Bet. 1999/2000:NU14

Näringsutskottets betänkande

1999/2000:NU14

Vissa regionalpolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

TU8

Sammanfattning

Ärendet

I detta betänkande behandlas 50 motioner från allmänna motionstiden om

vissa regionalpolitiska frågor. Utskottet konstaterar att ett flertal av de

frågor som tas upp i motionerna kommer att få en grundlig belysning när

utredningen om den framtida regio- nalpolitiken läggs fram i slutet av

sommaren 2000. Även andra utredningar av betydelse för regionalpolitiken

kommer att redovisas inom en nära fram- tid. Utskottet anser inte att det

är aktuellt att lägga fast en viss servicenivå i hela landet, som skall

gälla under alla betingelser. I en reservation (m, kd, c, fp) anförs att

regionalpolitiken bör kännetecknas av genuin förståelse för företagandet

samt av mer generella villkor och decentralisering. Vidare bör

förutsättningarna för att skapa en likvärdig grundservice i hela landet

utredas närmare.

Motionsyrkanden om att en del av vattenkraftsvinsterna bör återföras till

de producerande regionerna avstyrks av utskottet. I en reservation (v, kd, c,

mp) framhålls att frågan om återföring av vinster bör analyseras antingen av

den sittande regionalpolitiska utredningen eller genom en ny parlamentarisk

utredning.

I betänkandet avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden. Motioner an-

gående småföretagare och EG:s strukturfonder följs upp i en reservation (m,

kd, c, fp). Bland annat anser reservanterna att byråkratin runt strukturfonder-

na måste minskas. Vidare har reservationer (m, kd, c, fp) avgetts beträffande

glesbygds- och landsbygdsfrågor respektive skärgårdsfrågor.

Motionerna

1999/2000:T205 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av gällande transportstöd med inriktningen att även de

trafikpolitiska målen vägs in,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge den sittande regionalpolitiska utredningen tilläggsdirektiv

om att se över fördelningen av slottider,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den sittande regionalpolitiska uredningen ges tilläggsdirektiv

om att utreda en differentierad beskattning av bilismen.

1999/2000:T243 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att se över konkurrenslagstiftningen så att den inte utgör ett hin-

der för en effektiv regionalpolitik.

1999/2000:N202 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningar

för en ökad turism i Dalarna.

1999/2000:N203 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktivare fö-

retagspolitik.

1999/2000:N208 av Erik Arthur Egervärn m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återfö-

rande av vinstmedel från vattenkraftsproduktion till bygder och län där den

produceras.

1999/2000:N213 av Runar Patriksson m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regionalpolitiken snarast bör läggas om i en riktning som

skapar fler jobb genom företagande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningens betydelse inom regionalpolitiken,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kulturen och regionalpolitiken,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om småföretagens betydelse för grundservicen i gles-/landsbygden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om faktorer för skärgårdens samt fjällvärldens betydelse och utveck-

ling,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkans betydelse för regional utveckling,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statliga verks och myndigheters roll för att de regionalpolitiska

målen skall förverkligas.

1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändrad regional politik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en del av medlen från vattenkraften, motsvarande 1 öre/kWh,

skall återföras till vattenkraftsproducerande regioner och berörda vatten-

kraftskommuner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomars synsätt.

1999/2000:N216 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpoli-

tiska krav på statlig verksamhet.

1999/2000:N220 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sammanhållen skärgård,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vidgat skärgårdsbegrepp.

1999/2000:N230 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsätt-

ningar för regional utveckling i Dalarna.

1999/2000:N237 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd) vari yrkas att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att utreda konkurrensneutralitet mellan regioner och hur faktorer som häm-

mar regional tillväxt kan minskas.

1999/2000:N240 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen för hela Sverige av goda utvecklingsmöjligheter för

Stockholmsregionen.

1999/2000:N241 av Rosita Runegrund och Åke Carnerö (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fiskerinäringens konkurrenssituation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordningsansvar för statliga verksamheter i skärgården,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad politik för ut-

veckling av Sveriges skärgårdar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett vidgat skärgårdsbegrepp.

1999/2000:N247 av Karin Enström (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur frizoner kan utformas

för att bidra till en ökad tillväxt i skärgårdsområden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Stockholms skärgård bör behandlas inom ramen för ett förslag

om frizoner.

1999/2000:N249 av Olle Lindström (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de regionala skillnaderna snarast åtgärdas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en ny regionalpolitik med mer av generella insatser införs.

1999/2000:N252 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos rege-

ringen begär att den till den sittande regionalpolitiska utredningen ger

tilläggsdirektiv om att utreda frågan om återföring av vattenkraftsvinster.

1999/2000:N260 av Sture Arnesson och Marie Engström (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att återföra del

av vattenkraftsvinster till de vattenkraftsproducerande länen.

1999/2000:N267 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att genomföra Småföretagsdelegationens förslag.

1999/2000:N271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en politik för ökad sysselsättning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en levande skärgård.

1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om genomförandet av EU:s strukturfondsprogram.

1999/2000:N277 av Harald Bergström m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den allmänna inriktningen av regionalpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att konsekvensanalyser skall göras innan beslut fattas som får

regionalpolitiska konsekvenser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordning av regional utjämning och tillväxt, regional närings-

politik och EU:s regionalpolitik i Sverige.

1999/2000:N278 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett vidgat skärgårdsbegrepp.

1999/2000:N279 av Ulf Björklund m.fl. (kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Folkrörelserådets behov av en samlande kraft i arbetet med till-

växtavtalen med placering vid länsbygderåden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Folkrörelserådets förslag gällande postens och lanthandelns an-

svar för en form av grundservicepaket,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om friskolor i glesbygd, 11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalförsörjningen

för utveckling av landsbygdsföretag. 1999/2000:N282 av Yvonne Ångström (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett system för stöd till vissa

persontransporter. 1999/2000:N286 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att en statlig parlamentarisk utredning

tillsätts med uppgift att hitta en modell att återföra en del av

vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften produceras.

1999/2000:N291 av Ulf Nilsson och Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hinder i Öresundsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av en Öresundsdelegation.

1999/2000:N297 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den

regionalpolitiska utredningen bör få som tilläggsdirektiv att utreda möjlig-

heter samt för- och nackdelar med en återföring av vattenkraftsvinsterna till

de producerande regionerna.

1999/2000:N300 av Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om industri- och

företagslokaler.

1999/2000:N301 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet

och nödvändigheten av en kraftfull regionalpolitik.

1999/2000:N309 av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om behovet av en samlad bygdepolitik. 1999/2000:N310 av Anders

Karlsson och Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av ett

småföretagaruniversitet och ett livsmedelsinstitut till Kävlinge.

1999/2000:N315 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-

förts om lokal utveckling och tillväxt.

1999/2000:N317 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktiv

och kraftfull regionalpolitik för Värmlands utveckling.

1999/2000:N320 av Berit Andnor och Rune Berglund (s) vari yrkas att riks-

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att den regionalpolitiska utredningen får i uppdrag att utreda frågan om na-

turresursåterbäring.

1999/2000:N333 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stärkande av Sveri-

ges tillväxtregioner.

1999/2000:N338 av Per Erik Granström och Sven-Erik Österberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att utveckla Bergslagsregionen.

1999/2000:N339 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen

i Skåneregionen.

1999/2000:N340 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den förändrade ekonomins förutsättningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de höga skatternas skadliga inverkan på regional utveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkter för starkare regioner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bo och verka på landsbygden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av bättre vägar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den informationstekniska infrastrukturen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statlig verksamhet och helhetssyn.

1999/2000:N343 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpoli-

tiska förutsättningar.

1999/2000:N351 av Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den regionala

obalansen och om åtgärder för utveckling av Norrbotten.

1999/2000:N353 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors

möjligheter till studier och arbete i skogslänen.

1999/2000:N355 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin me-

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretag för

regional utveckling och sysselsättning i Kalmar län.

1999/2000:N365 av Kjell Nordström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpoli-

tiska satsningar i bl.a. Skaraborg.

1999/2000:N367 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om länsstyrelsernas fördelning av stöd och åtgärdsprogram,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhetsanalys,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhetsexperter.

1999/2000:N368 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar om införandet av regionala konsekvensanalyser i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1999/2000:N381 av Leif Jakobsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen i

Malmö stad.

1999/2000:N385 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad politik för ut-

veckling av Sveriges skärgårdar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordningsansvar för statliga verksamheter i skärgården.

1999/2000:N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål och principer för regionalpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordning av regionalpolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bärkraftig näringslivsstrategi,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om friare användning av regionalpolitiska medel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om starkare styrning och tydligare direktiv för statliga verk och bolag

att inte överge mindre orter och glesbygd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om basservice på landsbygden,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om byautvecklingsgrupper.

1999/2000:N389 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fastställa konkreta mål för den regionala utvecklingen.

1999/2000:N390 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en hållbar strategi för näringspolitisk och regionalpo-

litisk utveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en regionalpolitisk strategi,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att stimulera de kommuner som upprättar en hållbar

strategi,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av fullskalemodeller,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av kompetensuppbyggnad,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av regionala och lokala kunskapscentrum,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av kompetensnätverk kring hållbar utveckling.

Utskottet

Inledning

Betänkandet - i vilket behandlas 50 motioner om olika regionalpolitiska

frågor - är disponerat på följande sätt. I de inledande avsnitten beskrivs som

bakgrund några aktuella utredningsarbeten och befolkningsutvecklingen i

stort. Därefter redovisas, under aktuella rubriker, innehållet i de olika motio

nerna, vissa kompletterande uppgifter samt utskottets ställningstagande.

Bakgrund

Utredningsarbeten

Regeringen beslutade i januari 1999 att tillkalla en kommitté med parlamen-

tariskt inflytande med uppgift att lämna förslag om hur den svenska regio-

nalpolitiken skall inriktas och utformas under 2000-talets början (dir.

1999:2). Utredningen har redovisats i utskottets betänkanden 1998/99:NU7

respektive 1999/2000:NU2 vad gäller direktiven respektive utredningens

planering och strukturering av arbetet. Det första skedet med ett brett in-

hämtande av kunskaper håller nu på att avslutas genom att ett trettiotal

olika studier skall avrapporteras under januari-mars 2000. Bland annat

samman- fattas resultaten av 30 års regionalpolitik och utvärderas de

nuvarande stöd- formerna inom utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling. Utred- ningen arbetar med frågan om hur sambandet mellan mål

och medel kan bli starkare. Syftet är att åtgärderna skall anpassas bättre

till de mål som sam- hället sätter för regionalpolitiken. Efter analysfasen

kommer utredningsar- betet alltmer in i den fas, där slutsatser skall dras

av materialet. Såvitt nu kan bedömas från utredningssekretariatets sida

kommer utredningsarbetet att vara färdigt vid den i direktiven angivna

sluttidpunkten den 31 augusti 2000. I början av februari 2000 presenterade

utredningen några underlagsrap- porter, bl.a. rörande orsakerna till de

omfattande befolkningsförändringarna i regionerna under senare år. Enligt

analysen är de låga födelsetalen och den minskande invandringen orsak till

att många orter tappar befolkning. Materi- alet visar att många flyttar för

att få arbete eller utbildning och att det framför allt är yngre personer

som väljer att flytta. Under hela 1990-talet är det flytt- ningar till och

från studieorter som stått för ökningen av de totala omflytt- ningarna.

Högskolans lokalisering är därför en nyckelfaktor för att förstå

flyttningsmönstret, sägs det i en av rapporterna. Vid sidan av det

parlamentariska utredningsarbetet pågår inom Näringsde- partementets ram

utrednings- och analysarbete angående dels statens åtgär- der för att

främja fler och växande företag, dels frågor om hur ett antal myn- digheter

kan effektiviseras och samordnas för att i högre grad bidra till sam-

hällsutveckling och tillväxt.

Enligt Näringsdepartementets beslut (protokoll 1999-04-29) anges upp-

gifterna i den förstnämnda utredningen bl.a. vara följande:

- översyn av mindre företags behov av statliga insatser för att växa och

utvecklas,

- utvärdering av viktiga näringspolitiska småföretagsåtgärder som genom-

förs i dag,

- avlämnande av förslag om framtida statliga insatser för att främja tillväxt

bland främst småföretag och förslag om hur insatserna kan samordnas för

att förenkla för företagen.

Rapporten Statens åtgärder för fler och växande företag, som utarbetats på

Näringsdepartementets uppdrag av direktörerna Elisabet Annell och Peter

Nygårds, redovisades i december 1999. Slutsatserna i rapporten är att det

startas för få företag och att dagens småföretagspolitik står på en

bräcklig grund. Enligt utredarna riskerar de ekonomiska stöden att skapa

mer negativa effekter än de fördelar som kan uppnås i det enskilda fallet.

Utredarna före- slår att staten övergår till en roll som beställare i

stället för nuvarande roll som utförare. Vidare finns det argument för en

ny inriktning mot att ge små företag en bättre tillgång till information,

kunskaper och nätverk. I början av februari 2000 redovisade utredarna

rapporten Statens åtgärder för att främja små och växande företag, Del II,

Organisation och struktur. Med utgångspunkt i bl.a. den första etappens

analys föreslår utredarna föl- jande sju hörnstenar i statens framtida

arbete för fler och växande företag: - ett enhetligt system för rådgivning

och finansiering, - arbete med kunskapsplattformar på alla nivåer, -

fokusering av några prioriterade grupper, - strategiska regionala

utvecklingsinsatser, - symmetriska och rättvisa regelsystem, -

möjlighetsskapande konkurrensutsättning, - en lärande politik.

Parallellt med det nämnda arbetet utsågs rektor Anders Flodström, Kungliga

tekniska högskolan, till utredare av frågan om effektivisering och samord-

ning av myndigheter inom Näringsdepartementets område (beslut

N99/6651/ITFOU). I rapporten Utredning om vissa myndigheter från no-

vember 1999 slås inledningsvis fast att närings- och innovationspolitik be-

hövs för att stärka den svenska utvecklingskraften. Utredningen pekar på att

enbart forskning och forskare inte skapar nya produkter eller företag. Vidare

är det ett budskap att strukturen för analysarbete som rör innovationssystem-

et måste förstärkas. Sammantaget föreslås i utredningen bl.a. följande orga-

nisatoriska förändringar:

- bildande av en ny forsknings- och innovationsberedning under ledning av

statsministern,

- bildande av en ny myndighet för forskningsfinansiering och utvecklingsar-

bete,

- bildande av ett nytt nationellt centrum för verksamhetsutveckling för att

utveckla närings- och innovationspolitiken (skall byggas på centrala funk-

tioner vid nuvarande Närings- och teknikutvecklingsverket - NUTEK -

och ALMI Företagspartner AB),

- bildande av en ny analysfunktion, kallad Strukturinstitutet, för att stödja

det svenska innovationssystemet.

Enligt departementets planering kommer en proposition om vissa organisa-

tionsfrågor inom näringspolitiken att överlämnas till riksdagen i mars 2000.

Därefter kommer arbetet inom departementet att inriktas på att utarbeta kon-

kreta förslag till organisationsförändringar, vilka kommer att redovisas för

riksdagen hösten 2000. När det gäller de regionalpolitiska stödformerna

beräknas emellertid en annan tidsplan gälla med hänsyn till att beredningsar-

betet också kommer att omfatta resultaten från den regionalpolitiska utred-

ningen.

SimpLex-kommissionen, som arbetar med att förenkla reglerna för företag,

bör också nämnas i detta sammanhang. Våren 1999 bildades SimpLex-

gruppen (numera SimpLex-kommissionen) i syfte att främja små företags

utveckling genom att bl.a. verka för tillgängliga och förståeliga regler och

föreslå ändringar i gällande regelverk. Enligt den aktuella förordningen

(1998:1820) skall statliga myndigheter, som överväger nya eller förändrade

regler, särskilt analysera vilka konsekvenser reglerna får för småföretagen.

Myndigheterna skall årligen före den 1 februari rapportera till regeringen om

sitt arbete med konsekvensanalyser enligt den nämnda förordningen. Simp-

Lex-kommissionens arbete beskrivs mera utförligt i utskottets betänkande

1999/2000:NU13, som avlämnas samtidigt med detta betänkande.

Befolkningsutveckling

Statistiska centralbyrån (SCB) har i februari 2000 redovisat definitiva upp-

gifter om befolkningsutvecklingen under år 1999. Vid utgången av år 1999

uppgick befolkningen till 8,9 miljoner personer. Under året ökade rikets

befolkning med drygt 7 000 personer baserat på ett flyttningsöverskott på

drygt 14 000 personer och ett födelseunderskott på drygt 6 500 personer.

Befolkningen i skogslänen, till vilka räknas Värmlands, Dalarnas, Gävle-

borgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, mins-

kade med ca 12 700 personer till ca 1 733 000 personer. Minskningen base-

ras på dels ett födelseunderskott på ca 5 600, dels ett flyttningsunderskott på

ca 7 000 personer. Mönstret är likartat som under år 1998. Inom skogslänen

är det endast tre av sammanlagt 85 kommuner, nämligen Karlstad, Gävle och

Umeå kommuner, som uppvisar folkökning.

Befolkningsutvecklingen uppdelat på län under år 1999 redovisas i tabel-

len på nästa sida.

Sveriges folkmängd 31 december 1999 och befolkningsförändringar

1999

Län

Folkmängd

Folkökning

Stockholm

1 803 377

19 937

Uppsala

292 415

1 002

Södermanland

255 890

-379

Östergötland

411 320

-1 091

Jönköping

327 266

-793

Kronoberg

177 149

-929

Kalmar

236 501

-1 603

Gotland

57 428

-215

Blekinge

150 625

-789

Skåne

1 123 786

3 360

Halland

273 537

998

Västra Götaland

1 488 709

1 791

Värmland

276 600

-1 713

Örebro

273 822

-762

Västmanland

256 901

-760

Dalarna

280 575

-2 323

Gävleborg

280 717

-1 509

Västernorrland

249 299

-2 585

Jämtland

130 705

-1 061

Västerbotten

256 710

-1 093

Norrbotten

258 094

-2 379

Riket

8 861 426

7 104

Skogslänen

1 732 700

-12 663

Källa: SCB

Allmän inriktning av regionalpolitiken

Motionerna

Centerpartiet begär i motion 1999/2000:N214 en förändrad regional politik,

som leder till utveckling i alla regioner. En ökad decentralisering är nödvän-

dig för en hållbar utveckling, anför motionärerna. Regionalpolitiken bör

också dra nytta av det nya Sverige med en mångfald av kulturer och religio-

ner. Vidare krävs det åtgärder för att få en levande landsbygd med ungdo-

mar. Lösningen är att låta ungdomarna bestämma mer över sin egen vardag.

I motion 1999/2000:N343 (s) beklagar motionärerna den pågående utarm-

ningen av skogslänen. En mer aktiv och kraftfull regionalpolitik efterlyses.

Regionalpolitiska konsekvensanalyser och hänsyn måste genomsyra det

politiska beslutsfattandet, menar motionärerna. Bland annat bör en service-

nivå gällande hela Sverige fastställas.

Skogslänens särskilda problem tas också upp i motion 1999/2000:N353

(s). För att motverka befolkningsminskningen i skogslänen bör kvinnornas

möjligheter till studier och arbete i skogslänen förbättras. Tänkbara åtgärder

är ytterligare decentralisering av högskolestudier och förändringar inom

regelsystemet för företagsstöd.

Det hävdas i motion 1999/2000:N300 (s) att förutsättningarna för att kunna

uppföra nya industri- och företagslokaler inom områden med låg tillväxt

måste förbättras. Antingen bör en utredning tillsättas eller bör NUTEK ges i

uppdrag att föreslå ett system där staten tar ett större ansvar för lokalfrågor

vid nyetableringar än vad fallet är i dag.

I motion 1999/2000:T243 (s) framhålls att konkurrenslagstiftningen måste

ses över så att den inte utgör ett hinder för en effektiv regionalpolitik. De

senaste årens utveckling har visat att marknaden inte förmår ta regionalpoli-

tiska hänsyn.

I kommittémotion 1999/2000:N340 (m) konstateras att förutsättningarna

för svensk regionalpolitik har förändrats genom att globaliseringen innebär

en större konkurrens för produktionen och att företagen etablerar sig där

kompetensen finns. Enligt motionärerna måste el- och energiskatter, vilka

drabbar Norrlandslänen hårt, undanröjas med hänsyn till de skadliga effek-

terna på den regionala utvecklingen. Vad som krävs är en genuin förståelse

för företagandets villkor. Framför allt måste förutsättningar skapas för att de

små företagen skall kunna växa. Ett alternativ till dagens regionalpolitik är

att regioner genom att sänka individers inkomstskatt skulle kunna konkurrera

med andra regioner. För att säkerställa näringslivets konkurrenskraft, i syn-

nerhet för skogsnäringen och turismen, föreslår motionärerna en kraftfull och

långsiktig satsning på vägar och vägunderhåll. Vidare föreslås i motionen att

staten inleder ett program för regional utbyggnad av informationsteknisk

struktur.

Det betonas i motionen att statsmakterna måste ha en helhetssyn på den

regionala utvecklingen, särskilt inom verksamheter där staten har ett ägar-

ansvar. Sektorsvisa rationaliseringar och nedläggningar får inte innebära

ökade kostnader i andra sektorer i angränsade statliga sektorer. Beslut om

omstrukturering bör föregås av konsekvensanalyser.

I motion 1999/2000:N249 (m) uttrycks farhågor för att utflyttningen från

Norrland fortsätter och för att arbetslösheten ytterligare ökar. De regionala

skillnaderna bör snarast åtgärdas, enligt motionären. En ny regionalpolitik

med mer av generella insatser inom stödområdena efterlyses.

Det är angeläget att snabbt utreda hur våra universitetsregioners utveckling

skall kunna stärkas, är budskapet i motion 1999/2000:N333 (m).

I motion 1999/2000:N367 (v) betonas vikten av att kvinnor får del av de

regionala medlen. Länsstyrelserna bör årligen redovisa fördelningen av fö-

retagsstöden samt åtgärdsprogram för att nå upp till målet att kvinnor skall få

40 % av alla företagsstöd. När regeringen lägger fram förslag bör konsek-

venserna för jämställdheten redovisas mer tydligt. Vidare bör alla län ha en

jämställdhetsexpert på heltid. Experterna bör ha en tillsynsfunktion som bl.a.

innebär att de har uppsikt över att alla företag som får regionalt företagsstöd

har en jämställdhetsplan.

I motion 1999/2000:T205 (v) beklagas den pågående befolkningsminsk- ningen

i skogslänen. För att stoppa utflyttningen krävs nya idéer, hävdar

motionärerna. Det regionalpolitiska transportbidraget bör ta hänsyn till

tra- fikpolitiska mål och miljömål. För att få till stånd säkra, billiga

och miljöan- passade kommunikationer föreslås bl.a. att det nu gällande

transportbidraget ses över i syfte att korta lastbilstransporterna. Vidare

bör den regionalpolitis- ka utredningen ges tilläggsdirektiv att utreda

dels fördelningen av slottider (dvs. start- och landningstider), dels en

differentierad beskattning av bilis- men. Bland annat bör möjligheten att

ytterligare sänka fordonsskatten i gles- bygd ses över.

Budskapet i motion 1999/2000:N368 (v) är att alla större beslut i riksdagen

bör åtföljas av regionalpolitiska konsekvensanalyser. I ett första steg bör

riksdagen uttala att budgetpropositioner alltid skall åtföljas av en sådan ana-

lys av de samlade effekterna av budgetförslagen.

Enligt motion 1999/2000:N277 (kd) är det nödvändigt att arbetsmarknads-

politiken, näringspolitiken och den ekonomiska politiken harmoniseras med

regionalpolitiken. I huvudsak krävs en generell regionalpolitik. För att un-

derlätta samordning och helhetssyn vid beslut i regionalpolitiska frågor bör

konsekvensanalyser upprättas. Vidare är det motionärernas uppfattning att

utgiftsområdet 19 Regional utjämning och utveckling bör samordnas med

regional näringspolitik och EG:s regionalpolitik i Sverige och att antalet

stödformer bör minskas.

I motion 1999/2000:N216 (c) framhålls att de regionalpolitiska kraven på

statens verksamhet måste skärpas och förtydligas, bl.a. i regleringsbreven för

myndigheterna. Regeringen bör också följa upp hur kraven tillgodoses, t.ex. i

årsredovisningarna för myndigheter och statliga bolag.

Konkreta mål bör fastställas för den regionala utvecklingen, begärs det i

motion 1999/2000:N389 (c). För att befolkningen skall kunna stanna kvar i

skogslänen bör statsmakterna m.fl. göra en målmedveten satsning på att

vidareutveckla skogen och dess näringar.

I motion 1999/2000:N237 (fp, m, kd) anförs att flera regelverk, bl.a. på

skatteområdet, bör ses över i syfte att öka effektiviteten i ekonomin. Det

finns enligt motionärerna ett behov av att låta dem som utnyttjar offentlig

service finansiera mer av denna i stället för alternativet att höja skatterna,

vilket hämmar tillväxten. Motionärerna anser att det bör utredas om ökad

självfinansiering kan öka tillväxten i de regioner som har ett högt skattetryck

men som samtidigt har behov av ökade satsningar på utbildning och in-

frastruktur.

I motion 1999/2000:N213 (fp) hävdas att regionalpolitiken skall medverka

till riktiga arbeten, ett bra boende och god social service i hela landet.

Därför bör politiken snarast läggas om i en riktning som syftar till att

skapa nya jobb genom företagande. Småföretagen tyngs i dag av skatter,

krångel, byråkrati m.m. En politik som gynnar mindre företag är bra för

glesbygden, såväl för att skapa livskraft som för att ge förutsättningar

för grundservice. Motionärerna framhåller att utbildningsnivån hos

befolkningen blir allt viktigare för att en region skall kunna hävda sig

och utvecklas. Distansut- bildningen är en metodik som kan ge fler

människor tillgång till högre ut- bildning. Särskilt viktigt är att

universitet och högskolor tar sitt ansvar för distansundervisning och att

de ges resurser för detta. Även för gymnasieni- vån måste distansmetodiken

utvecklas. Regionalpolitiska medel inom ansla- get för allmänna

regionalpolitiska åtgärder liksom EG:s projektverksamhet bör kunna användas

för kulturella insatser.

Regional utveckling bygger på samverkan, anförs det vidare i motionen.

Ytterligare vägar bör prövas för att säkerställa service, t.ex. genom att

statli- ga myndigheter prövar möjligheterna att köpa tjänster från privata

företag. Viss service kan skötas via landsbygdsbutiken. Enligt motionärerna

bör de statliga verken och myndigheterna medverka till att de

regionalpolitiska målen förverkligas. Sektorsvisa och kortsiktiga

rationaliseringar bör inte få medföra onödiga nedläggningar av statliga

funktioner och service. Den nya informationstekniken medger kvalificerad

verksamhet över hela landet. En politik för full sysselsättning efterlyses

i motion 1999/2000:N271 (fp). Stockholmsregionen har strukturfördelar och

stordriftsfördelar som är gynn- samma och ger möjligheter till

konkurrenskraft internationellt.

I motion 1999/2000:N282 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen

om behovet av ett system med stöd för vissa persontransporter. Bakgrunden

är att avregleringen av flygmarknaden har haft starkt negativa konsekvenser

för många mindre linjer.

I motion 1999/2000:N388 (mp) utpekas ett antal mål, som skall prägla re-

gionalpolitiken. Bland målen nämns utökat regionalt självstyre, ekonomisk

och ekologisk balans i varje region, principen "hjälp till självhjälp", förbätt

rad infrastruktur m.m. Enligt motionärerna bör regionalpolitiken vinna på en

samordning mellan Närings- och Miljödepartementen. En enhetlig närings-

livsstrategi, baserad på långsiktig hållbarhet i alla regioner, bör drivas på

lokal, regional, nationell och internationell nivå.

Motionärerna hävdar att en friare resursanvändning, t.ex. av arbetsmark-

nadspolitiska medel, leder till ett mer effektivt utnyttjande av insatta

resurser genom att dessa kan anpassas till de lokala förutsättningarna.

Vidare kräver motionärerna en starkare styrning av statliga verk och bolag

för att dessa inte skall överge landsbygden vid åtstramningar. Viss grad av

basservice är också viktig på landsbygden för att generera en positiv

utvecklingsspiral på lands- bygden.

I motion 1999/2000:N390 (mp) framhålls att alla regionalpolitiska insatser

i grunden bör vila på långsiktig hållbarhet på alla nivåer. Enligt

motionärerna behövs en regionalpolitisk strategi, där ett systemtänkande

utvecklas i vilket ekosystemet ses i sin helhet i förhållande till

samhällets aktiviteter. Strategin kan baseras på följande huvudpunkter:

slut kretsloppen, satsa på befintligt lokalt näringsliv, komplettera med

bristproduktion eller bristföretag och även med nya branscher och

verksamheter. Vidare föreslår motionärerna att staten skall stimulera

kommunerna att upprätta denna typ av program med hjälp av ekonomiska

stödpaket. Fullskaleförsök bör göras i mindre samhällen. Motionärerna anför

vidare att en konstruktiv regionalpolitik i syfte att stär- ka glesbygdens

överlevnadsmöjligheter bör inriktas på en bred kompetens- uppbyggnad kring

temaområdet hållbar utveckling och social ekonomi. En sådan

kompetensutveckling kan lämpligtvis ske genom uppbyggnad av lo- kala och

regionala kunskapscentrum runt om i glesbygden. Nästa steg är att bygga upp

kompetensnätverk kring begreppet hållbar lokal utveckling.

Vissa kompletterande uppgifter

Utvecklings-, tillväxt-, miljö- och konkurrensfrågor Det uppdrag som givits

till den regionalpolitiska utredningen berör utveck- lings- och

tillväxtfrågor. Det sägs i direktiven att regionalpolitiken skall bidra

till att öka den ekonomiska tillväxten i landet genom att bl.a. stödja ett

i den internationella konkurrensen lönsamt näringsliv. Företagsstöden skall

över- vägas från effektivitets- och konkurrenssynpunkt med beaktande av

EG:s statsstödsregler.

Rese- och turistindustrin är en bransch som har betydelse för den regional-

politiska utvecklingen. I syfte att stärka tillväxten i denna bransch har stats

rådet Mona Sahlin etablerat en framtidsgrupp som skall analysera de faktorer

som kan främja tillväxt och ta fram underlag för en nationell strategi för den

svenska turistnäringen. Bland annat kommer gruppen att diskutera turistnä-

ringens utveckling i anknytning till regionala tillväxtavtal, kompetensut-

veckling, skatter, forskning och utbildning. Framtidsgruppen kommer att

ledas av statssekreterare Jan Grönlund, Näringsdepartementet.

Sveriges 21 län har under två år arbetat med att ta fram regionala

tillväxt- avtal, som är ett nytt instrument inom den regionala

näringspolitiken och som syftar till att tillgängliga resurser samordnas

och inriktas på åtgärder för att uppnå ökad uthållig ekonomisk tillväxt och

sysselsättning. Den 15 februa- ri 2000 undertecknades den slutliga

versionen av avtalen, och därefter har genomförandefasen påbörjats. Det

finns även samband med strukturfondsar- betet genom att

strukturfondsprogrammen kan baseras på de förslag som finns i de regionala

tillväxtavtalen.

En kort tillbakablick när det gäller samhällets miljöstrategi ger vid handen

att de 167 nationella miljömål, som lades fast år 1991 (prop. 1990/91:90, bet.

1990/91:JoU30), så småningom fördes ned på regional nivå. Det var länssty-

relserna som anpassade målen till regional nivå i vad som benämndes regio-

nal strategi för miljön, STRAM. Arbetet utvärderades år 1997 av Statens

naturvårdsverk, vilket redovisas i rapporten Länsstyrelsernas STRAM-arbete

- en utvärdering (rapport nr 4810). Utvärderingen visade att strategierna

genomgående var av hög kvalitet men varierade i omfattning. Riksdagens

beslut våren 1999 om miljöpolitiken (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:

MJU6) ledde till en koncentration till 15 miljökvalitetsmål, som i sak i stort

sett motsvarade de tidigare målen. Naturvårdsverket gavs i uppdrag att kon-

kretisera dessa 15 mål, vilket ledde till att ett antal nationella delmål före-

slogs. I maj 1998 beslutade regeringen att tillkalla en parlamentarisk bered-

ning (dir. 1998:45)för att göra en samlad översyn av vilka delmål som be-

hövs för att Sveriges nationella miljökvalitetsmål skall kunna uppnås inom

en generation. Den s.k. Miljömålskommittén, vilken består av riksdagsleda-

möter och experter [ordförande: riksdagsledamot (s) Jan Bergqvist], har att

redovisa sina förslag senast den 1 juli 2000 i fråga om 14 mål. Miljömåls-

kommitténs betänkande skall enligt direktiven vara upplagt så att det kan

läggas till grund för en proposition. Det resterande miljökvalitetsmålet,

"begränsad klimatpåverkan" (uppföljningen av FN:s konvention om klimat-

förändringar), utreds av en särskild kommitté med parlamentarisk samman-

sättning (dir. 1998:40). Samtidigt har länsstyrelserna fått i uppdrag att anpas

sa mål och delmål till den regionala nivån.

Frågor om konkurrenspolitiken har nyligen redovisats av Konkurrensver-

ket i rapporten Konkurrensen i Sverige under 90-talet - problem och förslag

(Konkurrensverkets rapportserie 2000:1). Rapporten är resultatet av ett rege-

ringsuppdrag till Konkurrensverket. Transportområdet är ett av de områden

som tas upp i rapporten och analyseras med avseende på företagens ageran-

de, konkurrensbegränsande regleringar samt in- och utträdeshinder.

Det konstateras i rapporten (s. 194) att konkurrensförutsättningarna föränd-

rats, bl.a. för flyg och järnväg. Nya aktörer inom dessa båda områden har

haft svårt att erövra marknadsandelar och i flera fall har de försvunnit från

marknaden efter en tid, framhålls det. Ett kvarstående problem är att de

mindre företagen har svårt att hävda sig mot SAS. Ur regionalpolitisk syn-

punkt kan det vidare noteras att enligt rapporten kan det vara så att flera

destinationer inte har tillräckligt stort passagerarunderlag för att det skall

vara realistiskt med konkurrerande bolag. Konkurrensverkets mening är att

upphandling av flygtrafik kan utgöra ett alternativ, men att upphandling är en

andrahandslösning som endast bör tillgripas när förutsättningar för konkur-

rens saknas.

I rapporten tas även upp den s.k. slotsallokeringen, vilken sker i enlighet

med EU:s gemensamma regler för fördelning av start- och landningstider.

Reglerna innebär att ett flygbolag som har en slot har en "evig" företrädesrätt

till denna så länge som den används, s.k. grandfathers rights. För närvarande

innebär bristen på slottider att en mer omfattande nyetablering av ett svenskt

linjenät med Arlanda som knutpunkt är mycket svår att genomföra. Enligt

rapporten kan kapacitetsbristen delvis avhjälpas genom byggnation av fler

start- och landningsbanor.

Utbildning, kompetensutveckling och kultur

Den 1 juli 1999 startade Distansutbildningsmyndigheten sin verksamhet i

Härnösand. Myndigheten skall främja utveckling och användning av utbild-

ning på distans inom högskolan och folkbildningen. Vidare skall den följa

distansutbildningens utveckling och medieteknik både i Sverige och utom-

lands.

Härutöver kan nämnas att en särskild utredare har tillsatts för att utreda

vissa frågor om högskolans styrning (dir. 1999:70). Utgångspunkt för upp-

draget är att det nuvarande mål- och resultatstyrningssystemet ligger fast och

att utredaren skall analysera möjligheterna att förbättra det nuvarande sys-

temet. En av de uppgifter som nämns i direktiven gäller att utredaren skall

överväga vilka kriterier som kan användas i samband med en avvägning

mellan utbildning vid campus respektive distansutbildning samt mellan ny-

börjare å ena sidan och fortsättningsstuderande å den andra. Uppdraget skall

redovisas senast den 31 maj 2000.

När det gäller kompetensutveckling föreslog regeringen i budgetproposi-

tionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 14 Arbetsmarknad och ar-

betsliv) att särskilda medel skulle avsättas för att stimulera individuell kont

nuerlig kompetensutveckling. Den ekonomiska ramen anges i propositionen

till 1,35 miljarder kronor år 2000 och därefter 1,15 miljarder kronor årligen i

form av reducerad skatt. I december 1999 beslutade regeringen att ge en

särskild utredare i uppdrag (dir. 1999:106) att lämna förslag till hur avsatta

budgetmedel effektivast skall disponeras. Utredaren bör redovisa ett flexibelt

system med bl.a. en analys utifrån ett effektivitets- och tillväxtperspektiv

samt ur ett fördelningspolitiskt perspektiv. Utredaren skall slutredovisa sitt

uppdrag senast den 15 januari 2001.

I viss mening kan sägas att rollen som kompetenscentrum finns hos landets

24 lokala kooperativa utvecklingscentrum för kostnadsfri information och

rådgivning (LKU), och även hos lokala och regionala resurscentrum för

kvinnor (RC) och hos industriella utvecklingscentrum (IUC). De sistnämnda

syftar till att verka för ökad regional kompetens, bl.a. inom teknikområdet.

Även mål 3-arbetet inom EG:s strukturfonder kan nämnas i detta samman-

hang.

Kulturinsatser i gles- och landsbygdsområden kan redan i dag genomföras

med hjälp av regionalpolitiska medel. Såväl den regionala projektverksam-

heten som medfinansiering av EG:s strukturfonder ger sådana möjligheter för

länsstyrelserna och de regionala självstyrelseorganen. Även inom ramen för

det s.k. 500-miljonersprogrammet har det avsatts 30 miljoner kronor under

åren 1998-2000 till Statens kulturråd för projekt främst inom de regionalpo-

litiska stödområdena.

På en fråga (1999/2000:484) av Ewa Larsson (mp) om kulturens betydelse

för regional tillväxt svarade kulturminister Marita Ulvskog bl.a. följande:

I anslutning till arbetet med tillväxtavtalen har länen på olika sätt gjorts

uppmärksamma på kulturens betydelse för regional utveckling. Syftet har

varit att beskriva de möjligheter till regional utveckling och ökad välfärd som

satsningar på kulturområdet kan ge. För Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet

samt Statens kulturråd har i regleringsbrev ställts målet att de ska öka sitt

deltagande i pågående regionala processer genom samråd och insatser inom

sitt kompetensområde och därmed bli en aktiv part i genomförandet av de

regionala tillväxtavtalen.

Kulturdepartementet verkar alltså för att kulturens betydelse i högre grad än

för närvarande ska beaktas i det regionala arbetet för att främja tillväxt. Jag

delar i detta avseende Ewa Larssons uppfattning. Dock vill jag tillägga att

kultursatsningar i detta syfte alltid måste vara förenliga med kulturpolitiska

målsättningar.

Kvinnor och regionalpolitik

I budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 19 Regional utjämning och

utveckling) redovisas resultaten av ett uppdrag till NUTEK. Uppdraget

gällde bl.a. att närmare analysera möjligheterna att uppnå könskvoterings-

villkoret (som villkor för att vissa regionalpolitiska stöd skall utgå

gäller att minst 40 % av de nya arbetstillfällena skall tillfalla vartdera

könet). Vidare omfattade uppdraget att se över hur antalet kvinnor i

traditionellt mansdomi- nerade branscher kan öka inom det regionalpolitiska

stödområdet. I NU- TEK:s rapport konstateras att antalet arbetstillfällen

som tillföll kvinnor under åren 1997 och 1998 var mycket nära villkoret på

minst 40 %, nämligen 37 %. Dock finns det stora regionala skillnader.

Enligt förordning (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion skall det inom

länsstyrelsen finnas en länsexpert på vart och ett av ett antal olika områden,

bl.a. när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Länsexperten skall

under länsstyrelsens ledning ha ett ansvar för sitt sakområde och medverka

till samordning mellan sakområdena. Länsstyrelsernas arbete med jämställd-

hetsfrågorna styrs vidare av regleringsbrevet för länsstyrelserna. Huruvida

läns-experten arbetar hel- eller halvtid med dessa frågor styr inte regeringen

över, eftersom målstyrning tillämpas. Det kan således vara så att de län som

arbetar mindre än heltid med dessa frågor motiverar detta med att de har ett

jämställdhetsperspektiv i all verksamhet och därför inte behöver en jäm-

ställdhetsexpert på heltid.

Enligt information från Näringsdepartementet utreds inom Regeringskan-

sliet om länsstyrelserna skall ha en tillsynsfunktion enligt

jämställdhetslagen. En rapport kommer att redovisas senast i augusti 2000.

Varje län gör en länsstrategi för jämställdhetsarbetet. Regeringens mål för

länsstyrelserna framgår av regleringsbrev m.m. Återrapportering från läns-

styrelsernas sida sker i årsredovisningen, vilken följs upp av regeringen.

Regeringen har informerat riksdagen om uppföljningsarbetet i en skrivelse

(1999/2000:24) om jämställdhetspolitiken inför 2000-talet, vilken nyligen

har behandlats av arbetsmarknadsutskottet (bet. 1999/2000:AU6).

Företagsstöd

När det gäller antalet stödformer och deras principiella inriktning väntas

förslagen från den regionalpolitiska utredningen att föreligga efter sommaren

2000.

Den svenska kommunallagen och EG:s statsstödsregler innebär att möjlig-

heterna att ge regionalpolitiskt stöd till investeringar i industrilokaler är

begränsade. Företagsstöden måste vara anpassade till EG:s riktlinjer om

statligt stöd till regionala ändamål. Riksdagen beslutade under hösten 1999

om vissa huvudprinciper för de regionala utvecklingsbidragen från år 2000

(bet. 1999/2000:NU2), men enligt information från Regeringskansliet är det

inte möjligt att slutföra arbetet med en ny förordning förrän EG-

kommissionen har godkänt den s.k. stödkartan och stödreglerna. Kommis-

sionen har ställt olika frågor angående förslaget om regionala utvecklingsbi-

drag, så som förslaget redovisades i budgetpropositionen för år 2000. Nä-

ringsdepartementet har i februari 2000 i en skrivelse till kommissionen läm-

nat ytterligare kompletterande uppgifter som rör regionalstödskartan och

reglerna om regionalt utvecklingsbidrag. Det förväntas att kommissionen

fattar sitt beslut inom någon månad. Ansökningar om utvecklingsbidrag som

lämnats in efter den 1 januari 2000 kan inte behandlas förrän de nya reglerna

är fastställda.

I det stödsystem för regionalt utvecklingsbidrag som anmälts till kommis-

sionen kan, liksom tidigare, högre bidrag lämnas till företag som bygger egna

lokaler, jämfört med företag som hyr lokaler. Syftet är att uppmuntra företag

att bygga egna lokaler.

Trafik, infrastruktur och IT-frågor

Riksdagen beslutade våren 1998 om målen för transportpolitiken (bet.

1997/98:TU10). Sammanfattningsvis angavs att transportpolitiken bör vägle-

das dels av ett övergripande mål med ett antal delmål som anger ambitions-

nivån på lång sikt, dels av etappmål som anger lämpliga steg på vägen. Det

övergripande målet bör vara att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv

och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet

i hela landet. Beslutet omfattade följande delmål:

- ett tillgängligt transportsystem,

- en hög transportkvalitet,

- en säker trafik,

- en god miljö,

- en positiv regional utveckling.

Det sista delmålet preciserades på följande sätt: Transportsystemet skall

främja en positiv regional utveckling genom att dels utjämna skillnader i

möjligheterna för olika delar av landet att utvecklas, dels motverka nackdelar

av långa transportavstånd.

Metoder och mått för att precisera och följa upp delmålet "en positiv regi-

onal utveckling" diskuteras för närvarande i en arbetsgrupp som tillsatts av

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA). Glesbygdsverket deltar i

arbetet med att utforma etappmål för trafikpolitiken vad gäller tillgänglighet

och regional utveckling.

Enligt planerna kommer riksdagen under våren 2000 att fatta beslut om

infrastruktursatsningar för perioden 2002-2011. Det gäller främst väg- och

järnvägar.

Det kan vidare nämnas att det regionalpolitiska transportbidraget numera

täcker även sjötransporter, vilket gynnar miljömålet. Vissa trafikfrågor

har tagits upp inom ramen för den regionalpolitiska utredningen, bl.a.

konse- kvenserna av avregleringen av den inrikes flygtrafiken och

persontransporter till och från mindre orter. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet planeras inte några tilläggsdirektiv till den

regionalpolitiska utredningen, bl.a. av det skälet att utredningen skall

redovisa sitt uppdrag i slutet av augusti 2000, dvs. relativt snart.

Näringsminister Björn Rosengren har nyligen besvarat en fråga

(1999/2000:462) av Per-Olof Svensson (s) om vad näringsministern avser att

göra för att Norrland skall få större trafiksäkerhet på vägarna. Enligt Per-

Olof Svensson har skogsindustrin i en utredning kunnat visa att den på grund

av den dåliga vägstandarden drabbas av merkostnader. I en förlängning kan

det medföra fördyringar av skogsindustrins produkter, vilket i sin tur kan

vara hotande för norrländsk industri. I massmedier har också uppgetts att den

dåliga vägstandarden - i framför allt Norrlands inland - leder till onödiga

person- och fordonsskador och t.o.m. kan vara en orsak till dödsolyckor.

Enligt Per-Olof Svensson måste anslagen till Vägverket öka eller ompriorite-

ring ske.

Näringsminister Björn Rosengrens svar på frågan var att trafiksäkerhets-

målet har prioriterats under senare år genom att investeringsmedel inom

Vägverkets anslag har styrts över till de åtgärder som är mest effektiva ur

trafiksäkerhetssynpunkt. Vidare menade näringsministern att Vägverket är

ansvarigt för att avgöra var i landet insatsbehoven är störst med avseende på

både trafiksäkerhet samt drift och underhåll.

Infrastruktur för informationsteknik, särskilt bredbandsfrågor, har under de

senaste månaderna behandlats i interpellationer (1999/2000:75) av Per Wes-

terberg (m) och (1999/2000:84) av Lennart Daléus (c).

Båda interpellanterna har bl.a. tagit upp frågan om hur bredbandsförbin-

delserna skall nå ut till hushåll och företag i hela landet på ett rimligt

sätt. Det har också varit fråga om vilken teknik som kan användas för

glesbyg- dens bredbandsutbyggnad samt hur konkurrensen skall kunna säkras.

Enligt näringsminister Björn Rosengren är frågan om hur den svenska IT-

strukturen skall klara framtida höga kapacitetsbehov en av de viktigaste

frågorna som regeringen i dag har på sitt bord. Regeringens syn på denna

fråga kommer att redovisas i den kommande IT-propositionen, meddelade

näringsministern. Vidare informerades riksdagen om att regeringens IT-

kommission har tagit initiativ att se över frågan om hur man kan utvärdera

de samhällsekonomiska konsekvenserna av ett finmaskigt nät till hushållen

och företagen i hela landet. Att åstadkomma ett öppet stomnät är av såväl

nä- ringspolitiskt som regionalpolitiskt intresse. Näringsministern

omtalade att (affärsverket) Svenska kraftnät föreslagit en snabb utbyggnad

av ett bred- bandsstomnät till regeringen och att regeringen granskade

detta förslag. Vidare var det enligt näringsministern inte lämpligt att

binda sig för en enda teknik. Ministern var ense med interpellanterna om

att det var viktigt att öka konkurrensen på området.

Regeringen avser att avlämna en proposition om IT-frågor till riksdagen

den 22 mars 2000. Enligt information från Regeringskansliet kommer IT-

propositionen preliminärt att omfatta följande områden:

- en IT-politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd (grundläggande mål

och stärkande av Sveriges position m.m.),

- mål, handlingsprogram och lagförslag (prioriterade områden, kompetens,

användningen av IT m.m.),

- utvecklingen efter 1996 års IT-proposition (regler som skapar tillit, kom-

petens, tillgänglighet och samhällets informationsförsörjning m.m.).

Regeringen har i januari 2000 beslutat tillkalla en särskild utredare med

uppdrag att utarbeta ett förslag till ett nationellt infrastrukturprogram (dir.

2000:04). Programförslaget bör innehålla regler för säkerhet och framkom-

lighet i ett landsomfattande nät. I programmet bör även redovisas en priorite-

ring av mellan vilka orter det bör finnas ledningsförbindelser, vilka inte

bedöms komma till stånd på kommersiella grunder (för denna del av uppdra-

get skall en preliminär bedömning lämnas senast den 31 mars 2000) samt

vad en eventuell statlig medfinansiering skulle komma att kosta. Vidare skall

utredaren lämna förslag angående formerna för statens medverkan i nätut-

byggnaden. En slutredovisning av uppdraget skall lämnas senast den 30

oktober 2000.

Grundservice

I ett svar på en interpellation (1999/2000:167) om grundservicen på lands-

bygden, framställd av Eskil Erlandsson (c), tog näringsminister Björn Ro-

sengren bl.a. upp den databas över tillgången till service i gles- och lands-

bygd, som nyligen tagits fram. Denna bör enligt näringsministern ligga till

grund för en intensifiering i arbetet med att utveckla samordnade servicelös-

ningar. Vidare beskrev statsrådet IT-utvecklingen och den kraft som finns i

byalagen, vilka även kan bedriva verksamhet som service och turism m.m.

Han påminde också om den regionalpolitiska utredningens uppgift att utar-

beta en strategi för regional balans.

I utskottets betänkande 1998/99:NU7 (s. 30) noterades regeringens upp-

drag till Konsumentverket att i samråd med Glesbygdsverket utveckla och

upprätthålla en databas med uppgifter om hushållens tillgång på service samt

årligen till regeringen redovisa hur servicen utvecklas. De serviceslag som i

första hand skulle kartläggas var dagligvaru-, drivmedels- och postkontors-

service. I maj 1999 lämnade Glesbygdsverket och Konsumentverket delrap-

porten Servicedatabasen - en ny kunskapsbank om hushållens tillgång till

service. I delrapporten redovisas arbetet med uppbyggnaden av databasen

och exemplifieras den framtida användningen. I rapportförslaget begärde de

båda myndigheterna att få i uppdrag att vidareutveckla systemet, etablera

användningen och ansvara för driften under en period av tre år (perioden

2000-2002).

Enligt information från Regeringskansliet har utvecklingsarbetet fortsatt

under hösten 1999. Uppdraget har slutredovisats i februari 2000. För närva-

rande testas en första version av servicedatabasen av ett antal länsstyrelser

via Internet. Därutöver används databasen också som åskådningsexempel

inom det av regeringen initierade s.k. StrateGIS-projektet. De användarsyn-

punkter som har kommit fram till slutet av januari 2000 innebär att det finns

behov av fortsatt utvecklingsarbete för att användarna själva skall kunna göra

uppdateringar, simuleringar och beräkningar. Konsumentverket och Gles-

bygdsverket uppskattar antalet användare i juli 2001 till 75 stycken. Ambi-

tionen från myndigheternas sida är att det senast i december 2002 finns så

många användare att kostnaderna för drift, underhåll och viss vidareutveck-

ling kan täckas via användaravgifter.

I februari 2000 fattade regeringen beslut angående uppdrag åt Konsument-

verket att, i samverkan med Glesbygdsverket, vidareutveckla systemet och

ansvara för driften av servicedatabasen t.o.m. den 31 december 2002. Rege-

ringen har därför beviljat Konsumentverket 2,3 miljoner kronor för nämnda

ändamål för år 2000, vilket skall belasta anslaget (A 1) Allmänna regional-

politiska åtgärder. Beslut om finansiering för åren 2001 och 2002 avser rege-

ringen att fatta, då de verkliga kostnaderna bättre kan uppskattas.

Statliga myndigheter

Det kan nämnas att Glesbygdsverket redovisade en utredning med titeln Tar

statliga myndigheter regionalpolitiskt ansvar? i juni 1999. Verket har kartlagt

ett urval statliga verksamheter inom service- och infrastrukturområdet, vilka

direkt påverkar förhållandena för gles- och landsbygdens befolkning. De

kartlagda myndigheterna är Vägverket, Banverket, Luftfartsverket, Rädd-

ningsverket, Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen. Därutöver har affärs-

verkskoncernen SJ och aktiebolaget Posten AB kartlagts.

Kartläggningen visar vilka formella krav som gäller, vad kommuner och

län tycker och hur företrädare för verksamheterna själva uppfattar situatio-

nen. De tre grundläggande frågor som ställts är vilken regionalpolitisk hän-

syn som tas när det gäller verksamheten/servicen, vilken hänsyn som tas när

det gäller lokal sysselsättning och hur hänsynstagandet totalt sett har föränd-

rats under de senaste fem åren.

Glesbygdsverket anser att det finns brister i hänsynstagandet till regional-

politiska mål och att detta i första hand beror på bristande styrning och upp-

följning från regeringens sida. Verket rekommenderar därför regeringen att

förtydliga och konkretisera de regionalpolitiska målen för statens verksam-

heter. Detta kan ske genom regleringsbrev för myndigheterna och avtal för

affärsverksamheterna. Vidare krävs redovisning av hur målen tillgodoses.

Återrapportering kan exempelvis ske i årsredovisningarna för myndigheter

och bolag. Vidare förordas att statliga verksamhetsförändringar som får

betydande konsekvenser från regionalpolitisk synpunkt skall föregås av

"landsbygdskonsekvensbeskrivningar", som upprättas i dialog med berörda

regioner och kommuner.

I rapporten betonas att det är stor skillnad mellan myndigheter, affärsdri-

vande verk och statliga bolag. Myndigheter kan avkrävas all den regionalpo-

litiska hänsyn som regeringen önskar. För konkurrensutsatta verksamheter

finns däremot inte bara affärsmässiga problem utan även formella hinder,

bl.a. därför att EG-direktiv ytterligare kan försvåra krav på regionalpolitiska

hänsynstaganden.

Glesbygdsverket har vidare redovisat sysselsättningen inom statliga civila

myndigheter under perioden 1993-1997. Enligt arbetsmaterialet har antalet

sysselsatta minskat från ca 114 000 till ca 109 000 personer under denna

tidsperiod, eller med ca 4,5 %. Minskning har skett inom socialförsäkrings-

området, polisverksamheten och rättsväsendet med totalt 6 850 personer,

medan antalet inom "offentlig förvaltning" har ökat med närmare 1 700

personer. Den till antalet största noterade minskningen av antalet statligt

sysselsatta mellan åren 1993 och 1997 återfinns i gruppen "tätortsnära lands-

bygdskommuner", nämligen drygt 3 800 personer. (I utskottets betänkande

1999/2000:NU10 redovisas ytterligare uppgifter om antalet statligt syssel-

satta.)

Konsekvensanalyser på central respektive regional nivå

I kommittéförordningen (1998:1474) regleras hur kostnadsberäkningar och

andra konsekvensbeskrivningar skall redovisas i ett utredningsarbete inom

statens offentliga utredningar.

Bland annat sägs att om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna

eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda

skall en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Om för-

slagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall dessa redo-

visas (14 §).

Vidare gäller att om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kom-

munala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet anges i betän-

kandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och

det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olik

delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga

eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten m

lan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska

målen (15 §).

Enligt kommittéhandboken (Ds 2000:1) är det viktigt att konsekvenser

identifieras, beräknas och ställs samman fortlöpande under arbetets gång. I

handboken finns det en detaljerad handledning för hur de ekonomiska och de

andra konsekvenserna skall kunna beräknas. I avsnittet som handlar om

konsekvenser för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet

anges att de direkta regionalpolitiska insatserna endast marginellt kan påver-

ka den regionala utvecklingen; därför krävs en helhetssyn med samordnade

åtgärder inom en rad områden. Oavsett vilket område en kommitté behand-

lar, måste den enligt kommittéhandboken ställa sig frågan om kommitténs

förslag kan få regionalpolitiska konsekvenser. Det bör enligt anvisningarna

observeras att offentlig service kan påverkas både genom ändringar i den

statliga servicen och genom att kommunernas ekonomiska förutsättningar

ändras. Vidare redovisas i handboken checklistor över vilka frågor som

kommittén behöver ta upp under utredningens gång och som bör besvaras i

betänkandet.

Det anges i handboken att utredningen bör vara särskilt observant på möj-

ligheten att gynna, respektive undvika att missgynna, företag och enskilda

individer i vissa regioner som är känsligare för förändringar än andra. Där-

efter följer en redogörelse för vilka regioner som avses, dvs. områden med

långa avstånd, gleshet, skärgårdsområden och områden som utsätts för snabb

strukturomvandling. Även kommittéförslag som omfattar lokalisering av nya

myndigheter och omorganisation av myndigheter berörs i avsnittet.

Vidare kan i detta sammanhang nämnas förordningen (1998:1634) om re-

gionalt utvecklingsarbete. Enligt denna skall länsstyrelsen och i förekom-

mande fall det regionala självstyrelseorganet verka för att de av riksdagen

fastställda regionalpolitiska målen uppnås i länet (2 §). Den regionala ut-

vecklingsstrategin skall innehålla en analys av utvecklingsmöjligheterna i

länet och dess olika delar med beaktande av ekologisk hållbarhet och jäm-

ställdhet. Bland annat skall det redovisas hur de samverkande organen med-

verkar i genomförandet av strategin samt hur åtgärderna skall följas upp och

utvärderas (3 §). Den regionala utvecklingsstrategin skall utformas så att den

kan utgöra underlag för samordning av statlig och kommunal verksamhet

(6 §). Länsstyrelsen skall i sitt regionala utvecklingsarbete utgå från den

regionala utvecklingsstrategin, använda resurserna i överensstämmelse med

de regionalpolitiska målen samt följa upp och utvärdera de åtgärder som

vidtagits (9, 12 §§). Vidare skall länsstyrelsen hålla sig underrättad om hur

den löpande verksamheten vid de statliga regionala myndigheterna följer den

regionala utvecklingsstrategin (14 §).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att ett antal av de i motionerna berörda frågorna även

behandlades föregående år i utskottets betänkande 1998/99:NU7.

Därefter har ytterligare steg tagits för att öka kunskaperna och ta fram bätt-

re beslutsunderlag när det gäller de regionalpolitiska frågorna. I vissa frågor

har konkreta beslut fattats i syfte att föra utvecklingen framåt. Icke desto

mindre anser utskottet att befolkningssituationen och utflyttningen från i

första hand skogslänen, men också från andra regioner, till storstäderna är

betänklig.

Den svenska ekonomin är nu inne i ett expansivt skede. Emellertid kan det

konstateras att tillväxten är alltför ojämnt fördelad över landet. Det är såled

en viktig uppgift att få ökad kunskap om de verktyg som leder till ekonomisk

tillväxt i olika slags regioner.

Utskottet konstaterar att regionalpolitiken berörs av olika utredningsarbe-

ten, som kommer att leda till vidgade kunskaper inom detta område. Det

gäller i första hand utredningen om den framtida regionalpolitiken, utred-

ningen om statens åtgärder för att främja fler och växande företag samt ut-

redningen om effektivisering och samordning av myndigheter inom Närings-

departementets område. Ur utskottets synpunkt är det värdefullt att resultaten

av dessa utredningsarbeten, vilka har beskrivits ovan, kommer att redovisas

inom en nära framtid.

Därtill kommer att även andra utredningsarbeten har stor betydelse för

småföretagen och den regionala tillväxten. Detta gäller bl.a. SimpLex-

kommissionens arbete, utredningen om ett infrastrukturprogram för bred-

bandskommunikation och utredningen om förutsättningarna för ett system

för individuell kompetensutveckling.

Många av de frågor som motionärerna pekar på ingår i de olika redovisade

utredningsuppdragen. Det sägs i direktiven till den regionalpolitiska utred-

ningen att regionalpolitiken skall bidra till att öka den ekonomiska tillväxten

i landet genom att bl.a. stödja ett i den internationella konkurrensen lönsamt

näringsliv. Driftstöden skall övervägas från effektivitets- och konkurrens-

synpunkt med beaktande av EG:s statsstödsregler. Vidare skall kommittén

lämna förslag i frågan om grundläggande samhällelig och kommunal service

i ett glesbygds- och landsbygdsperspektiv. I sitt arbete skall kommittén i alla

väsentliga frågor beakta hur den framtida regionalpolitiken kan bidra till en

ekologisk hållbar utveckling samt till ökad jämställdhet mellan kvinnor och

män.

Arbetet med en regional miljöstrategi fortgår och kommer inom en inte

alltför avlägsen framtid att konkretiseras i en proposition. Vidare noterar

utskottet att transportområdets konkurrensfrågor nyligen har blivit belysta.

De ur regional synpunkt betydelsefulla frågorna om informationstekniken

och bredbandsutbyggnaden kommer inom kort att behandlas av riksdagen i

samband med en proposition på området.

När det gäller frågor om vikten av utbildning och kultur inom ramen för

regionalpolitiken har utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna.

Utskottet vill liksom föregående år starkt betona utbildningens och kulturens

betydelse för regional utveckling. Det är en allmän bedömning att dagens

och morgondagens arbetsmarknad kräver alltmer kvalificerad och återkom-

mande utbildning. Nya och kvalificerade arbetsuppgifter tillkommer där

högskoleutbildning krävs samtidigt som okvalificerade arbetsuppgifter för-

svinner. Det finns vidare skäl att framhålla kulturens roll som bärare av

"kulturell" infrastruktur och som lokaliseringsfaktor. Vidare anser utskottet

att det är positivt att även kultursatsningar kan ingå i de nya regionala till-

växtavtalen. Utskottet har noterat att Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och

Statens kulturråd enligt mål i regleringsbreven skall öka sitt deltagande i

regionernas arbete genom att bli aktiva parter i genomförandet av de regio-

nala tillväxtavtalen.

Enligt utskottets uppfattning är servicedatabasen, som nu är under upp-

byggnad, ett led i arbetet för att få en bättre överblick över service av olika

slag i glesbygden. På sikt kan ett sådant system väntas leda till bättre möjlig

heter att lokalisera serviceföretag och serviceorgan av olika slag samt också

synliggöra samordningslösningar. Däremot anser inte utskottet att det är

aktuellt att lägga fast en viss servicenivå i hela landet som skall gälla under

alla betingelser.

Utskottet har vidare ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäl-

ler behovet av ett helhetsperspektiv på den statliga verksamheten. Bland

annat bör självfallet regionalpolitiska konsekvenser redovisas innan förslag

läggs fram till beslut. Som framgått ovan ställer kommittéförordningen krav

på kommittéernas betänkanden, bl.a. när det gäller förslagens konsekvenser

för offentlig service i olika delar av landet.

I det föregående finns även redovisat hur statens möjligheter att svara för

sektorssamordningen förstärkts i och med förordningen om regionalt utveck-

lingsarbete. Vidare betonas samordningsaspekten därigenom att en myndig-

het som överväger en verksamhetsminskning skall undersöka andra myndig-

heters verksamhet på orten för att utröna om det genom samordning skulle

finnas möjligheter att behålla hela eller delar av verksamheten.

Det finns således instrument, bl.a. i form av konsekvensanalyser, när det

gäller sektorssamordning och helhetssyn. En viss tveksamhet finns dock om

reglerna är tillräckligt effektiva. Utskottet utgår från att de nämnda reglerna

utvärderas när viss erfarenhet har erhållits och att riksdagen informeras om

utvärderingsresultatet i lämpligt sammanhang.

Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp i motionerna kan ut-

skottet sammanfattningsvis konstatera att många frågor kommer att få en

grundlig belysning i de kommande utredningarna. Enligt utskottets mening

bör detta ytterligare beslutsunderlag få utgöra grund för eventuella föränd-

ringar. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet samtliga i

avsnittet upptagna motionsyrkanden.

Återförande av del av vattenkraftsvinster

Motionerna

Centerpartiet begär i motion 1999/2000:N214 att en del av vinsten från vat-

tenkraften, motsvarande 1 öre per kWh, återförs till vattenkraftsproducerande

kommuner och regioner. Samma uppfattning redovisas i motion

1999/2000:N208 (c).

I motion 1999/2000:N320 (s) föreslås att den regionalpolitiska utredningen

ges i uppdrag att utreda frågan om naturresursåterbäring. När det gäller vat-

tenkraften skulle en sådan naturresursåterbäring tillförsäkra kommunerna och

regionerna stabila och förutsägbara intäkter och möjliggöra investeringar och

tillväxt, anser motionärerna.

Även i motion 1999/2000:N252 (v) föreslås att tilläggsdirektiv skall ges

till den regionalpolitiska utredningen att utreda frågan om återföring av del

av vattenkraftsvinsterna till de producerande regionerna. Enligt motionärerna

behövs en genomgripande analys av för- och nackdelar med en sådan återfö-

ring. 1 öre per producerad kWh skulle motsvara 500 miljoner kronor enbart i

de norra skogslänen, påpekas det. Också i motion 1999/2000:N260 (v) fram-

förs likartade argument.

Samma grunduppfattning redovisas i motion 1999/2000:N297 (mp), dvs.

regeringen bör ge tilläggsdirektiv till den regionalpolitiska utredningen

om att utreda återföringsfrågan. Enligt motionärerna finns det olika former

för en återföring, bl.a. regional skatt på vattenkraften. Miljöpartiet har

fört fram krav på en återföring av 3 öre per kWh, sägs det i motionen. I

motion 1999/2000:N286 (kd) föreslås att en parlamentarisk utredning

tillsätts i syfte att hitta en modell för återföring av en del av

vattenkrafts- vinsterna till de län där vattenkraften produceras. En rimlig

återbetalning är 2 öre per kWh, anser motionärerna. Vissa kompletterande

uppgifter

Frågor som de ovan nämnda eller likartade har behandlats av riksdagen

under en följd av år, senast våren 1999 (bet. 1998/99:NU7). Utskottet ansåg

då att det bör beaktas att områden med vattenkraftstillgångar inte är detsam-

ma som områden med regionalpolitiska problem. Därför bör den vanliga

beslutsprocessen ligga till grund för beslut om hur en regional utjämning av

livsvillkoren skall främjas med hjälp av statens samlade resurser för regional

utveckling, menade utskottet. I en reservation (v, c, mp) sades att det är av

stor vikt att denna fråga noggrant studeras. Enligt reservanterna var det inte

lämpligt att binda sig för vilken metod som kan vara mest lämplig eller hur

stor del av vattenkraftsvinsterna som bör återföras. Mot denna bakgrund bör

den regionalpolitiska utredningen ges tilläggsdirektiv att studera frågan och

lägga fram förslag till metoder för att återföra en del av vinsterna, var bud-

skapet i reservationen.

Utskottets ställningstagande

I frågan om återförande av vinster från vattenkraften eller andra naturresurser

har utskottet samma uppfattning som tidigare år, nämligen att den vanliga

beslutsprocessen bör ligga till grund för beslut om hur en regional utjämning

av livsvillkoren skall främjas med hjälp av statens samlade resurser för regi-

onal utveckling.

De här aktuella motionsyrkandena avstyrks således av utskottet.

Småföretagare och EG:s strukturfonder

Motionerna

I motion 1999/2000:N273 (m, kd, fp) betonas att information om struktur-

fonderna skall vara anpassad till småföretagens verklighet. Så många aktiva

småföretagare som möjligt bör engageras i strukturfondsarbetet, bl.a. i över-

vakningskommittéerna. Vidare bör de lokala projekten kunna få förskott.

Överlag måste byråkratin runt strukturfondsarbetet minskas kraftigt, anser

motionärerna.

I en likartad motion, 1999/2000:N267 (kd, m, c, fp), begärs att Småföre-

tagsdelegationens förslag skall genomföras när det gäller att anpassa infor-

mation om strukturfonderna till småföretagens verklighet samt att småföreta-

gens behov skall få styra utformningen av projekten.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller småföretagarnas information om och engagemang i struktur-

fondsarbetet kan hänvisas till utskottets betänkande 1999/2000:NU2 (s. 17).

Bland annat redovisade utskottet i sitt ställningstagande att en majoritet av

EU-projekten har företagen som målgrupp. Vidare tog utskottet upp frågor

om effektivisering av hanteringen av strukturfondsmedel, förskotts- och

finansieringsfrågor m.m. Det kan därutöver nämnas att företag deltar i över-

vakningskommittéer och samrådsgrupper samt i partnerskapet. Även i till-

växt-avtalsarbetet, som delvis vilar på samma grund som de nya struktur-

fondsprogrammen, har många företag varit engagerade.

I sitt svar på Åke Sandströms (c) interpellation (1998/99:313) om regel-

verket för EG:s strukturfonder sade näringsminister Björn Rosengren bl.a. att

han var väl medveten om problemen, t.ex. när det gäller överprövningen av

länsstyrelsernas beslut om utbetalning och frågan om förskott av struktur-

fondsmedel. Hans uppfattning var dock att problembilden med finansierings-

svårigheterna varit alltför negativ. Under vissa förutsättningar skulle proble-

men kunna lösas, menade näringsministern. Bland annat kan länsstyrelserna

betala ut förskott efter särskild prövning av projekten för den del av ett pro-

jekt som finansieras av regionalpolitiska anslag. Vidare kan EU-medel beta-

las ut vid flera tillfällen under projektets gång. De små projektens finansie-

ring och organisering ville statsrådet särskilt se över.

Nytt för den nya strukturfondsperioden, som omfattar åren 2000-2006, är

att det blir de nya förvaltningsmyndigheterna som inom sina programområ-

den kommer att svara för informationsinsatserna till bl.a. företagarna. NU-

TEK kommer att svara för en övergripande information om bl.a. vilket regel-

verk som gäller för stöd till företag. Under den föregående strukturfondsperi-

oden, åren 1995-1999, har det varit beslutsgruppernas sekretariat och i viss

utsträckning NUTEK som har svarat för informationen till företagare. Det

kan nämnas att EU reglerar att medlemsstaterna måste informera om vilka

projekt som finansierats med strukturfondsmedel.

När det gäller övervakningskommittéerna blir det enligt information från

Regeringskansliet inte några stora skillnader jämfört med den förra perioden.

Under programperioden 1995-1999 medverkade i kommittéerna represen-

tanter för Regeringskansliet, EG-kommissionen, Sveriges Industriförbund,

Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), fackliga

organisationer, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), landsting och kom-

munförbund i de berörda områdena, Kooperativa rådet och Folkrörelserådet.

De representanter som inte varit offentligt anställda har fått ersättning för

förlorad arbetsinkomst och reseersättning.

EG-kommissionen väntas besluta om mål 1-programmen i april 2000. När

programmen godkänts kan strukturfondsdelegationerna börja fatta beslut om

stöd till enskilda projekt. Projektkostnader från den 1 januari 2000 kan

god- kännas. I slutet av februari 2000 har regeringen utsett ledamöter till

de två strukturfondsdelegationerna för mål 1. Delegationerna har till

uppgift att besluta hur medlen i mål 1-programmen skall fördelas på olika

projekt. Strukturfondsdelegationen i norra Norrland (Norrbottens och

Västerbottens län) inrättas vid Länsstyrelsen i Norrbottens län, som

utsetts till förvaltnings- myndighet. Strukturfondsdelegationen i södra

skogslänen (Jämtlands, Väs- ternorrlands och delar av Gävleborgs, Dalarnas

och Värmlands län) inrättas vid Länsstyrelsen i Jämtlands län.

De geografiska områdena för mål 2 i Sverige enligt det reviderade försla-

get från Sveriges sida (från 10 december 1999) har principgodkänts av EG-

kommissionen i januari 2000 men det slutliga formella godkännandet är ännu

inte klart.

Det blir fyra mål 2-program i Sverige under perioden 2000-2006 (Västra

med Länsstyrelsen i Örebro län som ansvarig förvaltningsmyndighet, Norra

med Länsstyrelsen i Gävleborgs län som ansvarig förvaltningsmyndighet,

Öarna respektive Södra med i båda fallen Länsstyrelsen i Jönköpings län som

ansvarig förvaltningsmyndighet). Enligt Näringsdepartementets planering

kommer utvecklingsplanerna för mål 2 att skickas till kommissionen senast

den i april 2000. Kommissionen förbehåller sig fem månader för sin behand-

ling, men godkännandeprocessen kan också gå fortare. Inom kort kommer

regeringen att inbjuda till nominering till strukturfondsdelegationerna för mål

2-programmen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser liksom tidigare att strukturfonderna ökar Sveriges möjlighe-

ter att bedriva en kraftfull regionalpolitik. Självklart bör reglerna för stöd-

formerna vara så enkla och stabila som möjligt. Enligt utskottets mening är

det väsentligt att bestämmelserna för stöden utformas på ett sådant sätt att de

främjar initiativ och tillväxt på regional och lokal nivå.

Den genomförda minskningen av antalet målområden anser utskottet vara

en positiv utveckling, inte minst med hänsyn till att möjligheterna till effek-

tivisering av hanteringen av strukturfondsmedel bör öka. I och med att för-

valtningsmyndigheterna, dvs. vissa länsstyrelser, är utbetalningsansvariga

(till skillnad från den föregående perioden när centrala verk som NUTEK

och Arbetsmarknadsverket hade utbetalningsansvaret) kan själva utbetal-

ningsprocessen också förväntas gå snabbare.

När det gäller frågan om förskott på EG:s strukturfondsmedel vill utskottet

peka på de möjligheter som näringsminister Björn Rosengren tog upp i den

ovan nämnda interpellationsdebatten, dvs. att förskott kan betalas ut inom

ramen för den offentliga medfinansieringen eller att utbetalning kan ske vid

flera tillfällen under projektets gång. Utskottet ser positivt på att finansie-

ringsfrågorna, särskilt för de små projekten, kan lösas så enkelt och smidigt

som möjligt.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks de här behandlade motioner-

na i aktuella delar.

Allmänna glesbygds- och landsbygdsfrågor

Motionerna

I motion 1999/2000:N309 (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av en

samlad bygdepolitik. I detta syfte bör upprättande av en bygdeplan ingå i

kommunernas ordinarie verksamhet och tas fram i samverkan med lokalbe-

folkningen, anser motionärerna.

Enligt motion 1999/2000:N315 (s) bör de lokala utvecklingsgruppernas

kunskap, kompetens och engagemang tas till vara i arbetet för att skapa

ekonomisk hållbar tillväxt i hela landet. Folkrörelserådet utgör ett centrum i

denna verksamhet, anförs det i motionen.

I kommittémotion 1999/2000:N340 (m) konstateras att det är angeläget att

boendet på landet underlättas bl.a. genom att återinföra glesbebyggelserätten,

förbättra reglerna för friskolor, underlätta serviceetableringar i glesbygden

och minska jordbruksbyråkratin. Vidare förordas att diesel- och bensinskatter

sänks och att reseavdragen höjs.

Arbetet med att skapa tillväxt måste också gälla landsbygden, framhålls

det i motion 1999/2000:N279 (kd). På sikt kommer landsbygdsföretagen att

drabbas av allvarliga problem om inte tillgången på riskvilligt kapital förbätt

ras. För att klara deltagandet i det regionala partnerskapet och arbetet med

tillväxtavtalen krävs det en samordningsfunktion vid länsbygderåden. Folk-

rörelserådets förslag om ett grundservicepaket som hindrar ytterligare servi-

ceindragningar inom gles- och landsbygd m.m. bör enligt motionärerna

beaktas. Vidare bör kommunerna på alla sätt stötta friskoleverksamheten i

glesbygden.

I motion 1999/2000:N388 (mp) föreslås särskilda insatser i syfte att stärka

byautvecklingsrörelsen. Sådana grupper genererar en genuin glesbygdsut-

veckling och kan hejda avfolkningen i glesbygden.

Vissa kompletterande uppgifter

Folkrörelserådet har under de senaste åren fått 9,5 miljoner kronor per år från

anslaget Allmänna regionalpolitiska åtgärder för olika sammanhållande

åtgärder. Det är Folkrörelserådets ansvar att utveckla den egna organisatio-

nen, bl.a. länsbygderåden. Strukturen med länsbygderåd är ganska ny, men

de flesta län har i dag verksamma länsbygderåd. Råden har till uppgift att

vara en samlande kraft för alla utvecklingsgrupper i länet, fungera som sam-

ordnare, rådgivare och förmedlare i förhållande till Folkrörelserådet samt

vara mellanhand i samband med olika myndighetskontakter på länsnivån.

Den sistnämnda uppgiften är bl.a. aktuell i samband med partnerskap inom

ramen för EG:s strukturfondsprogram samt tillväxtavtalsarbetet.

För närvarande är det Folkrörelserådet som finansierar länsbygderåden.

Emellertid har Folkrörelserådet föreslagit en viss neddragning av medlen till

länsbygderåden under år 2000, vilket torde sammanhänga med kostnaderna

för att genomföra Landsbygdsriksdagen.

Folkrörelserådet avser att se över sin inriktning och organisation i samband

med Landsbygdsriksdagen, som anordnas den 2-4 juni 2000. När det gäller

tillvaratagande av de lokala utvecklingsgruppernas kunskap kan noteras att i

riktlinjerna till länen inför tillväxtavtalsarbetet ingår de lokala utvecklings

grupperna som exempel på parter som kan ingå i det regionala partnerskapet.

Det är länens uppgift att bedöma vad som är en lämplig sammansättning av

partnerskapen. Från Regeringskansliet hänvisas till att kommande utvärde-

ringar av tillväxt-avtalsarbetet kommer att ge ökade kunskaper om hur arbe-

tet har fungerat.

Förutom de riskkapitalalternativ som står öppna för företag i hela landet

kan nämnas Norrlandsfondens verksamhet samt NUTEK:s, länsstyrelsernas

och de regionala självstyrelseorganens verksamhet med såddfinansiering

(inom ramen för anslaget Allmänna regionalpolitiska åtgärder) m.m. Även

detta område studeras av den regionalpolitiska utredningen.

Nu gällande regler om friskolor beslutades hösten 1996 och började till-

lämpas den 1 juli 1997 (prop. 1995/96:200, bet. 1996/97:UbU4). Beslutets

innebörd var bl.a. att friskolorna skall vara öppna för alla och att fristående

skolor som motsvarar grundskolan inte får ta ut elevavgifter. Uppgiften att

besluta om fristående gymnasieskolors rätt till bidrag från elevernas hem-

kommuner flyttades från regeringen till Skolverket. När det gäller en fristå-

ende skola på grundskolenivå beslutades att Skolverket skall kunna vägra rätt

till bidrag, om den fristående skolans verksamhet skulle innebära påtagliga

negativa följder för skolväsendet i den kommun där skolan ligger.

Beslutet innebar vidare att en kommun skall tilldela fristående skolor på

grundskolenivå bidrag utifrån skolans åtagande och elevernas behov efter

samma grunder som kommunen tillämpar för sina egna grundskolor. Kom- munen

där en bidragsberättigad fristående skola ligger skall ha rätt till insyn i

skolans verksamhet. Sådana skolor skall också delta i den uppföljning och

utvärdering som kommunen gör av sitt eget skolväsende. Inför riksdagsbe-

slutet avgavs på flertalet punkter reservationer (m, c, fp, kd). Även

därefter har reglerna ifrågasatts i motioner.

Kommittén för uppföljning av resursfördelning till fristående grundskolor,

Fristkommittén, har i sin slutrapport Likvärdiga villkor? (SOU 1999:98) bl.a.

konstaterat att 77 % av alla fristående skolor fått högre bidrag per elev och

årskurs efter beslutet om nya resursfördelningsregler, att flertalet skolor har

använt det ökade bidraget främst till insatser för elever i behov av särskilt

stöd samt att fristående skolor i glesbygd har fått bättre ekonomiska förut-

sättningar än tidigare men att skolskjutskostnaderna tar en betydande del av

skolbudgeten.

I oktober 1999 fick Fristkommittén genom tilläggsdirektiv (dir. 1999:76) i

uppdrag att utreda ekonomiska och andra konsekvenser av det snabbt växan-

de antalet fristående gymnasieskolor samt att belysa förutsättningarna för

konkurrens på lika villkor för fristående och offentliga gymnasieskolor.

Tiden för utredningens arbete har utsträckts till den 1 mars 2001.

Utskottets ställningstagande

Gles- och landsbygdspolitiken, som är en viktig del av regionalpolitiken, tar

sikte på åtgärder inom alla politikområden som syftar till att påverka den

regionala utvecklingen i glesbygds- respektive landsbygdsområden. Bland

målen för dessa åtgärder märks särskilt intresset av att utveckla förutsätt-

ningar för människor att bo kvar i dessa områden.

Utskottet anser liksom tidigare att åtgärderna bör inriktas på att bidra till

tillväxt och sysselsättning och på att upprätthålla viss kommersiell och of-

fentlig service. Det lokala initiativet, dvs. förankringen i regionen eller byg

den, spelar en viktig roll för att de politiska besluten skall få ett faktiskt

genomslag. Således är åtgärder för byautveckling och uppmuntran till byalag

av stor betydelse för gles- och landsbygden. Med hänsyn till att strukturen

med länsbygderåden, med bidrag från Folkrörelserådet, är ganska ny förut-

sätter utskottet att utvärdering sker efter en lämplig tidsperiod.

När det gäller hushållens tillgång till service är det enligt utskottets

mening viktigt att ha tillgång till information, som kan ge signaler om

utvecklingen i olika avseenden går åt rätt eller fel håll. Utskottet

hänvisar till sin tidigare redovisning av den pågående utvecklingen av

servicedatabasen. Utskottet har noterat att gles- och landsbygdspolitiken

särskilt skall stude- ras av den regionalpolitiska utredningen. Kommittén

skall behandla glesbyg- dens och landsbygdens framtida

utvecklingsmöjligheter och vilken roll olika näringar kan väntas få för

sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten i dessa områden. Bland annat

skall kommittén belysa de särskilda behoven hos mycket små företag (s.k.

mikroföretag och kooperativa företag) men också uppmärksamma särskilda

transportproblem och andra eventuella infrastruk- turproblem, betydelsen av

nya arbetsformer samt möjligheterna att öka kun- skapsnivån. Utredningens

arbete bör inte föregripas. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet samtliga här be- handlade motionsyrkanden.

Skärgårdsfrågor

Motionerna

I motion 1999/2000:N247 (m) framförs att regeringen bör lämna förslag på

hur ekonomiska frizoner skall kunna utformas för att bidra till en ökad till-

växt i skärgårdsområden. I stället för traditionella stödåtgärder bör regering-

en ta initiativ till att skapa en frizon för Stockholms skärgård i syfte att un

derlätta företagandet. Utan särskilt yrkande tas i motion 1999/2000:N340 (m)

upp frågor av betydelse för skärgården. Motionärerna anser att lagstiftningen

har försvårat bevarandet av en levande skärgård. En ökad möjlighet till be-

byggelse i strandnära områden skulle kunna skapa bättre förutsättningar för

levande bygder. Ett annat problem som måste lösas är fastighetsskatten för

den bofasta skärgårdsbefolkningen, anförs det.

Befolkningens förutsättningar för utkomst i skärgården har försämrats,

sägs det i motion 1999/2000:N241 (kd). Med hänsyn till att fiskerinäringen

är en viktig förutsättning för en levande skärgård måste konkurrenssnedvri-

dande skatter m.m. undanröjas. En bättre samordning av de olika myndighe-

ternas uppgifter innebär enligt motionärerna ökade förutsättningar för att

arbetstillfällen blir kvar i skärgården. Om en myndighet prioriterar de egna

besparingskraven, kan kostnaderna öka för de andra myndigheterna. Rege-

ringen bör lägga fram förslag om en samlad skärgårdspolitik, anser motionä-

rerna. Inrättandet av ett särskilt statligt skärgårdsråd skulle kunna vara en

åtgärd. Vidare bör begreppet skärgård vidgas till att gälla såväl fastlandsrem-

san i typiska skärgårdsområden som öar både med och utan broförbindelse.

Regeringen måste föra en samlad skärgårdspolitik, är budskapet i motion

1999/2000:N385 (kd). Försvaret, kustbevakningen, polisen och posten är

exempel på verksamheter som är beroende av att det finns boende i skärgår-

den. När en myndighet prioriterar sina egna besparingskrav tenderar ofta

kostnaderna att öka för andra. Ett särskilt statligt skärgårdsråd skulle kunna

vara en väg att gå för att få till stånd den önskade samordningen, anser mo-

tionärerna. Vidare bör särskilda regler införas för taxering och fastighetsbe-

skattning i skärgården.

I motion 1999/2000:N220 (c) hävdas att begreppet skärgård, som i den na-

tionella svenska planeringen omfattar såväl öar utan fast landförbindelse som

det kustnära fastlandet och stödjepunkter utmed kusten, bör ha samma defi-

nition även inom ramen för EG:s strukturfonder. Enligt strukturfondspro-

grammet definieras emellertid skärgård som öar utan fast landförbindelse.

Sverige bör fortsättningsvis förespråka det vidgade skärgårdsbegreppet. På

nationell svensk nivå bör man behandla skärgården som ett sammanhållet

område, framhålls det.

Enligt motion 1999/2000:N278 (c) bör skärgårdsbegreppet vidgas till att

omfatta även stödjepunkter i land och delar av det kustnära fastlandet.

Goda kommunikationer måste skapas och vidmakthållas för att skärgårds-

boendet skall fungera, sägs det i motion 1999/2000:N213 (fp). Goda förut-

sättningar att driva privata turistanläggningar måste skapas. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om skärgårdens och fjällvärldens betydelse.

I motion 1999/2000:N271 (fp) anförs att för att få en positiv utveckling i

skärgården krävs insatser på många områden, bl.a. i fråga om samhällsser-

vice, trafik, farleder, åtgärder för småföretag och fastighetstaxering.

Vissa kompletterande uppgifter

Skärgårdsbegreppet

Utgångspunkten från EU:s sida är att skärgårdsområden utgörs av öar med

bofast befolkning utan fast landförbindelse. I det nationella strategiska hand-

lingsprogrammet för skärgården (från år 1997), sammanställt av Glesbygds-

verket, tillämpas emellertid en vidare definition. Där avser begreppet skär-

gård såväl öar i havsbandet och i insjövattendragen, med eller utan fast väg-

förbindelse, som områden på fastlandet vilka i övrigt kan jämföras med

skärgården.

På en fråga (1998/99:612) av Åsa Torstensson (c) om skärgårdsbegreppet

inom ramen för EG:s strukturfondsprogram svarade näringsminister Björn

Rosengren att regeringen måste göra en samlad bedömning av de regional-

politiska problemens svårighetsgrad och olika områdens behov av stöd. Han

uttryckte förståelse för önskemålen om ett vidgat skärgårdsbegrepp men ville

också nämna att utrymmet för det nya mål 2-området skulle bli mindre än de

tidigare mål 2- och mål 5 b-områdena tillsammans. Eftersom företrädare för

alla de befintliga målområdena hade förväntningar om en fortsättning, samti-

digt som företrädare för många nya områden vill att dessa skall komma med

på listan, måste en samlad bedömning göras så att de mest utsatta områdena

prioriteras, menade näringsministern.

Enligt information från Regeringskansliet pågår visst förhandlingsarbete

inom EU:s ram, vilket knyter an till frågeställningen om definitionen av

skärgård. Som en generell regel gäller att stödberättigandet enbart gäller

inom det utpekade målområdet. Vad som diskuteras är om det kan lämnas en

liten öppning under vissa villkor för angränsande områden till den del av en

investering som beräknas ha betydelse för själva målområdet. Detta skulle

förutsätta ett förhandsgodkännande från EG-kommissionen.

Strukturfondsprogram

Det nya mål 2-området Öarna är, som redan nämnts, ett av fyra mål 2-

program för Sverige. Regeringen har uppdragit åt Länsstyrelsen i Jönköpings

län att - i samverkan med Glesbygdsverket, myndigheterna i berörda län och

ett regionalt partnerskap - utarbeta ett förslag till utvecklingsplan för mål 2

regionen Öarna för programperioden 2000-2006. Den geografiska omfatt-

ningen av denna region är Gotland, de bebodda öarna utan fast landförbin-

delse utmed kusten utanför mål 1-området samt öarna i de fyra största insjö-

arna. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 mars 2000.

Länsstyrelsen i Jönköpings län skall ha huvudansvaret för uppdragets ge-

nomförande, medan Glesbygdsverket skall svara för sekretariatsfunktionen.

Regeringens uppdrag har lämnats under förutsättning att EG-kommissionen

senare fastställer de geografiska områdena för mål 2 i Sverige i enlighet med

det reviderade förslaget från Sveriges sida (från 10 december 1999). Som

redan beskrivits principgodkändes det svenska förslaget av EG-

kommissionen i januari 2000, men det slutliga formella godkännandet är

ännu inte klart.

Mål 2-regionen Öarna har ca 90 000 invånare. Den indikativa medelsra-

men för åren 2000-2006 från EG:s strukturfonder uppgår till 30 miljoner

euro. Enligt regeringens riktlinjer för arbetet med att ta fram förslag till ut

vecklingsplan bör ett brett partnerskap eftersträvas med deltagande av före-

trädare för bl.a. lokala utvecklingsgrupper, föreningar, kooperativ och lik-

nande organ.

Myndighetssamordning

Glesbygdsverket leder ett nationellt skärgårdsforum, i vilket ingår represen-

tanter för skärgården samt statliga verk och myndigheter. I detta forum be-

handlas också samordningsfrågor även om det inte finns något formellt man-

dat för forumet.

Myndighetssamordning i allmänhet samt turist- och tillväxtfrågor inom re-

gionalpolitiken har här tagits upp i det inledande avsnittet om allmän inrikt-

ning av regionalpolitiken.

Regeringen beslutade år 1997 att ge Länsstyrelsen i Stockholms län upp-

draget att pröva vilka insatser som kan möjliggöra en fortsatt och utvecklad

statlig verksamhet i Stockholms skärgård (dnr N97/1856). Bakgrunden till

uppdraget var bl.a. de strukturförändringar som medfört att statliga syssel-

sättningstillfällen minskat i skärgården. Under åren 1998-2000 avsätts 9

miljoner kronor för att täcka vissa initiala kostnader i samband med att statli

ga myndigheter och andra offentliga organ förlägger varaktig verksamhet till

Stockholms skärgård. Hittills har Länsarbetsnämndens telefonväxel och en

s.k. brottsanmälningsjour flyttat ut till Landsort respektive Sandhamn.

Fastighetstaxering

Fastighetsbeskattningskommittén har i delbetänkandet Begränsad fastighets-

skatt (SOU 1999:59) redovisat hur fastighetsskatten kan begränsas när hus-

håll med låga inkomster är permanent bosatta i småhus med höga taxerings-

värden. Den begränsningsregel som föreslås innebär att fastighetsskatten

under vissa förutsättningar begränsas så att den inte överstiger en viss andel

av hushållsinkomsten. Två olika förslag läggs fram. Enligt det ena skall

begränsningsregeln endast tillämpas i områden som uppfyller vissa kriterier

när det gäller genomsnittligt taxeringsvärde och inkomstnivå. Enligt det

andra förslaget skall begränsningsregeln tillämpas generellt. Remisstiden för

delbetänkandet gick ut i september 1999. Det är nu föremål för beredning

inom Regeringskansliet. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete den 1 maj

2000.

Betänkandet Fastighetstaxering - precision, påverkansmöjligheter, indivi-

duella bedömningar (SOU 2000:10) har lagts fram av Fastighetstaxeringsut-

redningen i februari 2000. Enligt denna utredning skall taxeringsvärdet åter-

spegla marknadsvärdet. När det gäller strandnära fastigheter föreslås vissa

förändringar i förhållande till dagsläget. Utredningen föreslår således att en

värderingsenhet skall klassificeras som strand om enheten - oavsett avstån-

det från huvudbyggnaden - sträcker sig fram till strandlinjen. Byggnaden bör

dock vara belägen inom ca 300 meter från stranden. Om värderingsenheten

inte gränsar till strandlinjen men huvudbyggnaden ligger inom ca 300 meter

från strandlinjen skall detta klassificeras som strandnära. Även havs- eller

sjöutsikt bör fångas upp på ett bättre sätt än för närvarande i värderingen,

föreslår utredningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de som bor och arbetar i skärgården måste ha goda villkor

och att kommunikationer, service, skolor och en levande turism har stor

betydelse för skärgårdens befolkning. Detta gäller både åretruntboende och

dem som bor och arbetar i skärgårdarna sommartid.

När det gäller frågor om offentlig och annan service har utskottet i avsnit-

tet om allmän inriktning av regionalpolitiken redovisat olika insatser och

beslut på området. Vad utskottet sagt i dessa sammanhang om behov av

helhetsperspektiv m.m. gäller naturligtvis också i fråga om skärgårdarna och

fjällvärlden. Som redovisats kommer utredningen om den framtida regional-

politiken också att ta upp frågor om grundläggande samhällelig och kommu-

nal service.

Det kan också konstateras att IT-frågorna är mycket väsentliga ur ett skär-

gårdsperspektiv. En proposition om IT-frågor väntas i slutet av mars 2000.

Beträffande en skärgårdsplanerande myndighet anförde utskottet våren

1999 i sitt betänkande 1998/99:NU7 att utskottet inte var berett att ställa sig

bakom att en ny statlig myndighet - såsom ett särskilt skärgårdsråd - skulle

inrättas för samordningsändamål. Utskottet har inte ändrat uppfattning i

denna fråga.

När det gäller den i flera motionsyrkanden upptagna frågan om definition

av skärgård kan det noteras att skärgårdsbegreppet har olika omfattning i

skilda sammanhang. När det rör sig om avgränsningen av skärgård inom

EG:s strukturfondsprogram inräknas endast öar med bofast befolkning utan

broförbindelse. Enligt utskottets uppfattning är det positivt om EG - som

tidigare berörts - ändrar i dessa generella regler, så att det ges en möjlighet

att lämna stöd även till angränsande områden i den omfattningen stödet

beräknas ha betydelse för det egentliga målområdet.

Vidare kan det konstateras att länsstyrelserna sedan tidigare har kunnat av-

gränsa skärgårdsområden till att gälla både öar med och utan broförbindelse.

Länsstyrelsernas avgränsning har betydelse för beslut om projektmedel och

landsbygdsstöd.

Något särskilt uttalande om skärgårdsförhållandena, definition av skär-

gårdsbegreppet, kommunikationsfrågor eller fastighetstaxering m.m. med

anledning av de här behandlade motionerna anser utskottet inte vara nödvän-

digt. Samtliga här aktuella motionsyrkanden avstyrks därför.

Åtgärder i län och regioner

Motionerna

De motioner som berör åtgärder i särskilda län och regioner har förtecknats

nedan tillika med vissa kompletterande uppgifter och hänvisningar till ytter-

ligare information om de frågor som tas upp i respektive motion.

LÄN/

REGION

MOTION

ÖNSKADE ÅTGÄRDER

VISSA KOMPLETTERANDE

UPPGIFTER OCH HÄNVIS-

NINGAR

Stockholms

län

1999/2000:

N240 (m)

1999

1999/200

19

Utvecklingsmöjligheter i Stockholm har stor betydelse för hela Sverige. Att

hindra Stockholmsregionens växan- de med t.ex. flyttförbud eller skatter

sätter stopp för regio- nens utveckling. Utveckling och rättvisa - en

politik för storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2).

Ett mål är att ge storstadsregionerna goda förutsättningar för långsiktigt

hållbar tillväxt. Därmed bidrar stor- stadspolitiken till nya

arbetstillfällen såväl inom storstadsregionerna som inom övriga delar av

landet. Kalmar län

1999/2000: N355 (c) En offensiv satsning på små- företagande behövs i

länet. Låga skatter och minskat krångel samt mer riskvilligt kapital är

önskvärda insatser. Patentskyddet bör stärkas. EG:s strukturfonder; mål

2-området. SimpLex-kommissionen. Skåne län

1999/2000: N291 (fp) De olika barriärer som finns mellan Skåne och

Själland, t.ex. skatteregler, måste rivas. Regeringen bör så snart som

möjligt tillsätta en Öresunds- delegation, som kan lämna förslag till mål

och åtgärder. En Öresundsdelegation har tillsatts med statsrådet Leif

Pagrotsky som ordförande. Denna delegation är ett komplement till det

bilaterala sam- arbetet mellan Sverige och Danmark. Vidare finns

Öresundskomiteen som består av 32 politiker och 32 supple- anter, lika

många från båda länderna, och har sitt sekretariat i Köpenhamn.

1999/2000: N310 (s) För Kävlinge kommun är nedläggningen av Barse-

bäcksverket allvarlig. Ett småföretagsinstitut och ett livsmedelsinstitut i

Kävlinge kan ge arbetstillfällen och utgöra nationella resurser. Enligt en

NUTEK-rapport är ett forskningsinstitut i Kävlinge värde- fullt, under

förutsättning att närings- livet satsar aktivt i institutet. Totalt sett

krävs 60 miljoner kronor. För närvarande har ingen part gjort eko- nomiska

åtaganden.

1999/2000: N339 (s) För att utveckla Skåneregio- nen behövs åtgärder för

att underlätta integration med Danmark, utbildning, kom- munikationer,

utveckling av små företag, turism, bred- bandstekniken, gränskon- trollen

och totalförsvaret m.m. Utbildning, kommunikationer, bred- band, turism

m.m. har kommenterats i tidigare avsnitt. Angående finansie- ring av

Öresundsbron, se svar på fråga 1999/2000:446. Enligt nä- ringsminister

Björn Rosengrens svar bereds frågan inom Regeringskansli- et. Vid

frågestund den 3 februari 2000 (prot. 1999/2000:60) svarade stats- rådet

Leif Pagrotsky på frågan om avgiften på Öresundsbron. Enligt statsrådet bör

broavgifterna omprö- vas.

1999/2000: N381 (s) För att utveckla Malmö stad behövs insatser inom olika

områden, bl.a. på utbild- nings- och integrationsområ- dena samt genom

fortsatta infrastruktursatsningar, t.ex. Citytunneln. Utbildning och

infrastruktur m.m. har kommenterats i tidigare avsnitt. Angående

broavgifterna, se ovan.

Västra Göta- lands län 1999/2000: N365 (s) En regionalpolitisk satsning bör

göras i Skaraborg, bl.a. inom utbildningsområdet, genom tillgång till bred-

bandsnät, utveckling av turismen, teknikparker m.m. Utbildning, bredband,

turism m.m. har kommenterats i tidigare avsnitt. Värmlands län

1999/2000: N317 (s) Bra kommunikationer, god sjukvård, utbildning m.m. är

förutsättningar för utveck- ling. Vidare krävs en helhets- syn i de

regionalpolitiska besluten. Kommunikationer, utbildning och helhetssyn har

kommenterats i tidi- gare avsnitt. Den regionalpolitiska utredningen.

Västman- lands län 1999/2000: N301 (s) Motionärerna begär ett till-

kännagivande om behovet av en kraftfull regionalpolitik och beskriver

befolknings- minskningen i bl.a. Väst- manland. Den regionalpolitiska

utredningen. Dalarnas län

1999/2000: N202 (m) Turismen är en framtids- bransch som bör byggas ut i

Dalarna, bl.a. genom olika skatteåtgärder. Turismen har kommenterats i

tidiga- re avsnitt.

1999/2000: N203 (m) Företagandet och därmed arbetstillfällena måste gyn-

nas. Statliga verksamheters regionalisering har inte ut- sträckts till

Dalarna. Fråga 1998/99:852 om Dalarnas befolkning har besvarats av nä-

ringsminister Björn Rosengren. Bl.a. har antalet högskoleplatser ökats. Den

regionalpolitiska utredningen.

1999/2000: N230 (s) De regionala obalanserna måste bekämpas. Vägnätet och

järnvägen bör förbättras i Dalarna med hänsyn till turismen. Flygkommunika-

tionerna bör bli billigare. Den regionalpolitiska utredningen. Bergslagen

1999/2000: N338 (s) För att utveckla Bergslagsre- gionen behövs olika

åtgärder som utbyggnad av bred- bandsteknik, decentraliserad

högskoleutbildning och över- syn av företagsstöden m.m. Bredbandsteknik,

utbildningsfrågor och frågor om översyn av företags- stöden har

kommenterats i tidigare avsnitt. Den regionalpolitiska utred- ningen.

Norrbottens län 1999/2000: N351 (s) För att utveckla Norrbotten måste

kommunikationerna förbättras, forskningen öka, samarbetet utvecklas i Ba-

rentsområdet och de regio- nalpolitiska regelverken ses över. Fråga

1999/2000:255 om villkor för företag i Norrbottens inland har besvarats av

näringsminister Björn Rosengren. Regelverken ses över. EU:s nya riktlinjer

för regionalpoli- tiska stöd måste följas. Luleå-Kallax flygplats byggs ut.

Pajala kommun har fått regionalpolitiskt bidrag för att anlägga en

flygplats. Den regio- nalpolitiska utredningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill liksom tidigare peka på att regionalpolitiken enligt de nu gäl-

lande målen skall inriktas på att skapa förutsättningar för uthållig ekonomisk

tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för

medborgarna i hela riket. Det är till fördel för alla regioner att den regional

balansen förbättras. Utskottet konstaterar att enkom de åtgärder som vidtas

inom utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling inte kan lösa de

regionalpolitiska problemen. Insatser krävs inom många olika politik-

områden, såsom exempelvis arbetsmarknads-, närings-, utbildnings- och

kommunikationsområdena. Ett regionalpolitiskt helhetsperspektiv måste

eftersträvas. Utskottet anser liksom föregående år (bet. 1998/99:NU7) att den

principiella uppfattningen bör vara att de åtgärder och insatser som begärs

för olika delar av landet får prövas inom ramen för de möjligheter som an-

förtrotts de regionala organen samt i förekommande fall NUTEK och Gles-

bygdsverket. Även EG:s strukturfondsstöd bör nämnas i detta sammanhang.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks här aktuella motionsyrkan-

den.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmän inriktning av regionalpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:T205 yrkandena 1, 2 och

6, 1999/2000:T243 yrkande 3, 1999/2000:N213 yrkandena 2, 5, 6, 9,

11 och 12, 1999/2000:N214 yrkandena 1 och 5, 1999/2000:N216,

1999/2000:N237, 1999/2000:N249, 1999/2000:N271 yrkande 2,

1999/2000:N277 yrkandena 1-3, 1999/2000:N282, 1999/2000:N300,

1999/2000:N333, 1999/2000:N340 yrkandena 1-3, 5, 6 och 9,

1999/2000:N343, 1999/2000:N353, 1999/2000:N367 yrkandena 1, 4

och 5, 1999/2000:N368, 1999/2000:N388 yrkandena 1-3 och 5-7,

1999/2000:N389 yrkande 1 och 1999/2000:N390 yrkandena 1 och 4-

9,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande återförande av del av vattenkraftsvinster

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N208, 1999/2000:N214

yrkande 3, 1999/2000:N252, 1999/2000:N260, 1999/2000:N286,

1999/2000:N297 och 1999/2000:N320,

res. 2 (v, kd, c, mp)

3. beträffande småföretagare och EG:s strukturfonder

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N267 yrkande 2 och

1999/2000:N273 yrkande 16,

res. 3 (m, kd, c, fp)

4. beträffande allmänna glesbygds- och landsbygdsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N279 yrkandena 4, 5, 9

och 11, 1999/2000:N309, 1999/2000:N315, 1999/2000:N340 yrkande

4 och 1999/2000:N388 yrkande 21,

res. 4 (m, kd, c, fp)

5. beträffande skärgårdsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N213 yrkande 10,

1999/2000:N220, 1999/2000:N241 yrkandena 1 och 3-5, 1999/2000:

N247, 1999/2000:N271 yrkande 3, 1999/2000:N278 yrkande 2 och

1999/2000:N385 yrkandena 1 och 2,

res. 5 (m, kd, c, fp)

6. beträffande åtgärder i län och regioner

att riksdagen

a) avslår motion 1999/2000:N240 yrkande 1 (Stockholms län),

b) avslår motion 1999/2000:N355 (Kalmar län),

c) avslår motionerna 1999/2000:N291, 1999/2000:N310,

1999/2000:N339 och 1999/2000:N381 (Skåne län),

d) avslår motion 1999/2000:N365 (Västra Götalands län),

e) avslår motion 1999/2000:N317 (Värmlands län),

f) avslår motion 1999/2000:N301 (Västmanlands län),

g) avslår motionerna 1999/2000:N202, 1999/2000:N203 och

1999/2000:N230 (Dalarnas län),

h) avslår motion 1999/2000:N338 (Bergslagen),

i) avslår motion 1999/2000:N351 (Norrbottens län).

Stockholm den 21 mars 2000

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s),

Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist

(s), Marie Granlund (s), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sand-

ström (c), Eva Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Lennart Värmby (v) och

Harald Bergström (kd).

Reservationer

1. Allmän inriktning av regionalpolitiken (mom. 1)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Harald Berg-

ström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om allmän inriktning av re-

gionalpolitiken bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att ett antal av de i motionerna berörda frågorna även

behandlades föregående år i utskottets betänkande 1998/99:NU7.

Därefter har ytterligare steg tagits för att öka kunskaperna och ta fram bätt-

re underlag för den politiska processen när det gäller de regionalpolitiska

frågorna. I vissa frågor har konkreta beslut fattats i syfte att föra utvecklin

framåt. Icke desto mindre anser utskottet att befolkningssituationen och

utflyttningen från i första hand skogslänen, men också från andra regioner,

till storstäderna är betänklig.

Utskottet har förväntningar på att den regionalpolitiska utredningen skall

kunna ge ett stabilt underlag för en ny och tillväxtinriktad regionalpolitik.

Vad som krävs är en genuin förståelse för företagandets villkor. I stället för

den hittillsvarande inriktningen på många olika och komplicerade bidrags-

former bör inriktningen vara att näringslivet ges mera generella villkor och

ett bättre klimat för företagande och entreprenörskap. Då elimineras riskerna

att företagsstöd och bidrag snedvrider konkurrensen, vilket minskar effekti-

viteten i samhällsekonomin. Vidare krävs en decentralisering för att få till

stånd en hållbar utveckling.

Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar som gör att s.k. mikroföre-

tag, ofta med kvinnor som drivande kraft, och andra små företag stimuleras

att växa liksom att nya företag startas. En öppning för konkurrens inom den

offentliga sektorn skulle i många fall gynna kvinnors företagande. Kvinnor

och män bör ha lika förutsättningar att leva och bo på landsbygden. Vidare

krävs det åtgärder för att få till stånd en levande landsbygd med ungdomar.

Förutsättningarna för att skapa en likvärdig grundservice i hela landet bör

utredas närmare.

Ett mer dynamiskt företagande och fler riktiga arbeten kräver insatser i hu-

vudsak på andra områden än det regionalpolitiska området, nämligen i första

hand i fråga om skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges engagemang i EU,

energiförsörjningen och kunskapsutvecklingen. På samtliga dessa områden

saknar regeringen ett alternativ som har förutsättningar att fungera, såväl

nationellt som på det regionala planet.

Utskottet vill framhålla att näringspolitikens uppgift är att skapa förutsätt-

ningar för ett väl fungerande näringsliv. Erfarenheterna av dagens s.k. lilla

regionalpolitik visar att politiska insatser endast i begränsad omfattning kan

utjämna levnadsvillkoren mellan olika regioner. I stället för en traditionell

lokaliserings- och planeringspolitik behövs en politik som mobiliserar och

uppmuntrar människor att ta egna initiativ och ta ansvar för både sig själva

och sin bygd. Varje region och varje bygd har sin styrka och sina möjligheter

som bäst kan tas till vara genom lokala initiativ.

Utskottet vill betona att statsmakterna måste ha en helhetssyn på den regi-

onala utvecklingen. Sektorsvisa kortsiktiga rationaliseringar och besparings-

iver bör inte få medföra onödiga nedläggningar av statliga funktioner och

service. Statlig verksamhet bör i stället präglas av helhetssyn och tvärsektori

ella avvägningar. Beslut om omstruktureringar och liknande bör föregås av

breda och noggranna konsekvensanalyser. Innebörden av detta är att de stat-

liga verken och myndigheterna har och måste ha ett regionalpolitiskt ansvar.

Utskottet vill vidare uttala sig för en ökad samordning av den nationella

politiken för regional utjämning och tillväxt, den regionala näringspolitiken

och EG:s regionalpolitik i Sverige.

I här ovan berörda frågor delar utskottet de uppfattningar som framförs i

motionerna 1999/2000:N213 (fp), 1999/2000:N214 (c), 1999/2000:N277

(kd) och 1999/2000:N340 (m).

Med anledning av de ovan nämnda motionerna bör riksdagen som sin me-

ning ge regeringen till känna vad utskottet anfört om den allmänna inrikt-

ningen av regionalpolitiken. Övriga behandlade motioner avstyrks i aktuella

delar i den mån kraven inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning av regionalpolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N213 yrkande-

na 2, 5, 6, 9, 11 och 12, 1999/2000:N214 yrkandena 1 och 5,

1999/2000:N277 yrkandena 1-3 och 1999/2000:N340 yrkandena 1-3,

5, 6 och 9 och med avslag på motionerna 1999/2000:T205 yrkandena

1, 2 och 6, 1999/2000:T243 yrkande 3, 1999/2000:N216,

1999/2000:N237, 1999/2000:N249, 1999/2000:N271 yrkande 2,

1999/2000:N282, 1999/2000:N300, 1999/2000:N333, 1999/2000:

N343, 1999/2000:N353, 1999/2000:N367 yrkandena 1, 4 och 5,

1999/2000:N368, 1999/2000:N388 yrkandena 1-3 och 5-7,

1999/2000:N389 yrkande 1 och 1999/2000:N390 yrkandena 1 och 4-9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Återförande av del av vattenkraftsvinster (mom. 2)

Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Ingegerd Saarinen (mp), Åke

Sandström (c), Lennart Värmby (v) och Harald Bergström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om återförande av del av vat-

tenkraftsvinster bort ha följande lydelse:

Med anledning av de motioner som tar upp frågan om återförande av del

av vinsterna från vattenkraftsproduktionen till de producerande länen vill

utskottet instämma i att det är av stor vikt att denna fråga noggrant studeras.

Utskottet vill i detta sammanhang inte binda sig för vilken metod som kan

vara mest lämplig eller hur stor del av vattenkraftsvinsterna som bör återfö-

ras. Mot denna bakgrund anser utskottet att frågan noggrant bör analyseras

antingen av den sittande regionalpolitiska utredningen eller genom en ny

parlamentarisk utredning. Utskottet konstaterar att näringsminister Björn

Rosengren i riksdagens frågestund den 28 oktober 1999 (riksdagsprot.

1999/2000:21) har anfört att direktiven för den regionalpolitiska utredningen

är väldigt vida och att det står utredarna fritt att se på olika instrument för

få en bättre regional utveckling. Utskottets ställningstagande bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande återförande av del av vattenkraftsvinster

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N208,

1999/2000:N214 yrkande 3, 1999/2000:N252, 1999/2000:N260,

1999/2000:N286, 1999/2000:N297 och 1999/2000:N320 som sin me-

ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Småföretagare och EG:s strukturfonder (mom. 3)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Harald Berg-

ström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om småföretagare och EG:s

strukturfonder bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom tidigare att strukturfonderna ökar Sveriges möjlig-

heter att bedriva en kraftfull regionalpolitik. Självklart bör reglerna för stö

formerna vara så enkla och stabila som möjligt. Enligt utskottets mening är

det väsentligt att bestämmelserna för stöden utformas på ett sådant sätt att de

främjar initiativ och tillväxt på regional och lokal nivå.

Det är utskottets bestämda övertygelse att byråkratin runt strukturfonderna

överlag måste minskas. Genom medlemskapet i EU tillförs regionalpolitiken

ytterligare medel. Detta resurstillskott bör utnyttjas på ett effektivt och än-

damålsenligt sätt. Bland annat kan dessa medel leda till att nya samarbets-

mönster utvecklas. Byråkratiska arbetsformer och krångliga regler i struktur-

fondsarbetet måste ses över och ändras. Vidare vill utskottet betona vikten av

näringslivets deltagande i strukturfondsarbetet. Aktiva företagare och perso-

ner med företagarerfarenhet bör engageras i arbetet. För att strukturfonderna

skall uppnå sitt syfte måste strukturfonderna på ett bättre sätt än i dag utgå

från småföretagens förutsättningar och villkor. Exempelvis bör information

om strukturfonderna vara anpassad till småföretagens verklighet. När det

gäller frågan om förskott på EG:s strukturfondsmedel anser utskottet att de

svenska reglerna bör ändras. Särskilt med hänvisning till de små projektägar-

na är det önskvärt att en viss andel av det godkända beloppet kan betalas ut

som förskott. I ovanstående frågor delar utskottet de uppfattningar som fram-

förs i motionerna 1999/2000:N267 (kd, m, c, fp) och 1999/2000:N273 (m,

kd, fp).

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrks här behandlade motioner i

aktuella delar. Detta bör riksdagen ansluta sig till genom ett uttalande till

regeringen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande småföretagare och EG:s strukturfonder

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N267 yrkande 2

och 1999/2000:N273 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

4. Allmänna glesbygds- och landsbygdsfrågor (mom. 4)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Harald Berg-

ström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om allmänna glesbygds- och

landsbygdsfrågor bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den nuvarande regionalpolitiken inte klarar av att

kompensera för de direkta försämringar för glesbygden och företag i gles-

bygd, vilka regeringen har orsakat under de senaste åren. Därför bör regler

och bestämmelser gås igenom och utformas på ett sådant sätt att de inte utgör

onödiga hinder för att bo och verka på landsbygden. Bland annat bör huvud-

regeln vara att människor har rätt att bygga på landet utan hindrande regel-

verk, bl.a. strandskyddsbestämmelserna.

För att de som vill bo på landet också skall ha möjligheter att göra det

krävs vidare bl.a. att reglerna för friskolor ses över. De nya sämre reglerna

för friskolorna minskar nämligen möjligheterna att rädda nedläggningshotade

landsbygdsskolor genom att driva dem som friskolor. När föräldrarna och

bygden engagerar sig starkt för eleverna och deras skola bör kommunerna på

alla sätt stötta friskoleverksamheten i glesbygden.

Sammantaget krävs ett antal åtgärder såväl när det gäller socialförsäkringar

som när det gäller villkoren inom jordbruksnäringen och småföretagandet i

gles- och landsbygd. Inte minst krävs det att tillgången på riskkapital säkras.

Folkrörelserådet och de många lokala utvecklingsgruppernas arbete är in-

tressanta exempel på lokal demokrati. Olika modeller med samordnad ser-

vice, medborgarkontor och nya upphandlingsmodeller som gynnar lokala

småföretag bör prövas.

Med anledning av motionerna 1999/2000:N279 (kd) och 1999/2000:N340

(m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet

anfört om allmänna glesbygds- och landsbygdsfrågor. Övriga motioner av-

styrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande allmänna glesbygds- och landsbygdsfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N279 yrkande-

na 4, 5, 9 och 11 och 1999/2000:N340 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1999/2000:N309, 1999/2000:N315 och 1999/2000:N388

yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-

fört.

5. Skärgårdsfrågor (mom. 5)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Harald Berg-

ström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om skärgårdsfrågor bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är skärgårdsområdena så speciella att det

krävs en sammanhållen skärgårdspolitik. Det måste anses som ett riksintresse

att Sveriges skärgårdar kan hållas levande. Särskilt kommunikationerna och

den samhälleliga servicen är en viktig fråga för skärgården. Det krävs en

aktör som svarar för samordning av olika myndighetsuppgifter i skärgården.

Vidare innebär fastighetstaxeringen stora problem för de skärgårdsboende.

Det är oacceptabelt att skärgårdsboende tvingas bort från sina hem på grund

av orimligt höga fastighets- och förmögenhetsskatter. Rimliga taxeringsreg-

ler måste införas för områden som är attraktiva för fritidsboende, och vidare

måste fastighetsskatten sänkas.

Framför allt måste förutsättningar skapas för att de små företagen skall

kunna växa. Utskottet ser därvidlag ingen motsättning mellan dynamiska

storstäder och landsbygd eller skärgårdsområden. Vidare vill utskottet trycka

på att regeringen i sina förhandlingar med kommissionen angående struktur-

fonderna bör driva frågan att skärgårdsbegreppet bör omfatta den vidare

svenska definitionen och inkludera även öar med fast vägförbindelse och

områden på fastlandet, vilka i övrigt kan jämföras med skärgården.

Med anledning av yrkanden i motionerna 1999/2000:N241 (kd),

1999/2000:N385 (kd) och 1999/2000:N220 (c) bör riksdagen som sin me-

ning ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Övriga motionsyrkanden

avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skärgårdsfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:N220,

1999/2000:N241 yrkandena 1 och 3-5 och 1999/2000:N385 yrkande-

na 1 och 2 och med avslag på motionerna 1999/2000:N213 yrkande

10, 1999/2000:N247, 1999/2000:N271 yrkande 3 och 1999/2000:

N278 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-

tet anfört.

Särskilt yttrande

Allmän inriktning av regionalpolitiken (mom. 1)

Ingegerd Saarinen (mp) anför:

Med hänsyn till att miljöstrategiarbete pågår avstår jag från att reservera mig

till förmån för långsiktig hållbarhet på alla nivåer. Det får förutsättas att

länsstyrelsernas anpassning av miljökvalitetsmålen och delmålen till den

regionala nivån fullföljs ända ut till den lokala nivån.