Bet. 1999/2000:KU2

Konstitutionsutskottets betänkande

1999/2000:KU02

Frågor om styrelseskick och demokrati

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

KU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 29 motioner som väckts under

den allmänna motionstiden vid 1998/99 års riksmöte

och en motion som väckts med anledning av en

proposition. Inalles innehåller motionerna 44

yrkanden.

I motionerna behandlas bl.a. frågor om

statsskicket, rösträttsfrågor, valdagens förläggning

under året, skilda valdagar för kommunala val och

riksdagsval, vidare spärrar mot småpartier, antalet

ledamöter i riksdagen, folkomröstningar, regler om

prövning av regeringsfrågan samt Lagrådets hörande i

grundlagsfrågor.

En utskottsmajoritet bestående av representanterna

för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,

Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och

Miljöpartiet föreslår två tillkännagivanden. Det

gäller dels frågan om att flytta valdagen från

hösten till våren, dels frågan om en övergång till

skilda valdagar beträffande val till riksdagen

respektive till kommun- och landstingsfullmäktige. I

båda fallen föreslås att riksdagen hemställer hos

regeringen att frågorna blir föremål för utredning.

Mot besluten reserverar sig representanterna för

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.

Till betänkandet fogas 15 reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motionerna

1998/99:K203 av Owe Hellberg (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att alla som fyller 18 år det år som allmänna val

hålls skall ges rösträtt.

1998/99:K208 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en utredning

avseende spärrar till riksdagsval och antalet

riksdagsledamöter.

1998/99:K213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i regeringsformen att statsministern

efter val har att avgå med uppdrag till talmannen

att lägga fram förslag till ny statsminister för

riksdagen.

1998/99:K217 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regelsystem som ger

öppenhet och transparens vad gäller finansieringen

av de politiska partiernas verksamhet,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om

förbud mot utländska bidrag till svenska politiska

partier i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om

ett regelsystem som skapar balans mellan

fackföreningsrörelsen och enskilda medlemmar vad

gäller bidragsgivning till de politiska partierna i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avdragsrätt för

enskilda personers bidrag till politiska partier och

politisk opinionsbildning,

5. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i

motionen hos regeringen begär förslag till ett

fastare regelverk när det gäller folkomröstningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statsfinansierade

opinionskampanjer i känsliga frågor.

1998/99:K219 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en nationell

informationsinsats om kommunismens illdåd.

1998/99:K226 av Gunnel Wallin och Sofia Jonsson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

vårval.

1998/99:K227 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i vallagen att skilda valdagar införs,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i vallagen att val till riksdagen

hålls på våren.

1998/99:K229 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att ändra

Lagrådets arbete så att viktiga reformer inte

riskerar att försenas.

1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en egen e-postadress

till alla politiskt förtroendevalda,

1998/99:K237 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen som innebär att invandrade

kvinnor och män ges rösträtt i riksdagsval efter

samma grund som i kommunala val.

1998/99:K238 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen beslutar att 4 § successionsordningen

upphävs.

1998/99:K241 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av frågor som rör vårval, riksdagens prövning av

regeringsfrågan samt skilda valdagar i enlighet med

vad som anförts i motionen,

1998/99:K259 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådana ändringar i grundlagarna som möjliggör

övergång till ett republikanskt statsskick.

1998/99:K261 av Peter Pedersen (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om framtagandet av en

demokratikatalog som belyser olika partiers

ställningstaganden m.m. vid införandet av olika

rättigheter under 1900-talet.

1998/99:K269 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning om val

till riksdagen till våren,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning om

skilda valdagar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning av 4-

procentsspärren till riksdagen,

1998/99:K275 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, v,

kd, c, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv

till Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-

talet (SB 1997:01),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillvaratagande av

internationella erfarenheter rörande etik i

politiken.

1998/99:K283 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör

att allmänna val till riksdagen under aktuellt valår

förläggs till första halvåret.

1998/99:K292 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i gällande lagstiftning att rösträttsåldern

sänks till 16 år i val till kommunfullmäktige,

landsting och riksdag.

1998/99:K312 av Jan-Evert Rådhström och Anders

Sjölund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

skilda valdagar.

1998/99:K320 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en riksomfattande

informationskampanj om kommunismens historia och

folkmord skall genomföras under mandatperioden.

1998/99:K326 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen prövar frågan om tidpunkten för

valdagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:K327 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

informationsinsats om Sveriges grundlagar i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skilda valdagar för

valen till kommunfullmäktige respektive valen till

riksdagen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Lagrådet

även skall kunna granska förslag till ändring av

grundlagarna.

1998/99:K347 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning av den

svenska förvaltningsmodellen.

1998/99:K349 av Sofia Jonsson och Gunnel Wallin (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

försöksverksamhet med sänkt rösträttsålder till 16

år i kommunvalet 2002.

1998/99:K352 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

regeringsformen att varje av regeringen föreslagen

grundlagsändring föregås av bindande folkomröstning,

6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

regeringsformen att ärende om folkomröstning som

väckts av 300 000 nationellt röstberättigade skall

bli bindande,

7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

regeringsformen att nationell folkomröstning endast

får innehålla alternativen "ja" eller "nej" samt

"blankröst",

8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

regeringsformen att det för alla former av

nationella folkomröstningar skall vara till fyllest

att uppnå enkel majoritet bland de röstande.

1998/99:A719 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

Demokratiutredningen förutsättningslöst skall utreda

hur stor inverkan opinionsundersökningar har på

väljarna.

1998/99:So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sänkt rösträttsålder

till 16 år.

1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

61. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att sänka

rösträttsåldern till 16 år,

62. att riksdagen, i den händelse föregående

yrkande faller, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att koppla

rösträttsåldern till kalenderår.

Motion väckt med anledning av proposition

1998/99:122 Kommunala bostadsföretag

1998/99:Bo23 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning av

alternativa sätt att skapa rådrum i kommunalt

beslutsfattande (avsnitt 3.6).

Utskottet

Statsskicket, bekännelsekravet för statschefen

Motionen

I kommittémotion 1998/99:K238 yrkar Mats Einarsson

m.fl. (v) att riksdagen upphäver 4 §

successionsordningen. Motionärerna hänvisar till att

riksdagen nu fattat beslut som innebär ett steg på

vägen mot det nödvändiga skiljandet av Svenska

kyrkan från staten och därmed också upprättandet av

statsmaktens neutralitet i religiösa frågor. En av

de otidsenliga rester som kvarstår utgörs av 4 §

successionsordningen, där det stadgas att Konungen

alltid skall vara "av den rena evangeliska läran".

Även prinsar och prinsessor av det kungliga huset

skall uppfödas i samma lära. Enligt motionärerna

står kravet på att statschefen skall omfatta en viss

bestämd religiös tro i strid med såväl

regeringsformens 2 kap. 1 § angående religionsfrihet

som den annars numera allmänt omfattade åsikten att

staten skall förhålla sig neutral i religiösa

spörsmål.

I kommittémotion 1998/99:K259 föreslår Mats

Einarsson m.fl. (v) att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådana ändringar i grundlagarna

som möjliggör övergång till ett republikanskt

statsskick. Enligt motionärerna skall det främsta

ämbetet och förtroendeuppdraget i en demokrati,

statschefens, tillsättas på ett sätt som står i

överensstämmelse med den demokratiska

grunduppfattning som i alla andra offentliga

sammanhang anses självklar. Monarkins själva

existens fungerar också enligt motionärerna som en

ideologisk konservering av icke-demokratiska

föreställningar om "överhetens" utvaldhet och

"naturliga" maktbefogenheter. Statschefens

representativa funktion understryker enligt

motionärerna ytterligare det orimliga i att

statschefen föds till sitt ämbete. Statschefen bör

utses bland personer som kan förväntas ha erfarenhet

av att representera nationen och som åtnjuter ett

brett politiskt förtroende. Den som av riksdagen

utses till talman bör även vara statschef.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om statsskicket och om statschefen

finns i 5 kap. regeringsformen. Bestämmelser om

statschefens uppgifter finns också i andra kapitel i

regeringsformen och i riksdagsordningen.

Successionsordningen reglerar den ordning i vilken

den nuvarande kungens efterkommande har tillträde

till tronen. Kungen eller drottning som enligt

successionsordningen innehar Sveriges tron är rikets

statschef.

Statschefens uppgifter inskränktes vid införandet

av den nuvarande regeringsformen till att avse vissa

funktioner. Sålunda deltar statschefen i två

ceremonier: han eller hon skall förklara riksmötet

öppnat samt delta i konselj i samband med

regeringsskifte. I övrigt bestäms statschefens

representativa uppgifter till stor del genom

sedvana. Av särskilt intresse anses rollen vara som

rikets främste företrädare i förhållande till andra

länder. Vidare fullgör statschefen inrikes

representationsuppgifter av mer eller mindre

officiell karaktär på skilda områden i

samhällslivet. För att kunna fullgöra sina

representativa uppgifter måste statschefen vara väl

orienterad om rikets in- och utrikespolitiska

angelägenheter. Därför skall sammanträde av

informationskaraktär - konselj - äga rum mellan

statschefen och regeringen när så behövs. Som

ordförande i konseljen skall statschefen vara

formellt sammankallande. Vidare skall han eller hon

vara ordförande i Utrikesnämnden.

Som statschef får endast den tjänstgöra som är

svensk medborgare och har fyllt 18 år. Därutöver

ställs krav på viss trosbekännelse.

Om kungen av sjukdom, utrikes resa eller någon

annan orsak är hindrad att fullgöra sina uppgifter

inträder enligt gällande tronföljd en medlem av

kungahuset att som tillfällig riksföreståndare

fullgöra statschefens uppgifter. Finns det ingen

behörig medlem av kungahuset, kan statschefens

funktioner utövas av en av riksdagen utsedd person.

Om ingen annan behörig kan tjänstgöra som statschef,

tjänstgör efter regeringens förordnande talmannen

som tillfällig riksföreståndare.

Om kungen dör eller avgår och tronföljaren ännu

inte fyllt 18 år, utser riksdagen en

riksföreståndare som får fullgöra statschefens

uppgifter tills vidare. Vid uppnådd

behörighetsålder kommer den nya kungen eller

drottningen automatiskt att överta uppgiften som

statschef.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av propositionen Staten

och trossamfunden - grundlagsfrågor (prop.

1997/98:49) våren 1998 avstyrkte

konstitutionsutskottet en rad motioner om upphävande

av bl.a. 4 § successionsordningen (bet.

1997/98:KU20). Utskottet konstaterade liksom

regeringen att det förelåg delade meningar om hur

frågan om statschefens tro borde betraktas och att

bl.a. Riksmarskalksämbetet föreslagit att den

rättsliga regleringen av frågan om bekännelsekravet

för statschefen skall bibehållas. Frågan var i sig

inte beroende av de då aktuella grundlagsförslagen

och borde enligt utskottets mening lösas först när

den var mera brett förankrad i samhället. Riksdagen

beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Riksdagen har tidigare vid ett stort antal

tillfällen behandlat motionsyrkanden om övergång

till republik. Senast gjordes detta hösten 1995, då

utskottet i sitt av riksdagens godkända betänkande

1995/96:KU6 liksom tidigare hänvisade till att

sådana motionsyrkanden avstyrkts under erinran om

den ståndpunkt angående statsskicket som intogs vid

1974 års författningsreform. I proposition 1973:90

anförde föredragande statsrådet i denna del bl.a.

att Grundlagberedningens förslag om att i den nya

regeringsformen inte frångå den dittills gällande

statsformen hade vunnit mycket stark anslutning vid

remissbehandlingen. Kungadömets bevarande var enligt

propositionen en given utgångspunkt vid utformningen

av den nya författningen om denna skulle få önskvärt

stöd i riksdagen och folkopinionen.

Konstitutionsutskottet instämde i sitt betänkande

(bet. KU 1973:26 s. 29) i de uttalanden som gjorts i

propositionen och avstyrkte motioner där bl.a.

övergång till republik föreslagits.

Utskottets bedömning

Utskottet hänvisar vad gäller frågan om slopande av

trosbekännelsekravet i successionsordningen till

sitt tidigare uttalande och anser att det inte finns

någon anledning att föreslå att riksdagen vidtar

någon åtgärd för närvarande. Motion K238 (v)

avstyrks.

Med hänvisning till tidigare uttalanden angående

statsskicket avstyrks även motion K259 (v).

Rösträttsfrågor

Motionerna

I motion 1998/99:K203 föreslår Owe Hellberg (v) att

alla som fyller 18 år det år som allmänna val hålls

skall ges rösträtt. Alla som fyller 18 år under

valåret men efter valdagen ställs utanför rätten att

rösta och får vänta ytterligare fyra år på att få

utnyttja sin rösträtt, vilket enligt motionären

måste kännas otillfredsställande och upplevas som

ett utanförskap. Detta bör ändras så att man har

rösträtt från det år man fyller 18 år oavsett om man

fyller år efter valdagen.

I motion 1998/99:K292 föreslår Per Lager m.fl. (mp)

att rösträttsåldern sänks till 16 år i val till

kommunfullmäktige, landsting och riksdag. Enligt

motionärerna bör 18-årsgränsen stå kvar beträffande

valbarheten. För att demokratin skall kunna

utvecklas och förbättras måste enligt motionärerna

politiken göras mer tillgänglig och intressant. Det

politiska intresset bland ungdomar kan stimuleras

genom en sänkt rösträttsålder. I motionen framhålls

att genomsnittsåldern för förstagångsväljare till

följd av de fyraåriga mandatperioderna har höjts

till 20 år och att många inte kommer att få

möjlighet att rösta förrän efter fyllda 21 år.

Liknande synpunkter framför Birger Schlaug m.fl.

(mp) i partimotion 1998/99:Kr274 yrkande 61. I

yrkande 62 i samma motion föreslås, för den händelse

föregående yrkande inte skulle samla en majoritet i

riksdagen, att rösträtten skall vara kopplad till

kalenderår så att den skall vara röstberättigad som

fyller 18 år senast den 31 december valåret. Också i

motion 1998/99:So373 föreslår Yvonne Ruwaida m.fl.

(mp) att rösträttsåldern bör sänkas till 16 år

(yrkande 4).

I motion 1998/99:K349 föreslår Sofia Jonsson och

Gunnel Wallin, båda (c), med hänvisning till vad

Åldersgränsutredningen och Den ungdomspolitiska

kommittén föreslagit, att en försöksverksamhet med

sänkt rösträttsålder skall genomföras i

kommunalvalet år 2002.

Kenneth Kvist m.fl. (v) föreslår i partimotion

1998/99:K237 att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring i lagen som innebär att

invandrade kvinnor och män ges rösträtt i

riksdagsval efter samma grund som i kommunala val.

Enligt motionärerna finns det två sätt att betrakta

rösträtten. Enligt det traditionella synsättet är

rösträtten knuten till medborgarskapet. Enligt ett

annat synsätt är rösträtten mer knuten till boende

och den sociala och politiska miljö i vilken man

lever. Problemet med dubbel rösträtt torde vara

försumbart, enligt motionärerna. Däremot bidrar

frånvaron av rösträtt i riksdagsval till utanförskap

och försvårar integrationen i samhället.

Gällande bestämmelser

Rösträtten i Sverige regleras i 3 kap. 2 §

regeringsformen, 1 kap. 2-5 §§ vallagen (1997:157)

och 4 kap. 2-4 §§ kommunallagen (1991:900). Rätt att

rösta i val till riksdagen har svenska medborgare

som fyller 18 år senast på valdagen och som är

bosatta i landet eller någon gång har varit

folkbokförda här. I landstings- och kommunalval har

dessutom medborgare i någon av Europeiska unionens

medlemsstater (unionsmedborgare) samt medborgare i

Island och Norge rösträtt i de kommuner där de är

folkbokförda. Andra utlänningar har rösträtt vid val

till landstings- och kommunfullmäktige om de varit

folkbokförda i landet tre år i följd före valdagen.

För val till Europaparlamentet gäller att de som har

rösträtt till riksdagen också kan delta i

Europavalen. Därtill har unionsmedborgare rösträtt

om de är folkbokförda i Sverige och ej röstar i

någon annan medlemsstat inom Europeiska unionen.

Medborgarskapskommittén har i mars 1999 i sitt

slutbetänkande SOU 1999:34 Svenskt medborgarskap

föreslagit att Sverige accepterar dubbelt

medborgarskap fullt ut fr.o.m. att den nya

medborgarskapslagen träder i kraft, något som

beräknas ske den 1 juli 2001. Enligt kommittén

framstår det som klart att de nackdelar som följer

av dubbelt medborgarskap, bl.a. dubbel rösträtt och

valbarhet till politiska förtroendeuppdrag i flera

länder, är relativt begränsade. Vid en sammantagen

bedömning finner kommittén att de enskildas intresse

av att få inneha dubbelt medborgarskap väger tyngre

än de nackdelar som är förknippade med ett sådant

innehav. Betänkandet har remissbehandlats. Enligt

uppgift från Kulturdepartementet förbereds en

proposition på grundval av betänkandet till våren

2000.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade frågor om rösträtten i sitt

betänkande om ny vallag våren 1997 (bet.

1996/97:KU16). Beträffande rösträtt för invandrare i

riksdagsval vidhöll utskottet sin tidigare

uppfattning att sambandet mellan medborgarskap och

rösträtt i riksdagsval inte bör brytas.

Även beträffande förslag om sänkt rösträttsålder

höll utskottet fast vid tidigare ställningstaganden

med innebörd att det inte fanns skäl att sänka

rösträttsåldern under den gräns som gäller för såväl

rösträtt som myndighetsålder. Dessa

ställningstaganden upprepades vid utskottets senaste

behandling av rösträttsfrågor våren 1998 (bet.

1997/98:KU26).

Utskottets bedömning

Utskottet finner ingen anledning att ändra sin

tidigare uttalade uppfattning att sambandet mellan

medborgarskap och rösträtt inte bör brytas, varför

motion K237 (v) avstyrks.

Inte heller finner utskottet anledning att frångå

sin tidigare uttalade uppfattning att sambandet

mellan rösträtts- och myndighetsålder inte bör

brytas. Mot denna bakgrund avstyrks dels motionerna

K292 (mp), Kr274 yrkande 61 (mp), So373 yrkande 4

(mp) och K349 (c), i vilka yrkas sänkt

rösträttsålder. Motionerna K203 (v) och Kr274

yrkande 62 (mp), i vilka yrkas att alla som fyller

18 år under ett valår skall ges rösträtt avstyrks

likaså.

Valdagens förläggning under året samt skilda

valdagar för kommunala val och riksdagsval

Motionerna

I motion 1998/99:K226 föreslår Gunnel Wallin och

Sofia Jonsson, båda (c), att val bör hållas på

våren. Samma förslag framförs i kommittémotion

1998/99:K227 yrkande 2 av Per Lager m.fl. (mp), i

partimotion 1998/99:

K241 yrkande 1 delvis av Lennart Daléus m.fl. (c), i

kommittémotion 1998/99:K269 yrkande 1 av Ingvar

Svensson m.fl. (kd), i motion 1998/99:

K283 av Elver Jonsson (fp) och i kommittémotion

1998/99:K326 yrkande 2 av Kenneth Kvist m.fl. (v).

Som skäl till förslagen anförs främst att

valrörelsen delvis sammanfaller med budgetprocessen

som en följd av övergången till kalenderårsbudget.

Dessa problem blir ännu mer uttalade, om valet

resulterar i ett regeringsskifte. I flera motioner

beklagar motionärerna att omläggningen av budgetåret

inte följdes av en flyttning av valdagen från höst

till vår. En sådan förändring skulle enligt c-motion

K241 kunna kombineras med en tidigareläggning av

riksmötets start på hösten.

I kommittémotion 1998/99:K227 yrkande 1 hemställer

Per Lager m.fl. (mp) att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i vallagen att

skilda valdagar införs. Enligt motionärerna innebär

riksdagsvalets dominans över landstings- och

kommunalval stora negativa effekter för den

kommunala demokratin på det sättet att lokala frågor

ofta inte blir avgörande för lokala val. De lokala

frågorna måste enligt motionärerna ges ökad tyngd.

Ett steg i den riktningen är att skilja

kommunalvalen från riksdagsvalen.

I partimotion 1998/99:K241 yrkande 1 delvis

föreslår Lennart Daléus m.fl. (c) att riksdagen hos

regeringen begär en utredning av bl.a. frågan om

skilda valdagar. Skälen för skilda valdagar har

förstärkts under senare år, anser motionärerna. Det

gäller förändringar av den regionala och kommunala

självstyrelsen där skilda valdagar skulle ge bättre

förutsättningar. Den fyraåriga mandatperioden har

medfört att det är jämförelsevis långt mellan

valtillfällena. Möjligheten till personval ger i sig

väljarna nya möjligheter till påverkan men ställer

också nya krav på såväl kandidater som väljare.

I kommittémotion 1998/99:K269 yrkande 2 föreslår

Ingvar Svensson m.fl. (kd) att riksdagen hos

regeringen begär en utredning av skilda valdagar.

Bland nackdelarna med den gemensamma valdagen nämns

i motionen att landstings- och kommunpolitiken

riskerar att komma i skymundan. Vidare har lokala

småpartier dykt upp, vilket bidragit till att den

lokala debatten snedvridits. Enligt motionen är det

viktigt att medborgarna får möjlighet till ett

tydligare engagemang i de kommunala frågorna.

I motion 1998/99:K312 föreslår Jan-Evert Rådhström

och Anders Sjölund, båda (m), en övergång till

skilda valdagar. Enligt motionärerna är det svårt

för den enskilde medborgaren att urskilja de

politiska ansvarsnivåerna när valrörelsen i alltför

stor utsträckning enbart handlar om rikspolitik.

Kommunal- och landstingspolitiken tenderar att komma

i andra hand. Med separata valdagar kommer fokus i

väsentlig grad att läggas på rätt nivå.

Även Helena Bargholtz och Barbro Westerholm, båda

(fp), föreslår i motion 1998/99:K328 yrkande 1

skilda valdagar för kommunal- respektive

riksdagsval.

Bakgrund

Ordinarie val till riksdagen förrättas enligt 3 kap.

3 § regeringsformen vart fjärde år. I 1 kap. 1 §

riksdagsordningen föreskrivs att sådana val hålls i

september. Närmare bestämmelser om tidpunkten finns

i 1 kap. 10 § vallagen. Ordinarie val till riksdagen

och ordinarie val till landstings- och

kommunfullmäktige skall hållas samma dag. Valdag

skall vara den tredje söndagen i september.

Vid sin senaste behandling av frågor om gemensam

valdag m.m. (bet. 1997/98:KU26) erinrade utskottet

om att de överläggningar mellan riksdagspartierna

som ägde rum hösten 1993 inte ledde till någon

överenskommelse om att ändra tidpunkt för de

allmänna valen vare sig när det gällde gemensam

valdag för riksdags- och kommunalval eller en

flyttning av de allmänna valen till våren. Enligt

utskottets mening bidrar den gemensamma valdagen

till att öka valdeltagandet. Utskottet ställde sig

dessutom tveksamt till att skilda valdagar skulle

innebära att de lokala frågorna skulle komma mer i

fokus. Erfarenheter av olika valdagar från de

nordiska grannländerna visade i likhet med de

erfarenheter som kunde vinnas innan Sverige gick

över till gemensam valdag att rikspolitiken får ett

stort genomslag även i lokalvalen. Utskottet

framhöll också att den gemensamma valdagen kunde

komma att bli en av de aspekter som skulle komma att

studeras vid utvärderingen av 1998 års val.

Denna utvärdering sker i det parlamentariskt

sammansatta råd som tillsattes i juni 1997 med

uppgift att utvärdera reformen av valsystemet. Rådet

har enligt sina direktiv (dir. 1997:87) i uppdrag

att utvärdera de tekniska, ekonomiska,

organisatoriska och praktiska effekterna av det nya

systemet med personval. Särskild uppmärksamhet skall

ägnas åt konsekvenserna av sy-stemet ur ett

demokratiskt perspektiv. Den övergripande frågan och

den som har störst betydelse för valsystemets

funktionsduglighet i demokratin leder enligt

direktiven om personvalssystemet till ökade

kontakter mellan väljare och valda. I de fall rådet

finner det nödvändigt att föreslå förändringar i

lagstiftningen skall rådet söka sådana lösningar som

samlar en bred politisk majoritet. Arbetet med

utvärderingen skall enligt direktiven vara avslutat

senast den 1 juli 1999. Regeringen har senare

beslutat att förlänga tiden till den 1 november

1999. I tilläggsdirektiv givna i november 1998 har

rådet också fått i uppdrag att utvärdera om och i så

fall på vilket sätt reformen av valsystemet

påverkade valdeltagandet i 1998 års val.

Även den i december 1998 tillsatta

Riksdagskommittén bör nämnas i detta sammanhang,

eftersom en av dess huvuduppgifter är att se över

och utvärdera budgetprocessen m.m. Bakom

tillsättandet av kommittén låg bl.a. ett initiativ

av konstitutionsutskottet (1997/98:KU27). Kommitténs

uppdrag är i denna del att göra en allmän

utvärdering av den nya budgetprocessen. I uppdraget

bör enligt direktiven även ingå de särskilda frågor

med anknytning till budgetprocessen som

konstitutionsutskottet och riksdagen ansett bör

övervägas och andra näraliggande frågor som kan

komma att väckas under utredningsarbetets gång. I

arbetet ingår att analysera konsekvenserna för

riksdagen och budgetberedningen av de komplikationer

ett val kan medföra.

Regeringen har nyligen beslutat om direktiv till en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att

utreda vissa frågor som rör regeringsformen (dir.

1999:71). Kommittén skall se över lydelsen av

regeringsformens bestämmelse om egendomsskyddet

(2:18 RF) samt vissa andra bestämmelser (10:2, 10:5

RF) som berör Sveriges samarbete med EU.

I samma direktiv anför regeringen att den avser att

senare genom tilläggsdirektiv ge kommittén i uppdrag

att närmare överväga vissa valfrågor som har

anknytning till det konstitutionella systemet och

den parlamentariska ordningen. I denna del hänvisar

regeringen till det arbete som pågår inom dels Rådet

för utvärdering av 1998 års val (Ju 1997:13, dir.

1997:87, dir. 1997:73, dir. 1999:61), dels

Demokratiutredningen (SB 1997:01, dir. 1997:101,

dir. 1998:100), vilkas uppdrag beskrivits i det

föregående. Rådet skall i huvudsak redovisa sitt

arbete senast den 1 november 1999 och

Demokratiutredningen skall redovisa sitt arbete

senast den 31 december 1999. Vidare anförs att

Riksskatteverket (RSV) fått i uppdrag att bl.a. göra

en jämförande studie av valdeltagandet i valen till

Europaparlamentet åren 1995 och 1999. RSV har också

lämnat förslag till dels vissa ändringar i vallagen,

dels områden som enligt RSV bör utredas, bl.a.

partibegreppet i RF.

I direktiven anför regeringen i denna del vidare

att diskussioner om eventuella lagändringar med

anledning av de nämnda utredningarnas respektive

RSV:s arbete inte kan inledas förrän under våren år

2000 och att det kan finnas anledning att tillsätta

en särskild utredning för att i ett sammanhang se

över de valtekniska frågorna. Mot denna bakgrund är

det enligt regeringen nu för tidigt att ta upp

sådana valfrågor som har anknytning till det

konstitutionella systemet och den parlamentariska

ordningen. Regeringen har emellertid för avsikt att

senare genom tilläggsdirektiv komplettera och

precisera kommitténs uppdrag i dessa avseenden.

Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att ta

initiativ till ett för riksdagspartierna gemensamt

beredningsarbete vad gäller tilläggsdirektiven.

Biträdande justitieminister Britta Lejon har för

detta ändamål den 15 september inbjudit samtliga

riksdagspartier till att medverka i en arbetsgrupp.

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31

december 2000.

Utskottets bedömning

I flera motioner (c, mp, kd, fp och v) föreslås att

valdagen flyttas från höst till vår. Av motionerna

framgår att effekten av övergången till

kalenderårsbudget och införandet av en ny

budgetprocess i riksdagen har blivit att valrörelsen

vart fjärde år delvis sammanfaller med det

avslutande budgetarbetet i regeringen. Det framhålls

också i motionerna att ett eventuellt

regeringsskifte ytterligare komplicerar

budgetprocessen. Mot denna bakgrund föreslås i

motionerna att frågan om valdagens förläggning i

tiden blir föremål för utredning eller överväganden

från regeringens sida.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna

om behovet av att utreda frågan om att flytta

valdagen till en annan tidpunkt än tredje söndagen i

september. Resultatet av den pågående utvärderingen

av budgetprocessen inom Riksdagskommittén kan därvid

också bli ett värdefullt inslag i en sådan allmän

genomgång som förespråkas i motionerna. Enligt

utskottets mening bör riksdagen med bifall till

motionerna 1998/99:K241 yrkande 1 delvis (c),

1998/99:K269 yrkande 1 (kd) och 1998/99:K326 yrkande

2 (v) samt med anledning av motionerna 1998/99:K226

(c), 1998/99:K227 yrkande 2 (mp) och 1998/99:K283

(fp) som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört.

I flera motioner (mp, c, kd, m och fp) aktualiseras

frågan om en övergång till skilda valdagar för val

till riksdagen respektive landstings- och

kommunfullmäktige. Argument för en ordning med

skilda valdagar är enligt motionerna främst att

rikspolitikens dominans i valrörelserna leder till

att landstings- och kommunpolitiken kommer i

skymundan. Skilda valdagar skulle ge bättre

förutsättningar för den kommunala demokratin.

Utskottet, som instämmer i vad som anförs i de här

aktuella motionerna, anser att frågan om skilda

valdagar bör utredas. Detta bör riksdagen med bifall

till motionerna 1998/99:K241 yrkande 1 delvis (c)

och 1998/99:K269 yrkande 2 (kd) och med anledning av

motionerna 1998/99:K227 yrkande 1 (mp), 1998/99:K312

(m) och 1998/99:K328 yrkande 1 (fp) som sin mening

ge regeringen till känna.

Spärrar mot småpartier i riksdagsvalet och antalet

mandat i riksdagen

Motionerna

I motion 1998/99:K208 föreslår Sten Andersson (m)

att regeringen tillsätter en utredning angående

spärrar till riksdagsval och antalet

riksdagsledamöter. Enligt motionären är kravet att

ett parti skall ha uppnått minst 4 % av rösterna i

hela riket för att få delta i fördelningen av mandat

i ett riksdagsval för lågt och bör höjas till 8 %.

En högre spärr skulle enligt motionären medföra att

majoritetsförhållandet i riksdagen skulle bli

klarare och ge bättre möjligheter till en för landet

gynnsam politik. Det bör enligt motionären

undersökas om den praktiska möjligheten att på

valsedeln markera val av näst bästa parti. Dessutom

bör antalet ledamöter i riksdagen minskas till 175,

en nivå som enligt motionären bättre motsvarar

befolkningens storlek.

I kommittémotion 1998/99:K269 yrkande 3 hemställer

Ingvar Svensson m.fl. (kd) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning av 4-procentsspärren i val

till riksdagen. I motionen anförs bl.a. att

principen att varje röst skall ha lika värde i

Sverige har beskurits genom mandatfördelningsspärrar

i valet till riksdagen. De uttalade syftena med

denna ordning - att skapa stabila

regeringsmajoriteter och att undvika partisplittring

- har i huvudsak inte infriats. Dessutom har spärren

icke acceptabla tröskeleffekter. Enligt motionärerna

är det viktigt att nya politiska rörelser inte

diskrimineras av valsystemet. Systemet med en 4-

procentsspärr bör ersättas med en intrappningsskala.

Även andra lösningar bör kunna övervägas.

Bakgrund

För val till riksdagen är landet indelat i

valkretsar med 310 fasta mandat och 39

utjämningsmandat. Det riksproportionella valsystem

som tillämpats sedan valet 1970 innebär bl.a. att

sedan de fasta valkretsmandaten fördelats korrigeras

avvikelser från ett proportionellt rättvisande

resultat med hjälp av utjämningsmandat. Principen om

riksproportionalitet genombryts dock av den s.k.

småpartispärren, som innebär att endast partier som

fått minst 4 % av rösterna i hela riket deltar i

fördelningen av mandaten. Därutöver kan ett parti få

mandat i en valkrets där partiet fått minst 12 % av

rösterna. Vid mandatfördelningen används den s.k.

jämkade uddatalsmetoden, innebärande att ett partis

röstetal divideras med 1,4 innan partiet tilldelas

sitt första mandat.

Motivet till bestämmelsen om den aktuella spärren

är en önskan om att motverka uppkomsten av

småpartier och partisplittring, vilket utvecklades

närmare i propositionen (prop. 1968:27) med förslag

till partiell författningsreform. Av förarbetena

(SOU 1967:26) till bestämmelsen om en småpartispärr

framgår bl.a. att det enligt Grundlagberedningens

mening var nödvändigt att liksom i det tidigare

valsystemet ha vissa spärrar som utestängde mycket

små partier från representation i riksdagen. Det

skulle kunna äventyra det parlamentariska

styrelseskicket om man vid valen till

enkammarriksdagen tillämpade ett valsystem som

gjorde det lätt för småpartier att erövra mandat.

Utländska erfarenheter visade enligt beredningen att

förekomsten i folkrepresentationen av många

småpartier i vissa lägen kunde försvåra lösningen av

regeringsfrågan och minska möjligheterna att få en

handlingskraftig parlamentsmajoritet.

Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6) föreslog ingen

ändring av spärreglerna. Erfarenheterna från andra

länder visade enligt kommittén att det för

demokratins funktionsduglighet var väsentligt att

valsätten inte ledde till långtgående

partisplittring i parlamentet.

Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande

1989/90:KU12 bl.a. att utskottet vid ett stort antal

tillfällen avslagit yrkanden om slopande av 4-

procentsspärren och att det delade

Folkstyrelsekommitténs uppfattning i frågan.

Utskottet vidhöll vid detta tillfälle, liksom senare

(bet. 1995/96:KU6), sin tidigare bedömning.

Antalet ledamöter i riksdagen skall enligt 3 kap. 1

§ RF vara 349.

Författningsutredningen (SOU 1963:17) föreslog att

antalet ledamöter i den nya enkammarriksdagen skulle

uppgå till 290. Grundlagberedningen (SOU 1967:26)

ansåg för sin del att enkammarriksdagen borde bestå

av 350 ledamöter. Konstitutionsutskottet (bet. KU

1968:20) godtog, trots att meningarna var delade

inom utskottet, den kompromiss som

Grundlagberedningens majoritet framfört.

Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6) ansåg att antalet

ledamöter i riksdagen inte gärna kunde minskas om

man ville behålla en rimlig representation även för

de rena glesbygdsområdena.

Konstitutionsutskottet har behandlat motioner med

förslag om att minska antalet ledamöter i riksdagen

flera gånger tidigare, senast i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1997/98:KU26. Utskottet vidhöll

i detta sammanhang sin tidigare redovisade

inställning, innebärande att en minskning av antalet

ledamöter skulle, om den var mer än helt marginell,

medföra svårigheter att behålla såväl en rimlig

partirepresentation som en representation över huvud

taget från olika delar av landet. Ett minskat antal

ledamöter skulle enligt utskottet göra det ännu

svårare för framför allt ledamöterna från de mindre

partierna att tillfredsställa önskemål om deltagande

i sammankomster och andra aktiviteter i

valkretsarna. Den då aktuella motionen avstyrktes.

Utskottets bedömning

I fråga om nivån på småpartispärren vidhåller

utskottet sin tidigare uttalade uppfattning att den

gällande nivån, 4 % av rösterna i hela riket, inte

bör ändras. Något skäl att nu utreda frågan, som

föreslås i motion K269 yrkande 3 (kd) och K208

delvis (m) finns därför inte. Motionerna avstyrks.

Med hänvisning till tidigare uttalanden finner

utskottet inte heller någon anledning för riksdagen

att ta något initiativ i fråga om en kraftig

minskning av antalet ledamöter i riksdagen som

förespråkas i motion K208 delvis (m). Motionen

avstyrks även i denna del.

Folkomröstningar

Motionen

I motion 1998/99:K352 föreslår Per Lager m.fl. (mp)

vissa ändringar i reglerna om

folkomröstningsinstitutet, bl.a. att förslag till

ändring i regeringsformen skall föregås av bindande

folkomröstning (yrkande 5). Med detta menas att för

genomförande av en grundlagsändring skall utöver två

riksdagars beslut med mellanliggande riksdagsval

krävas en (beslutande) folkomröstning, där en

majoritet av de röstande kan godkänna eller förkasta

förslaget. Denna folkomröstning skall enligt

förslaget äga rum i samband med riksdagsvalet.

I motionen föreslås också att folkinitiativ

avseende nationella folkomröstningar införs med

innebörd att om ett sådant initiativ väcks av minst

300 000 röstberättigade skall en folkomröstning

genomföras, s.k. bindande folkomröstning. Alla

frågor av nationell karaktär utom grundlagsändringar

skall enligt förslaget kunna tas upp på detta sätt

(yrkande 6). Vidare föreslås i motionen att i en

nationell omröstning får endast alternativen ja, nej

och blankröst förekomma (yrkande 7). I motionen

föreslås också att det för alla former av nationella

folkomröstningar skall vara tillfyllest att uppnå

enkel majoritet bland de röstande (yrkande 8).

Bakgrund

Rådgivande folkomröstning har i Sverige kunnat

anordnas sedan 1922. Institutet regleras i 8 kap. 4

§ RF. Bestämmelsen innebär att föreskrifter om

rådgivande folkomröstning i hela riket och om

förfarande vid folkomröstning i grundlagsfråga

meddelas genom lag. En rådgivande folkomröstning är

rättsligt sett inte bindande för statsmakterna.

Rådgivande folkomröstningar har hittills anordnats

vid fem tillfällen, senast 1994 angående Sveriges

anslutning till Europeiska unionen.

Sedan 1979 finns en ännu inte använd möjlighet att

anordna beslutande folkomröstning i grundlagsärende.

Bestämmelser härom finns i RF 8:15 tredje stycket.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall

anordnas om yrkande därom framställs av minst en

tiondel av riksdagens ledamöter och minst en

tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till

yrkandet. Folkomröstning skall enligt RF 8:15 fjärde

stycket hållas samtidigt med val till riksdagen. Vid

omröstningen får de som har rösträtt vid valet

förklara huruvida de godtar det vilande

grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat

om de flesta av dem som deltar i omröstningen röstar

mot förslaget och de till antalet är fler än hälften

av dem som har avgivit godkända röster vid

riksdagsvalet. I annat fall avgör riksdagen ärendet.

På initiativ av konstitutionsutskottet (bet.

1993/94:KU44) gav riksdagen våren 1994 regeringen

till känna att det fanns anledning att sammanställa

och utvärdera erfarenheter av folkomröstningar i

Sverige och andra länder. Enligt utskottet fanns det

brister i nuvarande folkomröstningsinstitut. En

brist var att möjligheten att göra omröstningar

formellt beslutande var begränsad. En annan brist

utgjorde det förhållandet att tvister kan uppstå om

hur resultatet av en folkomröstning skall tolkas, om

det förekommer mer än två alternativ.

Med anledning av tillkännagivandet tillsatte

regeringen en utredning, Folkomröstningsutredningen,

som i sitt betänkande SOU 1997:56 bedömde att det

för närvarande inte fanns anledning att överväga

någon principiell förändring av möjligheten till

beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor som är

reglerad i RF 8:15. Utredningen ansåg emellertid att

det borde bli möjligt att anordna beslutande

folkomröstningar utöver vad som för närvarande är

möjligt. Enligt ett av förslagen, A, skulle

medborgarna kunna acceptera eller förkasta ett av

riksdagen antaget beslut i ett lagstiftningsärende.

Enligt detta förslag fattar riksdagen först ett

beslut som om riksdagen så önskar underställs

medborgarna för ett slutgiltigt beslut. Enligt ett

annat förslag, B, skulle inte riksdagen först fatta

beslut utan avgörandet i den aktuella

lagstiftningsfrågan skulle läggas direkt i

medborgarnas händer. För att ett lagförslag skall

antas krävs enligt förslaget att en majoritet av de

röstande stöder något av de alternativ som föreläggs

dem. Denna majoritet skall sammantaget utgöra minst

40 % av de röstberättigade. Utredningen föreslog vad

gäller rådgivande folkomröstningar att en

kvorumregel skulle införas med anledning av att även

rådgivande folkomröstningar i praktiken uppfattas

som bindande.

Folkomröstningsutredningens betänkande har

remissbehandlats. Enligt uppgift från

Justitiedepartementet fördelar sig

opinionsyttringarna på sådana instanser som är

odelat positiva, sådana som är i grunden positiva

men som önskar att förslagen bereds ytterligare och

sådana som är allmänt kritiska till förslaget. Bland

kritiska synpunkter som framförts kan nämnas att ett

införande av ett beslutande folkomröstningsinstitut

vid sidan om det existerande rådgivande anses kunna

medföra en ökad otydlighet i fråga om

folkomröstningar generellt. En fråga som har rests

är hur man skall förfara om utslaget i en beslutande

folkomröstning är klart men kvorumkravet inte är

uppfyllt. Vissa instanser ser en risk för ett

politiskt spel vid valet mellan beslutande och

rådgivande folkomröstning. Det finns också bland

remissinstanserna farhågor om att folkomröstningar

om allmänna lagförslag skulle urholka den

representativa demokratin, dvs. riksdagens

lagstiftningsmakt. Sammantaget anser kritikerna att

väljarnas förtroende för folkomröstningar kan komma

att minska ytterligare om förslaget genomförs.

Förslagen från Folkomröstningsutredningen bereds för

närvarande i Regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Eftersom beredningen i Regeringskansliet av

Folkomröstningsutredningens förslag inte avslutats

bör riksdagen enligt utskottets mening inte föreslå

ytterligare förändringar i

folkomröstningsinstitutet, varför motion K352

yrkandena 5-8 (mp) avstyrks.

Prövning av regeringsfrågan

Motionen

I motion 1998/99:K213 föreslår Birger Schlaug m.fl.

(mp) att regeringsformen ändras så att

statsministern efter ett val har att avgå och att

talmannen därvid skall lägga fram förslag till

riksdagen om ny statsminister. Enligt motionärerna

bör en allsidig prövning av statsministerfrågan ske

efter ett riksdagsval. Inget hindrar att det åter

blir samma statsminister som förut. I partimotion

1998/99:K241 föreslår Lennart Daléus m.fl. (c) att

riksdagen hos regeringen begär en utredning av

frågor som bl.a. rör prövning av regeringsfrågan

(yrkande 1 delvis). Enligt motionärerna bör den

sittande regeringen oavsett valutgången vara skyldig

att avgå efter ett allmänt val.

Bakgrund

Den svenska parlamentarismen bygger huvudsakligen på

s.k. negativt ansvar, dvs. regeringen sitter kvar så

länge inte parlamentets majoritet har uttalat att

regeringen inte har dess förtroende. Grunden för

denna princip utgörs av bestämmelsen i RF 12:4

första stycket, enligt vilken riksdagen kan angiva

förklaring att statsråd icke åtnjuter riksdagens

förtroende. För sådan förklaring,

misstroendeförklaring, fordras att mer än hälften av

riksdagens ledamöter förenar sig därom. Yrkande om

misstroendeförklaring upptas enligt andra stycket

till prövning endast om det väcks av minst en

tiondel av riksdagens ledamöter. Det upptas inte

till prövning under tiden från det att ordinarie val

har ägt rum eller beslut om extra val har meddelats

till dess den genom valet utsedda riksdagen samlas.

De nyss beskrivna reglerna i RF motiverades med att

de bör fungera smidigare i lägen där regeringen har

ett svagt underlag i riksdagen. Någon partigrupp kan

tänkas tolerera regeringen men inte vilja stödja den

uttryckligt. Ett krav på uttrycklig

förtroendeförklaring vid regeringsbildningen kan

tänkas försvåra denna.

Reglerna om val av statsminister återfinns i 6 kap.

RF. Det är talmannens uppgift att lägga fram förslag

till ny statsminister för riksdagen. Dessförinnan

måste talmannen ha samrått med företrädare för varje

partigrupp och överlagt med vice talmännen. Röstar

mer än hälften av riksdagens ledamöter mot förslaget

är det förkastat. I annat fall är det godkänt (RF

6:2). Förkastas förslaget har talmannen att

återkomma. Om talmannens förslag förkastas fyra

gånger, avbryts förfarandet i avvaktan på

riksdagsval. Om ej ordinarie val skall hållas inom

tre månader, förrättas extra val inom samma tid (RF

6:3).

Utskottets bedömning

I motionerna K213 (mp) och K241 (c) förespråkas en

ändring av regeringsformen med innebörd att

statsministern skall vara skyldig att avgå efter ett

val oavsett valutgången. En sådan ordning skulle

enligt utskottets mening medföra att principen om

det s.k. negativa ansvaret i viss mån överges. En

ansvarsfull utövning av regeringsmakten förutsätter

enligt utskottets mening att regeringen i en

situation, där t.ex. dess parlamentariska underlag

försvagats, noga överväger sin ställning. Om den

inte anser sig ha möjlighet att finna ett

tillräckligt parlamentariskt stöd för sin politik

bör den avgå. Möjligheten för en minoritet i

riksdagen att initiera frågan om

misstroendeförklaring utgör den yttersta garantin

för att en regering som inte åtnjuter parlamentets

förtroende inte kan sitta kvar. De hittillsvarande

erfarenheterna av den nu gällande ordningen

föranleder enligt utskottets mening inte en sådan

ändring av bestämmelserna i RF som föreslås i

motionerna. Motionerna K213 (mp) och K241 yrkande 1

delvis (c) avstyrks därför.

Hörande av Lagrådet i grundlagsfrågor

Motionen

I motion 1998/99:K328 föreslår Helena Bargholtz och

Barbro Westerholm, båda (fp), att Lagrådet även

skall kunna granska förslag till ändring av

grundlagarna (yrkande 11). Motionärerna delar inte

uppfattningen att grundlagarna är så politiskt

känsliga att de är mindre lämpliga för

lagrådsgranskning utan menar att Lagrådets tekniska

synpunkter är väl så värdefulla i det här aktuella

avseendet som i fråga om övrig lagstiftning. Därför

bör enligt motionärerna de nuvarande reglerna

ändras.

Gällande bestämmelser

Enligt 8 kap. 18 § RF skall det finnas ett lagråd

för att avge yttranden över lagförslag. I Lagrådet

ingår domare i Högsta domstolen och Regeringsrätten.

Yttrande av Lagrådet bör inhämtas över vissa

uppräknade typer av lagar, däribland grundlag om

tryckfriheten och motsvarande rätt att yttra sig i

andra medier, civillag, lag som begränsar någon av

de grundläggande fri- och rättigheterna samt

offentligrättslig lag som gäller ålägganden för

enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas

personliga och ekonomiska förhållanden (bl.a.

strafflag och lag om statlig eller kommunal skatt),

om lagen är viktig för enskilda eller från allmän

synpunkt. Undantag gäller om Lagrådets hörande

skulle sakna betydelse på grund av frågans

beskaffenhet eller skulle fördröja

lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men

skulle uppkomma.

Lagrådets granskning skall avse hur förslaget

förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i

övrigt, hur förslagets föreskrifter förhåller sig

till varandra, hur förslaget förhåller sig till

rättssäkerhetens krav, om förslaget är så utformat

att lagen kan antas tillgodose angivna syften samt

vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

Närmare bestämmelser om Lagrådet finns i lagen

(1979:368) om Lagrådet.

Lagrådet är ett rådgivande organ och inte ett

beslutande. Regeringen och ytterst riksdagen kan

välja att inte följa dess förslag. Lagrådets

yttrande kan inhämtas också över författningsförslag

utanför det i RF angivna granskningsområdet.

Motivuttalanden

Frågan om lagrådsgranskningen behandlades utförligt

i Rättighetsskyddsutredningens betänkande Förstärkt

skydd för fri- och rättigheter (SOU 1978:34).

Principerna bakom det förslag om Lagrådets

granskningsområde som utredningen lade fram

sammanföll till stor del med dem som åberopats bl.a.

vid 1970-1971 års reform: Lagrådets kapacitet skulle

utnyttjas så väl som möjligt, man skulle så långt

som möjligt söka åstadkomma att Lagrådet ägnade sig

åt de förslag som behövde dess granskning och inte

tvingades att arbeta med mindre betydelsefulla

frågor. Under utredningens arbete hade det ansetts

att bland de lagar som i första hand borde granskas

av Lagrådet borde nämnas bl.a. motsvarigheterna till

vad som förut benämndes allmän civillag och

kriminallag. Vissa andra grupper av föreskrifter

hade inte heller orsakat nämnvärda diskussioner,

nämligen grundlag om tryckfriheten, lag om

begränsning av rätten att ta del av allmänna

handlingar och annan lag som angår begränsning av

någon av de grundläggande fri- och rättigheterna.

Detsamma gällde rättegångsbalken,

förvaltningsprocesslagen, grundläggande föreskrifter

om statstjänstemännens rättsställning och övriga

föreskrifter som enligt 11 kap. regeringsformen

skall ha formen av lag. De mest betydande

svårigheterna torde enligt utredningen de

återstående lagförslagen bereda, nämligen

skattelagarna och annan offentligrättslig lag som

gäller ålägganden för enskilda eller i övrigt avser

ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska

förhållanden, bortsett från "allmän kriminallag".

I proposition 1978/79:195 förordade

departementschefen att Rättighetsskyddsutredningens

lösning valdes när det gällde lagrådsgranskningens

omfattning. Han tillade att när det gällde t.ex.

regeringsformen och kommunallag, som inte avsåg

kommunal beskattning, det dessutom måste beaktas att

dessa lagar till den helt övervägande delen gäller

frågor av politisk natur och därför, med tanke på

den inriktning granskningen skulle ha, var mindre

lämpade för lagrådsgranskning.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade under riksmötena 1996/97

respektive 1997/98 motioner med i stort sett samma

innehålll som den här aktuella motionen (bet.

1996/97:KU26, 1997/98:KU26). Utskottet har därvid

hänvisat till tidigare behandling av motionsyrkanden

om att utvidga lagrådsgranskningen till

grundlagsfrågor. Enligt utskottet förelåg det inget

hinder att inhämta Lagrådets yttrande över andra

förslag än de som nämns i 8 kap. 18 § RF, och det

fanns inte anledning att föreskriva skyldighet att

höra Lagrådet över grundlagsförslag i vidare

utsträckning än vad som redan gällde.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till tidigare uttalanden avstyrker

utskottet motion K328 yrkande 11 (fp).

Bestämmelser om ledighet för Lagrådets ledamöter

Motionen

I motion 1998/99:K229 föreslår Jan Bergqvist (s) att

reglerna för Lagrådets arbete ändras så att viktiga

reformer inte riskerar att försenas. Det gäller den

rätt till tre månaders ledighet som tillkommer

Lagrådets ledamöter och som enligt motionären kan

leda till att arbetet med viktiga reformer och

lagförbättringar försenas. Den nuvarande ordningen

bör enligt motionen ändras så att Lagrådet vid behov

kan lämna yttranden under hela året.

Gällande bestämmelser

Enligt 15 § lagen (1979:368) om lagrådet är ledamot

av Lagrådet berättigad till tre månaders ledighet om

året på tid som Lagrådets ledamöter bestämmer.

Ledamot vars tjänstgöring har inletts under pågående

lagrådsperiod erhåller ledighet enligt vad Lagrådets

ledamöter bestämmer. Ledigheten får inte överstiga

tre månader om året. Den sistnämnda bestämmelsen

skall tillämpas också på ledamot som är förordnad

att delta i behandlingen av visst ärende.

Utskottets bedömning

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären

i fråga om att lagstiftningsprocessen inte får göras

beroende av bestämmelserna om Lagrådets medlemmars

ledighet. Hur Lagrådet med beaktande av detta

organiserar sitt arbete är det Lagrådets sak att

bestämma om. Något behov att ändra i bestämmelserna

om ledighet för Lagrådets medlemmar finns inte.

Motion K229 (s) avstyrks.

Finansiering av de politiska partiernas verksamhet

Motionen

I motion 1998/99:K217 framför Margit Gennser (m) ett

antal förslag som har samband med hur politisk

verksamhet finansieras. I motionen hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförs om regler som ger öppenhet och

transparens vad gäller finansieringen av de

politiska partiernas verksamhet (yrkande 1). I

motionen föreslås att de politiska partiernas

finansiering och öppenheten kring denna bör

analyseras med hjälp av de konkreta förslag som

finns i en brittisk offentlig utredning, Neil-

rapporten. I denna föreslås bl.a. regler för hur och

när uppgifter om gåvor till politiska partier skall

offentliggöras.

Vidare föreslås i motionen att riksdagen hos

regeringen begär en utredning om förbud mot

utländska bidrag till svenska politiska partier

(yrkande 2). Motionären anför att det här gäller

bidrag från utländsk stat och bidrag från EU och EG-

kommissionen, särskilt vad gäller opinionsbildning i

frågor som EMU, minskad nationell vetorätt och

åtgärder som skall förstärka de federativa inslagen

inom EU.

Det föreslås också att riksdagen hos regeringen

begär utredning om ett regelsystem som skapar balans

mellan fackföreningsrörelsen och enskilda medlemmar

vad gäller bidragsgivning till de politiska

partierna (yrkande 3). Enligt motionen bör de regler

som tillämpas i Storbritannien kunna anpassas till

svensk tradition. Enligt dessa regler får medel från

fackliga organisationer inte överföras till ett

politiskt parti utan medlemmarnas hörande.

I motionen föreslås vidare att enskilda personers

bidrag till politiska partier och politisk

opinionsbildning bör bli avdragsgilla i

skattehänseende (yrkande 4). Detta kan enligt

motionären vara ett sätt att stärka samhörigheten

mellan medborgarna och de politiska partierna.

Det föreslås vidare att riksdagen hos regeringen

begär förslag till ett fastare regelverk när det

gäller folkomröstningar (yrkande 5).

Folkomröstningar bör enligt motionen endast få avse

två huvudalternativ, och "kärnfinansieringen" för de

båda sidorna bör vara likvärdiga.

I motionen föreslås vidare att riksdagen ger

regeringen till känna att statsmakten bör vara

återhållsam i fråga om statsfinansierade kampanjer

för att ändra medborgarnas attityder i olika frågor

(yrkande 6). Styrande kampanjer finansierade med

offentliga medel kan enligt motionen göra att

medborgarna revolterar t.ex. genom att röstskolka.

Gällande regler om partistöd m.m.

Statligt stöd till politiska partier utgår i flera

former. Stödformerna partistöd och kanslistöd

regleras i lagen (1972:625) om statligt stöd till

politiska partier. Stöd enligt denna lag utgår till

politiskt parti som deltagit i val till riksdagen (1

§).

Partistöd lämnas som mandatbidrag. Varje

mandatbidrag utgör 282 450 kr (2 §). Antalet

mandatbidrag som varje parti erhåller bestäms

årligen med hänsyn till utgången i de två närmast

föregående ordinarie valen (3 §).

Kanslistöd utgår som grundstöd och tilläggsstöd (5

§). Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 %

av rösterna i hela landet får för varje år för

vilket valet gäller ett helt grundstöd, som utgör 4

928 200 kr (6 §).

Parti som blivit företrätt i riksdagen men ej fått

4 % av rösterna i hela landet erhåller för varje år

för vilket valet gäller så många fjortondelar av ett

helt grundstöd som motsvarar antalet vunna mandat (7

§).

Parti som avses i 6 eller 7 § får utöver

grundstödet tilläggsstöd för varje år för vilket

valet gäller med 13 850 kr för varje vunnet mandat,

om partiet är företrätt i regeringen, och annars 20

650 kr för varje vunnet mandat (8 §).

Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 % av

rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre

procentandel än fyra vid närmast följande val, utgår

avtrappat grundstöd för de följande fyra åren (9 §).

- Rådet för utvärdering av 1998 års val (Ju 1997:13)

har i tilläggsdirektiv (dir. 1998:99) fått i uppdrag

att se över reglerna om det statliga partistödet

till de politiska partier som tidigare varit

representerade i riksdagen.

Fråga om stöd prövas av Partibidragsnämnden, som

består av ordförande och två andra ledamöter.

Ledamöterna som skall inneha eller ha innehaft

ordinarie tjänst som domare utses av riksdagens

förvaltningsstyrelse för sex år (13 §).

Till partigrupperna i riksdagen utgår statligt

bidrag enligt lagen (1994:1066) om statligt bidrag

till partigrupperna i riksdagen i form av

gruppkanslibidrag, ledamotsbidrag och resebidrag.

Bidrag kan dessutom utgå till enskild

riksdagsledamot som blivit invald i riksdagen på

grund av att partiet fått minst 12 % av rösterna i

den egna valkretsen (1 §). Som partigrupp räknas

varje grupp av riksdagsledamöter för ett parti som

fått minst 4 % av rösterna i hela riket vid ett

riksdagsval (2 §).

Gruppkanslibidrag består av grundbelopp och

tilläggsbelopp. Beloppen bestäms för ett budgetår i

sänder av riksdagens förvaltningsstyrelse (4 §). En

partigrupp som företräder ett regeringsparti är

berättigad till ett grundbelopp. Vart och ett av

övriga partier är berättigat till 2,5 grundbelopp (5

§). En partigrupp är berättigad till så många

tilläggsbelopp som motsvarar det antal

riksdagsmandat som har tillfallit partiet vid det

senaste riksdagsvalet (6 §). Partigruppen för ett

parti som inte återkommer efter val till riksdagen

är sedan rätt till bidrag enligt 7 § har upphört

berättigad till bidrag (avvecklingsbidrag) för

ytterligare sex månader (8 §).

Ledamotsbidraget är avsett för utredar-, assistent-

och kontorshjälp åt riksdagsledamöterna. Bidraget

bestäms ett år i sänder av riksdagens

förvaltningsstyrelse. Bidraget beräknas efter normen

kostnader för en assistent per två ledamöter (10 §).

Partigruppen för ett parti som inte återkommer efter

ett val till riksdagen är, sedan rätt till bidrag

har upphört, berättigad till bidrag

(avvecklingsbidrag) för ytterligare fyra månader,

beräknat på det belopp som gällde för partigruppen

närmast före valet (12 §).

Resebidraget är avsett för riksdagsledamöternas

deltagande i internationella konferenser utomlands

och andra utrikes resor. Partigrupperna skall

årligen till Riksdagens förvaltningskontor avlämna

redovisning för hur erhållet resebidrag har använts

under föregående kalenderår. Bidrag utgår med

delbelopp som bestäms för ett budgetår i sänder av

talmanskonferensen (14 §).

I förordning (1982:865) meddelas föreskrifter om

statsbidrag till kostnader för

kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.

Politiska kvinnoförbund innefattas i begreppet

kvinnoorganisationer. Bidrag utgår i två former,

grundbidrag och rörligt bidrag. Ett helt grundbidrag

utgår till organisationer som har fler än 3 000

medlemmar. Organisationer med färre medlemmar får

halvt grundbidrag. Det rörliga bidraget ges för

utveckling och förnyelse av kvinnoorganisationernas

verksamhet (9 §). Ansökan om bidrag prövas av

regeringen (10 §).

Kommunalt stöd till politiska partier regleras i 2

kap. 9-10 §§ kommunallagen. Enligt 9 § får kommuner

och landsting ge ekonomiskt bidrag (partistöd) till

de politiska partier som är representerade i

fullmäktige. Partistöd får också ges till ett parti

som har upphört att vara representerat i

fullmäktige, dock endast under ett år efter det att

representationen upphörde. Enligt 10 § skall

fullmäktige besluta om partistödets omfattning och

formerna för detta. Stödet får inte utformas så att

det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti.

Om det med stöd av 4 kap. 35 § KL har anställts en

politisk sekreterare för de förtroendevalda i ett

parti, skall detta beaktas när stödet bestäms.

Kommunerna och landstingen har också rätt att

utbetala utbildningsbidrag för de förtroendevaldas

deltagande i partiernas utbildning i kommunala

frågor. Denna kompetens framgår inte direkt av

kommunallagen. Av förarbetena till kommunallagen

framgår emellertid att kommunen skall kunna ersätta

kostnader som är föranledda av förtroendeuppdraget.

Bidrag till politiska ungdomsorganisationer

regleras i lagen (1989:977) om kommunalt stöd till

ungdomsorganisationer. Det framgår direkt av

lagtexten att ett sådant stöd också får omfatta

politisk verksamhet.

Sverige införde 1965 som ett av de första länderna

i världen offentlig finansiering av de politiska

partiernas verksamhet. Av förarbetena till lagen

(prop. 1965:174) framgår att det statliga

partistödet syftar till att stärka de politiska

partiernas ställning i opinionsbildningen och

därigenom stärka demokratin. Ett statligt partistöd

kan enligt propositionen motverka ojämnheter och

brist på resurser samt förbättra möjligheterna till

kontinuerlig kontakt med väljarna. I propositionen

framhålls också att det offentligt finansierade

partistödet kan förebygga beroendet av enskilda

bidragsgivare.

När riksdagen år 1969 beslutade införa möjligheten

för kommuner och landsting att bevilja anslag till

politiska partier med representation i fullmäktige,

angavs i propositionen (prop. 1969:126) att målet

för det kommunala partistödet var att stärka de

politiska partiernas ställning i den kommunala

demokratin. I samband med revisionen av

kommunallagen 1991 inarbetades nya regler i

kommunallagen om det kommunala partistödet. I

samband med detta infördes en viss förändring av

målangivelsen. Enligt proposition 1991/92:66 skall

stödet ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att

förbättra partiernas medverkan i opinionsbildningen

bland medborgarna och därigenom stärka demokratin.

De förändringar av reglerna som infördes innebar

bl.a. att en möjlighet och i vissa fall en

skyldighet infördes i fråga om att dela upp stödet i

grundstöd och mandatbundet stöd. Övriga stödformer,

t.ex. fria möteslokaler, kontorsutrustning och viss

kontorsservice, legaliserades genom reformen, och

det totala stödets fördelning utgör

bedömningsgrunden för om kraven på likställighet

mellan partierna uppfylls. Värdet av övriga

stödformer skall vägas in vid en sådan bedömning. En

nyhet var också möjligheten att lämna stöd till

partier vilkas representation upphört.

Frågan om reglering och kontroll av partistödet har

behandlats i en rapport till Expertgruppen för

studier i offentlig ekonomi (ESO), Det offentliga

stödet till partierna - Inriktning och omfattning

(Ds 1994:31). Enligt rapporten kännetecknas den

svenska modellen för partifinansiering av en

konsensusstrategi, som innebär ett minimum av

lagstiftning och kontroll, eventuellt i kombination

med frivilliga överenskommelser mellan partierna,

och en kontroll av att partierna inte bryter mot

överenskommelserna som är huvudsakligen etisk. I en

internationell jämförelse framstår den svenska

lagstiftningen som begränsad. Sverige skiljer sig

från andra länder som studerats av utredningen även

med avseende på att någon offentlig kontroll av hur

medlen används inte förekommer. Mot bakgrund av att

det är fråga om relativt stora belopp som beslutas

av förmånstagarna själva bör enligt utredarnas

uppfattning medborgarna garanteras en viss insyn.

Utskottets bedömning

Motionen behandlar flera principiellt viktiga frågor

om finansieringen av de politiska partiernas

verksamhet m.m. Utskottet konstaterar att den

svenska lagstiftningen på det här aktuella området

medvetet begränsats. Utgångspunkten för detta är att

de politiska partierna förmår att leva upp till det

ansvar som friheten från offentlig kontroll av hur

medlen används förutsätter. En analys av det slag

som motionären efterlyser har i vissa delar gjorts

av ESO, vilket redovisats i det föregående.

Regeringen har i 1998 års regeringsförklaring

uttalat att man avser att bjuda in samtliga

riksdagspartier till samtal om hur öppenheten kan

öka kring finansiella bidrag till politiska partiers

och enskilda kandidaters valkampanjer. Uttalandet

har dock hittills inte föranlett någon åtgärd från

regeringens sida. Med detta får motion K217 (m) i

denna del (yrkande 1) anses besvarad, varför den

avstyrks. Utskottet finner inget skäl för riksdagen

att för närvarande ta något initiativ med den

inriktning som föreslås i motionen i övrigt varför

den avstyrks även i dessa delar (yrkandena 2-6).

Förtroendet för politiker m.m.

Motionen

I flerpartimotion 1998/99:K275 föreslår Barbro

Westerholm m.fl. (fp, m, v, kd, c, mp) att

Demokratiutredningen bör få tilläggsdirektiv

angående genomförandet av en mer djupgående analys

av vad som ligger bakom det sjunkande förtroende som

visas politiker och att utredningen bör komma med

förslag om hur man kommer till rätta med problemen

(yrkande 1). Det föreslås också att

Demokratiutredningen i det nämnda arbetet bör ta

till vara internationella erfarenheter rörande etik

i politiken (yrkande 2). I motionen ges exempel på

verksamheter med detta innehåll som bedrivs i

enskilda länder samt inom OECD och Europarådet.

Demokratiutredningen

Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-

talet, Demokratiutredningen (SB 1997:01), fick sina

direktiv i september 1997 (dir. 1997:101). Enligt

direktiven skall kommitténs arbete koncentreras till

följande områden:

- Internationaliseringen av ekonomin. Ekonomi och

demokrati i samspel.

- Sverige i Europeiska unionen.

- Nya informations- och kommunikationsmönster,

informationstekniken.

Det nya medielandskapet.

- Förändringarna i den offentliga sektorn.

Utvecklingen inom den offentliga sektorn.

Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara varje

medborgares rätt till full delaktighet i samhället.

Kommittén skall summera och värdera de senaste årens

demokratiutredningar och demokratiforskning och

bedöma om ytterligare undersökningar och forskning

bör initieras. Kommittén skall utöver analyser och

beskrivningar lämna konkreta förslag inom de områden

där den anser det behövligt. Kommittén skall bedriva

sitt arbete så att det offentliga samtalet kring

demokratin och det svenska folkstyret stimuleras och

utvecklas.

Som exempel på en rad viktiga förändringar i det

svenska samhället under 1990-talet nämns i

direktiven bl.a. att ungdomars förtroende för

traditionella demokratiska former sviktar och att

antalet aktiva i idéburna föreningar minskat

kraftigt de senaste femton åren. Vidare sägs att det

folkliga engagemanget ändrar form. Flera av de stora

folkrörelserna visar tydliga tecken på minskad

förmåga att attrahera medborgarna. Olika

undersökningar visar att tilltron till det politiska

systemet under senare tid har avtagit och att det

har uppstått en klyfta mellan väljare och valda.

Kommitténs uppdrag skall vara avslutat senast den

31 december 1999.

I november 1998 fick kommittén tilläggsdirektiv

(dir. 1998:100), enligt vilka kommittén skall utreda

orsakerna till det sjunkande valdeltagandet och

föreslå åtgärder för att öka medborgarnas

delaktighet och engagemang i det demokratiska

systemet.

Tidigare riksdagsbehandling

Etiska frågor har i riksdagen aktualiserats i en

mängd olika sammanhang under senare år. Frågor om

behovet av etiska värderingar i samhällslivet

behandlades vid riksmötet 1989/90 i kulturutskottet

som avstyrkte en motion om etik, moral och normer i

samhällslivet (bet. 1989/90:KrU14). Enligt

utskottets mening får övergripande levnadsnormer

bärkraft endast om de accepteras av de enskilda

människorna. Vilka normer en människa accepterar och

lever efter är beroende av bl.a. hennes religiösa

uppfattning och hennes livsåskådning i övrigt. En

annan sak är att det inom olika yrkesområden kan

vara motiverat att diskutera behovet och

lämpligheten av etiska riktlinjer, normer eller

koder för det professionella handlandet, ansåg

utskottet.

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen

avstyrkt motioner om bl.a. lagstiftningens

förankring i den kristna etiken, senast vid

riksmötet 1993/94 (bet. 1993/94:KU5). Utskottet

erinrade i detta sammanhang bl.a. om att 1 kap. 2 §

RF stadgar att den offentliga makten skall utövas

med respekt för alla människors lika värde och för

den enskilda människans frihet och värdighet samt

att det i RF också ges bestämmelser om grundläggande

fri- och rättigheter. Mot bakgrund av detta ansåg

utskottet inte att det fanns anledning att

ytterligare markera sambandet mellan lagstiftningen

och samhällets etiska grundvärderingar.

Konstitutionsutskottet har också under föregående

riksmöte avstyrkt ett motionsyrkande angående en

särskild utredning om etikens betydelse för

samhällsutvecklingen. Enligt utskottets mening ger

ett studium av riksdagens betänkanden i olika frågor

en god bild av vilka etiska normer det finns och hur

normerna tillämpas på samhällsutvecklingen (bet.

1997/98:KU5).

Konstitutionsutskottet behandlade våren 1998 (bet.

1997/98:KU31) ett motionsyrkande med ett liknande

innehåll som yrkande 2 i den här aktuella motionen.

Utskottet hänvisade i detta sammanhang till vad

regeringen anförde i den förvaltningspolitiska

propositionen (prop. 1997/98:136) om att frågor om

etik och innehållet i tjänstemannarollen lyfts fram

och diskuteras inom myndigheterna. Den då aktuella

motionen fick enligt utskottet med detta anses

besvarad varför den avstyrktes.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör uppgiften att analysera

orsakerna till det minskande förtroendet för

politiker kunna inrymmas i Demokratiutredningens

direktiv. Något behov av tilläggsdirektiv som

föreslås i motionen finns således inte. Motion K275

(fp, m, v, kd, c, mp) avstyrks i denna del (yrkande

1).

När det gäller etik i politiken hänvisar utskottet

till tidigare uttalanden angående etik i

förvaltningen, vilka redovisats i det föregående.

Enligt utskottets mening bör etik i politiken i

analogi med detta främst vara en fråga för de

politiska partierna att lyfta fram och diskutera.

Något behov av initiativ från riksdagen i detta

sammanhang ser utskottet inte. Motionen avstyrks

även i denna del (yrkande 2).

Den svenska förvaltningsmodellen

Motionen

I motion 1998/99:K347 föreslår H ans Stenberg m.fl.

(s) att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att studera alternativa modeller för

styrning av statliga verk och myndigheter. Enligt

motionärerna är det för de flesta medborgare

obegripligt att ett ansvarigt statsråd inte har rätt

att ingripa när ett verk eller en myndighet agerar

på ett sätt som strider mot den allmänna

rättsuppfattningen och mot fattade politiska beslut.

Den svenska förvaltningsmodellen skapar enligt

motionärerna en misstro mot det politiska sy-stemet

och är därför i förlängningen ett hot mot

demokratin.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av den

förvaltningspolitiska propositionen våren 1998

(prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31) hade

utskottet att ta ställning till ett motionsyrkande

med ett innehåll som väsentligen överensstämmer med

yrkandet i den här aktuella motionen. Utskottet

anförde i sin bedömning att den

förvaltningspolitiska kommissionen, vars

överväganden låg till grund för den aktuella

propositionen, inte hade gett uttryck för

uppfattningen att den svenska statsförvaltningen

borde omstruktureras på det sätt som föreslogs i

motionen. Utskottet såg heller ingen anledning att

ta något initiativ till utredning med den inriktning

som motionen förespråkade. Motionen avstyrktes i

denna del.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till utskottets tidigare

ställningstagande avstyrks motion K347 (s).

E-postadress till politiskt förtroendevalda

Motionen

I kommittémotion 1998/99:K231 hemställer Helena

Bargholtz m.fl. (fp) att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

e-postadress till alla politiskt förtroendevalda

(yrkande 2). Syftet med detta är enligt motionen att

ytterligare underlätta kommunikationen mellan

väljare och kandidater.

Bakgrund

Samtliga riksdagsledamöter har e-postadress med

anknytning till riksdagens datanät. Någon samlad

bild av i vilken omfattning politiskt

förtroendevalda på kommunal och regional nivå kan

nås via e-post finns såvitt bekant inte. Ett allmänt

intryck är att det blir allt vanligare att politiskt

förtroendevalda har egna hemsidor på Internet.

I regeringens skrivelse 1998/99:2

Informationssamhället inför 2000-talet finns en

beskrivning av en ny IT-tillämpning med anknytning

till den här aktuella frågan. I Umeå kommun pågår

ett projekt som syftar till att göra det möjligt för

alla oavsett kön, familje- och arbetssituation och

bosättning att engagera sig inom det politiska

livet. Detta skall möjliggöras genom att

informationstekniken introduceras som ett redskap i

det politiska arbetet i form av en elektronisk

anslagstavla för utbyte av information i form av

inlägg eller s.k. chat i realtid. Alla

riksdagspartier har eller har haft en sådan

mötesplats enligt skrivelsen.

I sammanhanget kan också nämnas att enligt den

nämnda skrivelsen hade i mars 1998 42 % av

befolkningen i Sverige i åldern 9-79 år tillgång

till persondator och Internet i hemmet. Sedan

årsskiftet gäller att förmånen att använda en

datorutrustning som arbetsgivaren tillhandahåller är

skattefri. Denna förmån har enligt skrivelsen fått

stort genomslag och utnyttjas på många

arbetsplatser.

Utskottets bedömning

Såvitt utskottet kan bedöma går utvecklingen snabbt

i den riktning som motionärerna vill. Något behov av

åtgärder från riksdagens sida föreligger därför

inte. Motion K231 yrkande 2 (fp) avstyrks.

Demokratikatalog

Motionen

I motion 1998/99:K261 föreslår Peter Pedersen (v)

att regeringen bör vidta åtgärder för att ta fram en

"demokratikatalog" som belyser olika partiers

ställningstaganden m.m. vid införandet av olika

rättigheter under 1900-talet. Enligt motionären vore

en redovisning i systematisk form av samtliga

politiska partiers ställningstaganden i form av

anföranden, motioner, interpellationer, frågor,

voteringar och reservationer vid införandet av det

stora antalet rättigheter som riksdagen fattat

beslut om ett bra faktaunderlag för en seriös debatt

i framtiden.

Bakgrund

Den som söker uppgifter av det slag som nämns i

motionen kan i första hand vända sig till

översiktliga framställningar av Sveriges moderna

historia, t.ex. den av riksdagen utgivna boken

Riksdagen - En svensk historia, författad av Stig

Hadenius och utgiven 1994. Kontakter med

Demokratiutredningen har givit vid handen att

utredningen inte har några planer på att ta

initiativ till en skrift av här avsett slag. Inte

heller riksdagens informationsenhet har några sådana

planer.

Utskottets bedömning

Utskottet finner mot bakgrund av redovisningen i det

föregående ingen anledning att föreslå att riksdagen

tar något initiativ med den inriktning som föreslås

i motion K261 (v), varför den avstyrks.

Information om grundlagarna

Motionen

I partimotion 1998/99:K327 föreslår Gudrun Schyman

m.fl. (v) att riksdagen hos regeringen begär förslag

till en informationsinsats om Sveriges grundlagar.

Enligt motionärerna är kunskaperna om de svenska

grundlagarna inte vare sig breda eller djupa.

Skolans undervisning verkar mycket summarisk. Det

krävs enligt motionärerna en bred informationsinsats

i skolorna och samhället i övrigt. Regeringen bör

ges i uppdrag att ta fram förslag till en sådan

informationsinsats, anser motionärerna.

Bakgrund

Enligt riksdagens informationsenhet har strävan

efter att markera grundlagarnas betydelse för den

svenska demokratin i hög grad påverkat arbetet med

riksdagens utåtriktade information. Information om

grundlagarna finns med i allt allmänt

presentationsmaterial, såsom presentationsbroschyren

om riksdagen, informationen om riksdagen på hemsidan

och den tidigare nämnda riksdagshistoriken

(Hadenius: Riksdagen - En svensk historia).

Riksdagen tillhandahåller också ett särskilt

studiematerial om grundlagarna. I samarbete med

Demokratiutredningen utarbetas en skrift om

grundlagarna avsedd för alla nivåer i

utbildningssystemet. Riksdagen bedriver också ett

demokratiprojekt med skolor som är belägna mer än 50

mil från Stockholm. Inom projektet har en tävling

genomförts angående grundlagarnas betydelse. Det

framhålls att riksdagen arbetar med grundlagarna som

en grundsten i det fortlöpande, övergripande arbetet

med demokratifrågor och inte i kampanjform.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening har medborgarnas kunskaper

om grundlagarna stor betydelse för vaktslåendet om

och utvecklingen av den svenska demokratin.

Uppgiften att informera om grundlagarna och

innehållet i dessa är en naturlig uppgift för

riksdagen i dess egenskap av lagstiftande

församling. Enligt utskottets mening bedrivs

riksdagens informationsverksamhet i detta avseende

på ett tillfredsställande sätt. Något initiativ av

det slag som föreslås i motion K327 (v) behövs

därför inte, varför motionen avstyrks.

Information om kommunismen

Motionerna

I motion 1998/99:K219 föreslår Sten Andersson (m)

att regeringen tar initiativ till en omfattande

nationell informationsinsats om kommunismens illdåd.

I motionen hänvisas till skriften Om detta må ni

berätta om nazismens offer som regeringen tog

initiativ till. Enligt motionären är många trots att

kommunismens illdåd dokumenterats oinformerade om

att kommunismen är lika grym som nazismen. Liknande

synpunkter framförs av Henrik S Järrel (m) i motion

1998/99:K320. Enligt motionären bör på motsvarande

sätt som gäller nazismens illdåd genom förintelsen

kommunismens historia och folkmord bli föremål för

en riksomfattande informationskampanj, vilket

riksdagen som sin mening bör ge regeringen till

känna.

Bakgrund

Under 1997 startades inom Regeringskansliet

projektet Levande historia som, enligt vad

statsminister Göran Persson uttalade i samband med

partiledardebatten i riksdagen i juni 1997, skulle

inriktas på information om vad som hände under andra

världskriget och den människosyn som låg bakom

förintelsen av judarna. Informationsinsatserna, som

tar sin utgångspunkt i Förintelsen och gäller frågor

om medmänsklighet, demokrati och människors lika

värde, består av fyra delar: politiska

manifestationer, information till föräldrar och

allmänheten, insatser riktade mot skolan samt

insatser för att stödja forskningen. Bland konkreta,

genomförda insatser kan nämnas utgivningen av en bok

om förintelsen, inrättande av en hemsida under

Information Rosenbad, etablering av ett

kunskapscentrum vid Uppsala universitet och stöd

till de överlevandes organisationer.

Under hösten 1998 togs olika politiska initiativ

för ett liknande projekt om upplysning om

förbrytelser som begåtts av kommunistiska regimer.

Frågan har bl.a. tagits upp i två brev från

moderatledaren Carl Bildt till statsminister Göran

Persson i oktober 1998. I ett brevsvar den 19

oktober anförde statsministern bl.a. att han var

tveksam till om en nationell, centralt planerad

informationskampanj var det mest effektiva sättet

att öka kunskapen om de antidemokratiska krafter som

verkat i kommunismens namn. Han sade sig emellertid

vara övertygad om att de politiska partierna och

folkbildningsorganisationerna kunde göra betydande

insatser både gemensamt och på egen hand. Formerna

för sådana insatser borde enligt statsministern bli

föremål för överläggningar mellan partiledarna för

riksdagspartierna, till vilka statsministern avsåg

att kalla under hösten.

Frågan togs upp i en ny brevväxling mellan Carl

Bildt och statsministern i början av december med

anledning av ett uttalande av förre statsministern

Ingvar Carlsson med innebörd att det borde

tillsättas en utredning om kommunismens brott under

1900-talet. Samma dag togs frågan också upp i

frågestunden i riksdagen av Beatrice Ask (m) som

frågade om statsministern delade Ingvar Carlssons

uppfattning och vilka initiativ regeringen i så fall

skulle komma att ta. Statsministerns besked var att

frågan bereddes i regeringen i avvaktan på den

planerade partiledaröverläggningen i början av 1999.

Dessa överläggningar, som genomfördes under februari

1999, ledde emellertid inte till någon

överenskommelse mellan de politiska partierna.

Den 11 mars uppdrog regeringen till Skolverket att

stödja och stimulera undervisningen i nutidshistoria

och i samband därmed kartlägga och granska hur

undervisningen bedrivs. Enligt regeringens beslut

skall Skolverket kartlägga och granska i vilken

utsträckning och på vilket sätt kampen för demokrati

och mänskliga rättigheter samt brott mot dessa

rättigheter av totalitära regimer under 1900-talet

behandlas i skolans undervisning, särskilt inom

ämnet historia. Under läsåret 1999/2000 skall

Skolverket vidare vidta stödåtgärder för att

stimulera utveckling av undervisningen i

nutidshistoria med särskild tyngdpunkt på demokrati

och mänskliga rättigheter samt de brott som begåtts

av totalitära regimer. Skolverket skall för

regeringen senast den 1 maj 1999 redovisa hur man

tänker arbeta med uppdraget, och slutredovisning

skall lämnas senast den 1 augusti 2000.

Folkpartiledaren Lars Leijonborg har föreslagit en

stiftelsebildning för det här aktuella ändamålet. På

denna grund bildades den 29 mars 1999 Stiftelsen

Upplysning om kommunismens brott mot mänskligheten.

Enligt stiftelseurkunden förekommer det bristande

kunskaper om dessa brott. Ett viktigt inslag i

kampen för demokrati och välstånd är enligt

stiftarna att upplysa om kommunismens brott.

Stiftelsens ändamål är enligt stadgarna att genom

egna projekt eller i samverkan med andra upplysa om

den ofärd och de brott mot mänskliga rättigheter som

är och har varit ett faktum i kommunistiskt styrda

länder samt att stimulera till samtal och

diskussioner som visar den nära kopplingen mellan

demokrati och mänskliga rättigheter. Styrelsen

består av sju ledamöter med ordföranden i

Sverigeesternas förbund, Peter Luksep, som

ordförande.

Socialdemokraternas verkställande utskott beslöt

den 26 mars 1999 enligt uppgifter i dagspressen att

partiet inte skall stödja den nämnda stiftelsen.

Partiet skall i stället avsätta pengar till en egen

upplysningsinsats i samarbete med ABF och Olof

Palmes internationella centrum.

Statsminister Göran Persson fick vid frågestunden i

riksdagen den 20 maj 1999 frågan om han var beredd

att satsa på en upplysningskampanj om kommunismens

brott motsvarande den som gällde nazismens brott. I

sitt svar hänvisade statsministern till de nämnda

partiledaröverläggningarna, där man funnit att det

saknades stöd för att med hjälp av staten bedriva en

kampanj i den aktuella frågan. Att sprida upplysning

om och ta avstånd från kommunismens brott är enligt

Göran Persson en uppgift för de förtroendevalda och

de politiska partierna.

Utskottets bedömning

Som redovisats i det föregående har under den

senaste tiden flera initiativ tagits som är ägnade

att i olika avseenden sprida kännedom om

förbrytelser som begåtts av kommunistiska och andra

totalitära regimer. Enligt utskottets mening finns

det mot denna bakgrund ingen anledning för utskottet

att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida i

överensstämmelse med de här aktuella motionerna (m).

Motionerna K219 och K320 avstyrks.

Opinionsundersökningar

Motionen

I motion 1998/99:A719 yrkande 3 föreslår Yvonne

Ruwaida (mp) att riksdagen ger regeringen till känna

att Demokratiutredningen förutsättningslöst skall

utreda hur stor inverkan opinionsundersökningar har

på väljarna. Enligt motionen har

opinionsundersökningar och väljarbarometrar fått ett

oproportionerligt stort utrymme i massmedierna och

politikers och därmed också i allmänhetens

medvetande. Alltför många frågor till partiernas

frontfigurer handlar också enligt motionen om

väljarbarometrar i stället för partiernas politik

och visioner.

Bakgrund

Enligt boken Opinionsmätningarna och demokratin,

författad av statsvetarna Olof Petersson och Sören

Holmberg och utgiven 1998, har opinions- och

marknadsundersökningar blivit en betydelsefull

näringsgren också i Sverige. Årsomsättningen uppgick

1996 till över en miljard kronor. Antalet personer

som i vid mening arbetar med opinionsundersökningar

uppgår till ca 8 000 personer. Bland de företag

eller motsvarande som sysslar med mätning av

väljarsympatier är Statistiska centralbyrån,

Skandinavisk Opinion AB (Skop), Sifo, Temo och

Gallup de ledande.

När det gäller frågan om restriktioner för

opinionsundersökningar och publicering av resultaten

har den europeiska branschorganisationen Esomar

beräknat att 30 av 78 undersökta länder har någon

form av lagstiftning mot undersökningar av detta

slag. Tysklands grundlag innehåller garantier för

yttrande- och pressfrihet, vilket i princip hindrar

ett införande av restriktioner mot publiceringen av

opinionsundersökningar. Dock finns i Tyskland ett

förbud mot att publicera prognoser om valresultat,

s.k. exit polls, före vallokalernas stängning. Samma

regler gäller även i exempelvis Nederländerna och

Nya Zeeland. I Frankrike infördes 1977 en lag som

förbjuder publicering, spridning och kommentarer

till opinionsundersökningar under sista veckan före

valdagen. Numera betraktas enligt Peterssons och

Holmbergs bok den aktuella lagstiftningen som

överspelad av den tekniska utvecklingen.

Valbarometrar genomförs även under den sista veckan

före valet, och resultaten finns tillgängliga för

partierna själva och läcks regelbundet till

schweiziska, brittiska och andra utländska medier.

Opinionsmätningarna som gjordes omedelbart före

valet 1997 fanns tillgängliga via Internet.

Europarådet fann i mitten av 1980-talet att en

harmonisering av lagstiftningen mot valbarometrar

varken var nödvändig eller önskvärd.

Enligt Petersson och Holmberg är det inte möjligt

att dra slutsatsen att opinionsmätningar entydigt

skulle vara antingen goda eller dåliga för

demokratin. Åtskilliga av dagens opinionsmätningar

har dock negativa effekter för demokratins

funktionssätt. Frågan är om dessa nackdelar är så

stora att de skulle föranleda att staten genom

lagstiftning ingrep reglerande. En sådan reglering

skulle t.ex. kunna ges formen av ett förbud mot att

publicera resultaten av opinionsundersökningar ett

visst antal dagar före ett val. Syftet med en sådan

reglering - att motverka opinionsmätningarnas

avarter - skulle i princip kunna uppnås också genom

branschens självreglering. Enligt Petersson och

Holmberg är branschens vilja i detta hänseende

emellertid mycket begränsad. Alternativet att

förbjuda publicering av valdagsundersökningar innan

röstningen avslutats bedöms som verkningslös på

grund av den tekniska utvecklingen. Sådan är

erfarenheten i länder med motsvarande förbud.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör frågan om

opinionsundersökningar, även om den inte berörs

explicit i direktiven, rymmas inom den allmänna

inriktning inom vilken Demokratiutredningen arbetar.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening

inte påkallat att riksdagen tar ett initiativ av det

slag som föreslås i motion A719 yrkande 3 (mp).

Motionen avstyrks.

Regler om kommunalt beslutsfattande

Motionen

I motion 1998/99:Bo23 yrkande 6 (mp), som väckts med

anledning av proposition 1998/99:122 Kommunala

bostadsföretag, föreslås att en bestämmelse införs i

kommunallagen med innebörd att vissa betydelsefulla

kommunala beslut skulle kräva en kvalificerad

majoritet, t.ex. två tredjedelar av de röstande,

eller två beslut med enkel majoritet med ett

mellanliggande kommunalval. Enligt motionen borde

för- och nackdelar med en sådan ordning utredas i

anslutning till andra diskuterade förändringar av

kommunallagen.

Bakgrund

I den aktuella propositionen föreslogs att ett nytt

tidsbegränsat sanktionssy-stem skulle införas vad

avser bestämmelserna om indragning av räntestöd vid

ägarförändringar och överlåtelser av kommunala

bostadsföretag eller deras bostäder. Förslaget

syftade till att motverka att bostadsföretagen säljs

ut eller att pengar förs över från bostadsföretagen

till annan verksamhet i kommunen under den tid då

den framtida utvecklingen av de allmännyttiga

bostadsföretagen utreds. Bostadsutskottet

tillstyrkte förslaget med vissa ändringar i fråga om

den föreslagna lagens ikraftträdande, slopande av

lagens retroaktiva verkningar samt en förkortning av

lagens giltighetstid (1998/99:

BoU11, rskr. 251).

I 8 kap. 15 § RF, som torde ha stått modell för

motionens förslag, stadgas att grundlag stiftas

genom två likalydande beslut, varvid det andra

beslutet inte får fattas förrän det efter det första

beslutet hållits val till riksdagen i hela riket och

den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall

minst nio månader förflyta mellan den tidpunkt då

ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare

och valet, såvida inte konstitutionsutskottet med

fem sjättedels majoritet medger undantag härifrån.

Folkomröstning skall anordnas om vilande

grundlagsförslag, om yrkande om detta framställs av

minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst

en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall.

Beslutsordningen i kommun- och

landstingsfullmäktige regleras i 3 kap. 40-45 §§

kommunallagen (KL). Enligt 43 § bestäms utgången av

en omröstning genom enkel majoritet, om inte något

annat är föreskrivet. Med det sistnämnda torde

främst åsyftas bestämmelsen i 5:36 KL om

bordläggning, enligt vilken ett ärende skall

bordläggas om det begärs av minst en tredjedel av de

närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om

val eller tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel

majoritet.

En bestämmelse som påminner om den ordning som

föreslås i motionen återfinns i kommunallagens

bestämmelser om kommunalförbund (3:20-28 KL). Enligt

27 § sjunde punkten skall förbundsordningen för ett

kommunalförbund ange om det för beslut skall krävas

kvalificerad majoritet i den beslutande församlingen

och för vilka ärenden detta skall gälla. Det framgår

inte närmare av förarbetena till lagstiftningen, som

infördes den 1 januari 1998, vilka typer av ärenden

som kan komma i fråga vid tillämpningen av 3:27

sjunde punkten KL.

Utskottets bedömning

En förändring av kommunallagens bestämmelser om

beslutsordningen i kommuner och landsting i den

riktning som föreslås i motionen skulle enligt

utskottets mening innebära en inskränkning av den

kommunala självstyrelsen. Den politiska majoritet

som framkommit i val till kommun- eller

landstingsfullmäktige skulle med den föreslagna

ordningen i vissa fall kunna hindras från att slå

igenom i politiska beslut. Utskottet ser det också

som en betydande svårighet att ange vilka typer av

frågor som skulle omfattas av en sådan restriktion

som föreslås i motionen. Utskottet anser också att

reglerna i RF beträffande grundlagsändringar inte

bör läggas till grund för liknande restriktioner i

kommunallagstiftningen, därtill är skillnaden för

stor både principiellt och i sak. Enligt utskottets

mening utgör inte heller bestämmelserna i 3:27 KL,

om möjligheten att kräva kvalificerad majoritet för

vissa beslut inom ett kommunalförbund, en adekvat

förebild för en lagändring av det slag som föreslås

i motionen. Utskottet vill i denna del erinra om att

den nämnda bestämmelsen i KL främst motiveras av

behovet av minoritetsskydd i en situation där

kompetens överförs från enskilda kommuner till ett

kommunalförbund. Med hänvisning till vad utskottet

anfört avstyrks motion 1998/99:Bo23 yrkande 6 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande slopande av

trosbekännelsekravet i successionsordningen

att riksdagen avslår motion 1998/99:K238,

res. 1 (v, fp, mp)

2. beträffande övergång till republik

att riksdagen avslår motion 1998/99:K259,

res. 2 (v)

3. beträffande utvidgad rösträtt för

invandrare

att riksdagen avslår motion 1998/99:K237,

res. 3 (v, mp)

4. beträffande sänkt rösträttsålder till

16 år

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K292, 1998/99:Kr274

yrkande 61, 1998/99:So373 yrkande 4 och K349,

res. 4 (mp)

5. beträffande rösträtt för personer som

fyller 18 år under ett valår

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K203 och

1998/99:Kr274 yrkande 62,

res. 5 (c, mp)

6. beträffande övergång till vårval

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K241

yrkande 1 delvis, 1998/99:K269 yrkande 1 och

1998/99:K326 yrkande 2 samt med anledning av

motionerna 1998/99:K226, 1998/99:K227 yrkande 2

och 1998/99:K283 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

res. 6 (s, v)

7. beträffande övergång till skilda

valdagar för val till riksdagen respektive

kommun- och landstingsfullmäktige

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K241

yrkande 1 delvis och 1998/99:K269 yrkande 2 samt

med anledning av motionerna 1998/99:K227 yrkande

1, 1998/99:K312 och 1998/99:K328 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 7 (s, v)

8. beträffande höjning av den s.k.

småpartispärren vid fördelning av mandaten i

riksdagsval

att riksdagen avslår motion 1998/99:K208 delvis,

9. beträffande utredning av den s.k.

småpartispärren vid fördelning av mandaten i

riksdagsval,

att riksdagen avslår motion1998/99:K269 yrkande 3,

res. 8 (v, kd, mp)

10. beträffande minskning av antalet

ledamöter i riksdagen

att riksdagen avslår motion 1998/99:K208 delvis,

res. 9 (m)

11. beträffande beslutande folkomröstning

vid grundlagsändring

att riksdagen avslår motion 1998/99:K352 yrkande 5,

res. 10 (mp)

12. beträffande initiativ till nationell

folkomröstning

att riksdagen avslår motion 1998/99:K352 yrkande 6,

res. 10 (mp)

13. beträffande regler om frågealternativ

i nationella folkomröstningar

att riksdagen avslår motion 1998/99:K352 yrkande 7,

res. 10 (mp)

14. beträffande majoritetsregel om

utfallet av nationella folkomröstningar

att riksdagen avslår motion 1998/99:K352 yrkande 8,

res. 10 (mp)

15. beträffande införande av bestämmelse

om statsministerns avgång efter val till

riksdagen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K213 och

1998/99:K241 yrkande 1 delvis,

res. 11 (c)

res. 12 (mp)

16. beträffande lagrådsgranskning av

förslag till ändring av grundlag

att riksdagen avslår motion 1998/99:K328 yrkande 11,

res. 13 (m, fp)

17. beträffande bestämmelser om ledighet

för Lagrådets ledamöter

att riksdagen avslår motion 1998/99:K229,

18. beträffande regler om finansiering av

de politiska partiernas verksamhet

att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 1,

19. beträffande utredning om förbud mot

utländska bidrag till svenska politiska

partier

att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 2,

20. beträffande utredning om ett

regelsystem avseende fackföreningsrörelsens

bidragsgivning till de politiska partierna

att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 3,

21. beträffande avdragsrätt i

skattehänseende för enskilda personers bidrag

till politiska partier m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 4,

22. beträffande regelverk om finansiering

m.m. av folkomröstningar

att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 5,

23. beträffande statsmaktens agerande i

fråga om vissa statsfinansierade kampanjer

att riksdagen avslår motion 1998/99:K217 yrkande 6,

24. beträffande analys av orsakerna till

minskat förtroende för politiker

att riksdagen avslår motion 1998/99:K275 yrkande 1,

25. beträffande etik i politiken

att riksdagen avslår motion 1998/99:K275 yrkande 2,

26. beträffande styrning av statliga verk

och myndigheter

att riksdagen avslår motion 1998/99:K347,

27. beträffande e-postadress till

politiskt förtroendevalda

att riksdagen avslår motion 1998/99:K231 yrkande 2,

28. beträffande en s.k. demokratikatalog

att riksdagen avslår motion 1998/99:K261,

29. beträffande information om

grundlagarna

att riksdagen avslår motion 1998/99:K327,

res. 14 (v)

30. beträffande information om

kommunismen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K219 och

1998/99:K320,

31. beträffande utredning avseende

opinionsundersökningar

att riksdagen avslår motion 1998/99:A719 yrkande 3,

32. beträffande ändring i kommunallagen av

regler om beslutsfattande i vissa fall

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo23 yrkande 6.

res. 15 (mp)

Stockholm den 16 september 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran

Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson

(kd), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson (s), Tommy Waidelich (s), Mats

Einarsson (v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c)

Helena Bargholtz (fp) och Britt-Marie Lindkvist (s).

Reservationer

1. Slopande av trosbekännelsekravet i

successionsordningen (mom. 1)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v), Helena

Bargholtz (fp) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "K238

(v) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion K238 (v) är bestämmelsen i 4

§ successionsordningen om att Konungen liksom

prinsar och prinsessor alltid skall vara "av den

rena evangeliska läran" otidsenlig i en tid när

Svenska kyrkan skiljs från staten, varigenom också

en neutralitet i religiösa frågor från statsmaktens

sida upprättas. Kravet på att statschefen skall

omfatta en viss religiös tro står enligt motionen i

strid med såväl grundlagens 2 kap. 1 § angående

religionsfrihet som den annars numera allmänt

omfattade åsikten att staten skall förhålla sig

neutral i religiösa spörsmål. Utskottet, som

instämmer i vad som anförs i motionen, anser att

tiden nu är mogen att ändra på den rådande ordningen

vad gäller bekännelsekravet i 4 § SO. Riksdagen bör

därför med bifall till motion K238 (v) hos

regeringen begära förslag till ändring av den

aktuella lagstiftningen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande slopande av

trosbekännelsekravet i successionsordningen

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K238 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Övergång till republik (mom. 2)

Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "Motion

K259 (v)." bort ha följande lydelse:

Enligt motion K259 (v) bör statschefen, som innehar

det främsta ämbetet och förtroendeuppdraget i en

demokrati, tillsättas på ett sätt som står i

överensstämmelse med den demokratiska

grunduppfattning som i alla andra offentliga

sammanhang anses självklar. Monarkins själva

existens fungerar också enligt motionärerna som en

ideologisk konservering av icke-demokratiska

föreställningar om "överhetens" utvaldhet och

"naturliga" maktbefogenheter. Statschefens

representativa funktion understryker ytterligare det

orimliga i att statschefen föds till sitt ämbete.

Dessa förhållanden motiverar enligt utskottets

mening att, som föreslås i motionen, statschefen

utses bland personer som kan förväntas ha erfarenhet

av att representera nationen och som åtnjuter ett

brett politiskt förtroende. Den som av riksdagen

utses till talman bör enligt utskottets mening även

vara statschef. Riksdagen bör mot denna bakgrund och

med bifall till motion K259 (v) hos regeringen

begära förslag till sådana ändringar som gör det

möjligt att införa ett republikanskt statsskick.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande övergång till republik

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K259 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Utvidgad rösträtt för invandrare (mom.

3)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "K237

(v) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion K237 finns det två sätt att

betrakta rösträtten, nämligen att den är knuten

antingen till medborgarskapet eller till boende och

den sociala och politiska miljö i vilken man lever.

Utskottet konstaterar att Medborgarskapskommittén

föreslagit att Sverige accepterar dubbelt

medborgarskap fullt ut fr.o.m. att den nya

medborgarskapslagen träder i kraft. Kommittén anser

liksom motionärerna att de nackdelar som följer med

dubbelt medborgarskap, bl.a. dubbel rösträtt och

valbarhet till förtroendeuppdrag i flera länder, är

relativt begränsade. Mot denna bakgrund ställer sig

utskottet bakom yrkandet i motionen att riksdagen

hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

lagstiftningen som innebär att invandrade kvinnor

och män ges rösträtt i riksdagsval på samma grund

som i kommunala val.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande utvidgad rösträtt för

invandrare

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K237 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

4. Sänkt rösträttsålder till 16 år (mom. 4)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Inte heller" och slutar med "sänkt

rösträttsålder" bort ha följande lydelse:

I motionerna K292 (mp), Kr274 yrkande 61 (mp) och

1998/99:So373 yrkande 4 (mp) föreslås att

rösträttsåldern sänks till 16 år i val till kommun-

och landstingsfullmäktige samt riksdagen. Dock bör

gränsen för valbarhet vara oförändrad, 18 år. I

motion K349 (c) föreslås att en försöksverksamhet

med sänkt rösträtt genomförs vid valet 2002.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

politiken måste göras mera tillgänglig och

intressant, om demokratin skall kunna utvecklas och

förbättras. Genom sänkt rösträttsålder kan det

politiska intresset bland ungdomar stimuleras.

Utskottet finner anledning att i sammanhanget

poängtera att genomsnittsåldern för

förstagångsväljare har höjts till 20 år på grund av

införandet av fyraåriga mandatperioder, vilket

innebär att många ungdomar inte kommer att kunna

utöva sin rösträtt förrän efter fyllda 21 år. Därför

bör enligt utskottets mening riksdagen som föreslås

i motionerna hos regeringen begära förslag till

sådan ändring i gällande lagstiftning att

rösträttsåldern sänks till 16 år vid val till

kommun- och landstingsfullmäktige samt riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande sänkt rösträttsålder

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K292,

1998/99:Kr274 yrkande 61 och 1998/99:So373

yrkande 4 och med anledning av motion

1998/99:K349 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

5. Rösträtt för personer som fyller 18 år

under ett valår (mom. 5)

Åsa Torstensson (c) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Motionerna K203 (v)" och slutar med "ges

rösträtt" bort ha följande lydelse:

I motionerna K203 (v) och Kr274 yrkande 62 (mp)

föreslås att rösträtten bör vara knuten till

kalenderår så att den som fyller 18 år senast den 31

december valåret skall vara röstberättigad, även om

vederbörande inte uppnått 18-årsgränsen på valdagen.

Som skäl för en sådan ordning anförs i motionerna

att den som fyller 18 år under valåret men efter

valdagen får vänta ytterligare fyra år på att få

utnyttja sin rösträtt, vilket kan leda till en

känsla av utanförskap för den drabbade. Utskottet

instämmer i denna bedömning och anser att riksdagen

bör begära förslag från regeringen om en ändrad

lagstiftning på området. Detta bör riksdagen med

bifall till motionerna K203 (v) och Kr274 yrkande 62

(mp) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande rösträtt för personer som

fyller 18 år under ett valår

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K203 och

1998/99:

Kr274 yrkande 62 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

6. Övergång till vårval (mom. 6)

Göran Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Kerstin Kristiansson (s),

Tommy Waidelich (s), Kenneth Kvist (v) och Mats

Einarsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "I flera motioner (c, mp, kd, fp och v)"

och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande

lydelse:

I flera motioner (c, mp, kd, fp och v) föreslås att

valdagen flyttas till våren. Som framgått av

redovisningen i det föregående är det främsta

argumentet i motionerna för en sådan ordning att

valrörelsen numera delvis sammanfaller med

budgetprocessen, vartill kommer de komplikationer

som ett regeringsskifte kan medföra. Enligt

utskottets mening är problembeskrivningen i

motionerna inte helt rättvisande. Den nya

budgetprocessen har nämligen kommit att tänjas ut

över tiden till följd av den ökade betydelse som

vårbudgeten fått. Denna utveckling innebär att

riksdagen numera är sysselsatt med

budgetbehandlingen under en avsevärt längre tid än

vad som kunde förutses vid tiden för riksdagens

beslut om den nya ordningen. Argumentet i denna del

för att flytta valdagen från hösten till våren har

därmed fått mindre tyngd. Mot denna bakgrund vore

det enligt utskottets mening fel att föregripa

Riksdagskommitténs översyn och utvärdering av

budgetprocessen. De slutsatser som komittén kommer

att redovisa hösten 2000 har enligt utskottets

mening en stor betydelse för hur man skall se på

frågan om val till riksdagen skall äga rum på våren

eller hösten. Utskottet finner sammanfattningsvis

inget skäl för riksdagen att för närvarande ta

initiativ av det slag som föreslås i motionerna

1998/99:K226 (c), 1998/99:K227 yrkande 2 (mp),

1998/99:K241 yrkande 1 delvis (c), 1998/99:K269

yrkande 1 (kd), 1998/99:K283 (fp) och 1998/99:K326

yrkande 2 (v). Motionerna avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande övergång till vårval

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K226, 1998/99:K227

yrkande 2, 1998/99:241 yrkande 1 delvis,

1998/99:K269 yrkande 1, 1998/99:K283 och

1998/99:K326 yrkande 2.

7. Övergång till skilda valdagar för val

till riksdagen respektive kommun- och

landstingsfullmäktige (mom. 7)

Göran Magnusson (s), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Kerstin Kristiansson (s),

Tommy Waidelich (s), Kenneth Kvist (v) och Mats

Einarsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "I flera motioner (mp, c, kd, m och fp)"

och slutar med "till känna" bort ha följande

lydelse:

I flera motioner (m, fp, c, kd, mp) yrkas att

skilda valdagar för riksdags- och kommunalval bör

införas alternativt övervägas i utredningsform. I

motionerna anförs som skäl för en återgång till

skilda valdagar i huvudsak att kommun- och

landstingspolitiken under den nuvarande ordningen

överskuggas av rikspolitiken och att de lokala och

regionala frågorna därför bör ges en framträdande

roll i valrörelserna inom ramen för separata

valdagar. En sådan ordning skulle enligt

motionärerna främja den kommunala demokratin.

Som redovisats i det föregående uttalade utskottet

våren 1998 att den gemensamma valdagen bidrar till

att öka valdeltagandet och att skilda valdagar inte

med säkerhet skulle leda till att de lokala frågorna

kommer mer i fokus, Erfarenhetsmässigt får

rikspolitiken nämligen ett stort genomslag i de

kommunala valen även om valdagarna är skilda i

tiden. Sådana är erfarenheterna dels i Sverige före

1970, dels i de nordiska grannländer som har skilda

valdagar. Dessa bedömningar har enligt utskottets

mening alltjämt aktualitet. Nyligen har det låga

valdeltagandet i kommunalvalet i Norge visat samma

tendens. Till detta kan läggas att enligt en

forskningsrapport (Demokratiutredningens skrift nr

26, 1998) anser mindre än en tredjedel av svenska

folket att delad valdag är en angelägen reform från

demokratisynpunkt.

Som utskottet redovisat i det föregående avser

regeringen att genom tilläggsdirektiv senare uppdra

till den kommande parlamentariska kommitté som skall

utreda vissa frågor rörande regeringsformen att ta

upp vissa valfrågor som har anknytning till det

konstitutionella systemet och den parlamentariska

ordningen. Enligt utskottets mening kan frågan om

den gemensamma valdagen och alternativ till denna

ordning komma att behandlas i detta sammanhang.

Utskottet anser sammanfattningsvis och med

hänvisning till vad som här anförts att riksdagen

för närvarande inte bör ta något initiativ av det

slag som förespråkas i motionerna 1998/99:K227

yrkande 1 (mp), 1998/99:K241 yrkande 1 delvis (c),

1998/99:K269 yrkande 2 (kd), 1998/99:K312 (m) och

1998/99:K328 yrkande 1 (fp). Motionerna avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande övergång till skilda valdagar

för val till riksdagen respektive kommun- och

landstingsfullmäktige

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K227 yrkande 1,

1998/99:

K241 yrkande 1 delvis, 1998/99:K269 yrkande 2,

1998/99:K312 yrkande 1 och 1998/99:K328 yrkande

1.

8. Utredning av den s.k. småpartispärren

vid fördelning av mandaten i riksdagsval

(mom. 9)

Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats

Einarsson (v), Björn von der Esch (kd) och Per Lager

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "I fråga om" och slutar med "Motionerna

avstyrks" bort ha följande lydelse:

I motion K269 yrkande 3 (kd) föreslås att frågan om

en förändring av 4-procentsspärren i val till

riksdagen blir föremål för utredning. Enligt

motionärerna kan den nuvarande spärren ersättas med

en s.k. intrappningsskala, men även andra lösningar

bör kunna övervägas. Utskottet instämmer i vad som

anförs i motionen om att mandatfördelningsspärrar i

val till riksdagen har beskurit principen om att

varje röst skall ha lika värde och att syftet med

spärren, att skapa stabila regeringsmajoriteter och

undvika partisplittring, i huvudsak inte infriats.

Spärrar av här aktuellt slag har dessutom

tröskeleffekter som inte är acceptabla. Enligt

utskottet bör även beaktas motionärernas synpunkt

att nya politiska rörelser inte bör diskrimineras av

valsystemet. Med hänvisning till vad utskottet

anfört bör motionen K269 yrkande 3 (kd) bifallas.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande utredning av den s.k.

småpartispärren vid fördelning av mandaten i

riksdagsval

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K269 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

9. Minskning av antalet ledamöter i

riksdagen (mom. 10)

Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils

Fredrik Aurelius (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "i denna

del" bort ha följande lydelse:

I motion K208 delvis (m) föreslås att regeringen

låter utreda frågan om en minskning av antalet

ledamöter i riksdagen till 175. Motionären anser att

en reducering av antalet ledamöter i riksdagen

skulle innebära en anpassning till

befolkningsantalet på det sätt som gäller i många

länder. Dessutom bör förslaget skapa möjligheter

till en bättre service för ledamöterna utan att det

kostar mer pengar. Utskottet instämmer i bedömningen

i motionen att det finns skäl att överväga en

minskning av antalet ledamöter i riksdagen. Enligt

utskottets mening bör antalet mandat vara 249.

Därför bör riksdagen med anledning av motion K208

delvis (m) som sin mening ge regeringen till känna

vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande minskning av antalet ledamöter

i riksdagen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K208 delvis som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

10. Beslutande folkomröstning vid

grundlagsändring (mom. 11-14)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Eftersom beredningen" och slutar med

"5-8 (mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:

I motion K352 yrkande 5 (mp) föreslås att för

ändring i regeringsformen skall utöver två

riksdagsbeslut med mellanliggande riksdagsval krävas

en beslutande folkomröstning, där en majoritet av de

röstande kan godkänna eller förkasta förslaget. En

sådan folkomröstning bör enligt förslaget äga rum i

samband med riksdagsvalet. Denna ordning skulle

stärka grundlagens särställning och tydliggöra att

den är svår att förändra och att den står för

kontinuitet. Folkets förhållande till konstitutionen

blir också tydligare, och en mer allmän demokratisk

diskussion om grundlagen bör komma till stånd.

Utskottet instämmer i argumentationen i motionen och

ställer sig bakom motionens intentioner. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag med det

innehåll som föreslås i motion K352 yrkande 5 (mp).

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

I motion K352 yrkande 6 (mp) föreslås att

folkinitiativ avseende folkomröstningar införs

innebärande att om ett sådant initiativ väcks av

minst 300 000 röstberättigade skall en

folkomröstning genomföras. Alla frågor av nationell

karaktär utom grundlagsfrågor skall enligt motionens

förslag kunna tas upp på detta sätt. Av motionen

framgår att 300 000 motsvarar ungefär 5 % av de

nationellt röstberättigade. Tanken med krav på ett

så stort antal initiativtagare är att man skall

undvika att också ställa särskilda krav på en viss

deltagandenivå vid själva folkomröstningen.

Namninsamlingen skall enligt motionen ske under en

period på högst tolv måndaer. Om möjligt skall

folkomröstning ske kring exakt den fråga som legat

till grund för namninsamlingen. Utskottet finner

argumenten för en sådan ordning som föreslås

övertygande och vill i sammanhanget erinra om att en

liknande regel om folkinitiativ finns på det

kommunala området. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag med det innehåll som föreslås

i motion K352 yrkande 6 (mp). Detta bör riksdagen

med anledning av motionen i denna del ge regeringen

till känna.

I motion K352 yrkande 7 (mp) föreslås att i en

nationell folkomröstning skall endast alternativen

ja, nej och blankröst få förekomma. Utskottet anser

att detta är en eftersträvansvärd ordning och

ställer sig bakom motionens yrkande. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med

motionens förslag. Detta bör riksdagen ge regeringen

till känna.

I motion K352 yrkande 8 (mp) föreslås att det för

alla former av nationella folkomröstningar skall

vara tillfyllest för ett vinnande alternativ att det

uppnår enkel majoritet bland de röstande. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag i enlighet

med intentionerna i motion K352 yrkande 8 (mp).

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11-14 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande beslutande folkomröstning vid

grundlagsändring

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K352 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

12. beträffande initiativ till nationell

folkomröstning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K352 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

13. beträffande regler om frågealternativ i

nationella folkomröstningar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K352 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

14. beträffande majoritetsregel om utfallet av

nationella folkomröstningar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K352 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

11. Införande av bestämmelse om

statsministerns avgång efter val till

riksdagen (mom. 15)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "I motionerna" och slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

I motionerna K213 (mp) och K241yrkande 1 delvis (c)

anförs att den sittande regeringen oavsett

valutgången bör avgå efter ett allmänt val. I den

förstnämnda motionen föreslås att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring av

regeringsformen i enlighet härmed. I c-motionen

föreslås att riksdagen hos regeringen begär att

frågan utreds. Enligt utskottets mening finns det

skäl att överväga ett alternativ till den nuvarande

ordningen innebärande att det krävs en formell

misstroendeförklaring för att tvinga en regering som

t.ex. har svårt att få stöd för sin politik att

avgå. Riksdagen bör med anledning av motion K213

(mp) och med bifall till motion K241 yrkande 1

delvis (c) begära att regeringen låter utreda

frågan.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande införande av bestämmelse om

statsministerns avgång efter val till riksdagen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K213 och med

bifall till motion 1998/99:K241 yrkande 1 delvis

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

12. Införande av bestämmelse om

statsministerns avgång efter val till

riksdagen (mom. 15)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "I motionerna" och slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

I motionerna K213 (mp) och K241 yrkande 1 delvis

(c) anförs att den sittande regeringen oavsett

valutgången bör avgå efter ett allmänt val. I den

förstnämnda motionen föreslås att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring av

regeringsformen i enlighet härmed. I c-motionen

föreslås att riksdagen hos regeringen begär att

frågan utreds. Enligt utskottets mening finns det

skäl att överväga ett alternativ till den nuvarande

ordningen innebärande att det krävs en formell

misstroendeförklaring för att tvinga en regering som

t.ex. har svårt att få stöd för sin politik att

avgå. Riksdagen bör med anledning av motion K241 (c)

och med bifall till motion K213 (mp) begära att

regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag

till ändring av regeringsformen i det här aktuella

avseendet.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande införande av bestämmelse om

statsministerns avgång efter val till riksdagen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K241 yrkande 1

delvis och med bifall till motion 1998/99:K213

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

13. Lagrådsgranskning av förslag till

ändring av grundlag (mom. 16)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),

Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "K 328

yrkande 11 (fp)" bort ha följande lydelse:

I motion K328 yrkande 11 (fp) föreslås att Lagrådet

även skall kunna granska förslag till ändring av

grundlagarna. Enligt motionärerna är grundlagarna

inte så politiskt känsliga att de inte är lämpliga

att granskas av Lagrådet och att Lagrådets tekniska

synpunkter är väl så värdefulla i det aktuella

avseendet som i fråga om övrig lagstiftning.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionen och

anser liksom motionärerna att de nuvarande reglerna

bör ändras. Detta bör riksdagen med bifall till

motion K328 yrkande 11 (fp) som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande lagrådsgranskning av förslag

till ändring av grundlag

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K328 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

14. Information om grundlagarna (mom. 29)

Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Enligt utskottet" och slutar med

"motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

I partimotion K327 (v) föreslås att riksdagen hos

regeringen begär förslag till en informationsinsats

om Sveriges grundlagar. Motivet till detta är att

kunskaperna om de svenska grundlagarna inte är vare

sig breda eller djupa och att skolans undervisning

förefaller summarisk. Därför krävs en bred

informationsinsats i skolorna och samhället i

övrigt. Utskottet delar motionärernas mening att

regeringen bör ges i uppdrag att ta fram förslag

till en sådan informationsinsats. Detta bör

riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande information om grundlagarna

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K327 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

15. Ändring i kommunallagen av regler om

beslutsfattande i vissa fall (mom. 32)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33

börjar med "En förändring" och slutar med "yrkande 6

(mp)" bort ha följande lydelse:

I motion Bo23 yrkande 6 (mp) föreslås att en

bestämmelse införs i kommunallagen innebärande att

vissa betydelsefulla kommunala beslut skulle kräva

kvalificerad majoritet, t.ex. två tredjedelar av de

röstande eller två beslut med enkel majoritet med

ett mellanliggande kommunalval. Enligt motionen bör

principen om kommunal självstyrelse kompletteras med

krav på att vissa viktiga beslut med långsiktiga

effekter och som i praktiken är oåterkalleliga -

t.ex. utförsäljning av kommunala bolag eller andra

strategiskt viktiga verksamheter - inte snabbt kan

drivas igenom av små och tillfälliga majoriteter.

Utskottet instämmer i motionärernas synpunkt att det

vore intressant att utreda för- och nackdelar med

den i motionen föreslagna ordningen, vilket skulle

kunna ske i anslutning till andra diskuterade

förändringar av kommunallagen. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande ändring i kommunallagen av

regler om beslutsfattande i vissa fall

att riksdagen med bifall till motion

1998/99:Bo23 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Utredning avseende opinionsundersökningar

(mom. 31)

Per Lager (mp) anför:

I mp-motion A719 yrkande 3 framhålls att

opinionsundersökningar och väljarbarometrar

fått ett oproportionerligt stort utrymme i

massmedierna och politikers och därmed också i

allmänhetens medvetande. Partiernas politik och

visioner riskerar att komma i skymundan. Jag

beklagar att utskottsmajoriteten inte funnit

tillräckligt starka skäl att ge sitt stöd till

motionens yrkande. Samtidigt vill jag framhålla

att opinionsmätningarna i deras olika skepnader

är ett stort samhällsproblem som på sikt kan

erodera grunden för den politisk-demokratiska

opinionsbildningen. Jag noterar också att

experterna Olof Petersson och Sören Holmberg

som framgår av reciten anser att åtskilliga av

dagens opinionsmätningar har negativa effekter

för demokratins funktionssätt. De tror inte att

branschens intresse för att motverka

opinionsmätningarnas avarter är tillräckligt

stort för att en självsanering skall komma till

stånd. Därmed återstår enligt min mening bara

att statsmakterna i linje med motionens

intentioner utreder frågan och överväger

åtgärder av olika slag för att stävja en

felaktig utveckling.