Bet. 1999/2000:LU18

Lagutskottets betänkande

1999/2000:LU18

Immaterialrättsliga frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

LU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett tjugotal motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 1999 på immaterialrättens område. Yrkandena gäller skyddet

för immateriella rättigheter, patent, biotekniska uppfinningar, upphovsrätten i

informationssamhället, inskränkningar i upphovsrätten och s.k. arenarätt.

I ärendet har inkommit två skrivelser, en från Bonus Presskopia och en

från Sveriges Industriförbund. Bonus Presskopia har också tillsammans med

Läromedelsförfattarnas Förening, Sveriges Författarförbund och Föreningen

Svenska Läromedelsproducenter inför utskottet framfört sina synpunkter.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats sex reservationer och två särskilda yttranden.

Motionerna

1999/2000:L801 av Kjell Eldensjö (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyndsamt infö-

rande av bruksmodellskydd.

1999/2000:L802 av Inga Berggren och Henrik S Järrel (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att upphovsrätten inte kränks,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återkomma med förslag till åtgärder mot kränkningar av upp-

hovsrätten.

1999/2000:L803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att EG-direktivet om patent på biotek-

niska uppfinningar rivs upp,

2. att riksdagen begär att regeringen verkar för en internationell konvention

mot patent på livsformer enligt vad i motionen anförts.

1999/2000:L804 av Ingvar Svensson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av

s.k. arenarättigheter för idrottsarrangörer.

1999/2000:L805 av Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i upphovs-

rättslagen att undantag kan medges för ideella organisationer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om representanter i STIM:s styrelse.

1999/2000:L806 av Stig Rindborg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av omfattningen av

den kopiering som äger rum för enskilt bruk,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring rörande 12 § upp-

hovsrättslagen angående kopiering för enskilt bruk.

1999/2000:L807 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man bör se till att

kravet på engelska vid patentansökningar inte utgör ett hinder för patentan-

sökningar.

1999/2000:L808 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fullständig patentdatabas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förenklade patent och likställighet med t.ex. författare, konstnärer

och musiker vad gäller upphovsmannarätten.

1999/2000:U512 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biotekniken och patent på liv.

1999/2000:Kr317 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det upphovsrättsliga skyddet.

1999/2000:T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om upphovsrättsskyddet,

52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om piratkopiering.

1999/2000:T717 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det fortsatta arbetet med EG-direktivet om harmonisering av vissa

aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället.

1999/2000:MJ222 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ompröva den svenska regeringens inställning vad gäller direk-

tivet om patent på bioteknologiska uppfinningar.

1999/2000:MJ513 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att patent på liv ej skall vara möjligt.

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om patentskydd för enklare uppfinningar.

1999/2000:N382 av Yvonne Ruwaida och Mikael Johansson (mp) vari yrkas

9. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Sverige skall arbeta för att kravet på patent på liv helt bör utgå ur TRIPS-

avtalet.

1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för patentskydd

för enklare uppfinningar.

Utskottet

Skyddet för immateriella rättigheter

Immaterialrätt är den sammanfattande beteckningen för ett antal olika regler

som skyddar intellektuella prestationer och kännetecken mot obehörigt ut-

nyttjande. I huvudsak innebär de olika immaterialrättsliga reglerna - både i

Sverige och i andra länder - att den som skapat en skyddad produkt eller

utfört en skyddad prestation har ensamrätt att dra ekonomisk nytta av pro-

dukten eller prestationen. Ensamrätten kan avse olika slags utnyttjande av en

prestation, såsom tillverkning, försäljning eller uthyrning, och rättighetshava

ren kontrollerar i princip all användning av skyddsobjektet.

Immaterialrätten brukar delas in i upphovsrätt och industriellt rättsskydd.

Till det industriella rättsskyddet hör patenträtt, känneteckensrätt, mönsterrät

och växtförädlarrätt. Patenträtt gäller för nya uppfinningar som kan utnyttjas

industriellt. Känneteckensrätt brukar användas som en övergripande beteck-

ning för varumärkesrätten, firmarätten och andra rättsskydd för individualise-

ringsmedel. Mönsterskydd gäller utseendet (designen) på en produkt, anting-

en det betingas av estetiska skäl eller nyttoskäl. Växtförädlarrätt skyddar nya

växtsorter som skapas genom förädling eller på annat sätt. I utländsk rätt

finns ytterligare en form för att skydda en varas tekniska användbarhet. Den-

na skyddsform benämns i regel bruksmodellskydd.

Mellan upphovsrätten och det industriella rättsskyddet finns två grundläg-

gande skillnader. Den ena är att upphovsrätten skyddar det sätt på vilket en

idé omsatts i verkligheten och inte själva idén. Patentskydd, skydd för varu-

märken, mönsterskydd och växtförädlarrätt skyddar däremot idén som sådan.

Den andra skillnaden är att upphovsrätt uppkommer så fort den skyddade

prestationen utförts, medan patent, mönster- och växtförädlarrätt i princip

förutsätter ett registreringsförfarande. Varumärken intar en särställning ge-

nom att skydd kan uppkomma både genom registrering och genom faktisk

användning.

Den ensamrätt som följer med det immaterialrättsliga skyddet är tidsbe-

gränsad. Enligt reglerna i Sverige gäller upphovsrätten under 70 år räknat

från upphovsmannens död eller beträffande vissa prestationer under 50 år

från det prestationen utfördes. Patentskyddet räknas från den dag ansökan

görs om registrering. I Sverige sträcker sig skyddstiden 20 år framåt i tiden.

Mönsterskyddet räknas också från ansökningsdagen och gäller under fem år,

men tiden kan förlängas upp till tio år. I växtförädlarrättslagen är skyddstide

25 år utom för potatis, vin och träd där skyddstiden är 30 år. Varumärken har

en i princip obegränsad skyddstid så länge de används. En registrering gäller

dock bara under tio år men kan förnyas ett obegränsat antal gånger.

Ensamrätten kan också vara inskränkt på olika sätt. Särskilt på det upp-

hovsrättsliga området finns det åtskilliga regler som begränsar upphovsman-

nens ensamrätt. Ett exempel på en sådan inskränkning är att privatpersoner

som huvudregel har rätt att kopiera skyddade verk för enskilt bruk.

Inom ramen för Världshandelsorganisationen (World Trade Organization,

WTO) har slutits ett internationellt avtal om handelsrelaterade aspekter av

immaterialrätter (TRIPS-avtalet). De immateriella rättigheter som avses med

avtalet är bl.a. upphovsrätten, patenträtten och varumärkesrätten. Till TRIPS-

avtalet är mer än 130 länder anslutna, och Sverige är bundet av avtalet ge-

nom sin anslutning till WTO. Avtalet innehåller särskilda bestämmelser för

att säkerställa skyddet för immaterialrätterna, normer för rättigheternas ut-

formning och omfattning samt verkställighetsregler. Vidare ingår procedur-

bestämmelser, regler för tvistlösning, övergångsbestämmelser och en regle-

ring av vissa institutionella frågor.

De svenska bestämmelserna på det immaterialrättsliga området finns i la-

gen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, lagen

(1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, patentlagen

(1967:837), varumärkeslagen (1960:644), kollektivmärkeslagen (1960:645),

firmalagen (1974:156), mönsterskyddslagen (1970:485) och växtförädlar-

rättslagen (1997:306).

Den som utan rättighetshavarens samtycke vidtar någon åtgärd som om-

fattas av ensamrätten begår ett immaterialrättsligt intrång. Ensamrätterna

skyddas genom ett system av olika sanktioner av såväl straff- som civilrätts-

lig karaktär, och för samtliga former av immaterialrättsintrång kan sålunda

straff- och skadeståndsansvar komma i fråga. Vidare kan en domstol besluta

om vissa skyddsåtgärder och säkerhetsåtgärder.

I två motioner begärs en förstärkning av det immaterialrättsliga skyddet. Inga

Berggren och Henrik S Järrel (båda m) framhåller i motion L802 att konst-

hantverkare, särskilt tillverkare av brukskonst, ofta får sina verk plagierade.

Samtidigt är den lagstiftning som skall skydda upphovsmännen enligt motio-

närerna alltför svårtillämpad och svårkontrollerad för att ta till vara upp-

hovsmännens rättigheter på ett bra sätt. Motionärerna begär tillkännagivan-

den om vikten av att upphovsrätten inte kränks och om åtgärder mot sådana

kränkningar (yrkandena 1 och 2).

Johnny Gylling m.fl. (kd) anför i motion T210 att en stor del av de da-

taprogram som används i Sverige är piratkopierade. Så är fallet även inom

den offentliga sektorn där det enligt motionärerna förekommer att piratkopie-

rade programvaror används. Motionärerna begär ett tillkännagivande om

vikten av att komma till rätta med den illegala användningen av programva-

ror (yrkande 52).

Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna om betydelsen

av att upphovsrätten inte kränks och att piratkopiering, så långt det är möj-

ligt, beivras. Frågeställningarna är också föremål för uppmärksamhet i EU. I

oktober 1998 avlämnade EG-kommissionen en grönbok om bekämpning av

varumärkesförfalskning och pirattillverkning på den inre marknaden, KOM

(98) 589. Kommissionens avsikt är att lägga fram en handlingsplan på ifrå-

gavarande område.

Inför ett ställningstagande till de nu aktuella motionerna bör påpekas att

riksdagen våren 1994 beslutade om väsentligt skärpta åtgärder mot intrång i

de immateriella ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17). Genom be-

slutet, som innebar ändringar i varumärkeslagen, upphovsrättslagen, patent-

lagen, mönsterskyddslagen, växtförädlarrättslagen, firmalagen och lagen om

kretsmönster i halvledarprodukter, har domstolarna nu möjligheter att vid

vite förbjuda fortsatt intrång inom hela det immaterialrättsliga området.

Genom ändringar av skadeståndsbestämmelserna på det industriella rätts-

skyddets område har rättighetshavarnas ställning vid intrång förstärkts. Där-

utöver infördes genomgående regler som innebär att ersättning skall betalas

för utnyttjande av ensamrätten och för den ytterligare skada som intrånget

kan ha medfört. Skadeståndets storlek kan bestämmas med hänsyn till om-

ständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Också straffbestämmel-

serna ändrades år 1994 så att intrång som begås av grov oaktsamhet är straff-

bara även på det industriella rättsskyddets område. Vidare höjdes maxi-

mistraffet för intrång i de industriella ensamrätterna från fängelse i sex må-

nader till fängelse i två år. Till detta kommer att det samtidigt infördes regl

om straff för försök och förberedelse till intrång i nämnda rättigheter. De

privaträttsliga säkerhetsåtgärderna på varumärkes-, växtförädlar- och firma-

rättens områden förstärktes i så måtto att också apparater, redskap m.m. som

använts vid olovlig tillverkning utan att själva vara föremål för rättsskyddet

kan bli föremål för säkerhetsåtgärder. Den nya lagstiftningen trädde i kraft

den 1 juli 1994.

För att ytterligare motverka det ökande olovliga kommersiella utnyttjandet

av andras verk, produkter och varumärken beslutade riksdagen hösten 1998

om en ny skyddsåtgärd - intrångsundersökning - vid immaterialrättsintrång

(prop. 1998/99:11, bet. LU5). Åtgärden innebär att en rättighetshavare i ett

civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en undersökning för att säkra

bevis hos någon som på goda grunder misstänks ha gjort ett intrång i en

immateriell rättighet. Ett beslut om intrångsundersökning skall fattas av

allmän domstol och verkställas av kronofogdemyndigheten. Bestämmelserna

om intrångsundersökning, som tagits in i upphovsrättslagen, varumärkesla-

gen, patentlagen, mönsterskyddslagen, firmalagen, lagen om skydd för

kretsmönster för halvledarprodukter och växtförädlarrättslagen, trädde i kraft

den 1 januari 1999.

År 1998 beslutade riksdagen en ändring i lagen (1994:1552) om tullkon-

troll av varumärkesintrång m.m. som gör det möjligt för tullmyndigheten att

lämna ut vissa namn- och adressuppgifter till innehavaren av ett varumärke,

av en upphovsrätt eller närstående rättighet eller av en mönsterrätt i syfte at

förhindra att förfalskade eller pirattillverkade varor kommer ut på markna-

den.

På hela det immaterialrättsliga området har Sverige samma skydd för en-

samrätter som många andra europeiska länder, och man har fått till stånd ett

så gott som enhetligt sanktionssystem på hela det immaterialrättsliga områ-

det. Enligt utskottets mening finns för närvarande inte skäl för något riksda-

gens initiativ till ytterligare skärpt lagstiftning på ifrågavarande område.

Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna L802 yrkandena 1 och 2 samt

T210 yrkande 52.

Patent

Gällande regler i patentlagen innebär att den som gjort en ny uppfinning kan

få ensamrätt att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom patent. Patent kan

meddelas på ett förfarande, t.ex. ett nytt produktionssätt, eller på en produkt

som sådan, exempelvis ett nytt läkemedel. Som allmänna förutsättningar för

patenterbarhet gäller att uppfinningen, förutom att den skall vara ny, väsent-

ligen skall skilja sig från vad som tidigare är känt samt att den skall kunna

utnyttjas industriellt och vara reproducerbar, vilket innebär att uppfinningen

skall ha sådan karaktär att den avsedda effekten med säkerhet kan uppnås vid

ett upprepat utövande av uppfinningen.

Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som patentskyddet ger innehava-

ren är avsedd att stimulera forskning och utvecklingsarbete. Uppfinnare kan

räkna med att under skyddstiden utan konkurrens kunna marknadsföra upp-

finningen eller på annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger också ett

allmänt intresse. Mot de intressen som sålunda bär upp patentskyddet står

samhällets intresse av att det inte skapas ett alltför långtgående monopol när

det gäller att dra nytta av en uppfinning. Ensamrätten har därför begränsats i

tiden. Vidare finns möjlighet att under vissa förutsättningar genom tvångsli-

cens ge tredje man rätt att, utan hinder av ett patent, mot ersättning till pa-

tenthavaren utnyttja den patentskyddade uppfinningen. Som exempel kan

nämnas möjligheten till tvångslicens vid underlåtet utövande av en patente-

rad uppfinning.

Patent söks i Sverige hos Patent- och registreringsverket (PRV), som

granskar varje ansökan som kommer in till myndigheten. Vid gransknings-

förfarandet skall utrönas huruvida det föreligger hinder mot bifall till ansök-

ningen med hänsyn till patentlagens bestämmelser. En väsentlig del av

granskningen avser frågan huruvida uppfinningen är ny och fyller kravet på

uppfinningshöjd. Om förutsättningarna för patent är uppfyllda, dvs. om an-

sökningen är fullständig och PRV gör bedömningen att det inte finns några

hinder mot patent, skall sökanden underrättas om att patent kan meddelas.

Sedan sökanden betalt en särskild avgift, meddelandeavgift, skall patent-

myndigheten bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När beslutet har

kungjorts är patent meddelat. Därefter vidtar det s.k. invändningsförfarandet

då envar har möjlighet att göra invändningar mot ett meddelat patent. Fram-

förda invändningar kan under vissa närmare angivna förutsättningar leda till

att ett meddelat patent upphävs. Förfarandet vid PRV är tämligen tidskrävan-

de, och det tar i genomsnitt omkring tre år från det att en patentansökan ges

in till dess att patent meddelas. Antalet ansökningar uppgår för närvarande

till knappt 5 000 per år, varav omkring 2 700 bifalls.

Oftast företräds sökanden i patentärenden av ombud, om det inte är fråga

om ett större företag med egen patentavdelning. Ett patentombud bistår upp-

finnaren bl.a. med att formulera ansökan och göra förberedande nyhetsunder-

sökningar. När patent har meddelats kan patentombudet bistå med att hålla

patentet vid liv genom att betala in årsavgifter och att hjälpa till med upprät

tandet av licensavtal m.m.

Ett patent som meddelas av nationell patentmyndighet blir gällande endast

i den staten. En uppfinnare som önskar få patentskydd i flera länder måste

alltså i princip söka patent i varje land. Genom den europeiska patentkon-

ventionen (EPC) har skapats en ordning som medger att en patentansökan

samtidigt kan erhålla patentskydd i flera länder, s.k. europeiskt patent. Så-

dant patent meddelas av det europeiska patentverket (EPO) som har sitt säte i

München. Patentkonventionen, som innehåller en fullständig reglering av

förutsättningarna för att få europeiskt patent och handläggningsordningen vid

det europeiska patentverket, trädde i kraft år 1977 och har tillträtts av Sveri

och ett flertal andra europeiska stater. I den svenska patentlagen har tagits i

de särskilda regler som föranletts av tillträdet. En viss anpassning av de

svenska patentreglerna till konventionens bestämmelser har också skett.

Fördelarna med Europapatentet har ansetts vara flera. Endast en ansökan

behöver ges in, ansökan görs på ett enda språk - engelska, tyska eller franska

- och kostnaden är lägre än för en ansökan som avser tre separata länder.

År 1989 undertecknade EG:s medlemsstater en överenskommelse om ge-

menskapspatent. Avtalet innebär att det skall vara möjligt för en uppfinnare

att ansöka centralt om patent som blir gällande i samtliga medlemsländer.

Det är alltså i huvudsak samma uppbyggnad av systemet som i den europeis-

ka patentkonventionen, men vissa skillnader finns. Överenskommelsen har

hittills ratificerats av sju medlemsländer, och om återstående fem länder som

undertecknat avtalet ratificerar kan frågan om ett tillträde för bl.a. Sverige

aktualiseras.

I flera motioner förespråkas olika åtgärder för att förbättra villkoren och

underlätta för uppfinnare och innovatörer.

Carina Hägg (s) påpekar i motion L807 att engelska oftast är det språk som

används vid ansökan om ett internationellt patent. Språkkravet kan emellertid

enligt motionären utgöra ett hinder för den som vill ansöka om patent, och i

motionen begärs ett tillkännagivande om att krav på översättning av patent-

ansökningar till engelska inte får bli ett hinder för innovatörerna.

Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) förespråkar i motion N273 ett förenklat

skydd för en varas tekniska användbarhet och anser att ett särskilt bruksmo-

dellskydd bör utredas i Sverige. Ett sådant skydd är enligt motionärerna

betydelsefullt då livscykeln för nya produkter blir allt kortare. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om patentskydd för enklare uppfinningar (yrkande

2).

Ett liknande yrkande finns i motion N384 av Alf Svensson m.fl. (kd), som

anser att riksdagen skall begära förslag till åtgärder på området (yrkande 13).

Kjell Eldensjö (kd) anser i motion L801 att ett bruksmodellskydd bör infö-

ras skyndsamt. Ett sådant skydd är enligt motionären viktigt för att kunna

behålla uppfinningar och småföretagande i Sverige. Motionären begär ett

tillkännagivande härom.

I motion L808 av Sofia Jonsson (c) förespråkas ett samlat grepp i syfte att

förenkla patentsystemet, varvid behovet av en svensk patentdatabas med

möjlighet till fritextsökning framhålls särskilt. Motionären yrkar ett tillkän-

nagivande med denna innebörd (yrkande 1). Vidare begärs i motionen ett

tillkännagivande om en översyn av frågan om förenklade patent och likstäl-

lighet med t.ex. författare, konstnärer och musiker vad gäller upphovsman-

narätten (yrkande 2).

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om främjande och för-

enkling av patent (se bet. 1997/98:LU16 och 1998/99:LU14) och har i dessa

sammanhang varit ense med motionärerna i fråga om patentens betydelse

och om vikten av att uppfinnare och företag förmår att ta till vara de fördelar

som patentskyddet erbjuder.

När utskottet nu har att ta ställning till den i motion L807 upptagna frågan

om översättning av patentansökningar, vill utskottet erinra om att EG-

kommissionen år 1997 gett ut en grönbok om patentsystemet i Europa med

undertiteln Främjande av innovationer genom patent, KOM (97) 314. I grön-

boken tas frågor upp om hur det nuvarande Europapatentsystemet fungerar

och redovisas ett arbete inom EPO för att sänka kostnaderna för Europapa-

tent. EG-kommissionen har konstaterat att det finns ett uttalat behov av ett

nytt, enhetligt patentsystem som täcker hela gemenskapen. Ett sådant gemen-

skapspatent måste enligt kommissionen vara billigt, både jämfört med ett

amerikanskt patent och i förhållande till ett europeiskt patent som täcker ett

mindre antal stater.

I februari 1999 presenterade kommissionen ett meddelande med uppfölj-

ning av grönboken, KOM (99) 42. Meddelandet innehåller bl.a. förslag till

lagstiftning om gemenskapspatent, vilket bör ha ett överkomligt pris, ge

rättslig trygghet och kunna samexistera med de befintliga patentsystemen.

För de små och medelstora företagen är det enligt kommissionen av stor vikt

att kostnaderna, framför allt översättningskostnaderna, kan hållas på en rim-

lig nivå. Ett förslag till förordning om gemenskapspatent kan förväntas inne-

varande år.

Vidare kan nämnas att arbete nu pågår i två internationella arbetsgrupper

som har tillskapats av medlemsstaterna till den Europeiska patentkonventio-

nen. Den ena gruppen (Working Party on Cost Reduction, WPR) har i upp-

drag att ta fram förslag till hur man skall minska kostnaderna för översätt-

ning av europeiska patent. Den andra gruppen (Working Party on Litigation,

WPL) har i uppdrag att se över möjligheterna att harmonisera patentproces-

sen vad avser europeiska patent.

Utskottet ser för sin del mycket positivt på att frågan om kostnaderna -

framför allt översättningskostnaderna - för internationella patent har upp-

märksammats och att ansträngningar görs för att hålla nere dessa kostnader.

Såvitt utskottet kan bedöma är det arbete som för närvarande bedrivs inriktat

på att förenkla och förbilliga för innovatörerna. Något tillkännagivande från

riksdagen är därför inte behövligt. Motion L807 avstyrks.

Vad härefter gäller motionsspörsmålen rörande ett enklare skydd för vissa

uppfinningar finns anledning att erinra om att frågan om införande av ett

bruksmodellskydd utretts i Sverige i början av 1990-talet. Utredningens

arbete ledde emellertid inte till något lagförslag, eftersom det visade sig att

industrin ställde sig negativ till ett sådant skydd. Däremot var alla i utred-

ningen ense om önskvärdheten att få till stånd ett snabbt, billigt och säkert

skydd för uppfinningar.

För att möta det behov som finns av ett enklare skydd för vissa uppfin-

ningar har EG-kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv om tillnärm-

ning av de rättsliga ordningarna för bruksmodellskydd för uppfinningar,

KOM (97) 691 och KOM (99) 309. Sverige, Luxemburg och Storbritannien

saknar i dag en motsvarighet till denna skyddsform, medan övriga medlems-

länder har regler på området, vilka dock skiljer sig åt.

I direktivförslaget anges att de särskilda kännetecknen för den föreslagna

skyddsformen skall vara en snabb och enkel registrering, lägre skyddsvillkor,

lägre kostnader och möjlighet till ett preliminärt skydd i avvaktan på att

patent meddelas. Den genomsnittliga tiden för meddelande av bruksmodell-

skydd i de länder som redan har sådant skydd i någon form är sex månader,

vilket kan jämföras med vad som gäller för patent, dvs. två till fyra år. Den

snabba registreringen kan förstärka den konkurrensmässiga ställningen,

främst för de små och medelstora företagen, och den möjliggör ett snabbt

ekonomiskt utnyttjande av uppfinningen, såväl genom meddelande av licen-

ser som genom en direkt användning av uppfinningen inom företaget. Villko-

ren för att erhålla ett bruksmodellskydd är mindre strikta och lättare att upp-

fylla än de som gäller för patent, vilket gör det möjligt att skydda även upp-

finningar som innebär endast smärre tekniska framsteg. Eftersom bruksmo-

dellskydd skall meddelas utan förprövning av nyhet och uppfinningshöjd,

blir skyddet billigare att erhålla. Skyddstiden skall enligt förslaget omfatta

sex år från ansökningsdagen, med möjlighet till förlängning i två perioder

om vardera två år, dvs. maximalt tio år.

När utskottet förra våren behandlade motionsyrkanden med samma inrikt-

ning som de nu aktuella (bet. 1998/99:LU14) hänvisade utskottet till pågåen-

de arbete inom EU och fann det inte påkallat med några särskilda åtgärder

från riksdagens sida. Då aktuella motioner avstyrktes.

Utskottet kan konstatera att diskussionerna på Europanivå om en harmoni-

sering av reglerna om bruksmodellskydd alltjämt pågår. Enligt utskottets

mening finns inte heller nu skäl för någon riksdagens ytterligare åtgärd med

anledning av här aktuella motioner.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna N273 yrkande 2,

N384 yrkande 13, L801 och L808 yrkande 2.

När det sedan gäller yrkande 1 i motion L808 har utskottet givetvis ingen

annan uppfattning än motionären om värdet av att patentinformationen är

lättillgänglig. Vad beträffar önskemålet om en svensk patentdatabas, vill

utskottet påminna om att IT-utvecklingen varit ett högt prioriterat område för

PRV under de senaste budgetåren. Enligt vad utskottet erfarit finns redan i

dag Internetsystem med kostnadsfri patentinformation. I internationellt sam-

arbete mellan de nationella patentverken och EPO tillkom hösten 1998 ett

system med bibliografisk information om patent som sträcker sig 20 år till-

baka i tiden och som är åtkomligt från PRV:s Internetsida. Under den när-

maste tiden kommer vidare Svensk patenttidning med bibliografiska uppgif-

ter samt rättslig status för patent och patentansökningar att läggas ut på In-

ternet och uppdateras varje vecka. Fullständiga svenska patentskrifter från år

1885 kommer att bli tillgängliga senare under innevarande år. Längre fram i

tiden planeras ett system med fritextsökning på patentskrifterna.

Mot bakgrund av vad som nu redovisats konstaterar utskottet att det såväl

på nationell som internationell nivå pågår arbete som ligger helt i linje med

motionsönskemålen. Utskottet kan därför inte finna behov av något initiativ

från riksdagens sida med anledning av yrkande 1 i motion L808. Motionsyr-

kandet avstyrks.

Biotekniska uppfinningar

En utgångspunkt för patentlagens regler om det patenterbara området är att

någon skillnad inte skall göras mellan olika tekniker. Patent kan sålunda

meddelas också för biotekniska uppfinningar. Av de ca 5 000 patentansök-

ningar som kommer in till PRV varje år avser ca 200-300 ansökningar bio-

tekniska uppfinningar.

En etisk gräns för vad som är patenterbart finns i 1 § fjärde stycket patent-

lagen. Bestämmelsen innehåller ett generellt förbud mot patent på uppfin-

ningar vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän ordning. I

samma lagrum föreskrivs vidare ett förbud mot patent på djurraser och

växtsorter. Förbud gäller också för patent på väsentligen biologiska förfaran-

den för framställning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mik-

robiologiska förfaranden och på produkter som är ett resultat av ett sådant

förfarande. För växtsorter finns, som nämnts tidigare, en särskild rättslig

skyddsform, växtförädlarrätt, vilken regleras i växtförädlarrättslagen.

Inom EU har sedan ett drygt decennium tillbaka pågått arbete med att ut-

forma ett direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Motivet är

att garantera fri rörlighet på den inre marknaden av patenterade biotekniska

produkter genom att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning, så att de

rättsliga förutsättningarna för patentskydd, liksom skyddets omfattning,

klargörs och harmoniseras.

I juli 1998 antogs direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinning-

ar (98/44/EG). I direktivet slås inledningsvis fast att bioteknik och genteknik

spelar en allt viktigare roll för ett stort antal industrigrenar och att skydde

biotekniska uppfinningar med säkerhet kommer att vara av grundläggande

betydelse för gemenskapens industriella utveckling. På genteknikområdet är

de investeringar som måste göras i forskning och utveckling särskilt kost-

samma och riskfyllda och möjligheten att göra dem lönsamma finns endast,

enligt vad som framgår av direktivet, vid ett lämpligt rättsligt skydd. Ut-

gångspunkten i direktivet är således att biotekniska uppfinningar skall kunna

skyddas på samma sätt som andra uppfinningar.

I direktivet ställs vidare upp olika principer för biotekniska uppfinningars

patenterbarhet. Vidare anges vissa etiskt betingade undantag som innebär att

patent på vissa slags uppfinningar inte kan komma i fråga. Sålunda har ett

uttryckligt förbud mot patent på reproduktiv kloning av människor tagits in i

direktivet. Detsamma gäller förfaringssätt för modifiering av mänskliga

könscellers genetiska identitet. Likaså utesluts användning av mänskliga

embryon för industriella eller kommersiella ändamål från det patenterbara

området. Enligt den etiska regel som avser djurskyddshänsyn skall förfaran-

den för ändring i den genetiska identiteten hos djur, som kan förorsaka dju-

ren lidande utan att det medför några påtagliga medicinska fördelar för män-

niskor eller djur, inte vara patenterbara.

Vidare klargörs i direktivet distinktionen mellan en uppfinning och en

upptäckt, och när det gäller patentering av mänskligt material sägs att den

mänskliga kroppen i sina olika bildnings- och utvecklingsstadier, liksom

enbart upptäckten av någon av dess beståndsdelar, inte kan utgöra en paten-

terbar uppfinning. En uppfinning som grundar sig på en isolerad beståndsdel

av människokroppen eller en del som på annat sätt framställts genom ett

tekniskt förfaringssätt kan emellertid patenteras.

Djurraser och växtsorter som sådana, liksom väsentligen biologiska förfa-

ringssätt för framställning av växter eller djur, såsom korsning eller urval,

utesluts i direktivet från patenterbarhet. Däremot skall uppfinningar som

avser växter eller djur i princip vara patenterbara, liksom uppfinningar som

grundar sig på mikrobiologiska förfaranden.

Direktivet behandlar också ensamrättens omfattning, vilket har betydelse

bl.a. för användningen av skördat material som utsäde inom jordbruket.

Bestämmelserna om patentskyddets omfattning innebär att det skydd som

patentet ger för ett biologiskt material också skall omfatta sådant biologiskt

material som framställs genom förökning av det skyddade materialet, om de

egenskaper som är ett resultat av uppfinningen finns med också i den nya

generationen. Genom ett s.k. jordbruksundantag (farmer's privilege) får

jordbrukare trots detta använda sin egen skörd som utsäde utan patenthava-

rens samtycke. När det gäller avelsboskap skall lantbrukaren ha rätt att an-

vända den skyddade boskapen för jordbruksändamål, så länge det inte hand-

lar om kommersiell avel.

Enligt direktivet skall medlemsstaterna senast den 30 juli 2000 ha genom-

fört de författningsändringar som direktivet ger anledning till. Erforderligt

lagstiftningsarbete med anledning av direktivet har nu påbörjats inom Justi-

tiedepartementet, och en departementspromemoria är under utarbetande. Vad

gäller huvudfrågan i direktivet, dvs. gränserna för patenterbarhet när det

gäller biotekniska uppfinningar, är bedömningen att direktivets regler över-

ensstämmer med gällande svensk rätt och också med den praxis som tilläm-

pas av EPO.

I sammanhanget kan nämnas att det i EG-domstolen pågår ett mål med

anledning av att Nederländerna väckt talan om ogiltigförklaring av direktivet

om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Nederländerna har hävdat

bl.a. att en oriktig rättslig grund och en felaktig beslutsprocedur tillämpats

vid direktivets antagande. Vidare har gjorts gällande att direktivet utgör brot

mot flera internationella skyldigheter och mot de grundläggande rättigheter-

na. Målet har ännu inte avgjorts. I samband med en studieresa till Nederlän-

derna hösten 1999 erhöll utskottet närmare information rörande den neder-

ländska inställningen till EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska

uppfinningar.

Beträffande det inom Världshandelsorganisationen upprättade avtalet om

handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter kan nämnas att TRIPS-rådet

nyligen har påbörjat en översyn av avtalets bestämmelser om växtföräd-

larskydd och patent på levande organismer.

I fem motioner framställs kritik mot möjligheten att ta patent på biotekniska

uppfinningar.

I motion L803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) redovisas den kritik som från

olika håll har riktats mot EG-direktivet om patent på biotekniska uppfinning-

ar. För det första kan enligt motionärerna etiska invändningar resas mot

patent på liv. Vidare har forskare varnat för att livspatent snarare kan för-

dröja än gynna vetenskapliga framsteg, eftersom det fria utbytet inom fors-

karvärlden skulle hindras. Även lantbrukarorganisationer och miljöorganisa-

tioner är kritiska. Genom direktivets bestämmelser gynnas nämligen den

gentekniska växtförädlingen ekonomiskt framför traditionell växtförädling.

När det gäller direktivets bestämmelser om patentering av djur har också

invändningar framförts av djurskyddsorganisationerna. Motionärerna yrkar

mot den nu angivna bakgrunden ett tillkännagivande om att Sverige bör

verka för att direktivet rivs upp (yrkande 1). I syfte att gynna en allsidig

forskning, bevara den biologiska mångfalden och främja en positiv utveck-

ling när det gäller hälsotillstånd och livsmedelsförsörjning i tredje världen

bör riksdagen vidare enligt motionärerna begära att regeringen verkar för en

internationell konvention som förbjuder patent på livsformer (yrkande 2).

Även Dan Ericsson m.fl. (kd) anser i motion MJ513 att Sverige bör verka

för att nämnda EG-direktiv rivs upp. Möjligheten att ta patent på ett mikrobi-

ologiskt förfarande är enligt motionärerna tillräcklig och det bör sålunda inte

vara möjligt att patentera en gen eller en organism. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att patent på liv inte skall vara möjligt (yrkande 12).

I motion MJ222 av Lennart Daléus m.fl. (c) ifrågasätts om biotekniska

uppfinningar över huvud taget skall kunna patenteras. Motionärerna yrkar ett

tillkännagivande om att den svenska regeringens inställning vad gäller EG-

direktivet bör omprövas (yrkande 14).

Yvonne Ruwaida och Mikael Johansson (båda mp) anser i motion N382 att

regeringen bör arbeta för att bestämmelsen om patent på liv helt skall utgå ur

TRIPS-avtalet. I motionen begärs ett tillkännagivande härom (yrkande 9).

Marianne Andersson m.fl. (c) vill i motion U512 ha ett tillkännagivande

som går ut på att patent på liv bör vara förbjudet (yrkande 17).

På utskottets hemställan avslog riksdagen våren 1998 motioner med sam-

ma inriktning som de nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande

1997/98:LU16 konstaterade utskottet sammanfattningsvis att innehållet i

EG-direktivet kommer att vara bestämmande för utformningen av den svens-

ka patenträtten på ifrågavarande område, att då föreliggande direktivförslag

låg väl i linje med den gällande svenska patenträtten, att den etiska gräns-

dragningen dock måste förtydligas med mera konkreta bestämmelser om vad

som inte kan komma i fråga för patentskydd samt att patentlagen måste

kompletteras med bl.a. bestämmelser om jordbruksundantag.

När utskottet förra våren återkom till ifrågavarande motionsspörsmål i be-

tänkande 1998/99:LU14 framhöll utskottet att möjligheterna att få patent på

en uppfinning har stor betydelse för den fortsatta utvecklingen på det biotek-

niska området. Ett generellt förbud mot patent på biotekniska uppfinningar

kunde enligt utskottet inte komma i fråga, samtidigt som ett tydliggörande av

de etiska principerna är av största betydelse när det gäller ett område som det

nu aktuella. Den konkretisering och uppstramning av regelverket i detta

hänseende som torde bli följden av EG-direktivets införlivande med svensk

rätt var därför, enligt utskottets mening, angelägen, och några bärande skäl

för att motverka ett genomförande av direktivet förelåg således inte. Däremot

fanns enligt utskottets mening givetvis anledning att också fortsättningsvis

noga följa utvecklingen på området.

I förevarande sammanhang nämnde utskottet att regeringen år 1997 tillsatt

en kommitté som enligt sina direktiv skall analysera den moderna biotekni-

kens möjligheter och risker. Bland annat skall kommittén bedöma långsiktiga

förändringseffekter av den moderna biotekniken samt lämna förslag till en

övergripande politik för området i ett internationellt perspektiv. Kommittén

skall också genom ett öppet och utåtriktat arbetssätt främja debatt och dis-

kussion om frågor som rör den moderna biotekniken och dess konsekvenser

för individen som patient, konsument, arbetstagare och företagare. Vidare

skall kommittén utifrån ett framtidsperspektiv identifiera de frågor som

kräver en vidareutvecklad konsekvensbedömning och en fördjupad etisk

diskussion samt bedöma möjligheter och identifiera hinder för svensk indust-

riell utveckling inom bioteknikområdet. Uppdraget skall redovisas senast den

1 december 2000 (dir. 1997:120).

Utskottet vidhåller nu sin tidigare uppfattning såvitt avser det rättsliga

skyddet för biotekniska uppfinningar. Som utskottet tidigare påpekat synes

EG-direktivet stå i god samklang med gällande svensk patenträtt. Vissa

ändringar är emellertid erforderliga, och inom Regeringskansliet pågår för

närvarande ett arbete med att förbereda förslag till de författningsändringar

som direktivet ger anledning till. Någon anledning att föregripa detta arbete

föreligger, enligt utskottets mening, inte.

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till

motionerna L803 yrkandena 1 och 2, MJ513 yrkande 12, MJ222 yrkande 14,

N382 yrkande 9 samt U512 yrkande 17.

Upphovsrätten i informationssamhället

Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen)

ger, som redovisats inledningsvis, ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat

ett sådant verk. Skyddet innebär att skaparen av verket, exempelvis en kom-

positör, har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och att han eller hon har ett

visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.

Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har var och en av

dem upphovsrätt.

Begreppen litterära och konstnärliga verk i lagen är mycket vidsträckta.

Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och beskrivande framställningar

ord, såsom vetenskapliga arbeten och handböcker. Som konstnärliga verk

räknas i princip alla former i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig

verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör bl.a. målningar

alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som teaterpjäser och koreografiska

verk, musikaliska kompositioner både när de framförs och framträder i

notskrift samt filmverk, både spelfilmer och under vissa förutsättningar kort-

filmer och journalfilmer.

För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed

komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha vad man brukar kalla

verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så, att en produkt är ett verk

om den praktiskt sett inte har kunnat framställas av två personer oberoende

av varandra. Utanför skyddet faller idéer och uppslag som flera kan tänkas

komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga samtal, enklare nyttofö-

remål och andra prestationer av rutinmässig eller alldaglig karaktär.

Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på ett

materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är inte bara en

bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av verket, utan

också en grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som

endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också framträda i

obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke, i bil-

den på filmduken eller på TV-skärmen. Alla former vari verket framträder

faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.

Upphovsrättslagen innehåller också regler om rätten till fotografier. Be-

stämmelserna innebär bl.a. att bilder som uppfyller kravet på verkshöjd

skyddas på samma sätt som konstnärliga verk.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en princi-

piell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra det tillgängligt

för allmänheten, t.ex. genom att framföra det offentligt och sprida exemplar

av verket.

I upphovsrättslagen finns också bestämmelser om skydd för vissa presta-

tioner som, även om de inte kan betecknas som litterära eller konstnärliga

verk, har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar skydd efter

liknande principer som gäller för upphovsrätten. Sådana s.k. närstående

rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare och andra utövande konstnärer

ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk. Dessa fram

föranden får inte utan konstnärens samtycke spelas in på film, varmed jäm-

ställs videogram, på fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.) eller

på annan anordning genom vilken de kan återges. De får inte heller utan

rättighetshavarens samtycke sändas ut i bl.a. radio eller TV. Inspelningar av

framföranden får mångfaldigas endast med konstnärens medgivande. Vidare

gäller att utövande konstnärer har rätt till ersättning då ljudinspelningar an-

vänds vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas offentligt i förvärvssyfte

Till de närstående rättigheterna räknas också det skydd som framställare av

ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter), framställare av upptagningar av

rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), radio- och TV-företag, framställare av

kataloger samt fotografer har enligt upphovsrättslagen.

Enligt 2 kap. upphovsrättslagen gäller vissa inskränkningar i upphovsrät-

ten, t.ex. för framställning av exemplar för enskilt bruk, för undervisningsän-

damål under förutsättning att en s.k. avtalslicens föreligger, inom sjukhus

och åt funktionshindrade, inom arkiv och bibliotek i vissa fall samt för rätten

att citera.

Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast på

svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet är dock

internationellt, och de flesta länder är bundna av internationella konventioner

på området. Den viktigaste av konventionerna är Bernkonventionen från år

1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk. Denna har i dag drygt 100

medlemsstater. Konventionen bygger på principen om nationell behandling,

vilken innebär att stater som är bundna av konventionen är skyldiga att ge

upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra konventionsländer på samma

sätt som man skyddar sina egna verk. Ett liknande internationellt skyddssy-

stem gäller på de närstående rättigheternas område, framför allt genom Rom-

konventionen från år 1961 om skydd för utövande konstnärer, fonogram-

framställare och radioföretag. Även avtalet om handelsrelaterade aspekter av

immaterialrätter (TRIPS) innehåller internationella åtaganden på det upp-

hovsrättsliga området.

Det internationella konventionsarbetet på upphovsrättsområdet bedrivs

numera huvudsakligen inom Världsorganisationen för den intellektuella

äganderätten, WIPO (World Intellectual Property Organization), ett FN-

organ med säte i Genève. I syfte att på ett internationellt plan modernisera

upphovsrätten och anpassa den till informationssamhällets behov anordnade

WIPO år 1996 en diplomatkonferens. I december 1996 slutfördes det omfat-

tande arbetet med att uppdatera Bernkonventionen, och vid konferensen

antogs två tilläggskonventioner, vilka utgör de första stegen mot att på en

global nivå anpassa upphovsrätten till den digitala miljön. Den ena av de nya

konventionerna rör den egentliga upphovsrätten och den andra producenter-

nas och de utövande konstnärernas rättigheter. Sverige och övriga medlems-

stater i EU samt EG har undertecknat, men ännu inte ratificerat fördragen.

Avsikten är att samtliga EU:s medlemsstater skall ratificera konventionerna

samtidigt. Även gemenskapen kommer att ratificera för egen del, eftersom

konventionerna innehåller sådant som faller inom dess kompetens.

På det upphovsrättsliga området finns en rad olika organisationer som har

till uppgift att ta till vara de rättigheter som lagen ger upphovsmän och inne-

havare av närstående rättigheter. Bonus Presskopia är en ekonomisk förening

som består av 16 bransch- och intresseorganisationer. Föreningen, som re-

presenterar upphovsmän, förläggare samt utgivare av böcker, läromedel,

press, noter och bilder av skilda slag, har till uppgift att tillvarata rättsin

havarnas ideella och ekonomiska intressen genom att sprida information och

träffa avtal om kopiering. I uppgiften ingår också att inkassera, förvalta och

fördela ersättning för mångfaldigande av litterära och konstnärliga verk samt

fotografiska bilder. Ett stort antal avtal avseende kopiering för under-

visningsändamål samt för spridning av intern information har träffats med

organisationer, företag, myndigheter, skolor och universitet.

Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) är en

ekonomisk förening, till vilken tonsättare och författare genom ett anslut-

ningsavtal upplåter sina rättigheter till offentligt framförande och inspelning

på skiva, band, film osv. Föreningen tecknar avtal med musikanvändare och

inkasserar och fördelar till rättighetshavarna ersättningen för offentliga fram

föranden och inspelningar. STIM, som har samarbete med liknande organi-

sationer över hela världen, kontrollerar också att skyddad musik inte spelas

offentligt eller i förvärvsverksamhet utan tillstånd.

Utvecklingen av informationstekniken har skapat situationer som inte kunde

förutses när det upphovsrättsliga systemet utvecklades. Den digitala tekniken

har medfört att text, ljud och bild kan kopieras och spridas på ett helt annat

sätt än tidigare. Skapandet av nya produkter och tjänster bygger på betydan-

de investeringar, vilka kräver ett tillräckligt skydd i den digitala miljön för

upphovsrätt och närstående rättigheter.

Mot den nu angivna bakgrunden har EG-kommissionen lagt fram ett di-

rektivförslag om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstå-

ende rättigheter i informationssamhället, KOM (97) 628 respektive KOM

(99) 250. Behovet av ytterligare harmoniseringsåtgärder av upphovsrätten på

den inre marknaden samt en anpassning av rättigheterna till de nya utma-

ningar som digitalisering och multimedieprodukter innebär har därvid beto-

nats. Det har framhållits att stora skillnader i skyddsnivån kommer att inne-

bära hinder för uppbyggandet av informationssamhället. Förslaget är avsett

att dels förbättra den inre marknadens funktion, dels säkerställa ett samordnat

genomförande av 1996 års WIPO-fördrag.

Direktivförslaget avser både upphovsrätt och närstående rättigheter. Det

innehåller regler som är av särskild betydelse i informationssamhället, men

det är inte begränsat till sådana frågor. Förslagets innehåll avser i huvudsak

ensamrätten till exemplarframställning (kopiering), varvid ensamrätten enligt

förslaget skall omfatta både tillfälliga och permanenta kopior, ensamrätt till

överföring av material till allmänheten (t.ex. på Internet), ensamrätt till

spridning av exemplar, inklusive konsumtionsfrågan, samt rättsligt skydd för

tekniska skyddsåtgärder, t.ex. kopieringsspärrar, och för information om

rättigheter (s.k. digitala vattenstämplar). Ett genomförande av direktivförsla-

get kräver en översyn av upphovsrättslagen. På grund av förslagets omfatt-

ning och komplexitet är det svårt att bedöma när ett antaget direktiv kan

föreligga.

I motion T210 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls att det upphovsrättsli-

ga skyddet är av oerhört stor betydelse för många företag inom IT-sektorn.

Mot denna bakgrund är det, enligt motionärernas mening, viktigt att värna

upphovsrätten i IT-sektorn, bl.a. såvitt avser temporära kopior om inte un-

dantag är påkallade av tekniska skäl. Motionärerna begär ett tillkännagivande

härom (yrkande 51).

Bo Lundgren m.fl. (m) anför i motion T717 att Internetoperatörer inte bör

hållas ansvariga för tillfälliga piratkopior. Vidare förespråkar motionärerna

någon form av licenser för bibliotek som garanterar deras möjlighet att till-

handahålla Internet till allmänheten. I motionen begärs ett tillkännagivande

om det fortsatta arbetet med EG-direktivet om harmonisering av vissa aspek-

ter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (yrkan-

de 18).

Utskottet har, senast våren 1998, vid behandlingen av motioner om upp-

hovsrätten inom IT-sektorn understrukit att lagstiftningen sedan länge bygger

på internationella konventioner och att IT-utvecklingen i en allt högre grad

kräver att de nödvändiga rättsliga åtgärderna får största möjliga acceptans.

Detta betyder, enligt vad utskottet uttalat, att tyngdpunkten i de svenska

aktiviteterna på området i framtiden måste fokuseras på det arbete som be-

drivs inom EU och på det internationella planet (se bet. 1996/97:LU12 och

1997/98:LU16).

En viktig fråga när det gäller arbetet med EG-direktivet om upphovsrätten

i informationssamhället gäller, som framgått ovan, regleringen av tillfälliga

kopior. I denna del innehåller förslaget regler som syftar till att uppnå en

balans mellan rättighetshavarnas intresse av att kunna upprätthålla sina rät-

tigheter även i den digitala miljön, och intresset för bl.a. Internetoperatörer

av att kunna ha nödvändiga och effektiva system för överföring av informa-

tion.

Med anledning av förevarande motionsyrkanden kan vidare nämnas att

förevarande direktivförslag anger vilka inskränkningar som skall eller får

göras i upphovsrätten. Listan på tillåtna inskränkningar är uttömmande.

Endast en inskränkning är obligatorisk för medlemsstaterna. Den avser till-

fälliga kopior som är en integrerad och väsentlig del av en teknisk process

som görs uteslutande i syfte att möjliggöra en användning av ett verk och

som inte har någon självständig ekonomisk betydelse. Bestämmelsen syftar

t.ex. på tillfälliga kopior som bildas i telekommunikationsföretagens nätverk

när elektronisk post sänds eller när information hämtas från hemsidor på

Internet. Vidare syftar bestämmelsen på tillfälliga kopior som bildas i en

dators arbetsminne när t.ex. en privatperson tittar på en hemsida på Internet.

När det gäller listan på tillåtna inskränkningar är en för Sverige betydelse-

full fråga möjligheten att i oförändrad omfattning bibehålla inskränkningarna

till förmån för biblioteks och arkivs användning av skyddade verk. Förslagets

nuvarande lydelse innehåller ingen inskränkning vad gäller biblioteks och

arkivs framförande av verk på bildskärm. Däremot är det osäkert om försla-

get innebär att överföringar av verk genom enbart tillhandahållande av dator

och Internetuppkoppling på en plats som är tillgänglig för allmänheten inne-

bär ett förfogande som omfattas av upphovsmännens ensamrätt.

En utgångspunkt för Sverige i arbetet med direktivförslaget har varit att det

är värdefullt att åstadkomma tillnärmning av lagarna på upphovsrättsområdet

inom gemenskapen. Det är angeläget att reglerna är anpassade till den tek-

niska utveckling som skett och alltjämt sker på det digitala området och till

den marknad för nya typer av varor och tjänster som därigenom uppkommit.

Skyddet för upphovsrätten måste samtidigt på ett rimligt sätt, har man från

svensk sida hävdat, balanseras mot intresset av att fritt kunna utnyttja skyd-

dade verk och prestationer för vissa allmänna och sociala ändamål. Reglerna

måste även utformas så att de är praktiskt tillämpbara och därmed främjar

användningen av den digitala tekniken.

Mot bakgrund av vad som redovisats ovan konstaterar utskottet att det

inom EU och på det internationella planet i övrigt sedan en tid pågått - och

alltjämt pågår - ett omfattande arbete med att anpassa de upphovsrättsliga

reglerna till de nya krav som digitaliseringen och informationstekniken stäl-

ler. Som utskottet tidigare framhållit är det också ofrånkomligt att tyngd-

punkten i de svenska aktiviteterna på området i framtiden fokuseras på det

internationella arbetet. Utskottet noterar att den i motion T210 upptagna

frågan om skydd för tillfälliga kopior på Internet är föremål för uppmärk-

samhet inom ramen för det nu redovisade arbetet, och utskottet utgår från att

de synpunkter som förts fram i motionen övervägs av regeringen i samband

med de fortsatta överläggningarna inom EU. Yrkande 51 i motion T210 får

härigenom anses tillgodosett och avstyrks därmed.

Inte heller motion T717 yrkande 18 bör föranleda någon riksdagens vidare

åtgärd. Också när det gäller detta motionsyrkande utgår utskottet från att

regeringen i det pågående arbetet med direktivförslaget beaktar de synpunk-

ter som förts fram i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.

Inskränkningar i upphovsrätten

Av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen är den ekonomiska rätten för

upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter i vissa avseenden

inskränkt. Eftersom de upphovsrättsliga reglerna bygger på att rättighetsha-

varna skall ha en ensamrätt att bestämma över utnyttjandet av verken och

prestationerna, skall bestämmelserna om inskränkningar i skyddet tolkas

restriktivt. Inskränkningarna i den svenska upphovsrättslagen måste också

självfallet ligga inom ramen för vad som är tillåtet enligt de internationella

konventioner på området till vilka Sverige är bundet.

Ett av de grundläggande inslagen i den svenska upphovsrätten är att rätten

inte skall gripa in i privatlivet. Var och en får därför framställa exemplar av

offentliggjorda verk om det sker för enskilt bruk (12 § upphovsrättslagen).

Exemplaren får inte användas för något annat ändamål, och bestämmelsen

ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående framställa exemplar

av musikaliska verk och filmverk. Att framställningen skall ske för eget bruk

förutsätter att den sker för framställarens eget behov eller åt hans eller hen-

nes närmaste familje- eller vänkrets. Den kan också ske i vissa andra situa-

tioner, t.ex. åt kolleger på arbetsplatsen.

I motion L806 gör Stig Rindborg m.fl. (m) gällande att kopieringen av stu-

dentlitteratur har ökat på ett oacceptabelt sätt. Detta leder till minskad för-

säljning av ifrågavarande böcker och till att utvecklingskostnaderna måste

slås ut på ett färre antal exemplar. Rådande situation har skapat problem för

såväl författarna som för bokförlagen och bokhandeln och hotar i förläng-

ningen tillgången på kvalificerad akademisk litteratur. Riksdagen bör därför

enligt motionärerna begära dels en kartläggning av omfattningen av kopie-

ringen för enskilt bruk (yrkande 1), dels förslag till ändring av bestämmel-

serna om kopiering för enskilt bruk i 12 § upphovsrättslagen (yrkande 2).

Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) begär i motion Kr317 ett tillkännagivande

om behovet av att värna det upphovsrättsliga skyddet (yrkande 8).

Företrädare för Bonus Presskopia har tillsammans med Läromedelsförfat-

tarnas Förening, Sveriges Författarförbund och Föreningen Svenska Läro-

medelsproducenter vid en uppvaktning i ärendet framfört sina synpunkter i

frågan, vilka ligger i linje med vad som anförts i motion L806.

Mot bakgrund av den tekniska utveckling som ägt rum sedan tillkomsten

av upphovsrättslagen gjordes under 1980-talet en översyn av lagen. I betän-

kandena Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU 1983:65 och SOU

1988:31) föreslog Upphovsrättsutredningen att rätten till kopiering för en-

skilt bruk skulle begränsas på så sätt att begreppet enskilt bruk snävades in.

Utredningsförslaget behandlades i proposition 1992/93:214 i samband med

att den ovan redovisade bestämmelsen i 12 § upphovsrättslagen erhöll sin

nuvarande utformning. Utredningens förslag vann inte regeringens gehör,

och i propositionen anförs att förslaget leder till praktiskt sett ohanterliga

situationer, att efterlevnaden är omöjlig att kontrollera och att det är olämp-

ligt att införa regler som kan förväntas inte bli efterföljda. Riksdagen hade

ingen erinran mot propositionens förslag i denna del (bet. 1992/93:LU44).

Utskottet vill vidare påminna om att det i föregående avsnitt redovisade

direktivförslaget om upphovsrätten i informationssamhället inte är begränsat

till frågor som endast rör IT-området. Som tidigare nämnts är listan på tillåt-

na inskränkningar i upphovsrätten uttömmande, och där återfinns bl.a. kopie-

ring på papper eller liknande medium, t.ex. fotokopiering. Direktivförslagets

genomförande kan emellertid komma att medföra att de inskränkningar som

avser kopiering - analog och digital kopiering samt kopiering på papper - för

privat bruk samt för användning vid undervisning och forskning skall förenas

med ett krav på skälig kompensation till rättighetshavarna. Det i motion

L806 upptagna spörsmålet ingår således i de frågeställningar som är aktuella

inom ramen för arbetet med EG-direktivet om upphovsrätten i informations-

samhället. Enligt utskottets mening är det mot den bakgrunden för närvaran-

de inte meningsfullt att nu förorda några sådana åtgärder som begärs i mo-

tionen. Motionsyrkandena avstyrks.

Inte heller yrkande 8 i motion Kr317 bör, enligt utskottets uppfattning, för-

anleda någon riksdagens ytterligare åtgärd. Även detta motionsyrkande av-

styrks således.

Ett framförande är offentligt när det sker på en plats dit allmänheten äger

tillträde. Även musik som spelas inom föreningar och liknande inte helt

slutna kretsar räknas som offentligt framförd, oavsett om tillställningarna

anordnas regelbundet eller tillfälligt och om publiken betalar entré eller ej.

Lika med offentligt framförande anses framförande som i förvärvsverksam-

het anordnas inför en större sluten krets, framför allt på större arbetsplatser

såsom t.ex. industrimusik. Syftet med att begränsa upphovsmannens rätt till

offentligt framförande är sålunda att från ensamrätten undanta framföranden

som sker inom privatlivet.

Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp) menar i motion L805 att STIM ställer orimli-

ga krav på ersättning för den musik som framförs vid de ideella organisatio-

nernas och studieförbundens olika arrangemang. Motionärerna yrkar att

riksdagen skall begära förslag till ändring av upphovsrättslagen så att un-

dantag kan medges för ideella organisationer (yrkande 1). Vidare anförs i

motionen att upphovsrättsorganisationerna numera är så välorganiserade och

finansiellt starka att det inte längre finns några skäl för staten att vara eng

gerad i STIM:s verksamhet. Statens uppdrag att utse ordförande och styrel-

seledamöter i STIM bör därför enligt motionärerna slopas. I motionen begärs

ett tillkännagivande härom (yrkande 2).

Vad först gäller det i motionen upptagna spörsmålet om ideella organisa-

tioners avgifter till STIM vill utskottet peka på att regler om vissa situation

då offentliga framföranden får ske utan tillstånd och utan att ersättning utgår

för utnyttjandet av verken finns intagna i 21 § upphovsrättslagen. Där anges

att utgivna verk får framföras fritt om framförandet inte är det huvudsakliga,

om tillträdet är avgiftsfritt och om anordnandet sker utan förvärvssyfte. Den-

na inskränkning i det upphovsrättsliga skyddet gäller t.ex. vid framförande

av marschmusik vid militära parader, vid processioner eller vid olika andra

evenemang såsom idrottsevenemang och officiella högtidligheter. Musiken

kan i dessa sammanhang visserligen vara viktig men är emellertid inte det

huvudsakliga vid händelsen i fråga. Utanför bestämmelsens tillämpningsom-

råde faller däremot tillställningar där framförandet av verket utgör själva

ändamålet med arrangemanget. Exempel på sådana tillställningar är avgifts-

fria friluftsföreställningar och parkkonserter. Att publiken frivilligt erlägge

ett bidrag föranleder inte att framförandet anses avgiftsbelagt.

Andra inskränkningar i ensamrätten då utgivna verk får framföras fritt en-

ligt 21 § gäller vid undervisning, såsom studiecirkelverksamhet som sker

inom folkbildningsorganisationernas ram, samt vid gudstjänster. Inskränk-

ningarna i 21 § gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att

sända ut verken i radio eller TV. Genom en ändring i upphovsrättslagen år

1994 har vidare en tidigare inskränkning som gällde framföranden i allmän-

nyttigt syfte, den s.k. välgörenhetsbestämmelsen, utmönstrats (prop.

1992/93:214, bet. LU44).

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden med samma inriktning

som det nu aktuella (se bet. 1997/98:LU16 och 1998/99:LU8). I dessa sam-

manhang har utskottet erinrat om att upphovsrätten är en del av förmögen-

hetsrätten och att det upphovsrättsliga skyddet bl.a. ger upphovsmannen

ensamrätt att utnyttja det skyddade verket ekonomiskt. STIM förvaltar i sin

verksamhet de enskilda upphovsmännens ekonomiska rättigheter, vilka är att

se som upphovsmännens förmögenhetstillgångar. Enligt utskottets mening

borde det därför inte komma i fråga att genom ytterligare lagstiftningsåtgär-

der ingripa i upphovsmännens möjligheter i vissa fall att ta till vara sina

rättigheter. Vidare måste beaktas att Sverige är bundet av internationella

konventioner som begränsar konventionsstaternas möjligheter att inskränka

de rättigheter som tillkommer upphovsmän och innehavare av närstående

rättigheter. De bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten som lagen

redan i dag innehåller och de gränsdragningsproblem som därvid kan göra

sig gällande borde därför, enligt utskottets uppfattning, överlämnas till

rättstillämpningen.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker med det anförda

bifall till motion L805 yrkande 1.

Vad härefter gäller frågan om statens engagemang i STIM kan nämnas att

föreningens angelägenheter enligt stadgarna för STIM skall handhas av dess

styrelse. Denna består av nio ledamöter, varav regeringen utser ordföranden

och ytterligare två ledamöter. Övriga ledamöter utses av Föreningen Svenska

Tonsättare (FST), Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik

(SKAP) samt Svenska Musikförläggareföreningen (SMFF). Styrelsen är i

princip beslutför med sex ledamöter, dock skall alltid minst två av regeringen

utsedda ledamöter vara närvarande.

När ett likalydande motionsyrkande behandlades våren 1999 i betänkande

1998/99:LU8 erinrade utskottet om att frågan aktualiserats av Kulturutred-

ningen, som i sitt slutbetänkande (SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning

föreslagit att staten i framtiden inte skulle utse ordförande eller ledamöter i

STIM:s styrelse. Enligt utredningen förlänade en sådan ordning organisatio-

nen ett drag av statlig instans som inte stämmer med dess roll som partsföre-

trädare för upphovsmännen. Kulturutredningens förslag beträffande STIM

erhöll emellertid ett blandat mottagande hos remissinstanserna, och någon

förändring av gällande ordning var, såvitt utskottet då hade sig bekant, inte

aktuell. Utskottet kunde för sin del inte finna några bärande skäl för att för-

orda ett minskat statligt engagemang i STIM. Tvärtom ansåg utskottet att den

marknadsdominans som följer med STIM:s verksamhet på området motive-

rade offentlig insyn med en fortlöpande och tillförlitlig granskning av verk-

samheten. Det faktum att STIM också tillämpar internationella konventions-

förpliktelser gör, enligt vad utskottet anförde, inte en statlig insyn i verksa

heten genom styrelserepresentation mindre motiverad. Då aktuella motioner

avstyrktes och riksdagen följde utskottet.

Utskottet har inte ändrat sin inställning beträffande frågan om regeringens

utseende av styrelserepresentanter i STIM och avstyrker yrkande 2 i motion

L805.

Arenarätt (droit de stade)

I upphovsrättslagen finns, som tidigare redovisats, bestämmelser om skydd

för vissa prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller

konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar

skydd efter liknande principer som gäller för upphovsrätten. Sådana s.k.

närstående rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare och andra utövande

konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk.

Bestämmelserna, som återfinns i 45 § upphovsrättslagen, gäller endast ut-

övande konstnärer som framför litterära eller konstnärliga verk, exempelvis

reciterar en dikt, spelar ett musikstycke på ett instrument eller agerar i en

spelfilm. Framförandet måste sålunda avse ett verk, men det är utan betydel-

se om detta åtnjuter skydd eller inte. Skyddet omfattar däremot inte imitatö-

rer, akrobater, cirkus- eller varietéartister och inte heller idrottsutövare.

I motion L804 av Ingvar Svensson (kd) påpekas att arrangörer av idrotts-

evenemang saknar ett upphovsrättsligt skydd för den information som kring-

gärdar arrangemangen. Motionären vill därför se en utredning av möjligheten

att införa ett sådant skydd, en s.k. arenarättighet, exempelvis för sändnings-

rättigheterna till vissa idrottsevenemang. I motionen yrkas ett tillkännagivan-

de med denna innebörd.

Inom vissa utländska rättsordningar finns ett skydd även för framföranden

som inte avser litterära eller konstnärliga verk. Ett sådant skydd, en s.k. dro

de stade (arenarätt), förbjuder oauktoriserad fixering och överföring av ex-

empelvis sportprestationer (se H. Olsson, Upphovsrättslagstiftningen. En

kommentar, 1996, s. 258, samt M. Koktvedgaard och M. Levin, Lärobok i

immaterialrätt, 1993, s. 59). I Sverige har vid olika tillfällen diskuterats

huruvida man borde utvidga skyddet på sätt som skett på vissa håll i utlandet.

Vid upphovsrättslagens tillkomst ansågs emellertid ett sådant skydd inte

lämpligt (se NJA II 1961 s. 300 respektive 304), och i samband med 1986 års

lagstiftning om en förstärkning av skyddet för de närstående rättigheterna

(prop. 1985/86:79, bet. LU32) hänvisades till att artister och andra utövare

som saknar upphovsrättsligt skydd i allmänhet kontraktsvägen kan skaffa sig

garantier mot att obehöriga upptagningar sker av deras prestationer.

Enligt utskottets mening har varken i motionen eller annorledes framförts

några bärande skäl för att man i nuläget i Sverige skall överväga införande av

ett nytt immaterialrättsligt skydd i enlighet med motionärens önskemål. De

antaganden som gjordes år 1986 om möjligheterna för utövare som saknar

upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga

upptagningar var, såvitt utskottet kan bedöma, riktiga. Utskottet har inte

heller funnit att frågan om droit de stade är aktuell inom EU eller i något

annat internationellt sammanhang. Motion L804 bör därför, enligt utskottets

mening, inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd. Motionen av-

styrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skyddet för immateriella rättigheter

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L802 yrkandena 1 och 2

samt 1999/2000:T210 yrkande 52,

2. beträffande översättning av patentansökningar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L807,

3. beträffande bruksmodellskydd

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L801, 1999/2000:L808

yrkande 2, 1999/2000:N273 yrkande 2 och 1999/2000:N384 yrkande

13,

res. 1 (m, kd, c, fp)

4. beträffande svensk patentdatabas

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L808 yrkande 1,

res. 2 (c)

5. beträffande biotekniska uppfinningar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L803 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:U512 yrkande 17, 1999/2000:MJ222 yrkande 14,

1999/2000:MJ513 yrkande 12 samt 1999/2000:N382 yrkande 9,

res. 3 (v, kd, c)

6. beträffande upphovsrätten i informationssamhället

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:T210 yrkande 51 och

1999/2000:T717 yrkande 18,

7. beträffande kopiering för enskilt bruk

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L806 yrkandena 1 och 2

samt 1999/2000:Kr317 yrkande 8,

res. 4 (m, kd, fp)

8. beträffande offentliga framföranden

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L805 yrkande 1,

res. 5 (c)

9. beträffande STIM

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L805 yrkande 2,

res. 6 (m, kd, c, fp)

10. beträffande arenarätt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L804.

Stockholm den 11 april 2000

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Karin Olsson (s), Henrik S Järrel

(m), Nikos Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström

(m), Marina Pettersson (s), Christina Nenes (s),

Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit

Adolfsson (m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin

(c), Ana Maria Narti (fp) och Raimo Pärssinen (s).

Reservationer

1. Bruksmodellskydd (mom. 3)

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Viviann Gerdin (c)

och Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "När utskottet"

och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Som redovisats tidigare finns ett bruksmodellskydd i de flesta andra euro-

peiska länder. Enligt utskottets mening är det angeläget, särskilt från de små

och medelstora företagens utgångspunkter, att man också i Sverige får till

stånd ett enklare skydd än patent för vissa uppfinningar.

När utskottet förra våren behandlade motionsyrkanden med samma inrikt-

ning som de nu aktuella (bet. 1998/99:LU14) hänvisade utskottet till pågåen-

de arbete inom EU och fann det inte påkallat med några särskilda åtgärder

från riksdagens sida. De då aktuella motionerna avstyrktes. När nu motions-

yrkanden med samma inriktning aktualiseras vill utskottet för sin del stryka

under angelägenheten av att man från den svenska regeringens sida verkar

för dels att arbetet inom EU påskyndas, dels att EG-direktivet får en sådan

utformning att bruksmodellskyddet blir ett effektivt och ett i praktiken an-

vändbart immaterialrättsligt institut för små och medelstora företag.

Vad utskottet sålunda anfört, med anledning av motionerna L801, L808

yrkande 2, N273 yrkande 2 och N384 yrkande 13, bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande bruksmodellskydd

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:L801,

1999/2000:L808 yrkande 2, 1999/2000:N273 yrkande 2 och

1999/2000:N384 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Svensk patentdatabas (mom. 4)

Viviann Gerdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Mot bak-

grund" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet är ense med motionären om att PRV:s arbete med utvecklingen

inom IT-området bör ha hög prioritet. Arbetet med en fullständig svensk

patentdatabas bör, enligt utskottets mening, påskyndas i syfte att snarast

möjligt få till stånd ett system med möjligheter till fritextsökning som kan

göra hela det svenska patentunderlaget tillgängligt för innovatörerna.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall till motion L808 yrkande

1, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande svensk patentdatabas

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L808 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Biotekniska uppfinningar (mom. 5)

Tanja Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Tasso Stafilidis (v), Kjell El-

densjö (kd) och Viviann Gerdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "På utskottets"

och på s. 13 slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det på goda grunder skäl att ifrågasätta rät-

ten att patentera och äga livsformer. Detta är i grunden en fråga om etik och

om praktiskt ansvar. Patentsystemet är nämligen inte lämpat för det levande

området, då det bidrar till osunda maktförhållanden och riskerar att bli en

hämsko för teknikens positiva utveckling. Livspatent kan sålunda fördröja

snarare än gynna vetenskapliga framsteg, eftersom det fria utbytet inom

forskarvärlden härigenom hindras. En ordning med rätt till patent på livsfor-

mer innebär också, enligt utskottets mening, ett hot mot viktiga delar av den

biologiska mångfalden och mot kulturarvet. En följd av EG-direktivet om

patent på livsformer är att den gentekniska växtförädlingen gynnas ekono-

miskt framför traditionell växtförädling.

De nationella reglerna och de internationella överenskommelserna på ifrå-

gavarande område bör mot den nu angivna bakgrunden ses över med inrikt-

ningen att det inte skall vara möjligt att ta patent på och äga livsformer. Som

ett första steg bör Sverige verka för att direktivet om patent på biotekniska

uppfinningar rivs upp, t.ex. genom att stödja Nederländernas talan vid EG-

domstolen. Vidare bör Sverige verka internationellt, såväl inom EU som

inom Europeiska patentorganisationen (EPO) och Världshandelsorganisatio-

nen (WTO), för att motverka patent på livsformer. Det finns också all anled-

ning att försöka få till stånd en konvention som förbjuder patenträtt på livs-

former.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall till motionerna L803 yr-

kandena 1 och 2, MJ513 yrkande 12, MJ222 yrkande 14, N382 yrkande 9

samt U512 yrkande 17, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande biotekniska uppfinningar

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:L803 yrkandena 1

och 2, 1999/2000:U512 yrkande 17, 1999/2000:MJ222 yrkande 14,

1999/2000:MJ513 yrkande 12 samt 1999/2000:N382 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Kopiering för enskilt bruk (mom. 7)

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och Ana Maria Narti

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Mot bak-

grund" och på s. 19 slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följan-

de lydelse:

Motionärerna i motion L806 pekar, enligt utskottets mening, på ett viktigt

tilltagande upphovsrättsligt problem. Mycket talar nämligen för att den in-

skränkning i upphovsrätten som anges i 12 § upphovsrättslagen åberopats för

mångfaldiganden som många gånger ligger utanför det egentliga privatlivets

sfär. Den tekniska utveckling som skett sedan upphovsrättslagens tillkomst

har bidragit härtill genom att radikalt ändra förutsättningarna för framställ-

ning av exemplar för enskilt bruk

Särskilt svåra konsekvenser får kopieringen inom utbildningssektorn, där

studenter i allt högre grad väljer att kopiera sin kurslitteratur i stället för

köpa den. På sikt kan tillgången på kvalificerad akademisk litteratur vara

hotad. Lärare och sakkunniga måste få rimlig ersättning för sitt arbete med

författandet av kurslitteratur. I annat fall skrivs inga läroböcker, och ingen

kurslitteratur kommer att finnas till hands. Om läroböcker inte säljs i till-

räckliga upplagor kommer förlagen inte längre att kunna tillhandahålla

kurslitteratur i tillräcklig omfattning.

Utskottet ser med allvar på utvecklingen. Trots detta är utskottet inte berett

att inom ramen för förevarande ärende förorda förslag till lagändringar, även

om utskottet delar motionärernas uppfattning att lagen är otydlig vad gäller

frågan om i vilken utsträckning litteratur kan kopieras. I frågan om vilka

lagändringar som bör komma till stånd bör riksdagen, enligt utskottets me-

ning, nu i första hand avvakta vad det pågående arbetet inom EU med direk-

tivet om upphovsrätten i informationssamhället kan leda till.

Däremot anser utskottet, i likhet med motionärerna, att det är angeläget

med en kartläggning dels av omfattningen av den otillåtna kopieringen, dels

av vilka konsekvenser som denna för med sig. Resultatet av en sådan kart-

läggning kan sedan läggas till grund för en bedömning av vilka lagstiftnings-

åtgärder som kan vara påkallade. Det bör ankomma på regeringen att omgå-

ende föranstalta om en sådan kartläggning och sedan i lämpligt sammanhang

redovisa resultatet för riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall till motion L806 yrkan-

de 1, som sin mening ge regeringen till känna. Ställningstagandet innebär att

utskottet avstyrker bifall till yrkande 2 i samma motion.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande kopiering för enskilt bruk

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L806 yrkande 1

samt med avslag på motionerna 1999/2000:L806 yrkande 2 och

1999/2000:Kr317 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Offentliga framföranden (mom. 8)

Viviann Gerdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet har"

och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av det arbete som på

ideell basis bedrivs av olika föreningar och studieförbund när det gäller att g

musikkulturen en vidare spridning. Mot den bakgrunden ter sig, som motio-

närerna påpekar, upphovsmännens krav på ersättning för olika musikarran-

gemang som anordnas av organisationerna ofta både onödiga och orimliga. I

stället framstår det, enligt utskottets mening, som rimligt att nu införa en

lagstadgad inskränkning i upphovsrätten som avser ideella organisationers

och studieförbunds olika arrangemang. Regeringen bör återkomma till riks-

dagen med förslag i enlighet härmed.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med bifall till motion L805 yr-

kande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande offentliga framföranden

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L805 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. STIM (mom. 9)

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Viviann Gerdin (c)

och Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "När ett" och

på s. 21 slutar med "motion L805" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det statliga engagemang-

et i STIM:s styrelse rimmar illa med den hårdnande attityd som STIM på

senare tid intagit i förhållande till de ideella organisationerna. Upphovs-

rättsorganisationerna är dessutom numera så välorganiserade och finansiellt

starka att det inte längre finns någon egentlig anledning för staten att vara

engagerad i verksamheten. Det kan till och med ifrågasättas om inte statens

starka roll i STIM ger föreningen en alltför tydlig myndighetskaraktär. Enligt

utskottets mening skulle mot denna bakgrund en lämpligare ordning vara att

regeringen avstår från att utse ledamöter i STIM:s styrelse.

Vad utskottet nu anfört i fråga om regeringens utseende av styrelserepre-

sentanter i STIM bör riksdagen, med bifall till motion L805 yrkande 2, som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande STIM

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L805 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Skyddet för immateriella rättigheter

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Elizabeth Nyström och Berit Adolfsson (alla

m) anför:

Vi delar de synpunkter som förts fram i motion L802 om att den lagstiftning

som finns och som är avsedd att skydda upphovsmännen är svårtillämpad,

och att det är svårt för upphovsmännen att få sina verk skyddade mot exem-

pelvis plagiering. Enligt vår mening kan effektiviteten i den nuvarande lag-

stiftningen ifrågasättas. Vi har emellertid slutligen stannat för att inte rese

vera oss till förmån för de motioner som tar upp frågor om förstärkningar av

det immaterialrättsliga skyddet. Från vårt håll vill vi i stället avvakta och s

vad EG-kommissionens grönbok om bl.a. pirattillverkning på den inre mark-

naden kan leda till.

2. Biotekniska uppfinningar

Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Berit

Adolfsson (m) och Ana Maria Narti (fp) anför:

Biogenetiken är en av nutidens viktigaste arenor för förnyelse och framsteg.

Vi vet i dag att de uppfinningar och innovationer som ledde till de elektro-

niska kommunikationernas födelse redan har blivit en hävstång för omdaning

över jordklotet. Biogenetiken betraktas av många tänkare som en ännu vikti-

gare motor för utveckling.

Det är därför av yttersta vikt att den politiska debatten inte på något sätt

ger näring till obefogad misstro för forskarnas vardagliga arbete och inte

sprider skräck för den industri som växer ur denna nya kunskap. Sverige har

under lång tid erhållit en särskilt stark ställning i forskning knuten till med

cinsk vetenskap och läkemedelsproduktion; för landet är det avgörande att

denna skapande tradition inte försvagas nu, när de mycket rika amerikanska

forskningscentrumen redan investerar astronomiska belopp i biogenetiken.

Klimatet i vilket den nya kunskapen diskuteras och planeras kan bli livsvik-

tigt för landets framtid.

Därför vill vi påpeka att uttrycket "patent på liv" är för otydligt och för

grovt för att tillfredsställa nutidens behov av rationell debatt angående den

nya vetenskapens etiska gränser. Också den redan existerande och av alla

erkända växtförädlingsrätten är en form av patent på liv och ingen har hittills

kommit på tanken att förbjuda den.

Vi vill också understryka att noggrant övervägda insatser görs inom Euro-

peiska unionen i syfte att fastställa etiska regler för biogenetiken, regler so

grundas på respekt för den mänskliga värdigheten. Att i detta sammanhang

måla upp skräckinjagande bilder av forskare och företag som enligt vissa

uttalanden hotar bidra till mänsklighetens och naturens undergång är anting-

en uttryck för en vidskeplig rädsla för nyvunna kunskapsrön eller resultat av

kallt kalkylerad populism.

Gränsdragningen för patenträttens omfattning på det biotekniska området

definieras och omdefinieras ständigt bl.a. i Europeiska unionens ställningsta-

ganden. Kunskap om människans och djurens existerande och levande mik-

rostrukturer bör inte patenteras. Patent på detta område skulle ge upphov till

hinder för den fria forskningen och underlätta ohederlig konkurrens. Men att

förbjuda patent på all tillämpning av biogenetiska uppfinningar betyder

ingenting annat än att frånta forskningen alla investeringar som kommer från

det privata näringslivet. Detta skulle utan tvekan leda till ödesdigra resultat

eftersom enbart offentlig subventionering inte kan bära de stora kostnader

som biogenetikens frammarsch kräver.