Bet. 1999/2000:MJU4

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

1999/2000:MJU04

Djurskydd m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

MJU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 72 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 1998 och 36 motionsyrkanden

från allmänna motionstiden 1999 angående olika

djurskyddsfrågor (djurskyddslagstiftningen,

tillsyns- och organisationsfrågor, djurhälsa,

användningen av försöksdjur m.m.). Beredningen har

skett i enlighet med utskottets planering av

motionsbetänkanden under innevarande valperiod,

vilken bl.a. innebär att vissa ärendegrupper ej

behandlas rutinmässigt vid varje riksmöte utan med

något längre intervaller.

Av betänkandet framgår att utskottet den 18 oktober

besökte SLU (Sveriges lantbruksuniversitet och SVA

(Statens veterinärmedicinska anstalt) och erhöll

information om vissa av de frågor som tas upp i

betänkandet. Den 19 oktober anordnade utskottet en

utfrågning med representanter för Statens

jordbruksverk angående vissa aktuella

djurskyddsfrågor. Den 23 november anordnar utskottet

en offentlig utfrågning angående tillsyn enligt

djurskyddslagen. Vidare framgår att regeringen under

år 2000 planerar att lägga fram en proposition

syftande till förbättrat djurskydd. I övrigt erinrar

utskottet bl.a. om att ett stort antal motioner tar

upp utpräglade myndighetsfrågor, där riksdagen och

regeringen delegerat beslutande- och

normgivningsrätten till behörig myndighet. Med

hänvisning till det anförda avstyrks samtliga

motioner.

I betänkandet finns 13 reservationer och två

särskilda yttranden.

Motioner från allmänna motionstiden 1998

1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om måttbestämmelser för

djurstallar.

1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om dispenser för

båspallsmåtten.

1998/99:MJ501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring i djurskyddslagen till skydd

för omhändertagna djurs avkomma.

1998/99:MJ502 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

dispensgivningen beträffande betestvånget för

mjölkkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjlighet till

rörelse för mjölkkor för vilka dispens givits,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om årlig statistik

beträffande dispenserna.

1998/99:MJ503 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att export av

levande grisar till länder med sämre djurskydd än i

Sverige inte bör förekomma,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kastrering utan

bedövning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om zinkoxid till

smågris,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om krav på utevistelse

för grisar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en smågris borde

få växa upp på den gård där den fötts i stället för

att skickas till andra ställen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utveckla mobila

gårdsslakterier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot plågsamma

och stressande metoder för bedövning före slakt,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning av

suggpoolerna.

1998/99:MJ504 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om burhållningen av minkar.

1998/99:MJ506 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ny samlad

djurskyddsmyndighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering av

djurskyddslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändring av

djurskyddslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om begränsad talerätt

för demokratiska djurskyddsorganisationer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU

bör verka för en förbudslagstiftning mot

djurtestning av kosmetika och hygienprodukter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att den

svenska regeringen arbetar för att EU skall

kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet

åsidosätts vid transporter av levande djur mellan

EU:s olika medlemsländer.

1998/99:MJ507 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kodressörer.

1998/99:MJ508 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

plan för halvering av antalet djurförsök.

1998/99:MJ510 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

utvärdering av djurskyddslagen.

1998/99:MJ511 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att

återkomma med ett förslag om lagstiftning mot

burhållning av pälsdjur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stöd till

pälsdjursfarmare att finna alternativa

försörjningsmöjligheter.

1998/99:MJ514 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om användning av

antibiotika.

1998/99:MJ515 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

användningen av försöksdjur i undervisningen på

högskolenivå samt möjligheterna att ersätta vissa

försök med alternativa metoder.

1998/99:MJ516 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fortsatt förbud av

slakt genom skäktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att 13 och 14 §§

djurskyddslagen som förbjuder plågsamma slaktmetoder

fortsättningsvis skall gälla,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att veterinärer,

neurologer och djurskyddsorganisationer skall ingå i

den grupp som tillsatts för att göra årliga

utvärderingar.

1998/99:MJ519 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av råd och

anvisningar för djurskyddsinspektörer och andra som

handhar djurskyddslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunernas roll som

tillsynsmyndighet över djurskyddet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

utvärdering av djurskyddslagen.

1998/99:MJ521 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn av

djurskyddslagen samt att ge ökat skydd för djuren.

1998/99:MJ525 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

översyn av djurskyddslagen i syfte att hindra att

djur med hänvisning till konstnärlig frihet eller

artistiska intressen utsätts för onödigt lidande

eller hindras i sina naturliga beteenden.

1998/99:MJ527 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rävhållning i bur

efter år 2000,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

utredning om burhållning av minkar.

1998/99:MJ528 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag

om förbud mot eldressyr av hundar enligt vad i

motionen anförts.

1998/99:MJ529 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU

skall verka för att subventioner vid transport och

försäljning av djur till länder både utanför och

inom EU tas bort,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den svenska

regeringen i första hand bör driva frågan att

minimera tiden för slakttransporter och för att all

slakt skall ske nära djurens uppväxtplatser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

införa minimikrav för hållande av djur i djurparker

som skall tillgodose djurens behov enligt vad som

sägs i 4 § djurskyddslagen om naturligt beteende.

1998/99:MJ530 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att stärka

allmäninflytandet i de djurförsöksetiska nämnderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda

möjligheten till viss klagorätt för

djurskyddsorganisationerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att införa ett

förbud i lag mot kosmetikatester på djur,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förbjuda

hållning av apor i djurförsök,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge

djurskyddsorganisationerna representation i

Gentekniknämnden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering av

djurskyddslagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avveckla

burhållningssystemen för pälsdjursuppfödning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hållning av

värphöns,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om hållning av

grisar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utveckling av

gårdsslakterier,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utvidga

djurskyddslagen så att alla djur får rätt till

utevistelse,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att se över

slaktsituationen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att staten som

konsument bör undvika djurtestade produkter,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ta fram en

handlingsplan för en halvering av antalet

djurförsök,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

djurskyddsorganisationerna skall ges bidrag för sitt

internationella arbete.

1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utveckla

växtförädlarrätten och undersöka om det är motiverat

med ett liknande system för djuravel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förbud mot

regelmässig användning av antibiotika och andra

medicinska preparat i foder i tillväxtsyfte inom

hela EU.

1998/99:MJ774 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att regeringen

i EU skall verka för att den dagliga användningen av

antibiotika i fodermedel - t.ex. för att kompensera

dålig djurhållning - förbjuds,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige i

EU skall verka för att subventioner vid transport

och försäljning av djur till länder både utanför och

inom EU tas bort,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att den svenska

regeringen i första hand bör driva frågan att

minimera tiden för slakttransporter och att all

slakt skall ske nära djurens uppväxtplatser.

1998/99:MJ781 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot

antibiotika i foder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att statistik tas

fram över den svenska användningen av antibiotika.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

38. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

konkurrensneutralitet mellan statligt anställda

distriktsveterinärer och privatpraktiserande

veterinärer i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Ub275 av Inger Davidson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige skall

följa Europarådskonventionen om skydd av

ryggradsdjur som används för försöksändamål och

annat ändamål (ETS 123).

1998/99:Ub484 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Centrala

försöksdjursnämnden skall ges i uppdrag att samordna

arbetet med att informera om alternativa metoder

till samtliga utbildningar på högskolenivå i syfte

att djurförsöken på sikt skall ersättas med

alternativa utbildningsmetoder.

1998/99:Ub801 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

63. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om krav på

omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök,

64. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ändring av

gällande reglemente och lagstiftning för

vetenskapliga djurförsök så att en

myndighetsveterinär får ökad befogenhet att ingripa

vid oförutsett lidande för djur i djurförsök,

65. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utökade krav på

försöksdjursetiska nämnders rutiner vid

djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell

utbildning i djurkunskap för nämndernas ledamöter,

1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att djurskyddet stärks och de vidriga

djurtransporterna upphör.

1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökade

djurskyddskrav.

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:MJ222 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att den svenska

regeringen skall vara pådrivande inom EU för en

skärpning av djurskyddslagar inom EU och för skärpta

transportbestämmelser av levande slaktdjur,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förbud mot

antibiotika i djurfoder inom EU.

1999/2000:MJ252 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU

skall verka för att subventioner vid transport och

försäljning av djur till länder både utanför och

inom EU tas bort,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den svenska

regeringen bör driva frågan att minimera tiden för

slakttransporter och att all slakt skall ske nära

djurens uppväxtplatser.

1999/2000:MJ257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om dispenser för

båspallsmåtten.

1999/2000:MJ501 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

triangelmärkning av häst.

1999/2000:MJ502 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om etologisk

kompetens till de försöksdjursetiska nämnderna.

1999/2000:MJ503 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om 5 §

djurskyddsförordningen.

1999/2000:MJ504 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om användning av el vid

hunddressyr.

1999/2000:MJ506 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om krav på utevistelse

för grisar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kastrering utan

bedövning.

1999/2000:MJ507 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kontroll av hästar

importerade främst från Irland.

1999/2000:MJ509 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvärdering av djurskyddslagen och dess

genomförande.

1999/2000:MJ510 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna

för hållande av mink,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om chinchilla.

1999/2000:MJ513 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari

yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

plan för halvering av antalet djurförsök.

1999/2000:MJ520 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den

återkommer med förslag som ger möjligheter för

kommuner att samverka om anställningar av

djurskyddsinspektörer.

1999/2000:MJ521 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering

huruvida djurskyddslagen tillgodoser djurs

grundläggande rättigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förslag till

förbättringar i djurskyddslagen för att tillgodose

djurs grundläggande rättigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning om

djurskydds- och djurrättsorganisationers talerätt i

djurskyddsfrågor.

1999/2000:MJ524 av Ingvar Eriksson och Carl G

Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om tillsättande av "god man" till

hjälp vid handläggning av djurskyddsärenden.

1999/2000:MJ525 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att sammansättningen i de

djurförsöksetiska nämnderna förändras.

1999/2000:MJ526 av Siw Persson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om rättstillämpning av

djurskyddslagen.

1999/2000:MJ527 av Siw Persson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utvärdering av

djurskyddslagen och dess genomförande.

1999/2000:MJ528 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

konkurrensförhållandena i veterinärväsendet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1999/2000:MJ531 av Christel Anderberg och Patrik

Norinder (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

konkurrensneutralitet mellan privatpraktiserande

veterinärer och statligt anställda

distriktsveterinärer enligt vad i motionen anförts.

1999/2000:MJ535 av Marianne Carlström och Karin

Olsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inrättandet av en särskild djurskyddsmyndighet.

1999/2000:MJ537 av Patrik Norinder (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kodressörer.

1999/2000:MJ538 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

skärpningar i djurskyddslagstiftningen.

1999/2000:MJ541 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om användningen av

antibiotika.

1999/2000:MJ544 av Gudrun Lindvall och Gunnar Goude

(mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

djurskyddstillsynen.

1999/2000:MJ545 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en effektivare

efterlevnad av djurskyddslagstiftningen.

1999/2000:MJ546 av Inger Davidson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige skall

följa Europarådskonventionen om skydd av

ryggradsdjur som används för försöksändamål och

annat ändamål (ETS 123),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en öppen diskussion

och offentlighet när det gäller djurförsök.

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)

vari yrkas

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

konkurrensneutralitet mellan statligt anställda

distriktsveterinärer och privatpraktiserande

veterinärer i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1999/2000:U513 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att djurskyddet stärks och de vidriga

djurtransporterna upphör.

Utfrågningar, studiebesök

Utskottet företog den 18 oktober 1999 ett

studiebesök hos SLU (Sveriges lantbruksuniversitet)

och SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) och

erhöll därvid information om bl.a. några av de

frågor som behandlas i detta betänkande. Den 19

oktober 1999 anordnade utskottet en utfrågning med

representanter för Statens jordbruksverk angående

vissa aktuella djurskyddsfrågor. Den 23 november

1999 anordnar utskottet en offentlig utfrågning

angående tillsynen enligt djurskyddslagen.

Utskottet

Lagstiftning m.m.

Översyn av djurskyddslagen m.m.

Grundläggande regler för djurhållningen finns i

djurskyddslagen (1988:534). Enligt lagen får

regeringen, eller efter regeringens bemyndigande,

Jordbruksverket meddela ytterligare föreskrifter om

bl.a. stall och andra förvaringsutrymmen. När det

gäller djur som föds upp eller hålls för produktion

av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att

användas i tävling får regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Jordbruksverket dessutom

meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur

skall hållas och skötas. Som framgår av

redovisningen har riksdagen således i stor

utsträckning delegerat normgivnings- och

beslutanderätten i frågor som rör tillämpningen av

de mer allmänt hållna bestämmelserna i

djurskyddslagen.

Utskottet behandlar i detta avsnitt ett antal

motioner med mer övergripande krav på en översyn

eller utvärdering av djurskyddslagen.

Utskottet erinrar om att riksdagens beslut år 1988

innebar en genomgripande reformering och

modernisering av djurskyddslagstiftningen. Även om

det sålunda förflutit drygt tio år sedan beslutet

fattades bör noteras att lagstiftningen i väsentliga

delar inte trädde i kraft förrän efter en tioårig

övergångstid. Det bör tilläggas att djurskyddslagens

bestämmelser utvärderas fortlöpande och är stadd i

kontinuerlig förändring och förbättring. Flera

förbättringar har genomförts under senare år. Det är

nu snarare tillsynen av lagen än själva

bestämmelserna som behöver ses över. Ett flertal

utredningar har visat att tillsynsmyndigheternas

ansvar och förutsättningar på de olika nivåerna

behöver förbättras och tydliggöras. Jordbruksverket

har på regeringens uppdrag redovisat rapporten En

förändrad djurskyddstillsyn m.m. (rapport 1998:13).

Rapporten bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Enligt budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1,

utgiftsområde 23) avser regeringen att under år 2000

till riksdagen överlämna en proposition med förslag

till förbättrat djurskydd. Utskottet är med

hänvisning till det arbete som pågår inte berett att

föreslå en samlad utvärdering av djurskyddslagen och

avstyrker motionerna MJ506 (kd) yrkandena 2 och 3,

MJ510 (m), MJ519 (mp) yrkande 3, MJ521 (s) och MJ530

(mp) yrkande 6.

I motion MJ501 (m) efterfrågas lagändringar i syfte

att åstadkomma ett bättre skydd för omhändertagna

djurs avkomma. Enligt 29 § djurskyddslagen kan en

person som grovt missköter sina djur förbjudas att

ta hand om djur över huvud taget. Denna paragraf är

alltså tillämplig även på omhändertagna djurs

avkomma. I övrigt bör ett beslut om omhändertagande

enligt 31 och 32 §§ djurskyddslagen kunna utformas

så att det omfattar även den ofödda avkomman. Med

hänvisning till det anförda föreslår utskottet ingen

ytterligare åtgärd med anledning av motionen.

Mjölkkor, grisar, höns m.m.

De motioner som behandlas i detta avsnitt avser i

huvudsak frågor som av riksdagen och regeringen

delegerats till behörig myndighet, vanligtvis

Jordbruksverket.

Måttbestämmelser vad gäller båspallar har funnits

som allmänna råd sedan år 1974. Dessa allmänna råd

ersattes av föreskrifter år 1989 och i samband med

detta infördes en övergångstid på tio år. De större

måtten på båspallarna motiveras av att den svenska

medelkon på grund av avelsåtgärder ökat i vikt och

därmed i omfång sedan 1974. Jordbruksministern har

tidigare meddelat att det inte blir några generella

dispenser från måttbestämmelserna. De förbättringar

som den nya djurskyddslagen innebär när det gäller

utrymmen för djuren skall fullföljas. Samtidigt

konstaterade ministern att det är viktigt att inte

stirra sig blind på centimeterregler när det gäller

djurhälsan. Det är djurmiljön i sin helhet som är

det viktigaste. Det finns möjligheter att godta

mindre avvikelser från måttbestämmelserna i enskilda

fall och det finns möjligheter för Jordbruksverket

att ge individuella tidsbegränsade dispenser.

Utskottet uttalade i betänkande 1997/98:JoU12 att

det bör ankomma på berörd myndighet att pröva

möjligheterna att tillåta mindre avvikelser eller

medge undantag från gällande föreskrifter för att

tillgodose behovet av individuella lösningar.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

motionerna MJ219 (c) yrkande 7 och MJ224 (kd)

yrkande 18.

I djurskyddsförordningen (SFS 1988:539) 10 och

11 §§ finns bestämmelser om att mjölkkor skall

hållas på bete sommartid. Jordbruksverket har dock

möjlighet att medge dispens från beteskravet om

särskilda skäl finns. Verket har på regeringens

uppdrag redovisat hur dispensgivningen förändrats

sedan år 1991 och hur utvecklingen väntas bli i

fortsättningen (rapport 1999:12). Undersökningen

visar att antalet dispenser under 90-talet har

minskat från att motsvara 5 % av det totala antalet

mjölkkor till att motsvara 1,4 %. Jordbruksverket

gör också bedömningen att antalet beviljade

dispenser kommer att minska ytterligare framöver.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion MJ502 (mp) yrkandena 1 och 3 om

sammanställande av statistik om och översyn av

dispensgivningen gällande kravet på betesgång för

mjölkkor.

Beträffande motion MJ502 (mp) yrkande 2 om

möjlighet till rörelse för mjölkkor för vilka

dispens från beteskrav givits vill utskottet erinra

om att det enligt Statens jordbruksverks

föreskrifter (SJVFS 1993:123) ställs krav på att

djur som undantas från kravet på betesgång skall ges

möjlighet till motion under en sammanhängande period

om minst två månader per år. Detta gäller om

undantag beviljas på grund av att möjligheter saknas

att anordna betesdrift för samtliga djur. Undantag

kan beviljas för högst fem år. Om undantag beviljas

av andra orsaker, t.ex. på grund av oförutsedda

omständigheter eller om djurhållaren följer en

godkänd plan för att anlägga bete och ordna

betesdrift, ställs inte krav på att djuren skall ges

möjlighet till motion. Dessa former av undantag

beviljas för högst tre år. Det ankommer på

tillsynsmyndigheterna att övervaka att

bestämmelserna följs. Motionen avstyrks i den mån

den inte tillgodosetts genom det anförda.

I motionerna MJ503 och MJ530 (båda mp) redovisas en

del synpunkter och förslag om hållande av grisar och

värphöns. En stor del av dessa yrkanden behandlades

av utskottet i betänkande 1997/98:JoU12. Utskottets

ställningstaganden vid detta tillfälle redovisas

nedan.

Enligt motion MJ503 (mp) yrkande 1 bör export av

levande grisar inte förekomma till länder som har

sämre djurskydd än Sverige. Utskottet framhöll i

betänkande 1997/98:JoU12 att begreppet "sämre

djurskydd än Sverige" inte är tillräckligt klart och

entydigt för att ligga till grund för ett beslut om

exportförbud. Det bör understrykas att det i det

svenska regelverket finns ett mycket stort antal

detaljföreskrifter angående djurhållningen. Det

framgår ej närmare av de aktuella motionerna hur

långt jämförelsen med andra länders regelverk skall

drivas och inte heller huruvida jämförelsen skall

begränsas till grisar eller om den skall omfatta

samtliga djur i animalieproduktionen. I den mån

motionen avser export till andra EU-länder

understryker utskottet nu liksom tidigare att ett

exportförbud på angiven grund inte är förenligt med

EG:s grundläggande bestämmelser om varors fria

rörlighet.

När det gäller kastrering av grisar, vilket

behandlas i motion MJ503 (mp) yrkande 2, vidhåller

utskottet sin tidigare gjorda bedömning att det i

första hand får ankomma på regeringen och berörda

myndigheter att pröva möjligheterna att ytterligare

skärpa nu gällande föreskrifter på detta område.

Vad gäller motionerna MJ503 (mp) yrkande 6 och

MJ530 (mp) yrkande 11 om utveckling av mobila

gårdsslakterier har utskottet tidigare anfört att

det vore önskvärt om utvecklingen av mobila

gårdsslakterier kunde påskyndas. En sådan utveckling

skulle stimulera verksamheten med gårdsslakterier

samtidigt som möjligheten att motverka långa

djurtransporter ökar. Utskottet konstaterade vidare

att det finns stödformer som kan utnyttjas för att

ge stöd till utveckling av mobila slakterier och

förutsatte att eventuella tillämpningssvårigheter

skulle uppmärksammas av regeringen och att man

skulle vidta de åtgärder som kan anses erforderliga

för att främja den mer småskaliga

slakteriverksamheten.

I motionerna MJ503 (mp) yrkandena 5 och 8 samt

MJ530 (mp) yrkandena 9 och 10 redovisas en del

synpunkter och förslag om hållande av grisar och

värphöns. Vid behandlingen av en motion med liknande

innehåll anförde utskottet att syftet med motionen

kan anses tillgodosett med den lagstiftning som

finns inom djurskyddsområdet och med de föreskrifter

som meddelats av Jordbruksverket. Vidare

konstaterade utskottet att verksamhet med s.k.

suggpooler faller inom berörd tillsynsmyndighets

ansvarsområde. När det gäller värphöns återkommer

utskottet med en mer utförlig beredning senare under

denna valperiod.

Utskottet finner inte anledning att ändra sina

tidigare bedömningar och avstyrker därmed motionerna

MJ503 (mp) yrkandena 1, 2, 5, 6 och 8 samt MJ530

(mp) yrkandena 9, 10 och 11.

I motionerna MJ503 (mp) yrkande 4 och MJ530 (mp)

yrkande 12 föreslås att djurskyddslagen ändras så

att krav införs på utevistelse för i det första

fallet grisar och i det andra samtliga djur.

Utskottet är inte berett att tillstyrka dessa

förslag med anledning av vad som anförs i motionerna

och vill i övrigt hänvisa till ovan nämnda

bemyndiganden och föreskrifter. Motionerna avstyrks.

I motion MJ507 (m) yrkas att restriktiv användning

av kodressörer bör tillåtas. Yrkandet har inte

motiverats. Utskottet delar inte motionärens

uppfattning och avstyrker motionen.

Slakt

Bestämmelser om slakt finns i djurskyddslagen

(1988:534). Där föreskrivs bl.a. att djur skall

skonas från onödigt obehag och lidande när de förs

till slakt (11 §). Enligt 14 § första stycket skall

djur vara bedövat när blodet tappas av och andra

åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret

dött. Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, Statens jordbruksverk får dock meddela

undantag från föreskriften om bedövning av fjäderfä

och kaniner eller meddela ytterligare föreskrifter

om slakt och om avlivning av djur i andra fall. Med

hänvisning härtill och till den av regeringen

aviserade propositionen om djurskyddslagen avstyrker

utskottet motionerna MJ503 (mp) yrkande 7 och MJ530

(mp) yrkande 13.

Jordbruksministern besvarade i juli 1999 en

skriftlig fråga om koscher- och halalslakt. Hon

anförde därvid att regeringen i maj 1998 beslutade

om ett tillägg i regleringsbrevet för

Jordbruksverket beträffande s.k. religiös slakt.

Verket fick därmed i uppdrag att årligen göra en

utvärdering av olika s.k. religiösa slaktmetoder i

syfte att finna en metod som inte strider mot

svenska bestämmelser om skydd av djur vid slakt, men

som kan accepteras av de parter vars sedvänjor

innebär tillämpning av skäktning, dvs. slakt utan

att djuret är bedövat. Jordbruksverket skall i

utvärderingen beakta nationell och internationell

forskning på området.

Utvärderingen skall ske i samråd med bl.a.

företrädare för olika religiösa grupper och

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. Ett sådant

samråd har skett under våren 1999. Vid mötet var

även djurskyddsorganisationerna, Köttbranschens

riksförbund och Livsmedelsverket representerade.

Utvärderingen skall redovisas till regeringen i

fortlöpande rapporter, vilka skall innehålla nämnda

parters åsikter i frågan. Jordbruksverket förbereder

för närvarande en sådan rapport till regeringen. De

synpunkter angående skäktning som redovisas i motion

MJ516 (mp) yrkandena 1-3 torde i huvudsak vara

tillgodosedda med det anförda och avstyrks.

Förevisande av djur m.m.

I 17 § djurskyddslagen (1988:534) anges att djur

inte får förevisas för allmänheten på ett sådant

sätt att de utsätts för lidande. I prop. 1987/88:93

Djurskyddslag m.m. påpekar jordbruksministern att

paragrafen innebär ett absolut förbud mot att

utsätta djur för lidande i de sammanhang som anges i

paragrafen. Med lidande avses liksom i 2 § såväl

psykiskt som fysiskt lidande. Den kommunala nämnd

som fullgör uppgifter inom miljö- och

hälsoskyddsområdet utövar den lokala

djurskyddstillsynen och skall därmed tillse att

djurskyddslagen följs. Med hänvisning till det

anförda föreslås ingen ytterligare åtgärd med

anledning av motion MJ525 (m) i vilken det yrkas att

djurskyddslagen bör ändras så att djur inte utsätts

för onödigt lidande med hänvisning till konstnärlig

frihet eller artistiska intressen.

Enligt 37 § djurskyddsförordningen (1988:539) får

en zoologisk trädgård, djurpark eller liknande

anläggning inte tas i bruk innan den har godkänts av

Jordbruksverket. Motsvarande gäller också vid

omflyttning av djuren och vid ny-, till- eller

ombyggnad av någon betydelse. Jordbruksverket har

utfärdat föreskrifter och allmänna råd om

djurhållning i djurparker m.m. (LSFS 1991:22). I

dessa ingår bl.a. bestämmelser om tillsyn, foder och

vatten samt detaljerade måttföreskrifter för olika

djurslag. Motion MJ529 (fp) yrkande 3 om behovet av

att införa minimikrav för hållande av djur i

djurparker torde vara tillgodosedd med det anförda

och avstyrks. I övrigt kan nämnas att EG nyligen

antagit ett direktiv om hållning av vilda djur i

djurparker (rådets direktiv 1999/22/EG). Syftet med

direktivet är att stärka djurparkernas roll i

arbetet med att bevara den biologiska mångfalden.

Eldressyr

I svar på fråga 1996/97:248 om eldressyr hänvisade

jordbruksministern till det pågående arbetet med

översynen av djurskyddslagstiftningen och till att

en proposition i ämnet planerades under våren 1997.

Propositionen är emellertid fördröjd eftersom det

finns behov av ytterligare underlag och

klargöranden. Ett led i detta arbete är rapporten En

förändrad djurskyddstillsyn m.m. (rapport 1998:13)

som Jordbruksverket redovisat på regeringens

uppdrag. Rapporten har remissbehandlats och bereds

för närvarande i Regeringskansliet. Regeringen har

också i Ds 1995:63 med titeln Elhund behandlat

frågan om eldressyr av hund. Enligt uppgift kommer

frågan om eldressyr att tas upp i den proposition

som regeringen planerar att lägga fram nästa år. Med

hänvisning till det anförda föreslår utskottet ingen

ytterligare åtgärd med anledning av motion MJ528 (v)

i vilken yrkas att eldressyr av hundar bör

förbjudas.

Vissa myndighetsfrågor m.m.

Tillsynsfrågor m.m.

I motion MJ519 (mp) yrkandena 1 och 2 anförs att

djurskyddstillsynen även fortsättningsvis bör ligga

kvar på kommunal nivå. Vidare anser motionärerna att

det finns ett stort behov av råd och anvisningar för

att ge vägledning till djurskyddsinspektörer och

andra som utövar tillsyn enligt djurskyddslagen.

Utskottet hänvisar till att regeringen i

budgetpropositionen för år 2000 anför att den

offentliga djurskyddstillsynen behöver ses över i

syfte att åstadkomma en förbättrad

djurskyddstillsyn. Tillsynsmyndigheternas ansvar och

förutsättningar på de olika nivåerna måste i det

sammanhanget förbättras och tydliggöras, liksom

samarbetet mellan veterinärer och den lokala

tillsynsmyndigheten. Som tidigare nämnts avser

regeringen att återkomma till riksdagen under år

2000 med förslag till ett förbättrat djurskydd. I

avvaktan på resultatet av det arbete som pågår inom

Regeringskansliet avstyrker utskottet berörda delar

av motionen. I sammanhanget kan även nämnas att

Jordbruksverket har tillsatt en central

tillsynsgrupp inom den nya djurskydds-enheten (se

nedan). Syftet med tillsynsgruppen är bl.a. att

kunna ge utökat stöd till länsstyrelser och kommuner

i deras tillsynsarbete. I gruppen skall ingå

representanter för bl.a. länsstyrelser, kommuner och

polismyndigheter. Kontaktpersoner från bransch- och

djurskyddsorganisationer kommer att adjungeras till

tillsynsgruppen.

Jordbruksverket och Centrala försöksdjursnämnden är

de centrala myndigheter som i dag ansvarar för

djurskyddsfrågorna i landet. För att förstärka

djurskyddsarbetet på Jordbruksverket har man

genomfört en omorganisation. Verket har inrättat en

särskild djurskyddsenhet som får det samlade

ansvaret för tillämpningen av djurskyddslagen. Till

den nya enheten förs olika kompetenser samman, t.ex.

agronomer, veterinärer och ingenjörer. Enheten

kommer därmed att i ökad utsträckning kunna ge

vägledning och stöd till övriga tillsynsmyndigheter.

Om en särskild djurskyddsmyndighet inrättas finns

det risk för att den integrering som i dag sker på

Jordbruksverket, då djurskyddsfrågor samordnas med

beredningen av alla frågor med anknytning till djur,

går förlorad. Utskottet avstyrker motion MJ506 (kd)

yrkande 1 med krav på en ny samlad

djurskyddsmyndighet, men utgår ifrån att den nya

djurskyddsenheten på Jordbruksverket kontinuerligt

utvärderas inom ramen för myndighetens ordinarie

resultatutvecklingsarbete.

Frågan om djurskyddsorganisationernas besvärsrätt i

djurskyddsfrågor behandlades av utskottet under

riksmötet 1997/98 (JoU12). Utskottet konstaterade

vid det tillfället att djurskyddsorganisationerna

regelmässigt fungerar som remissorgan när det gäller

djurskyddsfrågor och äger dessutom representation i

Jordbruksverkets djurskyddsråd. Utskottet fann inte

anledning att förorda mer långtgående ändringar i

djurskyddsorganisationernas ställning med anledning

av vad som anfördes i de aktuella motionerna.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

motionerna MJ506 (kd) yrkande 4 och MJ530 (mp)

yrkande 2 om klagorätt för djurskyddsorganisationer.

Gentekniknämnden har till uppgift att genom

rådgivande verksamhet främja en etiskt försvarbar

och säker användning av gentekniken så att djurs

hälsa och miljön skyddas. Nämnden skall därvid

beakta vikten av att ett gott forskningspolitiskt

klimat upprätthålls (SFS 1994:902). Nämnden består

av en ordförande, en vice ordförande och 14 andra

ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall

enligt förordningen vara jurister och ha

domarerfarenhet. Sju ledamöter skall vara

riksdagsledamöter och en ledamot skall vara etiskt

sakkunnig. Av övriga ledamöter utses två efter

förslag från Skogs- och jordbrukets forskningsråd.

En av dessa skall ha erfarenhet av djurskyddsfrågor.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté

som skall utreda frågor om biotekniken i samhället

(dir. 1997:120). Utredningen har presenterat ett

delbetänkande avseende Gentekniknämndens roll, dess

uppgifter och sammansättning (SOU 1999:70). I

betänkandet anförs bl.a. att det finns ett flertal

grupper som har ett stort intresse av nämndens

verksamhet. Förutom konsumenter, djurvänner och

miljöorganisationer kan nämnas ett flertal

organisationer för personer med olika sjukdomar,

bl.a. Hjärtebarnsföreningen. Vidare har producenter

i olika led ett lika stort intresse av verksamheten.

En medverkan från intressenter bör medföra att många

grupperingar som har ett intresse av gentekniken

bereds plats i nämnden. En sådan medverkan medför

dock att nämnden blir så stor, att den inte rimligen

kan fungera på ett bra sätt. Kommittén konstaterar

vidare att ingen av de myndigheter som handlägger

genteknikfrågor har intresserepresentation i sin

ledning. Enligt kommitténs mening saknas det skäl

att göra ett undantag genom att tillåta sådan

representation i Gentekniknämnden. Betänkandet

bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Med

hänvisning till det arbete som pågår avstyrker

utskottet de i motion MJ530 (mp) yrkande 5 framförda

kraven på att djurskyddsorganisationerna bör vara

representerade i Gentekniknämnden.

Utskottet finner inte heller anledning att

tillstyrka kraven i motion MJ530 (mp) yrkande 16 om

att djurskyddsorganisationerna bör få statliga

bidrag för sitt internationella arbete.

Beträffande de förslag som framförs i motion MJ749

(c) yrkande 10 om att utveckla växtförädlarrätten

och undersöka om det är motiverat med ett liknande

system för djuravel vill utskottet anföra följande.

I fråga om avel av djur finns bestämmelser i

djurskyddslagen och djurskyddsförordningen som

innebär att avel inte får medföra lidande för

djuret. Enligt förordningen (1985:343) om kontroll

av husdjur krävs tillstånd av SJV för

seminverksamhet m.m. Särskilda bestämmelser finns

för hingstar som används till avel. Frågor om

växtförädlarrätt regleras i växtförädlarrättslagen

(1997:306). Djurägarens rättigheter kan anses bestå

främst i att han/hon i civilrättsliga former fritt

disponerar över sina avelsdjur. Det är oklart om

motionens förslag innebär att den ursprunglige

djurägaren skulle ha en ekonomisk rätt till samtliga

avkommor i samtliga efterföljande generationer. Om

en sådan rättighet införs uppstår bl.a. den

komplikationen att även andra djurägare än de

ursprungliga skulle kunna hävda en rätt till de

exemplar som de själva framavlar genom att utnyttja

både eget och andras avelsmaterial. Utskottet kan

för sin del inte se hur dessa problem skulle kunna

lösas på ett ändamålsenligt sätt genom lagstiftning.

Utskottet avstyrker motionen.

Distriktsveterinärorganisationen

Frågan om konkurrensneutralitet mellan

distriktsveterinärer och privatpraktiserande

veterinärer som behandlas i motion N326 (m, kd)

yrkande 38 togs även upp i ett frågesvar i riksdagen

i december 1998. Jordbruksministern anförde därvid

att disktriktsveterinärorganisationen främst är

avpassad för att tillgodose behovet av sjuk- och

hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos

hästar som används inom jord- och skogsbruket. De

statliga distriktsveterinärerna har emellertid en

lång tradition av arbete även med sällskapsdjur och

sporthästar. Enligt de föreskrifter som gäller är

distriktsveterinärerna dessutom skyldiga att utöva

djursjukvård för samtliga husdjur om djurskyddsskäl

föreligger eller där annan veterinärvård inte kan

anvisas. Att distriktsveterinärerna till viss del

arbetar med sällskapsdjur och sporthästar är alltså

inte någon ny situation. Att de statliga

veterinärerna helt skulle avstå från att behandla

sällskapsdjur på andra tider än under jourtid är

orimligt mot bakgrund av skyldigheten att

upprätthålla veterinär kompetens inklusive

utrustning och mediciner för jourverksamheten.

Avsikten med distriktsveterinärorganisationen är

givetvis dock inte att konkurrera ut de

privatpraktiserande veterinärerna och ytterst få

distriktsveterinärer konkurrerar med mer avancerad

praktik på sällskapsdjur.

Distriktsveterinärernas andel av sjukvården för

sällskapsdjur beräknas för närvarande utgöra mindre

än 10 % av hela marknaden och omfattningen bedöms

ligga på samma nivå som tidigare. Omfattningen av

distriktsveterinärernas förrättningar i fråga om

sällskapsdjur skiljer sig emellertid mycket åt i

olika delar av landet, från att utgöra en liten

andel i ett djurtätt område som Sjöbo till att

utgöra mer än 90 % av förrättningarna i ett

djurglest område som Gällivare. Mot bakgrund av

bl.a. detta ansåg jordbruksministern inte att det

för närvarande fanns anledning att se över och

utvärdera distriktsveterinärorganisationen.

Utskottet har inga invändningar mot denna bedömning

och avstyrker motionen.

Djurtransporter

Av regeringens skrivelse 1998/99:60 om verksamheten

i europeiska unionen under år 1998 framgår att det

brittiska ordförandeskapet arbetade mycket aktivt

med djurskyddsfrågorna, bl.a. djurtransporter, under

det första halvåret 1998. Detta utmynnade i ett

beslut om mera detaljerade regler på området.

Reglerna återfinns i rådets förordning (EG) nr

411/98 om tilläggsnormer avseende skydd av djur,

vilka skall tillämpas på djurtransporter

överskridande åtta timmar. I denna förordning finns

utförliga tilläggsnormer bl.a. vad gäller strö,

foder, åtkomlighet och ventilation. Reglerna skall

tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1999. En

rådsarbetsgrupp arbetar för närvarande med att

förbättra skyddet för värphöns och en

kommissionsarbetsgrupp påbörjade under våren 1999

sitt arbete med transport av djur till sjöss. I

övrigt vill utskottet erinra om att kommissionen

under år 1998 initierade ett projekt inom EU om

kontroll av djurskyddet vid slaktdjurstransporter.

Inom ramen för detta startade Jordbruksverket den 1

augusti 1998 ett landsomfattande transportprojekt

som planeras avslutas under år 2000. Projektet

syftar till att klarlägga hur djurskyddet för

närvarande fungerar i samband med transporter av

djur, t.ex. vid slakttransporter och export av djur,

transport av ren från sommar- till vinterbete,

djurtransporter till marknader och under båt- eller

färjetransporter. Projektet skall också höja

kompetensen när det gäller tillsynen av

djurtransporter hos samtliga tillsynsmyndigheter och

inom polisen.

Det är kommissionen som har förslagsrätten inom EU

och ett ordförandeland har därmed begränsade

möjligheter att driva speciella frågor. Utskottet

utgår emellertid ifrån att Sverige fortsatt

prioriterar att djurskyddet stärks inom EU och

särskilt att djurtransporterna förbättras och att de

möjligheter som ges att driva dessa frågor under

Sveriges ordförandeskap utnyttjas väl. Sverige bör

därutöver fortsätta att arbeta aktivt med dessa

frågor i kommissions- och rådsarbetsgrupper. Med

hänvisning till det anförda avstyrks motionerna U508

(mp) yrkande 18 och U509 (kd) yrkande 10 om att

Sverige inom EU bör vara pådrivande i frågan om

förstärkt djurskydd och förbättrade villkor för

djuren under transporter. Även motionerna MJ529

yrkandena 1 och 2 och MJ774 yrkandena 13 och 14

(båda fp) avstyrks i den mån de inte tillgodosetts

med det anförda. I motionerna anförs att Sverige i

första hand skall driva frågan om minimering av

tiden för slakttransporter, men även skall verka för

att subventioner vid transport och försäljning av

djur både inom och utanför EU skall tas bort. I

motion MJ506 (kd) yrkande 6 föreslås att den svenska

regeringen bör arbeta för att EU skall kartlägga och

dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid

transporter av levande djur mellan EU:s olika

medlemsländer. Även denna motion avstyrks med

hänvisning till vad utskottet här anfört.

Djurförsök

Enligt regeringens redovisning i budgetpropositionen

(utg.omr. 23 s. 88) minskade

försöksdjursanvändningen under år 1997 jämfört med

år 1996 enligt EU:s och Europarådskonventionens

definition av djurförsök med nära 7 % från 286 000

till 267 000 djur. Huvuddelen av de använda djuren

(86 %) utgörs av möss och råttor.

Försöksdjursanvändningen visar en klart nedåtgående

trend under de senaste fyra åren. Minskningen beror

framför allt på en minskad användning av råttor vid

universitet, högskolor, landsting och inom

läkemedelsindustrin.

Ett stort antal motioner berör frågan om användning

av försöksdjur. Enligt motion Ub275 (kd) yrkande 1

bör Sverige följa Europarådskonventionen om skydd av

ryggradsdjur som används för försöksändamål och

annat ändamål. I konventionen anges att djurförsök

endast bör förekomma i utbildningssammanhang om

berörda elever kommer att arbeta med försöksdjur i

sin yrkesutövning. I motion Ub484 (m) yrkande 3

föreslås att Centrala försöksdjursnämnden bör ges i

uppdrag att samordna arbetet med att informera

universitet och högskolor om alternativa metoder

till djurförsök i syfte att minska

försöksdjursanvändningen. En översyn av användningen

av försöksdjur på högskolenivå samt en utredning om

möjligheterna att ersätta vissa försök med

alternativa metoder efterfrågas i motion MJ515 (kd).

I motion Ub801 (mp) yrkande 63 krävs ett omedelbart

stopp för alla onödiga djurförsök. Beträffande de

djurförsöksetiska nämnderna anförs i yrkande 65 att

de som deltagit vid godkännande av ett djurförsök

också skall närvara vid minst ett av

försökstillfällena, dessutom bör nämndens ledamöter

genomgå en speciell utbildning i djurkunskap. I

motion MJ530 (mp) yrkande 1 föreslås att

allmäninflytandet bör stärkas i de

försöksdjursetiska nämnderna, vidare föreslås i

motionens yrkande 3 att kosmetikatester på djur bör

förbjudas. I övrigt anser motionärerna att hållning

av apor i djurförsök bör förbjudas samt att staten

som konsument bör undvika djurtestade produkter

(yrkandena 4 och 14).

Enligt motionerna MJ508 (kd) yrkande 5 och MJ530

(mp) yrkande 15 bör riksdagen hos regeringen begära

förslag om en halvering av antalet djurförsök.

De frågor som tas upp i ovanstående motioner är i

stor utsträckning behandlade av 1997 års utredning

om alternativa metoder till djurförsök och

försöksdjursanvändningens omfattning i framtiden,

m.m., som lade fram sitt betänkande i juni 1998 (SOU

1998:75). Utredningen konstaterar bl.a. att det inom

vissa forskningsområden finns många alternativa

metoder till djurförsök samt att utvecklingen går

fort framåt; detta gäller bl.a. säkerhets- och

toxicitetstestning. Det är dock en omständlig och

tidskrävande process innan alternativa metoder kan

komma i praktisk tillämpning och ersätta djurförsök.

En viss reglering av användningen av försöksdjur i

undervisning föreslås. För att möjliggöra att den

politiska målstyrningen blir effektiv när det gäller

att begränsa försöksdjursanvändningen föreslås att

regeringen kontinuerligt lämnar en skrivelse till

riksdagen med upplysningar om djurförsöksfrågorna.

Vidare föreslår utredningen att heltidstjänster

skall inrättas vid de djurförsöksetiska nämnderna.

Dessa tjänstemän skall bereda och föredra ärenden i

de djurförsöksetiska nämnderna samt utöva tillsynen

över försöksdjursverksamheten. De nya tjänsterna

föreslås finansierade genom avgifter. Den nuvarande

uppdelningen av djurförsöksfrågorna på två centrala

myndigheter (CFN och SJV) är enligt utredningen inte

adekvat och djurförsöksfrågorna bör därför samlas

under den mest resursstarka myndigheten, dvs. SJV.

Regeringen anför i budgetpropositionen (prop.

1999/2000:1, utgiftsområde 23) att den nuvarande

ansvarsfördelningen mellan Centrala

försöksdjursnämnden och Jordbruksverket är

ändamålsenlig. Samarbetet fungerar väl och det finns

möjligheter att utveckla detta vidare i framtiden.

Myndigheterna har redan nu tagit initiativ till ett

fördjupat samarbete. Således anser regeringen att de

skäl för en uppdelning av arbetsuppgifterna som

redovisades i propositionen till ny djurskyddslag

(prop. 1987/88:93) fortfarande äger giltighet.

Enligt regeringens uppfattning bör den kunskap och

erfarenhet som finns inom CFN tas till vara och

uppdelningen mellan CFN och Jordbruksverkets

ansvarsområden bibehålls därför. Regeringen föreslår

också att CFN tillförs ytterligare resurser med en

miljon kronor för att på central nivå bl.a.

förstärka stödet till de djurförsöksetiska

nämnderna. I likhet med utredningen anser regeringen

att det är viktigt och positivt att ledamöterna i de

djurförsöksetiska nämnderna regelbundet besöker

djuravdelningar och försöksdjursinstitutioner. Någon

särskild reglering av verksamheten bedöms dock inte

som nödvändig. Regeringen avser att under år 2000

återkomma till riksdagen med förslag till hur

tillsynen av försöksdjur och

försöksdjursanläggningar bör vara ordnad.

Jordbruksverket och CFN har utarbetat en

åtgärdsplan som kommer att utgöra ett betydelsefullt

instrument för att stärka djurskyddet för

försöksdjuren. Planen innebär bl.a. att

myndigheterna kommer att utarbeta bindande

föreskrifter om djurförsök till stöd för de

djurförsöksetiska nämnderna vid den etiska

bedömningen av djurförsök och för att ge de djur som

används ett starkare skydd. Enligt åtgärdsplanen

kommer även bindande föreskrifter om hållande och

skötsel av försöksdjur och informationsmaterial att

tas fram. Arbetsformerna i de djurförsöksetiska

nämnderna skall utvecklas genom fortsatt utbildning

med fördjupade diskussioner om djurskydd och etik.

Vidare skall möjligheten undersökas att utarbeta ett

centralt register över försök som prövats av de

djurförsöksetiska nämnderna. I åtgärdsplanen påpekar

myndigheterna även att fördjupade översyner bör

göras i fråga om djurförsök förenade med lidande,

förutsättningar för etisk prövning och användning av

djur i undervisning.

Med hänvisning till vad som här anförts föreslår

utskottet att ovanstående motioner lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd. Beträffande motion MJ530

(mp) yrkande 14 vill utskottet därutöver erinra om

att enligt 1 kap. 22 § lagen (1992:1528) om

offentlig upphandling får den upphandlande enheten

ställa de krav som den anser vara viktiga. Dessa

krav skall dock vara affärsmässigt avvägda i

förhållande till det som upphandlas. Den

upphandlande enheten skall i förfrågningsunderlaget

eller i annonsen om upphandling ange vilka

omständigheter som den tillmäter betydelse. I lagen

nämns miljöpåverkan som ett exempel på omständighet

som den upphandlande enheten får ta hänsyn till.

Samtidigt bör uppmärksammas att de krav som ställs

inte får utformas på ett sådant sätt att de innebär

en uppenbar konkurrensbegränsning.

I motion Ub801 (mp) yrkande 64 föreslås att

lagstiftningen bör ändras så att en

myndighetsveterinär får ökad befogenhet att ingripa

vid oförutsett lidande för djur i djurförsök. Enligt

2 § andra stycket djurskyddslagen (1988:534) skall

djur som används för ändamål som avses i 19 § (dvs.

djurförsök) inte anses vara utsatta för onödigt

lidande eller sjukdom vid användningen om denna har

godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. I proposition

1989/90:118 anges bl.a. att kravet på att djur inte

onödigtvis skall utsättas för lidande och sjukdom

tillgodoses genom den etiska prövningen. Om djur

utsätts för lidande annat än det som kommer av

försöket som den djurförsöksetiska nämnden godkänt

kan tillsynsmyndigheten ingripa. Utskottet utgår

från att 2 § djurskyddslagen omfattas av den översyn

som pågår i Regeringskansliet. Motionen påkallar för

närvarande ingen ytterligare åtgärd.

Enligt kommissionens direktiv 97/18/EG av den 17

april 1997 har förbudet att på marknaden släppa ut

kosmetiska produkter som utprovats på djur skjutits

upp till den 30 juni år 2000. Kommissionen skall

rådfråga Vetenskapliga kommittén för kosmetologi

innan den lämnar förslag till ändringar av detta.

Enligt kommissionens rapport från den 25 januari

1999 om utveckling, validering och juridiskt

godkännande av alternativa metoder till djurförsök

inom kosmetikabranschen har en hel del vetenskapliga

framgångar gjorts. Kommissionen skall nu bidra till

och noggrant kontrollera utvecklingen och det

juridiska godkännandet av alternativa metoder under

kommande 18 månader för att fastställa om kraven

enligt artikel 4 kan fastställas inom rimlig tid,

dvs. om man kan få tillgång till alternativa metoder

som validerats vetenskapligt före den 1 januari år

2000. Utskottet förutsätter att Sverige även

fortsättningsvis kommer att vara pådrivande vad

gäller frågan om förbud mot djurtestning av

kosmetika och hygienprodukter. Motion MJ506 (kd)

yrkande 5 om att Sverige inom EU bör verka för en

sådan förbudslagstiftning bör i huvudsak vara

tillgodosedd genom det anförda och avstyrks.

Pälsdjur

Antalet pälsdjursfarmer har halverats under 1990-

talet och det fanns år 1997 ca 200 aktiva uppfödare

av pälsdjur i Sverige. Av dessa är ca 190 minkfarmer

och ca 10 rävfarmer. Utskottet har flera gånger

tidigare behandlat frågan om pälsdjursuppfödningens

förenlighet med djurskyddslagen, senast i betänkande

1997/98:JoU12. Därvid har utskottet bl.a. anfört att

riksdagen i djurskyddslagen uppställt krav på att

såväl djur inom animalieproduktionen som pälsdjur

skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på

ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger

dem möjlighet att bete sig naturligt. I förarbetena

till lagen sägs bl.a. att avsikten med 4 § är att

varje djurs särskilda biologiska beteende skall

beaktas. Vad som anses utgöra djurs biologiska

beteende får avgöras utifrån erfarenheter och

vetenskapliga rön. Genom ökade forskningsinsatser

kan det förutsättas att kunskaper om djurs beteende

kommer att vidgas. I SJV:s föreskrifter (1993:129)

finns vidare bestämmelser om bl.a. burstorlek,

tillgång till lya och att pälsdjuren skall ges

föremål som de kan sysselsätta sig med. Regeringen

avser enligt budgetpropositionen för år 2000 att se

över reglerna för burhållning av mink och återkomma

med förslag till förbättringar under mandatperioden.

Med det anförda föreslår utskottet att de i

motionerna MJ504 (mp), MJ511 (v) yrkandena 1 och 2,

MJ527 (m) yrkande 2 samt MJ530 (mp) yrkande 7

framförda kraven på en avveckling av burhållningen

av pälsdjur avslås.

I november 1995 beslutade regeringen en ändring av

djurskyddsförordningen (1988:539) vad avser

rävhållning. Ändringen, som trädde i kraft den 1

januari 1996 innebär att rävar bara får hållas på

sådant sätt att deras behov att vara tillsammans med

andra rävar, röra sig, gräva och ägna sig åt annan

sysselsättning kan tillgodoses. Jordbruksverket får

meddela ytterligare föreskrifter om hur rävar skall

hållas. Befintliga rävfarmar får enligt förordning

1995:1225 fortsätta sin verksamhet intill utgången

av år 2000. De som avser föda upp rävar för

pälsproduktion efter den 31 december 2000 måste

hålla rävarna i en anläggning som uppfyller de krav

som föreskrivs i 9 a § djurskyddsförordningen.

Dessutom skall djuren hållas på ett sådant sätt att

de skyddas mot sjukdom. Innan en anläggning får tas

i bruk skall den prövas och godkännas från

djurskydds- och djurhälsosynpunkt. De kunskaper som

erhålls i samband med ny teknikprovning kan

eventuellt ligga till grund för framtida

föreskrifter om rävhållning. Syftet med motion MJ527

(m) yrkande 1 om rävhållning i bur torde i huvudsak

vara uppfyllt med det anförda och avstyrks.

Djurfoder

Inom EU är användningen av antimikrobiella

fodertillsatser helt harmoniserad, och godkännande

av sådana fodertillsatser sker enligt EU:s

regelverk. I de svenska medlemskapsförhandlingarna

erhölls övergångsbestämmelser enligt vilka Sverige

t.o.m. den 31 december 1998 fick behålla den

lagstiftning som vid anslutningen gällde för

fodertillsatser (antibiotika, kemoterapeutika,

koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel). EU

förbjöd i december 1998 användning av fyra sorters

antibiotika i djurfoder, vilket senare utökats till

åtta. Beslutet innebar dock inte att Sverige fick

förlänga sitt undantag. Regeringen beslutade då att

utlösa den s.k. skyddsklausulen för att även

fortsättningsvis kunna vidmakthålla sitt

totalförbud. Kommissionen har nu att ta ställning

till Sveriges användande av skyddsklausulen. Enligt

de regler som finns har man då två valmöjligheter.

Om man instämmer med den vetenskapliga dokumentation

som Sverige åberopat leder det till att all

användning av antibiotika i djurfoder inom hela EU

förbjuds. Alternativt kan man besluta att Sverige

måste anpassa sig till de regler som gäller och

avskaffa sitt ensidiga förbud. Sverige arbetar även

med att finna en politisk lösning på frågan. En

sådan skulle kunna innebära att ministerrådet

uttalar att Sverige bör få behålla sitt förbud i

avvaktan på att kommissionen utreder frågan

ytterligare med sikte på ett totalförbud även inom

unionen.

Utskottet har tidigare framhållit att den svenska

foderlagstiftningens förbud mot inblandning av bl.a.

antibiotika är ett resultat av en bred debatt. Det

är angeläget att frågan sätts in i ett större

perspektiv rörande antibiotikans roll inom

animalieproduktionen och dess långsiktiga ekologiska

effekter. Utskottet förutsätter att regeringen även

fortsättningsvis är pådrivande när det gäller

möjligheterna att både skärpa kraven inom EU och att

behålla det svenska totalförbudet. Med det anförda

kan syftet med de i motionerna MJ514 (s), MJ749 (c)

yrkande 12, MJ774 (fp) yrkande 10 och MJ781 (c)

yrkande 7 framställda kraven gällande antibiotika i

foder anses vara tillgodosedda.

Såväl Statens veterinärmedicinska anstalt som

Apoteksbolaget AB för statistik över den svenska

försäljningen av antibiotika till djur. Utskottet

utgår ifrån att regeringen och berörda myndigheter

analyserar denna statistik och vid behov vidtar

åtgärder. Ingen ytterligare åtgärd föreslås med

anledning av motion MJ781 (c) yrkande 8 i vilken

yrkas att statistik bör tas fram över

antibiotikaanvändningen.

Utskottet avstyrkte i betänkande 1997/98:JoU9 ett

antal motioner om förbud mot zinkoxid i djurfoder.

Ställningstagandet motiverades med att riksdagen i

foderlagen (1985:295) delegerat beslutanderätten

till regeringen och Jordbruksverket såvitt avser

tillsatser i foder. Utskottet vidhåller denna

uppfattning och avstyrker motion MJ503 (mp) yrkande

3. Det kan tilläggas att foder med mer än 250 mg

zink per kilo helfoder skall klassas som läkemedel

och kräver veterinär förskrivning. Därmed begränsas

användningen av zinkoxid i Sverige.

Motioner från allmänna motionstiden 1999

Utskottet redovisar här sina ställningstaganden till

ett antal nytillkomna motioner som utgör en direkt

upprepning av motioner från föregående riksmöte

eller har nära anknytning till de motioner som har

behandlats i föregående avsnitt.

Översyn av djurskyddslagen och vissa

organisatoriska frågor m.m.

Utskottet har tidigare hänvisat till att regeringen

under år 2000 avser att framlägga en proposition med

förslag till förbättrat djurskydd. Utskottet

föreslår ingen ytterligare åtgärd med anledning av

de motioner som förordar utvärdering eller skärpning

av djurskyddslagen m.m., nämligen motionerna MJ509

(m), MJ526 (fp), MJ527 (fp), MJ538 (s) och MJ545

(c).

I motion MJ524 (m) föreslås, som komplettering till

tidigare motioner från (m), att det inrättas en

möjlighet att utse en god man för djurägare med

uppgift att ge socialt stöd och att hjälpa

djurägaren i kontakterna med myndigheterna när fråga

uppkommer om tvångsomhändertagande av djur m.m.

Motionärerna anför att förlusterna för den enskilde

i samband med sådana ingripanden ofta blir

förödande, och nya rapporter från olika håll i

landet vittnar om att ingripanden skett på

godtycklig grund.

Utskottet delar motionärernas synpunkter såtillvida

att ett beslut om förbud att ha hand om djur och om

omhändertagande av djur utgör ett stort ingrepp i

den personliga integriteten. Ofta får ingripandet

långtgående konsekvenser för den enskildes

försörjningsmöjligheter m.m. I anslutning till

motionärernas påstående om omotiverade ingripanden

vill utskottet emellertid också framhålla att det i

den allmänna debatten uppmärksammats fall av vanvård

där samhället inte reagerat tillräckligt snabbt och

resolut, ett förhållande som påtalats i flera av de

motioner som behandlas i detta betänkande. Det bör

tilläggas att utskottet vid riksmötet 1992/93

behandlade en proposition om vissa skärpningar i de

berörda bestämmelserna i djurskyddslagen och då

ägnade stor uppmärksamhet åt den svåra avvägningen

mellan djurskyddsintresset och djurhållarens

intressen (1992/93:JoU1). De uttalanden som

utskottet då gjorde är alltjämt giltiga. Enligt

utskottets mening framgår det av både lagtext och

förarbeten att tvångsingripanden bör komma i fråga

endast när djurhållaren på ett allvarligt sätt

brustit i sina skyldigheter. Om

tillsynsmyndigheterna iakttar dessa grundläggande

principer borde risken för sådana påstått felaktiga

eller diskutabla ingripanden som anges i motionen

vara obetydlig. Utskottet utgår dock från att

regeringen i sin översyn av djurskyddslagen också

undersöker behovet av ändringar eller

kompletteringar av 29-35 §§ denna lag.

När det gäller de sociala aspekterna i ärenden av

detta slag anser utskottet det viktigt att

tillsynsmyndigheterna agerar på ett så tidigt

stadium som möjligt och vid behov också samarbetar

med t.ex. de sociala myndigheterna. Enligt

utskottets mening bör också de organisationer som

näringen tillhandahåller kunna spela en viktig roll

när det gäller att förebygga eller avhjälpa

missförhållanden i djurhållningen. Dessa frågor

berörs också i viss mån i motionerna MJ520 (v) och

MJ544 (mp), som utskottet behandlar nedan. Utskottet

är för närvarande inte berett att förorda den

institutionella lösning som föreslås i motion MJ524

(m) men utesluter inte att det kan finnas anledning

till fortsatta överväganden i frågan när den av

regeringen aviserade propositionen framlagts. Den

utfrågning som utskottet anordnar senare i höst kan

också förväntas ge ytterligare underlag för

bedömningen.

Enligt motion MJ521 (v) är djurskyddslagen

uppenbarligen otillräcklig för att djur skall få

sina grundläggande behov tillgodosedda, och djurs

grundläggande rättigheter kränks systematiskt. De

grundläggande bestämmelserna behöver utvärderas för

att se om lagen tillgodoser dessa behov och

rättigheter, och regeringen bör framlägga förslag

till förbättringar med detta syfte (yrkandena 1 och

2). Enligt yrkande 3 i motionen bör djurskydds- och

djurrättsorganisationers talerätt i djurskyddsfrågor

utredas.

Utskottet går i detta sammanhang inte närmare in på

den principiella diskussion som förs i motionen

angående djurens rättigheter och etiska jämlikhet

med människan. Frågan huruvida de åsyftade

bestämmelserna i djurskyddslagen skall ses som ett

utflöde av vissa grundläggande och naturgivna

rättigheter för djuren är till sin karaktär mer

filosofisk än rättslig. Det väsentliga är enligt

utskottets mening att djurskyddslagen utformas så

att den i största möjliga utsträckning skyddar

djuren mot vanvård och annan olämplig behandling och

tillgodoser djurens grundläggande behov utifrån en

etologisk bedömning. I avvaktan på de förslag om

förbättringar för djurskyddet som regeringen

aviserat gör utskottet nu inga ytterligare

uttalanden med anledning av yrkandena 1 och 2 i

motionen. Yrkande 3 avstyrks med hänvisning till vad

som anförts i ett föregående avsnitt om talerätten.

Motion MJ503 (mp) om ändring av 5 §

djurskyddsförordningen avstyrks på den grunden att

bifall till motionen förutsätter att vissa

bestämmelser i djurskyddslagen upphävs.

När det gäller vissa tillsyns- och

organisationsfrågor hänvisar utskottet till vad som

tidigare anförts under rubriken Tillsynsfrågor m.m.

Utskottet avstyrker därmed motion MJ535 (s) om

inrättande av en särskild djurskyddsmyndighet.

Enligt motion MJ520 (v) bör kommunerna ges

möjlighet att samverka för att anställa

heltidsanställda djurskyddsinspektörer, vilket

skulle utgöra en förbättring för djurskyddet. I

motion MJ544 (mp) förordas i en utförlig motivering

att ansvaret för djurskyddstillsynen får ligga kvar

hos kommunerna.

Utskottet anser att dessa båda motioner innehåller

många synpunkter som är värda att beaktas i det

fortsatta arbetet angående den offentliga

djurskyddstillsynen. Vid den offentliga utfrågning

som utskottet anordnar i slutet av november kommer

ytterligare underlag att presenteras för fortsatta

överväganden i frågan. Med hänvisning härtill och i

avvaktan på den översyn som regeringen nämnt i

budgetpropositionen föreslår utskottet att

motionerna nu lämnas utan vidare åtgärd.

I några motioner upprepas tidigare framförda

yrkanden om skärpning av transportbestämmelserna för

slaktdjur inom EU och liknande frågor. Dessa är

MJ222 (c) yrkande 10, MJ252 (fp) yrkandena 7 och 8

och U513 (mp) yrkande 16. Som framgår av utskottets

uttalanden under rubriken Djurtransporter råder inga

delade meningar om att Sverige bör prioritera dessa

frågor i EU-arbetet. Motionerna påkallar ingen

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet avstyrker även motionerna MJ222 (c)

yrkande 11 och MJ541 (s) om förbud mot antibiotika i

djurfoder m.m. med hänvisning till sina uttalanden i

det föregående. Som framgår av redovisningen driver

Sverige en handlingslinje i dessa frågor som är

ägnad att tillgodose motionärernas synpunkter.

Nytillkomna motioner om konkurrensförhållanden inom

distriktsveterinärorganisationen m.m. avstyrks med

hänvisning till utskottets ställningstaganden i det

föregående. Det gäller motionerna MJ528 (kd), MJ531

(m) yrkande 1 och N273 (m, kd, fp) yrkande 23.

Vissa djurhållningsfrågor m.m.

I motionerna MJ257 (kd) yrkande 12, MJ504 (mp),

MJ506 (mp) och MJ537 (m) upprepas tidigare yrkanden

om båspallmåtten för kor, förbud mot eldressyr av

hund, utevistelse för grisar m.m. och dispens för

s.k. kodressörer. Utskottet avstyrker motionerna med

hänvisning till de ställningstaganden som gjorts i

det föregående.

Enligt motion MJ501 (mp) förekommer det att hästar

får s.k. triangelmärkning för vissa ändamål som

sammanhänger med försäkringsvillkoren. Märkningen

utförs antingen som brännmärkning eller genom

frysning med flytande kväve. Enligt 2 §

djurskyddslagen borde det vara självklart att den

mer smärtsamma metoden, brännmärkning, förbjuds.

Utskottet erinrar om att operativa ingrepp på djur

enligt 10 § djurskyddslagen i princip är förbjudna i

andra fall än när det är befogat av

veterinärmedicinska skäl. En annan grundregel, som

uttrycks i 11 § djurskyddslagen, är att operativa

ingrepp skall utföras av veterinär. Regeringen och

Jordbruksverket har av riksdagen bemyndigats att

meddela föreskrifter om undantag från dessa

bestämmelser. I Jordbruksverkets föreskrifter

SJVFS 1995:11 anges att identitetsmärkning av häst

får ske genom frysning. Märkning får endast utföras

av person som fått särskild utbildning för

ändamålet. Brännmärkning är inte tillåten oavsett om

det sker för identitetsmärkning eller för något

annat liknande ändamål. Det förbud som efterlyses i

motionen finns således redan. Enligt uppgift kommer

Jordbruksverket inom kort att skicka ut ett

förtydligande meddelande angående de bestämmelser

som gäller på området.

Motion MJ510 (mp) yrkande 2 om burhållning av mink

avstyrks med hänvisning till utskottets överväganden

i det föregående under rubriken Pälsdjur. När det

gäller yrkande 2 i motionen erinrar utskottet om att

regeringen och Jordbruksverket av riksdagen erhållit

alla de bemyndiganden som behövs för att meddela

föreskrifter för hållande av chinchilla som

pälsdjur, om detta skulle visa sig nödvändigt.

Utskottet utgår från att Jordbruksverket följer

utvecklingen på detta område och avstyrker yrkande 2

i motionen.

Utskottet har inhämtat uppgifter som ger stöd för

påståendet i motion MJ507 (mp) att ett antal hästar

som importerats från Irland varit smittade med

salmonella. Frågan tillhör närmast Jordbruksverkets

och SVA:s (Sveriges veterinärmedicinska anstalt)

ansvarsområde. Enligt Jordbruksverkets

detaljföreskrifter (1996:113) krävs bl.a. krav på

hälsointyg för import av hästar. Vidare har SVA i

sitt månadsbrev den 26 mars 1999 manat till skärpt

uppmärksamhet när det gäller salmonella hos hästar

från Irland. Utskottet förutsätter att de ansvariga

myndigheterna uppmärksammar problemet och föreslår

därmed ingen ytterligare åtgärd med anledning av

motionen. De åtgärder som kan bli nödvändiga kan

vidtas utan riksdagens medverkan.

Djurförsök

Utskottet har i det föregående utförligt redovisat

vissa uppgifter ur årets budgetproposition angående

djurförsöksverksamheten och regeringens syn på

arbetet i de djurförsöksetiska nämnderna. Utskottet

avstyrker motionerna MJ502 (mp) om etologisk

kompetens i de etiska nämnderna, MJ513 (kd) yrkande

6 om halvering av antalet djurförsök, MJ525 (m) om

sammansättningen av de etiska nämnderna och MJ546

(kd) yrkande 1 om att Sverige skall följa

Europarådskonventionen om skydd av försöksdjur.

Utskottet uppfattar motion MJ546 (kd) yrkande 4 som

ett allmänt önskemål om en öppen och livlig etisk

diskussion m.m. angående användningen av

försöksdjur. Utskottet har givetvis inget att

invända mot detta önskemål men anser inte att det

finns underlag för något preciserat

ställningstagande angående eventuella

offentligrättsliga åtgärder på detta område.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering av

djurskyddslagen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ506 yrkandena 2

och 3, 1998/99:MJ510, 1998/99:MJ519 yrkande 3,

1998/99:MJ521, 1998/99: MJ530 yrkande 6,

1999/2000:MJ509, 1999/2000:MJ521 yrkandena 1 och

2, 1999/2000:MJ526, 1999/2000:MJ527 och

1999/2000:MJ538,

res. 1 (v)

2. beträffande god man för djurägare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ524,

res. 2 (m, kd, c, fp)

3. beträffande 5 §

djurskyddsförordningen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ503,

4. beträffande måttbestämmelser för

båspallar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ219 yrkande 7,

1998/99: MJ224 yrkande 18 och 1999/2000:MJ257

yrkande 12,

res. 3 (m, kd, c)

5. beträffande skydd för omhändertagna

djurs avkomma

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ501,

6. beträffande dispenser från kravet på

betesgång

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ502 yrkandena 1 och

3,

7. beträffande möjlighet till rörelse för

vissa mjölkkor

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ502 yrkande 2,

8. beträffande hållande av grisar och

export av grisar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ503 yrkandena 1,

2, 5 och 8, 1998/99:MJ530 yrkande 10 och

1999/2000:MJ506 yrkande 2,

9. beträffande utevistelse för alla djur,

inklusive grisar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ503 yrkande 4,

1998/99: MJ530 yrkande 12 och 1999/2000:MJ506

yrkande 1,

res. 4 (mp)

10. beträffande värphöns

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 9,

11. beträffande triangelmärkning av

hästar

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ501,

12. beträffande salmonellakontroll av

hästar från Irland

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ507,

13. beträffande gårdsslakterier

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ503 yrkande 6 och

1998/99:MJ530 yrkande 11,

14. beträffande kodressörer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ507 och 1999/2000:

MJ537,

15. beträffande slakt

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ503 yrkande 7 och

1998/99:MJ530 yrkande 13,

16. beträffande skäktning

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ516,

17. beträffande förevisning av djur för

allmänheten

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ525,

18. beträffande djurhållning i

djurparker

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ529 yrkande 3,

19. beträffande eldressyr av hundar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ528 och 1999/2000:

MJ504,

res. 5 (v, mp)

20. beträffande djurskyddstillsyn m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1998/99:MJ519 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:MJ520, 1999/2000:MJ544 och 1999/2000:

MJ545,

21. beträffande en samlad

djurskyddsmyndighet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ506 yrkande 1 och

1999/2000:MJ535,

22. beträffande

djurskyddsorganisationernas besvärsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ506 yrkande 4,

1998/99: MJ530 yrkande 2 och 1999/2000:MJ521

yrkande 3,

res. 6 (v, kd, mp)

23. beträffande Gentekniknämndens

sammansättning

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 5,

24. beträffande statliga bidrag till

djurskyddsorganisationer

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 16,

25. beträffande vissa rättigheter i

samband med djuravel

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ749 yrkande 10,

26. beträffande

distriktsveterinärorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N326 yrkande 38,

1999/2000:N273 yrkande 23, 1999/2000:MJ528 och

1999/2000:531 yrkande 1,

res. 7 (m, kd, fp)

27. beträffande djurskyddsarbetet inom

EU

att riksdagen avslår motion 1998/99:U509 yrkande 10,

28. beträffande djurtransporter

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ529 yrkandena 1

och 2, 1998/99:MJ774 yrkandena 13 och 14,

1998/99:MJ506 yrkande 6, 1998/99:U508 yrkande

18, 1999/2000:MJ222 yrkande 10, 1999/2000: MJ252

yrkandena 7 och 8 och 1999/2000:U513 yrkande 16,

res. 8 (c, fp, mp)

29. beträffande användning av djurförsök i

utbildningssammanhang

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub275 yrkande 1,

1998/99: Ub484 yrkande 3, 1998/99:MJ515 och

1999/2000:M546 yrkande 1,

res. 9 (kd)

30. beträffande förbud mot apor som

försöksdjur

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 4,

res. 10 (mp)

31. beträffande onödiga djurförsök m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub801 yrkande 63,

1998/99: MJ506 yrkande 5 och 1998/99:MJ530

yrkande 3,

res. 11 (kd, mp)

32. beträffande de djurförsöksetiska

nämnderna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ub801 yrkande 65,

1998/99:MJ530 yrkande 1, 1999/2000:MJ502 och

1999/2000:MJ525,

res. 12 (mp)

33. beträffande halvering av antalet

djurförsök

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ508 yrkande 5,

1998/99: MJ530 yrkande 15 och 1999/2000:MJ513

yrkande 6,

34. beträffande offentlig debatt om

djurförsök

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ546 yrkande 4,

35. beträffande djurtestade produkter

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ530 yrkande 14,

36. beträffande ingripande vid oförutsett

lidande för djur i djurförsök

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub801 yrkande 64,

res. 13 (mp)

37. beträffande pälsdjur

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ504,

1998/99:MJ511, 1998/99:MJ527, 1998/99:MJ530

yrkande 7 och 1999/2000:MJ510,

38. beträffande zinkoxid i djurfoder

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ503 yrkande 3,

39. beträffande antibiotika i djurfoder

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ514,

1998/99:MJ749 yrkande 12, 1998/99:MJ774 yrkande

10, 1998/99:MJ781 yrkande 7, 1999/2000:MJ222

yrkande 11 och 1999/2000:MJ541,

40. beträffande statistik över

antibiotikaanvändningen

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ781 yrkande 8.

Stockholm den 19 oktober 1999

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Dan Ericsson

I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Göte

Jonsson (m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s),

Maggi Mikaelsson (v), Ingvar Eriksson (m), Alf

Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine

Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Caroline

Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun

Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund

(fp), Michael Hagberg (s) och Carina Ohlsson (s).

Reservationer

1. Utvärdering av djurskyddslagen (mom. 1)

Maggi Mikaelsson och Kjell-Erik Karlsson (båda v)

anför:

Som framgår av motioner från bl.a. Vänsterpartiet

och Miljöpartiet har den reformerade djurskyddslagen

nu funnits i tio år utan att de grundläggande

skydds- och hänsynsreglerna för djuren fått

tillräcklig genomslagskraft. Stora brister har

konstaterats i fråga om tillsynen. I åtskilliga fall

under senare tid har vanvård av djur förekommit utan

att samhället förmått sätta in tillräckligt snabba

och resoluta åtgärder. Det finns i och för sig

bestämmelser i djurskyddslagen som ger uttryck för

en hög ambitionsnivå, men dessa bestämmelser

tillämpas inte alltid i praktiken.

Ett av många exempel är 4 § djurskyddslagen, som

föreskriver att bl.a. djur i animalieproduktionen

skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på

ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger

dem möjlighet att bete sig naturligt. Exemplen på

att denna paragraf inte uppfylls är flera. Två

exempel är burhållningen av pälsdjur och höns.

Burhållning av pälsdjur sker i dag trots att det

sätt som djuren hålls på inte ger djuren rätt till

det som stadgas i djurskyddslagen. Det är inte bara

djurrättsorganisationerna som riktar kritik mot

burhållningen av pälsdjur. Veterinärförbundet slog i

sin stora pälsdjursutredning 1990 och i

uppföljningen 1996 fast att det till exempel

fortfarande inte var klarlagt om minkarna behövde

vatten att vistas i. De pekade också på att det

finns problem med stereotypa beteenden i burarna och

att minkarna blivit utsatta för en mycket osund

avel. Trots detta fortsätter burhållningen av

pälsdjur. Även höns hålls fortfarande i bur, och de

nya reglerna med större burar som skall ge möjlighet

till att sprätta och sitta på en pinne är i grunden

en skrivbordsprodukt som inte utgår från de verkliga

behov som en höna har av att kunna röra sig mer

fritt, söka föda eller att känna trygghet genom att

sitta en bit över marken där de är skyddade från

rovdjur. Djurskyddslagen är uppenbarligen

otillräcklig för att djur skall få sina

grundläggande behov tillgodosedda, och djurs

grundläggande rättigheter kränks systematiskt.

I likhet med vad som anförs i motion

1999/2000:MJ521 (v) anser vi att djurskyddslagen

måste utvärderas och skärpas och att djurens

intressen måste avspeglas på ett tydligare sätt i

lagstiftningen. En lagstiftning om djurs villkor

måste tillerkänna djur grundläggande rättigheter,

inte bara slippa lida utan även att utifrån sina

speciella förutsättningar få leva ett naturligt liv

och att utvecklas utifrån sin arts inneboende

möjligheter. Djurens grundläggande rättigheter måste

därför vara utgångspunkten när vi formulerar en

lagstiftning om djurs villkor. Detta bör riksdagen,

med anledning av motion 1999/2000:MJ521 (v)

yrkandena 1 och 2, som sin mening ge regeringen till

känna. Övriga motioner avstyrks i den mån de ej

tillgodoses genom detta ställningstagande.

Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utvärdering av djurskyddslagen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ521

yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna

1998/99:MJ506 yrkandena 2 och 3, 1998/99:MJ510,

1998/99:MJ519 yrkande 3, 1998/99:MJ521,

1998/99:MJ530 yrkande 6, 1999/2000:MJ509,

1999/2000:MJ526, 1999/2000:MJ527 och

1999/2000:MJ538 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

2. God man för djurägare (mom. 2)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c)

och Harald Nordlund (fp) anför:

Som framgår av motionerna 1998/99:MJ510 (m) och

1999/2000:MJ524 (m) är det viktigt att

djurskyddslagens bestämmelser om tvångsingripanden

mot djurhållare tillämpas på ett enhetligt sätt och

framför allt så att djurhållarna inte utsätts för

godtyckliga ingrepp. Ett beslut om omhändertagande

av djur är en mycket allvarlig inskränkning i den

privata rättssfären och får ofta förödande

konsekvenser för djurhållarens

försörjningsmöjligheter. I några fall har det

förekommit högst diskutabla ingripanden som lett

till tvångsslakt av hela djurbesättningen eller

delar av en djurbesättning. Många gånger finns det

vissa sociala problem i bakgrunden. För att undvika

låsningar och missförstånd mellan djurägaren och

myndigheterna borde man kunna pröva möjligheten att

i vissa lägen anlita någon neutral utomstående

person, t.ex. någon form av god man, för att

underlätta konstruktiva lösningar när det gäller ett

aktuellt djurskyddsproblem. Riksdagen bör med

anledning av motion 1999/2000:MJ524 (m) begära att

regeringen utreder möjligheten att utse en

företrädare för djurhållaren i vissa

djurskyddsärenden, med utgångspunkt i de synpunkter

som anförs i motionen.

Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande god man för djurägare

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ524 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

3. Måttbestämmelser för båspallar (mom. 4)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Eskil Erlandsson

(c) anför:

Den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari

1999 och som innebär krav på vissa bestämda

båspallsmått för kor har redan lett till att många

lantbrukare med god djuromsorg har lämnat näringen,

eftersom reglerna förutsätter stora och dyrbara

ombyggnader. Det finns ingen anledning att slå ut

arbetstillfällen på detta sätt. Vi ansluter oss till

kraven i Kristdemokraternas och Centerns motioner i

detta avseende. Det bör införas en generell

dispensmöjlighet som innebär att lantbrukare med

dokumenterat god djuromsorg får fortsätta sin

verksamhet även om det fattas någon eller några

centimeter för att uppnå föreskrivna båspallsmått.

Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna

1998/99:MJ219 (c) yrkande 7, 1998/99:MJ224 (kd)

yrkande 18 och 1999/2000:MJ257 (kd) yrkande 12, som

sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande måttbestämmelser för båspallar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ219

yrkande 7, 1998/99:MJ224 yrkande 18 och

1999/2000:MJ257 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

4. Utevistelse för alla djur, inklusive

grisar (mom. 9)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I motion 1998/99:MJ503 och ytterligare några

motioner från Miljöpartiet de gröna beskrivs

utförligt olika missförhållanden som råder i

slaktsvinsproduktionen och inom djurhållningen i

allmänhet. Om vi i Sverige menar allvar med att den

svenska djurhållningen är bättre än i andra länder

måste åtskilliga förändringar komma till stånd.

Som anförs i motionerna från Miljöpartiet de gröna

bör djurskyddslagen utökas med en paragraf som ger

alla djur rätt till utevistelse i enlighet med

djurens grundläggande behov. Ett belysande exempel

på olämplig djurhållningen är när grisar går inomhus

på betonggolv. Utevistelse med mark under klövarna,

jord att böka i och möjlighet till rörelse är något

som borde vara självklart för alla grisar. Grisarna

skall ut i friska luften! Detta bör riksdagen, med

anledning av mp-motionerna 1998/99:MJ503 yrkande 4,

1998/99: MJ530 yrkande 12 och 1999/2000:MJ506

yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande utevistelse för alla djur,

inklusive grisar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ503

yrkande 4, 1998/99:MJ530 yrkande 12 och

1999/2000:MJ506 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

5. Eldressyr av hundar (mom. 19)

Maggi Mikaelsson (v), Kjell-Erik Karlsson (v) och

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Enligt den europeiska konventionen om skydd av

sällskapsdjur, som Sverige tillträtt, får ingen

orsaka sällskapsdjur onödig smärta, lidande eller

ångest. Inget sällskapsdjur får heller tränas på ett

sätt som är skadligt för dess hälsa och

välbefinnande genom att det t.ex. används

artificiella hjälpmedel som förorsakar skada eller

onödig smärta, lidande eller ångest. En dressyrmetod

som i dag används på hundar är eldressyr som innebär

att hunden får elektriska stötar genom ett

radiostyrt halsband, något som orsakar inte bara

stor smärta utan i många fall också ångest. Denna

metod är självfallet inte acceptabel i ett land som

Sverige, och den strider också mot både

portalparagrafen 2 § djurskyddslagen och den

angivna konventionen. Den representerar ett

oacceptabelt synsätt där hårdhet och brutalitet

ersatt empati, kunnande och förmåga i en tid där

även dressyr av djur skall ske snabbt. 1995 kom

utredningen Elhund (Ds 1995:63), men sedan har inget

skett. Vi anser att eldressyr av hund måste

förbjudas och att regeringen måste agera i frågan.

Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna

1998/99:MJ528 (v) och 1999/2000:MJ504 (mp), som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande eldressyr av hundar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ528 och

1999/2000:MJ504 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

6. Djurskyddsorganisationernas besvärsrätt

(mom. 22)

Dan Ericsson (kd), Maggi Mikaelsson (v), Kjell-Erik

Karlsson (v), Caroline Hagström (kd) och Gudrun

Lindvall (mp) anför:

Ett genomgående drag i djurskyddslagen är att djuren

skall behandlas som individer. Det självklara faktum

att djuren inte kan föra sin egen talan eller att

det inte finns någon part som står på djurens sida

innebär att situationen inte är tillfredsställande.

Vi anser att regeringen bör utreda en talerätt för

de etablerade djurskyddsorganisationerna, t.ex.

efter mönster av de bestämmelser om talerätt för

miljöorganisationer som införts i miljöbalken. Detta

bör riksdagen, med anledning av motionerna

1998/99:MJ506 (kd) yrkande 4, 1998/99:MJ530 (mp)

yrkande 2 och 1999/2000:MJ521 (v) yrkande 3, som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande djurskyddsorganisationernas

besvärsrätt

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ506

yrkande 4, 1998/99:MJ530 yrkande 2 och

1999/2000:MJ521 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

7. Distriktsveterinärorganisationen

(mom. 26)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Harald Nordlund

(fp) anför:

Statens jordbruksverk genomdrev år 1995 en

omorganisation av distriktsveterinärsystemet enligt

en modell som av RRV kritiserades som alltför

kostsam. Trots att en tredjedel av den dåvarande

veterinärkåren valde att övergå till privat

verksamhet förblev statsanslaget oförändrat. Det

innebär att organisationen har haft 80 miljoner

kronor, och för nästa budgetår föreslås drygt 75,5

miljoner kronor, att fördela på 240 anställda mot

tidigare 340 anställda. Det innebär att det är

mycket svårt för privata veterinärer att konkurrera

med de statliga. De statliga distriktsveterinärerna

har en officiell ställning och är anställda av

staten bl.a. för att möta de krav som EU ställer på

övervakning av djurskydd och smittskydd. De är också

anställda för att bedriva djursjukvård. Verksamheten

sker i båda fallen efter affärsmässiga principer,

och den anställde veterinären erhåller i båda fallen

fast lön plus ett tantiem. Jordbruksverket ansvarar

för tillsyn över all veterinär verksamhet och alltså

även över de privata veterinärer med vilka man

konkurrerar. Detta kan inte betraktas som sund

konkurrens. Det är också ett känt faktum att många

djurägare känner sig pressade att anlita statliga

distriktsveterinärer i stället för privata.

Distriktsveterinärorganisationen ökade under år 1998

antalet debiterade förrättningar med 26 800

samtidigt som antalet djur i jordbruket stadigt

minskar. Förklaringen härtill är att de statliga

distriktsveterinärerna i allt större utsträckning

tar uppdrag inom den konkurrensutsatta sektorn vård

av sällskapsdjur och hästar. Varje sådan förrättning

är skattesubventionerad, vilket innebär att de

privata veterinärerna inte kan konkurrera på lika

villkor. Vi anser i likhet med vad som anförs i

motionerna 1998/99:N326 (m, kd) yrkande 38,

1999/2000:N273 (m, kd, fp) yrkande 23,

1999/2000:MJ528 (kd) och 1999/2000:MJ531(m) yrkande

1 att riksdagen hos regeringen bör begära en översyn

av konkurrensförhållandena inom veterinärväsendet.

Vi anser att utskottets hemställan under 26 bort ha

följande lydelse:

26. beträffande

distriktsveterinärorganisationen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:N326 yrkande

38, 1999/2000:N273 yrkande 23, 1999/2000:MJ528

och 1999/2000: MJ531 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. Djurtransporter (mom. 28)

Gudrun Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c) och

Harald Nordlund (fp) anför:

Vi ansluter oss till motionerna från v, kd, fp och c

där motionärerna yrkar att Sverige inom EU skall

vara starkt pådrivande för att förbättra

djurskyddet. Sunda stallmiljöer och en värdig

behandling av djur under uppfödning och slakt borde

vara en självklarhet. Särskild uppmärksamhet måste

ägnas åt de långa transporterna av slaktdjur, där

förhållandena många gånger är fullständigt

oacceptabla från djurskyddssynpunkt. Sverige bör

också i detta sammanhang verka för att EU:s

subventioner i samband med transport och försäljning

av djur avskaffas. Tiden för slakttransporter bör

minimeras, och slakten bör ske så nära djurens

uppfödningsplatser som möjligt. Detta bör riksdagen,

med anledning av motionerna 1998/99:U509 (kd)

yrkande 10, 1998/99:MJ529 (fp) yrkandena 1 och 2,

1998/99:MJ774 (fp) yrkandena 13 och 14,

1998/99:MJ506 (kd) yrkande 6, 1998/99:U508 (mp)

yrkande 18, 1999/2000:MJ222 (c) yrkande 10,

1999/2000:MJ252 (fp) yrkandena 7 och 8 och

1999/2000:U513 (mp) yrkande 16, som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande djurtransporter

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ529

yrkandena 1 och 2, 1998/99:MJ774 yrkandena 13

och 14, 1998/99:MJ506 yrkande 6, 1998/99:U508

yrkande 18, 1999/2000:MJ222 yrkande 10,

1999/2000:MJ252 yrkandena 7 och 8 och

1999/2000:U513 yrkande 16 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

9. Användning av djurförsök i

utbildningssammanhang (mom. 29)

Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anför:

Sverige har undertecknat Europarådskonventionen om

skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och

annat vetenskapligt ändamål. Där anges mycket klart

att djurförsök endast bör förekomma i

utbildningssammanhang om berörda elever kommer att

arbeta med djurförsök i sin yrkesutövning. Vidare

anges att djurförsök skall tillåtas endast i de fall

där syftet med försöket inte kan uppnås med

alternativa metoder. De utbildningsansvariga bör

åläggas ansvaret att tillhandahålla alternativa

metoder i utbildningen. Detta bör skrivas in i

djurskyddslagen eller förordningen. Vad vi anfört

bör riksdagen, med anledning av motionerna

1998/99:Ub275 (kd) yrkande 1, 1998/99:Ub484 (m)

yrkande 3, 1998/99:MJ515 (kd) och 1999/2000:M546

(kd) yrkande 1, som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande användning av djurförsök i

utbildningssammanhang

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ub275

yrkande 1, 1998/99:Ub484 yrkande 3,

1998/99:MJ515 och 1999/2000:M546 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

10. Förbud mot apor som försöksdjur

(mom. 30)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i motion 1998/99:MJ530 (mp) yrkande 4 bör

apor inte hållas som försöksdjur. Det är inte

möjligt att i dessa sammanhang ge dem

tillfredsställande levnadsvillkor i fångenskap och

därför bör verksamheten förbjudas. Detta bör ges

regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 30 bort ha

följande lydelse:

30. beträffande förbud mot apor som

försöksdjur

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ530 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

11. Onödiga djurförsök m.m. (mom. 31)

Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Gudrun

Lindvall (mp) anför:

Vi anser att Sverige bör vara ett föregångsland och

införa ett uttryckligt förbud mot kosmetikatester på

djur. Sådana försök måste betecknas som onödiga och

de kan därmed inte heller anses etiskt godtagbara i

den prövning som skall göras enligt djurskyddslagen

och djurskyddsförordningen. Den djurförsöksetiska

nämnden skall ju enligt 49 § i förordningen avstyrka

användningen av djur om det inte kan anses angeläget

från allmän synpunkt. Också vad gäller arbetet inom

EU är det viktigt att Sverige är pådrivande så att

förbudet mot kosmetikatester kan genomföras i juni

år 2000. Detta bör riksdagen, med anledning av

motionerna 1998/99:Ub801 (mp) yrkande 63,

1998/99:MJ506 (kd) yrkande 5 och 1998/99:MJ530 (mp)

yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 31 bort ha

följande lydelse:

31. beträffande onödiga djurförsök m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ub801

yrkande 63, 1998/99:MJ506 yrkande 5 och

1998/99:MJ530 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

12. De djurförsöksetiska nämnderna

(mom. 32)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

De djurförsöksetiska nämndernas uppgift är att göra

en allsidig bedömning av nödvändigheten av olika

djurförsök och att diskutera etiska frågeställningar

kring djurförsöken. Djurförsök som inte anses

angelägna från allmän synpunkt skall avstyrkas. I

arbetet kan tre problemområden skönjas, nämligen

avsaknaden av etisk diskussion, påverkan av

jävssituationer och överdriven kollegialitet samt

avsaknaden av möjlighet att överklaga ett

tillståndsgivande. För att få till stånd en bättre

etisk diskussion i de etiska nämnderna anser jag att

allmäninflytandet bör stärkas genom att antalet

politiker ökar. Vidare bör det finnas en etologisk

expert i varje nämnd som kan bedöma hur

försöksdjuren skall ges möjlighet till naturligt

beteende enligt 4 § djurskyddslagen. I dag saknas

den kompetensen helt. I många fall skulle djuren

kunna ges biologiskt bättre möjligheter än i dag med

relativt små förändringar, om bara kompetens fanns.

Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna

1998/99:MJ530 (mp) yrkande 1, 1999/2000:MJ502 (mp)

och 1999/2000:MJ525 (m), som sin mening ge

regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande de djurförsöksetiska nämnderna

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ530

yrkande 1, 1999/2000:MJ502 och 1999/2000:MJ525

och med avslag på motion 1998/99:Ub801 yrkande

65 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

13. Ingripande vid oförutsett lidande för

djur i djurförsök (mom. 36)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I vetenskapliga försök med djur utsätts djuren för

olika grad av lidande. En särskild försöksdjursetisk

nämnd bedömer inför varje sådant försök om graden av

lidande kan accepteras med hänsyn till försökets

betydelse. Felbedömningar kan lätt uppstå, dels

genom att nämnden saknar kompetens för säkra

förutsägelser om faktiskt lidande, dels genom att

oförutsedda komplikationer kan tillträda. Då djuren

i ett försök utsätts för större lidande än det som

nämnden förutsett vid den etiska bedömningen är det

enligt gällande lagstiftning svårt att ställa krav

från t.ex. ansvarig veterinär att försöket ändras

eller avbryts. Jag anser, i likhet med vad som

anförs i motion 1998/99:Ub801 (mp) yrkande 64, att

djurskyddslagen bör skärpas så att ansvarig

veterinär eller myndighet får samma juridiska

möjligheter att ingripa vid allt lidande som

veterinär eller myndighet har vid andra fall av

djurplågeri. Vid sådant överskridande av förutsatt

lidande skall lidandet jämställas med djurplågeri i

lagens mening. Detta bör riksdagen, med anledning av

motion 1998/99:Ub801 (mp) yrkande 64, som sin mening

ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 36 bort ha

följande lydelse:

36. beträffande ingripande vid oförutsett

lidande för djur i djurförsök

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ub801 yrkande 64

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts.

Särskilda yttranden

1. En ny djurskyddsmyndighet m.m.

Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:

1. En samlad djurskyddsmyndighet

Frågorna om djurskydd har kommit fram alltmer i

debatten, vilket är mycket positivt.

Djurskyddsfrågorna och tillsynen av att

lagstiftningen följs är i dag uppdelade på många

olika myndigheter och flera departement i

regeringen. Detta gör att det är svårt att få en

överblick av situationen. Ibland vet inte heller den

ena myndigheten vad den andra gör. På det

internationella området är det också svårt att få

fram en samlad bild och strategi för svenskt

vidkommande.

Jordbruksverkets omorganisation med inrättandet av

en särskild djurskyddsenhet kan vara ett steg mot en

mer samlad syn på djurskyddsfrågorna. Ett annat sätt

att förbättra situationen skulle kunna vara att

inrätta en särskild djurskyddsmyndighet där man får

det samlade ansvaret för såväl nationell uppföljning

som att följa och vara pådrivande i det

internationella arbetet.

2. Djurskyddsarbetet inom EU och djurtransporter

När det gäller transporter av levande djur, inte

minst mellan EU-länder, men även till och från

tredje land, är det en djurskyddsfråga som rönt stor

uppmärksamhet under senare år. Sverige har i EU

aktivt drivit kravet på förbättrade djurtransporter,

av etiska skäl. Det finns också rent ekonomiska

motiv att ställa lika höga krav mot övriga

medlemsländer inom EU som vi gör i Sverige. Man

skall inte kunna konkurrera med djurmisshandel som

medel.

Sverige skall vara fortsatt starkt pådrivande för

ökade djurskyddskrav. Sunda stallmiljöer och en

värdig behandling av djur i samband med transport

och slakt borde vara en självklarhet. Vi anser att

regeringen bör använda möjligheten i det nu

tillkomna Amsterdamfördraget att intensifiera

arbetet för t.ex. bättre transportmiljö och bättre

hygieniska villkor för djuren.

2. Utvärdering av djurskyddslagen m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

1. Utvärdering av djurskyddslagen

Det är alldeles uppenbart att djurskyddslagen och

dess implementering i verkligheten måste ses över

och att lagen måste förbättras på flera punkter.

Många djur, t.ex. burhöns, minkar och många

försöksdjur kommer inte i åtnjutande av den

behandling som föreskrivs i 4 § som exempel. Det

måste vara möjligt att samarbeta mellan kommuner på

ett annat sätt än i dag och kontakter mellan

myndigheter måste förbättras.

Vi anser dock att en sådan utvärdering inte får

leda till att det tillsätts en tidsödande utredning,

som sedan tas som intäkt för att inte göra

förändringar nu. Tvärtemot anser vi att

skrivningarna i höstens budget, som är ett resultat

av samarbete mellan regeringen, Miljöpartiet och

Vänsterpartiet, visar på en vilja att åtgärda många

problem som finns i dag.

2. Möjlighet till rörelse för uppbundna mjölkkor

Det är glädjande att antalet uppbundna mjölkkor

under betessäsongen minskar i landet. Enligt

bestämmelserna skall de kor för vilka ägaren fått

dispens för beteskravet ges möjlighet till motion

under en period av minst två månader sammanhängande

per år. Enligt uppgift sker detta inte alls alltid.

De månader korna sinas kan vara mitt i vintern och

på många gårdar saknas rastmöjlighet under den

tiden. Dessutom finns flera undantag även för

bestämmelsen om möjlighet till motion under dessa

två månader. Effekten är att många kor med

betesdispens står uppbundna året runt. Detta behöver

ses över och vi förutsätter att så sker i

Jordbruksverkets fortsatta hantering av frågan.

3. Triangelmärkning av hästar

Motionen om triangelmärkning handlar om den

brännmärkning som sker av hästar och som visar att

försäkringstagaren fått ut en del av försäkringen

och att hästen inte kan fullförsäkras mer. Det i

särklass vanligaste sättet att märka är bränning,

men det går att anbringa triangelmärket med frysning

med flytande kväve, en dyrare men skonsammare metod.

Vid behandlingen av motionen visar det sig att

bränning som metod är förbjuden, ett förbud som inga

veterinärer på någon nivå tycks medvetna om. I

Jordbruksverkets föreskrifter sägs att

identitetsmärkning är tillåten genom frysmärkning.

Men triangelmärkning är inte en identitetsmärkning

och tolkningen har därför varit att den är tillåten.

Även vissa rasföreningar lär brännmärka i Sverige.

Jordbruksverket har uppmärksammat motionen och går

ut med information om förbudet mot brännmärkning

till veterinärer, djursjukhus och försäkringsbolag

inom kort. Det som nu sker känns mycket bra och jag

kommer att följa frågan framöver.

4. Djurskyddstillsynen

Det diskuteras var djurskyddstillsynen skall ligga.

Vår uppfattning är att kommunen är den rätta nivån.

Skälet till detta utvecklas i motionen.

Djurskyddsärenden är ofta svåra att hantera. En god

djurskyddstillsyn märks inte. Kontakterna fungerar,

problemen löses innan läget blir akut, inga

vanvårdade djur finns i medierna och djurägare

känner förtroende för inspektören. Så fungerar det

på många håll och de kommunerna skall användas för

att skapa en god djurskyddstillsyn i alla kommuner.

Vi menar att kommunen har helt andra möjligheter att

hantera den sociala dimensionen som finns med i

bilden än länsstyrelsen. Man kan naturligt knyta

kontakter med sociala myndigheter och har ofta

kontakter på grund av närhet som en central

myndighet saknar. Vidare anser vi att erfarenheterna

av att ha tillsynen över lagen (1979:425) om skötsel

av jordbruksmark på länsstyrelserna inte alls var

positiva. Avstånden rent geografiskt var för stora,

samordningsvinsterna obefintliga och kontakten

mellan myndighet och lantbrukare för fåtaliga. För

att komma till rätta med detta gavs kommunen

möjlighet att ta över den tillsynen i samband med

införande av miljöbalken. Tanken är att kommunen

skall ha tillsyn över såväl f.d. skötsellagen och

miljöskyddslagen, som båda numera ingår i

miljöbalken, som djurskyddslagen, detta för att

kunna förenkla kontakterna mellan lantbrukare och

myndighet, förbättra möjligheterna för

tillsynsmyndigheten att använda lagarna samt att ge

samordningsvinster.

Vi hoppas att den hearing som utskottet planerar

visar fram det positiva som görs i många kommuner

och att den utlovade proposition från regeringen som

är att vänta till våren inte raserar utan bygger

vidare på detta.

5. En samlad djurskyddsmyndighet

Miljöpartiet anser att djurskyddet måste stärkas i

landet. Ett sätt kan vara att samla kompetens och

myndigheter i en djurskyddsmyndighet. Eftersom det

skett en organisatorisk förändring på

Jordbruksverket vill vi avvakta om den kan leda till

det positiva vi tror att en samlad

djurskyddsmyndighet skulle kunna ge. Vi reserverar

oss därför inte i detta betänkande men avser följa

och återkomma i frågan.