Bet. 1999/2000:NU15

Näringsutskottets betänkande

1999/2000:NU15

Vissa energipolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

NU15

Ärendet

I detta betänkande behandlas 21 motioner från den

allmänna motionstiden om vissa energipolitiska

frågor.

Sammanfattning

I betänkandet avstyrks samtliga behandlade

motionsyrkanden. Utskottet erinrar om att

energipolitiken skall medverka till en effektiv

energianvändning och en kostnadseffektiv svensk

energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,

miljö och klimat samt underlätta omställningen till

ett ekologiskt samhälle. Landets elförsörjning skall

tryggas genom ett energisystem som grundas på

varaktiga, helst inhemska och förnybara,

energikällor samt en effektiv energianvändning.

Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt

att omställningen och utvecklingen av energisystemet

sker under ordnade och väl avvägda former så att

inte problem uppstår för sysselsättning, välfärd,

konkurrenskraft och miljö. Utskottet bedömer att

omställningsprogrammet i allt väsentligt löper bra

och att det finns ett stort intresse för att minska

elanvändningen i landet.

I en reservation (m, fp) betonas att

energipolitiken bör vara ett instrument för att nå

övergripande mål som konkurrenskraft, god miljö och

välfärd. Reservanterna anser att beslutet att stänga

Barsebäck 1 skall rivas upp, så att kärnkraftverket

kan drivas vidare så länge reaktorerna uppfyller

miljö- och säkerhetskraven. Vidare anförs det att

regeringen snarast bör tillsätta en

miljökonsekvensutredning, som bl.a. redovisar

konsekvenserna av ett ökat beroende av el från

exempelvis danska kol- och oljebaserade

elproduktionsenheter.

Företrädarna för Kristdemokraterna anför i en annan

reservation att målet för det energipolitiska

omställningsarbetet bör syfta till att bygga ett

ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska

prisförändringar, risk för elbrist och därmed

ytterligare påfrestningar på välfärd och

sysselsättning. Industri och hushåll skall

garanteras säkra elleveranser till fortsatt

konkurrenskraftiga och rimliga priser. Stängningen

av Barsebäck 1 innebär att svensk elförsörjning,

miljö, ekonomi och svenskt industriklimat försämras.

Reservanterna framhåller att det saknas en samlad

klimatpolitisk linje och anser att det är

uppseendeväckande att regeringen och

riksdagsmajoriteten inte låtit göra någon som helst

miljökonsekvensanalys. De ökade koldioxidutsläppen,

som kommer att bli följden av en ökad

fossilbränsleanvändning, går stick i stäv med det

s.k. Kyotoprotokollets intentioner.

Även företrädaren för Miljöpartiet förordar i en

reservation en annan inriktning på energipolitiken.

Hon argumenterar för att energisystemet måste

genomgå en total omställning som innebär att

kärnkraften slutgiltigt är avvecklad till år 2010

och att elproduktionen sker med förnybara

energislag. Under de närmaste fem åren bör minst tre

kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som

koldioxidutsläppen från energisektorn skall minska.

Målsättningen skall vara att minska användningen av

fossila bränslen med minst 80 %.

I en annan del av betänkandet konstaterar utskottet

att det inte finns anledning att aktualisera frågan

om en ny folkomröstning om kärnkraften. I en

reservation (m, kd, fp) ifrågasätts om resultatet av

folkomröstningen om kärnkraften, som genomfördes i

mars 1980, kan ligga till grund för dagens

energipolitik. Reservanterna påpekar att det under

denna 20-årsperiod har gjorts avsevärda tekniska

framsteg inom många områden, inklusive

energiområdet. Samtidigt har ökad insikt vunnits om

olika energikällors miljöeffekter, t.ex. i fråga om

utsläppen av koldioxid. Det anförs också att drygt 2

miljoner väljare har tillkommit sedan år 1980 som

inte har fått uttala sig i kärnkraftsfrågan.

Företrädaren för Miljöpartiet anför däremot i en

reservation att folkomröstningsresultatet från mars

1980 ligger fast.

Vidare avstyrker utskottet motioner om

reservkraftsproduktionen; utskottet förutsätter att

i första hand Svenska kraftnät och Energimyndigheten

följer denna fråga. Motioner om tillsyn över

fjärrvärmemarknaden avstyrks med hänvisning till

pågående utredningsarbete.

I övrigt behandlas i betänkandet yrkanden om det

s.k. tankeförbudet i kärntekniklagen - med

reservation (m, kd, fp) - och miljöpåverkan av en

ökad biobränsleanvändning - med reservation (m).

Slutligen avstyrker utskottet - i samtliga fall med

reservation (mp) - motioner om säkerhetskrav i

kärntekniklagen, MOX-bränsle och vindkraft.

Motionerna

1999/2000:Sk692 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om trygg

energiförsörjning.

1999/2000:T205 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förslag till

lagstiftning om inblandning av biobränsle i bensin

och diesel.

1999/2000:MJ547 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ändra

energipolitiken i syfte att främja hållbara

matvanor.

1999/2000:N207 av Per-Richard Molén och Olle

Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en ny svensk

kärnkraftsomröstning.

1999/2000:N210 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om legitimiteten i 1980

års folkomröstning om kärnkraft,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att så lång tid har

förflutit och att frågan hanterats så illa att 1980

års folkomröstning om kärnkraft saknar aktualitet

för dagens energipolitik.

1999/2000:N215 av Ewa Thalén Finné och Maud Ekendahl

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

fjärrvärmen.

1999/2000:N222 av Ingvar Eriksson och Liselotte Wågö

(m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en bred

miljökonsekvensanalys av vad den aviserade

kärnkraftsavvecklingen innebär för miljön i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökade

koldioxidutsläpp vid en kärnkraftsavveckling i

Sverige,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny

folkomröstning kring användandet av de svenska

kärnkraftsreaktorerna i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1999/2000:N227 av Mikael Johansson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om MOX-bränsle och dess

problem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inte godkänna

tillverkning av MOX-bränsle,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inte införa MOX-

bränsle till Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att hindra en

utveckling av en ny kärnkraftsepok med användning av

MOX-bränsle.

1999/2000:N228 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om energipolitikens

betydelse för den ekonomiska utvecklingen,

3. att riksdagen godkänner riktlinjer för

energipolitiken i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om effektivisering och

hushållning med energi,

7. att riksdagen beslutar upphäva det s.k.

tankeförbudet i 6 § kärntekniklagen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar avveckla 5 [a] §

kärntekniklagen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om energikostnadernas

betydelse för industrin och hushållen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

energipolitikens regionalpolitiska effekter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utslagning av

arbetsplatser vid en förtida avveckling av

kärnkraften,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utslaget i

1980 års folkomröstning bör följas,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

energipolitikens förutsättningar på en avreglerad

elmarknad,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om riskerna för

kärnsäkerheten vid en förtida avveckling av svensk

kärnkraft,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kärnkraftens

kostnader,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om miljöeffekterna

av ökad elimport,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om storskalig

biobränsleanvändning,

22. (delvis) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

skärpt tillsyn av elnät och fjärrvärmeverksamhet,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om riskerna i

kommunal energiverksamhet,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Vattenfalls

oberoende affärsmässighet och ägande,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av

besked rörande de långsiktiga förutsättningarna för

att investera i industriell verksamhet i Sverige.

1999/2000:N245 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om forskning och

utveckling av ny energiteknik.

1999/2000:N261 av Lennart Värmby m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av

internationell samordning av regelverk, skatter och

avgifter för produktion, distribution och handel med

el,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett svenskt

offensivt arbete för denna samordning, som

prioriterar Norden, Östersjöområdet och EU.

1999/2000:N274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om energipolitikens

mål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fullt risk- och

miljökostnadsansvar införs i energisektorn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att precisera och

skärpa kärntekniklagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för

kärnkraftsavvecklingen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel

för kärnkraftsavvecklingen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagstiftning om

kärnkraftens avveckling,

12. att riksdagen hos regeringen begär utredning av

en svensk reaktorolyckas totala kostnader.

1999/2000:N275 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att planeringsmål för

vindkraften skall vara en utbyggnad av produktionen

upp till 12 TWh per år,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av

elnätet.

1999/2000:N276 av Lilian Virgin och Agneta Ringman

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ett

långsiktigt mål för vindkraftens roll i det svenska

energisystemet.

1999/2000:N280 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att upprätta en plan

för fortsatt uppbyggnad av vindkraften.

1999/2000:N293 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert

Rådhström (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den förtida avvecklingen av kärnkraft och

dess negativa påverkan på Värmlands framtid.

1999/2000:N295 av Harald Bergström m.fl. (kd, m, fp)

vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 6 §

kärntekniklagen (1984:3).

1999/2000:N325 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att modellen för

försörjning av svensk reservkraft bör göras om så

att Sverige inte blir helt beroende av elimport,

samt att alla elkonsumenter betalar en fast summa

för reservkraften.

1999/2000:N356 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om principerna för

energipolitiken.

1999/2000:N383 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riktlinjer för

energipolitiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om energipolitiska

insatser på klimatområdet, såväl nationella som

internationella,

11. att riksdagen beslutar upphäva 6 §

kärntekniklagen (1984:3).

1999/2000:N389 av Sven Bergström m.fl. (c) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vidareutveckling av

biobränslesektorn.

Utskottet

Riktlinjer för energipolitiken

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motionerna

1999/2000:Sk692 och 1999/2000:N228 en ny inriktning

av energipolitiken på så sätt att den skall bidra

till att öka sysselsättningen och främja välståndet.

Motionärerna framhåller att staten inte skall

detaljreglera energisystemets utveckling utan

fastställa långsiktigt hållbara ramar och villkor.

Ansvaret för den fortlöpande omställningen,

miljöanpassningen och förnyelsen av

energiproduktionen skall, enligt motionärerna, vila

på producenterna. Energipolitiken skall också vara

förenlig med en återgång till full sysselsättning.

Motionärerna anför vidare att energipolitiken är

ett instrument för att nå övergripande mål som

konkurrenskraft, god miljö och välfärd.

Riksdagsbeslutet att inleda en förtida

kärnkraftsavveckling bör upphävas, liksom lagen om

kärnkraftens avveckling, som kränker väsentliga

rättsgrundsatser. Avvecklingen innebär, enligt

motionärerna, en gigantisk kapitalförstöring, som

hotar jobben, miljön och vår levnadsstandard.

I motion 1999/2000:N228 framhålls vidare att

växthusgasernas klimatpåverkan är oroande.

Motionärerna anför att det huvudsakligen blir ökad

import av kolbaserad el från Danmark, som kommer att

kompensera bortfallet av el från kärnkraftverket i

Barsebäck. Det försurande nedfallet från denna

produktion kommer genom de förhärskande vindarna att

drabba främst sydvästra Sverige, som redan i

utgångsläget är hårt drabbat av försurning och

övergödning. Från miljösynpunkt, framhåller

motionärerna, ter sig en sådan utveckling mycket

olycklig.

Motionärerna anför vidare att riksdagen i juni 1997

godkände förtidsavvecklingen utan att regeringen

redovisat konsekvenserna för energiförsörjningen,

miljön, hushållens ekonomi, boendekostnaderna,

investeringarna, industrisysselsättningen,

statsbudgeten eller för samhällsekonomin i stort.

Inte heller antydde regeringen vilka ekonomiska

konsekvenser beslutet om avvecklingslagen kommer att

få för staten eller för samhällsekonomin. Än mindre

antyddes, enligt motionärerna, hur en avveckling

skall finansieras.

Motionärerna anför också att svensk kärnkraft inte

utgör något exempel på en föråldrad teknik. En

kärnteknisk forskning, utveckling och förnyelse

bedrivs fortlöpande. Motionärerna anför vidare att

om reaktorerna i Barsebäck stängs är detta också

negativt för kärnsäkerheten i Sverige. Risken är,

menar motionärerna, att stängningen motverkar det

aktiva ansvarstagande och säkerhetstänkande hos

personalen, som är ett bärande inslag i det svenska

säkerhetskonceptet. De krav som statsmakten sätter

upp skall vara stränga säkerhetskrav. En stängning

av en reaktor blir en fråga om när ägaren anser det

mer lönsamt att stänga än att reinvestera och

underhålla anläggningen för att klara myndigheternas

säkerhetskrav och de egna kraven på hög

driftssäkerhet.

Moderata samlingspartiet vill även framgent slå

vakt om svensk basindustri. Svensk industri har fått

kraftigt försämrade förutsättningar bl.a. till följd

av kraftiga energiskattehöjningar. Då finns det inte

något utrymme för en energipolitik som försämrar

konkurrenskraften ytterligare. Motionärerna anför

vidare att ryckigheten i den svenska energipolitiken

har drabbat hushållen hårt.

En förtida kärnkraftsavveckling riskerar också,

enligt motionärerna, att få allvarliga regionala

konsekvenser. Allvarligast blir situationen i

Norrbottens inland, längs Norrlandskusten samt i

området kring Dalsland upp mot Värmland, Bergslagen

och Dalarna till Gästrikland, som redan i dag är

mycket hårt drabbade av arbetslöshet. Moderata

samlingspartiet vill ha besked rörande långsiktiga

förutsättningar för att investera i industriell

verksamhet i Sverige.

Motionärerna konstaterar vidare att avregleringen

av elmarknaden från år 1996 har inneburit en mycket

stor omställning för elbranschen. Det innebär bl.a.

att konkurrensutsättning och prispress påverkar

elhandelsbolagen. Nätbolagen har dock, konstaterar

motionärerna, fortfarande monopol och där har få

prissänkningar redovisats eller aviserats. Moderata

samlingspartiet ifrågasätter kommunernas verksamhet

i denna fråga och föreslår därför att kommunerna

skall avyttra sina energibolag. Vidare föreslås att

regeringen noga skall följa utvecklingen inom de

kommunala elhandels- och elproduktionsbolagen för

att återkomma till riksdagen med redovisning och

förslag till hur riskexponering skall minskas.

Motionärerna ifrågasätter också Vattenfall AB:s

strategiska roll i omställningsarbetet i och med en

politisering av företagets ledning. Risken är att

det uppstår skadliga spridningseffekter, dvs. att

politiseringen skapar en generell osäkerhet om den

roll som stora statliga företag spelar på

konkurrensutsatta marknader. Moderata

samlingspartiet anser att Vattenfall AB skall

bedriva sin verksamhet självständigt och på

affärsmässiga grunder samt att ägandet i företaget

skall breddas.

I motion 1999/2000:N222 (m) anförs att den förtida

avvecklingen av kärnkraften leder till stora

miljöförsämringar. Att tvingas använda samtliga

oljebaserade elproduktionsenheter i Sverige samt att

importera el från exempelvis danska kol- och

oljebaserade elproduktionsenheter leder till

ytterligare miljöbelastningar. Att importera elkraft

från östeuropeiska kärnkraftverk är, anser

motionärerna, direkt utmanande. Motionärerna

framhåller att konsekvenserna för miljön av en

avveckling av kärnkraften i Sverige inte är

tillräckligt klarlagda - varken på kort eller lång

sikt. Därför anser motionärerna att det finns mycket

starka skäl för att genomföra en bred

miljökonsekvensanalys av kommande effekter för

miljön av en kärnkraftsavveckling i Sverige. Denna

miljökonsekvensanalys bör genomföras omgående och

slutföras innan en eventuell avveckling får inledas.

I motion 1999/2000:N245 (m) konstateras att

kärnkraftsutbyggnad och utveckling av

kärnkraftsteknik fortsätter i världen. Detta, anför

motionärerna, borde även kunna vara möjligt i

Sverige. Genom att behålla kärnkraften kan det

ökande elbehovet klaras med rimliga investeringar i

kraftvärme, samtidigt som kraftindustrin får

möjlighet till forskning och utveckling av

långsiktigt hållbara alternativa energiformer.

Värmland tillhör de län i Sverige som är mest

beroende av elintensiv industri, påpekas det i

motion 1999/2000:N293 (m). Motionärerna anför att

sysselsättningen kommer att hotas vid elintensiva

industrier, t.ex. i orter såsom Grums, Hagfors,

Storfors, Skoghall och Degerfors. Detta medför att

konkurrensen gentemot industrier i andra länder

kraftigt försämras.

I motion 1999/2000:N261 (v) anför motionärerna att

Sverige måste bli mer aktivt och pådrivande för att

åstadkomma lika villkor inom produktion, dis-

tribution och handel med el inom hela Norden,

Östersjöområdet och EU. Den fria rörligheten för

kapital och handel ligger ofta långt före den

nödvändiga anpassningen av regelverk, skatter och

avgifter. Detta skapar, menar motionärerna, obalans

i konkurrensvillkor och stora miljöproblem.

Motionärerna föreslår därför att en parlamentarisk

organisation skapas, som skall arbeta för denna

samordning.

Kristdemokraterna anför i motion 1999/2000:N383 att

Sveriges energiförsörjning bör tryggas genom en

långsiktig och medveten energipolitik med fasta

spelregler där inhemska förnybara energikällor och

bränslen utgör en växande bas. Målet är, enligt

motionärerna, ett omställningsarbete som syftar till

att bygga ett ekologiskt uthålligt energisystem utan

drastiska prisförändringar och risk för elbrist och

därmed ytterligare påfrestningar på välfärd och

sysselsättning. Industri och hushåll skall

garanteras säkra elleveranser till fortsatt

konkurrenskraftiga och rimliga priser. Det

understryks i motionen att regeringen saknar en

samlad klimatpolitisk linje. Beslutet om en

avveckling av Barsebäcksreaktorerna innebär att

regeringen och de partier som står bakom

energiuppgörelsen på ett mycket medvetet sätt bidrar

till en negativ utveckling av växthuseffekten.

Från Folkpartiets sida anförs i motion

1999/2000:N356 att god tillgång på energi är en

förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket

viktig för hela vårt samhälle. Motionärerna

framhåller att det svenska energisystemet successivt

bör ställas om till att bli ekologiskt hållbart. Det

långsiktiga målet är att såväl fossilt bränsle som

kärnkraft fasas ut ur energisystemet och ersätts av

ekologiskt hållbara energikällor. Motionärerna

betonar att omställningen av energisystemet måste

ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och

ökad sysselsättning. Kärnkraften bör utnyttjas under

hela sin tekniska och ekonomiska livslängd. Det

finns ingen som helst redovisning av kostnaderna för

avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck, varken

för statsfinanserna eller för samhällsekonomin som

helhet, påpekas det vidare i motionen.

Miljöpartiet de gröna framhåller i motion

1999/2000:N274 att den svenska energipolitikens mål

bör vara att inom ramen för en ekologisk bärkraftig

utveckling på kort och lång sikt skapa

förutsättningar för att förse landet med förnybar

energi på ett sätt som medför att bl.a. näringslivet

ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen rimliga

totalkostnader. Miljöpartiets förslag innebär att

varje energislag långsiktigt skall bära sina egna

samhällsekonomiska kostnader. Genom att anpassa

energisystemet till vad som är långsiktigt

ekologiskt hållbart skapas förutsättningar i Sverige

för såväl en robust ekonomisk utveckling som en god

social utveckling.

Miljöpartiet vill avveckla ytterligare minst en

reaktor utöver regeringens förslag. Lägre

ambitionsnivå än så kan, enligt motionärerna, inte

vara rimlig.

Miljöpartiets energipolitik innebär en total

omställning av energisystemet till elproduktion med

förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av

kärnkraften till år 2010. Den strategi som

Miljöpartiet föreslår för kärnkraftsavvecklingen

skiljer sig från regeringens på så sätt att den

omfattar hela avvecklingen, inte bara inledningen,

påpekas det i motionen. Strategin innebär också ett

aktivt utnyttjande av marknadsekonomiska styrmedel

för huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen utifrån

grunduppfattningen att alla energislag skall betala

sina fulla kostnader.

Miljöpartiet menar att näringslivet inte är berett

att bära sina egna risk- och miljökostnader. I

själva verket har företagen en syn på ekonomin som

förskräcker, poängterar de. Näringslivet har på

detta sätt inte bara avvisat en ansvarsfull

marknadsekonomi med rimliga miljöambitioner utan

dessutom möjligheten till långsiktiga förbättringar

av konkurrenskraften.

Kärnkraften skall, enligt Miljöpartiet, avvecklas

med en kombination av lagreglering och ekonomiska

styrmedel. Samhällets kostnader för miljö, hälsa och

risker vid fortsatt kärnkraftsdrift skall väga tungt

i ersättningsbedömningen. För den fortsatta

avvecklingen skall ekonomiska styrmedel som

tydliggör kärnkraftens risk- och miljökostnader

användas. Dessa styrmedel bör, framhålls det,

kombineras med tydliga politiska signaler om

intentionen att avveckla kärnkraften snarast

möjligt.

Vidare framhåller motionärerna att kärnkraftens

risk- och miljökostnader fullt ut skall överföras

till producenterna genom dels förändringar i

atomansvarighetslagen, dels en successiv överföring

av kostnaderna för kärnkraftens risker till

reaktorägarna. Vidare skall skatten på kärnkraftsel

höjas. Syftet, menar motionärerna, är att

kärnkraften skall bära de fulla marknads-ekonomiska

kostnaderna avseende risken för en stor

kärnkraftsolycka. När kärnkraften på det här sättet

får betala sina verkliga kostnader kommer det,

understryker motionärerna, att leda till att

alltfler kärnkraftverk successivt prissätter sig ur

marknaden och därmed stängs.

Miljöpartiet föreslår också att en parlamentariskt

sammansatt kommission utreder frågan om en svensk

reaktorolyckas totala kostnader.

I kommittémotion 1999/2000:MJ547 (mp) föreslås att

energipolitiken ändras i syfte att främja hållbara

matvanor. Motionärerna förordar förändringar dels i

fråga om användningen av fossila bränslen både till

transporter och handelsgödsel, dels i fråga om

inriktningen av livsmedelskedjan i dess helhet.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen beslutade i juni 1997 om ett nytt

energipolitiskt program för att åstadkomma en

omställning av energisystemet (prop. 1996/97:84,

bet. 1996/97:NU12). I beslutet sägs att den svenska

energipolitikens mål är att på kort och lång sikt

trygga tillgången på energi på med omvärlden

konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall

skapa villkoren för en effektiv energianvändning och

en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg

negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt

hållbart samhälle.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett

energisystem som grundas på varaktiga, helst

inhemska och förnybara, energikällor. Stränga krav

skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och

miljö vid användning och utveckling av all

energiteknik. Svensk industri och samhällslivet i

övrigt skall tillförsäkras el till internationellt

konkurrenskraftiga priser. Stabila förutsättningar

skall skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv

liksom för en förnyelse och utveckling av den

svenska industrin.

Vidare beslutades att de två kärnkraftsreaktorerna

i Barsebäck skall ställas av. Bortfallet av el skall

kompenseras genom effektivare energianvändning,

konvertering från elvärme, hushållning med el samt

tillförsel av el från andra energikällor. Den 30

november 1999 stängdes Barsebäck 1. Den andra

reaktorn skall enligt riktlinjerna för

energipolitiken ställas av före den 1 juli 2001. Ett

villkor för stängningen av den andra reaktorn i

Barsebäck är att bortfallet av elproduktion kan

kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och

minskad användning av el.

Det långsiktiga åtgärdsprogrammet inom ramen för

1997 års energipolitiska program omfattar insatser

för forskning, utveckling och demonstration av ny

energiteknik. Målet är att under de närmaste tio

till femton åren kraftigt öka el- och

värmeproduktionen från förnybara energikällor och

utveckla kommersiellt lönsam teknik för

energieffektivisering. De energipolitiska

riktlinjerna innebär att investeringsbidrag kommer

att ges under en femårs-period för att stimulera en

fortsatt utbyggnad av ekologiskt uthållig

elproduktion. Sammanlagt löper

energiomställningsprogrammet över en sjuårs-period

fram t.o.m. år 2004. Under samma tidsperiod bedrivs

också energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser genom ett program för utveckling av

energisystem i bl.a. Baltikum och Östeuropa.

I augusti 1999 redovisades på uppdrag av

Näringsdepartementet en utvärdering av det första

verksamhetsåret inom det energipolitiska programmet.

Näringsdepartementet har nyligen initierat en ny

utvärdering av det energipolitiska programmet, och

då avseende åren 1998 och 1999. Utvärderingen skall

belysa programmet i sin helhet och innehålla en

fördjupad studie av de åtgärder som syftar till att

kompensera för bortfallet av el vid en eventuell

stängning av den andra reaktorn i Barsebäcksverket.

Insatserna för effektivare energianvändning skall

särskilt belysas, liksom effekterna av den

elpanneskatt som infördes i samband med riksdagens

beslut i juni 1997 om riktlinjer för

energipolitiken. Vidare skall resultatet av

åtgärderna för att kompensera bortfallet av

elproduktion från Barsebäck analyseras utifrån hur

åtgärderna påverkat effektsituationen i Sydsverige.

I samband med stängningen av Barsebäck 1 träffades

en frivillig uppgörelse mellan staten, Sydkraft AB

och Vattenfall AB om avvecklingen av kärnkraftverket

i Barsebäck. Uppgörelsen skall, innan den träder i

kraft, behandlas i riksdagen. Av ramavtalet framgår

bl.a. att Sydkraft fr.o.m. den 30 november 1999 får

ersättningskraft från Vattenfall. Barsebäck Kraft AB

och Ringhals AB slås ihop till en företagsgrupp i

vilken Vattenfall får 74,2 % och Sydkraft 25,8 %.

Vattenfall får i sin tur en marknadsmässig

ersättning för den andel på 25,8 % i Ringhals som

upplåts åt Sydkraft. Den totala ersättningen till

Vattenfall uppgår till ca 6 miljarder kronor.

Regeringen har nyligen i en proposition (prop.

1999/2000:63) föreslagit att riksdagen godkänner de

åtaganden för staten som följer av uppgörelsen samt

antar vissa skattefrågor i anslutning därtill.

I ett svar nyligen på en interpellation

(1999/2000:103) av Ola Karlsson (m) om

kärnkraftsavvecklingen framhöll näringsminister

Björn Rosengren att regeringen inte accepterar

omfattande elprishöjningar som en följd av

kärnkraftsavvecklingen. Detta framgår klart av

regeringens proposition om en uthållig

energiförsörjning (prop. 1996/97:84) och av de

politiska överenskommelser som ligger bakom den

gällande energipolitiken. Näringsministern hänvisade

också till riksdagens uttalande från år 1980, strax

efter folkomröstningen, om att kärnkraften skall

avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till

behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla

sysselsättning och välfärd (bet. NU 1979/80:70).

Näringsministern poängterade också att det är

regeringens fasta föresats att aldrig hamna i ett

läge där en planerad kärnkraftsavveckling leder till

oacceptabla effekter för sysselsättning, välfärd och

miljö. Tvärtom är den omställning av landets

energisystem som kärnkraftsavvecklingen är en del av

avsedd att ge landet ett långsiktigt hållbart

energisystem med möjligheter att upprätthålla

sysselsättning och välfärd även i framtiden.

Vidare framhöll näringsministern att arbetslöshet

inte skall tillåtas uppstå. Ett starkt bidragande

skäl till beslutet att nu inleda

kärnkraftsavvecklingen är att därigenom vinna en

längre total tidsperiod för hela omställningen.

Lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling (den

s.k. avvecklingslagen) trädde i kraft den 1 januari

1998 (prop. 1996/97:176, bet. 1997/98:

NU5). Enligt lagen får regeringen besluta att rätten

att med stöd av tillstånd enligt lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet driva en kärnkraftsreaktor

för att utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla

vid en viss tidpunkt. I lagen sägs (3 §) att

regeringens beslut skall fattas med utgångspunkt i

att reaktorn skall ställas av vid den tidpunkt som

bäst gagnar syftet med omställningen av

energisystemet och dess genomförande. I anslutning

härtill framhålls det i lagen (1 §) att syftet med

omställningen är att åstadkomma en ekologiskt och

ekonomiskt hållbar energiförsörjning byggd på

förnybara energislag. I lagtexten uttalas också att

omställningen skall genomföras på ett sätt som gör

det möjligt att tillförsäkra svensk industri och

samhället i övrigt el på internationellt

konkurrenskraftiga villkor. Av lagen framgår vidare

att vid avgörande av när en reaktor skall tas ur

drift skall hänsyn tas till reaktorns geografiska

läge. För varje reaktor skall i övrigt beaktas andra

särskilda förhållanden såsom ålder, konstruktion och

betydelse för energisystemet.

Utskottet har vid tidigare tillfällen (bet.

1996/97:NU12 s. 46, bet. 1997/98:

NU2 s. 24 och bet. 1998/99:NU8 s. 27) anfört att det

är av avgörande betydelse att Vattenfall har en

energipolitisk roll när det gäller att aktivt

medverka i omställningen av energisystemet. Vad

beträffar ägarfrågan har utskottet ansett att

Vattenfall bör förbli i statlig ägo. Någon breddning

av ägandet i företaget har därför inte varit

aktuell. Andra uppfattningar om Vattenfall har

framförts i reservationer (senast m, kd, fp; c, mp).

En parlamentarisk kommitté (dir. 1998:40) har

tillkallats [ordförande: f.d. riksdagsledamot (c)

Olof Johansson] med uppdrag att på grundval av bl.a.

resultaten vid klimatkonventionens tredje partsmöte

i Kyoto och med utgångspunkt i riksdagens klimat-

och energipolitiska beslut utarbeta förslag till en

samlad svensk strategi för att på ett

kostnadseffektivt sätt begränsa och reducera

utsläppen av koldioxid och övriga växthusgaser. I

direktiven sägs att kostnadseffektivitet bör uppnås

såväl mellan olika näringsgrenar inom landet som

mellan industriländerna med beaktande av skillnader

i betalningsförmåga. Vidare skall klimatpolitiska

styrmedel presenteras för åtgärdsprogrammet som

berör samtliga samhällssektorer eller

verksamhetsområden. Kommittén har fått förlängt

förordnande till den 31 mars 2000.

Regeringen har också tillsatt (dir. 1998:45) en

parlamentarisk beredning [ordförande:

riksdagsledamot (s) Jan Bergqvist] med uppgift att

göra en samlad översyn av vilka delmål som behöver

formuleras för att Sveriges nationella

miljökvalitetsmål - med undantag av

miljökvalitetsmålet "begränsad klimatpåverkan" -

skall kunna nås inom en generation. I uppdraget

ingår att utvärdera miljömässiga och

samhällsekonomiska konsekvensanalyser av uppsatta

delmål och åtgärder som regeringen eller

myndigheterna har föreslagit. Förslag skall lämnas

till ytterligare delmål om det behövs för att

genomföra de av riksdagen fastställda nationella

miljökvalitetsmålen. I februari 1999 överlämnade

beredningen i enlighet med direktiven ett program

för sitt arbete och för hur samarbetet med andra

myndigheter skall organiseras.

Regeringen utfärdade i maj 1999 tilläggsdirektiv

(dir.1999:96) till utredningen. Beredningen skall

analysera och lämna förslag till hur system för

uppföljning och revidering kan utformas. Vidare

skall beredningen lämna förslag till de nya eller

förändrade styrmedel som kan behövas som komplement

till befintliga styrmedel. Beredningen skall

slutligen studera det pågående regionala och lokala

miljömålsarbetet samt redovisa behovet av

ytterligare åtgärder på området. Arbetet skall

redovisas senast den 1 juni 2000 tillsammans med

uppdraget enligt huvuddirektivet.

Regeringen tillsatte (dir. 1999:25) vidare i april

1999 en särskild utredare (generaltulldirektör Kjell

Jansson) med uppdrag att undersöka möjligheterna att

introducera Kyotoprotokollets s.k. flexibla

mekanismer i Sverige och lämna underlag till förslag

till hur dessa mekanismer kan tillämpas i Sverige.

Med flexibla mekanismer menas här former för

överföring av utrymme för utsläpp av

klimatpåverkande gaser mellan konventionsparter,

exempelvis handel med utsläppsrätter. I september

1999 överlämnade utredningen delrapporten Att söka

kostnadseffektiva lösningar inom klimatområdet (SOU

1999:11). Utredningen har fått förlängt förordnande

till den 31 mars 2000.

Såväl inom Östersjösamarbetet som inom det nordiska

samarbetet bedrivs ett omfattande samordningsarbete

och konsekvensanalyser vad gäller inte-grering av

elmarknaderna inom EU och runt Östersjön. Som ett

led i Nordiska ministerrådets arbete med dessa

frågor har en ad hoc-grupp för elmarknadsfrågor

inrättats under Ämbetsmannakommittén för energi.

Gruppens huvuduppgift är att från ett nordiskt

perspektiv analysera förutsättningar för och

konsekvenserna av en ökad integration av

elmarknaderna runt Östersjön. En väsentlig fråga i

detta sammanhang är vilka krav som måste ställas,

inte minst ur miljösynpunkt, för att undvika

oönskade effekter av en ökad marknadsintegration.

Inom ramen för Nordiska ministerrådets arbete kommer

utvecklingen i elsektorn och det internationella

arbetet med att i ökad utsträckning integrera

miljökostnaderna i elpriset att vara av fortsatt

stor betydelse. Samtidigt kommer perspektivet i

arbetet att vidgas mot bakgrund av utvecklingen på

klimatområdet. De nordiska ländernas regeringar

avser att fortsätta arbetet i dialog med Nordiska

rådet och de nordiska energibolagen för att år 2001

presentera en slutrapport.

Utskottets ställningstagande

Som framhålls i riksdagens energipolitiska beslut

skall energipolitiken medverka till en effektiv

energianvändning och en kostnadseffektiv svensk

energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,

miljö och klimat samt underlätta omställningen till

ett ekologiskt samhälle. Landets elförsörjning skall

tryggas genom ett energisystem som grundas på

varaktiga, helst inhemska och förnybara,

energikällor samt en effektiv energianvändning.

Energipolitiken skall också bidra till att skapa

stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt

näringsliv och en förnyelse och utveckling av den

svenska industrin.

Det är utskottets bedömning att

omställningsprogrammet i allt väsentligt löper bra

och att det finns ett stort intresse för att minska

elanvändningen i landet. Detta framgår också av de

hittills gjorda resultatredovisningarna från Statens

energimyndighet och av den första genomförda

utvärderingen från Regeringskansliet. Enligt

utskottets uppfattning - som också har påpekats vid

tidigare tillfällen - är det betydelsefullt att

omställningen och utvecklingen av energisystemet

sker under ordnade och väl avvägda former så att

inte problem uppstår för sysselsättning, välfärd,

konkurrenskraft och miljö.

Utskottet har vid tidigare tillfällen avvisat

invändningar mot energipolitiken motsvarande de som

Moderata samlingspartiet redovisar i motion

1999/2000:N228. De farhågor som framförs i motionen

- men också i motionerna 1999/2000:N222 (m) och

1999/2000:N383 (kd) - för bl.a. stora

miljöförstöringar i samband med stängningen av

Barsebäck 1 anser utskottet vara kraftigt

överdrivna. I det energipolitiska beslutet framhålls

bl.a. vikten av att omställningsprogrammet inte får

innebära någon avgörande förändring av Sveriges

möjligheter att bidra till att uppnå sådana

långsiktiga mål som kan komma att beslutas om inom

ramen för klimatkonventionen. Enligt utskottets

uppfattning är det av största vikt att

kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att den

leder till oacceptabla effekter för miljön. Av den

tidigare redogörelsen framgår också att de

utredningar som har tillsatts har till uppgift att

närmare se på vilka krav som behöver ställas på

skilda sektorer i vårt samhälle för att de

klimatpolitiska målen skall kunna nås.

Med anledning av vad som sägs i motionerna

1999/2000:N228 (m) och 1999/2000:N245 (m) om

fortsatt drift av Barsebäcksreaktorerna vill

utskottet påminna om att riksdagen har ställt sig

bakom beslutet att fr.o.m. den sista november 1999

återkalla tillståndet att driva Barsebäck 1.

Riksdagen har också bestämt att ett villkor för

avställning av den andra reaktorn i Barsebäcksverket

är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras av

ny elproduktion och en minskad användning av

elektricitet. Vidare skall riksdagen ges möjlighet

att pröva att förutsättningarna för stängningen av

denna reaktor är uppfyllda. Utskottet vill därför

erinra om den tidigare nämnda utvärdering av det

energipolitiska programmets två första år, som

Näringsdepartementet nyligen har initierat.

Utvärderingen skall bl.a. studera de åtgärder som

syftar till att kompensera för bortfallet av el vid

en eventuell stängning av den andra reaktorn i

Barsebäcksverket.

Det synsätt som ligger bakom 1997 års

energipolitiska riktlinjer innebär att den strategi

som förordas i motion 1999/2000:N274 (mp) om en

slutlig avveckling av kärnkraften till år 2010 måste

avvisas. Utskottet har i tidigare sammanhang

betecknat en sådan väg som förknippad med betydande

risker.

I likhet med tidigare år ifrågasätter Moderata

samlingspartiet Vattenfalls strategiska roll i

omställningsarbetet. I motionen anförs att

politiseringen av företagets ledning riskerar att

snedvrida konkurrensen och att det därmed uppstår en

skadlig intressesammanblandning. Även i år avvisar

utskottet dessa synpunkter och hänvisar till vad

utskottet anförde i förra årets betänkande (bet.

1998/99:NU8 s. 27).

I motion 1999/2000:N261 (v) anförs att det är

angeläget att Sverige aktivt och pådrivande

åstadkommer lika villkor inom produktion,

distribution och handel med el inom hela Norden,

Östersjöområdet och EU. Motionärerna föreslår att en

interdepartemental organisation skapas för att

samordna de nämnda villkoren. Av den tidigare

redogörelsen framgår att det bedrivs ett omfattande

samordningsarbete och grundliga konsekvensanalyser

vad gäller integrering av elmarknaderna inom EU,

runt Östersjön samt inom ramen för Nordiska

ministerrådets arbete. Mot denna bakgrund är det

utskottets bedömning att det för närvarande inte

finns några skäl att skapa ytterligare en

organisation för standardiserad elhandel i Europa.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det

anförda samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Fråga om ny folkomröstning om kärnkraften

Motionerna

Moderata samlingspartiet erinrar i motion

1999/2000:N228 om att det nu har gått 20 år sedan

det genomfördes en rådgivande folkomröstning om

kärnkraften. En stor del av väljarkåren har bytts ut

och det är, enligt motionärerna, givet att

omröstningsresultatet har en begränsad legitimitet

efter så lång tid. Att nu inleda en förtida

kärnkraftsavveckling strider alldeles uppenbart mot

folkomröstningens utslag, hävdas det. I

folkomröstningen godkändes en fördubbling av det

svenska kärnkraftsprogrammet från sex till tolv

reaktorer, allt i syfte att minska Sveriges beroende

av fossila bränslen. Motionärerna anser därför att

det är felaktigt att frångå utslaget i 1980 års

folkomröstning, utan att först underställa frågan

till svenska folket i en ny folkomröstning eller i

allmänna val.

I motion 1999/2000:N210 (m) påpekas att det inte

fanns några reservationer på valsedlarna för att nya

tekniska innovationer kan förändra såväl säkerhets-

som miljöaspekter av en kärnkraftsanvändning. Ett

beslut grundat på 1980 års tekniska utvecklingsnivå

skulle alltså gälla också framdeles. Det innebär,

sägs det, en risk för att svensk industri hamnar på

efterkälken när nya tekniksprång tas. Splittringen

på tre linjer i folkomröstningen, varav två hade

identisk text på valsedelns förstasida, bidrog till

att göra valresultatet än mycket svårare att tolka.

Detta minskar, menar motionärerna, ytterligare den

demokratiska legitimiteten av omröstningen.

Att det har gått 20 år sedan folkomröstningen gör

att såväl riksdagens sammansättning som

väljargruppen totalt sett har förändrats ordentligt,

framhålls det vidare i motionen. Av dagens aktiva

riksdagsledamöter och ersättare satt bara 16 i

riksdagen vid tiden för folkomröstningen i mars

1980, noterar motionärerna. Av dagens ordinarie

ledamöter saknade 41 ledamöter till och med rösträtt

i folkomröstningen. Av de riksdagsledamöter och

ersättare som var aktiva vid tiden för 1980 års

energibeslut är bara 22 ordinarie riksdagsledamöter

i dag. Cirka 2,1 miljoner väljare har tillkommit

sedan mars 1980.

Motionären anför att det är orimligt att dagens

politiker skall behöva känna sig bundna av gamla

misstag. I stället föreslås att de låsningar som

hanteringen av 1980 års folkomröstning skapat löses

upp genom att riksdagen tillkännager att så lång tid

har förflutit och att frågan hanterats så illa att

folkomröstningen saknar bärighet i dag.

I motion 1999/2000:N207 (m) föreslås att en ny

folkomröstning om kärnkraften genomförs, som mera

rättvist avspeglar det svenska folkets uppfattning

och som bidrar till att gamla politiska låsningar

löses upp. Kärnkraftstekniken har, enligt

motionärerna, undergått en snabb utveckling, inte

minst på säkerhetsområdet. Dessutom är

konsekvenserna av utsläppen från förbränning av

olja, kol och gas kartlagda på ett sätt som de inte

var i slutet av 1970-talet.

I motion 1999/2000:N222 (m) anförs liknande

synpunkter. En förtida avveckling av den svenska

kärnkraften är varken av energipolitiska,

samhällsekonomiska eller miljöpolitiska skäl

ansvarsfull eller försvarbar. Därför är det, enligt

motionärerna, rimligt att svenska folket i en ny

folkomröstning skall få ta ställning till om

befintliga svenska kärnkraftverk skall drivas så

länge de är miljömässigt säkra och ekonomiskt

motiverade.

Kristdemokraterna anför i motion 1999/2000:N383,

dock utan yrkande i saken, att det kan finnas skäl -

bl.a. miljöpolitiska - att aktualisera frågan om en

ny folkomröstning om energipolitiken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill återigen hänvisa till 1997 års

energipolitiska beslut enligt vilket de två

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra

under vissa villkor - skall ställas av. Detta

kraftverk är olämpligt lokaliserat till ett mycket

tätbefolkat område.

Vidare beslöt riksdagen att åtgärder skall vidtas

för att under de närmaste åren kompensera bortfallet

av el genom effektivare energianvändning,

konvertering samt hushållning med och tillförsel av

el från andra energikällor. Ett villkor för

stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet

av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av

ny elproduktion och minskad användning av el. Innan

en stängning av den andra reaktorn kan genomföras

skall, som tidigare nämnts, riksdagen ges möjlighet

att pröva att förutsättningen för stängningen av

kärnkraftsreaktorn är uppfylld. Regeringen har

därför för avsikt att återkomma till riksdagen

hösten 2000 när det gäller den fortsatta driften av

Barsebäck 2.

Samtidigt som det är av vikt att avvecklingen av

kärnkraften inleds är det betydelsefullt att

omställningen och utvecklingen av energisystemet

sker under tillräckligt lång tid så att inte problem

uppstår för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft

och miljö. Därför gäller inte längre, enligt

beslutet, år 2010 som s.k. slutår för

kärnkraftsavvecklingen.

I beslutet har också sagts att före nästkommande

mandatperiods utgång skall beslut fattas om hur den

fortsatta avställningen av kärnkraftsreaktorer skall

genomföras.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte

finns anledning att aktualisera frågan om en ny

folkomröstning om kärnkraften.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:N207 (m), 1999/2000:N210 (m),

1999/2000:N222 (m) och 1999/2000:N228 (m) i här

berörda delar.

Kärntekniklagen

6 § i kärntekniklagen

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion

1999/2000:N228 att bestämmelsen (6 §) i lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k.

kärntekniklagen), som förbjuder vissa typer av

kärnteknisk forskning, den s.k.

tankeförbudsparagrafen, upphävs. All lagstiftning

måste, menar motionärerna, präglas av de

grundläggande principerna om yttrande- och

tankefrihet. Tankeförbudsparagrafen kan därtill få

skadliga effekter genom att försvåra forskning kring

effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering

av avfallsmängder och transmutation av befintligt

kärnavfall m.m. Det finns vidare skäl att avskaffa

bestämmelsen (i 5 a §) i lagen, som förbjuder

uppförandet av ytterligare kärnkraftsreaktorer. Det

är regeringen som beviljar tillstånd för uppförande

av en kärnteknikanläggning varför, enligt

motionärerna, ett särskilt förbud i lagen inte

fyller någon funktion.

I motion 1999/2000:N295 (kd, m, fp) anförs att den

förstnämnda bestämmelsen i kärntekniklagen har

kritiserats från principiella utgångspunkter

alltsedan den kom till år 1987. Vid flera riksmöten

har ledamöter från olika partier motionerat om det

orimliga i att Sverige har en lagparagraf som

uppfattas som oförenlig med de principer om

yttrande- och tankefrihet som bör ligga till grund

för vår lagstiftning.

Också Kristdemokraterna anför, i motion

1999/2000:N383, att den s.k. tankeförbudsparagrafen

i kärntekniklagen har kritiserats från olika

utgångspunkter sedan sin tillkomst. Motionärerna

framhåller att den har en hämmande effekt på den

akademiska friheten. Det kan t.o.m., enligt

motionärerna, ifrågasättas om det över huvud taget

är möjligt att, utan lagbrott, presentera

genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till

prövning i den energipolitiska debatten. Anledning

till att paragrafen inte har avskaffats beror,

enligt motionärerna, på att frågan har ansetts

kopplad till den vidare frågeställningen om

kärnkraftens ställning i vårt land. Principiell

kritik mot tankeförbudet framförs emellertid numera

helt oberoende av inställningen till kärnkraftens

nyttjande i Sverige, och detta stärker

Kristdemokraternas uppfattning att paragrafen både

kan och bör slopas.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om det aktuella förbudet enligt 6 § i

kärntekniklagen har varit föremål för diskussion

inom utskottet vid ett flertal tillfällen. Senast

frågan togs upp var i samband med förra årets

energipolitiska betänkande (bet. 1998/99: NU8

s. 21).

Förbudet mot vissa förberedande åtgärder tillkom

samtidigt som det i kärntekniklagen infördes en

bestämmelse om att tillstånd att uppföra en

kärnkraftsreaktor inte får meddelas (prop.

1986/87:13, bet. 1986/87:NU13). Vid behandlingen av

förslaget om nämnda förbud diskuterade utskottet

först utformningen och innebörden av förslaget.

Härvid klargjorde utskottet att förbudets funktion

skulle vara att motverka att personer i en åsyftad

begränsad krets - ansvariga för kraftföretag vilka

är tänkbara som reaktorinnehavare - vidtar något

slags resurskrävande, förberedande åtgärder med

avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Det

underströks - av ett enigt utskott - att ett sådant

förbud inte skulle förhindra personer i nämnda krets

att t.ex. muntligen eller skriftligen plädera för

fortsatt och ökad kärnkraftsanvändning, inklusive

uppförande av ytterligare kärnkraftsaggregat. Det

skulle inte heller, betonade utskottet, inkräkta på

möjligheterna till forskning och utvecklingsarbete

på det kärntekniska området och till svenskt

deltagande i internationellt samarbete inom detta

område. Därefter tog utskottet ställning till frågan

om införande av förbudet. Med vissa redaktionella

ändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle

införas, medan en motsatt uppfattning fördes fram i

en reservation (m, fp).

Frågan om förbudet berördes inte i

Energikommissionens slutbetänkande Omställning av

energisystemet (SOU 1995:139). Dock anförde

representanterna i Energikommissionen för Moderata

samlingspartiet och Miljöpartiet i ett särskilt

yttrande att den aktuella bestämmelsen innebär en

inskränkning i de medborgerliga fri- och

rättigheterna som inte står i rimlig proportion till

motiven, och att lagstiftningen därför bör ändras på

denna punkt.

I samband med behandlingen våren 1999 av

energipolitiska motioner vidhöll utskottet (bet.

1998/99:NU8 s. 23) sitt tidigare ställningstagande

att det saknas skäl för riksdagen att ompröva det nu

aktuella förbudet i kärntekniklagen mot vissa

förberedande åtgärder. Utskottets ställningstagande

motiverades med att förbudet skall ses som ett

komplement till bestämmelsen i lagen om att

tillstånd att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte

får lämnas. Vidare framhöll utskottet att förbudets

funktion är att motverka att personer i en åsyftad

begränsad krets vidtar något slags resurskrävande,

förberedande åtgärder med avsikt att uppföra en viss

kärnkraftsreaktor. Bestämmelsen inkräktar varken på

det tekniska utvecklingsarbetet och

forskningsverksamheten eller på möjligheterna till

fri opinionsbildning. Att bestämmelsen skulle vara

ett hot mot den akademiska friheten är sålunda helt

felaktigt, påpekade utskottet. Möjligheten till

forskningsverksamhet och energitekniskt

utvecklingsarbete, inklusive fusionsforskning, inom

kärnkrafts- och kärnteknikområdet begränsas alltså

inte av den aktuella paragrafen i kärntekniklagen,

betonade utskottet.

I en reservation (m, kd, fp) krävdes att det

aktuella förbudet skulle upphävas. Enligt

reservanterna handlar det om att förhindra att

kvalificerade svenska kärntekniker och forskare står

bredvid och passivt betraktar en utveckling som kan

leda till resultat av stort intresse även för vårt

land. Företrädarna för de tre partierna ville anmäla

farhågor för att tankeförbudsparagrafen kan få

skadliga effekter genom att försvåra forskning kring

effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering

av avfallsmängder, transmutation av befintligt

kärnavfall m.m. De hänvisade också till att nya

forskningsfält öppnar sig inom kärnteknikområdet

vars utveckling på några decenniers sikt inte går

att bedöma.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har, som tidigare redovisats, behandlat

den aktuella bestämmelsen i kärntekniklagen vid ett

flertal tillfällen. Utskottet vidhåller sin

uppfattning att det saknas skäl för riksdagen att

ompröva förbudet i kärntekniklagen mot vissa

förberedande åtgärder och hänvisar till vad

utskottet anförde i förra årets energipolitiska

betänkande (bet. 1998/99:NU8 s. 23). Utskottet vill

samtidigt understryka att bestämmelsen inte

inkräktar vare sig på det tekniska

utvecklingsarbetet och forskningsverksamheten eller

på möjligheterna till fri opinionsbildning.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:N228 (m), 1999/2000:N295 (kd, m, fp) och

1999/2000:N383 (kd) i här berörda delar.

Säkerhetskrav i kärntekniklagen

Motionen

Miljöpartiet ifrågasätter i motion 1999/2000:N274 om

säkerhetskravet i kärntekniklagen i praktiken är

uppfyllt. Samtidigt hävdar motionärerna att

riksdagen aldrig klart uttryckt vilken säkerhetsnivå

som krävs för de svenska kärnkraftsreaktorerna. Mot

denna bakgrund anser motionärerna att

kärntekniklagen bör preciseras och skärpas så att

lagen mer detaljerat uttrycker vilken säkerhetsnivå

som skall krävas av de svenska kärnkraftverken.

Vissa kompletterande uppgifter

När utskottet hösten 1997 senast behandlade frågan

om säkerhetskravet i kärntekniklagen (bet.

1997/98:NU2) redovisades följande kompletterande

uppgifter. De då aktuella yrkandena föranledde inte

någon åtgärd från riksdagens sida.

I kärntekniklagen läggs allt ansvar för säkerheten

på den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk

verksamhet. I lagen anges vilka säkerhetsåtgärder

som skall vidtas. Villkoren för det enskilda

tillståndet bygger på säkerhetskrav, och

verksamheten som omfattas av tillståndet står under

fortlöpande kontroll och tillsyn av berörda

myndigheter. För att uppnå kravet på säkerhet och

strålskydd krävs en sammanhållen bedömning - ett

systemtänkande - av verksamheten. Säkerheten bestäms

inte bara av utformningen av tekniska system m.m.

utan även av organisatoriska, administrativa och

personella faktorer. Avsikten är att en avvägning

skall göras av samtliga ingående komponenter i

verksamhetskedjan i syfte att uppnå en optimal

säkerhetsnivå. Även om kunskaperna om de risker som

är förbundna med användningen av kärnenergi har

fördjupats och utvecklats, anses det inte möjligt

att enkelt och i kvantitativa termer ange en

godtagbar säkerhetsnivå som kan infogas i

lagstiftningen. Bestämmelserna om säkerhetskrav har

mot den bakgrunden getts en mera allmän formulering

i kärntekniklagen som tar hänsyn till utvecklingen i

säkerhetstänkande och säkerhetskrav.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med hänvisning till den nyss lämnade

redogörelsen och till vad utskottet anförde i nämnda

betänkande (bet. 1997/98:NU2 s. 28) beträffande

uppbyggnaden av kärntekniklagen erinra om de

komplikationer som ansetts vara förknippade med att

i lagen ange specifika säkerhetsnivåer. Utskottet

vidhåller därför sin uppfattning att yrkandet inte

bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Med det sagda avstyrker utskottet motion

1999/2000:N274 (mp) i här berörd del.

MOX-bränsle

Motionen

I motion 1999/2000:N227 (mp) uppmärksammas det s.k.

MOX-bränslet (Mixed Oxide Fuel). Detta kärnbränsle

består av 5 % plutonium och 95 % uran. Enligt ett

avtal från år 1980 skulle ca 140 ton använt

kärnbränsle från Oskarshamns Kraftgrupp AB (OKG AB)

upparbetas vid British Nuclear Fuels anläggning i

Sellafield (i Storbritannien). Det aktuella

kärnbränslet upparbetades år 1997. Det upparbetade

materialet består av uran, plutonium och

avfallsprodukter. OKG AB äger uranet och plutoniumet

enligt avtalet.

Motionärerna befarar att det upparbetade svenskägda

materialet i Sellafield skall användas för

framställning av MOX-bränsle. I motionen framhålls

att de främsta problemen med MOX-bränslet är att

upparbetningen av kärnavfall ökar mängden av

plutonium.

Det största och farligaste hotet, anför

motionärerna, är möjligheten att framställa

kärnvapen av plutonium. Genom att tillåta

framställning av plutonium genom upparbetning,

kommer berget av plutonium och tillgängligheten av

plutonium att öka. Upparbetning av kärnavfall i

stället för direktdeponering innebär, hävdar

motionärerna, stora risker för kärnvapenspridning,

vilket i sin tur ökar risken för smuggling,

speciellt i de instabila samhällen som satsar på

produktion av MOX-bränsle. Slutsatsen av

motionärernas argumentering är att Sverige måste

presentera en lösning som inte bygger ut utan

avvecklar den svenska kärnkraften.

Enligt motionärerna skall det inte tillåtas någon

framställning av MOX-bränsle och inte heller

införsel av MOX-bränsle till Sverige. Det innebär,

understryker motionärerna, att Sverige aldrig skall

producera eller använda MOX-bränsle i de svenska

reaktorerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Svar på frågor i riksdagen om MOX-bränslet lämnades

senast hösten 1998 av dåvarande miljöminister Anna

Lindh. På en fråga (1997/98:1098) av Eva Goës (mp)

framhöll statsrådet att den svenska politiken sedan

år 1982 är inriktad på direkt slutförvaring av

använt kärnbränsle utan föregående upparbetning. Den

uppkomna situationen med det upparbetade bränslet i

Sellafield är resultatet av en tidigare förd

politik, som bl.a. fick till följd att OKG AB mellan

åren 1975 och 1982 skeppade över 140 ton använt

kärnbränsle till Storbritannien. Detta, fortsatte

miljöministern, påverkar dock inte på något sätt

regeringens inställning till att MOX-bränslet i

princip inte skall användas i svenska reaktorer.

Av svaret framgår vidare att OKG AB inte har

tillstånd att använda MOX-bränsle i sina reaktorer.

För att kunna göra det krävs särskilt tillstånd av

regeringen. Om OKG AB skulle vilja överlåta det

plutonium som frigjorts vid upparbetningen för att

låta något annat kärnkraftsföretag tillverka MOX-

bränsle kräver även det tillstånd av regeringen. OKG

AB får inte heller flytta plutoniumet från

anläggningen i Sellafield utan särskilt tillstånd av

Statens kärnkraftinspektion (SKI), påpekade

statsrådet.

OKG inkom sommaren 1999 med en ansökan till

regeringen om tillstånd att införa och använda MOX-

bränsle i Oskarshamn 2 eller 3. Ansökan är under

beredning inom Regeringskansliet. SKI har i

remissvar till regeringen yttrat sig över OKG:s

ansökan. I remissvaret tillstyrker SKI begränsad

användning av MOX-bränsle med motivering att den

ansökta handlingsvägen är den bästa tillgängliga,

från både säkerhets- och icke-spridningssynpunkt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat frågan om MOX-bränsle i

tidigare sammanhang. Utskottets ståndpunkt i denna

fråga ligger fast. Av den tidigare redogörelsen

framgår att användningen av MOX-bränsle i Sverige är

omgärdad med hårda restriktioner. Den berednings-

och kontrollprocess som utövas av de svenska

kontrollmyndigheterna är enligt utskottets mening

tillfyllest. Principen är, som framgått av den

tidigare lämnade redogörelsen, att MOX-bränsle inte

skall användas i svenska reaktorer. Den nu aktuella

ansökan från OKG AB bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör de

nu aktuella yrkandena i motion 1999/2000:N227 (mp)

inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Reservkraftsproduktion

Motionen

I motion 1999/2000:N325 (kd) riktas kritik mot att

det inte togs någon hänsyn till behovet av

reservkraften när elmarknaden avreglerades. En

konse-kvens av detta har blivit, konstateras det,

att flertalet kondenskraftverk har tagits ur drift.

Det anförs vidare att det är rimligt med vissa

försäkringskostnader så att Sverige tillförsäkras en

inhemsk reservkraft vid höglastproblem och vid

störningar. Motionären understryker att Sverige

behöver en inhemsk reservkraftsproduktion, inte

minst av beredskapsskäl. I motionen förordas att en

ny modell skall utarbetas som säkerställer

försörjningen med erforderlig reservkraft i det

svenska elproduktionssystemet. Kostnaden för denna

modell bör enligt motionärerna betalas av alla

elkonsumenter via nätavgiften.

Vissa kompletterande uppgifter

På uppdrag av regeringen avlämnade Statens

energimyndighet i samråd med Affärsverket svenska

kraftnät (Svenska kraftnät) i januari 1999 en

rapport om behovet av reservkraftsproduktion i det

svenska elsystemet. Utredningen har gjort en

bedömning av den maximalt tänkbara elförbrukningen

vid korta effekttoppar vid kallt väder och

analyserat hur förbrukningen kan tillgodoses.

Analysen visar att trots avveckling av

oljekondenskraft är produktionsförmågan i de flesta

fall tillräcklig för att tillgodose efterfrågan

under de närmaste åren, även under vinterns

effekttoppar.

Svenska kraftnät och Energimyndigheten har därefter

fortlöpande analyserat effektbalansen och

leveransförmågan inom elsystemet. Arbetet avses ske

i samverkan med övriga nordiska länder. Svenska

kraftnät kommer vidare att verka för ett gemensamt

utnyttjande av reservkraftsresurserna i det nordiska

elsystemet och därvid överväga åtgärder för att öka

överföringskapaciteten. Energimyndigheten ämnar

undersöka förutsättningarna för att öka

flexibiliteten på elmarknadens användningssida vid

höglastsituationer. Myndigheten har vidare deltagit

i en förstudie inom ramen för ett projekt vid det

internationella energiorganet IEA (International

Energy Agency) för att finna mekanismer för att öka

flexibiliteten på elmarknadens användningssida.

Svenska kraftnäts ansvar har specificerats i

regleringsbrev för år 2000 vad gäller tillgången på

el vid höglast i det svenska elsystemet, dvs. då

elbehovet är som störst. Två nya mål har införts för

verksamheten. För det första skall Svenska kraftnät

bevaka tillgången på höglastkapacitet i det svenska

elsystemet och förmedla relevant information till

marknadens aktörer. För det andra skall Svenska

kraftnät utveckla marknadsinstrument som kan bidra

till att säkra tillgången på effekt vid

toppbelastning. Inriktningen är att affärsverket ges

ett uttalat bevaknings- och informationsansvar vad

gäller effektbalansen. Resultatet av detta arbete

skall rapporteras till regeringen senast den 15

augusti 2000.

Som beredskapsmyndighet har Svenska kraftnät också

ett ansvar för delfunktionen Elförsörjning inom

funktionen Energiförsörjning. De åtgärder som vidtas

för att elförsörjningen skall kunna upprätthållas

och återupprättas i krig har också en positiv effekt

på den fredstida beredskapen. När det gäller

elförsörjningen under den rådande vintern arbetar

Svenska kraftnät med att finna praktiska lösningar

som kan förbättra försörjningstryggheten. Bland

annat har Svenska kraftnät tecknat avtal med

ferrolegeringsföretaget Vargön Alloys AB om att vid

behov kunna reducera eller koppla bort företagets

elförbrukning.

Med anledning av nedläggningar under senare år av

elproduktionsanläggningar i Syd- och Mellansverige

med en total effekt av ca 3 500 MW, beslöt Svenska

kraftnät i september 1999 att anslå 90 miljoner

kronor av beredskapsmedel för att garantera fortsatt

drift av Karlshamnsverket i Blekinge i två och ett

halvt år.

Vidare har Svenska kraftnät beslutat att bidra med

4 miljoner kronor för att förhindra export av en av

Sydkrafts gasturbiner i Halmstad under åren

2000-2006. Under samma period har bolaget beslutat

att bidra med ca 6 miljoner årligen för restaurering

av gasturbinen.

För att långsiktigt säkra resurser för att kunna

hantera störningar i kraftsystemet har Svenska

kraftnät nyligen, genom ett nytt dotterbolag

(Gasturbiner AB), från Vattenfall AB köpt sex

gasturbiner med en total eleffekt av ca 400 MW.

För att klara belastningen under perioder med

effekttoppar har Svenska kraftnät fr.o.m. den 1

november 1999 infört ett högt pris, 3 kronor per

kWh, vid effektbrist för de balansansvariga

elföretagen. Syftet med denna åtgärd är att skapa

incitament för företagen att bibehålla

produktionseffekt och/eller minska

effektkonsumtionen. Denna åtgärd har ännu inte

behövt tillgripas.

I ett svar nyligen på en interpellation

(1999/2000:104) av Ola Karlsson (m) om

elförsörjningen i södra Sverige framhöll

näringsminister Björn Rosengren att på den

integrerade nordiska elmarknaden utnyttjas våra

gemensamma produktionsresurser effektivare. Det gör

att behovet av reservkapacitet minskar. De

produktionsanläggningar som avvecklats eller lagts i

malpåse är i första hand oljeeldade kraftverk som på

grund av sina höga driftkostnader utnyttjats endast

vid höglastsituationer, dvs. i många fall endast

några enstaka timmar per år. Regeringen har noga

följt utvecklingen och har också haft överläggningar

med företrädare för branschen. I det sammanhanget

har det blivit tydligt att det finns ett behov av

att utveckla nya marknadsinstrument som ger

tillräckligt starka ekonomiska incitament att hålla

effektreserver för höglastsituationer.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är tillgången till

reservkraftsproduktion i det svenska kraftsystemet

en ytterst angelägen fråga. Senast frågan

aktualiserades var i samband med förra årets

energibetänkande (bet. 1998/99:NU8 s. 41). Utskottet

såg då med oro på det faktum att svenska, moderna

och förhållandevis miljövänliga oljekondensverk har

stängts till förmån för import av billig dansk

elektricitet som producerats i miljöstörande

kolkraftverk.

Av den tidigare redogörelsen framgår att

Energimyndigheten och Svenska kraftnät fortlöpande

skall analysera effekbalanssystemet och

leveransförmågan inom elsystemet i samverkan med

övriga nordiska länder. Vidare skall Svenska

kraftnät bevaka tillgången på höglastkapacitet i det

svenska elsy-stemet och utveckla marknadsinstrument

som kan bidra till att säkra tillgången på effekt

vid toppbelastning. Resultatet skall rapporteras

till regeringen i augusti 2000. Utskottet vill

betona att uppdraget är mycket betydelsefullt för

elmarknadens fortsatta utveckling.

Som beredskapsmyndighet har också Svenska kraftnät

ett ansvar för delfunktionen Elförsörjning inom

funktionen Elförsörjning. Enligt utskottets mening

har de åtgärder som vidtagits för att

elförsörjningen skall kunna upprätthållas och

återupprättas i krig också en positiv effekt på den

fredstida beredskapen. Utskottet vill också

poängtera att när det gäller den framtida

elförsörjningen arbetar, som tidigare redovisats,

Svenska kraftnät intensivt med att finna praktiska

lösningar som kan förbättra försörjningstryggheten.

Bland annat har Svenska kraftnät tecknat avtal med

ferrolegeringsföretaget Vargön Alloys AB om att vid

behov kunna reducera eller koppla bort företagets

elförbrukning. Det är enligt utskottet självklart

att försörjningstryggheten skall säkras, men detta

måste i första hand ske på marknadsmässiga villkor.

Enligt utskottets mening måste det i första hand

ankomma på Svenska kraftnät och Energimyndigheten

att närmare följa den nu aktuella frågan. För att

säkerställa reservkraftskapaciteten i det svenska

elsystemet finns det emellertid anledning också för

regeringen att noga följa utvecklingen på området.

Utskottet förutsätter att så sker och att regeringen

återkommer till riksdagen om modellen för

försörjning av reservkraft behöver ändras.

Med det sagda avstyrker utskottet motion

1999/2000:N325 (kd).

Tillsyn av fjärrvärme

Motionerna

När det gäller distribution av fjärrvärme anför

Moderata samlingspartiet i motion 1999/2000:N228 att

det krävs en effektiv tillsyn av verksamheten

eftersom fjärrvärmetaxorna varierar kraftigt mellan

olika delar av landet. En förklaring till de stora

skillnaderna är sannolikt anslutningsgraden och

bebyggelsestrukturen. Prisskillnaderna beror

sannolikt även på att fjärrvärmen inte alltid drivs

effektivt och på att taxorna i vissa fall är

orimligt höga. En skärpt tillsyn av priser på

monopolområden måste, enligt motionärerna, syfta

till att skydda konsumenterna från att drabbas av

oskäliga priser och att uppmuntra till

rationaliseringar. Vidare anför motionärerna att en

skälig andel av rationaliseringsvinsterna skall

komma konsumenterna till godo genom lägre priser.

Dessutom måste tillsynen syfta till att konkurrensen

inom elhandeln upprätthålls och till att förhindra

snedvridning genom subventionering med överskott

från monopolverksamhet.

Liknande synpunkter framförs i motion

1999/2000:N215 (m). Motionärerna menar att många

abonnenter "sitter fast" i ett fjärrvärmesystem utan

att kunna påverka sina priser. I motionen föreslås

därför en avreglering av fjärrvärmemarknaden och att

en tillsynsmyndighet skapas för att se över

fjärrvärmetaxorna.

Vissa kompletterande uppgifter

Statens energimyndighet fick i december 1998

regeringens uppdrag att göra en förstudie i syfte

att beskriva situationen på värmemarknaden ur ett

användarperspektiv främst med avseende på bostads-

och servicesektorn. Energimyndigheten redovisade

rapporten Förstudie av värmemarknaden i oktober

1999. I rapporten lämnas förslag till fortsatt

verksamhet inom området.

I rapporten sägs bl.a. att värmemarknaden består av

ett flertal delmarknader som befinner sig i större

eller mindre grad av konkurrens med varandra. Dessa

marknader avgränsas genom den teknik eller de

energibärare som används. Fjärrvärme utnyttjas till

största delen i flerfamiljsfastigheter och lokaler,

medan småhusen främst värms med olja och el. År 1997

stod fjärrvärmen för ca 40 % av det totala

uppvärmningsbehovet för bostäder och lokaler i

Sverige. Eftersom användningen av energi för

värmeändamål står för en så stor andel av

energianvändningen i Sverige finns det, enligt

Energimyndigheten, skäl att följa utvecklingen,

särskilt med beaktande av den avreglering som skett

på elmarknaden.

Prisrelationer mellan olika energibärare förändras

som en följd av den ökande konkurrensen på

elmarknaden. Marginalerna för elhandelsföretagen

väntas minska. Det gör att de energiföretag som har

både elhandel och fjärrvärme kan se sig tvingade att

öka marginalerna i fjärrvärmedelen.

I rapporten sägs det vidare att

hetvattendistribution via ett system av rörledningar

utgör ett s.k. naturligt monopol. Det innebär att

det endast finns utrymme för ett företag inom ett

geografiskt avgränsat område. För själva

hetvattenproduktionen finns det i princip

möjligheter till konkurrens mellan olika

producenter. Det finns alltid risk, enligt

Energimyndigheten, för att monopolföretag utnyttjar

sin ställning och tar ut priser som inte är möjliga

att ta ut vid normal konkurrens. Vidare är

monopolföretagen inte påtvingade samma löpande

rationaliseringstryck som gäller för företag på

marknader med en fungerande konkurrens.

I juni 1998 tillkallade regeringen (dir. 1998:41)

en särskild utredare (f.d. riksdagsledamot (s)

Birgitta Johansson( för att se över den lagstiftning

som reglerar handel, transporter och distribution av

naturgas och annan rörbunden energi. Regelverken för

fjärrvärmesektorn skulle därvid speciellt

uppmärksammas samt möjligheten att undanta kommunala

värmeföretag från kommunallagens

lokaliseringsprincip. Utredningen, den s.k. Värme-

och gasmarknadsutredningen, redovisade i januari

1999 delbetänkandet Effektiva värme- och

miljölösningar (SOU 1999:5).

Mot bakgrund av Energimyndighetens förstudie och

utredningens förslag i det nämnda betänkandet beslöt

regeringen i december 1999 att ge Energimyndigheten

i uppdrag att följa upp fjärrvärmemarknaden, dels av

konkurrensskäl, dels som ett led i att kunna följa

energiomställningsprogrammet.

Energimyndigheten skall, efter samråd med

företrädare från bransch- och

konsumentorganisationer, ta fram en modell för

uppföljning av fjärrvärmemarknaden. I uppdraget

ingår vidare att utreda vad prisskillnaderna inom

fjärrvärmesektorn beror på. Vidare skall myndigheten

bedöma riskerna för korssubventionering mellan

konkurrensutsatt och monopolskyddad verksamhet samt

föreslå åtgärder som bör vidtas för att komma till

rätta med problemen.

Energimyndigheten skall redovisa uppdraget om

fjärrvärmemarknaden senast den 1 oktober 2000.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det betydelsefullt att

fjärrvärmesektorn nu analyseras. Som framgår av den

tidigare redovisningen har Energimyndigheten i

uppdrag att följa upp fjärrvärmemarknaden från olika

perspektiv. Resultatet av uppdraget skall redovisas

senast den 1 oktober 2000. I avvaktan på

Energimyndighetens rapport bör riksdagen, enligt

utskottets mening, inte vidta någon åtgärd med

anledning av de nu aktuella motionerna.

Vindkraft

Motionerna

I motion 1999/2000:N276 (s) anförs att det saknas

långsiktiga mål för vindkraftens roll i det svenska

energisystemet. Motionärerna efterlyser preciserade

mål som skall gälla för produktion av el från

vindkraftverk.

I motion 1999/2000:N280 (kd) pläderas för en

utbyggnad av vindkraften. Därför behövs det, anför

motionären, en nationell vindkraftsplan, där man

väger in var det är lämpligt att placera

vindkraftverken. Det är också viktigt att

finansieringen av utbyggnaden av vindkraften ses

över. Dessutom måste man se på möjligheterna att

ansluta de nya kraftanläggningarna till befintligt

kraftledningssystem.

Enligt motionärens mening borde ett

vindkraftsprogram omfatta ca 15 000 vindkraftverk på

10 år. Strävan skall vara att ett så lokalt ägande

som möjligt skall uppmuntras. Vad gäller

finansieringen borde det införas någon form av

statligt vindkraftslån, som läggs upp med låga

räntor under de första åren. När det gäller

anslutningen av de nya aggregaten bör staten vara

med och delfinansiera de anslutningsanordningar som

behövs för att vindkraftsanläggningarna skall kunna

kopplas till kraftledningssystemet.

Miljöpartiet framhåller i motion 1999/2000:N275 att

det behövs en kraftig utbyggnad av den svenska

vindkraftsproduktionen. Motionärerna föreslår i ett

första steg att målet för vindkraftsproduktionen

skall nå upp till 12 TWh elproduktion per år.

Vidare anför motionärerna att omfattande

vindkraftsutbyggnad kan innebära behov av förstärkta

elnät. Därför är det viktigt att hitta ett system

för kostnadsfördelning där lokala lösningar skapas i

en avvägning mellan de olika aktörernas intressen.

Finansieringen i utbyggnaden av elnätet till följd

av vindkraftsutbyggnad måste på ett bättre sätt än i

dag fördelas mellan aktörerna utifrån deras

intressen.

Motionärerna föreslår att frågan om utbyggnad av

elnätet utreds i samband med en vindkraftsutbyggnad.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen tillsatte i maj 1998 (dir. 1998:35) en

särskild utredare (departementsrådet Kjell Svensson)

- den s.k. Vindkraftsutredningen - med begäran om

dels en sammanställning av aktuella uppgifter om

erfarenheter av utbyggnaden av land- och havsbaserad

vindkraft, dels analyser av förutsättningarna för en

fortsatt utbyggnad av vindkraft i Sverige. Vidare

skulle utredaren lämna förslag till kriterier som

skall gälla för lokalisering av land- och

havsbaserad vindkraft. Utredaren skulle också

redovisa vilka behov som föreligger att förstärka

lokala elnät i samband med utbyggnad av vindkraft

samt överväga villkoren för ekonomisk ersättning

till nätägare. Utredaren överlämnade i december 1998

delrapporten Vindkraften en ren energikälla tar

plats (SOU 1998:152) och i juni 1999 slutbetänkandet

Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75).

I december 1999 tillsatte regeringen en arbetsgrupp

med uppgift att göra en samlad översyn av stöd till

förnybar elproduktion. Målet för arbetsgruppen är

att ta fram ett förslag till ett samlat långsiktigt

program för främjande av elproduktion från förnybara

energislag. Arbetsgruppen skall presentera sina

förslag i ett betänkande våren 2000. Med nuvarande

elpriser är en stor del av den el som produceras med

förnybara energikällor inte lönsam. I dag finns ett

flertal stöd såsom miljöbonus och

investeringsbidrag. Arbetsgruppen skall se över

samtliga stödordningar på området och, om det bedöms

lämpligt, föreslå ett samlat program. Även

investeringsbidragen och Vindkraftsutredningens

förslag om nätutbyggnad skall beaktas. Inriktningen

är att ett nytt system skall kunna träda i kraft vid

årsskiftet 2000/2001. Behovet av en särskild plan

för vindkraftsutbyggnad kommer att beaktas i detta

sammanhang.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att de synpunkter som tas

upp i motionerna 1999/2000:N276 (s), 1999/2000:N280

(kd) och 1999/2000:N275 (mp), angående utbyggnad av

vindkraften, är under övervägande i form av en

arbetsgrupp som skall göra en samlad översyn av stöd

till förnybar elproduktion. Målet för arbetsgruppen

är, som nämnts, att ta fram ett förslag till ett

samlat långsiktigt program för främjande av

elproduktion från förnybara energislag. Arbetet

skall redovisas våren 2000. I avvaktan på

slutförandet av denna utredning är inte utskottet

berett att närmare gå in på frågan om stöd till

vindkraftsutbyggnad. Med det sagda avstyrker

utskottet här behandlade motionyrkanden.

Vissa biobränslefrågor

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion

1999/2000:N228 att partiet är positivt till en ökad

biobränsleanvändning, men innan en ökning av

biobränsleanvändningen initieras måste det göras en

ordentlig miljökonsekvensbeskrivning. Vidare anför

motionärerna att biobränslen är ett bra alternativ

för värmeproduktion men ett dåligt för elproduktion.

Forskning och utveckling pågår kring en teknik med

förgasning av biomassa i kombination med kraftvärme-

eller kondensproduktion. Om, framhåller

motionärerna, regeringen lyckas i ambitionen att

snabbt åstadkomma en utbyggnad av den konventionella

biokraftvärmen kommer detta att användas i

fjärrvärmeanläggningarna. Vi riskerar då att det på

sikt inte kommer att finnas någon marknad för

utprovning och prövning av förgasningstekniken, om

och när denna närmar sig kommersiell användbarhet.

I motion 1999/2000:N389 (c) anförs att hanteringen

av träråvara kommer att vara av avgörande betydelse

för att klara sysselsättning och välfärd i Sverige.

Enligt motionärerna måste därför de möjligheter som

skogsbruket i vidaste mening erbjuder bättre tas

till vara. Det innebär att en målmedveten och

konsekvent satsning bör göras på att vidareförädla

träråvaran i skogslänen.

I motion 1999/2000:T205 (v) framhålls att etanol är

ett av de alternativa drivmedel som det finns goda

förutsättningar för att producera i Sverige.

Motionärerna anför att användningen av etanol inte

bidrar till växthuseffekten utan tvärtom ger etanol

mindre luftföroreningar. Det innebär ett stort steg

på vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.

Dessutom skapar framställningen av etanol

arbetstillfällen med god regional spridning, i både

tillverknings- och distributionsledet. En

inblandning av 5 % etanol i bensin och diesel senast

år 2006 bör, enligt motionärerna, vara ett första

steg. Det skulle i dag motsvara en produktion av

etanol på drygt 300 miljoner liter. Motionärerna

föreslår att processen med omställning till

etanoldrift sker genom lagstiftning. Lagstiftningen

bör bl.a. innehålla krav på att en viss andel av de

drivmedel som säljs skall vara förnybara.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt uppgift från Energimyndigheten svarar

biobränslen i dag för ca 19 % av landets

energitillförsel. Användningen har stadigt ökat

under den senaste 20-årsperioden. Biobränslen anses

inte bidra till växthuseffekten. En potential för

ytterligare uttag av biobränslen från skogen

redovisas också i olika beräkningar.

Energimyndighetens uppfattning är att beräkningarna

sammantaget visar på möjligheter att utnyttja

betydligt större volymer biobränsle, dock under

beaktande av ekologiska restriktioner,

kompensationsgödsling och/eller askåterföring för

att upprätthålla en långsiktig näringsbalans i

marken. En stor kapacitet för produktion av

förädlade biobränslen finns redan i dag i landet,

men efterfrågan har inte ökat i motsvarande takt.

Avsättningen är i dagsläget cirka hälften av

tillgänglig produktionskapacitet.

Marknadsutvecklande insatser är därför viktiga för

sektorns utveckling.

För att få en ökad kunskap om bioenergi som system

pågår för närvarande, inom ramen för

energiforskningsprogrammet, projektet Systemstudier

Bio-energi. Totalt satsas 30 miljoner kronor på

bioenergiprogrammet årligen under åren 1998-2004.

Den tidigare forskningen kring bioenergisystem har

främst inriktats på produktionen av biomassa för

energiändamål från skogs- och jordbruk. För en

fortsatt expansion av produktion och användning av

bioenergi behöver hela kedjan från produktion till

användning studeras inkluderande även logistik,

distribution, samhällsekonomisk betydelse och

påverkan samt miljömässiga effekter. Det innebär en

ansats med betydande fokus även på senare led i

kedjan, dvs. omvandling och slutanvändning.

Beskattning av fordonsbränslen regleras av det s.k.

mineraloljedirektivet (rådets direktiv 92/81/EEG om

harmonisering av strukturerna för punktskatter på

mineraloljor). Av direktivet följer att vissa

minimiskattenivåer måste iakttas vad gäller

beskattningen av samtliga fordonsbränslen, dvs.

såväl fossila som förnybara drivmedel.

Mineraloljedirektivet ger dock medlemsländerna

möjlighet att medge skattelättnader för bränslen som

används i försöksverksamhet inom ramen för

pilotprojekt, som syftar till att utveckla mer

miljövänliga bränslen. Regeringen har från år 1995

och fram till februari 1998 beviljat - med stöd av

bestämmelser om pilotprojekt i lagen (1994:1776) om

skatt på energi (2 kap. 12 §) - ett tjugotal företag

befrielse från skatt på etanol.

I 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.

1998/99:100) meddelades att regeringen avsåg att

lämna in en ansökan till EG-kommissionen för att

kunna medge skatttebefrielse för biodrivmedel.

Enligt uppgift från Regeringskan-sliet har någon

ansökan till kommissionen ännu inte inlämnats om

undantag enligt mineraloljedirektivet för att kunna

medge generell skattebefrielse eller nedsättning av

skatt för biodrivmedel.

I betänkande 1999/2000:SkU8 behandlade

skatteutskottet bl.a. ett förslag till ändring i

miljöbalken angående begränsad inblandning av etanol

i bensin till en volymhalt om högst 5 %. Vid

kammarbehandlingen i december 1999 beslöt riksdagen

att återförvisa ärendet till skatteutskottet för

ytterligare beredning. Ärendet behandlades på nytt i

betänkande 1999/2000:SkU11. På förslag av

skatteutskottet i sistnämnda betänkande beslöt

riksdagen att göra ett tillkännagivande till

regeringen i fråga om högsta tillåtna volymhalt

etanol i bensin. I betänkandet tillkännagav

utskottet att det är viktigt att regeringen följer

utvecklingen av produktionsmetoder samt eventuellt

nya forskningsrön vad gäller etanolinblandning i

drivmedel. Utskottet anförde att om det ges

anledning till antagande att maximivärdet för

etanolinblandning i bensin bör förändras bör detta

aktualiseras under de fortsatta förhandlingarna med

EU. Vidare ansåg utskottet att regeringen i avvaktan

på ytterligare beredning på området bör pröva

möjligheten att kommissionen lämnar dispens från

direktivets bestämmelser om högsta tillåtna

volymhalt etanol i bensin.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet

finansierar Energimyndigheten forskning och

utveckling kring produktion och användning av

alternativa drivmedel i syfte att utveckla befintlig

teknik och ta fram ny teknik. Insatserna inom

programmet för utveckling av etanolproduktion har i

huvudsak koncentrerats till skogsråvara. Etanolen

används inom transportsektorn för fordonsdrift.

Programmet omfattar grundläggande forskningsfrågor,

teknikutveckling och arbeten i pilotskala. I dag

används etanol som drivmedel främst i

innerstadsbussar, vilket ger minskade utsläpp av

partiklar samt av svavel- och kväveoxider. Stöd har

bl.a. utgått till projektering av en pilotanläggning

för produktion av etanol från skogsråvaror i

Örnsköldsvik samt för uppbyggnad av en

processutvecklingsenhet vid Lunds universitet.

Totalt satsas 30 miljoner kronor årligen på

etanolprogrammet under åren 1998-2004. Målet är att

ge tekniskt, vetenskapligt och ekonomiskt underlag

för att framställa etanol i större skala till lägre

kostnader. Dessutom pågår separata projekt för bl.a.

biogasdrivna lastbilar, produktion av biobaserad

metanol och blandning av dieselolja och etanol.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ställer sig bakom bedömningen i motionerna

1999/2000:N228 (m) och 1999/2000:N389 (c) att en

ökad biobränsleanvändning är nödvändig som ett led i

energiomställningen. Det behövs dock ökad kunskap om

vad som krävs för att miljömålen i skogen skall

kunna uppnås. Inom ramen för

energiforskningsprogrammet satsas det totalt, enligt

tidigare redovisning, 30 miljoner kronor på

bioenergiprogrammet årligen under åren 1998-2004.

När utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden

i det energipolitiska betänkandet våren 1999 (bet.

1998/99:NU8 s. 25) bedömde utskottet bl.a. att det

är viktigt att ökningen av biobränsleanvändningen i

energisektorn kan ske i en sådan takt att miljö- och

hälsomässiga konsekvenser kan beaktas. Vidare

underströk utskottet vikten av att den utbyggnad av

biobränslebaserad kraftvärme som ingår i

omställningsprogrammet genomförs på ett

miljöacceptabelt sätt. Utskottet bedömde också att

den lagstiftning och de regler som i dag finns för

den aktuella typen av anläggningar är en god grund

för att utbyggnaden kan ske miljöanpassat. Den

miljöbevakning som utförs av myndigheter inom

energi-, miljö- och skogssektorerna samt från

forskarsamhället säkerställer att den bevakning av

effekterna på skogen som efterlyses i motion

1999/2000:N228 (m) kommer att bli utförd. Utskottets

uppfattning är att förra årets ställningstagande

alltjämt är aktuellt varför någon särskild

miljökonsekvensbeskrivning inte är påkallad. Med det

sagda avstyrks de nämnda motionerna i här berörda

delar.

I motion 1999/2000:T205 (v) framhålls att etanol är

ett av de alternativa drivmedel som det finns goda

förutsättningar för att producera i Sverige. Senast

frågan togs upp av riksdagen var i samband med

skatteutskottets betänkande (bet. 1999/2000:SkU11).

Riksdagen beslöt då, som tidigare nämnts, att göra

ett tillkännagivande till regeringen i fråga om

högsta tillåtna volymhalt etanol i bensin. Enligt

utskottets mening bör det nu aktuella

motionsyrkandet för närvarande inte föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

Med det sagda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella yrkanden.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sk692 yrkande 28,

1999/2000:MJ547 yrkande 6, 1999/2000:N222

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N228 yrkandena 2-4,

9-11, 13, 14, 16, 18, 23, 26 och 28,

1999/2000:N245 yrkande 2, 1999/2000:N261,

1999/2000:N274 yrkandena 1, 2, 4-6 och 12,

1999/2000:N293, 1999/2000:N356 yrkande 1 och

1999/2000:N383 yrkandena 1 och 5,

res. 1 (m, fp)

res. 2 (kd)

res. 3 (mp)

2. beträffande fråga om ny folkomröstning

om kärnkraften

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N207,

1999/2000:N210, 1999/2000:N222 yrkande 3 och

1999/2000:N228 yrkande 12,

res. 4 (m, kd, fp)

res. 5 (mp) - motiv.

3. beträffande 6 § i kärntekniklagen

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N228 yrkandena 7

och 8, 1999/2000:N295 och 1999/2000:N383 yrkande

11,

res. 6 (m, kd, fp)

4. beträffande säkerhetskrav i

kärntekniklagen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N274 yrkande 3,

res. 7 (mp)

5. beträffande MOX-bränsle

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N227 yrkandena 1 och

3-5,

res. 8 (mp)

6. beträffande reservkraftsproduktion

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N325,

7. beträffande tillsyn av fjärrvärme

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N215 och

1999/2000:N228 yrkande 22 i denna del,

8. beträffande vindkraft

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N275 yrkandena 1

och 10, 1999/2000:N276 yrkande 1 och

1999/2000:N280,

res. 9 (mp)

9. beträffande vissa biobränslefrågor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:T205 yrkande 4,

1999/2000:N228 yrkande 19 och 1999/2000:N389

yrkande 4.

res. 10 (m)

Stockholm den 7 mars 2000

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Lennart Beijer (v), Göran

Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren

(s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s),

Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen

(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Anne

Ludvigsson (s) och Karl Gustav Abramsson (s).

Reservationer

1. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

riktlinjer för energipolitiken bort ha följande

lydelse:

I linje med vad som anförs i motionerna

1999/2000:Sk692 (m), 1999/2000: N222 (m),

1999/2000:N228 (m), 1999/2000:N245 (m) och

1999/2000:N293 (m) anser utskottet att 1997 års

energipolitiska beslut bör återkallas. I stället bör

riksdagen skyndsamt anta nya energipolitiska

riktlinjer. Sverige skall dra nytta av de resurser

som står till folkhushållets förfogande. De

energipolitiska riktlinjer som antogs år 1997 skadar

Sverige som industrination. Särskilt allvarligt är

beslutet om att påbörja en förtida avveckling av

kärnkraften. Det innebär en kapitalförstöring som

saknar motstycke och som kommer att medföra

välfärdsförluster. Miljön skadas och det blir

svårare att bekämpa arbetslösheten. Mot denna

bakgrund anser utskottet att beslutet att stänga

Barsebäck 1 skall rivas upp, så att kärnkraftverket

kan drivas vidare så länge reaktorerna uppfyller

miljö- och säkerhetskraven. Vidare måste lagen om

kärnkraftens avveckling, som kränker väsentliga

rättsgrundsatser, upphävas.

För utskottets vidkommande är växthusgasernas

klimatpåverkan särskilt oroande. Enligt utskottets

mening saknar regeringen en samlad klimatpolitisk

linje, varför det finns mycket starka skäl för att

genomföra en bred miljökonsekvensanalys av en

kärnkraftsavveckling i Sverige. Regeringen bör

därför snarast tillsätta en

miljökonsekvensutredning, som bl.a. redovisar

konsekvenserna av ett ökat beroende av el från

exempelvis danska kol- och oljebaserade

elproduktionsenheter.

Utskottet konstaterar att det fortfarande råder

oklarhet om Vattenfall AB:s framtida roll. Enligt

utskottets mening skall Vattenfall vara ett strikt

affärsmässigt bolag som deltar i konkurrensen på

jämbördiga villkor med andra kraftproducenter. Under

de fem år som har gått sedan bolagiseringen har

Vattenfalls ledning lyckats etablera bolaget som en

professionell, trovärdig och oberoende aktör på

kraftmarknaden. Alla de mål som riksdagen satte upp

vid bolagiseringen har uppfyllts. Enligt utskottets

mening skadar den ökade politiska styrningen

förtroendet för Vattenfall inom och utom landet.

Bolagets fortsatta utveckling hämmas när politiska

skäl lägger hinder i vägen för ett affärsmässigt

agerande.

Politiseringen riskerar också att snedvrida

konkurrensen. När staten bestämmer spelreglerna på

en återigen alltmer politiskt styrd energimarknad

och samtidigt ökar den politiska kontrollen över det

största företaget på denna marknad uppstår en

skadlig intressesammanblandning. Risken är dessutom

överhängande att det uppstår skadliga

spridningseffekter, dvs. att politiseringen skapar

en generell osäkerhet om den roll som stora statliga

företag spelar på konkurrensutsatta marknader.

Utskottet anser därför att Vattenfall även

fortsättningsvis skall bedriva sin verksamhet

självständigt och på affärsmässiga grunder samt att

ägandet i Vattenfall skall breddas.

Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att

energipolitiken skall vara ett instrument för att nå

övergripande mål som konkurrenskraft, god miljö och

välfärd. Enligt utskottets mening bör

effektiviseringen och hushållningen med

energiresurser fortsätta på de villkor som en fri

energimarknad anger.

Med det sagda tillstyrks motionerna 1999/2000:N228

(m), 1999/2000: Sk692 (m), 1999/2000:N222 (m),

1999/2000:N245 (m), 1999/2000:N293 (m) och

1999/2000:N356 (fp) i här aktuell del. Det utskottet

nu anfört ligger också delvis i linje med de i detta

avsnitt berörda yrkandena i motion 1999/2000:N383

(kd). Med hänvisning till den principiella syn som i

det föregående utvecklats gentemot 1997 års

energipolitiska beslut och den politiska uppgörelse

som inför detta avgörande träffades av berörda

parter avstyrker utskottet vidare motionerna

1999/2000:N261 (v), 1999/2000:N274 (mp) och

1999/2000:MJ547 (mp).

Utskottet vill härutöver bestämt avvisa den syn som

uttrycks i motion 1999/2000:N274 (mp) om hur

ekonomiska styrmedel skall utnyttjas inom

energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i

syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften

till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte

realistiskt. En sådan energipolitik skulle få

förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och

därmed för sysselsättning, välfärd och

konkurrenskraft. Denna politik skulle även få till

följd en drastiskt försämrad miljö med negativ

klimatpåverkan. I detta sammanhang avstyrker också

utskottet de delar i motionen som berör ekonomiska

styrmedel under namnet skatteväxling, som på ett

godtyckligt sätt riskerar att slå ut industriföretag

och därmed sysselsättning i landet.

Det utskottet nu anfört om energipolitikens

inriktning bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sk692

yrkande 28, 1999/2000:N222 yrkandena 1 och 2,

1999/2000:N228 yrkandena 2-4, 9-11, 13, 14, 16,

18, 23, 26 och 28, 1999/2000:N245 yrkande 2 och

1999/2000:N293, med anledning av motionerna

1999/2000:N356 yrkande 1 och 1999/2000:N383

yrkandena 1 och 5 och med avslag på motionerna

1999/2000:MJ547 yrkande 6, 1999/2000:N261 och

1999/2000:N274 yrkandena 1, 2, 4-6 och 12 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

riktlinjer för energipolitiken bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1999/2000:N383

(kd) anser utskottet att målet bör vara att

åstadkomma ett ekologiskt uthålligt energisystem,

där den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö

är så liten som möjligt. Sveriges energiförsörjning

skall tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler där inhemska

förnybara energikällor och bränslen utgör en växande

bas.

Enligt utskottets uppfattning bör energipolitiken

inriktas på att åstadkomma breda politiska

uppgörelser och långsiktigt stabila spelregler för

aktörerna på elmarknaden. Utgångspunkten skall vara

att genom eleffektivisering samt utveckling och

infasning av förnybar elproduktion fasa ut

kärnkraften och - så småningom - även energisystem

som bygger på fossila bränslen. Målet är ett

omställningsarbete som syftar till att bygga ett

ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska

prisförändringar, risk för elbrist och därmed

ytterligare påfrestningar på välfärd och

sysselsättning. Industri och hushåll skall

garanteras säkra elleveranser till fortsatt

konkurrenskraftiga och rimliga priser. Stängningen

av Barsebäck 1 innebär att svensk elförsörjning,

miljö, ekonomi och svenskt industriklimat försämras.

Utskottet anser vidare att det saknas en samlad

klimatpolitisk linje. Det är minst sagt

uppseendeväckande att regeringen och

riksdagsmajoriteten inte låtit göra någon som helst

miljökonsekvensanalys. De ökade koldioxidutsläppen,

som kommer att bli följden av en ökad

fossilbränsleanvändning, går stick i stäv med det

s.k. Kyotoprotokollets intentioner.

Mot denna bakgrund anser utskottet att beslutet att

stänga Barsebäck 1 bör rivas upp, så att verket kan

drivas vidare tills motsvarande mängd el kan

tillföras och/eller sparas bort.

Med det sagda tillstyrker utskottet de här aktuella

yrkandena i motion 1999/2000:N383 (kd). Det

utskottet nu anfört ligger också delvis i linje med

de i detta avsnitt berörda yrkandena i motion

1999/2000:N228 (m).

Som framgår av redovisningen som nyss lämnades är

det utskottets uppfattning att energipolitiken är

ett instrument för att nå övergripande mål som

konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna

bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som

uttrycks i motion 1999/2000:N274 (mp) om hur

ekonomiska styrmedel skall användas inom

energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i

syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften

till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte

realistiskt. En sådan energipolitik skulle få

förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och

därmed för sysselsättning, välfärd och

konkurrenskraft. Denna politik skulle även få till

följd en drastiskt försämrad miljö med negativ

klimatpåverkan.

Det utskottet nu anfört om energipolitikens

inriktning bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion

1999/2000:N383 yrkandena 1 och 5, med

anledning av motionerna 1999/2000:Sk692

yrkande 28, 1999/2000:N222 yrkandena 1 och

2, 1999/2000:N228 yrkandena 2-4, 9-11, 13,

14, 16, 18, 23, 26 och 28, 1999/2000:N245

yrkande 2, 1999/2000:N293 och

1999/2000:N356 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1999/2000:MJ547 yrkande 6,

1999/2000:N261 och 1999/2000:N274 yrkandena

1, 2, 4-6 och 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

riktlinjer för energipolitiken bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill ansluta sig till den principiella

syn på energipolitikens utformning som uttrycks i

motion 1999/2000:N274 (mp). Energisystemet måste

genomgå en total omställning till en elproduktion

med förnybara energislag och en slutgiltig

avveckling av kärnkraften till år 2010. Detta år bör

återinföras som slutår för kärnkraftsavvecklingen.

Under de närmaste fem åren bör minst tre

kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som

koldioxidutsläppen från energisektorn minskar.

Utskottet anser att den svenska energipolitikens

mål skall vara att inom ramen för en ekologiskt

bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa

förutsättningar för att förse landet med förnybar

energi på ett sätt som medför att näringslivet ges

konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rimliga

totalkostnader. En skatteväxling med högre skatter

på energi och miljöutsläpp och lägre skatter på

arbete bör genomföras. Den allmänna energiskatten,

som bör utgå med en enhetlig skatt per kWh, bör

kompletteras med produktions- och miljörelaterade

skatter. Med utgångspunkt i nyssnämnda mål för

energipolitiken bör såväl kärnkraften som fossila

bränslen avvecklas ur det svenska energisystemet.

Kärnkraften bör avvecklas helt, medan målsättningen

för fossila bränslen bör vara att användningen skall

minska med minst 80 %. Samtidigt bör målet vara att

bortfallet av energi inte skall ersättas fullt ut.

En minskad andel kärnkraftsproducerad elektricitet

bör kompenseras dels av en minskad elanvändning

genom konvertering från eluppvärmning samt

effektivare elanvändning och hushållning, dels av en

utbyggnad av ny elproduktion med förnybara

energislag. Även för miljövänliga energislag gäller

det att finna en optimal snarare än en maximal nivå

på användningen. Vikten av en effektivisering av

energianvändningen kan därför inte nog understrykas.

Utskottet förordar mot denna bakgrund en strategi

som går ut på att aktivt utnyttja marknadsekonomiska

styrmedel för att åstadkomma huvuddelen av

kärnkraftsavvecklingen. Alla energislag skall betala

sina fulla kostnader. Effekterna av dessa styrmedel

kommer emellertid inte att nås så fort att de kan

utnyttjas för inledningen av kärnkraftsavvecklingen.

För att åstadkomma en påbörjad avveckling av

kärnkraften och för att säkerställa att avvecklingen

sker i en jämn och rimlig takt behövs därför en

kompletterande lagstiftning i form av en

avvecklingslag. Med utnyttjandet av ekonomiska

styrmedel och bestämmelserna i lagen om kärnkraftens

avveckling är det utskottets uppfattning att tre

kärnkraftsreaktorer kan stängas under de närmaste

fem åren.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella

yrkandena i motion 1999/2000:N274 (mp). Övriga här

behandlade motioner avstyrks i berörda delar. Det

utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N274

yrkandena 1, 2, 4-6 och 12 och med avslag på

motionerna 1999/2000:Sk692 yrkande 28,

1999/2000:MJ547 yrkande 6, 1999/2000:N222

yrkandena 1 och 2, 1999/2000:N228 yrkandena 2-4,

9-11, 13, 14, 16, 18, 23, 26 och 28,

1999/2000:N245 yrkande 2, 1999/2000:N261,

1999/2000:N293, 1999/2000:N356 yrkande 1 och

1999/2000:N383 yrkandena 1 och 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Fråga om ny folkomröstning om

kärnkraften (mom. 2)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

fråga om ny folkomröstning om kärnkraften bort ha

följande lydelse:

Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige

genomfördes den 23 mars 1980, d.v.s. i dagarna för

20 år sedan. Under denna 20-årsperiod har avsevärda

tekniska framsteg gjorts inom många områden,

inklusive energiområdet. Samtidigt har ökad insikt

vunnits om olika energikällors miljöeffekter, t.ex.

i fråga om utsläppen av koldioxid.

Till detta kommer att såväl väljargrupper som

riksdagens sammansättning har förändrats sedan

folkomröstningen genomfördes De drygt 2 miljoner

väljare som har tillkommit sedan år 1980 har inte

fått uttala sig i kärnkraftsfrågan. Av dagens aktiva

riksdagsledamöter och ersättare satt bara 16 i

riksdagen vid tiden för folkomröstningen.

Kärnkraftstekniken har vidare varit föremål för en

snabb utveckling, inte minst på säkerhetsområdet. I

diskussionen inför folkomröstningen fanns det inga

reservationer för att nya tekniska innovationer kan

förändra såväl säkerhets- som miljöaspekter av

kärnkraftsanvändningen. Ett beslut grundat på 1980

års tekniska utvecklingsnivå skulle alltså gälla

också framdeles.

Med den redovisade bakgrunden har utskottet velat

peka på det orimliga i att dagens - men också

morgondagens - energipolitik skall styras utifrån

1980 års folkomröstning och de förhållanden som då

var kända. Utformningen av energipolitiken måste

självfallet påverkas av de nya omständigheter som

tillkommit under perioden sedan folkomröstningen:

energifrågornas globala karaktär har inte minst

genom växthuseffekten blivit allt tydligare;

bedömningen av de svenska kärnkraftsreaktorernas

tekniska livslängd har förändrats jämfört med den

25-åriga livslängd som låg till grund för 1980 års

beslut om avveckling till år 2010; den svenska

elmarknaden har avreglerats, och elkunderna har

därigenom fått större makt att påverka de produkter

och de tjänster som erbjuds. Dessutom är det

orimligt att dagens väljarkår inte skall kunna

påverka energipolitiken, utan att denna - nästan

dogmatiskt - skall styras av en folkomröstning som

ligger 20 år tillbaka.

Enligt utskottets mening måste en ny energipolitik

utformas utifrån nu kända förhållanden och utifrån

uppfattningen hos dagens väljargrupper. För

energipolitiken måste det långsiktiga målet vara att

energisystemet successivt ställs om till ett

ekologiskt hållbart energisystem. För detta krävs

långsiktigt hållbara ramar och villkor för den

successiva omställningen, miljöanpassningen och

förnyelsen av energiproduktionen. Omställningen av

energiproduktionen måste också utformas så att den

bidrar till att öka sysselsättningen och främja

välståndet. För att detta skall vara möjligt finner

utskottet att beslutet om avvecklingen av

Barsebäcksreaktorerna måste upphävas. En förtida

avveckling riskerar bl.a. att få allvarliga

konsekvenser för vår miljö, vår ekonomi och för el-

och värmeförsörjningen i Sydsverige. Vidare riskeras

allvarliga regionala konsekvenser i de delar av

landet som redan i dag är hårt drabbade av

arbetslöshet. Kärnkraftsreaktorerna skall inte

avvecklas genom årtalsbestämda politiska beslut utan

då de inte länge uppfyller gällande säkerhets- och

miljökrav.

Beslut om den nya energipolitiken i enlighet med

vad utskottet här har skisserat bör med fördel kunna

fattas av riksdagen. Om det emellertid visar sig

omöjligt att nå bred enighet om detta synsätt bör

frågan om en ny folkomröstning aktualiseras.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Därmed blir

motionerna 1999/2000:N210 (m) och 1999/2000: N228

(m) tillgodosedda i här berörda delar. Det sagda

ligger också delvis i linje med vad som anförs i

övriga här behandlade motioner.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande fråga om ny folkomröstning

om kärnkraften

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N210 och

1999/2000:N228 yrkande 12 och med anledning av

motionerna 1999/2000:N207 och 1999/2000:N222

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

5. Fråga om ny folkomröstning om

kärnkraften (mom. 2, motiveringen)

Ingegerd Saarinen (mp) anser att utskottets

ställningstagande i avsnittet om fråga om ny

folkomröstning om kärnkraften bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning ligger

folkomröstningsresultatet från den 23 mars 1980

fast. Energisystemet måste, såsom också anförs i

motion 1999/2000:N274 (mp), genomgå en total

omställning till en elproduktion med förnybara

energislag och en slutlig avveckling av kärnkraften

till år 2010. Detta synsätt ligger helt i

överensstämmelse med vad linje 2 lovade inför

folkomröstningen. Det sagda innebär att utskottet

förordar att år 2010 skall återinföras som s.k.

slutår för kärnkraften.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte

finns anledning att aktualisera frågan om en ny

folkomröstning om kärnkraften.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1999/2000:N228 (m), 1999/2000:N207 (m),

1999/2000:N210 (m) och 1999/2000:N222 (m) i här

berörda delar.

6. 6 § i kärntekniklagen (mom. 3)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

6 § i kärntekniklagen bort ha följande lydelse:

Utskottets bestämda uppfattning är att riksdagen

måste upphäva den bestämmelse i kärntekniklagen (6

§) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk

forskning - tankeförbudet. Som anförs i motionerna

1999/2000:N295 (kd, m, fp) och 1999/2000:N228 (m)

handlar det om att förhindra att kvalificerade

svenska kärntekniker och forskare står bredvid och

passivt betraktar en utveckling som kan leda till

resultat av stort intresse även för vårt land.

Utskottet hyser farhågor för att

tankeförbudsparagrafen kan få skadliga effekter

genom att försvåra forskning kring effektivare

utnyttjande av kärnbränslet, minimering av

avfallsmängder, transmutation av befintligt

kärnavfall m.m. Det är i dag omöjligt att veta hur

forskningen inom kärnteknikområdet kommer att

utveckla sig sett på några decenniers sikt. Den

omständighet - som påtalas i motion 1999/2000:N383

(kd) - att principiell kritik mot tankeförbudet

numera framförs helt oberoende av inställningen till

kärnkraftens utnyttjande i Sverige borde tala för

att bestämmelsen blir föremål för omprövning.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella

yrkandena i motionerna 1999/2000:N228 (m),

1999/2000:N295 (kd, m, fp) och 1999/2000:N383 (kd).

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

om upphävande av den aktuella bestämmelsen i

kärntekniklagen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande 6 § i kärntekniklagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:N228

yrkandena 7 och 8, 1999/2000:N295 och

1999/2000:N383 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mom. 4)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

säkerhetskrav i kärntekniklagen bort ha följande

lydelse:

Utskottet kan i enlighet med vad som anförs i

motion 1999/2000:N274 (mp) konstatera att riksdagen

aldrig klart uttryckt vilken säkerhetsnivå som krävs

av den svenska kärnkraften. Mot denna bakgrund anser

utskottet att kärntekniklagen måste preciseras och

skärpas så att lagen mer detaljerat uttrycker vilken

säkerhetsnivå som skall krävas för de svenska

kärnkraftsreaktorerna. Kraven på reaktorsäkerhet

skall alltså framgå av lagen. Frågan om kärnkraftens

säkerhet är inte bara en teknisk fråga, som skall

hanteras av de tekniska tillsynsmyndigheterna.

Utskottets uppfattning är att säkerhet också är en

fråga om värdering, som bör komma till uttryck genom

politiska beslut.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört

tillstyrks här berörda yrkanden i motion

1999/2000:N274 (mp).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande säkerhetskrav i

kärntekniklagen

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N274 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

8. MOX-bränsle (mom. 5)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

MOX-bränsle bort ha följande lydelse:

Av den tidigare redogörelsen framgår att

Regeringskansliet för närvarande bereder en ansökan

från OKG AB om att få införa och använda MOX-bränsle

till kärnkraftverket i Oskarshamn. Utskottet vill

för sin del - i likhet med vad som sägs i motion

1999/2000:N227 (mp) - konstatera att riskerna med

det s.k. MOX-bränslet är uppenbara. Det är en felsyn

att tro att plutoniumberget kan minskas genom att

använda detta bränsle. I stället blir det mer

plutonium, som kommer i omlopp. Enligt utskottets

uppfattning är det av största vikt att ingen

framställning sker av MOX-bränsle i Sverige. Inte

heller skall MOX-bränsle användas i de svenska

reaktorerna. Dessutom måste en eventuell införsel

till Sverige stoppas. Därtill vill utskottet

uppmärksamma de stora risker som är förenade med

slutförvar av MOX-avfall. Pluto-

niuminnehållet gör det farligare att hantera än

vanligt uranbränsle.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det är

motiverat att tillsätta en utredning som snarast

presenterar en lösning när det gäller hanteringen av

det svenska plutoniumet som finns i Sellafield.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella

yrkandena i den nämnda motionen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande MOX-bränsle

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N227

yrkandena 1 och 3-5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Vindkraft (mom. 8)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

vindkraft bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är vindkraft en

miljövänlig energiresurs med stor potential. Därför

behövs det en kraftfull satsning på vindenergi som

ett led i det pågående omställningsarbetet. Liksom

Vindkraftsutredningen anser utskottet att ett mål

för vindkraftsutbyggnaden behövs för att kunna hävda

vindkraftsintresset som ett riksintresse i planering

och tillståndsgivning. Utskottet föreslår därför - i

enlighet med det förslag som läggs fram i motion

1999/2000:N275 (mp) - att ett rimligt mål bör vara

att öka den årliga elproduktionen från vindkraftverk

med 12 TWh.

Omfattande vindkraftsutbyggnad kan innebära behov

av ett förstärkt elnät med betydande kostnader som

följd. Utbyggnad av de lokala och regionala näten är

inte enbart ett intresse som berör

vindkraftsexploatörer, nätägare och elkonsumenter.

En kraftfull vindkraftsutbyggnad är, menar

utskottet, av allmänt intresse. Det är därför

viktigt att hitta ett system för kostnadsfördelning

där lokala lösningar skapas i en avvägning mellan de

olika aktörernas intressen. Enligt utskottets mening

bör därför en utredning ges i uppdag att utreda

frågan om utbyggnad av elnätet i samband med en

vindkraftsutbyggnad. Finansieringen av utbyggnaden

av elnätet måste på ett bättre sätt än i dag

fördelas mellan aktörerna utifrån deras intressen.

Utredningen bör bl.a. beakta att

vindkraftsexploatören måste ha incitament till

kostnadseffektiva nätanslutningar, att regional

utveckling och glesbygdsutveckling avspeglas i

systemet för kostnadsfördelning och att systemet har

en koppling till kommunernas planering.

Vad utskottet nu anfört om en ökad satsning på

vindkraft bör riksdagen med anledning av de aktuella

motionerna som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande vindkraft

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N275

yrkandena 1 och 10 och med avslag på motionerna

1999/2000:N276 yrkande 1 och 1999/2000:N280 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

10. Vissa biobränslefrågor (mom. 9)

Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Karlsson och Ola

Sundell (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

vissa biobränslefrågor bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är en ökad användning

av biobränslen positiv, inte minst för att den inte

bidrar till växthuseffekten. Emellertid kan

biobränslen innehålla utsläpp av cancerframkallande,

polyaromatiska kolväten och andra miljö- och

hälsoskadliga substanser. Dessutom framförs farhågor

för att den biologiska mångfalden i de svenska

skogarna kan komma att hotas av ett ökat

hyggesuttag.

Utskottet ser med oro på att det saknas långsiktig

forskning om effekterna av en forcerad storskalig

biobränsleanvändning. Utskottet ansluter sig därför

till förslaget i motion 1999/2000:N228 (m) att en

ordentlig miljökonsekvensbeskrivning bör göras innan

en storskalig satsning på biobränsleanvändning kan

initieras i Sverige. Utskottet anser mot bakgrund av

vad som nu har sagt att riksdagen hos regeringen bör

begära en miljökonsekvensbeskrivning av de effekter

som kommer att uppstå av en ökad energitillförsel

från biobränslebaserad produktion.

Med det anförda tillstyrker utskottet det aktuella

yrkandet i nämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande vissa biobränslefrågor

att riksdagen med bifall till motion

1999/2000:N228 yrkande 19 och med avslag på

motionerna 1999/2000:T205 yrkande 4 och

1999/2000:N389 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.