Ayoub (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet vill"

och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Vid den reform av det svenska ordensväsendet som genomfördes 1975

upphörde möjligheten att tilldela svenska medborgare ordensutmärkelser.

Utskottet anser att erfarenheterna sedan 1975 talar för att det finns ett behov

av ett mer nyanserat offentligt belöningssystem än det nuvarande. Av bety-

delse i sammanhanget är de ökade internationella kontakterna. Ett officiellt

ordensväsende som omfattar egna medborgare finns i nästan alla övriga

länder i Europa. Enligt utskottets mening finns det sålunda anledning att göra

en översyn av det nuvarande belöningssystemet och utreda om detta fyller

statens behov av att på ett tillfredsställande sätt kunna hedra och belöna

personer som på olika sätt gjort särskilt förtjänstfulla insatser. Med bifall t

motionerna 1999/2000:K241 (kd), 1999/2000:K243 (m) och 1999/2000:

K284 (kd) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad ut-

skottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ordensväsendet

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K241, 1999/2000:

K243 och 1999/2000:K284 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Flaggning i och i anslutning till riksdagsbyggnaderna

(mom. 5)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet

anser" och slutar med "och K294 (fp)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör EU:s flagga finnas i plenisalen för att markera den sto-

ra och viktiga betydelsen av Sveriges medlemskap i unionen. Utskottet till-

styrker motion 1999/2000:K294 (fp) och avstyrker motionerna

1998/99:K215 (m), K218 (m) och 1999/2000:K208 (m).

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande flaggning i och i anslutning till riksdagsbyggnaderna

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:K294

och med avslag på motionerna 1998/99:K215

yrkande 1, 1998/99:K218 och 1999/2000:K208 som

sin mening ger talmanskonferensen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Användning av Europaflaggan och EU-symbolen (mom. 4)

Per Unckel (m), Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:

Flaggning och annat utnyttjande av symbolen får ses som uttryck för den

samhörighet som växer sig allt starkare mellan medborgarna i europeiska

länder. Vi anser det därför naturligt om staten går före med gott exempel och

låter berörda myndigheter flagga på offentliga byggnader med både den

svenska flaggan och Europaflaggan.