Bet. 1999/2000:LU21

Lagutskottets betänkande

1999/2000:LU21

Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

LU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1999/2000:89 Lag

om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal, jämte tre

motioner som har väckts med anledning av propositionen.

I propositionen föreslås att riksdagen skall anta en lag om konsumentskydd

vid distansavtal och hemförsäljningsavtal. Härigenom genomförs i svensk

rätt Europaparlamentets och rådets direktiv (97/7/EG) om konsumentskydd

vid distansavtal, det s.k. distansavtalsdirektivet. Den föreslagna lagen inne-

håller också bestämmelser om hemförsäljning och ersätter den nuvarande

hemförsäljningslagen från år 1981.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 juni 2000.

I ett av motionsyrkandena yrkas avslag på propositionen. I övriga motions-

yrkanden förespråkas andra lösningar än de som regeringen har föreslagit för

att genomföra distansavtalsdirektivet i svensk rätt.

Sveriges Auktionsföretags Förening har inkommit med en skrivelse i ären-

det, och företrädare för föreningen har inför utskottet framfört synpunkter på

regeringens lagförslag. I ärendet har därutöver inkommit skrivelser, en från

Svenska IT-företagens Organisation, en från IT-Provider Advisor AB, en

från Svenska Postorderföreningen och en från Sveriges Riksidrottsförbund.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen. Med anledning av två mo-

tionsyrkanden förordar utskottet ett tillkännagivande som gäller undantag i

distansavtalslagen för idrottsevenemang. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats tio reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1999/2000:89 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda för-

slagen till

1. lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal,

2. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).

Lagförslagen har intagits som bilaga 1 i betänkandet.

Motionerna

1999/2000:L19 av Kent Olsson och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som i motionen

anförts om de undantagsfall då näringsidkare kan förbehålla sig rätten att

slippa betala tillbaka biljettintäkter för evenemang.

1999/2000:L20 av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att även auktioner av traditionell typ "över nätet"

skall undantas från lagens tillämpningsområde,

2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om

återbetalning av inbetalda medel för administration, transport m.m. vid ut-

nyttjande av ångerrätten,

3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om

återbetalning och återsändande av vara vid utnyttjande av ångerrätten.

1999/2000:L21 av Stig Rindborg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:89,

2. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om omförhandling av Europaparlamentets

och rådets direktiv (97/7/EG) om konsumentskydd vid distansavtal,

3. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om omförhandling av rådets direktiv

(85/577/EEG) för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför

fasta affärslokaler,

4. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar om sådan ändring en-

ligt vad i motionen anförts om undantag för samtliga auktioner,

5. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar om sådan ändring en-

ligt vad i motionen anförts om ångerrättens tidsutdräkt,

6. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar i enlighet med vad i

motionen anförts om kvarhållande av vara vid försenad återbetalning,

7. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om återsändningskostnader vid utnyttjande

av ångerrätt,

8. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar om sådan ändring en-

ligt vad i motionen anförts om de undantagsfall då näringsidkare kan förbe-

hålla sig rätten att slippa betala tillbaka biljettintäkter för evenemang,

9. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar i enlighet med vad i

motionen anförts om lägsta beloppsgräns,

10. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger regering-

en till känna vad i motionen anförts om bristen på konsekvensanalys.

Utskottet

Inledning

Under de senaste decennierna har en lång rad lagstiftningsåtgärder vidtagits i

syfte att stödja konsumenter och stärka deras ställning på marknaden. Som

ett led i detta arbete beslutade riksdagen år 1971 att anta lagen (1971:238)

om hemförsäljning m.m. (prop. 1971:86, bet. LU10, rskr. 194). I lagen fanns

särskilda bestämmelser till skydd för konsumenterna vid yrkesmässig för-

säljning av lös egendom för enskilt bruk vid hembesök eller på annan plats

än säljarens eller ombudets fasta försäljningsställe. Även tjänster omfattades

i viss utsträckning av lagen. Genom hemförsäljningslagen infördes i svensk

rätt en möjlighet för en konsument att under vissa förutsättningar frånträda

ett avtal, den s.k. ångerrätten.

År 1981 beslutade riksdagen att anta en ny hemförsäljningslag (1981:

1361), som trädde i kraft den 1 juli 1982 (prop. 1981/82:40, bet. LU14, rskr.

95). Den nya lagen, som alltjämt är gällande, bygger i stor utsträckning på

1971 års lag och är tillämplig då näringsidkare yrkesmässigt överlåter eller

upplåter lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsakligen

enskilt bruk, om avtalet ingås vid hembesök, vid telefonsamtal, eller under

en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta

försäljningsställe. Lagen gäller såväl kontant- som kreditköp under förutsätt-

ning att det sammanlagda belopp som konsumenten skall betala överstiger

300 kr. Konsumenten ges i lagen en rätt att inom en vecka frånträda ett avtal

genom ett skriftligt meddelande om detta till näringsidkaren. Säljaren är

skyldig att lämna konsumenten skriftlig information om innehållet i lagen

samt en ångerblankett att användas vid utövande av ångerrätten. Överlämnas

inte handlingarna inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt är avtalet inte

bindande för konsumenten.

Inom EU har sedan mitten av 1980-talet bedrivits arbete i syfte att stödja

konsumenterna. År 1985 beslutade rådet ett direktiv om konsumentskydd vid

avtal som ingås utanför näringsidkarens fasta försäljningsställe (85/577/

EEG), det s.k. hemförsäljningsdirektivet. Direktivet innehåller bestämmelser

om bl.a. ångerrätt och informationskrav som i allt väsentligt motsvarar vad

som följer av hemförsäljningslagen. Till skillnad från hemförsäljningslagen

omfattar dock direktivet inte telefonförsäljning. I hemförsäljningsdirektivet

finns inte heller några regler som innebär att ett avtal är ogiltigt vid brista

information från näringsidkarens sida. Direktivet är ett s.k. minimidirektiv,

vilket innebär att det står medlemsstaterna fritt att införa eller behålla

strängare regler till förmån för konsumenterna i den nationella lagstiftningen,

dock endast under förutsättning att reglerna står i överensstämmelse med

gemenskapsrätten i övrigt. ESS-avtalet föranleddde endast vissa mindre

omfattande ändringar i 1981 års hemförsäljningslag (prop. 1991/92:167, bet.

1992/93:LU3, rskr. 22).

År 1997 beslutade Europaparlamentet och rådet ett direktiv om konsu-

mentskydd vid distansavtal (97/7/EG). Distansavtalsdirektivets syfte är en

tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om di-

stansavtal som träffas mellan konsumenter och näringsidkare. Direktivet är

utformat med bl.a. hemförsäljningsdirektivet som förebild och kan ses som

en del av de åtgärder som vidtagits inom EU under 1990-talet i syfte att

ytterligare stärka konsumenternas ställning på den inre marknaden.

I artikel 2 ges den för direktivets tillämpningsområde centrala definitionen

av distansavtal. Av definitionen framgår att det skall vara fråga om ett avtal

som ingås mellan en näringsidkare och en konsument inom ramen för ett av

näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans. Fram till at

avtalet träffas får, inbegripet ingående av själva avtalet, för att direktivet

skall vara tillämpligt, uteslutande användas en eller flera tekniker för di-

stanskommunikation. Härmed avses tekniker som kan användas för ingående

av avtal utan att parterna samtidigt är fysiskt närvarande. Vidare framgår av

definitionen att det skall vara fråga om avtal om varor eller tjänster. Finansi

ella tjänster, exempelvis försäkrings- och banktjänster, omfattas dock inte av

direktivet.

I direktivet finns bestämmelser om näringsidkarens informationsskyldighet

(artiklarna 4 och 5), konsumentens ångerrätt (artikel 6), näringsidkarens

fullgörelse av ett träffat avtal (artikel 7), betalning med kort (artikel 8), l

rans utan föregående beställning (artikel 9), begränsningar i användningen

av vissa kommunikationsmedel (artikel 10) samt medlemsstaternas skyldig-

het att se till att det i konsumenternas intresse finns tillräckliga och effekt

medel för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i direktivet (artikel

11). Direktivet innehåller vidare bestämmelser om att reglerna skall vara

tvingande till konsumentens förmån (artikel 12.1), att konsumenten inte får

berövas det skydd som direktivet ger genom att hänvisa till en lag i en icke-

medlemsstat (artikel 12.2) samt att direktiv som reglerar speciella former av

distansavtal skall tillämpas i stället för distansavtalsdirektivet (artikel 13)

likhet med hemförsäljningsdirektivet är distansavtalsdirektivet ett s.k. mini-

midirektiv och medger således medlemsstaterna att behålla eller införa

strängare regler till konsumentens förmån (artikel 14).

Direktivet, som trädde i kraft den 4 juni 1997, skall genomföras av med-

lemsstaterna senast den 4 juni 2000 (artikel 15.1).

Som nämnts omfattar distansavtalsdirektivet inte finansiella tjänster. För

närvarande pågår dock arbete inom EU i syfte att utarbeta ett direktiv om

distansförsäljning av finansiella tjänster mellan näringsidkare och konsu-

menter. Enligt vad utskottet har erfarit kan en gemensam ståndpunkt komma

att beslutas av rådet tidigast under hösten 2000.

I sammanhanget bör även erinras om att rådet den 28 februari 2000 beslu-

tat en gemensam ståndpunkt i fråga om ett direktiv om vissa rättsliga aspek-

ter på informationssamhällets tjänster, det s.k. e-handelsdirektivet. Direktiv-

förslaget innehåller bl.a. marknads-, närings- och immaterialrättsliga be-

stämmelser. Den gemensamma ståndpunkten är för närvarande föremål för

Europaparlamentets andra läsning, och direktivet kommer sannolikt att antas

under innevarande år.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller lagförslag som syftar till att genomföra Europapar-

lamentets och rådets direktiv om konsumentskydd vid distansavtal

(97/7/EG). I propositionen föreslås att en lag om konsumentskydd vid di-

stansavtal och hemförsäljningsavtal (distansavtalslag) skall ersätta 1981 års

hemförsäljningslag. Lagen skall vara tvingande till konsumentens förmån.

Distansavtalslagen föreslås gälla för avtal varigenom en näringsidkare

överlåter eller upplåter lös egendom till eller utför tjänster åt en konsument,

om avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för

att träffa avtal på distans och kommunikationen uteslutande sker på distans

(distansavtal). Lagen kommer därmed att gälla vid avtal som träffas på Inter-

net, per telefon och på andra sätt där parterna inte samtidigt är fysiskt närva

rande.

Lagen skall också gälla för avtal som ingås vid ett hembesök eller under en

av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta för-

säljningsställe (hemförsäljningsavtal).

I lagförslaget finns bestämmelser om vilken information som närings-

idkaren skall lämna konsumenten vid marknadsföring och när ett avtal ingås.

Lagförslaget innehåller också regler som ger konsumenten en ångerrätt under

14 dagar. Om konsumenten utövar ångerrätten, skall vissa kreditavtal som

har träffats med anledning av avtalet upphöra att gälla. Lagförslaget inne-

håller därutöver bestämmelser om näringsidkarens fullgörelse av avtalet och

om konsumentens skydd mot lagvalsklausuler.

Därutöver innefattar propositionen även en konsekvensändring i prisin-

formationslagen (1991:601).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2000.

Genomförande av distansavtalsdirektivet

Förslaget till genomförandet av distansavtalsdirektivet läggs fram efter ett

nära nordiskt samarbete. Vid överläggningar med företrädare för ansvariga

departement i Danmark, Finland, Island och Norge har man, enligt vad som

redovisats i propositionen, sökt enas om hur direktivet bör tolkas och hur det

lämpligen kan genomföras. Nordiska ministerrådets rapport, Nordisk imple-

mentering av distansavtalsdirektivet (TemaNord 1998:532) har därvid beak-

tats. I propositionen konstateras att överläggningarna har lett till att en bet

dande nordisk rättslikhet kan föreligga vid genomförandet av direktivet.

Direktivet har också behandlats i en samrådsgrupp med företrädare för be-

rörda myndigheter och organisationer. Därutöver har EG-kommissionen i

oktober 1999 anordnat ett möte för sakkunniga inom medlemsstaternas rege-

ringskanslier. Vid mötet, där Sverige var representerat, utbyttes erfarenheter

av arbetet med genomförandet och diskuterades bl.a. hur vissa bestämmelser

skall tolkas.

Som ett led i arbetet med att genomföra direktivet har inom Justitiedepar-

tementet utarbetats departementspromemorian (Ds 1999:45) Distansav-

talslag. Promemorian har efter remissbehandling lagts till grund för förslagen

i förevarande proposition.

Stig Rindborg m.fl. (m) yrkar i motion L21 att riksdagen skall avslå proposi-

tionen och återremittera ärendet till regeringen. Enligt motionärernas upp-

fattning går regeringens lagförslag så långt utöver vad distansavtals- och

hemförsäljningsdirektiven kräver och får sådana förödande konsekvenser för

den allmänna handeln att förslaget inte kan läggas till grund för lagstiftning

(yrkande 1). Motionärerna anser vidare att det är obegripligt att regeringen,

med hänsyn till de föreslagna reglernas effekter på näringslivet, inte har

remitterat lagförslaget för en analys enligt förordningen (1998:1820) om

särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor, den

s.k. Simplexförordningen. I motionen begärs - vid avslag på yrkande 1 - ett

tillkännagivande från riksdagens sida i enlighet med det vad som anförts om

bristen på konsekvensanalys (yrkande 10).

Vad först gäller yrkandet om avslag på propositionen konstaterar utskottet

att Sverige enligt artikel 249 i EG-fördraget är förpliktat att senast den 4 ju

2000 genomföra distansavtalsdirektivet i svensk rätt. Ett bifall till det nu

aktuella motionsyrkandet skulle innebära att Sverige inte kommer att upp-

fylla denna förpliktelse. Som redovisats tidigare är distansavtalsdirektivet

och hemförsäljningsdirektivet s.k. minimidirektiv och medger således med-

lemsstaterna att behålla eller införa strängare regler till konsumentens för-

mån. Enbart den omständigheten att regeringens lagförslag i vissa stycken

går längre än vad distansavtals- och hemförsäljningsdirektiven kräver utgör,

enligt utskottets mening, inte skäl för att riksdagen inte skall ta ställning t

de enskilda förslagen.

Därutöver vill utskottet anföra följande. I likhet med vad som gäller vid

andra distansavtal, exempelvis telefonförsäljning och postorderförsäljning,

behöver konsumenten i sådana fall få tillräcklig information för att kunna

bedöma ett avtal och ha möjligheter att på ett ordnat sätt frånträda ett avtal

som han eller hon ångrar. Ett gott konsumentskydd vid distansavtal bidrar,

enligt utskottets mening, till att konsumenterna kan känna trygghet och för-

troende för den elektroniska handeln och därmed lättare använda sig av den.

En distansavtalslag med ett starkt konsumentskydd medför, enligt utskottets

bedömning, att konsumenterna i allt större utsträckning kommer att göra sina

inköp på distans, vilket i sin tur leder till att den fria rörligheten för varo

tjänster underlättas - en utveckling som i ett längre tidsperspektiv torde ligg

i såväl konsumenternas som näringslivets intresse.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L21 yrkande 1.

När det sedan gäller den kritik som framförts mot ärendets beredning i yr-

kande 10 kan utskottet för sin del - med hänvisning till vad som tidigare

redovisats om arbetet som föregått propositionen - inte finna annat än att

ärendet är berett i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 2 § regeringsfor-

men, och inte heller från Lagrådets sida har några invändningar i detta avse-

ende framförts. Förordningen om konsekvensanalys av reglers effekter för

små företags villkor torde inte vara tillämplig i förevarande sammanhang.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall också till yrkande 10 i

motion L21.

Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker behandla de olika

spörsmål som har aktualiserats genom motionerna. Betänkandet följer i hu-

vudsak propositionens disposition.

Lagens tillämpningsområde

I propositionen föreslås att distansavtalslagen skall vara tillämplig på avtal

varigenom en näringsidkare överlåter eller upplåter lös egendom till eller

utför tjänster åt en konsument, om avtalet ingås inom ramen för ett av nä-

ringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans och kommuni-

kationen uteslutande sker på distans (distansavtal), eller om avtalet ingås vi

ett hembesök eller under en av näringsidkaren anordning utflykt till en plats

utanför dennes fasta försäljningsställe (hemförsäljningsavtal).

När det gäller distansavtal anges i distansavtalsdirektivets artikel 3 vissa

undantag från direktivets tillämpningsområde. Undantagen avser bl.a. avtal

som avser finansiella tjänster, avtal som ingås med hjälp av vissa slag av

automater, avtal som ingås med distributörer av telekommunikationer genom

användande av offentliga telefonautomater och avtal som avser uppförande

av eller försäljning av fast egendom. Dessa undantag har samtliga tagits in i

regeringens lagförslag (3 § 1-4).

I distansavtalsdirektivets artikel 3 anges att direktivet inte skall tillämpas

på auktioner. Regeringen har tolkat direktivet så att artikel 3 endast avser

traditionella auktioner, dvs. auktioner där det endast undantagsvis förekom-

mer budgivare som lämnar sina bud per telefon eller på liknande sätt. Vid

"elektroniska auktioner", t.ex. på Internet, torde dock, enligt regeringens

mening, konsumentskyddet i många fall göra sig starkt gällande, och rege-

ringen utgår från att detta sätt att handla kommer att bli allt vanligare. Även

om en ångerrätt vid avtal som ingås på auktioner, enligt regeringens mening,

ter sig något främmande, särskilt vid auktioner där det utbjuds exempelvis

tavlor eller andra konstverk, föreslår regeringen att undantaget begränsas till

auktioner där budgivningen normalt inte sker elektroniskt. Av propositionen

framgår att det vid de nordiska departementsöverläggningarna upplysts att

man i vart fall i Danmark och Norge avser att välja lösningar av detta slag.

Mot denna bakgrund föreslås i 3 § 5 en bestämmelse om att lagen inte gäller

distansavtal som ingås vid en auktion där budgivningen normalt inte sker

elektroniskt.

I motion L21 av Stig Rindborg m.fl. (m) anförs att distansavtalsdirektivets

undantag för auktioner är helt rimligt, eftersom auktioner kräver ett samspel

mellan ett okänt, ofta stort, antal aktörer som alla är beroende av medaktö-

rernas agerande. Det ligger, enligt motionärernas uppfattning, i auktionens

natur att ingånget avtal skall hållas. Om bud inte är bindande kan nämligen

olika aktörer obehindrat delta i budgivningen för att trissa upp priserna och

sedan åberopa ångerrätten om de skulle lämna högst bud. Motionärerna anser

att regeringens förslag i denna del kommer att omöjliggöra det nya slags

auktioner som saknar fysisk auktionsplats och som endast förekommer på

Internet. I motionen yrkas att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 i motion

L21 - skall besluta om en sådan ändring i regeringens lagförslag som innebär

att samtliga auktioner skall undantas från lagens tillämpningsområde (yrkan-

de 4).

Liknande kritiska synpunkter framförs i motion L20 av Rolf Åbjörnsson

och Kjell Eldensjö (båda kd). Motionärerna menar att det i auktionens natur

ligger ett stort mått av egen varuvärdering från budgivarens sida av det före-

mål som budet gäller och att "lagt bud ligger". Försäljningen av ett föremål

måste vid en auktion i princip anses avslutad. Det förefaller motionärerna

märkligt att detta slag av försäljning av begagnade varor, där budgivarnas

varuvärdering ofta bygger på personliga omdömen och skäl, skall omfattas

av distansavtalslagen. Motionärerna yrkar att riksdagen skall besluta om en

sådan ändring i regeringens lagförslag att även auktioner av traditionell typ

"över nätet" skall undantas från lagens tillämpningsområde (yrkande 1).

Utskottet kan för sin del inte tolka direktivet på annat sätt än regeringen.

Med auktioner kan enligt direktivet inte anses annat än traditionella auktio-

ner, varmed i propositionen avses auktioner där det endast undantagsvis

förekommer budgivare som lämnar sina bud per telefon eller på liknande

sätt. Enligt utskottets mening bör undantaget även anses omfatta auk-

tionsverksamhet som är ordnad på så sätt att det går att lämna bud inte endast

i auktionslokalen och per telefon, utan också på elektronisk väg. Detta bör

gälla även om elektronisk budgivning är ett normalt inslag i verksamheten.

En sådan tolkning torde, enligt utskottets mening, stå i överensstämmelse

med den föreslagna lagbestämmelsen. Däremot gör sig, som också regering-

en anfört, konsumentskyddet i många fall stark gällande vid auktioner som

helt eller till övervägande del sker elektroniskt, exempelvis på Internet, och

som regeringen föreslår bör sådana auktioner omfattas av lagen.

Utskottet kan emellertid inte utesluta att den nu aktuella bestämmelsen kan

komma att föranleda vissa gränsdragnings- och tillämpningsproblem. Det är

därför angeläget att regeringen noga följer utvecklingen på området och att

frågeställningen som tas upp i motionerna uppmärksammas inom ramen för

den utvärdering av den nya lagstiftningen som regeringen har utlovat i pro-

positionen.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens lagförslag såvitt nu

är i fråga och avstyrker bifall till motionerna L20 yrkande 1 och L21 yrkande

4.

Nu gällande hemförsäljningslag är enligt 1 § inte tillämplig om det pris som

konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300 kr. Detta gäller oav-

sett om avtalet ingås vid hembesök, vid telefonsamtal eller under en av nä-

ringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försälj-

ningsställe. Undantaget har stöd i artikel 3.1 i hemförsäljningsdirektivet som

stadgar att medlemsstaterna kan besluta att direktivets bestämmelser endast

skall gälla om den betalning som konsumenten skall erlägga överstiger ett

visst angivet belopp, maximalt 60 euro, vilket för närvarande motsvarar

omkring 500 kr. Distansavtalsdirektivet innehåller inte någon motsvarande

beloppsregel.

I lagförslaget bibehålls nuvarande gräns om 300 kr vid hemförsäljnings-

avtal (4 § 1). Någon motsvarande beloppsgräns föreslås inte vid distansavtal.

Stig Rindborg m.fl. (m) anser i motion L21 att det är rimligt att bestämma

värdegränsen vid hemförsäljningsavtal till 500 kr för att uppnå en ökad rätts-

likhet på området. Motionärerna yrkar att riksdagen - vid avslag på yrkande

1 i motion L21 - skall besluta om en ändring i regeringens lagförslag i enlig-

het med vad som anförts om en lägsta beloppsgräns (yrkande 9).

Utskottet anser att den nuvarande beloppsgränsen om 300 kr bör behållas.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag i denna del och avstyrker

bifall till motion L21 yrkande 9.

Ångerrätten

Ett av de två fundament som bär upp konsumentskyddet i såväl distansav-

talsdirektivet som hemförsäljningsdirektivet är ångerrätten. I två motionsyr-

kanden framförs krav på ändringar i regeringens förslag till ångerrättens

närmare utformning.

I artikel 6.1 i distansavtalsdirektivet stadgas att konsumenten har rätt att

frånträda ett bindande avtal utan att ange några skäl för det och utan att risk

ra att drabbas av några konsekvenser eller påföljder på grund av frånträdan-

det. En motsvarande reglering finns i 6 § hemförsäljningslagen.

Distansavtalsdirektivet föreskriver i artikel 6.1 att konsumenten skall ha en

ångerfrist om minst sju arbetsdagar, medan artikel 5 i hemförsäljningsdirek-

tivet kräver en ångerfrist om minst sju kalenderdagar. Sjudagarsfristen vid

hemförsäljningsavtal återfinns nu i 6 § hemförsäljningslagen.

I propositionen föreslår regeringen att en konsument skall ha rätt att från-

träda ett distans- eller hemförsäljningsavtal genom att till näringsidkaren

sända ett meddelande om detta. Ångerfristen skall enligt lagförslaget uppgå

till 14 kalenderdagar. Konsumenten skall dock alltid ha rätt att utöva ånger-

rätten inom sju arbetsdagar (13 §). Ångerfristen skall vid avtal om varor

börja löpa den dag då konsumenten tar emot varan eller en väsentlig del av

den, medan ångerfristen vid avtal om en tjänst skall börja löpa den dag då

avtalet ingås. Ångerfristen skall dock tidigast börja löpa när konsumenten har

tagit emot viss i lagen angiven information, bl.a. om villkoren för och for-

merna för att utöva ångerrätten. Vid distansavtal skall gälla en yttersta tids-

gräns om ett år för att utöva ångerrätten (15 och 16 §§).

I motion L21 anför Stig Rindborg m.fl. (m) att det saknas skäl att bestäm-

ma en annan ångerfrist än de sju arbetsdagar som följer av distansavtalsdi-

rektivet. Motionärerna menar att det, med hänsyn till att det konsumenträtts-

liga området till stor del är reglerat genom EG-direktiv, framstår som oprak-

tiskt att inte tillämpa standardenheten på området, dvs. arbetsdagar. Därtill

kommer den oförutsägbarhet som drabbar näringsidkaren med en så lång

ångerfrist som 14 kalenderdagar. I motionen yrkas att riksdagen - vid avslag

på yrkande 1 i motion L21 - skall besluta om en sådan ändring i regeringens

lagförslag som innebär att ångerfristen bestäms till sju arbetsdagar (yrkande

5, delvis).

Enligt utskottets uppfattning bör, som föreslås av regeringen och som inte

heller ifrågasätts av motionärerna, ångerfristen vara densamma vid di-

stansavtal och vid hemförsäljningsavtal. Detta innebär att fristen måste upp-

gå till minst sju arbetsdagar, vilket i praktiken kan komma att motsvara nio,

tio eller i vissa fall ännu fler kalenderdagar, beroende på när ångerfristen

börjar löpa i förhållande till när olika helgdagar infaller. I distansavtalsdir

tivet anges visserligen ångerfristen i arbetsdagar, vilket kan tala för att en

motsvarande frist införs i distansavtalslagen. Inget hindrar dock att ånger-

fristen trots detta bestäms i kalenderdagar, så länge det säkerställs att frist

inte understiger föreskrivna sju arbetsdagar.

Som påpekats i propositionen innebär en tidsfrist uttryckt i arbetsdagar

osäkerhet om när fristen löper ut. En sådan frist stämmer även illa överens

med nordisk lagstiftningstradition. Därtill kommer att kalenderdagar redan

förekommer i annan konsumenträttslig lagstiftning på gemenskapsnivå. Som

exempel kan nämnas att ångerfristen i Europaparlamentets och rådets direk-

tiv (94/47/EG) om skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om

nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis anges i kalenderdagar.

Även i de utkast till direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster ti

konsumenter som för närvarande bereds inom EU används kalenderdagar för

att beräkna ångerfristens längd.

Mot bakgrund av vad nu anförts delar utskottet regeringens uppfattning att

ångerfristen bör uttryckas i kalenderdagar. Utskottet ansluter sig även till

bedömningen att en ångerfrist uttryckt i kalenderdagar, för att säkert uppfylla

distansavtalsdirektivets krav, bör bestämmas till 14 dagar, kompletterad med

ett förbehåll om att konsumenten alltid har rätt till en ångerfrist om sju ar-

betsdagar.

Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen bör anta propositionens

lagförslag såvitt nu är i fråga och avslå motion L21 yrkande 5 i denna del.

Som redovisats i det föregående gäller enligt 4 § första stycket hemförsälj-

ningslagen att en näringsidkare vid avtalets ingående skall lämna konsu-

menten en handling där denne informeras om innehållet i lagen samt om

namn och adress på näringsidkaren. Konsumenten skall skriva under ett

exemplar av handlingen som bekräftelse på att han eller hon har tagit emot

den. Informationshandlingen skall vara åtföljd av en s.k. ångerblankett, att

användas vid utövandet av ångerrätten. Om föreskrifterna i 4 § inte iakttas, är

konsumenten enligt 5 § inte bunden av avtalet. Denna regel saknar motsva-

righet både i distansavtals- och hemförsäljningsdirektivet. I propositionen

gör regeringen bedömningen att den nuvarande ogiltighetsregeln i 5 § hem-

försäljningslagen inte bör tas in i distansavtalslagen.

Enligt artikel 6.1 i distansavtalsdirektivet gäller en yttersta gräns om tre

månader för utövande av ångerrätten. Regeln innebär att det inte är möjligt

att utöva någon ångerrätt sedan det har gått tre månader, oavsett om ånger-

rätten har börjat löpa eller inte. Enligt direktivet skall tremånadersfristen

räknas fr.o.m. den tidpunkt då konsumenten tagit emot varan eller när ett

avtal om en tjänst ingicks. Någon motsvarande yttersta tidsgräns finns inte i

hemförsäljningsdirektivet eller hemförsäljningslagen.

Enligt vad som anförts i propositionen framstår det - inte minst av förut-

sägbarhetsskäl - som rimligt att införa en yttersta tidsgräns för utövande av

ångerrätten vid distansavtal, särskilt vid köp på Internet. En sådan regel

föreslås därför. Införandet av en yttersta tidsgräns om tre månader i kombi-

nation med upphävandet av nu gällande ogiltighetsregel i hemförsäljningsla-

gen skulle dock, enligt regeringens bedömning, innebära en försämring av

nuvarande konsumentskydd vid avtal som ingås per telefon. För det fall

konsumenten vid ett distansavtal inte har erhållit information om ångerrätten

och om formerna för dess utövande föreslår regeringen att den yttersta tids-

gränsen för utövande av ångerrätten skall vara ett år, räknat från den tidpunkt

då fristen egentligen skulle ha börjat löpa, dvs. när konsumenten tog emot

varan eller en väsentlig del därav, eller ingick ett avtal om en tjänst. Avser

den bristande informationen något annat än ångerrätten skall dock enligt

lagförslaget den yttersta tidsgränsen för utövande av ångerrätten vara tre

månader. I fråga om hemförsäljningsavtal föreslås inte någon motsvarande

yttersta gräns, vilket innebär att så länge näringsidkaren inte har uppfyllt si

informationsplikt, konsumenten har rätt att frånträda avtalet (16 §).

I motion L21 av Stig Rindborg m.fl. (m) anförs att regeringens förslag att

utsträcka distansavtalsdirektivets tremånadersfrist till ett år i vissa fall in

står i rimlig proportion till den skada, kostnad och besvär detta kommer att

leda till för näringsidkarna. Motionärerna anser vidare att avsaknaden av en

yttersta tidsgräns vid hemförsäljningsavtal är orimlig och skapar en onödig

rättsolikhet inom den inre marknaden. I motionen yrkas att riksdagen - vid

avslag på motion L21 yrkande 1 - skall besluta om en ändring av regeringens

lagförslag i enlighet med det anförda (yrkande 5, delvis).

Vad först gäller frågan om utformningen av den yttersta gränsen för utöv-

ande av ångerrätten vid distansavtal finner utskottet inte skäl att göra annan

bedömning än den regeringen gjort. Följden av bristande information om

ångerrätten bör således vara en till ett år förlängd frist och i andra fall av

bristande information, en längsta frist om tre månader. När det sedan gäller

motionskravet på att det bör införas en yttersta tidsgräns för utövande av

ångerrätt även vid hemförsäljningsavtal kan utskottet inte finna annat än att

detta inte är möjligt enligt hemförsäljningsdirektivet. Ett bifall till motions

yrkandet i detta avseende skulle nämligen innebära mindre förmånliga regler

för konsumenten än vad direktivet stadgar, något som utskottet inte kan ställa

sig bakom. Därtill kommer att den föreslagna ordningen framstår som väl-

motiverad i sak, särskilt mot bakgrund av att nuvarande civilrättsliga sank-

tion vid bristande information från näringsidkaren vid hemförsäljningsavtal,

dvs. ogiltighetsregeln, upphävs.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag såvitt nu är i fråga

och avstyrker bifall till motion L21 yrkande 5 i denna del.

Näringsidkarens återbetalningsskyldighet

I 10 § första stycket hemförsäljningslagen stadgas att näringsidkaren, om

konsumenten utnyttjar sin ångerrätt, skall lämna tillbaka vad konsumenten

har betalat. Inom vilken tidsfrist återbetalningen skall ske regleras inte. I d

proposition som låg till grund för hemförsäljningslagen uttalades dock, utan

erinran från riksdagens sida, att näringsidkaren torde ha en skälig tidsfrist a

lämna tillbaka betalningen (prop. 1981/82:40 s. 37, bet. LU 14).

Konsumenten har enligt samma bestämmelse en s.k. detentionsrätt vid ut-

övandet av ångerrätten, vilket innebär att konsumenten har rätt att behålla

varan till dess att återbetalning skett från näringsidkaren. Återbetalningsskyl

dighetens inträde är således inte beroende av att konsumenten först återsän-

der varan. Av 10 § andra stycket hemförsäljningslagen framgår vidare att

konsumenten kostnadsfritt får behålla varan bl.a. om inte återbetalning sker

inom tre månader från den dag då ångerveckan började löpa.

I artikel 6.2 i distansavtalsdirektivet föreskrivs att näringsidkarens återbe-

talning skall ske snarast möjligt och i varje fall senast inom 30 dagar. Ut-

gångspunkten för fristens beräkning regleras inte närmare i distansavtalsdi-

rektivet. Inte heller hemförsäljningsdirektivet ger någon ledning i detta avse-

ende.

Regeringen förslår i propositionen att näringsidkarens återbetalningsskyl-

dighet, såväl vid distansavtal som vid hemförsäljningsavtal, skall preciseras i

enlighet med artikel 6.2 i distansavtalsdirektivet på så sätt att återbetalning

skall ske snarast möjligt och senast inom 30 dagar. Beträffande frågan om

återbetalningsskyldighetens inträde anser regeringen när det gäller hemför-

säljningsavtal och avtal ingångna per telefon - samma avtalstyper som i dag

omfattas av hemförsäljningslagen - att nuvarande ordning bör behållas.

Detta innebär att återbetalningen i dessa fall skall ske senast inom 30 dagar

från det att näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avta-

let frånträtts. Vid andra former av distansavtal än de som ingås vid telefon-

samtal bör fristen, enligt regeringens förslag, däremot börja löpa den dag då

näringsidkaren tog emot varan, vilket ligger i linje med nu gällande praxis

inom postorderbranschen. I fråga om tjänster föreslås i sistnämnda fall av

distansavtal återbetalningsfristen börja löpa då näringsidkaren tagit emot

konsumentens meddelande om att avtalet frånträtts. Om näringsidkaren vid

hemförsäljningsavtal eller avtal som sluts vid telefonsamtal inte fullgör sin

återbetalningsskyldighet inom tre månader räknat från den dag då ångerfris-

ten började löpa, får konsumenten enligt lagförslaget under vissa förutsätt-

ningar, som i allt väsentligt motsvarar vad som gäller i dag enligt hemför-

säljningslagen, kostnadsfritt behålla egendomen (18 och 19 §§).

I motion L20 av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd) anförs att

båda parterna bör ta sin del av ansvaret vid ett köp, inklusive leveransdelen.

Motionärerna anser att en köpare givetvis skall ha en ångerrätt med rätt att få

tillbaka betalningen för själva varan. Eftersom det är konsumenten som har

begärt att varan skall sändas till denne, bör emellertid återbetalningsskyldig-

heten inte omfatta andra delar av det erhållna beloppet än vad som avser

själva varan. Det bör således inte vara obligatoriskt att återbetala vad konsu-

menten har erlagt för exempelvis transporten av varan och näringsidkarens

administration m.m. Motionärerna yrkar att riksdagen skall besluta om en

ändring i regeringens lagförslag i enlighet med det anförda (yrkande 2).

Stig Rindborg m.fl. (m) menar i motion L21 att regeringens förslag beträf-

fande näringsidkarens återbetalningsskyldighet vid hemförsäljningsavtal och

avtal vid telefonförsäljning ger stora möjligheter till missbruk från konsu-

mentens sida. Motionärerna anser att näringsidkarens återbetalningsskyldig-

het, i likhet med vad som föreslås beträffande övriga distansavtal, bör inträda

först då varan återsänts till näringsidkaren och att konsumenten inte skall

kunna behålla varan vid försenad återbetalning. För det fall konsumenten vill

försäkra sig om återbetalning föreslår motionärerna att detta sker genom att

varan återsänds per postförskott. I motionen yrkas att riksdagen - vid avslag

på motion L21 yrkande 1 - skall besluta om en ändring i regeringens lagför-

slag i enlighet med vad som har anförts om kvarhållande av vara vid förse-

nad återbetalning (yrkande 6).

Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd) argumenterar i motion L20

för en liknande lösning. Det är, enligt motionärernas mening, inte befogat att

konsumenter som ångrar sitt köp skall ha en rätt att behålla varan till dess at

återbetalning skett. Båda parterna bör i stället fullfölja sina skyldigheter

snarast och vardera parten återsända varan respektive återbetala köpeskil-

lingen snarast möjligt. Motionärerna yrkar att riksdagen skall besluta om en

ändring i regeringens lagförslag i enlighet med vad som anförts om återbe-

talning och återsändande av vara vid utövande av ångerrätten (yrkande 3).

Vad först gäller frågan om vilket belopp som näringsidkaren skall vara

skyldig att återbetala, som aktualiserats i motion L20 yrkande 2, erinrar

utskottet om att återbetalningsskyldigheten, enligt artikel 6.2 i distansavtals

direktivet, avser de belopp som konsumenten har betalat till näringsidkaren.

Vidare föreskrivs att återbetalningen skall ske kostnadsfritt och att den enda

kostnad som får läggas på konsumenten på grund av att han utövar sin ånger-

rätt är den direkta kostnaden för att skicka tillbaka varan. Enligt regeringens

bedömning i propositionen innebär denna artikel att det inte är möjligt att

begränsa näringsidkarens återbetalningsskyldighet till att endast avse köpe-

skillingen. Detta kommer till uttryck i lagförslagets 19 § första stycke.

En annan tolkning av direktivet, som ligger i linje med vad som anförts i

motion L20 yrkande 2, har under ärendets beredning både i utskottet och

Regeringskansliet förts fram av Svenska Postorderföreningen. Föreningen

anser att regeringen har feltolkat direktivet och att förbudet i distansavtalsd

rektivets artikel 6.2 endast avser kostnader som har uppkommit på grund av

att konsumenten utövar sin ångerrätt. Direktivet innebär således, enligt för-

eningens uppfattning, inte hinder mot att kostnader som uppkommit på annan

grund än ångerrättens utövande, exempelvis vid den ursprungliga transporten

av varan till konsumenten, läggs på denne.

Enligt utskottets mening är inte tolkningen av den nu aktuella direktivbe-

stämmelsen självklar, och ytterst är detta en fråga för EG-domstolen att

avgöra. Utskottet noterar dock att det i artikel 6.2 inte görs någon skillnad p

hur kostnaden har uppkommit. Förbudet mot att lägga kostnader på konsu-

menten på grund av att ångerrätten utövats gäller således, enligt artikelns

uttryckliga ordalydelse, oavsett hur kostnaden har uppkommit. Denna om-

ständighet talar enligt utskottets uppfattning för den lösning som valts av

regeringen. Betydelsen av direktivets ordalydelse i denna del bör dock inte

överdrivas, och skäl kan också anföras till stöd för den tolkning som fram-

förts av motionärerna. Som tidigare redovisats medger distansavtalsdirektivet

medlemsstaterna att behålla eller införa strängare regler till konsumenternas

förmån, och oavsett vilken tolkning direktivet bör ges i denna del ansluter sig

utskottet till den lösning regeringen har valt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L20 yrkande 2.

När det sedan gäller frågan om tidpunkten för inträdet av näringsidkarens

återbetalningsskyldighet, som tas upp i motion L20 yrkande 3, konstaterar

utskottet, såvitt gäller hemförsäljningsavtal och distansavtal som ingås per

telefon, att den föreslagna regleringen i allt väsentligt motsvarar vad som

redan gäller i dag enligt hemförsäljningslagen. Ett bifall till motionärernas

yrkande skulle således innebära en försämring av konsumentskyddet på detta

område som utskottet inte är berett att ställa sig bakom. Vad gäller övriga

distansavtal får motionsyrkandet i huvudsak anses tillgodosett genom propo-

sitionens förslag i denna del.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L20 yrkande 3.

Även i fråga om det spörsmål som aktualiseras i motion L21 yrkande 6 -

konsumentens rätt att vid hemförsäljningsavtal och avtal vid telefonförsälj-

ning kvarhålla egendomen vid försenad återbetalning - kan konstateras att

regeringens förslag i huvudsak står i överensstämmelse med gällande rätt och

att motionärernas förslag innebär en omotiverad försämring av konsument-

skyddet, en konsekvens som utskottet vill förhindra.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkande 6 i motion L21.

Kostnader för återsändande

Enligt 9 § första stycket hemförsäljningslagen gäller i dag att konsumenten,

vid utövande av ångerrätten, skall hålla varan tillgänglig på den plats där den

har tagits emot. Det ankommer sedan på näringsidkaren att hämta varan. Om

varan har sänts till konsumenten per post, gäller enligt 9 § andra stycket att

konsumenten skall sända tillbaka varan, dock under förutsättning att nä-

ringsidkaren tillhandahåller en lämplig förpackning och att konsumenten inte

behöver betala för porto. Kostnaden vilar således även här på näringsidkaren.

Frågan om vem av parterna som skall svara för återsändandekostnaden

regleras inte i distansavtalsdirektivet. Däremot stadgas, som påpekats i det

föregående, i artikel 6.2 distansavtalsdirektivet att den enda kostnad som får

läggas på konsumenten på grund av att denne utövar sin ångerrätt är kostna-

den för återsändandet av en vara.

I propositionen föreslås att vid hemförsäljningsavtal och distansvtal som

slutits per telefon näringsidkaren skall utge skälig ersättning till konsumente

för dennes kostnader att sända tillbaka varan (19 § andra stycket). Vad gäller

andra fall av distansavtal än per telefon förutsätts däremot att konsumenten

själv skall svara för återsändandekostnaden.

För det fall att näringsidkaren, enligt avtal med konsumenten, levererat en

ersättningsvara skall näringsidkaren dock alltid, i enlighet med vad som

föreskrivs i artikel 7.3, betala skälig ersättning till konsumenten för dennes

kostnader att sända tillbaka varan (19 § fjärde stycket).

Stig Rindborg m.fl. (m) anser i motion L21 att det från samhällsekonomis-

ka utgångspunkter är oacceptabelt att näringsidkarna generellt sett skall stå

för konsumentens kostnader i samband med utövandet av ångerrätten. För-

slaget i propositionen kommer, enligt motionärerna, att skapa betydande

merkostnader då antalet ångerfall ökar. I motionen yrkas att riksdagen - vid

avslag på yrkande 1 i motion L21 - skall besluta om en sådan ändring i rege-

ringens lagförslag som går ut på att kostnaden för återsändande vid utövande

av ångerrätten skall läggas på konsumenten (yrkande 7).

Utskottet konstaterar först, såvitt avser distansavtal som inte ingåtts per

telefon, att motionärernas önskemål i huvudsak redan är uppfyllt genom

regeringens lagförslag. Att ålägga konsumenten kostnadsansvaret för åter-

sändande av en ersättningsvara torde komma i konflikt med vad som före-

skrivs i artikel 7.3 distansavtalsdirektivet. I övriga fall överensstämmer för-

slaget i huvudsak med vad som redan gäller enligt hemförsäljningslagen.

Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring i regeringens lagförslag

som leder till ett försämrat konsumentskydd i förhållande till vad som gäller i

dag.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L21 yrkande 7.

Undantag för idrottsevenemang

I artikel 7 distansavtalsdirektivet finns närmare bestämmelser om näringsid-

karens fullgörelse av avtalet. Av artikel 7.1 och 7.2 framgår att näringsidka-

ren skall fullgöra beställningen senast inom 30 dagar från den dag då konsu-

menten lämnade den till näringsidkaren. Om näringsidkaren underlåter att

fullgöra sin del av avtalet på grund av att den beställda varan eller tjänsten

inte är tillgänglig skall konsumenten informeras om detta. Konsumenten

skall vidare snarast möjligt, och i vart fall inom 30 dagar, få tillbaka de be-

lopp som han eller hon har betalat.

I artikel 3.2 ges medlemsstaterna en möjlighet att föreskriva att en nä-

ringsidkare i undantagsfall kan förbehålla sig rätten att under särskilda om-

ständigheter inte tillämpa bestämmelserna om avtalets fullgörelse i artikel

7.2. Enligt vad som redovisas i propositionen tillkom artikel 3.2 bl.a. för att

tillåta arrangören av Wimbledontennisen och vissa andra sportarrangemang

rätten att inte betala tillbaka biljettkostnader för tävlingsdagar som helt ell

delvis regnat bort.

I propositionen föreslås inte någon undantagsmöjlighet i enlighet med arti-

kel 3.2 distansavtalsdirektivet.

I motion L19 av Kent Olsson och Elizabeth Nyström (båda m) understryks

idrottens betydelse, såväl för de utövande som för intresserade åskådare.

Motionärerna anser att undantagsmöjligheten i artikel 3.2 bör införas i di-

stansavtalslagen och yrkar att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att

återkomma med ett lagförslag i enlighet med det anförda.

Även Stig Rindborg m.fl. (m) anser i motion L21 att det är av största vikt

att de arrangörer som organiserar större idrottsevenemang ges möjlighet att

förbehålla sig rätten att inte återbetala biljettkostnader. Motionärerna yrkar

att riksdagen - vid avslag på motion L21 yrkande 1 - skall besluta om en

ändring i regeringens lagförslag i enlighet med vad som nu har anförts (yr-

kande 8).

Sveriges Riksidrottsförbund har i en skrivelse till utskottet anfört att un-

dantagsmöjligheten i artikel 3.2 bör inarbetas i den svenska lagstiftningen

och därvid pekat på vissa negativa konsekvenser för idrottens del som rege-

ringens ställningstagande innebär.

Enligt utskottets mening föreligger behov av en noggrannare analys av

frågan om undantag för idrottsevenemang. Det bör ankomma på regeringen

att omgående initiera ett sådant arbete. Om det därvid skulle visa sig att

föreliggande lagförslag får sådana konsekvenser som angetts i motionerna

och i skrivelsen från Sveriges Riksidrottsförbund och att det föreligger behov

av att i distansavtalslagen införa en undantagsmöjlighet i enlighet med artikel

3.2 i distansavtalsdirektivet utgår utskottet från att regeringen snarast åter-

kommer till riksdagen med erforderliga lagförslag.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna L19 och L21

yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Omförhandling av direktiven

Stig Rindborg m.fl. (m) påpekar i motion L21 att distansavtalsdirektivet

beslutades innan Internet blivit en faktor att räkna med på distansavtalsområ-

det. Direktivet är, enligt motionärerna, inte anpassat för den nya handelssitu-

ation som har uppkommit där konsumenterna själva söker upp butiker på

Internet för att sedan ta initiativ till köp. Det är alltså inte fråga om att k

sumenten blir överraskad av näringsidkaren. Motionärerna menar att direkti-

vet omyndigförklarar konsumenten på ett sätt som kommer att leda till ett

mindre varuutbud på Internet och dyrare varor på grund av de kostnader

direktivets krav kommer att vålla näringsidkarna. I motionen yrkas - vid

avslag på motion L21 yrkande 1 - att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag

att verka för att både distansavtalsdirektivet och hemförsäljningsdirektivet

omförhandlas i enlighet med vad som nu har anförts (yrkandena 2 och 3).

Som motionärerna påpekar, och som även poängterats i propositionen, ut-

arbetades distansavtalsdirektivet vid en tid då den kanske viktigaste formen

av elektronisk handel, dvs. handel på Internet, ännu inte alls var lika utveck-

lad som den är nu. Arbetet med direktivet påbörjades redan i maj 1990 och

avslutades i juni 1997. Sedan dess har både den tekniska och kommersiella

utvecklingen, såsom också anförts i motionen, förändrats väsentligt, och det

torde vara ostridigt att distansavtalsdirektivet inte i alla avseenden svarar m

dagens förhållanden.

Utskottet kan inte finna annat än att regeringen är medveten om dessa för-

hållanden. I propositionen anförs att det förslag till genomförande av direkti-

vet som läggs fram är mycket detaljerat och inrymmer ställningstaganden i

en rad frågor där bedömningen av vilka lösningar som är lämpligast ibland är

osäkra. Regeringen avser därför att tidigt göra en utvärdering av lagen. Ut-

skottet anser för sin del att det är angeläget att den aviserade utvärderingen

kommer till stånd inom en nära framtid och förutsätter att de synpunkter som

förts fram av motionärerna på olika sätt kommer att aktualiseras och upp-

märksammas under utvärderingsarbetet.

I sammanhanget bör även nämnas att kommissionen enligt distansavtalsdi-

rektivets artikel 15.4 skall lägga fram en rapport för Europaparlamentet och

rådet om direktivets genomförande med eventuella förslag till förändringar

senast den 4 juni 2001. Enligt uppgift pågår också arbete inom kommissio-

nen med att anpassa hemförsäljningsdirektivet till bestämmelserna i di-

stansavtalsdirektivet, och frågan har utretts på kommissionens uppdrag under

hösten 1999 av en särskild expertgrupp. Gruppen redovisade sitt uppdrag i en

omfattande promemoria i december 1999.

Mot bakgrund av vad som nu har redovisats finner utskottet inte skäl att

förorda någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion

L21 yrkandena 2 och 3, som således bör avslås.

Utöver vad utskottet anfört i det föregående föranleder propositionen och

motionerna inte några uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L21 yrkande 1,

res. 1 (m)

2. beträffande konsekvensanalys

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L21 yrkande 10,

res. 2 (m)

3. beträffande auktioner

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:L20 yrkande 1

och 1999/2000:L21 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om

konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal såvitt av-

ser 3 §,

res. 3 (m, kd, fp)

4. beträffande lägsta beloppsgräns

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:L21 yrkande 9 antar

regeringens förslag till lag om konsumentskydd vid distansavtal och

hemförsäljningsavtal såvitt avser 4 §,

res. 4 (m, fp)

5. beträffande ångerfristens längd och beräkning

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:L21 yrkande 5 i

denna del antar regeringens förslag till lag om konsumentskydd vid

distansavtal och hemförsäljningsavtal såvitt avser 13 §,

res. 5 (m)

6. beträffande yttersta frist för ångerrätt

att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:L21 yrkande 5 i

denna del antar regeringens förslag till lag om konsumentskydd vid

distansavtal och hemförsäljningsavtal såvitt avser 16 §,

res. 6 (m, fp)

7. beträffande återbetalningsskyldighetens omfattning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med

avslag på motion 1999/2000:L20 yrkande 2 godkänner vad utskottet

anfört,

res. 7 (m, kd, fp)

8. beträffande återbetalningsskyldighetens inträde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med

avslag på motion 1999/2000:L20 yrkande 3 godkänner vad utskottet

anfört,

9. beträffande kvarhållande av varan

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med

avslag på motion 1999/2000:L21 yrkande 6 godkänner vad utskottet

anfört,

res. 8 (m, kd, fp)

10. beträffande återsändandekostnader

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med

avslag på motion 1999/2000:L21 yrkande 7 godkänner vad utskottet

anfört,

res. 9 (m, fp)

11. beträffande lagbestämmelser om återbetalningsskyldighet

m.m.

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om konsumentskydd

vid distansavtal och hemförsäljningsavtal såvitt avser 18 och 19 §§,

12. beträffande idrottsevenemang

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:L19 och

1999/2000:L21 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

13. beträffande omförhandling av distansavtals- och hemför-

säljningsdirektiven

att riksdagen avslår motion 1999/2000:L21 yrkandena 2 och 3,

res. 10 (m)

14. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsav-

tal i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt om ovan,

dels lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).

Stockholm den 27 april 2000

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s),

Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s),

Elizabeth Nyström (m), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp) och

Eva Arvidsson (s).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Elizabeth Nyström och Berit Adolfsson (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Vad först" och

slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan, i likhet med motionärerna, konstatera att propositionens lag-

förslag i en rad frågor går långt utöver vad både distansavtals- och hemför-

säljningsdirektiven kräver. Lagförslaget innebär vidare en oönskad nationell

särlagstiftning som - tvärt emot direktivets syfte - motverkar en ökad har-

monisering av den konsumenträttsliga lagstiftningen på den inre marknaden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den föreslagna regleringen

sammantaget kommer att få alltför negativa konsekvenser för den allmänna

handeln på distans. Särskilt drabbas den expansiva e-handeln, vars utveck-

ling allvarligt kommer att hämmas om riksdagen antar regeringens lagför-

slag. En sådan utveckling kan inte heller ligga i konsumenternas intresse.

Till saken hör också att propositionen har överlämnats till riksdagen så

sent i förhållande till direktivets och den föreslagna lagens ikraftträdande a

näringslivet över huvud taget inte getts någon tid för att vidta erforderliga

förberedelse- och omställningsåtgärder med anledning av de omfattande krav

som lagförslaget innebär. Som ett exempel på de problem som de snäva

tidsramarna orsakar näringslivet kan nämnas att det inom postorderbran-

schen, om riksdagen antar regeringens förslag, kommer att bli nödvändigt att

trycka upp nya kataloger inför sommarsäsongen för att uppfylla den förslag-

na lagens krav på information.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört bör propositionen avslås och

regeringen skyndsamt återkomma med ett nytt lagförslag. Med bifall till

motion L21 yrkande 1 avstyrker utskottet således bifall till de i propositionen

framlagda förslagen till lag om konsumentskydd vid distansavtal och hem-

försäljningsavtal och lag om ändring i prisinformationslagen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L21 yrkande 1 avslår

proposition 1999/2000:89,

2. Konsekvensanalys (mom. 2)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Elizabeth Nyström och Berit Adolfsson (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "När det" och

slutar med "motion L21" bort ha följande lydelse:

Som påpekas av motionärerna kommer den föreslagna lagstiftningen att

påverka företagandet påtagligt. För utskottet framstår det därför som an-

märkningsvärt att regeringen inte har analyserat lagförslagen i enlighet med

vad som föreskrivs i förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensana-

lys av reglers effekter för små företags villkor, den s.k. Simplexförordningen.

Utskottet nödgas således konstatera att regeringen än en gång har överlämnat

en proposition till riksdagen där småföretagandets villkor helt har neglige-

rats. Regeringens i skilda sammanhang uttalade vilja att verka för ett förbätt-

rat företagsklimat måste även komma till uttryck i lagstiftningsarbetet.

Enligt utskottets mening bör det i propositionen framlagda lagförslaget bli

föremål för en sådan konsekvensanalys som föreskrivs i Simplexförordning-

en. Det får ankomma på regeringen att omgående föranstalta därom.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med bifall till motion L21 yr-

kande 10, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande konsekvensanalys

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L21 yrkande 10 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Auktioner (mom. 3)

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och Ana Maria Narti

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet kan"

och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Distansavtalsdirektivet föreskriver att dess bestämmelser inte skall tilläm-

pas på auktioner. Enligt utskottets uppfattning är detta undantag välmotive-

rat. Som framhålls i motionerna L20 yrkande 1 och L21 yrkande 4 ligger det

nämligen i auktionens natur att "lagt bud ligger" och att "avtal skall hållas".

En ångerrätt vid auktionsförsäljning skulle dessutom kunna missbrukas,

exempelvis av aktörer som först trissar upp priserna för att sedan frånträda

avtalet om vederbörande råkar avge högst bud. Köparen skulle även kunna

åberopa ångerrätten och lämna tillbaka varan i hopp om att ropa in den till ett

lägre pris vid ett senare tillfälle.

Enligt utskottets mening saknas anledning att i dessa avseenden göra skill-

nad mellan auktioner i traditionell mening och auktioner som sker elektro-

niskt, exempelvis på Internet. Utskottet delar således motionärernas uppfatt-

ning att samtliga auktioner bör undantas från distansavtalslagens tillämplig-

het, oavsett hur budgivningen går till rent tekniskt.

Med bifall till motionerna L20 yrkande 1 och L21 yrkande 4 bör 3 § ut-

formas i enlighet med vad utskottet nu har förordat.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande auktioner

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:L20 yrkande 1 och

1999/2000:L21 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om kon-

sumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal såvitt avser 3

§ med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Reservan-

ternas förslag betecknade lydelse,

4. Lägsta beloppsgräns (mom. 4)

Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Berit

Adolfsson (m) och Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet

anser" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att nuvarande beloppsgräns i

hemförsäljningslagen, 300 kr, bör höjas till det maximibelopp som följer av

hemförsäljningsdirektivet, dvs. 500 kr, vilket motsvarar omkring 60 euro. På

så sätt uppnås en bättre rättslikhet på den inre marknaden, vilket i sin tur

kommer att främja utvecklingen av den gränsöverskridande handeln.

Riksdagen bör sålunda, med bifall till motion L21 yrkande 9, utforma 4 § i

enlighet med vad utskottet nu har föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande lägsta beloppsgräns

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L21 yrkande 9 antar re-

geringens förslag till lag om konsumentskydd vid distansavtal och

hemförsäljningsavtal såvitt avser 4 § med den ändringen att paragra-

fen erhåller i bilaga 2 som Reservanternas förslag betecknade lydelse,

5. Ångerfristens längd och beräkning (mom. 5)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Elizabeth Nyström och Berit Adolfsson (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Enligt utskot-

tets" och på s. 10 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

I distansavtalsdirektivet föreskrivs en ångerfrist om sju arbetsdagar. Trots

detta har regeringen föreslagit en ångerfrist om 14 kalenderdagar. De skäl

som anförts till stöd härför är, enligt utskottets uppfattning, inte bärkraftig

Den av regeringen föreslagna ångerfristen leder till att svensk lagstiftning i

viktiga avseenden kommer att avvika från vad som i övrigt gäller på den inre

marknaden. En så lång ångerfrist som 14 kalenderdagar leder även till en

oacceptabel osäkerhet för näringsidkarna.

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall till

motion L21 yrkande 5 i denna del, besluta en ändring i lagförslagets 13 §.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ångerfristens längd och beräkning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L21 yrkande 5 i denna

del antar regeringens förslag till lag om konsumentskydd vid di-

stansavtal och hemförsäljningsavtal såvitt avser 13 § med den änd-

ringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Reservanternas förslag

betecknade lydelse,

6. Yttersta frist för ångerrätt (mom. 6)

Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Berit

Adolfsson (m) och Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Vad först"

och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringens förslag att för-

länga den längsta fristen för att utöva ångerrätten enligt distansavtalsdirekti

vet till ett år från många olika utgångspunkter inte är rimligt. Som föreslås i

motion L21 bör fristen begränsas till vad direktivet kräver, dvs. en längsta

frist om tre månader. En motsvarande tremånadersfrist bör även införas vid

hemförsäljningsavtal.

Riksdagen bör mot denna bakgrund, och med bifall till motion L21 yrkan-

de 5 i denna del, besluta om en ändring i 16 § i regeringens lagförslag i en-

lighet med vad utskottet nu förordat.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande yttersta frist för ångerrätt

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L21 yrkande 5 i denna

del antar regeringens förslag till lag om konsumentskydd vid di-

stansavtal och hemförsäljningsavtal såvitt avser 16 § med den änd-

ringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som Reservanternas förslag

betecknade lydelse,

7. Återbetalningsskyldighetens omfattning (mom. 7)

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och Ana Maria Narti

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Vad först"

och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen har gjort en feltolkning av distansavtalsdi-

rektivets artikel 6.2. Bestämmelsen innebär, enligt utskottets mening, inte

hinder mot att begränsa näringsidkarens återbetalningsskyldighet i enlighet

med vad som yrkats i motion L20 yrkande 2. Eftersom vad konsumenten

ångrar är köpet av själva varan bör, som föreslås av motionärerna, återbetal-

ningsskyldigheten endast omfatta vad som motsvarar varans värde. Vad

konsumenten har betalat för i övrigt, exempelvis transport och administra-

tion, bör däremot inte återbetalas.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen skyndsamt återkomma till

riksdagen med erforderliga förslag till lagändringar i enlighet med vad ut-

skottet nu anfört. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen, med anledning av

motion L20 yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande återbetalningsskyldighetens omfattning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:L20 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Kvarhållande av varan (mom. 9)

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth

Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och Ana Maria Narti

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Även i" och

på s. 14 slutar med "motion L21" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den föreslagna rätten för kon-

sumenten att vid hemförsäljningsavtal och distansavtal som ingås vid tele-

fonförsäljning i vissa fall få behålla varan om näringsidkaren dröjer med

återbetalningen i tre månader saknar stöd i det allmänna rättsmedvetandet.

Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med ett förslag till erforderliga

lagändringar som innebär att konsumenten inte skall kunna behålla varan vid

försenad återbetalning.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med anledning av motion L21

yrkande 6, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande kvarhållande av varan

att riksdagen med anledning av motion L21 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Återsändandekostnader (mom. 10)

Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Berit

Adolfsson (m) och Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Som motionärerna och ett flertal remissinstanser påpekat är regeringens

förslag - att näringsidkarna skall svara för kostnaden att återsända en vara

vid utövandet av ångerrätten - inte acceptabelt ur samhällsekonomisk syn-

vinkel. Den föreslagna regleringen kommer, enligt utskottets bedömning, att

i allt större utsträckning locka konsumenter till oöverlagda köp på distans

vilka sedan ångras. Antalet ångrade köp kommer således att öka, och en

sådan utveckling är inte önskvärd. Näringsidkarna drabbas av merkostnader,

vilket i sin tur på sikt leder till högre priser. En sådan utveckling kan inte

ligga i konsumenternas intresse.

Utskottet kan således inte ställa sig bakom propositionen i denna del. Re-

geringen bör därför skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till

erforderliga lagändringar som innebär att konsumenten skall stå för kostna-

den att sända tillbaka varan vid utövandet av ångerrätten.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med anledning av motion L21

yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande återsändandekostnader

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:L21 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Omförhandling av distansavtals- och

hemförsäljningsdirektiven (mom. 13)

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Elizabeth Nyström och Berit Adolfsson (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Som motio-

närerna" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion L21 kom distansavtalsdirektivet till vid en tid-

punkt då den viktigaste formen av elektronisk handel, dvs. handel på Inter-

net, ännu inte var en faktor att räkna med på distansavtalsområdet. Detta

framgår på en rad olika punkter i direktivet. Exempelvis omnämns över

huvud taget inte Internet i den exemplifierande uppräkning av de kommuni-

kationsmedel som avses omfattas av direktivet enligt dess bilaga. Sedan

direktivet beslutades har både den tekniska och kommersiella utvecklingen

genomgått en explosionsartad utveckling. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att distansavtalsdirektivet inte alls är anpassat till dagens förhå

landen utan snarare med all säkerhet kommer att bromsa en fortsatt expan-

sion på området. Av det anförda kan utskottet inte komma till någon annan

slutsats än att både distansavtals- och hemförsäljningsdirektiven hör till en

gången tid och bygger på en i många avseenden föråldrad konsumentpolitik.

Mot bakgrund av vad utskottet nu har anfört bör regeringen ges i uppdrag

att inom EU verka för att distansavtals- och hemförsäljningsdirektiven om-

förhandlas i enlighet med vad som närmare framgår av motion L21. Detta

bör riksdagen, med bifall till motion L21 yrkandena 2 och 3, ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande omförhandling av distansavtals- och hemförsälj-

ningsdirektiven

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L21

yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Konsekvensanalys

Ana Maria Narti (fp) anför:

Jag anser att en harmonisering av det nationella konsumentskyddet och EU:s

regelverk rörande distansavtal är nödvändig och kan verka stimulerande för

unionens transnationella handel. Det i förevarande proposition framlagda

lagförslaget tar dock, enligt min mening, inte i tillräcklig utsträckning hänsy

till företagens - framför allt småföretagens - villkor. Propositionen har ar-

betats fram i hastigt tempo och företag, särskilt småföretag, har inte fått

möjligheter att förbereda sig inför kommande tvingande bestämmelser inför-

da med så kort varsel. När lagen antas har exempelvis postorderföretagen

redan tryckt sina kataloger för sommaren, och dessa kataloger är utformade i

enlighet med vad som följer av tidigare lagstiftning. Därför vill jag under-

stryka behovet av en fördjupad konsekvensanalys - enligt den s.k. Simplex-

förordningens rekommendationer - och en noggrann utvärdering av lagens

effekter över framför allt de mindre företagens vardagliga verksamhet.

Jag har utgått från att regeringen kommer att vidta sådana åtgärder och har

därför inte funnit skäl för att stödja reservation 2.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om konsumentskydd vid distansavtal och

hemförsäljningsavtal

2 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)

Av reservanterna föreslagna lagändringar

Reservation 3 (mom. 3)

Förslaget till lag om konsumentskydd vid distansavtal och

hemförsäljningsavtal

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

3 §

Lagen gäller inte distansavtal som

1. avser försäkring, kredit eller någon annan finansiell tjänst,

2. avser uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning på mark

eller i vatten,

3. ingås med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat eller en

automatiserad affärslokal,

4. ingås med en teleoperatör genom användning av en offentlig telefon-

automat, eller

5. ingås vid en auktion där bud-

givningen normalt inte sker elektro-

niskt.

5. ingås vid en auktion.

Reservation 4 (mom. 4)

Förslaget till lag om konsumentskydd vid distansavtal och

hemförsäljningsavtal

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

4 §

Lagen gäller inte hemförsäljningsavtal, om

1. det pris som konsumenten

sammanlagt skall betala understiger

300 kronor,

1. det pris som konsumenten

sammanlagt skall betala understiger

500 kronor,

2. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument,

3. avtalet gäller försäkring,

4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning på

mark eller i vatten, eller

5. avtalet ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens uttryck-

liga begäran och avtalet gäller en vara eller en tjänst som omfattas av kon-

sumentens begäran eller som har ett direkt samband med den varan eller

tjänsten.

Reservation 5 (mom. 5)

Förslaget till lag om konsumentskydd vid distansavtal och

hemförsäljningsavtal

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

13 §

Konsumenten har rätt att frånträda

ett distansavtal eller ett hem-

försäljningsavtal (ångerrätt) genom

att till näringsidkaren lämna eller

sända ett meddelande om detta inom

14 dagar från den dag som anges i

15 § (ångerfrist). Konsumenten har

alltid rätt att lämna eller sända med-

delandet inom sju arbetsdagar från

den dag som anges i 15 §.

Konsumenten har rätt att frånträda

ett distansavtal eller ett hem-

försäljningsavtal (ångerrätt) genom

att till näringsidkaren lämna eller

sända ett meddelande om detta inom

7 arbetsdagar från den dag som

anges i 15 § (ångerfrist). Konsu-

menten har alltid rätt att lämna eller

sända meddelandet inom sju arbets-

dagar från den dag som anges i 15 §.

Reservation 6 (mom. 6)

Förslaget till lag om konsumentskydd vid distansavtal och

hemförsäljningsavtal

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

16 §

Om näringsidkaren vid ett distans-

avtal i strid med 10 § andra stycket 1

underlåtit att i föreskriven form ge

den information som nämns där,

förlorar konsumenten sin ångerrätt

ett år efter den dag då ångerfristen

skulle ha börjat löpa enligt 15 §

första stycket. Avser underlåtenheten

någon annan information enligt 10

§, förlorar konsumenten dock sin

ångerrätt tre månader efter den

dagen.

Om näringsidkaren vid ett distans-

avtal i strid med 10 § underlåtit att i

föreskriven form ge den information

som nämns där, förlorar konsumen-

ten sin ångerrätt inom tre månader

efter den dag då ångerfristen skulle

ha börjat löpa enligt 15 § första

stycket.

Om näringsidkaren vid ett hemför-

säljningsavtal i strid med 11 § un-

derlåtit att i föreskriven form ge den

information som nämns där, förlorar

konsumenten sin ångerrätt i enlighet

med vad som föreskrivs i första

stycket.