Bet. 1999/2000:MJU5

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

1999/2000:MJU05

Livsmedelskontroll

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

MJU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 35 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 1998 och 21 motionsyrkanden

från allmänna motionstiden 1999 om

livsmedelskontroll. Samtliga motionsyrkanden

avstyrks, bl.a. med hänvisning till EG:s rättsakter

på livsmedelsområdet och pågående arbete med

frågorna. Beredningen har skett i enlighet med

utskottets planering av motionsbetänkanden under

innevarande valperiod, vilket bl.a. innebär att

vissa ärendegrupper inte behandlas rutinmässigt vid

varje riksmöte utan med något längre intervaller.

Till betänkandet har fogats 11 reservationer och 4

särskilda yttranden.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1998

1998/99:MJ218 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen låter

utarbeta ett program för en förändrad köttkonsumtion

enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen begär att regeringen driver frågan

om en förändring av EU:s jordbrukspolitik för att

uppnå en förändrad köttkonsumtion i EU enligt vad i

motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skolor skall

erbjuda elever ett fullvärdigt vegetariskt

alternativ till kött i skolan.

1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en kommission

för säkra livsmedel.

1998/99:MJ228 av Ingvar Eriksson och Elizabeth

Nyström (m) vari yrkas att riksdagen av regeringen

begär utvärdering av kampen mot salmonellan och hur

kontrollen av importerade produkter fungerar.

1998/99:MJ254 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gränsdragningen

mellan läkemedel och livsmedel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gemensamma regler

för functional food-produkter inom EU.

1998/99:MJ508 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

strategi för att öka andelen vegetabilier i kosten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om märkning av

livsmedel.

1998/99:MJ509 av Inga Berggren och Anna Åkerhielm

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om klarare regler för

s.k. functional foods och för svensk

livsmedelsindustris möjligheter att hävda sig på

denna växande marknad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att intensifiera

arbetet inom EU i syfte att ta fram gemensamma

regler för marknadsföring och utveckling av s.k.

functional foods.

1998/99:MJ513 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige skall gå

före och förbjuda försäljning av mat innehållande

hela eller processade GMO,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om märkning av såväl

hela som processade livsmedel av genmanipulerat

ursprung om förbud inte kan skapas.

1998/99:MJ518 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en sänkning av

bidragsgränserna för dricksvattenradon i privata

brunnar, så att fler kan söka bidrag och anslaget

utnyttjas fullt ut.

1998/99:MJ520 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

myndighetsföreskrifter för utbildning av personal

som arbetar med dricksvattenfrågor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

Sverige arbetar för en global vattenkonvention.

1998/99:MJ522 av Gunnel Wallin och Rigmor Ahlstedt

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

krav på kunskaper om livsmedelshantering införs i

livsmedelslagstiftningen.

1998/99:MJ523 av Kent Härstedt och Annika Nilsson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

tydlig märkning av genförändrade livsmedel.

1998/99:MJ524 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om märkning av burägg.

1998/99:MJ526 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om obligatorisk

märkning av ägg.

1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om märkning och

särhållning av gentekniskt modifierade produkter.

1998/99:MJ774 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

verka för att konsumentskyddet skall grundas på ett

regelverk som finns och tillämpas enhetligt i hela

EU,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att konsumentskyddet

skall bygga på försiktighetsprincipen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen för

att åstadkomma en effektivare konkurrens och

snabbare kvalitetsutveckling inom EU bör verka för

att livsmedelssektorn successivt marknadsanpassas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen inom

EU skall verka för att kommissionen snarast tar fram

program för bekämpning av salmonella med syfte att

skapa salmonellafria livsmedel,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

utan prestige bör kunna överge svenska symboler och

system till förmån för ett gemensamt

livsmedelssäkerhetsprogram

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

inom EU skall verka för en avreglering av

livsmedelsmarknaden.

1998/99:MJ781 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att införa en

ursprungsmärkning av livsmedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige skall

vara pådrivande i EU för ett tydligt märkningssystem

på genmodifierade produkter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förbjuda import

från de länder som inte följer kraven på

salmonellafria livsmedel,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om resurser till

kommunerna för kontroll av import,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om resurser för

forskning och hantering av livsmedel för att

förhindra sjukdom på grund av bakteriegruppen EHEC.

1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ursprungsmärkning.

1998/99:So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

innehållsdeklaration och ursprungsmärkning.

1998/99:So375 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbättrad

innehållsdeklaration på livsmedel och kemikalier.

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:MJ252 av Harald Nordlund och Lennart

Kollmats (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen inom

EU skall verka för att kommissionen snarast tar fram

program för bekämpning av salmonella med syfte att

skapa salmonellafria livsmedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

verka för att konsumentskyddet skall grundas på ett

regelverk som finns och tillämpas enhetligt i hela

EU,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU

skall verka för en avreglering av

livsmedelsmarknaden och en successiv

marknadsanpassning av livsmedelssektorn,

1999/2000:MJ254 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om återinförande av

bidrag för radonsanering av vatten,

1999/2000:MJ505 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förbudet mot

azo-färgämnen måste behållas i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

utnyttja skyddsklausulen samt överklaga beslutet om

azo-färgämnen till EG-domstolen.

1999/2000:MJ508 av Inga Berggren och Anna Åkerhielm

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

egenåtgärdsprogrammet utvidgas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av EU-

gemensamma regler för utveckling och marknadsföring

av functional foods.

1999/2000:MJ513 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om märkning av

livsmedel,

1999/2000:MJ519 av Jonas Ringqvist och Karin

Svensson Smith (v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det skall ställas grundläggande krav

på utbildning och kunskap i bl.a. hygienfrågor för

personer som skall hantera oförpackade livsmedel.

1999/2000:MJ534 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

bidrag till privata vattentäkter för radonsanering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en kampanj för

radonsanering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

bidragskonstruktionen beträffande radonsanering av

vatten.

1999/2000:MJ536 av Karin Svensson Smith och Marie

Granlund (v, s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en officiell definition av

functional foods.

1999/2000:MJ605 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gränsdragningen

mellan läkemedel och livsmedel,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gemensamma regler

för functional food-produkter inom EU,

1999/2000:MJ727 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om radonsanering av

vatten,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

inom FN skall arbeta för en global vattenkonvention.

1999/2000:L713 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avregleringen inom

jordbrukssektorn.

1999/2000:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett

tillförlitligt märkningssystem som en förutsättning

för en fungerande livsmedelsmarknad.

1999/2000:U512 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari

yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

salmonellabekämpning.

Utskottet

Studiebesök

Utskottet företog den 18 oktober 1999

studiebesök vid Sveriges lantbruks-

universitet och Statens veterinärmedicinska

anstalt.

Märkning av livsmedel

Motionerna

När det gäller märkning av livsmedel bör enligt

motion MJ508 (kd) Sverige intensifiera arbetet för

ändring av EG:s märkningsregler så att konsumenterna

kan ges fullgod information (yrkande 2). I motion

MJ774 (fp) betonas att Sverige utan prestige bör

kunna överge svenska symboler till förmån för ett

gemensamt program för livsmedelssäkerhet (yrkande

11). Enligt motion MJ781 (c) bör ursprungsmärkning

av livsmedel införas (yrkande 3). Motionärerna i

motion MJ804 (v) anser att ett märkningssystem för

transporterna mellan produktions- och inköpsställe

bör införas (yrkande 7). I motion So374 (kd) betonas

angelägenheten av att Sverige driver kravet på

gemensamma obligatoriska regler för deklaration av

alla allergener i livsmedel. En heltäckande

kartläggning av förekomsten av allergiframkallande

ämnen bör genomföras (yrkande 10). Behovet av

förbättrad innehållsdeklaration på livsmedel och

kemikalier betonas i motion So375 (mp) yrkande 2.

Krav på märkning av burägg förs fram i motionerna

MJ524 (mp) yrkande 1 och MJ526 (m) yrkande 2.

Utskottets överväganden

Som utskottet tidigare framhållit (se bl.a.

1997/98:JoU14) är EG:s rättsakter på

livsmedelsområdet till övervägande del

totalharmoniserade, vilket innebär att det inte är

tillåtet för ett medlemsland att ha vare sig

strängare eller liberalare bestämmelser. EG:s regler

bygger i stora delar på internationella

rekommendationer från Codex Alimentarius, vilket är

samlingsnamnet för FAO:s (FN:s livsmedelsorgan Food

and Agriculture Organization) och WHO:s gemensamma

program för bl.a. standarder, riktlinjer och råd.

EG:s direktiv nr 79/112/11 om märkning av livsmedel

har inte tillåtit obligatoriska krav på

ursprungsmärkning. Denna fråga har vid flera

tillfällen tagits upp av Sverige. Sedan den 1 juli

1997 gäller emellertid rådets förordning (EG) nr

820/97 om upprättande av ett system för

identifiering och registrering av nötkreatur och om

märkning av nötkött och nötköttsprodukter. Enligt

förordningen blev det möjligt att tillämpa ett

system för frivillig, detaljerad märkning av nötkött

och nötköttsprodukter, såsom ursprung, vissa

kännetecken eller produktionsförhållanden. Dessa

regler gäller till den 1 januari 2001 då ett system

för obligatorisk märkning av nötkött inrättas. Rådet

arbetar för närvarande med den närmare utformningen

av systemet. Det kan nämnas att enligt kommissionens

förordning (EG) nr 1468/1999 disponerar Sverige för

en informationskampanj om märkning 190 000 euro,

varav 8 000 euro för utvärdering av kampanjen. När

det gäller krav på märkning av allergiframkallande

ingredienser har en lista fastställts över de

ingredienser som skall anges på förpackningen.

Enligt direktiven 1999/10/EEG (om undantag från

bestämmelserna i artikel 7 i rådets direktiv

79/112/EEG om märkning av livsmedel) och 1997/4/EEG

skall mängddeklaration anges för vissa ingredienser

eller grupper av ingredienser, bl.a. socker och

sötningsmedel och t.ex. champinjoner i

champinjonsoppa respektive svamp i svampsoppa.

Inom Codex Alimentarius fattades i juli 1999 beslut

att, om en sammansatt ingrediens utgör mindre än 5 %

av det färdiga livsmedlet, t.ex. majonnäs i

potatissallad, endast den sammansatta ingrediensen

behöver anges. Dessförinnan gällde en regel om minst

25 %.

I betänkandet Märk väl! (SOU 1999:7) framläggs ett

antal förslag som syftar till att förbättra

märkningen av bl.a. livsmedel. Bland förslagen kan

nämnas att Sverige inom EG-samarbetet - och annat

internationellt samarbete på området - skall verka

för att informationen i ingrediensförteckningarna på

livsmedelsförpackningarna blir så fullständig som

möjligt så att konsumenterna kan undvika ämnen som

riskerar deras hälsa eller går emot deras etiska

övertygelse. Vidare skall Sverige i det

internationella standardiseringsarbetet verka för

ökad tillgänglighet när det gäller märkning.

Livsmedelsverket och andra berörda myndigheter bör

ges i uppdrag bl.a. att utreda förutsättningarna för

kompletterande information i form av frivillig

märkning. Betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna

MJ508 (kd) yrkande 2, MJ774 (fp) yrkande 11, MJ781

(c) yrkande 3, MJ804 (v) yrkande 7, So374 (kd)

yrkande 10 och So375 (mp) yrkande 2 i den mån

motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.

Med anledning av ett antal motioner om märkning av

ägg framhöll utskottet vintern 1997 att en korrekt

märkning är av avgörande betydelse för

konsumenternas möjligheter att välja mellan olika

produkter (1996/97:JoU9). Sedan den 1 januari 1998

följer Sverige EU:s märkningsregler för ägg (EG:s

förordning nr 1274/91). Sedan endast några år

tillbaka är det tillåtet inom EU att märka burägg,

och arbete pågår med att utforma regler för märkning

av sådana ägg. Rådet har nyligen antagit direktivet

99/74/EG av den 19 juli 1999 om att fastställa

miniminormer för skyddet av värphöns. Direktivet

innebär bl.a. att burhållning av värphöns förbjuds

fr.o.m. den 1 januari 2012. I avvaktan härpå införs

fr.o.m. den 1 januari 2003 förbud mot byggande av

burar och användning av nya burar. Utskottet har

erfarit att, som en följd av det nya direktivet, ett

förslag från kommissionen om ändring av förordningen

EEG/1907/90 om vissa handelsnormer för ägg kan

väntas under hösten 1999.

För att hjälpa konsumenterna till ett medvetet val

i butiken har den svenska regeringen anslagit drygt

2,5 miljoner kronor till en informationskampanj.

Syftet med kampanjen är att dels informera

konsumenterna om äggproduktion och olika system för

hönshållning, dels klarlägga konsumenternas

inställning till alternativt producerade ägg och att

motivera konsumenterna att göra val som främjar god

djuromsorg. Inom den svenska äggnäringen finns

dessutom långtgående planer på frivillig märkning av

burägg.

I Jordbruksverkets rapport till regeringen

Värphöns, Lägesrapport 1999, daterad den 21 maj

1999, anförs att det är tydligt att konsumenterna

har svårt att tolka märkningen på äggkartongerna på

ett riktigt sätt. En tydligare märkning av äggen

skulle underlätta för konsumenten att välja den

produktionsform han eller hon anser bäst främja en

god djuromsorg. Korrekt och fullständig märkning i

enlighet med EU:s handelsnormer är av avgörande

betydelse då konsumenten väljer mellan olika

produkter. De ägg som produceras i anläggningar som

fått dispens från kraven på rede, sittpinne och

sandbad bör enligt rapporten märkas som burägg.

Rapporten bereds i Regeringskansliet. Utskottet

delar motionärernas uppfattning att en tydlig

märkning även av burägg skulle underlätta

konsumenternas valmöjligheter. Regeringen bör därför

påskynda beredningsarbetet.

Med det ovan anförda anser utskottet syftet med

motionerna MJ524 (mp) yrkande 1 och MJ526 (m)

yrkande 2 i väsentliga delar tillgodosett.

Motionerna bör i dessa delar inte föranleda någon

riksdagens ytterligare åtgärd.

S.k. functional foods

Motionerna

I två motioner behandlas frågan om s.k. functional

foods, dvs. livsmedel som påstås ha hälsobefrämjande

effekter. För att underlätta svensk

livsmedelsindustris möjligheter att hävda sig på

denna växande marknad måste, enligt motionerna MJ254

yrkande 6 och MJ509 yrkande 1 (båda m),

gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel

klargöras. Regeringen bör intensifiera arbetet med

gemensamma regler för functional food-produkter inom

EU i syfte att åstadkomma gemensamma regler för

marknadsföring och utveckling av dessa livsmedel

(yrkandena 7 respektive 2).

Utskottets överväganden

Vid ett flertal tillfällen och senast vintern 1998

(1997/98:JoU14) har utskottet behandlat frågan om

s.k. functional foods och gränsdragningen mellan

livsmedel och läkemedel. I samband härmed anordnade

utskottet en utfrågning i ämnet. I utfrågningen

deltog företrädare för berörda myndigheter,

livsmedelsbranschen, forskarsamhället och

konsumenterna. Sammanfattningsvis gav utfrågningen

vid handen att det finns önskemål om att utveckla

livsmedel som kan förebygga och behandla

kostrelaterade sjukdomar. Det finns också en stor

marknadspotential för livsmedelsindustrin när det

gäller denna typ av produkter. Vidare finns

erfarenheter från medicinsk forskning som kan

överföras till området. Det framkom också att många

konsumenter har en kritisk inställning till

hälsopåståenden när det gäller livsmedel och att

kunskap och vederhäftig information är av stor

betydelse när det gäller sambandet mellan kost och

hälsa och för konsumenternas möjligheter att kunna

välja en allsidig och näringsriktig kost. Behovet av

ett regelverk för området påtalades. I betänkandet

hänvisade utskottet bl.a. till ett regeringsuppdrag

till Livsmedelsverket att utreda och analysera

hälsopåståenden vid märkning av livsmedel.

Livsmedelsverket redovisade sitt uppdrag hösten

1998. Rapporten bereds i Regeringskansliet och utgör

ett underlag för Jordbruksdepartementets arbete med

en handlingsplan för den fortsatta hanteringen av

frågan. I sitt yttrande över kommissionens Grönbok

om livsmedelslagstiftningen har regeringen påtalat

att frågan om hälsopåståenden erbjuder svårigheter

bl.a. med hänsyn till gränsdragningen mellan

livsmedel och läkemedel. Enligt regeringen får dock

standarder och regler inte försvåra utvecklingen av

hälsomässigt gynnsamma produkter och regeringen

anser därför att det finns anledning att åter ta upp

arbetet inom EU med regler för väl underbyggda

hälsopåståenden. I ett frågesvar våren 1999 vidhöll

jordbruksministern denna ståndpunkt och anförde

bl.a. att ett regelverk på området behövs. Hon

uttalade sin positiva syn på utvecklandet av nya

livsmedel med sammansättningar som kan bidra till en

näringsriktig kost och sin ambition att även

fortsättningsvis vara pådrivande i frågan inom EU

och Codex Alimentarius (prot. 1998/99:78, svar på

fråga 1998/99:459). I sammanhanget bör också nämnas

det arbete som pågår inom Bioteknikkommittén (dir.

1997:120) vad avser bl.a. svensk industriell

utveckling inom bioteknikområdet. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 december 2000. Det bör

tilläggas att regeringen (Jordbruksdepartementet)

har inbjudit miljö- och jordbruksutskottet, berörda

departement, myndigheter och ett flertal

organisationer till en hearing om functional foods

den 28 oktober 1999. I inbjudan uttalar regeringen

sin avsikt att utarbeta en strategi för det

fortsatta arbetet med produktspecifika

hälsopåståenden på livsmedel. För att kunna driva

frågan vidare anser regeringen att det krävs mer

kunskap och ytterligare utredningar i frågan.

Av det ovan anförda framgår att de frågor som tas

upp i motionerna MJ254 yrkandena 6 och 7 och MJ509

(båda m) är föremål för såväl regeringens som

berörda myndigheters och livsmedelsbranschens

uppmärksamhet. Som utskottet tidigare uttalat

(1997/98:JoU14) finns det anledning för riksdagen

att även i fortsättningen noga följa utvecklingen på

området. I avvaktan på resultatet av den verksamhet

som pågår är utskottet inte nu berett att föreslå

några slutgiltiga eller preciserade

ställningstaganden från riksdagens sida.

Salmonella

Motionerna

I motion MJ228 (m) begärs en utvärdering av kampen

mot salmonella och hur kontrollen av importerade

produkter fungerar. Enligt motion MJ774 (fp) bör

regeringen inom EU verka för att kommissionen

snarast tar fram ett program för bekämpning av

salmonella med syfte att skapa salmonellafria

livsmedel (yrkande 9). Förbud mot import från de

länder som inte följer kraven på salmonellafria

livsmedel begärs i motion MJ781 (c) yrkande 9.

Behovet av resurser till kommunerna för

importkontroll påtalas i yrkande 10.

Utskottets överväganden

Våren 1998 redogjorde utskottet utförligt för

situationen i Sverige vad gäller förekomsten av

salmonella i importerade livsmedel (1997/98:JoU14).

Sedan regeringen överlämnat Livsmedelsverkets

slutrapport om salmonellakontrollen från annat EU-

land, det s.k. garantiprojektet, till kommissionen

och samtliga länder i EU, har kommissionen kontaktat

berörda länder. Dessa länder har visat ökad

förståelse för Sveriges syn på salmonella och för

det faktum att det är möjligt att kontrollera

smittan. Enligt Jordbruksdepartementet har problemen

med salmonella i importerat kött på ett konstruktivt

sätt lösts mellan berörda parter. När det gäller

hanteringen av livsmedel inom landet är utbildning

och information viktiga faktorer för att komma till

rätta med salmonellasmittan. Utskottet har inhämtat

att Livsmedelsverket i samarbete med restaurang- och

storhushållens branschorgan SAMS, i vilket ingår

Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Försvarets

materielverk och Sveriges Hotell- och

restaurangföretagare, har utarbetat en kursplan,

Grundkurs i livsmedelshygien. Hittills har ca 13 000

restauranganställda genomgått utbildningen, och

verket planerar utbildning även för samtliga

butiksanställda inom livsmedelsbranschen. För detta

ändamål har Livsmedelsverket sammanställt en

särskild kursplan, Säkra livsmedel i butik. Med det

anförda tillgodoses enligt utskottets mening i allt

väsentligt syftet med motionerna MJ228 (m) och MJ774

(fp) yrkande 9. Motionerna bör i dessa delar inte

föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Våren 1998 redovisades betänkandet

Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU 1998:61).

Betänkandet bereds i Regeringskansliet. Utskottet

har inhämtat att regeringen den 22 juli 1999 uppdrog

åt Livsmedelsverket att, efter samråd med

Ekonomistyrningsverket, göra en konsekvensanalys av

vissa förslag i betänkandet. Det av utredningens

förslag som enligt remissinstanserna är mest

kontroversiellt är förslaget om finansiering av

tillsynen. Enligt regeringen har dock vissa övriga

förslag också långtgående ekonomiska konsekvenser.

Förslaget om finansiering av tillsynen går ut på att

uppgiften att bestämma avgiften för anläggningar

under kommunal tillsyn decentraliseras till

kommunerna och att motsvarande befogenheter bör ges

till Livsmedelsverket avseende verkets direkta

tillsyn. Regeringen anser att dessa förslag inte bör

ses som fristående enheter utan som en del i den

helhet som berörs av samtliga förslag i utredningen.

Mot denna bakgrund har regeringen funnit behov av

ytterligare underlag beträffande de ekonomiska

konsekvenserna av utredningens förslag. Dessutom

anser regeringen att finansieringen av tillsynen

behöver belysas ytterligare och kompletteras.

Utgångspunkten är att avgifterna för tillsynen skall

uppfattas som rättvisa och inte konkurrens-

snedvridande och att tillsynen inte skall försämras

i något avseende. Om Livsmedelsverket bedömer att

konsekvensanalysen leder fram till att andra

åtgärder behöver vidtas än de som utredningen

presenterar, bör verket föreslå sådana åtgärder,

liksom hur de lämpligen kan finansieras. Uppdraget

skall redovisas senast den 1 juni 2000.

Kansliet har vidare inhämtat att

Jordbruksdepartementet arbetar med en förordning om

tillsynen. Förordningen innebär att huvudmannaskapet

för gränskontrollen gentemot tredje land överförs

från kommunerna till staten/Livsmedelsverket. I

konsekvens härmed skall även avgifterna uppbäras av

verket. Regeringens förhoppning är att förordningen

skall kunna träda i kraft den 1 juli 2000. Utskottet

har inhämtat att regeringen inte har för avsikt att

under pågående riksmöte framlägga förslag till

riksdagen med anledning av betänkandet.

Med hänvisning till det ovan anförda finner

utskottet att syftet med motion MJ781 (c) yrkande 10

i allt väsentligt kommer att bli tillgodosett utan

något särskilt riksdagens uttalande i frågan.

Ett tillmötesgående av motion MJ781 (c) yrkande 9

om importförbud skulle enligt utskottets mening

innebära ett flagrant avsteg från de principer om

varors fria rörlighet som Sverige anslöt sig till i

och med medlemskapet i EU. Motionen avstyrks i denna

del.

Genetiskt modifierade livsmedel

Motionerna

Märkning av genetiskt modifierade livsmedel tas upp

i flera motioner. Enligt motion MJ513 (mp) skall

Sverige gå före och förbjuda försäljning av

livsmedel som innehåller hela eller processade GMO

(yrkande 4). I det fall förbud inte kan åstadkommas

bör regler införas om märkning av såväl hela som

processade livsmedel av genmanipulerat ursprung

(yrkande 5). Behovet av tydlig märkning av

genförändrade livsmedel påtalas i motion MJ523 (s).

Förutom märkningen bör bra informationsmaterial

finnas tillgängligt i butiker och hos kommunernas

konsumentrådgivare. Enligt motion MJ749 (c) bör

obligatorisk märkning införas och genetiskt

modifierade organismer särhållas under hela

produktionskedjan (yrkande 15). I motion MJ781 (c)

framhålls att Sverige måste vara pådrivande i EU för

ett tydligt märkningssystem på genmodifierade

produkter (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Grundläggande märkningsregler för s.k. nya livsmedel

(inklusive genmodifierade livsmedel) finns i

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av

den 27 januari 1997 om nya livsmedel och

livsmedelsingredienser. Nya livsmedel skall märkas

om de skiljer sig från traditionellt framställda

livsmedel. Alla genmodifierade färska frukter och

grönsaker, spannmål och gryn av olika slag skall

märkas. Om gener överförs från djur till växter och

om ett livsmedel innehåller nya ämnen som kan orsaka

allergier skall det framgå av märkningen.

Förordningen ställer vidare krav på

säkerhetsbedömning av nya livsmedel och

livsmedelsingredienser. För att ett livsmedel som

framställts med genteknik skall bli godkänt för

försäljning måste det så långt möjligt vara klarlagt

att det är lika säkert som motsvarande

konventionellt framställda livsmedel. Utöver de

uppgifter som föreskrivs i direktiv 79/112/EEG

fastställer rådets förordning (EG) nr 1139/98 av den

26 maj 1998 (om obligatoriska uppgifter vid märkning

av vissa livsmedel som framställts från genetiskt

modifierade organismer) särskilda märkningsregler

för livsmedel från genetiskt modifierad soja och

majs. Enligt förordningen skall livsmedel från sådan

soja och majs, som inte innehåller nytt protein

eller DNA som härrör från den genetiska

modifieringen, inte omfattas av ytterligare

särskilda bestämmelse för märkning. För närvarande

pågår arbete inom kommissionen med att upprätta en

lista över livsmedelskategorier som inte behöver

märkas. Inom kommissionen pågår även arbete med att

fastställa ett s.k. tröskelvärde för oavsiktlig

förorening av livsmedel med DNA eller protein som

härrör från genetisk modifiering.

I sammanhanget vill utskottet erinra om det arbete

som pågår inom Bioteknikkommittén (dir. 1997:120). I

kommitténs uppdrag ingår bl.a. att bedöma

långsiktiga förändringseffekter av modern bioteknik

samt lämna förslag till en övergripande politik för

området i ett internationellt perspektiv. Vidare

skall kommittén utifrån ett framtidsperspektiv

identifiera de frågor som kräver en vidareutvecklad

konsekvensbedömning och en fördjupad etisk

diskussion samt bedöma möjligheter och identifiera

hinder för svensk industriell utveckling inom

bioteknikområdet. Uppdraget skall redovisas senast

den 1 december 2000.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna om vikten av att den oro som många

konsumenter hyser för genmodifierade livsmedel tas

på allvar. Vid flera tidigare tillfällen och senast

vintern 1998 (1997/98:JoU14) har utskottet betonat

det angelägna i att konsumenterna i de flesta fall

får kännedom om huruvida ett livsmedel framställts

med hjälp av eller innehåller genetiskt modifierade

organismer. Som utskottet tidigare har uttalat (se

bl.a. 1995/96:JoU11) bör det grundläggande kravet

från svensk sida vara att det genom märkning tydligt

framgår att en produkt innehåller eller består av

sådana organismer. Denna inställning har bl.a.

kommit till uttryck i det tillkännagivande som

utskottet föreslog våren 1996 och som innebar ett

uppdrag till regeringen att närmare bestämma

formerna för och omfattningen av märkningskravet.

Utskottet förutsätter att regeringen även i

fortsättningen med största kraft och stor tydlighet

driver märkningsfrågan i internationella sammanhang.

Givetvis måste internationella överenskommelser

beaktas i den mån de har blivit bindande för

Sverige.

Med det ovan anförda tillgodoses enligt utskottets

mening i allt väsentligt syftet med motionerna MJ513

(mp) yrkande 5, MJ523 (s), MJ749 (c) yrkande 15 och

MJ781 (c) yrkande 4. Motionerna i dessa delar bör

inte påkalla någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Utskottet är emellertid inte berett att tillmötesgå

kravet i motion MJ513 (mp) yrkande 4 på ett förbud

mot försäljning av livsmedel som innehåller

genetiskt modifierade organismer. Motionsyrkandet

avstyrks.

Dricksvatten

Motionerna

I motion MJ518 (mp) begärs sänkning av

bidragsgränserna för dricksvattenradon i privata

brunnar, så att fler kan söka bidrag och anslaget

utnyttjas fullt ut.

Behovet av om myndighetsföreskrifter för utbildning

av personal som arbetar med dricksvattenfrågor

påtalas i motion MJ520 (kd) yrkande 2. I samma

motion betonas vikten av att Sverige arbetar för en

global vattenkonvention. De frågor som främst bör

hanteras inom konventionen är vattentillgångar som

delas av stater, nyttjande av ändliga

grundvattentillgångar och globalt samarbete för att

få till stånd spridning av teknik för effektivt

vattenutnyttjande (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Vintern 1998 behandlade utskottet utförligt frågan

om sanering av radon i enskilda vattentäkter

(1997/98:JoU14). Av betänkandet framgår att

sammanlagt 60 miljoner kronor år 1997 hade anslagits

för bidrag till sanering av radon i dricksvatten.

Bidrag har lämnats för åtgärder som påbörjats under

tiden den 1 oktober 1997-den 1 augusti 1999. Den 31

december 1998 hade bidrag om totalt drygt 24

miljoner kronor beviljats för ändamålet. I ett

frågesvar hösten 1998 (prot. 1998/99:21, svar på

fråga 1998/99:31) anförde jordbruksministern att

tiden för bidragsberättigade åtgärder egentligen

redan skulle ha passerats, men att regeringen hade

förlängt tiden till den 1 augusti 1999. Anledningen

till detta var att bidragen inte har efterfrågats i

den utsträckning som hade förväntats. Fortfarande

återstod medel att fördela, vilket enligt

jordbruksministern möjligen skulle kunna tyda på att

reglerna kan behöva ses över. Hon var emellertid

inte beredd att vid detta tillfälle ta ställning

till om det finns behov av ytterligare förändringar

av förordningen. Enligt förordningen (1997:638) om

bidrag till sanering av radon i dricksvatten kan,

vad gäller enskilda vattentäkter som inte står under

kommunal tillsyn, bidrag utgå med 50 % eller högst 5

000 kr om radonhalten överstiger 1 000 becquerel per

liter vatten. Det bör framhållas att i och med att

gränsvärden för radon i dricksvatten infördes (SLV

FS 1997:32) inträdde också skyldighet för kommunerna

att se till att vattnets becquerelhalt inte

överstiger gränsvärdet när vattnet når

konsumenterna. Skälet till att riksdagen anvisade

medel till täckande av kommunernas

saneringskostnader var en överenskommelse mellan

regeringen och Svenska Kommunförbundet, som innebär

att statliga beslut som medför ökade kostnader för

kommunerna också skall finansieras av staten. Som

utskottet tidigare uttalat (1997/98:JoU14) får det i

första hand anses ankomma på ägarna av enskilda

vattentäkter att underhålla och upprusta täkterna.

Riksdagen har emellertid beslutat om statlig

delfinansiering även av sanering av enskilda

vattentäkter med så hög radonhalt, dvs. 1 000

becquerel per liter vatten eller däröver, att

vattnet bedöms som otjänligt. Det bör påpekas att

gränsvärdet för ett livsmedel gäller livsmedlet som

sådant, dvs. gränsvärdet 100 becquerel per liter

vatten gäller för allt dricksvatten, oavsett om det

hämtas från allmänna eller enskilda täkter. Med det

anförda avstyrker utskottet motion MJ518 (mp).

Enligt Livsmedelsverkets dricksvattenkungörelse

anges i de allmänna råden till 7 § att

driftspersonal vid allmän anläggning är att betrakta

som livsmedelspersonal och att det är av stor

betydelse att personalen vid vattenverk har lämplig

utbildning och kompetens för att sköta anläggningen.

Därutöver krävs goda insikter i frågor som rör

vattenhygien. Huvudmannen bör sörja för att

personalen bereds tillfälle att genomgå lämplig

utbildning i vattenhygien och vattenberedning. Det

anses även viktigt att personalen informeras om

olika smittämnen, om riskerna med smittspridning via

vatten och hur sådana risker motverkas. Enligt 30 §

livsmedelsförordningen (1971:807) skall

arbetsgivaren dessutom informera personalen i fråga

om personlig hygien. I 3 a § SLV:s kungörelse med

föreskrifter och allmänna råd om livsmedelstillsyn

(ändrad SLVFS 1996:37) stadgas att den som bedriver

verksamhet i vilken livsmedel hanteras har att se

till att de som hanterar livsmedel i verksamheten

får handledning och instruktion eller utbildning i

livsmedelshygien i rimlig proportion till det arbete

de utför. Denna bestämmelse omfattar även

vattenverken. Med det anförda avstyrker utskottet

motion MJ520 (kd) yrkande 2 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Utskottet delar uppfattningen i motion MJ520 (kd)

om det hot som vattenbrist och otjänligt

dricksvatten utgör mot främst befolkningen i tredje

världen. I arbetet med den konvention om

gränsöverskridande vattendrag som i maj 1997 antogs

inom FN har Sverige deltagit aktivt. Konventionen

omfattar bl.a. användningen av vatten och

hushållning med vattenresurser. När det gäller

frågor om vattenteknik arbetar Sverige i olika

internationella fora och i biståndssammanhang med

frågor om tekniköverföring. Sverige är genom Sida

t.ex. värd för Global Water Partnership, vilket

torde anses som det mest aktiva och framstående

initiativet för att bistå länder med vattenbrist.

Utskottet förutsätter att Sverige även

fortsättningsvis kommer att inta en offensiv

hållning i dessa frågor. Med det anförda får syftet

med motionen i denna del anses tillgodosett.

Övriga frågor

Motionerna

Enligt motion MJ218 (v) bör regeringen utarbeta ett

program för förändrad köttkonsumtion. Programmet bör

syfta till minskad konsumtion av de djurslag som

inte kan tillgodogöra sig grovfoder i samma

utsträckning som idisslarna (yrkande 1). För att

uppnå en förändrad köttkonsumtion bör regeringen

driva frågan om en förändring av EU:s

jordbrukspolitik (yrkande 2). I motion MJ508 (kd)

begärs förslag om en strategi för att öka andelen

vegetabilier i kosten (yrkande 1).

I motion MJ218 (v) framförs krav på att skolorna

skall erbjuda elever fullvärdiga alternativ till

kött i skolan (yrkande 3). Enligt motion MJ219 (c)

bör en kommission för säkra livsmedel tillsättas.

Kommissionens uppgifter bör bl.a. vara att

identifiera eventuella brister i myndigheternas

arbete och föreslå nödvändiga politiska åtgärder

(yrkande 12).

Motionärerna i motion MJ774 (fp) anser att

regeringen bör verka för att konsumentskyddet

grundas på ett regelverk som genomförs och tillämpas

enhetligt i hela EU (yrkande 6). Konsumentskyddet

skall bygga på försiktighetsprincipen, en princip

som bör respekteras även av WTO (yrkande 7).

I syfte att åstadkomma en effektivare konkurrens

och snabbare kvalitetsutveckling bör regeringen

enligt motion MJ774 (fp) inom EU verka för att

livsmedelssektorn successivt marknadsanpassas

(yrkande 8). Sverige bör även verka för en

avreglering av livsmedelsmarknaden (yrkande 12).

Enligt motion MJ522 (c) bör krav på kunskaper om

livsmedelshantering införas i

livsmedelslagstiftningen.

Behovet av resurser för forskning och hantering av

livsmedel för att förhindra sjukdom på grund av

bakteriegruppen EHEC påtalas i motion MJ781 (c)

yrkande 11.

Utskottets överväganden

Som utskottet vid flera tidigare tillfällen (se

bl.a. 1997/98:JoU14) framhållit kräver globala

miljö- och resursfrågor allt större uppmärksamhet i

livsmedelspolitiska sammanhang. Mot bakgrund av den

globala livsmedelssituationen antogs en

handlingsplan vid FAO:s toppmöte i Rom år 1996.

Enligt handlingsplanens punkt 1 skall varje

medlemsland anta ett nationellt handlingsprogram i

överensstämmelse med sina resurser och sin förmåga

att uppnå individuella mål. Samtidigt skall

medlemslandet samverka med länder inom samma region

och internationellt för att utarbeta gemensamma

lösningar på globala frågor om livsmedelssäkerhet.

Den svenska FAO-kommittén har nyligen överlämnat

rapporten Mat åt alla till regeringen. Rapporten

innehåller flera förslag för att få jordens

livsmedelsresurser att räcka till alla. I rapporten

föreslås att det svenska biståndet bör höjas och

användas för åtgärder för att stärka utvecklingen på

landsbygden och småjordbruk. Vidare föreslås att den

svenska regeringen snarast bör låta utreda de

särskilda forskningsbehov som ställs på ett hållbart

samhälle vad gäller naturresurser och

livsmedelssäkerhet. Analysen bör utvecklas mot en

framtida strategi för jordbruks-, skogsbruks- och

fiskeforskning för ökad global produktivitet. I

sammanhanget vill utskottet erinra om att Agenda

2000 bl.a. innebär att nötköttets relativa prisnivå

sänks i förhållande till spannmålsbaserade

produktionsgrenar. Kommissionen räknar med att de

sänkta priserna kommer att leda till ökad konsumtion

av nötkött i EU. Därmed premieras konsumtion av

gräsomvandlande djur framför konsumtion av

spannmålsomvandlande djur. Utskottet vill även

erinra om Naturvårdsverkets rapport Att äta för en

bättre miljö (nr 4830). Rapporten ingår i verkets

framtidsprojekt Sverige år 2021, som omfattar de

sektorer som i dag står för den största påverkan på

miljön, där bl.a. livsmedels- och

jordbrukssektorerna ingår. Rapporten har bildat

underlag för den miljöpolitiska propositionen (prop.

1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6). Som anförs i

motionerna MJ218 (v) och MJ508 (kd) kan en

livsmedelsproduktion med kretsloppsbaserade

produktionssystem vara ett medel för bättre

resursutnyttjande, ändrade matvanor ett annat. Som

ovan anförts delar utskottet motionärernas

uppfattning så till vida att globala miljö- och

resursfrågor kräver allt större uppmärksamhet i

livsmedelspolitiska sammanhang. Av utskottets

redogörelse framgår att de frågor som tas upp i

motionerna är föremål för uppmärksamhet såväl

nationellt som internationellt. Utskottet är inte

berett att föreslå några särskilda åtgärder från

riksdagens sida i denna fråga. Motionerna MJ218 (v)

yrkandena 1 och 2 och MJ508 (kd) yrkande 1 avstyrks

i den mån motionsyrkandena inte kan anses

tillgodosedda.

Med anledning av motion MJ218 (v) yrkande 3 har

utskottet inhämtat att Livsmedelsverket kommer att

ge ut råd för skolmåltider vad gäller

näringssammansättning, livsmedelsval m.m. Utskottet

vill emellertid erinra om att frågor om skolmåltider

är en utpräglat kommunal angelägenhet som omfattas

av den grundlagsfästa principen om kommunalt

självstyre. Det anförda innebär att motionen

avstyrks i denna del.

Konsumentpolitiska riktlinjer har fastställts av

riksdagen vid fyra tillfällen och senast i juni 1995

(prop. 1994/95:140, bet. 1994/95:LU32). Av de mål

som har fastlagts för konsumentpolitiken kan nämnas

att konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas

och att sådana konsumtions- och produktionsmönster

skall utvecklas som minskar påfrestningen på miljön

och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. I

januari 1999 beslutade regeringen att tillkalla en

parlamentarisk kommitté med uppgift att lämna

förslag beträffande utformningen av

konsumentpolitiken inför ett nytt sekel (dir.

1999:1). Enligt direktiven skall kommittén

identifiera konsumentpolitikens långsiktiga innehåll

och prioriteringar. Utredningen skall genomföras i

ett tydligt EU-perspektiv, där det nordiska

samarbetet skall vara en viktig bas. Kommittén skall

för detta ändamål göra en utvärdering och en översyn

av de politiska målen. Vid behov skall kommittén

föreslå hur målen kan utvecklas och förbättras, mot

bakgrund av de nya förutsättningar som samhället

ger. Kommittén skall också avväga vilka medel i form

av lagstiftning och ekonomiska och andra resurser

som bör utnyttjas för att bäst nå dessa mål. Arbetet

skall redovisas senast den 15 mars 2000. När det

gäller det konsumentpolitiska arbetet inom EU vill

utskottet erinra om Regeringskansliets rapport

Konsumentpolitiken i EU - en lägesrapport från mars

1999. Av rapporten framgår att konsumentområdet är

en av fyra prioriterade frågor i den svenska EU-

politiken. Med utgångspunkt i EU-kommissionens

konsumentpolitiska handlingsplan 1999-2001 arbetar

Sverige för att EU:s medlemsstater skall fördjupa

sitt samarbete och sitt erfarenhetsutbyte genom att

enas om riktlinjer för detta. Det är Sveriges

förhoppning att detta skall leda fram till att alla

medlemsstater utarbetar nationella handlingsprogram

för starkare konsumentskydd. Andra frågor som

Sverige betonar i EU-samarbetet är god tillgång till

säkra livsmedel, finansiella tjänster, säker

informationsteknik samt hållbara konsumtions- och

produktionsmönster. Utskottet vill även erinra om

att kommissionen nyligen har lagt fram en

handlingsplan för konsumentpolitiken fram till år

2001, där det bl.a. anges att konsumenternas

inflytande över besluten inom livsmedelsområdet

skall stärkas. I sammanhanget vill utskottet hänvisa

till svar på interpellation 1998/99:283 (prot.

1998/99:90 9 §) där jordbruksministern uttalade att

hon anser det betydelsefullt att ha en fortlöpande

dialog med berörda intresseorganisationer, i

synnerhet när det gäller djurskydd,

livsmedelssäkerhet och konsumentskydd.

Jordbruksministern betonade även vikten av en samsyn

i dessa frågor för att Sverige framgångsrikt skall

kunna driva dem inom EU och för att konsumenterna

skall kunna känna förtroende för svenska livsmedel.

Av årets budgetproposition (1999/2000:1, utg.omr.

23) framgår att regeringen prioriterar frågor som

rör säkra livsmedel, dvs. att konsumenterna skall

kunna äta livsmedel utan risk för sjukdomar. Det är

enligt regeringen av oerhörd vikt att konsumenterna

kan ha förtroende för de varor som erbjuds och kan

lita på att de produkter som de köper är säkra.

Regeringen föreslår dessutom en höjning med 15

miljoner kronor, dvs. en fördubbling, av anslaget F

6 Åtgärder inom livsmedelsområdet. Av anslaget om

sammanlagt 30 miljoner kronor bör 20 miljoner

avsättas för konsumentstärkande åtgärder, bl.a. för

ett förstärkt konsumentperspektiv i arbetet inom

internationella organisationer, ökade kunskaper hos

konsumenterna samt kunskapsförmedling om säkra

livsmedel och hur de skall hanteras. Sammantaget

innebär det anförda att utskottet finner syftet med

motionerna MJ219 (c) yrkande 12 och MJ774 (fp)

yrkandena 6 och 7 i väsentliga delar tillgodosett.

Motionerna i dessa delar bör inte påkalla någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet delar de synpunkter på vikten av god

utbildning, både livsmedelshygienisk och

näringsmässig, som framförs i motion MJ522 (c).

Bristfällig hygien och bristande kunskaper ökar

riskerna i livsmedelshanteringen och leder till ett

ökat behov av livsmedelstillsyn. Tidigare i detta

betänkande (s. 9 f.) redogör utskottet utförligt för

det utbildningsarbete som bedrivs i samarbete mellan

Livsmedelsverket och berörda branscher. I

betänkandet Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU

1998:61) framförs ett antal förslag i syfte att

åstadkomma bättre kunskaper och högre kompetens på

området. Betänkandet bereds i Regeringskansliet. Med

hänvisning till det anförda är utskottet inte berett

att nu föreslå några ytterligare åtgärder från

riksdagens sida i denna fråga. Motionen avstyrks i

den mån den inte kan anses tillgodosedd.

När det gäller livsmedelshandeln har 75 % av

företagen färre än fem anställda. Antalet

livsmedelsbutiker minskar stadigt medan

stormarknader och s.k. supermarkets ökar

kontinuerligt. Den svenska detaljhandelsmarknaden

domineras av ICA-gruppen, KF-gruppen samt Axel

Johnsson/D-gruppen. Tillsammans har de drygt 70 % av

marknaden. För viss samverkan inom lantbruket, dvs.

jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk, finns sedan

den 1 juli 1994 ett särskilt s.k. legalundantag i 18

a-c §§ konkurrenslagen (1993:20). Undantaget avser

viss samverkan inom en primär lantbruksförening och

beror på att det inom jordbruksområdet är naturligt

och ofta nödvändigt för jordbrukets överlevnad att

enskilda, mindre jordbrukare och andra liknande

primärproducenter sluter sig samman i s.k.

primärföreningar såvitt avser produktion eller

försäljning av jordbruksprodukter och utnyttjande av

gemensamma anläggningar för lagring, behandling

eller förädling av jordbruksprodukter. De särskilda

förhållandena i Sverige föranledde att även

skogsbruket inbegreps i legalundantaget. I

betänkandet Ökad konkurrens i handeln med livsmedel

(SOU 1996:144) drogs slutsatsen att en översyn borde

genomföras av det svenska legalundantaget med

inriktning på att undantaget tas bort i den svenska

konkurrenslagen. Av de förslag som lämnats av

utredningen kan nämnas att Konkurrensverket bör

kunna bedriva utredande verksamhet på eget

initiativ, mera aktivt tillämpa EG-rättens praxis på

området samt tillämpa förbud mot missbruk av

dominerande ställning. Vidare föreslås en förändring

av stödet till små och medelstora företag enligt

modell från USA. Inom dåvarande Närings- och

handelsdepartementet har en arbetsgrupp kartlagt och

analyserat olika typer av småföretagssamverkan

(Småföretagen och konkurrenslagen, Ds 1998:72).

Arbetsgruppen föreslår bl.a. ett nytt och förändrat

gruppundantag för kedjor i detaljhandeln och att, på

lantbrukets område, 18 c § konkurrenslagen ändras,

bl.a. i syfte att nå en bättre överensstämmelse med

EG-rätten. Förslagen bereds i Regeringskansliet.

Utskottet har vid flera tillfällen och senast våren

1999 (1998/99:MJU7) uttalat sitt stöd för

inriktningen av regeringens arbete med Agenda 2000.

Utskottet betonade i detta sammanhang också

angelägenheten av att den samhällsekonomiska

kostnaden för den gemensamma jordbrukspolitiken,

CAP, sjunker och att genomgripande marknadsanpassade

reformer av jordbrukspolitiken genomförs. Jordbruket

borde enligt utskottet verka på mer marknadsmässiga

villkor, fylla högt ställda miljö- och

hälsoskyddskrav samt motsvara konsumenternas krav. I

mars 1999 kunde EU:s jordbruksministrar enas om en

jordbruksreform. Syftet med reformen är ett

modernare, miljömässigt mer uthålligt och

konkurrenskraftigt europeiskt jordbruk till lägre

kostnader.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet

att motion MJ774 (fp) yrkandena 8 och 12 inte bör

påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens

sida.

En av de allvarliga zoonoser som förekommer i

Sverige är den sjukdom som orsakas av smittämnet

EHEC. De smittämnen som ger upphov till sjukdomen

innebär inte någon sjukdom hos djuret, men väl hos

människan. Djuret är således enbart bärare av

smittan. EHEC kan ge upphov till allvarlig sjukdom

hos människan och är ett ökande problem världen

över, men det saknas i dag tillräcklig kunskap om

smittans epidemiologi för att den skall kunna

bekämpas effektivt på besättningsnivå. I proposition

1998/99:88 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar

(bet. 1998/99:MJU9) med bl.a. förslag till en

särskild zoonoslag anförde regeringen att till dess

mer kunskap har samlats om zoonoser hos djur, endast

salmonella skulle omfattas av lagen. Regeringens

målsättning var dock att EHEC så snart möjligt också

skall omfattas av zoonoslagens tillämpningsområde.

Vidare ansåg regeringen det självfallet angeläget

att den nödvändiga kunskapsnivån uppnås så snart som

möjligt. Utskottet gjorde samma bedömning som

regeringen. Av årets budgetproposition (1999/2000:1,

utg.omr. 23) framgår att under år 1998 har 6 000

EHEC-prov analyserats vid Statens

veterinärmedicinska anstalt (SVA). I samarbete med

Jordbruksverket har SVA även initierat nya studier

över förekomsten av EHEC hos får och vissa vilda

djur. Det policydokument med rekommendationer om

åtgärder när EHEC har påvisats hos djur, som har

utarbetats under åren 1997 och 1998 av SVA i

samarbete med Jordbruksverket, Livsmedelsverket och

Smittskyddsinstitutet, kommer prioriterat att

redovisas av Zoonoscenter vid SVA under år 1999. I

sammanhanget kan nämnas att från utg.omr. 23,

anslaget E 5 Bekämpande av smittsamma

husdjurssjukdomar, 2 miljoner kronor årligen

utbetalas för ersättning för smittskyddsutredningar

i djurbesättningar inklusive provtagnings-, analys-

och veterinärkostnader avseende zoonosen EHEC. Mot

bakgrund av det anförda anser utskottet att motion

MJ781 (c) yrkande 11 inte bör påkalla någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Motioner från allmänna motionstiden 1999

Utskottet redovisar här sina ställningstaganden till

ett antal nytillkomna motioner som utgör en direkt

upprepning av motioner från föregående riksmöte

eller har nära anknytning till de motioner som har

behandlats i föregående avsnitt. Härutöver behandlar

utskottet en motion (mp) om azofärgämnen.

I avsnittet Märkning av livsmedel i detta

betänkande (s. 5 f.) redogör utskottet för EG:s

regelsystem när det gäller märkning och för ett

antal förslag som har lagts fram i betänkandet Märk

väl! (SOU 1999:7) och som syftar till att förbättra

märkningen av bl.a. livsmedel. Flera förslag avser

Sveriges agerande i frågan inom EU. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande

20 om ett märkningssystem för livsmedel i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

När det gäller de motioner som tar upp frågor om

functional foods hänvisar utskottet till vad som

ovan anförts under rubriken S.k. functional foods

(s. 8 f.) Sammanfattningsvis har utskottet där

konstaterat att, i avvaktan på resultatet av den

verksamhet som pågår på området, utskottet inte nu

är berett att föreslå några slutgiltiga eller

preciserade ställningstaganden från riksdagens sida

i denna fråga. Även motionerna MJ536 (v, s), MJ508

(m) och MJ605 (m) yrkandena 8 och 9 bör således

lämnas utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Med hänvisning till vad utskottet anfört under

rubriken Salmonella (s. 9 f.) om de åtgärder som

vidtagits såväl av den svenska regeringen som av

kommissionen bör även motionerna MJ252 (fp) yrkande

3 och U512 (c) yrkande 18 om bekämpande av

salmonella inom EU lämnas utan vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Krav på märkning av varor som har producerats med

hjälp av genetiskt modifierade organismer och om ett

aktivt agerande i frågan från Sveriges sida inom EU

framställs i motion MJ513 (kd) yrkande 2. En

utförlig redogörelse för de regler som gäller inom

EU beträffande nya livsmedel och för det arbete som

pågår på området såväl inom gemenskapen som inom

Bioteknikkommittén (dir. 1997:120) återfinns i

avsnittet Genetiskt modifierade livsmedel (s. 11 f.)

i detta betänkande. Förutom att hänvisa till

tidigare uttalanden i frågan förutsätter utskottet

att regeringen, med beaktande av bindande

internationella överenskommelser, även i

fortsättningen med största kraft och stor tydlighet

driver märkningsfrågan i internationella sammanhang.

Det tidigare anförda tillgodoser enligt utskottets

mening i allt väsentligt syftet med motionen i denna

del.

Frågor om sanering av radon i dricksvatten har

behandlats utförligt av utskottet dels vintern 1998

(1997/98:JoU14), dels i detta betänkande under

rubriken Dricksvatten (s. 12 f.). Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet motionerna MJ254 yrkande

8, MJ534 och MJ727 yrkande 5 (alla kd) om fortsatta

bidrag och en kampanj för radonsanering. I samma

avsnitt har utskottet även avstyrkt en motion (kd)

om en global vattenkonvention. På samma grund

avstyrks motion MJ727 (kd) yrkande 12.

En motion om ett konsumentskydd grundat på det

regelverk som finns och tillämpas enhetligt i hela

EU har behandlats utförligt av utskottet ovan på

s. 15 f. under rubriken Övriga frågor. Med

hänvisning härtill anser utskottet att inte heller

motion MJ252 (fp) yrkande 4 med samma innebörd bör

påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens

sida.

I avsnitten Salmonella (s. 9 f.) och Övriga frågor

(s. 14 f.) har utskottet instämt i motionärernas

synpunkter på vikten av god utbildning, både

livsmedelshygieniskt och näringsmässigt, vilket där

framförs i flera motioner. Utskottet har även lämnat

en utförlig redogörelse för det utbildningsarbete

som bedrivs i samarbete mellan Livsmedelsverket och

berörda branscher och för de förslag på området som

läggs fram i betänkandet Livsmedelstillsyn i Sverige

(SOU 1998:61). Utskottet, som saknar anledning att

befara att utbildningen för butiksanställda inom

livsmedelsbranschen inte kommer att få samma

genomslagskraft som den utbildning som genomförs för

restauranganställda, avstyrker därmed motion MJ519

(v) i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Utskottet har ovan under rubriken Övriga frågor (s.

14 f.) behandlat två motioner om avreglering av

livsmedelsmarknaden m.m. Motsvarande yrkanden

återfinns i motionerna MJ252 yrkande 5 och L713

yrkande 3 (båda fp). Med hänvisning till det

tidigare anförda finner utskottet att inte heller

dessa motionsyrkanden bör påkalla någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Med anledning av motion MJ505 (mp) om förbud mot

azofärgämnen m.m. vill utskottet anföra följande.

Inför tidpunkten för genomförande av direktiven om

sötningsmedel för användning av livsmedel (94/35/EG)

och om färgämnen för användning i livsmedel

(94/36/EG) den 1 januari 1996 begärde Sverige

undantag enligt tidigare artikel 100 a i EG-

fördraget, numera artikel 95 (hälsoskäl m.m.) från

bestämmelserna om s.k. azofärgämnen och cyklamat.

Sveriges begäran besvarades av kommissionen först

vid årsskiftet 1998/99 och innebar att Sverige inte

längre kan tillämpa särskilda nationella

bestämmelser för dessa ämnen. Vid missnöje med ett

sådant beslut kan enligt artikel 230 talan väckas

vid domstolen inom två månader. Grunder för talan

kan vara formella brister, bristande behörighet,

åsidosättande av fördraget eller otillräcklig

utredning. I det aktuella fallet väcktes inte talan

av Sverige inom den stipulerade tiden. Enligt vad

utskottet inhämtat från Regeringskansliet bedöms i

dag såväl de formella som sakliga möjligheterna att

ändra beslutet som uttömda. Genom Livsmedelsverket

följer emellertid regeringen utvecklingen inom

landet framför allt beträffande allergier. I detta

syfte fick Livsmedelsverket den 18 mars 1999

regeringens uppdrag att ytterligare belysa

effekterna och värdera riskerna för särskilt utsatta

grupper vad gäller dessa ämnen. Verket skall också

se till att berörda konsumenter får information om

livsmedlens innehåll av cyklamat och azofärgämnen.

Uppdraget skall slutredovisas senast den 15 december

1999. Med det anförda avstyrker utskottet motionen i

den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande märkning av livsmedel

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ508 yrkande 2,

1998/99: MJ774 yrkande 11, 1998/99:MJ781 yrkande

3, 1998/99:MJ804 yrkande 7, 1998/99:So374

yrkande 10, 1998/99:So375 yrkande 2 och

1999/2000:U505 yrkande 20,

res. 1 (kd, fp, c, mp)

2. beträffande märkning av ägg

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ524 yrkande 1 och

1998/99:MJ526 yrkande 2,

3. beträffande s.k. functional foods

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ254 yrkandena 6

och 7, 1998/99:MJ509, 1999/2000:MJ508,

1999/2000:MJ536 och 1999/2000:MJ605 yrkandena 8

och 9,

4. beträffande salmonella

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ228, 1998/99:MJ774

yrkande 9, 1998/99:MJ781 yrkande 9,

1999/2000:MJ252 yrkande 3 och 1999/2000:U512

yrkande 18,

5. beträffande importkontroll

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ781 yrkande 10,

6. beträffande genetiskt modifierade

livsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ513 yrkandena 4

och 5, 1998/99:MJ523, 1998/99:MJ749 yrkande 15,

1998/99:MJ781 yrkande 4 och 1999/2000:MJ513

yrkande 2,

res. 2 (kd)

res. 3 (c)

res. 4 (mp)

7. beträffande radon i dricksvatten

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ518,

1999/2000:MJ254 yrkande 8, 1999/2000:MJ534 och

1999/2000:MJ727 yrkande 5,

res. 5 (kd)

res. 6 (mp)

8. beträffande krav på utbildning vid

hantering av dricksvatten

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ520 yrkande 2,

9. beträffande en global

dricksvattenkonvention

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ520 yrkande 4 och

1999/2000:MJ727 yrkande 12,

res. 7 (kd, mp)

10. beträffande förändrad köttkonsumtion

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ218 yrkandena 1-3

och 1998/99:MJ508 yrkande 1,

11. beträffande en kommission för säkra

livsmedel

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ219 yrkande 12,

res. 8 (c)

12. beträffande konsumentskyddet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ774 yrkandena 6

och 7 och 1999/2000:MJ252 yrkande 4,

res. 9 (fp)

13. beträffande krav på kunskaper om

livsmedelshantering

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ522 och

1999/2000:MJ519,

14. beträffande marknadsanpassning av

livsmedelssektorn

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ774 yrkandena 8

och 12, 1999/2000:MJ252 yrkande 5 och

1999/2000:L713 yrkande 3,

res. 10 (fp)

15. beträffande resurser till forskning

m.m. om bakteriegruppen EHEC

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ781 yrkande 11,

res. 11 (c)

16. beträffande förbud mot azofärgämnen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ505.

Stockholm den 21 oktober 1999

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Dan Ericsson

I beslutet har deltagit: Dan

Ericsson (kd), Sinikka Bohlin (s),

Göte Jonsson (m), Inge Carlsson

(s), Kaj Larsson (s), Ingvar

Eriksson (m), Alf Eriksson (s),

Carl G Nilsson (m), Ingemar

Josefsson (s), Ann-Kristine

Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson

(v), Catharina Elmsäter-Svärd (m),

Gudrun Lindvall (mp), Eskil

Erlandsson (c), Harald Nordlund

(fp), Jonas Ringqvist (v) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd).

Reservationer

1. Märkning av livsmedel m.m. (mom. 1)

Dan Ericsson (kd), Harald Nordlund (fp), Eskil

Erlandsson (c), Gudrun Lindvall (mp) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Kunniga, kritiska och medvetna konsumenter är en

förutsättning för en väl fungerande

livsmedelsmarknad. Det är därför av största

betydelse att vi som konsumenter har möjlighet att

på ett livsmedels förpackning få information om

innehållet i förpackningen, om livsmedlets

produktionssätt och om ursprungsland. Mängden

information liksom förekomsten av olika

märkningsformer ökar, vilket kan medföra att

konsumenterna får allt svårare att tillgodogöra sig

den information som ges. Mot den bakgrunden måste

märkningssystemen präglas av tydlighet och

tillförlitlighet. Vi ser i dag ett klart samband

mellan kost och hälsa. Livsmedel som har producerats

med hjälp av genmodifierade organismer måste därför

förses med tydlig information härom, så att

konsumenternas fria val är underbyggt med

tillräcklig kunskap om produkten i fråga. De svenska

ansträngningarna att i EU få till stånd en bättre

och tydligare märkning har hittills inte gett önskat

resultat. När det gäller innehållsdeklaration av

allergiframkallande ämnen finns för Sveriges del en

frivillig överenskommelse mellan Livsmedelsverket

och branschen som fungerar väl. Denna

överenskommelse gäller emellertid inte för

importerade livsmedel. Det är enligt vår mening

angeläget att Sverige i EU driver frågan om

gemensamma och obligatoriska regler för märkning av

allergener i livsmedel och kemikalier. Som anförs i

motionerna MJ508 (kd) yrkande 2, MJ774 (fp) yrkande

11, MJ781 (c) yrkande 3, So374 (kd) yrkande 10,

So375 (mp) yrkande 2 och 1999/2000:U505 (fp) yrkande

20 bör regeringen intensifiera sitt arbete för att

reglerna för märkning ändras så att konsumenterna

kan ges fullgod information om livsmedlens innehåll

och produktionssätt. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna i dessa delar bör ges

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande märkning av livsmedel m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ508

yrkande 2, 1998/99:MJ774 yrkande 11,

1998/99:MJ781 yrkande 3, 1998/99:

So374 yrkande 10, 1998/99:So375 yrkande 2 och

1999/2000:U505 yrkande 20 och med avslag på

motion 1998/99:MJ804 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

2. Genetiskt modifierade livsmedel (mom. 6)

Dan Ericsson (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)

anför:

Enligt parlamentets och rådets förordning (EG) nr

258/97 om nya livsmedel och livsmedelsingredienser

skall ett livsmedel märkas om det kan bevisas att

det innehåller genmodifierade ingredienser. Trots

detta brister kunskapen om hur många produkter av

detta slag som finns i handeln. Detta beror bl.a. på

att reglerna är så otydliga att i praktiken ytterst

få varor förses med märkning. I juli 1999

presenterade kommissionen ett förslag av innebörd

att även tillsatser som innehåller mätbara rester av

genmodifierat DNA skall märkas. Det är emellertid

oklart när reglerna skall träda i kraft och hur

märkningen skall utformas. Enligt vår mening måste

Sverige i konsumenternas intresse inom EU aktivt

driva denna fråga.

Detta bör riksdagen med anledning av motion

1999/2000:MJ513 (kd) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande genetiskt modifierade livsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ513 yrkande

2 och med avslag på motionerna 1998/99:MJ513

yrkandena 4 och 5, 1998/99:MJ523, 1998/99:MJ749

yrkande 15 och 1998/99:MJ781 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

3. Genetiskt modifierade livsmedel (mom. 6)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Även om en majoritet inom EU skulle ha en annan

uppfattning, bör Sveriges ansträngningar att undvika

introduktion av genförändrade livsmedel på såväl den

svenska som den europeiska marknaden intensifieras.

Som anförs i motionerna MJ749 och MJ781 (båda c) är

det inte godtagbart att tillåta förekomsten av

genmodifierade grödor, vilket varken tar hänsyn till

konsumentens krav eller det faktum att producenterna

inte vill använda dessa produkter. Det får betraktas

som en självklarhet att samtliga produkter som

består av eller har tillverkats av gentekniskt

förändrade organismer skall vara märkta. För att en

sådan märkning skall kunna genomföras krävs

särhållning av sådana organismer under hela

produktionskedjan. Sverige måste vara pådrivande

inom såväl EU som andra internationella organ så att

de märkningssystem som införs blir tydliga. Enligt

min mening skall även livsmedel med genmodifierade

ingredienser märkas.

Detta bör riksdagen med anledning av motionerna

MJ749 (c) yrkande 15 och MJ781 (c) yrkande 4 som sin

mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande genetiskt modifierade livsmedel

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ749

yrkande 15 och 1998/99:MJ781 yrkande 4 och med

avslag på motionerna 1998/99:MJ513 yrkandena 4

och 5, 1998/99:MJ523 och 1999/2000:

MJ513 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

4. Genetiskt modifierade livsmedel (mom. 6)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Information om huruvida ett livsmedel innehåller

genmodifierade organismer (GMO) eller inte är ett

berättigat konsumentkrav. Trots detta ger EU:s

förordning (EG) nr 258/97 om nya livsmedel och

livsmedelsingredienser fortfarande oss konsumenter

inte några reella möjligheter att välja de livsmedel

vi föredrar. Som anförs i motion MJ513 (mp) bör

Sverige vara ett föregångsland i denna fråga och

förbjuda försäljning av livsmedel som innehåller

hela eller processade GMO. I annat fall bör

regeringen införa regler om märkning av sådana

livsmedel, inklusive livsmedel som innehåller

sojalecitin eller andra processade GMO. Skulle

kommissionen framföra invändningar mot ett sådant

beslut, bör Sverige överlåta till domstolen att

bedöma om det är förbjudet att ge de svenska

konsumenterna adekvat information. Detta bör

riksdagen med anledning av motion MJ513 yrkandena 4

och 5 som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande genetiskt modifierade livsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ513 yrkandena

4 och 5 och med avslag på motionerna

1998/99:MJ523, 1998/99:MJ749 yrkande 15,

1998/99:MJ781 yrkande 4 och 1999/2000:MJ513

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

5. Radon i dricksvatten (mom. 7)

Dan Ericsson (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)

anför:

Den 1 augusti 1999 upphörde möjligheten att erhålla

statligt stöd för radonsanering av enskilda

vattentäkter. Eftersom bidragen inte hade

efterfrågats i den utsträckning som hade förväntats,

hade tiden för bidragsberättigade åtgärder

dessförinnan förlängts. För ändamålet hade anslagits

60 miljoner kronor, men endast 32 miljoner kronor

hade tagits i anspråk. Resterande 28 miljoner kronor

har återgått till statskassan. Som anförs i

motionerna 1999/2000:MJ254, 1999/2000:MJ534 och

1999/2000:MJ727 (alla kd) bör regeringen snarast

utreda om behovet av radonsanering av dricksvatten

kvarstår. I detta syfte bör en kampanj inledas för

att spåra brunnar med alltför höga radonhalter. Om

det visar sig att behovet fortfarande föreligger,

bör bidrag för sanering utgå även fortsättningsvis,

och tidigare regler bör revideras.

Detta bör riksdagen med anledning av motionerna

1999/2000:MJ254 yrkande 8, 1999/2000:MJ534 och

1999/2000:MJ727 yrkande 5 (alla kd) som sin mening

ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande radon i dricksvatten

att riksdagen med anledning av motionerna

1999/2000:MJ254 yrkande 8, 1999/2000:MJ534

och 1999/2000:MJ727 yrkande 5 och med

avslag på motion 1998/99:MJ518 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

6. Radon i dricksvatten (mom. 7)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Trots att tiden för bidrag till radonsanering av

enskilda vattentäkter har förlängts, har de medel

som avsatts för ändamålet inte utnyttjats fullt ut.

Som anförs i motion MJ518 (mp) borde det därför

finnas ekonomiskt utrymme att sänka bidragsgränsen

för enskilda vattentäkter från tidigare 1 000

becquerel per liter vatten till åtminstone 500

becquerel per liter eller, vilket vore att föredra,

till 100 becquerel per liter, dvs. samma gränsvärde

som gäller för kommunala vattentäkter. Samtidigt

måste informationen om möjligheten till bidrag

förbättras. Detta bör riksdagen med anledning av

motion MJ518 (mp) som sin mening ge regeringen till

känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande radon i dricksvatten

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ518 och med

avslag på motionerna 1999/2000:MJ254 yrkande 8,

1999/2000:MJ534 och 1999/2000:MJ727 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

7. En global dricksvattenkonvention

(mom. 9)

Dan Ericsson (kd), Gudrun Lindvall (mp) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Många länder i tredje världen har i dag akuta

problem med sin dricksvattenförsörjning. Vattenbrist

utgör en starkt hämmande faktor på

livsmedelsproduktionen och på den ekonomiska

utvecklingen i stort och hotar samtidigt de

naturliga ekosystemen i dessa länder. Som anförs i

motionerna MJ520 och 1999/2000:MJ727 (båda kd) bör

Sverige i internationella sammanhang verka

pådrivande i arbetet med tillkomsten av en global

vattenkonvention. Konventionen bör bl.a. omfatta

frågor om vattentillgångar som delas av två eller

flera länder, nyttjandet av ändliga

grundvattentillgångar samt globalt samarbete för att

uppnå spridning av teknik för effektivt

vattenutnyttjande. Detta bör riksdagen med anledning

av motionerna i dessa delar som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande en global

dricksvattenkonvention

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ520

yrkande 4 och 1999/2000:MJ727 yrkande 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

8. En kommission för säkra livsmedel

(mom. 11)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Som anförs i motion MJ219 (c) bör en kommission

tillsättas med uppgift att ur ett helhetsperspektiv

studera hur svenska konsumenter kan garanteras säkra

livsmedel av hög kvalitet, framställda på ett etiskt

och ekologiskt riktigt sätt. Kommissionen bör också

identifiera eventuella brister i myndigheternas

arbete samt de politiska beslut som kan erfordras,

såväl nationellt som inom EU. Kommissionen bör bestå

av företrädare för jordbrukets primärproduktion,

förädlingsindustrin, konsumentorganisationerna och

myndigheterna inom livsmedels- och

jordbruksnäringarna. Detta bör riksdagen med

anledning av motionens yrkande 12 som sin mening ge

regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande en kommission för säkra

livsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ219 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

9. Konsumentskyddet (mom. 12)

Harald Nordlund (fp) anför:

Genom Amsterdamfördraget har konsumentskyddet fått

en starkare ställning än tidigare och måste nu

beaktas även inom andra områden än de rent

konsumenträttsliga. Även om bestämmelserna inte är

så långtgående som önskvärt vore, innebär de dock

ett steg i rätt riktning och visar att

konsumentfrågorna numera står högt på den politiska

agendan inom EU. Som anförs i motionerna MJ774 och

1999/2000:MJ252 (båda fp) bör regeringen verka för

att konsumentskyddet grundas på ett regelverk som

både gäller och tillämpas enhetligt inom hela den

europeiska gemenskapen. Mot bakgrund av den korta

tid som förflutit sedan de första genförändrade

livsmedlen introducerades på marknaden är det

förenat med svårigheter att bedöma den nya teknikens

risker och möjligheter. Det saknas i dag

vetenskapliga bevis för att dessa livsmedel skulle

innebära hälsorisker vare sig på kort eller lång

sikt. Om konsumentsäkerheten skall kunna garanteras

måste, mot denna bakgrund, försiktighetsprincipen

vara vägledande. Även inom WTO bör Sverige verka för

att sådana åtgärder vidtas som syftar till ett ökat

konsumentskydd och införande av

försiktighetsprincipen.

Detta bör riksdagen med anledning av

folkpartimotionerna MJ774 yrkandena 6 och 7 och

1999/2000:MJ252 yrkande 4 som sin mening ge

regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande konsumentskyddet

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ774

yrkandena 6 och 7 och 1999/2000:MJ252 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

10. Marknadsanpassning av livsmedelssektorn

(mom. 14)

Harald Nordlund (fp) anför:

Som anförs i motionerna MJ774, 1999/2000:MJ252 och

1999/2000:L713 (alla fp) är det av vikt att de

kommande reformerna av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik (CAP) även tar hänsyn till

konsumenternas intressen. Tidigare var

livsmedelsfrågan främst en fråga om möjligheten att

äta sig mätt. Nu fokuseras intresset alltmer på vad

vi kan och bör äta. Valfriheten har ökat samtidigt

som livsmedelsmarknaden förändras och nya, okända

produkter lanseras. Regelsystemet måste utformas så

att konsumenterna verkligen gynnas. Omfattande

regleringar och detaljstyrning kan bidra till

onödigt höga kostnader som övervältras på

konsumenterna eller försvårar för mindre företag och

för nya företag som vill etablera sig på

livsmedelsmarknaden. Även detta missgynnar i

förlängningen konsumenterna. Mot denna bakgrund bör

regeringen inom EU verka för en successiv

marknadsanpassning av livsmedelssektorn i stort och

för en avreglering av livsmedelsmarknaden.

Detta bör riksdagen med anledning av motionerna

MJ774 yrkandena 8 och 12, 1999/2000:MJ252 yrkande 5

och 1999/2000:L713 yrkande 3 (alla fp) som sin

mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande marknadsanpassning av

livsmedelssektorn

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ774

yrkandena 8 och 12, 1999/2000:MJ252 yrkande 5

och 1999/2000:L713 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

11. Resurser till forskning m.m. om

bakteriegruppen EHEC (mom. 15)

Eskil Erlandsson (c) anför:

EHEC är en grupp e-colibakterier som kan ge upphov

till blodiga diarréer, vilket särskilt för barn och

äldre kan medföra farliga sjukdomstillstånd. Antalet

sjukdomsfall har ökat kraftigt de senaste åren men

kunskaperna om EHEC är fortfarande bristfälliga.

Även om förekomsten av EHEC är underkastad

anmälningsplikt saknas i dag den lagstiftning som

behövs för att smittan skall kunna bekämpas och

kontrolleras. Som anförs i motion MJ781 (c) bör

resurser avsättas för forskning på området och för

de åtgärder som kan erfordras för en acceptabel

kontroll av smittan. I sammanhanget bör även

uppmärksammas behovet av kunskap om hantering av

livsmedel. Detta bör riksdagen med anledning av

motionens yrkande 11 som sin mening ge regeringen

till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande resurser till forskning m.m.

om bakteriegruppen EHEC

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ781 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

Särskilda yttranden

1. S.k. functional foods

Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G

Nilsson (m) och Catharina Elmsäter-Svärd (m) anför:

I betänkandet redovisar utskottet hur frågan om

utveckling och marknadsföring av s.k. functional

foods har diskuterats och behandlats av riksdag,

regering och berörda myndigheter. Det framhålls

också att regeringen anser att det krävs mer kunskap

och ytterligare utredningar i frågan. Utskottet

uttalar ånyo att det finns anledning för riksdagen

att även i fortsättningen noga följa utvecklingen på

området och att resultatet av den verksamhet som

pågår bör avvaktas. Utskottet är därför inte berett

att nu föreslå några slutgiltiga eller preciserade

ställningstaganden i frågan.

Vi anser att tiden nu är mogen att hårdare driva

dessa frågor vidare. I vårt land finns en

branschöverenskommelse, det s.k.

Egenåtgärdsprogrammet, som medger vissa allmänna

hälsopåståenden när det gäller livsmedel. En

utvidgning av denna överenskommelse enligt det

förslag som föreligger skulle kunna ge viktig

erfarenhet när det gäller hantering av functional

foods och bidra till en positiv utveckling av

marknaden för dessa livsmedel.

Frågan om gemensamma regler för functional foods

bör enligt vår mening vara en lämplig punkt på

agendan när Sverige blir ordförandeland i EU år

2001.

Vi har avstått från att reservera oss på denna

punkt men har för avsikt att mycket noga följa

regeringens agerande i frågan.

2. S.k. functional foods

Kjell-Erik Karlsson (v) och Jonas Ringqvist (v)

anför:

Alltfler forskningsrön tyder på att rätt sorts kost

kan förhindra eller åtminstone försvåra uppkomsten

av en rad allvarliga sjukdomar. Den alternativa

hälsovården har länge påstått att det genom ett

riktigt val av mat går att minska behovet av

medicin.

Näringsforskningen tänker nu i samma banor. Varje

månad kommer nya rön som visar att vår föda

innehåller biologiska ämnen som kan påverka

hälsotillståndet positivt. Därför är det viktigt att

de hinder som finns för utvecklingen av dessa

produkter undanröjs. Under vissa förutsättningar bör

man tillåta påståenden i reklamen om matens

hälsoeffekter. Detta förutsätter dock att det finns

en officiell, av statsmakten fastslagen definition

av functional foods samt att livsmedelsföretagen ges

möjlighet att certifiera sig i förhållande till

denna.

Det är av största vikt att Jordbruksdepartementet

och Livsmedelsverket tar sig an denna uppgift på ett

framåtsyftande sätt. Ett snabbt resultat när det

gäller att tillskapa etablerad definition med

specifika krav på dokumentation för den som vill

använda begreppet functional foods är ett sunt stöd

till svensk livsmedelsindustri.

3. Salmonella och importkontroll

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Regeringens agerande när det gäller

salmonellaproblematiken har varit alltför passivt.

Eftersom vi har erfarit att regeringen bereder

frågan har vi avstått från att reservera oss i denna

del. Vi vill emellertid fortfarande betona vikten av

att Livsmedelsverkets uppdrag att göra en

konsekvensanalys av vissa förslag i betänkandet

Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU 1998:61) skyndsamt

följs upp av regeringen.

Beträffande frågan om importförbud anser vi att det

är angeläget att de intentioner när det gäller

skyddet för svenska konsumenter som kommer till

uttryck i motionerna MJ781 (c) och MJ774 (fp)

beaktas. Detta bör också innebära att Sverige i

olika sammanhang inom EU-arbetet verkar för ökad och

bättre livsmedelskontroll.

Vi har valt att inte reservera oss i dessa frågor

men vidhåller syftet med motionerna MJ781 (c) och

MJ774 (fp) i aktuella delar.

4. Krav på utbildning vid hantering av

dricksvatten

Dan Ericsson (kd) och Ester Lindstedt-Staaf (kd)

anför:

Det är numera en avancerad balansakt att framställa

och distribuera dricksvatten, och dagens VA-verk

liknar alltmer processindustrier. I framtiden kommer

den bilden att förstärkas. Datatekniken blir helt

oumbärlig i driften av verken och som uppföljnings-

och planeringsinstrument. Inom de närmaste åren

kommer ett stort antal anställda att lämna branschen

på grund av ålder. En generationsväxling förestår.

Hittills har utbildningen av driftpersonal anordnats

av Kommunförbundet i samarbete med Svenska vatten-

och avloppsverksföreningen, VAV. Branschen är av den

uppfattningen att gymnasie- och högskoleutbildade

ungdomar är den framtida rekryteringsbasen, vilket

kräver samarbete mellan branschen och skolan, ett

samarbete som lämpligen bör ske på regional nivå.

VA-utbildning bör emellertid finnas över hela

landet. Men det finns behov av sådan kunskap även

för leverantörerna av anläggningarna, liksom av

forskningsmiljöer, som även måste omfatta relevanta

stödvetenskaper. I Norge finns redan ett sådant

forskningscentrum.