Bet. 1999/2000:KU4

Konstitutionsutskottets betänkande

1999/2000:KU04

Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av

de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

KU4

Sammanfattning

Regeringen föreslår i propositionen en lag som ger

den av regeringen tillkallade kommissionen för

granskning av de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet vissa befogenheter.

Kommissionen föreslås bl.a. få rätt att hålla

förhör under straffansvar med den som antas kunna

lämna upplysningar av betydelse för kommissionens

verksamhet. Kommissionen föreslås också få rätt att

vid vite förelägga en enskild som innehar en sådan

skriftlig handling eller ett sådant föremål som kan

antas ha betydelse för kommissionens verksamhet att

visa upp handlingen eller föremålet för

kommissionen. Ingen skall dock behöva lämna

uppgifter som han eller hon inte skulle ha behövt

lämna som vittne i en rättegång eller behöva visa

upp en handling eller ett föremål som han eller hon

inte skulle ha behövt visa upp i en rättegång.

Kommissionen föreslås få rätt att utan hinder av

sekretess inhämta uppgifter från myndigheter som kan

antas ha betydelse för kommissionens verksamhet.

Den som kallats till förhör eller som förelagts att

visa upp en handling eller ett föremål föreslås få

rätt att på det allmännas bekostnad få ett juridiskt

biträde att rådgöra med.

Regeringen föreslår att den nya lagen skall träda i

kraft den 1 oktober 1999.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den

ändringen att lagen skall träda i kraft den 1

januari 2000.

Till betänkandet har fogats tio reservationer.

Reservationerna avser bl.a. frågan om

upplysningspliktens omfattning (m resp. v, mp),

ordförandeskapet vid förhör (m, kd, fp, mp) och

frågan om vem som skall besluta om dispens från

sekretessbestämmelser (v, mp).

Propositionen

1998/99:140, vari regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om förhör m.m. hos kommissionen för

granskning av de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Lagtexten återges i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1998/99:K27 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hållande av förhör

under straffansvar,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen

om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de

svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande

verksamhet som innebär undantag från 36 kap. 6 §

rättegångsbalken angående rätt att tiga om vanärande

handling,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i sekretesslagen som, i enlighet med

vad som anförts i motionen, ger annan myndighet än

regeringen möjlighet att besluta om undantag från

sekretess.

1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra 1 § i förslaget

till förfarandelag angående ett förtydligande

tillägg avseende kommissionens verksamhet i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommissionens

sammansättning,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 § i

förslaget till förfarandelag att det av lagen

framgår att förhör under straffansvar skall hållas

under ledning av någon med domarbakgrund i enlighet

med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om frågor av

konstitutionell natur med anledning av regeringens

förslag,

5. att riksdagen beslutar om sådan ändring att

kommissionens möjlighet att hålla öppna förhör

framgår av förfarandelagen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar ändra 4 § i förslaget

till förfarandelag angående den förhördes rätt att

vägra yttra sig i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 4 §

andra stycket och 5 § andra stycket i förslaget till

förfarandelag att det av lagen framgår att

kommissionen inte behöver inhämta tillstånd från

myndighet i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar ändra formuleringen "visa

upp" i 5 § i förslaget till förfarandelag till

antingen "visa fram", "förete" eller "lägga fram" i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vad som kan vara en

betänklig utveckling i riktning mot ökad sekretess

för uppgifter som också har ett stort

allmänintresse,

10. att riksdagen beslutar ändra tidpunkten för

lagens ikraftträdande från den 1 oktober 1999 till

den 1 december 1999 i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:K29 av Helena Bargholtz (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

sekretessbestämmelserna att offentlighet blir

huvudregeln i kommissionens arbete,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om

inskränkningar i den grundlagsstadgade rätten att

fritt meddela uppgifter och underrättelser för

publicering.

1998/99:K30 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

att i lagen införs en bestämmelse om samverkan

mellan forskare och kommission,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

sekretessbestämmelserna att offentlighet blir

huvudregeln i kommissionens verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förhör under

straffansvar skall vara den exklusiva formen för

inhämtande av upplysningar,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om

inskränkningar i den grundlagsfästa rätten att fritt

meddela uppgifter och underrättelser för publicering

(meddelarfriheten).

1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätten för en person

att vägra yttra sig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av en

sekretessbrytande bestämmelse för tidigare anställda

vid säkerhetstjänsterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att prövning av

undantag från sekretess förslagsvis kan göras av

konstitutionsutskottet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en regel bör

införas om att förhör under sanningsförsäkran skall

hållas under ledning av en person som är eller har

varit domare.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1998

1998/99:K262 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

tillsättande av en sanningskommission att granska

Säpos och IB:s inrikes verksamhet.

1998/99:K291 av Peter Eriksson och Per Lager (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

oberoende kommission som skall granska den

åsiktsregistrering som förekommit i Sverige fr.o.m.

1945 fram t.o.m. i dag.

1998/99:K297 av tredje vice talman Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att en granskningskommission efter norsk

förebild skall tillsättas och att de lagar som

behövs för att kommissionen skall kunna arbeta

effektivt skall stiftas.

Yttrande från annat utskott

Justitieutskottet har avgivit yttrande i ärendet

(1999/2000:JuU2y). Yttrandet återges i bilaga 2 till

betänkandet.

Utskottet

Kommissionens tillkomst och uppdrag

Bakgrund

Kommissionens direktiv m.m.

Sverige har under lång tid haft militär och civil

underrättelseverksamhet för att skydda landets

intressen. Verksamheten har periodvis granskats och

utvärderats. Någon heltäckande och uttömmande

kartläggning av den inhemska säkerhetspolitiska

underrättelseverksamheten i Sverige har dock inte

gjorts hittills.

Regeringen beslöt i mars 1999 att tillkalla en

kommission för att kartlägga och granska den

författningsskyddande verksamhet som de svenska

säkerhetstjänsterna har bedrivit när det gäller hot

som härrör ur inrikes förhållanden (Ju 1999:09, dir.

1999:26 och 1999:59). Med författningsskyddande

verksamhet avses säkerhetstjänsternas arbete med att

kartlägga sådana svenska politiska

ytterlighetsorganisationer och grupperingar som

bedömts utgöra ett hot mot rikets säkerhet.

Kommissionens arbete skall enligt direktiven avse

tiden från det andra världskriget fram till dess

kommissionens arbete är slutfört. Kommissionen skall

beskriva omfattningen av övervakningen av de

personer som haft anknytning till sådana svenska

politiska ytterlighetsorganisationer och

grupperingar som har bedömts utgöra eller kunna

komma att utgöra ett hot mot rikets säkerhet.

Kommissionen skall vidare belysa vilka uppgifter som

från tid till annan bedömts vara relevanta,

metoderna för insamling av uppgifter, vilka regler

som gällt för verksamheten samt om reglerna

efterlevts. Kommissionen skall även kartlägga och

analysera det inbördes förhållandet mellan de

tjänster som bedrivit den ifrågavarande

författningsskyddande verksamheten samt i vilken

utsträckning kopplingar har funnits mellan

säkerhetstjänsterna och andra myndigheter eller

organisationer och politiska partier. Kommissionen

skall dessutom redovisa och värdera de avvägningar

som har gjorts av den politiska, polisiära och

militära ledningen under granskningsperioden. En

viktig uppgift för kommissionen är bl.a. att värdera

de hotbildsanalyser som legat till grund för

säkerhetstjänsternas arbete.

Kommissionen skall enligt direktiven redovisa

uppdraget till regeringen senast den 31 augusti

2001.

I direktiven sägs att kommissionen bör ges

särskilda befogenheter. Regeringen avsåg att

överlämna en proposition till riksdagen med förslag

till särskild lagstiftning för kommissionen.

Den i direktiven aviserade propositionen har nu

förelagts riksdagen. Den innehåller förslag för att

kommissionen skall kunna fullgöra sitt uppdrag på

ett effektivt och rättssäkert sätt. Kommissionen

föreslås få särskilda befogenheter, som regleras i

en särskild förfarandelag.

Kommissionen består av ordförande och - sedan

antalet ledamöter utökats genom tilläggsdirektiv -

fem andra ledamöter. Kommissionen har ett

sekretariat. När det gäller bl.a. historiska,

polisiära och militära frågor kan enligt regeringens

beslut experter tillsättas.

Särskilda utredningsuppdrag

Regeringen har tidigare lämnat särskilda

utredningsuppdrag om underrättelse- och

säkerhetstjänsters verksamhet.

I december 1997 gavs Humanistisk-

samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) i

uppdrag att genomföra ett särskilt forskningsprojekt

om militär underrättelse- och säkerhetstjänst.

Forskningen bör enligt regeringens beslut avse tiden

från slutet av 1920-talet fram t.o.m. början av

1980-talet. Den senare delen av perioden täcker IB:s

verksamhet. Forskningsprogrammets inriktning, som

beslutats av HSFR, omfattar följande teman om den

militära underrättelse- och säkerhetstjänsten:

övervakningshistoria, toleransens gränser och

svenskt säkerhetsskydd. Forskningsprogrammet skall

pågå under längst fem år.

Försvarets underrättelsenämnd (FUN) har till

uppgift att följa underrättelsetjänsten inom

Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt samt inom

de övriga myndigheter som bedriver

underrättelsetjänst och som lyder under

Försvarsdepartementet. FUN fick i mars 1998 uppdrag

att, som en komplettering till regeringens uppdrag

till HSFR, i vissa avseenden genomföra en utredning

om den militära underrättelse- och

säkerhetstjänsten. FUN lämnade i juli 1998 en

delrapport till regeringen om kartläggning av

register inom den militära säkerhetstjänsten m.m.

FUN slutredovisade därefter sitt uppdrag i en

rapport till regeringen i november 1998. I

slutrapporten redovisar FUN dels resultatet av sin

granskning av den militära säkerhetstjänstens arkiv

för åren 1937-1981, dels uppgifter och information

som FUN hämtat in från olika personer med kännedom

om den militära underrättelse- och säkerhets-

tjänsten. Rapporten belyser dels vilken typ av

uppgifter om enskilda som från tid till annan varit

av intresse för den militära säkerhetstjänsten, dels

den inrikesverksamhet som bedrevs inom försvaret

under slutet av 1950-talet och under 1960-talet.

Registernämnden har till uppgift att i ärenden om

registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen

(1996:627) pröva frågor om utlämnande av uppgifter i

polisregister samt att granska Säkerhetspolisens

registrering av uppgifter i polisregister. Nämnden

har haft regeringens uppdrag att undersöka de fall

där personalkontroll förekommit, dock inte

värnpliktsfall. Undersökningen avsåg tiden oktober

1969-juni 1996, dvs. den tid som

personalkontrollkungörelsens bestämmelser reglerade

personalkontrollen. Nämnden överlämnade i december

1998 sin rapport till regeringen. I rapporten

genomlyser nämnden hela det regelverk som gällt för

Säpos registreringsverksamhet inom

författningsskyddets område från år 1969 samt

redovisar vilka slags uppgifter som har registrerats

och lämnar exempel på de konsekvenser som

registreringarna har fått i enskilda fall.

Undersökningskommissioner i Norge och Danmark

Undersökningskommissioner har förekommit tidigare

både i Sverige och i andra länder.

I Norge kan granskningskommissioner tillsättas

administrativt för att klarlägga ett bestämt

faktiskt sakförhållande och uttala sig om

ansvarsförhållanden. Vägledande regler for

granskingskommisjoner finns i rundskrivelse den 4

mars 1975 från Justis- og politidepartementet.

Särskilda regler gällde för den s.k.

Lundkommissionen enligt lov om granskingskommisjonen

for gransking av påstander om ulovlig overvåking av

norske borgere (lov den 25 mars 1994 nr 6).

Kommissionen, som arbetade under ledning av

høyesterettsdommer Ketil Lund, avlämnade sin rapport

till Stortinget i mars 1996 (Dokument nr. 15 1995-

96).

Den särskilda lagen innebar att förhörspersoner

hade samma skyldighet att inställa sig och uttala

sig inför den samlade kommissionen som vittnen i

tvistemål inför domstol. Enligt rapporten hade dock

kommissionen inte använt sig av sin möjlighet att

ålägga personer att inställa sig inför kommissionen

eller att uttala sig. Lagen innebar vidare att alla

förhörspersoner uttalade sig under straffansvar

oavsett om utsagan avgavs frivilligt eller efter

åläggande och oavsett om utsagan avgavs inför

kommissionen eller sekretariatet.

I Danmark har nyligen antagits en särskild lov om

undersøgelseskommissioner (lov av den 2 juni 1999 nr

357). Enligt lagen kan efter beslut av Folketinget

en kommission tillsättas för att genomföra en

undersökning av ett närmare angivet förhållande av

viktigt allmänt intresse (af almenvigtig betydning).

Om kommissionen har flera ledamöter skall

ordföranden vara jurist. Om kommissionen består av

endast en ledamot skall denna ledamot vara jurist.

Om en domare är ledamot av kommissionen, skall han

eller hon vara ordförande. Utöver ledamöter i

kommissionen skall en person utses till utfrågare.

Utfrågaren skall i överensstämmelse med vad

kommissionen bestämmer planera och företa förhör

inför kommissionen eller - i vissa fall - rätten.

Det framhålls särskilt i lagen att

undersökningskommissionen inte har dömande makt.

Kommissionen kan få till uppgift att undersöka och

redogöra för ett faktiskt händelseförlopp samt att

komma med förslag till sådana ändringar av lagar,

administrativa bestämmelser eller administrativ

praxis som undersökningen kan ge anledning till. Den

kan också få till uppgift att företa rättsliga

värderingar till belysning av om det finns grund för

att någon ställs till ansvar. Om en

kommissionsledamot är domare företar dock

kommissionen sådana värderingar endast i den

utsträckning som domaren inte finner det

rättssäkerhetsmässigt betänkligt.

Olika regler gäller för upplysningsplikten beroende

på om en domare är ordförande i kommissionen eller

inte. Om ordföranden är domare gäller skyldighet att

lämna både material och upplysningar - även vid

förhör under straffansvar - på anmodan av

kommissionen. Om kommissionen har annan

sammansättning måste kommissionen vända sig till

Københavns Byret bl.a. med begäran om att rätten

skall höra en person som vittne. Kommissionen kan

dock också i dessa fall uppmana en person att

frivilligt lämna upplysningar inför kommissionen.

Motioner

Under allmänna motionstiden 1998 väcktes tre

motioner om tillsättning av en kommission för

granskning av bl.a. Säkerhetspolisens verksamhet.

I motion 1998/99:K262 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs att riksdagen hos regeringen begär förslag

till tillsättande av en sanningskommission att

granska Säpos och IB:s inrikes verksamhet.

I motion 1998/99:K291 av Peter Eriksson och Per

Lager (mp) begärs ett tillkännagivande om en

oberoende kommission som skall granska den

åsiktsregistrering som förekommit i Sverige fr.o.m.

1945 fram t.o.m. i dag.

I motion 1998/99:K297 av tredje vice talman Rose-

Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om att en granskningskommission

efter norsk förebild skall tillsättas och om att de

lagar som behövs för att kommissionen skall kunna

arbeta effektivt skall stiftas.

Utskottets bedömning

Regeringen har nu tillsatt en kommission för

granskning av de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet. Förslag om att ge

kommissionen särskilda befogenheter har också lagts

fram för riksdagen. Enligt utskottets uppfattning är

motionerna 1998/99:K262 (v), 1998/99:K297 (kd)

yrkande 1 och 1998/99:K291 (mp) härigenom

tillgodosedda.

Bestämmelser om offentlighet och sekretess

Allmänt om offentlighet och sekretess

Den verksamhet som kommissionen skall granska är i

stor utsträckning omgärdad av sekretess. Detta

förhållande utgör också en avgörande del av

bakgrunden till kommissionens tillkomst.

Utformningen av kommissionens särskilda befogenheter

har också samband med detta förhållande. Här ges

därför en kort redogörelse för gällande bestämmelser

om offentlighet och sekretess.

Offentlighetsprincipen förverkligas på olika sätt.

Förhandlingsoffentligheten, dvs. allmänhetens rätt

att närvara vid domstolsförhandlingar och vid

sammanträden med beslutande statliga och kommunala

församlingar, är äldst. Med offentlighetsprincipen i

mera snäv bemärkelse brukar man dock avse rätten för

allmänheten att ta del av myndigheternas handlingar.

De grundläggande bestämmelserna om denna rätt finns

nu i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Offentlighetsprincipen gäller inte obegränsad.

Domstolsförhandlingar och sammanträden med

beslutande statliga och kommunala församlingar får

under särskilda förutsättningar hållas inom stängda

dörrar. Vissa av myndigheternas handlingar är

hemliga.

Rätten att ta del av allmänna handlingar får enligt

tryckfrihetsförordningen begränsas endast av hänsyn

till vissa särskilt angivna intressen. Begränsningar

skall anges i bestämmelse i en särskild lag eller i

lag eller förordning som den särskilda lagen

hänvisar till. Den särskilda lagen är sekretesslagen

(1980:100). Utöver bestämmelser om förbud att lämna

ut allmänna handlingar innehåller sekretesslagen

också bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas

verksamhet. Bestämmelserna avser förbud att röja

uppgifter, vare sig det sker muntligen eller genom

att allmän handling lämnas ut eller det sker på

annat sätt.

Uppgifter för vilka sekretess gäller får inte röjas

för enskilda i andra fall än som anges i

sekretesslagen eller i lag eller förordning som

sekretesslagen hänvisar till.

Bestämmelserna i sekretesslagen reglerar i princip

också sekretessen myndigheter emellan. Om sekretess

gäller för en uppgift som förekommer hos en viss

myndighet, får uppgiften inte röjas för en annan

myndighet i andra fall än som anges i sekretesslagen

eller i lag eller förordning till vilken

sekretesslagen hänvisar. Sekretess utgör inte hinder

mot att en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt

för att den utlämnande myndigheten skall kunna

fullgöra sin verksamhet.

Sekretesslagen omfattar både bestämmelser om

sekretess till skydd för det allmänna och

bestämmelser om sekretess till skydd för enskilda.

Bestämmelser om begränsningar i sekretessen, dvs.

om när annars sekretessbelagda uppgifter får lämnas

ut, finns främst i 14 kap. sekretesslagen. Där finns

också bestämmelser om möjligheten för myndigheter

att ställa upp förbehåll vid utlämnande av

handlingar. Vissa av bestämmelserna om

sekretessbegränsning tar särskilt sikte på

sekretessen mellan myndigheter.

Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till

en annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av

lag eller förordning. Sekretesslagen innehåller

föreskrifter om sådan uppgiftsskyldighet. Vidare

finns en generalklausul som innebär att en

sekretessbelagd uppgift - med vissa undantag - får

lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att

intresset av att uppgiften lämnas har företräde

framför det intresse som sekretessen skall avse.

Därutöver gäller att en myndighet på begäran av en

annan myndighet skall lämna uppgift som den förfogar

över i den mån hinder inte möter på grund av

bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till

arbetets behöriga gång.

I ett rättsligt förfarande hindrar inte sekretess

att den som är misstänkt för brott eller mot vilken

rättegång eller annat jämförbart rättsligt

förfarande har inletts lämnar uppgift till sitt

ombud eller biträde i saken eller till en annan

enskild, om det behövs för att den misstänkte skall

kunna ta till vara sin rätt.

Förbudet att röja en sekretessbelagd uppgift gäller

både för den myndighet där uppgiften är

sekretessbelagd och för personer som på grund av

anställning eller liknande för det allmännas räkning

deltar i myndighetens verksamhet och därvid har fått

kännedom om uppgiften. Förbudet gäller sådana

personer även sedan de lämnat verksamheten.

Vissa sekretessbestämmelser innehåller ett

bemyndigande för regeringen att ge dispens från

sekretessen enligt bestämmelsen. Därutöver finns

enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen en

dispensmöjlighet för regeringen. Regeringen får

således, förutom när det anges särskilt i en

sekretessbestämmelse, för särskilt fall förordna om

undantag från sekretess, när det är påkallat av

synnerliga skäl.

För uppgifter hos myndigheter under riksdagen

tillkommer dispensmöjligheten i stället riksdagen.

Sekretess till skydd för det allmänna

Sekretess till skydd för det allmänna gäller för

vissa uppgifter oavsett vem som har lämnat

uppgifterna och oavsett hos vilken myndighet

uppgifterna förekommer. Detta gäller exempelvis

uppgifter som omfattas av utrikes- eller

försvarssekretess enligt 2 kap. sekretesslagen.

Utrikessekretessen (1 §) avser uppgifter som angår

Sveriges förbindelser med annan stat eller i övrigt

rör annan stat, mellanfolklig organisation,

myndighet, medborgare eller juridisk person i annan

stat eller statslös. Sekretess gäller om det kan

antas att det stör Sveriges mellanfolkliga

förbindelser eller på annat sätt skadar landet om

uppgiften röjs (s.k. rakt skaderekvisit).

Försvarssekretessen (2 §) avser uppgifter som angår

verksamhet för att försvara landet eller

planläggning eller annan förberedelse av sådan

verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret.

Sekretess gäller om det kan antas att det skadar

landets försvar eller på annat sätt vållar fara för

rikets säkerhet om uppgiften röjs. Härutöver finns

särskilda föreskrifter om sekretess för

försvarsuppfinningar i lagen (1971:1078) om

försvarsuppfinningar.

S.k. förundersökningssekretess gäller för bl.a.

uppgifter som förekommer i en polismyndighets

verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda eller

beivra brott (5 kap. 1 § första stycket). Sekretess

gäller om det kan antas att syftet med beslutade

eller förutsedda åtgärder motverkas eller den

framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Sekretess gäller vidare för uppgifter som hänför

sig till polisens underrättelseverksamhet eller till

Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller

avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga

terrorism (5 kap. 1 § andra stycket). Sekretess

gäller om det inte står klart att uppgiften kan

röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda

åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten

skadas (s.k. omvänt skaderekvisit).

Sekretess till skydd för enskilda

Bestämmelser om sekretess främst till skydd för

enskildas personliga förhållanden finns i 7 kap.

sekretesslagen. Främst rör dessa bestämmelser

uppgifter inom hälso- och sjukvården och om sociala

förhållanden. Bestämmelser om sekretess främst till

skydd för enskildas ekonomiska förhållanden finns i

8 kap. sekretesslagen, och bestämmelser om sekretess

till skydd för enskildas förhållanden av såväl

personlig som ekonomisk natur finns i 9 kap.

sekretesslagen.

Sekretess gäller för uppgifter som rör utlänningar,

om det kan antas att röjande av uppgiften skulle

medföra fara för att någon utsätts för övergrepp

eller annat allvarligt men som föranleds av

förhållandet mellan utlänningen och en utländsk stat

eller myndighet eller organisation av utlänningar.

Sekretessen gäller oavsett i vilket sammanhang

uppgifterna förekommer.

För uppgifter i register som förs med stöd av lagen

(1963:197) om allmänt kriminalregister och lagen

(1965:94) om polisregister m.m. gäller absolut

sekretess. (Se 7 kap. 17 § sekretesslagen och

övergångsbestämmelsen till lagen [1998:624] om

ändring i sekretesslagen.) Uppgifter ur registren

kan endast lämnas ut om det är särskilt föreskrivet

i respektive lag eller i säkerhetsskyddslagen

(1996:627) eller i förordningar som har stöd i dessa

lagar. Motsvarande sekretess kommer att gälla för

uppgifter i belastningsregistret enligt lagen

(1998:620) om belastningsregister, när den träder i

kraft.

Sekretess gäller för uppgifter om enskildas

personliga eller ekonomiska förhållanden i bl.a.

kriminalunderrättelseregister och Säporegistret.

Sekretess gäller om det inte står klart att

uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller

någon henne eller honom närstående lider skada eller

men.

Sekretess till skydd för en enskild gäller i

allmänhet inte i förhållande till den enskilde eller

enskilda själv och kan helt eller delvis efterges av

honom eller henne.

Lagens tillämpningsområde

Propositionen

Regeringen bedömer att det för att kommissionen

skall kunna fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt

och rättssäkert sätt krävs att den ges särskilda

befogenheter och att dessa befogenheter bör regleras

i en särskild förfarandelag.

Regeringen framhåller att syftet med den föreslagna

lagen således inte är att reglera kommissionens

uppdrag utan att utrusta den med vissa befogenheter.

Av kravet på lagreglers generalitet, vilket kan

härledas ur 11 kap. 8 § regeringsformen, följer

enligt regeringen att bestämmelser av förevarande

slag inte får utformas för ett speciellt fall.

Konsekvensen blir att lagens tillämpningsområde kan

komma att påverkas av annat än beslut av riksdagen.

Regeringen vill dock klargöra att den inte har några

avsikter att förändra kommissionens uppdrag. Det kan

emellertid inte helt uteslutas att en sådan fråga

kan aktualiseras, t.ex. om kommissionen under sitt

arbete finner anledning att hos regeringen anhålla

om en förändring av uppdraget.

Regeringen framhåller att det är fråga om ett unikt

behov av kartläggning och granskning och att

kommissionen kommer att bli en unik företeelse.

Enligt regeringens mening finns det därför knappast

någon risk för att kommissionen skall komma att

tjäna som modell för framtida granskningsorgan.

Regeringen hänvisar också till att

konstitutionsutskottet tidigare (senast i bet.

1998/99:KU20 s. 12) framhållit att frågan om

inrättandet av ett kommissionsinstitut är av den

digniteten att den bör behandlas inom ramen för en

översyn av författningen i mer samlad form.

Motioner

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande

4 begärs ett tillkännagivande till regeringen om

frågor av konstitutionell natur med anledning av

förslaget. Motionärerna anser att det reser en rad

frågor i konstitutionellt perspektiv men att något

tillfredsställande förslag inte ges. Motionärerna

anser att det tydligt måste inskärpas att de

föreslagna åtgärderna skall lösa ett för landet

unikt behov av kartläggning och inte får bli

mönsterbildande utan skall ses som en

engångsföreteelse som kan accepteras endast med

hänsyn till det starka allmänintresse som föreligger

i fråga om kartläggning av säkerhetstjänsternas

underrättelseverksamhet gentemot enskilda.

I samma motion yrkande 1 begärs att riksdagen

beslutar ett tillägg i 1 § förslaget till

förfarandelag för att förtydliga kommissionens

verksamhet så att omfattningen av kommissionens

uppdrag, dvs. den yttre ramen för när kommissionen

kan använda sina särskilda befogenheter mot enskilda

personer, liksom frågan om antalet ledamöter i

kommissionen, framgår av lagen och inte endast ges i

regeringsdirektiv. För att tillgodose grundläggande

rättssäkerhetskrav och underlätta för kommissionen

att skapa förtroende för sin verksamhet bör enligt

motionärerna införas ett förtydligande tillägg

avseende kommissionens verksamhet i enlighet med vad

Riksdagens ombudsmän (JO) har anfört i sitt

remissvar.

I det nämnda remissyttrandet har JO under rubriken

Lagens tillämpningsområde kritiserat att det inte

framgår av lagtexten utan följer av

regeringsbeslutet om direktiv till kommissionen

vilken som är dess verksamhet och i vilka fall som

bl.a. förhör under straffansvar därmed kan komma i

fråga. Detta får till följd att kommissionens rätt

att föranstalta om förhör m.m. skulle kunna utökas

genom ett regeringsbeslut om att förändra

omfattningen av kommissionens uppdrag och att

gränserna för den enskildes skyldighet att vid

straffansvar ställa upp för förhör kan bli beroende

av vad regeringen framöver beslutar, t.ex. i form av

tilläggsdirektiv för kommissionen och inte av

lagstiftarens ställningstagande. JO anser att det i

1 § bör införas ett förtydligande tillägg varigenom

fastslås vad som avses med kommissionens verksamhet

i nu aktuellt hänseende.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet erinrar om att en domstol enligt 2

kap. 11 § regeringsformen inte får inrättas för

redan begången gärning och ej heller för viss tvist

eller i övrigt för visst mål. Stadgandet motiveras

med rättssäkerhetsskäl.

Justitieutskottet vill inledningsvis understryka

att kommissionen kommer att inta en unik ställning i

det svenska rättssystemet. Detta kan accepteras

endast med hänsyn till det starka allmänintresse som

föreligger i fråga om kartläggning av

säkerhetstjänsternas underrättelseverksamhet. Enligt

utskottets mening får kommissionen inte bilda

mönster för framtiden utan bör ses som en

engångsföreteelse.

När det gäller frågan om förslagets förenlighet med

förbudet mot tillfälliga domstolar, kan

justitieutskottet i och för sig känna en viss

förståelse för att kommissionen kan uppfattas som en

sådan domstol som inte är tillåten - vissa av de

befogenheter som kommissionen nu föreslås få talar

enligt utskottet i den riktningen. Här tänker

utskottet särskilt på möjligheten att hålla förhör

under straffansvar. Till detta kommer att

kommissionens rapport av allmänheten kan komma att

bli betraktad som ett domstolsavgörande. Vidare kan

utskottet se betydande svårigheter när det gäller

kommissionens möjligheter att inte pröva s.k.

subjektiva rekvisit, dvs. frågor om uppsåt. I fråga

om vissa brott innebär nämligen ett klarläggande av

vad en person rent faktiskt gjort i praktiken också

ett klarläggande av att han gjort det uppsåtligen.

Slutligen skall enligt förslaget den som hörs ha

rätt att under vissa förutsättningar anlita

juridiskt biträde för att kunna ta till vara sin

rätt, vilket kan föra tankarna till reglerna i

rättegångsbalken om rätten att anlita försvarare.

Även om det alltså finns vissa likheter mellan

kommissionen och en domstol står det enligt

justitieutskottet helt klart att kommissionen inte

är någon domstol. Här vill utskottet påpeka att

Lagrådet - vars uppgift bl.a. är att granska

lagförslag från grundlagssynpunkt - inte funnit

anledning att kritisera förslaget. Det faktum att

kommissionen inte är någon domstol har enligt

utskottets mening också understrukits genom

utformningen av regeringsförslaget. Sålunda

uppställs, till skillnad från vad som gäller

domstolar, inga särskilda kompetenskrav på

kommissionens ledamöter, och kommissionen är fri att

själv besluta om sina arbetsformer. Kommissionen har

inte heller fått tillgång till andra tvångsmedel än

vite, och den får inte själv besluta att någon skall

betala vite. Det bör också understrykas att

kommissionen inte skall ta ställning till om någon

begått brott, och utskottet utgår från att

kommissionens rapport i görligaste mån utformas på

ett sådant sätt att den inte riskerar att uppfattas

som ett domstolsavgörande.

Vad sedan gäller önskemålet i motion K28 yrkande 4

konstaterar justitieutskottet att de nyss redovisade

likheterna mellan förfarandet inför kommissionen och

ett domstolsförfarande i och för sig visar att det

finns ett tydligt behov av fördjupade överväganden,

för det fall frågan om liknande kommissioner skulle

övervägas framöver. Utskottet ansluter sig här till

konstitutionsutskottets - av regeringen återgivna -

ståndpunkt att frågan om inrättandet av ett

kommissionsinstitut är av den digniteten att den bör

behandlas inom ramen för en översyn av författningen

i mer samlad form.

Justitieutskottet anser med det anförda att

motionen i denna del är tillgodosedd.

Justitieutskottet utgår från att någon mer avsevärd

förändring av kommissionens uppdrag inte kommer att

göras. Mindre justeringar kan dock, som regeringen

påpekat, komma att behövas och utskottet kan inte se

någon anledning till att sådana förändringar inte

skulle ske i den för förvaltningsmyndigheter gängse

formen, dvs. genom beslut av regeringen. Utskottet

utgår dock från att riksdagens berättigade intresse

av insyn tillgodoses på lämpligt sätt. Med detta

uttalande anser justitieutskottet att motionen också

i denna del (yrkande 1) är tillgodosedd.

Utskottets bedömning

Konstitutionsutskottet delar justitieutskottets

bedömning. Även enligt konstitutionsutskottets

bedömning står det således helt klart att

kommissionen inte är någon domstol.

Konstitutionsutskottet vill understryka att

kommissionen kommer att inta en unik ställning och

att detta kan accepteras endast med hänsyn till det

starka allmänintresse som föreligger i fråga om

kartläggning av säkerhetstjänsternas

underrättelseverksamhet samt att kommissionen inte

får bilda mönster för framtiden utan bör ses som en

engångsföreteelse.

Liksom justitieutskottet anser

konstitutionsutskottet motion 1998/99:K28 (m)

yrkande 4 tillgodosedd.

Konstitutionsutskottet delar justitieutskottets

bedömning i frågan om en förändring av kommissionens

uppdrag. Även konstitutionsutskottet utgår således

från att riksdagens berättigade intresse av insyn

tillgodoses på lämpligt sätt, om någon förändring av

uppdraget skulle aktualiseras, och

konstitutionsutskottet anser att motion 1998/99:K28

(m) yrkande 1 också är tillgodosedd.

Kommissionens sammansättning

Bakgrund

Statliga förvaltningsmyndigheter lyder enligt 11

kap. regeringsformen under regeringen, om inte

myndigheten enligt regeringsformen eller annan lag

är en myndighet under riksdagen.

Förvaltningsuppgifter får inte fullgöras av

riksdagen i vidare mån än som följer av grundlag

eller riksdagsordningen. En tjänst vid en

förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen

tillsätts av regeringen eller av en myndighet som

regeringen bestämmer. Kommittéer räknas som

myndigheter.

Regeringen har som ledamöter i kommissionen

tillkallat riksmarskalken Gunnar Brodin som

ordförande samt f.d. justitierådet Anders Knutsson,

generalsekreterare Anita Klum och mediekonsulten

Ewonne Winblad och - sedan antalet ledamöter genom

tilläggsdirektiv utökats - professor Alf Johansson

och docent Karl Molin som ledamöter. Sekreterare är

chefsrådmannen Fredrik von Arnold. Direktiven ger

utrymme för regeringen att tillsätta ytterligare

sekretariatspersonal samt - när det gäller bl.a.

historiska, polisiära och militära frågor -

experter.

Motion

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande

2 kritiseras kommissionens sammansättning.

Motionärerna anför att såväl kommissionens

ordförande som dess ledamöter har kritiserats i den

allmänna debatten för att bl.a. inte besitta

tillräcklig kompetens för sitt uppdrag. Även om

kommissionens sammansättning formellt inte är en

fråga för riksdagen är den enligt motionärerna i hög

grad relevant för riksdagen i och med det beslut som

riksdagen står inför. De begär att kommissionens

sammansättning skyndsamt tas upp till förnyade

överväganden och begär ett tillkännagivande till

regeringen om detta.

Utskottets bedömning

Som framgår ovan och som motionärerna också medger

är frågan om kommissionens sammansättning inte en

fråga för riksdagen. Kommissionen har nu tillsatts

och påbörjat sitt arbete.

Något sådant tillkännagivande som begärs i motion

1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 2 bör

riksdagen inte göra. Motionsyrkandet avstyrks.

Kommissionens särskilda befogenheter

Förhör under straffansvar som utredningsform

Gällande ordning för kommittéarbete

Uppdraget för kommittéer som tillkallats på grund av

ett regeringsbeslut anges i allmänhet i särskilda

direktiv för kommittén. Vissa bestämmelser om

planeringen och redovisningen av kommitténs arbete

finns i kommittéförordningen (1998:1474). I

direktiven för en enskild kommitté kan därutöver

finnas föreskrifter om samråd med andra myndigheter

och om arbetets bedrivande.

Förvaltningslagen (1986:223) skall enligt

kommittéförordningen tillämpas hos kommittéer endast

vid handläggning av administrativa ärenden och

ärenden om utlämnande av allmänna handlingar.

I den mån någon föreskrift inte finns i

kommittéförordningen eller i kommitténs direktiv,

bestämmer kommittén själv över hur dess arbete skall

bedrivas. En kommitté kan be såväl andra myndigheter

som enskilda om upplysningar men har inte möjlighet

att tvinga någon till medverkan i dess arbete. En

annan sak är att myndigheters skyldighet att hjälpa

andra myndigheter kan framgå av lag eller annan

författning eller av särskilt regeringsbeslut.

Propositionen

Regeringen föreslår att kommissionen skall få

möjlighet att under straffansvar höra den som antas

kunna lämna upplysningar av betydelse för

kommissionens verksamhet. Straffansvaret gäller den

som hörs.

Den som hörs skall ha samma rätt och skyldighet att

lämna uppgifter som han eller hon skulle ha haft som

vittne i en rättegång.

Den som kallas till ett förhör skall kunna

föreläggas vid vite att inställa sig.

Ett förhör inför kommissionen skall dokumenteras.

Den som har hörts skall ha rätt att hos kommissionen

i efterhand ta del av förhöret.

Den som har hörts skall ha rätt till ersättning av

allmänna medel.

Motioner

Mats Einarsson m.fl. (v) anser i motion 1998/99:K27

att formella förhör inte bör vara någon huvudregel.

Samtal i annan form ger enligt motionärerna större

möjligheter att ställa frågor som inte skulle ha

godtagits vid ett formellt förhör. Motionärerna

anser att kommissionen bör ta del av t.ex. den

norska Lundkommissionens erfarenheter, när den

utformar sina arbetsformer, samt att riksdagen som

sin mening bör ge regeringen till känna vad i

motionen anförts om hållande av förhör (yrkande 1).

Motsatt uppfattning hävdas i en annan motion. Åsa

Torstensson m.fl. (c) begär i motion 1998/99:K30

yrkande 3 ett tillkännagivande om att förhör under

straffansvar skall vara den exklusiva formen för

inhämtande av upplysningar. Innebörden av att

kommissionen skall kunna föra samtal med olika

personer på motsvarande sätt som gällt för tidigare

kommissioner är att straffansvaret för uppgifters

riktighet och fullständighet faller bort. Detta

förhållande är enligt motionärerna

otillfredsställande och riskerar att leda till

inkonsekventa effekter och osäkra uppgifter.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet vill framhålla att syftet med den

aktuella lagen är att ge kommissionen effektiva

verktyg för att den skall kunna fullgöra sin

uppgift. Samtidigt står det enligt utskottet klart

att också informella samtal har en given plats i

kommissionens arbete. Det kan väl tänkas att blotta

förekomsten av möjligheten att hålla förhör under

straffansvar gynnar kommissionens arbete. Utskottet

utgår från att kommissionen kan finna en lämplig

avvägning mellan formella förhör och andra

utredningsmetoder. Något uttalande från riksdagen

bör inte göras i frågan.

Justitieutskottet föreslår att

konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27 och

K30 i här aktuella delar.

Utskottets bedömning

Som justitieutskottet framhållit är syftet med den

aktuella lagen att ge kommissionen effektiva verktyg

för att den skall kunna fullgöra sin uppgift.

Konstitutionsutskottet vill erinra om de speciella

rättsverkningar som är knutna till förhören. Sådana

rättsverkningar avser inte endast straffansvaret för

osanna uppgifter utan även och kanske framför allt

rätten och skyldigheten för den hörde att lämna

uppgifter som annars skulle vara sekretessbelagda.

Till detta kommer rätten till biträde och rätten att

utan hinder av sekretess rådgöra med biträdet. I

lagen föreskrivs särskilt att förhör skall

dokumenteras.

Kommissionen kan antas behöva ägna en hel del tid

åt arkivgenomgång och allmän kunskapsinhämtning om

området. Enligt konstitutionsutskottets uppfattning

kan en betydande del av kommissionens utredning

därutöver antas komma att företas i form av förhör.

Konstitutionsutskottet utgår dock liksom

justitieutskottet från att kommissionen kan finna en

lämplig avvägning mellan formella förhör och andra

utredningsmetoder. Det finns således inte anledning

att i lagen ge närmare regler om detta. Riksdagen

bör inte på annat sätt styra kommissionens

arbetsformer.

Konstitutionsutskottet avstyrker därmed motionerna

1998/99:K27 (v) yrkande 1 och 1998/99:K30 (c)

yrkande 3.

Upplysningspliktens omfattning

Bakgrund - bestämmelser om vittnesplikten i

rättegång

Vittnesplikten i rättegång innebär enligt

rättegångsbalken följande.

Ett vittne inför en domstol måste säga hela

sanningen och får inget förtiga, tillägga eller

förändra. I princip gäller skyldigheten hela det

förhörstema om vilket vittnet har informerats, och

vittnesplikten bryter i princip en tystnadsplikt

enligt t.ex. sekretesslagen.

Det finns emellertid flera slags begränsningar i

ett vittnes skyldigheter. Av intresse i det nu

aktuella sammanhanget är vissa regler i 36 kap. 5 §

rättegångsbalken enligt vilka det gäller ett förbud

för domstolen att ställa frågor om vissa

förhållanden och i allmänhet ett motsvarande förbud

för den hörde att yttra sig. Dessa regler gäller

bl.a. den som inte får lämna en uppgift till följd

av reglerna i 2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen om

sekretess med hänsyn främst till rikets förhållande

till annan stat eller mellanfolklig organisation

(utrikessekretess) eller till rikets säkerhet

(försvarssekretess) eller reglerna i 3 kap. 1 §

sekretesslagen om sekretess med hänsyn till rikets

centrala finanspolitik, penningpolitik eller

valutapolitik. För att någon skall få höras som

vittne om uppgiften krävs tillstånd från den

myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Andra regler i 36 kap. 5 § rättegångsbalken har

avseende på advokater och vissa andra yrkesgrupper

som har ett särskilt förtroendeförhållande till

enskilda, på rättegångsombud, biträden och

försvarare samt på präster och vissa med dem

jämställda.

Särskilda bestämmelser om tystnadsplikt

(meddelarskydd) finns i 3 kap. 3 §

tryckfrihetsförordningen och i 2 kap. 3 §

yttrandefrihetsgrundlagen. I dessa paragrafer anges

särskilt i vilka fall tystnadsplikten inte gäller

och domstol således får höra den som annars har

tystnadsplikt enligt grundlagarna. Det gäller främst

personer med anknytning till ett massmedieföretag.

En domstol som skall pröva om någon som är skyldig

att hemlighålla en uppgift som avses i de angivna

bestämmelserna ändå skall höras som vittne om

uppgiften måste enligt 36 kap. 8 § andra stycket

rättegångsbalken först inhämta yttrande från det

företag hos vilket den som skall höras har fått

vetskap om uppgiften, om inte särskilda skäl

föranleder något annat.

Det finns också omständigheter som ett vittne får

vägra att yttra sig om enligt 36 kap. 6 §

rättegångsbalken. Det gäller omständigheter som, om

vittnet talade om dem, skulle avslöja att vittnet

eller någon närstående till vittnet hade begått en

brottslig eller vanärande handling. Ett vittne får

också vägra att uttala sig så att en yrkeshemlighet

skulle avslöjas, om det inte finns synnerlig

anledning att höra vittnet om detta.

Med brott avses inte endast sådana gärningar som

bestraffas enligt brottsbalken utan även

specialstraffrättsliga brott och förseelser.

Rättegångsbalkens brottsbegrepp innefattar i

allmänhet det som inom straffrätten betecknas som

förseelser.

Om ett vittne lämnar felaktiga uppgifter eller

tiger om något och utsagan befinnes vara utan

betydelse för saken, skall vittnet ändå inte dömas

till ansvar (15 kap. 4 § brottsbalken). Detsamma

gäller om någon har lämnat en osann uppgift eller

förtigit sanningen om något som han eller hon hade

fått vägra att yttra sig om och omständigheterna

innebär skälig ursäkt.

I sammanhanget bör också erinras om den s.k.

negativa opinions- eller yttrandefriheten i

regeringsformen. Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen

är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad

mot tvång att ge till känna sin åskådning i

politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant

hänseende.

Bestämmelsen om den negativa yttrandefriheten

innebär bl.a. att reglerna om vittnesplikten inte i

något fall medför skyldighet för ett vittne att

lämna uppgifter om sin uppfattning i t.ex. politiska

eller religiösa frågor (prop. 1975/76:209 s. 145,

Holmberg-Stjernquists grundlagskommentar s. 82).

Propositionen

Som nämnts föreslår regeringen att den som hörs av

kommissionen under straffansvar skall ha samma rätt

och skyldighet att lämna uppgifter som han eller hon

skulle ha haft som vittne i en rättegång. Vid

förhöret skall det inte heller få ställas några

frågor som inte hade kunnat ställas vid ett

vittnesförhör i en domstol.

Kommissionen skall före ett förhör erinra den som

hörs om vad förhöret avser och upplysa honom eller

henne om hans eller hennes sanningsplikt och

straffansvar. Kommissionen skall även, om det finns

skäl för det, upplysa förhörspersonen om hans eller

hennes rätt att vägra yttra sig.

Ett förhör hos kommissionen skall få gälla även

uppgifter som avses i 2 kap. 1 eller 2 §

sekretesslagen eller någon bestämmelse till vilken

det hänvisas i dessa paragrafer, dvs. som omfattas

av utrikes- eller försvarssekretess. Enligt

propositionen skall den myndighet i vars verksamhet

en sådan uppgift har inhämtats anses ha lämnat sitt

tillstånd till att förhöret får gälla uppgiften.

Regeringen hänvisar i författningskommentaren (prop.

s. 39) till bestämmelsen i 36 kap. 5 § första

stycket rättegångsbalken om tillstånd från myndighet

för att ett vittne skall få höras om vissa

uppgifter. Regeringen påpekar att förslaget innebär

att kommissionen givits större befogenheter än en

domstol.

Förslaget innebär bl.a. att förhörspersonen får

vägra att yttra sig om omständigheter som, om

förhörspersonen talade om dem, skulle avslöja att

förhörspersonen eller någon honom eller henne

närstående har begått en brottslig eller vanärande

handling.

Undantag från straffansvaret för osann uppgift

eller förtigande av sanningen föreslås för det fall

att den som hörts skulle ha haft rätt att vägra

yttra sig och omständigheterna innebär en skälig

ursäkt för honom eller henne. Undantag föreslås

också för uppgifter utan betydelse för det som

förhöret avser.

Om den som hörs utan giltigt skäl vägrar att yttra

sig eller att besvara en fråga, skall kommissionen

kunna förelägga honom eller henne att vid vite

fullgöra sin skyldighet.

Enligt propositionen skall den som kallas till ett

förhör kunna föreläggas vid vite att före förhöret

uppliva sin kunskap om det som förhöret gäller.

Föreläggandet får avse att förhörspersonen skall

uppliva sin kunskap genom att granska för honom

eller henne tillgängliga anteckningar eller andra

handlingar, om det kan göras utan avsevärd

olägenhet.

Regeringen konstaterar (prop. s. 22) att eftersom

kommissionen inte är en domstol kan ett förhör inför

kommissionen inte omfatta sådana uppgifter som

skyddas av grundlagarna. Det grundlagsstadgade

skyddet för den s.k. meddelarfriheten förblir därför

intakt i detta hänseende.

Regeringen diskuterar (prop. s. 19) förhållandet

mellan brott och vanärande handling och i vilken

utsträckning reglerna om vanärande handlingar kan

bli tillämpliga i den mån omständigheterna inte kan

jämställas med brottsliga handlingar. Regeringen

pekar på att Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1985

s. 774 konstaterade att rätten att vägra yttra sig

beträffande en brottslig handling främst synes ha

grundats på den intressekollision som å ena sidan

risken för menedsansvar, å andra sidan risken för

straff för den brottsliga handlingen medför för

vittnet (se t.ex. SOU 1926:32 s. 269). I det angivna

rättsfallet förklarade Högsta domstolen att den

intressekollision på vilken regleringen grundats

inte uppkommer för det fall att ansvar för den

brottsliga handlingen är preskriberat. Det kan då

enligt domstolen tänkas att vittnet i stället vill

slippa yttra sig därför att han finner den

brottsliga handlingen vara vanärande för honom. Det

skulle dock enligt domstolen föra för långt att i

allmänhet anse brottsliga handlingar vara vanärande

i den mening som avses i 36 kap. 6 §

rättegångsbalken sedan så lång tid har förflutit

från handlingens begående att ansvar är

preskriberat. En rätt att i denna situation vägra

yttra sig måste enligt domstolen reserveras för det

fallet att vittnet fortfarande skulle drabbas av

allmänt och starkt ogillande, om hans handling blev

känd. Det aktuella fallet, som gällde brott mot

uppbördslagen, ansågs inte vara ett sådant fall.

Enligt regeringen måste ett brott av det slag som

kan komma att beröras av ett förhör hos kommissionen

i princip fortfarande kunna föranleda någon form av

ansvar för att det skall omfattas av rätten att

hålla tyst.

Regeringen nämner att Svea hovrätt i sitt

remissyttrande har vänt sig mot detta resonemang och

bl.a. pekat på att till skillnad från den situation

som rättegångsbalkens regler tar sikte på kan den

preskriberade gärningen inte sällan väntas vara

själva huvudtemat för ett förhör inför kommissionen.

Rätten att vägra yttra sig bör därför enligt samma

remissinstans utsträckas i detta avseende i

förhållande till vad som gäller enligt

rättegångsbalken. Även Kammarrätten i Stockholm har

ifrågasatt promemorians förslag på denna punkt.

Enligt regeringens mening är det mycket vanskligt

att med någon större grad av säkerhet uttala sig om

hur olika förhör till innehållet kommer att gestalta

sig. Det är också svårt att förutse hur olika

förhörsteman kommer att utformas. Vad som anförts

under remissbehandlingen i denna del om att själva

huvudtemat för ett förhör inte sällan kommer att

vara ett preskriberat brott ter sig därför ytterst

osäkert, om än inte omöjligt. Regeringen anser inte

att det antagande som hovrätten ger uttryck för kan

eller bör bilda utgångspunkt för en bedömning av

skyldigheten för en förhörsperson att yttra sig

inför kommissionen. Tvärtom anser regeringen att

rättegångsbalkens regler innehållande bl.a. en rätt

att vägra yttra sig om brott och vanärande

handlingar framstår som ändamålsenlig även vid

förhör inför kommissionen. Härigenom skapas också

förutsättningar för att kommissionen skall kunna

arbeta på ett verkningsfullt och för uppdraget

ändamålsenligt sätt.

Mot bakgrund av det nu sagda bör enligt

regeringens mening den som hörs av kommissionen ges

samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter som

han eller hon skulle ha haft som vittne i en

rättegång.

I fråga om utformningen av lagtexten i bl.a. 4 §

andra stycket andra meningen och 5 § andra stycket

har Lagrådet ansett (se prop. s. 57) att den valda

tekniken att låta lagens bestämmelser repliera på

rättegångsbalken utan att direkt hänvisa till denna

har lett till vissa bestämmelser som är

svårförståeliga. Delvis är fråga om rena fiktioner,

som enligt Lagrådet naturligtvis såvitt möjligt bör

undvikas i lagtext. Lagrådet kan dock inte se att

den valda tekniken leder fel. Lagrådet finner att en

lagtext som är både fullständig och mer

lättförståelig skulle bli omfattande och bryta av

mot lagens utformning i övrigt, och Lagrådet anser

därför att tekniken får godtas.

Motioner

Propositionen har föranlett tre motioner i frågan om

rätten att vägra yttra sig inför kommissionen.

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m)

yrkande 6 begärs att riksdagen beslutar ändra 4 § i

förslaget till förfarandelag angående den förhördes

rätt att vägra yttra sig. Motionärerna delar Svea

hovrätts bedömning i hovrättens remissyttrande att

just preskriberade gärningar ofta kan väntas bli

själva huvudtemat för ett förhör inför kommissionen.

Enligt motionärernas mening talar starka

integritetsskäl mot att personer skall behöva

inställa sig inför kommissionen för att under

straffansvar avslöja brottsliga gärningar som de har

begått tidigare.

En motsatt uppfattning hävdas i två motioner.

I motion 1998/99:K27 av Mats Einarsson m.fl. (v)

yrkande 2 begärs att riksdagen beslutar om sådan

ändring i den föreslagna lagen som innebär undantag

från 36 kap. 6 § rättegångsbalken angående rätt att

tiga om vanärande handling. Motionärerna anför att

tidigare granskningar av säkerhetstjänsternas

verksamhet antyder att handlingar av denna art inte

torde vara helt ovanliga. Kommissionens mycket

speciella uppdrag, liksom det faktum att den inte är

någon domstol, ger enligt motionärerna anledning att

något snäva in det område där rätt att tiga

föreligger. I 4 § första stycket bör därför efter

första meningen läggas till följande mening: "Dock

skall rättegångsbalken 36 kap. 6 § vad avser

vanärande handling ej äga tillämplighet."

I motion 1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp)

yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om rätten för

en person att vägra yttra sig. Motionärerna anser

att - med tanke på hur media fungerar och hur stort

intresset för kommissionens utredningar kommer att

vara - i princip vilken handling som helst, när

media har fått presentera den, kan komma att

innebära att en person kan drabbas av allmänt starkt

ogillande. En situation där kommissionens möjlighet

att höra personer under straffansvar blir helt

tandlös bör undvikas.

Yrkande 2 i samma motion behandlas nedan under

rubriken Uppgiftsskyldighet för myndigheter.

Härutöver har frågan om lagtextens formulering

tagits upp i motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl.

(m). I yrkande 7 (delvis) begärs att riksdagen

beslutar om sådan ändring i 4 § andra stycket i

förslaget till förfarandelag att det av lagen

framgår att kommissionen inte behöver inhämta

tillstånd från myndighet. Motionärerna delar

regeringens uppfattning att kommissionen för att

kunna fullgöra sitt uppdrag kan behöva ha tillgång

även till myndigheters sekretessbelagda uppgifter av

det slag det här är fråga om men är kritiska till

den tekniska lösningen och anser att det av lagen

klart skall framgå att kommissionen inte behöver

inhämta myndighetens tillstånd.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet har yttrat sig i frågan om rätten

att vägra yttra sig inför kommissionen.

Justitieutskottet kan i och för sig hålla med

motionärerna bakom motionerna K27 och K31 om att ett

bifall till deras yrkanden skulle kunna innebära att

den som hörs inför kommissionen vore skyldig att

svara på frågor i större utsträckning än vad som

följer av regeringens förslag. Utskottet kan

emellertid inte förorda en sådan ändring. Det faktum

att kommissionen faktiskt inte är någon domstol

innebär nämligen att förfarandet inför den inte

fullt ut motsvarar de rättssäkerhetsgarantier som

ett domstolsförfarande innebär. Att under sådana

omständigheter låta dem som hörs ha rätt att tiga i

mindre utsträckning än vad som skulle ha varit

fallet vid ett domstolsförfarande kan knappast anses

försvarbart. Intresset av ett så heltäckande

material som möjligt måste här stå tillbaka för

intresset av rättssäkerhet och skyddet för enskildas

integritet.

Justitieutskottet är å andra sidan inte heller

berett att ställa sig bakom önskemålet i motion K28,

som alltså innebär att den som hörs skall ha rätt

att tiga i högre utsträckning än i domstol. Ett

bifall till motionsönskemålet skulle innebära att

den hörde skulle ha en generell rätt att tiga om

preskriberade brott vars avslöjanden inte skulle

mötas av ett allmänt och starkt ogillande. Utskottet

vill i sammanhanget påpeka att rättspraxis synes ge

utrymme för den tolkningen att preskriberade brott -

under vissa förutsättningar - kan medföra en rätt

att vägra att yttra sig.

Sammantaget innebär detta att justitieutskottet

delar regeringens uppfattning att rättegångsbalkens

regler får anses vara ändamålsenliga såvitt gäller

förhören inför kommissionen. Enligt utskottets

mening finns det också ett värde i att det redan

finns en viss rättsbildning på området som kan komma

till användning i kommissionens arbete. Med andra

ord kan kommissionen med den valda ordningen ha

nytta av motiven till rättegångsbalkens motsvarande

bestämmelse, anslutande rättspraxis och övrig

litteratur.

Justitieutskottet föreslår att

konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27, K28

och K31 i de delar som här är aktuella. -

Företrädarna för Moderata samlingspartiet respektive

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anmält avvikande

meningar.

Utskottets bedömning

I fråga om rätten för en förhörsperson att vägra

yttra sig inför kommissionen delar

konstitutionsutskottet i sak justitieutskottets

bedömning. Det faktum att kommissionen inte är någon

domstol innebär att förfarandet inför den inte fullt

ut motsvarar de rättssäkerhetsgarantier som ett

domstolsförfarande innebär. Intresset av ett så

heltäckande material som möjligt måste här, som

justitieutskottet funnit, stå tillbaka för intresset

av rättssäkerhet och skyddet för den enskildes

integritet. Justitieutskottet påpekar att önskemålet

i motion K28 innebär att den som hörs skall ha en

vidare rätt att tiga än han eller hon skulle ha haft

i domstol, och utskottet är inte heller berett att

ställa sig bakom en sådan ordning. Justitieutskottet

pekar på att rättspraxis synes ge utrymme för den

tolkningen att preskriberade brott - under vissa

förutsättningar - kan medföra en rätt att vägra

yttra sig. Justitieutskottet pekar vidare på det

värde som finns i att det redan finns en viss

rättsbildning på området som kan komma till

användning i kommissionens arbete eller - med andra

ord - att kommissionen med den valda ordningen kan

ha nytta av motiven till rättegångsbalkens

motsvarande bestämmelse, anslutande rättspraxis och

övrig litteratur.

Konstitutionsutskottet delar således liksom

justitieutskottet regeringens uppfattning att

rättegångsbalkens regler får anses vara

ändamålsenliga såvitt gäller förhören inför

kommissionen.

Som justitieutskottet har föreslagit avstyrker

konstitutionsutskottet motionerna 1998/99:K28 (m)

yrkande 6, 1998/99:K27 (v) yrkande 2 och 1998/99:K31

(mp) yrkande 1. Konstitutionsutskottet tillstyrker

därmed regeringens förslag i denna del.

Såvitt avser frågan om lagtextens utformning vill

konstitutionsutskottet erinra om Lagrådets ovan

redovisade uttalande, vari Lagrådet funnit att den

av regeringen valda tekniken får godtas.

Konstitutionsutskottet anser sig inte utan ingående

analys kunna överblicka konsekvenserna av en annan

utformning av lagtexten än den som regeringen har

föreslagit och som anknyter till formuleringen i

rättegångsbalken. Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag och avstyrker motion 1998/99:K28

(m) yrkande 7 såvitt avser formuleringen av 4 §

andra stycket andra meningen i förfarandelagen.

Skyldighet att visa upp en handling eller ett

föremål

Bakgrund - regler om editionsplikt

För rättegången i allmän domstol finns regler i

rättegångsbalken om skyldighet att tillhandahålla

skriftliga handlingar eller föremål. Den som innehar

en skriftlig handling som kan antas ha betydelse som

bevis är skyldig att - med rättegångsbalkens ord -

förete den. Undantag från den skyldigheten gäller

motsvarande undantagen från vittnesplikten för vissa

befattningshavare och andra med tystnadsplikt.

Skyldigheten att förete skriftliga handlingar gäller

inte minnesanteckningar eller andra sådana

uppteckningar som är avsedda uteslutande för

personligt bruk, om det inte finns synnerlig

anledning att handlingen företes.

Den som är skyldig att förete en skriftlig handling

kan av rätten föreläggas detta. Föreläggandet kan

ges vid vite.

Rättegångsbalkens regler gäller i tillämpliga delar

även för förvaltningsprocessen.

Propositionen

Regeringen föreslår att kommissionen skall kunna

förelägga en enskild som innehar en skriftlig

handling som kan antas ha betydelse för

kommissionens arbete att vid vite visa upp denna

handling. Den förelagde skall dock inte behöva visa

upp en sådan handling som han eller hon inte skulle

ha behövt visa upp i en rättegång.

I likhet med vad som föreslås beträffande

skyldigheten att lämna en uppgift vid förhör

föreslås att en myndighet i vars verksamhet en

uppgift som omfattas av utrikes- eller

försvarssekretess har inhämtats skall anses ha

lämnat tillstånd till att handlingen eller föremålet

visas upp.

Motsvarande bestämmelser föreslås gälla beträffande

uppvisande av föremål.

Regeringen redovisar Lagrådets förslag att orden

"visa upp", som användes i lagtexten även i det till

Lagrådet remitterade förslaget, skulle bytas ut mot

t.ex. ordet "förete" för att inrymma också att

handlingen eller föremålet också skall lämnas fram

för granskning. Regeringen anför att uttrycket "visa

upp" förekommer flitigt i olika författningar och

har svårt att se att uttrycket i den nu föreslagna

lagen kan missförstås på något sätt.

Motion

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande

7 (delvis) begärs att riksdagen beslutar om sådan

ändring i 5 § andra stycket i förslaget till

förfarandelag att det av lagen framgår att

kommissionen inte behöver inhämta tillstånd från

myndighet. Motionärerna delar regeringens

uppfattning att kommissionen för att kunna fullgöra

sitt uppdrag kan behöva ha tillgång även till

myndigheters sekretessbelagda uppgifter av det slag

det här är fråga om men är kritiska till den

tekniska lösningen och anser att det av lagen klart

skall framgå att kommissionen inte behöver inhämta

myndighetens tillstånd.

I samma motion yrkande 8 begärs att riksdagen

beslutar ändra formuleringen "visa upp" i 5 § i

förslaget till förfarandelag till antingen "visa

fram", "förete" eller "lägga fram" i enlighet med

vad som anförts i motionen. Motionärerna anser att

uttrycket "visa upp" inte korrekt uttrycker vad som

åsyftas med bestämmelsen, nämligen att handlingen

och föremålet också skall överlämnas till

kommissionen för granskning.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet delar regeringens uppfattning

beträffande användningen av orden "visa upp" och

föreslår att konstitutionsutskottet avstyrker motion

K28 yrkande 8.

Utskottets bedömning

Regeringen har framhållit att uttrycket "visa upp"

förekommer flitigt i olika författningar, och

regeringen har haft svårt att se att uttrycket i den

nu föreslagna lagen kan missförstås på något sätt.

Justitieutskottet delar regeringens uppfattning.

Konstitutionsutskottet har inte någon annan

uppfattning, och utskottet avstyrker motion

1998/99:K28 yrkande 8. Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag till lydelse av 5 § första

stycket förfarandelagen.

Konstitutionsutskottet har i föregående avsnitt

avstyrkt motion 1998/99:K28 (m) yrkande 7 såvitt

avser formuleringen av 4 § andra stycket andra

meningen nämnda lag och tillstyrkt regeringens

förslag. Av samma skäl avstyrker utskottet

motionsyrkandet såvitt avser formuleringen av 5 §

andra stycket och tillstyrker regeringens förslag i

denna del.

Uppgiftsskyldighet för myndigheter

Propositionen

Regeringen föreslår att myndigheter skall vara

skyldiga att på begäran lämna de uppgifter till

kommissionen som kan antas ha betydelse för

kommissionens arbete. En myndighet skall dock inte

få lämna en sådan uppgift som en enskild inte skulle

ha behövt lämna.

Omfattningen av myndigheternas uppgiftsskyldighet

bör enligt regeringen (prop. s. 30 f.) bestämmas av

kommissionen själv. Något utrymme för en myndighet

att vägra lämna uppgifter till kommissionen bör

alltså inte finnas. Kommissionen måste dock i sitt

arbete givetvis beakta att personuppgiftslagens

regler följs.

De efterfrågade uppgifterna kan lämnas till

kommissionen på olika sätt, muntligen vid förhör, i

skrift eller bild eller på annat sätt, t.ex. genom

upptagning eller uppvisande av ett hemligt föremål.

Frågan om tillgång till uppgifter och handlingar hos

myndigheter aktualiseras också av den möjlighet som

regeringen föreslår att förelägga den som kallas

till förhör att före förhöret uppliva sin kunskap om

det som förhöret gäller genom att granska för honom

eller henne tillgängliga anteckningar eller andra

handlingar, om det kan göras utan avsevärd

olägenhet.

Regeringen anför i denna del (prop. s. 17) att det

endast bör vara fråga om en skyldighet att ta del av

handlingar m.m. som är tillgängliga för den som

kallas. I fråga om personal inom säkerhetstjänsterna

menar regeringen att endast de som för dagen arbetar

med sådana uppgifter bör kunna föreläggas att liva

upp sina kunskaper utan inskränkning till vissa

handlingar. I fråga om tidigare anställda inom

säkerhetstjänsterna anser regeringen att

föreläggande bör kunna riktas mot dem om det avser

tillgängliga privata dagböcker eller liknande.

Motion

I motion 1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande

2 begärs ett tillkännagivande om införande av en

sekretessbrytande bestämmelse för tidigare anställda

vid säkerhetstjänsterna. Motionärerna framhåller att

mycket av det som kommissionen skall utreda har hänt

för 20 eller 30 år sedan och att den bästa metoden

för att utröna vad som hände torde vara att höra

personer som då arbetade inom säkerhetstjänsterna.

För att få fram korrekta uppgifter bör dessa

personer enligt motionärerna få möjlighet att

uppliva sin kunskap genom att få tillgång till t.ex.

sina egna tidigare tjänsteanteckningar.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet anmärker att - i den mån det

behövs - här avsedda handlingar kan göras

tillgängliga för den hörde under förhörets gång.

Härigenom kan det syfte som motionärerna tar sikte

på tillgodoses - om än vid en något senare tidpunkt

jämfört med om den hörde fortfarande varit anställd

inom säkerhetstjänsterna. Samtidigt kan kraven på

den hörde att orientera sig i förväg begränsas.

Utskottet erinrar om att de frågor om sekretess som

kan aktualiseras ligger utanför dess

beredningsområde.

Justitieutskottet delar sammanfattningsvis

regeringens uppfattning och föreslår att

konstitutionsutskottet avstyrker motion K31 i denna

del.

Utskottets bedömning

Liksom motionärerna bedömer konstitutionsutskottet

att det för att få fram korrekta uppgifter kan vara

av stor betydelse att personer som tidigare arbetat

inom någon av de myndigheter vars verksamhet skall

granskas kan liva upp sitt minne genom att läsa

t.ex. egna tidigare tjänsteanteckningar. Frågan är

emellertid på vilket sätt detta skall ske för att ge

största möjliga säkerhet.

Regeringens förslag innebär att det är kommissionen

som skall göra bedömningen om förhörspersonen bör få

tillgång till sådana handlingar, och att detta vid

behov kan ske efter det att kommissionen granskat

handlingarna. Konstitutionsutskottet har svårt att

se att en annan ordning skulle ge motsvarande

säkerhetsgarantier. Den tidsutdräkt som kan bli

följden av förfarandet bör enligt utskottets mening

inte behöva bli besvärande.

Liksom justitieutskottet delar således

konstitutionsutskottet regeringens uppfattning om

hur handlingar skall göras tillgängliga för

kommissionen och för personer som kommissionen

önskar höra. Motion 1998/99:K31 (mp) yrkande 2

avstyrks således.

Uppgiftsskyldighet för vissa arkiv

Förslaget om uppgiftsskyldighet för myndigheterna

mötte i remissomgången kritik från Riksarkivet, som

ansåg att kommissionen inte borde kunna förelägga en

arkivinstitution att lämna ut en handling ur ett

enskilt arkiv i strid med förbehåll som ställts upp

vid överlämnandet av arkivet.

Det förslag till bestämmelse om myndigheters

uppgiftsskyldighet som förelåg i remissomgången

innehöll ingen annan begränsning för vilka uppgifter

som skulle lämnas än att de skulle kunna antas ha

betydelse för kommissionens verksamhet. Med

anledning av remisskritik mot att en uppgift som en

förhörsperson skulle ha rätt att vägra yttra sig om

vid förhör inför kommissionen skulle kunna

tillställas kommissionen genom en myndighet har

bestämmelsen kompletterats i propositionen. Enligt

det nu föreliggande förslaget undantas sådana

uppgifter som en enskild inte skulle ha haft rätt

att lämna till kommissionen samt - om inte

synnerliga skäl föreligger - uppgifter varigenom en

yrkeshemlighet skulle uppenbaras. Det rör sig t.ex.

om uppgifter i en advokats klientförhållande eller

en läkares patientkontakter samt uppgifter om

företagshemligheter.

Regeringen bemötte i propositionen Riksarkivets i

remissomgången framförda kritik (prop. s. 31).

Regeringens uppfattning är att uppgifterna i ett

enskilt arkiv som innehas av en myndighet trots

uppställda förbehåll på samma sätt som gäller för

uppgifter hos enskilda bör vara tillgängliga, om de

kan antas ha betydelse för kommissionens arbete.

Regeringen är medveten om den risk som föreligger

att med lag ingripa i överenskommelser mellan

enskilda och en arkivmyndighet men anser att det

föreliggande granskningsuppdraget är av sådan

särpräglad art att det i detta fall kan anses

föreligga starkare skäl för insyn i enskilda arkiv

än mot. Regeringen vill dock understryka att

infordrandet av uppgifter från enskilda arkiv hos

myndigheter i strid med förbehåll bör ske med

varsamhet.

Regeringen påpekar att gränsdragningsfrågor kan

uppkomma beroende på om arkivet har överlämnats till

arkivmyndigheten som gåva eller som deposition.

Utgångspunkten måste vara att om deponenten eller

något rättssubjekt i dennes ställe disponerar över

arkivet, så skall en begäran göras enligt reglerna

om uppvisande av skriftlig handling och ställas till

den fysiska eller juridiska personen i fråga.

Regeringen påpekar vidare att en begäran om att

lämna uppgift bör kunna föregås av förhör med

företrädare för myndigheten och att vid förhöret bör

kunna fastställas vilka uppgifter av intresse som

myndigheten besitter samt vilka uppgifter som

behöver lämnas till kommissionen.

Till utskottet har inkommit en skrivelse den 25

oktober 1999 från Krigsarkivet. I skrivelsen

kritiseras regeringens förslag till skyldighet för

myndigheter att lämna ut handlingar till

kommissionen. Kritiken är av samma innebörd som den

kritik Riksarkivet framförde i remissomgången, och

som återges i propositionen. - Utskottet noterar att

propositionen lades på riksdagens bord den 10 juni

1999 och att motionstiden gick ut den 13 augusti

1999. Propositionen i denna del har inte föranlett

någon motion.

I 13 § arkivlagen (1990:782) finns en föreskrift om

att statliga arkivmyndigheter får ta emot

arkivmaterial också från enskilda. I förarbetena

till arkivlagen (prop. 1989/90:72 s. 79) framhålls

att de enskilda arkiven vid sidan av myndigheternas

arkiv utgör en viktig del av det nationella

kulturarvet och att det är viktigt att också de

bevaras för eftervärlden. Ett sätt att säkra detta

är att arkivmyndigheterna tar sig an sådana arkiv.

Bestämmelsen avses markera det legitima i att

arkivmyndigheterna tar emot även enskilda arkiv, om

de finner det befogat och praktiskt och ekonomiskt

möjligt. De enskilda arkiv som arkivmyndigheten tar

emot för förvaring och vård eller forsknings- eller

studieändamål blir inte därmed ett myndighetsarkiv

utan utgör ett separat arkiv i myndighetens lokal.

Handlingarna i de enskilda arkiven blir inte

allmänna handlingar hos myndigheten (2 kap. 11 §

tryckfrihetsförordningen).

I en kommentar till arkivlagen (Claes Gränström,

Lennart Lundquist, Kerstin Fredriksson: Arkivlagen -

Bakgrund och kommentarer, 1992) påpekas att de

statliga arkivmyndigheterna sedan länge förvarar

omfattande bestånd av enskilda arkiv av riks- eller

lokalhistoriskt intresse och att de enskilda arkiven

inte enbart utgör en del av det nationella

kulturarvet. Genom sitt ursprung ger de en

kompletterande bild av och en nödvändig motvikt till

den officiella syn på händelser och förhållanden som

förs fram i den typ av handlingar som mest frekvent

finns bevarade i myndigheternas och

arkivmyndigheternas arkiv, såsom protokoll, domar,

kopior av utgående handlingar, rapporter,

promemorior och utredningar. De handlingar i vilka

enskilda personer i allmänhet direkt kommer till

tals, såsom inlagor, överklaganden, ansökningar

m.m., förvaras i regel i akt- eller dossierserier

som är skrymmande och därför i stor utsträckning

blir föremål för gallring.

Utskottet har ovan redogjort för de regler som

gäller för rättegången i allmän domstol om

skyldighet att tillhandahålla skriftliga handlingar

eller föremål. Därav framgår att den som är skyldig

att tillhandahålla en handling kan föreläggas av

domstolen att göra det.

Utskottet noterar regeringens utgångspunkt att, om

en deponent eller något rättssubjekt i deponentens

ställe disponerar över ett arkiv, en begäran skall

göras enligt reglerna om uppvisande av skriftlig

handling och ställas till den fysiska eller

juridiska personen i fråga. Problemet i förhållande

till enskildas förbehåll bör därför inte uppstå

annat än i fråga om arkiv som överlämnats till en

arkivmyndighet i annan form än som deposition.

Utskottet noterar vidare att kommissionen enligt

propositionen skall kunna begära in både uppgifter

och handlingar från såväl enskilda som myndigheter

under förutsättningen att uppgifterna eller

handlingarna kan antas ha betydelse för

kommissionens verksamhet. Att undanta uppgifter och

handlingar som har överlämnats till en

arkivmyndighet riskerar enligt utskottets

uppfattning att avsevärt begränsa kommissionens

möjligheter att fullgöra sitt uppdrag. Utskottet

noterar också att särskilda sekretessbestämmelser

föreslås för kommissionens verksamhet.

Liksom regeringen anser utskottet att det

föreliggande granskningsuppdraget är av sådan

särpräglad art att det i detta fall kan anses

föreligga starkare skäl för insyn i enskilda arkiv

än mot. Utskottet har i ett föregående avsnitt

understrukit att kommissionen kommer att inta en

unik ställning och att detta kan accepteras endast

med hänsyn till det starka allmänintresse som

föreligger i fråga om kartläggning av

säkerhetstjänsternas underrättelseverksamhet samt

att kommissionen inte får bilda mönster för

framtiden utan bör ses som en engångsföreteelse.

Infordrandet av uppgifter från enskilda arkiv i

strid med förbehåll förutsätts vidare ske med stor

varsamhet.

Utskottet anser därmed att regeringens förslag i

denna del bör godtas.

Ordförandeskap vid förhör

Propositionen

Regeringen anser inte att det behövs någon

bestämmelse om vem som skall leda kommissionens

förhör under straffansvar.

Regeringen redovisar (prop. s. 21) Lagrådets

uppfattning att en bestämmelse om att förhöret skall

hållas under ledning av någon som är eller har varit

ordinarie domare bör tas in i lagen. Lagrådet har

framhållit att den formella hanteringen vid ett

förhör av t.ex. sekretessfrågor och frågan om en

parts rätt att vägra yttra sig förutsätter en

betydande förtrogenhet med främst rättegångsbalken.

Vidare har Lagrådet betonat vikten av att

förhörspersonen, med hänsyn till lagens bestämmelser

om straffansvar, har en klar uppfattning om vad

förhöret avser och att frågan om en parts rätt att

vägra yttra sig förutsätter en betydande

förtrogenhet med främst rättegångsbalken. Enligt

Lagrådet måste det finnas någon som avbryter frågor

utanför ramen och också detta förutsätter enligt

Lagrådet avsevärd erfarenhet av vittnesförhör i

domstol.

Enligt regeringens uppfattning är det mindre

lämpligt att låsa kommissionen med en bestämmelse

som anger att förhör skall hållas under ledning av

den som är eller har varit ordinarie domare.

Regeringen anser inte heller att en mindre snäv

bestämmelse behövs, utan kommissionen bör själv

kunna bedöma och bestämma vem av dess ledamöter som

är bäst lämpad att leda ett förhör.

Motioner

Två motioner har väckts i denna fråga.

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m)

yrkande 3 begärs att riksdagen beslutar om sådan

ändring i 2 § i förslaget till förfarandelag att det

av lagen framgår att förhör under straffansvar skall

hållas under ledning av någon med domarbakgrund.

Motionärerna anser att kommissionens förhör kan

förutses komma att väcka stort nationellt och

internationellt massmedialt intresse med vida

genomslag i press, radio och TV och att den mediala

uppmärksamheten kommer att riktas även mot den som

leder förhören. Med hänsyn till den genomslagskraft

och betydelse för tilltron till kommissionen som den

som leder förhören kan väntas få anser motionärerna

att uppgiften bör åvila kommissionens ordförande.

Motionärerna framhåller vidare att det för att

tillgodose rättssäkerheten hos den som hörs av

kommissionen krävs att förhöret håller sig inom

angivna ramar. Detta kräver i sin tur enligt

motionärerna att förhöret hålls under ledning av

någon som är eller har varit domare, dvs. en person

som har stor förtrogenhet med bl.a.

rättegångsbalkens regler och mångårig erfarenhet av

vittnesförhör vid domstol.

I motion 1998/99:K31 av Per Lager m.fl. (mp)

yrkande 4 begärs ett tillkännagivande av angiven

innebörd.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet vill betona att bl.a. det faktum

att förhören sker under straffansvar ställer

särskilda krav på den som skall leda dem. För

utskottet framstår det därför som naturligt att

förhören leds av en person med en gedigen erfarenhet

på processrättens område. De skäl som Lagrådet

åberopat talar i och för sig med styrka för att

förhören leds av en person med domarbakgrund.

Utskottet noterar att kommissionens sammansättning

numera är klar och att det bland kommissionens

ledamöter finns en person som varit ordinarie

domare. Utskottet anser dock att kommissionen som

förvaltningsmyndighet själv bör kunna besluta om

sina arbetsformer och därmed även, som regeringen

anser, vem som bör leda förhöret. Utskottet utgår i

likhet med regeringen från att kommissionen beaktar

de rättssäkerhetsaspekter som Lagrådet pekat på.

Justitieutskottet anser att motionerna K28 och K31

i denna del bör avstyrkas. - Företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Folkpartiet liberalerna och Miljöpartiet har anmält

avvikande mening.

Utskottets bedömning

Som justitieutskottet betonat ställer det faktum att

förhören sker under straffansvar särskilda krav på

den som skall leda dem. Lagrådet har, som regeringen

redovisat, noga utvecklat skälen för att förhören

bör ledas av någon som har betydande förtrogenhet

med främst rättegångsbalken.

Kommissionens sammansättning är som

justitieutskottet noterat numera klar. En av

kommissionens ledamöter har varit ordinarie domare.

Kommissionen har möjlighet att överlämna ledningen

av förhör till denna ledamot. Oavsett om så sker

anser sig konstitutionsutskottet kunna utgå från att

kommissionen planerar förhören och i görligaste mån

förutser i vilka delar rättssäkerhetsfrågor blir

särskilt aktuella. Utskottet anser sig vidare kunna

utgå från att kommissionen vid behov kommer att

avbryta ett förhör för att överlägga om vilka frågor

som skall ställas. Det kan också erinras om att även

kommissionens sekreterare är ordinarie domare.

Konstitutionsutskottet anser således, liksom

justitieutskottet, att kommissionen som

förvaltningsmyndighet själv bör kunna besluta om

sina arbetsformer och därmed även vem som bör leda

ett förhör.

Konstitutionsutskottet utgår i likhet med

regeringen och justitieutskottet från att

kommissionen beaktar de rättssäkerhetsaspekter som

Lagrådet pekat på.

Med det anförda tillstyrker konstitutionsutskottet

regeringens förslag till lydelse av 2 §

förfarandelagen och avstyrker motionerna 1998/99:K28

(m) yrkande 3 och 1998/99:K31 (mp) yrkande 4.

Bestämmelse om offentliga förhör

Gällande ordning för handläggning hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar

En kommitté bestämmer själv över sitt

utredningsarbete. Liksom hos en

förvaltningsmyndighet är sammanträden normalt

slutna, och allmänheten har inte tillträde. Detta

gäller även om andra än till myndigheten knutna

personer i någon roll deltar i sammanträdena. Till

detta kommer att hos kommittéer, liksom hos andra

myndigheter, en mängd information inhämtas på annat

sätt än genom sammanträden.

Vad avser sammanträden finns varken i

kommittéförordningen eller i förvaltningslagen någon

bestämmelse som förbjuder myndigheten att ge

allmänheten tillträde till ett sammanträde. Denna

möjlighet begränsas - utom av praktiska

omständigheter - endast av gällande sekretessregler.

För rättegång i domstolar gäller andra regler.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig. I

vissa fall får dock förhandling hållas inom stängda

dörrar. Det gäller i första hand om det kan antas

att det vid förhandlingen kommer att förebringas en

uppgift för vilken hos domstolen gäller sekretess

som avses i sekretesslagen och rätten bedömer det

vara av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs. Det

gäller därutöver i vissa andra fall där sekretess

gäller enligt sekretesslagen.

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att några regler om

offentliga förhör inte bör tas in i lagen.

Som motiv pekas på (prop. s. 23) att någon

förhandlings- eller sammanträdesoffentlighet inte

råder hos en sådan förvaltningsmyndighet som

kommissionen utgör. Huvudregeln är att förhör och

sammanträden inför kommissionen inte är offentliga.

Däremot har kommissionen, på samma sätt som andra

förvaltningsmyndigheter, en diskretionär rätt att

bestämma att t.ex. ett förhör inför kommissionen kan

ske offentligt. En förutsättning för detta är dock

enligt vad regeringen framhåller att ett sådant

förfarande är förenligt med sekretesslagens

bestämmelser.

I frågan om man bör införa speciella regler för

förhör inför kommissionen anför regeringen att det

på goda grunder kan antas att sådana förhör kommer

att tilldra sig ett stort intresse från allmänheten,

samtidigt som det måste beaktas att kommissionens

verksamhet kommer att avse frågor som även

fortsättningsvis måste omges med sekretess.

Regeringen pekar på att behovet av sekretesskydd är

särskilt starkt bl.a. när det gäller skydd för

källor och när det är fråga om att garantera

uppgiftslämnares anonymitet samt på att hänsyn måste

tas till undersökningens effektivitet och till

enskilda personer. Vidare måste beaktas att den som

skall höras av kommissionen inte skall kunna anpassa

sin utsaga till vad andra redan har sagt. Hänsyn

måste naturligtvis också tas till försvars- och

utrikessekretessen. Regeringen bedömer att

offentliga förhör blir ett undantag om vilket

kommissionen har en diskretionär beslutanderätt, och

för detta behövs inga regler i den aktuella lagen.

Motion

Carl Bildt m.fl. (m) begär i motion 1998/99:K28

yrkande 5 att riksdagen beslutar att kommissionens

möjlighet att hålla öppna förhör skall framgå av

förfarandelagen. Ett uttryckligt lagstöd för denna

möjlighet framstår enligt motionärernas mening som

än mer motiverat just därför att offentliga förhör

kan förväntas förekomma i mycket begränsad

utsträckning.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att kommissionen har en

diskretionär rätt att bestämma att t.ex. ett förhör

inför kommissionen kan ske offentligt. En

förutsättning för detta är dock att förfarandet är

förenligt med sekretesslagens bestämmelser.

Det står således klart att kommissionen har

möjlighet att hålla offentliga förhör. Någon

särskild bestämmelse om denna möjlighet anser

utskottet i likhet med regeringen inte påkallad.

Motion 1998/99:K28 (m) yrkande 5 avstyrks.

Juridiskt biträde

Regeringen föreslår att den som av kommissionen har

förelagts att inställa sig till ett förhör eller att

visa upp en skriftlig handling eller ett föremål,

skall ha rätt att få ett lämpligt juridiskt biträde

förordnat för sig av kommissionen.

Om den som har förelagts att inställa sig till

förhör eller att visa upp handling eller föremål

hörs av kommissionen, skall biträdet ha rätt att

ställa frågor till honom eller henne.

Ersättning till biträdet skall betalas av allmänna

medel.

Propositionen har i denna del inte föranlett någon

motion.

Särskilda sekretessfrågor

Förordnande om tystnadsplikt

Bakgrund - regler vid rättegång

Om det vid en förhandling i domstol har förebringats

en uppgift för vilken det gäller sekretess enligt

sekretesslagen hos domstolen, får domstolen förordna

om tystnadsplikt avseende uppgiften (5 kap. 4 §

rättegångsbalken). En förutsättning är att

förhandlingen ägt rum inom stängda dörrar.

För sådana uppgifter gäller enligt 16 kap. 1 §

sekretesslagen undantag från rätten att fritt

meddela uppgifter och underrättelser för publicering

(meddelarfriheten).

Brott mot tystnadsplikt sanktioneras genom en

straffbestämmelse i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Propositionen

Regeringen föreslår att kommissionen skall kunna

besluta om tystnadsplikt beträffande uppgift som

kommer fram vid ett förhör och för vilken gäller

sekretess enligt sekretesslagen.

Sekretess skall inte hindra att den kallade eller

förelagde lämnar uppgifter till sitt biträde, om det

behövs för att han eller hon skall kunna ta till

vara sin rätt. Biträdet får inte obehörigen röja en

sådan uppgift.

Motion

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande

9 begärs ett tillkännagivande om vad som kan vara en

betänklig utveckling i riktning mot ökad sekretess

för uppgifter som också har ett stort

allmänintresse. Motionärerna anser sig kunna

konstatera att förordnanden enligt 5 kap. 4 §

rättegångsbalken på senare tid tycks ha blivit

vanligare i våra domstolar med effekten att extra

sträng sekretess kommit att omgärda aktuella och

uppmärksammade brottmål med stort allmänt intresse.

Motionärerna ifrågasätter varken de förordnanden som

har utfärdats eller regeringens förslag att ge

kommissionen motsvarande möjlighet. Detta framstår

tvärtom enligt motionärerna som naturligt med tanke

på syftet att förhörspersonerna fritt skall våga

säga sanningen inför kommissionen, men motionärerna

vill ändå fästa uppmärksamhet på vad som kan vara

början på en betänklig utveckling i riktning mot

ökad sekretess för uppgifter som också har ett stort

allmänintresse och peka på den fara som

begränsningar av öppenheten i sin förlängning kan

föra med sig för den fortsatta demokratiutvecklingen

i vårt land.

Utskottets bedömning

Öppenhet är av grundläggande betydelse för den

demokratiska utvecklingen. I likhet med motionärerna

anser utskottet att en utveckling mot ökad sekretess

vore betänklig. I linje med detta bör förordnanden

om tystnadsplikt meddelas endast då det är

nödvändigt. Utskottet utgår från att så sker och

anser inte att något tillkännagivande i enlighet med

motion 1998/99:K28 (m) yrkande 9 behövs i detta

sammanhang.

Sekretessen i kommissionens arbete

Bestämmelser om sekretess

Som redovisats i ett tidigare avsnitt finns

bestämmelser om sekretess både till skydd för det

allmänna och till skydd för enskilda. Sekretessen

kan gälla med rakt eller omvänt skaderekvisit. Det

raka skaderekvisitet innebär en presumtion för

offentlighet. Sekretess föreligger, om det kan antas

att en viss skada uppkommer om uppgiften röjs. Det

omvända skaderekvisitet innebär presumtion för

sekretess. Sekretess gäller, om det inte står klart

att uppgiften kan röjas utan skada.

Exempel på sekretess till skydd för det allmänna är

utrikessekretessen enligt 2 kap. 1 § och

försvarssekretessen enligt 2 kap. 2 §

sekretesslagen. För båda gäller det raka

skaderekvisitet. Vidare finns sekretess för att

förebygga eller beivra brott enligt 5 kap.

sekretesslagen, såsom s.k. förundersökningssekretess

(rakt skaderekvisit) och sekretess för uppgifter som

hänför sig till polisens underrättelseverksamhet

eller till Säkerhetspolisens verksamhet för att

förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet

eller förebygga terrorism (omvänt skaderekvisit).

Bestämmelser om sekretess till skydd för enskilda

finns i 7-9 kap. sekretesslagen.

Sekretessen kan gälla såväl personliga som

ekonomiska förhållanden. Inom hälso- och sjukvården

och socialtjänsten gäller huvudsakligen sekretess

för enskildas personliga förhållanden med omvänt

skaderekvisit. För den s.k. utlänningssekretessen

gäller rakt skaderekvisit.

För uppgifter i register som förs med stöd av lagen

(1963:197) om allmänt kriminalregister och lagen

(1965:94) om polisregister m.m. gäller absolut

sekretess. (Se 7 kap. 17 § sekretesslagen och

övergångsbestämmelsen till lagen [1998:624] om

ändring i sekretesslagen.) Uppgifter ur registren

kan endast lämnas ut om det är särskilt föreskrivet

i respektive lag eller i säkerhetsskyddslagen

(1996:627) eller i förordningar som har stöd i dessa

lagar. Motsvarande sekretess kommer att gälla för

uppgifter i belastningsregistret enligt lagen

(1998:620) om belastningsregister som ännu inte har

trätt i kraft.

Sekretess gäller för uppgifter om enskildas

personliga eller ekonomiska förhållanden i bl.a.

kriminalunderrättelseregister och Säporegistret.

Sekretess gäller med omvänt skaderekvisit.

Propositionen m.m.

Regeringen konstaterar i propositionen att

bestämmelserna om sekretess till skydd för det

allmänna kommer att gälla även hos kommissionen samt

att den absoluta sekretessen för uppgifter i

kriminalregister och polisregister enligt lagarna om

dessa register samt enligt lagen om

belastningsregister kommer att gälla även hos

kommissionen om en sådan uppgift lämnas dit.

Regeringen konstaterar vidare att den sekretess som

gäller för uppgifter om enskildas personliga eller

ekonomiska förhållanden i bl.a.

kriminalunderrättelseregister och Säporegistret inte

utan en ny bestämmelse skulle komma att gälla hos

kommissionen om uppgiften lämnas dit. Regeringen

föreslår därför att det i sekretesslagen skall tas

in en bestämmelse till skydd för uppgift hos

kommissionen om en enskilds personliga eller

ekonomiska förhållanden. Sekretess för sådan uppgift

skall gälla med det omvända skaderekvisitet, dvs. om

det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att

den enskilde eller någon honom eller henne

närstående lider skada eller men.

Regeringen anför som skäl för sitt förslag (prop.

s. 36) att det avseende enskilds intresse inte kan

uteslutas att det i kommissionens

granskningsverksamhet kommer fram uppgifter som kan

vara integritetskänsliga och som inte skyddas av

gällande sekretessregler. Det kan t.ex. röra sig om

uppgift om politisk hemvist eller samröre med vissa

politiska grupper och som inte skyddas av sekretess

enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen. Vidare kan det

enligt regeringen tänkas förekomma uppgift om

enskilds fysiska eller psykiska hälsa liksom om

enskilds familjeförhållanden. Regeringen anser att

det inte heller kan uteslutas att uppgifter om

enskilds ekonomiska förhållanden lämnas till

kommissionen. Dessutom skulle ett utlämnande av

uppgifterna kunna vara till men för närstående till

den som uppgifterna rör. Mot denna bakgrund kan det

enligt regeringen finnas skäl att förstärka

sekretesskyddet för uppgift hos kommissionen om

enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

Vidare föreslår regeringen att meddelarfrihet inte

skall råda för sådan sekretessbelagd uppgift såvitt

den avser personliga förhållanden. Meddelarfriheten

kommer däremot att omfatta sådan uppgift som endast

avser ekonomiska förhållanden.

Meddelarfriheten föreslås inte heller gälla om

kommissionen har förordnat om tystnadsplikt för en

sekretessbelagd uppgift som har kommit fram vid

förhör.

Regeringen påpekar i kommissionens direktiv att

mycket av det som kommissionen skall granska och på

annat sätt kommer i kontakt med med nödvändighet är

kringgärdat av sekretess. Behovet av sekretesskydd

är särskilt starkt bl.a. när det gäller skydd för

källor och när det är fråga om att garantera

uppgiftslämnares anonymitet. Här bör enligt

regeringen särskilt framhållas att det för vårt land

viktiga underrättelseutbytet med andra länder bygger

på ett förtroende som har etablerats under många års

samarbete. Arbetet måste därför bedrivas och

genomföras på ett sådant sätt att det inte medför

någon risk för underrättelse- och säkerhetsorganens

möjligheter att i dag och i framtiden arbeta för

Sveriges bästa. Det skall inte heller i övrigt skada

Sveriges förbindelser med andra länder.

Motioner

I motionerna 1998/99:K29 av Helena Bargholtz (fp)

yrkande 1 och 1998/99:K30 av Åsa Torstensson m.fl.

(c) yrkande 2 begärs att riksdagen beslutar om sådan

ändring i sekretessbestämmelserna att offentlighet

blir huvudregeln i kommissionens arbete. De

bestämmelser som avses i denna del är regeringens

förslag till lydelse av 9 kap. 26 § sekretesslagen,

där motionärerna anser att skaderekvisitet skall

vara rakt.

I motionerna - 1998/99:K29 av Helena Bargholtz (fp)

yrkande 2 och 1998/99:K30 av Åsa Torstensson m.fl.

(c) yrkande 4 - begärs också att riksdagen avslår

regeringens förslag om inskränkningar i den

grundlagsstadgade rätten att fritt meddela uppgifter

och underrättelser för publicering. Härmed avses

förslaget till ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen.

Utskottets bedömning

Avsikten med kommissionen är att få fram så mycket

upplysningar som möjligt och så långt möjligt

klarlägga hur den författningsskyddande verksamheten

har bedrivits samt vilka misstag som kan ha begåtts.

Kommissionens uppdrag är avsett att resultera i ett

samlat, uttömmande och definitivt klarläggande av

säkerhetstjänsternas inrikes verksamhet. Resultatet

förutsätts i största möjliga utsträckning göras

offentligt tillgängligt.

Frågan är då hur detta resultat skall uppnås. Som

regeringen har påpekat i kommissionens direktiv, och

som återgivits ovan, är mycket av det som

kommissionen skall granska och på annat sätt kommer

i kontakt med med nödvändighet kringgärdat av

sekretess. Intresset av allmänhetens insyn måste

vägas mot intresset att kommissionen kan få fram

bästa möjliga underlag för sin bedömning. För denna

möjlighet kan det enligt utskottets mening vara av

stor betydelse att de som hörs har tilltro till

sekretesskyddet hos kommissionen för uppgifter som

de lämnar. Den öppenhet som förespråkas i motionerna

riskerar enligt utskottets mening att motverka sitt

syfte.

Vid intresseavvägningen delar utskottet således

regeringens bedömning om sekretesskyddets

utformning. Utskottet tillstyrker därför regeringens

förslag till ändring i sekretesslagen och avstyrker

motionerna 1998/99:K29 (fp) yrkandena 1 och 2 och

1998/99:K30 (c) yrkandena 2 och 4.

Förhållandet mellan kommissionen och forskare

Regeringens bedömning

Regeringen anser i propositionen (s. 13) mot

bakgrund av den föreslagna lagens tillämpningsområde

och syftet med lagen att några särskilda

bestämmelser som tar sikte på kommissionens

samverkan med forskare inte bör tas in i lagen.

I kommissionens direktiv framhåller regeringen att

det av HSFR beslutade forskningsprogrammet sträcker

sig över en annan tidsperiod och har en bredare

inriktning än kommissionens uppdrag och framför allt

syftar till att den militära underrättelse- och

säkerhetstjänsten genom oberoende forskning sätts in

i ett större historiskt och socialt sammanhang.

Forskningsprogrammet bör av de skälen fortgå

parallellt med kommissionens arbete.

I fråga om samverkan mellan kommissionen och de

forskare som arbetar inom ramen för

forskningsprogrammet sägs att kommissionen kan

samverka med dem och i sådant fall besluta om

lämpliga former för samarbetet. Bland annat får

kommissionen avgöra hur omfattande arkivgenomgångar

som kommissionen bör göra när den utför sitt uppdrag

och vad som kan lämnas åt den pågående forskningen.

Utlämnande av handlingar från kommissionen och de

granskade myndigheterna skall självklart föregås av

en sekretessgranskning i enlighet med gällande

sekretesslagstiftning.

Enskilda statsråd har också i riksdagen svarat på

frågor om möjligheten att ge forskarna tillgång till

sekretessbelagda uppgifter. Försvarsminister Björn

von Sydow uppgav i december 1998 att det då inom

Regeringskansliet fortgående diskuterades hur man

skulle kunna tillgodose forskarnas önskemål om att i

större utsträckning få tillgång till uppgifter från

personer med stor kännedom om underrättelse- och

säkerhetstjänsten. Justitieminister Laila Freivalds

redogjorde i mars 1999 för regeringens åtgärder för

att underlätta för forskarna att inom ramen för

gällande lagstiftning ta del av relevant material.

Hon erinrade om att regeringen avsåg att tillsätta

en granskningskommission och föreslå att den genom

särskild lagstiftning bl.a. skulle få tillgång till

allt material som kunde antas ha betydelse för

kommissionens arbete utan föregående

sekretessprövning samt påpekade att detta var

möjligt om kommissionen såsom myndighet samtidigt

omfattades av nödvändig sekretess.

Motion

Frågan om förhållandet mellan kommissionen och

forskare tas upp i motion 1998/99:K30 av Åsa

Torstensson m.fl. (c) yrkande 1. Motionärerna begär

förslag om att det i lagen skall införas en

bestämmelse om samverkan mellan forskare och

kommission. Genom en sådan bestämmelse skall denna

samverkan säkras.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att ett skäl till att

kommissionen tillsatts har varit att den som

myndighet kan ges tillgång till sekretessbelagda

uppgifter och att detta kan ske utan föregående

sekretessprövning hos de myndigheter som förfogar

över uppgifterna. Denna direkta tillgång till

sekretessbelagda uppgifter har inte ansetts kunna

ges till enskilda forskare. Utskottet delar denna

bedömning. Som sägs i kommissionens direktiv bör det

ankomma på kommissionen att - vid en samverkan med

forskare - besluta om lämpliga former för samarbete.

Med det anförda avstyrker utskottet motion

1998/99:K30 (c) yrkande 1.

Bedömning om hävande av sekretess

Gällande bestämmelser

Som nämnts ovan finns grundläggande bestämmelser om

allmänna handlingars offentlighet i 2 kap.

tryckfrihetsförordningen. I 2 § anges dels med

hänsyn till vilka intressen begränsning får ske,

dels hur begränsningar författningstekniskt får

göras. Vidare föreskrivs att, i en bestämmelse om

begränsning av rätten att ta del av allmänna

handlingar, riksdagen eller regeringen får tilläggas

befogenhet att efter omständigheterna medge att en

viss handling lämnas ut.

Dispensbemyndiganden för regeringen att i vissa

fall häva sekretessen finns först och främst i vissa

enskilda sekretessbestämmelser. I 8 kap.

sekretesslagen, som behandlar sekretess med hänsyn

främst till skyddet för enskilds ekonomiska

förhållanden, finns en del sådana bemyndiganden (se

2, 5-7, 10 och 11 §§). I dessa fall kan regeringen

förordna om undantag från sekretessen, om den finner

det vara av vikt att uppgiften lämnas.

Dispensmöjligheten avser bl.a. sekretess till skydd

för uppgifter om enskilds affärs- eller

driftförhållanden i en myndighets verksamhet med

tillståndsgivning eller tillsyn.

Utöver de angivna dispensbemyndigandena har

regeringen i 14 kap. 8 § sekretesslagen tillagts en

allmän dispensbefogenhet. Regeringen får - utöver

när det anges särskilt i en bestämmelse om sekretess

- för särskilt fall förordna om undantag från

sekretessen, när det är påkallat av synnerliga skäl.

Den befogenhet som enligt en bestämmelse i

sekretesslagen tillkommer regeringen att för

särskilt fall förordna om undantag från sekretess,

tillkommer, såvitt avser uppgift hos riksdagen eller

en myndighet under riksdagen, enligt 11 kap. 3 §

sekretesslagen i stället riksdagen. Såvitt avser

uppgift hos en myndighet under riksdagen tillkommer

befogenheten det utskott som bereder ärenden som rör

myndigheten. Riksdagen får även i annat fall

förordna om undantag från sekretess i fråga om

uppgift hos riksdagen.

Med riksdagen avses - som också

tryckfrihetsförordningens bestämmelse tolkats i 11

kap. 3 § sekretesslagen - även organisationsformer

som utskotten (se prop. 1975/76:160 s. 134).

Propositionen

Regeringen erinrar om kommissionens möjlighet främst

enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen att hos regeringen

begära undantag från sekretess i fråga om uppgift

för vilken gäller sekretess men som kommissionen

ändå anser bör offentliggöras i rapporten.

Motioner

Två motioner tar upp frågan om vem som skall kunna

besluta om undantag från sekretess.

I motion 1998/99:K27 av Mats Einarsson m.fl. (v)

yrkande 3 begärs att regeringen skall lägga fram

förslag till sådan ändring i sekretesslagen som ger

annan myndighet än regeringen möjlighet att besluta

om undantag från se- kretess. Motionärerna anser

det inte vara en rimlig ordning att kommissionen

skall vända sig till regeringen och begära undantag

från sekretess, om kommissionen finner det angeläget

att offentliggöra hemligt material. Motionärerna

anför att regeringen har varit och är högsta

politiskt ansvariga organ för den verksamhet

kommissionen skall granska och att det inbjuder till

misstänkliggöranden att låta regeringen ha makten

över vad som skall offentliggöras och vad som skall

hållas hemligt. De alternativ som motionärerna anser

står till buds är kommissionen själv, riksdagens

konstitutionsutskott och Högsta domstolen. Om

kommissionen genom sitt arbete visat prov på

integritet och sanningslidelse och på så sätt

erövrat allmänt förtroende torde den enligt

motionärerna med större trovärdighet än regeringen

kunna motivera att vissa uppgifter bör förbli

hemliga. Å andra sidan talar skäl för att beslut om

undantag från sekretess läggs utanför kommissionen.

Det naturliga torde då enligt motionärerna vara att

vända sig till den lagstiftande delen av

statsmakten, dvs. riksdagen och då närmast till

konstitutionsutskottet. Tre skäl talar enligt

motionärerna för detta. För det första blir det

politiska ansvaret för beslutet tydligare, eftersom

KU består av folkvalda politiker. För det andra ges

samtliga partier möjlighet att delta i bedömningen.

Utrymmet för misstankar om att sekretessen används

för att dölja sådant som bort offentliggöras

minimeras. Beslutet om eventuellt hävande av

sekretess skiljs från själva granskningen, som

därmed kan utföras utan att påverkas av medvetna

eller undermedvetna hänsynstaganden. En tredje

möjlighet skulle kunna vara att överlåta beslut om

undantag från sekretess till Högsta domstolen. Detta

alternativ saknar dock två av KU-alternativets

fördelar: politiskt ansvar och insyn från samtliga

partier.

Liknande uppfattning framförs i motion 1998/99:K31

av Per Lager m.fl. (mp) yrkande 3. I motionen anförs

att det, eftersom allmänhetens förtroende för att

bedömningen sker på ett objektivt sätt är helt

avgörande, framstår som lämpligt att uppgiften

exempelvis sköts av ett parlamentariskt sammansatt

organ, förslagsvis konstitutionsutskottet.

Utskottets bedömning

Möjligheten att medge undantag från

sekretessbestämmelserna kan inte utan ändring i

tryckfrihetsförordningen ges till annan än riksdagen

eller regeringen. Redan av det skälet är det

uteslutet att med avseende på kommissionens arbete

ge sådan möjlighet till Högsta domstolen.

Dispensbefogenheterna i sekretesslagen innebär att

det är regeringen som har befogenhet att ge dispens

från sekretess för uppgifter i verksamhet hos

myndigheter under regeringen, medan riksdagen har

motsvarande befogenhet för uppgifter i verksamhet

hos riksdagen eller myndigheter under riksdagen.

Kommissionen är en myndighet under regeringen. De

myndigheter som kommissionens verksamhet avser är

myndigheter under regeringen. Enligt utskottets

uppfattning bör principerna för ansvarsfördelningen

mellan riksdagen och regeringen i sekretessfrågor

inte frångås. Utskottet avstyrker därför motionerna

1998/99:K27 (v) yrkande 3 och 1998/99:K31 (mp)

yrkande 3.

Ikraftträdande m.m.

Förslag

Regeringen föreslår att den nya lagen och

ändringarna i sekretesslagen skall träda i kraft den

1 oktober 1999.

I motion 1998/99:K28 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande

10 begärs att riksdagen beslutar ändra tidpunkten

för lagens ikraftträdande från den 1 oktober 1999

till den 1 december 1999.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag har utöver vad som redovisats

ovan inte föranlett några motioner, och utskottet

har inte heller någon erinran mot propositionen i

övriga delar. I fråga om ikraftträdandetidpunkt

konstaterar dock utskottet att något beslut av

riksdagen inte kommer att kunna fattas förrän i

slutet av november. Utskottet föreslår därför att

den nya lagen och ändringarna i sekretesslagen skall

träda i kraft den 1 januari 2000.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillsättande av

granskningskommission

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K262, 1998/99:K291

och 1998/99:K297 yrkande 1,

2. beträffande kommissioner med särskilda

befogenheter

att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 4,

3. beträffande lagens tillämpningsområde

att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:140 och

med avslag på motion 1998/99:K28 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om förhör m.m. hos

kommissionen för granskning av de svenska

säkerhetstjänsternas författningsskyddande

verksamhet såvitt avser 1 §,

4. beträffande kommissionens

sammansättning

att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 2,

res. 1 (m)

5. beträffande förhör under straffansvar

som utredningsform

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K27 yrkande 1 och

1998/99:

K30 yrkande 3,

res. 2 (c)

6. beträffande upplysningspliktens

omfattning

att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag

på motionerna 1998/99:K27 yrkande 2, 1998/99:K28

yrkandena 6 och 7 i denna del och 1998/99:K31

yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om

förhör m.m. hos kommissionen för granskning av

de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet såvitt avser

4 §,

res. 3 (m)

res. 4 (v, mp)

7. beträffande skyldighet att visa upp

handlingar

att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag

på motion 1998/99:K28 yrkandena 7 i denna del

och 8 antar regeringens förslag till lag om

förhör m.m. hos kommissionen för granskning av

de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet såvitt avser 5

§,

res. 5 (m)

8. beträffande tillgång till uppgifter hos

myndigheter

att riksdagen avslår motion 1998/99:K31 yrkande 2,

9. beträffande arkivmyndigheters

uppgiftsskyldighet

att riksdagen med bifall till propositionen antar

regeringens förslag till lag om förhör m.m. hos

kommissionen för granskning av de svenska

säkerhetstjänsternas författningsskyddande

verksamhet såvitt avser 8 §,

res. 6 (m)

10. beträffande ordförandeskap vid

förhör

att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag

på motionerna 1998/99:K28 yrkande 3 och

1998/99:K31 yrkande 4 antar regeringens förslag

till lag om förhör m.m. hos kommissionen för

granskning av de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet såvitt avser 2

§,

res. 7 (m, kd, fp, mp)

11. beträffande lagstöd för offentliga

förhör

att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 5,

12. beträffande förordnanden om

tystnadsplikt

att riksdagen avslår motion 1998/99:K28 yrkande 9,

13. beträffande sekretessen i

kommissionens arbete

att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag

på motionerna 1998/99:K29 yrkandena 1 och 2 och

1998/99:K30 yrkandena 2 och 4 antar regeringens

förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100) såvitt avser 9 kap. 26 § och 16 kap.

1 §,

res. 8 (c, fp)

14. beträffande förhållandet mellan

kommissionen och forskare

att riksdagen avslår motion 1998/99:K30 yrkande 1,

res. 9 (c)

15. beträffande bedömning om hävande av

sekretess

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K27 yrkande 3 och

1998/99:K31 yrkande 3,

res. 10 (v, mp)

16. beträffande lagförslagen i övrigt och

ikraftträdandet

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1998/99:K28 yrkande 10 antar regeringens förslag

till

dels lag om förhör m.m. hos kommissionen för

granskning av de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet, i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad utskottet

hemställt ovan under momenten 3, 6, 7, 9 och 10,

dels lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

i den mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet hemställt ovan under moment 13,

med den ändringen att tidpunkten för lagarnas

ikraftträdande bestäms till den 1 januari 2000.

Stockholm den 4 november 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Magnusson

I beslutet har deltagit: Göran Magnusson (s), Pär

Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar

Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Mats Berglind

(s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson (s), Tommy

Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Björn von der

Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager

(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp),

Britt-Marie Lindkvist (s) och Karin Enström (m).

Reservationer

1. Kommissionens sammansättning (mom. 4)

Jerry Martinger (m), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Karin Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Som framgår" och slutar med

"Motionsyrkandet avstyrks." bort ha följande

lydelse:

Såväl kommissionens ordförande som dess ledamöter

har kritiserats i den allmänna debatten för att

bl.a. inte besitta tillräcklig kompetens för sitt

uppdrag. Enligt utskottets mening utgörs den bästa

garantin mot misstänkliggörande och bristande

tilltro till kommissionens arbete av att

kommissionen är sammansatt så att den av den breda

allmänheten uppfattas som en oantastlig auktoritet

som drivs av ett starkt sanningspatos. Regeringen

har inte gjort några ansträngningar för att

åstadkomma en bred uppslutning kring den kommission

som nu har tillsatts. Även om kommissionens

sammansättning formellt sett inte är en fråga för

riksdagen, bör den därför tas upp till förnyade

överväganden. Regeringen bör kalla till s.k.

partiöverläggningar i frågan snarast.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande kommissionens sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K28 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Förhör under straffansvar som

utredningsform (mom. 5)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Som justitieutskottet" och slutar med

"yrkande 3." bort ha följande lydelse:

Det förhållandet att kommissionen skall kunna

inhämta uppgifter genom samtal med olika personer i

annan form än genom förhör under straffansvar

riskerar enligt utskottets mening att leda till

inkonsekventa effekter och i viss mån osäkra

uppgifter, eftersom vissa förhörspersoner kommer att

vara underkastade sanningsplikt och andra inte.

Förhör under straffansvar bör i stället vara den

exklusiva formen för kommissionen att inhämta

upplysningar.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen

med förslag till ändring i förfarandelagen av

angiven innebörd. Härigenom tillgodoses motion

1998/99:K30 yrkande 3. Motion 1998/99:K27 yrkande 1

bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande förhör under straffansvar som

utredningsform

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K30 yrkande 3

och med avslag på motion 1998/99:K27 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Upplysningspliktens omfattning (mom. 6)

Jerry Martinger (m), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Karin Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "I fråga om" och på s. 21 slutar med "i

förfarandelagen." bort ha följande lydelse:

Det finns enligt konstitutionsutskottets

uppfattning en uppenbar risk för att preskriberade

gärningar ofta kan antas bli själva huvudtemat för

ett förhör inför kommissionen. Utskottet anser att

det av integritetsskäl är ytterst tveksamt att

tvinga enskilda att under straffansvar avslöja

brottsliga gärningar som de begått tidigare, även om

de hunnit preskriberas. Rätten att vägra yttra sig

vid ett förhör bör därför som anförs i motion

1998/99:K28 yrkande 6 utvidgas i förhållande till

regeringens förslag. Förslaget till lydelse av 4 §

första stycket bör ändras på det sätt som framgår av

hemställan. Motionerna 1998/99:K27 yrkande 2 och

1998/99:K31 yrkande 1 bör avstyrkas.

Konstitutionsutskottet delar vidare uppfattningen i

motion 1998/99:K28 yrkande 7 att det bör framgå

klarare av lagen att kommissionen inte - för att den

som hörs skall få lämna uppgifter som omfattas av

utrikes- eller försvarssekretess - behöver inhämta

tillstånd av en myndighet i vars verksamhet en sådan

uppgift har inhämtats. Lydelsen bör därför, som

begärs i motion 1998/99:K28 yrkande 7 i denna del,

ändras även såvitt avser andra stycket i paragrafen.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande upplysningspliktens omfattning

att riksdagen med anledning av propositionen samt med bifall

till motion 1998/99:K28 yrkandena 6 och 7 i

denna del och med avslag på motionerna

1998/99:K27 yrkande 2 och 1998/99:K31 yrkande 1

antar regeringens förslag till lag om förhör

m.m. hos kommissionen för granskning av de

svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet såvitt avser 4

§ med den ändringen att paragrafen erhåller

följande som Reservanternas förslag betecknade

lydelse:

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

Den som hörs har samma Den som hörs har samma

rätt och skyldighet att rätt och skyldighet att

lämna uppgifter som han lämna uppgifter som han

eller hon skulle ha haft eller hon skulle ha haft

som vittne i en som vittne i en

rättegång. Vid förhöret rättegång. Vid förhöret

får endast sådana frågor får endast sådana frågor

ställas som kunnat ställas som kunnat

ställas vid ett ställas vid ett

vittnesförhör i domstol. vittnesförhör i domstol.

Kommissionen skall före Till skillnad från vad

förhöret erinra om vad som gäller vid

förhöret avser och vittnesförhör i domstol

upplysa om är dock den som hörs inte

sanningsplikten och om skyldig att lämna

att förhöret sker under uppgifter som skulle

straffansvar samt, när avslöja att den hörde

det finns skäl för det, eller någon honom eller

om rätten att vägra yttra henne närstående har

sig. begått en vanärande

handling. Kommissionen

skall före förhöret

erinra om vad förhöret

avser och upplysa om

sanningsplikten och om

att förhöret sker under

straffansvar samt, när

Ett förhör hos det finns skäl för det,

kommissionen får gälla om rätten att vägra yttra

även uppgifter som avses sig.

i 2 kap. 1 eller 2 §

sekretesslagen (1980:100) Ett förhör hos

eller någon bestämmelse kommissionen får gälla

till vilken det hänvisas även uppgifter som avses

i dessa paragrafer. Den i 2 kap. 1 eller 2 §

myndighet i vars sekretesslagen (1980:100)

verksamhet en sådan eller någon bestämmelse

uppgift har inhämtats till vilken det hänvisas

skall då anses ha lämnat i dessa paragrafer utan

sitt tillstånd till tillstånd från den

detta. myndighet i vars

verksamhet en sådan

uppgift har inhämtats.

-----------------------------------------------------

Om den som skall höras vägrar att yttra sig eller

att besvara en fråga och inte har något giltigt skäl

för detta, får kommissionen förelägga honom eller

henne vid vite att fullgöra sin skyldighet.

Ett förhör skall dokumenteras. Den hörde har rätt

att hos kommissionen ta del av det dokumenterade

förhöret.

-----------------------------------------------------

4. Upplysningspliktens omfattning (mom. 6)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "I fråga om" och på s. 21 slutar med "i

denna del." bort ha följande lydelse:

Som regeringens förslag ser ut finns det enligt

konstitutionsutskottets mening en uppenbar risk för

att de som skall höras inför kommissionen kan komma

att vägra svara på frågor med hänvisning till att de

annars kommer att avslöja att de begått en vanärande

handling. Särskilt mot bakgrund av den uppmärksamhet

som kommissionens arbete kan antas få i medierna

finns det anledning att räkna med att kommissionen

blir tvungen att acceptera sådana invändningar.

Detta skulle i sin tur förfela syftet med

kommissionen. För att kommissionen skall kunna

arbeta effektivt måste skyldigheten att svara på

frågor även omfatta sådant som skulle avslöja

vanärande handlingar. Kommissionen är inte någon

domstol. Det finns därför enligt utskottets

uppfattning inte skäl att låta den som hörs ha rätt

att tiga i samma omfattning som i ett förhör inför

domstol. Utskottet förordar alltså med anledning av

motionerna 1998/99:K27 yrkande 2 och 1998/99:K31

yrkande 1 att en ändring görs i regeringsförslaget i

enlighet med vad som här anförts. Det sagda innebär

att motion 1998/99:K28 yrkande 6 bör avstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande upplysningspliktens omfattning

att riksdagen med anledning av propositionen samt med bifall

till motionerna 1998/99:K27 yrkande 2 och

1998/99:K31 yrkande 1 och med avslag på motion

1998/99:K28 yrkandena 6 och 7 i denna del antar

regeringens förslag till lag om förhör m.m. hos

kommissionen för granskning av de svenska

säkerhetstjänsternas författningsskyddande

verksamhet såvitt avser 4 § med den ändringen

att paragrafen erhåller följande som

Reservanternas förslag betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

Den som hörs har samma Den som hörs har samma

rätt och skyldighet att rätt och skyldighet att

lämna uppgifter som han lämna uppgifter som han

eller hon skulle ha haft eller hon skulle ha haft

som vittne i en som vittne i en

rättegång. Vid förhöret rättegång. Vid förhöret

får endast sådana frågor får endast sådana frågor

ställas som kunnat ställas som kunnat

ställas vid ett ställas vid ett

vittnesförhör i domstol. vittnesförhör i domstol.

Kommissionen skall före Till skillnad från vad

förhöret erinra om vad som gäller vid

förhöret avser och vittnesförhör i domstol

upplysa om är dock den som hörs

sanningsplikten och om skyldig att lämna även

att förhöret sker under uppgifter som avslöjar

straffansvar samt, när att den hörde eller någon

det finns skäl för det, honom eller henne

om rätten att vägra yttra närstående har begått en

sig. vanärande handling.

Kommissionen skall före

förhöret erinra om vad

förhöret avser och

upplysa om

sanningsplikten och om

att förhöret sker under

straffansvar samt, när

det finns skäl för det,

om rätten att vägra yttra

sig.

-----------------------------------------------------

Ett förhör hos kommissionen får gälla även uppgifter

som avses i 2 kap. 1 eller 2 § sekretesslagen

(1980:100) eller någon bestämmelse till vilken det

hänvisas i dessa paragrafer. Den myndighet i vars

verksamhet en sådan uppgift har inhämtats skall då

anses ha lämnat sitt tillstånd till detta.

Om den som skall höras vägrar att yttra sig eller

att besvara en fråga och inte har något giltigt skäl

för detta, får kommissionen förelägga honom eller

henne vid vite att fullgöra sin skyldighet.

Ett förhör skall dokumenteras. Den hörde har rätt

att hos kommissionen ta del av det dokumenterade

förhöret.

-----------------------------------------------------

5. Skyldighet att visa upp handlingar (mom. 7)

Jerry Martinger (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m)

och Karin Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med

"Regeringen har" och på s. 23 slutar med "i denna del." bort ha

följande lydelse:

Som Lagrådet påpekat används i 38 kap. 2 § rättegångsbalken

ordet "förete", inte orden "visa upp". Utskottet delar, liksom

motionärerna i motion 1998/99:K28 yrkande 6, Lagrådets

uppfattning att orden "visa upp" inte uttrycker exakt vad som

åsyftas i bestämmelsen; det saknas ett moment, nämligen att

handlingen eller föremålet också skall lämnas fram för

granskning. För att bättre uttrycka vad som åsyftas bör orden

"visa upp" i 5 § första stycket förfarandelagen enligt

utskottets mening bytas ut mot det i rättegångsbalken använda

ordet "förete".

Som anförts ovan i reservation nr 3 bör det framgå klarare av

lagtexten att en myndighet inte behöver lämna tillstånd till

att en handling eller ett föremål företes. Lydelsen bör därför,

som begärs i motion 1998/99:K28 yrkande 7 i denna del, ändras

även såvitt avser andra stycket i paragrafen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande skyldighet att visa upp handlingar

att riksdagen med anledning av propositionen samt med bifall till motion

1998/99:K28 yrkandena 7 i denna del och 8 antar regeringens

förslag till lag om förhör m.m. hos kommissionen för

granskning av de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet såvitt avser 5 § med den

ändringen att paragrafen erhåller följande som

Reservanternas förslag betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

5 §

-----------------------------------------------------

En enskild som innehar en En enskild som innehar

skriftlig handling eller en skriftlig handling

ett föremål som kan antas eller ett föremål som kan

ha betydelse för antas ha betydelse för

kommissionens verksamhet kommissionens verksamhet

får föreläggas vid vite får föreläggas vid vite

att visa upp handlingen att förete handlingen

eller föremålet. Ingen eller föremålet. Ingen

behöver dock visa upp en behöver dock förete en

sådan handling eller ett sådan handling eller ett

sådant föremål som han sådant föremål som han

eller hon inte skulle ha eller hon inte skulle ha

behövt visa upp i en behövt förete i en

rättegång. rättegång.

En myndighet skall på Handlingen eller

motsvarande sätt som föremålet får på

anges i 4 § andra stycket motsvarande sätt som

anses ha lämnat sitt anges i 4 § andra stycket

tillstånd till att företes för kommissionen

handlingen eller utan tillstånd av

föremålet visas upp. myndighet.

-----------------------------------------------------

6. Arkivmyndigheters uppgiftsskyldighet (mom. 9)

Jerry Martinger (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Karin

Enström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet

noterar regeringens" och slutar med "bör godtas." bort ha följande lydelse:

Vid överlåtelsen av ett enskilt arkiv till en arkivinstitution träffas en

överenskommelse om tillgängligheten till arkivet. Enligt utskottets

uppfattning vore det stötande att ålägga en arkivmyndighet att lämna ut

uppgifter i strid med förbehåll om tillgängligheten som har ställts upp vid

överlåtandet. Risken för framtida sådana ålägganden kan också verka hämmande

på enskildas beredvillighet att överlåta enskilda arkiv till

arkivmyndigheter. Ett undantag från myndigheters skyldighet att lämna

uppgifter bör därför göras i enlighet med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande arkivmyndigheters uppgiftsskyldighet

att riksdagen med anledning av propositionen antar regeringens förslag till l

m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas

författningsskyddande verksamhet såvitt avser 8 § med den ändringen att

paragrafen erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade

lydelse:

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

8 §

-----------------------------------------------------

En myndighet skall på En myndighet skall på

begäran lämna de begäran lämna de

uppgifter till uppgifter till

kommissionen som kan kommissionen som kan

antas ha betydelse för antas ha betydelse för

kommissionens verksamhet. kommissionens verksamhet.

En myndighet får dock En myndighet får dock

inte lämna en sådan inte lämna en sådan

uppgift som en enskild uppgift som en enskild

inte haft rätt att lämna inte haft rätt att lämna

till kommissionen. En till kommissionen. En

myndighet får inte heller myndighet får inte heller

utan synnerliga skäl utan synnerliga skäl

lämna en uppgift genom lämna en uppgift genom

vilken en yrkeshemlighet vilken en yrkeshemlighet

skulle uppenbaras. skulle uppenbaras.

Skyldigheten enligt

första stycket omfattar

inte uppgifter i enskilda

arkiv som överlåtits till

myndigheten med förbehåll

om tillgången till

uppgifterna, om ett

utlämnande av uppgifterna

skulle strida mot

förbehållet.

-----------------------------------------------------

7. Ordförandeskap vid förhör (mom. 10)

Ingvar Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Björn von der Es

Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Helena Bargholtz (fp) och Karin Enström (

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Som justitieu

slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:

Som justitieutskottet betonat ställer det faktum att förhören sker under

särskilda krav på den som skall leda dem.

Konstitutionsutskottet anser att förhören inför kommissionen bör ledas av

eller har varit ordinarie domare. Kraven på rättssäkerhet i förfarandet inför

talar för detta. Lagrådet har, som regeringen redovisat, noga utvecklat s

förhören bör ledas av någon som har betydande förtrogenhet med främst rätt

Således har Lagrådet framhållit att den formella hanteringen vid ett fö

sekretessfrågor och frågan om en parts rätt att vägra yttra sig förutsät

förtrogenhet. Lagrådet har vidare betonat vikten av att förhörspersonen, med

lagens bestämmelser om straffansvar, har en klar uppfattning om vad förhöret av

Frågan om vem som skall leda förhören är enligt utskottets uppfattning a

betydelse att den måste regleras i lag. Som anförs i motionerna 1998/99:K28

1998/99:K31 yrkande 4 bör således en ändring göras i regeringsförslaget. En b

ledningen av förhören under straffansvar bör tas in i 2 § förfarandelagen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande ordförandeskap vid förhör

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionern

1998/99:K31 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om förhör m.m. hos kom

för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande v

såvitt avser 2 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Reser

förslag betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

2 §

-----------------------------------------------------

Kommissionen får hålla Kommissionen får hålla

förhör under straffansvar förhör under straffansvar

med den som antas kunna med den som antas kunna

lämna upplysningar av lämna upplysningar av

betydelse för betydelse för

kommissionens verksamhet. kommissionens verksamhet.

Sådana förhör skall

hållas under ledning av

någon som är eller har

varit ordinarie domare.

-----------------------------------------------------

8. Sekretessen i kommissionens arbete (mom. 13)

Åsa Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Avsikten med"

följande lydelse:

Mot bakgrund av hur frågan om säkerhetstjänsternas inrikes verksamhet tidigare

är det enligt utskottets mening väsentligt att medborgarnas insyn och kunskap

i onödan begränsas av sekretessregler.

Huvudregeln i kommissionens arbete bör således vara offentlighet. Sekretessen f

som regeringen föreslagit utformas med s.k. omvänt skaderekvisit utan med rak

meddelarfriheten begränsas för uppgifter hos kommissionen.

Som begärs i motionerna 1998/99:K29 yrkandena 1 och 2 samt 1998/99: K30 yr

regeringens förslag till lydelse av 9 kap. 26 § sekretesslagen ändras, medan

kap. 1 § samma lag bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande sekretessen i kommissionens arbete

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionerna 199

och 4 i fråga om regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980

dels antar förslaget såvitt avser 9 kap. 26 § med den ändringen att para

Reservanternas förslag betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

26 §

-----------------------------------------------------

Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos

kommis-sionen för kommissionen för

granskning av de svenska granskning av de svenska

säkerhetstjänsternas säkerhetstjänsternas

författningsskyddande författningsskyddande

verksamhet i dess verksamhet i dess

verksamhet för sådan verksamhet för sådan

granskning för uppgift om granskning för uppgift om

enskilds personliga eller enskilds personliga eller

ekonomiska förhållanden, ekonomiska förhållanden,

om det inte står klart om det kan antas att den

att uppgiften kan röjas enskilde eller någon

utan att den enskilde honom närstående lider

eller någon honom skada eller men, om

närstående lider skada uppgiften röjs.

eller men.

-----------------------------------------------------

I fråga om uppgift i allmän handling gäller

sekretessen i högst sjuttio år.

-----------------------------------------------------

dels avslår förslaget såvitt avser 16 kap. 1 §,

9. Förhållandet mellan kommissionen och forskare (mom. 14)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet kons

"yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Som utskottet redovisat inledningsvis har regeringen lämnat uppdrag till

forskningsprojekt om militär underrättelse- och säkerhetstjänst. Ett antal in

presenterats, som alla syftar till att beskriva, förklara och förstå vad som eg

affären och andra former av övervakning av svenska medborgare. Forskningsu

mening angelägna. Endast forskningen kan forma de insikter och den självförståe

affären och annan övervakning av svenska medborgare inte skall för

efterkrigshistoria.

Kritiska röster har emellertid höjts från forskarna om tillgången till arkivhan

Forskningen och kommissionen skall fylla olika funktioner. Forskningen och komm

därför inte varandra, utan båda behövs. För att säkra forskarnas möjlighet att

i motion 1998/99:K30 yrkande 1, en bestämmelse om samverkan tas in i förfarande

och lägga fram ett sådant förslag för riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande förhållandet mellan kommissionen och forskare

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K30 yrkande 1 som sin mening ger r

10. Bedömning om hävande av sekretess (mom. 15)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Möjlighe

"yrkande 3." bort ha följande lydelse:

Möjligheten att medge undantag från sekretessbestämmelserna kan inte utan änd

ges till annan än riksdagen eller regeringen. Redan av det skälet är det u

kommissionens arbete ge sådan möjlighet till Högsta domstolen.

Regeringen har varit och är högsta politiskt ansvariga organ för den verksam

Att makten över vad som skall offentliggöras och vad som skall hållas hemligt

som indirekt är granskad, inbjuder till misstänkliggöranden. Enligt utskottet

rimlig ordning, utan en annan möjlighet bör sökas.

Om kommissionen genom sitt arbete visat prov på integritet och sanningslidelse

förtroende kan den med större trovärdighet än regeringen antas kunna motiver

hemliga. Trots detta finns det skäl för att beslut om undantag från s

kommissionen. Det naturliga är då enligt utskottets uppfattning - mot bakg

ligga hos regeringen - att vända sig till den lagstiftande delen av statsmakte

till konstitutionsutskottet.

Utskottet anser att en sådan lösning har flera fördelar. För det första bl

beslutet tydligare, eftersom utskottet består av folkvalda politiker. Fö

samtliga partier möjlighet att delta i bedömningen. Utrymmet minimeras för

används för att dölja sådant som bort offentliggöras. Beslutet om eventuellt

själva granskningen, som därmed kan utföras utan att påverkas av medvetna eller

Utskottet anser emellertid att ytterligare överväganden behövs i denna fråga.

regeringen att utarbeta och lägga fram förslag om ändring i sekretesslagen för

utskottet angivit. Härigenom tillgodoses motionerna 1998/99:K27 yrkande 3 och 1

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande bedömning om hävande av sekretess

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K27 yrkande 3 och 1998/99:K31

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svensk

säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet

2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Justitieutskottets yttrande

1999/2000:JuU2y

Granskningskommissionen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 31 augusti 1999 beslutat att bereda justiti

yttrande över regeringens proposition 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissio

säkerhets-tjänsternas författningsskyddande verksamhet jämte motionerna 1998/99

av propositionen, i de delar som berör utskottets beredningsområde.

Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.

Ärendet

Den 25 mars 1999 beslutade regeringen att tillkalla en kommission (dir. 1999:2

den författningsskyddande verksamhet som de svenska säkerhetstjänsterna har b

härrör från inrikes förhållanden. I direktiven sägs att kommissionen bör ges sä

Propositionen innehåller förslag till lagstiftning om sådana befogenheter. Förs

Justitiedepartementet upprättad promemoria som har remissbehandlats.

Lagrådet har granskat lagförslagen och föreslagit vissa ändringar. Regeri

förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Kommissionen föreslås bl.a. få rätt att hålla förhör under straffansvar me

upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet. Ingen skall dock behö

hon inte skulle ha behövt lämna som vittne i en rättegång.

Kommissionen föreslås också få rätt att vid vite förelägga en enskild som inne

eller ett sådant föremål som kan antas ha betydelse för kommissionens verksamh

föremålet för kommissionen. Ingen skall dock behöva visa upp en handling eller

inte skulle ha behövt visa upp i en rättegång.

Kommissionen föreslås få rätt att utan hinder av sekretess inhämta uppgifter fr

betydelse för kommissionens verksamhet.

Den som kallats till förhör eller som förelagts att visa upp en handling eller

på det allmännas bekostnad få ett juridiskt biträde förordnat för sig.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1999.

Inledning

Kommissionen skall alltså granska säkerhetstjänsternas författni

författningsskyddande verksamhet menas arbete med att kartlägga

ytterlighetsorganisationer och grupperingar som bedömts utgöra ett hot mot rike

I direktiven till kommissionen anförs att kommissionen skall beskriva i vil

övervakats som haft anknytning till sådana organisationer som har bedömts utgör

ett hot mot rikets säkerhet. Kommissionen skall vidare belysa vilka person- och

annan bedömts relevanta, vilka metoder som använts för insamling av uppgif

verksamheten samt om reglerna efterlevts. Kommissionen skall även kartlägg

förhållandet mellan de organ som bedrivit den författningsskyddande verksamhete

har funnits kopplingar mellan säkerhetstjänsterna och andra myndigheter el

partier. Kommissionen skall också i möjligaste mån redovisa och värdera de a

politiska, polisiära och militära ledningen under granskningsperioden. En vik

att värdera de hotbildsanalyser som legat till grund för regering

ställningstaganden. Kommissionens arbete skall avse tiden från det andra värld

kommissionens arbete är slutfört. Kommissionen skall inte granska den underrät

förhållanden utomlands.

Regeringen har gjort bedömningen att det krävs särskilda befogenheter för kommi

fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt och rättssäkert sätt.

I motion K28 yrkande 4, delvis (m) hävdas bl.a. att frågan om hur förslaget fö

regeringsformen (RF) mot inrättande av tillfälliga domstolar inte analyserats

vidare att kommissionen måste ses som en engångsföreteelse, och att den inte få

I 2 kap. 11 § RF stadgas att domstol inte får inrättas för redan begången gärni

eller i övrigt för visst mål. Stadgandet motiveras med rättssäkerhetsskäl.

Regeringen anför i propositionen (s. 13) att det är fråga om ett unikt behov

och att kommissionen kommer att bli en unik företeelse. Enligt regeringens

någon risk för att kommissionen skall komma att tjäna som modell för framtid

hänvisar också till att konstitutionsutskottet (senast bet. 1998/99:KU20 s. 12

om inrättandet av ett kommissionsinstitut är av den digniteten att den bör beh

av författningen i mer samlad form.

Utskottet vill inledningsvis understryka att kommissionen kommer att inta

rättssystemet. Detta kan accepteras endast med hänsyn till det starka allmänint

kartläggning av säkerhetstjänsternas underrättelseverksamhet. Enligt utskottets

bilda mönster för framtiden utan bör ses som en engångsföreteelse.

När det så gäller frågan om förslagets förenlighet med förbudet mot tillfälliga

för sig känna en viss förståelse för att kommissionen kan uppfattas som en såda

vissa av de befogenheter som kommissionen nu föreslås få talar i den riktninge

på möjligheten att hålla förhör under straffansvar. Till detta kommer att komm

kan komma att bli betraktad som ett domstolsavgörande. Vidare kan utskottet

gäller kommissionens möjligheter att inte pröva s.k. subjektiva rekvisit, d

vissa brott innebär nämligen ett klarläggande av vad en person rent faktiskt

klarläggande av att han gjort det uppsåtligen. Slutligen skall enligt förslage

vissa förutsättningar anlita juridiskt biträde för att kunna ta till vara si

till reglerna i rättegångsbalken om rätten att anlita försvarare.

Även om det alltså finns vissa likheter mellan kommissionen och en domst

kommissionen inte är någon domstol. Här vill utskottet påpeka att Lagrådet - v

lagförslag från grundlagssynpunkt - inte funnit anledning att kritisera försla

inte är någon domstol har enligt utskottets mening också understru

regeringsförslaget. Sålunda uppställs, till skillnad från vad som gäl

kompetenskrav på kommissionens ledamöter, och kommissionen är fri att sjä

Kommissionen har inte heller fått tillgång till andra tvångsmedel än vite, och

någon skall betala vite. Det bör också understrykas att kommissionen inte ska

begått brott, och utskottet utgår från att kommissionens rapport i görligaste

att den inte riskerar att uppfattas som ett domstolsavgörande.

Vad sedan gäller motionsönskemålet konstaterar utskottet att de nyss redovisad

inför kommissionen och ett domstolsförfarande i och för sig visar att det finns

överväganden, för det fall frågan om liknande kommissioner skulle övervägas

här till konstitutionsutskottets nyss återgivna ståndpunkt att frågan om inrätt

är av den digniteten att den bör behandlas inom ramen för en översyn av författ

Med det anförda anser utskottet att motion K28 i denna del är tillgodosedd.

Lagens tillämpningsområde

I regeringsförslaget anges att lagen gäller vissa frågor om förfarandet m.m. ho

de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet (1 § i förslag

De verktyg som kommissionen föreslås få är kopplade till kommissionens verk

exempelvis få möjlighet att hålla förhör under straffansvar med den som kan a

betydelse för kommissionens verksamhet.

I motion K28 yrkande 1 (m) anförs att ett förtydligande tillägg bör göras så

menas med kommissionens verksamhet.

I propositionen (s. 13) för regeringen ett resonemang om kravet på att lagregl

anför regeringen att den inte har för avsikt att förändra kommissionens uppd

helt kan uteslutas att en sådan fråga kan aktualiseras, t.ex. om kommiss

anledning att hos regeringen anhålla om en förändring av uppdraget.

Frågan om huruvida kravet på att lagregler skall vara generella skulle träd

verksamhet definierades i lagen får anses vara en fråga som faller utanför just

Utskottet utgår från att någon mer avsevärd förändring av kommissionens uppdrag

justeringar kan dock, som regeringen påpekat, komma att behövas och utskottet k

att sådana förändringar inte skulle ske i den för förvaltningsmyndigheter gän

regeringen. Utskottet utgår dock från att riksdagens berättigade intresse

sätt. Med detta uttalande anser utskottet att motion K28 i denna del är tillgod

Förhör hos kommissionen

Rätten att tiga

I propositionen föreslås att kommissionen skall kunna hålla förhör under st

kunna lämna upplysningar av betydelse för kommissionens verksamhet (2 § i förs

samma rätt och skyldighet att lämna uppgifter som han eller hon skulle ha haft

första stycket i förslaget).

Det sistnämnda innebär bl.a. att den hörde har rätt att vägra uttala sig, om ha

han själv eller någon närstående förövat brottslig eller vanärande handling (36

motiven till den bestämmelsen (SOU 1926:32 s. 269) framgår att bakgrunden till

begått ett brott annars skulle hamna i dilemmat att antingen ljuga i vittnesf

mened eller att tala sanning och därigenom - i förlängningen - ådra sig a

angavs tala för att rätten att tiga bör omfatta även vanärande handlingar.

Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1985 s. 774 anfört att denna intresseko

för brottet är preskriberat. Vidare skulle det enligt Högsta domstolen föra

brottsliga handlingar som vanärande när så lång tid gått att preskription hunni

borde enligt domstolen reserveras för det fall där vittnet fortfarande skulle d

ogillande om hans handling blev känd.

Regeringen anser att rättegångsbalkens regler framstår som ändamålsenliga även

I motionerna K27 yrkande 2 (v) och K31 yrkande 1 (mp) hävdas att den som hörs a

att vägra yttra sig om vanärande handlingar. I motion K28 yrkande 6 (m) anfö

tiga bör utvidgas så att den alltid omfattar preskriberade brott.

Utskottet kan i och för sig hålla med motionärerna bakom motionerna K27 och K

yrkanden skulle kunna innebära att den som hörs inför kommissionen vore skyl

utsträckning än vad som följer av regeringens förslag. Utskottet kan emellerti

Det faktum att kommissionen faktiskt inte är någon domstol innebär nämligen

fullt ut motsvarar de rättssäkerhetsgarantier som ett domstolsförfarande

omständigheter låta dem som hörs ha rätt att tiga i mindre utsträckning än vad

ett domstolsförfarande kan knappast anses försvarbart. Intresset av ett så

måste här stå tillbaka för intresset av rättssäkerhet och skyddet för enskildas

Utskottet är å andra sidan inte heller berett att ställa sig bakom önskemålet i

att den som hörs skall ha rätt att tiga i högre utsträckning än i domstol. E

skulle innebära att den hörde skulle ha en generell rätt att tiga om preskribe

skulle mötas av ett allmänt och starkt ogillande. Utskottet vill i sammanhanget

utrymme för den tolkningen att preskriberade brott kan - under vissa förutsättn

vägra att yttra sig.

Sammantaget innebär detta att utskottet delar regeringens uppfattning att rät

vara ändamålsenliga såvitt gäller förhören inför kommissionen. Enligt utsko

värde i att det redan finns en viss rättsbildning på området som kan komma

arbete. Med andra ord kan kommissionen med den valda ordningen ha nytta av

motsvarande bestämmelse, anslutande rättspraxis och övrig litterat

konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27, K28 och K31 i de delar som här

Typen av förhör

Regeringsförslaget ger, som framgår av det nyss anförda, kommissionen möjl

straffansvar.

I motion K27 yrkande 1 (v) understryks att informella samtal kan vara väl så ef

(c) hävdas i stället att förhör bör vara den enda formen för inhämtande av uppl

Regeringen framhåller (prop. s. 15) att förhör i lagens mening inte bö

inhämtande av uppgifter. Vid sidan av förhör skall det naturligtvis enligt rege

samtal med olika personer på motsvarande sätt som gällt för tidigare kommission

ankomma på kommissionen att avgöra i vilken form uppgifter skall samlas in.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att syftet med den aktuella lagen ä

verktyg för att kunna fullgöra sin uppgift. Samtidigt står det klart att ocks

plats i kommissionens arbete. Det kan väl tänkas att blotta förekomsten av mö

straffansvar gynnar kommissionens arbete. Utskottet utgår från att kommissionen

mellan formella förhör och andra utredningsmetoder. Något uttalande från riksda

Utskottet föreslår att konstitutionsutskottet avstyrker motionerna K27 och K30

Ledning av förhör

I motionerna K28 yrkande 3 (m) och K31 yrkande 4 (mp) hävdas att förhör inför k

en person som är eller har varit ordinarie domare.

Regeringsförslaget innehåller inte någon bestämmelse om vem som skall leda förh

Lagrådet har förordat en bestämmelse om att förhör skall hållas under ledning

ordinarie domare. Lagrådet har motiverat detta bl.a. med att den formella ha

frågan om rätten att vägra yttra sig förutsätter en betydande förtrogenhet med

Regeringen anför i propositionen (s. 21) att en lösning i enlighet med Lagråd

eventuella ledamöter i kommissionen som är framstående åklagare och advokater

för att leda förhöret. Regeringen anser i stället att kommissionen själv bör k

skall leda förhöret.

Utskottet vill till en början betona att bl.a. det faktum att förhören ske

särskilda krav på den som skall leda dem. För utskottet framstår det därför so

en person med en gedigen erfarenhet på processrättens område. De skäl som Lagrå

med styrka för att förhören leds av en person med domarbakgrund. Utskottet

sammansättning numera är klar och att det bland kommissionens ledamöter finns

domare. Utskottet anser dock att kommissionen som förvaltningsmyndighet sj

arbetsformer och därmed även, som regeringen anser, vem som bör leda förhör

regeringen från att kommissionen beaktar de rättssäkerhets-aspekter som Lagrå

K31 i denna del bör avstyrkas.

Krav på upplivande av kunskap

I propositionen föreslås en bestämmelse som innebär att den som kallas till fö

skall kunna föreläggas att inför förhöret uppliva sin kunskap om det som förhör

honom eller henne tillgängliga anteckningar eller andra handlingar, om han elle

olägenhet (3 § andra stycket i förslaget).

I motion K31 yrkande 2 (mp) förordas en ordning som tar sikte på de fall d

anställd inom säkerhetstjänsterna skall höras av kommissionen. Motionärerna

kunna få tillgång till uppgifter som är hemliga.

Regeringen anför (prop. s. 17) att skyldigheten att liva upp kunskaper bör begr

kan ske utan avsevärd olägenhet. Det bör alltså endast vara fråga om en sky

m.m. som är tillgängliga för den som kallas. I fråga om personal inom säkerhets

endast de som för dagen arbetar med sådana uppgifter bör kunna föreläggas at

inskränkning till vissa handlingar. I fråga om tidigare anställda inom säkerhet

föreläggande bör kunna riktas mot dem om det avser tillgängliga privata dagböck

Utskottet vill i sammanhanget anmärka att - i den mån det behövs - h

tillgängliga för den hörde under förhörets gång. Härigenom kan det syfte

tillgodoses - om än vid en något senare tidpunkt jämfört med om den hörde

säkerhetstjänsterna. Samtidigt kan kraven på den hörde att orientera sig i f

sekretess som kan aktualiseras ligger utanför utskottets beredningsområde.

Utskottet delar sammanfattningsvis regeringens uppfattning, och utskottet före

avstyrker motion K31 i denna del.

Editionsföreläggande

I propositionen föreslås en bestämmelse enligt vilken kommissionen kan förel

handling eller ett föremål som kan antas ha betydelse för kommissionens v

förslaget, "visa upp" handlingen eller föremålet (5 § i förslaget).

I motion K28 yrkande 8 (m) föreslås att uttrycket "visa upp" byts ut mot "vi

fram". Syftet med förslaget är att bestämmelsen även skall omfatta en skyldigh

granskning.

Lagrådet hade samma uppfattning som motionärerna i denna del.

Regeringen anför i propositionen (s. 26) att uttrycket "visa upp" förekommer

regeringen har svårt att se att lagen skulle kunna missförstås på något sätt.

Utskottet delar regeringens uppfattning, och utskottet föreslår att konstitu

K28 i här aktuella delar.

Övrigt

I övrigt har utskottet inget att erinra mot regeringens förslag.

Stockholm den 23 september 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s), Märta

Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv

(kd), Anders G Högmark (m), Helena Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne

Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Göran Norlander (s) och Anita

Sidén (m).

Avvikande meningar

1. Rätten att tiga

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m)

Det finns en uppenbar risk för att preskriberade gärningar ofta kan antas bli

inför kommissionen. Vi anser att det av integritetsskäl är ytterst tveksamt a

straffansvar avslöja brottsliga gärningar som de begått tidigare, även om de

vägra yttra sig vid ett förhör bör därför utvidgas i förhållande till regerin

med anledning av motion K28 i denna del att en ändring görs i regeringsförsl

anfört och vi anser att motionerna K27 och K31 i här aktuella delar bör avstyrk

2. Rätten att tiga

Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson (v) och Kia Andreasson (mp)

Som regeringens förslag ser ut finns det en uppenbar risk för att de som ska

komma att vägra svara på frågor med hänvisning till att de annars kommer att av

handling. Särskilt mot bakgrund av den uppmärksamhet som kommissionens arbete k

anledning att räkna med att kommissionen blir tvungen att acceptera sådana invä

förfela syftet med kommissionen. För att kommissionen skall kunna arbeta effekt

på frågor även omfatta sådant som skulle avslöja vanärande handlingar. Vi vill

inte är någon domstol. Det finns därför som vi ser det inte skäl att låta den s

omfattning som i ett förhör inför domstol. Vi förordar alltså med anledning

aktuella delar att en ändring görs i regeringsförslaget i enlighet med vad vi

vi anser att motion K28 i denna del bör avstyrkas.

3. Ledning av förhör

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Ragnwi Marceli

Andreasson (mp), Siw Persson (fp) och Anita Sidén (m),

Vi anser att förhören inför kommissionen bör ledas av någon som är eller vari

rättssäkerhet i förfarandet inför kommissionen talar för detta. Till skillnad f

att frågan om vem som skall leda förhören är av så central betydelse att den m

alltså med anledning av motionerna K28 och K31 i dessa delar att en änd

enlighet med vad vi nu anfört.

4. Krav på upplivande av kunskap

Kia Andreasson (mp),

Många av dem som kan antas kunna lämna upplysningar av betydelse för

kommissionens verksamhet torde vara tidigare anställda inom säkerhets-

tjänsterna. Om kommissionen verkligen skall kunna fullgöra sin uppgift är

det viktigt att dessa personer ges förutsättningar att lämna så

fullständiga upplysningar som möjligt. Jag anser därför att kommissionen

bör kunna förelägga dem som tidigare varit anställda inom

säkerhetstjänsterna att liva upp sina kunskaper utan några begränsningar.

För att detta skall bli möjligt krävs att de kan få ta del av handlingar på

sin gamla arbetsplats. Detta medför i sin tur ett behov av en bestämmelse

som bryter sekretessen där. Det framstår inte som realistiskt att lita till

att information av värde för kommissionen skulle ha dokumenterats av dem i

privata dagböcker. Jag förordar alltså med anledning av motion K31 i denna

del att en ändring görs i regeringsförslaget i enlighet med vad jag nu

anfört.