Bet. 1999/2000:KU7

Konstitutionsutskottets betänkande

1999/2000:KU07

Personuppgiftslagens överföringsregler

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

KU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 1999/2000:11 Personuppgiftslagens

överföringsregler. Regeringen föreslår att

personuppgiftslagens bestämmelse om förbud mot

överföring av personuppgifter till tredje land skall

ändras. Överföring av personuppgifter till ett land

som inte ingår i Europeiska unionen eller är

anslutet till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(tredje land) skall inte längre vara förbjuden om

det landet har en adekvat nivå för skyddet av

personuppgifter. När det gäller att avgöra om

skyddsnivån är adekvat skall alla omständigheter

kring överföringen beaktas. Regeringen föreslår

också att ringa fall av överträdelser av

personuppgiftslagens straffbestämmelse skall

undantas från det straffbara området. I betänkandet

behandlas också sju motioner av vilka fyra har

väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag

om ändring i personuppgiftslagen. Med anledning av

en motion om nummerpresentation vid telefonsamtal

till myndigheter föreslår utskottet ett

tillkännagivande till regeringen. Övriga motioner

avslås. Till betänkandet har fogats fem

reservationer.

Propositionen

1999/2000:11 vari yrkas att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i

personuppgiftslagen (1998:204). Lagförslaget framgår

av bilaga.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av

propositionen

1999/2000:K13 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

regeringen inom EU tar initiativ till att ett arbete

på ett modernt direktiv som har sin utgångspunkt i

en missbruksmodell snarast kommer till stånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen

snarast bör igångsätta en översyn av PUL i syfte att

noga analysera om lagen är mer långtgående än vad

direktivet kräver och att i detta arbete studera

andra länders genomförande av direktivet,

3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring att

gärningar som bedöms som ringa enligt 49 § inte

skall vara skadeståndsgrundande enligt PUL,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det inte bör

vara någon skillnad på behandlingen av yttranden på

Internet och yttranden i andra medier,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv

till Mediegrundlagsutredningen i syfte att komma med

förslag som stärker yttrande- och

informationsfriheten.

1999/2000:K14 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den fortsatta

beredningen av personuppgiftslagen,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 48 §

personuppgiftslagen (1998:204) att gärningar, som

bedöms som ringa enligt 49 §, inte skall kunna ligga

till grund för ersättning,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring av

personuppgiftslagen (1998:204) att sådana yttranden

som i andra medier skyddas av

yttrandefrihetsgrundlagen också skall vara tillåtna

att behandla enligt personuppgiftslagen.

1999/2000:K15 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att regeringen bör ta

initiativ till en revidering av EG-direktivet.

1999/2000:K16 av Per Lager och Lars Ångström (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en revidering av hela EG-direktivet 95/46/EG med

inriktning mot en mer missbruksinriktad

regleringsmodell,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en genomgripande förändring av den svenska

personuppgiftslagen med inriktning mot den s.k.

missbruksmodellen.

Motioner som väckts under den allmänna

motionstiden 1999

1999/2000:K204 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

15. att riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §

sekretesslagen (1980:100) skall upphöra att gälla.

1999/2000:K328 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att kunna ringa

till myndigheter utan att den använda telefonens

nummer presenteras.

1999/2000:T717 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om initiativ inom EU i fråga om

personuppgiftsdirektivet,

Utskottet

Bakgrund

EG-direktivet och personuppgiftslagen

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om

skydd för enskilda personer med avseende på

behandlingen av personuppgifter och om det fria

flödet av sådana uppgifter (EG-direktivet) antogs

den 24 oktober 1995. I Sverige genomfördes

direktivet genom personuppgiftslagen (1998:204) som

trädde i kraft den 24 oktober 1998. Vid införandet

av personuppgiftslagen valde regeringen att i

huvudsak låta lagen följa direktivets text och

struktur. I propositionen (prop. 1997/98:44)

underströk regeringen att det är EG-domstolen som

slutligen har att tolka de begrepp och uttryck som

direktivet innehåller.

Enligt 33 § personuppgiftslagen är det förbjudet

att till tredje land föra över personuppgifter som

är under behandling. Förbudet gäller också

överföring av personuppgifter för behandling i ett

tredje land.

I samband med ikraftträdandet av

personuppgiftslagen möttes lagens regler om

överföring av personuppgifter till tredje land av

kritik. Reglerna ansågs medföra en oönskad

begränsning av möjligheten att använda sig av modern

informationsteknik, som t.ex. elektronisk post eller

elektroniska anslagstavlor. Flera exempel nämndes i

debatten då en tillämpning av personuppgiftslagens

regler ansågs leda till orimliga resultat eftersom

uppgifterna bedömdes vara harmlösa i den mening att

en spridning av uppgifterna inte borde kunna leda

till någon integritetskränkning.

Regeringen gav den 22 oktober 1998 Datainspektionen

i uppdrag att bl.a. utreda det närmare behovet av

att göra undantag från förbudet i 33 § person-

uppgiftslagen när det gäller överföringar av

personuppgifter till tredje land som typiskt sett

inte innebär några risker för de registrerade eller

det annars mot bakgrund av allmänhetens intresse att

sprida och inhämta information framstår som

angeläget att undantag görs, särskilt i samband med

behandling av personuppgifter i internationella

kommunikationsnätverk, t.ex. Internet.

Datainspektionens rapport

I rapporten Personuppgifter på Internet redovisade

Datainspektionen den 1 mars 1999 sitt uppdrag till

regeringen. Enligt Datainspektionen borde det,

såvitt här är av intresse, i

personuppgiftsförordningen införas följande

bestämmelse:

För informationsspridning eller kommunikation får

personuppgifter i löpande text föras över till

tredje land via Internet eller annat nät om texten

framställts för sådant ändamål och omständigheten är

sådan att det är uppenbart att det saknas risk för

kränkning av den registrerades personliga

integritet.

I rapporten pekade Datainspektionen på att en

alternativ lösning vore att ändra lydelsen av

överföringsförbudet i 33 § så att det mer liknar EG-

direktivets förbud mot överföring i artikel 25.1.

Datainspektionen föreslog dock inte en sådan lösning

med hänsyn till att den skulle kunna resultera i

bristande förutsebarhet och dessutom inte kunde

rymmas i Datainspektionens uppdrag.

Utskottets tidigare bedömning

I betänkande 1998/99:KU15 behandlade utskottet ett

antal motioner från allmänna motionstiden 1998 som

rörde frågor om personuppgiftslagen och andra

integritetsfrågor. Utskottet anförde bl.a. följande:

Personuppgiftslagen innehåller, i enlighet med

direktivet, särskilt stränga hanteringsregler när

det gäller överföring av personuppgifter till tredje

land. Enligt personuppgiftslagens bestämmelser krävs

i princip samtycke för behandling av personuppgifter

på Internet. Något undantag görs inte för behandling

som kan anses självklar eller harmlös. Behandling av

personuppgifter som görs för privata syften eller

sker uteslutande för journalistiska ändamål eller

konstnärligt eller litterärt skapande är däremot

undantagen. I flera motioner har påtalats att

personuppgiftslagens bestämmelser om krav på

samtycke när det gäller behandling av

personuppgifter via Internet svårligen kan

efterlevas och att en sådan behandling som utförs

utan samtycke blir olaglig, även om den inte kan

anses otillbörlig.

Enligt utskottets mening är det påtalade problemet

så akut och besvärande att möjliga åtgärder

omedelbart måste prövas i avvaktan på att frågan får

sin lösning i rättstillämpningen eller genom en mer

genomgripande revidering av lagstiftningen.

Särskilt med anledning av Datainspektionens förslag

uttalade utskottet:

Utskottet utgår från att regeringen därefter - inom

de ramar som EG-direktivet uppställer - genomför de

förändringar som krävs för att motverka de problem

med personuppgiftslagens utformning som

regeringsuppdraget avsåg att komma till rätta med,

förändringar som kan behöva gå längre än vad

Datainspektionen föreslagit. Regeringen är

naturligtvis oförhindrad att, om så krävs, föreslå

riksdagen förändringar i personuppgiftslagen.

Utskottet utgår från att förändringar genomförs

skyndsamt.

Justitiedepartementets promemoria

Vid remissbehandlingen av Datainspektionens förslag

välkomnade de flesta förslaget att mjuka upp det

strikta överföringsförbudet. En del remissinstanser

ansåg dock förslaget otillräckligt eller

betydelselöst. Några remissinstanser uttalade sig

för att en justering av 33 § personuppgiftslagen

borde göras så att bestämmelsen mer liknar

motsvarande bestämmelse i EG-direktivet.

Invändningar eller tveksamheter från

normgivningssynpunkt framfördes också vad gäller

möjligheten att genomföra förslaget i

förordningsform.

Datainspektionens förslag att ge större

förutsättningar för vissa slag av behandlingar fick

således ett i grunden positivt bemötande. Tungt

vägande synpunkter framkom dock för att i stället

göra justeringar i personuppgiftslagens bestämmelser

om överföring av personuppgifter till tredje land.

Inom Justitiedepartementet utarbetades därför en

promemoria och departementet bjöd därefter in

remissinstanserna till ett remissmöte för att

diskutera förslagen i promemorian.

Lättnader i förbudet mot överföring av

personuppgifter till tredje land

Propositionen

Den nuvarande bestämmelsen i 33 §

personuppgiftslagen förbjuder överföring av

personuppgifter till tredje land. I de situationer

som räknas upp i 34 och 35 §§ kan undantag från

förbudet göras.

Motsvarande regel i EG-direktivet (art. 25.1)

förbjuder överföring till ett tredje land för det

fall nivån för skyddet av personuppgifter i det

tredje landet inte är adekvat. En överföring till

ett land som har en adekvat skyddsnivå är således

tillåten. Det är enligt regeringen angeläget att en

överföring till ett tredje land kan äga rum om

skyddsnivån är tillräcklig i det tredje landet. Det

har inget egenvärde att hindra en överföring till

ett tredje land om uppgifterna åtnjuter ett

godtagbart skydd där.

Möjligheten att föra över personuppgifter till ett

tredje land som har en adekvat skyddsnivå bör enligt

regeringen komma till uttryck i den grundläggande

förbudsregeln i personuppgiftslagen. Förbudet i 33 §

personuppgiftslagen bör alltså förses med ett

undantag för det fall att skyddsnivån i det tredje

landet är adekvat.

En uppmjukning av förbudet kan enligt regeringen få

stor betydelse för möjligheten att använda sig av

Internet eller andra internationella

kommunikationsnätverk. Överföringar, t.ex. i form av

elektronisk post, till länder med en adekvat

skyddsnivå blir tillåtna om behandlingen i sig är

tillåten enligt personuppgiftslagens övriga regler.

En behandling av personuppgifter som sker genom

offentliggörande på Internet blir med en reglering

av det slag som regeringen föreslår tillåten om den

skyddsnivå som finns i de länder dit

personuppgifterna kan överföras är adekvat. I de

allra flesta fall innebär ett offentliggörande av

personuppgifter på Internet att personuppgifterna

förs över till länder som helt saknar skyddsregler

för hur personuppgifter får behandlas. I många fall

där en behandling i form av ett offentliggörande är

tillåten enligt personuppgiftslagens regler och där

således så gott som hela befolkningen i EU- och EES-

staterna och andra stater med god skyddsnivå kan ta

del av personuppgifterna framstår det enligt

regeringen som föga meningsfullt att ställa upp en

begränsning för personuppgifternas överföring till

andra stater i världen. En sådan begränsning

förefaller egendomlig eftersom uppgifterna redan är

tillgängliga för 100-tals miljoner människor. Något

egentligt skydd för uppgifterna skulle en sådan

begränsning i varje fall inte medföra eftersom

uppgiften redan fått så stor spridning. I sådana

situationer kan det ofta anses finnas adekvat

skyddsnivå i ett tredje land, trots en total

avsaknad av skyddsregler, helt enkelt därför att

något skydd inte är nödvändigt eller inte skulle ha

någon reell effekt.

I sitt remissvar över Datainspektionens förslag har

Patent- och registreringsverket framfört att EG-

direktivets överföringsregler torde kräva att något

slags reell skyddsnivå finns i det landet för att

överföring skall få ske. EG-direktivet skulle alltså

uppfattas som om det kräver att en bedömning skall

göras av om vissa i det tredje landet gällande

regler är adekvata eller inte. Om denna uppfattning

vore riktig skulle ett offentliggörande av person-

uppgifter på Internet aldrig kunna ske utan samtycke

av den registrerade eftersom uppgifterna blir

tillgängliga i länder som helt saknar skyddsregler.

EG-direktivet anger i frågan om vad som utgör en

adekvat skyddsnivå i artikel 25.2 uttryckligen att

särskild vikt skall läggas vid bl.a. de regler för

behandlingen som finns i det tredje landet. Det som

i EG-direktivet kallas adekvat skyddsnivå är alltså

enligt regeringen något annat än de regler som kan

gälla i ett tredje land, nämligen ett uttryck för

att omständigheterna kring överföringen sammantagna

skall vara sådana att personuppgifter har ett

tillräckligt skydd. Det kan alltså enligt

regeringens uppfattning mycket väl finnas

situationer där det inte finns några skyddsregler

alls i det tredje landet men skyddsnivån ändå är

adekvat.

Lagrådet har inte haft någon erinran mot

regeringens förslag till ändringar av lagen.

Lagrådet har dock ifrågasatt om regeringens

resonemang om tolkningen av EG-direktivet kommer att

visa sig hållbara. Enligt regeringens uppfattning

finns det emellertid ingenting i ordalydelsen av

EG-direktivets överföringsregler som talar mot den

tolkning som regeringen gör. Den osäkerhet rörande

tolkningen som Lagrådet pekat på är enligt

regeringen i varje fall inte sådan att det finns

anledning att avstå från lagstiftning i enlighet med

regeringens förslag.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

ändring av 33 § personuppgiftslagen.

Straffbestämmelsen i personuppgiftslagen

Propositionen

Användningen av informationsteknik i samhället ökar

snabbt. Personuppgifter behandlas i dag t.ex. på

Internet i en väsentligt större omfattning än vad

som var fallet för bara några år sedan. Den ökade

användningen innebär naturligtvis på många sätt

ökade integritetsrisker. Det finns dock, enligt

regeringen, överträdelser av personuppgiftslagens

straffbestämmelse som i det enskilda fallet inte

framstår som särskilt straffvärda.

Den ändring som regeringen föreslår i förbudet mot

överföring av person-uppgifter till tredje land

medför också att det ibland kan vara svårt för den

personuppgiftsansvarige att på förhand avgöra om en

överföring är tillåten eller inte. Det kan förutses

att det kommer att finnas situationer där det visar

sig att den personuppgiftsansvarige gjort en

felaktig bedömning men överträdelsen av

överföringsförbudet inte är särskilt klandervärd.

Det är enligt regeringen angeläget att motverka

sådana negativa konsekvenser. Mot denna bakgrund bör

enligt regeringen gärningar som är ringa inte leda

till straff.

Lagrådet har beträffande effekten av den föreslagna

avkriminaliseringen uttalat att den inte påverkar

det skadeståndsrättsliga ansvar som föreligger

enligt lagens 48 § och som utgör en viktig sanktion

vid överträdelser av personuppgiftslagens

bestämmelser. Vidare har Lagrådet uttalat att det är

svårt att ha någon bestämd uppfattning om i vad mån

skadestånd kan utgå i de fall av överträdelser av

förbudet mot överföring av personuppgifter till

tredje land vilka nu föreslås bli straffria, men att

redan denna tveksamhet kan motverka syftet med

avkriminaliseringen.

Enligt regeringen påverkar, som Lagrådet påpekat,

inte den föreslagna avkriminaliseringen det

skadeståndsrättsliga ansvaret enligt

personuppgiftslagen. Det skadeståndsrättsliga

ansvaret är väsentligt eftersom det är ett krav

enligt artikel 24 i EG-direktivet att Sverige har

effektiva sanktioner mot överträdelser av reglerna.

Regeringen är övertygad om den praktiska betydelsen

av avkriminaliseringen är väl ägnad att motverka den

tveksamhet som kan uppstå hos

personuppgiftsansvariga.

I anledning av de uttalanden som gjorts av

konstitutionsutskottet om vikten av intensifierade

åtgärder för att åstadkomma en lagstiftning som

syftar till att ingripa mot missbruk av

personuppgifter snarare än mot hanteringen av sådana

uppgifter är det enligt regeringen viktigt att varje

möjlighet att ta ett steg i denna riktning tas till

vara. Regeringens förslag till avkriminalisering

innebär att lagstiftningen kommer att närma sig en

missbruksinriktad regleringsmodell.

Motionerna

I motion 1999/2000:K13 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) hemställs att riksdagen beslutar om en sådan

ändring att gärningar som bedöms som ringa enligt 49

§ inte skall vara skadeståndsgrundande enligt PUL

(yrkande 3). Regeringen föreslår att ringa

överträdelser av PUL:s straffbestämmelser skall

avkriminaliseras. Denna straffrihet får inte avsedd

effekt om inte även rätten till skadestånd enligt 48

§ tas bort. Ett skadestånd kan annars innebära ett

nog starkt "straff". Det är fullt tillräckligt att

skadestånd vid ringa brott mot PUL kan utgå enligt

andra lagar, t.ex. de om ärekränkning/förtal och

sekretesslagen, lagar som inte gör skillnad mellan

Internet och andra medier för kommunikation.

I motion 1999/2000:K14 av Åsa Torstensson m.fl. (c)

hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring

av 48 § personuppgiftslagen (1998:204) att

gärningar, som bedöms som ringa enligt 49 §, inte

skall kunna ligga till grund för ersättning (yrkande

2). Enligt motionärerna vore det rimligt att

möjligheten att utdöma skadestånd faktiskt var

avhängig det ansvar som utdöms enligt 49 §

personuppgiftslagen. Riksdagen bör därför besluta om

sådan ändring av 48 § att gärningar som bedöms som

ringa enligt 49 § inte skall kunna ligga till grund

för ersättning.

Utskottets bedömning

Det kommer enligt utskottet att finnas situationer

där behandling av person-uppgifter inte är i

enlighet med personuppgiftslagens bestämmelser,

t.ex. när det gäller att föra över personuppgifter

till tredje land, men att överträdelsen ändå inte

kan anses särskilt klandervärd. Genom den föreslagna

avkriminaliseringen kommer sådana gärningar som är

att bedöma som ringa inte kunna leda till straff.

Enligt utskottet kommer den föreslagna

avkriminaliseringen att innebära att lagstiftningen

något närmar sig en missbruksinriktad

regleringsmodell. Utskottet tillstyrker den

föreslagna avkriminaliseringen i 49 §

personuppgiftslagen.

Personuppgiftslagen syftar till att skydda

människor mot kränkning av den personliga

integriteten genom behandling av personuppgifter.

Enligt utskottet bör en enskild som drabbas av en

olaglig behandling ha rätt till ekonomisk

kompensation för kränkningen. Den som blir kränkt av

en olaglig behandling av personuppgifter bör ha

denna rätt till ersättning oavsett om den olagliga

behandlingen är straffbar eller ej. Enligt EG-

direktivet skall var och en som lidit skada till

följd av en otillåten behandling ha rätt till

ersättning av den registeransvarige för den skada

som han har lidit. Utskottet är inte berett att

föreslå en inskränkning i rätten till skadestånd för

den enskilde och avstyrker därför motionerna.

Framtida åtgärder

Propositionen

Enligt propositionen avser regeringen att fortsätta

arbetet med att undersöka alternativa

lagstiftningsmetoder. Det är dock tydligt att det i

det korta eller medellånga perspektivet inte kommer

att vara möjligt att fullt ut föreslå en

lagstiftning som helt är inriktad på att reglera vad

som utgör ett missbruk av personuppgifter. Det är

helt enkelt inte möjligt att åstadkomma en

lagstiftning efter en sådan modell inom EG-

direktivets ram. Däremot avser regeringen att,

utöver vad som nu föreslås, noga överväga vilka

ytterligare inslag av en mer missbruksinriktad

reglering som kan genomföras inom ramen för EG-

direktivet. Regeringen kommer också att studera hur

stort utrymmet är för att tillåta överföring av

personuppgifter till tredje land, särskilt i samband

med publicering på Internet, om den

personuppgiftsansvarige ställer tillräckliga

garantier till skydd för den registrerade.

Enligt propositionen har Sverige i EU-samarbetet

påtalat de problem som uppmärksammats i den svenska

debatten. Sverige har också tillsammans med

Österrike och Storbritannien tagit initiativet till

en seminarieserie där företrädare för

medlemsstaterna får möjlighet att presentera sin

lagstiftning och diskutera tillämpningsproblem som

uppstått i de olika länderna. Seminarieserien syftar

bl.a. till att identifiera områden där det kan

finnas ett gemensamt intresse bland medlemsstaterna

för en revidering av direktivet.

Senast hösten 2001 skall kommissionen föreslå

nödvändiga förändringar i direktivet. Det är

regeringens föresats att använda tiden fram till

dess för att främja att ett förslag till revidering

läggs fram och för att öka förståelsen för de

ändringar som enligt svensk uppfattning är

önskvärda.

Motionerna

I motion 1999/2000:K13 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att regeringen inom EU tar initiativ till

att ett arbete på ett modernt direktiv som har sin

utgångspunkt i en missbruksmodell snarast kommer

till stånd (yrkande 1), att regeringen snarast bör

igångsätta en översyn av PUL i syfte att noga

analysera om lagen är mer långtgående än vad

direktivet kräver och att i detta arbete studera

andra länders genomförande av direktivet (yrkande

2), att det inte bör vara någon skillnad på

behandlingen av yttranden på Internet och yttranden

i andra medier (yrkande 4) samt om tilläggsdirektiv

till Mediegrundlagsutredningen i syfte att komma med

förslag som stärker yttrande- och

informationsfriheten (yrkande 5). Redan vid

riksdagsbehandlingen våren 1998 krävde Folkpartiet

att regeringen skulle få i uppdrag att ta inititativ

till att det inom EU inleddes ett arbete med att ta

fram en missbruksmodell. Enligt motionärerna bör

riksdagen nu uppdra åt regeringen att omgående inom

EU ta initiativ till att ett arbete på ett modernt

direktiv snarast kommer till stånd. Ett direktiv som

har sin utgångspunkt i en missbruksmodell och inte

en hanteringmodell. Enligt motionärerna bör

regeringen också skyndsamt göra en översyn av

personuppgiftslagen i syfte att noga analysera om

lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad

direktivet anger. I detta arbete bör andra länders

genomförande av direktivet noga studeras. Datorer,

speciellt genom Internet, har medfört en vidgad

möjlighet för fler människor att utnyttja sin

yttrandefrihet. Så långt som möjligt anser

motionärerna att man skall sträva efter att samma

regler för yttrandefriheten skall gälla såväl på

Internet som i andra medier. Folkpartiet vidhåller

sitt redan tidigare framförda krav på att PUL i de

delar som avser samtycke vid namns nämnande

avskaffas. Det finns i detta sammanhang en mycket

priviligierad grupp, nämligen de som ägnar sig åt

journalistisk, litterär och konstnärlig verksamhet.

De skyddas av 7 § och slipper tillämpa PUL fullt ut.

Det råder i dag stor osäkerhet om vilka som ingår i

denna gynnade personkrets, som åker i sin alldeles

egna "gräddfil". Enligt motionärerna bör alla som

vill komma till tals i olika medier färdas i

"gräddfilen". Enligt motionärerna bör

Mediegrundlagsutredningen inom ramen för sitt

uppdrag uppmärksamma och komma med förslag när det

gäller fortsatta förändringar av PUL i syfte att

stärka yttrande- och informationsfriheten också för

moderna medier.

I motion 1999/2000:K14 av Åsa Torstensson m.fl. (c)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om den

fortsatta beredningen av personuppgiftslagen

(yrkande 1) och att riksdagen beslutar om sådan

ändring av personuppgiftslagen (1998:204) att sådana

yttranden som i andra medier skyddas av

yttrandefrihetsgrundlagen också skall vara tillåtna

att behandla enligt personuppgiftslagen (yrkande 3).

I den föreliggande propositionen föreslår regeringen

ett par förändringar och lättnader. Motionärerna kan

dock konstatera att de ändringarna inte är

tillräckliga för att trygga yttrandefriheten också i

nya medier och att den inte kommer till rätta med

problem som personuppgiftslagen innebär.

Personuppgiftslagen, och det bakomliggande

direktivet, innehåller fler problem än

överföringsförbudet. En sådan är 10 §, som reglerar

när det är tillåtet att behandla personuppgifter.

Det måste anses tveksamt i vilken mån privatpersoner

har rätt att föra offentlig debatt med stöd av denna

paragraf. Den fortsatta beredningen av

personuppgiftslagen inom Sverige och arbetet i EU

måste inriktas på att trygga det fria ordet och

möjligheten till offentlig debatt. Utgångspunkten

för regeringens fortsatta arbete bör vara att

traditionella yttrandefrihetsprinciper skall omfatta

även yttranden i nya medier. Detta kan givetvis

innebära att också andra lagar, inklusive grundlagar

såsom tryckfrihetsförordningen (TF) och

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) bör ändras. Internet

har en stor demokratisk potential. Mediet ger unika

möjligheter för enskilda att uttrycka tankar och

bilda opinion som kan nå en mycket bred publik. För

att denna demokratiska potential skall realiseras

krävs dock lagstiftning som innebär att människor

har samma rätt som YGL tillförsäkrar dem i andra

medier att fritt uttrycka åsikter. Riksdagen bör

enligt motionärerna besluta att ändra

personuppgiftslagen så att sådana yttranden som i

andra medier skyddas av YGL skall vara tillåtna att

behandla enligt personuppgiftslagen.

I motion 1999/2000:K15 av Per Unckel m.fl. (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

regeringen bör ta initiativ till en revidering av

EG-direktivet. Skyddet för den personliga

integriteten har alltid varit en viktig fråga för

Moderata samlingspartiet. När det gäller den hårt

kritiserade personuppgiftslagen har Moderata

samlingspartiet hela tiden varit av uppfattningen

att direktivets och lagens utformning är föråldrad

och inte tar hänsyn till det faktum att alltfler

medborgare har tillgång till dator och möjlighet att

kommunicera i olika nätverk och därmed också

möjlighet att behandla personuppgifter på ett sätt

som omfattas av lagen. En lagstiftningsmodell som

tar sikte på missbruk av personuppgifter i stället

för själva hanteringen av dessa hade inneburit ett

större skydd för yttrandefriheten och hade därför

varit att föredra. Den nu aktuella frågan om

huruvida spridandet av personuppgifter på Internet

blir olagligt med den nya lagen hade över huvud

taget inte uppkommit om personuppgiftslagen hade

utformats efter vårt förslag. Regeringens förslag i

propositionen är enligt motionärerna ett steg i

riktningen mot en missbruksmodell som moderaterna

uttalat sig för. Mycket behöver emellertid göras och

då först och främst i det direktiv som

personuppgiftslagen bygger på. Det är nödvändigt att

regeringen aktivt och med stor kraft verkar för en

ändring av direktivet eftersom vi nu har hamnat i

ett läge som inte förutsågs när detta diskuterades

och beslöts under första halvan av 90-talet.

Regeringen bör intensifiera åtgärder för att

åstadkomma en ordning utifrån principen att det är

missbruk av personuppgifter som skall beivras.

Sverige bör ta nödvändiga initiativ i EU-samarbetet

med målet att under det svenska ordförandeskapet,

första halvåret 2001, kunna besluta om en revidering

av EG-direktivet, som är anpassad till den tillvaro

vi lever i.

I motion 1999/2000:K16 av Per Lager och Lars

Ångström (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär förslag till en revidering av hela EG-

direktivet 95/46/EG med inriktning mot en mer

missbruksinriktad regleringsmodell (yrkande 1) och

att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

genomgripande förändring av den svenska

personuppgiftslagen med inriktning mot den s.k.

missbruksmodellen (yrkande 2). Enligt Lagrådet kan

förändringarna vara ett "bidrag" till att motverka

problemen med den regleringsmodell som används i

både direktiv och personuppgiftslagen, men för att i

grunden komma till rätta med dem krävs enligt

motionärerna en revidering av direktivet. En

grundlig revidering av direktivet och vår egen

lagstiftning måste, enligt Miljöpartiet, vara något

av en huvuduppgift för regeringen. Detta för att vi

skall kunna få till stånd en modern och gemensam

lagstiftning som klarar av integritets- och

offentlighetskrav med den snabba och accelererande

utveckling av informationsteknik vi har i dag. Det

innebär att lagstiftningen inriktas mot att förbjuda

sådan behandling av personuppgifter som inte bör

vara tillåten, i stället för att reglera vad som är

tillåtet. För Miljöpartiet är offentlighetsprincipen

samt tryck- och yttrandefrihet av avgörande

betydelse i det här sammanhanget. Sverige måste i

arbetet inom EU betona vikten av att EG-direktiv

inte får inskränka offentlighetsprincipen.

I motion 1999/2000:T717 av Bo Lundgren m.fl. (m)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

initiativ inom EU i fråga om

personuppgiftsdirektivet (yrkande 5). Det EG-

direktiv som personuppgiftslagen bygger på tar

enligt motionärerna inte hänsyn till den snabba

utveckling som har skett och hela tiden pågår. En

lagstiftningsmodell som tar sikte på missbruk av

personuppgifter i stället för själva hanteringen av

dessa hade inneburit ett större skydd för

yttrandefriheten, och hade därför varit att föredra.

Enligt Moderata samlingspartiet är det nödvändigt

att regeringen aktivt och med större kraft än

hittills verkar för en ändring av det bakomliggande

EG-direktivet. Sverige bör ta nödvändiga initiativ i

EU-samarbetet, med målet att under det svenska

ordförandeskapet första halvåret år 2001 kunna

presentera åtminstone riktlinjerna för en

integritetsskyddslagstiftning som är anpassad till

den tillvaro vi lever i.

Bakgrund

Utskottets tidigare behandling

Utskottet behandlade våren 1999 ett antal motioner

med yrkanden om en revidering av EG-direktivet (bet.

1998/99:KU15). Utskottet gjorde då följande

bedömning:

Bestämmelserna i direktivet innebär att det är

själva hanteringen av person-uppgifter som regleras,

oavsett om hanteringen kan sägas utgöra ett

missbruk. Direktivet bygger således på en

vittomfattande hanteringsmodell. Utskottet vill

framhålla att den tekniska utvecklingen på IT-

området går oerhört snabbt. Den alltmer

genomgripande datoriseringen har bl.a. medfört att

många enskilda personer i dag har hemsidor på World

Wide Web och kommunicerar i mer eller mindre

personliga sammanhang via Internet. Internet har

även kommit att bl.a. användas som ett allmänt

debattforum och vid handelstransaktioner. Mycket av

den användning av personuppgifter som förekommer i

dessa sammanhang får enligt utskottets mening

betraktas som harmlös och självklar. EG-direktivets

generellt verkande hanteringsregler omfattar

emellertid även sådan användning av personuppgifter.

Vid behandlingen av propositionen om

personuppgiftslagen delade utskottet regeringens

bedömning att en lagstiftning i form av en

vittomfattande hanteringsmodell framstod som omodern

och att det därför fanns starka skäl att verka för

att det skulle bli möjligt att gå ifrån en sådan

lagstiftning. Utskottet är alltjämt av samma

uppfattning och anser att en modern lagstiftning

avseende behandling av personuppgifter måste

utformas så att lagstiftningen är väl anpassad med

hänsyn till den snabba utvecklingen på framför allt

IT-området. Lagstiftningen måste således vara

"teknikoberoende" i den meningen att den skall vara

utformad så att tekniska landvinningar på t.ex. IT-

området inte skall medföra att regleringen i vissa

delar blir orimlig och svår att tillämpa och

efterleva. Enligt utskottets mening talar detta för,

såsom framförs i flera motioner, att siktet bör vara

inställt på att åstadkomma en teknikoberoende

lagstiftning till skydd för den personliga

integriteten. Utskottet finner därför anledning att,

i likhet med vad som gjordes vid person-

uppgiftslagens införande, framhålla att EG-

direktivet i dag får anses omodernt. Enligt

utskottets mening måste en revidering av direktivet

ske. Vid utskottets utfrågning om

personuppgiftslagen redogjorde statssekreteraren i

Justitiedepartementet Hans-Erik Holmqvist för de

steg i en sådan riktning som den svenska regeringen

hitintills har tagit inom EU-samarbetets ram.

Utskottet ser med tillfredsställelse på dessa

initiativ från regeringens sida. Det är enligt

utskottets mening av stor vikt att den svenska

regeringen inom EU med kraft verkar för att en

revidering av direktivet sker.

Utskottet uttalade vidare:

I flertalet motioner begärs att en översyn av den

nuvarande lagstiftningen görs i syfte att åstadkomma

ett mer modernt regelverk, som tar sikte på missbruk

av personuppgifter. Enligt utskottets mening bör en

översyn av personuppgiftslagen komma till stånd med

syfte att, så långt det är möjligt inom EG-

direktivets ram, åstadkomma en förändring av

lagstiftningen i den riktning som föreslås i

motionerna. Utskottet kan härvid konstatera att det

inom IT-kommissionens rättsliga observatorium pågår

ett arbete med att diskutera och analysera

alternativa lagstiftningsmodeller. Enligt utskottets

mening bör dock - i avvaktan på en teknikoberoende

integritetslagstiftning - intensifierade åtgärder

vidtas för att åstadkomma en lagstiftning som syftar

till att ingripa mot missbruk av personuppgifter och

inte mot själva hanteringen av sådana uppgifter.

Detta bör med anledning av motionerna ges regeringen

till känna.

Vad utskottet anförde gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna.

Mediegrundlagsutredningen

Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att en

parlamentariskt sammansatt kommitté skall analysera

behovet av och förutsättningarna för en mer teknik-

oberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten

(dir. 1999:8). Utvecklingen inom

informationstekniken har enligt direktiven gått

snabbt sedan yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde

i kraft år 1992. De medier som omfattas av YGL har

fortlöpande utvecklats. Nya fysiska bärare av

information har tillkommit och tillkommer alltjämt.

De blir tillgängliga och användbara för i stort sett

alla. Samtidigt skapas enligt direktiven nya medel

för kommunikation med hjälp av elektromagnetiska

vågor. Till bilden hör också en fortgående

internationalisering.

Den snabba utvecklingen gör det nödvändigt att

kontinuerligt bevaka och anpassa regelverken på

området. Införandet av termen tekniska upptagningar

i YGL kan enligt direktiven förväntas att på ett

tillfredsställande sätt möta den tekniska

utvecklingen när det gäller upptagningar med sådana

yttranden som YGL är avsedd att skydda. Det som nu

behöver utredas är således i första hand YGL:s

tillämplighet på ny kommunikation med hjälp av

elektromagnetiska vågor, dvs. på

informationsöverföringar som sker på annat sätt än

genom att fysiska databärare transporteras mellan

avsändare och mottagare. Det som nu har sagts

hindrar enligt direktiven inte att vissa justeringar

kan behöva göras i såväl TF som YGL för att reglerna

skall anpassas till utvecklingen på

informationsteknikens område. Kommittén skall

redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2000.

Utskottets bedömning

Utskottet gjorde i våras bl.a. bedömningen att en

modern lagstiftning avseende behandling av

personuppgifter måste utformas sa att lagstiftningen

är väl anpassad med hänsyn till den snabba

utvecklingen på framför allt IT-området.

Lagstiftningen måste således vara teknikoberoende i

den meningen att den skall vara utformad så att

tekniska landvinningar på t.ex. IT-området inte

skall medföra att regleringen i vissa delar blir

orimlig och svår att tillämpa och efterleva.

Utskottet framhöll också att EG-direktivet får anses

omodernt samt att en revidering av direktivet måste

ske. Vidare att det är av stor vikt att den svenska

regeringen inom EU med kraft verkar för att en

revidering av direktivet sker.

Enligt propositionen har regeringen i EU-samarbetet

påtalat de problem som uppmärksammats i den svenska

debatten samt tagit initiativ till en seminarieserie

där företrädare för medlemsstaterna får möjlighet

att presentera sin lagstiftning och diskutera

tillämpningsproblem som uppstått i de olika

länderna. Senast hösten 2001 skall kommissionen

föreslå nödvändiga förändringar i direktivet. Det är

regeringens föresats att använda tiden fram till

dess för att främja att ett förslag till revidering

läggs fram och för att öka förståelsen för de

ändringar som enligt svensk uppfattning är

önskvärda.

Utskottet gör i dag inte någon annan bedömning än

den som gjordes i våras och kan samtidigt konstatera

att regeringen i EU-samarbetet verkar för en

revidering av EG-direktivet. Utskottet avstyrker

därför motionerna K13 yrkande 1, K15, K16 yrkande 1

och T717 yrkande 5.

Utskottet uttalade i våras bl.a. att en översyn av

personuppgiftslagen borde komma till stånd med syfte

att, så långt det är möjligt inom EG-direktivets

ram, åstadkomma en förändring av lagstiftningen som

tar sikte på missbruk av personuppgifter.

Regeringen avser enligt propositionen att fortsätta

arbetet med att undersöka alternativa

lagstiftningsmetoder samt att noga överväga vilka

ytterligare inslag av en mer missbruksinriktad

reglering som kan genomföras inom ramen för EG-

direktivet. Utskottet utgår från att så också sker

och att alla möjligheter att utveckla lagstiftningen

i den riktning som utskottet tidigare uttryckt tas

till vara.

Utskottet vidhåller bedömningen från i våras och

avstyrker därför motionerna K13 yrkande 2, K14

yrkande 1 och K16 yrkande 2.

Mediegrundlagsutredningen har i uppdrag att bl.a.

analysera behovet av och förutsättningarna för en

mer teknikoberoende grundlagsreglering av

yttrandefriheten. Kommittén skall redovisa sitt

uppdrag senast den 31 december 2000. Utskottet utgår

från att också de aspekter som är relaterade till

person-uppgiftslagen blir föremål för kommitténs

uppmärksamhet men vill inte föregripa kommitténs

arbete. Enligt utskottet får motionerna K13

yrkandena 4 och 5 samt K14 yrkande 3 anses

tillgodosedda och avstyrks därför.

Ändring i sekretesslagen

Motionen

I motion 1999/2000:K204 av Lennart Daléus m.fl. (c)

hemställs att riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §

sekretesslagen (1980:100) skall upphöra att gälla

(yrkande 15). Centerpartiet ser enligt motionärerna

mycket allvarligt på de tendenser till att begränsa

yttrande- och offentlighetsprinciperna som

förekommit, vanligen med hänvisning till EU-regler.

Både riksdag och regering har vid upprepade

tillfällen meddelat att offentlighetsprincipen ska

tillämpas fullt ut, oaktat medlemskapet i EU.

Samtidigt förekommer inskränkningar, t.ex. genom

personuppgiftslagen. I samband med att

personuppgiftslagen antogs ändrades även

sekretesslagen så att "sekretess gäller för

personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande

skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med

personuppgiftslagen" (SekrL 7:16). Centerpartiet har

svårt att se att denna paragraf kan tillämpas utan

att syftet med att efterfråga handlingen undersöks,

liksom identiteten hos den som efterfrågar

handlingen. Intentionerna i paragrafen kan således

antas stå i strid med den grundlagsfästa

offentlighetsprincipen. Riksdagen bör utan

ytterligare beredning kunna upphäva 7 kap. 16 §

sekretesslagen.

Bakgrund

Enligt 8 § personuppgiftslagen tillämpas inte

bestämmelserna i lagen i den utsträckning det skulle

inskränka en myndighets skyldighet enligt 2 kap.

tryckfrihetsförordningen att lämna ut

personuppgifter.

Enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) gäller

sekretess för person-uppgift om det kan antas att

ett utlämnande skulle medföra att uppgiften

behandlas i strid med personuppgiftslagen

(1998:204). Bestämmelsen trädde i kraft samtidigt

som personuppgiftslagen, den 24 oktober 1998.

Dessförinnan gällde sekretess för personuppgift i

personregister som avses i datalagen (1973:289),

bl.a. om det kunde antas att utlämnande skulle

medföra att uppgiften användes för automatisk

databehandling i strid med datalagen. Enligt

regeringen innebar ändringen att sekretesslagen

samordnades med bestämmelserna i personuppgiftslagen

(prop. 1997/98:44 s. 147).

Utskottets bedömning

Den ändring som gjordes i 7 kap. 16 § sekretesslagen

i samband med att personuppgiftslagen trädde i kraft

innebär inte att det gjordes någon inskränkning av

offentlighetsprincipen. Utskottet avstyrker bifall

till motionen.

Lagstiftning i fråga om nummerpresentation

Motionen

I motion 1999/2000:K328 av Carina Hägg (s) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i motionen om vikten av att

kunna ringa till myndigheter utan att den använda

telefonens nummer presenteras. Det är vanligt att

privatpersoner och företag har så kallad

nummerpresentation, vilket innebär att man ser

telefonnumret till den person som ringer upp. Det

finns två möjligheter för den som ringer upp att få

vara anonym. Man kan använda sig av så kallad

tillfällig blockering, vilket innebär att man

aktiverar telefonen genom att knappa in en särskild

kombination innan man slår numret till den man

söker. Om mottagaren har nummerpresentatör kommer

texten "skyddat nummer" att visas i presentatören.

Den som vill förvissa sig om att hans eller hennes

nummer aldrig visas hos mottagaren kan använda sig

av så kallad fast blockering, vilket innebär att

texten "skyddat nummer" alltid visas. Denna tjänst

beställs särskilt från teleföretaget. Båda

tjänsterna som beskrivits är kostnadsfria för

användaren. Av säkerhetsskäl presenteras alltid

numret när man ringer larmnumret 112. I Sverige har

man möjlighet att ringa en myndighet anonymt både

för att ställa en fråga och för att lämna uppgifter.

Det har enligt motionären varit viktigt att den som

valt anonymiteten också skall kunna tala öppet i

trygg förvissning om att identiteten är och skall

förbli anonym för den man talar med samt övrig

personal. Att journalister, som ofta hänvisar till

anonyma källor, använder sig av nummerpresentatörer

som avslöjar kanske inte identiteten på den man

talar med men väl tecknaren av abonnemanget är

enligt motionären förvånande. Nuvarande tekniska

möjlighet och lagstiftning har förflyttat ansvaret

för att garantera anonymiteten från myndigheterna

till den enskilde. Motionären som vill att vi även

fortsättningsvis skall slå vakt om möjligheten att

lämna uppgifter och ställa frågor anonymt efterlyser

en ändring i nuvarande lagstiftning.

Bakgrund

Teledataskyddsdirektivet

Den 15 december 1997 antog Europaparlamentet och

rådet direktiv 97/66/EG om behandling av

personuppgifter och skydd för privatlivet inom

telekommunikationsområdet

(teledataskyddsdirektivet). Syftet med direktivet är

att genom en harmonisering av medlemsstaternas

bestämmelser om behandling av personuppgifter

säkerställa en likvärdig nivå på integritetsskyddet.

Direktivet skall vidare säkerställa fri rörlighet

inom gemenskapen för personuppgifter inom

telekommunikationsområdet och för teleutrustning och

teletjänster. Bestämmelserna är avsedda att

precisera och komplettera EG:s dataskyddsdirektiv.

Teledataskyddsdirektivet skulle ha varit genomfört i

medlemsstaterna senast den 24 oktober 1998.

Teledataskyddsdirektivet innehåller vissa

bestämmelser som gäller tjänsten nummerpresentation.

Den som ringer upp skall enligt direktivet ha

möjlighet att hindra att hans eller hennes

telefonnummer visas för den uppringde. Denne skall i

sin tur ha möjlighet att förhindra att sådana samtal

kopplas fram där nummerpresentation har åsidosatts.

Det skall vidare vara möjligt att under viss tid

lagra uppgifter om dessa samtal hos teleoperatören

för att kunna spåra okynnessamtal eller andra

störande samtal. Organisationer som handhar

nödsamtal skall kunna förhindra att

nummerpresentation åsidosätts. Om ett samtal

vidarekopplas till ett annat nummer skall den

uppringde kunna förhindra att det uppkopplade numret

visas hos den som ringer upp.

Telelagen och teleförordningen

Regeringen föreslog i proposition 1998/99:92

Ändringar i telelagen m.m. vissa ändringar i

telelagen (1993:597) för att genomföra bl.a.

teledataskyddsdirektivet. För att stärka

integritetsskyddet förelog regeringen att det i

lagen skulle införas bestämmelser om behandling av

personuppgifter inom telekommunikationsområdet.

Regeringen föreslog att den, eller efter dess

bemyndigande tillsynsmyndigheten, skall få meddela

närmare föreskrifter om bl.a. nummerpresentation.

Trafikutskottet behandlade regeringens förslag i

betänkande 1998/99:

TU12. Utskottet ställde sig bakom regeringens

samtliga förslag. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1998/99:238).

Ändringarna i telelagen trädde i kraft den 1 juli

1999. Enligt lagens 52 § får regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten

meddela närmare föreskrifter, bl.a. om de krav som

skall ställas på teletjänster som medger

identifiering av det anropande eller uppringda

telefonnumret eller vidarekoppling.

Regeringen har i teleförordningen (1997:399) infört

bestämmelser som reglerar nummerpresentation m.m.

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1999.

Enligt 24 § avses med nummerpresentation en

teletjänst i ett allmänt tillgängligt telenät som

medger presentation av det anropande telefonnumret.

En anropande abonnent skall enligt 25 § ha möjlighet

att enkelt och kostnadsfritt varaktigt skyddas mot

nummerpresentation. En anropande användare skall ha

möjlighet att på motsvarande sätt förhindra

nummerpresentation vid enstaka samtal. En anropad

abonnent skall vidare enligt 26 § ha möjlighet att

på ett enkelt sätt avvisa ett inkommande samtal, där

telefonnumret presenteras innan samtalet etableras,

om den anropande användaren har använt skydd mot

nummerpresentation.

Utskottets tidigare bedömning

Konstitutionsutskottet behandlade i mars 1999 i

betänkande 1998/99:KU15 en motion likalydande med

den nu aktuella. Utskottet gjorde följande

bedömning:

Regeringen avser att inom kort avlämna ett förslag

till riksdagen om att införa bl.a. en särskild

reglering när det gäller tillhandahållandet av

nummerpresentation. Reglerna i det aviserade

förslaget riktar sig till den som bedriver

televerksamhet och syftar till att genomföra det

s.k. teledataskyddsdirektivet i svensk lagstiftning.

Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser som innebär

att den som ringer upp skall kunna skydda sig mot

nummerpresentation. Som motionären påpekar innebär

en sådan reglering att det är den som ringer upp som

bär ansvaret för att nummerpresentation inte sker.

Utskottet vill framhålla att det är angeläget att

enskilda även telefonledes kan kontakta myndigheter

anonymt för att lämna uppgifter och begära

upplysningar. Det är enligt utskottets mening inte

självklart att det är den enskilde som i nu aktuellt

avseende bör bära ansvaret för att anonymiteten

upprätthålls. Myndigheterna kan avstå från att

använda sig av tjänsten nummerpresentation. Å andra

sidan kan vissa myndigheter ha ett berättigat behov

av att använda sig av denna tjänst, bl.a. för att

spåra störande samtal. När det vidare gäller

möjligheten för envar att utnyttja sin

meddelarfrihet vill utskottet framhålla att, oavsett

vad som i vanlig lag regleras i fråga om

nummerpresentation, bestämmelserna om

anonymitetsskydd i 3 kap. tryckfrihetsförordningen

och 2 kap. yttrandefrihetsgrundlagen gäller.

Utskottet vill med det anförda fästa uppmärksamhet

på det problem som aktualiseras i motionen men är

för närvarande inte berett att förorda att

regeringen skall vidta någon viss åtgärd i frågan. I

enlighet med detta avstyrks motionen.

Utskottets bedömning

De ändringar i telelagen och teleförordningen som

gäller fr.o.m. den 1 juli 1999 innebär att den som

ringer upp kan skydda sig mot nummerpresentation. En

anropande abonnent kan för enstaka samtal eller

permanent hindra att hans eller hennes telefonnummer

presenteras hos den anropade abonnenten.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att

det är angeläget att enskilda även telefonledes kan

kontakta myndigheter anonymt för att lämna uppgifter

och begära upplysningar samt att det inte är

självklart att det är den enskilde som skall bära

ansvaret för att anonymiteten upprätthålls. Enligt

utskottet bör regeringen låta frågan om hur

anonymiteten skall kunna upprätthållas för enskilda

som kontaktar myndigheter per telefon, utan att den

enskilde själv skall behöva vara aktiv, bli föremål

för överväganden i något lämpligt sammanhang. Med

anledning av motionen bör riksdagen som sin mening

ge regeringen detta till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förbud mot överföring av

personuppgifter till tredje land

att riksdagen antar 33 § förslaget till lag om ändring i

personuppgiftslagen (1998:204),

2. beträffande straffbestämmelsen i

personuppgiftslagen

att riksdagen antar 49 § förslaget till lag om ändring i

personuppgiftslagen (1998:204),

3. beträffande skadestånd enligt

personuppgiftslagen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K13 yrkande 3 och

1999/2000:K14 yrkande 2,

res. 1 (c, fp)

4. beträffande EG-direktivet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K13 yrkande 1,

1999/2000:K15, 1999/2000:K16 yrkande 1 och

1999/2000:T717 yrkande 5,

res. 2 (m, c, fp, mp)

5. beträffande översyn av

personuppgiftslagen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K13 yrkande 2,

1999/2000:K14 yrkande 1 och 1999/2000:K16

yrkande 2,

res. 3 (c, fp, mp)

6. beträffande yttrandefriheten

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:K13 yrkandena 4

och 5 och 1999/2000:K14 yrkande 3,

res. 4 (c, fp)

7. beträffande sekretesslagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:K204 yrkande 15,

res. 5 (c, fp)

8. beträffande nummerpresentation

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:K328 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 16 november 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel

(m), Pär Axel Sahlberg (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Jerry

Martinger (m), Mats Berglind (s),

Inger René (m), Kerstin

Kristiansson (s), Tommy Waidelich

(s), Mats Einarsson (v), Björn von

der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp),

Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie

Lindkvist (s) och Sven Bergström

(c).

Reservationer

1. Skadestånd enligt personuppgiftslagen

(mom. 3)

Helena Bargholtz (fp) och Sven Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Personupp-giftslagen syftar till" och

slutar med "avstyrker därför motionerna" bort ha

följande lydelse:

Regeringen föreslår att ringa överträdelser av

personuppgiftslagens straffbestämmelser skall

avkriminaliseras. Enligt utskottet får inte denna

straffrihet avsedd effekt om inte även rätten till

skadestånd enligt 48 § tas bort. Enligt utskottet

vore det rimligt att möjligheten att utdöma

skadestånd faktiskt var avhängig det ansvar som

utdöms enligt 49 § personuppgiftslagen. Regeringen

bör därför återkomma till riksdagen med förslag till

sådan lagstiftning. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande skadestånd enligt

personuppgiftslagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:K13 yrkande

3 och 1999/2000:K14 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. EG-direktivet (mom. 4)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),

Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Helena

Bargholtz (fp) och Sven Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet gjorde" och på s. 13 slutar

med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:

EG-direktivets och personuppgiftslagens utformning

är föråldrade och tar inte hänsyn till det faktum

att alltfler medborgare har tillgång till dator och

möjlighet att kommunicera i olika nätverk och därmed

också möjlighet att behandla personuppgifter på ett

sätt som omfattas av lagen. Regeringens förslag i

propositionen är enligt utskottet ett steg i

riktningen mot en missbruksmodell. Mycket mer

behöver emellertid göras och då först och främst i

det direktiv personuppgiftslagen bygger på.

Det är enligt utskottet nödvändigt att regeringen

aktivt och med stor kraft verkar för en ändring av

direktivet. Regeringen bör intensifiera åtgärder för

att åstadkomma en ordning utifrån principen att det

är missbruk av person-uppgifter som skall beivras.

Sverige bör enligt utskottet ta nödvändiga initiativ

i EU-samarbetet med målet att under det svenska

ordförandeskapet första halvåret 2001 kunna besluta

om en revidering av EG-direktivet. Enligt utskottet

bör riksdagen uppdra åt regeringen att omgående inom

EU ta initiativ till att ett arbete på ett modernt

direktiv snarast kommer till stånd, dvs. ett

direktiv som har sin utgångspunkt i en

missbruksmodell. Detta bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande EG-direktivet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K13

yrkande 1, 1999/2000:K15, 1999/2000:K16 yrkande

1 och 1999/2000:T717 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Översyn av personuppgiftslagen (mom. 5)

Per Lager (mp), Helena Bargholtz (fp) och Sven

Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet uttalade" och på s. 13 slutar

med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör regeringen snarast göra en

översyn av personuppgiftslagen i syfte att noga

analysera om lagen har fått en mer långtgående

begränsning än vad direktivet anger. Det fortsatta

arbetet inom Sverige måste inriktas på en

lagstiftningsmodell som är missbruksinriktad och som

skall trygga det fria ordet och möjligheten till

offentlig debatt. En grundlig revidering av vår egen

lagstiftning måste ske för att vi skall få till

stånd en modern lagstiftning som klarar av

integritets- och offentlighetskrav med den snabba

utveckling av informationsteknik som vi har i dag.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande översyn av personuppgiftslagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K13

yrkande 2, 1999/2000:K14 yrkande 1 och

1999/2000:K16 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Yttrandefriheten (mom. 6)

Helena Bargholtz (fp) och Sven Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Mediegrund-lagsutredningen har" och

slutar med "avstyrks därför." bort ha följande

lydelse:

Den nya tekniken, speciellt Internet, har medfört

en vidgad möjlighet för fler människor att utnyttja

sin yttrandefrihet. Enligt utskottet skall man

sträva efter att samma regler gäller för

yttrandefriheten i t.ex. Internet som i andra

medier. Enligt utskottet bör Mediegrundlagskommittén

inom ramen för sitt uppdrag uppmärksamma och komma

med förslag när det gäller fortsatta förändringar av

personuppgiftslagen i syfte att stärka yttrande- och

informationsfriheten också för nya medier.

Utgångspunkten för regeringens fortsatta arbete bör

vara att traditionella yttrandefrihetsprinciper

skall omfatta även yttranden i nya medier. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande yttrandefriheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:K13

yrkandena 4 och 5 samt 1999/2000:K14 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Sekretesslagen (mom. 7)

Helena Bargholtz (fp) och Sven Bergström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Den ändring som" och slutar med "bifall

till motionen." bort ha följande lydelse:

Utskottet ser allvarligt på de tendenser till att

begränsa yttrande- och offentlighetsprincipen som

förekommit, vanligen med hänvisning till EU-regler.

Både riksdag och regering har vid upprepade

tillfällen meddelat att offentlighetsprincipen skall

tillämpas fullt ut, oaktat medlemskapet i EU.

Samtidigt förekommer inskränkningar t.ex. genom

personuppgiftslagen. I samband med att

personuppgiftslagen antogs ändrades även

sekretesslagen så att sekretess gäller för

personuppgift om det kan antas att ett utlämnande

skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med

personuppgiftslagen. Utskottet har svårt att se att

denna paragraf kan tillämpas utan att syftet med att

efterfråga handlingen undersöks, liksom identiteten

hos den som efterfrågar handlingen. Intentionerna i

paragrafen kan således antas stå i strid med den

grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Paragrafen

bör därför upphävas.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande sekretesslagen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:K204 yrkande

15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i personuppgiftslagen

(1998:204)