Bet. 1999/2000:NU10

Näringsutskottets betänkande

1999/2000:NU10

Utvecklingsprogram för kommuner med anledning av

strukturomvandlingar inom Försvarsmakten

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

NU10

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 1999/2000:33 om

utvecklingsprogram för kommuner med särskilda

omställningsproblem främst på grund av

strukturomvandlingar inom Försvarsmakten,

dels 18 motioner som väckts med anledning av

skrivelsen,

dels 18 motioner från allmänna motionstiden.

Försvarsutskottet har yttrat sig i ärendet.

Yttrandet (1999/2000:FöU4y) återges i bilaga 1.

Under utskottets beredning har företrädare för

Näringsdepartementet, den s.k. Omställningsgruppen

och de fackliga huvudorganisationerna inom det

statliga området inför utskottet lämnat upplysningar

och synpunkter i ärendet.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas frågeställningar med

anknytning till regeringens skrivelse om

utvecklingsprogram för kommuner med särskilda

omställningsproblem i samband med nedläggningar inom

försvaret. En av de i skrivelsen aktuella frågorna,

utlokalisering av statliga arbetstillfällen, tas upp

i ett brett perspektiv.

Utskottets ställningstagande till behovet av

åtgärder i allmänhet med anledning av

försvarsnedläggningarna innebär att utskottet

ställer sig positivt till regeringens satsning på

utvecklingsprogram för de aktuella kommunerna.

Utskottet utgår från att de omdisponeringar eller

ytterligare resurser som kan visa sig vara

nödvändiga redovisas i samband med den ekonomiska

vårpropositionen år 2000 eller i senare

propositioner. I en motivreservation (m, kd, fp)

framhålls att försvarspolitiken är inne i en oordnad

process och att beslutsunderlaget för

försvarspolitiken är osäkert, vilket innebär att det

inte är meningsfullt att lägga synpunkter på det

redovisade omställningsprogrammet som är en följd av

försvarsbeslutet.

När det gäller beslutsprocessen angående statlig

lokalisering gör utskottet en historisk

tillbakablick sedan år 1990 över riksdagens

uttalanden. Vidare har den konstitutionella grunden

för utlokaliseringsärenden studerats. Ett enhälligt

utskott konstaterar att det föreligger principer för

såväl lokaliseringen som beslutshanteringen i sådana

ärenden. Dessa principer har riksdagen som sin

mening givit regeringen till känna hösten 1996.

Principerna innebär att riksdagen kan förvänta sig

att regeringen underställer lokaliseringsärenden som

är av större vikt eller på annat sätt av

principiellt intresse för riksdagens

ställningstagande. Enligt utskottets uppfattning bör

de gällande principerna för utlokalisering av

statliga myndigheter och för beslutshanteringen i

sådana ärenden även fortsättningsvis äga giltighet.

Utskottet anser att det inte finns behov av något

initiativ från riksdagens sida med anledning av de

här aktuella motionerna.

I betänkandet behandlas vidare motioner med

yrkanden om att Överstyrelsen för civil beredskap

(ÖCB) även fortsättningsvis skall vara lokaliserad

till Stockholm och alltså inte utlokaliseras som en

följd av försvarsbeslutet. Utskottet anser att de

gällande principerna för utlokaliseringsärenden bör

gälla generellt och alltså för alla ärenden om

lokalisering av statlig verksamhet "som är av större

vikt eller på annat sätt av principiellt intresse".

Utskottet noterar att det inte föreligger någon

information om huruvida ÖCB ingår i regeringens

beredning av möjliga utlokaliseringar. Mot denna

bakgrund anser utskottet att de aktuella

motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd av

riksdagen. I en reservation (m, kd, fp) anförs att i

den mån ÖCB skulle vara aktuell för utlokalisering

bör utgångspunkten vara att detta måste betraktas

som en fråga av större vikt och därmed underställas

riksdagen för beslut.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1999/2000:33 beskrivs det

planerade arbetet med utvecklingsprogram för

kommuner med särskilda omställningsproblem främst på

grund av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av skrivelse

1999/2000:33 är följande:

1999/2000:N2 av Christina Pettersson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om arbetsmarknaden i

Norrtälje kommun vid ett eventuellt beslut om

nedläggning av Lv 3.

1999/2000:N3 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inte enbart

omfördela det regionalpolitiska stödet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inför den

ekonomiska vårpropositionen 2000 pröva behovet av

ytterligare resurser för att trygga en god

arbetsmarknad och utvecklingsmöjligheter på de orter

som berörs av försvarsomställningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omlokalisering av

statlig verksamhet till orter som berörs av

omställningen av försvaret,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den civila personal

som berörs av omstruktureringen av försvaret,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tidpunkten för

tillskapandet av nya arbetstillfällen på de orter

som berörs av omstruktureringen av försvaret.

1999/2000:N4 av Marianne Jönsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av offensiva

åtgärder för att säkra en positiv utveckling i

Hässleholms kommun.

1999/2000:N5 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

att kompensera för de arbetstillfällen som

försvinner i Norrbotten med anledning av

Försvarsmaktens omstrukturering.

1999/2000:N6 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s, c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kompenserande

åtgärder för Faluregionen.

1999/2000:N7 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att utvecklingsprogrammet

skall underställas riksdagen för prövning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ett

bättre klimat för arbete och företagande i hela

Sverige.

1999/2000:N8 av Rolf Gunnarsson (m) och Ulf

Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konsekvenserna för sysselsättningen i

Dalarnas län vid en eventuell nedläggning av

Dalaregementet och Dalabrigaden.

1999/2000:N9 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av att

ett arbetsbefrämjande utvecklingsprogram utarbetas

och genomförs för Kristinehamns kommun.

1999/2000:N10 av Birgitta Sellén (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skyndsam handläggning av

ersättningsåtgärder i Västernorrlands län.

1999/2000:N11 av Gunnel Wallin (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av offensiva

åtgärder för att säkra en positiv utveckling i

Hässleholms och Ängelholms kommuner.

1999/2000:N12 av Olle Lindström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Bodens kommun bör

placeras i nationellt stödområde A.

1999/2000:N13 av Kerstin Kristiansson Karlstedt

m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

skyndsam handläggning av ersättningsåtgärder i

Västernorrlands län.

1999/2000:N14 av Bijan Fahimi (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att riksdagen bör få ta

ställning till utvecklingsprogram för kommuner som

har särskilda omställningsproblem främst på grund av

strukturomvandlingar inom Försvarsmakten.

1999/2000:N15 av Amanda Agestav (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utlokalisering

av statlig verksamhet skall beslutas av riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utlokalisering av

centrala statliga myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att riksdagens

beslut att Överstyrelsen för civil beredskap skall

vara lokaliserad i Stockholm bör stå fast.

1999/2000:N16 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att omlokalisering av

statliga verksamheter skall beslutas av riksdagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en

redovisning av de konsekvenser för trafiksäkerhet,

framkomlighet och miljö som uppstår på grund av

senareläggning av andra infrastrukturprojekt,

3. att riksdagen hos regeringen begär en

redovisning av de regionala konsekvenserna av

omfördelningen av regionalpolitiska medel,

4. att riksdagen hos regeringen begär en

redovisning av vilka medel som tas i anspråk för

omställningsprojektet och etableringen av privata

företag.

1999/2000:N17 av Henrik Landerholm (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att utlokalisering av statlig verksamhet skall

beslutas av riksdagen i enlighet med vad som i

motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utlokalisering av

centrala statliga myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att riksdagens

beslut om att Överstyrelsen för civil beredskap

skall vara lokaliserad till Stockholm bör stå fast.

1999/2000:N18 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om riksdagens

medverkan vid beslut om omlokalisering av statliga

verksamheter.

1999/2000:N19 av Lars Ångström (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att riksdagens beslut bör

stå fast och att Överstyrelsen för civil beredskap

skall vara lokaliserad i Stockholm.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas

här är följande:

1999/2000:N211 av Agne Hansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utlokalisering av

statlig verksamhet till Kalmar län,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i en

första etapp för en utlokalisering av Statens

naturvårdsverk till Kalmar, Svensk

Kärnbränslehantering AB till Oskarshamn och Arkivet

för ljud och bild till Hultsfred.

1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en ny utredning

angående utlokalisering av statlig verksamhet.

1999/2000:N233 av Inger Lundberg (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om en

mer aktiv lokaliseringspolitik för statlig

verksamhet.

1999/2000:N242 av Sven Bergström (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utlokalisering av

statlig verksamhet till Gävleborgs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett första steg i

utlokalisering av Svenska Kraftnät till Gävle.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett första steg i

utlokalisering av Datainspektionen till Hudiksvall.

1999/2000:N244 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nyetablering,

utlokalisering eller avknoppning av statliga

styrelser, myndigheter eller verk,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

om de samhälleliga konsekvenserna av koncentration

av statliga verk och styrelser till

Stockholmsområdet.

1999/2000:N259 av Margareta Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stöd till Tranås

kommun,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att EU:s

programkontor förläggs till Tranås.

1999/2000:N262 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utlokalisering av

statlig verksamhet.

1999/2000:N314 av Göran Norlander m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

utlokalisering/placering av statliga verk och

myndigheter.

1999/2000:N318 av Marina Pettersson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utlokalisering av

statliga verks IT-avdelningar.

1999/2000:N329 av Lena Ek (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utlokalisering av statlig

verksamhet till Östergötland.

1999/2000:N330 av Åke Sandström (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utlokalisering av statlig

verksamhet till Västerbottens län.

1999/2000:N331 av Viviann Gerdin (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utlokalisering av

Riksförsäkringsverket till Värmland.

1999/2000:N345 av Agne Hansson och Lena Ek (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utlokalisering

av Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden

till Visby.

1999/2000:N346 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utlokalisering av

statlig verksamhet till Dalarnas län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder, i en

första etapp, för en utlokalisering av Statens

kulturråd till Falun,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder, i en

första etapp, för en utlokalisering av

Kommunikationsforskningsberedningen till Borlänge,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder, i en

första etapp, för en utlokalisering av Statens nämnd

för internationella adoptionsfrågor till Avesta,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder, i en

första etapp, för en utlokalisering av

Alkoholinspektionen, eller den verksamhet som blir

kvar efter översyn, till Ludvika.

1999/2000:N352 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lokalisering av

statlig verksamhet.

1999/2000:N354 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ut- och

omlokalisering av statlig verksamhet till Kronobergs

län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder i en första

etapp för en utlokalisering av Post- och

telestyrelsen och Statens va-nämnd till Kronobergs

län.

1999/2000:N366 av Birgitta Sellén (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utlokalisering av

statlig verksamhet till Västernorrlands län,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i en

första etapp för en utlokalisering av

Ungdomsstyrelsen, Patentbesvärsrätten,

Riksutställningar, Arbetarskyddsstyrelsen och Posten

Kredit AB till Västernorrlands län.

1999/2000:N380 av Helena Frisk m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Karlskogas

utveckling.

Utskottet

Bakgrund

Inledning

Ärendet omfattar dels regeringens skrivelse

1999/2000:33 om utvecklingsprogram för kommuner med

särskilda omställningsproblem främst på grund av

strukturomvandlingar inom Försvarsmakten, dels

motioner som väckts med anledning av skrivelsen och

motioner från den allmänna motionstiden. De båda

grupperna av motioner kan ha samma slags yrkanden,

t.ex. i fråga om utlokalisering av myndigheter, men

en skillnad är att motionerna från den allmänna

motionstiden baseras på strukturomvandlingsproblem

över hela landet och inte enbart i orter med

förbandsnedläggningar.

Försvarsutskottet har beretts tillfälle att yttra

sig över regeringens skrivelse jämte inkomna

motioner. Den 8 februari 2000 avlämnade

försvarsutskottet sitt yttrande 1999/2000:FöU4y till

näringsutskottet i frågan. Yttrandet (se bilaga 1)

omfattar främst frågor som rör lokaliseringen av

Överstyrelsen för civil beredskap.

Erfarenheter från tidigare försvarsnedläggningar

Erfarenheter från tidigare försvarsnedläggningar har

studerats och dokumenterats i rapporten

Försvarsnedläggningar 1996 - drabbade orter,

statligt stöd, arbetstillfällen (dnr 12/1999), som

tagits fram av riksdagens utredningstjänst.

Redovisningen bygger på en s.k. e-mailenkät till och

telefonintervjuer med tjänstemän i berörda kommuner

samt på uppgifter från För-svarsmakten och

tidningar. Rapporten omfattar följande orter med

information om personal, mark, anläggningar och

lokaler: Linköping, Borås, Umeå, Östersund, Ystad,

Södertälje, Karlsborg, Söderhamn och Ljungbyhed. I

promemorian redovisas förlorade arbetstillfällen per

ort samt uppgifter om personalavvecklingen för

yrkesofficerare och civilanställda. Rapporten är

daterad den 19 oktober 1999.

Summariskt redovisas följande bild i rapporten:

Linköping: Ca 800 arbetstillfällen försvann.

Statligt stöd har inte utgått. Nya verksamheter har

startats på garnisonsområdet, som övertagits av

Vasallen AB (ett statligt fastighetsbolag med syfte

att utveckla och förädla f.d. försvarsfastigheter

för ny användning i syfte att slutligen sälja

fastigheterna på kommersiella villkor).

Borås: 320 arbetstillfällen försvann. Statligt stöd

har inte utgått. Vasallen AB har övertagit mark och

anläggningar; några mindre verksamheter bedrivs i

lokalerna.

Umeå: 519 arbetstillfällen försvann. Umeå kommun

köpte tillbaka delar av marken och större delen av

regementsanläggningen. Ca 30 nya verksamheter och

100 nya arbetstillfällen har etablerats inom det

gamla regementsområdet.

Östersund: Drygt 150 arbetstillfällen försvann.

Statligt stöd har inte utgått. Vasallen AB har

övertagit mark och garnisonsbyggnader och bygger om

för bl.a. Mitthögskolans behov.

Ystad: Ca 300 arbetstillfällen försvann. Statligt

stöd har inte utgått. Byggnader och mark ägs av

Vasallen AB. Inom området finns 15 företag och

organisationer som hyresgäster.

Södertälje: Ca 250 arbetstillfällen försvann.

Statligt stöd har inte utgått. Mark och

garnisonsbyggnader används i dag av Swedint

(Försvarets internationella kommando),

Räddningsverket m.fl. Ca 250 personer är verksamma

inom området i dag.

Karlsborg: Ca 60 arbetstillfällen försvann. Statligt

stöd har inte utgått. Mark och byggnader disponeras

i dag av K 3. Inga nya verksamheter eller

arbetstillfällen har etablerats.

Söderhamn: 508 arbetstillfällen försvann. Söderhamns

kommun fick garantier om statligt stöd för att

etablera 480 nya arbetstillfällen, varav 350 genom

utlokalisering av statliga myndigheter. Under det

första halvåret 2000 kommer den statliga garantin

att vara infriad. För dessa åtgärder anvisades 25

miljoner kronor år 1997 och 75 miljoner kronor år

1998 (anslaget A 9 inom utgiftsområde 19). De

statliga insatserna leddes av den s.k.

Söderhamnskommittén som tillsattes i oktober 1996 -

två månader innan riksdagen fattade beslutet om

nedläggning. Kommitténs arbete utmynnade bl.a. i en

ny inriktning för Söderhamns utveckling genom

programmet Vision 2005 (SOU 1998:89). Kommunen köpte

hela flottiljfastigheten och överlät delar av den

till ett i huvudsak privat aktiebolag, Flygstaden

AB, som avser att utveckla flygplatsen till en

företagspark. När utlokaliseringen är klar kommer ca

120 av de statliga arbetstillfällena att finnas på

den f.d. flottiljen.

Ljungbyhed: Ca 550 arbetstillfällen försvann.

Statligt stöd har utgått med 6 miljoner kronor per

år under åren 1998-2000. Kommunen har tillsammans

med parter från näringslivet bildat ett fastighets-

och utvecklingsbolag, och i dag är ca 50 % av

lokalytan uthyrd. De nya verksamheterna har

genererat arbete för 158 personer och utbildning för

ca 120 elever inom området.

(Det bör uppmärksammas att rapporten endast tar upp

företagsverksamheter som startats inom

garnisonsområdet och motsvarande men alltså inte

nyföretagsamhet som kommit till stånd i övrigt på

orten.)

Behov av åtgärder

Skrivelsen

I propositionen om det nya försvaret (prop.

1999/2000:30) redovisar regeringen sin bedömning av

det långsiktiga behovet av anställd personal inom

Försvarsmakten. I propositionen framläggs även

förslag till förändringar i Försvarsmaktens

grundorganisation. Mot bakgrund av de nämnda

strukturförändringarna har Regeringskansliet gjort

följande preliminära bedömning av minskningen av

arbetstillfällen i vissa kommuner (avsnitten 1 och 2

i skrivelsen):

- Kiruna: ca 215 arbetstillfällen,

-

- Boden: ca 425 arbetstillfällen,

-

- Sollefteå: ca 450 arbetstillfällen,

-

- Falun: ca 400 arbetstillfällen,

-

- Gotland: ca 400 arbetstillfällen (varav ca 140 i

Fårösund och ca 250 i Visby),

-

- Hässleholm: ca 900 arbetstillfällen.

-

Härutöver har bl.a. Härnösands och Karlsborgs

kommuner vid tidigare omstruktureringar påverkats av

minskad sysselsättning inom Försvarsmakten. Vidare

har sysselsättningen i Karlskoga kommun under lång

tid minskat. Under hösten 1999 har ytterligare ca

300 anställda varslats vid Bofors/Celsius i

Karlskoga.

Om riksdagen beslutar om de föreslagna

förändringarna i Försvarsmaktens organisation, om

bl.a. vissa förbandsnedläggningar och andra

strukturförändringar, finns det behov av att

åtgärder vidtas i ett antal kommuner med särskilda

svårigheter, framhålls det i skrivelsen. Regeringen

har därför analyserat de regionalpolitiska

konsekvenserna för de 26 lokala

arbetsmarknadsområden som berörs av förslagen till

förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation.

Analysen baseras dels på de för regionalpolitiken

använda kriterierna (långsiktig befolknings- och

sysselsättningsutveckling, aktuell arbetslöshet,

bruttoregionprodukt per invånare samt andel

industrisysselsatta), dels på ett kriterium som är

specifikt för situationen, nämligen beroendet av

Försvarsmakten (andel sysselsatta i Försvarsmakten i

förhållande till totalt antal sysselsatta).

Regeringens slutsats är att utvecklingsprogram

behöver utarbetas och genomföras för följande

kommuner: Kiruna, Boden, Sollefteå, Härnösand,

Falun, Karlskoga, Gotland och Hässleholm. Därtill

övervägs statlig lokalisering till Karlsborg.

De planerade åtgärderna beskrivs i avsnitt 3 i

skrivelsen. Inom Regeringskansliet har tillsatts en

arbetsgrupp, den s.k. Omställningsgruppen, med

uppdrag att föreslå och genomföra utvecklingsprogram

för de nämnda kommunerna. Gruppen skall särskilt

arbeta med att stimulera kommunernas förutsättningar

för tillväxt samt medverka till etableringar av

privata företag och lokalisering av statlig

verksamhet (avsnitt 3.1).

Regeringen har även initierat ett fempunktsprogram

(avsnitt 3.2) i syfte att få till stånd en positiv

utveckling i de berörda kommunerna, vilket omfattar

följande punkter:

Förutsättningarna för lokalisering av statlig

verksamhet (totalt ca 1 280 arbetstillfällen)

skall studeras under ledning av en särskild

statssekreterargrupp inom Regeringskansliet.

Särskilda statliga resurser reserveras för att

stödja kommunernas analysarbete.

Regeringen planerar att tidigarelägga vissa

infrastrukturinvesteringar i ett antal kommuner.

Med hänsyn till de stora resurser som finns genom

EG:s strukturfonder avser regeringen att

prioritera resurser för nationell medfinansiering

till de regioner som berörs.

Omställningsgruppen skall medverka till att

förutsättningar skapas för över 1 000 nya privata

arbetstillfällen i de prioriterade kommunerna.

Programmet syftar till att nå målet för regeringens

regionalpolitik om att skapa likvärdiga

levnadsförutsättningar för människorna i hela

Sverige.

Vidare beskrivs vissa kommungemensamma åtgärder i

skrivelsen (avsnitt 3.3). Ökade medel för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall enligt

regeringen kanaliseras till berörda

länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar via

Arbetsmarknadsverket. Dessutom skall statliga

fastigheter och markområden som nu används för

militära ändamål omvandlas för alternativ

användning.

Under den nya programperioden för strukturfonderna,

åren 2000-2006, ingår Kiruna, Boden, Sollefteå och

Härnösand i mål 1-området. Den totala omfattningen

av programmen för mål 1-området beräknas uppgå till

ca 1 850 miljoner euro, varav EU svarar för ca 722

miljoner euro. Regeringen har nyligen lämnat ett

reviderat förslag till EG-kommissionen angående mål

2-området. I detta förslag ingår Falun, Karlskoga,

Karlsborg och Gotland.

Staten kan också genom Kommundelegationen och

Bostadsdelegationen ge ekonomiskt stöd till

kommuner, vars ekonomi skadas genom

strukturomvandlingen inom Försvarsmakten. Det

påpekas vidare i skrivelsen att Delegationen för

utländska investeringar i Sverige (Invest in Sweden

Agency, ISA) aktivt arbetar med att främja utländska

investeringar i Sverige. Härutöver har

Näringsdepartementet kontaktat konsultföretag för

att initiera samarbete avseende etablering av

privata tjänsteföretag i prioriterade försvarsorter.

I skrivelsen beskrivs även vissa planerade

utredningsinsatser, bl.a. när det gäller möjligheten

att inrätta ett "myndighetshotell" samt i fråga om

lokalisering av isbrytarna till Härnösand under

sommartid (avsnitt 3.5).

I skrivelsen lämnas också en kommunvis beskrivning

av planerade åtgärder för de prioriterade orterna

(avsnitt 4). Vidare redovisas erfarenheterna från

Söderhamnskommittén, vilken bl.a. fick i uppdrag att

utarbeta förslag om vilka statliga myndigheter som

kunde lokaliseras till Söderhamn (avsnitt 5).

I det följande redovisas motioner och utskottets

ställningstagande uppdelat på behov av åtgärder i

allmänhet och på behov av åtgärder i särskilda

regioner.

Behov av åtgärder i allmänhet

Motionerna

I motion 1999/2000:N3 (v) anför motionärerna att de

biträder regeringens utgångspunkt om

ersättningsarbete i de berörda orterna under den

förutsättningen att det inte enbart blir fråga om en

omfördelning av de regionalpolitiska resurserna.

Regeringen bör därför inför den ekonomiska

vårpropositionen år 2000 pröva behovet av

ytterligare resurser för att trygga en god

arbetsmarknad på de berörda orterna. Motionärerna

framhåller att det är viktigt att prioritera den

civila personal som förlorar sina arbeten i samband

med besluten med hänsyn till att denna personal ofta

är mer lokalt bunden än den militära personalen. Det

betonas i motionen att beslutade åtgärder måste

genomföras skyndsamt.

I motion 1999/2000:N16 (kd) tar motionärerna upp

regeringens plan att tidigarelägga vissa

infrastrukturinvesteringar i ett antal av de berörda

kommunerna. Innebörden av detta är, enligt

motionärerna, att infrastrukturinvesteringar någon

annanstans i landet senareläggs, vilket leder till

att helheten går förlorad. Konsekvenserna för

trafiksäkerheten, framkomligheten och miljön på

grund av senareläggningarna bör redovisas, sägs det

i motionen. Vidare begär motionärerna att regeringen

redovisar dels vilka medel som tas i anspråk för

omställningsprojektet m.m., dels de regionala

konsekvenserna av regeringens omfördelning av

resurser med hänsyn till medfinansieringen för att

kunna utnyttja EG:s strukturfonder.

Vissa kompletterande uppgifter

Omställningsgruppen består av direktör Lars Jeding,

riksdagsledamoten Britt Bohlin (s) och f.d.

riksdagsledamoten Anders Svärd (c). Enligt

information från Lars Jeding planeras ett kansli på

fem-tio personer för att medverka i

omställningsarbetet. Bland annat kommer

projektledare att utses för var och en av de berörda

orterna.

Omställningsgruppen har påbörjat sitt arbete med

att göra en omvärldsanalys för de aktuella orterna.

Omvärldsanalysen omfattar analyser av

befolkningsutvecklingen, företagssektorn,

servicesektorn och infrastrukturfrågor m.m.

Analyserna kommer att ge underlag för slutsatser om

kommunernas respektive profil. Samtidigt påbörjas

verksamheten med att utarbeta och formulera

kommunernas visioner för framtiden. På varje berörd

ort svarar särskilda personer för kommunens

samarbete med Omställningsgruppen. Arbetet avses

pågå i två år.

En lärdom från tidigare omställningsarbete är

enligt Lars Jeding att en utlokalisering av statlig

verksamhet ofta innebär rationaliseringsmöjligheter

i fråga om utförandet av myndighetens uppgifter.

Detta betyder att antalet arbetstillfällen på den

ursprungliga orten är högre än vad myndigheten

behöver på den nya orten. För att få till stånd

exempelvis 1 280 statliga arbetstillfällen ute i

landet kan utlokaliseringsbeslutet behöva omfatta

bortåt 2 000 arbetstillfällen i Stockholm. En annan

lärdom är att förutsättningarna är mycket skilda i

de olika berörda orterna. Enligt Lars Jedings

erfarenheter från utlokalisering av statliga

arbetstillfällen till Söderhamn är kostnaden per

utlokaliserat arbetstillfälle grovt räknat 300

000-400 000 kr.

Som ett led i omställningsprogrammet beviljade

regeringen den 25 februari 2000 företaget Proffice

Communication Center i Sollefteå AB

sysselsättningsbidrag omfattande 60 miljoner kronor

för att etablera 300 nya arbetstillfällen i

Sollefteå. Det nya företaget skall bedriva

kundserviceverksamhet i ett s.k. call-center. Vidare

informerades om att en militärdistriktsgrupp skall

förläggas till Sollefteå och att regeringen avsatt

20 miljoner kronor för projekt inom Sollefteå,

Härnösand och Kramfors, bl.a. för uppbyggnad av ett

transportnät för bredbandskommunikation.

Samma dag presenterade näringsminister Björn

Rosengren förslag som sammantaget leder till att

150-200 arbetstillfällen skapas i Kiruna. Bland

annat skall Svenska rymdaktiebolaget expandera sin

verksamhet i kommunen. År 2004 planeras

Polarforskningssekretariatet lokalisera vissa delar

av sin verksamhet till Kiruna.

Utskottets ställningstagande

Under förutsättning att regeringens förslag i

propositionen om det nya försvaret vinner riksdagens

bifall kommer Försvarsmaktens omstrukturering att

leda till omfattande förändringar för ett antal

kommuner. Bland annat minskas antalet

arbetstillfällen knutna till försvaret. Enligt

utskottets uppfattning är det rimligt att hantera

dessa förhållanden på det sätt som regeringen har

inlett. Utskottet ställer sig således positivt till

satsningen på utvecklingsprogram för de i skrivelsen

föreslagna kommunerna och till fempunktsprogrammet.

Eftersom skrivelsen avlämnades vid en tidpunkt då

omställningsarbetet ännu inte kommit så långt vill

utskottet i några frågor ge sin syn på det fortsatta

arbetet. Utskottet har förståelse för den oro som

finns hos många människor såväl i drabbade kommuner

som vid statliga arbetsplatser inför eventuella krav

på stora förändringar, vilka kan påverka såväl

arbetslivet som familjeliv och social samhörighet.

Därför vill utskottet understryka vad flera

motionärer säger i fråga om behovet av skyndsamhet i

omställningsarbetet. Utskottet vill också framhålla

att det är viktigt att särskilt uppmärksamma den

civila personal som förlorar sina arbeten i samband

med besluten.

Enligt skrivelsen skall kostnaderna för

omlokalisering av statlig verksamhet rymmas inom de

utgiftsområden som verksamheten ingår i. Utskottet

menar att en sådan ambition kan leda till att

resurserna blir mindre för andra verksamheter eller

för andra regionalpolitiskt prioriterade orter.

Information från Regeringskansliet tyder på att

behovet av ekonomiska resurser successivt kommer att

kunna överblickas bättre i takt med att

omställningsarbetet framskrider. Utskottet utgår

från att de omdisponeringar eller ytterligare

resurser som kan visa sig vara nödvändiga redovisas

i samband med den ekonomiska vårpropositionen år

2000 eller i senare propositioner.

Behovet av en helhetssyn på

infrastrukturinvesteringarna berörs i motion

1999/2000:N16 (kd). Utskottet anser i likhet med

motionärerna att det behövs en helhetssyn på

investeringarna inom infrastrukturområdet.

Emellertid vill utskottet framhålla att det nya

läget med stora strukturförändringar på grund av

försvarsnedläggningarna innebär att nya faktorer

måste tas med i bilden.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:N3 (v) och 1999/2000:N16 (kd) i berörda

delar.

Behov av åtgärder i särskilda regioner eller

kommuner

Motionerna

I ett antal motioner framhävs behovet av

omställningsprogram eller andra åtgärder i särskilda

regioner eller kommuner. Dessa motioner redovisas

länsvis nedan.

------------------------------------------------------

| | | |

|LÄN |MOTION |BEHOV AV ÅTGÄRDER |

------------------------------------------------------

|Stockholm | | |

| | | |

------------------------------------------------------

|Norrtälje | | |

|kommun |1999/2000:N2|Norrtälje har låg|

| |(s) |skattekraft och relativt|

| | |låg utbildningsnivå.|

| | |Viktigt att ersätta|

| | |arbetstillfällena med|

| | |utvecklingsjobb. |

------------------------------------------------------

|Jönköping | | |

| | | |

------------------------------------------------------

|Tranås kommun | | |

| |1999/2000:N259|Tranås är i behov av|

| |(c) |särskilt stöd vid|

| | |nedläggningen av|

| | |Riksförsäkringsverkets |

| | |sjukhus. EU:s programkontor

|

| | |bör förläggas till Tranås.|

------------------------------------------------------

|Skåne | | |

| | | |

------------------------------------------------------

|Hässleholms |1999/2000:| |

|kommun |N4 (s) |Utöver planerade åtgärder|

| | |behövs offensiva åtgärder i

|

| | |form av ytterligare|

| | |statliga insatser, bl.a.|

| | |kvalificerad |

| | |yrkesutbildning. |

------------------------------------------------------

|Hässleholms | | |

|och Ängelholms |1999/2000:N11|Utöver planerade

åtgärder |

|kommuner |(c) |behövs offensiva åtgärder i

|

| | |form av ytterligare|

| | |statliga insatser, bl.a.|

| | |kvalificerad |

| | |yrkesutbildning och|

| | |kommunikationer. |

------------------------------------------------------

|Värmland | | |

| | | |

------------------------------------------------------

|Kristinehamns | | |

|kommun |1999/2000:N9|Om Värmlandsbrigaden

läggs |

| |(s) |ned bör även Kristinehamn|

| | |få statligt stöd i form av|

| | |ett eget|

| | |utvecklingsprogram. |

------------------------------------------------------

|Karlskoga | | |

|kommun |1999/2000:N380|Med hänsyn till|

| |(s) |neddragningar inom|

| | |försvarsindustrin m.m.|

| | |behöver Karlskoga ett|

| | |åtgärdsprogram med bl.a.|

| | |utveckling av staden till|

| | |ett centrum för|

| | |distansoberoende |

| | |kundservice. Även|

| | |Karlskogas Industriella|

| | |utvecklingscentrum behöver|

| | |utvecklas. |

------------------------------------------------------

------------------------------------------------------

| | | |

|LÄN |MOTION |BEHOV AV ÅTGÄRDER |

------------------------------------------------------

|Dalarna | | |

| | | |

------------------------------------------------------

|Faluregionen | | |

| |1999/2000:N6|Regeringens planerade|

| |(s, c) |insatser för Falun är|

| | |otillräckliga. Forskningen|

| | |bör utvecklas, statligt|

| | |stöd bör ges till Dalarnas|

| | |forskningsråd, och|

| | |kommunikationerna bör|

| | |utvecklas. |

------------------------------------------------------

|Dalarna | | |

| |1999/2000:N8|Det krävs|

| |(m, kd) |ersättningsarbeten för att|

| | |kompensera nedläggningarna.

|

| | |Ekonomiskt tillskott behövs

|

| | |för en satsning på|

| | |högskolan. |

------------------------------------------------------

|Västernorrland | | |

| | | |

------------------------------------------------------

|Västernorrland | | |

| |1999/2000:N10|Regeringens planering

bör |

| |(c) |inbegripa förbättrad|

| | |infrastruktur i länet.|

| | |Skynd-sam handläggning|

| | |krävs. |

------------------------------------------------------

|Västernorrland | | |

| |1999/2000:N13|Skyndsam handläggning

av |

| |(s) |ersättningsåtgärderna |

| | |krävs. |

------------------------------------------------------

|Norrbotten | | |

| | | |

------------------------------------------------------

|Norrbotten | | |

| |1999/2000:N5|Utöver planerade

insatser |

| |(s) |behövs åtgärder som bl.a.|

| | |etablering av|

| | |polisutbildningsplatser |

| | |till Boden. Hela Bodens|

| | |kommun bör inplaceras i|

| | |stödområde A. |

------------------------------------------------------

|Bodens kommun | | |

| |1999/2000:N12|Hela Bodens kommun bör|

| |(m) |inplaceras i stödområde A.|

------------------------------------------------------

Vissa kompletterande uppgifter

Den i motion 1999/2000:N259 (c) berörda frågan om

Riksförsäkringsverkets (RFV) sjukhus i Tranås har

nyligen varit föremål för en fråga (1999/2000:407) i

riksdagen. Med anledning av att riksdagen har

beslutat att inrätta försäkringsmedicinska centrum i

Tranås och Nynäshamn i stället för

Riksförsäkringsverkets nuvarande sjukhus i Tranås

kommer ca 100 personer, i huvudsak kvinnor, att

förlora sina anställningar. Frågeställaren, Göte

Wahlström (s), ville veta vilka åtgärder som kommer

att vidtas för att bereda nya arbetstillfällen i

Tranås kommun. Socialförsäkringsminister Ingela

Thalén svarade bl.a. att regeringens ambition hela

tiden har varit att omställningen skall vara så

skonsam som möjligt för alla inblandade. I enlighet

med förslaget från RFV har avvecklingsorganisationen

därför tillförts medel motsvarande 110 miljoner

kronor. Av detta belopp avser en betydande del

utgifter för pensioner och lön till uppsagd

personal, men i beloppet finns också medel

reserverade för utbildning av uppsagd personal.

När det gäller Bodens kommun ingår Edefors och

Gunnarsbyns församlingar i det nationella

stödområdet A, medan övriga församlingar tillhör

stödområde B (förordning 1999:1382). Genom

riksdagens beslut i december 1999 (bet.

1999/2000:NU2) är det numera regeringen - efter

godkännande av EG - som beslutar om inplacering i

nationella stödområden. Inplacering i stödområde är

således inte längre någon riksdagsfråga.

Utskottets ställningstagande

Enligt vad som anförs i ovannämnda motioner krävs

åtgärder för bl.a. Boden, Falun, Karlskoga och

Hässleholm - dvs. orter som omfattas av regeringens

utvecklingsprogram för kommuner - utöver dem som

redovisas i regeringens skrivelse.

När det gäller dessa orter har det i tidigare

avsnitt beskrivits hur arbetet med

utvecklingsprogrammen kommer att gå vidare. Samråd

har påbörjats med privata företag angående

etablering i de prioriterade kommunerna.

Omlokalisering av statlig verksamhet kommer att ske

i samarbete med berörda myndigheter, fackliga

organisationer, aktuella kommuner och

Trygghetsstiftelsen m.fl. Vidare skall frågan om att

säkerställa myndigheternas kompetens och servicenivå

beaktas enligt vad som framhålls i skrivelsen.

Sammantaget har utskottet förtroende för att

organisationen av omställningsarbetet och de

beskrivna åtgärderna är ett ändamålsenligt sätt att

arbeta och att ytterligare åtgärder inte bör

aktualiseras i detta sammanhang.

I övriga motioner krävs åtgärder för Norrtälje,

Tranås, Ängelholms och Kristinehamns kommuner samt

för Dalarnas och Västernorrlands län. Enligt

utskottets mening kan de redovisade motionsyrkandena

inte utgöra underlag för riksdagens initiativ inom

något av de områden som utpekas i motionerna.

Utskottet hänvisar därför till sin principiella

uppfattning att de åtgärder och insatser som begärs

för olika delar av landet får prövas inom ramen för

de möjligheter som anförtrotts de regionala organen

samt i förekommande fall Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Glesbygdsverket.

Även de nya möjligheterna i samband med de regionala

tillväxtavtalen samt EG:s strukturfondsstöd bör tas

in i denna bild.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motionsyrkanden.

Beslutsprocessen angående statlig

lokalisering

Skrivelsen

I skrivelsen beskrivs helt kortfattat regeringens

avsikt att efterhand återkomma till riksdagen med de

förslag som bedöms behöva underställas riksdagen

samt med rapporter om utvecklingsprogrammens

fortskridanden.

Motionerna

I kommittémotion 1999/2000:N7 (m) framhålls att

strukturomvandlingarna bör underställas riksdagen

för prövning och inte avgöras av regeringen allena.

Regeringen bör inte gå emot det beslut som riksdagen

fattat om att frågor om lokalisering av statlig

verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt

av principiell betydelse bör underställas riksdagen.

Vidare menar motionärerna att hela Sverige behöver

ett bättre klimat för arbete och företagande. Med

minskad politisk styrning och detaljreglering kan

det lokala engagemanget bättre tas till vara.

I motion 1999/2000:N17 (m) sägs att utlokalisering

av statlig verksamhet är en fråga som riksdagen

måste ta ställning till. I utvecklingsprogrammet

görs det ingen skillnad mellan statliga myndigheter

som enbart kan verka i Stockholmsområdet och andra

som kan lösa sina uppgifter utanför huvudstaden,

sägs det i motionen. Samma argument redovisas i

motion 1999/2000:N15 (kd).

Enligt vad som anförs i motion 1999/2000:N3 (v)

torde många omlokaliseringsbeslut ligga inom ramen

för regeringens beslutskompetens. För mer omfattande

och principiellt viktiga fall kan dock fordras

riksdagsbeslut som berör verksamheters anslag,

lokalisering och inriktning. Motionärerna

förutsätter att riksdagen fortlöpande får

information i dessa frågor. Vidare utgår

motionärerna från att regeringen i förekommande fall

avger förslag till riksdagen i syfte att säkerställa

en effektiv användning av de medel som riksdagen

ställt till berörda verksamheters förfogande.

I motion 1999/2000:N16 (kd) hävdas att det är

riksdagen som äger fatta beslut om den planerade

omlokaliseringen av statliga verksamheter.

Regeringens förslag bör därför redovisas i en

proposition till riksdagen. Enligt motionärerna är

det inte rimligt att verksamheter som tidigare

lokaliserats i enlighet med riksdagsbeslut kan

omlokaliseras utan ett nytt sådant beslut.

De åtgärder som regeringen planerar på grund av

strukturomvandlingar inom försvaret är av en sådan

omfattning och inriktning att riksdagen borde fatta

beslut om dem, sägs det i motion 1999/2000:N14 (fp).

Detta gäller bl.a. lokalisering av statlig

verksamhet och planerade infrastrukturåtgärder.

Vidare ifrågasätter motionären huruvida regeringen

kan bevaka affärsmässigheten i utnyttjandet av de

statliga fastigheterna.

I motion 1999/2000:N18 (mp) framförs att

principiella skäl och tidigare praxis leder till att

beslut om utlokalisering av statliga verksamheter

bör fattas av riksdagen, åtminstone när det gäller

mer omfattande verksamheter.

Vissa kompletterande uppgifter

Historik

I detta avsnitt redovisas först något om det

allmänna synsättet på riksdagens och regeringens

roller i fråga om förvaltning av myndigheter, såsom

det framgår av konstitutionsutskottets betänkande

(KU 1986/87:29) med anledning av regeringens

proposition (1986/87:99) om ledning av den statliga

förvaltningen. Därefter ges en redovisning av

riksdagens befattning med utlokalisering av statliga

myndigheter.

I konstitutionsutskottets nyssnämnda betänkande

erinrades om att riksdagen och regeringen har olika

roller. Riksdagen stiftar de lagar som förvaltningen

har att tillämpa och beviljar medel till

förvaltningens verksamhet. I övrigt är det främst

regeringen som leder förvaltningsmyndigheterna.

Regeringen styr riket under ansvar inför riksdagen.

Riksdagen kontrollerar sedan på olika sätt att

regeringens styrande insatser står i

överensstämmelse med riksdagens beslut. Det är,

enligt vad som anfördes i den aktuella

propositionen, förenat med klara olägenheter att

riksdagen fattar detaljerade beslut gällande

myndigheternas sätt att fullgöra sina uppgifter.

Riksdagens beslut om organisationsutformning borde

därför koncentreras till vad som kan betecknas som

förvaltningens struktur, framhöll regeringen i den

nämnda propositionen. Till detta område hör frågor

om huvudmannaskap, verksamhetsformer,

finansieringsformer liksom övergripande frågor om

ansvars- och uppgiftsfördelning mellan olika

myndigheter inom en sektor eller ett politik-område.

Enligt konstitutionsutskottet var det viktigt att

slå fast att den offentliga maktens gränser skall

dras genom beslut fattade i demokratisk ordning.

Oavsett om dessa beslut innebär en vidgning eller

inskränkning av den offentliga makten skall de

fattas av de folkvalda organen och utföras av

myndigheterna.

Allt som ingår i den styrande makten är emellertid

inte omnämnt i regeringsformen, anförde

konstitutionsutskottet och framhöll att principiellt

kan den styrande funktionen uppfattas som en

restfunktion, först och främst i förhållande till

riksdagens uppgifter.

Riksdagen beslutade i enlighet med

konstitutionsutskottets förslag att propositionen

skulle godkännas vad gäller synen på statlig

förvaltning.

Efter denna redogörelse för den allmänna synen på

riksdagens och regeringens roller i förhållande till

de statliga myndigheterna, redovisas i det följande

en tioårig tillbakablick över hanteringen av

utlokaliseringar av statliga myndigheter.

Riksdagen lade år 1990 fast vissa principer för

lokalisering av statlig verksamhet på förslag av

arbetsmarknadsutskottet (bet. 1989/90:AU13). Där

uttalades bl.a. att omlokalisering men kanske

framför allt decentralisering är viktiga inslag i

strävandena att åstadkomma en balanserad regional

utveckling. En sådan åtgärd kan också vara ett led i

den förnyelseprocess som pågår inom den offentliga

sektorn, menade arbetsmarknadsutskottet. Därför bör

en fortlöpande prövning ske av förutsättningarna för

en decentralisering av verksamheter. Överväganden om

omlokalisering av central statlig verksamhet bör i

första hand ske till de s.k. stödjepunkterna, dvs.

länscentrum eller vissa andra orter i eller i

anslutning till stödområdet. En utgångspunkt enligt

arbetsmarknadsutskottet är att myndigheterna även

efter en omlokalisering eller decentralisering skall

kunna fullgöra sina arbetsuppgifter effektivt. Det

gäller att förutom de regionalpolitiska aspekterna

beakta förutsättningarna att behålla eller rekrytera

kvalificerad personal, behovet av kontakter med

andra myndigheter, medflyttandes möjligheter till

arbete m.m. Vidare uttalades att även andra orter än

stödjepunkterna, särskilt i sydöstra Sverige och

Sjuhäradsbygden, kunde komma i fråga för

lokalisering.

Arbetsmarknadsutskottet uttalade vidare i det

nämnda betänkandet att frågan om ändrad lokalisering

av myndigheter i allmänhet torde få anses gälla

sådana grundläggande och långsiktiga förändringar i

förvaltningsstrukturen som enligt regeringens

proposition (1986/87:99) om ledning av den statliga

förvaltningen bör beslutas av riksdagen.

Delegeringsfrågor, som gäller myndighetens sätt att

fullgöra sina uppgifter, bör däremot avgöras av den

berörda myndigheten själv eller av regeringen liksom

omlokaliseringar av befintlig verksamhet som endast

rör en del av en myndighet och som har en liten

omfattning. Vidare upprepade arbetsmarknadsutskottet

ett tidigare uttalande att omlokalisering av

befintlig verksamhet eller lokalisering av nya

myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i

de avseenden som beskrivits ovan. Vidare betonades

vikten av att besluten föregås av information till

och samråd med den berörda personalen.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2,

som avlämnades hösten 1996, preciserades principerna

något. Därtill redovisades hur

arbetsmarknadsutskottet såg på frågan om vilka

ärenden som bör underställas riksdagen. Riksdagen

gav som sin mening regeringen till känna vad

utskottet anfört. I det nämnda betänkandet sades

bl.a. följande (s. 27):

Riksdagen har vid en rad tillfällen uttalat sig om

allmänna principer för såväl om- som nylokalisering

av statlig verksamhet m.m. Utskottet finner att de

överväganden och slutsatser som har legat till grund

för riksdagens ställningstaganden i dessa frågor

fortfarande har aktualitet. Detta har kommit till

uttryck bl.a. genom de försvarspolitiska frågor som

behandlas av riksdagen. I proposition 1996/97:4

Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 lämnas förslag

som innebär en avveckling av flygflottiljen i

Söderhamn. Utskottet har i sitt yttrande (AU4y)

framfört synpunkter på de principiella frågor som

regeringsförslagen väcker när det gäller de

regional- och arbetsmarknadspolitiska effekterna av

ett genomförande av grundorganisationens omfattning

och förläggning.

Utskottet vill ånyo understryka att varje beslut

om omlokalisering av befintlig verksamhet eller

lokalisering av nya myndigheter bör föregås av

noggranna överväganden om möjligheten att i första

hand placera dem i länscentrum eller vissa andra

orter i eller i anslutning till nationella

regionalpolitiska stödområden. Alternativ

lokalisering kan vara orter eller regioner där

statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är

mindre väl försörjda med sådan verksamhet. I vart

fall bör en annan lokaliseringsort än Stockholm

övervägas. En utgångspunkt skall dock vara att

myndigheterna även efter en sådan lokalisering skall

kunna utföra sina arbetsuppgifter effektivt. De

möjligheter som står till buds att åstadkomma en

bättre regional balans måste så långt möjligt tas

till vara. När det gäller effekterna av

omstruktureringen av statlig verksamhet vill

utskottet betona vikten av att besluten föregås av

kartläggningar, analyser och bedömningar av

konsekvenserna från regionalpolitisk utgångspunkt.

Enligt utskottets uppfattning bör frågor om

lokalisering av statlig verksamhet som är av större

vikt eller på annat sätt av principiellt intresse

underställas riksdagen. Utskottet föreslår att

riksdagen till regeringen riktar ett

tillkännagivande av denna innebörd.

Hösten 1998 övertog näringsutskottet

beredningsansvaret för de regionalpolitiska frågorna

i riksdagen. Våren 1999 tog utskottet, i sitt

betänkande 1998/99:NU7, upp frågan om ut- och

omlokalisering av statliga myndigheter med anledning

av motioner inom detta område. Utskottet

konstaterade i sitt ställningstagande (s. 27) att

det finns gällande statliga riktlinjer för ut- och

omlokalisering. Uppgiften att tillämpa principerna

tillkommer dock inte riksdagen om det inte är fråga

om lokalisering av statlig verksamhet som är av

större vikt eller på annat sätt av principiell

natur. I en reservation (m, kd, c, fp) anfördes -

när det gällde lokalisering och utlokalisering av

statliga myndigheter - att de riktlinjer som finns

inte får bli tomma ord. Regeringen borde därför dels

se över tillämpningen av gällande riktlinjer, dels

utreda om dessa riktlinjer fyller kraven.

För att få en uppfattning om hur de nämnda

principerna har tillämpats under 1990-talet, har en

redovisning över ärenden med utlokalisering av

statliga myndigheter m.m. tagits fram med hjälp av

berörda utskottskanslier (bilaga 2).

Exempelsamlingen omfattar ett tjugutal myndigheter

som ny- eller ombildades under 1990-talet. I de

utskottsbetänkanden där myndigheterna och deras

lokalisering tas upp förekommer det relativt sällan

att de av arbetsmarknadsutskottet formulerade

principerna åberopas.

Den konstitutionella grunden för beslutsprocessen

Mot bakgrund av det aktuella ärendet med

utlokalisering av statliga arbetstillfällen i

samband med utvecklingsprogram för kommuner har den

konstitutionella grunden för beslutshanteringen vid

utlokaliseringsärenden ytterligare studerats.

Resultaten kan sammanfattas på följande sätt.

Det är en utgångspunkt att förvaltningen lyder

under regeringen och att det tillkommer regeringen

att besluta om lokaliseringen av myndigheterna.

På förslag av arbetsmarknadsutskottet i betänkande

1996/97:AU2 gav riksdagen regeringen till känna sin

syn på frågan i vilken omfattning ärenden om

lokalisering av statlig verksamhet bör underställas

riksdagen. Denna syn gäller fortfarande.

Betydelsen av tillkännagivanden i allmänhet har

berörts av konstitutionsutskottet i ett par

betänkanden (1994/95:KU30 s. 42 och 1995/96:KU30 s.

20). Utgångspunkten måste vara att det önskemål som

riksdagens tillkännagivande avser bör tillgodoses.

Om det visar sig föreligga omständigheter som

hindrar genomförandet eller om regeringen gör en

annan bedömning än riksdagen måste dock regeringen

kunna underlåta att vidta de åtgärder

tillkännagivandet avser. En förutsättning bör då

vara att regeringens bedömningar i detta avseende

redovisas för riksdagen.

Genomgången av olika utskottsbetänkanden i bilaga 2

pekar på att regeringens propositioner många gånger

innehållit förslag i frågor om lokalisering av

myndigheter. I några fall framgår det emellertid

inte om propositionerna innehållit sådana förslag.

Riksdagen kan under alla förhållanden uttala sig om

lokaliseringsfrågor med anledning av motioner. Det

kan ske i form av lagstiftning, anslagsvillkor eller

tillkännagivanden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det föreligger principer

för såväl lokaliseringsärenden som för

beslutshanteringen i sådana ärenden. Dessa principer

har riksdagen givit regeringen till känna hösten

1996 (bet. 1996/97:AU2). Därefter har det inte

funnits krav på att ändra de nämnda principerna för

myndighetslokalisering eller för den

beslutshantering som riksdagen uttalat sig om.

Motions-önskemål om översyn, framtagande av en plan

för utlokalisering samt utlokalisering av enskilda

myndigheter m.m. har dock behandlats och avslagits

av riksdagen.

Den framtagna exempelsamlingen över

utlokaliseringar av statliga organ under 1990-talet,

som redovisas i bilaga 2, ger enligt utskottets

uppfattning underlag för viss tveksamhet om den av

arbetsmarknadsutskottet formulerade

lokaliseringspolicyn varit uppmärksammad av

riksdagens utskott. Endast i ett par fall har

principerna nämnts av utskott som berört

lokaliseringsfrågor i sitt betänkande.

Som redovisas ovan är utgångspunkten att riksdagen

kan förvänta sig att regeringen underställer ärenden

om "lokalisering av statlig verksamhet som är av

större vikt eller på annat sätt av principiellt

intresse" för riksdagens bedömning och beslut.

Självklart föreligger alltid möjligheten för utskott

och riksdag att göra bedömningen att man inte vill

ta ställning i ett lokaliseringsärende. Detta har

också skett i ett antal fall enligt vad som kan

utläsas av exempelsamlingen. Det sagda betyder dock

inte att regeringen har befriats från det

grundläggande kravet att lokaliseringsärenden av

större vikt eller på annat sätt av principiellt

intresse bör underställas riksdagen.

Enligt utskottets uppfattning utgör de redovisade

principerna för utlokalisering av statliga

myndigheter och beslutshanteringen av sådana ärenden

en modell som är väl ägnad att utgöra grunden för

utlokaliseringsärenden i allmänhet. Riksdagens

uttalande om kriterierna för utlokalisering och

beslutshanteringen ger vägledning i såväl det

nuvarande ärendet som i framtida ärenden, vilka nu

inte kan förutses.

Liksom tidigare är utgångspunkten för de nu

förestående utlokaliseringarna att myndigheterna

även efter en omlokalisering skall kunna utföra sina

arbetsuppgifter effektivt. Vidare förutsätter

utskottet att en tidsplan för omställningsarbetets

genomförande redovisas för riksdagen och att

riksdagen successivt informeras om utvecklingen,

t.ex. i samband med budgetpropositioner och

ekonomiska vårpropositioner. Som tidigare

framhållits utgår utskottet vidare från att de

omdisponeringar eller ytterligare resurser som kan

visa sig vara nödvändiga underställs riksdagen för

beslut i samband med den ekonomiska vårpropositionen

år 2000 eller i propositioner därefter.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de gällande

principerna för utlokalisering av statliga

myndigheter och beslutshanteringen i sådana ärenden

även fortsättningsvis bör äga giltighet.

Med hänvisning till vad som anförts anser inte

utskottet att det finns behov av något initiativ

från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella

motionerna.

Lokalisering av statlig verksamhet

Skrivelsen

Som en del av utvecklingsprogrammen för de nämnda

kommunerna skall enligt vad som förutskickas i

skrivelsen (avsnitt 3.4) ca 1 280 statliga

arbetstillfällen lokaliseras till följande kommuner:

- Kiruna: ca 100 arbetstillfällen,

-

- Boden: ca 75 arbetstillfällen,

-

- Sollefteå: ca 300 arbetstillfällen,

-

- Härnösand: ca 15 arbetstillfällen,

-

- Falun: ca 135 arbetstillfällen,

-

- Karlskoga: ca 150 arbetstillfällen,

-

- Gotland: ca 90 arbetstillfällen,

-

- Hässleholm: ca 215 arbetstillfällen.

-

Vidare kommer lokalisering av ytterligare ca 200

arbetstillfällen till de prioriterade kommunerna att

beslutas. Trygghetsstiftelsen har tillsammans med

Försvarsmakten tagit fram en rikstäckande plan för

avvecklingsarbetet. Den som väljer att inte följa

med till den nya orten omfattas av trygghetsreglerna

på samma sätt som den som blir uppsagd på grund av

arbetsbrist.

I det följande redovisas - uppdelat i tre avsnitt -

motioner och utskottets ställningstagande

beträffande utredning om utlokaliseringsfrågor,

lokaliseringen av Överstyrelsen för civil beredskap

och utlokalisering av annan statlig verksamhet.

Utredning om utlokaliseringsfrågor

Motionerna

Centerpartiet framför i motion 1999/2000:N214 att

regeringen bör tillsätta en utredning som får till

uppgift att studera förutsättningarna för

utlokalisering av statlig verksamhet. Modern

informationsteknik har gjort verksamheter

avståndsoberoende, argumenterar motionärerna.

Likartade skäl ligger bakom motion 1999/2000:N233

(s), i vilken begärs en utredning om en mer aktiv

lokaliseringspolitik för statlig verksamhet. Även i

motion 1999/2000:N262 (s) anses att regeringen bör

utreda vilka statliga verksamheter som kan

utlokaliseras från de snabbt växande

storstadsområdena. I motion 1999/2000:N314 (s)

framhålls att man noga bör pröva vilka verksamheter

som kan utlokaliseras och att nya myndigheter och

verk i första hand bör lokaliseras till Norrland.

I motion 1999/2000:N244 (fp) hävdas att nya

myndigheter har etablerats i Stockholmsområdet,

trots att riksdagen tidigare uttalat att sådan

lokalisering bör undvikas. Enligt motionärens

uppfattning bör regeringen tillsätta en utredning

angående de samhälleliga konsekvenserna av

koncentrationen av statliga verk och styrelser till

Stockholmsområdet.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt information från den regionalpolitiska

utredningen (dir. 1999:2) kommer utredningen att

analysera värdet av statliga myndigheter som

regionala utvecklingsverktyg. Bland annat studeras

olika slags effekter såsom fördelningseffekter och

dynamiska effekter av tidigare utlokaliseringar. En

av frågorna är hur målen (t.ex. starka regioner) kan

relateras till medlen (t.ex. utlokalisering av

myndigheter och andra åtgärder). Resultaten av detta

utredningsarbete planeras att vara färdigt den 31

augusti 2000.

Utskottets ställningstagande

Med hänsyn till den redovisade informationen om den

regionalpolitiska utredningens analyser anser

utskottet att samtliga här upptagna motionsyrkanden

bör avslås av riksdagen.

Lokaliseringen av Överstyrelsen för civil beredskap

Motionerna

I motionerna 1999/2000:N17 (m) och 1999/2000:N15

(kd) begärs ett riksdagsuttalande om att tidigare

beslut att Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)

skall vara lokaliserad till Stockholm står fast.

Enligt motionärerna har ÖCB en utpräglat central

roll som endast kan lösas i huvudstaden. En

utlokalisering av myndigheten skulle skapa en djup

kompetenssvacka under fem-tio år, enligt vad som

sägs i motionen.

På liknande sätt påpekas i motion 1999/2000:N19

(mp) att det inte finns anledning att ompröva

riksdagens ursprungliga beslut att lokalisera ÖCB

till Stockholm. ÖCB:s dagliga arbete innebär

kontakter med ett stort antal cen-

trala myndigheter och organisationer i

Stockholmsområdet, sägs det.

Med hänsyn till att Östergötland drabbats hårt av

nedläggningar föreslås i motion 1999/2000:N329 (c)

att bl.a. Försvarets forskningsanstalt (FOA), ÖCB,

Kammarkollegiet och Rättsmedicinalverket skall

omlokaliseras till Östergötland.

Försvarsutskottets yttrande

På näringsutskottets förfrågan har försvarsutskottet

avgett yttrande (1999/2000:FöU4y) i ärendet. I detta

avsnitt redovisas en sammanfattning av

försvarsutskottets yttrande, vilket återfinns i sin

helhet i bilaga 1.

Försvarsutskottet behandlade frågan om ÖCB:s

lokalisering första gången i maj 1985 (bet.

1984/85:FöU11). Detta skedde i samband med

utskottets beredning av regeringens proposition

(1984/85:160) om ledningen av totalförsvarets civila

delar, vari regeringen föreslog att Överstyrelsen

för ekonomiskt försvar (ÖEF) skulle ombildas till

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Enligt

förslaget i propositionen avsågs ÖCB lösa sina

samordningsuppgifter i samråd med berörda

myndigheter. Försvarsutskottet tog fasta på detta

och uttalade bl.a. att ledning och samordning inom

totalförsvaret måste bedrivas på annat sätt inom den

civila delen än inom den militära. På grundval av

sina uppgifter och sin kompetens samt genom en

framsynt och kontaktskapande verksamhet borde ÖCB

kunna få en självklar auktoritet inom

totalförsvaret, ansåg utskottet.

Vid beredningen av detta ärende behandlade

försvarsutskottet även två motioner med förslag om

utlokalisering av ÖCB. Enligt utskottet motiverade

dock myndighetens uppgifter att denna, liksom

tidigare ÖEF, lokaliserades till Stockholm. Vid tre

påföljande riksmöten behandlade försvarsutskottet

liknande motionsyrkanden, vilka avstyrktes med

hänvisning till tidigare uttalanden i frågan.

Sedan ÖCB bildades år 1986 har frågor inom den

civila delen av totalförsvaret uppmärksammats mer

och mer. Detta gäller inte minst mot bakgrund av det

vidgade säkerhetsbegreppet och den ökande

internationella verksamheten inom totalförsvaret.

ÖCB:s samordningsansvar för det civila försvaret har

således fått ökad betydelse. Försvarsutskottet

instämmer därmed i vad som framförs i de nu aktuella

motionerna om ÖCB:s viktiga samordningsroll inom det

civila försvaret.

I 1996 års totalförsvarsbeslut (prop. 1996/97:4,

bet. 1996/97:FöU1) uttalades i fråga om ledning av

det civila försvaret att den breddade hotbilden

skärper kraven på en gemensam planeringsinriktning

utifrån en gemensam föreställning om vilka hot och

risker som skall kunna mötas. Det blir därvid

väsentligt att ansvariga myndigheter och andra

aktörer har en enad uppfattning om det väpnade

angreppets karaktär, men också om innebörden av en

svår påfrestning på samhället i fred och vilka krav

som då kan komma att ställas.

För att kunna ge statsmakterna en aktuell och

heltäckande bild av genomslaget av

totalförsvarsbeslutet 1996 fick också ÖCB en stärkt

roll i samordningen av uppföljningen och

utvärderingen av beslutet.

Försvarsutskottet vill i sammanhanget också anföra

att utskottet för närvarande bereder regeringens

proposition (prop. 1999/2000:30) om det nya

försvaret, vari regeringen föreslår att de nuvarande

myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra

civilområdet, Civilbefälhavaren i Mellersta

civilområdet och Civilbefälhavaren i Norra

civilområdet läggs ned den 31 december 2000. Av

propositionen framgår också att riksdagsbeslutet

våren 1999 (prop. 1998/1999:74, bet. 1998/99:FöU5)

innebar att formerna för att på ett effektivt och

rationellt sätt kunna möta ett bredare spektrum av

hot och risker successivt måste utvecklas.

Utgångspunkten borde härvid vara en förbättrad

helhetssyn. Mot bakgrund av detta har regeringen i

juni 1999 beslutat om direktiv (dir. 1999:63) för en

särskild utredare som skall lämna förslag till

principer för en bättre helhetssyn vid planeringen

för civilt försvar och beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred.

Försvarsutskottet förutsätter att frågan om ÖCB:s

lokalisering noga övervägs och att regeringen i

denna fråga beaktar vad statsmakterna tidigare

uttalat. Försvarsutskottet har, som framgått, vid

flera tillfällen avvisat en omlokalisering av ÖCB

med hänsyn till förutsättningarna att kunna utföra

sina uppgifter. En omlokalisering av viktiga

myndigheter inom det civila - liksom inom det

militära - försvaret är av central betydelse för

riksdagen. Därför utgår försvarsutskottet ifrån att

en sådan fråga kommer att bli föremål för riksdagens

överväganden och beslut.

Enligt försvarsutskottets uppfattning bör riksdagen

instämma i det anförda i ett uttalande till

regeringen. Mot den bakgrunden anser

försvarsutskottet att de berörda motionerna

1999/2000:N15 (kd), 1999/2000:N16 (kd),

1999/2000:N17 (m), 1999/2000:N19 (mp) och

1999/2000:N329 (c) bör avslås av riksdagen i de

delar som rör ÖCB:s lokalisering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare konstaterat att de principer

för utlokaliseringsärenden som låg i riksdagens

tillkännagivande till regeringen hösten 1996 (bet.

1996/97:AU2) fortfarande gäller. Dessa principer

gäller generellt och alltså för alla ärenden om

"lokalisering av statlig verksamhet som är av större

vikt eller på annat sätt av principiellt intresse".

I olika motioner föreslås att riksdagen skall

uttala sig för att ÖCB även fortsättningsvis skall

vara lokaliserad till Stockholm. Information om

huruvida ÖCB ingår i regeringens beredning av

möjliga utlokaliseringar föreligger emellertid inte

- varken i den behandlade skrivelsen eller genom de

upplysningar som företrädare för

Näringsdepartementet har lämnat inför utskottet.

Det finns därför ingen anledning för utskottet att

diskutera frågan om ÖCB:s lokalisering.

Enligt utskottets mening bör - med det anförda som

bakgrund - de här aktuella motionsyrkandena inte

föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Utlokalisering av annan statlig verksamhet

Motionerna

I motion 1999/2000:N352 (s) begärs ett

tillkännagivande om att lokaliseringen av statlig

verksamhet bör göras så att den kan påverka den

regionala obalansen i positiv riktning. Lokalisering

av huvudkontor bör ske till regioner där

verksamheten har sitt huvudsakliga ursprung. Som

exempel nämns bl.a. huvudkontoret för Vattenfall AB.

Statliga verks IT-avdelningar bör utlokaliseras

till glesbygden, enligt förslag i motion

1999/2000:N318 (s). De offentliga myndigheterna

skall vara föregångare i användandet av den nya

tekniken, vilken kan användas som ett medel för

välfärd och konkurrenskraft.

Parallellt med andra regionalpolitiskt

tillväxtfrämjande åtgärder som t.ex. satsning på

kompetensutveckling och IT bör statsmakterna vid ny-

eller omorganisation av myndigheter utlokalisera

statlig verksamhet till Kronobergs län, är budskapet

i motion 1999/2000:N354 (c). I en första etapp är

Post- och telestyrelsen samt Statens va-nämnd

lämpliga för en utlokalisering till Kronobergs län.

I motion 1999/2000:N211 (c) begärs att statlig

verksamhet skall utlokaliseras till Kalmar län med

hänsyn till att länet är ett regionalpolitiskt

problem-område och att statsmakterna tidigare fattat

ett sådant målsättningsbeslut. I en första etapp bör

Statens naturvårdsverk, Svensk Kärnbränslehantering

AB och Arkivet för ljud och bild, omfattande totalt

650 arbetstillfällen eller mer, lokaliseras till

länet.

I motion 1999/2000:N345 (c) föreslås att statlig

verksamhet utlokaliseras till Gotland parallellt med

att andra tillväxtbefrämjande åtgärder vidtas.

Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden bör

enligt motionärerna lokaliseras till Visby.

Riksförsäkringsverket bör i en första etapp

utlokaliseras till Karlstad, anförs det i motion

1999/2000:N331 (c). I ett senare steg kan delar av

myndighetens arbetsområden flyttas ut till fler

orter inom Värmland.

I motion 1999/2000:N346 (c) krävs att statsmakterna

aktivt och medvetet utlokaliserar statlig verksamhet

till Dalarnas län. I en första etapp bör Statens

kulturråd utlokaliseras till Falun,

Kommunikationsforskningsberedningen till Borlänge,

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

till Avesta och Alkoholinspektionen till Ludvika.

En jämnare fördelning av den statliga verksamheten

är angelägen med hänsyn till såväl arbetstillfällen

som den närhet och service som statens verksamhet

står för, är budskapet i motion 1999/2000:N242 (c).

Eftersom situationen i Gävleborgs län försämrats

krävs utlokalisering av statlig verksamhet till

detta län, anförs det i motionen. I ett första steg

bör Affärsverket Svenska kraftnät utlokaliseras till

Gävle och Datainspektionen till Hudiksvall, föreslår

motionären.

Även Västernorrlands län har drabbats av

nedläggningar påpekas det i motion 1999/2000:N366

(c). Informationsteknikens utveckling möjliggör

lokaliseringar av verksamheter till de

regionalpolitiskt prioriterade delarna av landet på

ett sätt som tidigare föreföll otänkbart. I en

första etapp bör Ungdomsstyrelsen,

Patentbesvärsrätten, Riksutställningar,

Arbetarskyddsstyrelsen och Posten Kredit AB

utlokaliseras till Västernorrlands län, sägs det i

motionen.

I motion 1999/2000:N330 (c) förordas en

utlokalisering av statliga myndigheter till

Västerbottens län i syfte att bryta den negativa

befolkningsutvecklingen. Sveriges geologiska

undersökningar (SGU) bör lokaliseras till Skellefteå

och Arbetslivsinstitutets huvudkontor, Medicinska

forskningsrådet och Rådet för arbetslivsforskning

m.fl. till Umeå. Vidare menar motionären att

utlokaliseringar måste följas av andra satsningar

för att få till stånd en ökad användning av IT-

kommunikation.

Vissa kompletterande uppgifter

I ett arbetsmaterial har Glesbygdsverket redovisat

sysselsättningen inom statliga civila myndigheter under

perioden 1993-1997. Enligt materialet har antalet

sysselsatta minskat från ca 114 000 till ca 109 000

personer under denna tidsperiod, eller med ca 4,5 %.

Minskning har skett inom socialförsäkringsområdet,

polisverksamheten och rättsväsendet med totalt ca 6 800

personer, medan antalet anställda inom "offentlig

förvaltning" har ökat med nästan 1 700 personer. I tabell

1 på nästa sida redovisas förändringarna länsvis.

Tabell 1: Förändring i antalet sysselsatta i statliga

civila myndigheter mellan åren 1993 och 1997.

-------------------------------------------------------------------------------

|Län |Offenlig|Utrikes|Rätts- |Polisverk-|Obligatorisk|Summa|

Förändring |

| |förvaltning|förvaltning|skipning|samhet|social-| | % |

| | | | | |försäkr. | | |

-------------------------------------------------------------------------------

|Stockholms län | 1 879 | 51 | -398 | -1 149 | 67 | 450 | 1,3 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Uppsala län | 105 | -11 | -53 | -27 | -36 | -22 | -0,7 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Södermanlands | 284 | 1 | -18 | -166 | -121 | -20 | -0,7 %|

|län | | | | | | | |

-------------------------------------------------------------------------------

|Östergötlands | -346 | 1 | -51 | -81 | -137 | -614 | -12,0|

|län | | | | | | | %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Jönköpings län | 110 | 1 | -137 | -63 | -85 | -174 | -4,6 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Kronobergs län | 226 | 0 | -71 | -48 | -61 | 46 | 2,8 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Kalmar län | -141 | 0 | -61 | -88 | -111 | -401 | -17,2|

| | | | | | | | %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Gotlands län | 124 | 0 | -46 | -17 | -23 | 38 | 5,6 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Blekinge län | 79 | 0 | 11 | -63 | -91 | -64 | -3,6 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Skåne län | -750 | -5 | -68 | -398 | -440 | -1 | -13,3|

| | | | | | | 661 | %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Hallands län | 44 | -4 | -53 | -28 | -83 | -124 | -5,6 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Västra | -105 | 1 | 167 | -407 | -543 | -887 | -5,6 %|

|Götalands län | | | | | | | |

-------------------------------------------------------------------------------

|Värmlands län | -85 | 0 | -59 | -107 | -93 | -344 | -12,3|

| | | | | | | | %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Örebro län | 29 | -1 | -6 | -64 | -84 | -126 | -3,4 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Västmanlands | -50 | -1 | -33 | -151 | -127 | -362 | -14,0|

|län | | | | | | | %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Dalarnas län | 61 | | -85 | -84 | -102 | -212 | -6,2 %|

| | |-2 | | | | | |

-------------------------------------------------------------------------------

|Gävleborgs län | 426 | -1 | -78 | -78 | -66 | 203 | 5,8 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Västernorrlands| 62 | -1 | -82 | -144 | 312 | 147 | 3,7 %|

|län | | | | | | | |

-------------------------------------------------------------------------------

|Jämtlands län | -17 | 0 | -46 | -22 | 47 | -38 | -2,8 %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Västerbottens | -240 | 2 | -56 | -35 | -129 | -458 | -15,8|

|län | | | | | | | %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Norrbottens | -9 | 0 | -120 | -163 | -218 | -510 | -14,5|

|län | | | | | | | %|

-------------------------------------------------------------------------------

|Riket | 1 686 | 31 | -1 | -3 383 | -2 124 | -5 | -4,5 %|

| | | | 343 | | | 133 | |

-------------------------------------------------------------------------------

Glesbygdsverket har också studerat omfattningen av

minskningen med uppdelning på olika slags kommuner´enligt

tabell 2 nedan.

Tabell 2: Antal statligt sysselsatta per kommungrupp 1993

och 1997

-----------------------------------------------------------

|Kommunkategori | 1993 | 1997 |Förändring|

Förändring |

| | | | |% |

-----------------------------------------------------------

|Glesbygdskommuner | 1 011 | 826 | -185 | -18,3 %|

-----------------------------------------------------------

|Tätortsnära |23 000 |19 169 | -3 831 | -16,7 %|

|landsbygdskommuner | | | | |

-----------------------------------------------------------

|Tätortskommuner i | 1 820 | 1 671 | -149 | -8,2 %|

|Norrlands inland | | | | |

-----------------------------------------------------------

|Övriga |87 881 |86 913 | -968 | -1,1 %|

|tätortskommuner | | | | |

-----------------------------------------------------------

|Samtliga |113 712 |108 579 | -5 133 | -4,5 %|

-----------------------------------------------------------

Den till antalet största minskningen av antalet statligt sysselsatta mellan

åren 1993 och 1997 återfinns i gruppen tätsortsnära landsbygdskommuner. Den

procentuellt största minskningen av antalet statligt sysselsatta under

perioden har emellertid skett i gruppen glesbygdskommuner. En justering av

antalet statligt sysselsatta i förhållande till faktiska

befolkningsförändringar i respektive kommunkategori innebär enligt

Glesbygdsverket enbart marginella skillnader i resultaten.

Det bör noteras att tabellerna ovan avser nettosiffror och att vissa kommuner

kan inrymma både ökningar och minskningar av antalet statligt sysselsatta.

Gruppen Övriga tätortskommuner omfattar såväl landets allra största städer som

relativt små kommuner i vilka befolkningen till största delen bor i tätorter

med över 3 000 invånare. I många kommuner i denna grupp har antalet statligt

sysselsatta minskat under perioden. Detta uppvägs dock av andras ökningar,

t.ex. i Stockholms kommun där ökningen uppgick till nästan 2 000 personer.

Nedgången i antalet sysselsatta i gruppen Glesbygdskommuner förklaras främst

av en minskning av antalet sysselsatta inom försäkringskassorna. I gruppen

Tätortsnära landsbygdskommuner beror minskningarna på nedgång av antalet

sysselsatta inom försäkringskassorna, polisverksamheten, domstols- och

åklagarväsende m.m.

Birger Schlaug (mp) ställde i oktober 1999 en fråga (1999/2000:105) till

näringsminister Björn Rosengren om utvärdering av utlokaliseringar. Enligt

frågeställaren fanns det anledning att diskutera vilket beslutsunderlag som

finns på området. I sitt svar anförde näringsministern bl.a. följande:

De mest omfattande omlokaliseringarna av statliga verksamheter genomfördes

redan under 1970-talet. Det handlade då om utlokaliseringar av inte mindre än

ett femtiotal myndigheter från Stockholmsregionen till ett femtontal orter,

främst regionala centrum. Dessa utlokaliseringar berörde ca 11 000 personer.

En utvärdering av dessa omlokaliseringar gjordes av Statskontoret 1989.

Utvärderingen kom bl.a. fram till att omlokaliseringarna under den första

tiden innebar påfrestningar för såväl berörda myndigheter som enskilda

individer. Samtidigt påverkades mottagningsortens befolkningsunderlag och

skatteunderlag positivt. På längre sikt har mottagningsortens arbetsmarknad

breddats. Den nya personalen har medverkat till en vitalisering av de flesta

myndigheterna och personalens arbetsmiljö har förbättrats avsevärt.

Myndigheterna har också fått markant lägre lokalhyror.

Omlokalisering av statlig verksamhet kan således vara ett verktyg både för

att främja en myndighets utveckling och för den regionala utvecklingen i

Sverige. Tidigare har statlig verksamhet av tradition och logistiska skäl

placerats i huvudstaden, när regional närvaro inte varit nödvändig. Den

alltmer avancerade informationstekniken gör nu också myndigheter mer

lättrörliga.

Riksdagen har också uttalat att omlokalisering av statlig verksamhet är ett

viktigt inslag i strävandena att åstadkomma en balanserad regional

utveckling inom landet.

Bl.a. som ett led i strävan att effektivt utnyttja det moderna

samhällskapitalet i hela landet anser jag att statliga myndigheter bör kunna

etableras på många orter.

Den pågående utredningen om den framtida regionalpolitiken har bl.a. i

uppdrag att bedöma den hittillsvarande regionalpolitikens effekter på den

regionala utvecklingen och att göra en samhällsekonomisk analys av de intäkter

och kostnader som den hittillsvarande regionalpolitiken bedöms ha medfört. I

det avseendet har regeringen redan gått Birger Schlaug till mötes vad gäller

analyser av utlokaliseringar av statlig verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i det föregående utförligt redovisat de allmänna principer för

omlokalisering av statlig verksamhet som riksdagen beslutat om. Dessa

principer är ännu gällande. Därtill kommer att den regionalpolitiska

utredningen inom kort kommer att presentera ett nytt material på detta område.

Enligt utskottets uppfattning ger de här upptagna motionerna inte underlag för

något särskilt uttalande om omlokalisering av statlig verksamhet till någon av

de av motionärerna föreslagna orterna.

Med det anförda avstyrks samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Skrivelsen

Utskottets ställningstagande

Slutligen föreslår utskottet att regeringens skrivelse 1999/2000:33 läggs till

handlingarna utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande behov av åtgärder i allmänhet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N3 yrkandena

1, 2, 4 och 5 och 1999/2000:N16

yrkandena

2-4,

res. 1 (m, kd,

fp) - motiv.

2. beträffande behov

av åtgärder i särskilda regioner eller

kommuner

att riksdagen

a) avslår motion 1999/2000:N2 (Stockholms län),

b)

c) avslår motion 1999/2000:N259 (Jönköpings

län),

d)

e) avslår

motionerna 1999/2000:N4 och 1999/2000:N11 (Skåne län),

f)

g) avslår motionerna 1999/2000:N9 och

1999/2000:N380 (Värmlands län),

h)

i) avslår motionerna 1999/2000:N6 och 1999/2000:N8 (Dalarnas

län),

j)

k) avslår

motionerna 1999/2000:N10 och 1999/2000:N13 (Västernorrlands

län),

l)

m)

avslår motionerna 1999/2000:N5 och 1999/2000:N12 (Norrbottens län),

n)

res. 2 (m,

kd, fp) - motiv., villk. res. 1

3.

beträffande beslutsprocessen angående statlig lokalisering

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N3 yrkande

3, 1999/2000:N7, 1999/2000:N14,

1999/2000:N15

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N16 yrkande 1, 1999/2000:N17

yrkandena 1 och 2 och 1999/2000:N18,

4. beträffande utredning om utlokaliseringsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N214 yrkande 23,

1999/2000:N233, 1999/2000:N244,

1999/2000:N262 och

1999/2000:

N314,

5.

beträffande lokaliseringen av Överstyrelsen för civil beredskap

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N15

yrkande 3, 1999/2000:N17 yrkande 3,

1999/2000:N19 och 1999/2000:N329,

res. 3 (m, kd, fp)

6. beträffande

utlokalisering av annan statlig verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N211, 1999/2000:N242,

1999/2000:N318,

1999/2000:N330, 1999/2000:N331,

1999/2000:

N345, 1999/2000:N346, 1999/2000:N352,

1999/2000:N354 och 1999/2000:N366,

7.

beträffande skrivelsen

att riksdagen

lägger regeringens skrivelse 1999/2000:33 till handlingarna.

Stockholm den 9 mars 2000

På näringsutskottets vägnar

Per

Westerberg

I beslutet

har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s),

Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund

(kd), Karin

Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s),

Nils-Göran Holmqvist (s), Marie Granlund

(s), Gunilla

Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd

Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Stefan

Hagfeldt (m) och

Karl Gustav Abramsson (s).

Reservationer

1. Behov av åtgärder i allmänhet (mom. 1, motiveringen)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Inger Strömbom

(kd), Ola Sundell (m), Eva

Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m) anser att

utskottets ställningstagande i avsnittet om behov av åtgärder i allmänhet

bort

ha följande lydelse:

Den nuvarande försvarspolitiken, såsom den manifesteras i propositionen

om

det nya försvaret (prop. 1999/2000:30), är inne

i en oordnad process som

utskottet inte kan ställa

sig bakom. Under beredningens gång har det

framkommit att själva beslutsunderlaget för försvarspolitiken är osäkert

och

att det ger upphov till olika bedömningar. Utan att

gå in på vilka krav som i

dag kan ställas på försvaret

utifrån den säkerhetspolitiska situationen anser

inte

utskottet att det är meningsfullt att anlägga synpunkter på

det

redovisade omställningsprogrammet.

Utskottet vill också betona att det är riksdagen som beslutar

om budget,

anslagstilldelning och anslagsanvändning. Om

omdisponeringar eller ytterligare

resurser visar sig

behövliga på något område måste detta underställas

riksdagen.

Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna 1999/2000:N3 (v) och

1999/2000:N16 (kd) i berörda delar.

2.

Behov av åtgärder i särskilda regioner eller kommuner (mom.

2, motiveringen)

Under

förutsättning av bifall till reservation 1

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom

(kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp)

och Stefan Hagfeldt (m) anser att

utskottets

ställningstagande i avsnittet om behov av åtgärder i särskilda

regioner eller kommuner bort ha följande lydelse:

Enligt vad som anförs i ovannämnda motioner krävs åtgärder

för bl.a. Boden,

Falun, Karlskoga och Hässleholm

- dvs. orter som omfattas av regeringens

utvecklingsprogram för kommuner - utöver dem som redovisas i

regeringens

skrivelse.

När det

gäller dessa orter har utskottet tidigare motiverat att det inte är

meningsfullt att anlägga synpunkter på det redovisade

omställningsprogrammet

mot bakgrund av en annan syn

på försvarsfrågorna. Därför är det heller inte

meningsfullt att ha synpunkter på de ytterligare åtgärder som

motionärerna

begär för dessa orter.

I övriga motioner krävs åtgärder för Norrtälje, Tranås,

Ängelholms och

Kristinehamns kommuner samt för

Dalarnas och Västernorrlands län. Enligt

utskottets

mening kan de redovisade motionsyrkandena inte utgöra underlag för

riksdagens initiativ inom något av de områden som utpekas

i motionerna.

Utskottet hänvisar därför till sin

principiella uppfattning att de åtgärder

och insatser

som begärs för olika delar av landet får prövas inom ramen för de

möjligheter som anförtrotts de regionala organen samt i

förekommande fall

Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK) och Glesbygdsverket. Även de nya

möjligheterna

i samband med de regionala tillväxtavtalen samt EG:s

strukturfondsstöd bör tas in i denna bild.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella

motionsyrkanden.

3. Lokaliseringen av

Överstyrelsen för civil beredskap (mom. 5)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Inger

Strömbom

(kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp) och

Stefan Hagfeldt (m) anser

dels att

utskottets ställningstagande i avsnittet om lokaliseringen av

Överstyrelsen för civil beredskap bort ha följande lydelse:

Utskottet har konstaterat att de principer för

utlokaliseringsärenden som låg

i riksdagens

tillkännagivande till regeringen hösten 1996 (bet. 1996/97:

AU2) fortfarande gäller. Som utskottet tidigare framhållit utgör de

redovisade

principerna för utlokalisering av statliga

myndigheter och beslutshanteringen

av sådana ärenden en

modell, som är väl ägnad att utgöra grunden för

utlokaliseringsärenden i allmänhet.

Information

om huruvida ÖCB ingår i regeringens beredning av möjliga

utlokaliseringar föreligger inte - varken i den behandlade

skrivelsen eller

genom de upplysningar som företrädare

för Näringsdepartementet har lämnat

inför utskottet.

I den mån ÖCB skulle vara aktuell för utlokalisering utgår

utskottet från att detta måste betraktas som en fråga "av större

vikt eller på

annat sätt av principiellt

intresse".

Som framgår av

försvarsutskottets yttrande har försvarsutskottet och

riksdagen tidigare tagit ställning till frågan om lokaliseringen av

ÖCB.

Enligt detta ställningstagande motiverade

myndighetens uppgifter att ÖCB

lokaliserades till

Stockholm. Av det yttrande som försvarsutskottet nu lämnat

till näringsutskottet (bilaga 1) framgår att försvarsutskottet står

kvar vid

bedömningen att ÖCB:s uppgifter motiverar

en fortsatt lokalisering till

Stockholm.

I den mån regeringens utlokaliseringsplanering inbegriper

ÖCB förutsätter

näringsutskottet - i likhet

med försvarsutskottet - att denna fråga

underställs riksdagen för beslut. Det anförda bör riksdagen med anledning

av

yrkanden i motionerna 1999/2000:N17 (m),

1999/2000:N15 (kd) och 1999/2000:N19

(mp) som sin

mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker däremot

motion 1999/2000:N329 (c).

dels att

utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lokaliseringen av Överstyrelsen

för civil

beredskap

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N15 yrkande 3,

1999/2000:N17 yrkande 3

och 1999/2000:N19 och med

avslag på motion 1999/2000:N329 som sin mening

ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Behov av åtgärder i

allmänhet (mom. 1)

Göran Hägglund och

Inger Strömbom (båda kd) anför:

Vi vill

framhålla vikten av en ordentlig ekonomisk redovisning om det i

skrivelsen omtalade fempunktsprogrammet kommer till stånd.

Då finansieringen

av omställningsprogrammet skall ske

inom befintliga budgetramar innebär det

att statliga

anslag till projekt och orter på andra håll i landet måste

nedprioriteras. För att ge en helhetsbild bör redovisningen

omfatta dels de

medel som tas i anspråk för

omställningsprojekt m.m., dels de konsekvenser som

uppstår på andra orter när resurser omfördelas till

omställningsorterna.

2. Utlokalisering

av annan statlig verksamhet (mom. 6)

Åke Sandström (c) anför:

När det gäller

utlokaliseringen av statliga verk och myndigheter vill jag

erinra om vikten av åtgärder i fråga om Kronobergs, Kalmar,

Gotlands,

Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs,

Västernorrlands och Västerbottens län.

Centerpartiet har under lång tid kritiserat regeringen för en allt för

passiv

regionalpolitik. Statliga verk och myndigheter

har haft otydligt regionalt

ansvar, vilket bl.a.

resulterat i en mycket stor minskning av statliga

arbetstillfällen i småorterna medan däremot en ökning av

statliga

arbetstillfällen skett i storstadsområdena.

Sammantaget kan konstateras att de statliga

myndigheterna, som skall ge

service till hela

Sverige, i mycket stor utsträckning är koncentrerade till

Stockholmsregionen.

Det är viktigt att

bryta den negativa befolkningsutvecklingen och den

ensidiga myndighetsstruktur som vi har i landet. Parallellt med en

rad

regionalpolitiskt tillväxtbefrämjande åtgärder,

såsom satsningar på

kompetensutveckling och

utbildning, IT och bredbandsteknik, sänkta

arbetsgivaravgifter, bättre riskkapitalförsörjning och enklare regler

för

företagen, krävs ett omlokaliseringsprogram för de

statliga myndigheterna.

Det finns nu - jämfört

med tidigare - nya möjligheter att förlägga verksamhet

utanför de största städerna. Med hjälp av modern

informationsteknik är

verksamheter i princip

avståndsoberoende. Utlokaliseringar måste självfallet

följas av massiva satsningar för att bygga upp strukturer för bl.a

ökad

användning av IT-kommunikation.

Försvarsutskottets yttrande

1999/2000:FöU4y

Utvecklingsprogram för kommuner med

särskilda

omställningsproblem främst på grund av

strukturomvandlingar inom Försvarsmakten

Till

näringsutskottet

Försvarsutskottet vill

härmed yttra sig över regeringens skrivelse (skr.

1999/2000:33) Utvecklingsprogram för kommuner med

särskilda

omställningsproblem främst på grund

av strukturomvandlingar inom

Försvarsmakten i den

del som rör lokalisering av Överstyrelsen för civil

beredskap. Utskottet behandlar i yttrandet motionerna N15 (kd), N16 (kd),

N17

(m), N19 (mp) och N329 (c) i de delar som rör

lokaliseringen av Överstyrelsen

för civil beredskap.

Skrivelsen

På grundval av redovisningen i proposition (prop. 1999/2000:30)

Det nya

försvaret rörande strukturförändringar

inom Försvarsmakten har

Regeringskansliet gjort

en preliminär bedömning vad gäller minskning av

sysselsättningen i vissa kommuner. Antalet arbetstillfällen beräknas

minskas

med ca 215 i Kiruna, med ca 425 i Boden, med ca

450 i Sollefteå, med ca 400 i

Falun, med ca 400 på

Gotland och med ca 900 i Hässleholm. Regeringen avser att

i konstruktiv samverkan med kommunerna, och alla övriga berörda

myndigheter

och organ, genomföra utvecklingsprogram för

att stödja en positiv utveckling

av arbetsmarknaden,

såväl beträffande existerande som nya näringar.

Planerade åtgärder

De

åtgärder som regeringen planerar är bl.a. tillsättandet av

en

omställningsgrupp med uppdrag att föreslå och

genomföra utvecklingsprogram för

de nämnda kommunerna

med särskilda omställningsproblem främst på grund av

strukturomvandlingar inom Försvarsmakten, den s.k.

Omställningsgruppen. I

uppdraget till

Omställningsgruppen uttalas bl.a. att gruppen skall lämna

förslag till åtgärder för att stödja en positiv utveckling av

arbetsmarknaden

och övergång till nya näringar i

kommunerna Kiruna, Boden, Sollefteå,

Härnösand,

Falun, Karlskoga, Gotland och Hässleholm.

Regeringen har även initierat ett fempunktsprogram för en positiv

utveckling i

de prioriterade kommunerna. Programmet

omfattar planerade åtgärder som rör

lokalisering av

statlig verksamhet. Förutsättningarna för lokalisering av

statlig verksamhet i berörda kommuner skall studeras noggrant.

Statlig

sysselsättning och verksamhet kan bidra till en

positiv utveckling i utsatta

kommuner. Arbetet

leds av en särskild statssekreterargrupp inom

Regeringskansliet. Regeringen avser att besluta vilka myndigheter eller

andra

statliga verksamheter som skall lokaliseras till

berörda kommuner - totalt ca

1 280 arbetstillfällen.

De statliga arbetstillfällena lokaliseras i första

hand till Kiruna (ca 100), Boden (ca 75), Sollefteå (ca 300), Härnösand

(ca

15), Falun (ca 135), Karlskoga (ca 150), Gotland

(ca 90) samt Hässleholm (ca

215).

Regeringen betonar vikten av att lokaliseringarna skall ske i

samarbete med

berörda myndigheter och fackliga

organisationer, berörda kommuner och

Trygghetsstiftelsen. Frågan om att säkerställa myndigheternas kompetens

och

servicenivå skall beaktas.

Trygghetsstiftelsen har tillsammans med Försvarsmakten tagit fram

en

rikstäckande plan för avvecklingsarbetet. För den

personal som arbetar på

arbetsplatser som skall

omlokaliseras finns det möjlighet att få hjälp av

Trygghetsstiftelsen och det statliga trygghetsavtalet för att få ett

nytt

arbete. Den som väljer att inte följa med

till den nya orten omfattas av

trygghetsreglerna på

samma sätt som den som blir uppsagd på grund av

arbetsbrist. Villkoren och möjligheterna i det statliga trygghetssystemet

är

goda och statistiken från Trygghetsstiftelsen visar

att systemet är effektivt

och att det stora flertalet

arbetssökande får nytt arbete - oftast inom den

privata sektorn.

Fempunktsprogrammet omfattar

bl.a. också infrastrukturåtgärder, särskilda

åtgärder

inom ramen för EG:s strukturfonder samt utveckling av arbetsmarknad

och en övergång till nya näringar.

Regeringen planerar också vissa kommungemensamma åtgärder. För de kommuner

som

omnämns i skrivelsen gäller att ökade medel

för arbetsmarknadspolitiska

åtgärder såsom

anställningsstöd, utbildningsåtgärder, flyttstöd, starta-eget-

stöd m.m. flexibelt skall kanaliseras till berörda

länsarbetsnämnder och

arbetsförmedlingar via

Arbetsmarknadsverket (AMV). Statliga fastigheter, andra

anläggningar som används för militära ändamål och vissa markområden skall

- i

förekommande fall och på gynnsamma

affärsmässiga villkor - ställas till

förfogande

för andra verksamheter och omvandlas för alternativ användning.

Kommunvis beskrivning av planerade

åtgärder

I skrivelsen lämnas en

kommunvis beskrivning av planerade åtgärder för Kiruna,

Boden, Sollefteå, Härnösand, Falun, Karlskoga, Karlsborg, Gotland

och

Hässleholm. Det framgår av regeringens

redovisning att ca 300 statliga

arbetstillfällen

lokaliseras till Sollefteå. Omställningsgruppen får i uppdrag

att i samarbete med Sollefteå kommun, berörda myndigheter och

lokalt

näringsliv skapa förutsättningar för etablering

av ytterligare ca 300 privata

arbetstillfällen i

Sollefteå.

Erfarenheter från

Söderhamnskommittén

I oktober 1996

tillkallade regeringen en särskild utredare för att lämna

förslag till åtgärder för att stärka utvecklingen i Söderhamn.

Bakgrunden till

uppdraget var regeringens förslag att

lägga ned Hälsinge flygflottilj, F 15 i

Söderhamn. I

uppdraget ingick dels att utarbeta förslag till vilka statliga

verksamheter som kunde lokaliseras till Söderhamn och att

medverka vid

genomförandet av beslutade lokaliseringar,

dels att föreslå andra åtgärder som

kunde stärka

utvecklingen i Söderhamn.

I

Söderhamnskommitténs rapport (SOU 1998:89) Greppet - att vända en

regions

utveckling betonar kommittén inledningsvis att

nödvändigheten för att bedriva

ett framgångsrikt arbete

var att kommunen accepterade situationen och snabbt

nådde politisk enighet kring en handlingsplan och därefter engagerade sig

i

ett omfattande utvecklingsarbete.

Sammanfattningsvis konstateras bl.a. att sedan ett och ett halvt

år efter

F 15:s nedläggning har arbetslösheten

minskat och att man andas en

framtidsoptimism i

Söderhamn som inte funnits sedan massaindustrins glansdagar

på 1960-talet. I rapporten konstateras även att den största

betydelse som

lokaliseringarna av statliga myndigheter

haft var att skapa en minsta kritisk

massa för att

förändra arbetsmarknaden i syfte att skapa bra förutsättningar

för privata företag.

Motionerna

I såväl motion N15 (kd) av Amanda

Agestav som i motion N17 (m) av Henrik

Landerholm

anförs att Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) av

Försvarsdepartementets politiska ledning har fått beskedet att

myndigheten

skall utlokaliseras från Stockholm. Som

grund har åberopats en preliminär

överenskommelse

mellan regeringen och Centerpartiet. Enligt de båda motionerna

skulle en sådan åtgärd vara utomordentligt skadlig ur flera

aspekter. ÖCB

skall på regeringens uppdrag kunna

utföra arbetsuppgifter i en krissituation.

Kravet på

omedelbar förmåga kan innebära behov av snabba kontakter med

Regeringskansliet och andra myndigheter.

För att lösa dessa uppgifter har - enligt vad som vidare anförs i

motionerna

- ÖCB byggt upp en unik kompetens och ett

omfattande samverkansmönster. Det är

svårt att hitta

något annat organ, vid sidan av regering och riksdag, som i

sin dagliga verksamhet är så beroende av kontakter med andra

myndigheter och

organisationer i Stockholmsområdet.

En utflyttning från Stockholm skulle

alltså medföra

att ÖCB inte skulle kunna lösa sin samordningsroll. Vidare

skulle Regeringskansliets tillgång till sin stabsmyndighet

allvarligt

försvåras. Det nödvändiga

samverkansmönstret i Stockholm spolieras. I

motionerna framhålls också att den föreslagna utlokaliseringen av

myndigheten

skulle skapa en djup kompetenssvacka

under fem-tio år som omöjliggör

genomförandet av

riksdagens totalförsvarsbeslut.

I kommittémotion

N16 (kd) av Inger Strömbom m.fl., som också nämner ÖCB:s

viktiga roll som stabsmyndighet, framhålls att ÖCB:s centrala roll

också var

skälet till att riksdagen vid bildandet av ÖCB

den 5 juni 1985 beslutade (bet.

1984/85:FöU11) att

verksamheten skulle vara lokaliserad till Stockholm.

Även motionerna N15 (kd), N17 (m) och N19 (mp) nedan tar upp detta som

ett

argument för att ÖCB även fortsättningsvis

skall vara lokaliserad till

Stockholm.

I motion N19 (mp) av Lars Ångström framhåller motionären -

utöver ÖCB:s

viktiga roll som samverkansmyndighet

- att en utlokalisering av ÖCB skulle

vara

utomordentligt skadligt ur flera aspekter. Enligt motionären

har

Miljöpartiet de gröna länge arbetat för att

stärka den civila delen av

totalförsvaret. En

tyngdpunktsförskjutning sker nu från militär förmåga till

civil kapacitet samtidigt som de internationella uppgifterna

får en

framträdande roll. Enligt motionären kommer

mycket av den vikt som på senare

år har lagts vid de

civila frågorna, nationellt och internationellt, att

undermineras av regeringens förslag.

I motion

N329 (c) av Lena Ek föreslås att ÖCB utlokaliseras till

Östergötland. Enligt motionären möjliggör nu

informationsteknikens utveckling

lokaliseringar av

verksamheter till de utvecklingspolitiskt viktiga delarna av

landet på ett sätt som tidigare föreföll otänkbart. Statlig

verksamhet har

inte tillgodogjort sig dessa

möjligheter. Centerpartiet har tidigare pekat ut

ett

antal statliga myndigheter såsom Försvarets

forskningsanstalt,

Kammarkollegiet och

Rättsmedicinalverket för utflyttning till Östergötland.

Till detta kommer regionalisering av Socialstyrelsen, utflyttning

av

Överstyrelsen för civil beredskap, Brottförebyggande

rådet och ytterligare ett

tiotal exempel på statlig

verksamhet som inte behöver ligga i

storstadsregionen.

Utskottets

överväganden

Utskottet behandlade

frågan om ÖCB:s lokalisering första gången i maj 1985

(1984/85:FöU11). Det skedde i samband med utskottets beredning av

regeringens

proposition (1984/85:160) Ledningen av

totalförsvarets civila delar, vari

regeringen förslog

att Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) ombildas

till Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Enligt förslaget i

propositionen

avsågs ÖCB lösa sina

samordningsuppgifter i samråd med berörda myndigheter.

Utskottet tog fasta på detta och uttalade bl.a. att ledning och

samordning

inom totalförsvaret måste bedrivas på annat

sätt inom den civila delen än inom

den militära. På

grundval av sina uppgifter och sin kompetens samt genom en

framsynt och kontaktskapande verksamhet borde ÖCB kunna få en

självklar

auktoritet inom totalförsvaret, ansåg

utskottet. Utskottet förutsatte att

myndigheten

skulle kunna utöva ledning och samordning mera i kraft av sådan

auktoritet än med administrativa eller ekonomiska styrmedel.

När sedan utskottet vid samma beredning

behandlade två motioner som föreslog

en utlokalisering

av ÖCB, ansåg utskottet, att myndighetens uppgifter

motiverar att denna, liksom ÖEF, är lokaliserad till Stockholm.

Utskottet

behandlade vid tre påföljande riksmöten

liknande motionsyrkanden. Dessa

yrkanden avstyrktes

också av utskottet med hänvisning till tidigare uttalanden

i frågan.

ÖCB är enligt sin instruktion

(1988:1122) central förvaltningsmyndighet för

frågor om

ledning och samordning av verksamhet inom det civila försvaret. ÖCB

är därutöver ansvarig för funktionerna Civil ledning,

Transporter och

Försörjning med industrivaror. Enligt

sin instruktion skall också ÖCB samordna

den frivilliga

försvarsverksamheten inom det civila försvaret.

Sedan ÖCB bildades år 1986 har frågor inom den civila delen av

totalförsvaret

uppmärksammats mer och mer. Detta

gäller inte minst mot bakgrund av det

vidgade

säkerhetsbegreppet och den ökande internationella verksamheten inom

totalförsvaret. ÖCB:s samordningsansvar för det civila

försvaret har således

fått ökad betydelse. Utskottet

instämmer därmed i vad som framförs i

motionerna

om ÖCB:s viktiga samordningsroll inom det civila försvaret. När det

gäller frågan om ÖCB:s lokalisering, som också tas upp i

motionerna, vill

utskottet anföra följande.

I 1996 års totalförsvarsbeslut (prop. 1996/97:4, bet. FöU1)

uttalades i fråga

om ledning av det civila försvaret att

den breddade hotbilden skärper kraven

på en gemensam

planeringsinriktning utifrån en gemensam föreställning om vilka

hot och risker som skall kunna mötas. Det blir därvid väsentligt att

ansvariga

myndigheter och andra aktörer har en

enad uppfattning om det väpnade

angreppets karaktär,

men också om vad en svår påfrestning på samhället i fred

är och vilka krav som då kan komma att ställas. Det innebär också att

den

operativa planering som ÖCB samordnar skall

utformas bl.a. i syfte att slå

fast vilka

planeringsgrunder som gäller. ÖCB måste således, enligt vad som

uttalades i propositionen, ägna stor kraft åt att snabbt och

effektivt se till

att totalförsvarsbeslutet får

genomslag i samhället.

För att kunna ge

statsmakterna en aktuell och heltäckande bild av genomslaget

av totalförsvarsbeslutet 1996 fick också ÖCB en stärkt roll i

samordningen av

uppföljningen och utvärderingen av

beslutet.

Utskottet vill i sammanhanget också

anföra att utskottet för närvarande

bereder

regeringens proposition (prop. 1999/2000:30) Det nya försvaret, vari

regeringen föreslår att de nuvarande myndigheterna

Civilbefälhavaren i Södra

civilområdet,

Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet och Civilbefälhavaren

i Norra civilområdet läggs ned den 31 december 2000. Av

propositionen framgår

också att riksdagsbeslutet våren

1999 (prop. 1998/1999:74, bet. FöU5) innebar

att

formerna för att på ett effektivt och rationellt sätt kunna möta

ett

bredare spektrum av hot och risker successivt måste

utvecklas. Utgångspunkten

borde härvid vara en

förbättrad helhetssyn. Mot bakgrund av detta har

regeringen i juni 1999 beslutat om direktiv (dir. 1999:63) för en

särskild

utredare som skall lämna förslag till

principer för en bättre helhetssyn vid

planeringen för

civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred. I uppdraget ingår att ta ställning till om

nuvarande

funktionsindelning, myndighetsuppgifter och

samordningssystem behöver ändras.

Utskottet

förutsätter att frågan om ÖCB:s lokalisering noga övervägs och att

regeringen i denna fråga beaktar vad statsmakterna tidigare

uttalat. Utskottet

har, som framgått, vid flera

tillfällen avvisat en omlokalisering av ÖCB med

hänsyn

till förutsättningarna att kunna utföra sina uppgifter. En

omlokalisering av viktiga myndigheter inom det civila

försvaret är - i likhet

med inom det militära

försvaret - av central betydelse för riksdagen.

Utskottet utgår därför ifrån att en sådan fråga kommer att bli föremål

för

riksdagens överväganden och beslut. Vad utskottet

här anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen

till känna. Mot den bakgrunden avstyrker därför

utskottet motionerna N15 (kd), N16 (kd), N17 (m), N19 (mp) och N329 (c) i

de

delar som rör ÖCB:s lokalisering.

Stockholm den 8 februari 2000

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

I beslutet har

deltagit: Henrik Landerholm (m), Tone

Tingsgård (s), Christer

Skoog (s), Karin Wegestål

(s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle

Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s),

Margareta Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars

Ångström (mp), Erik Arthur Egervärn (c), Laila Bäck

(s) och Berndt Sköldestig (s).

Exempelsamling i fråga om utlokaliseringsärenden

Inledning

För att få en uppfattning om hur beslutsfrågan i

lokaliseringsärenden har

hanterats under

1990-talet har uppgifter härom inhämtats från

utskottskanslierna. Listan, som omfattar ett bolag och en rad myndigheter

inom

olika utskottsområden, gör inte anspråk på att vara

fullständig.

Konstitutionsutskottet

I betänkande

1993/94:KU37 behandlades regeringens förslag om en ny

myndighetsorganisation på radio- och TV-området.

Regeringsförslaget innebar

att två nya

myndigheter, Radio- och TV-verket respektive

Granskningsmyndigheten för radio och TV, skulle ersätta de fyra

tidigare

myndigheterna på området.

Konstitutionsutskottet redovisar att enligt

propositionen (prop. 1993/94:160) skulle en utlokalisering utan tvekan

medföra

ett avbrott i den löpande tillståndsgivningen

och granskningsverksamheten på

radio- och TV-området.

Vidare redovisas regeringens uppfattning att ett

utnyttjande av de dittillsvarande myndighetslokalerna var en förutsättning

för

att kunna genomföra den nya

myndighetsorganisationen den 1 juli 1994. I sju

motioner

redovisas olika förslag om lokalisering, bl.a. till Sundsvall,

Karlstad, Jönköping och Haninge.

I konstitutionsutskottets betänkande redogörs noggrant för de riktlinjer

för

om- och utlokalisering, som riksdagen lagt fast på

våren 1990. Vidare hänvisas

till ett yttrande i

frågan från kulturutskottet, 1993/94:KrU6y.

Kulturutskottet ansåg att myndigheterna borde lokaliseras

utanför

Storstockholmsområdet och att riksdagen som

sin mening borde ge regeringen

detta till känna.

Mot denna bakgrund föreslog konstitutionsutskottet att

regeringen borde överväga möjligheterna att lokalisera myndigheterna

till

annan kommun än Stockholm och att detta skulle

ges regeringen till känna.

Utskottets hemställan bifölls

av kammaren med acklamation.

Båda myndigheterna

ligger i dag i Haninge.

Finansutskottet

Inom finansutskottet har lokalisering

av myndigheter inte varit uppe till

diskussion

under 1990-talet. Däremot var sammanslagningen av Tipstjänst, som

låg i Stockholm, och Penninglotteriet, som låg i Visby,

ett ärende för

riksdagen. Finansutskottet underströk

i sitt betänkande (bet. 1995/96:FiU14)

att inriktningen

borde vara att det nya bolagets huvudkontor med dess

funktioner för den samlade verksamheten lokaliserades till Visby.

Vidare

menade finansutskottet att det var av stor

vikt att en betydande del av den

totala verksamheten i

övrigt bedrevs på Gotland så att sysselsättningen på

Gotland bevarades och förstärktes vid en sammanslagning. Med anledning av

ett

antal motioner föreslog finansutskottet ett

tillkännagivande till regeringen

av denna innebörd.

Riksdagen följde finansutskottets mening.

Justitieutskottet

I betänkande

1993/94:JuU25 behandlades bl.a. frågan om inrättande av en

brottsoffermyndighet.

Regeringens förslag innebar att

Brottsoffermyndigheten av regionalpolitiska

skäl skulle

utlokaliseras från Stockholm (prop. 1993/94:43). I ett antal

motioner föreslogs olika tänkbara lokaliseringsorter. I det nämnda

betänkandet

redovisas de principer för

lokaliseringar som lagts fast av

arbetsmarknadsutskottet. Med beaktande av dessa principer ställde

sig

justitieutskottet bakom regeringsförslaget att

Brottsoffermyndigheten skulle

lokaliseras utanför

Stockholm. Enligt utskottets mening gav motionerna inte

underlag för något särskilt uttalande om lokalisering av verksamheten

till

någon av de föreslagna orterna. "I stället

bör det ankomma på regeringen att

besluta om

lokaliseringen av den nya myndigheten", anfördes det i betänkandet.

Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottets

mening, och

Brottsoffermyndigheten lokaliserades

till Umeå enligt regeringsbeslut.

Utrikesutskottet

Frågan om

avveckling av den dåvarande biståndsmyndigheten SIDA och flera

småmyndigheter samt inrättande av en ny myndighet, sedermera

kallad Sida, i

vilken även Sandö U-centrum skulle ingå

som separat resultatenhet, behandlades

i betänkande

1994/95:UU15 på grundval av förslag från regeringen (prop.

1994/95:100 bil. 4). Såvitt framgår av betänkandet förde

utskottet ingen

diskussion i den allmänna

lokaliseringsfrågan. Dock avstyrktes ett

motionskrav, som förespråkade en satsning på SIDA:s kursgård i Uppsala.

Enligt

utskottet måste det ankomma på den nya

myndigheten att bestämma hur

utbildningsverksamheten

skulle organiseras. Liksom de tidigare myndigheterna

lokaliserades även den nya myndigheten, Sida, till Stockholm. I

medierna

ifrågasattes lokaliseringen till centrala

Stockholm och ställdes frågan om

inte t.ex. Rinkeby

vore en lämpligare lokalisering.

Inrättande

av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) föreslogs i

proposition 1995/96:31 och behandlades av utrikesutskottet, som

fick yttranden

från konstitutionsutskottet och

försvarsutskottet i frågan. Utrikesutskottet

(bet.

1995/96:UU3) såg frågan om omvandlingen av Krigsmaterielinspektionen

(del av Regeringskansliet) till en särskild

myndighet (ISP) som en

administrativ reform och

förde ingen diskussion om lokaliseringsfrågor.

Lokaliseringen till Stockholm bibehölls.

Socialförsäkringsutskottet

I

betänkande 1991/92:SfU4 behandlades bl.a. frågan om inrättande av

en

särskild nämnd för utlänningsärenden. I propositionen

(prop. 1991/92:30) hade

uttalats att frågan om var

nämnden exakt skulle lokaliseras fick lösas i ett

annat sammanhang, men att den av rekryteringsskäl och med hänsyn till

behovet

av kontakter med skilda delar av

Regeringskansliet dock borde lokaliseras till

Stockholm

eller Stockholms omedelbara närhet. I tre motioner togs

lokaliseringsfrågan upp. Enligt socialförsäkringsutskottet

borde frågan om

Utlänningsnämndens placering

avgöras av regeringen. Motionsyrkandena

avstyrktes. Riksdagen följde utskottets mening.

I betänkande 1997/98:SfU6 behandlades bl.a. mål och riktlinjer

för

integrationspolitiken och frågan om inrättande

av ett integrationsverk.

Riksdagen godkände

inrättandet med viss ändring beträffande verksamhetens

omfattning. Motionsyrkanden om lokaliseringen avstyrktes med motiveringen

att

riksdagen inte borde ta ställning till

lokaliseringsfrågan. Integrationsverket

lokaliserades

sedermera till Norrköping.

I betänkande

1997/98:SfU12 behandlades bl.a. ett regeringsförslag om

utlokalisering till Söderhamn av viss verksamhet vid

Riksförsäkringsverket

jämte en motion med

yrkande om avslag på regeringens förslag.

Socialförsäkringsutskottet tillstyrkte regeringsförslaget och

avstyrkte

motionen. Riksdagen följde

utskottsmeningen.

Socialutskottet

Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli

1994 och ersatte Statens handikappråd (prop.

1993/94:219, bet. 1993/94:SoU27). I varken propositionen, motionerna

eller

utskottsbetänkandet togs frågan om lokalisering

upp. Myndigheten ligger i dag

i Stockholm.

I samband med EU-medlemskapet inrättades den 1 januari 1995

en ny myndighet -

Alkoholinspektionen - för

tillståndsgivning, kontroll och tillsyn av

alkoholhanteringen (prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 269). I

propositionen

redovisades att regeringen den 1

september 1994 hade tillsatt en

organisationskommitté för att förbereda myndighetens inrättande och

att

regeringen hade för avsikt att utreda huruvida

Alkoholinspektionen kunde

placeras utanför Stockholm. I

avvaktan på denna utredning skulle myndigheten

placeras i Stockholm. Motioner som rörde lokaliseringsfrågor förelåg

inte.

Varken i socialutskottets betänkade om

inrättande av myndigheten (bet.

1994/95:SoU15) eller

vid senare tillfällen har lokaliseringsfrågor i samband

med Alkoholinspektionen tagits upp. Inspektionen ligger i dag i

Stockholm.

Kulturutskottet

Baserat på kulturutskottets betänkande

1997/98:KrU7 föreslog riksdagen i mars 1998 ett

tillkännagivande till regeringen om att ledningen för Statens

sjöhistoriska

museer (SSHM) skulle flyttas till

Karlskrona.

Hösten 1998 framhöll

kulturutskottet att förhållandevis lång tid hunnit gå

sedan riksdagen uttalade sig i ärendet. Mot den bakgrunden

underströk

utskottet "vikten av att regeringen

bereder ärendet skyndsamt" (bet. 1998/99:

KrU1 s.

61).

I budgetpropositionen för år 2000 framförde

regeringen olika skäl till varför

den inte ansåg att

det var lämpligt att utlokalisera SSHM:s ledning (prop.

1999/2000:1 utg.omr. 17 s. 123). Kulturutskottet anförde i

sitt

budgetbetänkande (bet. 1999/2000:KrU1 s.

58-60) att det inte tillkommit något

nytt i ärendet

och föreslog riksdagen att på nytt ge regeringen till känna att

ledningen för SSHM borde lokaliseras till Karlskrona. Riksdagen

beslutade i

enlighet med utskottets förslag. Det bör

nämnas att i myndigheten SSHM ingår

två

Stockholmsmuseer, nämligen Sjöhistoriska museet och Vasamuseet, samt

ett

museum i Karlskrona, nämligen Marinmuseum.

Utbildningsutskottet

I betänkande 1990/91:UbU4 behandlades frågan om inrättande

av ett nytt

skolverk. Frågan om Skolverkets

lokalisering togs upp i fem motionsyrkanden.

Dessa

avstyrktes med följande text:

Utskottet

anser att en nödvändig förutsättning för att ett skolverk med nya

verksamhetsformer skall kunna starta redan den 1 juli 1991 är

att skolverkets

centrala del förläggs till

Stockholm, inte minst med hänsyn till att

lokalfrågan bör vara löst på ett fullgott sätt vid verksamhetens start.

De

samhällsekonomiska konsekvenserna av en eventuell

utflyttning samt hänsyn till

den nuvarande personalens

bosättningsort bör också vägas in vid bedömningen av

lokaliseringsfrågan. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för

att

det nya skolverket bör förläggas till Stockholm.

Med hänvisning härtill bör

riksdagen avslå

motionerna.

Frågan om lokalisering av

Statens institut för handikappfrågor behandlades i

betänkande 1990/91:UbU21. I budgetpropositionen hade förordats att

institutet

skulle lokaliseras till Härnösand. I fem

motioner förordades Stockholm som

lokaliseringsort; i

övriga tre motioner föreslogs andra orter. Utskottet hade

inget att invända mot att institutet förlades till Härnösand, men

påpekade att

det kunde vara rimligt att förlägga vissa

sammanträden m.m. till Stockholm,

där de centrala

handikapporganisationerna hade sina kanslier.

Trafikutskottet

I

trafikutskottets betänkande 1991/92:TU20 redovisades bl.a. frågor

om

bildandet av en ny myndighet på

telekommunikationsområdet, Post- och

telestyrelsen,

samt finansieringsfrågor för den nya myndigheten. Motioner i

lokaliseringsfrågan förelåg inte. I utskottsbetänkandet togs

frågan om

lokalisering över huvud taget inte upp.

Utskottet informerade i betänkandet om

att regeringen

avsåg att återkomma till riksdagen med förslag om organisation

och finansieringsform för myndigheten. I enlighet med

regeringsbeslut har

Post- och telestyrelsen nu sin

huvudsakliga verksamhet i Stockholm.

Lokalisering av den nya myndigheten Rikstrafiken var inte föremål

för

behandling i det betänkande som behandlade

myndighetens bildande, 1997/98:TU10

(s. 62). Däremot

togs lokaliseringsfrågan upp i budgetbetänkande 1998/99:TU1

(s. 73). Ett motionsönskemål om förläggning av Rikstrafiken till

Dalarna

avstyrktes av trafikutskottet med motivering

att det pågick en utredning, som

skulle ligga till

grund för en proposition om Rikstrafiken våren 1999.

Regeringens mål var att myndigheten skulle kunna starta sin verksamhet

den 1

juli 1999. Vidare hänvisades i utskottstexten

till att det ålåg utredaren att

redovisa

regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1988:46). Efter beslut av

regeringen lokaliserades Rikstrafiken till Sundsvall.

Miljö- och jordbruksutskottet

I jordbruksutskottets yttrande till finansutskottet

1997/98:JoU2y behandlades

bl.a. det nya djurregistret,

vilket organisatoriskt tillhör Jordbruksverket i

Jönköping. Riksdagens beslut i frågan, som baserades på

betänkande

1997/98:FiU11, omfattade endast anslaget

för djurregistret. Registret

lokaliserades sedermera

till Söderhamn.

I betänkande 1998/99:MJU1

behandlades frågan om inrättande av ett jordbruks-

och

livsmedelsekonomiskt institut. I två motioner fanns förslag

om

lokalisering av detta institut till Lund

respektive Jönköping. Utskottet

tillstyrkte

propositionen angående anslag och avstyrkte motionerna om

lokalisering med motiveringen att regeringen i det fortsatta

arbetet med den

nya myndighetens organisation även

skulle belysa ledningen av institutets

verksamhet

och dess lokalisering. Riksdagen följde miljö- och

jordbruksutskottets mening. Institutet lokaliserades därefter till

Lund.

Näringsutskottet

I näringsutskottets betänkande 1996/97:NU12

behandlades den framtida

energiförsörjningen med

bl.a. inrättandet av en ny central energimyndighet med

övertagande av merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet

från

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).

Enligt vad som redovisades i

propositionen bedömdes

inte den nya myndigheten komma att leda till att

personal skulle friställas. I motioner föreslogs lokalisering till

Barsebäck,

Norrköping, Örebroregionen, Borås,

Västerås, Kalmar och Västsverige.

Näringsutskottet

avstyrkte motionerna på området med motiveringen att

lokaliseringen inte var en sak för riksdagen att ta ställning till.

Riksdagen

biföll utskottets hemställan. Statens

energimyndighet lokaliserades sedermera

till

Eskilstuna.

Bostadsutskottet

I budgetpropositionen för år 1999 (prop.

1998/99:1, utg.omr. 18) föreslog

regeringen

inrättande av en ny myndighet, Kunskapscentrum för ekologisk

hållbarhet, vars viktigaste uppgift skulle vara att stödja

kommunerna i

arbetet med att ta fram och genomföra

lokala investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet.

"Centret skall ha formen av en egen myndighet och lokaliseras till

Umeå", sägs det i propositionen. I bostadsutskottets

betänkande 1998/99:

BoU1 behandlades det nya

ramanslaget för inrättande av kunskapscentret. Två

motioner väcktes på detta område; i båda begärde motionärerna att

regeringens

förslag om en ny myndighet skulle avslås

helt och hållet. Någon diskussion om

lokaliseringen av

centret togs inte upp av bostadsutskottet, som tillstyrkte

regeringens förslag och avstyrkte motionerna.