Bet. 1999/2000:LU2

Lagutskottets betänkande

1999/2000:LU02

Ny bokföringslag m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

LU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 1998/99:130 Ny bokföringslag m.m. jämte

tre motioner som väckts med anledning av

propositionen och två motioner från den allmänna

motionstiden år 1999.

I propositionen lägger regeringen fram ett förslag

till ny bokföringslag. I lagen samlas bestämmelserna

om vem som är bokföringsskyldig, om räkenskapsår,

löpande bokföring och arkivering. När det gäller den

offentliga redovisningen föreslås att

tillämpningsområdet för årsredovisningslagen

(1995:1554) utsträcks så att lagen kommer att

omfatta samtliga företag som är skyldiga att avsluta

den löpande bokföringen med en årsredovisning.

Bestämmelserna om finansiella företags offentliga

redovisning skall dock finnas kvar i de särskilda

årsredovisningslagarna för kreditinstitut och

värdepappersbolag respektive försäkringsföretag. I

propositionen föreslås också en ny lag om revision.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft

den 1 januari 2000. Viss övergångstid föreslås för

bl.a. de grupper som blir bokföringsskyldiga enligt

den nya bokföringslagen.

Företrädare för den ekonomiska föreningen

Gemenskapen för Elektroniska Affärer (GEA) har inför

utskottet framför synpunkter i ärendet. Vidare har

inkommit skrivelser från Svenska kyrkans

församlings- och pastoratsförbund och Lantbrukarnas

Riksförbund. Därutöver har en utfrågning ägt rum med

företrädare för Justitiedepartementet.

Utskottet förordar en ändring i regeringens förslag

till bokföringslag såvitt avser vilka företag som är

årsredovisningsskyldiga. Vidare förordar utskottet

vissa ändringar i förslagen till övergångsregler

till bokföringslagen och till ändringarna i

årsredovisningslagen samt av lagtekniska skäl bl.a.

ändrad ikraftträdandedag såvitt avser de föreslagna

följdändringarna i kommunalskattelagen (1928:370),

lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen

(1990:663) om ersättningsfonder och lagen

(1993:1538) om periodiseringsfonder (lagförslagen 5,

6, 21 och 25). På eget intitiativ lägger utskottet

också fram ett förslag till följdändring i

stiftelselagen (1994:1220) och lagen om

periodiseringsfonder.

I övrigt tillstyrker utskottet bifall till

lagförslagen och avstyrker bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats sex reservationer.

Propositionen

I proposition 1998/99:130 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. bokföringslag,

2. revisionslag,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i brottsbalken,

5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

6. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt,

7. lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering

av varulager för inkomsttaxeringen,

8. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande

av pensionsutfästelse m.m.,

9. lag om ändring i lagen (1972:262) om

understödsföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1975:417) om

sambruksföreningar,

11. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

12. lag om ändring i lagen (1980:1102) om

handelsbolag och enkla bolag,

13. lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713),

14. lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter,

15. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på

gödselmedel,

16. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

17. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar,

18. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

19. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

20. lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter,

21. lag om ändring i lagen (1990:663) om

ersättningsfonder,

22. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

23. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska

filialer m.m.,

24. lag om ändring i lagen (1992:1300) om

krigsmateriel,

25. lag om ändring i lagen (1993:1538) om

periodiseringsfonder,

26. lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200),

27. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda

tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,

28. lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst,

29. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

30. lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt,

31. lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt,

32. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på

energi,

33. lag om ändring i lagen (1994:1927) om

europeiska ekonomiska intressegrupperingar,

34. lag om ändring i lagen (1994:2004) om

kapitaltäckning och stora exponeringar för

kreditinstitut och värdepappersbolag,

35. lag om ändring i årsredovisningslagen

(1995:1554),

36. lag om ändring i lagen (1995:1559) om

årsredovisning i kreditinstitut och

värdepappersbolag,

37. lag om ändring i lagen (1995:1560) om

årsredovisning i försäkringsföretag,

38. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i

lagen (1995:1560) om årsredovisning i

försäkringsföretag,

39. lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker,

40. lag om ändring i lagen (1995:1623) om

skattereduktion för riskkapitalinvesteringar,

41. lag om ändring i lagen (1997:239) om

arbetslöshetskassor,

42. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483),

43. lag om ändring i lagen (1998:514) om särskild

skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.

Lagförslag 40 har överlämnats till skatteutskottet

för behandling i samband med proposition 1999/2000:2

(bet. 1999/2000:SkU2). Övriga lagförslag har

intagits som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1999/2000:L4 av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö

(kd) vari yrkas att riksdagen avslår proposition

1998/99:130 och begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till ny bokföringslag så att

risken för ekonomiska brott minimeras.

1999/2000:L5 av Stig Rindborg m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen antar förslaget till ny bokföringslag

m.m. med den ändringen angående arkiveringstid,

bokföring på i utlandet belägen dator samt mottagen

handling som verifikation i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1999/2000:L6 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts

om den gräns för omsättningen vid vilken en

företagare får tillämpa kontantmetoden i

bokföringen,

2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts

om att arkiveringsreglerna inte skall utgöra ett

hinder för företagen att utnyttja ny teknik i

bokföringen,

3. att riksdagen beslutar vad i motionen anförts om

att arkiveringstiden av räkenskapsmaterial skall

sättas till sex år,

4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts

om att vid dispensgivning i fråga om möjlighet att

förvara räkenskapsinformationen utomlands hänsyn

skall tas även till vilka möjligheter detta ger för

svenska redovisnings- och revisionsbyråer att få

uppdrag utomlands samt att det särskilt beaktas om

förvaringen skall ske i ett annat EU-land.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1999

1999/2000:L205 av Kenneth Lantz (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om god redovisningssed

i mindre och medelstora företag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att se över

gränsdragningen mellan stora och små företag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av krav på

redovisning i olika företags storleksklasser.

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)

vari yrkas

19. att riksdagen hos regeringen

begär förslag till nya, EU-

anpassade regler för

resultaträkningens utformning i

enlighet med vad som anförts i

motionen.

Utskottet

Inledning

I dag är reglerna om redovisning spridda på flera

olika lagar. Uppdelningen beror dels på att olika

delar av redovisningen (icke offentlig respektive

offentlig redovisning) behandlas i olika lagar, dels

på att olika verksamhetsformers redovisning regleras

på skilda ställen i lagstiftningen.

De centrala lagreglerna avseende företagens icke-

offentliga redovisning finns i bokföringslagen

(1976:125). Lagen innehåller bestämmelser om löpande

bokföring, upprättande av årsbokslut och arkivering

av räkenskapsmaterial. Den skall tillämpas av i

stort sett alla bokföringsskyldiga, oavsett

verksamhetens form eller art. Huruvida en stiftelse

är bokföringsskyldig regleras i stiftelselagen

(1994:1220) eller lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Om

stiftelsen är bokföringsskyldig, är den emellertid

skyldig att följa bestämmelserna i bokföringslagen.

Bokföringslagens regler om årsbokslut är varken

uttömande eller generella. Sålunda finns både i

lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa

företag och i lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar vissa särregler om årsbokslut. Vidare

gäller att de företag som omfattas av

årsredovisningslagen (1995:1554), lagen (1995:1559)

om årsredovisning i kreditinstitut och

värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om

årsredovisning i försäkringsföretag i stället skall

tillämpa vissa av den lagens regler vid

årsbokslutets upprättande. Jordbrukare är över huvud

taget inte skyldiga att följa bokföringslagens

regler. De omfattas i stället av

jordbruksbokföringslagen (1979:141).

Bokföringslagen har karaktär av ramlag, dvs.

bestämmelserna fylls ut genom kompletterande

föreskrifter i andra lagar och, på vissa områden, av

myndighetsföreskrifter. Lagens regler kompletteras

också av sådan praxis som innefattas i begreppet god

redovisningssed. God redovisningssed kan beskrivas

som normer som grundas på - utöver lag och

föreskrifter - redovisningspraxis och

rekommendationer och uttalanden från främst

Bokföringsnämnden, Finansinspektionen och

Redovisningsrådet. Bokföringslagen innehåller inga

bestämmelser om årsredovisning eller

koncernredovisning.

Årsredovisningen är ett företags reviderade och

offentliga bokslut och består av balansräkning,

resultaträkning, noter, förvaltningsberättelse samt,

i vissa fall, finansieringsanalys. Den skall

offentliggöras genom ingivande till Patent- och

registreringsverket eller - när det gäller banker

och försäkringsbolag - till Finansinspektionen. För

aktiebolagens och vissa handelsbolags del finns

gällande regler om den offentliga redovisningen i

årsredovisningslagen. Andra handelsbolag än de som

omfattas av årsredovisningslagen omfattas av 1980

års årsredovisningslag. I den mån enskild

näringsidkare eller ideella föreningar är skyldiga

att upprätta en offentlig redovisning, skall detta

också göras enligt 1980 års årsredovisningslag. För

ekonomiska föreningar finns regler om den offentliga

redovisningen i lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar och för stiftelser finns motsvarande

regler i 3 kap. stiftelselagen och i tryggandelagen.

Banker, andra kreditinstitut och värdepappersbolag

skall upprätta sin offentliga redovisning enligt de

särskilda årsredovisningslagarna för dessa företag.

Även de lagar som reglerar den offentliga

redovisningen har karaktär av ramlagar.

År 1991 tillkallade regeringen en kommitté med

uppgift att göra en allmän översyn av

redovisningslagstiftningen (dir. 1991:71).

Huvuduppgiften för kommittén, som antog namnet

Redovisningskommittén, var att överväga vilka

lagändringar och andra åtgärder som var påkallade

för att anpassa lagstiftningen till utvecklingen på

redovisningsområdet. Arbetet skulle avse såväl

frågor om företagens löpande bokföring som frågor om

upprättande av årsbokslut, årsredovisning och

koncernredovisning. I kommitténs uppdrag ingick

vidare att behandla en rad övergripande frågor på

redovisningsområdet, såsom lagstiftningens struktur,

kompletterande normgivning och sambandet mellan

redovisning och beskattning. Kommitténs uppdrag

utvidgades sedermera genom tilläggsdirektiv (dir.

1992:19, 1993:6, 1995:121 och 1996:4).

På grundval av Redovisningskommitténs första

betänkande (SOU 1994: 17) Års- och

koncernredovisning enligt EG-direktiv genomfördes

hösten 1995 de ändringar i

redovisningslagstiftningen för aktiebolag, vissa

handelsbolag, kreditinstitut, värdepappersbolag och

försäkringsföretag som betingades av EG:s

bolagsrättsliga och redovisningsrättsliga direktiv

(prop. 1995/96:10, bet. LU4, rskr. 91).

I Redovisningskommitténs slutbetänkande (SOU

1996:157) Översyn av redovisningslagstiftningen

behandlades bl.a. frågan om miljöredovisning. I den

delen har lagstiftning redan kommit till stånd

(prop. 1996/97:167, bet. 1997/98:JoU8, rskr.

1997/98:56).

Den nu aktuella propositionen tar - med bortseende

från vissa skatterättsliga frågor - upp de spörsmål

som i övrigt behandlades i kommitténs

slutbetänkande.

Till grund för förslagen i förevarande proposition

ligger också dels en inom Justitiedepartementet

upprättad promemoria med ett utkast till

lagrådsremiss innehållande förslag till ny

bokföringslag, dels ett i lagstiftningsärendet

upprättat kompletterande förslag till ändringar i

stiftelselagen och dels den inom

Justitiedepartementet upprättade promemorian

Förkortad resultaträkning enligt 3 kap. 7 §

årsredovisningslagen (1995:1554).

Redovisningskommitténs slutbetänkande och de båda

promemoriorna har varit föremål för

remissbehandling, och det kompletterande förslaget

rörande stiftelselagen har behandlats vid ett möte

våren 1999 med företrädare för Justitiedepartementet

samt berörda myndigheter och organisationer.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna om vem

som är bokföringsskyldig, om räkenskapsår, löpande

bokföring och arkivering samlas i en ny

bokföringslag. Årsredovisningslagens

tillämpningsområde utsträcks så att lagen kommer att

omfatta samtliga företag som är skyldiga att avsluta

den löpande bokföringen med en årsredovisning.

Bestämmelserna om finansiella företags offentliga

redovisning skall dock även fortsättningsvis finnas

i de särskilda årsredovisningslagarna för

kreditinstitut och värdepappersbolag respektive

försäkringsföretag.

Liksom hittills skall utvecklingen av god

redovisningssed ske genom kompletterande

normgivning. Staten skall genom Bokföringsnämnden

bära huvudansvaret för denna. Nämnden skall i första

hand anförtro utvecklandet av god redovisningssed

avseende den offentliga redovisningen till

Redovisningsrådet. Bokföringsnämnden skall ensam ha

ansvaret för utvecklandet av god redovisningssed i

frågor om löpande bokföring och arkivering.

Kretsen bokföringsskyldiga utvidgas enligt

förslaget till i princip alla juridiska personer

oavsett om de bedriver näringsverksamhet eller inte.

Undantag görs för sådana ideella föreningar,

samfällighetsföreningar, registrerade trossamfund

och stiftelser som har endast begränsade tillgångar.

En juridisk persons bokföringsskyldighet skall

omfatta all verksamhet som bedrivs av den juridiska

personen. Fysiska personer och dödsbon skall vara

bokföringsskyldiga endast om de bedriver

näringsverksamhet och i så fall enbart för

näringsverksamheten. Jordbrukare skall vara

bokföringsskyldiga enligt den nya bokföringslagen.

När den bokföringsskyldige har tagit emot en

uppgift om en affärshändelse, skall denna enligt

förslaget användas som verifikation. Verifikationen

skall förvaras i det skick den hade när den

bokföringsskyldige fick den. Det föreslås vidare att

bokföringsskyldiga vars nettoomsättning inte

överstiger tjugo prisbasbelopp och som inte är

skyldiga att upprätta årsbokslut eller

årsredovisning skall kunna dröja med att bokföra

vissa affärshändelser tills betalning sker (den s.k.

kontantmetoden). Också andra bokföringsskyldiga

skall kunna tillämpa kontantmetoden, om det

förekommer endast ett mindre antal fakturor och

andra handlingar och om fordringarna och skulderna

enligt dessa inte uppgår till avsevärda belopp.

Kravet på att varannan länk i bokföringskedjan

skall vara i vanlig läsbar form (den s.k.

varannanlänksprincipen) föreslås borttaget. Varje

länk i bokföringen skall således kunna föreligga i

maskinläsbar form. Dokument, mikroskrift och

maskinläsbart medium med räkenskapsinformation som

den bokföringsskyldige har tagit emot från någon

annan skall som huvudregel bevaras i det skick

materialet hade när det kom den bokföringsskyldige

till handa, oavsett om informationen kommit i form

av dokument, mikroskrift eller på elektronisk väg

(maskinläsbart medium). Informationsbärare som den

bokföringsskyldige själv har upprättat skall bevaras

i det skick den fick när informationen

sammanställdes. Bokföringen skall enligt förslaget

i princip bevaras inom landet. Om bokföringen är

datoriserad, skall emellertid maskinutrustningen

efter särskilt myndighetstillstånd få placeras

utomlands under förutsättning att den

bokföringsskyldige har terminalåtkomst till

bokföringssystemet och kan ta fram

räkenskapsinformationen i vanlig läsbar form i

Sverige.

Den löpande bokföringen skall enligt förslaget som

huvudregel avslutas med en årsredovisning eller ett

årsbokslut. Bland andra enskilda näringsidkare och

handelsbolag med enbart fysiska personer som

delägare skall dock inte behöva avsluta den löpande

bokföringen om omsättningen understiger tjugo

prisbasbelopp. Kravet på dispens av Patent- och

registreringsverket för att företag skall få

upprätta s.k. förkortad resultaträkning föreslås

borttaget. Mindre koncerner undantas från kravet på

upprättande av koncernredovisning.

I propositionen föreslås också en ny lag om

revision, tillämplig på alla företag som är skyldiga

att avsluta bokföringen med en årsredovisning och

som inte omfattas av regler om revision i annan lag.

De nya bestämmelserna skall enligt förslaget träda

i kraft den 1 januari 2000. Viss övergångsreglering

föreslås för de företag som tidigare inte behövt

tillämpa bokföringslagens regler men som blir

bokföringsskyldiga enligt den nya lagen.

Allmänna överväganden

Företagens bokföring och annan redovisning fyller

ett flertal väsentliga funktioner. Redovisningen har

sålunda till syfte att utgöra grundval för framtida

ekonomiska beslut, för företaget självt eller för

utomstående intressenter. Den kan också utgöra

underlag för kontroll och uppföljning av företagets

verksamhet och medelsförvaltning. Kontrollfunktionen

framträder tydligast beträffande reglerna i

bokföringslagen om löpande bokföring och arkivering

av räkenskapsmaterial. I ett aktiebolag eller en

ekonomisk förening är årsredovisningen och dess

granskning också viktig för aktieägarnas respektive

medlemmarnas beslut om ansvarsfrihet för styrelsen

och den verkställande direktören. Bokföring och

annan redovisning kan vidare vara av stor vikt vid

utredning av misstankar om ekonomiska

oegentligheter, exempelvis skatte- och

borgenärsbrott. Redovisningen har också en direkt

betydelse för borgenärernas skydd genom möjligheten

till vinstutdelning som är kopplad till vilket fritt

eget kapital som har redovisats. Slutligen har

redovisningen stor betydelse för beskattningen av

näringsverksamhet.

I propositionen föreslås en reform av reglerna om

bokföring och offentlig redovisning som syftar till

en samlad och modern lagstiftning.

Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd) yrkar

i motion L4 att riksdagen skall avslå propositionen

och att regeringen skall återkomma med ett nytt

förslag till bokföringslag. Enligt motionärernas

mening innehåller förslaget ett flertal brister som

allvarligt kan påverka polis och åklagares

möjligheter att utreda ekonomiska brott. I linje med

vad Ekobrottsmyndigheten anfört under beredningen av

lagstiftningsärendet anser motionärerna att

lagförslaget i alltför stor utsträckning tillgodoser

företagens önskemål om förenklingar och flexibilitet

medan det allmännas och andra intressenters behov av

insyn och kontroll fått stå tillbaka. Särskilt

anmärkningsvärt är, anför motionärerna, att den s.k.

varannanlänksprincipen föreslås slopad. Enligt

motionärernas mening skulle ett införande av ett

krav på elektroniska dokument i bokföringen

undanröja många av de brister i säkerhetshänseende

som förslaget lider av.

Utskottet vill först erinra om att den nuvarande

bokföringslagen varit i kraft i 25 år. Som framgått

är regelverket på området i dag splittrat. Den

nuvarande bokföringslagen bygger också på en annan

tids förhållanden, då bokföringen dominerades av

hantering av pappersdokument. Under de decennier som

gått sedan bokföringslagen trädde i kraft har

utvecklingen inom informationssamhället i grunden

förändrat förutsättningarna för bokföringsarbetet.

Numera förekommer det i mindre utsträckning manuell

bokföring på papper. Utvecklingen har gått mot

bokföringssystem där transaktioner överförs och

bearbetas elektroniskt. Bokföringslagen har därför

kommit att framstå som alltmer föråldrad. Som

framhålls i propositionen har detta inneburit att

det i långa stycken är oklart vad som utgör god

redovisningssed på IT-området. Till detta kommer att

det i dag är svårt att få överblick över regelverket

på området.

Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund

angeläget att reglerna om bokföring och annan

redovisning moderniseras och anpassas till ny IT-

teknik och att en större enhetlighet åstadkoms som

förbättrar jämförbarheten mellan olika verksamheter

och gör det lättare att upprätta koncernredovisning

i de fall koncernföretagen har olika juridisk form.

Företagen måste också ges ett större mått av frihet

att själva välja ändamålsenliga bokföringsrutiner.

Det föreliggande behovet av modernisering måste

givetvis ske på ett sådant sätt att

redovisningslagstiftningen fortfarande kan

tillgodose de skyddsintressen som borgenärerna, det

allmänna och företagets ägare eller medlemmar har.

I propositionen föreslår regeringen sakliga

ändringar i gällande rätt på ett betydande antal

enskilda punkter. Utskottet konstaterar - i likhet

med Lagrådet - att förslagen varken tagna för sig

eller tillsammans medför något brott på utvecklingen

av bokförings- och redovisningslagstiftningen.

Mycket i denna beror av EG-rätt och omställningen

till EG-rätten har gjorts tidigare. För medborgarna

viktigast torde vara att åtskilliga juridiska

personer som tidigare inte varit bokföringsskyldiga,

såsom icke näringsidkande ideella föreningar och

trossamfund med betydande tillgångar, samt

jordbrukare blir bokföringsskyldiga enligt

bokföringslagen. Om sålunda de sakliga ändringarna

är begränsade innebär de framlagda lagförslagen

betydande framsteg i formellt hänseende. Dels

koncentreras det nuvarande disparata beståndet av

lagar genom att jordbruksbokföringslagen och 1980

års årsredovisningslag avskaffas, dels bringas

bokföringslagen och årsredovisningslagen i ett

närmare sammanhang där bokföringslagen blir den

övergripande såtillvida att av den framgår

skyldigheten att upprätta och offentliggöra

årsredovisning, som är ett sätt att avsluta

bokföringen.

Utskottet kan för sin del inte finna annat än att

de framlagda lagförslagen i huvudsak tillgodoser det

föreliggande lagstiftningsbehovet. Vad som anförs i

motion L4 utgör, enligt utskottets mening, inte

tillräckliga skäl för riksdagen att begära ett nytt

lagförslag.

Vad särskilt gäller slopandet av den s.k.

varannanlänksprincipen vill utskottet anföra

följande. Enligt den nuvarande bokföringslagen (10 §

andra stycket) får verifikationer och grundbokföring

inte samtidigt utgöras av maskinläsbar handling.

Bestämmelsen benämns vanligen

varannanlänksprincipen. Varannanlänksprincipen

motiverades vid den nuvarande bokföringslagens

tillkomst av kravet på enkel och säker åtkomst till

räkenskapsmaterialet (prop. 1973:57 s. 232). Från

säkerhetssynpunkt ansågs pappersbaserade handlingar

vara att föredra framför maskinläsbara sådana.

Bestämmelsen skulle därför säkerställa läsbar

åtkomst till bokföringsuppgifterna i minst ett steg

i verifieringskedjan.

Redovisningskommittén har i sitt slutbetänkande

(SOU 1996:157) övervägt om det - som förutsättning

för att upphäva varannanlänksprincipen - skulle

införas krav på att åtminstone en länk i bokföringen

skulle utgöras av elektroniska dokument, dvs. en

upptagning vars innehåll och utställare alltid kan

verifieras genom ett visst tekniskt förfarande (s.

300). Kommittén anförde att ett system med

elektroniska dokument från säkerhetssynpunkt

förmodligen är överlägset rutiner som enbart grundas

på att det upprättas omfattande systemdokumentation

och vidtas åtgärder för att systemet skall arbeta

enligt fastställda rutiner. Ett upphävande av

varannanlänksprincipen utan några krav på

datortekniska kontrollrutiner knutna till handlingar

kan vidare, fortsatte kommittén, föra med sig en

generell sänkning av räkenskapshandlingarnas värde

från kontroll- och bevissynpunkt. Mot detta skall,

fortsatte kommittén, emellertid ställas det faktum

att sådana datortekniska rutiner som utmärker de

elektroniska dokumenten inte vare sig hindrar

olovlig manipulation eller garanterar att man i

efterhand kan se vilken eller vilka uppgifter som

har ändrats och på vilket sätt. Enligt

Redovisningskommittén uppfyller inte en användning

av elektroniska dokument i sig de krav på

informationssäkerhet som bör ställas på företagens

bokföring. Ett krav på att någon länk i bokföringen

måste utgöras av elektroniska dokument för att

varannanlänksprincipen skulle kunna frångås

tillförde enligt kommittén inte lagstiftningen något

väsentligt nytt sett från säkerhetssynpunkt. Till

detta kommer, anfördes vidare, att användningen av

elektroniska dokument ännu inte fått sådan

omfattning på bokföringsområdet att en modifierad

varannanlänksprincip av antytt slag skulle kunna

införas utan betydande merkostnader för det stora

flertalet bokföringsskyldiga.

Från regeringens sida uttalas i propositionen att

det från säkerhetssynpunkt skulle vara av värde om

elektroniskt lagrad information alltid uppfyllde

kriterierna för ett elektroniskt dokument, men att

det för närvarande inte är realistiskt att ställa

upp ett sådant krav.

Även utskottet är av den meningen att det vore

värdefullt med ett system med elektroniska dokument

i bokföringen. Utskottet saknar dock anledning att

ifrågasätta regeringens bedömning att detta för

närvarande inte är realistiskt. Med beaktande av vad

som ovan anförts om behovet av ny lagstiftning är

det enligt utskottets mening inte tillrådligt att

vänta med en angelägen modernisering och

teknikanpassning av reglerna. I sammanhanget bör

vidare understrykas att förslaget till bokföringslag

innehåller ett flertal säkerhetsgarantier för

lagring av räkenskapsinformation i elektronisk form,

t.ex. kraven att informationen skall vara varaktig

och lätt åtkomlig och att den alltid skall kunna tas

fram i läsbar form genom omedelbar utskrift.

Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens

förslag nu bör läggas till grund för lagstiftning,

men vill samtidigt understryka betydelsen av att

utvecklingen i fråga om möjligheterna till

datortekniska kontrollrutiner i bokföringen noga

följs. Utskottet utgår från att regeringen har

beredskap härför och tar de initiativ till

lagändringar och andra åtgärder som efterhand kan

befinnas påkallade.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet

bifall till motion L4 om avslag på propositionen.

Utskottet kommer nedan att - under skilda rubriker

- behandla förslagens närmare innebörd i de delar

som aktualiserats i de med anledning av

propositionen väckta motionerna eller som annars

tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. I samband

härmed behandlas också tre motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden år 1999 som gäller

redovisning. Nu först behandlas emellertid ett

motionsyrkande som väckts under den allmänna

motionstiden år 1999 och som gäller den

kompletterande normgivningen på redovisningsområdet.

Som tidigare redovisats innebär regeringens förslag

att redovisningsreglerna fortfarande skall ha

ramlagskaraktär. Liksom hittills skall utvecklingen

av god redovisningssed ske genom kompletterande

normgivning. Staten skall genom Bokföringsnämnden

bära huvudansvaret för denna. Nämnden skall i första

hand anförtro utvecklandet av god redovisningssed

avseende den offentliga redovisningen till

Redovisningsrådet. Bokföringsnämnden skall ensam ha

ansvaret för utvecklandet av god redovisningssed i

frågor om löpande bokföring och arkivering.

I motion L205 av Kenneth Lantz (kd) anförs att det

behövs nya rekommendationer från normgivningsorganen

om god redovisningssed i syfte att underlätta för

små och medelstora företag. I motionen yrkas ett

tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 1).

Utskottet erinrar om att regeringen i propositionen

gjort bedömningen att det finns anledning för

Bokföringsnämnden att i framtiden särskilt bevaka

redovisningsfrågor som aktualiseras i mindre och

medelstora företag. Mot denna bakgrund kan utskottet

inte finna skäl för riksdagen att vidta några

åtgärder med anledning av motionen. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion L205 yrkande 1.

Löpande bokföring

Utgångspunkten i den nuvarande bokföringslagen är

att affärshändelser skall bokföras så snart det kan

ske. Så kallad kontantredovisning skall som

huvudregel inte förekomma. Om endast ett mindre

antal fakturor o.d. förekommer i rörelsen och

fordringarna eller skulderna enligt verifikationerna

inte uppgår till avsevärda belopp, får emellertid

bokföringen dröja tills betalning sker, under

förutsättning att det är förenligt med god

redovisningssed. Vid räkenskapsårets utgång skall

dock samtliga då obetalda fordringar och skulder

bokföras. Regeln brukar kallas för kontantmetoden.

Enligt regeringens mening bör det även i

fortsättningen finnas ett visst utrymme för det

förenklade slag av bokföring som kontantmetoden

utgör. I propositionen föreslås att företag vars

nettoomsättning normalt inte överstiger 20

prisbasbelopp (för närvarande 728 000 kr) och som

inte är skyldiga att upprätta årsbokslut eller

årsredovisning får tillämpa metoden, om det är

förenligt med god redovisningssed. Regeln blir

tillämplig på bl.a. enskilda näringsidkare,

handelsbolag med endast fysiska personer som

delägare och ideella föreningar med en årlig

omsättning understigande 20 prisbasbelopp. Liksom i

nuvarande lagstiftning bör metoden dessutom få

användas av andra företag under förutsättning att

antalet fakturor eller andra handlingar i

verksamheten är litet och fordringarna och skulderna

enligt dessa inte uppgår till avsevärda belopp.

I motion L6 anser Ulf Nilsson m.fl. (fp) att man i

syfte att förenkla för småföretagen bör sätta den

gräns för omsättningen under vilken kontantmetoden

får tillämpas högre än vad regeringen föreslagit. En

lämplig gräns är, enligt motionärernas mening, en

miljon kronor (yrkande 1).

Enligt utskottets mening finns skäl som talar både

för den nuvarande nivån och för en viss höjning av

beloppsgränsen. Utskottet vill erinra om att den år

1996 tillkallade Förenklingsutredningen har ett

allmänt uppdrag att se över regelsystemet för

enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag i

syfte att finna möjligheter till förenklingar (dir.

1996:78, 1998:4). I delbetänkandet (SOU 1999:28)

Kontantmetod för småföretagare har utredningen

lämnat förslag till hur en kontantmetod för mindre

tjänsteföretag skulle kunna utformas, i första hand

som underlag för beskattningen. En grundläggande ut-

gångspunkt för förslaget är att näringsidkarens

redovisning enligt skattelagstiftningen och

redovisningslagstiftningen i möjligaste mån bör

stämma överens.

I likhet med regeringen gör utskottet bedömningen

att den fortsatta beredningen av

Förenklingsutredningens delbetänkande kommer att ge

ett bättre underlag för ett ställningstagande till

frågan om hur en regel om kontantmetod för mindre

företag slutligen bör utformas. Enligt utskottets

mening synes det lämpligast att frågan om vilken

beloppsgräns som skall gälla för rätten att tillämpa

kontantmetoden avgörs i det lagstiftningsärendet.

Utskottet delar sålunda regeringens uppfattning att

i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till

Förenklingsutredningens förslag bör de nuvarande

reglerna fortsätta att gälla.

Med det anförda avstyrker utskottet motion L6

yrkande 1.

I förslaget till ny bokföringslag uppställs ett

krav på att det för varje affärshändelse skall

finnas en verifikation. Om den bokföringsskyldige

har tagit emot en uppgift om affärshändelsen, skall

denna användas som verifikation. Med uttrycket

"mottagen uppgift" avses också uppgifter som har

tagits emot på elektronisk väg. Verifikationen skall

bevaras i det skick den hade när den kom den

bokföringsskyldige till handa.

I motion L5 anför Stig Rindborg m.fl. (m) att

regeringens förslag motverkar möjligheterna till

elektronisk bokföring. Genom att tillåta att

handlingar i stället för att förvaras i sin

originalform får bevaras genom inskanning eller

liknande förfaringssätt blir det möjligt att med

modern teknik åstadkomma ökad sökbarhet och

systematisering. Enligt motionärerna bör regleringen

utformas så att det klargörs att det är behovet av

bevis som skall styra valet av verifikation

(delvis).

Utskottet vill för sin del understryka betydelsen

av verifikationer för att identifiera och

dokumentera affärshändelserna i verksamheten. Enligt

utskottets mening är de syften som bär upp de

nuvarande reglerna om verifikationer fortfarande

gällande. Det finns således alltjämt behov av att

sammanställa och bevara uppgifter som kan

identifiera och dokumentera affärshändelserna i

verksamheten.

IT-utvecklingen har medfört att affärshändelser i

allt större utsträckning kan tillkännages och

dokumenteras elektroniskt. Som en följd härav har,

som anförs i propositionen, de traditionella

möjligheterna till kontroll av att bokföringen inte

har manipulerats försvagats. Ibland kan

verifikationer som framställs av den

bokföringsskyldige själv i vissa fall ha lika gott

informations- och bevisvärde som de uppgifter som

har kommit utifrån. Det kan därför, enligt

utskottets mening, övervägas att överlämna till den

bokföringsskyldige att själv välja vad som skall

utgöra verifikation utifrån en bedömning av vad som

utgör det bästa beviset för affärshändelsen.

Utskottet är emellertid inte berett att förorda en

sådan ordning. Som framhållits från bl.a.

åklagarhåll kan nämligen bestämmelser som helt

överlämnar till den bokföringsskyldige att avgöra

vilken handling som skall användas till verifikation

leda till missbruk. De kontroll- och bevisintressen

som bär upp bokföringslagstiftningen tillgodoses

därför, enligt utskottets mening, bäst genom den

ordningen att mottagen uppgift skall användas som

verifikation när det förekommer en sådan. Det kan

tilläggas att det även för företagen själva torde

vara mest naturligt att använda en utifrån mottagen

uppgift som verifikation när det förekommer en

sådan, vilket hänger samman med reglerna i

mervärdesskattelagen (1994:200) om skyldighet att

utfärda faktura eller liknande handling som underlag

för redovisningen av säljarens och köparens

mervärdesskatt.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker

regeringens förslag till lydelse av 5 kap. 6 §

bokföringslagen och avstyrker bifall till motion L5

i denna del.

Arkivering av räkenskapsinformation

I detta avsnitt behandlar utskottet först spörsmål

rörande arkiveringstidens längd. Regeringens förslag

innebär att dokument, mikroskrift och maskinläsbara

medier som används för att lagra

räkenskapsinformation skall bevaras fram till det

tionde året efter utgången av det kalenderår då

räkenskapsåret avslutades. Detsamma skall gälla för

sådan utrustning och sådana system som behövs för

att presentera räkenskapsinformationen i läsbar

form.

I motion L5 av Stig Rindborg m.fl. (m) framhålls

att det torde vara vanligt att företag byter

datasystem ungefär vart tredje år. Enligt

motionärernas mening framstår det som orealistiskt

att de bokföringsskyldiga skall kunna garantera att

maskiner, program och register hålls aktuella under

tio år. En arkiveringstid om sex år, som

Redovisningskommittén föreslog, skulle enligt

motionen stå i bättre överensstämmelse med

ambitionen att anpassa lagstiftningen till IT-

utvecklingen. I motionen yrkas att regeringens

lagförslag ändras i enlighet härmed (delvis).

Även Ulf Nilsson m.fl. (fp) anser i motion L6 att

arkiveringstiden bör kortas till sex år. I motionen

framhålls bl.a. att en så lång arkiveringstid som

tio år knappast är erforderlig ens i

brottsbekämpande syfte (yrkande 3).

Som motionärerna påpekat leder långa

arkiveringstider i och för sig till vissa

merkostnader för de bokföringsskyldiga. Ett särskilt

problem är därvid, om bokföringen är datorbaserad,

att den bokföringsskyldige måste bevara också sådana

program och sådan teknisk utrustning som krävs för

att det skall vara möjligt att bearbeta och skriva

ut bokföringsuppgifterna. Som framhålls i

propositionen bör dock de merkostnader som detta kan

medföra kunna begränsas genom att man i samband med

t.ex. maskin- eller programbyte anpassar

registreringarna till någon annan lagringsform eller

överför dem till något annat maskinläsbart medium.

De tekniska och praktiska problem som i de enskilda

fallen kan tala för att räkenskapsinformationen

bevaras enbart under en kortare tid måste vägas mot

behovet av att ha tillgång till erforderlig

räkenskapsinformation i samband med olika slag av

kontroll, exempelvis taxeringsrevision eller

utredning om misstänkt brott. Enligt utskottets

mening finns flera omständigheter som talar för att

tiden för bevarande av räkenskapsinformation liksom

i dag bör vara tio år. En sådan omständighet är att

vanliga fordringar preskriberas först efter tio år.

Av särskild betydelse är vidare förhållandet att

ekonomisk brottslighet ofta tar lång tid att utreda

och att, om en skattskyldig blir åtalad för

skattebrott, eftertaxering kan ske också efter

utgången av den femårstid som normalt gäller för

eftertaxering. Vid utredning av skatte- och

förmögenhetsbrott kan det också visa sig vara av

vikt att ha räkenskapsinformation tillgänglig även

för tiden innan det att brottet inträffade.

Utgångspunkten måste, enligt utskottets mening, vara

att säkerställa framtida åtkomst till informationen

när tidigare affärshändelser behöver kontrolleras

eller följas upp.

Utskottet finner för sin del att de skäl som talar

för en tioårig arkiveringstid väger tyngre än de

skäl som kan anföras för en förkortad

arkiveringstid. Av betydelse är också att ett

slopande av den s.k. varannanlänksprincipen torde

innebära en allmänt sett minskad mängd

pappersdokument att bevara. Enligt utskottets mening

bör alltså den nuvarande regeln om hur länge

räkenskapsinformationen skall bevaras behållas.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag till lydelse av 7 kap. 2 § bokföringslagen

samt avstyrker bifall till motionerna L5 i denna del

och L6 yrkande 3.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågor

som gäller förvaring av räkenskapsinformation och

datautrustning. Enligt gällande ordning skall allt

räkenskapsmaterial bevaras i ordnat skick och på

betryggande sätt inom landet under arkiveringstiden.

Kravet på bevarande inom landet har tillkommit för

att möjliggöra revision och skattekontroll av

företagens räkenskaper.

Regeringen framhåller i propositionen att

företagen, sedan bokföringslagen tillkom, kommit att

bli alltmer internationellt verksamma. För en del

företag kan det finnas påtagliga och fullt legitima

skäl att sköta bokföringen och arkiveringen med

hjälp av utrustning som är placerad utomlands. Mot

denna bakgrund anser regeringen att övervägande skäl

talar för att det nuvarande förbudet mot att bevara

räkenskapsinformation med hjälp av utomlands

placerad maskinutrustning bör mjukas upp.

I propositionen föreslås sålunda att om det finns

särskilda skäl och under förutsättning att det inom

Sverige finns möjlighet att ta fram omedelbar

utskrift av den lagrade informationen får

skattemyndigheten tillåta att ett företag förvarar

maskinläsbara medier samt maskinutrustning och

system utomlands. I propositionen framhålls att

kriterierna för när dispens skall ges tills vidare

bör vara restriktiva.

Stig Rindborg m.fl. (m) anser i motion L5 att

kravet på dispens för förvaring av

räkenskapsinformation på maskinläsbart medium

utomlands bör slopas, och i motionen yrkas att

regeringens lagförslag ändras i enlighet härmed

(delvis).

I motion L6 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) framhålls att

en möjlighet att bevara räkenskapsinformation genom

maskinell utrustning utomlands inte bara ökar

möjligheten för internationella koncerner att

lokalisera verksamhet till Sverige utan även

möjligheten för svenska redovisnings- och

revisionsbyråer att få internationella uppdrag.

Detta bör beaktas vid dispensgivningen. I motionen

yrkas att riksdagen godkänner vad som sålunda

anförts (yrkande 4).

Utskottet vill peka på att internationellt

verksamma koncerner numera i stor utsträckning

samordnar administrationen för koncernens olika

företag till gemensamma enheter med placering i

något av de länder där koncernen är verksam. Mot

denna bakgrund framstår den nuvarande svenska

regleringen med ett i det närmaste ovillkorligt

förbud mot bokföring och arkivering utomlands som

onödigt restriktiv. Utskottet ser därför med

tillfredsställelse på att regleringen nu föreslås

uppmjukad.

Samtidigt måste enligt utskottets mening framhållas

att om den maskinutrustning med vars hjälp

räkenskapsinformationen kan tas fram förvaras

utomlands, försämrar det ofta möjligheterna att ta

del av informationen eller granska dess riktighet.

Utskottet är inte berett att såsom föreslås i motion

L5 förorda en regel som generellt tillåter att

räkenskapsinformation bevaras genom utomlands

placerad maskinutrustning. Däremot bör det, som

regeringen föreslår, införas ett dispensförfarande

varigenom tyngden i de skäl företaget åberopar kan

prövas.

Dispens bör, som regeringen uttalar, kunna ges då

företaget har sådan anknytning till utlandet att

detta slag av förvaring framstår som naturlig och då

något missbruk inte kan befaras. Några ytterligare

uttalanden från riksdagens sida beträffande

förutsättningarna för dispens anser utskottet inte

erforderliga.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker 7

kap. 4 § förslaget till bokföringslag och avstyrker

bifall till motionerna L5 i denna del och L6 yrkande

4.

Utskottet övergår därmed till att behandla ett

motionsspörsmål som gäller bevarande av

räkenskapsinformation. Enligt förslaget skall som

huvudregel gälla att räkenskapsinformationen skall

bevaras i ursprunglig form. Dokument, mikroskrift

och maskinläsbart medium med räkenskapsinformation

som företaget har tagit emot från någon annan skall

sålunda bevaras i det skick materialet hade när det

kom till företaget. Har företaget självt upprättat

räkenskapsinformationen skall informationsbärarna

bevaras i det skick materialet fick när

informationen upprättades. Det skall vidare enligt

förslaget alltid vara möjligt att omedelbart ta fram

elektroniskt eller optiskt lagrade data på papper.

Från denna huvudregel föreslås emellertid ett

undantag av innebörd att maskinläsbart medium, som

används för förvaring av räkenskapsinformation, får

förstöras om räkenskapsinformationen på ett

betryggande sätt överförs till annan tillåten form

för bevarande. Om räkenskapsinformationen består av

uppgifter som har erhållits från någon annan, gäller

dock detta först fr.o.m. fjärde året efter utgången

av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

I motion L6 anför Ulf Nilsson m.fl. (fp) att det

finns en risk för att lagförslaget i denna del

omöjliggör användande av s.k. mikrofiche, inskanning

eller rent av telefax. Kravet på förvaring i tre år

innebär, enligt motionärernas mening, att det inte

är möjligt för ett företag att avyttra äldre datorer

för att hårddisken måste bevaras. Det bör, menar

motionärerna, göras klart att arkiveringskraven

syftar till att behovet av bevis tillgodoses och

inte skall utgöra hinder för företag att utnyttja ny

teknik i räkenskapsredovisningen. I motionen yrkas

att riksdagen godkänner vad som sålunda anförts

(yrkande 2).

Som motionärerna är inne på innebär ett krav på att

räkenskapsinformationen skall bevaras i sin

ursprungliga form vissa kostnader för den

bokföringsskyldige när han eller hon, vid

elektronisk lagring, tvingas att ha tillgång till

sådan utrustning och sådana system som behövs för

att omedelbart kunna presentera

räkenskapsinformationen i läsbar form. Har sålunda

företaget tagit emot en elektronisk faktura som vid

överföringstillfället inte hade antagit någon fysisk

form, skall informationen bevaras i elektronisk form

så att den kan presenteras på det sätt som det från

början var tänkt. Det är dock att märka att de

föreslagna bestämmelserna inte är avsedda att

förhindra företaget från att anpassa (konvertera) på

detta sätt mottagen maskinläsbar

räkenskapsinformation till företagets eget

informationssystem. En förutsättning för detta är

naturligtvis att räkenskapsinformationen inte

förändras. De föreslagna bestämmelserna ställer inte

heller något krav på bevarande av den maskinella

utrustning och de andra fysiska föremål som

urspungligen användes för att spara informationen.

Tillgång på maskinvara kan göra det nödvändigt att

använda annan utrustning än den som användes från

början. Det som nu sagts gäller i motsvarande mån

sådan räkenskapsinformation som har upprättats inom

företaget. När det gäller bokföring som upprättas

och bevaras i maskinläsbar form, är huvudregeln

sålunda att den skall bevaras på sådant sätt att den

kan presenteras så som den från början var tänkt att

kunna presenteras.

Enligt utskottets mening har regeringen gjort en

lämplig avvägning mellan å ena sidan kraven på

dokumentation och bevis samt å andra sidan

företagens behov av att utnyttja ny teknik, och

utskottet finner inte skäl att förorda några

uttalanden i enlighet med motionsyrkandet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motion L6 yrkande 2.

Företrädare för den ekonomiska föreningen

Gemenskapen för Elektroniska Affärer (GEA), som

bildats av bl.a. Företagarnas Riksorganisation,

Landstingsförbundet, Svenska Bankföreningen,

Sveriges Industriförbund och Svenska Kommunförbundet

och som har till uppgift att främja användningen och

utvecklandet av elektroniska affärer, har jämte

Riksarkivet inför utskottet framfört kritik mot de

föreslagna reglerna i 7 kap. bokföringslagen om

bevarande av räkenskapsinformation. Enligt GEA tar

den föreslagna lagtexten sin utgångspunkt i det

fysiska medium som bär räkenskapsinformation, trots

att den fysiska bäraren från säkerhetssynpunkt

kommit att spela en alltmer undanskymd roll till

förmån för elektroniska signaturer och liknande

logiska skydd för data. I lagtexten har inte gjorts

åtskillnad på de tre huvudkomponenterna för digitalt

lagrad information, nämligen informationsbäraren,

informationens originalinformation och utställare av

informationen. GEA anser att det är informationens

originalinnehåll som skall säkras och sparas med

adekvata säkerhetsmetoder. I dagens

informationssystem med tillhörande databaser kan

räkenskapsinformationen fysiskt sett vara lagrad på

olika platser. Den viktiga och relevanta egenskapen

hos dessa system är att informationen är logiskt

ordnad och kan presenteras i en form som är läsbar

för vilken användare som helst. Utställaren av

informationen skall vidare kunna bindas till

originalinformationen, inte till det fysiska mediet.

Med hänsyn till det anförda bör, enligt GEA:s

mening, utformningen av lagtexten i 7 kap. ändras.

Ett alternativ kan vara att utskottet klargör att de

ifrågavarande bestämmelserna skall tolkas så att det

är informationen (originalinnehållet) som skall

bevaras i ursprungligt skick och att det bör vara

fullt möjligt att förflytta sådan information från

hårddisk till magnetband och vidare till CD-ROM

under förutsättning att det sker under sådana former

att det är säkerställt att informationen inte

förändras. Detta bör, menar GEA, gälla även

uppgifter som mottagits via exempelvis

teleöverföring.

Utskottet noterar att de synpunkter GEA

framfört inför utskottet den 2 november

1999 inte tidigare kommit till utskottets

kännedom. Synpunkterna har, såvitt

utskottet kunnat finna, inte framförts

under remissbehandlingen av den promemoria

med utkast till lagrådsremiss som ligger

till grund för regeringens lagförslag. Mot

denna bakgrund är utskottet inte berett att

nu föreslå sådana ändringar i regeringens

förslag som GEA begärt. Inte heller finns

något närmare underlag för att utskottet

skall kunna göra sådana uttalanden som GEA

framställt önskemål om. Enligt utskottets

mening får det i stället ankomma på

regeringen att i lämpligt sammanhang ta

ställning till om det som GEA anfört i

ärendet bör föranleda några vidare

åtgärder. I avvaktan härpå bör det nu

föreliggande förslaget genomföras.

Årsredovisning

I förslaget till ny bokföringslag anges genom en

generell bestämmelse vilka företag som skall vara

skyldiga att avsluta den löpande bokföringen med en

årsredovisning (6 kap. 1 §). De närmare reglerna om

årsredovisningens innehåll föreslås däremot bli

samlade i årsredovisningslagen och i de särskilda

årsredovisningslagarna för finansiella företag.

Den föreslagna regleringen innebär att

årsredovisningsskyldighet föreligger för aktiebolag,

ekonomiska föreningar och sådana handelsbolag i

vilka en eller flera juridiska personer är delägare,

finansiella företag, företag som är moderföretag i

en koncern och andra företag i vilka antalet

anställda under de senaste två räkenskapsåren i

medeltal har varit fler än tio eller tillgångarnas

nettovärde enligt balansräkning för det senaste

räkenskapsåret har uppgått till mer än 24 miljoner

kronor.

Som påtalats i en i ärendet inkommen skrivelse från

Lantbrukarnas Riksförbund torde förslaget få till

följd att en jordbrukare som äger en

jordbruksfastighet men har driften i ett särskilt

driftsaktiebolag blir skyldig att upprätta

årsredovisning och ha revisor även för den enskilda

näringsverksamheten. Anledningen härtill är att den

enskilde jordbrukaren blir moderföretag i en

koncern.

Enligt utskottets mening torde den påtalade

effekten inte ha varit avsedd. Den kan heller inte

anses önskvärd när den verksamhet som bedrivs

utanför driftaktiebolaget är av mindre omfattning.

Utskottet vill också påpeka att det inte kan

uteslutas att det även finns enstaka andra enskilda

näringsidkare där motsvarande situation kan

uppkomma.

Mot denna bakgrund finns det skäl att överväga en

ändring i förslaget till 6 kap. 1 § bokföringslagen

av innebörd att ett företag inte skall vara skyldigt

att upprätta årsredovisning enbart på den grunden

att det är moderföretag i en koncern. En rimlig

ordning i ifrågavarande sammanhang är att

koncernförhållandet får relevans endast när

koncernen är av viss omfattning. Utskottet föreslår

sålunda en ändring med nämnda innebörd i enlighet

med vad som framgår av utskottets förslag i bilaga

2.

I fråga om årsredovisningens omfattning har

uppgiftsskyldigheten framför allt knutits till

storleken på företaget, sådan den framträder i

tillgångarnas värde och antalet anställda. För

företag i vilka tillgångarnas nettovärde enligt

balansräkningen under de senaste två räkenskapsåren

har överstigit minst 1 000 prisbasbelopp eller där

antalet anställda under de senaste två

räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200 gäller

sålunda enligt årsredovisningslagen särskilda

regler, exempelvis krav på upprättande av

finansieringsanalys. Årsredovisningslagen innehåller

vidare vissa lättnader beträffande kravet på

tilläggsupplysningar i fråga om bolag med högst tio

anställda och en balansomslutning på högst 24

miljoner kronor.

Vad särskilt gäller resultaträkningen skall denna i

sammandrag redovisa bolagets samtliga intäkter och

kostnader under räkenskapsåret. Resultaträkningen

skall upprättas i någon av två i lagen angivna

uppställningsformer, vilka är förhållandevis

detaljerade. Normalt måste lagens

uppställningsscheman följas och utrymmet för att slå

samman poster är begränsat. I 3 kap. 7 §

årsredovisningslagen ges emellertid bestämmelser om

s.k. förkortad resultaträkning. Bestämmelsen ger

möjlighet att slå samman vissa poster i

resultaträkningen. Denna möjlighet får dock inte

tillämpas av bolag i vilka nettovärdet av

tillgångarna enligt fastställda balansräkningar för

de två senaste räkenskapsåren har överstigit 1 000

prisbasbelopp, bolag som under de senaste två

räkenskapsåren har haft i medeltal mer än 200

anställda och bolag vars aktier eller skuldebrev är

noterade vid börs eller auktoriserad marknadsplats.

Vidare krävs att sammanslagningen är motiverad av

konkurrensskäl. Slutligen krävs också att Patent-

och registreringsverket eller, efter överklagande,

regeringen har gett tillstånd till sammanslagningen.

Av 7 kap. 7 § årsredovisningslagen följer att det

finns ett visst utrymme för att tillämpa

bestämmelserna om förkortad resultaträkning också

när koncernresultaträkningen upprättas.

De nu redovisade bestämmelserna tillkom i samband

med att de svenska redovisningsreglerna anpassades

till EG:s fjärde och sjunde bolagsrättsliga

direktiv. Enligt artikel 27 får medlemsstaterna

tillåta att bolag slår samman vissa poster till en

post bruttoresultat. Detta gäller dock endast för

bolag som inte överskrider vissa i direktivet

angivna gränsvärden. Eftersom det inte finns någon

skyldighet för den nationelle lagstiftaren att

utnyttja artikeln, står det varje medlemsstat fritt

att uppställa olika begränsande villkor för att

sammanslagning skall få ske. Sålunda har Sverige,

som framgått, infört ett krav på tillstånd och valt

andra och lägre gränsvärden. Bakgrunden härtill är

att direktivets gränsvärden enligt svensk

uppfattning är så högt satta att endast någon

procent av de svenska företagen skulle falla

utanför, vilket inte ansetts böra komma i fråga med

hänsyn till intresset för utomstående att skaffa sig

en rättvisande bild av företagets resultat.

I motion N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)

anförs att det visat sig att de svenska

årsredovisningsreglerna innebär stora problem för

framför allt små och medelstora företag. Den svenska

lagstiftningen framstår som betydligt mer restriktiv

än övriga EU-länders. Framför allt är Sverige ensamt

om att tillämpa ett särskilt dispensförfarande.

Detta dispenskrav bör enligt motionen upphävas.

Vidare bör, anförs det, kriterierna för vilka bolag

som omfattas av sammanslagningsmöjligheterna

utformas på samma sätt som i övriga EU-länder.

Gränsvärdena bör alltså höjas. I motionen hemställs

om nya regler angående resultaträkningens utformning

som bättre överensstämmer med EG-lagstiftningen

(yrkande 19).

Även i motion L205 av Kenneth Lantz (kd) framhålls

att de gränsvärden som finns i

redovisningslagstiftningen överlag är lägre än

enligt andra EU-länders regler, som bättre

överensstämmer med EG-direktiven på området. Detta

kan, enligt motionärens mening, innebära

konkurrensnackdelar för svenska företag genom att de

tvingas ha en mer öppen redovisning. Enligt motionen

bör förekommande gränsvärden mellan stora och små

företag ses över liksom de krav som ställs på

redovisning i företag av olika storleksklasser

(yrkandena 2 och 3).

Utskottet vill för sin del framhålla att

bestämmelserna om resultaträkningens uppställning

bör vara utformade så att för bolagets intressenter

väsentlig information tas fram. Bestämmelserna bör

samtidigt inte vara mer betungande för företagen än

vad som är absolut nödvändigt. De bör så långt

möjligt inte leda till att företagen försätts i

konkurrenssituationer som riskerar att skada dem.

Bestämmelserna bör inte heller utsätta svenska

företag för konkurrensnackdelar gentemot utländska

konkurrenter.

Enligt utskottets mening måste, trots att

bestämmelserna om förkortad resultaträkning ännu

inte har varit i kraft någon längre tid, konstateras

att bestämmelserna inte i alla avseenden motsvarar

de nyss angivna kraven. Beaktansvärd kritik har

också riktats mot bestämmelserna från bl.a.

Småföretagsdelegationen i dess rapport 7 (SOU

1998:94), Sveriges Industriförbund och

Konkurrensverket. Särskilt synes det nuvarande

dispenskravet ha gett upphov till nackdelar för

företagen.

Utskottet kan emellertid konstatera att regeringen

i förevarande proposition föreslår att kravet på

Patent- och registeringsverkets tillstånd för att få

använda förkortad resultaträkning tas bort. I

stället införs ett krav på att bolag som upprättar

resultaträkningen i förkortad form skall lämna

särskild uppgift om nettoomsättningen i anslutning

till posten bruttovinst eller bruttoförlust. Vidare

innebär regeringens förslag att Patent- och

registreringsverket skall kunna ge dispens från

kravet på särredovisning av nettoomsättningen, om

det är motiverat av konkurrensskäl.

Enligt utskottets mening är önskemålen i motionerna

N273 och L205 i stora delar tillgodosedda genom vad

som sålunda föreslås.

När det sedan gäller kretsen av företag som skall

få använda sig av förkortad resultaträkning måste

även här, enligt utskottets mening, självklart

hänsyn tas till de krav som ställs på jämförbara

företag i andra länder. Det gränsvärde som anknyter

till balansomslutningen är i Sverige 36,4 miljoner

kronor. Utskottet kan konstatera att detta i och för

sig är högre än vad en del andra EU-stater tillåter.

Artikel 27 i det fjärde direktivet tillåter

emellertid att gränsen sätts ungefär dubbelt så högt

(10 miljoner euro, motsvarande knappt 90 miljoner

kronor) och flera länder har också valt att närma

sig den gränsen. Ett annat förhållande som skiljer

de svenska reglerna från andra länders motsvarande

regler är att den svenska gränsdragningen baseras på

två faktorer, tillgångarnas nettovärde och antalet

anställda, och att av dessa får inte något

överskridas. Det stora flertalet andra medlemsstater

använder sig av tre gränsvärden men tillåter

samtidigt att ett av dessa överskrids.

Frågan är då om man, som förespråkas i motionerna,

bör välja gränsvärden som till storlek och struktur

motsvarar direktivets gränsvärden. I den aktuella

propositionen besvaras denna fråga nekande.

Regeringen konstaterar där att ett generellt

utnyttjande av artikel 27, upp till de gränser som

anges i artikeln, skulle innebära ett steg tillbaka

i förhållande till nuvarande redovisningspraxis.

Bland de företag som omfattas av artikel 27 finns

också, anförs det, en del förhållandevis stora

företag, vars intressenter regelmässigt torde ha

behov av mer långtgående information i dessa delar

än enbart bruttoresultat och nettoomsättning. Enligt

propositionen hindrar inte det att det kan vara

motiverat att något höja nuvarande gränsvärden för

att närma de svenska reglerna till en del andra

europeiska länders. Enligt regeringens mening talar

emellertid övervägande skäl för att nu inte göra

någon ändring i gällande gränsdragningsregler.

Möjligheten att upprätta resultaträkning i förkortad

form bör alltså liksom hittills inte stå öppen för

företag som under de senaste två räkenskapsåren har

haft i medeltal mer än 200 anställda eller vars

balansomslutning enligt balansräkningar för de

senaste två räkenskapsåren har överskridit 1 000

prisbasbelopp. Enligt regeringens uppfattning bör

man inhämta ytterligare erfarenhet om reglernas

funktion och de större företagens behov av att

använda sig av förkortad resultaträkning innan någon

ändring görs i gränsvärdena. Till detta kommer att

nya gränsvärden, utöver dem som redan förekommer i

redovisningen, skulle göra det svenska regelverket

på detta område mer svåröverskådligt. Enligt

regeringens uppfattning bör man i stället - som

flera remissinstanser också har förordat och även

Lagrådet varit inne på - göra en samlad översyn av

förekommande gränsvärden i bokförings- och

årsredovisningslagarna. En sådan översyn bör, enligt

regeringens mening, göras i samband med en framtida

utvärdering av den nya lagstiftningen.

Utskottet delar regeringens bedömning att frågan om

en höjning av de nuvarande gränsvärdena bör anstå

till dess man bättre kan överblicka behovet och

ytterligare erfarenheter vunnits om reglernas

funktion.

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts avstyrker

utskottet bifall till motionerna L205 yrkandena 2

och 3 samt N273 yrkande 19.

Ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna, m.m.

Den nya bokföringslagen utvidgar

bokföringsskyldigheten till i princip alla juridiska

personer oavsett om de bedriver näringsverksamhet

eller inte. Vidare skall enligt förslaget fysiska

personer och dödsbon vara bokföringsskyldiga om de

bedriver näringsverksamhet. Jordbrukare som tidigare

har varit skyldiga att upprätta räkenskaper enligt

jordbruksbokföringslagen (1979: 141) skall enligt

förslaget vara bokföringsskyldiga enligt den nya

bokföringslagen.

Enligt propositionen finns ett behov av en viss

anpassningstid för de grupper som inte varit

skyldiga att tillämpa bokföringslagens regler men

som blir bokföringsskyldiga enligt den nya

bokföringslagen, bl.a. enskilda jordbrukare och icke

näringsdrivande ideella föreningar. Detsamma gäller

de registrerade trossamfund enligt lagen (1998:1593)

om registrerade trossamfund som kommer att finnas

efter utgången av år 1999. Regeringen föreslår

därför att den nya lagen skall gälla för dessa nya

bokföringsskyldiga först fr.o.m. det räkenskapsår

som inleds efter den 31 december 2000 (punkt 1 i

övergångsbestämmelserna).

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

har i en skrivelse till utskottet påtalat att

förslaget till övergångsreglering får till följd att

endast ett litet antal av församlingarna och

samfälligheterna i Svenska kyrkan kommer i

åtnjutande av den avsedda anpassningstiden, eftersom

de bedriver näringsverksamhet. Som exempel på sådan

näringsverksamhet nämns uthyrning av prästgårdar.

Förbundet anser att lagtexten bör utformas så att

Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter,

oavsett om de bedriver näringsverksamhet eller inte,

skall behöva tillämpa den nya lagstiftningen först

fr.o.m. 2001.

Enligt utskottets mening bör denna oförutsedda

effekt rättas till. Motsvarande lättnad bör dock

göras för andra registrerade trossamfund och för

ideella föreningar (punkt 2 i

övergångsbestämmelserna). För dessa sistnämnda båda

grupper innebär det att den gamla bokföringslagen

får gälla ett år till. Därmed kommer de under en

övergångstid att vara bokföringsskyldiga enbart i

den mån de bedriver näringsverksamhet och endast för

den verksamheten. Utskottets ändringsförslag

föranleder en följdändring i övergångsbestämmelserna

till ändringarna i årsredovisningslagen.

Det anförda innebär att utskottet föreslår att

punkterna 1 och 2 i övergångsbestämmelserna till

bokföringslagen samt punkten 4 i

övergångsbestämmelserna till ändringarna i

årsredovisningslagen får den lydelse som framgår av

utskottets förslag i bilaga 2.

I proposition 1999/2000:2 föreslår regeringen en

inkomstskattelag. Lagen, som föreslås träda i kraft

den 1 januari 2000, skall ersätta ett stort antal

skatteförfattningar, i första hand

kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt. Till följd härav bör,

enligt utskottets mening, de i detta ärende

föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen, lagen

om statlig inkomstskatt, lagen (1990:663) om

ersättningsfonder och lagen (1993:1538) om

periodiseringsfonder (lagförslag 5, 6, 21 och 25)

träda i kraft vid en något tidigare tidpunkt än den

tidpunkt då den nya inkomstskattelagen avses träda i

kraft, förslagsvis den 31 december 1999 (jfr

1999/2000:SkU4y). Därutöver bör en justering göras i

övergångsbestämmelserna (jfr prop. 1999/2000:15 s.

145 och 152). Utskottet förordar alltså en ändring i

regeringens lagförslag med denna innebörd.

Vidare föreslås i proposition 1999/2000:2 att lagen

(1995:1623) om skattereduktion för

riskkapitalinvesteringar skall upphöra att gälla vid

utgången av år 1999. Den i detta ärende föreslagna

följdändringen i nämnda lag (lagförslag 40) har

därför av lagtekniska skäl överlämnats till

skatteutskottet för samordning av de båda

lagförslagen.

Utskottet har slutligen vid beredningen av detta

lagstiftningsärende uppmärksammat att ytterligare

följdändringar bör göras dels i 10 kap. 2 § första

stycket andra punkten stiftelselagen, dels i 2 §

lagen om periodiseringsfonder. Utskottets ändrade

lydelser av lagrummen framgår av bilaga 2 resp.

bilaga 3.

Utöver vad som ovan anförts föranleder de i

propositionen framlagda lagförslagen inte några

uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L4,

res. 1 (m)

res. 2 (kd)

2. beträffande redovisning i små- och

medelstora företag

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L205 yrkande 1,

3. beträffande kontantmetoden

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L6 yrkande 1,

res. 3 (c, fp)

4. beträffande verifikationer

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:L5 i denna del

antar regeringens förslag till bokföringslag

såvitt avser 5 kap. 6 §,

5. beträffande arkiveringstidens längd

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:L5 i denna

del och 1999/2000:L6 yrkande 3 antar förslaget

till bokföringslag såvitt avser 7 kap. 2 §,

res. 4 (fp)

6. beträffande förvaring av

räkenskapsinformation och utrustning

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:L5 i denna

del och 1999/2000:L6 yrkande 4 antar förslaget

till bokföringslag såvitt avser 7 kap. 4 §,

res. 5 (fp)

7. beträffande bevarande av

räkenskapsinformation

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:L6 yrkande 2

antar förslaget till bokföringslag såvitt avser

7 kap. 1 § och 6 §,

res. 6 (c, fp)

8. beträffande skyldigheten att avsluta

bokföringen

att riksdagen antar förslaget till bokföringslag såvitt

avser 6 kap. 1 § med den ändringen att

paragrafen erhåller i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

9. beträffande årsredovisningens

omfattning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L205 yrkandena 2

och 3 samt 1999/2000:N273 yrkande 19,

10. beträffande övergångsbestämmelserna

till bokföringslagen

att riksdagen antar förslaget till bokföringslag såvitt

avser övergångsbestämmelserna med den ändringen

att punkterna 1 och 2 erhåller i bilaga 2 som

Utskottets förslag betecknade lydelse,

11. beträffande bokföringslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till bokföringslag,

i den mån förslaget inte omfattas av vad

utskottet hemställt ovan,

12. beträffande lagen om

periodiseringsfonder

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder med

de ändringarna att 2 § samt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 2 som

Utskottets förslag betecknade lydelse,

13. beträffande stiftelselagen

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i stiftelselagen (1994:1220),

dels beslutar att 10 kap. 2 § skall erhålla

ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag

i bilaga 3,

dels beslutar om sådan ändring av ingressen till

regeringens förslag till lag om ändring i

stiftelselagen (1994:1220) som föranleds härav,

14. beträffande årsredovisningslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i årsredovisningslagen med den ändringen att

punkt 4 i övergångsbestämmelserna erhåller i

bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade

lydelse,

15. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels revisionslag,

dels lag om ändring i föräldrabalken,

dels lag om ändring i brottsbalken,

dels lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370), med de ändringarna att tidpunkten

för lagens ikraftträdande bestäms till den 31

december 1999 och att ordet "ikraftträdandet" i

andra meningen i övergångsbestämmelserna byts ut

mot "den 1 januari 2000",

dels lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

med de ändringarna att tidpunkten för lagens

ikraftträdande bestäms till den 31 december 1999

och att ordet "ikraftträdandet" i sista meningen

i övergångsbestämmelserna byts ut mot "den 1

januari 2000",

dels lag om ändring i lagen (1955:257) om

inventering av varulager för inkomsttaxeringen,

dels lag om ändring i lagen (1967:531) om

tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

dels lag om ändring i lagen (1972:262) om

understödsföreningar,

dels lag om ändring i lagen (1975:417) om

sambruksföreningar,

dels lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385),

dels lag om ändring i lagen (1980:1102) om

handelsbolag och enkla bolag,

dels lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713),

dels lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter,

dels lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt

på gödselmedel,

dels lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

dels lag om ändring i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar,

dels lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

dels lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

dels lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter,

dels lag om ändring i lagen (1990:663) om

ersättningsfonder, med den ändringen att

tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms

till den 31 december 1999,

dels lag om ändring i bostadsrättslagen

(1991:614),

dels lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m.,

dels lag om ändring i lagen (1992:1300) om

krigsmateriel,

dels lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200),

dels lag om ändring i lagen (1994:466) om

särskilda tvångsåtgärder i

beskattningsförfarandet,

dels lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning

mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst,

dels lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt,

dels lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt,

dels lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt

på energi,

dels lag om ändring i lagen (1994:1927) om

europeiska ekonomiska intressegrupperingar,

dels lag om ändring i lagen (1994:2004) om

kapitaltäckning och stora exponeringar för

kreditinstitut och värdepappersbolag,

dels lag om ändring i lagen (1995:1559) om

årsredovisning i kreditinstitut och

värdepappersbolag,

dels lag om ändring i lagen (1995:1560) om

årsredovisning i försäkringsföretag,

dels lag om ändring i lagen (1999:000) om

ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i

försäkringsföretag,

dels lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker,

dels lag om ändring i lagen (1997:239) om

arbetslöshetskassor,

dels lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483),

dels lag om ändring i lagen (1998:514) om

särskild skattekontroll av torg- och

marknadshandel m.m.

Stockholm den 4 november 1999

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson

(kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s),

Karin Olsson (s), Henrik S Järrel

(m), Marina Pettersson (s),

Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö

(kd), Berit Adolfsson (m), Anders

Berglöv (s), Viviann Gerdin (c),

Ana Maria Narti (fp), Raimo

Pärssinen (s) och Marietta de

Pourbaix-Lundin (m).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Berit Adolfsson och

Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anför:

Den 2 november 1999 har Gemenskapen för Elektroniska

Affärer (GEA) inför utskottet framfört principiella

synpunkter på förslaget (se s. 16). Synpunkterna har

vid ett sammanträde den 4 november 1999 kommenterats

av företrädare för Justitiedepartementet. Med hänsyn

till att GEA:s synpunkter inte tidigare kommit till

utskottets kännedom och inte framförts under

remissbehandlingen av den promemoria med utkast till

lagrådsremiss som ligger till grund för regeringens

lagförslag, har vi ansett det skäligt med visst

rådrum för att noga överväga synpunkterna. Till

bilden hör att GEA, samtidigt som de på ett mycket

sent stadium framfört sina uppfattningar, inte velat

att en lagändring skall fördröja ärendet. Vidare är

att märka att företrädarna för Justitiedepartementet

konstaterat att ett nytt lagförslag från regeringen

skulle kunna presenteras tidigast hösten år 2000.

Mot denna bakgrund har vi vid sammanträdet den 4

november begärt bordläggning av ärendet för att få

tid till ytterligare genomgång av materialet och att

det skulle tas upp till förnyad behandling i

utskottet vid nästkommande sammanträde. Utskottets

majoritet har emellertid motsatt sig detta.

Eftersom vi härigenom förvägrats att få skäligt

rådrum för att göra en närmare analys av GEA:s och

Justitiedepartementets synpunkter anser vi oss i det

uppkomna läget inte kunna göra annat än att yrka

avslag på propositionen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:L4

avslår propositionen.

2. Avslag på propositionen (mom. 1)

Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Utskottet vill" och på s. 10 slutar med

"på propositionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna

understryka vikten av att de regler som styr

företagens verksamhet måste utformas med

inriktningen att stödja den seriösa

näringsverksamheten och försvåra för den ekonomiska

brottsligheten. Reglerna måste därför klarlägga

bolagsorganens ansvar och uppgifter och möjliggöra

för myndigheter och andra intressenter att få

information om företagen så att erforderlig insyn

och kontroll garanteras. Som motionärerna framhåller

är det väsentligt att man vid utarbetandet av nya

regler noggrant överväger vilka effekter förslagen

får på möjligheterna att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten.

Enligt utskottets mening tillgodoser det

föreliggande förslaget till ny bokföringslag i

alltför stor utsträckning företagens önskemål om

förenklingar och flexibilitet i regelsystemet på

bekostnad av det allmännas och andra intressenters

behov av insyn och kontroll. Förslaget innehåller,

enligt utskottets mening, flera brister som

allvarligt kan påverka polis och åklagares

möjligheter att utreda ekonomisk brottslighet.

Särskilt anmärkningsvärt är att

varannanlänksprincipen föreslås upphävd utan att

motsvarande krav på datatekniska kontrollrutiner

införs. Utskottet kan konstatera att förslaget inte

heller beaktar att det numera är möjligt att

säkerställa information på datateknisk väg i form av

s.k. digitala signaturer. Enligt utskottets mening

skulle en lagstiftning som innehöll krav på sådana

logiska skydd för data på ett helt annat sätt än det

föreliggande förslaget uppfylla de säkerhetskrav som

måste ställas på en modern och IT-anpassad

lagstiftning.

Sammanfattningsvis anser utskottet, i likhet med

motionärerna, att det föreliggande

lagstiftningsbehovet inte tillgodoses genom

regeringens förslag. Propositionen bör därför avslås

och regeringen uppmanas att återkomma med ett nytt

lagförslag som innehåller krav på sådana lösningar

som numera finns att tillgå för att säkerställa

elektronisk information.

Till följd av det anförda avstyrker utskottet, med

bifall till motion L4 i denna del, de i

propositionen framlagda lagförslagen. Vad utskottet

i övrigt ovan anfört om ett nytt förslag bör

riksdagen med bifall till motionen L4 i denna del

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen

med bifall till motion 1999/2000:L4

dels avslår propositionen,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

3. Kontantmetoden (mom. 3)

Viviann Gerdin (c) och Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att det inte

behövs särskilt omfattande verksamhet i ett företag

för att komma upp i en omsättning av den

storleksordning som regeringen föreslår som gräns

för tillämpning av kontantmetoden. I likhet med

motion L6 anser utskottet att den lättnad som

kontantmetoden innebär bör kunna tillämpas av fler

små och medelstora företag, varför gränsen bör

sättas högre än enligt regeringens förslag. Enligt

utskottets mening är en gräns på en miljon kronor

lämplig, bl.a. med hänsyn till vad som gäller enligt

mervärdesskattelagstiftningen för tillämpning av

vissa enklare regler för redovisning av moms.

Regeringen bör snarast återkomma med förslag med

denna inriktning.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med

bifall till motion L6 yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande kontantmetoden

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L6

yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

4. Arkiveringstidens längd (mom. 5)

Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Som motionärerna" och slutar med

"yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan för sin del konstatera att långa

arkiveringstider leder till merkostnader för de

bokföringsskyldiga. Särskilt problematiskt blir det,

om bokföringen är datorbaserad, att den

bokföringsskyldige måste bevara också sådana program

och sådan teknisk utrustning som krävs för att det

skall vara möjligt att bearbeta och skriva ut

bokföringsuppgifterna. Som framhålls i motionerna L5

och L6 torde det vara vanligt att företag byter

datasystem ungefär vart tredje år. Det framstår

därför som orealistiskt att de bokföringsskyldiga,

som regeringens förslag innebär, skall kunna

garantera att maskiner, program och register hålls

aktuella under tio år. En så lång arkiveringstid

torde enligt utskottets mening inte heller behövas i

brottsutredande syfte.

Mot denna bakgrund är en arkiveringstid om sex år,

som föreslås i motionerna, lämpligare. Det bör

understrykas att ett företag alltid måste göra en

bedömning av om en handling bör bevaras under en

längre tid, exempelvis mot bakgrund av den tioåriga

preskriptionstiden för fordringsanspråk.

Det anförda innebär att utskottet förordar en

arkiveringstid om sex år, och regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med ett ändringsförslag med

denna inriktning. Därmed tillstyrker utskottet

motion L5 i denna del och L6 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande arkiveringstidens längd

att riksdagen

dels med anledning av motionerna 1999/2000:L5 i

denna del och 1999/2000:L6 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

dels antar förslaget till bokföringslag såvitt

avser 7 kap. 2 §.

5. Förvaring av räkenskapsinformation och

utrustning (mom. 6)

Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande

4" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill peka på att internationellt

verksamma koncerner numera i stor utsträckning

samordnar administrationen för koncernens olika

företag till gemensamma enheter med placering i

något av de länder där koncernen är verksam. Som

framhålls i motion L6 synes de restriktiva svenska

bestämmelserna ha inneburit att internationellt

verksamma koncerner valt att inte etablera sig i

Sverige. Det är därför nödvändigt att mjuka upp

regleringen, och utskottet välkomnar att regeringen

nu föreslår detta. Möjligheter att förvara bokföring

och maskinutrustning utomlands ökar inte bara

utsikterna att internationella koncerner lokaliserar

verksamhet till Sverige utan även möjligheten för

svenska redovisnings- och revisionsbyråer att få

uppdrag från internationella koncerner och

utflyttade svenskars företag. Som anförs i motionen

är det väsentligt att man tar hänsyn till dessa

aspekter vid dispensförfarandet, särskilt när fråga

är om att förvara bokföring och datautrustning i ett

annat land inom EU.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall

till motion L6 yrkande 4 och med anledning av motion

L5 i denna del, godkänna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande förvaring av

räkenskapsinformation och utrustning

att riksdagen

dels med bifall till motion 1999/2000:L6 yrkande

4 och med anledning av motion 1999/2000:L5 i

denna del godkänner vad utskottet anfört,

dels antar förslaget till bokföringslag såvitt

avser 7 kap. 4 §.

6. Bevarande av räkenskapsinformation

(mom. 7)

Viviann Gerdin (c) och Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Som motionärerna" och slutar med

"yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de farhågor som uttryckts i motion

L6 att den föreslagna regleringen i 7 kap.

bokföringslagen kan innebära ett hinder mot en

rationell och effektiv lagring av

bokföringsuppgifter på elektronisk väg. Sålunda kan

kravet på bevarande av maskinläsbara medier i tre år

tolkas så att ett företag måste bevara hårddisken så

lång tid, vilket medför att även den datautrustning

som behövs för att kunna läsa och skriva ut

räkenskapsinformationen måste bevaras lika länge. I

likhet med motionärerna anser utskottet att det bör

klargöras att arkiveringskraven i främsta rummet

syftar till att behovet av bevis tillgodoses och

inte skall utgöra hinder mot utnyttjandet av ny

teknik i redovisningen.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med

bifall till motion L6 yrkande 2, godkänna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande bevarande av

räkenskapsinformation

att riksdagen

dels med bifall till motion 1999/2000:L6 yrkande

2 godkänner vad utskottet anfört,

dels antar förslaget till bokföringslag såvitt avser

7 kap. 1 § och 6 §.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till bokföringslag

2 Förslag till revisionslag

3 Förslag till lag om ändring i

föräldrabalken

4 Förslag till lag om ändring i

brottsbalken

5 Förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370)

6 Förslag till lag om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt

7 Förslag till lag om ändring i lagen

(1955:257) om inventering av varulager för

inkomsttaxeringen

8 Förslag till lag om ändring i lagen

(1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m.

9 Förslag till lag om ändring i lagen

(1972:262) om understödsföreningar

10 Förslag till lag om ändring i lagen

(1975:417) om sambruksföreningar

11 Förslag till lag om ändring i

aktiebolagslagen (1975:1385)

12 Förslag till lag om ändring i lagen

(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag

13 Förslag till lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713)

14 Förslag till lag om ändring i lagen

(1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

15 Förslag till lag om ändring i lagen

(1984:409) om skatt på gödselmedel

16 Förslag till lag om ändring i

sparbankslagen (1987:619)

17 Förslag till lag om ändring i lagen

(1987:667) om ekonomiska föreningar

18 Förslag till lag om ändring i

konkurslagen (1987:672)

19 Förslag till lag om ändring i

taxeringslagen (1990:324)

20 Förslag till lag om ändring i lagen

(1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

21 Förslag till lag om ändring i lagen

(1990:663) om ersättningsfonder

22 Förslag till lag om ändring i

bostadsrättslagen (1991:614)

23 Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:160) om utländska filialer m.m.

24 Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1300) om krigsmateriel

25 Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1538) om periodiseringsfonder

26 Förslag till lag om ändring i

mervärdesskattelagen (1994:200)

27 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i

beskattningsförfarandet

28 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:566) om lokal försöksverksamhet med

finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst

29 Förslag till lag om ändring i

stiftelselagen (1994:1220)

30 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1563) om tobaksskatt

31 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1564) om alkoholskatt

32 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1776) om skatt på energi

33 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1927) om europeiska ekonomiska

intressegrupperingar

34 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:2004) om kapitaltäckning och stora

exponeringar för kreditinstitut och

värdepappersbolag

35 Förslag till lag om ändring i

årsredovisningslagen (1995:1554)

36 Förslag till lag om ändring i lagen

(1995:1559) om årsredovisning i

kreditinstitut och värdepappersbolag

37 Förslag till lag om ändring i lagen

(1995:1560) om årsredovisning i

försäkringsföretag

38 Förslag till lag om ändring i lagen

(1999:000) om ändring i lagen (1995:1560)

om årsredovisning i försäkringsföretag

39 Förslag till lag om ändring i lagen

(1995:1570) om medlemsbanker

41 Förslag till lag om ändring i lagen

(1997:239) om arbetslöshetskassor

42 Förslag till lag om ändring i

skattebetalningslagen (1997:483)

43 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:514) om

särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel

m.m.

Av utskottet föreslagna ändringar

i regeringens lagförslag

1 Förslaget till bokföringslag

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

6 kap.

1 §

-----------------------------------------------------

Företag som tillhör någon eller några av följande

kategorier skall för varje räkenskapsår avsluta

bokföringen med en årsredovisning och offentliggöra

den enligt 2 §:

1. aktiebolag,

2. ekonomiska föreningar,

3. handelsbolag i vilka en eller flera juridiska

personer är delägare,

4. företag som omfattas av lagen (1995:1559) om

årsredovisning i kreditinstitut och

värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om

årsredovisning i försäkringsföretag,

5. stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt

denna lag, dock inte stiftelser som får använda sina

tillgångar uteslutande till förmån för medlemmar av

en viss eller vissa släkter och som är

bokföringsskyldiga endast på grund av 2 kap. 3 §

första stycket,

-----------------------------------------------------

6. företag som är 6. bokslutsföretag i

moderföretag i en vilka

koncern,

a) antalet anställda i

verksamheten under de

senaste två

räkenskapsåren i medeltal

har uppgått till mer än

tio, eller

7. bokslutsföretag i b) nettovärdet av

vilka tillgångarna i

verksamheten enligt en

a) antalet anställda i balansräkning för

verksamheten under de räkenskapsåret uppgår

senaste två till mer än 24 miljoner

räkenskapsåren i medeltal kronor,

har uppgått till mer än

tio, eller 7. företag som är

moderföretag i en koncern

b) nettovärdet av om

tillgångarna i

verksamheten enligt en a) antalet anställda hos

balansräkning för koncernföretagen under de

räkenskapsåret uppgår senaste två

till mer än 24 miljoner räkenskapsåren i medeltal

kronor. har uppgått till mer än

tio, eller

b) nettovärdet av

koncernföretagens

tillgångar, enligt

balansräkningarna för

koncernföretagens senaste

räkenskapsår, på

moderföretagets balansdag

uppgår till mer än 24

miljoner kronor.

-----------------------------------------------------

____________

_____________

1. Denna lag träder i

kraft den 1 januari 2000 1. Denna lag träder i

och tillämpas första kraft den 1 januari 2000

gången för det och tillämpas första

räkenskapsår som inleds gången för det

närmast efter den 31 räkenskapsår som inleds

december 1999. I fråga om närmast efter den 31

juridiska personer som december 1999. I fråga om

avses i 2 kap. 2 § första juridiska personer som

stycket och som inte avses i 2 kap. 2 § första

bedriver stycket skall dock lagen

näringsverksamhet skall tillämpas först från och

dock lagen tillämpas med det räkenskapsår som

först från och med det inleds närmast efter den

räkenskapsår som inleds 31 december 2000.

närmast efter den 31 Detsamma gäller fysiska

december 2000. Detsamma personer som vid utgången

gäller fysiska personer av år 1999 inte var

som vid utgången av år bokföringsskyldiga enligt

1999 inte var bokföringslagen

bokföringsskyldiga enligt (1976:125) och som skulle

bokföringslagen vara bokföringsskyldiga

(1976:125) och som skulle enligt den nya lagen

vara bokföringsskyldiga endast därför att de äger

enligt den nya lagen eller brukar en

endast därför att de äger näringsfastighet.

eller brukar en

näringsfastighet.

-----------------------------------------------------

2. Bokföringslagen 2. Bokföringslagen

(1976:125) skall upphöra (1976:125) skall upphöra

att gälla vid utgången av att gälla vid utgången av

år 1999. Lagen skall dock år 1999. Lagen skall dock

fortfarande tillämpas för fortfarande tillämpas för

räkenskapsår som har räkenskapsår som har

inletts före nämnda inletts före nämnda

tidpunkt. Lagen skall tidpunkt. I fråga om

vidare tillämpas på juridiska personer som

understödsföreningar som avses i 2 kap. 2 § första

med stöd av punkten 3 i stycket, med undantag av

övergångsbestämmelserna Svenska kyrkan och dess

till lagen (1999:000) om organisatoriska delar,

ändring i lagen skall lagen även

(1995:1560) om tillämpas för

årsredovisning i räkenskapsår som inleds

försäkringsföretag före utgången av år 2000.

alltjämt tillämpar 29 och Lagen skall vidare

30 §§ lagen (1972:262) om tillämpas på understöds-

understödsföreningar. föreningar som med stöd

av punkten 3 i

övergångsbestämmelserna

till lagen (1999:000) om

ändring i lagen

(1995:1560) om

årsredovisning i

försäkringsföretag

alltjämt tillämpar 29 och

30 §§ lagen (1972:262) om

understödsföreningar.

-----------------------------------------------------

Bestämmelsen i 16 § andra stycket bokföringslagen

får tillämpas även för det räkenskapsår som inleds

närmast efter den 31 december 1999.

-----------------------------------------------------

3. Jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall upphöra

att gälla vid utgången av år 2000. Lagen skall dock

fortfarande tillämpas för räkenskapsår som har

inletts före nämnda tidpunkt.

4. Om det i en lag eller i en annan författning

hänvisas till någon föreskrift i bokföringslagen

(1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141)

som har ersatts av en föreskrift i denna lag,

tillämpas i stället den nya föreskriften.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

2 Förslaget till lag om ändring i lagen

(1993:1538) om periodiseringsfonder

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

2 §

-----------------------------------------------------

Avsättning till periodiseringsfond för ett

beskattningsår bildar en särskild fond.

-----------------------------------------------------

Juridisk person som Juridisk person som

enligt bokföringslagen enligt bokföringslagen

(1999:000) är skyldig att (1999:000) är skyldig att

upprätta årsbokslut skall upprätta årsredovisning

göra avsättningen till eller årsbokslut skall

periodiseringsfond i göra avsättningen till

räkenskaperna. Vad som periodiseringsfond i

sagts nu gäller dock ej räkenskaperna. Vad som

dödsbo. sagts nu gäller dock ej

dödsbo.

-----------------------------------------------------

I fråga om handelsbolag görs avsättning till

periodiseringsfond hos delägarna. Avsättningen görs

i bokslutet för det räkenskapsår (avsättningsåret)

som omfattar utgången av handelsbolagets

räkenskapsår (beskattningsåret). Avdrag medges redan

vid taxeringen för beskattningsåret även om

taxeringen för avsättningsåret sker vid en senare

taxering.

-----------------------------------------------------

____________

____________

Denna lag träder i kraft

den 1 januari 2000 och Denna lag träder i kraft

tillämpas första gången den 31 december 1999 och

vid 2001 års taxering. tillämpas första gången

Äldre bestämmelser skall vid 2001 års taxering.

dock tillämpas för Äldre bestämmelser skall

räkenskapsår som har dock tillämpas för

påbörjats före räkenskapsår som har

ikraftträdandet. påbörjats före den 1

januari 2000.

-----------------------------------------------------

3 Förslaget till lag om ändring i

årsredovisningslagen (1995:1554)

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

4. Lagen (1980:1103) om 4. Lagen (1980:1103) om

årsredovisning m.m. i årsredovisning m.m. i

vissa företag skall vissa företag skall

upphöra att gälla vid upphöra att gälla vid

utgången av år 1999. utgången av år 1999.

Lagen skall dock Lagen skall dock

fortfarande tillämpas för fortfarande tillämpas för

räkenskapsår som har räkenskapsår som har

inletts före nämnda inletts före nämnda

tidpunkt. tidpunkt. I fråga om

juridiska personer som

avses i 2 kap. 2 § första

stycket bokföringslagen

(1999:000), med undantag

för Svenska kyrkan och

dess organisatoriska

delar, skall lagen

tillämpas även för

räkenskapsår som inleds

före utgången av år 2000.

-----------------------------------------------------

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring

i stiftelselagen (1994:1220)

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

10 kap.

2 §[1]

-----------------------------------------------------

Om inte annat följer av 6 § andra stycket skall en

stiftelses styrelse eller förvaltare anmäla

stiftelsen för registrering i stiftelseregistret

1. i fall som avses i 1 § första stycket 2 senast

sex månader efter det att stiftelsen bildades,

-----------------------------------------------------

2. i övriga fall senast 2. i övriga fall senast

sex månader efter det att sex månader efter det att

stiftelsen blev bokför- stiftelsen blev bokför-

ingsskyldig enligt denna ingsskyldig enligt

lag. bokföringslagen

(1999:000).

-----------------------------------------------------

Anmälan enligt första stycket skall innehålla

uppgift om stiftelsens postadress och telefon samt

om styrelseledamöternas namn, personnummer,

bostadsadress, postadress och telefon eller

förvaltarens namn eller firma, organisationsnummer,

postadress och telefon. Vid egen förvaltning skall

den vidare innehålla uppgift om den ort där

styrelsen har sitt säte, eller om säte inte är

bestämt, där förvaltningen huvudsakligen utövas. Vid

anknuten förvaltning skall uppgift i stället lämnas

om den ort där förvaltaren har sitt säte, eller om

säte inte är bestämt, där förvaltarens egen

förvaltning huvudsakligen utövas eller, om

förvaltaren är ett handelsbolag, där bolaget har

sitt huvudkontor inrättat.

Till anmälan skall det fogas en kopia av

stiftelseförordnandet, om det är möjligt. Har

styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat

beslut om namn för stiftelsen, skall anmälan

innehålla uppgift även om namnet.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för

det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1998:306