Bet. 1999/2000:MJU8

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

1999/2000:MJU08

Fiske m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

MJU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 73 motionsyrkanden på det

fiskepolitiska området från allmänna motionstiden

1998 respektive 1999. Motionsyrkandena avser bl.a.

det långsiktigt hållbara fisket, laxfisket i

Östersjön, torskfisket, fångstmetoder och redskap,

strukturstöd, fiskevård m.m.

Med anledning av tre motioner (m) föreslår

utskottet ett tillkännagivande om att det nuvarande

fria handredskapsfisket bör bli föremål för en

kartläggning och översyn. Enligt utskottets mening

förutsätter en fortsatt positiv utveckling av

fisketurismen och sportfisket ett uthålligt

utnyttjande av fiskeresurserna. Förutom att

resursutnyttjandet i större utsträckning än i dag

kan behöva kartläggas bör därför även möjligheterna

till en lokalt organiserad kontroll av nyttjandet

och av vården av fiskeresurserna i berörda områden

ses över. Övriga motionsyrkanden avstyrks bl.a. med

hänvisning till riksdagens tidigare uttalanden i

frågorna samt pågående arbete på området.

I betänkandet finns 8 reservationer och 3 särskilda

yttranden.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1998

1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att skapa

långsiktiga förutsättningar för fiskerinäringen att

utvecklas i balans med miljön.

1998/99:MJ401 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige ensidigt

bör begränsa drivgarnsfisket i Östersjön till det

inom EU tillåtna 2,5 km per båt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU

och Fiskerikommissionen bör verka för att den

längsta tillåtna drivgarnslängden i Östersjön skall

vara högst 2,5 km drivgarn per båt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på

tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta

den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske

efter odlad lax kan ske,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

Sverige går före för att få fisket på blandade

bestånd av vild och odlad Östersjölax att upphöra,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att laxen hör

Norrland och de laxförande vattendragen till.

1998/99:MJ402 av Berit Adolfsson (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning som

belyser de nuvarande yrkesfiskarnas situation,

ungdomens möjligheter och ambitioner att fortsätta

inom detta yrke och hur finansierings- och

låneinstrumenten skall kunna moderniseras och

anpassas till näringens behov.

1998/99:MJ403 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbud mot införsel av

levande kräftor.

1998/99:MJ404 av Jeppe Johnsson och Ingvar Eriksson

(m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring att Sverige i kommande förhandlingar

kan verka för en utökad laxfiskekvot i Östersjön i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring att Sverige i kommande förhandlingar

kan verka för att en ökad andel av laxkvoten

tilldelas svenska fiskare i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring att Fiskeriverket får i uppdrag att se

över fördelningen av den svenska kvoten mellan södra

och norra delen av Östersjön i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring att Fiskeriverket får i uppdrag att se

över laxfiskarnas situation och möjlighet till

ekonomisk kompensation då de tvingas avstå från sin

verksamhet på grund av fiskestopp och alltför små

kvoter i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:MJ405 av Jan Backman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om betydelsen av att

signalkräftan utrotas i vissa delar av landet för

att ge flodkräftan överlevnadsmöjligheter.

1998/99:MJ406 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det fria

handredskapsfisket.

1998/99:MJ407 av Majléne Westerlund Panke och Pär

Axel Sahlberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att begränsa fångsterna av växande fisk.

1998/99:MJ408 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om riskanalys av dumpade

stridsmedel och sänkta fartyg med kemiska

stridsmedel.

1998/99:MJ409 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ålhuttning.

1998/99:MJ410 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regionala

samarbetsorgan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fiskevårdsområden.

1998/99:MJ411 av Magnus Jacobsson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skapa

långsiktiga förutsättningar för fiskerinäringen att

utvecklas i balans med miljön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett

ersättningssystem för fiskare som kommer i kontakt

med miljöfarligt avfall.

1998/99:MJ412 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbildning för

fiskesektorn.

1998/99:MJ413 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändrade

fiskemönster,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot

blandbeståndsfiske efter lax.

1998/99:MJ702 av Kent Olsson och Berit Adolfsson (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

ersättning vid "fångst" av militärt och kemiskt

avfall.

1998/99:MJ797 av Kenth Högström m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skydd för den

naturlig reproducerade laxen i Östersjön,

Bottenhavet och Bottenviken.

Motioner från allmänna motionstiden 1999

1999/2000:MJ257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att skapa

långsiktiga förutsättningar för fiskerinäringen att

utvecklas i balans med miljön.

1999/2000:MJ401 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige ensidigt

skall begränsa drivgarnsfisket i Östersjön till

högst 2,5 km per båt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU

och Fiskerikommissionen skall verka för att längsta

tillåtna drivgarnslängd i Östersjön skall vara högst

2,5 km drivgarn per båt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige skall

upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på

tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta

den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske

efter odlad lax kan ske.

1999/2000:MJ402 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av gränsen på fyra sjömil för fiske med trål

i Stockholms skärgård.

1999/2000:MJ403 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det fria

handredskapsfisket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

arrendelagstiftningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om strandskyddet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samlad översyn i

övrigt.

1999/2000:MJ405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fisket i Östersjön.

1999/2000:MJ406 av Åsa Torstensson och Eskil

Erlandsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om marina reservat,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ersättning för

miljörelaterade driftstörningar.

1999/2000:MJ407 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot

industrifiske nära kustlinjen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om minskade kvoter för

industrifiske.

1999/2000:MJ408 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om villkoren för

fördelning av fiskekvoter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ej ta upp

tilldelade kvoter om det är nödvändigt för att

säkerställa långsiktigt hållbara fiskbestånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att staten skall

verka för att fisket efter konsumtionsfisk skall öka

på bekostnad av foderfisket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fiskeristöden

skall utformas så att småskaligt, miljövänligt,

arbetsintensivt och lokalt förankrat fiske

stimuleras,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en oberoende

utvärdering bör göras av stöden till fiskerinäringen

med syfte att i högre grad styra stöden till

kustnära fiske, mindre fiskefartyg med mindre

motorstyrka och hållbara fiskemetoder samt att

stödet bör få en större regional spridning i landet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om märkningssystem av

fisk,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljömärkning av

fisk,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om allmänt nätfiske

inom grunda områden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om torskfisket i

Östersjön,

10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av det moderna trålfiskets ekologiska effekter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om marina

reservat,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bättre skydd

och vård av åar och bäckar.

1999/2000:MJ409 av Berit Adolfsson och Kent Olsson

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de yrkesfiskare

som fått skador kompenseras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en

redskapsutveckling initieras och uppmuntras.

1999/2000:MJ410 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ekologiskt riktig

torskkvot,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

selektiva fångstredskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behandlingen av

fiskrens,

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

om kustzonsförvaltning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fiskelaboratoriernas

ekonomiska situation.

1999/2000:MJ411 av Christer Skoog m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att tillåta

ålhuttning.

1999/2000:MJ412 av Eva Arvidsson och Sören Lekberg

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att snabbt vidta åtgärder för att komma

till rätta med de negativa effekterna av

industrifisket.

1999/2000:MJ413 av Sven-Erik Österberg (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fiske efter vildlax

i Östersjön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en

mer decentraliserad beslutsordning om det lokala

sport- och kustfisket.

1999/2000:MJ414 av Lennart Klockare (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om laxfisket.

1999/2000:MJ415 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

stoppa allt laxfiske på uppväxtområdena,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

prioritera det kustnära selektiva fisket efter

odlade laxbestånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att prioritera

utvecklingen av sportfiske efter den

naturreproducerande laxen.

1999/2000:MJ753 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

skall upphöra med fiske på blandade bestånd av lax

på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta

den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske

efter odlad lax kan ske.

1999/2000:MJ774 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utplantering av fisk

och kräftor.

1999/2000:MJ906 av Gudrun Lindvall och Thomas Julin

(mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en analys över vilka

som skall ha ersättning för sälskador och storleken

på den ersättningen.

1999/2000:MJ914 av Patrik Norinder m.fl. (m) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utveckling av

fiskeredskap.

1999/2000:N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

skall upphöra med fiske på blandade bestånd av lax

på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta

den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske

efter odlad lax kan ske.

1999/2000:Ub274 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbildning för

fiskesektorn.

Utfrågning

Utskottet anordnade den 3 februari 2000 en

utfrågning med Fiskeriverket angående frågor som tas

upp i motionerna och vissa andra fiskefrågor. Vidare

har utskottet besökt Naturvårdsverket och därvid

informerats om bl.a. arbetet med inrättandet av

marina reservat och skador orsakade av säl.

Utskottet

Långsiktigt hållbart fiske

Motionerna

I motion 1999/2000:MJ257 (kd) framhålls betydelsen

av att skapa långsiktiga förutsättningar för

fiskerinäringen att utvecklas i balans med miljön.

Svenskt fiske är en betydelsefull del av en levande

skärgård och det är därför viktigt att stimulera en

livskraftig fiskerinäring. Men om fisket skall

utvecklas även i framtiden måste det föras en

långsiktig politik som tar hänsyn till näringens

speciella förutsättningar samtidigt som den tar

hänsyn till havs-miljön. Utan en sund miljöpolitik

som kontrollerar havsmiljön och fiskeuttaget kan

inte näringen vara livskraftig. Ingen är betjänt av

ett för högt fisketryck utan kvoterna bör ligga på

en sådan nivå att näringen är långsiktigt uthållig

(yrkande 15). Samma synpunkter framförs även i

motionerna 1998/99:MJ224 (kd) yrkande 35 och

1998/99:MJ411 (kd) yrkande 1. I motion 1998/99:MJ407

(s) yrkas att fångsterna av växande fisk begränsas.

Enligt motion 1998/99:MJ410 (m) bör varje havsområde

bedömas på sina meriter. Lämpliga regler för ett

långsiktigt hållbart fiske bör antas inom ramen för

regionala samarbetsorgan (yrkande 1). När det gäller

fisket i Östersjön framhålls i motion

1999/2000:MJ405 (m) yrkande 3 att det krävs balans

mellan produktion och uttag. Enligt motionärerna

krävs bättre uppföljning av att uttaget av

tilldelade kvoter inte överutnyttjas. Det behövs

samarbete när det gäller både kvoter och regler för

fiskemetoder. I motion 1999/2000:MJ407 (c) yrkas att

kvoterna för industrifisket minskas. De

internationella fångstkvoterna är för höga och

rovfisket bör förbjudas (yrkande 2). När det gäller

villkoren för fördelning av fiskekvoter föreslås i

motion 1999/2000:MJ408 (v) att en del av kvoten

skulle kunna användas till att bevara den biologiska

mångfalden (yrkande 1). Enligt motionärerna bör man

inte ta upp tilldelade kvoter om det är nödvändigt

för att säkerställa långsiktigt hållbara

fiskbestånd. Ett land som avsätter en del av sin

kvot för att minska uttaget får dock inte vid

framtida kvotfördelning missgynnas. Man bör kunna ta

ut en del av kvoten som sparande (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull

förvaltning av bestånden främst genom förbättrad

övervakning och kontroll, användning av mer

selektiva redskap samt minskning av bifångst och

kasserad fångst. Vidare skall produktionshöjande

subventioner reduceras för att uppnå en bättre

balans mellan fiskekapacitet och långsiktig hållbart

nyttjande av fiskeresurserna. De fleråriga

utvecklingsprogrammen inom EU (FUP) syftar till att

åstadkomma balans mellan kapacitet och resurs genom

reduktion av flottkapacitet. Arbetet med ett

hållbart fiske bedrivs till stor del i

mellanstatliga regionala organisationer med

inriktning på fiskeriförvaltning och miljöfrågor.

Gemenskapens årliga förhandlingar om fiskekvoter

och fördelning av tillgängliga resurser i

Skagerrak, Kattegatt, Nordsjön och Östersjön sker

huvudsakligen genom överläggningar inom

mellanstatliga regionala fiskeriförvaltningar,

såsom Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC),

Nordostatlantiska fiskeri-kommissionen (NEAFC),

Nordatlantiska fiskeriorganisationen (NAFO) och

Nordatlantiska laxorganisationen (NASCO). Beslut

med betydelse för fisket kan fattas även i andra

internationella sammanhang, t.ex. inom miljöområdet

i samband med Östersjöarbetet,

Helsingforskommissionen (HELCOM) samt

Nordsjökonferensen. Flertalet av dessa

mellanstatliga organisationer utgår från det

vetenskapliga underlag som Internationella

havsforskningsrådet (ICES) utarbetar grundat på

nationella undersöknings- och forskningsresultat. I

detta sammanhang bör även uppmärksammas att

kommissionen nyligen redovisat sitt förslag om

gemenskapens deltagande i regionala fiskeriorgan

[KOM (1999) 613]. Gemenskapens mera aktiva

deltagande i de regionala fiskeriorganen föreslås

kräva förstärkt deltagande, adekvat resurs-

tilldelning, effektivare arrangemang för att

genomföra beslut och rekommendationer från de

regionala organen, ökat samarbete och

arbetsfördelning mellan kommission och medlemsländer

samt finansiellt och materiellt ansvar för

medlemsländerna för fiskeriövervakning.

Som utskottet tidigare framhållit (1997/98:JoU9, s.

18) skall målsättningen för den gemensamma

fiskeripolitiken vara att den bedrivs på ett

långsiktig hållbart sätt. Den framtida

fiskeripolitiken bör därför utvecklas så att den

bättre bidrar till detta mål. Arbetet måste utgå

från vetenskapliga bedömningar av bestånden och

fiskemöjligheterna. Vidare skall

försiktighetsprincipen tillämpas och miljöaspekterna

beaktas. Enligt utskottets mening sammanfaller de

synpunkter som redovisats i motionerna 1998/99:MJ407

(s), 1998/99:MJ410 (m) yrkande 1, 1998/99:MJ224 (kd)

yrkande 35, 1998/99:MJ411 (kd) yrkande 1 och

1999/2000:MJ257 (kd) yrkande 15 i allt väsentligt

med den nu angivna målsättningen. Berörda yrkanden

påkallar därmed ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

Kvoter fastställs med utgångspunkt i vetenskaplig

biologisk rådgivning rörande beståndssituationen för

en viss art. Det vetenskapliga underlaget syftar

till att beslut, som kan leda till överfiske,

undviks. Som anförts i det föregående utgår man

bl.a. från det vetenskapliga underlag som

Internationella havsforskningsrådet (ICES) utarbetar

grundat på nationella undersöknings- och

forskningsresultat. Utskottet utgår från att

regeringen i dessa sammanhang, i enlighet med den

målsättning beträffande den gemensamma

fiskeripolitiken som redovisats ovan, verkar för

långsiktighet i utnyttjandet av fiskeresurserna när

de totala fångstmängderna och kvoterna fastställs.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:MJ405 (m) yrkande 3, 1999/2000:MJ407 (c)

yrkande 2 och 1999/2000:MJ408 (v) yrkandena 1 och 2

i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Laxfisket i Östersjön

Motionerna

Enligt motionerna 1999/2000:MJ401 (mp) yrkande 3,

1998/99:MJ401 (mp) yrkande 3, 1999/2000:MJ753 (mp)

yrkande 11 och 1999/2000:N388 (mp) yrkande 17 skall

Sverige upphöra med fiske på blandade bestånd av lax

på tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta

den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske

efter odlad lax kan ske. I motion 1998/99:MJ401 (mp)

framhålls dessutom betydelsen av att Sverige går

före för att få fisket på blandade bestånd av vild

och odlad östersjölax att upphöra (yrkande 4).

Enligt motionärerna hör laxen Norrland och de

laxförande vattendragen till (yrkande 5). Även i

motion 1999/2000:MJ413 (s) framhålls att laxfisket i

centrala Östersjön bör minska. Konsumtionsfiske bör

ske genom ökat kustfiske (yrkande 1). Även i motion

1998/99:MJ413 (s) yrkas på en sådan minskning

(yrkande 1). Vidare bör ett förbud införas mot

blandbeståndsfiske efter lax (yrkande 2). Enligt

motion 1999/2000:MJ414 (s) delvis bör ytterligare

restriktioner beträffande laxfisket i Östersjön

införas. Sveriges uttag bör styras mot laxens

hemmaälvar och kustfiske. I motion 1999/2000:MJ415

(v) framhålls behovet av att stoppa allt laxfiske på

uppväxtområdena (yrkande 1). Det kustnära selektiva

fisket efter odlade laxbestånd måste prioriteras

(yrkande 2). I motion 1998/99:MJ797 (s) framhålls

betydelsen av skydd för den naturligt reproducerade

laxen i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken.

Enligt motion 1998/99:MJ404 (m) bör riksdagen hos

regeringen begära förslag till sådan ändring att

Sverige i kommande förhandlingar kan verka för en

utökad laxfiskekvot i Östersjön (yrkande 1). Vidare

bör riksdagen hos regeringen begära förslag till

sådan ändring att Sverige i kommande förhandlingar

kan verka för att en ökad andel av laxkvoten

tilldelas svenska fiskare (yrkande 2). Slutligen bör

regeringen ge Fiskeriverket i uppdrag att se över

fördelningen av den svenska kvoten mellan södra och

norra delen av Östersjön (yrkande 3),

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare anslutit sig till regeringens

bedömning att Sverige aktivt skall verka för att

minska fisket efter hotade naturliga laxbestånd.

Därvid bör särskilt eftersträvas att fiskemönstret

riktas mot fiske efter odlad lax samtidigt som de

naturliga laxbestånden skyddas (bet. 1997/98:JoU9,

s. 28). Nationellt bedriver Fiskeriverket på

regeringens uppdrag laxfiskevård främst i syfte att

bevara och återuppbygga de kvarvarande

vildlaxstammarna i Östersjön. Arbetet bedrivs

huvudsakligen i nära samarbete med

Laxforskningsinstitutet, Naturvårdsverket och

berörda länsstyrelser samt genom samråd med fiskets

organisationer och lokala intresseorganisationer.

Förutom nationella föreskrifter för att skydda de

svaga vildlaxbestånden och skapa förutsättningar för

ett hållbart fiske utarbetar Fiskeriverket även

riktlinjer och råd till allmänheten om hur det

biotopvårdande och fiskevårdande arbetet i

laxälvarna bör bedrivas. Fiskerikommissionen för

Östersjön (IBSFC) antog år 1997 den internationella

aktionsplanen för östersjölaxen. I november 1998

överlämnade Fiskeriverket till regeringen ett

förslag till ett nationellt åtgärdsprogram för

genomförandet av den internationella aktionsplanen.

Åtgärdsprogrammet, som omfattar perioden 1999-2003,

består huvudsakligen av reglering av laxfisket,

fiskevårdande åtgärder, inklusive fettfenklippning,

biotop- och miljöförbättrande åtgärder samt

vetenskaplig uppföljning. När det gäller

fettfenklippning är ett sådant ingrepp för

närvarande inte förenligt med gällande

djurskyddsregler. Jordbruksverket har därför

utarbetat ett förslag till ändring i verkets

föreskrifter om operativa ingrepp på djur för att

möjliggöra denna fiskevårdande åtgärd. Förslaget är

för närvarande ute på remiss. Remisstiden utgår den

15 mars. Arbetet med att minska fisket efter vildlax

till förmån för fisket efter odlad lax fortsätter

inom ramen för den internationella aktionsplanen för

den vilda östersjölaxen. Som framgår av

budgetpropositionen för år 2000 prioriteras detta

arbete (prop. 1999/2000:1, Vol. 11, utg.omr. 23, s.

64).

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att den

nuvarande regleringen av laxfisket i Östersjön

består av en lågt satt TAC (totalt tillåtna

fångstmängd), omfördelning av den svenska kvoten

från huvudsakligen ett havsfiske i södra Östersjön

till ett ökat kustfiske i Norrland samt kraftfulla

nationella fredningsåtgärder för de vilda

laxstammarna vid kusterna och i älvarna. Övergången

från ett havsfiske på blandade bestånd till ett

terminalfiske inriktat på odlad lax vid kusten är en

central del i den internationella aktionsplanen.

Enligt utskottets mening tillgodoser det anförda i

allt väsentligt syftet med motionerna 1998/99:MJ401

(mp) yrkandena 3-5, 1999/2000:MJ401 (mp) yrkande 3,

1998/99:MJ413 (s) yrkandena 1 och 2, 1999/2000:MJ413

(s) yrkande 1, 1999/2000:MJ414 (s) delvis,

1999/2000:MJ415 (v) yrkandena 1 och 2,

1999/2000:MJ753 (mp) yrkande 11, 1998/99:MJ797 (s)

och 1999/2000:N388 (mp) yrkande 17. Utskottet

föreslår därför att berörda yrkanden lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

När det gäller de i motion 1998/99:MJ404 (m)

redovisade synpunkterna på den svenska

laxfiskekvoten i Östersjön vill utskottet anföra

följande. Den totala laxkvoten i Östersjön uppgår

till 450 000 laxar för år 2000. Detta motsvarar en

ökning med 40 000 laxar i förhållande till 1999 års

kvoter. En ökad svensk andel av den totala laxkvoten

förutsätter en omförhandling mellan samtliga berörda

stater och en förändring av den s.k. relativa

stabiliteten (varje land erhåller samma andel från

år till år). Fiskeriverket har gjort en utvärdering

av 1999 års laxfiske i Östersjön. Fiskeriverket har

vidare meddelat föreskrifter för 2000 års svenska

fiske efter lax i Östersjön. Av föreskrifterna

framgår bl.a. att detta fiske sammanlagt omfattar

123 652 laxar, hälften på vardera norra respektive

södra delen av Östersjön (FIFS 1999:29). Utskottet

avstyrker motion 1998/99:MJ404 (m) yrkandena 1-3.

Torskfiske

Motionerna

Enligt motion 1999/2000:MJ408 (v) yrkande 9 är

torsken akut hotad och det behövs såväl kortsiktiga

som långsiktiga åtgärder. Minimimåttet bör ökas och

vidare bör fisket och fisketider i de viktigaste

reproduktionsområdena ses över. Målet bör vara att

beståndet har sådan storlek och ålderssammansättning

att reproduktionen kan upprätthållas. I motion

1999/2000:MJ410 (kd) framhålls betydelsen av en

ekologiskt riktig torskkvot. Fiskekvoten för torsk i

Östersjön måste minskas ytterligare, och fisket bör

i första hand tillgodose behovet av konsumtionsfisk

(yrkande 1).

Utskottets överväganden

Regleringen av torskfisket i Östersjön sker genom

samarbetet inom Fiskerikommissionen för Östersjön

(IBSFC). Under år 2000 fortsätter arbetet inom

kommissionen med en långsiktig förvaltningsstrategi

för torskbeståndet. Att få fram trålar som

selekterar ut torskar under en viss adekvat minsta

landningsstorlek är ett mycket viktigt kvarvarande

element att föra in i den långsiktiga

förvaltningsstrategin för torsken i Östersjön. Detta

arbete bedrivs inom ramen för det s.k. BACOMA-

projektet. BACOMA (Baltic Cod Management) är ett

EU-finansierat projekt där framför allt svenska och

finska forskare arbetar med att genomföra

undersökningar som syftar till att uppnå högre

selektivitet inom torskfisket i Östersjön. Projektet

påbörjades för några år sedan och slutrapporten

lämnades till EU-kommissionen i slutet av januari i

år. Enligt vad utskottet erfarit verkar

hittillsvarande resultat av projektet mycket lovande

för möjligheterna att få fram nya selektiva redskap.

En särskild arbetsgrupp inom IBSFC kommer att

diskutera denna aspekt av förvaltningsstrategin vid

ett möte i maj innevarande år. Förhoppningsvis

kommer reglerna om de nya selektiva trålarna, som

blir de enda som i så fall i framtiden får användas

vid torskfiske i Östersjön, att antas vid IBSFC:s

möte i september i år. Sammanfattningsvis

konstaterar utskottet att långsiktiga

förvaltningsstrategier, i enlighet med

försiktighetsprincipen och införandet av nya

tekniska bevarandeåtgärder, är viktiga instrument

för att reglera nyttjandet av fiskeresurserna. En

utgångspunkt bör därvid vara att beståndet har sådan

storlek och sammansättning att reproduktionen

säkerställs. Utskottet förutsätter att regeringen

kraftfullt agerar i det fortsatta arbetet med den

långsiktiga förvaltningsstrategin så att syftet med

motionerna 1999/2000:MJ408 (v) yrkande 9 och

1999/2000:MJ410 (kd) yrkande 1 tillgodoses.

Utskottet föreslår därför att berörda yrkanden

lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Fångstmetoder/redskap

Motionerna

Enligt motion 1999/2000:MJ401 (mp) hävdar många

fiskeribiologer att fiske med drivgarn på de

blandade bestånden av lax är ett av de grundläggande

problemen när det gäller bevarandet av den vilda

laxen. På uppväxtområdena i södra Östersjön blandas

odlade och vilda laxar. Fisket sker helt utan

möjlighet att kunna påverka vilken lax man beskattar

och kan därför leda till utrotning av den vilda

laxen. Drivgarnsfisket är därmed ett hot mot den

vilda laxen. De långa drivgarnen utgör dessutom ett

hot mot Östersjöns tumlare, säl och fågel, som

fastnar i garnen och drunknar. Sverige skall

ensidigt begränsa drivgarnsfisket i Östersjön och

tillåta högst 2,5 km drivgarn per båt (yrkande 1).

Vidare skall Sverige inom EU och Fiskerikommissionen

verka för att längsta tillåtna drivgarnslängd i

Östersjön skall vara högst 2,5 km drivgarn per båt

(yrkande 2). Motsvarande yrkanden framförs även i

motion 1998/99:MJ401 (mp) yrkandena 1 och 2.

I motion 1999/2000:MJ402 (m) framhålls att dagens

trålare, som kan vara både mindre och motorsvagare

än tidigare, kan dammsuga havsbotten på all fisk.

Enligt motionären behövs därför en gräns på fyra

sjömil, samma som för Sveriges övriga delar av

Östersjön, även för fiske med trål i Stockholms

skärgård. Enligt motion 1999/2000:MJ407 (c) yrkande

1 bör industrifiske nära kustlinjen förbjudas. Det

kustnära fisket blir lidande om fisket med stora

trålare tillåts. Detta fiske utgör redan i dag ett

problem för fisket efter konsumtionsströmming.

Enligt motion 1999/2000:MJ408 (v) skall staten verka

för att fisket efter konsumtionsfisk ökar på

bekostnad av foderfisket. Foderfiske är tveksamt

både från ekonomisk synpunkt och från

försörjningssynpunkt (yrkande 3). Regeringen bör

därför låta utreda det moderna trålfiskets

ekologiska effekter (yrkande 10). I motion

1999/2000:MJ410 (kd) begärs en utredning om

kustzonsförvaltning (yrkande 6). I motion

1999/2000:MJ412 (s) framhålls behovet av att snabbt

vidta åtgärder för att komma till rätta med de

negativa effekterna av industrifisket.

Enligt motion 1999/2000:MJ408 (v) är grundområden

utomordentligt viktiga uppväxtområden för torsk,

flatfisk, ål, havsöring, m.fl. arter. I dessa

områden sker ett omfattande nätfiske. I näten dör

och skadas massor av fisk som ej håller minimimåtten

eller fångas under förbjuden tid. Dessutom skadas

och dör många sjöfåglar. Många av våra grannländer

har restriktioner för nätfiske. Enligt motionärerna

bör allmänt nätfiske inom grundområden ut till 3

meters djup förbjudas vid västkusten. Fortsatta

utredningar får visa om denna åtgärd är tillräcklig

(yrkande 8). I motion 1999/2000:MJ411 (s) yrkas att

s.k. ålhuttning återigen skall tillåtas. Enligt

motionärerna är denna form av fiske en del av ett

gammalt kulturarv. Vidare kan det ifrågasättas om

metoden är mer plågsam än andra tillåtna fiske- och

jaktmetoder. Motsvarande krav framförs även i motion

1998/99:MJ409 (s).

I motion 1999/2000:MJ409 (m) framhålls betydelsen

av att fiskeredskapen kan utvecklas så att fåglar

(skarvar) inte drunknar i garnen och att dessa inte

heller kan skada den fångade fisken.

Redskapsutveckling bör enligt motionärerna initieras

och uppmuntras (yrkande 2). Enligt motion

1999/2000:MJ410 (kd) yrkande 2 har de selektiva

fångstredskapen som tidigare utvecklats för båtar

mindre än ishavstrålare inte varit bra.

Havsfiskelaboratoriet i Lysekil och Karlskrona

forskar om detta. Fungerande redskap finns nu att

tillgå men de behöver förbättras ytterligare. Även i

motion 1999/2000:MJ914 (m) yrkande 3 framhålls att

utvecklingen av nya redskap bör intensifieras för

att man skall kunna begränsa skador på fiskeredskap

och andra olägenheter såsom bifångster av t.ex.

skarv.

Utskottets överväganden

Enligt Fiskeriverkets redovisning till regeringen i

augusti 1998 angående drivgarnsfiskets effekter på

marina arter i Östersjön (dnr 329-2806-98) sker

drivgarnsfisket i egentliga Östersjön på laxens

uppväxtområden, där vilda laxstammar blandas med lax

av odlad härkomst. Fisket bedrivs här på både vild

och odlad lax, s.k. blandbestånd, utan möjlighet

till riktad beskattning efter respektive laxstams

individuella bärkraft. Huvuddelen av Östersjöns

samlade laxbestånd utgörs av odlad lax från

kompensationsodlingarna i de utbyggda älvarna eller

från annan utsättning av odlad laxsmolt. Genom det

oriktade fisket har vildbestånden beskattats för

hårt och kraftigt reducerats. I åtskilliga fall har

viltbestånden reducerats till en gräns där genetisk

utarmning eller t.o.m. utrotning hotar. Genom ett

kraftigt minskat fiske under 1990-talet har

situationen påtagligt förbättrats, även om

vildlaxbestånden i vissa älvar fortfarande är mycket

svaga. Det är risk för att dessa bestånd fortfarande

beskattas så hårt att de inte kan återhämta sig.

Enligt Fiskeriverket motverkar ett alltför

omfattande drivgarnsfiske i södra Östersjön därför

de uppsatta målen för vildlaxbestånden sådana de

uppställs av Fiskerikommissionen för Östersjön

(Salmon Action Plan) och som de redovisats i den

nationella åtgärdsplanen. Fiskerikommissionens

arbete har bl.a. inneburit en mer effektiv reglering

av laxfisket. Detta har skett genom inrättande av en

årlig TAC (totalt tillåtna fångstmängd) som legat på

tillräckligt låg nivå för att tillåta de flesta

bestånd att återhämta sig. Enligt Fiskeriverket är

det dock ännu osäkert om den låga TAC:n tillåter

alla vilda bestånd att återhämta sig. Vidare har

Fiskerikommissionen i sin Salmon Action Plan

beslutat att de olika länderna skall återetablera

laxbestånd i ett antal vattendrag. För att en

återetablering skall vara möjlig utan mycket stora

insatser, kommer det att krävas en låg exploatering

av beståndet under minst en laxgeneration (5-7 år).

I princip är det möjligt att åstadkomma detta genom

att hålla den årliga lax-TAC:n på en fortsatt låg

nivå i kombination med en fortsatt omfördelning från

havs- till kustfiske. Troligen kommer det dock att

bli svårigheter att åstadkomma detta utan att göra

mer drastiska ingrepp i fisket på blandade bestånd,

dvs. framför allt i havsfisket. Det gäller i första

hand drivgarnsfiske men också krokfiske. Beträffande

drivgarnsfiskets effekter på lax anser Fiskeriverket

att dessa åtgärder är tillräckliga för att bevara

merparten av vildlaxbestånden. Ett drivgarnsfiske

efter lax i Östersjön på dagens nivå är därför inte

något hot mot de långsiktiga fiskevårdande målen för

dessa bestånd förutsatt att M74-dödligheten inte

börjar öka igen.

Utskottet har tidigare gjort den bedömningen att

drivgarnsfisket så som det bedrivs i Östersjön kan

utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden

(1997/98:JoU9, s. 28). Som framhållits ovan sker

arbetet med att minska fisket efter vildlax till

förmån för fisket efter odlad lax inom ramen för den

internationella aktionsplanen för östersjölaxen, som

antagits av Fiskerikommissionen för Östersjön.

Sverige deltar aktivt i detta arbete. Eventuella

kommande behov av att ytterligare begränsa

blandfisket efter odlad och vild lax behandlas inom

den s.k. övervakningsgruppen (Surveillance Group)

som tillsatts för genomförandet av den

internationella aktionsplanen. Mot bakgrund av det

anförda föreslår utskottet att motionerna

1998/99:MJ401 (mp) yrkandena 1 och 2 samt

1999/2000:MJ401 (mp) yrkandena 1 och 2 lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

För att minskat det kustnära trålfisket med stora

fartyg har Fiskeriverket meddelat föreskrifter som

förbjuder trålfiske med fartyg över 20 meter

innanför den s.k. baslinjen vid vissa

skärgårdsområden. Föreskrifterna trädde i kraft den

1 januari 2000 (FIFS 1999:28). Enligt vad utskottet

erfarit förbereds inom Regeringskansliet ett uppdrag

till Fiskeriverket att utreda fisket i Östersjön.

Uppdraget omfattar bl.a. trålfisket och utskottet

förutsätter att de i motionerna 1999/2000:MJ402 (m),

1999/2000:MJ407 (c) yrkande 1, 1999/2000:MJ408 (v)

yrkandena 3 och 10, 1999/2000:MJ410 (kd) yrkande 6

och 1999/2000:MJ412 (s) aktualiserade problemen med

det kustnära industrifisket uppmärksammas i detta

sammanhang. Utskottet föreslår därför att berörda

yrkanden lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Föreskrifter om begränsningar av fiske på grunda

reproduktionsområden beslutas av Fiskeriverket på

grundval av de biologiska förutsättningarna vid

respektive område. Med anledning härav är utskottet

inte berett att föreslå något uttalande från

riksdagens sida med anledning av motion

1999/2000:MJ408 (v) yrkande 8. Motionen avstyrks i

berörd del.

Även när det gäller olika fångstmetoder har

riksdagen delegerat beslutanderätten till regeringen

respektive Fiskeriverket. Utskottet avstyrker därmed

även de i motionerna 1998/99:MJ409 (s) och

1999/2000:MJ411 (s) framförda yrkandena beträffande

ålhuttning.

Arbetet med att utveckla selektiva redskap bedrivs

bl.a. inom ramen för Fiskerikommissionen för

Östersjön respektive Nordsjökonferensen. Sverige

deltar aktivt i detta arbete. Utvecklingsarbetet

bedrivs inom såväl havs- som kustfisket och syftet

är att minimera fångst av såväl unga individer av

mål-arterna som bifångst av däggdjur och fågel. I

detta sammanhang har även frågan om dumpning av

bifångster och fiskrens från fiskebåtarna och

eventuellt negativ inverkan på de marina ekosystemen

uppmärksammats. Nationellt samverkar Fiskeriverket

med yrkesfisket och redskapsutvecklare i syfte att

driva på utvecklingen av selektiva redskap och

utformningen av regler för användning av dessa.

Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna

1999/2000:MJ409 (m) yrkande 2, 1999/2000:MJ410 (kd)

yrkande 2 och 1999/2000:MJ914 (m) yrkande 3 med det

anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena

påkallar således ingen ytterligare riksdagens

åtgärd.

Strukturstöd m.m.

Motionerna

I motion 1998/99:MJ402 (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en utredning som belyser de

nuvarande yrkesfiskarnas situation, ungdomens

möjligheter att fortsätta inom detta yrke och hur

finansierings- och låneinstrumenten skall kunna

moderniseras och anpassas till näringens behov.

Enligt motion 1999/2000:MJ408 (v) skall

fiskeristöden utformas så att småskaligt,

miljövänligt, arbetsintensivt och lokalt förankrat

fiske stimuleras (yrkande 4). Enligt motionärerna

bör en oberoende utvärdering göras av stöden till

fiskerinäringen. Syftet skall vara att i högre grad

styra stöden till det kustnära fisket med mindre

motorsvagare fiskefartyg och hållbara fiskemetoder.

Stödet bör dessutom få en större regional spridning

i landet (yrkande 5). I motion 1998/99:MJ404 (m)

yrkas att Fiskeriverket ges i uppdrag att se över

laxfiskarnas situation och möjlighet till ekonomisk

kompensation då de tvingas avstå från sin verksamhet

på grund av fiskestopp och alltför små kvoter

(yrkande 4).

Utskottets överväganden

Det statliga stödet till fiskerinäringen har under

perioden 1995-1999 fördelats enligt de

prioriteringar som fastlagts i strukturprogrammet

för mål 5a-fiske. År 2000 inleds en ny programperiod

som sträcker sig fram t.o.m. år 2006. Ministerrådet

antog den 22 november 1999 en tillämpningsförordning

avseende statligt stöd till fiskerinäringen vari

möjligheterna för stöd till utvecklingen av det

småskaliga kustfisket har förstärkts. Respektive

medlemsland skall presentera ett strukturprogram för

denna kommande period. Regeringen kommer att

överlämna ett sådant förslag till kommissionen under

våren. För närvarande är det Fiskeriverkets uppgift

att utarbeta ett programförslag till regeringen.

Prioriteringar och eventuell regional fördelning

kommer att fastställas mot bakgrund av de oberoende

utvärderingar som gjorts av den nyligen avslutade

programperioden. Med det anförda bör motionerna

1998/99:MJ402 (m) och 1999/2000:MJ408 (v) yrkandena

4 och 5 kunna lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet är inte berett att föreslå någon åtgärd

med anledning av det i motion 1998/99:MJ404 (m)

yrkande 4 framförda kravet på ersättning till

fiskare för förluster på grund av regleringen av

visst fiske. Motionen avstyrks i berörd del.

Fiskevård, viltskador, m.m.

Motionerna

Enligt motion 1998/99:MJ403 (m) gällde fram till

september 1997 stränga regler för import av levande

kräftor till Sverige. I korthet innebar dessa att

kräftor som fördes in i Sverige omedelbart skulle

transporteras till ett godkänt kokeri för att kokas

och därigenom förhindra spridning av smitta. Sedan

september 1997 gäller nya regler vilka i korthet

innebär att kräftor kan införas levande till Sverige

utan att kokas. Det enda som fordras är att

kräftorna vid lastningstillfället från leverantören

inte skall ha uppvisat några tecken på smittsam

sjukdom. Eftersom kräftpestsvampen m.fl. andra

smittsamma sjukdomar är omöjliga att konstatera utan

en ingående analys är detta ett helt otillräckligt

krav. I syfte att skydda våra svenska fisk- och

kräftbestånd från smittsamma sjukdomar bör vi

återinföra ett totalt förbud mot import av levande

kräftor. I motion 1998/99:MJ405 (m) framhålls att

signalkräftan sedan den introducerades i svenska

vatten har kommit att utgöra ett hot mot den

ursprungliga stammen av flodkräftor. För att skapa

en fristad för flodkräftan bör signalkräftan utrotas

i vissa delar av landet. Enligt motion

1999/2000:MJ774 (mp) är den främsta anledningen till

groddjurens kraftiga minskning under 1900-talet

förändrade brukningsmetoder av jord- och

skogsbrukslandskapet. Lokala faktorer som exempelvis

fisk- och kräftutplanteringar kan dock också slå ut

en population av lövgroda eller större

vattensalamander. Innan tillstånd ges för

utplantering av fisk och kräftor bör konsekvenserna

för livet i berört vatten utredas (yrkande 5).

I motion 1999/2000:MJ403 (m) yrkande 1 framhålls

bl.a. att den entreprenör som vill driva en

anläggning för fisketurism behöver ha god kontroll

på fisket i de vatten där verksamheten bedrivs.

Produktionsmedlet måste förvaltas långsiktigt och

uthålligt. Uttaget får inte överskrida tillväxten,

och fisket måste bibehållas attraktivt. God kontroll

och uthållig förvaltning av fisket är omöjligt att

uppnå i vatten där det råder fritt

handredskapsfiske. Enligt motionärerna bör det bli

möjligt att införa områden med undantag från det

fria fisket, för att utveckla fisketurismen. Det

innebär i princip att man upphäver det fria fisket i

de områden där en aktiv turistentreprenör eller ett

fiskevårdsområde vill utveckla sina vatten och ta

betalt från utövarna av fisket. Motsvarande förslag

framförs även i motionerna 1998/99:MJ406 (m) yrkande

1 och 1998/99:MJ410 (m) yrkande 3.

Enligt motion 1999/2000:MJ406 (c) yrkande 1 innebär

bildandet av marina reservat en reglering av fisket

och krav på restriktioner för bl.a. trålning.

Härigenom skapas oro och många framtidsdiskussioner

inom fiskerinäringen blockeras. Detta gäller bl.a.

Kosterfjorden med sitt gamla räkfiskevatten. En

eventuell reglering bör överlåtas till ett samlat

lokalt ansvar. I motion 1999/2000:MJ408 (v)

uppmärksammas den ökande exploateringen av våra

kuster och det ökande behovet av marina reservat.

Enligt motionärerna är den marina växt- och

djurvärlden och havets miljöer lika omistliga och

skyddsvärda som de i skogar, fjäll och våtmarker.

Marina reservat kommer att bidra till ökade

fisketillgångar och att Sverige kan leva upp till

sina internationella förpliktelser med avseende på

den biologiska mångfalden. Man skulle även få fler

högklassiga turist- och rekreationsmål (yrkande 11).

När det gäller bättre skydd och vård av åar och

bäckar framhålls deras betydelse för flera fiskarter

som lever i både sött, salt och bräckt vatten,

exempelvis lax, havsöring och ål. För att fisken i

dessa vattendrag skall kunna överleva och fortplanta

sig krävs det att vattendragen inte utsätts för

alltför stora ingrepp (yrkande 12).

I motion 1999/2000:MJ403 (m) framförs krav på en

samlad översyn av lagar och förordningar och deras

tillämpning när det gäller fisketurism (yrkande 4).

I motion 1999/2000:MJ413 (s) betonas nödvändigheten

av en mer decentraliserad beslutsordning när det

gäller det lokala sport- och kustfisket (yrkande 2).

I motion 1999/2000:MJ414 (s) delvis yrkas att

sportfiskesäsongen för lax utökas i förhållande till

dagens situation. Vidare bör dygnsreglering av

sportfisket avskaffas. Enligt motion 1999/2000:MJ415

(v) måste utvecklingen av sportfiske efter den

naturreproducerande laxen utvecklas (yrkande 3).

Enligt motion 1999/2000:MJ409 (m) ställer det

ökande inslaget av skarv i naturen till stora

problem för yrkesfiskare och miljö. Konflikten

mellan skarvar och yrkesfiskare har sin bakgrund i

konkurrens om en gemensam resurs. I Sverige beror

den främst på att skarvar konsumerar och skadar fisk

i redskap. Drabbade yrkesfiskare bör kompenseras

ekonomiskt för direkta inkomstminskningar (yrkande

1). Frågan om vilka som skall ha ersättning för

sälskador och storleken på denna ersättning bör

enligt motion 1999/2000:MJ906 (mp) yrkande 2 bli

föremål för en analys. Konflikterna mellan säl och

yrkesfisket måste lösas, men på ett annat sätt än

genom jakt. Ett bevarande av den biologiska

mångfalden ligger i allas intresse, och det är

därför naturligt att samhället ersätter dem som på

något sätt "drabbas" av de arter vi vill värna.

Utskottets överväganden

Fram till den 15 september 1997 var införsel från

tredje land av levande kräftor avsedda för

vattenbruk (utsättning, m.m.) och införsel från land

inom EU och tredje land av levande kräftor avsedda

för direkt konsumtion förenat med ett krav på

införseltillstånd. När det gäller konsumtionskräftor

ansågs detta krav inte förenligt med EG:s regelverk

varför det slopades. I dag finns enbart ett krav på

tillstånd för införsel från tredje land av levande

kräftor för vattenbruk (SJVFS 1995:125).

I juni 1998 fastställde Fiskeriverket och

Naturvårdsverket ett åtgärdsprogram för flodkräftan.

Där görs en genomgång av flodkräftans situation och

de hot som finns mot denna. Kräftpesten beskrivs som

ett av de största hoten. I åtgärdsprogrammet anges

bl.a. att ny lagstiftning som begränsar införseln av

levande kräftor bör införas. Frågan uppmärksammades

av Världsnaturfonden (WWF) som i en skrivelse till

regeringen i oktober 1998 framhöll att ett effektivt

skydd mot kräftpest och andra för kräftor farliga

sjukdomar försvunnit genom att kravet på

införseltillstånd slopades. Som ett led i att

säkerställa att den svenska flodkräftan överlever i

Sverige föreslog WWF att ett förbud mot att

importera och försälja levande kräftor skulle

införas. Enligt WWF ger miljöbalken och den

artskyddsförordning som är knuten till denna en

möjlighet att säkerställa flodkräftans långsiktiga

överlevnad i Sverige.

Utskottet konstaterar för egen del att den fria

införseln av levande kräftor för konsumtion m.m. kan

innebära en ökad risk för spridning av kräftpest.

Smittan kan spridas med kräftorna eller med det

vatten eller emballage som kräftorna transporteras

i. Vidare föreligger det en risk för att nya

kräftarter kommer in i landet och etablerar vilda

bestånd som konkurrerar med och eventuellt slår ut

den inhemska svenska flodkräftan. Enligt vad

utskottet erfarit bereds för närvarande inom

Regeringskansliet (Miljödepartementet) frågan om ett

införselförbud för levande kräftor kan införas med

stöd av artskyddsförordningen. Utskottet anser det

därför lämpligt att avvakta resultatet av den

fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår att

motion 1998/99:MJ403 (m) nu lämnas utan vidare

åtgärd.

Enligt förordningen (1994:1716) om fisket,

vattenbruket och fiskerinäringen är utsättning av

fisk och kräftor föremål för särskild

tillståndsprövning. Tillstånd beviljas av

länsstyrelsen och får förenas med villkor (16 §).

Tillstånd får inte ges för t.ex. fiskarter som är

olämpliga med hänsyn till vattenområdets särart

eller om det finns risk för spridning av smittsam

sjukdom. Enligt utskottets mening får det ankomma på

ansvariga myndigheter att bevaka och följa

utsättningar av fisk- och kräftdjur. Därmed avstyrks

motionerna 1998/99:MJ405 (m) och 1999/2000:MJ774

(mp) yrkande 5.

Fiskeriverket har tillsammans med

Turistdelegationen utarbetat en rapport om

förutsättningar och möjligheter för utveckling av

svensk fisketurism (Fiskeriverkets information

1999:5). I rapporten framhålls bl.a. behovet av

marknadsföring och marknadsutveckling samt

kompetensutveckling. Vidare uppmärksammas

fiskevårdens strategiska betydelse för den framtida

utvecklingen. Bland de förslag till åtgärder som

redovisas i rapporten finns en ändring av nuvarande

regelverk på ett sådant sätt att utvecklingen av

fisketuristisk verksamhet underlättas. Enligt

förslaget bör det bli möjligt att bilda

fiskevårdsområden/fiskeskötselområden på geografiskt

begränsade områden där det i dag råder fritt

handredskapsfiske. En förutsättning för att

exempelvis ett fiskevårdsområde skall kunna inrättas

är att fisketuristiska utvecklingsplaner för området

har tagits fram och godkänts av berörd länsstyrelse.

Ett sådant område skall ta ansvar för fiskevården

och kunna finansiera denna med intäkter från

försäljning av fiskekort. För det fortsatta arbetet

skall en referensgrupp för fisketuristiska frågor

bildas under ledning av Turistdelegationen. Med

utgångspunkt i rapporten skall referensgruppen

utarbeta konkreta förslag om bl.a. bildandet av

fiskevårdsområden för att förbättra fiskevården i

berörda vattenområden.

Utskottet vill för egen del framhålla följande

beträffande möjligheterna att förbättra själva

fiskevården i de vattenområden som omfattas av det

fria handredskapsfisket. I samband med införandet av

detta fiske på enskilt vatten utmed ostkusten och de

stora sjöarna framhölls i första hand reformens

betydelse från rekreationssynpunkt. Samtidigt

betonades att reformen inte skulle medföra någon

försämring beträffande bl.a. fiskevård och skydd av

naturen. Ett ökat fiskuttag antogs kunna utan

störning av den biologiska balansen kompenseras med

fiskevårdande insatser som fiskutsättning,

biotopvård, information och tillsyn (bet. JoU

1984/85:26). Vid tidpunkten för införandet av det

fria fisket förutsågs inte fisketurismens utveckling

som näringsgren. Sportfisket har sedan dess stadigt

ökat och är nu av stor omfattning både bland

lokalbefolkningen och de turister som gästar de

vattenområden som omfattas av det fria fisket.

Områdena är i dag mycket attraktiva för sportfisket

och det finns en stor potential för att utveckla

näringsgrenen fisketurism. En fortsatt positiv

utveckling av fisketurismen och sportfisket

förutsätter dock ett uthålligt utnyttjande av dessa

fiskeresurser. Förutom att resursutnyttjandet i

större utsträckning än i dag kan behöva kartläggas

bör även möjligheterna till en lokalt organiserad

kontroll av nyttjandet och av vården av

fiskeresurserna i berörda områden ses över.

Utskottet föreslår därför att det nuvarande fria

handredskapsfisket blir föremål för en sådan

kartläggning och översyn. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna 1998/99:MJ406 (m) yrkande 1,

1998/99:MJ410 (m) yrkande 3 och 1999/2000:MJ403 (m)

yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

De marina delarna av våra skärgårdsområden, där

variationen av land och vatten skapar

förutsättningar för biologisk mångfald, har hittills

skyddats i liten omfattning. Behovet av skydd av

hotade biotoper är stort, och enligt utskottets

mening finns det därför all anledning att se över

skyddet av bl.a. värdefulla marina miljöer,

ekosystem och arter. Som framhölls i 1999 års

budgetproposition pågår också ett arbete med att se

över skyddet av värdefulla marina miljöer och

inrättandet av marina reservat (prop. 1999/2000:1,

utg.omr. 20, s. 11). När det gäller skydd och vård

av åar vill utskottet dessutom framhålla att

Fiskeriverket, inom ramen för anslaget Fiskevård

(C4, utg.omr. 23) med vattenavgiftsmedel samt

villkorsmedel arbetar med återställning av

flottledsrensade sträckor. Syfte är att återfå den

mångformighet som tidigare fanns naturligt i

vattendraget. Alla restaureringsåtgärder sker i

samråd med länsstyrelsen, berörda kommuner samt

berörda mark- och fiskerättsägare. Det anförda

tillgodoser i allt väsentligt syftet med motion

1999/2000:MJ408 (v) yrkandena 11 och 12. Utskottet

föreslår därför att yrkandena lämnas utan vidare

åtgärd.

Befogenhet att fatta beslut om naturreservat

tillkommer förutom länsstyrelsen även berörd kommun

(MB 7:4). Som framhölls i förslaget om miljöbalk

ligger det i statens intresse att kommunerna

engageras i naturvårdsarbetet. Bildandet av skyddade

områden ansågs vara ett konkret sätt att ytterligare

bygga upp den kommunala kompetensen på

naturvårdsområdet. Detta förmodades sedan komma att

avspeglas i den kommunala översiktsplaneringen,

lokalt agenda 21-arbete m.m. Staten skulle även

fortsättningsvis svara för säkerställandet av

områden som är värdefullast ur nationellt

perspektiv. Därigenom kan kommunerna koncentrera

sina naturskyddsinsatser till områden som har mer

lokal betydelse (prop. 1997:98:45, s. 312 f.).

Vidare bör uppmärksammas att länsstyrelsen och

kommunen inför alla beslut om att bilda

naturreservat skall samråda med varandra.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att det vid

bl.a. bildandet av marina reservat torde finnas goda

möjligheter att inom ramen för nu gällande

lagstiftning beakta de lokala intressena.

Utgångspunkten är alltid att endast sådana

föreskrifter som är nödvändiga för reservatets

funktion skall utfärdas. Bildandet av ett marint

reservat innebär inte automatiskt inskränkningar i

exempelvis fisket eller annan marin verksamhet. Med

det anförda bör motion 1999/2000:MJ406 (c) yrkande 1

kunna lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförts ovan behandlas frågan om

förutsättningar och möjligheter för utveckling av

svensk fisketurism i en av Fiskeriverket och

Turistdelegationen gemensamt utarbetad rapport

(Fiskeriverkets information 1999:5). I rapporten har

man identifierat ett antal problemområden som en

arbetsgrupp skall arbeta vidare med. Många av de

frågor som aktualiserats är sådana som det ankommer

på Fiskeriverket och länsstyrelserna att besluta om.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna

1999/2000:MJ403 (m) yrkande 4, 1999/2000:MJ413 (s)

yrkande 2, 1999/2000:MJ414 (s) delvis och

1999/2000:MJ415 (v) yrkande 3 lämnas utan vidare

åtgärd.

Regler om ersättning för de skador som orsakas av

vilt finns i 29 a § jaktförordningen (1987:905). Av

bestämmelsen framgår att ersättning får i mån av

tillgång på medel lämnas av statsmedel om det är

uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar

för den kostnad som skadan föranleder. Vidare

framgår av bestämmelsen att Naturvårdsverket

meddelar föreskrifter om sådan ersättning.

Naturvårdsverket fördelar medel på samtliga

länsstyrelser som beslutar om bidrag för att

förebygga eller ersätta skada. Inriktningen är att

viltskador så långt möjligt skall förebyggas. Under

åren har såväl skador av säl som av annat vilt ökat

som följd av ökande populationer. Med anledning

härav har riksdagen, för budgetåret 2000, beslutat

att engångsvis anvisa ytterligare 7 miljoner kronor

på anslaget för viltskadeersättning (bet.

1999/2000:MJU2, rskr. 1999/2000:91 och

1999/2000:92). I detta sammanhang bör även

uppmärksammas att Naturvårdsverket under innevarande

år kommer att slutföra arbetet med en

förvaltningsplan för alla sälarter. Under år 2001

kommer ett särskilt åtgärdsprogram för hotade

sälarter att utarbetas. Med det anförda föreslår

utskottet att motionerna 1999/2000:MJ409 (m) yrkande

1 och 1999/2000:MJ906 (mp) yrkande 2 lämnas utan

vidare åtgärd.

Övriga frågor

Motionerna

Enligt motion 1999/2000:MJ406 (c) yrkande 2 döljer

Västerhavet många miljöproblem, både nya

försyndelser via utsläpp och gamla som under

årtionden lagrats på Västerhavets botten genom

dumpning - problem som yrkesfisket drabbas av när

fångsten blir förstörd och redskapen går sönder. Det

måste vara ett övergripande samhällsansvar att

garantera ersättning till de yrkesfiskare som

drabbas av miljörelaterade driftstörningar. Krav på

införandet av ett sådant ersättningssystem framförs

även i motionerna 1998/99:MJ411 (kd) yrkande 4 och

1998/99:MJ702 (m). Enligt motion 1998/99:MJ408 (c)

bör en riskanalys genomföras när det gäller dumpade

stridsmedel och sänkta fartyg med kemiska

stridsmedel.

Enligt motion 1999/2000:MJ408 (v) finns det dålig

eller ingen information på förpackningarna om var

fisken är fiskad eller vilka fiskemetoder som

använts. Detta gör det svårt eller helt omöjligt för

konsumenterna att göra ett medvetet val och

därigenom bidra till ett hållbart fiske. Det finns

redan i dag fiske som bedrivs på ett hållbart sätt,

med hållbara metoder och med ett uttag av fisk inom

ramen för vad som är långsiktigt hållbart. För att

stärka konsumentmakten krävs bättre information på

fiskförpackningarna i form av t. ex.

ursprungsmärkning men också information om

fiskemetoder. Eftersom fisket till stor del är en

internationell industri bör sådana krav inte vara

begränsade till Sverige och svensk fisk utan vara

internationella. Regeringen bör därför verka för att

utveckla ett sådant märkningssystem inom EU och även

inom andra internationella organ (yrkande 6). Ett

ytterligare sätt att stärka konsumentmakten och göra

det möjligt att välja fisk som man vet har fiskats

med hållbara metoder vore att införa en märkning av

fisk som fiskas hållbart. Kriterierna skulle kunna

innefatta fiskemetoderna och krav på att fisken är

fångad på ställen där kvoterna är satta med

utgångspunkt i vad som är långsiktigt hållbart. En

sådan märkning bör tas fram i samverkan med

miljöorganisationer och fiskerinäringen. Regeringen

bör ta initiativ för att skapa en miljömärkning av

fisk (yrkande 7).

I motion 1999/2000:MJ410 (kd) yrkande 3

uppmärksammas behandlingen av fiskrens som enligt

motionären bl.a. innehåller miljögifter. I stället

för att slänga fiskrenset i havet bör det betraktas

som miljöfarligt avfall och omhändertas i land.

Staten bör initiera en sådan utveckling.

Fiskelaboratoriernas ekonomiska situation tas upp i

motion 1999/2000:MJ410 (kd) yrkande 7. Enligt

motionären har det ekonomiska utrymmet för dessa

laboratorier minskat. Enligt nationell svensk

bedömning anses forskningen som bedrivs inom dessa

institutioner inte vara av det slag som berättigar

till forskningsanslag. Detta gör att man inte heller

kan utnyttja EU-medel för olika projekt eftersom det

förutsätter nationell medfinansiering.

Laboratorierna bör ges rimliga ekonomiska villkor.

Enligt motion 1998/99:MJ412 (c) är fiskerinäringen

i stort behov av nya och högre

utbildningsmöjligheter. Det gäller utbildning som

riktar sig till dem som redan i dag arbetar inom

näringen likaväl som för att möta behovet av

nyrekrytering. Grundutbildning, högre utbildning

samt tillgång till vidareutbildning är avgörande för

att man i dag skall kunna leva upp till

myndigheternas krav på kompetens och vara uppdaterad

på den förändring som sker inom yrket. För att kunna

erbjuda en adekvat yrkesutbildning på alla nivåer

inklusive högskolenivå bör en samlad

utbildningsresurs tillskapas i Sverige för denna

sektor. Samma yrkande framförs även i motion

1999/2000:Ub274 (c).

Enligt motion 1999/2000:MJ403 (m) innebär ett

yrkesfiskearrende att yrkesfiskaren i princip får

rätt till allt fiske i området. Yrkesfiskearrende

kan därför vara en lämplig form även för

turistfiske. Gällande lagstiftning tillåter dock

inte att fisket upplåts i andra hand vid

yrkesfiskearrende. Enligt motionärerna behövs en

översyn av lagen (yrkande 2). När det gäller frågan

om strandskyddet i samband med fisketurismen

framhåller motionärerna att man bör kunna tillämpa

strandskyddsreglerna liberalt. Bestämmelserna måste

kunna medge etablering av "camper", stugor och

bryggor för att öka tillgängligheten till fiske och

natur. Detta är ju näringens övergripande affärsidé

(yrkande 3).

Utskottets överväganden

När det gäller yrkesfiskarnas kostnader för

miljörelaterade driftstörningar vill utskottet

anföra följande. Staten ersätter redan i dag en stor

del av skadorna såsom eskort till hamn, ersättning

för saneringskostnader och arbetslöshetsersättning

under den tid saneringen pågår. På uppdrag av

Jordbruksdepartementet har Statskontoret utrett och

lagt fram förslag om ett system för ersättning för

skador på fiskefartyg och fiskeredskap till följd av

dumpade stridsmedel och liknande produkter.

Statskontoret uppskattar att antalet incidenter

orsakade av såväl dumpade kemiska stridsmedel som

liknande produkter årligen uppgår till ca 25

stycken. För närvarande rapporteras till

myndigheterna endast skador som orsakas av kemiska

stridsmedel. Sedan år 1984 har endast åtta fall

rapporterats och den senaste incidenten inträffade

år 1992. I fråga om personskador erbjuder Sveriges

Fiskares Riksförbund sina medlemmar en kollektiv

försäkring. Statskontoret föreslår att yrkesfiskare

själva eller via sina branschorganisationer ser över

försäkringsskyddet och utnyttjar de möjligheter som

finns inom de kommersiella försäkringarnas ram.

Vidare föreslår Statskontoret att, i den mån

kostnader kvarstår då kommersiella

försäkringslösningar är fullt utnyttjade, dessa bör

ersättas av en statlig försäkring via en fond.

I 1999 års budgetproposition anförde regeringen

bl.a. att staten redan i dag ersätter en stor del av

skadorna. Sammantaget gjorde regeringen den

bedömningen att inga åtgärder bör vidtas med

anledning av Statskontorets förslag. Dessutom utreds

för närvarande frågan om en ny saneringsanläggning i

Karlskrona. Övriga kostnader för uppkomna skador bör

enligt regeringen kunna täckas genom

försäkringslösningar. Utskottet delade regeringens

bedömning (prop. 1999/2000:1, bet. 1999/2000:MJU2,

s. 45). Med det anförda avstyrks motionerna

1999/2000:MJ406 (c) yrkande 2, 1998/99:MJ408 (c),

1998/99:MJ411 (kd) yrkande 4 och 1998/99:MJ702 (m).

Som framhålls i motion 1999/2000:MJ408 (v) kan ett

starkt konsumentinflytande vara ett effektivt sätt

att påverka all produktion i en mer hållbar

riktning. När det gäller fisket har denna möjlighet

inte utnyttjats i någon större omfattning. I dag

finns det dålig eller ingen information på

förpackningarna och detta gör det svårt eller helt

omöjligt för konsumenterna att göra ett medvetet val

som bl.a. skulle kunna bidra till ett hållbart

fiske. Förbättrad information på fiskförpackningarna

i form av bl.a. ursprungsmärkning men också

information om med vilka metoder som fisket

bedrivits skulle kunna stärka konsumenternas

inflytande och därmed bidra till ett fiske som

bedrivs med hållbara metoder. På initiativ av de

nordiska fiskeriministrarna påbörjades redan år 1996

ett nordiskt projekt om miljömärkning av vildfångad

fisk. Projektet har mött stort intresse och bl.a.

uppmärksammats inom ramen för arbetet inom Förenta

nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation

(FAO) och inom EU, som nu deltar som observatör i

det nordiska arbetet. En särskild arbetsgrupp

utarbetar för närvarande kriterier för hållbart

fiske, vilka skall utgöra en utgångspunkt för en

framtida miljömärkning. Resultatet skall

presenteras senast under juni månad i år. Med

hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

motion 1999/2000:MJ408 (v) yrkandena 6 och 7 lämnas

utan vidare åtgärd.

Utskottet saknar underlag för att närmare bedöma

förutsättningarna för att hantera fiskrens som

miljöfarligt avfall. Enligt den gemensamma

fiskeripolitiken är dumpning av fisk och fiskrens

tillåten. Forskning om möjligheterna att minimera

dumpning av fisk bedrivs bl.a. inom ramen för

Nordsjökonferensen. Motion 1999/2000:MJ410 (kd)

yrkande 3 avstyrks.

Fiskeriverket är huvudman för ett antal

fiskeriforskningslaboratorier,

Havsfiskelaboratoriet, Kustlaboratoriet samt

Sötvattenslaboratoriet. I Fiskeriutredningens

betänkande, Fiskeriadministrationen i ett EU-

perspektiv (SOU 1998:24), har utredaren analyserat

vilken FoU-verksamhet som bör handläggas av

Fiskeriverket respektive handhas av andra utförare.

I betänkandet föreslås att den grundläggande

forskningen i huvudsak skall utföras av universitet

och högskolor medan den tillämpade forskningen som

är direkt användbar för myndighetsutövningen bör

bedrivas såväl inom Fiskeriverket som av

universiteten. Finansieringen av denna senare

verksamhet skall ske med dels anslagsmedel, dels

genom att medel söks externt, t.ex. hos Skogs- och

jordbrukets forskningsråd (SJFR), Stiftelsen för

Miljöstrategisk forskning (MISTRA) och EG-

kommissionen. Vidare kan medel, som med stöd av

lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om

vattenverksamhet avsätts för fiskevårdande åtgärder,

tas i anspråk. Finansieringsbilden för området

Fiskeresurser är mycket splittrad. Finansieringen

via anslaget C1 har under år 1998 minskat från 39,7

% till 32 %. Finansieringen från svenska

myndigheter, forskningsråd m.m. har minskat sin

andel från 41,4 % till 34,1 % medan andelen EU-medel

har ökat från 8,1 % till 18,6 %. Denna ökning är

dels hänförlig till forskningsverksamhet, dels till

fiskerikontrollen. Enligt 1999 års regleringsbrev

för Fiskeriverket skall verket senast den 1 mars

2000 redovisa vidtagna åtgärder av betydelse för

myndighetens organisation bl.a. vad gäller verkets

forsknings- och undersökningsverksamhet. Utskottet

anser det lämpligt att avvakta Fiskeriverkets

redovisning i denna fråga och föreslår att motion

1999/2000:MJ410 (kd) yrkande 7 lämnas utan någon

riksdagens vidare åtgärd.

När det gäller utbildning inom fiskeområdet finns

sådan fr.o.m. hösten 2000 på energiprogrammet,

fartygsgrenen (inriktning sjöfartsteknik). Enligt

vad utskottet erfarit har programmet tidigare haft

få sökande. Höstterminen 1999 var antalet 748

stycken, varav cirka 200 elever på den gren där

ämnet kan erbjudas årligen. Utbildningen i ämnet

fisketeknik syftar till att ge grundläggande

kunskaper om drift och underhåll av

fiskefartygsanläggningar med hänsyn till

tillgänglighet, driftsäkerhet och kvalitet. Ämnet

skall även ge möjlighet att nå den kompetens som

rekommenderas enligt konventionen (IMO/STCW-F Code

1995) om yrkesfiskares utbildning, certifiering och

vakthållning. Även Göteborgs universitet och

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har utbildningar

inom fiskeområdet. SLU har kurser som sammanlagt kan

omfatta två år samt möjlighet till fortsatt

forskning. Vidare finns kurser i jakt och

fisketurism och sötvattenbiologi. Huvuddelen av

denna utbildning finns vid SLU i Umeå. Vid Göteborgs

universitet finns ett treårigt fiskevårdsprogram

(120 poäng). Chalmers har teknikutbildning inom

fiskerinäringen som bl.a. avser transporter,

konserveringsteknik, kylning m.m. Med utgångspunkt

i de synpunkter miljö- och jordbruksutskottet har

att företräda föreslår utskottet att motionerna

1998/99:MJ412 (c) och 1999/2000:Ub274 (c) med det

anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Enligt lagen (1957:390) om fiskearrenden får

arrendator inte upplåta fisket åt annan utan

medgivande av fastighetsägaren. Utskottet är inte

berett att föreslå något uttalande med anledning av

det i motion 1999/2000:MJ403 (m) yrkande 2 framförda

önskemålet om en översyn av lagstiftningen i denna

del för att främja entreprenörers möjligheter att

utveckla fisketurismen. Motionen avstyrks i berörd

del. När det gäller tillämpningen av

strandskyddsreglerna erinrar utskottet om att

riksdagen antagit de lagbestämmelser i 7 kap.

miljöbalken som reglerar strandskyddets innebörd och

tillämpning. De kriterier som gäller för t.ex.

undantag från strandskyddet anges i lagtexten och i

viss mån i förarbetena. Detta innebär att riksdagen

i första hand måste aktualisera frågan om lagändring

om ytterligare undantag från strandskyddsreglerna

skulle anses motiverade. Med det anförda avstyrks

yrkande 3 i motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett långsiktigt hållbart

fiske

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 35,

1998/99:MJ407, 1998/99:MJ410 yrkande 1,

1998/99:MJ411 yrkande 1 och 1999/2000:MJ257

yrkande 15,

2. beträffande fiskekvoter

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ405 yrkande 3,

1999/2000:MJ407 yrkande 2 och 1999/2000:MJ408

yrkandena 1 och 2,

res. 1 (v)

3. beträffande laxfisket i Östersjön

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ401 yrkandena

3-5, 1998/99:MJ413 yrkandena 1 och 2,

1998/99:MJ797, 1999/2000:

MJ401 yrkande 3, 1999/2000:MJ413 yrkande 1,

1999/2000:MJ414 delvis, 1999/2000:MJ415

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:MJ753 yrkande 11

och 1999/2000:N388 yrkande 17,

res. 2 (v, mp)

4. beträffande Sveriges laxfiskekvot

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ404 yrkandena

1-3,

5. beträffande torskfisket

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ408 yrkande 9

och 1999/2000:MJ410 yrkande 1,

6. beträffande drivgarnsfisket

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ401 yrkandena 1

och 2 samt 1999/2000:MJ401 yrkandena 1 och 2,

res. 3 (mp)

7. beträffande det kustnära trålfisket

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ402,

1999/2000:MJ407 yrkande 1, 1999/2000:MJ408

yrkandena 3 och 10, 1999/2000:MJ410 yrkande 6

och 1999/2000:MJ412,

res. 4 (v, c, mp)

8. beträffande begränsning av visst

fiske

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ408 yrkande 8,

res. 5 (v)

9. beträffande ålhuttning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ409 och 1999/2000:

MJ411,

10. beträffande selektiva redskap m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ409 yrkande 2,

1999/2000:MJ410 yrkande 2 och 1999/2000:MJ914

yrkande 3,

11. beträffande fiskets strukturstöd

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ402 och 1999/2000:

MJ408 yrkandena 4 och 5,

12. beträffande statlig ersättning för

regleringen av fisket

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ404 yrkande 4,

13. beträffande införsel av levande

kräftor

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ403,

14. beträffande utsättning av fisk ock

kräftdjur m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ405 och

1999/2000:MJ774 yrkande 5,

15. beträffande fiskevård i vissa

vattenområden

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ406

yrkande 1, 1998/99:MJ410 yrkande 3 och

1999/2000:MJ403 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande marina reservat

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ408 yrkandena 11

och 12,

17. beträffande lokala intressen vid

reservatsbildning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ406 yrkande 1,

18. beträffande svensk fisketurism

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ403 yrkande 4,

1999/2000:MJ413 yrkande 2, 1999/2000:MJ414

delvis och 1999/2000:MJ415 yrkande 3,

19. beträffande viltskadeersättning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ409 yrkande 1

och 1999/2000:MJ906 yrkande 2,

res. 6 (mp)

20. beträffande ersättning för

miljörelaterade driftstörningar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ408, 1998/99:MJ411

yrkande 4, 1998/99:MJ702 och 1999/2000:MJ406

yrkande 2,

res. 7 (m, kd, c, fp)

21. beträffande märkning av vildfångad

fisk

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ408 yrkandena 6 och

7,

22. beträffande hanteringen av fiskrens

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ410 yrkande 3,

23. beträffande fiskelaboratoriernas

ekonomiska situation

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ410 yrkande 7,

24. beträffande utbildning inom

fiskeområdet

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ412 och

1999/2000:Ub274,

25. beträffande fiskearrende

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ403 yrkande 2,

26. beträffande strandskyddet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:MJ403 yrkande 3.

res. 8 (m, kd, c)

Stockholm den 24 februari 2000

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Dan Ericsson

I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka

Bohlin (s), Göte Jonsson (m), Inge Carlsson (s), Kaj

Larsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Ingvar Eriksson

(m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ingemar

Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-

Erik Karlsson (v), Catharina Elmsäter-Svärd (m),

Gudrun Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald

Nordlund (fp) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Reservationer

1. Fiskekvoter (mom. 2)

Maggi Mikaelsson och Kjell-Erik Karlsson (båda v)

anför:

När det gäller fördelning av fiskekvoter bör en del

av kvoten kunna användas till att bevara den

biologiska mångfalden. Man bör avstå från att ta upp

tilldelade kvoter om det är nödvändigt för att

säkerställa långsiktigt hållbara fiskbestånd. Ett

land som avsätter en del av sin kvot för att minska

uttaget får dock inte vid framtida kvotfördelning

missgynnas. En del av kvoten bör alltid kunna tas ut

som sparande.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande fiskekvoter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ408

yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna

1999/2000:MJ405 yrkande 3 och 1999/2000:MJ407

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

2. Laxfisket i Östersjön (mom. 3)

Maggi Mikaelsson (v), Kjell-Erik Karlsson (v) och

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Ett hot mot den vilda laxen är fisket på de

blandbestånd som fortfarande kan beskattas. Odlad

och utsatt lax har samma livscykel och tillväxtfas

som den vilda. De har gemensamma uppväxtområden i

Östersjön där de också fiskas. Havsfisket i

Östersjön sker således på blandbestånd och det går

inte att "spara" eller undvika den vilda laxen.

Vildlaxen har minskat kraftigt och den utgör i dag

endast ca 10 % av det totala beståndet. Enligt vår

mening borde det inte vara tillåtet att fiska lax i

blandade bestånd. Den vilda laxen är klassad som

sårbar i Artdatabankens och Naturvårdsverkets

hotlista. Med hänsyn till att försiktighetsprincipen

skall ha accepterats inom Fiskerikommissionen borde

kvoterna i Östersjön minska. Regeringen bör med

kraft verka för att stoppa allt laxfiske på

uppväxtområdena. Med undantag av andra vatten som

har en egen reproducerande laxstam hör den vilda

laxen Norrland och de laxförande vattendragen till.

Att flytta laxfisket norrut ger inte bara biologiska

fördelar man kan fiska selektivt på odlad lax utan

det ger Norrland underlag för en fisketurism och ett

bättre ekonomiskt utbyte av laxen.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan

under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande laxfisket i Östersjön

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ401

yrkandena 3-5, 1999/2000:MJ401 yrkande 3,

1999/2000:MJ415 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:MJ753 yrkande 11 och 1999/2000:N388

yrkande 17 och med avslag på motionerna

1998/99:MJ413 yrkandena 1 och 2, 1998/99:MJ797,

1999/2000:MJ413 yrkande 1, 1999/2000:MJ414

delvis som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

3. Drivgarnsfisket (mom. 6)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Drivgarnsfisket är ett hot mot den vilda laxen.

Fisket sker helt utan möjlighet att kunna påverka

vilken lax man beskattar och kan därför leda till

utrotning av den vilda laxen. De långa drivgarnen

utgör dessutom ett hot mot Östersjöns tumlare, säl

och fågel, som fastnar i garnen och drunknar. Enligt

min mening skall Sverige ensidigt begränsa

drivgarnsfisket i Östersjön och tillåta högst 2,5 km

drivgarn per båt. Vidare skall Sverige inom EU och

Fiskerikommissionen verka för att längsta tillåtna

drivgarnslängd i Östersjön skall vara högst 2,5 km

drivgarn per båt.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande drivgarnsfisket

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ401

yrkandena 1 och 2 samt 1999/2000:MJ401

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

4. Det kustnära trålfisket m.m. (mom. 7)

Maggi Mikaelsson (v), Kjell-Erik Karlsson (v),

Gudrun Lindvall (mp) och Eskil Erlandsson (c) anför:

Det pågår ett omfattande industrifiske med

motorstarka trålare i Östersjön. Det är stora

mängder fisk som tas upp och som inte går till

konsumtion. Det finns en stor oro för att de

yrkesfiskare som är verksamma inom det kustnära

fisket i Östersjön kommer att bli lidande om fiske

med stora trålare tillåts fortsätta enligt nuvarande

regler. Enligt vår mening är det oerhört viktigt att

det kan fiskas strömming och annan fisk för

konsumtion, och att de lokala fiskarna kan överleva

på sitt yrke. Dessutom är det ökande foderfisket

ekonomiskt tvivelaktigt eftersom foderfisk är mindre

värd än konsumtionsfisk. Även från

försörjningssynpunkt är detta tveksamt då högvärdigt

protein inte används direkt (eller inte alls) som

människoföda. Vidare bör uppmärksammas att de stora

trålar som används också kan ge svåra bottenskador.

Omfattningen och effekterna av dessa skador är i dag

inte klarlagda. Vi anser därför att industrifisket

nära kustlinjen bör förbjudas. Vidare bör det

moderna trålfiskets ekologiska effekter utredas.

Ansvariga myndigheter bör dessutom verka för att

fisket efter konsumtionsfisk ökar på bekostnad av

foderfisket.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande det kustnära trålfisket m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:MJ407

yrkande 1 och 1999/2000:MJ408 yrkandena 3 och 10

samt 1999/2000:

MJ412 och med avslag på motionerna

1999/2000:MJ402 och 1999/2000:MJ410 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

5. Begränsning av visst fiske (mom. 8)

Maggi Mikaelsson och Kjell-Erik Karlsson (båda v)

anför:

Grundområden är utomordentligt viktiga

uppväxtområden för torsk, flatfisk, ål, havsöring,

m.fl. arter. I dessa områden sker ett omfattande

nätfiske. I näten dör och skadas massor av fisk som

inte håller minimimåtten eller fångas under

förbjuden tid. Dessutom skadas och dör många

sjöfåglar. Många av våra grannländer har

restriktioner för nätfiske. Vi anser att allmänt

nätfiske inom grundområden ut till 3 meters djup bör

förbjudas vid västkusten. Fortsatta utredningar får

visa om denna åtgärd är tillräcklig.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande begränsning av visst fiske

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ408 yrkande

8

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

6. Viltskadeersättning (mom. 19)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Enligt min mening bör frågan om vilka som skall ha

ersättning för sälskador och storleken på denna

ersättning bli föremål för en särskild analys.

Konflikterna mellan säl och yrkesfisket måste lösas,

men på ett annat sätt än genom jakt. Ett bevarande

av den biologiska mångfalden ligger i allas intresse

och det är därför naturligt att samhället ersätter

dem som på något sätt "drabbas" av de arter vi vill

värna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande viltskadeersättning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ906 yrkande

2 och med avslag på motion 1999/2000:MJ409

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

7. Ersättning för miljörelaterade

driftstörningar (mom. 20)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp) och

Ester Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Västerhavet döljer många miljöproblem, både nya

försyndelser via utsläpp och gamla som under

årtionden lagrats på västerhavets botten genom

dumpning. Problem som yrkesfisket drabbas av när

fångsten blir förstörd och redskapen går sönder.

Enligt vår mening måste det vara ett övergripande

samhällsansvar att garantera ersättning till de

yrkesfiskare som drabbas av miljörelaterade

driftstörningar. Vi anser vidare att en riskanalys

bör genomföras när det gäller dumpade stridsmedel

och sänkta fartyg med kemiska stridsmedel.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande ersättning för miljörelaterade

driftstörningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ408,

1998/99:MJ411 yrkande 4, 1998/99:MJ702 och

1999/2000:MJ406 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

8. Strandskyddet (mom. 26)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Eskil Erlandsson (c) och Ester Lindstedt-Staaf

(kd) anför:

I dag finns många hinder för en ändamålsenlig

utveckling av fisketurismen i Sverige. Dessa hinder

måste åtgärdas om turismen ska bli den växande

näring som den har möjlighet att bli. Det handlar

både om attityder och om otidsenliga lagar.

Inställningen till turismen hos kommunala politiker

och handläggare kan vara avgörande för om en

entreprenör finner det mödan värt att satsa på

turism. När det gäller strandskyddet bör enligt vår

mening bestämmelserna kunna medge etablering av

"camper", stugor och bryggor för att öka

tillgängligheten till fiske och natur, vilket ju är

näringens övergripande affärsidé. Om den nuvarande

lagstiftningen inte tillåter den här typen av

etableringar bör den bli föremål för en översyn.

Därefter bör regeringen återkomma till riksdagen med

erforderliga förslag.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande strandskyddet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:MJ403 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts.

Särskilda yttranden

1. Det kustnära trålfisket m.m.

Dan Ericsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd)

anför:

Trålfiske med fartyg över 20 meter har fr.o.m. den 1

januari 2000 förbjudits innanför baslinjen i vissa

skärgårdsområden. Kristdemokraterna anser detta vara

en riktig åtgärd. I Danmark har man infört s.k.

kustzonsförvaltning inom vissa områden. Inom dessa

områden råder begränsningar när det gäller

fartygsstorlek, motorstyrka och typ av fiskeredskap.

Syftet är att skydda växt- och djurliv i det

kustnära havet till gagn för ett uthålligt fiske.

Syftet är också att kunna hålla de mindre

fiskelägena levande. Fiskeriverket skall utreda

fisket i Östersjön och förväntas då även beakta

möjligheterna till kusthavszonsförvaltning.

Kristdemokraterna anser att en utredning om

kusthavszonsförvaltning bör avse hela Sverige.

2. Lokala intressen vid reservatsbildning

Eskil Erlandsson (c) anför:

Yrkesfisket utgör en viktig bas för

sysselsättningen i många skärgårdssamhällen. Den del

av kusten som fortfarande uppfattas som en levande

skärgård har en gång kommit till genom en

månghundraårig utveckling av yrkesfisket och

kringliggande verksamhet. Det är alltså verksamheter

och företagande med direkt koppling till havet som

skapat förutsättningar för ett aktivt och levande

samhälle. Ett samhälle som många besökare också

känner som det mest naturliga att möta när man når

den svenska västkusten.

Längs västkusten och den bohuslänska skärgården har

det alltid funnits ett tydligt samband mellan

boendet vid havet och det yrkesverksamma livet på

havet. Utvecklingen för det småskaliga yrkesfisket

har varit mycket negativ under senare år men fisket

och dess kringverksamheter är fortfarande en viktig

näring för småsamhällena i dessa trakter. Samhälle

och näringsliv i de nordbohuslänska kommunerna är

också präglat av att människor får sin utkomst

direkt eller indirekt från havet. Därför är den på

västkusten pågående diskussionen om marina reservat

och den av regeringen anförda inriktningen om marina

reservat olycklig. Marina reservat eller

nationalparker innebär regleringar av fisket och

krav på restriktioner för trålning. Jag vill därför

framhålla vikten av fisket och dess

kringverksamheter för småsamhällena och vidhåller

därmed intentionerna i våra motionsyrkanden under

ifrågavarande moment.

3. Utbildning inom fiskeområdet

Eskil Erlandsson (c) anför:

Fiskerinäringen är i stort behov av

utbildningsmöjligheter. Det gäller utbildning som

riktar sig både till dem som redan i dag arbetar

inom näringen samt utbildning för att möta behovet

av nyrekrytering och föryngring. Grundutbildning,

högre utbildning samt tillgång till vidareutbildning

är avgörande för att varje enskild person i dag

skall kunna leva upp till myndigheternas krav på

kompetens och vara uppdaterad på den förändring som

sker inom yrket.

Fiskerisektorn behöver utbildade människor och det

finns stora fördelar med att samla

utbildningsresurserna till en enhet. Dagens

utbildning inom fiskerinäringen är allt för

splittrad på många enheter. För att tillgodose

utbildningsbehovet för dem som skall arbeta inom

primärnäringen yrkesfisket, förstahandsmottagningen

av fisk, beredningsindustrin, fiskodlingen och

försäljningsledet behövs en utbildningsresurs i

Sverige. Även de olika myndigheternas behov av

personal inom fiskerinäringen med adekvat utbildning

måste kunna tillgodoses. I dag saknas

specialutbildningar för de allra flesta inom detta

område. Bristen på sådan utbildning och högre

utbildningsmöjligheter skapar därmed också

svårigheter att finna olika karriärmöjligheter för

dem som arbetar inom de olika sektorerna.

För att kunna erbjuda en adekvat yrkesutbildning på

alla nivåer, inklusive högskolenivå, bör en samlad

utbildningsresurs för fiskerinäringen tillskapas i

Sverige. Jag vill därför framhålla vikten av

utbildningsmöjligheter inom fiskeriområdet och

vidhåller därmed intentionerna i våra berörda

motionsyrkanden.