Bet. 1999/2000:LU22

Lagutskottets betänkande

1999/2000:LU22

Ändring i partnerskapslagens anknytningskrav, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

LU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1999/2000:77

Ändring i partnerskapslagens anknytningskrav jämte en med anledning av

propositionen väckt motion. Regeringens förslag innebär bl.a. att det blir

möjligt att registrera partnerskap i Sverige om en av parterna har hemvist här

sedan minst två år. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.

I betänkandet behandlas också tio motionsyrkanden från allmänna mo-

tionstiden år 1999, vilka även tar upp frågor om partnerskapslagens anknyt-

ningskrav samt därutöver spörsmål rörande registreringsförrättare och regist-

rering av partnerskap utomlands.

Företrädare för Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) har in-

för utskottet framfört synpunkter på regeringens lagförslag och de i ärendet

aktuella motionerna.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker bifall till den med anled-

ning av propositionen väckta motionen. Med anledning av fyra motionsyr-

kanden från den allmänna motionstiden år 1999 förordar utskottet ett tillkän-

nagivande om att regeringen bör verka för att vigselförrättare och part-

nerskapsförrättare görs till ett gemensamt uppdrag. Utskottet avstyrker bifall

till övriga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och två särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1999/2000:77 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

Lagförslaget har intagits som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen

1999/2000:L17 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med

avslag på regeringens proposition 1999/2000:77 beslutar att 1 kap. 2 § lagen

(1994:1117) om registrerat partnerskap upphävs.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1999

1999/2000:L405 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör återkomma med ett lagförslag där uppdraget

som äktenskaps- och partnerskapsförrättare utgör ett förordnande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om partnerskapsförrättare i alla kommuner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om partnerskapsförrättare på ambassader.

1999/2000:L422 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett gemensamt för-

ordnande som omfattar såväl vigslar som registreringsförrättare blir den

gällande ordningen vid länsstyrelsernas handläggning av nya ansökningar.

1999/2000:L429 av Cinnika Beiming och Carina Moberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en internationellt privaträttslig konvention om registrerat partnerskap.

1999/2000:L430 av Anita Johansson (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förrättningen av partnerskapsregistrering på svenska ambassader.

1999/2000:So225 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, v, c, mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av lagstiftningen beträffande vigselförrättare och part-

nerskapsförrättare,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjlighet att ingå partnerskap på svenska ambassader,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ingående av partnerskap i länder med samma partnerskapslag-

stiftning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffande av anknytningsvillkoret i lagen om registrerat part-

nerskap.

Utskottet

Inledning

Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap, som trädde i kraft den 1

januari 1995, har två personer av samma kön rätt att registrera sitt part-

nerskap. Registrerat partnerskap är tänkt för homosexuella par. Något krav

på sexuell läggning, samliv eller gemensamt hushåll ställs dock inte upp.

Registrering av partnerskap sker vid en förrättning och under former som

motsvarar borgerlig vigsel.

Rättsverkningarna av en registrering motsvarar i huvudsak vad som gäller

för äktenskap. Detta innebär bl.a. att äktenskapets regler om giftorätt, bodel-

ning, ömsesidig försörjningsplikt, inbördes arvsrätt och regler om namn blir

tillämpliga även på partnerskapet. Detsamma gäller regler om pensionsvill-

kor, efterlevandeskydd och olika bidragsformer. Från huvudregeln görs un-

dantag för alla regler som ger upphov till gemensamt föräldraskap eller ge-

mensam vårdnad om barn. Partner i ett registrerat partnerskap har alltså inte

möjlighet att adoptera barn, varken gemensamt eller var för sig. Inte heller

har de tillgång till insemination eller annan konstlad befruktning. Vidare un-

dantas bestämmelser som gäller för makar och som innebär en särbehandling

av den ene maken endast på grund av dennes kön. Slutligen undantas vissa

internationellt privaträttsliga bestämmelser. Ett registrerat partnerskap kan

upplösas på samma sätt som ett äktenskap.

Partnerskapslagstiftning finns också i andra länder. Sådan lagstiftning in-

fördes i Danmark år 1989, i Norge år 1993 och i Island år 1996. Sedan år

1998 har även Nederländerna en lag om registrerat partnerskap. I Finland

bereds för närvarande förslag till en partnerskapslag.

Enligt Statistiska centralbyrån registrerade i Sverige under år 1995 480

män och 167 kvinnor som var mantalsskrivna i Sverige sitt partnerskap. År

1996 registrerades 201 män och 118 kvinnor. År 1997 registrerades part-

nerskap för 170 män och 120 kvinnor. Motsvarande siffror från år 1998 var

158 män och 92 kvinnor. Samma år upplöste 45 män och 16 kvinnor sina

partnerskapsförhållanden. År 1999 registrerades partnerskap för 154 män och

133 kvinnor medan 42 män och 38 kvinnor upplöste sina partnerskap.

Partnerskapslagens anknytningskrav

Nuvarande bestämmelser innebär att rätten till registrering är beroende av

parternas anknytning till Sverige. Enligt 1 kap. 2 § partnerskapslagen skall

minst en av dem vara svensk medborgare med hemvist här i landet. Vid

utformning av anknytningskravet eftersträvades nordisk rättslikhet, och

kravet stämde överens med vad som vid den svenska partnerskapslagens

ikraftträdande den 1 januari 1995 gällde i Danmark och Norge.

Den nuvarande utformningen av anknytningskravet har varit föremål för

kritik (se bl.a. bet. 1998/99:LU18). Kritiken har emellertid inte föranlett

några initiativ från riksdagen. Från utskottets sida har man ansett att resulta

tet av pågående arbete inom Regeringskansliet bör avvaktas.

Våren 1999 upprättades inom Justitiedepartementet departementsprome-

morian (Ds 1999:14) Utländska medborgares möjligheter att ingå part-

nerskap i Sverige. Promemorian, som utarbetats efter överläggningar med

företrädare för ansvariga departement i Danmark, Finland, Island och Norge,

har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i förevarande propo-

sition.

I propostionen föreslås en ändring i lagen (1994:117) om registrerat part-

nerskap som innebär att partnerskap skall kunna registreras i Sverige om

minst en av partnerna har hemvist här sedan minst två år. Om en av partnerna

är medborgare i Sverige, Danmark, Island, Nederländerna eller Norge, ställs

inte något krav på att hemvistet skall ha varat i två år. Det är då tillräcklig

den partnern har hemvist i Sverige.

I motion L17 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) konstateras att partnerskapsla-

gen nu varit i kraft i mer än fem år, och de gångna årens erfarenheter visar at

argumenten för anknytningskrav inte har den bärkraft som man antog vid

lagens införande. Anknytningskravet motverkar inte, enligt motionärernas

mening, problem med den internationella rättstillämpningen. Vidare torde

man nu säkert kunna säga att någon partnerskapsturism inte är att befara om

anknytningskravet avskaffas. Inte heller argumentet att andra länder skulle

ställa sig tveksamma till att deras medborgare kan registrera sitt partnerskap

här, trots att de inte har tillräcklig anknytning till Sverige, är bärkraftigt.

Även om anknytningskravet nu mjukas upp genom regeringens förslag kvar-

står, framhåller motionärerna, den principiella problematiken med ett sådant

krav. Med det anförda yrkas i motionen att propositionen avslås och att den

särskilda regleringen om anknytningsvillkor i 1 kap. 2 § partnerskapslagen

upphävs.

Ett motsvarande yrkande om att helt avskaffa anknytningsvillkoren fram-

ställs också i motion So225 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, v, c, mp)

(yrkande 9). I motionen finns därutöver ett yrkande om att man bör få ingå

partnerskap i Sverige om man är medborgare i annat land med samma part-

nerskapslagstiftning som här (yrkande 8).

I motion L429 av Cinnika Beiming och Carina Moberg (båda s) kritiseras

det nuvarande anknytningsvillkoret i partnerskapslagen. Enligt motionärer-

nas mening bör de stater som har lagstiftning om parnerskap komma överens

om att utvidga anknytningsvillkoren till att inkludera personer som är med-

borgare, respektive har hemvist, i ett annat land som också har part-

nerskapslagstiftning. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationellt privaträtts-

lig konvention om registrerat partnerskap.

Enligt utskottets mening leder den nuvarande utformningen av anknyt-

ningskravet i vissa situationer till att danska, isländska och norska medborga-

re som är bosatta i ett annat nordiskt land inte kan registrera partnerskap,

trots att både hemvistlandet och medborgarskapslandet har regler om regist-

rerat partnerskap. Genom den föreslagna ändringen kommer man till rätta

med den lucka som finns i det nordiska regelverket, och enligt utskottets

mening bör också nederländska medborgare likställas med svenska. Från

utskottets sida finns således inga erinringar mot att partnerskapslagen jäm-

ställer medborgare i Danmark, Island, Nederländerna och Norge med med-

borgare i Sverige (1 kap. 2 § andra stycket). Enligt utskottets mening bör i

framtiden även medborgare i andra stater kunna jämställas med svenska

medborgare när det gäller möjligheten att registrera partnerskap, om staterna

inför regler om partnerskap vilka i tillräcklig grad motsvarar den svenska

partnerskapslagen. Som anförts i propositionen bör en sådan bedömning

kunna göras skyndsamt. Det bör i sammanhanget nämnas att i Regerings-

kansliet pågår för närvarande sådana överväganden beträffande den i Frank-

rike nyligen antagna lagen "Pacte Civil de Solidarité".

Utskottets ställningstagande innebär att önskemålen i motion L429 och i

motion So225 yrkande 8 är tillgodosedda, och motionsyrkandena bör därför

inte föranleda några riksdagens vidare åtgärder.

När det sedan gäller frågan om att helt avskaffa anknytningsvillkoren vill

utskottet anföra följande. Eftersom ett svenskt partnerskap som regel inte

medför några rättsverkningar eller endast begränsade rättsverkningar i stater

som saknar partnerskapslagstiftning bör det i sådana fall också krävas någon

form av anknytning till Sverige för att registrering skall kunna ske här. Som

påpekats i motion L17 kan i och för sig haltande rättsförhållanden och rättso-

säkerhet uppkomma även genom de föreslagna reglerna, men risken för detta

skulle enligt utskottets mening öka om anknytningskravet helt slopades eller

sattes alltför lågt. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har det

också framhållits att man inte heller bör bortse från att andra stater kan vara

tveksamma till att deras medborgare kan registrera partnerskap här, trots att

de inte har tillräcklig anknytning till landet. Som regeringen anför bör det

alltså finnas ett anknytningskrav i partnerskapslagen som skiljer ut dem som

typiskt sett inte har sin framtid i Sverige. Det anförda innebär att utskottet

inte kan ställa sig bakom uppfattningen i motionerna L17 och So225 att

anknytningskravet bör tas bort helt och hållet.

Däremot finns det en stor grupp människor som lever här men som inte är

medborgare i Sverige eller i en stat med motsvarande partnerskapsreglering.

En del har invandrat hit och bott här under lång tid, andra är födda och har

levt hela sitt liv här. Som regeringen framhåller framstår det inte som skäligt

att partner som har en så stark anknytning till Sverige inte skall ha möjlighet

att registrera sitt partnerskap här. Det bör därför införas en möjlighet för tv

personer som inte uppfyller partnerskapslagens medborgarskapskrav att ändå

ingå partnerskap i Sverige. Utskottet anser i likhet med regeringen att i dessa

fall förutsättningen bör vara att en av partnerna har hemvist i Sverige sedan

minst två år (1 kap. 2 § första stycket 1).

Utskottets ställningstagande innebär inte att frågan om möjligheterna att

registrera partnerskap i Sverige därmed är avgjord en gång för alla. Det bör

t.ex. undersökas om det som gäller för att ingå äktenskap i Sverige på sikt

kan gälla för möjligheten att ingå registrerat partnerskap här. Enligt vad som

uppges i propositionen kommer också frågan om ytterligare uppmjukning av

anknytningsvillkoren avseende krav på hemvist och medborgarskap att bere-

das bl.a. i samråd med de andra nordiska länderna, och regeringen avser att

återkomma till riksdagen i frågan.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens lagförslag och avstyr-

ker bifall till motionerna L17 och So225 yrkande 9.

Registreringsförrättare

Behörig att förrätta registrering av partnerskap är lagfaren domare vid tings-

rätt eller den som av länsstyrelsen förordnats att vara registreringsförrättare

Närmare föreskrifter om förrättningen finns i förordningen (1994:1341) om

registrerat partnerskap. Av denna framgår att registrering av partnerskap som

skall förrättas av domare i tingsrätt förrättas av lagmannen eller någon annan

domare som lagmannen utser. För särskilt förordnade registreringsförrättare

bestämmer länsstyrelsen tjänstgöringstiden.

I motion L405 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) konstateras att endast 60 %

av vigselförrättarna i Sverige också är partnerskapsförrättare. Enligt motionä-

rerna är det inte acceptabelt att vigselförrättare kan vägra att ta emot förord

nande som partnerskapsförrättare. Förhållandet medverkar till att befästa

fördomar mot homosexuella. Motionärerna anser att lagstiftningen bör änd-

ras så att vigselförrättare och partnerskapsförrättare ugör ett och samma

uppdrag, och regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med lagförslag

med denna inriktning (yrkande 1). Vidare konstateras i motionen att det

fortfarande finns kommuner som saknar partnerskapsförrättare. Enligt mo-

tionen löser man detta problem enklast genom att vigsel- och partnerskaps-

förrättare utgör ett uppdrag. Så länge det inte är fallet måste regeringen ager

för att alla kommuner har partnerskapsförrättare. I motionen yrkas ett till-

kännagivande därom (yrkande 2).

Enligt motion L422 av Carina Hägg (s) kan det inte överensstämma med

andan bakom partnerskapslagen att förordnanden som vigselförrättare och

partenskapsförrättare är skilda åt. I stället bör, enligt motionärens mening,

den gällande ordningen vara att vigselförrättare och partnerskapsförrättare

utgör ett uppdrag. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger rege-

ringen till känna vad i motionen anförts om att ett gemensamt förordnande

som omfattar såväl vigslar som registreringsförrättare blir den gällande ord-

ningen vid länsstyrelsernas handläggning av nya ansökningar.

Även i motion So225 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, v, c, mp) fram-

ställs ett yrkande om att förordnanden som registreringsförrättare och vigsel-

förrättare skall vara gemensamma (yrkande 6).

Utskottet vill erinra om att riksdagen vid partnerskapslagens tillkomst ut-

talat att ingenting hindrar att länsstyrelserna ger en och samma person behö-

righet att vara såväl vigselförrättare som registreringsförrättare (bet. 1993/9

LU28). Vidare vill utskottet peka på att justitieministern i ett frågesvar den

19 november 1998 (svar på fråga 1998/99:52) uttalat att det är både naturligt

och angeläget att länsstyrelserna verkar för gemensamma förordnanden som

vigselförrättare och registreringsförrättare. I frågesvaret underströk justitie

ministern också vikten av att registreringsförrättare finns tillgängliga i hela

landet. Även utskottet har vid tidigare behandling av motionsyrkanden lik-

nande de nu aktuella understrukit vikten av att behovet av registreringsför-

rättare tillgodoses över hela landet, och utskottet har förutsatt att regeringe

vidtar erforderliga åtgärder i detta syfte (bet. 1998/99:LU18).

Inom Regeringskansliet påbörjades i november 1998 ett arbete med syfte

att få en bild över tillgången till registreringsförrättare runt om i landet. I

ramen för detta arbete gjordes en enkätundersökning bland landets samtliga

länsstyrelser med frågor rörande tillgången till registreringsförrättare i re-

spektive län och vilka åtgärder länsstyrelserna avsåg att vidta om behovet

inte var tillgodosett. Resultatet av enkätundersökningen visar att det alltjämt

vissa kommuner saknas av länsstyrelsen förordnade partnerskapsförrättare.

Med anledning härav vill utskottet än en gång understryka vikten av att det

finns tillgång till registreringsförrättare över hela landet. En sådan ordning

skulle kunna åstadkommas genom att vigselförrättare och partnerskapsför-

rättare görs till ett gemensamt uppdrag. Det får ankomma på regeringen att

verka för detta, och regeringen bör i lämpligt sammanhang återkomma till

riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder som vidtagits och vilka

resultat som uppnåtts.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

L405 yrkandena 1 och 2, L422 samt So225 yrkande 6 som sin mening ge

regeringen till känna.

Registrering utomlands

Enligt lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap och förmynderskap har regeringen inom vissa ramar rätt att utfär-

da bemyndiganden att förrätta vigsel utomlands enligt svensk lag och att

förrätta vigsel i Sverige enligt utländsk lag. Med stöd av denna lag har rege-

ringen utfärdat bemyndiganden som innebär att det med vissa diplomatiska

och konsulära tjänster och med vissa prästerliga befattningar följer rätt att

förrätta vigsel enligt svensk lag utomlands. I vissa fall är bemyndigandena

begränsade, exempelvis på det sättet att vigselrätten endast gäller vigsel av

svenska medborgare. De bemyndiganden som lämnas föregås regelmässigt

av förhandlingar med respektive länders regeringar.

Vid partnerskapslagens tillkomst behandlades frågan huruvida regeringens

rätt att utfärda bemyndiganden att förrätta vigsel utomlands borde omfatta

även registrering av partnerskap (bet. 1993/94:LU28). Utskottet anförde

därvid att möjligheten till registrering utomlands troligen kommer att aktuali-

seras endast i fråga om länder som har en lagstiftning som motsvarar vad

som gäller för registrerat partnerskap. Även om behovet mot denna bakgrund

kunde antas vara mycket litet under den närmaste framtiden, kunde dock

enligt utskottet utvecklingen i andra länder på sikt komma att förändra läget.

Utskottet stannade därför för att regeringens rätt att utfärda bemyndiganden

att förrätta vigsel utomlands borde utvidgas till att omfatta även registrering

av partnerskap (se 1 kap. 9 § partnerskapslagen).

Enligt motion L430 av Anita Johansson (s) bör svenska utlandsmyndighe-

ter erbjuda alla svenskar samma service oavsett personernas sexuella lägg-

ning, och i motionen yrkas ett tillkännagivande om att det bör införas möj-

ligheter till partnerskapsregistrering på svenska ambassader i utlandet (yr-

kande 5).

Liknande yrkanden framställs i motionerna L405 av Yvonne Ruwaida

m.fl. (mp) (yrkande 3) och So225 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, v, c,

mp) (yrkande 7).

Motionsyrkanden med samma inriktning som de nu aktuella har avslagits

av riksdagen vid ett flertal tidigare tillfällen (se bl.a. bet. 1996/97:LU8,

1997/98:LU10 och 1998/99:LU18). Utskottet har därvid uttalat att förord-

nanden att registrera partnerskap vid ambassad och konsulat, i likhet med

vad som gäller förordnanden att förrätta vigsel, bör bygga på ett konstaterat

behov i det land som avses. Eftersom huvudskälet till att ambassadtjänste-

män över huvud taget förordnas som vigselförrättare är att ge svenska med-

borgare bosatta i vissa länder en möjlighet att där ingå äktenskap, och då

partnerskapslagens nuvarande anknytningsvillkor innebär att sådana personer

inte kan registrera sitt partnerskap enligt svensk rätt, har utskottet funnit a

det inte föreligger något behov av att registreringsförrättare förordnas utom-

lands.

Utskottet vidhåller alltjämt den uppfattning riksdagen tidigare givit uttryck

för i frågan. För det fall anknytningsvillkorens utformning i framtiden skulle

leda till att även svenska medborgare med hemvist utomlands kan få sitt

partnerskap registrerat enligt svensk rätt, utgår utskottet från att regeringen

överväger det nu aktuella spörsmålet på nytt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L405 yrkande 3,

L430 yrkande 5 och So225 yrkande 7.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande partnerskapslagens anknytningskrav

att riksdagen med avslag på motionerna 1999/2000:L17, 1999/2000:

L429 samt 1999/2000:So225 yrkandena 8 och 9 antar regeringens för-

slag till lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat part-

nerskap,

res. 1 (fp)

2. beträffande registreringsförrättare

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:L405 yrkan-

dena 1 och 2, 1999/2000:L422 samt 1999/2000:So225 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 2 (kd)

3. beträffande registrering utomlands

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L405 yrkande 3,

1999/2000:L430 yrkande 5 och 1999/2000:So225 yrkande 7.

res. 3 (v)

Stockholm den 9 maj 2000

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne

Carlström (s), Stig Rindborg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Christina Nenes (s), Tasso Stafili-

dis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv (s), Vivi-

ann Gerdin (c), Ana Maria Narti (fp), Christina Pettersson (s) och Anne-

Katrine Dunker (m).

Reservationer

1. Partnerskapslagens anknytningskrav (mom. 1)

Ana Maria Narti (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Enligt utskot-

tets" och på s. 5 slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Partnerskapslagen har varit i kraft i mer än fem år, och enligt utskottets

mening visar de gångna årens erfarenheter att argumenten för anknytnings-

krav inte har den bärkraft som man antog vid lagens införande. Som fram-

hålls i motion L17 motverkar anknytningskravet inte problem med den

internationella rättstillämpningen, och vidare kan man nu säkert säga att

någon partnerskapsturism inte är att befara om anknytningskravet avskaffas.

Inte heller argumentet att andra länder skulle ställa sig tveksamma till att

deras medborgare kan registrera sitt partnerskap här trots att de inte har till

räcklig anknytning till Sverige är bärkraftigt. Även om anknytningskravet nu

mjukas upp genom regeringens förslag kvarstår, enligt utskottets mening,

den principiella problematiken med ett sådant krav. Denna inställning delas

också av de båda myndigheter som har att bevaka homosexuellas situation,

nämligen Folkhälsoinstitutet och HomO, liksom av Riksförbundet för sexu-

ellt likaberättigande (RFSL).

Med hänsyn till det anförda anser utskottet i likhet med motion L17 att

propositionen bör avslås och att den särskilda regleringen om anknytnings-

villkor i 1 kap. 2 § partnerskapslagen upphävs.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande partnerskapslagens anknytningskrav

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:L17 samt med anled-

ning av motionerna 1999/2000:L429 och 1999/2000:So225 yrkandena

8 och 9

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1117)

om registrerat partnerskap,

dels beslutar att 1 kap. 2 § nämnda lag skall upphöra att gälla vid ut-

gången av juni månad år 2000,

2. Registreringsförrättare (mom. 2)

Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet vill

och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att riksdagen vid partnerskapslagens tillkomst ut-

talat att ingenting hindrar att länsstyrelserna ger en och samma person behö-

righet att vara såväl vigselförrättare som registreringsförrättare, men att det

inte innebär att en förordnad vigselförrättare skall vara skyldig att ta emot e

förordnande att även förrätta registreringar av partnerskap (bet. 1993/94:

LU28). I sammanhanget finns också anledning att peka på att justitieminis-

tern i ett frågesvar den 19 november 1998 (svar på fråga 1998/99:52) uttalat

att det är både naturligt och angeläget att länsstyrelserna verkar för gemen-

samma förordnanden som vigselförrättare och registreringsförrättare, men att

det är behovet som skall vara avgörande vad gäller antalet förordnanden och

att det inte finns någon anledning att av principiella skäl ändra alla gamla

förordnanden så att de omfattar även behörighet att registrera partnerskap. I

frågesvaret underströk justitieministern också vikten av att registreringsför-

rättare finns tillgängliga i hela landet och uttalade att hon avsåg att följa

utvecklingen.

Inom Regeringskansliet påbörjades i november 1998 ett arbete med syfte

att få en bild över tillgången till registreringsförrättare runt om i landet. I

ramen för detta arbete gjordes en enkätundersökning bland landets samtliga

länsstyrelser med frågor rörande tillgången till registreringsförrättare i re-

spektive län och vilka åtgärder länsstyrelserna avsåg att vidta om behovet

inte var tillgodosett. Resultatet av enkätundersökningen visar att det alltjämt

vissa kommuner saknas av länsstyrelsen förordnade partnerskapsförrättare.

Enligt utskottets mening äger riksdagens uttalanden i samband med part-

nerskapslagens tillkomst alltjämt giltighet. Utskottet kan således inte ställa

sig bakom ett krav på obligatoriska gemensamma förordnanden som registre-

rings- och vigselförrättare. Däremot vill utskottet, i linje med vad utskottet

uttalade våren 1999 då senast motioner med nu aktuell inriktning behandla-

des av riksdagen (bet.1998/99:LU18), understryka vikten av att behovet av

registreringsförrättare nu tillgodoses över hela landet. Utskottet förutsätter

regeringen vidtar de erforderliga åtgärder som resultatet av enkätundersök-

ningen kan komma att föranleda.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L405 yrkandena

1 och 2, L422 samt So225 yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande registreringsförrättare

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:L405 yrkandena 1

och 2, 1999/2000:L422 samt 1999/2000:So225 yrkande 6,

3. Registrering utomlands (mom. 3)

Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Motions-

yrkanden med" och på s. 8 slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Beträffande registrering av partnerskap vid svenska ambassader utomlands

anser utskottet i likhet med motionärerna att det ur principiell synpunkt är

viktigt att svenska utlandsmyndigheter erbjuder alla svenskar samma service,

oavsett personernas sexuella läggning. Utskottet konstaterar att part-

nerskapslagen redan i dag ger regeringen rätt att utfärda bemyndiganden för

registrering. Enligt utskottets mening bör denna rätt självfallet utnyttjas i d

fall värdlandet lämnar sitt godkännande till verksamheten. Regeringen bör,

mot den nu angivna bakgrunden, snarast vidta sådana åtgärder att de perso-

ner som uppfyller kraven för registrering enligt svensk lag ges möjlighet att

få sitt partnerskap registrerat på ambassader utomlands.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall till motionerna L405 yr-

kande 3, L430 yrkande 5 och So225 yrkande 7, som sin mening ge regering-

en till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande registrering utomlands

att riksdagen med bifall till motionerna

1999/2000:L405 yrkande 3, 1999/2000:L430

yrkande 5 och 1999/2000:So225 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilda yttranden

1. Partnerskapslagens anknytningskrav

Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd) anför:

Kristdemokraterna reserverade sig då partnerskapslagen infördes år 1994.

Härvid anfördes bl.a. att äktenskapslagstiftningen har tillkommit utifrån den

åsikten att förhållandet mellan man och kvinna utgör en naturlig ram för

familjen som varande en av samhällets grundstenar. Det är angeläget att

entydigt slå fast alla människors lika värde. I detta ligger också ett klart

accepterande av människors olikheter.

Grunden för äktenskapslagstiftningen är sålunda att säkerställa en trygg

och varaktig relation mellan makarna för att barnens uppväxt och utveckling

skall på bästa sätt säkerställas. I övrigt finns knappast någon anledning att i

civilrättslig ordning reglera samlevnaden mellan vuxna människor. Dessa

förhållanden kan på ett tillfredsställande sätt normeras genom allmän lag-

stiftning.

Då regeringen nu förelägger riksdagen förslag att ändra reglerna för part-

nerskapslagen väljer vi, företrädare för Kristdemokraterna i lagutskottet, att

avstå från att särskilt ta ställning då vi alltjämt anser att lagstiftningen so

sådan inte är erforderlig.

2. Partnerskapslagens anknytningskrav

Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda v) anför:

I betänkandet behandlar utskottet motion 1999/2000:So225 som yrkar på ett

avskaffande av anknytningskraven i partnerskapslagen. Vår uppfattning är att

partnerskapslagens anknytningskrav skall slopas helt. Det skulle innebära att

en diskriminerande omständighet i förhållande till äktenskapet försvann och

att registrerat partnerskap från rättslig synpunkt kom på mer likställd fot med

äktenskapet. För heterosexuella personer som önskar ingå äktenskap ställs

det inga anknytningskrav. Det är därför oskäligt att kräva detta av homosex-

uella personer. Vänsterpartiets målsättning är att partnerskapslagen skall

avskaffas och ersättas med en äktenskapslag som skall gälla för alla, oavsett

sexuell läggning. Vi har emellertid noterat att regeringen, enligt vad som

uttalas i propositionen, anser att det bör undersökas om det som gäller för

äktenskap i Sverige på sikt kan gälla för möjligheten att ingå registrerat

partnerskap här. Vidare har regeringen i propositionen anfört att frågan om

ytterligare uppmjukning av anknytningsvillkoren avseende krav på hemvist

och medborgarskap kommer att beredas bl.a. i samråd med de andra nordiska

länderna samt utfäst sig att återkomma till riksdagen i frågan. Vi vill fram-

hålla vikten av att beredningen av frågan sker skyndsamt.

Mot den nu angivna bakgrunden har vi, företrädare för Vänsterpartiet i

lagutskottet, valt att inte reservera oss till förmån för motionerna So225

yrkande 9 och L17.

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap