Bet. 1999/2000:NU13

Näringsutskottets betänkande

1999/2000:NU13

Vissa näringspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

NU13

Ärendet

I detta betänkande behandlas 64 motioner från

allmänna motionstiden om vissa näringspolitiska

frågor.

Upplysningar och synpunkter i

ärendet har inför utskottet lämnats

av direktör Bengt Månsson, f.d.

chef för SimpLex-kommissionen vid

Näringsdepartementet. Skrivelser

har inkommit från

branschorganisationen Svenska

Träskivor och från Sveriges Dövas

Riksförbund.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet drygt 120 yrkanden

om olika näringspolitiska frågor. Samtliga yrkanden

avstyrks. Utskottet redovisar sin syn på hur

näringspolitiken allmänt bör inriktas och utformas.

När det gäller yrkanden om småföretagsutveckling,

kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och

innovatörer, teknikspridning, kvinnors företagande,

kooperativa företag och regionala tillväxtavtal

hänvisar utskottet till bl.a. det utrednings- och

beredningsarbete som pågår inom Näringsdepartementet

och till en aviserad proposition om vissa

organisationsfrågor inom näringspolitiken. I

reservationer (m, kd, c, fp) presenteras dessa

partiers gemensamma uppfattning om hur

näringspolitiken bör utformas allmänt och för de

olika nämnda områdena, med undantag för frågan om

kooperativa företag där det finns en reservation (m,

kd, fp) respektive en reservation (c) och frågan om

regionala tillväxtavtal med reservation (m, kd, fp).

Motionsyrkanden om regelförenkling avstyrks också.

Utskottet hänvisar till ett riksdagsuttalande våren

1999 om behov av ytterligare åtgärder på området.

Utskottet efterfrågade då en årlig redogörelse för

regelförenklingsarbetet; en första sådan redovisning

lämnades i budgetpropositionen för år 2000. Vidare

anmodades regeringen att formulera ett mål för

arbetet; ett sådant mål är aviserat till 2000 års

ekonomiska vårproposition. Utskottet framhöll också

att regelförenklingsarbetet bör avse även befintliga

regler. Initiativ av riksdagen beträffande

regelförenklingsarbetet efterlyses i en reservation

(m, kd, c, fp).

Utskottet avstyrker vidare motionsyrkanden om

turistnäringen med hänvisning till av statsmakterna

vidtagna åtgärder och till pågående arbete. I en

reservation (m, kd, c, fp) redovisas andra

bedömningar av behovet av åtgärder. Några yrkanden

om särskilda branschfrågor avstyrks också av

utskottet, med hänvisning till bl.a. pågående

beredningsarbete. Slutligen avstyrker utskottet ett

antal yrkanden om auktorisation, m.m. När det gäller

auktorisation för teckenspråkstolkar förutsätter

utskottet att ett arbete med syfte att införa en

sådan kommer i gång skyndsamt inom regeringen. I en

reservation (m, kd, c, fp) framläggs förslag om ett

riksdagsuttalande i saken. Beträffande frågan om

införande av ett marknadsanpassat regelsystem för

tolkning hänvisar utskottet till pågående

beredningsarbete, medan det i en reservation (m, kd,

c, fp) förordas att förslag om ett sådant system

skall föreläggas riksdagen.

Motionerna

1999/2000:Fi211 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

10. att riksdagen begär att regeringen återkommer

till riksdagen med en utarbetad plan för

utförsäljningar av statlig egendom.

1999/2000:Fi213 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

stimulera lokal kultur och uppbyggandet av lokala

och regionala nätverk.

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om den

företagspåverkande politiken,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

en plan som redogör för planerade privatiseringar av

statliga bolag i enlighet med vad som anförts i

motionen,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

regelförenklingar för företagen i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1999/2000:Sk694 av Cristina Husmark Pehrsson (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

utvärdera gjorda småföretagspolitiska insatser.

1999/2000:Sf615 av Ana Maria Narti (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av

mikrokrediter för blivande småföretagare.

1999/2000:So488 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om auktorisation av

teckenspråkstolkar.

1999/2000:Kr201 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om turism.

1999/2000:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om forskning och

utveckling.

1999/2000:N201 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om osund statlig konkurrens.

1999/2000:N205 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av respekt och

stimulans avseende företag och nyföretagande.

1999/2000:N206 av tredje vice talman Rose-Marie

Frebran (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om statlig bankgaranti för att

tillförsäkra ny- och småföretagande nödvändigt

riskkapital.

1999/2000:N212 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riskkapital.

1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvinnors möjlighet

att påverka arbetet i tillväxtavtalen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvinnors

företagande,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lättnader för

företag.

1999/2000:N218 av Carl G Nilsson och Göte Jonsson

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att förenkla processen att starta eget

företag.

1999/2000:N223 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om snabba åtgärder för att

underlätta för familjeföretagen i vårt land.

1999/2000:N224 av Ingvar Eriksson och Jeppe Johnsson

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

potatisförädlingsindustrin i Sverige.

1999/2000:N229 av Claes Stockhaus (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om

världsmarknadsföringsvärdet av Indalsleden.

1999/2000:N232 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utveckling av regionala

BIC-organisationer i Sverige.

1999/2000:N236 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om enklare regler och kortare

handläggningstider hos myndigheterna för företag.

1999/2000:N238 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillväxtpotentialen

inom evenemangsturismen och konferensturismen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den småskaliga

landsbygdsturismens betydelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av minskad

byråkrati, myndighetskontroll och regelförenklingar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om villkor för

turismen, avseende skatter, avgifter, finansiering

och marknadsföringsinsatser likvärdiga med dem som

finns i andra länder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om turistnäringens

behov av tillgång till riskkapital.

1999/2000:N239 av Per Westerberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förutsättningarna

för en snabbväxande kunskaps- och tjänsteindustri,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ökad rörlighet för kunskap och forskningsresultat

mellan universitet och företag i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1999/2000:N248 av Cristina Husmark Pehrsson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av att

bättre belysa kvinnors situation som företagare.

1999/2000:N250 av Göran Lindblad och Per Bill (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

inkubatorer.

1999/2000:N253 av Willy Söderdahl m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att frågan om

speciella behörigshetskrav för att driva restaurang

eller sälja alkoholhaltiga drycker bör utredas.

1999/2000:N263 av Lars Elinderson och Lars Hjertén

(m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag till riksdagen om en

lagreglerad auktorisation av

begravningsentreprenörer och företag som

transporterar avlidna m.m.

1999/2000:N264 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktningen på att

begränsa antalet styrelseuppdrag för

styrelseledamöter inom statlig verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att genom

ägarinflytande arbeta för att begränsa antalet

styrelseuppdrag.

1999/2000:N265 av Lena Ek (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om enklare regler och

förenklad myndighetshantering.

1999/2000:N268 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,

fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ett stabilare

regelverk införs där alla företag behandlas lika,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att minska antalet

regler och göra dem tydligare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att minska

samhällets kostnader för regelverket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

Småföretagsdelegationens och BEST-gruppens förslag

genomförs,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att SimpLex-gruppen

bör förstärkas.

1999/2000:N269 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

utreda ensamföretagarens situation.

1999/2000:N272 av Karin Falkmer och Tomas Högström

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett förbättrat

företagsklimat,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om minskat

nyföretagande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bryta

bidragsberoendet.

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp)

vari yrkas

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

nytt marknadsanpassat regelverk för tolkning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kvantitativt

mål för avregleringsarbetet,

25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

införande av tidsbegränsade regler i enlighet med

vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

införande av en s.k. solnedgångsparagraf,

innebärande att alla regler genomgår en rullande

översyn och att de som inte tillämpats på fem år

avskaffas,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om information

till företagen,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om beslutsfattande

med god framförhållning,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökade

befogenheter för tjänstmän och handläggare,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om krav på

förkortade handläggningstider,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett virtuellt

utbildningscentrum,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om akademiker till

småföretag,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

näringsverksamhet inom vård- och omsorgssektorn,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om samverkan

mellan företag.

1999/2000:N277 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

Småföretagsdelegationens regelförändringar.

1999/2000:N287 av Agneta Ringman m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om näringsidkares

identifikation.

1999/2000:N288 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjlighet till

auktorisering för teckenspråkstolkar.

1999/2000:N289 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om auktorisering av

teckenspråkstolkar.

1999/2000:N290 av Nils-Erik Söderqvist och Tomas

Eneroth (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att utreda nya finansieringsformer för

små och medelstora kooperativa företag.

1999/2000:N294 av Ola Karlsson och Mikael Odenberg

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

under en tioårsperiod minska mängden regler för

företagsamhet med en faktor tio.

1999/2000:N296 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda

möjligheten att i Sverige införa ett särskilt

nyföretagarstöd för högteknologiska företag enligt

den israeliska modellen.

1999/2000:N302 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vidareförädling av

skogsråvaran,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konkurrensen om

restprodukter från sågverken.

1999/2000:N305 av Stig Eriksson och Peter Pedersen

(v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

utreda statliga stimulanser för skapandet av

regionala och lokala fonder.

1999/2000:N308 av Ann-Kristine Johansson och Sven-

Erik Österberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett sammanhållet program för design,

utveckling, marknadsföring och förädlingsgrad av

skogsråvara.

1999/2000:N312 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

utbildning av nya företagare för att undvika

konflikter på arbetsmarknaden som grundas i

okunskap.

1999/2000:N319 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en systematisk

utförsäljning av statens företag.

1999/2000:N322 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en plan för

försäljning av statlig verksamhet i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1999/2000:N323 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förenklade regler

för småföretag.

1999/2000:N324 av Dan Kihlström (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ny nationell

strategi för utveckling av fisketurismen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regelförenkling för

företagare och entreprenörer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Värmland som ett

försökslän för utveckling av svensk fisketurism.

1999/2000:N327 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av kvinnors

möjligheter att få en aktiv roll i tillväxtavtalen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillskapandet av

entreprenörsfonder.

1999/2000:N335 av Per Westerberg m.fl. (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förbättrade

villkor för företagandet.

1999/2000:N337 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

kooperativt företagande.

1999/2000:N340 av Per Westerberg m.fl. (m) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillväxtavtalen,

1999/2000:N341 av Birgitta Ahlqvist och Agneta

Brendt (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning av kvotering till styrelseposter

i företag med statligt ägande.

1999/2000:N348 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den sociala

ekonomin.

1999/2000:N360 av Sven Bergström och Birgitta Sellén

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en översyn av de sociala och ekonomiska

skyddsnäten.

1999/2000:N361 av Elver Jonsson och Helena Bargholtz

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sådan utformning av

näringslivet som leder till fler nya och växande

företag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att aktiva

riskpengar lättare kan komma i fråga för mindre

företag och viktiga samhällstjänster där

räntabiliteten bedöms måttfullt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att näringslivet

inriktas på att stimulera till "närstyrning" och att

"fjärrstyrningen" inte favoriseras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anfört om att tjänsteföretag

inom service, vårdsektorn och turism kan komma i

fråga för särskild stimulans,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

stödja och uppmuntra kvinnligt företagande.

1999/2000:N363 av Lars Bäckström (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning av

förutsättningarna för en riktad satsning på

tillämpad forskning inom miljöanpassad

transportteknik i Västra

Götaland-Fyrbodadalregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att - för det syfte

som angivits i yrkande 1 - söka utveckla samarbete

mellan transportindustrin i Fyrbodalområdet,

regionfullmäktige, Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

samt länsstyrelsen.

1999/2000:N367 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillväxtavtalens

utvecklingsstrategi för att säkra kvinnors rätt till

arbete och rimliga livsvillkor.

1999/2000:N384 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statens roll i

näringspolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

referensgrupp av företagare och forskare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en grupp

för avreglerings- och småföretagarfrågor i

Statsrådsberedningen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

åtgärder för enklare registrering och

uppgiftsredovisning för småföretag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en s.k.

solnedgångsparagraf,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

nytt marknadsanpassat regelverk för tolkning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av ett

Internetbaserat informationssystem för företagare,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om de små

företagens tillgång till riskkapital,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kvinnligt

företagande,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om forskning,

utveckling och innovationer,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökad

ägarspridning genom utförsäljning av statliga

företag.

1999/2000:N386 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter

(fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av en

förenklad företagsregistrering,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om införande av

mikrolån,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om selektivt

företagsstöd.

1999/2000:N387 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om företagens betydelse

för samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om näringspolitik för

regional tillväxt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anfört om vikten av att en

noggrann analys genomförs för att komma åt problemen

med utflyttande av företags huvudkontor,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en ny

företagsgaranti,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn av

dagens företagsstöd,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om problem och

lösningar för invandrares kontakt med banker,

myndigheter och organisationer,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett nytt

program för att stimulera kvinnors företagande,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om värdet av den

kooperativa företagsformen.

1999/2000:N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om uppföljning av

turistnäringen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lokala

kooperativa utvecklingscentrum.

1999/2000:N389 av Sven Bergström m.fl. (c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förbättra

villkoren för de mindre företagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utarbetande av

samlade nationella och regionala program för att

utveckla skogsnäringen och vidareförädlingen av

skogsråvaran,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

tillskapa regionala träcentrum/utvecklingscentrum.

1999/2000:A230 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bättre villkor

för småföretagande,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om uppdrag till

ALMI och NUTEK att rikta sig mot utsatta förorter

och invandrare,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om inrättande av

s.k. mikrolån.

1999/2000:A231 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari

yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kvinnligt

företagande.

1999/2000:A805 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett förbättrat

företagsklimat.

Utskottet

Näringspolitikens inriktning

Motionerna

Sverige behöver en ny politik för kreativitet och

företagsamhet, anförs det i partimotion

1999/2000:Sk692 (m). Denna politik berör skatterna

och företagandet, arbetsmarknaden, skolan, den högre

utbildningen och forskningen. Motionärerna förordar

en politik för kreativitet och företagsamhet som

utgår från den enskilda människans förmåga och från

att Sverige i allt större utsträckning är del av en

global gemenskap. Universitet, skolor,

arbetskraftens kompetens och lagar utsätts för

internationell konkurrens och jämförs vid

företagsetableringar, varför framgång för ett land

kräver att företagsklimatet, forskningen och

utbildningen, de kreativa miljöerna samt den

ekonomiska politiken är i världsklass, anför

motionärerna. Målet för Sveriges tillväxtpolitik

måste vara att få fram produkter, system och metoder

som genom god konkurrenskraft kan bära höga löner.

Det innebär, enligt motionärerna, ett betydande

förändringstryck på traditionella monopol och

offentliga verksamheter. Det måste skapas ett

samhällsklimat som främjar att människor utnyttjar

sina möjligheter till egen och samhällelig vinning,

sägs det.

Även i partimotion 1999/2000:A805 (m) efterlyses

åtgärder för att åstadkomma ett förbättrat

företagsklimat. Det innebär också ett gynnsamt

klimat för kvinnors företagande, säger motionärerna

och redovisar följande åtgärder som de anser bör

vidtas: skatten på arbete och företagande bör

sänkas; arbetsmarknaden bör avregleras och

moderniseras; etableringsfriheten bör stärkas inom

sektorer som för närvarande är offentliga monopol;

avknoppningar från offentligt bedriven verksamhet

bör uppmuntras; marknaden för hemnära tjänster bör

öppnas genom att en skattereduktion på 50 % införs

för kostnader för sådana tjänster upp till maximalt

25 000 kr per hushåll och år.

Villkoren för företagandet måste förbättras, anförs

det också i motion 1999/2000:N335 (m).

Nyföretagandet i Sverige minskar, från en redan låg

nivå, säger motionärerna och redovisar att antalet

nyregistrerade företag minskade med 16,7 % mellan

perioderna januarijuni 1997 och januari-juni 1999

och att under första halvåret 1999 var nedgången 6,6

%. Motionärerna anser att ett utmärkt sätt att

stimulera nyföretagandet är att den offentliga

sektorn öppnas för konkurrens, vilket framför allt

skulle gynna kvinnors företagande. Andra åtgärder

som bör vidtas är, enligt motionärerna, följande:

företagsreglerna bör göras färre, enklare och mer

stabila; skatterna på arbete, kapital och kompetens

bör sänkas; dynamiken på arbetsmarknaden bör öka.

Det är av största vikt för Sveriges möjligheter att

minska arbetslösheten att det skapas ett positivt

och stimulerande klimat för företag i allmänhet och

nyföretagande i synnerhet, sägs det i motion

1999/2000:N205 (m). Många företagare upplever att de

i sin vardag i alltför stor omfattning tvingas

syssla med sådant som inte berör produktion och

försäljning, säger motionären. Han hävdar att en

företagare som utökar verksamheten i sitt företag

och tjänar pengar på det ibland betraktas som litet

"skum", medan de personer som vinner stora belopp på

den mångfald av lotterier som bedrivs under statligt

ansvar inte sällan i medier och den allmänna

debatten betraktas som "hjältar". Dessa attityder

måste förändras, anför motionären.

Det bör skapas gynnsamma förutsättningar för en

snabbväxande kunskaps- och tjänsteindustri, anförs

det i motion 1999/2000:N239 (m). Liksom politiken är

även arbetstagare, universitet, skolor och lagar

utsatta för internationell konkurrens och jämförs

vid företagsetableringar, säger motionären och anser

att Sverige i större utsträckning måste ta till vara

initiativkraften hos enskilda människor,

tillhandahålla god utbildning samt ha god

anpassningsförmåga och företagaranda. De nordiska

länderna - särskilt Sverige - har ett unikt läge för

utveckling av kunskaps- och tjänsteindustrierna,

anför motionären. Sverige har, liksom den

amerikanska västkusten, en av de högsta

användningsnivåerna i världen av Internet, pc och

mobiltelefoner. För att denna nya, unika

förutsättning skall kunna nyttiggöras fullt ut,

fordras att skatteregler, företagsmiljöer och

nätverk utformas så att de kan mäta sig med

motsvarande i Förenta staterna och att det sker en

fortsatt utbyggnad av bredband och mobiltelefoni,

anför motionären.

I stort sett alla är överens om att det är i

småföretagen som de nya jobben kommer att skapas,

sägs det i motion 1999/2000:N272 (m). Det är därför

viktigt att såväl attityderna till som villkoren för

företagande och entreprenörskap förbättras, anför

motionärerna. De hänvisar till Nyföretagarbarometern

från Jobs & Society, enligt vilken nyföretagandet

sedan länge har minskat i stora delar av landet.

Även i Västmanland har nyföretagandet minskat

kraftigt - en nedgång med 8,6 % mellan åren 1997 och

1998 och med 10 % under första halvåret 1999. För

att bryta denna nedåtgående trend behöver regler och

skattesystem anpassas så att företagen kan

konkurrera och därmed skapa en grund för ökad

efterfrågan på arbetskraft, hävdar motionärerna. Att

göra företagsreglerna färre, enklare och mer stabila

är en angelägen reform för att få fler företag och

fler arbeten till Västmanland, anser de.

Bidragsberoendet kan och skall brytas genom lägre

skatter, ökat företagande och möjligheter till nya,

riktiga jobb, och riksdagen bör ge regeringen i

uppdrag att lägga fram förslag i denna riktning.

Statens roll i samhällsekonomin skall vara att

sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden,

ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt

att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt,

anförs det i partimotion 1999/2000:N384 (kd). När

staten agerar såväl domare som spelare på marknaden

är risken stor att konkurrensen snedvrids och att

investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de

företag som har de bästa förutsättningarna, anser

motionärerna. En av statens viktigaste uppgifter är

vidare att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som

ger förutsättningar för stabila statsfinanser, låg

inflation och minskande statsskuld, sägs det. Den

politiska attityden till företagare och företagande

är viktig för att fler skall känna att det är lönt

att starta och vidareutveckla företagsidéer eller

verksamheter, anför motionärerna. De hävdar att

attityden inte sällan har varit att de flesta

företagare nog är skattesmitare som behöver hållas

efter med fler och hårdare regler, vilket har lett

fram till en ständigt växande regelskog och ett

ständigt växande kontroll- och uppgiftslämnarsystem.

Småföretagarens betydelse i svensk ekonomi har ökat

och kommer att öka i framtiden, säger motionärerna.

Omkring tre fjärdedelar av de privata företagen i

Sverige har ingen anställd. Det är viktigt att

Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än

hittills, eftersom det är i små företag som de

flesta nya arbetstillfällen skapas, anser

motionärerna.

Huvudinriktningen för en politik för fler företag

och företagare måste vara att skapa goda villkor för

företagandet genom låga skatter och minskat krångel,

anförs det i motion 1999/2000:N387 (c). Det

personliga ägandet måste värnas och kapital som

placeras i företag får inte missgynnas, säger

motionärerna. Vidare är tillgången till en

fungerande infrastruktur av största vikt. På kort

sikt kan faktorer som regelverk, kapitaltillgång och

konkurrenslagstiftning åtgärdas och ge snabbt

genomslag, medan det på längre sikt också är viktigt

att arbeta med attityder, menar motionärerna och

tillägger att ett förutsägbart och långsiktigt

skattesystem dessutom är absolut nödvändigt för

företagandet. Ett väl fungerande samspel mellan

nationell och regional tillväxtpolitik är avgörande,

anför motionärerna vidare och anser att en

nationell, sektorssamordnad tillväxtpolitik för

regionerna måste utvecklas. Landets regioner/län

måste vara internationellt konkurrenskraftiga, i

fråga om investeringar i allmänhet och i fråga om

kunskapsintensiva investeringar i synnerhet, sägs

det. Centerpartiet anser att regeringens agerande

när olika företag valt att flytta ut sina

huvudkontor är svagt, sägs det i motionen. Allt bör

göras för att huvudkontoren skall ligga kvar i

Sverige. En noggrann analys bör genomföras för att

finna orsaker till den nuvarande situationen och för

att finna lösningar för att komma till rätta med

problemet, anför motionärerna.

Trots att alltfler tycks ha blivit medvetna om

vikten av ett bra företagsklimat, behövs det

fortfarande förändringar för att skapa enklare

regelverk, sänkta arbetsgivaravgifter, förbättrad

riskkapitalförsörjning, m.m., anförs det i motion

1999/2000:N360 (c). Ett område som, enligt

motionärerna, ofta glöms bort i sammanhanget är

frågan om hur det sociala skyddsnätet skall vara

utformat för att passa ett arbetsliv där alltfler

inte längre har en traditionell anställning utan i

stället startar eget, har projektanställningar etc.

Därför behövs det en översyn av de sociala och

ekonomiska skyddsnäten, anser motionärerna. En sådan

översyn bör avse regler för a-kassa, starta-eget-

bidrag, sjukkassa, m.m. och ta upp frågor om

samordning av system och frågor om en bättre och mer

flexibel tillämpning av systemen.

I motion 1999/2000:N389 (c) begärs ett

riksdagsuttalande om förbättrade villkor för de små

företagen. I motionen nämns minskad skatt på arbete,

en mindre reglerad arbetsmarknad med större

möjligheter till projekt- och viss-tidsanställningar

samt mer flexibla och kortare arbetstider.

Statsmakterna måste bidra till en sådan utformning

av näringslivet som leder till fler nya och växande

företag, anförs det i motion 1999/2000:N361 (fp).

Det gäller de ekonomiska villkoren på kredit- och

lånesidan, regelsy-

stemet i arbetslivet och det allmänna

näringsklimatet. I motionen tas också upp den allt

starkare internationaliseringen, som sägs kunna leda

till att stora företag har s.k. fjärrstyrda

verksamheter. Detta är särskilt problematiskt när

ett företag finns på en ensidig arbetsmarknad och

företaget i fråga dominerar orten, anser

motionärerna och pekar på att avståndet mellan ägare

och företaget med dess anställda kan medföra

problem. Statsmakterna bör vara uppmärksamma på

detta problem och generellt främja "närstyrning" i

stället för att favorisera "fjärrstyrning", sägs

det. Även företag som ger sig in på nya

verksamhetsområden, t.ex. tjänsteföretag inom

service, vårdsektorn och turism, bör kunna komma i

fråga för särskild stimulans, anser motionärerna.

Det gäller framför allt små företag och företag där

kvinnor har en ledande ställning.

De selektiva företagsstöden bör avvecklas, anförs

det i motion 1999/2000: N386 (fp). Ofta innebär stöd

till ett visst företag att jobb går förlorade hos

konkurrenten, påstår motionärerna. De förordar

därför att de selektiva stöden skall minskas och

ersättas med förbättrade, generella villkor. Sänkta

arbets-givaravgifter och förbättrade skattevillkor i

övrigt för småföretag samt avregleringar och minskat

krångel är ett bättre sätt att stödja företagen,

åtgärder som inte heller innebär någon snedvridning

av konkurrensen, anför motionärerna.

Det behövs bättre villkor för småföretagandet,

anförs det i motion 1999/2000:A230 (fp). Under

decennier har det rests nya hinder för företagandet,

hävdar motionärerna. De anser att de politiska

åtgärder som krävs för ett bättre företagsklimat i

huvudsak är generella - lägre skatter på arbete och

investeringar och mindre krångel för företagen.

I partimotion 1999/2000:Fi213 (mp) begärs ett

riksdagsuttalande om behovet av att stimulera lokal

kultur och uppbyggandet av lokala och regionala

nätverk. Diskussionen kring småföretagandets villkor

tenderar att kretsa kring löner, skatter och räntor,

trots att en mängd andra faktorer har lyfts fram i

Småföretagsdelegationens förslag och trots att en

mängd studier visar att det är annat som avgör

konkurrenskraft och utvecklingsförmåga, säger

motionärerna. De beklagar att det har varit ett

svagt intresse för byggande av nätverk och för att

bygga upp ett samarbete mellan små och medelstora

företag. Det är, enligt motionärerna, viktigt att

framväxten av en stark lokal kultur och identitet,

en gemensam kompetensbas samt ett lokalt förankrat

kapital stimuleras. Ett samspel mellan offentliga

satsningar på regionala högskolor och de lokalt

förankrade industriella utvecklingscentrumen,

förordas av motionärerna. De menar att det finns

goda möjligheter att skapa en positiv samverkan med

svensk storindustri genom kraftfulla och profilerade

högskolesatsningar som knyter an till och bygger

vidare på ett befintligt regionalt näringsliv. En

central fråga bör därvid vara hur dynamiska,

ekonomiska relationer mellan små och stora företag

samt mellan småföretag inbördes kan stimuleras, sägs

det.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade - kortfattat - frågan om

näringspolitikens inriktning senast i december 1999

i betänkande 1999/2000:NU1 om utgiftsområde 24

Näringsliv. I reservationer (m, kd, fp; c)

redovisades respektive partiers syn på

näringspolitikens inriktning. Riksdagen följde

utskottet. I det näringspolitiska betänkandet

1998/99:NU6 våren 1999 behandlades också - mer

utförligt - frågan om näringspolitikens inriktning,

med reservationer (m, kd, fp; c).

Regeringen har aviserat en proposition om vissa

organisationsfrågor inom näringspolitiken till den

22 mars 2000. Underlaget för propositionen är främst

två utredningar som har letts av rektorn vid

Kungliga tekniska högskolan (KTH) Anders Flodström

respektive direktörerna Elisabet Annell och Peter

Nygårds. I den förstnämnda utredningen föreslås

bildande av följande fyra nya funktioner:

- Ny forsknings- och innovationsberedning inom

Regeringskansliet.

- Ny FoU-myndighet, baserad främst på verksamheter

inom nuvarande Kommunikationsforskningsberedningen,

Rådet för arbetslivsforskning och den enhet inom

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) som

ansvarar för teknikfrågor.

- Nytt nationellt centrum för

verksamhetsutveckling, baserat på centrala

funktioner vid NUTEK och ALMI Företagspartner AB.

- Ny analysfunktion, benämnd Strukturinstitutet,

baserad på främst NUTEK:s analysfunktioner och

Statens institut för kommunikationsanalys.

I den andra utredningens sammanfattning presenteras

slutsatser och förslag under följande rubriker:

- Det startas för få småföretag i Sverige.

- Dagens småföretagspolitik står på en bräcklig

grund.

- De direkta ekonomiska stöden kan i huvudsak

läggas ned.

- Staten bör utveckla en beställarroll inom

småföretagspolitiken.

- Information, kunskap och nätverk är den nya

generationens småföretagspolitik.

- Tre regelsystem där det lilla och växande

företaget kommer i kläm måste förändras. (De

regelsystem som avses är de s.k. stoppreglerna,

fåmansbolagslagstiftningen och de administrativa

regelkraven, vilka samtliga konstateras vara under

behandling på annat håll. Härtill nämner utredarna

också arbetsrättslagstiftningens utformning.)

- Myndighetsrollen inom småföretagspolitiken måste

renodlas.

De två utredningarna har behandlats vid hearingar,

anordnade av Näringsdepartementet i januari och

februari 2000. Utredarna Elisabet Annell och Peter

Nygårds har fortsatt sitt arbete, enligt ett beslut

från Näringsdepartementet i december 1999, med ett

uppdrag att föreslå organisatoriska förändringar för

de näringspolitiska aktörerna i linje med förslagen

i den rapport som utredarna lade fram i december

1999. Utredarna redovisade resultatet av detta

arbete i början av februari 2000 i en rapport. I

denna föreslås att statens framtida arbete för fler

och växande företag skall baseras på följande sju

hörnstenar:

- ett enhetligt system för rådgivning och

finansiering,

- arbete med kunskapsplattformar på alla nivåer,

- fokusering på några få prioriterade grupper,

- strategiska, regionala utvecklingsinsatser,

- symmetriska och rättvisa regelsystem,

- möjlighetsskapande konkurrensutsättning,

- en lärande politik.

Näringsdepartementet har nyligen presenterat

rapporten Benchmarking av näringspolitiken (Ds

2000:12) som ett led i departementets

verksamhetsplanering. I rapporten jämförs Sveriges

utveckling med andra OECD-länders. Åtta av de

sjutton verksamhetsmål som formulerats inom

Näringsdepartementet för att representera det

övergripande målet tillväxt, och som är möjliga att

mäta i en internationell jämförelse, har studerats.

Dessa åtta mål är följande:

- en förbättrad lönebildning,

- en väl fungerande arbetsmarknad,

- Sverige - en ledande IT-nation,

- hållbar kommunikationsförsörjning,

- fler och växande företag i hela landet,

- fungerande marknader och konkurrens,

- väl fungerande arbetsrättsliga regler,

- en god arbetsmiljö.

Av rapporten framgår att Sverige är den ledande IT-

nationen i Europa och tillsammans med Förenta

staterna ligger i världstoppen. Arbetsmiljön är i

Sverige mycket god vid en internationell jämförelse

- Sverige har näst lägst frekvens olycksfall i

arbetet. Sverige är ett föregångsland även när det

gäller trivsel och inflytande på arbetsplatsen.

Rapporten visar också att Sverige har en hög

interregional flyttningsbenägenhet och högst uppmätt

baskunskap hos arbetskraften. Dessutom är byråkratin

vid företagsstarter bland de lägsta i världen. Ett

annat område där Sverige visar på bra resultat i

rapporten är möjligheter till vidareutbildning.

Rapporten visar emellertid också på områden där

Sverige intar en sämre position. Det finns t.ex. en

stor skillnad mellan olika regioners tillväxt.

Arbetskraftsdeltagandet för män och personer med

utländskt medborgarskap är jämförelsevis lågt. För

verksamhetsmålen En förbättrad löneutbildning och

Fungerande marknader och konkurrens visar

undersökningen att nästan alla andra länder som

jämförts med Sverige har nått bättre resultat. Den

svenska lönebildningen har historiskt sett inte

fungerat väl, och av jämförelser med de länder som

har klarat lönebildningen bäst framgår att dessa har

haft en god produktivitetsutveckling. Den svenska

prisnivån översteg såväl den genomsnittliga EU-nivån

som Förenta staternas prisnivå med 20 %.

Utskottets ställningstagande

Utskottets syn på näringspolitikens inriktning

överensstämmer med den som redovisades i

budgetpropositionen för år 2000 och som hade

föregåtts av överläggningar mellan regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Inledningsvis konstaterar utskottet att den svenska

ekonomin utvecklas väl. De offentliga finanserna är

sanerade, inflationen och räntenivån är historiskt

låga, den inhemska ekonomin växer starkt och

bytesbalansen visar på stora överskott.

Arbetsmarknaden fortsätter att utvecklas gynnsamt.

Efterfrågan på arbetskraft, avspeglad i nyanmälda

lediga platser vid arbetsförmedlingarna, var i

februari 2000 den högsta på tio år. Sysselsättningen

stiger kraftigt och arbetslösheten sjunker.

Industriproduktionen har ökat med drygt 15 % mellan

åren 1995 och 1999. Antalet nystartade företag

uppgick år 1998 till 33 860 - under åren 1994 till

1998 har antalet nystartade företag legat på i

genomsnitt drygt 35 000 per år. Antalet konkurser

fortsätter att minska. År 1999 uppgick antalet

företagskonkurser till 6 645, vilket var det lägsta

antalet under hela 1990-talet.

Utskottet anser att vägledande för den

näringspolitik som bör bedrivas är att den skall

bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt,

sysselsättning och välfärd i hela Sverige. Det är

viktigt att understryka att tillväxten skall vara

ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar.

Utskottet vill också erinra om att Sverige ligger i

framkant på IT-området. I en nyligen publicerad

undersökning av en internationell dataorganisation,

International Data Corporation (IDC), - World Times

Survey 2000 - jämfördes 55 länder avseende 23

variabler på IT-området, t.ex. pc-infrastruktur,

social infrastruktur, Internet-användning och

utbildningsnivå. I denna jämförelse placerar sig

Sverige först, följt av Förenta staterna och

Finland.

Sveriges ledande position på IT-området framgår

också av den benchmarkingrapport som

Näringsdepartementet nyligen presenterat. Sverige

ligger vidare väl till i en internationell

jämförelse när det gäller sådant som arbetsmiljö,

vidareutbildning och enkelhet vid företagsstart.

I en nyligen publicerad rapport från Invest in

Sweden Agency (ISA), Klimatet för utländska

investeringar i Sverige, anges det svenska

företagsklimatet höra till de bästa i världen. I en

internationell jämförelse ligger Sverige på sjunde

plats. Jämfört med år 1998 har Sverige passerat

sådana länder som Storbritannien, Nya Zeeland och

Taiwan. Den positiva bilden förstärks av den dynamik

som kännetecknar den svenska IT-sektorn, sägs det i

rapporten.

Enligt utskottets mening har Sverige ett modernt

och bra företagsklimat, som dock kan bli bättre,

speciellt för de små företagen. Sverige skall inte

konkurrera med låga löner och okvalificerade arbeten

utan med kunnande, kompetens och ett högt tekniskt

innehåll i tjänste- och varuproduktionen. I den

näringspolitik som krävs för framtiden ingår olika

delar som berörs i vissa av de här aktuella

motionerna. Ett område är förenklingar för

småföretagen. Ett annat område avser olika åtgärder

för att främja förnyelse av näringslivet. Det rör

sig om teknikspridning, kompetensutveckling och

innovationsfrämjande åtgärder. Vidare måste

lönsamheten för investeringar i företag ligga på en

rimlig nivå, och riskkapital kunna tillhandahållas

framför allt till små, växande företag. En effektiv

konkurrens är också av stor betydelse, såväl för de

små företagen som för konsumenterna. Utskottet

återkommer i det följande till flertalet av de

nämnda områdena.

I motion 1999/2000:Fi213 (mp) berörs, som

redovisats, betydelsen för småföretagen av lokala

och regionala nätverk och behovet av samverkan.

Detta är områden som ingår i den näringspolitik som

utskottet förordar. I den nya regionala

näringspolitik som nu håller på att ta form, främst

genom tillväxtavtalen, är målet just att utifrån de

regionala förutsättningarna stimulera en hållbar

ekonomisk tillväxt. Utskottet utgår från att det som

motionärerna efterfrågar kommer att ingå som en

naturlig del av den framtida näringspolitiken,

varför något riksdagsuttalande i saken inte

erfordras. Utskottet behandlar tillväxtavtalen i ett

senare avsnitt.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner - 1999/2000:Sk692 (m),

1999/2000:A805 (m), 1999/2000:N335 (m),

1999/2000:N205 (m), 1999/2000:N239 (m),

1999/2000:N272 (m) 1999/2000:N384 (kd),

1999/2000:N387 (c), 1999/2000:N360 (c), 1999/2000:

N389 (c), 1999/2000:N361 (fp), 1999/2000:N386 (fp),

1999/2000:A230 (fp) och 1999/2000:Fi213 (mp) - i

berörda delar.

Statliga företag

Motionerna

Två olika typer av frågor berörs i de här aktuella

motionerna rörande statliga företag, nämligen

förslag om försäljning av företagen och förslag om

ändrad sammansättning av styrelserna för företagen.

Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om

kvotering till styrelseposter i företag med statligt

ägande, anförs det i motion 1999/2000:N341 (s).

Motionärerna hänvisar till statistik som redovisades

i Kvinnomaktutredningens betänkande Ledare, makt och

kön (SOU 1997:135), enligt vilken både kvinnor och

män är familjeförsörjare och den politiska och

fackliga makten är jämnare fördelad mellan könen än

tidigare. På dessa områden har kvinnor sålunda

ekonomisk makt, konstaterar motionärerna. I

näringslivets ledarskikt saknas dock i stort sett

kvinnor - 58 % av de privata arbetsplatserna saknar

kvinnliga chefer helt, och 99,6 % av börsföretagens

verkställande direktörer är män. Männen innehar en

klar majoritet av styrelse- och ledningsposterna i

statliga företag, konstaterar motionärerna vidare

och påpekar att i regeringens skrivelse 1999/2000:20

angående företag med statligt ägande finns ingen

redogörelse för jämställdhet. En sådan redovisning

planeras för år 2000, men av årsredovisningarna

framgår att kvinnorna i stort sett saknas på

styrelseposterna, säger motionärerna. De förordar

kvotering för att öka kvinnors andel på beslutande

poster inom näringslivet - en ordning som för

närvarande diskuteras i Norge.

En plan för försäljning av statlig verksamhet

begärs i partimotion 1999/2000:N322 (m). Statens

främsta uppgift inom näringspolitiken är att skapa

ramar och regler för företagens verksamhet och bidra

till att skapa gynnsamma förutsättningar för

långsiktig tillväxt, fler företag, fler

arbetstillfällen och god konkurrens, anför

motionärerna. De anser att en privatisering av de

statliga företagen skulle åstadkomma följande:

renodla statens roll som lagstiftare och normgivare,

stärka de privatiserade företagen, sprida intresset

för sparande i aktier till nya grupper och bredda

riskkapitalmarknaden samt ge staten inkomster som

kan användas till andra, mer angelägna ändamål.

Motiven för det statliga ägandet är svaga och

otillräckliga, sägs det vidare i motionen. All

verksamhet som kan bedrivas bättre eller lika bra i

privat som i offentlig regi bör vara privatägd,

anför motionärerna och menar att konkurrensutsatt

verksamhet bör bedrivas i privat regi. All

verksamhet som lika effektivt eller bättre kan

drivas i full konkurrens skall utföras på ett sådant

sätt, sägs det. Även monopolverksamhet anses ofta

kunna bedrivas bättre i privat än i offentlig regi,

t.ex. genom att driften av en monopolbetonad

verksamhet läggs ut på entreprenad genom ett öppet

upphandlingsförfarande. De förordade

privatiseringarna bör genomföras på ett sätt som

bidrar till att långsiktigt bredda

riskkapitalmarknaden. Detta bör främst åstadkommas

genom följande tre huvudtyper av åtgärder: en

reformering av skattesystemet, främjande av

intresset hos allmänheten för att äga svenska aktier

samt ökade möjligheter för anställda att äga aktier

i de företag där de arbetar. Försäljningarna bör,

enligt motionärerna, genomföras enligt följande tre

principer: försäljningen skall stärka företaget,

allmänheten skall erbjudas att köpa aktier samt de

anställdas delägarskap skall underlättas.

Moderata samlingspartiet anser att i första hand

ett trettiotal statliga företag bör privatiseras

helt eller delvis. Privatiseringarna kan delas in i

följande tre grupper: breda aktiespridningar över

börsen, direktförsäljningar samt bolag eller

verksamheter under någon form av strukturering eller

med behov av omstrukturering där ägarbreddning eller

försäljning kan bli aktuell. I motionen lämnas en

utförlig redovisning över de privatiseringar som

förordas. Vidare beskrivs hur försäljningarna av de

olika bolagen och verksamheterna bör utföras.

Redovisningen upptar följande bolag: AmuGruppen AB,

Apoteket AB, Arlanda och Landvetters flygplatser,

Assi Domän AB, Celsius AB, Luossavaara Kiirunavaara

AB (LKAB), Luftfartsverket, Nordbanken Holding AB,

Posten AB, Samhall AB, SAQ Kontroll AB, SAS Sverige

AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB),

Statens Järnvägar, AB Svensk Bilprovning, Svenska

rymdaktiebolaget, AB Svenska Spel, AB Sveriges

Provnings- och Forskningsinstitut, Sveriges Radio

och Sveriges Television, Telia AB, Teracom AB, AB

Tumba Bruk, Vasakronan AB, Vattenfall AB, Vin &

Sprit AB, Vägverket Produktion,

Värdepapperscentralen VPC AB.

Regeringen bör omgående presentera en plan för

privatiseringar av statliga bolag, anförs det också

i en annan partimotion från Moderata

samlingspartiet, 1999/2000:Sk692 (m). Konkurrens bör

prägla hela den svenska ekonomin och konkurrensen

bör stärkas genom att statligt ägande i näringslivet

avvecklas, menar motionärerna. De anser att en

privatisering av de statliga företagen tydliggör

statens roll som lagstiftare och normgivare, ökar

statskassans inkomster, breddar riskkapitalmarknaden

till nya grupper och stärker de privatiserade

företagen.

Riksdagen bör göra ett uttalande om ökad

ägarspridning genom utförsäljning av statliga

företag, anförs det i partimotion 1999/2000:N384

(kd). Staten är en mycket stor aktie- och

företagsägare, konstaterar motionärerna med

beklagande. Ett skäl för försäljning av statens

aktier i företag är, enligt motionärerna, att

renodla statens roll - staten skall sätta ramar och

övervaka spelreglerna men inte sköta företagandet.

Ett annat skäl är att ägandet bör spridas. Ett

tredje skäl är att det förbättrar förutsättningarna

för de berörda företagen. Ytterligare ett skäl är

att minska statens räntebörda genom ett minskat

lånebehov. Värdet på statens företagsägande kan

beräknas till ca 500 miljarder kronor, säger

motionärerna. De anser dock inte att alla företag

skall säljas, t.ex. bör staten inte avhända sig

inflytandet över och ansvaret för Systembolaget.

Försäljningen av statliga företag skall ske till

marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig

med hänsyn till andra introduktioner på

aktiemarknaden, sägs det. Till de företag som snabbt

anses kunna säljas hör bl.a. Telia AB, Nordbanken

Holding AB, Vasakronan AB, Assi Domän AB och SBAB.

Det sammanlagda värdet för dessa företag anses ligga

runt 110 miljarder kronor. De företag som är

aktuella är sådana som är verksamma inom

konkurrensutsatt verksamhet, anför motionärerna -

det finns självfallet ingen anledning att byta ett

monopol mot ett annat. Vid utförsäljning bör

allmänheten och de anställda i företagen vara en

viktig målgrupp.

Statlig monopolverksamhet får inte utnyttjas till

konkurrenssnedvridande verksamhet, anförs det i

motion 1999/2000:N201 (kd). Det gäller bl.a. Sy-

stembolaget AB, Posten AB och Apoteket AB. Genom

ensamrätten till försäljning av vissa varor lockas

kunder till försäljningsstället, där det erbjuds en

rad varor som av tradition kunnat köpas i privata

butiker, säger motionären. Hon uppger att de

statliga företagens sidoverksamhet ökar snabbt i

omfattning och uppskattas till 67 miljarder kronor.

Som exempel nämns att det på postkontoren säljs CD-

skivor, kort, böcker och papper, att det på apoteket

säljs icke-medicinska artiklar som tvål, tandkräm

och tandborstar och att det på SJ erbjuds

presentchoklad. Då kostnaderna för lokaler och

personal uppbärs av den ordinarie, statliga

verksamheten innebär det ekonomiskt en snedvridning

av konkurrensen, anser motionären och menar att

marknadens spelregler måste vara tydliga och gälla

lika för alla.

Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram en

plan för utförsäljningar av statlig egendom, anförs

det i partimotion 1999/2000:Fi211 (c). Det kapital

som finns i en rad statliga bolag skulle kunna göra

mycket större nytta på annat håll, anser

motionärerna och framhåller att eftersom inkomster

från utförsäljningar är av engångskaraktär lämpar de

sig väl för avbetalning på statsskulden, som vid

1999 års utgång beräknades uppgå till nästan 1 400

miljarder kronor. Genom att sälja statliga bolag och

använda inkomsterna till att amortera på

statsskulden skulle de statliga räntorna (för år

2000 beräknas de uppgå till 81,8 miljarder kronor)

kunna minska kraftigt, vilket i sin tur skulle få

till följd att statens resurser skulle kunna

användas till andra ändamål, anför motionärerna. De

anser att det dessutom finns en moralisk aspekt i

att minska statsskulden, genom att kommande

generationer inte skall behöva drabbas av att

Sverige tidigare levt över sina ekonomiska

tillgångar. Centerpartiet anser att det finns stora

rationaliseringsvinster i en avveckling av

monopolställningen för Apoteket AB. Intäkterna härav

beräknas till ca 130 miljoner kronor för år 2000, ca

450 miljoner kronor för år 2001 och ca 500 miljoner

kronor för år 2002. Försäljning anses också kunna

ske av en del av den mark som finns i det statligt

ägda bolaget Sveaskog samt av Telia, Nordbanken

Holding AB och Vasakronan. Sammantaget föreslår

Centerpartiet en i förhållande till regeringen ökad

utförsäljning av statlig egendom med 10 miljarder

kronor. Ränteeffekterna härav beräknas till 250

miljoner kronor för år 2000.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att det skall

ske en systematisk försäljning av statliga företag,

anförs det i motion 1999/2000:N319 (fp). Staten bör

inte äga bolag och driva affärsverksamhet - det är

en olämplig sammanblandning av uppgifter, anser

motionärerna. De menar därför att i princip skall

allt offentligt ägande av företag avvecklas. Skälen

härför är följande: staten skall inte både vara

domare och spelare; marknadsekonomi förutsätter

privata ägare; andra företag diskrimineras;

effektivitet kräver tydlig rollfördelning;

demokratisk styrning av Sverige och

lönsamhetsstyrning av företagen skall åtskiljas;

regering och riksdag har viktigare saker att syssla

med. Den globala kapitalmarknaden bör kunna erbjuda

goda möjligheter till försäljning av statliga

företag till bra priser, varför processen att

avlasta statsskulden genom att sälja statliga

företag inte skall behöva störa den inhemska

riskkapitalmarknaden, anser motionärerna. De pekar

på att det under kommande år, fr.o.m. år 2001, finns

mycket riskvilligt, svenskt kapital som skall

placeras i aktier. Det rör sig om

premiepensionsdelen av pensionssparandet, ca 5060

miljarder kronor vid den tidpunkten, samt ca 350

miljarder kronor av de reformerade AP-fonderna som

skall placeras, varvid det nya placeringsreglementet

kommer att tillåta att medlen placeras i aktier i

väsentligt större utsträckning än för närvarande. De

företag som står på Folkpartiets lista över

försäljning är främst det statliga ägandet i Telia,

Nordbanken Holding, Vasakronan, Assi Domän, SBAB,

VPC, Svenska Skeppshypotekskassan och Celsius. I

nästa steg bör följande privatiseras: hela eller

delar av Vattenfall, LKAB, SAS, SJ, Posten,

Apoteket, Arlanda och Landvetters flygplatser,

Luftfartsverket, Svensk Bilprovning, Sveriges

Provnings- och Forskningsinstitut samt Teracom,

anger motionärerna.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att antalet

styrelseuppdrag per person i statliga bolag skall

begränsas och att staten genom sitt ägarinflytande

skall arbeta för detta, anförs det i motion

1999/2000:N264 (mp). Sverige är ett litet land, i

vilket en handfull människor har gjort det till vana

att utse varandra till styrelseledamöter i varandras

styrelser, säger motionären och anser att det är ett

demokratiskt, men sannolikt också ett ekonomiskt och

näringspolitiskt, problem. Ungefär 2 000 svenskar

har mer än tio styrelseuppdrag, uppger motionären

och ifrågasätter om de som har styrelseuppdrag i

flera stora företag verkligen förmår göra ett bra

arbete. Staten bör vara ett föredöme för

näringslivet i detta avseende, genom att riksdagen

ger regeringen i uppdrag att se över problemet, med

inriktning att antalet styrelseuppdrag per person

inom de statliga bolagen skall begränsas, anför

motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1999 motioner med förslag om

utförsäljning av statliga företag, liknande de här

aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr. 1999/2000: 170).

Bakom det som blev riksdagens beslut stod

företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet, medan företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet gemensamt hade en annan syn på det

statliga ägandet. Hösten 1999 behandlade riksdagen

regeringens skrivelse 1999/2000:20 med redogörelse

för företag med statligt ägande (bet.

1999/2000:NU7). I ett särskilt yttrande (m, kd, c,

fp) erinrades om tidigare framförda uppfattningar

beträffande statliga företag.

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för

statens företagsägande (prop. 1995/96: 141, bet.

1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper

skall gälla för förvaltningen av statliga företag:

- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på

effektivitet, avkastning på det kapital företaget

representerar och strukturanpassning.

- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt

företag skall med utgångspunkt i uppsatt

verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling

och vidta erforderliga åtgärder för att företaget

skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning

och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen

att - med vissa givna restriktioner - kunna minska

statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi

Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn

Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL

Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande

ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år

1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).

Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade

bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och

Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett förslag från

Riksdagens revisorer (1997/98:RR9) om statens roll

som ägare av bolag. Förslaget avstyrktes med

hänvisning till pågående utvecklingsarbete inom

Regeringskansliet. I en reservation (m, fp, kd)

tillstyrktes förslaget. Utskottet avstyrkte också

motionsyrkanden om att regeringen skall presentera

en plan för riksdagen angående försäljning av

statliga bolag, med hänvisning till att inga nya

omständigheter hade framkommit som motiverade en

ändrad grundinställning. I reservationer (m, fp, kd;

c; mp) redovisades respektive partiers uppfattning i

frågan om försäljning av statliga företag. Riksdagen

följde utskottet.

Riksdagen beslöt våren 1999, på regeringens

förslag, att godkänna ett samgående mellan svenska

Telia och norska Telenor (prop. 1998/99:99, bet.

1998/99:NU14). Sammanslagningen sågs som en

väsentlig förutsättning för att företagen skulle

kunna hävda sig i den allt hårdare

konkurrenssituationen i Europa. Företrädarna för

Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna

accepterade sammanslagningen av Telia och Telenor

under förutsättning att det skedde en omförhandling

av aktieägaravtalet; i annat fall avvisades

propositionen. I en annan reservation (c)

tillstyrktes sammanslagningen av Telia och Telenor

på villkor att riksdagen uttalade att en utbyggnad

av digital infrastruktur skall komma till stånd, med

den finansiering som förordades i reservationen.

Folkpartiets representant avstyrkte propositionen

och förordade i stället att hela Telia skall

privatiseras. I december 1999 meddelade de svenska

och norska regeringarna att fusionen mellan Telia

och Telenor skulle avbrytas.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

väckte i januari 2000 frågan om initiativ av

utskottet i ärendet om Telia AB, med innebörd att

riksdagen skulle ge regeringen fullmakt att sälja

Telia. Företrädarna för Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet avvisade detta

förslag, varefter företrädarna för de övriga fyra

partierna reserverade sig mot beslutet och menade

att utskottet borde ha tagit ett sådant initiativ.

Näringsminister Björn Rosengren har informerat

utskottet om att frågan om Telias framtid skall

behandlas i den IT-proposition som är aviserad till

den 22 mars 2000 och att en separat proposition med

förslag om försäljning av delar av statens aktier i

Telia samtidigt skall föreläggas riksdagen.

Utskottet behandlar mot bakgrund härav inte frågan

om försäljning av Telia i detta betänkande.

Av de företag som tas upp i motion 1999/2000:N322

(m) har försäljning skett av SAQ Kontroll AB (juni

1999) och av Värdepapperscentralen VPC AB (juli

1999). Utskottet har nyligen tillstyrkt

försäljningen av statens aktier i Celsius AB (prop.

1999/2000:29, bet. 1999/2000:NU9). Beträffande AB

Tumba Bruk kan noteras att bolaget ligger under

Riksbanken och att därmed riksdagen själv har

beslutandemakten.

Beträffande frågan om osund statlig konkurrens, som

tas upp i motion 1999/2000:N201 (kd), kan noteras

att ett av de företag som nämns i motionen, nämligen

Posten, inte har monopol, utan att postmarknaden är

avreglerad. Generellt gäller, enligt

Näringsdepartementet, att staten som ägare ställer

starka krav på att kommersiell verksamhet inte får

suvbventioneras med medel från monopolverksamhet.

Frågan om andelen kvinnor i styrelser för statliga

bolag, som berörs i motion 1999/2000:N341 (s),

behandlades senast av utskottet våren 1999 (bet.

1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170). Det konstaterades

att kvinnorepresentationen i de statliga bolagens

styrelser uppgår till närmare 30 %, att jämföra med

motsvarande andel hos de börsnoterade bolagens

styrelser som ligger på 3-4 %. Det förutsattes

att den målsättning om jämställd representation, lön

och inflytande som riksdagen vid ett flertal

tillfällen uttalat, och som en bred opinion klart

ställt sig bakom, leder till en ökande andel kvinnor

i både styrelserna och ledningarna för de statliga

företagen.

Enligt den sammanställning över styrelseledamöter i

de statliga bolagen som finns i regeringens

skrivelse 1999/2000:20 med 1999 års redogörelse för

företag med statligt ägande utgjorde kvinnor 28 % av

samtliga personer i sammanställningen. Detta var en

procentenhet lägre än vad som gällde enligt 1998 års

redogörelse. Om hänsyn tas till att vissa personer

har mer än ett uppdrag är andelen kvinnor med

styrelseuppdrag 28 % enligt 1999 års redogörelse -

samma andel som gällde enligt 1998 års redogörelse.

Målet är, enligt uppgift från Näringsdepartementet,

att nå 50 %, och ett etappmål är 40 % år 2003.

Enligt en rapport till Kvinnomaktutredningen -

Ledare, makt och kön (SOU 1997:135) - uppgick

andelen kvinnor i de börsnoterade aktiebolagens

styrelser till 3,4 % år 1996.

Beträffande yrkandet i motion 1999/2000:N264 (mp)

om begränsning av antalet styrelseuppdrag i statliga

företag kan noteras att, enligt

Näringsdepartementet, antalet uppdrag per ledamot är

lågt. På departementet finns ingen sammanställning

över vilka uppdrag de berörda personerna har utöver

dem de har i statliga företag. Det kan dock antas

att de har flera uppdrag, eftersom det enligt

departementet är just den typ av personer som anses

önskvärda i de statliga företagens styrelser,

nämligen erfarna personer med nätverk som anses

effektivt kunna bidra till det berörda företagets

utveckling.

Utskottets ställningstagande

Statliga företag bidrar av flera skäl till en hög

servicenivå och likvärdighet för hela landet, anser

utskottet. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a.

sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och

behövs därutöver för att bevaka viktigare

naturtillgångar som skogen och malmen. Dessutom kan

statliga företag ha andra funktioner att fylla.

Utskottet ser inget behov av att en plan för

försäljning av statliga företag tas fram. I vissa

fall kan det vara motiverat med försäljning av ett

statligt bolag - ett exempel på ett sådant bolag som

nyligen har varit aktuellt är Celsius, där riksdagen

i februari 2000 beslöt om försäljning av statens

aktier. Den ordning som för närvarande gäller och

som innebär att regeringen - i det fall den inte

redan har beslutsmöjlighet - lägger fram ett förslag

till riksdagen om försäljning, anser utskottet vara

ändamålsenlig. Likaså anser utskottet att de krav

som ställs på förvaltningen av statliga företag,

dvs. krav på effektivitet, avkastning på det kapital

företaget representerar och strukturanpassning, är

utformade med utgångspunkt i att det statliga

företagskapitalet skall bevaras och utvecklas.

Beträffande förslaget i motion 1999/2000:N341 (s)

om en utredning om könskvotering till styrelseposter

i de statliga bolagen konstaterar utskottet att

kvinnorepresentationen uppgår till närmare 30 %, att

jämföra med motsvarande andel hos de börsnoterade

bolagens styrelser där den ligger på 3-4 %.

Utskottet förutsätter att den målsättning om

jämställd representation, lön och inflytande som

riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat, och

som en bred opinion klart ställt sig bakom, leder

till en ökande andel kvinnor i både styrelserna och

ledningarna för de statliga företagen.

I motion 1999/2000:N264 (mp) tas upp en annan fråga

om sammansättningen av styrelserna i de statliga

företagen, nämligen antalet uppdrag per person.

Enligt utskottets mening står här två goda principer

mot varandra. Den ena är att det kan anses positivt

att antalet uppdrag som en person har begränsas, och

den andra är att det är önskvärt att ha erfarna

personer med nätverk i de statliga företagens

styrelser samtidigt som denna kategori av personer

ofta tenderar att ha flera styrelseuppdrag.

Utskottet utgår från att regeringen har denna

intressekonflikt i åtanke vid tillsättandet av

styrelserepresentanter.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:N341 (s), 1999/2000:N322 (m),

1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N384 (kd),

1999/2000:N201 (kd), 1999/2000:Fi211 (c),

1999/2000:N319 (fp) och 1999/2000:N264 (mp) i

berörda delar.

Regelförenkling

Motionerna

Frågan om regelförenkling tas upp i 14 motioner.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till

regelförenklingar för företagen i enlighet med de

förslag som Småföretagsdelegationen lade fram,

anförs det i partimotion 1999/2000:Sk692 (m).

Specifikt omnämns införandet av en s.k.

solnedgångsparagraf, vilken innebär att alla regler

fortlöpande ses över och utmönstras automatiskt om

de inte har tillämpats på fem år.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utreda

vilka möjligheter som finns för att förenkla

möjligheterna att starta eget företag, anförs det i

motion 1999/2000:N218 (m). Den som vill bli egen

företagare möter en svårhanterlig byråkrati och

krångliga regler, säger motionärerna och nämner de

problem som är förknippade med inregistrering av en

firma eller ett bolag hos Patent- och

registreringsverket (PRV). Motionärerna redovisar

exempel på personer som fått vänta i månader på

besked om huruvida ett föreslaget namn blir godkänt.

Enligt deras uppfattning borde - med nuvarande

möjligheter till databehandling - en registrering av

namn hos PRV kunna behandlas med vändande post.

I motion 1999/2000:N223 (m) begärs att en

heltäckande översyn skall göras av

familjeföretagandets villkor, med

Småföretagsdelegationens förslag som grund och i

nära samarbete med företrädare för

familjeföretagarna. Därefter bör regeringen

skyndsamt återkomma med förslag till åtgärder.

Motionärerna anser att statsmakterna måste slå vakt

om familjeföretagandet och underlätta för denna form

av ägande och likaså främja nyföretagandet.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att mängden

regler för företagsamhet skall minska med en faktor

tio under en tioårsperiod, anförs det i motion

1999/2000:N294 (m). Begreppet faktor tio, som ofta

används i samband med hållbar utveckling, innebär

att om en hållbar utveckling och god standard över

hela jorden skall uppnås, måste den rika världen

minska sin förbrukning av naturresurser med en

faktor tio, dvs. till 10 % av vad som används för

närvarande. Motionärerna menar att faktor tio måste

införas även när det gäller regler och föreskrifter,

särskilt för företagen. Svenska företagare är bland

de hårdast reglerade i världen, hävdar motionärerna

och uppger att en företagare i Sverige måste rätta

sig efter över 4 000 regler, motsvarande 20 000

trycksidor, och att reglerna för företagen ökar med

ca 5 000 nya/omarbetade sidor varje år. Skall

nyföretagandet öka måste regelmängden minskas

kraftigt, menar motionärerna.

Avregleringarnas betydelse för den framtida

ekonomiska utvecklingen måste betonas tydligare, och

främjande av konkurrens och förnyelse måste bli en

central del av näringspolitiken, anförs det i motion

1999/2000:N273 (m, kd, fp). Under den

socialdemokratiska regeringen har

avregleringsarbetet tappat tempo och Sverige ligger

långt efter övriga Europa vad gäller

regelförenklingar, hävdar motionärerna. De säger att

det visserligen har talats en hel del om att

genomföra Småföretagsdelegationens förslag, men att

situationen i stället har förvärrats för företagarna

genom att fler nya regler införts och genom att

beslutade avregleringar återställts. Arbetet med att

slopa, förenkla eller förbättra reglerna för

företagen bör nu bedrivas med full kraft, och

genomförandet av förslagen i

Småföretagsdelegationens betänkanden brådskar, anför

motionärerna. I motionen läggs en lång rad förslag

fram enligt följande.

Ett tydligt och kvantifierbart mål för

regelförenklingsarbetet under mandatperioden bör

anges, anser motionärerna. Detta kan utformas

antingen som krav på att regelvolymen eller

företagens administrativa belastning av regelverket

skall minskas i viss angiven omfattning. Vidare bör

mål anges för arbetet med de befintliga reglerna,

med innebörd att alla regler skall gås igenom under

mandatperioden. En försöksverksamhet med

tidsbegränsade regler bör genomföras, sägs det

vidare. Regeringen bör också införa en

solnedgångsparagraf, vilket som nämnts innebär att

alla regler skall genomgå en rullande översyn och

att de som inte tillämpats på fem år skall tas bort.

Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att dessa i

kontakter med småföretagare skall ägna särskild

uppmärksamhet åt information till företagen, anför

motionärerna vidare. Företagen bör även i god tid

informeras om regelförändringar så att de hinner

anpassa verksamheten, och informationsansvariga

kontaktpersoner bör inrättas vid statliga

myndigheter och kommuner. Beslut av regeringen som

berör företagandet bör fattas i god tid före

ikraftträdande, så att företagen ges erforderlig tid

för anpassning till de nya förutsättningarna. För

att underlätta och effektivisera samspelet mellan

myndigheter och företag bör handläggare så långt

möjligt ges ökade befogenheter och ansvar.

Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att lämna

bindande löften om hur lång tid det tar att avgöra

ett ärende. Om myndigheten inte hör av sig inom

angiven tid bör detta medföra ett automatiskt

avgörande av ärendet till företagarens fördel.

En rad åtgärder för att åstadkomma förenklingar för

företagen föreslås i partimotion 1999/2000:N384

(kd). Det gäller inrättande av en referensgrupp

bestående av företagare och forskare, inrättande av

en grupp för avreglerings- och småföretagsfrågor i

Statsrådsberedningen, åtgärder för enklare

registrering och uppgiftslämnande för småföretag,

införande av en solnedgångsparagraf och införande av

ett Internetbaserat informationssystem för

företagare. Erfarenheterna från andra länder där

avregleringsarbetet tas på allvar, såsom

Storbritannien, Nederländerna och Irland, visar att

det krävs ett starkt politiskt stöd från allra

högsta nivå, säger motionärerna. De menar att

statsministern och finansministern bör leda och

politiskt ansvara för arbetet och att detta bör ske

genom att en gemensam grupp bildas i

Statsrådsberedningen och Finansdepartementet, med

uppgift att initiera och följa avregleringsarbetet i

departement och myndigheter. Varje år bör en

redogörelse för avregleringsarbetet lämnas till

riksdagen, och varje departement och varje myndighet

bör vara ansvarig för rapportering till den nämnda

avregleringsgruppen.

Småföretagsdelegationens rapport innehåller en lång

rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt -

utan statsfinansiella kostnader - skulle underlätta

för småföretagen, säger motionärerna. De anser sig

kunna konstatera att endast knappt hälften av

Småföretagsdelegationens förslag åtgärdats trots

återkommande löften från regeringen.

Kristdemokraterna menar dock att de flesta av

delegationens återstående förslag skyndsamt kan och

bör genomföras. Också i denna motion påpekas att en

svensk företagare har ungefär 4 000 regler och ca 20

000 trycksidor att hålla reda på och att varje år

tillkommer ca 5 000 sidor med omarbetade eller nya

regler. Också Kristdemokraterna anser att en

solnedgångsparagraf bör införas så att

företagsregler som inte använts på fem år eller mer

slopas. Många företagare upplever att myndigheter

har dålig service och inte är tillgängliga, säger

motionärerna vidare. De anser att myndigheterna bör

ändra attityden till företagare och i högre

utsträckning betrakta dessa som sina kunder och att

de också bör kunna lämna bindande löften om hur lång

tid det får ta att avgöra ett ärende. Myndigheterna

bör också anpassa servicenivå och "öppettider" till

efterfrågan och utse informationsansvariga

kontaktpersoner för företagen, anser motionärerna.

De föreslår att myndigheterna i sina

årsredovisningar skall redovisa hur service- och

informationskraven klarats gentemot företagen när

det gäller handläggningstider, väntetider i telefon

osv. I motionen tas slutligen också IT-området upp.

Den offentliga sektorn bör göra all upphandling

elektroniskt, och den bör ske på ett sådant sätt att

även små företag har möjligheter att ta del av

förfrågningar och att lägga anbud, anför

motionärerna. De anser att alla offentliga

handlingar bör kunna nås elektroniskt och

kostnadsfritt.

Småföretagsdelegationens samtliga förslag bör

genomföras, anförs det i motion 1999/2000:N277 (kd).

De förslag om regelförenklingar som lämnas i

budgetpropositionen är inte tillräckliga för att

göra företagsklimatet tillräckligt bra, anser

motionärerna och menar att i regelverk och

förordningar måste företagets, men också

företagarens, förhållanden beaktas.

Det behövs förenklade regler för småföretag, anförs

det i motion 1999/2000:N323 (kd).

Småföretagsdelegationen har presenterat ett stort

antal konkreta förslag på hur regelverket skulle

kunna förenklas, bl.a. det som gäller vid

registrering av nya företag, erinrar motionären om.

Han framhåller Kanada som ett föregångsland på detta

område. Där kan nyföretagare via egen dator,

kommunens näringslivskontor eller statligt bibliotek

registrera sitt företag med namn, anmäla sig för

olika skatter och försäkringskassa samt ordna

ytterligare nödvändiga tillstånd, vilket beräknas ta

ca 20 minuter. Procedurerna vid registrering av

företag bör, enligt motionären, förenklas på

följande sätt: kommunikation med myndigheter skall

kunna ske via Internet, och en person som vill

starta företag skall endast behöva kontakta en

myndighet; det skall vara lätt att skaffa F-

skattsedel; förenklad självdeklaration för

småföretagare bör införas.

Riksdagen bör göra ett uttalande om regelförenkling

för företagare och entreprenörer, anförs det i

motion 1999/2000:N324 (kd). Organisationer och

myndigheter måste vara lyhörda för önskemål och krav

från entreprenörer, och riksdag och regering måste

också vara beredda att bidra till rimliga,

långsiktiga förutsättningar för företagande, säger

motionären.

I motion 1999/2000:N268 (kd, m, c, fp) begärs

riksdagsuttalanden i följande avseenden: om att ett

stabilare regelverk bör införas där alla företag

behandlas lika; om att antalet regler bör minskas

och göras tydligare; om att samhällets kostnader för

regelverket bör minskas; om att förslagen från

Småföretagsdelegationen och från den s.k. BEST-

gruppen (Business Environment Simplification Task

Force) bör genomföras; om att SimpLex-kommissionen

bör förstärkas. Ett stort problem är att reglerna

för företagen är så många och att de ändras så ofta,

anför motionärerna och påpekar att de administrativa

kostnaderna för småföretagen blir högre ju mindre

företaget är. Därför är det nödvändigt att antalet

regler minskas samt att de befintliga reglerna

förenklas och förtydligas. Motionärerna refererar

till en undersökning av Företagarnas

Riksorganisation enligt vilken många småföretagare

känner sig främmande inför lagstiftningen och

utlämnade till tjänstemännens bedömning. De små

företagen vill, enligt undersökningen, ha ett

stabilt regelverk där alla behandlas lika. Av

Småföretagsdelegationens alla förslag har hittills

bara åtta genomförts på ett sätt som märks för

företagen, hävdar motionärerna och menar att ett

förslag kan anses genomfört först den dag

företagaren märker det i sitt dagliga arbete. EG-

kommissionen tillsatte hösten 1997 en grupp, BEST-

gruppen, med syfte att ta fram regelförenklingar för

små och medelstora företag, och som ett resultat

härav antog ministerrådet våren 1999 en

handlingsplan riktad till medlemsländerna,

konstaterar motionärerna. De påstår att den svenska

regeringen inte har agerat med anledning härav och

finner detta vara anmärkningsvärt. Regeringen har

efter brittiskt mönster inrättat en särskild

funktion inom Näringsdepartementet, SimpLex, med

uppgift att identifiera områden med behov av enklare

regler och att genomföra granskning enligt

förordningen (1998:1820) om särskild

konsekvensanalys av reglers effekter för små

företags villkor, erinrar motionärerna vidare om. De

anser att det är viktigt att ytterligare resurser

anslås till detta arbete.

Det måste till bättre åtgärder för att underlätta

för de små företagen, anförs det i partimotion

1999/2000:N214 (c). Förenklingar i lagar och regler

som berör företagandet måste snabbt komma till

stånd, anser motionärerna och säger att ett alltför

omfattande regelverk är en av de mest hämmande

faktorerna för de små företagen. Regeringen måste

därför, enligt motionärerna, snarast återkomma med

förslag i enlighet med det sagda.

Reglerna för att starta eget företag måste

förenklas och handläggningstiderna måste förkortas,

anförs det i motion 1999/2000:N236 (c). PRV har 6-8

veckors handläggningstid, säger motionären. Om konto

skall öppnas eller inköp göras för företagets

räkning hos leverantörer och grossister måste man

kunna visa att man har ett företag och ett F-

skattebevis. Fakturering kan inte heller ske utan

att företaget är momsregistrerat. Skattemyndigheten

har 6 veckors handläggningstid, påpekar motionären.

Hon anser att myndigheternas agerande avsevärt

förlänger tiden innan en nyföretagare kan ta ut lön

och leva på sitt företag.

Riksdagen bör göra ett uttalande om enklare regler

och förenklad myndighetshantering, anförs det i

motion 1999/2000:N265 (c). Både enskilda personer

och företag drabbas av ett stort antal regler och

förordningar, varav en del framstår som berättigade,

medan andra verkar tillkomna i något slags

byråkratisk yra, säger motionären. Hon föreslår att

regeringen skall anmodas att ge varje statlig

myndighet i uppdrag att aktivt verka för

förenklingsarbete. Varje revision vid en myndighet

bör innefatta en kontroll av hur myndigheten

bedrivit förenklingsarbetet, anför motionären. Hon

anger att målet exempelvis kan vara att 2 % av

respektive myndighets blankettflora skall avvecklas

eller förenklas per år och att i varje revisions-

och uppföljningsrapport skall redovisas hur regler

ändrats, så att de blivit enklare och hur enskilda

ärendens hantering förenklats.

En förenklad företagsregistrering bör införas,

anförs det i motion 1999/2000:N386 (fp). Enligt

Folkpartiets mening bör det införas en enkel och

lättförståelig blankett för registrering av företag,

vilken skall sändas till förslagsvis PRV. Denna

skall lätt kunna kombineras med ansökan om F-skatt

och momsregistrering, etc. Efter två tre dagar borde

PRV kunna återkomma med en bekräftelse, om inget mer

komplicerat förhållande råder och skattemyndigheten

kunna skicka F-skattsedeln, anser motionärerna och

hänvisar till förhållanden i Kanada, där en blivande

företagare kan registrera sitt företag, anmäla sig

för olika skatter och ordna eventuella tillstånd via

Internet. Hela proceduren skall inte behöva ta mer

än 20 minuter, säger motionärerna. De ställer detta

i kontrast till förhållandena i Sverige, där en

blivande företagare behöver kontakta PRV,

skattemyndigheten (ofta flera olika uppbördsenheter)

och försäkringskassan. Dessutom kan tillstånd

behövas från länsstyrelsen, kommunen eller någon

annan myndighet. Hela proceduren kan ta månader,

säger motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen beslöt våren 1999, på utskottets förslag,

om ett uttalande till regeringen om att det behövs

ytterligare åtgärder för att intensifiera det arbete

som regeringen bedriver på regelförenklingsområdet

(bet. 1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170). För att

utvecklingen i fråga om regelförenklingar

kontinuerligt skall kunna följas bör regeringen

lämna en årlig redogörelse till riksdagen om

regelförenklingsarbetet, med en första sådan

redovisning i budgetpropositionen för år 2000,

anförde utskottet. Därvid bör ett mål för

regelförenklingsarbetet formuleras och en avstämning

mot Småföretagsdelegationens samtliga förslag göras.

Utskottet framhöll vidare vikten av att den

befintliga regelmassan - och inte bara nya regler -

uppmärksammas, så att onödiga regler kan slopas och

förenklingar och anpassningar göras i de regler som

bedöms som nödvändiga. I en reservation (m, kd, c,

fp) föreslogs ett riksdagsuttalande med krav på ett

flertal omedelbara åtgärder på

regelförenklingsområdet.

Hösten 1999 avslog riksdagen ett par motioner med

yrkanden om kortare handläggningstider vid PRV (bet.

1999/2000:NU1). Utskottet anförde att det - inte

minst för småföretagen - är viktigt att

handläggningstiderna för olika ansökningar hos

myndigheter kan hållas på en rimlig nivå. Utskottet

hänvisade till de åtgärder som regeringen vidtagit

för att komma till rätta med problemet. PRV skall

enligt en överenskommelse månadsvis till

Näringsdepartementet redovisa hur långa

handläggningstider myndigheten har för

nyregistrering och ändringsregistrering av

aktiebolag, handelsbolag och enskilda firmor samt

för registrering av varumärken. Redovisningen skall

för år 1999 avse månaderna september, oktober,

november och december samt för år 2000 månaderna

januari, mars, maj, juli, september och november.

Riksrevisionsverket har genom ett regeringsbeslut i

oktober 1999 getts i uppdrag att granska denna

rapportering. PRV utvecklar för närvarande ett nytt

IT-stöd som bl.a. skall leda till minskade

handläggningstider. PRV och Riksskatteverket

bedriver vidare ett samarbetsprojekt som bl.a.

syftar till minskade handläggningstider. I en

reservation (m, kd, c, fp) följdes de då aktuella

yrkandena upp.

Statsrådet Mona Sahlin besvarade i början av mars

2000 en interpellation (1999/2000:229) av Karin

Falkmer (m) om SimpLex-kommissionen. I

interpellationen ställdes följande fyra frågor mot

bakgrund av att chefen för kommissionen har valt att

lämna sin befattning: 1. Vad avser statsrådet göra

för att omgående föra upp regelförenklingsarbetet på

den högsta politiska nivåns agenda? 2. Vad avser

statsrådet göra för att minska den regeringsinterna

byråkrati som uppenbarligen försvårat SimpLex-

kommissionens arbete? 3. Vad avser statsrådet göra

för att få till stånd en attitydförändring och rätta

till de brister som uppenbarligen finns i

Näringsdepartementets organisation? 4. Vad avser

statsrådet konkret göra, exempelvis i form av

personalrekryteringar, för att av dagens sargade

SimpLex-kommissionen skapa ett handlingskraftigt

regelförenklingsinstrument?

I sitt svar framhöll statsrådet att regeringen i

många sammanhang har betonat vikten av ett gott

företagarklimat som gynnar nyföretagande och

tillväxt. En god regelkvalitet bidrar till ett

sådant klimat, sades det. Tillkomsten av SimpLex-

kommissionen är ett uttryck för regeringens

ambitioner att ta särskild hänsyn till småföretagens

villkor, uppgav statsrådet och försäkrade att

regelförenklingsarbetet är en politiskt högt

prioriterad fråga. Hennes strävan är att så fort som

möjligt få en nystart på SimpLex-kommissionens

arbete. Förhoppningen är att en ny chef för

kommissionen skall tillsättas mycket snart, varefter

även de övriga vakanserna skall tillsättas. Hon

räknade också med att referensgruppen, med Arne

Johansson vid Företagarnas Riksorganisation som

ordförande, skall tillföra arbetet kraft och

kompetens. Hon uppgav vidare att SimpLex-

kommissionen kommer att få stöd för sitt fortsatta

arbete både av Näringsdepartementet och av det

övriga Regeringskansliet. Slutligen underströk hon

att arbetet med regelförenkling är svårt och

långsiktigt och att det i hög grad handlar om att

förändra attityder. För att detta skall lyckas krävs

en öppen dialog mellan regelskapare och

regeltillämpare, sade hon och angav detta som

utgångspunkt för det fortsatta arbetet.

Till statsrådet Mona Sahlin har också nyligen en

fråga (1999/2000:516) om förenklingar för

företagande ställts av Karin Pilsäter (fp). I sitt

svar uppgav statsrådet att regeringen driver

regelförenklingsarbetet med hög prioritet. Hon

poängterade att när det gäller regelförenklingar och

t.ex. förbättrad information och service från

myndigheter till småföretag finns det i många fall

inte några enkla lösningar som kan genomföras med

direktverkan för företagen. Det handlar i stället om

att påverka attityder och att successivt arbeta in

hänsynen till småföretagens särskilda

förutsättningar i regelverken och hos myndigheterna.

I svaret redogjorde statsrådet också för de åtgärder

som vidtagits för att komma till rätta med bl.a. de

långa handläggningstiderna vid PRV (utskottet

redogör i det följande för detta). Hon hänvisade

också till den redogörelse som lämnats i

budgetpropositionen för år 2000 och försäkrade att

regeringen kommer att driva arbetet med att

förbättra villkoren för små och medelstora företag

med kraft. Det systematiska arbetet med

regelförenkling har ytterligare förstärkts efter att

SimpLex-kommissionen bildades och den har nu bl.a.

fått en starkare organisatorisk ställning, sades det

vidare. Kommissionen kommer också att förstärkas

genom ytterligare rekrytering av personal, och en ny

chef kommer att tillsättas inom kort. För att

upprätthålla en kontinuitet i verksamheten kommer

den förre chefen att ingå i en referensgrupp kopplad

till SimpLex-kommissionen.

Direktör Bengt Månsson, f.d. chef för SimpLex-

kommissionen, har inför utskottet redovisat

erfarenheterna av sitt arbete inom kommissionen.

Redovisning i budgetpropositionen för år 2000

I budgetpropositionen för år 2000 lämnar regeringen

i en särskild bilaga en redogörelse för åtgärder för

ett bättre småföretagsklimat, mot bakgrund av

förslagen av Småföretagsdelegationen (prop.

1999/2000:1, utg.omr. 24, bil. 1). Redogörelsen

innehåller, förutom ett inledande avsnitt, följande

fem underrubriker: regelförenkling, myndigheters

information och service, kapitalförsörjning och

vissa skattefrågor, konkurrensfrågor samt

kompetensutveckling och samverkan mellan småföretag.

Det inledande avsnittet och de två första avsnitten

berör frågor som tas upp i de här aktuella

motionerna och återges i sina huvuddrag i det

följande.

Regeringen tillsatte under hösten 1998 en

interdepartemental arbetsgrupp för att gå igenom

samtliga förslag från Småföretagsdelegationen.

Arbetsgruppen redovisade sitt arbete till regeringen

i mars 1999. Regeringens bedömning, mot bakgrund av

arbetsgruppens rapport, är att åtgärder nu vidtagits

för att undanröja majoriteten av de hinder för

företagande som delegationen kartlagt. Arbetet med

frågorna sker fortlöpande inom Regeringskan-sliet,

hos myndigheter och i pågående utredningar. I flera

fall har regeringen valt andra lösningar än exakt de

som föreslagits. Inom ett antal områden har

aktiviteter påbörjats efter det att

Småföretagsdelegationen lämnat sina rapporter.

Ungefär en fjärdedel av förslagen föranleder i

nuläget ingen åtgärd från regeringens sida.

Småföretagsdelegationens uppdrag och därmed även

dess betänkanden skiljer sig till viss del från

andra utredningar, eftersom förslagen i många fall

inte kan genomföras utan ytterligare utredning, sägs

det i propositionen.

Regeringen har, i linje med vad

Småföretagsdelegationen föreslagit, introducerat ett

system för effektivare problem- och

konsekvensanalyser av reglers effekter för små

företags villkor. Systemet har införlivats genom

beslut om ändringar i kommittéförordningen

(1998:1474), beslut om särskild förordning

(1998:1820) avseende myndigheter samt beslut om

riktlinjer för Regeringskansliet. Regeringen har

lagt ett politiskt ansvar för

regelförenklingsarbetet hos en särskild

statssekreterargrupp. Inom Näringsdeparte-mentet har

som nämnts en grupp, SimpLex, inrättats för att leda

det operativa arbetet med regelförenkling. (SimpLex-

gruppen ombildades under hösten 1999 till en

kommission.) Till SimpLex-kommissionen har knutits

en referensgrupp, bestående av personer med

erfarenhet av företagande. Näringsdepartementet har

också inrättat en större referensgrupp - Nybyggarna

- där både SimpLex-kommissionen och

Näringsdepartementet i övrigt bl.a. kan få

synpunkter och idéer av småföretagare rörande olika

förslag och andra principiella frågor inom

småföretagsområdet. En av grundtankarna bakom de

ökade kontakterna är att de skall leda till att

regeringens småföretagspolitik blir mer

efterfrågestyrd och träffsäker.

I syfte att skapa regler som är lättförståeliga och

så få som möjligt, utarbetar SimpLex-kommissionen en

handledning för problem- och konsekvensanalyser i

författningsarbetet, till stöd för olika

regelgivare. Denna handledning kommer att åtföljas

av information om och utbildning i det praktiska

arbetet med dessa analyser. För att skapa en

hävstångseffekt kommer s.k. förändringsagenter att

utbildas, med uppgift att verka för regelförenkling

inom Regeringskansliet, verk och myndigheter.

Småföretagsdelegationen föreslog att ett tydligt

och kvantifierbart mål för regelreformeringsarbetet

skall införas. Målet kan enligt delegationen

utformas som ett krav på minskad regelvolym i viss

given omfattning eller som ett krav på att

företagens administrativa belastning av regelverket

skall minska. Regeringen gör bedömningen att det är

mer ändamålsenligt med ett mål som relateras till

den administrativa börda som regelverket skapar för

företagen. Detta mot bakgrund av att reglerna har

olika innehåll och betydelse för företagsamheten.

Åtgärderna kan därför inte enbart bedömas utifrån en

kvantitativ angivelse av antalet avskaffade regler.

En viktig utgångspunkt för att kunna formulera ett

sådant mått är den kundundersökning bland utvalda

myndigheter som Näringsdepartementet genomför.

Myndigheter skall enligt SimpLex-förordningen

(1998:1820) årligen rapportera till regeringen om

sitt arbete med problem- och konsekvensanalyser

under det gångna verksamhetsåret. Myndigheterna

skall därvid ange de praktiska erfarenheterna och

resultaten av detta arbete. Regeringen kommer

därefter att till riksdagen lämna en årlig

redogörelse för regelförenklingsarbetet och de nya

mål som ställs upp i det fortsatta arbetet. En

första redovisning planeras ske under våren 2000.

I överensstämmelse med Småföretagsdelegationens

förslag innefattar regeringens

regelförenklingsarbete också en samordning med EG:s

regelgivning i frågor som berör näringslivet.

Riksskatteverket (RSV) och Patent- och

registreringsverket (PRV) har avlämnat slutrapport

avseende regeringens uppdrag om förenklad

företagsregistrering och arbetar med att genomföra

de åtgärder som föreslagits i rapporten. Åtgärderna,

som bygger på en Internetbaserad lösning, kommer att

förenkla registreringsproceduren, öka informationen

till företagen och förkorta handläggningstiderna.

PRV har på regeringens uppdrag också övervägt och

lämnat förslag till åtgärder som skall leda till ett

snabbare och enklare förfarande för registrering av

företagsnamn (firmor), bl.a. via Internet. Dessutom

skall företagaren kunna få råd och anvisningar om

reglerna för firmaregistrering. Förslagen bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen har vidare slopat det obligatoriska

uppgiftslämnandet om sjukfrånvaro till

försäkringskassan för småföretag, genomfört

lättnader i beviljandet av F-skattsedel och slopat

kravet på licens och tillstånd i den form som

återfanns i den nu upphävda datalagen. Ett

omfattande arbete bedrivs också för att förenkla

tullprocedurerna i linje med

Småföretagsdelegationens förslag. Regeringen har

dessutom tidigare aviserat att förseningsavgiften

vid för sent inlämnad deklaration bör

differentieras. Regeringen har också genomfört det

förslag som delegationen lämnat angående regler för

uppställande av resultaträkning i årsredovisningen,

så att det inte längre krävs konkurrensskäl och

dispens från PRV för att använda en förkortad

resultaträkning. Vad gäller delegationens förslag om

förenklad redovisning och självdeklaration för

egenföretagare aviserades i budgetpropositionen om

att regeringen senare under hösten 1999 skulle ta

ställning till Förenklingsutredningens förslag om en

kontantmetod för småföretagare (SOU 1999:28).

Småföretagsdelegationen har föreslagit en rad

åtgärder för att förbättra myndigheternas

information och service till företag. Delegationen

anser att myndigheternas attityder och kompetens bör

förbättras. Regeringen delar delegationens

uppfattning och har därför vidtagit flera åtgärder

inom detta område. Genom en årligen återkommande

kundundersökning påbörjas en process som successivt

skall förbättra myndigheternas information och

service till företagen. Regeringen har vidare

beslutat att de berörda myndigheterna skall åtgärda

de brister som framkommer i undersökningen.

Undersökningen skall också kunna användas för s.k.

benchmarking.

Inom många myndigheter pågår ett omfattande arbete

med att förbättra information och service.

Regeringen har i regleringsbrev gett flera

myndigheter i uppgift att föreslå åtgärder för att

korta sina handläggningstider. En annan åtgärd som

vidtagits för att förbättra myndigheternas service

är obligatoriskt öppethållande under s.k. klämdagar.

Regeringen har vidare gett Statskontoret i uppdrag

att kartlägga och föreslå åtgärder för att förenkla

tillståndsgivningen hos olika myndigheter. I

Statskontorets uppdrag ingår att ta fram förslag på

olika områden där det skulle vara lämpligt att pröva

att införa bindande löften om handläggningstid och

att ersätta tillståndsprövning med enbart en anmälan

till ansvarig myndighet.

Småföretagsdelegationen har föreslagit att

myndigheterna skall samverka mer och att uppgifter

endast skall behöva lämnas av företag till

myndigheter en gång. I linje med detta föreslås att

urvalet av små och medelstora företag vid

uppgiftslämnande till Statistiska centralbyrån (SCB)

minskas och att fastighetsägare inte skall behöva

lämna uppgifter till det s.k. lägenhetsregistret.

Regeringen har gett PRV och Statskontoret ett

gemensamt uppdrag att utforma ett samordnat

uppgiftskravregister för företagsdata. Företagen

skall i så stor utsträckning som möjligt endast

behöva lämna en och samma uppgift till myndigheter

en gång. Regeringen avser att efter PRV:s

redovisning i januari 2000 återkomma i den

ekonomiska vårpropositionen i april 2000 med förslag

om ytterligare medel.

Småföretagsdelegationen har föreslagit att staten

skall ansvara för ett Internetbaserat

informationssystem och en skriftlig handledning för

företagare. Det finns för närvarande flera olika

aktörer som arbetar med detta, t.ex. erbjuder NUTEK

sedan ett antal år via den s.k. Startlinjen

kostnadsfri service och information till personer

som vill starta och driva en egen rörelse.

Startlinjen har nyligen utvidgat sin service på

Internet genom en utökad webbtjänst för

nyföretagare. Regeringen delar delegationens

bedömning av betydelsen av åtgärder för att

förbättra informationen till småföretagare och har

avsatt medel för satsningar på information om

företagande till blivande och befintliga företagare.

NUTEK har genomfört en kartläggning av vilken

information riktad till blivande och befintliga

företagare som finns på Internet. Därefter skall

regeringen besluta om hur de avsatta medlen skall

användas.

Delegationen har också föreslagit åtgärder för

snabbare patent och patentskydd för enklare

uppfinningar. Regeringen har gett PRV i uppdrag att

fortlöpande komma med förslag på vilka åtgärder

verket avser att genomföra för att med bibehållen

kvalitet och tillförlitlighet förkorta

handläggningstiderna för patent till högst 18

månader.

Några förslag från delegationen rör kommunala

servicefrågor som enligt regeringens uppfattning i

första hand bör hanteras av respektive kommun. Det

gäller förslag om informations- och samrådsplikt för

kommuner och andra aktörer med berörda näringsidkare

vid markarbeten, utformning av näringslivsprogram

samt krav på Internetansluten dator på bibliotek och

på näringslivskontor i varje kommun.

Komplettering av redovisningen i budgetpropositionen

Utöver vad som redovisades i budgetpropositionen för

år 2000 har, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, senare bl.a. följande åtgärder

vidtagits med anknytning till

Småföretagsdelegationens förslag:

- Förenklingsutredningens förslag om en kontantmetod

för småföretagare (SOU 1999:28) är för närvarande

föremål för ytterligare beredning inom

Regeringskansliet mot bakgrund av remissinstansernas

synpunkter om att förslaget endast kommer att få ett

begränsat värde för den tilltänkta målgruppen.

- Näringsdepartementets undersökning av små och

medelstora företags syn på myndigheternas

information och service har avslutats för år 1999.

Myndigheterna har redan sedan tidigare uppmanats att

åtgärda de brister som framkommer i undersökningen.

Enligt undersökningen var hälften av de små och

medelstora företagen nöjda med myndigheternas

service, samtidigt som vart tredje företag var

missnöjt. 58 % av de tillfrågade anser att det

administrativa arbetet är betungande, medan 40 %

anser att informationen om nya regler är

bristfällig. 62 % av de tillfrågade är nöjda med den

berörda personalens tillgänglighet.

- Regeringen beslöt i december 1999 att NUTEK får

disponera högst 6 miljoner kronor för att utforma

ett Internetbaserat informationssystem med

myndighetsinformation (N1999/12595/NL). Det

övergripande syftet är att förbättra dialogen med

blivande och befintliga företagare via Internet.

- Statskontoret fick i december 1999 regeringens

uppdrag att ta fram ett förslag till kriterier för

begreppet 24-timmarsmyndighet. Kriterierna skall

vara enkla att mäta uppfyllelsen av samt avspegla

regeringens mål vad gäller myndigheters

tillgänglighet. Detta mål är att enskilda medborgare

och företag skall kunna få information, ställa

frågor och uträtta ärenden när det passar dem,

oberoende av kontorstider och geografisk belägenhet.

- Regeringen beslöt i december 1999 att tillkalla en

särskild utredare, f.d. statssekreteraren Lil

Ljunggren Lönnberg, med uppdrag att lämna förslag

till hur avsatta budgetmedel för individuell

kompetensutveckling effektivast skall disponeras

(dir. 1999:106).

- Upphandlingskommittén avlämnade i december 1999

ett delbetänkande, Effektivare offentlig upphandling

(SOU 1999:139), med förslag om bl.a. förbättrad

talerätt för företagare och branschorganisationer

mot upphandlande enhet. Betänkandet remissbehandlas,

och proposition är aviserad till maj 2000.

- Konkurrensverket redovisade i januari 2000, med

anledning av ett regeringsuppdrag, en rapport om

konkurrensen i Sverige under 1990-talet. Regeringen

har aviserat en konkurrenspolitisk proposition till

maj 2000.

- Statskontoret har nyligen avlämnat en första

rapport (N1999/8573/NL), med anledning av ett

regeringsuppdrag rörande den statliga sektorns

näringsverksamhet. Rapporten innehåller en

kartläggning av i vilken utsträckning statliga

myndigheter, affärsverk och statliga hel- eller

delägda bolag bedriver kommersiell verksamhet på

konkurrensutsatta marknader. Uppdraget skall

slutredovisas den 1 april 2000.

- Näringsdepartementet beslöt i början av februari

2000 att ge konsultföretaget Soft Care AB i uppdrag

att göra en översyn av PRV:s verksamhet. Uppdraget

består i en närmare kartläggning och analys av de

förhållanden i PRV:s verksamhet som har betydelse

för att uppnå ekonomisk balans och rimliga

handläggningstider ur ett kundperspektiv. Med

utgångspunkt i analysen skall förslag lämnas som

leder till att de olika verksamheterna vid PRV kan

bedrivas på ett effektivt sätt. Uppdraget gäller

främst verksamheterna vid bolags- och

varumärkesavdelningarna. I uppdraget ingår även att

se över myndighetens övergripande styrning, ledning

och ekonomi samt uppföljningen av de olika

verksamheterna. En inledande förstudie, som skall

ange översynens inriktning och omfattning, skall

redovisas skriftligen för en särskilt inrättad

styrgrupp. Uppdraget skall därefter utföras

skyndsamt och innehålla analys samt konkreta förslag

till åtgärder, så att ett genomförande av dessa kan

påbörjas och resultat uppnås under år 2000.

Rapportering av hur arbetet fortskrider skall ske

etappvis och de samlade förslagen skall redovisas

skriftligen senast den 31 augusti 2000.

Avstämning av Småföretagsdelegationens förslag

Det tidigare beskrivna riksdagsuttalandet om

regelförenklingsarbetet innehöll, som redan nämnts,

bl.a. ett önskemål om en avstämning mot

Småföretagsdelegationens samtliga förslag. Som en

komplettering till den redovisning som lämnades i

budgetpropositionen har Näringsdepartementet i en

promemoria till utskottet gjort en avstämning mot

Småföretagsdelegationens samtliga förslag (81

stycken). Förslagen har grupperats i fyra

kategorier, nämligen I. genomförda förslag, II.

förslag där beslut fattats och som är under

genomförande, III. förslag som är under utredning

eller beredning samt IV. förslag som inte är

prioriterade eller som inte avses föranleda någon

åtgärd från regeringens sida. (Egentligen uppgick

Småföretagsdelegationens förslag till 83 stycken,

men tre förslag som samtliga rör förenkling av

registrering av företag är så likartade att de i

denna sammanställning har lagts samman till ett

förslag.) I det följande redovisas

Småföretagsdelegationens förslag fördelade på de

fyra angivna kategorierna.

I. Genomförda förslag (16 %):

1. Slopa onödigt uppgiftslämnande till

försäkringskassan,

2. Mindre restriktivitet vid beviljande av F-

skattsedel m.m.,

3. Slopa behovsprövning för tandläkare,

4. Fritt val i barn- och ungdomstandvården,

5. Avreglering av långväga busstrafik,

6. Samordning av småföretagsfrågor till

Näringsdepartementet,

7. Utökade avsättningsmöjligheter till

periodiseringsfond,

8. Ändrade regler för uppställande av

resultaträkning (ÅRL) för att inte småföretag skall

missgynnas konkurrensmässigt,

9. Handledning och information för företagare vid

företagsstart,

10. Inrätta en särskild regelreformeringsenhet vid

Näringsdepartementet,

11. Inrätta ett näringslivets regelråd som stöd för

regelförändringar m.m.,

12. Tillsätt en småföretagspanel för att testa

regelförändringar m.m.,

13. En statssekreterare inom varje departement

utses som ansvarig för regelreformeringsarbetet.

II. Förslag där beslut fattats och som är under

genomförande (26 %):

1. Enklare registrering av företag,

2. Lättnader i företagens uppgiftslämnande till

myndigheter,

3. Förenkling av tullprocedurerna,

4. Statligt Internetbaserat informationssystem för

företag,

5. Regeringen bör uppdra åt myndigheter att i

kontakter med småföretagare ägna särskild

uppmärksamhet åt informationsgivning,

6. Regering och riksdag bör fatta beslut med god

tidsmarginal till ikraftträdande, så att myndigheter

hinner informera företag,

7. Regeringen bör utfärda föreskrifter till

myndigheter att uppgifter som lämnats av företag

endast skall behöva lämnas en gång,

8. Ökad tillgänglighet för småföretag till

kontaktpersoner, information m.m. på myndigheter,

9. Utökade krav på myndigheternas redovisning i

årsredovisningen om hur man klarat service- och

informationskraven mot företagen,

10. IT-kampanj för att öka småföretagens kunskap om

IT,

11. Individuella kompetenskonton för investeringar

i kompetensutveckling,

12. Prövning av tidsbegränsade regler inom lämpliga

regelområden,

13. Stöd till utveckling av nätverksfrämjande

lokala aktörer och strukturer,

14. Översyn av befintliga stödorgan för småföretag,

15. Ändrade placeringsrestriktioner för banker,

fonder och försäkringsbolag genom höjning av

maxvärden för enskilda innehav i bolag,

16. Slopa förseningsavgiften vid för sent inlämnad

skattedeklaration eller differentiera avgiften,

17. Utökad myndighetssamverkan för att avlasta

småföretag från anmälningsplikt till flera

myndigheter för samma händelse,

18. Åtgärder för att motverka att kommuner och

landsting bedriver näringsverksamhet på

konkurrensutsatta marknader,

19. Översyn av lagen om offentlig upphandling,

20. Småföretagen bör ges ett starkare inflytande i

offentliga stödorgan,

21. Översyn av ALMI-organisationen, bl.a. med

avseende på ägarorganisationen och renodling av

ALMI:s uppgifter.

III. Förslag som är under utredning eller beredning

(31 %):

1. Snabbare patent,

2. Patentskydd för enklare uppfinningar,

3. Klargörande av arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar,

4. Förenklad självdeklaration för egenföretagare,

5. Slopa skattetillägget för fel i redovisningen av

mervärdesskatt,

6. Slopa lagen om obligatorisk platsanmälan,

7. Punktlighetsmål i myndighetsutövningen,

8. Avreglering av förordnande av ordningsvakter,

9. Marknadsanpassning av regelsystemet för

tolkning,

10. Kompetenshöjande insatser till handläggare på

myndigheter,

11. Regeringen bör uppdra åt myndigheter att lämna

bindande löften om handläggningstid,

12. Informationsansvariga kontaktpersoner för

företag på samtliga myndigheter och kommuner,

13. Samtliga blanketter för företag förenklas och

förkortas. Hänvisning till kontaktperson, språkvård,

blanketter via Internet m.m.,

14. Sänkt skatt för hushållsnära tjänster,

15. Riskkapitalbolag bör under vissa givna

förutsättningar skattemässigt få klassificeras som

investmentbolag,

16. Statliga förlustgarantier till särskilda

riskkapitalbolag som placerar i onoterade bolag,

17. Översyn av semesterlagen,

18. Förändringar i den svenska organisationen för

genomförande av strukturfondsprogrammen,

19. Myndigheter inom arbetarskyddsområdet bör

arbeta mer kundorienterat,

20. Förenklad redovisning av mat och alkohol för

restauranger,

21. Prövning av kommunal kompetens att driva

affärsverksamhet m.m.,

22. Översyn av kommunallagen i syfte att ge företag

bättre möjligheter att överklaga kommunala beslut

m.m.,

23. Konkurrensneutralitet mellan privata och

statligt anställda veterinärer,

24. Regeringen bör utfärda föreskrifter till

myndigheterna att regelbundet förmedla information

om regelförändringar till småföretag,

25. En mindre byråkratisk utformning av

datalagstiftningen.

IV. Förslag som inte är prioriterade eller som inte

avses föranleda någon åtgärd från regeringens sida

(27 %):

1. Enhetligt beräkningsunderlag för ersättningar i

de allmänna försäkringarna,

2. Beskattning av tjänstebilar bör schabloniseras,

3. Inget krav på uppgifter till lägenhetsregister,

4. Slopa avgifter och byråkrati kring den

obligatoriska ventilationskontrollen,

5. Avreglering av biluthyrningen,

6. Internetansluten dator på bibliotek eller

näringslivskontor i varje kommun (kommunal fråga),

7. Näringslivsprogram utformas i samtliga kommuner

(kommunal fråga),

8. En referensbank med namn på kompetenskonsulter,

9. Databas på Internet med frivilliga rådgivare

till småföretag med specialkompetens,

10. Försöksverksamhet med ett nationellt, virtuellt

utbildningscentrum som skräddarsyr distansutbildning

för småföretag,

11. Internetlänk om hur extern kompetens kan nås

för småföretagen,

12. Förmedling av lån med statliga garantier via

andra fonder, företag och organ än banker,

13. Nätverkslån till företagare med begränsat

kapitalbehov,

14. Omfördelning av offentliga stöd till satsning

på utveckling av företagarkompetens och samverkan

inom vård, omsorg och kultur,

15. Skattemässigt avdragsgillt sparande på avskilt

konto för start eller ökning av aktiekapital i

onoterade småföretag,

16. Uppskjuten reavinstbeskattning vid

återinvestering i aktier i onoterade småföretag,

17. Statlig förhandlingsman bör ges i uppdrag att

samla aktörer som t.ex. fackförbund och

pensionfonder till bildande av riskkapitalbolag,

18. Informations- och samrådsplikt vid markarbeten

med berörda näringsidkare för kommuner och andra

aktörer (kommunal fråga),

19. Storleksgräns för uppgiftslämnande till SCB,

20. Serviceboende för funktionshindrade bör bli mer

konkurrensneutralt,

21. Nationellt projekt för att stimulera akademiker

att söka sig till småföretag,

22. Stimulera forskning om småföretagssamverkan

inom offentligt finansierad forskning.

Regeringens samlade bedömning är att åtgärder nu

vidtagits för att undanröja majoriteten av de hinder

som Småföretagsdelegationen uppmärksammat.

Regeringen anser att ca 75 % av förslagen

(kategorierna I, II och III) är viktiga och bör

genomföras i någon form. Drygt 40 % av förslagen

(kategorierna I och II) är helt genomförda eller

befinner sig i en genomförandefas, och ytterligare

drygt 30 % utreds eller bereds. Det framhålls från

Näringsdepartementet att många av förslagen är av

den karaktären att de aldrig kommer att kunna anses

vara helt slutförda. Det gäller t.ex. myndigheternas

arbete med information och service till företagen

och flera av förenklingsförslagen, såsom lättnader i

uppgiftslämnande för företag och förenkling av

tullprocedurer. Ungefär en fjärdel av förslagen

(kategori IV) föranleder i nuläget inga åtgärder

från regeringens sida. I denna kategori ingår

förslag på områden, där det redan för närvarande

förekommer statliga insatser, t.ex.

kompetensområdet, liksom förslag på områden där det

primära ansvaret inte ligger på staten utan på

kommunerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att frågan om regelförenkling för

småföretagen är mycket viktig ur tillväxtsynpunkt.

Denna uppfattning låg bakom utskottets förslag till

riksdagsuttalande våren 1999 om behovet av

ytterligare åtgärder för att intensifiera arbetet på

regelförenklingsområdet. För att kontinuerligt följa

utvecklingen i fråga om regelförenklingar anmodades

regeringen att lämna en årlig redogörelse till

riksdagen om regelförenklingsarbetet. Regeringen

lämnade mot bakgrund härav en första redovisning i

budgetpropositionen för år 2000.

Utskottet efterfrågade också en avstämning mot

Småföretagsdelegationens samtliga förslag och ett

mål för regelförenklingsarbetet. Regeringen har

aviserat att ett sådant mål skall presenteras i 2000

års ekonomiska vårproposition. Näringsdepartementet

har i en promemoria till utskottet gjort en

avstämning mot Småföretagsdelegationens förslag. Som

redovisats är drygt 40 % av förslagen helt

genomförda eller befinner sig i en genomförandefas,

medan ytterligare 30 % av förslagen utreds eller

bereds. Bland de övriga förslagen återfinns förslag

på områden där det för närvarande förekommer

statliga insatser eller där det primära ansvaret

ligger på kommunerna. Utskottet anser att det är

värdefullt att denna avstämning mot

Småföretagsdelegationens förslag gjorts. Utfallet av

den visar på den starka vilja som finns hos

regeringen att åstadkomma resultat i

regelförenklingsarbetet. Det är viktigt att

understryka att detta arbete aldrig kommer att kunna

anses vara avslutat, utan det får ses som en

ständigt pågående process. Det ligger också i sakens

natur att varken de berörda småföretagen eller den

politiska oppositionen kan anse att de vidtagna

åtgärderna är tillräckliga. Regelförenklingsarbetet

måste ständigt inta en framskjuten roll inom

näringspolitiken.

I flera av de här aktuella motionerna berörs de

administrativa reglerna för startande av företag. Av

den tidigare nämnda rapporten från

Näringsdepartementet om internationell jämförelse av

näringspolitiken (Benchmarking av näringspolitiken,

Ds 2000:12), framgår att Sverige internationellt

sett ligger förhållandevis bra till i detta

hänseende med kort tidsåtgång och ett fåtal

procedurer. Danmark och Storbritannien är de länder

i Europa i vilka registreringen går snabbast.

När det gäller SimpLex-kommissionen och dess

möjligheter att bedriva ett effektivt arbete vill

utskottet hänvisa till vad statsrådet Mona Sahlin

nyligen har uppgett i interpellations- och

frågesvar, nämligen att kommissionen kommer att

förstärkas genom rekrytering av ytterligare personal

och att en ny chef kommer att tillsättas inom kort.

För att upprätthålla en kontinuitet i verksamheten

kommer den förre chefen att ingå i en referensgrupp

kopplad till SimpLex-kommissionen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N218 (m),

1999/2000:N223 (m), 1999/2000:N294 (m),

1999/2000:N273 (m, kd, fp), 1999/2000:N384 (kd),

1999/2000:N277 (kd), 1999/2000:N323 (kd),

1999/2000:N324 (kd), 1999/2000:N268 (kd, m, c, fp),

1999/2000:N214 (c), 1999/2000:N236 (c),

1999/2000:N265 (c) och 1999/2000:N386 (fp) i berörda

delar.

Småföretagsutveckling

Motionerna

Det behövs utbildning av nya företagare för att

förebygga konflikter på arbetsmarknaden som grundas

i okunskap, anförs det i motion 1999/2000: N312 (s).

Utbildningen, som skall avse de grundläggande

reglerna på arbetsmarknaden, bör vara ett villkor

för att erhålla de olika förmåner som finns för nya

företagare, t.ex. starta-eget-bidrag och ALMI-lån,

och för att kunna utnyttja möjligheter till

avsättning i periodiseringsfond, anser motionärerna.

De föreslår vidare att dokument som reglerar

arbetsmarknaden skall finnas tillgängliga på många

olika språk.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att genomförda

småföretagspolitiska insatser bör utvärderas, anförs

det i motion 1999/2000:Sk694 (m). Sverige ligger i

bottenskiktet när det gäller viljan att starta eget

företag, hävdar motionären. Hon hänvisar till

forskning som visar att nyföretagandet, som legat på

en relativ hög och stabil nivå, nu är inne i en

nedåtgående trend. En anledning kan, enligt

motionären, vara att det saknas kunskap om

effekterna av stöd som går till småföretagen.

I motion 1999/2000:N273 (m, kd, fp) begärs

riksdagsuttalanden rörande ett virtuellt

utbildningscentrum, akademiker till småföretag,

näringsverksamhet inom vård- och omsorgssektorn och

samverkan mellan företag. Ett virtuellt

utbildningscentrum för småföretag bör startas som en

försöksverksamhet, föreslår motionärerna. Centrumet

skall vara en s.k. one-stop-shop för företagens

beställningar och svara för kund- och

leverantörssökning, förpackning och spedition av IT-

förmedlat material från relevanta kunskapskällor. En

databas bör också läggas upp på Internet, där det

skall finnas tillgång till frivilliga rådgivare med

specialistkunskaper som är villiga att engagera sig

som samtalspartner och bollplank åt småföretagare.

Förutsättningarna för att starta ett särskilt

projekt för att underlätta rekryteringen av

akademiker till småföretagen bör utredas, anför

motionärerna. De föreslår vidare att en utredning

skall tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder

för utveckling av företagskompetens och samverkan

inom vård- och omsorgssektorn. Forskning och

kunskapsspridning om småföretagssamverkan behöver

intensifieras, anser motionärerna slutligen och

föreslår att resurser skall avsättas under fem år

inom Humanistisk-samhällsvetenskapliga

forskningsrådet (HSFR) för att initiera, stimulera,

utveckla, bedriva och sprida forskning om

småföretagssamverkan. Vidare bör det belysas om

konkurrenslagen i nuvarande utformning innebär

omotiverade hinder för samverkan mellan småföretag,

sägs det.

I motion 1999/2000:N387 (c) begärs en översyn av

företagsstöden. Ett riksdagsuttalande om problem och

lösningar för invandrares kontakt med banker,

myndigheter och organisationer, föreslås också. Det

finns en stor mängd stöd till företag och många

olika aktörer inom näringspolitiken, säger

motionärerna. I den föreslagna översynen bör, enligt

motionärerna, ingå hur olika former av företagsstöd

bättre skall kunna samordnas för att uppnå ökad

effektivitet. Uppdraget bör också innefatta att

lämna förslag om sammanslagning av vissa och

nedläggning av andra stödformer. Invandrare möts

ofta av skepticism vid kontakt med banker, vilket

gör det nästan omöjligt för dem att få lån, påstår

motionärerna vidare. Trots de svårigheter som

invandrare möter startar de företag i större

utsträckning än övriga. Motionärerna anser att

andelen personer med invandrarbakgrund bör öka i de

organ som har hand om företagsfrågor. Det gäller

bankernas styrelser och personal, ALMI,

riskkapitalbolag, länsstyrelsernas styrelser och

personal, etc. Motionärerna pekar också på att

handelskammare och andra företagarorganisationer kan

ha en i sammanhanget stimulerande och samordnande

funktion.

Ensamföretagarens situation behöver utredas, anförs

det i motion 1999/2000:N269 (fp, m, kd, c). 71 % av

företagen har inga anställda; ensamföretagaren är

därmed Sveriges vanligaste företagare, säger

motionärerna. De redovisar under följande rubriker

vilka åtgärder som de anser behöver vidtas:

Rättvisare trygghet för ensamföretagare, Byråkrati,

Myndighetsutövning och rättssäkerhet,

Successionshinder för ensamföretag, Konkurs och

lönefordran, Flexibilitet i förvärvslivet samt

Utbildning och Skattetrycket. Motionärerna anser att

den föreslagna utredningen bör ges i uppdrag att

kartlägga ensamföretagarens ställning, med syfte att

föreslå förenklingar och förbättringar för

ensamföretagen.

ALMI och NUTEK bör ges ett tydligt uppdrag att

inrikta sin verksamhet mot utsatta förorter och

invandrare, anförs det i motion 1999/2000:A230 (fp).

De stödsystem som byggts upp av staten har inte haft

storstädernas utsatta förorter och deras befolkning

som målgrupp, säger motionärerna. De konstaterar att

ALMI visserligen har i uppdrag att i större

utsträckning söka nå invandrare, men anser att av

detta märks det föga. Lånemöjligheten för dem som

inte redan har ett eget kapital är obefintlig,

liksom förståelsen för de problem, svårigheter,

möjligheter och idéer som finns, hävdar

motionärerna. De menar att en grundförutsättning för

att lyckas är att ALMI rekryterar konsulter från

berörda grupper och förlägger sin verksamhet dit där

människorna finns. Dessutom bör både ALMI och NUTEK

föregå med gott exempel när det gäller rekrytering

av personal med annan etnisk bakgrund än den

svenska, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade våren 1999 ett antal motioner

med yrkanden rörande småföretagsutveckling liknande

de här aktuella (bet. 1999/2000:NU6, rskr.

1999/2000:170). Utskottet hänvisade till att den

verksamhet som ALMI bedriver för att på olika sätt

främja bildandet av nya företag och tillväxten hos

befintliga småföretag är av stor betydelse och att

regeringen hade aviserat en översyn av de olika,

existerande stödformerna för småföretag. I

reservationer (m, kd, fp; c) följdes de då aktuella

motionerna upp.

Den tidigare nämnda utredningsrapporten Statens

åtgärder för fler och växande företag av utredarna

Elisabet Annell och Peter Nygårds berör sådana

frågor som tas upp i de här aktuella motionerna. En

av slutsatserna i utredningen är att det svenska

näringslivet som helhet är för litet. Alla typer av

företagande är därmed värdefulla, i högsta grad även

de s.k. levebrödsföretagen. Utredarna påpekar vidare

att fokus bör förflyttas från växande företag till

start av nya företag. I utredningen pekas också på

bristen på utvärderingar och lärande inom

näringspolitiken. Utredarna anser vidare att de

selektiva åtgärderna skall minskas till förmån för

generella insatser. Utredarnas målsättning är att så

långt det är möjligt utforma ett stabilt system som

är tillräckligt flexibelt för att hantera olika

grupper såsom invandrare, ungdomar och kvinnor

liksom olika företagsformer. Vidare gäller att de

regionalpolitiska företagsstöden är föremål för

utredning i den regionalpolitiska kommittén (dir.

1999:2).

Beträffande yrkandet om virtuellt

utbildningscentrum i motion 1999/2000:N273 (m, kd,

fp) kan noteras att inom ramen för den s.k.

Söderhamnsdelegationens arbete har ett liknande

projekt påbörjats på regional nivå. Ett projekt på

nationell nivå är, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, inte prioriterat. När det

gäller yrkandet om akademiker i småföretag kan

noteras att riksdagen våren 1994 fattade beslut, på

förslag av regeringen, om ett rekryteringsstöd för

arbetslösa högskoleutbildade (prop.1993/94:150, bet.

1993/94:FiU20). Beslutet gällde under ett år och

innebar att småföretag skulle kunna anställa

akademiskt utbildade, arbetslösa personer till halva

kostnaden, och att staten betalade den andra

hälften. Genomförandet blev, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, ett misslyckande. Färre än tio

akademiker anställdes, beroende på att

Arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarna

inte ansåg att den berörda gruppen tillhörde de

arbetslösa som borde prioriteras. Det finns vidare

för närvarande möjligheter för små och medelstora

företag att under en begränsad tid ta emot

akademikerpraktikanter dels som en del av

utbildningen, dels som en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd. Det finns även privata aktörer som

specialiserat sig på att mäkla projekt och

examensarbeten. Högskolor och universitet skall

dessutom enligt sin s.k. tredje uppgift ha ett nära

samarbete med det omgivande samhället.

När det gäller yrkandet i den nyssnämnda motionen

om åtgärder för att främja näringsverksamhet inom

vård- och omsorgssektorn kan noteras att det för

närvarande finns ett antal aktörer som bistår med

information och rådgivning kring nyföretagande,

exempelvis ALMI och NUTEK. Under hösten 1999

genomfördes en nationell informationssatsning om

kooperativt företagande som kan medverka till att

fler kooperativa företag startas; en företagsform

som enligt Näringsdepartementet kan vara lämplig i

detta sammanhang. I den nyssnämnda

utredningsrapporten Statens åtgärder för fler och

växande företag identifieras denna sektor som

betydelsefull mot bakgrund av att Sveriges

näringsliv bedöms som för litet. När det gäller

yrkandet om samverkan mellan företag och ökad

forskning om småföretagssamverkan kan noteras att

det bedrivs forskning inom området entreprenörskap

och småföretagande bl.a. vid Stiftelsen Forum för

småföretagsforskning, Institutet för

entreprenörskaps- och småföretagsforskning samt på

högskolor och universitet. Arbetslivsinstitutet

driver också projekt i Gnosjö för att stimulera

nätverkssamarbete i regionen.

Frågan om invandrare som företagare, som tas upp i

några av de här aktuella motionerna, behandlades av

utskottet i det näringspolitiska betänkandet

1998/99:NU6 våren 1999. Utskottet ansåg att åtgärder

för att bistå invandrare som vill starta företag är

ett mycket angeläget område och framhöll vikten av

att ytterligare åtgärder vidtas och att regeringen

informerar riksdagen härom. I en reservation (m, kd,

fp) efterfrågades ökade insatser för att underlätta

för invandrare som vill starta företag.

I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI

speciellt skall ta hänsyn till invandrarföretagen.

Det regionala ALMI-bolaget i Stockholms län har, i

samarbete med Internationella Företagarföreningen i

Sverige (IFS), bedrivit ett projekt där särskilda

rådgivare med invandrarbakgrund har engagerats. IFS

har sex rådgivare som tillsammans talar nio olika

språk och som är verksamma i förorterna. Regeringen

fattade hösten 1998 beslut om att bevilja

regionalpolitiska medel till IFS för att i samverkan

med ALMI under en treårsperiod bygga upp

rådgivningscentrum i Gävle och Umeå. Regeringen

beslöt vidare våren 1999 om ett bidrag på 7,6

miljoner kronor till IFS, avsett för uppbyggnad av

särskilda rådgivningscentrum för invandrare i Malmö,

Göteborg, Uppsala och Linköping. Staten står för 25

% av kostnaden (totalt ca 10 miljoner kronor).

Övriga offentliga finansiärer är länstyrelser,

kommuner, landsting och länsarbetsnämnder.

Enligt NUTEK:s regleringsbrev ingår i

verksamhetsmålet under programmet Företagsutveckling

att främja nyföretagande bland ungdomar och för

närvarande underrepresenterade grupper. NUTEK skall

årligen redovisa en analys av möjligheter och

problem för nyetablering och tillväxt i små och

medelstora företag, varvid även skall göras en

analys och redovisning av åtgärder för att främja

företagande bland de nämnda grupperna.

Inom Näringsdepartementet bedrivs ett projekt om

produktiv mångfald i näringslivet och på

arbetsmarknaden, med riksdagsledamoten Marie

Granlund (s) som projektledare (departementsbeslut i

maj 1999). Arbetet syftar till att ta fram ett

nationellt program för en produktiv mångfald inom

arbetsmarknad och näringsliv, ökad tillväxt, ökad

jämställdhet mellan kvinnor och män, ökad jämlikhet

och social rättvisa. Arbetsgruppen skall i detta

syfte särskilt uppmärksamma frågor rörande

företagandets villkor för olika grupper, behov av

att bryta segregerade mönster på arbetsmarknaden

samt diskriminering i arbetsliv och på

arbetsmarknad. Gruppen skall, enligt sitt uppdrag,

göra följande: a) kartlägga och beskriva hur

aspekterna kön, ålder, klass, etnisk tillhörighet,

sexuell läggning och funktionshinder påverkar en

individs möjligheter i näringsliv och på

arbetsmarknad; b) göra en genomgång av vad

myndigheter och regeringen beslutat eller redan

genomfört gällande dessa frågor; c) vid behov

initiera studier och andra verksamheter för att få

en allsidig belysning av problematiken; d) ta till

vara internationella erfarenheter, särskilt inom EU,

i fråga om mångfald i näringslivet och på

arbetsmarknaden; e) föreslå lämpliga åtgärder för de

problem/brister och möjligheter som uppmärksammas.

Projektet skall slutredovisas senast den 1 december

2000.

Utredningen om företagande för personer med

utländsk bakgrund (särskild utredare: landshövding

Björn Eriksson) avlämnade i april 1999 sitt

betänkande Invandrare som företagare (SOU 1999:49).

Huvudtesen i betänkandet är att arbetet med

nyanlända flyktingar bör förändras från

socialpolitik till tillväxtpolitik. Detta skulle

betyda att 2,2 miljarder kronor förs från

Integrationsverket till länsstyrelserna, som

föreslås få det administrativa ansvaret för

integrationsarbetet på regional nivå. Utredningen

pekade på strukturell särbehandling av invandrare

från banker och myndigheter och föreslog åtgärder

för att komma till rätta med detta. Vidare föreslogs

en höjning av starta-eget-bidraget.

Utredningsbetänkandet har remissbehandlats.

Beredning pågår för närvarande inom

Kulturdepartementet, i samråd med övriga berörda

departement - Finans- och Näringsdepartementen.

I uppdraget till Utredningen om statens åtgärder

för att främja fler och växande företag ingick även

att analysera invandrares situation. Utredarna

föreslår att vissa ekonomiska stöd till vissa

grupper, bl.a. invandrare, skall bibehållas. Motivet

är dels att stimulera nya grupper till företagande,

dels att det för vissa grupper kan finnas speciella

trösklar för etablering som företagare.

Beträffande successionshinder för ensamföretagare,

som tas upp i motion 1999/2000:N269 (fp, m, kd, c),

kan noteras att regeringen nyligen har tillsatt en

särskild utredare (dir. 1999:72) med uppgift att

göra en översyn av reglerna för beskattning av ägare

i fåmansföretag m.m. I uppdraget ingår en översyn av

de särskilda regler i arvs- och

gåvoskattelagstiftningen som gäller vid arv och gåva

av företag. Frågan om konkurs och lönefordran, som

också tas upp i motionen, är under beredning i

samband med Förmånsrättskommitténs huvudbetänkande

(SOU 1999:1). När det gäller utbildning, som också

är föremål för yrkande i motionen, kan noteras att i

regeringens förslag till det nya mål 3-programmet

föreslås att små- och ensamföretagare i nätverk

skall kunna delta. Vidare skall även ensamföretagare

omfattas av förslaget till individuell

kompetensutveckling enligt utredaren. Den nya

Distansutbildningsmyndigheten i Härnösand kommer

vidare att öka tillgängligheten till utbildning.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är en viktig del av

näringspolitiken att på olika sätt främja bildandet

av nya företag och tillväxten hos befintliga

småföretag. Som redovisats pågår det ett utrednings-

och beredningsarbete inom Näringsdepartementet som

bl.a. skall resultera i en proposition om vissa

organisationsfrågor inom näringspolitiken under

våren 2000. I detta arbete kommer olika frågor om

småföretagsutveckling att beröras. Regeringen avser

även, enligt uppgift, att senare under innevarande

år återkomma i dessa frågor.

Utskottet instämmer i synpunkterna i motion

1999/2000:N312 (s) om angelägenheten av utbildning

för nya företagare. Detta är en fråga som kan

förväntas ingå i det nyssnämnda beredningsarbetet,

varför något särskilt riksdagsuttalande inte är

erforderligt.

När det gäller åtgärder för att bistå invandrare

som vill starta företag anser utskottet - i likhet

med vad som påpekas i några av de här aktuella

motionerna - att detta är ett mycket angeläget

område. ALMI bedriver i samverkan med

Internationella Företagarföreningen i Sverige, som

redovisats, verksamhet, på området. Frågan är också

föremål för beredning inom Närings- och

Kulturdepartementen.

Även frågan om successionshinder för

ensamföretagare, som aktualiseras i en motion, är

som nämnts föremål för utredning.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:N312 (s), 1999/2000:Sk694 (m),

1999/2000:N273 (m, kd, fp), 1999/2000:N387 (c)

1999/2000:N269 (fp, m, kd, c) och 1999/2000:A230

(fp) i berörda delar.

Kapitalförsörjning

Motionerna

I två motioner, 1999/2000:N250 (m) och

1999/2000:N296 (v), förordas införandet av ett

särskilt nyföretagsstöd för högteknologiska företag

enligt en modell som tillämpas i Israel - s.k.

inkubatorer. Detta system inrättades i början av

1990-talet i Israel för att ge möjlighet till

utveckling av spetskompetens hos invandrare. För

närvarande finns ett nätverk av 26 självständiga

inkubatorer, vilka har hälften av platserna vikta

för nya invandrare. Rapporter pekar på goda resultat

av verksamheten, sägs det i motionerna - ca 55 % av

de innovatörer som antas till inkubatorerna lyckas

utveckla en produktprototyp och skapa ett företag

som lever vidare, oftast genom medverkan av externa

investerare. I den förstnämnda motionen skisseras

hur den israeliska modellen kan tillämpas i Sverige.

Staten och näringslivet föreslås avsätta medel till

en fond med uppgift att reducera risken för s.k.

groddinvesterare. Fonden, som skall vara oberoende,

skall ges i uppdrag att samverka med teknologiska

inkubatorer vilka hjälper till att utveckla

entreprenörers genomförbara innovationsidéer. Medel

från fonden återbetalas av de företag som överlever

med royalties på omsättningen. I den andra motionen

konstateras att det visserligen redan finns ett

visst samarbete mellan universitet/högskolor och

näringslivet, men att Sverige med ett strategiskt

långsiktigt program i stil med den israeliska

modellen skulle kunna säkra en position bland de

främsta länderna inom högteknologi. Därför bör detta

koncept utredas, sägs det.

Statliga stimulanser för inrättande av regionala

och lokala fonder bör utredas, anförs det i motion

1999/2000:N305 (v). Fonder som ett instrument i

regionalt utvecklingssyfte har bl.a. använts i

Kanada med gott resultat, säger motionärerna. De

påpekar att också i Sverige har lokala fonder

inrättats och nämner som ett lyckosamt exempel ett

företag i Arvidsjaur. Den bärande idén med denna typ

av aktiviteter är det lokala engagemanget bland

företagen och allmänheten för att utveckla kommunens

näringsliv och innovationer, bl.a. för att få fram

lokalt, riskvilligt kapital. Om regionala eller

lokala fonder skall bli lyckosamma måste dock staten

ta ansvar för medfinansiering, anför motionärerna

och anser att även kommuner och/eller länsstyrelser

bör engagera sig i fonderna.

För att möjliggöra ett ökat nyföretagande och en

utveckling av befintliga företag måste tillgången på

riskkapital öka, anförs det i partimotion

1999/2000:N384 (kd). Det gäller framför allt

riskkapital för att finansiera produkters eller

tjänsters mycket tidiga utveckling samt onoterade,

små och nya företag. Soliditeten, andelen eget

kapital, i små företag är fortfarande 7-10 % lägre

än i stora företag, säger motionärerna och påpekar

att detta måste kompenseras genom ett ökat externt

kapital - lån eller riskkapital - för att

nyinvesteringar skall komma till stånd. Bristen på

kapital i små företag beror, enligt motionärerna,

till stor del på att företagen och deras ägare varit

och är skattemässigt missgynnade jämfört med ägarna

till stora företag. På grund av den lägre

soliditeten har det vidare varit svårt att få

banklån. Därutöver har de små företagen haft brist

på ägarkapital, bl.a. beroende på en dålig marknad

för placeringar i små och onoterade företag och att

det för privatpersoner ofta tett sig mer lönsamt och

riskfritt att spara i bank eller obligationer, anför

motionärerna och säger att den s.k.

dubbelbeskattningen också har haft negativa

konsekvenser för företagens riskkapitalförsörjning.

Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om

införande år 2001 av en statlig bankgranti för att

tillförsäkra ny- och småföretagande nödvändigt

riskkapital, anförs det i motion 1999/2000:N206

(kd). Det är ingen brist på kapital i Sverige för

den som har rätt kontakter, är inom en populär

bransch eller har en bra styrelse med rätt

kontakter, säger motionären. För det lilla

nystartade företaget finns det dock minimalt med

finansiärer. Motionären föreslår ett system för

finansiering, bestående av följande tre delar:

företagaren satsar 510 %; staten bidrar med en

bankgaranti på ca 3035 %.; den lokala banken går in

med ett lån på 5565 % med företagsinteckning som

säkerhet. En lokal organisation (t.ex ett

nyföretagarcentrum) kan svara för utvärdering av

projektet tillsammans med företagaren och den lokala

banken, föreslår motionären. Hon anser att medel som

för närvarande fördelas via ALMI, Industrifonden,

länsstyrelser, osv. i stället kan dras in.

Det förslag om entreprenörsfonder som utvecklats

gemensamt av Industriförbundet och NUTEK bör

genomföras, anförs det i motion 1999/2000:N327 (kd).

I sådana fonder kan också privatpersoner delta,

säger motionären.

I motion 1999/2000:N387 (c) föreslås att en

företagsgaranti skall införas. För goda affärsidéer

bör staten via regionala holdingbolag erbjuda

riskkapital, anför motionärerna och redovisar

följande modell för hur detta bör utformas.

Holdingbolagen skall kunna tillföra 91 % av det

erforderliga riskkapitalet i ett företag, medan

initiativtagaren själv skall svara för 9 %.

Företagsgarantisystemet skall balansera eventuella

rörelseförluster under företagets uppbyggnadstid

genom koncernbidrag, vilka skall återbetalas

inklusive ränta när företagen kommer in i en

vinstperiod. För att balansera förluster i systemet

skall lyckosamma företag erlägga royalty på vinsten

eller försäljningssumman. I avtalet mellan

holdingbolaget och initiativtagaren till företaget

skall skrivas in en rätt för företagaren att köpa

hela bolaget, vilket skall ske på sådana villkor att

holdingbolaget får tillbaka insatsen och

marknadsmässig ränta.

Det bör införas ett mikrolån i syfte att underlätta

för grupper som har svårt att spara ihop till ett

eget startkapital, anförs det i de tre motionerna

1999/2000:Sf615 (fp), 1999/2000:N386 (fp) och

1999/2000:A230 (fp). I de två sistnämnda motionerna

sägs att detta bör kunna ske inom ramen för ALMI:s

kreditgivning. Flyktingar, långtidsarbetslösa,

invandrare utan a-kassa eller kvinnor som blir

övertaliga efter lågavlönade jobb i offentlig sektor

är exempel på människor som normalt har mycket svårt

att spara ihop till ett eget kapital, sägs det. Det

exemplifieras också med att uppfinnare ofta påstår

att de måste sälja sina patent utomlands, eftersom

de i Sverige inte finner finansiering för

provtillverkning och marknadsföring. Ett mikrolån

innebär att även den som inte har egna medel kan få

ett mindre lån för att kunna komma i gång med en

verksamhet, anför motionärerna.

I motion 1999/2000:N361 (fp) begärs ett

riksdagsuttalande om att riskkapital skall bli

lättare tillgängligt för små företag och angelägna

samhälls-tjänster i sådana fall då räntabiliteten

inte är så god. Det händer att ett låneinstitut

ifrågasätter en verksamhet inte därför att den inte

skulle vara en lovande idé eller ha goda

marknadsutsikter, utan därför att man anser att det

begärda lånebeloppet är litet, hävdar motionärerna.

De anser att statsmakterna har ett stort ansvar

avseende kreditmöjligheterna för nya företag.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade frågor om kapitalförsörjning

senast våren 1999 (bet. 1998/99:NU6, rskr.

1998/99:170). I det som blev riksdagens beslut

hänvisades till att de aktuella frågorna kunde

förväntas bli föremål för behandling i den översyn

av stödformer inom näringspolitiken,

regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken som

regeringen vid den tidpunkten planerade att

genomföra. Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet

respektive Centerpartiet framförde i två

reservationer sina synpunkter i frågan.

Det finns ett stort utbud av lån och stöd till

företag som administreras av statliga myndigheter,

bolag och stiftelser. I utredningsrapporten Statens

åtgärder för fler och växande företag behandlas

riskkapitalförsörjningen för småföretag. Där sägs

(s. 67) att staten under senare år har vidtagit i

huvudsak två slags åtgärder för att underlätta för

småföretag att få tillgång till externt ägarkapital.

Staten har vidtagit åtgärder för att mer allmänt

förbättra förhållandena för de aktörer som

tillhandahåller riskkapital inom småföretagssektorn,

genom att t.ex. stödja utvecklingen av regionala

aktiemarknader och införa lättnader i

dubbelbeskattningen av aktier. Vidare har staten

genomfört direkt riktade insatser för att

komplettera den privata marknaden.

I den nyssnämnda utredningsrapporten redovisas -

baserat på Företagsstödsutredningens betänkande

Kompetens och kapital (SOU 1996:69) - följande

förteckning över olika organisationer som har till

uppgift att tillhandahålla kapital, ge service till

och i övrigt främja utvecklingen av små och

medelstora företag (helt eller delvis statlig

organisation anges med ett S inom parentes):

Centrala aktörer: NUTEK (S), Exportkreditnämnden

(S), Sveriges exportråd (S), Glesbygdsverket (S),

Invest in Sweden Agency - ISA (S),

Arbetsmarknadsstyrelsen - AMS (S), Stiftelsen

Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet -

STATT (S), Stiftelsen Svensk Industridesign (S),

Industriforskningsinstitut (S), ALMI (S), 6:e AP-

fonden (S), Forskningsstiftelserna (S), Stiftelsen

Industrifonden (S), EU:s ramprogram för FoU,

Europeiska investeringsbanken och Europeiska

investeringsfonden, Nordiska investeringsbanken (S),

Stiftelsen Innovationscentrum, Svensk-Norsk

Industrifond (S) och Connect Sverige.

Regionala aktörer: ALMI:s dotterbolag (S),

länsarbetsnämnderna (S), exportcentrum (S),

industriella utvecklingscentrum, länsstyrelserna och

självstyrelseorganen (S), landstingen, produktråd,

Norrlandsfonden (S), universitet och högskolor (S),

Euro Info Centres (S), EU:s strukturfonder och

gemenskapsinitiativ, teknikbrostiftelser,

teknikparker, lokala kooperativa utvecklingscentrum

(LKU), Business and Innovation Centres (BIC),

Innovation Relay Centres (IRC), Handelskammare och

Connect - Stockholm, Skåne, Väst.

Lokala aktörer: Arbetsförmedlingarna (S), kommunala

näringslivsorgan, lokala sammanslutningar,

Nyföretagarcentrum och Jobs & Society.

Dessutom tillkommer banker, finansbolag,

revisionsbyråer etc.

Flera av motionerna behandlar frågan om s.k.

mikrokrediter. Ett antal av de aktuella lånen och

stöden kan ges med relativt små belopp. ALMI:s

nyföretagarlån kan beviljas med som lägst 50 000 kr,

och de särskilda kvinnolånen och lån till unga

företagare kan beviljas med lånebelopp ned till 25

000 kr.

Beträffande förslagen i de två motionerna

1999/2000:N206 (kd) och 1999/2000:N387 (c) om

införande av ett system med bankgarantier eller

företagsgarantier kan konstateras att för närvarande

har de statliga aktörerna endast små möjligheter att

tillämpa sådana system. Dock ges de statliga lånen

oftast i kombination med traditionella banklån.

Frågan om införande av olika former av garantisystem

kommer att behandlas i samband med det pågående

utredningsarbetet kring utformningen av den framtida

näringspolitiken.

I de två motionerna 1999/2000:N305 (v) och

1999/2000:N327 (kd) tas upp frågor om statligt

engagemang i regionala och lokala fonder för

småföretagsutveckling och speciella

värdepappersfonder som investerar i företag i mycket

tidiga skeden (s.k. entreprenörsfonder). NUTEK och

Sveriges Industriförbund presenterade under hösten

1998 rapporten Entreprenörsfonder - riskkapital till

växande småföretag (N1999/4291/NL). I rapporten

föreslås att regler om s.k. slutna, tidsbegränsade

värdepappersfonder skall införas i syfte att

underlätta riskkapitalinvesteringar i tidiga skeden.

Regeringen beslöt i december 1999 att tillkalla en

särskild utredare (dir. 1999:108) med uppdrag att

göra en översyn av lagen (1990:1114) om

värdepappersfonder och andra företag som erbjuder

möjlighet till kollektiva investeringar. I uppdraget

ingår att analysera om det finns behov av att skapa

ytterligare förutsättningar för etablering av slutna

fondföretag - i synnerhet för investeringar i

riskkapital - och i förekommande fall ge förslag

till lagstiftning samt i detta sammanhang även

analysera de institutionella förutsättningarna vad

gäller schablonbeskattning av värdepappersfonder. I

utredningsdirektiven nämns särskilt förslaget från

NUTEK och Industriförbundet. En väl fungerande

riskkapitalförsörjning är enligt regeringens mening

av stor betydelse för att främja nyföretagande och

tillväxt i små och medelstora företag, sägs det i

direktiven. Utredarens uppdrag skall vara slutfört

den 30 juni 2001. Erfarenheterna av regionala och

lokala fonder är, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, att det finns tveksamheter

kring sådana satsningars samhällsekonomiska

effektivitet, t.ex. noteras ekonomiska och regionala

målkonflikter (se t.ex. Riksdagens revisorers

rapport 1995/96:9). Liknande förslag behandlas också

i flera av de regionala tillväxtavtalen.

Beträffande förslagen i de två motionerna

1999/2000:N250 (m) och 1999/2000:N296 (v) om en

utveckling av inkubatorer enligt israelisk modell

kan noteras att den nyssnämnda översynen av

lagstiftningen om värdepappersfonder syftar till att

generellt förbättra de institutionella

förutsättningarna för etablering och uppbyggnad av

fonder, vilket bör underlätta privata satsningar

inom detta område. Det finns för närvarande ett

antal privata företag som bedriver verksamhet som

liknar den som beskrivs i motionerna.

Utskottets ställningstagande

Frågan om kapitalförsörjning för småföretag intar en

central ställning inom näringspolitiken. I de här

aktuella motionerna berörs olika aspekter på denna

fråga. Utskottet förutsätter att flera av de frågor

som tas upp i motionerna kommer att bli föremål för

behandling i det utrednings- och beredningsarbete

som bedrivs inom Näringsdepartementet. Vidare pågår

inom Finansdepartementet ett utredningsarbete

rörande värdepappersfonder och andra företag som

erbjuder möjlighet till kollektiva investeringar.

Med detta avstyrks de här aktuella motionerna,

1999/2000:N250 (m), 1999/2000:N296 (v),

1999/2000:N305 (v), 1999/2000:N384 (kd),

1999/2000:N206 (kd), 1999/2000:N327 (kd),

1999/2000:N387 (c), 1999/2000:Sf615 (fp),

1999/2000:N386 (fp), 1999/2000:A230 (fp) och

1999/2000:N361 (fp), i berörda delar.

Stöd till uppfinnare och innovatörer

Motionerna

För att underlätta tillkomsten av innovativa och

tillväxtinriktade företag, liksom tillkomsten av

kvalificerade tjänsteföretag i regionalpolitiskt

svaga områden, bör NUTEK ges i uppdrag att utreda

hur EU:s program för Business and Innovation Centres

(BIC) kan utvecklas med målsättningen att fler

regionala BIC-organisationer skall etableras i

Sverige, anförs det i motion 1999/2000:N232 (m).

Huvudsyftet med BIC-programmet, som har varit mycket

framgångsrikt i Europa, är att stimulera tillkomsten

av innovativa och tillväxtinriktade företag och

kvalificerade tjänsteföretag i regionalpolitiskt

svaga områden, säger motionären. Totalt finns för

närvarande 150 regionalt verksamma BIC-

organisationer i Europa, varav tre ligger i Sverige.

Förutsättningarna finns för att utvecklingen i

Sverige kommer att följa samma mönster som i övriga

Europa, menar motionären och pekar på att de svenska

BIC-organisationerna utgör komplement till andra

insatser för att utveckla små och medelstora

företag.

Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i

Sverige, sägs det i partimotion 1999/2000:N384 (kd).

I flera konkurrentländer stödjer staten aktivt

utvecklingen av nya idéer, medan i Sverige nödvändig

stimulans inte ges vare sig till enskilda

innovatörers verksamhet eller till den forskning som

sker inom företagen, anför motionärerna. De påstår

att patent, som skulle kunna tas till vara av den

svenska industrin, exporteras till andra länder.

Förutom ett allmänt bra investerings- och

företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som

främjar kommersialiseringen av innovationer i

Sverige, anser motionärerna. De föreslår att royalty

på patenterade uppfinningar skall vara skattefri i

två år, vilket anses medföra höjd innovationstakt,

snabbare omsättning av innovationer på marknaden och

minskade incitament att placera royaltyinkomster

utomlands. Vidare föreslås att satsningen på

innovativ teknikupphandling till små företag och

uppfinnare skall utökas. Erfarenheter från Förenta

staterna, Storbritannien och Nederländerna pekar på

framgångar med sådan riktad upphandling, säger

motionärerna och påstår att i Förenta staterna

kanaliseras minst 1 % av all statlig

teknikupphandling till små och medelstora företag.

Nya rön inom forskning och utveckling bör också

göras mer lättillgängliga för småföretagen, säger

motionärerna. De anser slutligen att det

immaterialrättsliga området bör bli föremål för

fortsatt översyn; lagstiftningen beträffande

kopiering av produkter och varumärken bör stärkas

samt ägare av immateriella rättigheter bör ges

bättre ekonomiska möjligheter att försvara sin rätt

till patent och varumärke genom ett bättre

försäkringsskydd.

Vissa kompletterande uppgifter

Stöd till uppfinnare och innovatörer lämnas inom

näringspolitiken av följande aktörer: NUTEK,

teknopoler, ALMI-bolagen, produktråden (som

administreras av ALMI-bolagen), Industrifonden,

Svensk-Norsk Industrifond och Innovationscentrum.

Det pågående utrednings- och beredningsarbetet på

det näringspolitiska området inom

Näringsdepartementet kan komma att beröra dessa

aktörer.

I NUTEK:s regleringsbrev för år 2000 anges under

programmet Teknik att NUTEK:s del av effektmålen

inom utgiftsområdena 21 och 24 är att utifrån ett

näringslivsperspektiv aktivt medverka till att

utveckla och stärka dynamiken i det nationella

innovationsstödet. Under programmet

Företagsutveckling anges att NUTEK:s del av

effektmålen inom utgiftsområde 24 är att NUTEK

aktivt skall medverka till ett gott entreprenörskap

i Sverige och en bra miljö härför för att därigenom

stödja tillväxten hos små och medelstora företag

samt skapa förutsättningar för en ökad etablering av

nya, livskraftiga företag. Under anslaget

Småföretagsutveckling (A 2) har för år 2000 73

miljoner kronor tagits upp under anslagspost 2

Såddfinansiering. Utöver detta anslag får NUTEK

innevarande budgetår disponera en anslagskredit på

3,7 miljoner kronor. Vidare får kostnader för bidrag

till s.k. teknopoler för rådgivning m.m. åt

teknikbaserade företag samt bidrag till andra

organisationer som verkar för att främja ny- och

småföretagande täckas från anslagspost 3 Vissa

småföretagsinsatser.

Frågan om insatser för att främja bildande av BIC,

som tas upp i motion 1999/2000:N232 (m), har

tidigare behandlats av utskottet, senast våren 1999

(bet. 1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170). Den då

aktuella motionen följdes upp av företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet. BIC-konceptet har

utvecklats inom EU i syfte att förbättra ekonomin i

speciellt utsatta regioner i Europa. Sedan år 1984

stöder EG-kommissionen verksamheten. Syftet med BIC

är att genom innovationer skapa nya industriella

aktiviteter, nya företag eller utveckling av

befintliga företag. NUTEK har analyserat BIC-

systemet i en särskild rapport, Business and

Innovation Centres - ett europeiskt program för

regional näringslivsutveckling (T 1992:47). NUTEK

följer utvecklingen av BIC i Sverige och har

tillsammans med EU:s generaldirektorat för

regionalpolitik (DG XVI) regelbunden kontakt med de

tre etablerade BIC-kontoren i Sverige. NUTEK har

bl.a. tillsammans med generaldirektoratet anordnat

ett seminarium i Sverige för olika svenska

organisationer intresserade av BIC-verksamheten och

har genomfört utbildningsseminarier för dem som

arbetar på BIC i Sverige. Det kan noteras att ALMI

till stora delar arbetar på liknande sätt som ett

BIC. ALMI, vars produktråd kan ge innovatörer

vägledning och hjälp, kan när produktionen av en ny

produkt eller när företag startas både ge

kvalificerad rådgivning och finansiering. Liksom BIC

följer ALMI projektet under en längre tid.

Regeringen har också gett NUTEK i uppdrag att svara

för en upphandling som skall kartlägga nätverk som

inom en rad olika områden, i olika omfattning och på

olika nivåer arbetar mot små och medelstora företag

och som initierats av EG-kommissionen. Häri ingår

BIC-organisationerna.

Även frågan om teknikupphandling, som tas upp i

motion 1999/2000: N384 (kd), har tidigare behandlats

av utskottet, senast våren 1999 (bet. 1998/99:NU6,

rskr. 1998/99:170), varvid motionen följdes upp av

företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.

Utskottet hänvisade till

Teknikupphandlingsutredningens betänkande

Upphandling för utveckling (SOU 1997:88), som

avlämnades sommaren 1997. Enligt en undersökning som

utredningen gjorde används teknik-upphandling i

begränsad omfattning i andra länder och i första

hand för upphandling av stora komplexa system inom

försvaret och kollektivtrafiken. Utredningens

slutsats var att teknikupphandling har en roll att

fylla även i framtiden, i första hand i samband med

upphandling av stora komplexa system inom försvars-,

bygg- och kollektivtransportområdena. Offentlig

teknik-upphandling ansågs också ha en viktig roll

att fylla när det gäller att driva på den tekniska

utvecklingen inom områden där samhället har viktiga

intressen att främja, såsom energisparande, miljö

och trafiksäkerhet. Utrymmet för att använda

teknikupphandling ansågs emellertid ha minskat till

följd av ändrade villkor för produktutveckling.

Utrednings- och remissmaterialet kommer, enligt

uppgift från Näringsdepartementet, inte att

föranleda några direkta åtgärder, utan materialet

kommer att användas i eventuella framtida

tvärprojekt på t.ex. miljö- eller energiområdet.

Beträffande noteringen i motionen om kanalisering av

1 % av all statlig teknikupphandling till små och

medelstora företag kan nämnas att i Sverige skulle

detta stå i strid med lagen (1992:1317) om offentlig

upphandling. Däremot finns det inga hinder för att

informera alla berörda om de möjligheter som en

statlig teknikupphandling ger. Därvid kan småföretag

ha behov av extra, anpassad information för att

"komma i nivå" med andra större företag. Sådan

information bör dock helst inte ges av den som

svarar för den offentliga upphandlingen.

I motion 1999/2000:N384 (kd) tas också det

immaterialrättsliga området upp och det föreslås att

ägare av immateriella rättigheter bör ges bättre

ekonomiska möjligheter att försvara sin rätt till

patent och varumärke genom ett bättre

försäkringsskydd. Regeringen aviserade i 1999 års

ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) att

möjligheterna att införa en patentintrångsförsäkring

skall undersökas. Frågan är under beredning i

Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

En viktig del i näringspolitiken är att skapa sådana

villkor att kommersialiseringen av uppfinningar och

innovationer underlättas. Som redovisats lämnas stöd

till uppfinnare och innovatörer av olika aktörer

inom näringspolitiken. Det pågående utrednings- och

beredningsarbetet på det näringspolitiska området

inom Näringsdepartementet kan komma att beröra dessa

aktörer.

Med det anförda avstyrker utskottet de båda här

aktuella motionerna 1999/2000:N232 (m) och

1999/2000:N384 (kd) i berörda delar.

Teknikspridning

Motionerna

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om

åtgärder för att främja ökad rörlighet för kunskap

och forskningsresultat mellan universitet och

företag, anförs det i motion 1999/2000:N239 (m).

Resultatet av ett rörligare och aktivare riskkapital

och av en större rörlighet på arbetsmarknaden är att

kunskapen flyttar sig dit där den gör bäst nytta,

säger motionären. Han anser att Sveriges problem är

att reglerna inte är utformade för att passa en

modern ekonomi där kapital, människor och kunskap

rör sig mycket snabbt mellan branscher och företag.

Kunskapsöverföring mellan utbildning och forskning,

mellan forskning och företag och mellan olika

företag har därvid en avgörande betydelse. Detta

fordrar en ny syn på samarbete mellan universitet

och företag, menar motionären och förordar att

teknikbrostiftelserna och teknikparkerna skall få

ökad kraft.

I motion 1999/2000:N363 (v) begärs en utredning av

förutsättningarna för en satsning på tillämpad

forskning inom miljöanpassad transportteknik i

Västra Götaland-Fyrbodal-regionen samt insatser för

att utveckla samarbetet mellan transportindustrin i

Fyrbodalsområdet, regionfullmäktige, Högskolan i

Trollhättan/Uddevalla samt länsstyrelsen. Motionären

avser såväl det nationella programmet för

miljöanpassade fordon och transporter som redovisas

i budgetpropositionen för år 2000 som

Godstransportdelegationens verksamhet. Genom att

samordna satsningen från staten avseende

miljövänliga fordon och transporter med det berörda

områdets näringsliv, högskola och regionala resurser

bör det, enligt motionären, vara möjligt att bygga

upp ett transporttekniskt miljöcentrum i Västra

Götaland med tyngdpunkt i Fyrbodalsområdet och

Trollhättan/Uddevalla. Olika former för ett sådant

centrum kan övervägas anser motionären - från ett

samverkansavtal mellan stat, näringsliv, högskola

och region till bildandet av en formell juridisk

person i form av stiftelse eller aktiebolag.

Vissa kompletterande uppgifter

Teknikspridning är en av NUTEK:s huvuduppgifter.

Under programmet Teknik anges som verkamhetsmål att

NUTEK skall satsa på och stimulera

näringslivsrelevant FoU inom strategiska

kunskapsområden för näringslivets utveckling samt

utveckla och implementera effektiva former för

samverkan mellan universitet/högskolor, institut och

näringsliv, såväl nationellt som internationellt.

Insatserna skall bl.a. bidra till en ökning av

antalet svenska företag som deltar i och drar nytta

av nationella och internationella FoU-samarbeten,

särskilt EU:s femte ramprogram.

Frågan om teknikspridning behandlas i det pågående

utrednings- och beredningsarbetet på det

näringspolitiska området inom Näringsdepartementet.

Det program för miljöanpassade fordon och

transporter som det refereras till i motion

1999/2000:N363 (v) finns beskrivet i

budgetpropositionen för år 2000 under utgiftsområde

21 Energi (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 21, s. 13).

Som ett led i arbetet att göra Sverige till ett

föregångsland i omställningen till hållbar

utveckling har svensk fordonsindustri inbjudits till

ett utökat samarbete kring utveckling av mer

miljövänliga fordon, sägs det där. Utgångspunkten

för samarbetet mellan staten och näringslivet är en

gemensam satsning på ett forsknings-, utvecklings-

och demonstrationsprogram som skall bidra till att

minska vägtrafikens bidrag till miljöförstöringen

och därmed samtidigt skapa stabila förutsättningar

för en långsiktigt konkurrenskraftig

fordonsindustri. Programmet skall genomföras under

en sexårsperiod från den 1 januari 2000. För de

statliga insatserna kommer sammantaget att

disponeras 500 miljoner kronor av befintliga medel,

med 300 miljoner kronor från utgiftsområde 21 Energi

och 100 miljoner kronor vardera från utgiftsområdena

22 Kommunikationer och 24 Näringsliv, sägs det i

propositionen.

Inom ramen för programmet planeras ett tiotal

koordinerade projekt som syftar till att samlat

angripa vägtrafikens miljöproblem. Projekten skall

bedrivas i samverkan med flera parter och spänner

över områden såsom avgas-efterbehandling, avancerad

förbränningsteknik, hybridfordon och

bränslecellsteknik, viktreduktion, väginformatik och

kompetensförsörjning. Förutom fordonstillverkarna är

avsikten att även universitet och

forskningsinstitutioner samt underleverantörer skall

medverka i projekten. Arbetet har nu, enligt uppgift

från Näringsdepartementet, framskridit så att i

huvudsak endast undertecknande av avtal återstår.

Bilindustrin beräknas bidra med ca 1,5 miljarder

kronor till programmet.

Under utgiftsområde 24, anslaget Teknisk forskning

och utveckling (D 1), finansieras vidare ett

fordonstekniskt program som nu är inne på sitt

fjärde år av en femårig förlängning.

Regeringen tillkallade sommaren 1998 en särskild

godstransportdelegation med representanter för stat

och näringsliv (dir. 1998:51). Delegationen har i

uppgift att öka samverkan mellan

godstransportsystemets aktörer och staten samt att

förtydliga statens roll i detta system. Delegationen

skall följa utvecklingen på godsområdet samt

utveckla ett trafikslagsövergripande synsätt med

syftet att effektivisera godstransportsystemet och

göra det säkert och ekologiskt hållbart.

Delegationen beräknas avsluta sitt arbete senast den

30 juni 2001.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är teknikspridning mellan

universitet/högskolor och företag samt inbördes

mellan företagen ett mycket viktigt inslag i

näringspolitiken. Frågan om teknikspridning

behandlas i det pågående utrednings- och

beredningsarbetet på det näringspolitiska området

inom Näringsdepartementet. Något behov av agerande

från riksdagens sida av det slag som efterfrågas i

motion 1999/2000:N239 (m) kan utskottet inte se;

motionen avstyrks därmed.

I motion 1999/2000:N363 (v) berörs forskning inom

miljöanpassad transportteknik. Utskottet anser att

detta är ett angeläget forskningsområde. Riksdagen

har, som nämnts, beslutat om ett program på området.

Det är rimligt att anta att väsentliga delar av

detta forskningsprogram kommer att bedrivas i de

områden där fordonsindustrin är etablerad. Vid

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla bedrivs, enligt

uppgift, visst arbete på området. Beslut om vilka

projekt som skall ges statligt stöd skall fattas av

Programrådet för fordonsteknisk forskning. Att

riksdagen skulle uttala sig för en förläggning av

den aktuella forskningen till en viss region kan

utskottet inte se något skäl för - forskningen bör

bedrivas på det sätt och vid de institutioner där

störst samhällsnytta kan uppnås. Motionen avstyrks

därmed.

Kvinnors företagande

Motionerna

Kvinnors situation som företagare bör få en bättre

belysning, anförs det i motion 1999/2000:N248 (m).

Trots att kvinnor i familjeföretag ofta arbetar lika

hårt som sina män betraktas kvinnorna inte alltid

som likvärdiga företagare, säger motionären och

hänvisar till resultat från ett forskningsprogram om

kvinnors företagande, som är en del av den

genusforskning som bedrivs vid universiteten i bl.a.

Umeå och Linköping. Forskningen om entreprenörer och

småföretag har, enligt motionären, negligerat

kvinnors företagande och företagande inom branscher

som av tradition betraktats som kvinnliga. Forskning

med fokus på kvinnors situation i familjeföretag

måste uppmärksammas, anför motionären.

Kvinnors företagande bör uppmuntras och stödjas,

anförs det i partimotion 1999/2000:N384 (kd).

Kvinnors företagande har en stor potential, men

kvinnor har inte samma tradition som män att driva

företag och därmed inte lika många förebilder. Det

är framför allt män som byggt upp de existerande

företagartraditionerna och

företagarorganisationerna, konstaterar motionärerna.

De anser att en ökning av kvinnors företagande kan

ge näringslivet förnyelse och ökad mångfald.

Kvinnors företagande bör främjas, anförs det i

partimotion 1999/2000: N214 (c). Kvinnor startar

ofta mindre företag med hjälp av mindre lån och

bidrag, och det rör sig oftast om tjänsteföretag med

en affärsidé som är anpassad till den lokala

marknaden, säger motionärerna. De anser att den

potential som dessa företag besitter bättre måste

tas till vara, vilket både på kort och lång sikt ger

en samhällsekonomisk vinst. Kommuner och landsting

måste bli bättre på att möjliggöra att offentligt

finansierad verksamhet drivs på entreprenad, vilket

väsentligt skulle vidga karriärmöjligheterna för

kvinnor, anser motionärerna. De vill att Sverige

skall bli ett föredöme när det gäller jämställdhet

inom näringslivet och att kvinnors andel i ledande

befattningar inom näringslivet skall öka påtagligt.

Ett brett program som innehåller rådgivning,

utbildning och finansiering för kvinnors företagande

bör utarbetas, anförs det i motion 1999/2000:N387

(c). Den traditionella näringspolitiken har varit

ensidigt inriktad på mäns företagande och de

branscher där företag traditionellt startas och

drivs av män, säger motionärerna. De hänvisar till

att undersökningar visar att kvinnor har en

företagskultur som skiljer sig från männens. Kvinnor

startar ofta företag i liten skala, lånar mindre än

män, startar ofta företag i servicesektorn, arbetar

gärna tillsammans med andra kvinnor i kooperativ

m.m. Förändringar i den offentliga sektorns

organisation öppnar också nya möjligheter för

kvinnor att starta företag i verksamhet som tidigare

bedrevs i offentlig regi, säger motionärerna.

I de två motionerna 1999/2000:N361 (fp) och

1999/2000:A231 (fp) tas frågan upp om behovet av att

stödja och uppmuntra kvinnors företagande och att

stöden skall utformas så att de är anpassade till

kvinnors förutsättningar och krav. Bara en tredjedel

av alla nya företag startas av kvinnor, säger

motionärerna och anför att kvinnor som vill starta

företag ofta möts av ett motstånd som finns i ett

kvardröjande manssamhälle. Stödet till kvinnors

företagande bör utgå till alla kvinnor som är

långtidsarbetslösa och inte främst till dem som

tidigare har arbetat i offentlig sektor, föreslår

motionärerna. De anser att regelsystem och insatser

för nya företagare ofta är utformade utifrån ett

manligt tänkande och en mansinriktad arbetsmarknad.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1999 motioner med förslag om

att på olika sätt främja kvinnors företagande,

liknande de här aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr.

1999/2000:170). Utskottet hänvisade till de olika

åtgärder som statsmakterna vidtagit. I reservationer

(m, kd, fp; c) framfördes respektive partiers

ståndpunkter i frågan.

Frågan om nationellt resurscentrum för kvinnor

(NRC) behandlades av utskottet hösten 1999, mot

bakgrund av förslag i budgetpropositionen om att

integrera NRC i NUTEK:s ordinarie verksamhet (prop.

1999/2000:1, bet. 1999/2000:NU1). Utskottet

förutsatte att detta inte skall försvaga arbetet med

att främja kvinnors företagande. Utskottet menade

att det på ett tydligt sätt bör framgå av

regleringsbrevet att den verksamhet som bedrivits

inom ramen för NRC skall fortsätta inom NUTEK:s

ordinarie verksamhet. Vidare är det viktigt att

regeringen följer upp och utvärderar hur den nya

ordningen fungerar samt informerar riksdagen om

utfallet av denna utvärdering, anförde utskottet.

Under år 2000 avser utskottet också att på eget

initiativ hålla sig informerat om hur integrationen

av verksamheten fortlöper. Utskottet underströk

härutöver vikten av att den kompetens som har byggts

upp inom NRC-projektet och de erfarenheter som har

gjorts tas till vara i det fortsatta arbetet. I en

reservation (m, kd, c, fp) förordades att riksdagen

skulle göra ett uttalande med en tydlig markering om

att NRC-verksamheten skall bevaras, t.ex. genom att

verksamheten i regleringsbrevet tilldelas en

särskild anslagspost. Riksdagen följde utskottet.

Enligt NUTEK:s regleringsbrev ingår i

verksamhetsmålet under programmet Företagsutveckling

att främja nyföretagande bland ungdomar och för

närvarande underrepresenterade grupper. NUTEK skall

årligen redovisa en analys av möjligheter och

problem för nyetablering och tillväxt i små och

medelstora företag, varvid även en analys och

redovisning av åtgärder för att främja företagande

bland underrepresenterade grupper skall göras.

I regleringsbrevet anges under rubriken Generella

uppdrag att NUTEK har regeringens uppdrag att se

till att NRC-verksamheten integreras i NUTEK:s

ordinarie verksamhet. Regeringen anser att det till

verksamheten skall knytas ett råd eller en

referensgrupp. NUTEK bör i detta sammanhang bl.a.

beakta hur den verksamhet som i dag bedrivs för

kvinnliga affärsrådgivare fortsättningsvis skall

utformas. NUTEK skall dels redovisa insatser och

resultat av denna integrering, dels inkomma med en

budget som specificerar hur de 2,5 miljoner kronor

som avsatts för ändamålet för år 2000 skall

användas. Uppdraget skall redovisas senast den 7

april 2000. I årsredovisningen skall insatser och

resultat av integreringen redovisas. Enligt uppgift

från NUTEK har en referensgrupp, under ledning av

generaldirektör Per-Ola Eriksson, nu bildats. I

denna grupp ingår representanter för bl.a. lokala

och regionala resurscentrum för kvinnor, ALMI och

Föreningen Kooperativ Utveckling.

Regeringens arbete med kvinnors företagande är i

huvudsak inriktat på finansiering och rådgivning.

Företagarlån till kvinnor administreras av ALMI, och

särskild rådgivning till kvinnor genomförs främst

med hjälp av NUTEK:s projekt Affärsrådgivare för

kvinnor.

NUTEK:s program för att främja kvinnors företagande

är inriktat på att synliggöra kvinnor som företagare

och utveckla rådgivning och rådgivningsmaterial som

svarar mot kvinnors behov. I verksamheten ingår att

stödja och samordna den särskilda affärsrådgivning

för kvinnor som finns i kommuner inom vissa

stödområden. Projektet med kvinnliga affärsrådgivare

startade i 62 kommuner år 1994 och finns nu i ca 100

kommuner. I NUTEK:s regleringsbrev för år 2000 anges

under utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling, anslaget Allmänna regionalpolitiska

åtgärder (A1 anslagspost 22:1), att NUTEK skall

avsätta lägst 16 miljoner kronor för stöd till

projekt vid regionala och lokala resurscentrum för

kvinnor i främst nationella stödområden och EG:s

strukturfondsområden. Stöd skall ges till

tillväxtorienterade projekt med inriktning på

näringslivsutveckling och sysselsättning. Resurserna

får användas till att dels starta nya projekt, dels

vidareutveckla tidigare projekt för att tillvarata

erfarenheter, kontaktnät och kunskaper som vunnits i

dessa.

Utvärderingar visar att stödet till kvinnors

företagande har lett till mellan 15 och 45

företagsstarter i varje kommun. En kvinnlig

affärsrådgivare är ofta knuten till kommunernas

näringslivsorgan eller andra permanenta organ. Hit

kan de kvinnor vända sig som har kommit något längre

i sitt företagande eller med sin idé att starta eget

företag. NUTEK har genomfört ett utvecklingsprojekt

med syfte att öka kunskapen hos banker om kvinnors

företagande och minska de svårigheter som kvinnliga

företagare upplever när de söker banklån. Projektet

har genomförts i samarbete med Föreningssparbanken.

Kvinnors företagande är ett prioriterat område inom

ALMI. Finansiering, t.ex. företagarlån för kvinnor,

eller rådgivning i främst strategiska frågor kan

erhållas från ALMI. Företagarlånet för kvinnor

infördes i augusti 1994. Lånet kan ges till både

kvinnor som startar företag och till kvinnor som

redan driver företag. Lånen kan uppgå till högst 150

000 kr och avse maximalt 50 % av lånebehovet. Under

första budgetåret avsattes 50 miljoner kronor, och

för budgetåret 1995/96 anslog regeringen 149

miljoner kronor. ALMI har inklusive dessa tilldelade

medel avsatt en medelsram på totalt ca 400 miljoner

kronor. Nära 379 miljoner kronor har sedan starten

t.o.m. utgången av år 1998 lånats ut till över 5 000

företag. En utvärdering och uppföljning av

företagarlånet till kvinnor genomförs av ALMI och

beräknas vara klar under våren 2000.

De flesta regionala ALMI-bolagen har en särskild

person med ansvar för kvinnors företagande. De

samarbetar med andra instanser som arbetar inom

samma område såsom kommuner, länsstyrelser,

resurscentrum för kvinnor, lokala kooperativa

utvecklingscentrum, nyföretagarcentrum m.fl. ALMI

genomför också sedan flera år riktade insatser och

specifika projekt för att stödja, utveckla och

synliggöra kvinnors företagande. Sedan ett par år

tillbaka finns dessutom ett kompetenscentrum för

kvinnors företagande, placerat hos ALMI:s regionala

bolag i Södermanland.

I den ekonomiska vårpropositionen 1997 avsattes 10

miljoner kronor per år under en treårsperiod för att

främja kvinnors företagande (prop. 1996/97: 150,

bet. FiU20). Under åren 1998, 1999 och 2000 har

medlen fördelats på ALMI med 4 miljoner kronor, på

NUTEK med 4 miljoner kronor och på forskning om

kvinnors företagande med 2 miljoner kronor. ALMI

bedriver i huvudsak egna projekt avseende

information och rådgivning riktade mot kvinnliga

företagare samt utvärdering och uppföljning av

kvinnolån. NUTEK använder sina medel dels till

affärsrådgivare för kvinnor, dels till särskilda

projektmedel. Vid Stiftelsen Forum för

Småföretagsforskning drivs ett fyraårigt

forskningsprogram om kvinnors företagande, som stöds

av regeringen.

I den s.k. mångfaldsgruppens arbete - vilket har

berörts i ett tidigare avsnitt - behandlas också

olika frågor rörande kvinnors företagande.

Enligt statistik från NUTEK för år 1998 startades

31 % av alla nya företag av kvinnor. Detta innebär

en fördubbling av andelen jämfört med början av

1990-talet. Antalet företag startade av kvinnor har

tredubblats under tio år, från 3 900 till ca 11 000

företag. Det finns för närvarande ca 80 000

kvinnliga företagare i Sverige. Om man räknar in de

som driver företag tillsammans med sin make är

antalet ca 100 000. Företag startade av kvinnor

respektive av män överlever i lika hög grad - ca två

tredjedelar (63 %) finns kvar efter tre år.

I utredningsrapporten Statens åtgärder för fler och

växande företag tar utredarna i princip ställning

för en småföretagspolitik där direkta ekonomiska

stöd till enskilda företag inte skall utgå. Man

anser dock att det för vissa grupper finns skäl att

även fortsättningsvis ha särskilda stöd. De tre

grupper som därvid nämns är arbetslösa, invandrare

och kvinnor.

Statsrådet Mona Sahlin besvarade i början av mars

2000 en interpellation (1999/2000:195) av Lena Ek

(c) om nationellt resurscentrum. Med anledning av

beslutet om att NRC skall integreras i NUTEK:s

ordinarie verksamhet hade interpellanten ställt

följande frågor: 1. Hur kommer den kunskap och

erfarenhet som byggts upp i NRC-projektet att tas

till vara och finnas med som ett nytt och viktigt

kunskapsområde när verksamheten skall integreras i

NUTEK:s ordinarie verksamhet? 2. Att döma av

reaktionerna över beslutet ute i landet finns en oro

över att beslutet kan komma att medföra att många

regionala och lokala resurscentrum kommer att

försvinna på grund av bristande kunskap om behovet

av satsningar. Hur kommer detta att motverkas? 3.

Vilken jämställdhetsexpertis kommer att finnas på

NUTEK för att kunna genomföra integrationen av NRC i

den ordinarie verksamheten?

Inledningsvis underströk statsrådet Mona Sahlin att

hon anser att det är mycket angeläget att

jämställdhetsarbetet bedrivs med kraft inom all

statlig verksamhet. Jämställdhetsaspekterna skall

beaktas på alla nivåer och inom alla områden, och

jämställdhetsarbetet skall utföras av ordinarie

personal. Processen med att förändra och förnya

synsätt och strukturer handlar i detta fall om ett

utvecklingsarbete på lång sikt, sades det. Hon

meddelade sin avsikt att noga följa NUTEK:s arbete

med denna fråga, och hon förutsatte att NUTEK kommer

att se till att myndighetens arbete med jämställdhet

förbättras. Hon utgår vidare från att integrationen

kommer att gagna jämställdhetsarbetet inom

näringspolitiken och regionalpolitiken och därmed

bl.a. det arbete som bedrivs vid de lokala och

regionala resurscentrumen och arbetet med att

införliva jämställdhetsperspektivet i de regionala

tillväxtavtalen. Även i fortsättningen behövs,

enligt statsrådets mening, åtgärder inom närings-

och regionalpolitiken särskilt riktade till kvinnor,

både för att stärka kvinnors position på

arbetsmarknaden och för att tillvarata kvinnors

initiativ och kompetens.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att en viktig uppgift inom

näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors

företagande. Det finns en stor utvecklingspotential

bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening

är det angeläget att fler kvinnor blir företagare.

Att identifiera vilka omständigheter som utgör

hinder för kvinnor att starta företag och vidta

åtgärder för att eliminera dessa är, vill utskottet

betona, en angelägen uppgift inom näringspolitiken.

Generellt gäller att s.k. mainstreaming, dvs.

beaktande av jämställdhetsaspekter i alla

sammanhang, bör prägla de näringspolitiska

insatserna för att främja tillkomst av nya företag

och tillväxt av befintliga företag.

Som framgått av den nyss lämnade redovisningen

bedrivs en rad aktiviteter för att på olika sätt

underlätta och främja kvinnors företagande. Det

pågår vidare utrednings- och beredningsarbete på

området både inom ramen för det arbete på det

näringspolitiska området som bedrivs i

Näringsdepartementet - och som bl.a. skall resultera

i en proposition om vissa organisationsfrågor inom

näringspolitiken under våren 2000 - och inom ramen

för den s.k. mångfaldsgruppens arbete. Utskottet

vill också erinra om vad som anfördes i utskottets

anslagsbetänkande hösten 1999 rörande NRC-

verksamheten. Utskottet redovisade där sin avsikt

att hålla sig informerat om hur integreringen av NRC

i NUTEK:s ordinarie verksamhet fortlöper, så att det

inte sker en försvagning av insatserna för att

främja kvinnors företagande.

Beträffande de ökade möjligheter för kvinnors

företagande som en uppbrytning av offentliga monopol

ibland sägs kunna medföra vill utskottet peka på att

det förekommer att personalkooperativa företag,

t.ex. på äldreomsorgsområdet, "köps upp" av stora,

privata företag. Att ett offentligt monopol ersätts

av ett privat anser utskottet inte är positivt, vare

sig för näringslivet i stort eller för möjligheterna

för kvinnor att driva företag. Utvecklingen på detta

område bör noga följas av regering och riksdag.

Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella

motionerna 1999/2000: N248 (m), 1999/2000:N384 (kd),

1999/2000:N214 (c), 1999/2000:N387 (c),

1999/2000:N361 (fp) och 1999/2000:A231 (fp) i

berörda delar.

Kooperativa frågor

Motionerna

En grundlig utredning om möjligheterna till nya

finansieringslösningar för kooperativa och liknande

företagsformer bör företas, anförs det i motion

1999/2000:N290 (s). Därvid bör framför allt

möjligheten att använda det pensionskapital som

kommer att finnas i det framtida

premiereservsystemet undersökas. Frågan om de

kooperativa företagens kapitalförsörjning har

behandlats vid olika tillfällen, senast av

Företagskooperativa utredningen vars betänkande

Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU 1996:31)

resulterade i proposition 1996/97:163 om den

kooperativa företagsformen, konstaterar

motionärerna. Den av riksdagen beslutade lagen om

ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

(föreningslagen) innebar vissa förbättringar för

befintliga kooperativa företag, men var inte lika

ägnad att stimulera till startande av kooperativa

företag, sägs det. Bland annat Företagskooperativa

utredningen har pekat på att presumtiva kooperativa

småföretagare bemöts med större misstänksamhet än

andra företagare i kontakter med t.ex. banker och

olika myndigheter, erinrar motionärerna om och

framhåller att det i Sverige - till skillnad från i

många andra länder - saknas särskilda

finansieringsinstrument i form av institut o.dyl.

för kooperativa företag.

I motion 1999/2000:N337 (s) begärs ett

riksdagsuttalande om kooperativt företagande.

Arbetslösheten bland invandrare är betydligt större

än för andra svenskar, konstaterar motionärerna. De

anser att för många människor som kommer från andra

länder till Sverige måste det svenska samhället te

sig obegripligt både i fråga om språk och

organisationsstruktur. Genom samverkan med andra

personer som bättre behärskar språket och hur det

svenska samhället fungerar borde det för den

förstnämnda kategorin vara möjligt att bilda och

driva småföretag, anför motionärerna. De anser att

det som krävs främst är informations- och

rådgivningsinsatser och erinrar om att regeringen

under år 1999 - i ett samarbetsprojekt med

Föreningen Kooperativ Utveckling i Sverige (FKU) -

har anslagit medel för att göra den kooperativa

företagsformen mera känd. Insatserna riktas mot

myndigheter och organisationer som kommer i kontakt

med personer som kan överväga att starta eget

tillsammans. Därvid bör olika former av

försöksverksamhet kunna bli aktuella i syfte att

undanröja de särskilda svårigheter som invandrare

möter i det svenska samhället, anför motionärerna.

Den sociala ekonomin är föremål för yrkande i

motion 1999/2000:N348 (s). Begreppet social ekonomi,

som utgår från att genom mobilisering av lokala

resurser, samarbete och bildande av olika nätverk

utveckla såväl näringslivsstrukturer som sociala

strukturer, har funnit en vid acceptans i Europa,

säger motionärerna. Den sociala ekonomins instrument

kräver, enligt motionärerna, följande tre grupper av

förutsättningar: Den första gäller det politiska

systemet, som i attityd och handling måste ställa

sig positivt, t.ex. genom lagstiftning,

institutionell infrastruktur och utbildningssystem.

Den andra gäller ett väl utvecklat

rådgivningssystem, och den tredje avser finansiella

instrument. I Sverige finns en relativt heltäckande

lagstiftning, konstaterar motionärerna. De anser

däremot att det fortfarande finns brister i fråga om

de attityder som intas av bl.a. myndigheter och

näringslivsorganisationer gentemot den sociala

ekonomin. Likaså menar de att tillgång till

särskilda, för den sociala ekonomin anpassade,

finansiella instrument saknas helt och att de

befintliga kapitalförsörjningsinstituten inte

beaktar de speciella krav som ställs av den sociala

ekonomins organisationer.

Ökade möjligheter till ett lokalt/regionalt

riskkapital för kooperativa företag bör prövas,

anförs det i motion 1999/2000:N212 (c). Kooperativa

lösningar har nått stor framgång i Dalarna, både

avseende social service och nya arbetstillfällen,

säger motionärerna. Dessa kooperativa företag är

ofta små (tre till fem personer) och finns inom en

lokal eller regional marknad. För att starta

företagen behövs riskkapital - ofta små summor -

konstaterar motionären. Han hävdar att möjligheterna

för små ekonomiska föreningar att få tillgång till

kapital är begränsade, men nämner att ett

riskkapitalbolag håller på att bildas i Dalarnas

län.

Riksdagen bör göra ett uttalande om värdet av den

kooperativa företagsformen, anförs det i motion

1999/2000:N387 (c). Den kooperativa företagsformen

måste stödjas och utvecklas, bl.a. genom ökade

möjligheter till ett lokalt/regionalt riskkapital

för kooperativa företag, bättre entreprenörskap,

bättre rådgivning och projektinriktade åtgärder,

föreslår motionärerna. Det kooperativa företagandet

har expanderat kraftigt de senaste åren, säger

motionärerna. De framhåller att av dem som vänder

sig till lokala kooperativa utvecklingscentrum är 70

% kvinnor. Personalkooperativ är förmodligen den

form av företagande som kan växa allra snabbast,

anser motionärerna men pekar på att det trots detta

bara finns 150 personalägda företag inom offentlig

sektor. De företag som startade under början av

1990-talet har oftast haft ett ideellt syfte, säger

motionärerna och nämner att 72 % av delägarna är

kvinnor.

I motion 1999/2000:N388 (mp) begärs ett

riksdagsuttalande om lokala kooperativa

utvecklingscentrum. Dessa, som finns i varje län,

kan spela en viktig roll, inte minst för att skapa

nya jobb i glesbygd, anför motionärerna.

Arbetsmarknadsregler och andra regler bör, enligt

motionärerna, utformas på ett sådant sätt att de

främjar uppkomst och utveckling av kooperativa

företag.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen anvisade i december 1999 ett anslag på 20

miljoner kronor till stöd till kooperativ utveckling

för budgetåret 2000, vilket innebar en ökning med

3,5 miljoner kronor jämfört med år 1999 (prop.

1999/2000:1, bet. 1999/2000:NU1). Anslaget

disponeras för statsbidrag till kooperativ

utveckling. Föreskrifter om detta finns i

förordningen (1998:1633) om statsbidrag till

kooperativ utveckling. Statsbidrag kan enligt

förordningen ges till kostnadsfri information och

rådgivning om kooperativt företagande. NUTEK

ansvarar fr.o.m. år 2000 för fördelningen av stödet.

Riksdagen avslog våren 1999 motioner likartade de

här aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170).

Utskottet anförde att de kooperativa företagen intar

en viktig roll inom småföretagsamheten och ansåg att

de berörda frågorna rörande finansieringsformer och

konkurrensneutralitet för kooperativa företag är

angelägna frågor. Mot bakgrund av de åtgärder som

vidtagits och som redovisades i betänkandet, kunde

utskottet dock inte se något behov av ett

riksdagsuttalande i frågan. En reservation (m, kd,

fp) avsåg motiveringen för avstyrkande och en annan

(c) följde upp ett motionsyrkande om

finansieringsformer.

Enligt NUTEK:s regleringsbrev för år 2000 har 18

miljoner kronor tagits upp under en särskild

anslagspost (1) för bidrag till landets 24 lokala

kooperativa utvecklingscentrum (LKU) för kostnadsfri

information och rådgivning. 2 miljoner kronor har

anvisats under en annan anslagspost (2) för att

täcka kostnader för genomförande av uppdrag från

regeringen att utvärdera en nationell

informationssatsning - Starta eget tillsammans.

Medel från denna anslagspost får också användas för

stöd till fortsatt kompetensutveckling för

kooperativa rådgivare.

Den nyssnämnda informationssatsningen Starta eget

tillsammans, med information om den kooperativa

företagsformen, har genomförts under hösten 1999 och

första kvartalet 2000. NUTEK skall, enligt

regleringsbrevet, göra en utvärdering av denna

informationssatsning, som skall redovisas i en

delrapport senast den 1 oktober 2000 och i en

slutrapport den 31 maj 2001. I uppdraget ingår att

redovisa bidragens användning och satsningens

måluppfyllelse och att lämna rekommendationer för

fortsatt informationsarbete. I uppdraget ingår också

att redovisa förändringar i kunskap och attityder

till kooperativt företagande i förhållande till

resultaten i Företagskooperativa utredningens

betänkande Attityder och lagstiftning i samverkan

(SOU 1996:31) och i möjligaste mån analysera Starta

eget tillsammans-satsningens eventuella

attitydförändringar.

Kooperativa rådet, som har varit regeringens organ

för kontakt och dialog med kooperationen, är för

närvarande vilande. Frågan om rådets fortsatta

verksamhet är föremål för beredning inom

Näringsdepartementet.

I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI i

sin långivning skall beakta behoven hos företag som

drivs i kooperativ form.

I den tidigare nämnda utredningsrapporten Statens

åtgärder för fler och växande företag behandlas

också stödet till kooperativa företag.

Regeringen tillsatte hösten 1997 en arbetsgrupp med

uppgift att kartlägga villkoren för den sociala

ekonomin samt belysa den sociala ekonomins betydelse

i samhället. Med social ekonomi avses enligt EU:s

terminologi verksamhet som tjänar medlemmarna och

kollektivet före vinstintressen samt att människan

och arbetet skall ha förtur framför kapital när

verksamhetens resurser fördelas. Kärnan i den

sociala ekonomin består av kooperativa företag,

ömsesidiga försäkringskassor, ideella föreningar som

också bedriver ekonomisk verksamhet och stiftelser.

Arbetsgruppen lade sommaren 1998 fram en delrapport,

Social ekonomi i EU-landet Sverige - tradition och

förnyelse i samma begrepp (Ds 1998:48).

En slutrapport från arbetsgruppen, Social ekonomi -

en tredje sektor för välfärd, demokrati och

tillväxt?, har nyligen avlämnats. I rapporten

beskrivs begreppet social ekonomi på följande sätt:

Med social ekonomi avses organiserade verksamheter

som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på

demokratiska värderingar och är organiserade

fristående från den offentliga sektorn. Dessa

sociala och ekonomiska verk-samheter bedrivs

huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser

och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den

sociala ekonomin har allmännytta eller

samhällsnytta, inte vinstintresse, som främsta

drivkraft.

Rapporten innehåller dels en belysning av betydelsen

för det svenska samhället av verksamhet som bedrivs

i föreningar, kooperativ, allmännyttiga stiftelser

och liknande sammanslutningar, dels en kartläggning

av villkoren för verksamheterna. Utifrån denna

kartläggning formuleras ett antal områden där det

behövs vidare utredning och dialog samt ett antal

frågeställningar som bedöms ha stor betydelse för de

berörda verksamheternas framtida

utvecklingsmöjligheter.

Enligt uppgift från Kulturdepartementet, som

ansvarar för frågan, är ambitionen bl.a. att en

parlamentarisk kommitté skall tillsättas med

utredningsuppdrag avseende området social ekonomi.

Vidare övervägs att tillkalla en särskild utredare

för att analysera de ideella föreningarnas rättsliga

läge. Inom Kulturdepartementet pågår också

förberedelser inför den sjunde europeiska

konferensen om social ekonomi som skall hållas i

Sverige under första halvåret 2001. Konferensen

arrangeras av folkrörelser, kooperationen, m.fl., i

samverkan med regeringen.

Regeringen lämnade i februari 2000 en lagrådsremiss

om registrering av medlemsfrämjande föreningar.

Medlemsfrämjande föreningar driver inte själv

affärsverksamhet, men deras medlemmar kan leverera

till, eller handla hos, en annan ekonomisk förening

som den medlemsfrämjande föreningen själv är medlem

i. Lagförslaget innebär bl.a. att den

medlemsfrämjande föreningen skall kunna registreras

som ekonomisk förening vilket inte är möjligt för

närvarande. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1

juli 2000. Regeringen bedömer att det nuvarande

regelsystemet för organisering av kooperativ

företagsverksamhet är alltför snävt utformat för att

de kooperativa föreningarna skall kunna möta

marknadskraven på ett effektivt sätt. Det är

angeläget att olika associationsformer så långt

möjligt får likvärdiga verksamhetsvillkor, sade

statsrådet Mona Sahlin i ett pressmeddelande

(2000-02-16). Förslaget att registrera

medlemsfrämjande föreningar anses främja både

medlemsnyttan och en ökad konkurrens på marknaden.

En proposition är aviserad till den 22 mars 2000.

Utskottets ställningstagande

Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening,

en viktig roll inom småföretagsamheten. Det berörda

anslaget uppgår innevarande budgetår till 20

miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 3,5

miljoner kronor jämfört med föregående budgetår.

Utskottet anser att de frågor som tas upp i de här

aktuella motionerna rörande finansieringsformer och

konkurrensneutralitet för kooperativa företag är

angelägna. Det är viktigt att personer som vill

starta kooperativa företag får likvärdigt stöd som

andra företag från olika näringspolitiska aktörer.

Den särbehandling av kooperativa företag som kan

förekomma beror ofta, som nämns i de här aktuella

motionerna, på okunskap. Utskottet anser därför att

den informationssatsning som regeringen genomfört -

Starta eget tillsammans - är ett exempel på en

angelägen typ av åtgärd.

När det gäller den sociala ekonomin, som berörs i

en av motionerna, pågår ett arbete inom

Regeringskansliet. Som nämnts övervägs inom

Kulturdepartementet bl.a. tillsättande av en

parlamentarisk kommitté med utredningsuppdrag

avseende området social ekonomi.

Utskottet vill också erinra om att regeringen har

aviserat en proposition om medlemsfrämjande

föreningar.

Slutligen bör nämnas att frågan om de kooperativa

företagen rent allmänt är föremål för behandling i

det arbete på det näringspolitiska området som

bedrivs inom Näringsdepartementet och som bl.a.

skall resultera i en proposition om vissa

organisationsfrågor inom näringspolitiken under

våren 2000.

Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits och de

aktiviteter som pågår beträffande kooperativa

företag kan utskottet inte se något behov av ett

riksdagsuttalande i frågan. De här aktuella

motionerna 1999/2000:N290 (s), 1999/2000:N337 (s),

1999/2000:N348 (s), 1999/2000:N212 (c), 1999/2000:

N387 (c) och 1999/2000:N388 (mp) avstyrks därmed i

berörda delar.

Turism

Motionerna

Ett riksdagsuttalande om världsmarknadsföringsvärdet

av Indalsleden begärs i motion 1999/2000:N229 (v).

Motiveringen formuleras i limerickens form på

följande sätt:

Jag som riksdagsman med Indal som bas,

under AMT kom fram till följande fras:

"Gör Indalsleden till en riksangelägenhet!

Fler än jag vi är många som vet,

att en världsmarknadsföring av Indalsleden är

bättre än JAS"!

I motion 1999/2000:N238 (kd) föreslås

riksdagsuttalanden i följande fem avseenden:

- om tillväxtpotentialen inom evenemangsturismen

och konferens-turismen,

- om den småskaliga landsbygdsturismens betydelse,

- om behovet av minskad byråkrati,

myndighetskontroll och regelförenklingar,

- om villkor för turismen, avseende skatter,

avgifter, finansiering och marknadsföringsinsatser

likvärdiga med dem som finns i andra länder,

- om turistnäringens behov av tillgång till

riskkapital.

Få näringar har en sådan möjlighet att skapa nya

sysselsättningstillfällen som turismen, anför

motionärerna. Turism är en stor näringsgren, vars

exportintäkter uppgår till 30 miljarder kronor och

vars omsättning uppgår till 120 miljarder kronor,

motsvarande 3,3 % av BNP. En utveckling av turismen

i Sverige, som sägs ha en stor tillväxtpotential i

form av outnyttjad kapacitet och andra resurser,

kräver samverkan och samordning mellan offentliga

och privata aktörer på lokal, regional och central

nivå, anser motionärerna.

Evenemangssatsningarna har haft en kraftig tillväxt

den senaste tioårs-perioden, och konferensturismen

är den del av turistnäringen som omsätter mest

pengar per besökare, säger motionärerna. De menar

att för att Sverige skall kunna hävda sig i den

internationella konkurrensen om stora kongresser,

måste vissa förutsättningar finnas. Det gäller -

förutom en harmoniserad skattenivå på turism - bl.a.

infrastruktur, hotell, restauranger och konferens-

lokaler. Turismen är en av de viktigaste framtida

näringarna för landsbygden, anför motionärerna

vidare. De anser att det krävs en målmedveten

samordning mellan olika berörda intressenter för att

landsbygdsturismen, som hittills inte dragit någon

större nytta av det regionalpolitiska stödet, skall

utvecklas på ett positivt sätt. I strävan att

utveckla turism på landsbygden skall målsättningen

vara att skapa förutsättningar för en ekologiskt

uthållig näring, anför motionärerna. De anser att en

väl fungerande infrastruktur är en av grundpelarna

för turismen på landsbygden och att fungerande

transporter är helt avgörande.

Möjlighet till ökad lönsamhet för rese- och

turistindustrin förutsätter med omvärlden likvärdiga

villkor vad gäller skatter, avgifter, finansiering

och marknadsföring, anför motionärerna slutligen. De

anser att allmänna insatser för företagsutveckling

också skall omfatta turistnäringen, vilket innebär

en uppfordran till myndigheter och dem som arbetar

med riskkapitalverksamhet att innefatta turismen i

sin verksamhet.

Det behövs en ny nationell strategi för utveckling

av fisketurismen och Värmland bör utses som

försökslän, anförs det i motion 1999/2000:N324 (kd).

Utvecklingen av fisketurism i Sverige kräver

fortsatta insatser från olika aktörer, alltifrån

riksdagen och länsmyndigheter till lokala företag,

anser motionären. Han refererar till en rapport från

en gemensam arbetsgrupp på Fiskeriverket och

Turistdelegationen, i vilken det lämnas förslag till

åtgärder. Det handlar om ändringar av regelverk,

utbildning och information samt fiskevård, inklusive

tillsyn och forskning. En översyn av bestämmelser i

avsikt att öka tillgängligheten till fiske och natur

behövs och regeringen bör ges i uppdrag att se till

att ansvarig myndighet utarbetar riktlinjer för

tillämpning av gällande bestämmelser för strandskydd

m.m., säger motionären. Han anser att Värmland - med

tillgång till Vänern, Klarälven och andra

fiskevatten - är ett lämpligt område för ett

forskningsprojekt om fisketurismens möjligheter. I

Värmland finns också gymnasieutbildning på

fiskeområdet, och flera campingentreprenörer har

inriktat sig på fisketurism, uppger motionären.

Kulturen bör lyftas fram mer i turistsammanhang,

anförs det i partimotion 1999/2000:Kr201 (c).

Turismen är en av de branscher som växer snabbast,

framhåller motionärerna. Den lokala kulturen är en

av förutsättningarna för turism och Sverige kan som

turistland erbjuda upplevelser som naturen, det

svenska landskapet, vildmarksäventyr, tystnaden, den

svenska maten, svensk historia och kultur,

storstadsliv, m.m., säger motionärerna. De anser att

det behövs samverkan mellan kulturlivet och

turistorganisationerna för att göra Sveriges kultur

mer känd och lättillgänglig. Satsningar på

kulturturism kan vara en drivkraft för den lokala

ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen, anför

motionärerna.

En ökad turism måste gå hand i hand med ett aktivt

bevarande av natur- och kulturmiljö, i enlighet med

av riksdagen fattat beslut, anförs det i motion

1999/2000:N388 (mp). Motionärerna vill att

regeringen följer upp detta beslut före

mandatperiodens slut. Turismen, som är

arbetsintensiv, är världens största och mest

expansiva näring, säger motionärerna. Mot bakgrund

av att endast cirka en fjärdedel av turismen i

Sverige utgörs av utländska besök, anser de att det

finns möjligheter till en ökning. Turismen måste

dock bedrivas på ett skonsamt och ansvarsfullt sätt,

så att naturen och den biologiska mångfalden inte

skadas eller så att kulturvärden inte exploateras

ovarsamt, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen anvisade i december 1999 81,5 miljoner

kronor till turistfrämjande för år 2000 (prop.

1999/2000:1, bet. 1999/2000:NU1). De statliga

insatserna inom turistområdet genomförs dels av

Turistdelegationen, dels av det av staten och

turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese-

och Turistråd AB (TuristRådet). Riksdagen avslog i

december 1999 ett par motioner rörande turismen. I

en reservation (m, kd, c, fp) följdes upp en motion

som rörde utvärdering av de statliga insatserna på

turistområdet. Också våren 1999 behandlade utskottet

motioner på turistområdet, liknande vissa av de här

aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr.1998/99:170).

Motionerna avstyrktes med hänvisning till av

statsmakterna vidtagna åtgärder och till pågående

arbete. I en reservation (m, kd, c, fp) redovisades

en annan bedömning av behovet av åtgärder. Riksdagen

följde utskottet.

Effektmålen för verksamheten inom turistområdet är

följande:

- att utifrån de regionala förutsättningarna

stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som kan

bidra till fler och växande företag och därmed ökad

sysselsättning för både kvinnor och män,

- att förbättra förutsättningarna för företagande

och entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för

ökad tillväxt och sysselsättning,

- att öka kunskapen och kompetensen i näringslivet

för att stimulera tillväxt och förnyelse,

- att konsumenterna skall ha en stark ställning på

marknaden samt sådana konsumtionsmönster som bidrar

till en långsiktigt hållbar utveckling, att

hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja

sina ekonomiska och andra resurser effektivt, att

konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas, att

sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas

som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar

till en långsiktigt hållbar utveckling.

Turistdelegationens del av dessa effektmål är

följande:

- att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som

turistland,

- att Sverige skall ha en långsiktigt

konkurrenskraftig turistnäring,

- att turismens utveckling sker på ett för miljön

och naturen hållbart sätt,

- att åtgärder inom turistsektorn skall stimulera

en hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till

fler och växande företag och därmed ökad

sysselsättning för både kvinnor och män.

Av anslaget till turistfrämjande avsätts enligt

regleringsbrevet för budgetåret 2000 69,5 miljoner

kronor till marknadsförings- och

informationsinsatser m.m. TuristRådet svarar för

övergripande marknadsföring och information

utomlands av Sverige som turistland. Enligt det

omförhandlade aktieägaravtalet från maj 1999 mellan

staten och Sveriges Rese- och Turistråd Intressenter

AB finansierar staten bolagets basverksamhet och den

övergripande marknadsföringen, dvs. av varumärket

Sverige. Med basverksamhet avses bl.a. huvudkontor,

utlandskontoren, grundläggande konsumentbearbetning,

datautveckling och mediekontakter. Näringen skall

finansiera riktade aktiviteter, dvs.

produktmarknadsföringen i anslutning till bolagets

verksamhet. Målet är att båda parter skall

tillskjuta lika mycket. En strukturförändring av

TuristRådet har påbörjats i riktning mot färre fasta

kontor och en mer flexibel organisation genom en

ökad användning av informationsteknik. Detta avses

möjliggöra en bredare och mer kostnadseffektiv

representation utomlands och att medel frigörs till

marknadsföringsaktiviteter.

Förutom via det nämnda anslaget har staten ställt

medel till förfogande för insatser på turistområdet

enligt följande:

- 90 miljoner kronor till TuristRådet för

internationell marknadsföring av Sverige som

turistland inom ramen för småföretagsprogrammet,

- 11 miljoner kronor till turismforskning vid ETOUR

(European Tourism Research Institute),

- 21,6 miljoner kronor till fyra olika projekt,

bl.a. marknadsföring av Sverige som turistland genom

IT,

- 20 miljoner kronor för att främja

teknikutveckling inom främst små turistföretag

(budgetåret 1995/96),

- 5 miljoner kronor till TuristRådet för inrättande

av ett s.k. call center i Sollefteå,

- 1,5 miljoner kronor till TuristRådet för ett

projekt för varaktig svensk turistexport till Polen

(från Östersjömiljarden).

Vidare kommer medel turistområdet till del via EU:s

strukturfonder, Stiftelsen för kunskaps- och

kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och de regionala

tillväxtavtalen.

Turistdelegationen har på regeringens uppdrag

genomfört riktade studier av förutsättningarna för

utveckling av svensk turism. Uppdraget redovisades i

maj 1998. Riksantikvarieämbetet har haft regeringens

uppdrag att utarbeta förslag till kvalitetskriterier

och metoder för kvalitetssäkring av kulturturismen

inom sitt ansvarsområde.

Turistdelegationens instruktion ändrades våren 1997

så att det bland delegationens uppgifter ingår att

verka för att turismens utveckling sker på ett för

miljön och naturen hållbart sätt. Turistdelegationen

har också tillsatt en arbetsgrupp för hållbar

utveckling av turism, som redovisat resultaten av

sitt arbete i en rapport, Hållbar utveckling i

svensk turistnäring. I regleringsbrevet för år 2000

sägs att Turistdelegationen skall redovisa

omfattningen och resultatet av arbetet med en

hållbar utveckling av turismen. Statens

naturvårdsverk har på regeringens uppdrag lämnat

förslag till sektorsmål för friluftsliv och

naturturism i en rapport med samma namn och med

följande förslag till mål: Landets främsta områden

för friluftsliv/naturturism i fjäll och skog, kust

och hav, sjöar och vattendrag och de för friluftsliv

lämpade tätortsnära områdena skall till år 2010

bevaras, vårdas och utvecklas på sådant sätt att de

kan nyttjas för dessa ändamål inom ramen för en

hållbar samhällsutveckling. Miljömålskommittén (dir.

1998:45), som har i uppgift att göra en samlad

översyn av vilka delmål som behövs för att Sveriges

nationella miljökvalitetsmål skall kunna nås inom en

generation, skall senare väga samman

Naturvårdsverkets förslag med förslag från olika

myndigheter på andra områden till ett slutligt

förslag om delmål och åtgärdsstrategier.

Beträffande s.k. landsbygdsturism kan nämnas att

Glesbygdsverket i samarbete med Turistdelegationen

hösten 1997 tagit fram ett handlingsprogram för

småskalig landsbygdsturism med rubriken En lönsam

näring med en hållbar utveckling. I

handlingsprogrammet föreslås en rad åtgärder på

olika områden. Utvecklingsarbetet måste bygga på de

lokala resurser som finns i ett område, sägs det.

Strukturfondsmedel från EU samt landsbygdsstödet kan

täcka stora delar av de åtgärder som omfattar

företagsutveckling och kompetensstöd.

Glesbygdsverket har ett nationellt ansvar att

förankra programmets intentioner och ta initiativ

till samverkan och ett tvärsektoriellt arbetssätt,

som är grunden för ett framgångsrikt

utvecklingsarbete, heter det vidare. I alla de

regionala tillväxtavtalen utom ett (Stockholms län)

finns turistfrågorna med.

Fiskeriverket och Turistdelegationen presenterade i

juni 1999 rapporten Fisketurism - en naturlig

näring! (Fiskeriverket information 1999:5). I

rapporten behandlas förutsättningar och möjligheter

för utveckling av svensk fisketurism. Förslag till

åtgärder lämnas inom följande tre områden:

regelverket; fiskevård inklusive tillsyn och

forskning rörande den biologiska resursen;

utbildning och information.

Turistdelegationen presenterade i november 1999 en

skrift, Sundare förnuft, som är en uppdatering av

skriften Sunt förnuft som publicerades år 1997.

Skriften har tagits fram efter kontakter med

företagare från olika delar av näringen,

intresseorganisationer, myndigheter, regionala och

lokala turistorganisationer, konsulter, högskolor,

universitet, m.fl. Skriften är avsedd att användas i

följande tre sammanhang:

- Regeringen skall bättre kunna se turismens

perspektiv i näringspolitiken, där de små företagen

får allt större betydelse.

- Myndigheterna skall bättre kunna se

konsekvenserna av reglers effekter för

turistföretagens villkor och därmed kunna utforma

bestämmelser och beslut med större beaktande av

dessa företags utveckling.

- Företagen skall få bättre insikt i offentliga

regelverk och andra externa produktionsvillkor som

de är beroende av i sin verksamhet.

I skriften tas upp frågor om beskattning,

konkurrensfrågor, infrastrukturella hinder,

säsongsproblematik, frågor rörande tillstånd,

tillsyn och avgifter samt frågor om tolkning och

tillämpning av lagstiftningen.

Statsrådet Mona Sahlin inrättade i december 1999 en

s.k. framtidsgrupp för att stärka tillväxten i den

svenska rese- och turistindustrin. Gruppen leds av

statssekreterare Jan Grönlund, Näringsdepartementet,

och består av företrädare för näringen och berörda

myndigheter och organisationer. Syftet med gruppens

arbete är att analysera de faktorer som kan främja

tillväxt samt ta fram underlag för en nationell

strategi för den svenska turistnäringen. Olika

frågor som berör turistnäringens utveckling kommer

att diskuteras, t.ex. regionala tillväxtavtal,

näringspolitik, kompetensutveckling, skatter,

forskning och utbildning. En annan viktig uppgift

för arbetsgruppen är att beakta turismen inför det

svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet har

företrädare för näringen varit mycket postiva till

inrättandet av gruppen. Ett första möte hölls i

februari 2000. Arbetet skall påbörjas omgående och

bedrivas i flera undergrupper som skall arbeta dels

i ett kortare perspektiv med aktuella frågor, dels i

ett längre perspektiv med strategier och visioner.

Inom ramen för EU pågår ett arbete med att

förbättra turismens sysselsättningspotential. En av

EG-kommissionen och medlemsstaterna gemensamt

tillsatt s.k. högnivågrupp för turism och

sysselsättning presenterade sina slutsatser och

rekommendationer i en rapport i oktober 1998, vilken

resulterade i ett meddelande från kommissionen. Inre

marknadsrådet antog i juni 1999 slutsatser, grundade

på gruppens rapport och kommissionens meddelande,

med syfte att öka turismens bidrag till

sysselsättningen. Fyra arbetsgrupper har därefter

tillsatts med experter från medlemsländerna för att

genomföra rådsslutsatserna inom områdena

information, utbildning, kvalitet och hållbarhet.

Samordning skall ske i kommissionens rådgivande

kommitté för turism. En första rapport från

grupperna beräknas vara klar under hösten 2000 för

att därefter diskuteras i rådgivande kommittén. Från

svensk sida deltar TuristRådet i de grupper som

arbetar med information och kvalitet,

Turistdelegationen i gruppen för hållbar utveckling

och Svenska Rese- och Turistindustrins

Samarbetsorganisation i gruppen för utbildning.

Utskottets ställningstagande

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har

stor betydelse i många regioner, inte minst i

glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i det

arbete med att stärka den regionala utvecklingen som

regeringen bedriver och som utskottet ställer sig

bakom. Turistnäringen är också en av de branscher

som växer snabbast i Sverige. Konkurrensen är mycket

hård och marknadsföringen av Sverige som turistland

är, enligt utskottets mening, viktig.

Av det reguljära anslaget till turistfrämjande, som

innevarande budgetår uppgår till 81,5 miljoner

kronor, avsätts huvuddelen eller 69,5 miljoner

kronor till marknadsförings- och

informationsinsatser m.m. Vidare har en

strukturförändring av TuristRådet påbörjats i

riktning mot färre fasta kontor och en mer flexibel

organisation, vilket avses möjliggöra en bredare och

mer kostnadseffektiv representation utomlands och

att medel frigörs till marknadsföringsaktiviteter.

Engångsvisa medel, uppgående till totalt ca 150

miljoner kronor, har också anvisats under senare år

för insatser på turistområdet. Till detta kommer

medel som ställs till förfogande via EU:s

strukturfonder, Stiftelsen för kunskaps- och

kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och de regionala

tillväxtavtalen.

Den förda politiken beträffande turistnäringen

ligger i linje med mycket av vad som efterfrågas i

de här aktuella motionerna. Beträffande de olika

områden av turism som tas upp i motionerna -

kulturturism, naturturism, landsbygdsturism och

konferensturism - har, som nyss redogjorts för,

olika åtgärder vidtagits eller påbörjats. Något

initiativ av riksdagen på dessa områden är därför

inte erforderligt.

När det gäller frågan om uppföljning av att natur-

och kulturvärden bevaras i turistsammanhang, som tas

upp i motion 1999/2000:N388 (mp), delar utskottet

motionärernas synpunkter på att detta bör ske. I

regeringens politik på turistområdet ingår

självfallet att löpande följa utvecklingen.

Utskottet utgår från att i det arbete som den

nyligen bildade framtidsgruppen för den svenska

rese- och turistindustrin skall bedriva kommer en

löpande uppföljning att ingå som en naturlig del.

Med detta avstyrks den nämnda motionen i berörd del.

Även de övriga här aktuella motionerna

1999/2000:N229 (v), 1999/2000:N238 (kd),

1999/2000:N324 (kd) och 1999/2000:Kr201 (c) avstyrks

i berörda delar med hänvisning till vad som tidigare

anförts.

Regionala tillväxtavtal

Motionerna

I motion 1999/2000:N340 (m) pekas på risker som kan

finnas med de regionala tillväxtavtalen. Dessa avtal

är inget "huvudspår" för tillväxt, anser

motionärerna. De menar att risken är stor att

avtalen i stället blir negativa för tillväxten,

genom att politiken blir alltför ensidig och därmed

hämmar mångfalden. För att tillväxt skall komma till

stånd är det viktigt att konkurrens sker på lika

villkor, anför motionärerna och anser att om

särintressen gynnas - såsom särskilda företag,

branscher eller regioner - hämmas tillväxten.

Dessutom är de resurser som varje län skall

förhandla om betydligt mindre än det verkliga

behovet, säger motionärerna. De anser att det som är

positivt med tillväxtavtalen är de analyser som

gjorts i samverkan med det lokala näringslivet inför

utarbetandet av avtalen.

Frågan om kvinnors deltagande i arbetet med

tillväxtavtalen tas upp i de tre motionerna

1999/2000:N367 (v), 1999/2000:N327 (kd) och

1999/2000: N214 (c). För att kvinnor skall

garanteras en rimlig representation i regionala

beslutsgrupper anser Vänsterpartiet att det

fyrtioprocentiga målet vad gäller representation av

ett kön är ett bra mål som snarast måste uppfyllas,

sägs det i den förstnämnda motionen. Detta är dock

inte tillräckligt, utan motionärerna anser att

tillväxtavtalen skall ha en strategi som säkrar

kvinnors rätt till arbete och rimliga livsvillkor.

Jämställdhetsperspektivet och tanken om s.k.

mainstreaming har kommit bort i den första etappen

av arbetet med tillväxtavtalen, säger motionärerna

med beklagande i den andra motionen, 1999/2000:N327

(kd). Attityden till arbetet med tillväxtavtal är

mer positiv i Norrland än i södra delen av landet,

anser motionärerna och hävdar att rollfördelningen

mellan staten och kommunerna upplevs som oklar.

Företagens erfarenheter måste bättre tas till vara,

säger motionärerna vidare och uppger att på flera

håll har det upplevts som om länsstyrelsen dominerat

och styrt arbetet. Jämställdhetsarbetet måste

bedrivas både genom mainstreaming och genom riktade

insatser, anför motionärerna. De anser att det är

viktigt att offentligt stöd - såväl EU-stöd som

regionalt stöd och näringslivsstöd - fördelas lika

mellan kvinnor och män. Tillväxtavtalen bör ge

kvinnor chans att delta i det regionala

utvecklingsarbetet och inte bara vara föremål för

jämställdhetsåtgärder, anför motionärerna.

Alltfler unga kvinnor flyttar från landsbygden,

konstateras det i partimotion 1999/2000:N214 (c).

Avsaknad av arbete, brist på kultur och

nöjesaktiviteter samt möjlighet till

vidareutbildning anges som några orsaker.

Landsbygden måste bli mer intressant för kvinnor att

bo på, anför motionärerna. De anser att kvinnor

måste ges större möjligheter att påverka arbetet med

tillväxtavtalen, inte bara i diskussionsgrupper utan

även genom deltagande i de beslutande

församlingarna.

Vissa kompletterande uppgifter

I arbetet med de regionala tillväxtavtalen är det,

enligt Näringsdepartementet, inte avtalen som

dokument som är väsentligast, utan den process som

pågår och det som händer i verkligheten. Det

viktigaste är att regionala parter gemensamt

prioriterar vad som bör göras och kommer överens om

hur tillgängliga resurser skall användas för att

mest effektivt främja tillväxten. Näringslivet och

företagarna har inflytande på avtalen, vilket också

återspeglas i de insatsområden och åtgärder som

lyfts fram. Ju större deltagandet från näringslivets

sida har varit, desto tydligare är avtalens

inriktning på åtgärder som främjar näringslivets

utveckling. Samtliga län anser att det samarbete

mellan parter som avtalen förutsätter har gett

samordningsvinster. En viktig fördel uppges också

vara att olika parter förstår varandras

arbetsvillkor bättre och har börjat anpassa sina

arbetsformer till varandra. Ingen uppger sig vilja

återgå till arbetsformer från tiden före

tillväxtavtalen.

Samtliga län lämnade i april 1999 utkast till

regionala tillväxtavtal till regeringen.

Utvärderingen av utkasten visade med få undantag

svaga insatser i länen, vad gäller dels att engagera

kvinnor i arbetet med att ta fram avtalen, dels att

vidta åtgärder för att tillvarata kvinnors kapacitet

och förbättra deras villkor i näringslivet. Länen

fick förslag om metoder för att förbättra

jämställdhetsarbetet, bl.a. borde länens

jämställdhetsexpertis och NUTEK:s sakkunskap på

området utnyttjas bättre. Länen redovisade en andra

version av avtalen i november 1999, vilka innebar en

viss förbättring avseende jämställdhetsarbetet.

Tillväxtavtalen visar, enligt Näringsdepartementet,

att man har samarbetat i nya, givande

konstellationer i regionala partnerskap och

arbetsgrupper, men också att det oftast är de sedan

länge etablerade organisationerna och deras

företrädare som har deltagit. Nya grupper har inte

kommit till tals i den utsträckning som avsetts.

Även andra medborgargrupper än kvinnor, t.ex.

ungdomar och personer med utländsk bakgrund, är

underrepresenterade. De metoder som finns att arbeta

kvalificerat med jämställdhetsfrågor förefaller vara

otillräckligt kända. Regeringens bedömning är att

situationen oftast beror på okunskap, både om

metoder och potentiella resultat av jämställd-

hetsarbetet.

I regleringsbrevet för NUTEK för år 2000 ges NUTEK

i uppdrag att senast den 1 oktober 2000 redovisa

sitt engagemang i form av finansiella och andra

insatser inom ramen för regionala tillväxtavtal.

NUTEK skall samtidigt redovisa på vilket sätt

myndigheten har gett metodstöd till länen i arbetet

med att ta fram regionala tillväxtavtal under tiden

den 15 april 1999 till den 15 februari 2000

respektive vid genomförande av avtal under år 2000.

Det bör därvid framgå vilket metodstöd som lämnats

avseende jämställdhetsperspektivet i

tillväxtavtalen.

I en rapport, Tillväxt i hela Sverige (Ds 2000:7),

redovisar en tjänstemannagrupp inom

Regeringskansliet och berörda myndigheter följande

iakttagelser och slutsatser efter en genomförd

granskning av de regionala tillväxtavtalen:

- Alla län har gått framåt i arbetet med sina

regionala tillväxtavtal och vill fortsätta den

process som avtalsarbetet startat. Arbetet bör gå

vidare och utvecklas mot bakgrund av de erfarenheter

som är gjorda hittills. Områdena jämställdhet och

ekologiskt hållbar utveckling samt uppföljning och

utvärdering är viktiga i det fortsatta arbetet.

- Näringslivets efterfrågan på offentliga tjänster

berör fler politikområden än den s.k. traditionella

näringspolitiken. De lokala förutsättningarna har

stor betydelse för hur näringslivets behov

formuleras.

- Parterna i avtalsarbetet önskar kunna diskutera

tillväxtfrågor i ett sammanhang, även om olika slags

åtgärder kan behöva hanteras i olika plane-

ringsprocesser.

- Utbildnings- och kompetensfrågor är högt

prioriterade i tillväxtavtalen. De hanteras av ett

stort antal aktörer inom både utbildnings- och

arbets-marknadspolitikens områden. Analysen av hur

olika intressen skall balanseras och hur utbud och

behov skall kunna matchas bättre bör fortsätta.

- Livsmiljön har i flertalet län framhållits som en

viktig tillväxtfaktor, och betydelsen av

kulturutbudet samt natur- och kulturmiljön har i

detta sammanhang ofta betonats. Livsmiljöns roll som

tillväxtfaktor i ett långsiktigt perspektiv behöver

dock preciseras.

- De regionala parterna upplever att det

arbetsmarknadspolitiska målet att nedbringa

arbetslösheten och den detaljreglering som finns för

de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna begränsar

arbetsmarknadsorganisationens möj-ligheter att delta

som en aktiv part i den regionala näringspolitiken,

vars tyngdpunkt ligger på tillväxt och mer

långsiktigt ökad sysselsättning.

- De regionala parterna anser att tvärsektoriella

förhandlingar om samfinansiering av åtgärder

underlättas om de förhandlande parterna har tillgång

till flexibla medel. De anser att regeringen ännu

inte har fullföljt sina intentioner för att

förverkliga den regionala näringspolitiken.

- Den statliga budgetprocessen är endast delvis

anpassad för att hantera långsiktiga,

tvärsektoriella program som de regionala

tillväxtavtalen.

- Tvärsektoriella uppföljningar och utvärderingar

kan endast utföras i mycket begränsad omfattning.

- Den statliga budgetprocessen och

utvärderingssystemen bör analyseras för att utröna

hur de bättre skall kunna svara mot tillväxtavtalens

idé.

- Det behövs tydligare information till länen om

vad som sker med de olika förslagen till

regeländringar som de har lämnat.

- Regelförslagen behöver ofta förtydligas. En idé

är att den regionala nivån görs djupare delaktig i

regelarbetet, t.ex. genom att svara för regionala

konsekvensstudier.

Beträffande jämställdhetsperspektivet i

tillväxtavtalen sägs i rapporten att det på det hela

taget saknas ett sådant perspektiv även i den andra

versionen av avtalen. Könsfördelningen i

partnerskapet är mycket ojämn i de flesta län. Det

gäller både i fråga om enskilda personer och

representanter för deltagande organisationer.

Avtalen behöver alltså bli mycket bättre på detta

område i alla län, sägs det i rapporten. Några län

har dock hunnit något längre än övriga - t.ex.

Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens och

Östergötlands län. Flera län är starkt medvetna om

bristerna i sina avtal, sägs det. De anger att de

kommer att använda särskilda metoder för

jämställdhetsanalyser och bedömningar av projekt och

har också intensifierat arbetet på detta område.

Regeringen har nyligen beslutat utse Blekinge,

Jämtland och Västra Götaland till pilotlän för

arbetet med jämställdhetsfrågorna i tillväxtavtalen.

Dessa län avses svara för försöksverksamhet och vara

förebilder i det fortsatta arbetet med att utveckla

jämställdhetsperspektivet i alla län.

Utskottets ställningstagande

Regionala tillväxtavtal är ett nytt inslag i

näringspolitiken och innebär att tillgängliga

resurser samordnas och inriktas på prioriterade

åtgärder för ökad tillväxt och sysselsättning. Målet

är att utifrån de regionala förutsättningarna

stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt som kan

bidra till fler och växande företag och därmed ökad

sysselsättning för både kvinnor och män. Enligt

utskottets mening har arbetet med regionala

tillväxtavtal goda möjligheter att bli ett lyckat

inslag i näringspolitiken.

Utskottet anser att det finns olika omständigheter

som gör att de regionala tillväxtavtalen är en

lämplig modell för den framtida regionala

näringspolitiken. Eftersom förutsättningarna för

tillväxt och sysselsättning ser olika ut i olika

delar av landet måste politikens verktyg för att

stödja en god utveckling anpassas till de olika

regionernas skiftande förutsättningar. Vidare måste

politiken bättre stimulera samverkan och samarbete

mellan olika aktörer och samordning av resurser för

att åtgärder skall bli mer välriktade och effektiva.

Näringslivets tillväxtmöjligheter är också till stor

del beroende av hur det omgivande samhället

fungerar, varför politikens insatser på de lokala

och regionala nivåerna måste bli kraftfullare för

att en god utveckling i näringslivet skall uppnås.

Utskottet vill vidare understryka vikten av att

miljöfrågorna lyfts fram som en drivkraft för

utveckling och tillväxt i det fortsatta arbetet med

de regionala tillväxtavtalen. Av rapporten om

tillväxtavtalen framgår att det finns brister i

detta hänseende.

Arbetet med den regionala näringspolitiken och

tillväxtavtalen handlar sålunda om att ge alla delar

av landet möjligheter att utvecklas utifrån sina

egna förutsättningar och på egna villkor.

Utgångspunkten är att besluten skall fattas av dem

som berörs, att ansvaret skall tas lokalt och

regionalt och att så många människor som möjligt

skall engageras. Utskottet har särskilt noterat det

starka engagemang som näringslivet på många håll har

visat för arbetet med tillväxtavtalen.

Den skeptiska inställning till tillväxtavtalen som

förs fram i motion 1999/2000:N340 (m) ställer sig

utskottet alltså helt främmande inför. Motionen

avstyrks i berörd del.

Däremot kan utskottet förstå de farhågor som förs

fram i de andra här aktuella motionerna,

1999/2000:N367 (v), 1999/2000:N327 (kd) och

1999/2000:N214 (c), rörande kvinnors deltagande i

arbetet med tillväxtavtalen. Av rapporten om

tillväxtavtalen framgår, som nämnts, att

jämställdhets-perspektiv nästan helt saknas. Detta

är helt oacceptabelt. Några län har visserligen

kommit en bit på väg, och flera län anger att de

framöver kommer att intensifiera arbetet på området,

men det är, enligt utskottets mening, inte

tillräckligt. Utskottet utgår från att regeringen

kommer att tillse att jämställdhetsfrågan lyfts fram

på ett mer påtagligt sätt än vad som hittills varit

fallet. Med detta avstyrks de nu nämnda motionerna i

berörda delar.

Särskilda branscher

Vidareförädling av skogsråvara

Motionerna

Det behövs ett sammanhållet program för design,

utveckling, marknadsföring och ökad förädlingsgrad

av skogsråvara, anförs det i motion 1999/2000: N308

(s). Sverige producerar och exporterar råvaror,

varefter vidareförädlade produkter, bl.a. möbler

designade i andra länder, t.ex. Danmark, importeras,

säger motionärerna. De anser att de många små och

medelstora sågverken skulle kunna omvandlas till en

vidareförädlande industri, om de fick rätt stöd. Det

behövs också, enligt motionärerna, ett ökat

samarbete mellan designer och sågverksindustrin, så

att den senare skall kunna ta fram de produkter som

efterfrågas, kunna följa trender, men även försöka

påverka dessa i ett miljövänligare val. Det

erfordras också regionala kunskapscentrum, där

nätverk och samverkan inom branschen kan främjas,

anför motionärerna.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att forsknings-

och utvecklingsverksamheten inom den trämekaniska

industrin skall intensifieras, anförs det i motion

1999/2000:MJ306 (m). För ett par år sedan gav

regeringen ett löfte till den trämekaniska industrin

om hälftenfinansiering av ett FoU-paket, säger

motionärerna. Totalt skulle projektet omfatta 300

miljoner kronor fördelade på industrin, NUTEK och

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling

(KK-stiftelsen). Handläggningen har emellertid gått

mycket trögt från NUTEK:s och KK-stiftelsens sida,

och någon verksamhet baserad på dessa medel har

knappast påbörjats, uppger motionärerna. De finner

det angeläget att regeringen följer upp situationen

och verkar för att FoU-verksamheten tar fart. Det

får inte bli så att framåtsyftande satsningar

blockeras därför att villkoren är oklara eller att

finansiärer ställer orimligt höga krav på projekt,

säger motionärerna. De noterar att ett annat

utvecklingsprogram - vid Växjö universitet - kommit

i gång snabbare tack vare ett kraftfullt engagemang

från näringen i södra Sverige.

I motion 1999/2000:N302 (v) föreslås två

riksdagsuttalanden - om vidareförädling av

skogsråvaran och om restprodukter från sågverken.

Den svenska skogsindustrin sysselsätter 26 % av de

industrianställda, investeringarna uppgår till 12

miljarder kronor per år, skatteintäkterna från

anställda och bolagsskatt uppgår till 32 miljarder

kronor per år och exportvärdet till 110 miljarder

kronor per år, säger motionärerna. De anser att

skogsindustrin borde utnyttja sina ekonomiska

resurser och sitt kunnande effektivare vad avser

vidareförädling av råvaran och utveckling av ny

verksamhet. Vidareförädling av skogsråvaran handlar

om sågade trävaror, trähus, möbler, snickerier,

träskivor och andra komponenter, områden på vilka

Sverige har goda traditioner, anför motionärerna. De

menar att den uppåtgående konjunkturen för trähus

borde utnyttjas för ytterligare utveckling av

energisnåla, miljöanpassade och tekniksmarta hus.

Även möbeltillverkningen borde ha en lysande framtid

såväl vad gäller den svenska marknaden som exporten,

anser motionärerna men menar att det då är

nödvändigt att en mer utvecklad industriell

tillverkning kommer till stånd. Motionärerna bedömer

att de industriella utvecklingscentrumen (IUC) för

träindustrin kan spela en viktig roll, liksom de

satsningar på design som görs på flera håll.

I motionen tas också upp frågan om restprodukterna

från sågverken, den s.k. industrispånen - sågspån

och hyvelspån. Träskiveindustrin bygger på

tillvaratagande av dessa produkter. Även pellets-

och brickettillverkarna använder emellertid denna

restprodukt, liksom vissa värmeverk. Det är

angeläget att konkurrenssituationen mellan

varuproduktion och energi finner en lösning, anför

motionärerna. De anser att staten bör ta initiativ

till att, i samverkan med de olika sektorerna i

näringen, lösa problemet.

Det bör utarbetas nationella och regionala program

för utveckling av skogsnäringen och vidareförädling

av skogsråvaran, anförs det i motion 1999/2000:N389

(c). I motionen begärs också ett riksdagsuttalande

om vikten av att regionala

träcentrum/utvecklingscentrum skapas. Om

sysselsättning och välfärd skall kunna upprätthållas

torde frågan om hur Sverige hanterar sin träråvara

vara av avgörande betydelse, anser motionärerna. Det

måste bl.a. ske en målmedveten och konsekvent

satsning på vidareförädling av träråvaran i

skogslänen och detta bör ingå som en viktig del av

arbetet med de regionala tillväxtavtalen, menar

motionärerna. De anser dock att det också behövs ett

starkt stöd för detta arbete på nationell nivå och

att ett led i en sådan satsning bör vara att stödja

tillkomsten av regionala

träcentrum/utvecklingscentrum i skogslänen. Sådana

centrum skall kunna fungera som mötes-,

informations-, kunskaps- och utvecklingsplatser för

skogs- och träbranschen i respektive område.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade frågan om vidareförädling av

skogsråvara senast våren 1999 (bet. 1998/99:NU6,

rskr. 1998/99:170). Utskottet anförde följande i

sitt ställningstagande:

Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den

ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en

betydande del av det svenska exportnettot. Mot denna

bakgrund anser utskottet att det är angeläget att

konkurrenskraften inom den svenska skogsindustrin

kan upprätthållas och utvecklas. Detta kräver en hög

kunskapsnivå inom industrin. Likaså är det önskvärt

att det sker en utveckling mot ökad vidareförädling

inom skogsindustrin.

Som redovisats pågår olika program av relevans för

de frågor som här är aktuella. Vidare har en

arbetsgrupp inom Regeringskansliet haft i uppgift

att belysa vissa frågor rörande forskning och

utbildning inom den skogliga sektorn. Av

underlagsmaterial som arbetsgruppen låtit ta fram

och som utskottet redovisat framgår att endast

knappt hälften av forskningen på skogsområdet hänför

sig till skogsindustriell forskning. Enligt

utskottets mening kan det ifrågasättas om detta är

en lämplig fördelning, med hänsyn till den roll

skogsindustrin har i den svenska ekonomin. Med

hänvisning till det beredningsarbete som pågår inom

Regeringskansliet anser utskottet dock att riksdagen

inte nu bör agera i frågan. Utskottet förutsätter

att denna fråga vägs in i den forskningspolitiska

proposition som regeringen aviserat.

Regeringen utarbetade hösten 1997 i samarbete med

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling

(KK-stiftelsen) och Stiftelsen för strategisk

forskning ett program för utveckling av

skogsnäringen. Programmet består av följande fyra

delar:

- Ett utvecklings- och teknikspridningsprogram,

vilket innehåller satsningar på bl.a. träbaserade

byggsystem, nya trä- och fiberprodukter,

kretsloppsanpassning av skogsindustriprodukter samt

möbelutveckling. Programmet omfattar sammanlagt 300

miljoner kronor, varav regeringen satsar 50 miljoner

kronor per år i tre år. Programmet har förlängts

till den 30 juni 2001, med dispositionstid för

utbetalningar t.o.m den 30 juni 2003. Ett samarbete

har nu etablerats mellan byggföretag, arkitekter,

byggteknikexperter, trämaterialleverantörer och

forskare på temat En svensk plattform för ökat

träbyggande i Europa. Beslut har fattats om att

inleda samarbete med Finland inom trä-

byggområdet.

- Ett forskningsprogram på det skogsindustriella

området, vars mål är att långsiktigt stödja

skogsindustrins utveckling och skapa och stärka

forskningsmiljöer vid de nya högskolorna. Programmet

genomförs i nära samarbete mellan NUTEK och KK-

stiftelsen, varvid staten satsar 90 miljoner kronor

och KK-stiftelsen ca 150 miljoner kronor. Staten

finansierar primärt de träinriktade satsningarna och

KK-stiftelsen primärt de pappersinriktade

satsningarna. Satsningarna sker på följande områden:

( Växjö universitet - med tyngdpunkt på förädling

av trä mot byggsystem och högförädlade träprodukter.

Programinnehållet har överenskommits, och

avtalsförhandlingarna är inne i en slutfas.

( Luleå tekniska universitet - i ett samarbete

mellan Trätekniska Institutet i Skellefteå och

träbyggforskningen i Luleå. Programinnehållet är

klart, och avtalsförhandlingarna är inne i en

slutfas.

( Karlstads universitet - inriktning på bestrykning

av papper. Programinnehållet har överenskommits, och

avtal undertecknas inom kort.

( Mitthögskolan - fyra delområden inom massa- och

pappersområdena. Programinnehållet har

överenskommits, och avtal har nyligen undertecknats.

( Ett nätverksprogram inom det trycktekniska

området, inkluderande såväl etablerade som nya

högskolor samt flera institut. Programinnehållet har

överenskommits, och avtal är undertecknat.

- Ett forskningsprogram inom träteknikområdet, vars

syfte är att utveckla konkurrenskraftig forskning,

kompetens och forskarutbildning vid etablerade

forskarmiljöer vid följande lärosäten: Lunds

universitet, Luleå tekniska universitet, Chalmers

tekniska högskola, Kungliga tekniska högskolan och

Institutet för träteknisk forskning. Programmet, som

skall pågå under minst fem år, hade en budget på 6

miljoner kronor för år 1998 och avses därefter kunna

utökas till 15 miljoner kronor per år.

- Nya utbildningsplatser och professurer. I

budgetpropositionen för år 1998 föreslogs att Luleå

tekniska universitet skulle tilldelas 600

utbildningsplatser från den 1 juli 1998, varav minst

50 platser för utbildning med inriktning på det

trätekniska området. Sammantaget planeras 200 nya

utbildningsplatser på fyra år inom träteknikområdet.

Programmen har haft en del initiala svårigheter, men

har nu kommit i gång, och avsikten är, enligt

Näringsdepartementet, att fullfölja dem i enlighet

med ursprungliga planer.

Regeringen beslöt sommaren 1999 att tillkalla en

arbetsgrupp med uppgift att utveckla ett ramprogram

för samordning och vertikal integration inom skoglig

och skogsindustriell forskning och utbildning. I

gruppen, som letts av professor Kaj Rosén, har

ingått företrädare för skogsnäringen och

forskningen. Uppdraget har nyligen rapporterats till

regeringen.

I sammanhanget bör noteras den tidigare nämnda

aviserade propositionen om vissa organisationsfrågor

inom näringspolitiken samt de propositioner som

aviserats på Utbildningsdepartementets område, om

myndighetsorganisation för forskningsfinansiering

och om forskningspolitik.

Frågan om träråvaruförsörjningen till skivindustrin

har tagits upp i en skrivelse till näringsutskottet

från branschorganisationen Svenska Träskivor. I

skrivelsen begärs ett klarläggande rörande

träskiveindustrins arbetsförutsättningar, dvs.

industrins möjlighet att på lika villkor långsiktigt

kunna konkurrera med andra aktörer om spånråvaran.

Det är, enligt Svenska Träskivor, angeläget att nya

samtal snarast inleds mellan företrädare för

regeringen, aktuella utskott i riksdagen och

företagsledare inom träskiveindustrin.

Dåvarande landshövdingen Björn Rosengren

överlämnade i januari 1998 en rapport om

spånförsörjningen till svensk träskiveindustri till

dåvarande näringsministern Anders Sundström. I

rapporten föreslogs bl.a. att en begränsad allmän

energiskatt skall införas på sågspån för

energiändamål. Energiskattefrågorna diskuteras för

närvarande intensivt inom Regeringskansliet, under

ledning av Finansdepartementet, och är nu inne i ett

politiskt skede, dvs. diskussionerna förs på

statssekreterarnivå. I vad mån - och i så fall när -

en överenskommelse om ett nytt framtida

energiskattesystem kan träffas är, enligt uppgift

från Finansdepartementet, dock omöjligt att uttala

sig om för närvarande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet intar samma ståndpunkt nu i frågan om

vidareförädling av skogsråvara som utskottet gjort

vid tidigare tillfällen då frågan behandlats.

Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den

ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en

betydande del av det svenska exportnettot. I de

delar av landet där skogsindustrin finns spelar den

en väsentlig roll för sysselsättningen på de berörda

orterna.

För att skogsindustrin även framgent skall kunna

bidra till att upprätthålla välståndet är det

viktigt att konkurrenskraften inom den svenska

skogsindu-

strin kan utvecklas. Enligt utskottets mening borde

det vara möjligt för den svenska skogsindustrin att

förskjuta inriktningen av exporten från rena råvaror

mot mer förädlade produkter. Detta kräver en hög

kunskapsnivå inom industrin. Den samhällsekonomiska

vinst som en ökad vidareförädling kan innebära

framgår vid en jämförelse mellan sågverksindustrin

och möbel-industrin av de tre variablerna åtgång av

skogsråvara, sysselsättning och förädlingsvärde.

Enligt uppgift från forskare vid Växjö universitet

ligger dessa tre variabler för sågverksindustrin på

ca 15 miljoner m3, ca 15 000 personer och ca 25

miljarder kronor respektive för möbelindustrin på ca

250 000 m3, ca 14 000 personer och ca 15 miljarder

kronor. Utskottet förutsätter att regeringen på de

sätt som är möjliga söker bidra till att en

utveckling mot ökad vidareförädling främjas.

Som redovisats pågår en rad program i samverkan

mellan näringslivet och staten som på olika sätt

syftar till att öka kunskapsnivån och

vidareförädlingen inom skogsindustrin. En del av

dessa program har, som nämnts, haft vissa

svårigheter att komma i gång. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet har problemen dock nu i

huvudsak lösts. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka vikten av att de insatser som görs

utformas i samverkan med industrin. En sådan

samverkan ser utskottet som en absolut förutsättning

för att ett program skall kunna bli lyckosamt.

Utskottet konstaterar vidare att frågan om

forskning och utveckling inom skogsindustrins

områden kommer att bli föremål för behandling i

samband med de propositioner på forskningsområdet

som regeringen aviserat.

När det gäller frågan om träskiveindustrins

konkurrenssituation i förhållande till

energisektorn, som tagits upp i en motion (samt i en

skrivelse från Svenska Träskivor), noterar utskottet

att detta är ett reellt problem för

träskiveindustrin. Enligt utskottets mening är

likvärdiga konkurrensvillkor en princip som bör

gälla i alla delar av näringslivet. Som redovisats

pågår överläggningar inom Regeringskansliet om

energiskatternas framtida utformning. I detta

sammanhang kommer frågan om energiskattesystemets

eventuellt snedvridande konkurrenseffekter att

aktualiseras.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

de här aktuella motionerna 1999/2000:N308 (s),

1999/2000:MJ306 (m), 1999/2000:N302 (v) och

1999/2000:N389 (c) i berörda delar.

Livsmedelsindustrin

Motionen

Det behövs åtgärder för den potatisförädlande

industrin, anförs det i motion 1999/2000:N224 (m). I

utredningsbetänkandet En livsmedelsstrategi för

Sverige (SOU 1997:167) beskrevs bl.a. de försämrade

villkoren för odlare och förädlare av

industripotatis efter EU-inträdet, erinrar

motionärerna om. Vid EU-inträdet upphörde tidigare

stöd för potatisen och gränsskyddet. För att

uppmuntra investeringar inom landet och därmed

bevara arbetstillfällen i Sverige krävs - om inte de

höga och konkurrenssnedvridande

produktionsmedelsskatterna tas bort eller sänks

kraftigt - att industrin kompenseras intill dess att

konkurrenterna inom EU har lika förutsättningar,

anser motionärerna. De förordar att en utvärdering

av situationen snarast görs, varefter regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag som kan bidra

till att industripotatisodlingen och

vidareförädlingen kan fortleva.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1999 en motion liknande den

här aktuella (bet. 1998/99:NU6, rskr. 1998/99:170).

Utskottet hänvisade till det nyssnämnda

utredningsbetänkandet och den beredning inom

Regeringskansliet som då pågick.

Hösten 1999 avslog riksdagen en motion med förslag

om införande av ett nytt anslag för stöd till

jordbruks- och livsmedelsnäringarnas konkurrenskraft

(bet. 1999/2000:NU1). Utskottet hänvisade åter till

utredningsbetänkandet, i vilket förslag presenterats

beträffande områdena jordbruk, trädgårdsnäring,

livsmedelsindustri, forskning och utveckling samt

exportfrämjande åtgärder. Några förslag till

finansiering - bortsett från förslag om

medfinansiering från EU - presenterades dock inte av

utredningen. Mot bakgrund därav har

utredningsförslagen varit föremål för fortsatt

beredning inom Regeringskansliet, varvid flera

departement varit berörda. I utskottets betänkande

lämnades en redovisning av beredningsläget.

Utredningens förslag beträffande energiskatter, ett

förslag som syftar till att åstadkomma likvärdiga

konkurrensförutsättningar mellan Sverige och andra

EU-länder, behandlas inom ramen för en arbetsgrupp

med företrädare för vissa departement samt

Riksskatteverket. Översynen skall, med

hänsynstagande till det inom EU pågående arbetet med

ett nytt energibeskattningsdirektiv, beakta

riktlinjerna för energibeskattningen i 1997 års

energiöverenskommelse. I uppdraget ingår vidare att

analysera och precisera den energiskattemodell, som

presenterats i Skatteväxlingskommitténs betänkande

Skatter, miljö och sysselsättning (SOU 1997:11) och

att behandla Alternativbränsleutredningens förslag,

som framlagts i betänkandet Bättre klimat, miljö och

hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184).

Energiskattefrågorna diskuteras, som tidigare

nämnts, för närvarande inom Regeringskansliet, under

ledning av Finansdepartementet, och är nu inne i ett

politiskt skede.

När det gäller exportfrämjande åtgärder kan noteras

att i budgeten för år 2000 finns under utgiftsområde

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar medel avsatta för sådana åtgärder under

anslaget Åtgärder inom livsmedelsområdet (F 6). I

budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 23)

redovisas att 10 miljoner kronor preliminärt skall

avsättas för exportfrämjande åtgärder. Huvudansvaret

för export- och marknadsföringsåtgärder ligger

alltid på näringen, sägs det, men regeringen vill

genom att främja exportsatsningar bidra till en

positiv utveckling inom sektorn. Regeringen har

vidare i december 1999 beslutat att anslå

ytterligare 10 miljoner kronor till Statens

jorbruksverk för projektet Food from Sweden för åren

1999 och 2000. Till detta projekt har regeringen

sedan år 1992 anvisat medel för exportfrämjande

åtgärder för svenska, förädlade livsmedel.

Beträffande FoU-insatser pågår beredning av

utredningens förslag inom Näringsdepartementet. I

utredningsbetänkandet föreslogs ett nationellt FoU-

program. Programmets huvudsyfte är att bidra till

industriell förnyelse och kompetenshöjning i

livsmedelsföretagen och samtidigt bidra till en

kompetenshöjning vid svenska högskolor och

universitet. Förslaget till FoU-program är framtaget

i samarbete med livsmedelsindustrin och är väl

förankrat inom denna. Den samlade satsningen

föreslås omfatta följande delar:

- Industriella samverkansprojekt. Omfattningen av

offentliga medel för denna satsning föreslås till 40

miljoner kronor per år. Näringslivets

motfinansiering beräknas till 20-50 % av den totala

satsningen beroende på projekt samt företagets

struktur och storlek.

- Tre kunskapshöjande program, som beräknas till 25

miljoner kronor per år.

- Åtgärdsprogram för effektivare kunskapsutbyte och

kunskapshöjning (teknikspridning), som beräknas till

20 miljoner kronor per år.

- Programledning med NUTEK som koordinator, vilket

beräknas till 5 miljoner kronor per år.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår

arbete på olika områden i linje med utredningens

förslag. Inom NUTEK har 20 miljoner kronor avsatts

under andra halvåret 1998 och första halvåret 1999

för industriella samverkansprojekt inom

livsmedelsområdet. Detta innebär att även EU:s

strukturfondsmedel kan bli tillgängliga för

insatsen. Det har vidare avsatts totalt 60 miljoner

kronor för att genomföra ett sådant

teknikspridningsprogram som föreslagits av

utredningen. Teknikbrostiftelserna i Lund och

Göteborg har avsatt ca 40 miljoner kronor för

programmet. Som en komplettering till detta

beviljade regeringen år 1998 ett bidrag på 20

miljoner kronor för kompetens-höjande insatser i

livsmedelsindustrin. Medlen kommer att disponeras av

Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB (SIK) för

att täcka in de delar av landet som inte omfattas av

de insatser som teknikbrostiftelserna svarar för.

NUTEK har vidare, på regeringens uppdrag, i en

rapport i december 1998 utrett förutsättningarna för

inrättande av ett forskningsinstitut inom

livsmedelsområdet i Kävlinge. NUTEK gör bedömningen

att ett forskningsinstitut i Kävlinge, med de

resurser, den inriktning och det huvudmannaskap som

föreslås i rapporten, skulle kunna producera

värdefull kunskap för livsmedelsindustrin och göra

det med rimlig effektivitet under förutsättning att

näringslivet satsar aktivt i institutet. NUTEK

föreslår att institutet ges en forskningsinriktning

mot konsument-, marknads- och

produktutvecklingskunskap. För etablering bedömer

NUTEK att det krävs ett engångsbelopp på 60 miljoner

kronor. För närvarande har ingen part gjort några

ekonomiska åtaganden.

Det bör också noteras att forskningsfrågor kommer

att beröras i de tre tidigare nämnda propositionerna

om organisationsfrågor inom näringspolitiken, om

myndighetsorganisation för forskningsfinansiering

och om forskningspolitik.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är likvärdiga

konkurrensvillkor en princip som bör gälla alla

delar av näringslivet och som också bör gälla i

förhållande till motsvarande industrigrenar i

aktuella konkurrentländer. Detta gäller självfallet

också livsmedelsindustrin i allmänhet och den

potatisförädlande indu-strin i synnerhet. Som

redovisats pågår beredningsarbete inom

Regeringskansliet på flera av de områden som här är

aktuella, bl.a. vad gäller energi-

skattesystemet och insatser för forskning och

utveckling. Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1999/2000:N224 (m).

Auktorisation, m.m.

Marknadsanpassat regelverk för tolkar

Motionerna

I motion 1999/2000:N273 (m, kd, fp) och i

partimotion 1999/2000:N384 (kd) begärs - med

likalydande motiveringar - att regeringen skall

lägga fram förslag till ett nytt marknadsanpassat

regelverk för tolkning. Invandringen har skapat

behov av tolk- och översättningskompetens som kan

medverka när myndigheter vill kommunicera med

personer som har bristfälliga kunskaper i svenska,

konstaterar motionärerna. Denna kompetens har ibland

byggts upp i offentlig regi, men i takt med att

verksamheten vuxit har utrymmet för privata företag

ökat, säger motionärerna. De hävdar dock att

myndigheter och kommuner inte alltid upphandlar

tjänster från dessa företag på lika villkor.

Motionärerna hänvisar till att Konkurrensverket har

framfört uppfattningen att ett nytt och

marknadsanpassat regelsystem för tolk- och

översättningsverksamhet skulle underlätta

etableringen av nya företag.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1999 ett motionsyrkande med

begäran om förslag om nytt, marknadsanpassat

regelsystem för tolkning, liknande de här aktuella.

Utskottet hänvisade till pågående utredningsarbete

(bet. 1998/99:NU11). I en reservation (m, kd, c, fp)

följdes yrkandet upp.

Konkurrensverket föreslog i en skrivelse till

regeringen i februari 1997 att en särskild utredning

skall tillsättas med uppgift att utreda och

analysera de förhållanden som gäller på marknaden

för tolk- och översättningstjänster samt även lämna

förslag till ett nytt, marknadsanpassat regelverk.

Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Västra

Götalands och Gävleborgs län har haft regeringens

uppdrag att undersöka hur respektive läns kommuner

och landsting tillämpar de regelverk som styr

tillhandahållandet av nödvändig tolkservice och att

föreslå hur regleringen på området skall kunna

förbättras ur konkurrenssynpunkt. Samråd har skett

med Konkurrensverket. I rapporten Kommunal

tolkservice (1999-10-14) från de fyra

länsstyrelserna föreslås följande:

- en reducering av kommunernas egen

tolkförmedlingsverksamhet,

- att kommunerna görs uppmärksamma på reglerna i

lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,

- att kommunerna förbättrar sin kompetens och sina

rutiner vad gäller upphandlingsförfarandet.

Rapporten bereds för närvarande inom

Näringsdepartementet.

Integrationsverket har, på regeringens uppdrag,

analyserat myndigheternas användning av tolk. Verket

skulle utreda om personer som inte behärskar svenska

språket får tillgång till tolk hos myndigheterna i

behövlig utsträckning. Vidare skulle verket utreda

om kompetensen hos de tolkar som anlitas är

tillfredsställande för de ärenden där deras tjänster

används. Verket skulle även uppmärksamma

tolkförmedlingarnas roll i sammanhanget. I

Integrationsverkets rapport Tillgång till tolk - en

samhällsservice föreslås följande:

- införande av ett sammanhållet regelverk för

samhällets tolkservice som anger när en tolk skall

användas och vilka kompetenskrav som skall ställas

på tolkar som myndigheter anlitar vid sin

myndighetsutövning,

- tillsättande av en utredning som skall se över

tolkarnas utbildnings- och arbetsvillkor,

- införande av obligatorisk registrering och

tillsyn av tolkförmedlingarna.

Rapporten bereds för närvarande inom

Kulturdepartementet.

Utskottets ställningstagande

Inom Regeringskansliet - Närings- och

Kulturdepartementen - pågår, som redovisats,

beredningsarbete avseende regelsystemet för

tolkverksamheten. I framför allt det arbete som

bedrivs inom Näringsdepartementet är den fråga som

tas upp i de här aktuella motionerna 1999/2000:N273

(m, kd, fp) och 1999/2000:N384 (kd), och som rör

ökad konkurrensutsättning av tolkverksamheten,

föremål för behandling. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet de nämnda motionerna i berörda

delar.

Auktorisation av teckenspråkstolkar

Motionerna

I motionerna 1999/2000:N289 (s), 1999/2000:So488

(kd) och 1999/2000: N288 (mp) begärs att

auktorisation av teckenspråkstolkar skall införas.

Motiveringarna bakom motionerna är likartade. I

Sverige finns sedan år 1976 en auktorisation av

tolkar i talade språk, konstaterar motionärerna.

Kammarkollegiet är utfärdande myndighet.

Teckenspråket har sedan år 1981 status som

officiellt erkänt modersmål i Sverige. Språket är

därmed jämställt med andra språk i vilka

tolkauktorisation sedan länge är möjlig, anför

motionärerna och anser att det är otvetydigt att

teckenspråket är ett eget, självständigt språk.

1989 års handikapputredning föreslog år 1991 i ett

delbetänkande en förordningsändring som skulle

möjliggöra auktorisation av tolkar även i det

svenska teckenspråket, säger motionärerna.

Ändringsförslaget motiverades med att brukarna av

teckenspråkstolkar och olika myndigheter sedan länge

efterfrågat någon form av bevis på tolkens

kompetens. Enligt motionärernas mening vore det av

stort värde om någon form av auktorisation av tolkar

kunde komma till stånd och utgöra en

kvalitetsgaranti som kan tillförsäkra brukarna

trygghet. Frågan om auktorisation har också stor

betydelse för tolkarna själva som ett sätt att värna

om yrkesetiken och respekten för den kompetens som

tolkyrket kräver, anser motionärerna.

I en proposition våren 1993 instämde dåvarande

socialministern Bengt Westerberg i

Handikapputredningens förslag om behovet av en

auktorisation, men menade att formerna för

auktorisation behövde beredas ytterligare. Enligt

vad motionärerna erfarit har dock frågan inte

utretts eller beretts sedan dess, men från olika

håll sägs behovet av att förverkliga utredningens

förslag ha påtalats. När fler döva använder

teckenspråkstolk i fler sammanhang, ställs också

krav på en kvalitetsgaranti i form av en

auktorisation, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

För språktolkarna finns som påpekats en

auktorisation enligt förordningen (1985:613) om

auktorisation av tolkar och översättare, som

Kammarkollegiet ansvarar för. Någon auktorisation av

teckenspråkstolkar finns inte.

Som nämns i de här aktuella motionerna föreslog

1989 års handikapputredning i sitt delbetänkande En

väg till delaktighet och inflytande: tolk för döva,

dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade

(SOU 19991:97) en ändring i nyssnämnda förordning,

som skulle möjliggöra auktorisation av tolkar även i

det svenska teckenspråket. I proposition 1992/93:159

om stöd och service till vissa funktionshindrade

meddelade - som också framhållits av motionärerna -

dåvarande socialministern Bengt Westerberg

beträffande auktorisation att han delade

Handikapputredningens uppfattning att det bör finnas

någon form av bevis eller garanti för den kompetens

som teckentolks-

yrket kräver. Med hänsyn till vissa oklarheter i

förslaget, bl.a. vad gäller formerna för

auktorisation, ansågs frågan behöva beredas

ytterligare. Enligt uppgift från Socialdepartementet

har dock ingen ytterligare beredning skett.

Tolk- och översättarinstitutet hemställde i

december 1995 i en skrivelse till regeringen

(Utbildnings- och Civildepartementen) att

Kammarkollegiet skall bemyndigas att, med medel från

institutet, utreda formerna för en eventuell

framtida auktorisation av tolkar för döva, dövblinda

och vuxendöva. I skrivelsen anges att Tolk- och

översättarinstitutet anser att det finns behov av

auktorisation av i första hand teckenspråkstolkar.

Auktorisationen innebär för tolkanvändarna en

garanti för tolkarnas kvalitet, både när det gäller

kun-

skapsnivån och etiskt handlande, sägs det i

skrivelsen. Enligt uppgift från institutet har

regeringen ännu inte svarat på skrivelsen. I

budgetunderlaget för år 2000 upprepade Tolk- och

översättarinstitutet sitt förslag om auktorisation.

Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet är

frågan om auktorisation av teckenspråkstolkar under

beredning. Avsikten var tidigare att departementet

skulle ta ett större helhetsgrepp om frågan om

teckenspråk, från grundskola till universitet. Nu är

inriktningen i stället att en särskild utredare

skall tillsättas med uppdrag beträffande

teckenspråksutbildning. I detta arbete avses också

frågan om auktorisation att tas upp. Beslut om ett

utredningsuppdrag kan, enligt uppgift, dock komma

att dröja, med hänsyn till arbetsbelastningen på

departementet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i de

här aktuella motionerna 1999/2000:N289 (s),

1999/2000:So488 (kd) och 1999/2000:N288 (mp) - att

det förefaller rimligt att auktorisation av

teckenspråkstolkar införs. Teckenspråket har, som

nämnts, sedan snart 20 år likvärdig status med andra

språk. Därmed tycks det följdriktigt att den

tolkauktorisation som gäller för andra språk också

införs för teckenspråk.

Utskottet noterar vidare att dåvarande

socialministern Bengt Westerberg för närmare tio år

sedan instämde i 1989 års handikapputrednings

bedömning att det behövs en auktorisation. Frågan

ansågs dock då behöva beredas ytterligare. Tolk- och

översättarinstitutet har också såväl i skrivelse

till regeringen som i budgetunderlag föreslagit

införande av auktorisation.

Enligt utskottets mening är införande av

auktorisation av teckenspråkstolkar en viktig fråga

för den berörda gruppen. En auktorisation är en

bekräftelse på att den som har blivit auktoriserad

har de nödvändiga kunskaperna. Eftersom kvaliteten

på kunskaperna ofta är ojämn, menar utskottet att

ett införande av auktorisation är angeläget. Mot

bakgrund av att så pass lång tid har förflutit sedan

frågan senast behandlades i den aktuella

propositionen, anser utskottet att det är nödvändigt

att regeringen nu agerar i frågan. Som nämnts

planerar Utbildningsdepartementet att tillsätta en

utredning beträffande teckenspråksutbildning. I det

sammanhanget väntas också frågan om auktorisation

komma att tas upp. Utskottet förutsätter att detta

arbete kommer i gång skyndsamt; ytterligare

tidsutdräkt måste undvikas. Utskottet vill också

påpeka att frågan om auktorisation kan behandlas

separat och inte behöver kopplas samman med frågan

om teckenspråksutbildning i övrigt. Med detta

avstyrker utskottet de tre nämnda motionerna.

Auktorisation av restaurangidkare

Motionen

Frågan om speciella behörighetskrav för att driva

restaurang eller sälja alkoholhaltiga drycker bör

utredas, anförs det i motion 1999/2000:N253 (v). En

övervägande del av näringsidkarna inom branschen, ca

80 %, omsätter mindre än 2 miljoner kronor och är i

regel små familjeföretag, säger motionärerna. De

större företagen svarar för hälften av branschens

omsättning. Att driva en restaurang, pub eller

liknande kräver kunskaper om en rad olika lagar och

förordningar, såsom bestämmelser om

livsmedelshantering, alkohollagstiftningen,

arbetstidslagen, arbetsmiljölagen,

socialtjänstlagen, skattelagen, m.fl., konstaterar

motionärerna. En genomgång i Stockholms län under

ledning av landshövding Ulf Adelsohn, benämnd

Operation krogsanering, visade att det finns alla

typer av kriminalitet i restaurangnäringen, bl.a.

s.k. torpeder, beskydd, utpressning, smugglad sprit

och smugglade varor samt illegal arbetskraft, säger

motionärerna. De förordar införande av en speciell

behörighet, ett s.k. restaurangkörkort. Lagbrott

skulle medföra att behörigheten dras in, varigenom

de som uppfyller gällande lagar och bestämmelser

skulle få en bättre konkurrenssituation, säger

motionärerna. Det skulle också underlätta för

myndigheterna att göra effektiva kontroller.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om olika problem med oegentligheter inom

restaurangbranschen har senast behandlats av

Branschsaneringsutredningen (SOU 1997:111). Där har

främst tagits upp frågor rörande

skatteundandragande. Utredningen föreslog därvid

införande av ett slags schablonminimiskatt, baserad

på t.ex. antal bord. Utredningen har hittills inte

lett till några åtgärder. Skälen mot en

schablonminimiskatt är att den innebär en höjd

etableringströskel och att den inte påverkar

kontrollmöjligheten. Det finns vidare risk för att

schablonminimiskatten i stället blir en maximiskatt.

En sådan skatt överensstämmer inte heller med de

allmänna principerna för företagsbeskattningen i

Sverige.

Restaurangbranschen är föremål för en omfattande

kontroll. För alkoholutskänkning krävs ett tillstånd

från berörd kommun, som också utövar tillsyn över

verksamheten. Vidare står restaurangnäringen under

hälsomyndigheternas kontroll. Alkoholutredningen har

i uppgift (dir. 1998:19 och dir. 1998:

52) att bl.a. kartlägga hur alkohollagstiftningen

tillämpas och hur tillsynen fungerar samt om

erfarenheterna från tillämpningen visar att

ändringar, förtydliganden eller tillägg behövs på

särskilda punkter. Utredningen skall därvid bl.a. se

över frågan om förutsättningar för återkallelse av

tillstånd. Utredningsarbetet skall vara slutfört

senast vid utgången av mars 2000.

Justitiedepartementet beslöt i december 1999 att

till Alkoholutredningen överlämna en framställning

från landshövding Ulf Adelsohn. I skrivelsen

föreslås att det för serveringstillstånd enligt

alkohollagen (1994:1738) skall införas krav på att

tillståndshavaren dels skall registrera all

försäljning av spritdrycker, vin och starköl i ett

av myndighet godkänt kassaregister, dels ur

registret skall ta fram ett kvitto och ge detta till

kunden.

Ett liknande förslag har tidigare lagts fram av

Branschsaneringsutredningen, som föreslog att ett

särskilt brott, benämnt kassaregisterbrott, skall

införas i 11 kap brottsbalken. Förslaget bereds inom

Justitiedepartementet gemensamt med beredningen av

Bulvanutredningens betänkande (SOU 1997: 111)

Bulvaner och annat. En proposition om åtgärder mot

bulvaner och oseriösa rådgivare m.m. är planerad

till maj 2000.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser som tidigare nämnts att likvärdiga

konkurrensvillkor är en princip som bör gälla alla

delar av näringslivet och som också bör gälla för

företagen inbördes inom en enskild bransch. Att

företag genom brott mot lagar och bestämmelser

skulle tillskansa sig en bättre konkurrenssituation

anser utskottet är oacceptabelt. Detta bör på alla

sätt beivras. Utskottet anser dock inte - till

skillnad från vad som förordas i den här aktuella

motionen 1999/2000:N253 (v) - att införande av

speciella behörighetskrav för att driva restaurang

eller sälja alkoholhaltiga drycker är rätt väg att

gå för att komma till rätta med de problem som kan

förekomma inom branschen. Utskottet förordar i

stället en effektiv tillsyn av gällande lagar och

bestämmelser på olika områden, t.ex. beträffande

skatter, alkohol, livsmedelshantering, arbetsmiljö

och arbetstider. Med det anförda avstyrker utskottet

den nämnda motionen.

Auktorisation av begravningsentreprenörer

Motionen

Regeringen bör lägga fram förslag om en lagreglerad

auktorisation av begravningsentreprenörer och

företag som transporterar avlidna, anförs det i

motion 1999/2000:N263 (m). Inom

begravningsverksamheten finns ett

näringslivskontrollerat auktorisationssystem genom

medlemskap i Sveriges Begravningsbyråers Förbund

(SBF), säger motionärerna. Detta innebär följande:

- alla anställda skall genomgå en 20-poängskurs på

Teologiska högskolan i Stockholm,

- kunderna kan klaga hos SBF:s reklamationsnämnd,

- byråer som gör bouppteckningar skall vara

ansvarsförsäkrade,

- företag som inte uppfyller SBF:s kompetenskrav

kan uteslutas.

Enligt motionärernas uppfattning är

begravningsverksamhet och transporter av avlidna ett

område där höga krav måste ställas på etik,

kompetens, kvalitet, ansvar, vandel och övrig

lämplighet. Begravningsbranschens

auktorisationsregler är seriöst utformade och utgör

ett exempel på en bra näringslivs-auktorisation,

sägs det. SBF:s auktorisation omfattar dock enbart

förbundets medlemmar, och motionärerna anser att

begravningsverksamhet och transporter av avlidna

skall omfattas av en lagreglerad auktorisering på

liknande sätt som gäller för bevakningsföretag.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om auktorisation av begravningsentreprenörer

har, enligt uppgift från Näringsdepartementet, inte

aktualiserats under överskådlig tid.

Någon lagstiftning som direkt avser

begravningsceremonier finns inte. Lagstiftning som

berör begravning är begravningslagen (1990:1144) och

begravningsförordningen (1990:1147). Socialstyrelsen

har också föreskrifter som gäller frågor i samband

med dödsfall - SOSFS 1996:29 (M).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det system för frivillig

auktorisation som medlemskap i Sveriges

Begravningsbyråers Förbund innebär ett exempel på en

bra, egeninitierad näringslivsauktorisation. En

fördel med systemet är att det ger konsumenterna en

sorts kvalitetsdeklaration för de tjänster som de

anslutna företagen kan erbjuda. En god kvalitet är

viktig, eftersom det rör sig om tjänster som har med

etik och moral att göra. Att det frivilliga

auktorisationssystemet blir känt bör ingå som en del

av branschorganisationens marknadsföring. Utskottet

anser däremot inte att det finns skäl att införa en

lagreglerad auktorisation på området. Avsteg från

principen om näringsfrihet bör, enligt utskottets

mening, ske endast i undantagsfall då mycket

speciella omständigheter kräver det. Med det anförda

avstyrker utskottet motion 1999/2000:N263 (m).

Krav på näringsidkares identifikation

Motionen

Riksdagen bör göra ett uttalande om näringsidkares

identifikation, anförs det i motion 1999/2000:N287

(s). På turistorter kan näringsverksamheten

fördubblas under en kort tid, varvid diskussion om

vart skatteintäkterna tar vägen kan uppstå, säger

motionärerna. Det rör sig ofta om näringsidkare som

inte är från trakten utan som tillfälligt etablerar

en verksamhet. För att minimera förekomsten av

tillfälliga näringsidkare som undviker att betala

skatter och arbetsgivaravgifter, bör lagstiftningen

ändras så att upplysning om näringsidkarens namn,

postadress, telefonnummer och organisationsnummer

(en identifikation) skall synliggöras vid t.ex.

entrén, anför motionärerna. De anser att de som

redan är registrerade och betalar F-skatt inte har

något att dölja, medan övriga får ett incitament

till att vara lagliga. En jämförelse kan, enligt

motionärerna, göras med de förarbevis som sitter på

synlig plats i taxibilarna.

Vissa kompletterande uppgifter

I lagen om tillfällig försäljning (1990:1183)

stadgas att den som bedriver tillfällig försäljning

från annan plats än näringsidkarens fasta

tillverknings- eller försäljningsställe eller i

omedelbar anslutning härtill skall på en väl synlig

skylt lämna upplysning om näringsidkarens namn,

postadress och telefonnummer.

Vad gäller Internethandel pågår inom EU ett arbete

med ett direktiv avseende krav på information om

säljarnas namn m.m.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner skäl att ännu en gång framhålla att

likvärdiga konkurrensvillkor är en princip som bör

gälla alla delar av näringslivet och som också bör

gälla för företagen inbördes inom en enskild

bransch. Att företag genom brott mot lagar och

bestämmelser skulle tillskansa sig en bättre

konkurrenssituation är oacceptabelt. Detta bör på

alla sätt beivras. Utskottet anser däremot inte att

åtgärder skall riktas mot en speciell grupp av

företag - i den här aktuella motionen 1999/2000:N287

(s) berörs näringsidkare som tillfälligt etablerat

en verksamhet på en turistort. Utskottet förordar i

stället en effektiv tillsyn av att gällande lagar

och bestämmelser följs på olika områden, t.ex. i

fråga om skatter, alkohol, livsmedelshantering,

arbetsmiljö och arbetstider. Med det anförda

avstyrker utskottet den nämnda motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande näringspolitikens

inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi213 yrkande 6,

1999/2000:Sk692 yrkande 17, 1999/2000:N205,

1999/2000:N239 yrkande 1, 1999/2000:N272

yrkandena 1, 2 och 4, 1999/2000:N335,

1999/2000:N360, 1999/2000:N361 yrkandena 1, 3

och 4, 1999/2000: N384 yrkande 1, 1999/2000:N386

yrkande 13, 1999/2000:N387 yrkandena 1, 3 och 4,

1999/2000:N389 yrkande 2, 1999/2000:A230 yrkande

11 och 1999/2000:A805 yrkande 15,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande statliga företag

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi211 yrkande 10,

1999/2000:Sk692 yrkande 18, 1999/2000:N201,

1999/2000:N264, 1999/2000:N319, 1999/2000:N322

yrkande 2, 1999/2000:N341 och 1999/2000:N384

yrkande 26,

res. 2 (m, kd, c, fp)

3. beträffande regelförenkling

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sk692 yrkande 19,

1999/2000:N214 yrkande 20, 1999/2000:N218,

1999/2000:N223, 1999/2000:N236, 1999/2000:N265,

1999/2000:N268, 1999/2000: N273 yrkandena 24-26

och 28-31, 1999/2000:N277 yrkande 7,

1999/2000:N294, 1999/2000:N323, 1999/2000:N324

yrkande 2, 1999/2000:N384 yrkandena 4, 5, 7, 8

och 14 och 1999/2000:N386 yrkande 2,

res. 3 (m, kd, c, fp)

4. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sk694 yrkande 1,

1999/2000:N269, 1999/2000:N273 yrkandena 33, 34,

37 och 38, 1999/2000:N312, 1999/2000:N387

yrkandena 13 och 15 och 1999/2000:A230 yrkande

12,

res. 4 (m, kd, c, fp)

5. beträffande kapitalförsörjning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf615 yrkande 5,

1999/2000:N206, 1999/2000:N250, 1999/2000:N296,

1999/2000: N305, 1999/2000:N327 yrkande 3,

1999/2000:N361 yrkande 2, 1999/2000:N384 yrkande

15, 1999/2000:N386 yrkande 11, 1999/2000:N387

yrkande 12 och 1999/2000:A230 yrkande 19,

res. 5 (m, kd, c, fp)

6. beträffande stöd till uppfinnare och

innovatörer

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N232 och

1999/2000:N384 yrkande 24,

res. 6 (m, kd, c, fp)

7. beträffande teknikspridning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N239 yrkande 4 och

1999/2000:N363,

res. 7 (m, kd, c, fp)

8. beträffande kvinnors företagande

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N214 yrkande 7,

1999/2000:N248, 1999/2000:N361 yrkande 5,

1999/2000:N384 yrkande 19, 1999/2000:N387

yrkande 16 och 1999/2000:A231 yrkande 14,

res. 8 (m, kd, c, fp)

9. beträffande kooperativa frågor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N212 yrkande 2,

1999/2000:N290, 1999/2000:N337, 1999/2000:N348,

1999/2000: N387 yrkande 18 och 1999/2000:N388

yrkande 20,

res. 9 (m, kd, fp) -

motiv.

res. 10 (c)

10. beträffande turism

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr201 yrkande 12,

1999/2000:N229, 1999/2000:N238 yrkandena 1-3, 5

och 6, 1999/2000:N324 yrkandena 1 och 3 och

1999/2000:N388 yrkande 16,

res. 11 (m, kd, c, fp)

11. beträffande regionala tillväxtavtal

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N214 yrkande 6,

1999/2000:N327 yrkande 1, 1999/2000:N340 yrkande

8 och 1999/2000:N367 yrkande 2,

res. 12 (m, kd, fp)

12. beträffande vidareförädling av

skogsråvara

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:MJ306 yrkande 5,

1999/2000:N302, 1999/2000:N308 och

1999/2000:N389 yrkandena 5 och 6,

13. beträffande livsmedelsindustrin

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N224,

14. beträffande marknadsanpassat regelverk

för tolkning

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N273 yrkande 15

och 1999/2000:N384 yrkande 11,

res. 13 (m, kd, c, fp)

15.beträffande auktorisation av

teckenspråkstolkar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So488 yrkande 5,

1999/2000:N288 och 1999/2000:N289,

res. 14 (m, kd, c, fp)

16. beträffande auktorisation av

restaurangidkare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N253,

17. beträffande auktorisation av

begravningsentreprenörer

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N263,

18. beträffande krav på näringsidkares

identifikation

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N287.

Stockholm den 21 mars 2000

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per

Westerberg (m), Barbro Andersson

Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),

Lennart Beijer (v), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Sylvia

Lindgren (s), Ola Karlsson (m),

Nils-Göran Holmqvist (s), Marie

Granlund (s), Ola Sundell (m),

Ingegerd Saarinen (mp), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp),

Anne Ludvigsson (s), Lennart Värmby

(v) och Mikael Oscarsson (kd).

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

näringspolitikens inriktning bort ha följande

lydelse:

Utskottets syn på näringspolitikens inriktning

överensstämmer med den som redovisas i de här

aktuella motionerna från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet. Kraven på goda villkor för

företagande och investeringar ökar i takt med den

pågående internationaliseringen. Näringsklimatet

måste utformas så att Sverige klarar att tävla med

de mest konkurrenskraftiga delarna av världen.

Därför är det viktigt att undanröja de faktorer som

hämmar företagande, jobb och tillväxt och som kan

påverkas genom den inhemska politiken.

Enligt utskottets mening är det glädjande att det

för närvarande går bättre för den svenska ekonomin

och att fler nu får jobb. Samtidigt noterar

utskottet att företagskonkurserna i Sverige ökade

med 18 % mellan februari 1999 och februari 2000,

enligt statistik från kreditupplysningsföretaget UC.

Vidare kan noteras att antalet nystartade företag

minskade med 9 % mellan åren 1997 och 1998, enligt

statistik från Statistiska centralbyrån.

Utskottet anser att i det något förbättrade

ekonomiska läge som Sverige ändå för närvarande

befinner sig, måste tillfället tas att genomföra ett

antal viktiga strukturreformer för att en uthållig

och långsiktigt god tillväxt skall kunna

upprätthållas. Ett mer dynamiskt företagande och

fler riktiga arbeten kräver insatser på flera

områden, i första hand i fråga om skatterna,

arbetsmarknaden, Sveriges engagemang i EU och

kunskapsutvecklingen. På samtliga dessa områden

saknar regeringen ett alternativ som har

förutsättningar att fungera.

Misstroendet mot regeringens näringspolitik växer

och påverkar både investeringar och företagens

förutsättningar att skapa nya arbetstillfällen.

Kritiken mot regeringens näringspolitik är, enligt

utskottets mening, välgrundad. På område efter

område har regeringen slagit in på en kurs som

försämrar förutsättningarna för företagande. Det

gäller Europapolitiken, skatterna,

utbildningsområdet - med kompetensflykt som följd -

och arbetsmarknadsreglerna. Man kan tala om en öppen

förtroendekris, där regeringen alltmer tappar

kontakten med verkligheten. Det som nu krävs är en

politik som skapar de nödvändiga förutsättningarna

för tillväxt och nya jobb.

Politikernas uppgift är att skapa generellt goda

villkor för företagandet, med goda och stabila

regler. Statens roll i samhällsekonomin är att sätta

ramar och att övervaka reglerna på marknaden, att

ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt

att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.

Attityden till företagande är av största vikt.

Regeringen visar sammantaget genom sin politik en

bristande förståelse för företagaren som person. I

små företag går det inte att särskilja företagets

ekonomi från ägarens ekonomi. Skatter som slår mot

ägarnas ekonomi slår också mot deras företag och

därmed mot möjligheterna till nya och växande

företag. Om inte arbete, risktagande och ägande

tillåts löna sig, kommer få att vilja sätta sin egen

och familjens ekonomi på spel för att starta och

driva företag. Företagande är inte ett yrke i vanlig

bemärkelse; det är ett sätt att leva, en livsform.

Sverige måste få ett mer småföretagsvänligt klimat.

Speciellt bör åtgärder som främjar tjänstesektorns

utveckling vidtas. En viktig strukturreform är att

de största kunskapsbranscherna - utbildning och vård

- öppnas för privata initiativ, konkurrens och

friare tjänsteproduktion. Eftersom dessa sektorer

motsvarar en så stor del av den totala ekonomin

spelar utvecklingen i dessa en central roll för hela

ekonomins utveckling. Alla erfarenheter från

avregleringar visar att tjänsteutbudet ökar,

kostnaderna går ner och funktionen i ekonomin

förbättras. Detta ger också de offentliganställda

större valmöjligheter och möjlighet att förverkliga

egna idéer om arbetets organisation m.m. Inte minst

gäller det kvinnor, vars arbetsinsatser i många fall

hämmas i den offentliga verksamhetens stelhet.

I en nyligen publicerad rapport från Invest in

Sweden Agency (ISA), Klimatet för utländska

investeringar i Sverige, redovisas de styrkor och

svagheter som utländska företag i Sverige upplever i

det svenska företagsklimatet. Som styrkor nämns hög

kompetens/utbildningsnivå, låg företagsbeskattning,

låga räntor och en bra infrasturktur, och bland

svagheter nämns skattetrycket, personbeskattningen

och svårigheter att rekrytera/behålla arbetskraft.

De mest efterfrågade åtgärderna för att viljan att

expandera i Sverige skall öka är, enligt rapporten,

lägre arbetskraftskostnader, lägre skattetryck och

mer flexibla arbetsrättsregler. Regeringens oförmåga

att komma till rätta med svagheterna på det

näringspolitiska området är, enligt utskottets

mening, oroande.

Det är utskottets uppfattning att alla politiska

krafter bör samlas för att skapa förutsättningar för

investeringar, företagande och nya jobb. Den

tidigare värdegemenskapen - om att i Sveriges

intresse arbeta för tillväxt och nya jobb och med

bibehållen industriproduktion inom landet - har

regeringen övergivit. Misstroendet beror på

regeringens kursval i fråga om skatte-, konkurrens-,

avreglerings-, privatiserings- och

arbetsrättsområdena.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här

har anfört beträffande den allmänna inriktningen av

näringspolitiken. Därmed tillstyrks motionerna

1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:A805 (m),

1999/2000:N335 (m), 1999/2000:N205 (m),

1999/2000:N239 (m), 1999/2000:N272 (m),

1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N387 (c),

1999/2000:N360 (c), 1999/2000: N389 (c),

1999/2000:N361 (fp), 1999/2000:N386 (fp) och

1999/2000:A230 (fp) i berörda delar. Motion

1999/2000:Fi213 (mp) avstyrks samtidigt i

motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens

inriktning

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk692

yrkande 17, 1999/2000:N205, 1999/2000:N239

yrkande 1, 1999/2000:N272 yrkandena 1, 2 och 4,

1999/2000:N335, 1999/2000:N360, 1999/2000: N361

yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000:N384 yrkande 1,

1999/2000: N386 yrkande 13, 1999/2000:N387

yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000: N389 yrkande 2,

1999/2000:A230 yrkande 11 och 1999/2000:A805

yrkande 15 och med avslag på motion

1999/2000:Fi213 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Statliga företag (mom. 2)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

statliga företag bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om statliga företag

överensstämmer utskottets syn med den som kommer

till uttryck i motionerna 1999/2000:N322 (m),

1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000:N384 (kd),

1999/2000:N201 (kd), 1999/2000:Fi211 (c) och

1999/2000:N319 (fp). Statens främsta

näringspolitiska uppgift är att ange ramar och

regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra

till att skapa betingelser för långsiktig tillväxt.

Om staten samtidigt uppträder som ägare och som

utformare av de regler som gäller för näringslivets

verksamhet uppstår en rad problem, bland vilka

följande kan nämnas: risk för

konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala

investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra

kapital till företag som behöver kapital för

expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets

mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall

bedrivas i privat regi.

Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen

med att minska statens företagsägande bör, enligt

utskottets uppfattning, återupptas. Med en

privatisering av statliga företag uppnås en

tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta

företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt

inbringade de försäljningar som gjordes under den

borgerliga regeringen ett betydande belopp till

statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov

med motsvarande summa. Försäljningen ledde också

till en spridning av aktieägandet till grupper som

inte tidigare innehaft aktier och därmed till en

breddning av riskkapitalmarknaden.

Riksdagen bör således begära att regeringen lägger

fram en plan för försäljning av statliga företag i

enlighet med vad som här har angetts. Dessutom anser

utskottet att Telia omgående bör privatiseras. Till

frågan om statens aktier i Telia återkommer

emellertid utskottet senare under våren 2000. Med

det nu anförda blir de nyssnämnda motionerna i sak

tillgodosedda i aktuella delar.

När det gäller yrkandet i motion 1999/2000:N341 (s)

om kvinnorepresentationen i de statliga bolagens

styrelser konstaterar utskottet att denna uppgår

till närmare 30 %, att jämföra med motsvarande andel

hos de börsnoterade bolagens styrelser där den

ligger på 3-4 %. Något behov av ett

riksdagsuttalande i frågan kan utskottet inte se och

avstyrker därmed motionen. Även motion

1999/2000:N264 (mp) som gäller begränsning av

antalet styrelseuppdrag per person avstyrks; den

vägledande principen vid tillsättning av

styrelserepresentanter bör självfallet vara att de

mest lämpade personerna utses.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande statliga företag

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Fi211

yrkande 10, 1999/2000:Sk692 yrkande 18,

1999/2000:N201, 1999/2000:N319, 1999/2000:N322

yrkande 2 och 1999/2000:N384 yrkande 26 och med

avslag på motionerna 1999/2000:N264 och

1999/2000:N341 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

3. Regelförenkling (mom. 3)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

regelförenkling bort ha följande lydelse:

Sverige måste få ett mer småföretagsvänligt klimat.

Politikernas uppgift är att skapa generellt goda

villkor för företagandet, med goda och stabila

regler. Utskottet anser - i likhet med vad som

anförs i de här aktuella motionerna - att frågan om

regelförenkling för småföretagen är mycket viktig ur

tillväxtsynpunkt. Det måste ske en radikal

förändring av myndigheternas förhållningssätt till

småföretagen; myndigheterna måste betrakta

småföretagen ur ett kundperspektiv.

Småföretagsdelegationen har, som redovisats, i sina

rapporter lämnat ett omfattande underlag med många

förslag om förändringar. Utskottet välkomnar att

Näringsdepartementet nu har gjort ett försök till

avstämning av delegationens förslag. Den gruppering

som departementet gör kan dock inte anses

oomtvistlig. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),

som följer utvecklingen på regelförenklingsområdet

noga, redovisar en annorlunda bild. Enligt en

lägesrapport i november 1999 klassificeras mer än

hälften av förslagen (56 %) som icke genomförda,

medan 28 % sägs vara under utredning. Enligt

Näringsdepartementet har beslut fattats och

förslagen är under genomförande i fråga om 26 % av

förslagen, medan 31 % är under utredning eller

beredning. 27 % av förslagen anges av

Näringsdepartementet som inte prioriterade eller

avses inte föranleda någon åtgärd från regeringens

sida. Näringsdepartementets och SAF:s

sammanställningar uppvisar således olika bilder.

SAF har varje år sedan år 1994 låtit Demoskop AB

mäta företagarnas egna bedömningar av utvecklingen

på regelområdet och hur de upplever sina

myndighetskontakter. Enligt den senaste

undersökningen avseende november 1999 upplever

företagen en fortgående försämring. Varje år har

ungefär hälften av företagarna ansett att reglerna

ökat i antal och blivit svårare att följa samt att

kravet på uppgiftslämnande ökat. Det är bara några

enstaka procent av företagen som upplevt lättnader i

regelbördan. Företagen uppger vidare att antalet

myndighetskontakter ökar. Sammantaget visar

undersökningen att företagarna upplever en växande

regleringsbörda. Det är företagarnas egna

bedömningar, anser utskottet, som bör utgöra

måttstocken för hur betungande regelsystemet är.

Enligt utskottets mening kan - och bör - de flesta

av Småföretagsdelegationens förslag omedelbart

genomföras. Regeringen har, trots den tid som

förflutit, endast vidtagit vissa åtgärder. De flesta

av dessa är dock inte konkreta förändringar och

förenklingar, utan aviseringar om framtida åtgärder

eller beslut om uppdrag, där det är osäkert vad

dessa kommer att resultera i. Utskottet anser att

det nu är hög tid för regeringen att gå från ord

till handling.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen anmoda

regeringen att omedelbart vidta åtgärder, som kan

grupperas under fyra rubriker, nämligen Mål för

regelförenklingsarbetet, Organisationen av

regelförenklingsarbetet, Konkreta sakåtgärder och

Kommunal näringsverksamhet. Under respektive rubrik

bör följande åtgärder vidtas:

Mål för regelförenklingsarbetet

- Ett tydligt och kvantifierbart mål bör formuleras

för regelförenklingsarbetet.

- Alla regler som berör företagare skall ha

granskats under innevarande mandatperiod i syfte att

förenkla och minska regelmassan.

- Företagens uppgiftslämnande bör minskas och

förenklas.

Organisationen av regelförenklingsarbetet

- Arbetet med regelförenkling bör ledas från högsta

politiska nivå, genom en särskild grupp i

Statsrådsberedningen.

- Ett näringslivets regelråd, med företrädare för

företag, forskare och organisationer, bör inrättas.

Rådet bör delta i Regeringskansliets löpande arbete

med att testa förslag till nya regler ur ett

småföretagsperspektiv.

Konkreta sakåtgärder

- En solnedgångsparagraf bör införas, innebärande

att alla företagsregler skall genomgå en rullande

översyn och att de som inte använts på fem år eller

mer skall slopas.

- En försöksverksamhet med tidsbegränsade regler

bör genomföras.

- Vid registrering av företag bör bara en myndighet

behöva kontaktas, och det bör kunna ske via

Internet.

- Staten bör svara för ett Internetbaserat

informationssystem för företagare.

- Myndigheterna bör ges i uppdrag att lämna

bindande löften om hur lång tid det tar att avgöra

ett ärende.

- Myndigheterna bör i sina årsredovisningar

redovisa hur service- och informationskraven

gentemot företagen klarats av.

Kommunal näringsverksamhet

- Prövning av kommunal kompetens att driva

affärsverksamhet bör ske.

- Konkurrensneutralitet mellan offentliga och

privata aktörer bör gälla.

Även de förslag från Småföretagsdelegationen som

ligger på andra utskotts ansvarsområden bör beredas

och genomföras med skyndsamhet.

Den före detta chefen för SimpLex-kommissionen har,

som nämnts, informerat utskottet om erfarenheterna

av sitt arbete. Den inblick i hur

regelförenklingsarbetet bedrivs inom

Regeringskansliet som utskottet har fått har varit

mycket nedslående. Det organ som skulle driva

förenklingarbetet har uppenbarligen malts ned av den

interna byråkratin inom Regeringskansliet. Detta

styrker utskottet i uppfattningen att

regelförenklingsarbetet måste ledas från högsta

politiska nivå.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med vad utskottet här har angett. Därmed

blir samtliga nu aktuella motioner, 1999/2000: Sk692

(m), 1999/2000:N218 (m), 1999/2000:N223 (m),

1999/2000:N294 (m), 1999/2000:N273 (m, kd, fp),

1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N277 (kd),

1999/2000:N323 (kd), 1999/2000:N324 (kd),

1999/2000:N268 (kd, m, c, fp), 1999/2000:N214 (c),

1999/2000:N236 (c), 1999/2000:N265 (c) och

1999/2000:N386 (fp), tillgodosedda i berörda delar

och tillstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande regelförenkling*

*att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk692

yrkande 19, 1999/2000:N214 yrkande 20,

1999/2000:N218, 1999/2000:N223, 1999/2000:N236,

1999/2000:N265, 1999/2000:N268, 1999/2000: N273

yrkandena 24-26 och 28-31, 1999/2000:N277

yrkande 7, 1999/2000:N294, 1999/2000:N323,

1999/2000:N324 yrkande 2, 1999/2000:N384

yrkandena 4, 5, 7, 8 och 14 och 1999/2000:N386

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

4. Småföretagsutveckling (mom. 4)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

småföretagsutveckling bort ha följande lydelse:

Det är av avgörande betydelse för Sveriges framtid

att det tillkommer flera nya småföretag och att de

befintliga småföretagen växer. För att främja en

sådan utveckling bör åtgärder i linje med dem som

föreslås i motionerna 1999/2000:Sk694 (m),

1999/2000:N273 (m, kd, fp), 1999/2000:N387 (c),

1999/2000:N269 (fp, m, kd, c) och 1999/2000:A230

(fp) vidtas. Det rör sådant som inrättande av ett

virtuellt utbildningscentrum, underlättande av

rekrytering av akademiker till småföretag,

genomförande av en översyn av de offentligt stödda

aktörerna inom företagsutvecklingsområdet,

tillsättande av en utredning om ensamföretagarens

situation, tillsättande av en utredning med uppgift

att föreslå åtgärder för utveckling av

företagskompetens och samverkan inom vård och

omsorgssektorn, avsättning av medel inom

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

för att initiera, stimulera, utveckla, bedriva och

sprida forskning om småföretagssamverkan.

Vidare bör större ansträngningar göras för att

underlätta för invandrare som vill starta företag.

Ett generellt gott företagsklimat är visserligen det

viktigaste, men som sägs i vissa av motionerna krävs

också särskilda insatser. Andelen personer med

invandararbakgrund bör således öka i de organ som

har hand om företagsfrågor, t.ex. hos ALMI och

NUTEK. Verksamheten bör också förläggas dit där

människorna finns.

Riksdagen bör sålunda genom ett uttalande ställa

sig bakom vad utskottet här har anfört, varigenom de

nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda delar

och tillstyrks av utskottet. Motion 1999/2000:N312

(s) med förslag om ökad utbildning av företagare

avstyrks däremot av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk694

yrkande 1, 1999/2000:N269, 1999/2000:N273

yrkandena 33, 34, 37 och 38, 1999/2000:N387

yrkandena 13 och 15 och 1999/2000:A230 yrkande

12 och med avslag på motion 1999/2000:N312 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

5. Kapitalförsörjning (mom. 5)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kapitalförsörjning bort ha följande lydelse:

Önskemålet om att komma till rätta med problemen

för nya och befintliga småföretag - inte minst

högteknologiska - att få tillgång till riskkapital

ligger bakom de här aktuella motionerna

1999/2000:N250 (m), 1999/2000:N384 (kd),

1999/2000:N206 (kd), 1999/2000:N327 (kd),

1999/2000:N387 (c), 1999/2000:Sf615 (fp),

1999/2000:N386 (fp), 1999/2000:A230 (fp) och

1999/2000:N361 (fp). Utskottet anser att riksdagen

bör anmoda regeringen att tillse att de olika frågor

som tas upp i motionerna blir föremål för utredning

och beredning, antingen inom ramen för det arbete

som pågår inom Närings- och Finansdepartementen

eller på annat sätt. Därmed blir de nämnda

motionerna i sak tillgodosedda. Även motionerna

1999/2000:N296 (v) och 1999/2000:N305 (v) blir i

huvudsak tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande kapitalförsörjning

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Sf615

yrkande 5, 1999/2000:N206, 1999/2000:N250,

1999/2000:N296, 1999/2000: N305, 1999/2000:N327

yrkande 3, 1999/2000:N361 yrkande 2,

1999/2000:N384 yrkande 15, 1999/2000:N386

yrkande 11, 1999/2000:N387 yrkande 12 och

1999/2000:A230 yrkande 19 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Stöd till uppfinnare och innovatörer

(mom. 6)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

stöd till uppfinnare och innovatörer bort ha

följande lydelse:

Som anförs i motionerna 1999/2000:N232 (m) och

1999/2000:N384 (kd) tas uppfinningar och

innovationer inte tillräckligt väl om hand i

Sverige. Det viktigaste är att det råder ett

generellt sett gott företagsklimat, men på vissa

områden behövs det kompletterande insatser.

Ytterligare åtgärder bör således vidtas för att

främja kommersialiseringen av uppfinningar och

innovationer. Det är vidare av stor betydelse att

tillräckliga resurser satsas på forskning och

utveckling och att åtgärder vidtas för att

underlätta för småföretag att ta del av detta

arbete. I detta sammanhang bör uppmärksammas

möjligheterna att bilda s.k. BIC-organisationer, som

har som syfte att bistå unga, teknikbaserade

tillväxtföretag. Vidare bör möjligheterna att i

större utsträckning tillämpa innovativ

teknikupphandling undersökas. Självfallet skall

därvid de regler som ställs enligt lagen om

offentlig upphandling iakttas. Även olika åtgärder

på det immaterialrättsliga området bör övervägas.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med det anförda. Därmed blir de nämnda

motionerna tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande stöd till uppfinnare och

innovatörer

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N232 och

1999/2000:N384 yrkande 24 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Teknikspridning (mom. 7)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

teknikspridning bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motion 1999/2000:N239 (m) - att regeringen bör

anmodas att lägga fram förslag till ökad rörlighet

för kunskap och forskningsresultat mellan

universitet och företag. Teknikbrostiftelserna och

teknikparkerna bör därvid ges ökad kraft. Riksdagen

bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad

utskottet anfört; motionen tillstyrks därmed.

Förslaget i motion 1999/2000:N363 (v) om att

förlägga forskning inom miljöanpassad

transportteknik till Västra Götaland bör avslås av

riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande teknikspridning

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N239 yrkande

4 och med avslag på motion 1999/2000:N363 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

8. Kvinnors företagande (mom. 8)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kvinnors företagande bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motionerna 1999/2000:

N248 (m), 1999/2000:N384 (kd), 1999/2000:N214 (c),

1999/2000:N387 (c), 1999/2000:N361 (fp) och

1999/2000:A231 (fp) - att en viktig uppgift inom

näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors

företagande. Det finns en stor utvecklingspotential

bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening

är det angeläget att fler kvinnor blir företagare.

Att identifiera vilka omständigheter som utgör

hinder för kvinnor att starta företag och vidta

åtgärder för att eliminera dessa är, enligt

utskottets mening, en angelägen uppgift inom

näringspolitiken.

Viktiga åtgärder för att främja kvinnors

företagande är, som föreslås i några av de aktuella

motionerna, att stärka etableringsfriheten i den

offentliga sektorn, att upphandling av kommunal

verksamhet sker i konkurrens och att avknoppningar

av offentlig verksamhet uppmuntras. Det är också

angeläget att de stöd som lämnas av offentligt

finansierade aktörer är utformade med hänsyn till

kvinnors förutsättningar och krav. I det

sammanhanget är det väsentligt att den forskning som

bedrivs om småföretag och entreprenörer också

beaktar kvinnors företagande.

Utskottet vill vidare erinra om vad som anfördes i

en reservation (m, kd, c, fp) i utskottets

anslagsbetänkande hösten 1999 rörande NRC-

verksamheten. Där sades att integreringen av NRC-

verksamheten i NUTEK:s ordinarie verksamhet riskerar

att försvaga den förstnämnda verksamheten. Risken

ansågs uppenbar att det som skall vara "allas

ansvar" i stället blir "ingens ansvar".

Erfarenheterna från arbetet med de regionala

tillväxtavtalen visar att jämställdhetsaspekter inte

automatiskt beaktas, utan att särskilda insatser

fortfarande kan vara nödvändiga, påpekades det. En

tydlig markering ansågs behövas, t.ex. genom att

verksamheten i regleringsbrevet skulle tilldelas en

särskild anslagspost.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad utskottet här har anfört rörande kvinnors

företagande. Därmed blir de nämnda motionerna i sak

tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks i

huvudsak av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande *kvinnors företagande*

*att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N214

yrkande 7, 1999/2000:N248, 1999/2000:N361

yrkande 5, 1999/2000:N384 yrkande 19 och

1999/2000:A231 yrkande 14 och med anledning av

motion 1999/2000:N387 yrkande 16 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Kooperativa frågor (mom. 9,

motiveringen)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Eva

Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson (kd) anser att

utskottets ställningstagande i avsnittet om

kooperativa frågor bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kooperativa företag bör

behandlas på ett likvärdigt sätt med andra

företagsformer. Enligt utskottets mening bör över

huvud taget en generellt verkande näringspolitik

eftersträvas. Det finns ingen grund för att påstå

att kooperativa företag är missgynnade. Några

ytterligare åtgärder för att främja de kooperativa

företagen anser utskottet inte erfordras och

avstyrker därmed de här aktuella motionerna

1999/2000:N290 (s), 1999/2000: N337 (s),

1999/2000:N348 (s), 1999/2000:N212 (c),

1999/2000:N387 (c) och 1999/2000:N388 (mp) i berörda

delar.

10. Kooperativa frågor (mom. 9)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kooperativa frågor bort ha följande lydelse:

Det kooperativa företagandet bör - enligt

utskottets mening och i likhet med vad som anförs i

motionerna 1999/2000:N212 (c) och 1999/2000:N387 (c)

- ges bättre möjligheter att utvecklas. Detta kan

ske på olika sätt. Ett sätt är att skapa ökad

tillgång till lokalt/regionalt riskkapital för

kooperativa företag. Dalarnas län kan ses som ett

exempel på en region där kooperativa lösningar har

nått stor framgång både vad gäller social service

och tillkomsten av nya arbetstillfällen.

Det krävs också ökad rådgivning och fler

projektinriktade åtgärder. Personalkooperativ är,

enligt utskottets mening, en företagsform som har

goda förutsättningar att vinna ökad spridning.

Framför allt för verksamhet inom den offentliga

sektorn är denna företagsform lämplig och här finns

det, anser utskottet, en stor utvecklingspotential.

Riksdagen bör, genom ett uttalande, ställa sig

bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir de

nämnda motionerna tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks av utskottet. Även motion 1999/2000:N290

(s) blir tillgodosedd och tillstyrks sålunda. De

andra här aktuella motionerna, 1999/2000:N337 (s),

1999/2000:N348 (s) och 1999/2000:N388 (mp), blir

också till viss del tillgodosedda vad avser

andemeningen i motionstexterna, men de formella

yrkandena avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande kooperativa frågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N212

yrkande 2, 1999/2000:N290 och 1999/2000:N387

yrkande 18 och med avslag på motionerna

1999/2000:N337, 1999/2000:N348 och

1999/2000:N388 yrkande 20 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Turism (mom. 10)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

turism bort ha följande lydelse:

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har

stor betydelse i många regioner, inte minst i

glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i arbetet

med att komma till rätta med arbetslösheten. I

motionerna 1999/2000:N238 (kd) och 1999/2000:Kr201

(c) föreslås olika åtgärder för att förbättra

situationen för turistnäringen, åtgärder som

utskottet i huvudsak ställer sig bakom.

Inledningsvis vill utskottet framhålla att det

absolut viktigaste är att det skapas generellt goda

villkor för företagandet. Vidare är det viktigt att

de regler som gäller för företagen inom

turistnäringen är långsiktigt stabila och likvärdiga

med dem i andra länder och i andra näringar. Det

gäller skatteregler, förutsättningar för

finansiering och insatser för marknadsföring.

Likvärdiga konkurrensförhållanden bör också råda för

olika kategorier av aktörer. Kommuner och ideella

föreningar bör inte, genom de speciella regler och

möjligheter som gäller för dessa båda kategorier,

kunna konkurrera ut privata företag.

Det behövs också ett sektorsövergripande

arbetssätt, där alla berörda instanser på lokal och

regional nivå samverkar för att skapa

förutsättningar för en lönsam turistnäring. Ett

område där en bättre samordning skulle behövas

gäller regler för kontroll och tillsyn inom

turistområdet. Vissa myndighetskontroller som inte

kräver specialkompetens skulle sålunda kunna

samordnas. Inspektionstätheten bör också anpassas

till om problem har uppstått eller inte. När det

gäller landsbygdsturismen är en väl fungerande

infrastruktur en av grundpelarna.

Utskottet vill också erinra om ett

ställningstagande som gjordes i en reservation (m,

kd, c, fp) i anslagsbetänkande 1999/2000:NU1 hösten

1999. Där förordades att en utvärdering av de

statliga insatserna på turistområdet bör göras.

Skälen till att en utvärdering behövs är flera. Ett

skäl är att all statlig verksamhet bör granskas

kontinuerligt. Den nuvarande organisationen på

turistområdet har varit i kraft i mer än fyra år,

vilket gör det motiverat med en utvärdering. Ett

annat skäl är risken för konkurrenssnedvridning.

Offentlig näringsverksamhet och bidrag till enskilda

företag riskerar att snedvrida konkurrensen inom

turistnäringen. I reservationen angavs att

anslagsnivån för turistfrämjandet bör hållas

oförändrad.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med vad utskottet har anfört. Därmed blir

de två nämnda motionerna tillgodosedda i berörda

delar. Övriga här aktuella motioner, 1999/2000:N229

(v), 1999/2000:N324 (kd) och 1999/2000:N388 (mp),

avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande turism

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Kr201

yrkande 12 och 1999/2000:N238 yrkandena 1-3, 5

och 6 och med avslag på motionerna

1999/2000:N229, 1999/2000:N324 yrkandena 1 och 3

och 1999/2000:N388 yrkande 16 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Regionala tillväxtavtal (mom. 11)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Eva

Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

regionala tillväxtavtal bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den avvaktande hållning till de

regionala tillväxtavtalen som intas i motion

1999/2000:N340 (m). För att tillväxt skall komma

till stånd är det absolut viktigaste att det skapas

generellt goda villkor för företagandet och att det

råder konkurrens på lika villkor. Det finns en

inbyggd risk i arbetet med tillväxtavtalen att

särintressen - såsom särskilda företag, branscher

eller regioner - kan komma att gynnas på bekostnad

av andra. I så fall hämmas tillväxten i stället för

att främjas. Utskottet konstaterar också att inga

nya medel ställs till förfogande för

tillväxtavtalen. Riksdagen bör genom ett uttalande

ställa sig bakom vad utskottet har anfört rörande

tillväxt-avtalen. Därmed tillstyrks den nämnda

motionen i berörd del.

Utskottet noterar vidare att grupper som det borde

ha varit angeläget att engagera i arbetet med

tillväxtavtalen har varit representerade i alltför

liten utsträckning. Det gäller t.ex. företagare,

kvinnor och invandrare. I de andra här aktuella

motionerna, 1999/2000:N367 (v), 1999/2000:N327 (kd)

och 1999/2000:N214 (c), är frågan om kvinnors

deltagande i arbetet med tillväxt-avtalen föremål

för yrkande. Av rapporten om tillväxtavtalen

framgår, som nämnts, att jämställdhetsperspektiv

nästan helt saknas. Detta är - anser utskottet -

helt oacceptabelt. Några län har visserligen kommit

en bit på väg, och flera län anger att de framöver

kommer att intensifiera arbetet på området, men

detta är, enligt utskottets mening, inte

tillräckligt. Utskottet utgår från att frågan om

kvinnors deltagande i arbetet med tillväxtavtalen

lyfts fram på ett mer påtagligt sätt än vad som

hittills varit fallet. Med detta avstyrks de nu

nämnda motionerna i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande regionala tillväxtavtal

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N340 yrkande

8 och med avslag på motionerna 1999/2000:N214

yrkande 6, 1999/2000: N327 yrkande 1 och

1999/2000:N367 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Marknadsanpassat regelverk för

tolkning (mom. 14)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

marknadsanpassat regelverk för tolkning bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motionerna 1999/2000:N273 (m, kd, fp) och

1999/2000:N384 (kd) - att riksdagen bör anmoda

regeringen att lägga fram förslag till ett nytt

marknadsanpassat regelverk för tolkning. Det är

viktigt att privata företag på området ges möjlighet

att konkurrera på lika villkor med verksamheter som

bedrivs i offentlig regi. Om flera aktörer tillåts

komma in på områden som nu är svårtillgängliga för

privata alternativ kommer detta att leda till nya

arbetstillfällen, samtidigt som ökad konkurrens

innebär en effektivare användning av skattemedel.

Enligt utskottets uppfattning leder en ökad

konkurrensutsättning av offentlig verksamhet mer

generellt till en mer småskalig företagsamhet, ökad

valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.

Med det anförda tillstyrker utskottet sålunda de

båda nämnda motionerna i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande marknadsanpassat regelverk

för tolkning

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N273

yrkande 15 och 1999/2000:N384 yrkande 11 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

14. Auktorisation av teckenspråkstolkar

(mom. 15)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Mikael Oscarsson

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

auktorisation av teckenspråkstolkar bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i de

här aktuella motionerna 1999/2000:N289 (s),

1999/2000:So488 (kd) och 1999/2000:N288 (mp) - att

auktorisation av teckenspråkstolkar bör införas.

Teckenspråket har, som nämnts, sedan snart 20 år

likvärdig status med andra språk. Därmed kan

utskottet inte se något skäl för att den

tolkauktorisation som gäller för andra språk inte

också skall gälla för teckenspråk.

Utskottet noterar vidare att dåvarande

socialministern Bengt Westerberg för närmare tio år

sedan instämde i 1989 års handikapputrednings

bedömning att det behövs en auktorisation. Frågan

ansågs dock då behöva beredas ytterligare. Tolk- och

översättarinstitutet har också såväl i skrivelse

till regeringen som i budgetunderlag föreslagit

införande av auktorisation.

Enligt utskottets mening är införande av

auktorisation av teckenspråkstolkar en viktig fråga

för den berörda gruppen. En auktorisation är en

bekräftelse på att den som har blivit auktoriserad

har de nödvändiga kunskaperna. Eftersom kvaliteten

på kunskaperna ofta är ojämn, anser utskottet att

ett införande av auktorisation är angeläget.

Mot bakgrund av att så pass lång tid har förflutit

sedan frågan senast behandlades i den aktuella

propositionen, anser utskottet att det är nödvändigt

att riksdagen nu agerar i frågan.

Utbildningsdepartementet planerar visserligen, som

nämnts, att tillsätta en utredning beträffande

teckenspråksutbildning, i vilket sammanhang även

frågan om auktorisation väntas bli aktualiserad.

Tillsättningen av utredningen kan dock komma att

försenas. För att inte ytterligare tidsutdräkt skall

uppstå anser utskottet att riksdagen skall anmoda

regeringen att omedelbart tillse att en

auktorisation av teckenspråkstolkar införs. Frågan

om auktorisation kan behandlas separat och behöver

inte kopplas samman med frågan om

teckenspråksutbildning i övrigt. Riksdagen bör göra

ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom de

aktuella motionerna blir helt tillgodosedda och

således tillstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15.beträffande auktorisation av

teckenspråkstolkar

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:So488

yrkande 5, 1999/2000:N288 och 1999/2000:N289 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Statliga företag (mom. 2)

Ingegerd Saarinen (mp) anför:

Jag vill beträffande frågan om sammansättningen av

styrelserna i de statliga företagen framhålla vikten

av att regeringen vid tillsättande av

styrelserepresentanter beaktar att de personer som

utses inte redan bör ha alltför många andra uppdrag.

Om en person skall kunna göra ett bra arbete i

styrelsen för ett statligt företag är en

förutsättning att personen i fråga har tid att ägna

sig åt uppdraget.