Bet. 1999/2000:NU16

Näringsutskottets betänkande

1999/2000:NU16

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

NU16

Ärendet

I detta betänkande behandlas sju motioner från

allmänna motionstiden om vissa

utrikeshandelspolitiska frågor.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas olika frågor med anknytning till den senaste minis-

terkonferensen i WTO (Världshandelsorganisationen), vilken ägde rum i

slutet av år 1999. Utskottet beklagar djupt att WTO inte lyckades ena sig i

frågan om att starta en ny runda av multilaterala förhandlingar. Ett stort antal

frågor inom det utrikeshandelspolitiska systemet, bl.a. frågor om tullar, an-

tidumpning, immaterialrättigheter, elektronisk handel samt WTO:s tvistlös-

ningsmekanism och arbetsformer, behöver få en lösning. Utskottet konstate-

rar att många motionssynpunkter i stora delar överensstämmer med den förda

politiken. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I en reservation (mp) anförs

att Sverige bör verka för att frågan om offentlig upphandling inte alls skall

behandlas av WTO.

Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt med ett multilateralt investe-

ringsavtal i WTO:s regi. Företrädaren för Miljöpartiet följer i en annan reser-

vation upp ett motionsyrkande om att Sverige bör verka för att eventuella

förhandlingar skall äga rum inom ramen för FN.

Motionsyrkanden som rör frågor om handel och miljö, exportkrediter och

miljöprövning samt handel och arbetsvillkor avstyrks enhälligt av utskottet.

Motionerna

1999/2000:Fi809 av Carina Hägg och Berndt Ekholm (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en dialog med företrädare för näringslivet i frågan om barnarbete.

1999/2000:U204 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO

ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande av handelshinder.

1999/2000:U220 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stärkandet av WTO:s tvistlösningsmekanism,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU bör avsäga sig möjligheten att införa antidumpningstullar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en liberaliserad handel med tjänster,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för ett avtal rörande utländska direktin-

vesteringar inom ramen för WTO.

1999/2000:N243 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de allmänna principerna för förhandlingar om liberaliseringar av

handeln och förbättringar av de handelspolitiska spelreglerna som väntas

starta inom WTO som en följd av Seattlemötet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller investeringar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller konkurrensfrågor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller förenkling av handelsproce-

durer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller tullar på icke-

jordbruksprodukter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller handel och miljö,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller TRIPS,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller upphandlingsfrågor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller tekniska handelshinder,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller handelspolitiska skyddsin-

strument,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller handel och arbetsvillkor,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s förhandlingsposition vad gäller övriga frågor, däribland

elektronisk handel.

1999/2000:N270 av Kent Härstedt (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör verka för ökad kunskap i Sverige om handels-

reglerna och effekterna av industriländernas handel med fattiga länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska regeringen skall verka för en grundläggande

förändring av WTO:s inriktning där regelverket och utvärderingsinstrumen-

ten anpassas och görs mer flexibla för att mer precist kunna verka till förmån

för världens fattiga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öppenhet skall vara huvudregeln inom WTO-systemet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att WTO respekterar ILO-konventionen.

1999/2000:N281 av Ingemar Vänerlöv (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en

obligatorisk miljöprövning vid alla beslut om statliga exportkrediter och

exportgarantier.

1999/2000:N382 av Yvonne Ruwaida och Mikael Johansson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om offentlig upphandling i WTO-sammanhang,

3. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inom EU och WTO skall verka för att en förhand-

lingsrunda där man fördjupar och utvidgar WTO:s mandat skall föregås av

grundliga utvärderingar av effekterna av det nuvarande regelverket,

4. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om WTO:s struktur och deltagande från världens NGO-rörelser,

5. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall arbeta för att WTO offentliggör fler dokument,

6. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall arbeta för att WTO håller offentliga överlägg-

ningar eller särskilda hearingar,

13. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att Sverige skall arbeta för att kompensationsmekanism enligt

Marrakechöverenskommelsen implementeras,

15. att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att Sverige bör verka för att initiera och driva vidare diskus-

sioner och att eventuella förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal,

baserade på FN:s konventioner, äger rum inom ramen för FN.

Utskottet

Inledning

Riksdagen behandlade våren 1999 regeringens skrivelse (skr. 1998/99:59,

bet. 1998/99:NU13) om öppen handel och rättvisa spelregler inför de då

förestående förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (World Trade

Organization, WTO). Ingen erinran riktades från utskottets sida mot rege-

ringens skrivelse om WTO-förhandlingarna.

Utskottet upprepade i betänkandet sina tidigare framförda ståndpunkter att

det i högsta grad är ett svenskt intresse att värna frihandelns principer och

ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag i det internationella han-

delsutbytet. Utskottet ansåg att WTO-rundan borde ha en bred och omfattan-

de dagordning. När det gällde hänsynen till miljö och arbetsvillkor erinrade

utskottet om att både Sverige och EU i WTO:s arbete verkar för att handels-

regelverket skall kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom

ramen för miljökonventioner.

WTO-förhandlingarna ägde rum i Seattle (Förenta staterna) i slutet av år

1999 och - som kommer att beskrivas närmare i ett senare avsnitt av betän-

kandet - misslyckades när det gällde att få till stånd en överenskommelse om

en slutdeklaration rörande en ny multilateral förhandlingsrunda.

Formellt anses förhandlingarna vara suspenderade, vilket innebär att de

inte är avslutade. Hur arbetet kommer att fortsättas kan klarna under våren

2000 i samband med diskussioner på ambassadörsnivå i Genève.

De motioner som kommer att behandlas i detta betänkande härrör från den

allmänna motionstiden år 1999, dvs. de är avgivna före WTO-konferensen.

Detta innebär att flertalet yrkanden rör förslag till svenska ståndpunkter infö

den kommande konferensen. Med hänsyn till att konferensen har ägt rum tar

utskottet upp de berörda frågorna i mer generella termer.

WTO-förhandlingar

Motionerna

I motion 1999/2000:N270 (s) framförs att regeringen bör verka för att den

hemligstämpling och tystnadsplikt som är huvudregel inom WTO-systemet

byts mot öppenhet.

I motion 1999/2000:U220 (m) understryks vikten av att stärka WTO som

institution och att förbättra systemet för konfliktlösning. Med anledning av

det s.k. banankriget mellan EU och WTO måste reglerna skärpas för att

förhindra långdragna processer. Såväl EU:s som Förenta staternas uppträ-

dande har enligt motionärerna visat att tvistlösningsmekanismen inte funge-

rar väl. Redan före WTO:s nästa runda bör EU agera för ökad frihandel och

öppenhet. Detta innebär bl.a. att de gemensamma tullarna även fortsättnings-

vis sänks och att unionen slutar att använda sig av antidumpningstullar, vil-

ket är ett av de få kvarvarande protektionistiska instrument som tillåts inom

WTO. I motionen uppmärksammas också att en allt större del av förädlings-

värdet utgörs av tjänsteproduktion som, inte minst när det gäller elektronisk

handel, har stor utvecklingspotential. Liberaliseringar av handeln inom

tjänstesektorn medför konkurrensutsättningar som kommer att medföra kva-

litetshöjningar för konsumenterna. Tjänstemarknader som varit skyddade av

offentliga regleringar blir verksamheter med låg service och konkurreras ut,

skriver motionärerna.

Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO ständigt ar-

beta för lägre tullar och avskaffande av handelshinder, betonar motionärerna

i motion 1999/2000:U204 (m). Att låta Afrikas länder fritt få exportera sina

varor och tjänster till de utvecklade länderna är att lägga en grund för en

både snabb och långsiktig välståndsökning.

I motion 1999/2000:N243 (fp) understryks att liberalisering av världshan-

deln har varit en motor för tillväxt i olika länder. Motionärerna hänvisar till

att det finns en oro främst i i-länderna för att konkurrens från låglöneländer

skall slå ut företag och arbetstillfällen i industrivärlden. Men, sägs det, erf

renheten från vår egen industrialiseringsprocess visar att ökad öppenhet mot

omvärlden ledde till tillväxt och ökad sysselsättning i både Sverige och de

länder med vilka det funnits ett handelsutbyte. Arbetet för en öppnare handel

måste därför fortsätta, för både ekonomins och demokratins skull. Inte minst

viktig är tjänstehandeln inklusive de finansiella tjänsterna och transporterna,

anför motionärerna. Sverige har ett intresse av att konkurrensfrågor beaktas

också på det internationella planet, påpekas det i motionen. Därför bör Sveri-

ge eftersträva att EU i förhandlingarna driver en linje som innebär att möj-

ligheterna att åberopa antidumpningsklausuler begränsas. Vidare bör stor

vikt läggas vid att förenkla handelsprocedurerna. Reglerna för informations-

flöden och tullprocedurer bör kunna harmoniseras, framhålls det.

Tullar på industrivaror bör helt avskaffas, anser motionärerna. Inte minst

mot bakgrund av att det inom EU finns en relativt omfattande tekoindustri

bör Sverige driva på EU i denna fråga. Enligt vad som sägs i motionen

kommer handeln med immateriella rättigheter att expandera under komman-

de år. Det är angeläget att det s.k. TRIPS-avtalet om handelsrelaterade as-

pekter av immaterialrättigheter successivt anpassas till den moderna utveck-

lingen, bl.a. på dataområdet. Vidare bör den offentliga upphandlingen libera-

liseras så att medborgarna får ut mer av den offentliga verksamheten. Ökad

frihandel skulle leda till att båda parter vinner.

För att undvika att tekniska krav och specifikationer används som dolda

handelshinder bör en harmonisering ske på dessa områden, anförs det vidare

i motionen. Enligt EG-kommissionen finns det behov av större samarbete när

det gäller standarder och föreskrifter m.m., vilket är en rimlig utgångspunkt.

Motionärerna anför att både EU och Förenta staterna hävdar att de anpassat

sig till WTO:s regler i det s.k. banankriget. Motionärerna, som beklagar att

EU intagit en närmast protektionistisk hållning, förordar att tvistlösnings-

systemet inom WTO ses över. Även vissa andra frågor är av intresse för

EU:s förhandlingsposition. Den elektroniska handeln växer starkt, men det är

oklart om alla aspekter av denna handel täcks av nuvarande WTO-regler.

Motionärerna framhåller att det är angeläget att det finns ett fungerande

regelverk som inte i onödan hindrar den elektroniska handeln.

I motion 1999/2000:N382 (mp) anförs att det inte finns några mekanismer

för att systematiskt utvärdera och följa upp om WTO:s regler bidrar till eller

motverkar en rättvis och en hållbar utveckling och ökad sysselsättning. En

utvidgning av WTO:s mandat bör rimligen föregås av grundliga utvärdering-

ar av effekterna av det nuvarande regelverket, anser motionärerna. De fattiga

ländernas utveckling borde sättas i centrum, när WTO-avtalen förändras.

Enligt motionärerna bör Sverige verka för att frågan om offentlig upphand-

ling inte skall ingå i WTO-rundan med mindre än att rätten att ställa ekolo-

giska och sociala krav garanteras. Vidare menar de att Sverige, som inklude-

rar folkrörelserepresentanter i sin WTO-kommitté, också bör verka för att

ackrediterade enskilda organisationer (NGO:er) från hela världen får tillträde

till WTO:s möten som självständiga organisationer. I de flesta sydliga länder

är det enligt motionärerna otänkbart för regeringarna att informera t.ex.

kvinno- eller miljöorganisationer om förhandlingar i WTO, än mindre inklu-

dera dem i sin delegation. Vidare behöver WTO grundligt reformeras för att

bli mer demokratisk och få en större legitimitet. Därför bör Sverige verka för

att WTO skall offentliggöra fler dokument och också hålla offentliga över-

läggningar eller särskilda hearings om t.ex. paneltvister, anförs det.

Vidare framhåller motionärerna att ett genomförande av ett tidigare beslut,

fattat vid en ministerkonferens i Marrakech år 1994, om kompensation till de

minst utvecklade länderna och till de nettoimporterande länderna skulle bidra

till en hållbar ekonomisk utveckling för de fattigare länderna. Regeringen bör

arbeta för att den s.k. Marrakechöverenskommelsen börjar tillämpas.

Vissa kompletterande uppgifter

WTO-konferensen i Seattle

Efter det att Sverige blivit medlem i EU arbetar Sverige genom gemenskapen

för att reformera det globala handelssystemet. I WTO talar gemenskapen,

genom EG-kommissionen, med en röst.

EG tillhörde de mest pådrivande i WTO-arbetet under år 1999 och lade

fram diskussionsunderlag på alla de områden som gemenskapen ville skulle

omfattas av handelsförhandlingarna i WTO. EG:s ambition om en ny hel-

täckande förhandlingsrunda vann dock inte stöd hos alla WTO-länder.

Många utvecklingsländer men även Förenta staterna förordade en mer be-

gränsad förhandling. Ministerrådet antog i slutet av oktober 1999 de slutsat-

ser som kom att styra EG:s agerande i Seattle. EG:s mål var att i rundan

inkludera frågor om handeln med jordbruksvaror och tjänster, industriva-

rutullar, tekniska handelshinder, handelsprocedurer, immaterialrätt, investe-

ringsregler, konkurrensregler, miljö- och konsumentaspekter. EG ville också

att sambandet mellan handel och arbetsvillkor skulle diskuteras i ett gemen-

samt permanent arbetsforum mellan Internationella arbetsorganisationen

(ILO) och WTO.

Världshandelsorganisationens ministerkonferens i Seattle i slutet av år

1999 misslyckades då de deltagande länderna inte kunde enas om texten till

en slutdeklaration som skulle ha lanserat en ny multilateral förhandlingsrun-

da i WTO. I och med att ingen deklaration antogs fattades heller inga beslut

om avslutande av förhandlingar på några individuella områden.

Misslyckandet berodde på många samverkande orsaker. Brister i arbets-

formerna och organisationen av mötet, oenighet i enskilda sakfrågor och

ambitionsnivån för de kommande förhandlingarna var enligt uppgift några av

orsakerna till tillkortakommandet i Seattle. Likaså kom förhandlingsproces-

sen om den tänkta gemensamma deklarationen i gång alltför sent - bara två

månader före Seattlemötets inledning. Detta orsakades delvis av att WTO:s

nya generaldirektör bara varit på plats ett par månader innan arbetet startade.

De biträdande generaldirektörerna hade utnämnts bara några veckor före

Seattlemötet och kunde därför inte heller bidra till det förberedande arbetet i

den utsträckning som varit önskvärt.

Ett centrum för rättshjälp till utvecklingsländer i WTO-tvister (Advisory

Centre on WTO Law, ACWL) skapades dock vid en formell ceremoni i

anslutning till mötet. Sverige hade redan i förväg tillkännagjort sin avsikt at

bidra till centrets finansiering, varför Sverige stod som en av ett trettiotal

grundarnationer.

Det faktum att ingen ny förhandlingsrunda inleds år 2000 innebär inte att

pågående handelsförhandlingar stoppas. I enlighet med tidigare beslut inleds

förhandlingar om liberalare regler för tjänste- och jordbrukshandel (den s.k.

inbyggda agendan). Vid Seattlemötet var länderna nära att nå enighet om

skrivningar om dessa och även vissa andra områden i den tänkta deklaratio-

nen.

Ambitionen att åstadkomma en ny bred förhandlingsrunda längre fram

kvarstår inom bl.a. EG. Kanske kan frågan utvecklas positivt vid nästa mi-

nistermöte, för vilket Qatar har erbjudit sig att stå som värd. En informell

diskussion kan dock komma att uppstå om WTO:s arbetsformer även före

denna ministerkonferens.

Information om enskilda frågor

Tullfrågor

När det gäller tullfrågorna förordade Sverige inför WTO-förhandlingarna en

ambitiös målsättning innebärande global tullfrihet för alla industrivaror i de

ekonomiskt mest utvecklade länderna till år 2010. Misslyckandet i Seattle

innebär enligt vad regeringen framhåller i den senaste årsboken om EU (skr.

1999/2000:60) att tidpunkten för inledande av eventuella tullförhandlingar

tills vidare är oklar. Parallellt med förberedelserna inför Seattlemötet fort-

satte försöken att utvidga det i mars 1997 beslutade avtalet om informa-

tionsteknik (det s.k. ITA-avtalet). Syftet är att komplettera avtalet med såda-

na produkter som tillkommit som ett resultat av den tekniska utvecklingen.

Sverige har fortsatt att driva en starkt kritisk linje till EG:s antidumpnings-

politik. Möjligheten att nya WTO-regler skulle tvinga gemenskapen till en

mer återhållsam antidumpningspolitik har efter misslyckandet i Seattle skju-

tits upp.

Frihandel och utvecklingsländer

Den s.k. Uruguayrundan avslutades i slutet av år 1993 efter mer än sju års

förhandlingar. Avtalet om WTO undertecknades vid ett ministermöte i Mar-

rakech, Marocko, i april 1994. Vid mötet i Marrakech togs även ett beslut om

åtgärder gällande de eventuella negativa effekterna av reformprogrammet för

de minst utvecklade länderna samt för de utvecklingsländer som är nettoim-

portörer av livsmedel. I detta beslut fastslås att Uruguayrundans resultat på

lång sikt kommer att medföra fördelar för alla länder men att det på kort sikt

kan komma att uppstå negativa effekter för livsmedelssäkerheten i de minst

utvecklade länderna och de nettoimporterande länderna. Industriländerna

skall därför anta riktlinjer för att säkerställa att en ökad andel av livsmedel

biståndet beviljas som rent bistånd eller på fördelaktiga villkor, ta hänsyn ti

utvecklingsländernas behov av tekniskt och finansiellt bistånd för att förbätt-

ra jordbruksproduktiviteten m.fl. åtgärder.

Majoriteten av de minst utvecklade länderna i världen finns i Afrika söder

om Sahara. Inom ramen för det s.k. Fidjiavtalet (nytt namn på avtalet mellan

EU och de s.k. AVS-länderna, där AVS står för en förkortning av Afrika,

Västindien och Stilla havet) åtnjuter dessa länder tull- och kvotafrihet för 99

% av de varor som exporteras till EU. För att förbättra just de minst utveck-

lade ländernas situation verkar regeringen sedan flera år tillbaka för att EU

skall ge tull- och kvotafrihet för 100 % av de minst utvecklade ländernas

exportvaror (det s.k. nolltullsinitiativet). Ett steg i den riktningen togs år

1999 då EG beslutade om att införa tull- och kvotafrihet för huvudsakligen

de minst utvecklade ländernas samtliga exportvaror före år 2005. Detta be-

slut innebär att EG måste erbjuda ytterligare öppningar på jordbruksvaruom-

rådet.

Immaterialrättigheter

Det är en prioriterad fråga för såväl Sverige som EG att avtalet om handels-

relaterade aspekter av immaterialrättigheter (TRIPS) skall anpassas till nya

tekniska framsteg på dataområdet, bl.a. den snabba framväxten av Internet

och den elektroniska handeln. Ett väl fungerande internationellt skydd för

immateriella rättigheter blir allt viktigare för att tekniska innovationer och

konstnärliga prestationer skall kunna skyddas mot andras olovliga tillgrepp.

Därför har Sverige och EU lagt ett förslag om att i ett första steg revidera

TRIPS-avtalet i enlighet med konventioner om skydd för upphovsmän, mu-

sikutövare och musikproducenter från FN:s specialorgan för immaterialrätt

(WIPO).

Utvecklingsländerna skall börja tillämpa TRIPS-avtalet fr.o.m. den 1 janu-

ari 2000 och de minst utvecklade länderna fr.o.m. den 1 januari 2006. Sveri-

ge har påkallat vikten av att EG generöst prövar begäran om förlängda över-

gångsperioder för individuella utvecklingsländer som har problem med att

genomföra avtalet i tid. Särskilt har Sverige pekat på behovet av en strategi

för hur utvecklingsländer med implementeringsproblem skall kunna bistås.

Elektronisk handel

Marknaden för elektronisk handel växer. Nya frågeställningar uppstår hur

man skall säkerställa att inga nya handelshinder skapas. Den planerade över-

synen vid WTO:s ministermöte i Seattle blev dock resultatlös. Frågan kom-

mer enligt regeringen att fortsätta hanteras under år 2000.

Upphandling

Sverige driver linjen att fler länder skall ansluta sig till WTO:s avtal om

offentlig upphandling samt att detta avtal skall förenklas och moderniseras

och bli lättare att tillämpa. Frågan om ökad öppenhet i offentlig upphandling

för samtliga WTO:s medlemsländer är viktig ur svensk synpunkt därigenom

att öppenheten också är ett led i arbetet mot korruption.

Vidare kan erinras om att riksdagen nyligen tagit ställning till och avslagit

motioner om offentlig upphandling på förslag av finansutskottet (bet.

1999/2000:FiU16). Finansutskottet gör bedömningen att det är av stort sam-

hällsekonomiskt intresse att den offentliga upphandlingen fungerar väl. Det

framgår av betänkandet att det pågår ett omfattande arbete inom EU med

upphandlingsfrågor. Ett stort antal av de frågor som är aktuella inom EU är

sådana som finansutskottet anser vara viktiga, t.ex. möjligheten att ställa

miljökrav. Den s.k. Upphandlingskommittén (dir. 1999:34) har nyligen

överlämnat ett delbetänkande och skall senast i december 2000 lämna ett

slutbetänkande. Detta arbete bör inte föregripas, anser finansutskottet.

WTO:s tvistlösningssystem

Tvistlösningssystemet inom WTO består av en procedur, som schematiskt

kan indelas i fyra faser:

- Konsultationsfasen. När ett land har anmält till WTO att ett annat land

inte följer WTO:s regelverk vidtar bilaterala konsultationer mellan de

båda tvistande länderna.

-

- Panelen. Om konsultationerna inte leder till resultat bildas en s.k. panel

av kompetenta personer från olika länder, vilka efter ett antal månader

fäller ett utslag. Detta kan vara av karaktären att ett land skall undanröja

vissa regler inom en "rimlig tidsperiod".

-

- Överklagande. Utslaget kan överklagas. I detta fall bildas ett överpröv-

ningsorgan av domstolskaraktär, som kan slå fast panelens utslag eller

göra en annan bedömning.

-

- Implementering. Landet som enligt utslaget har att vidta vissa åtgärder

(t.ex. ändra sin lagstiftning) skall informera WTO:s tvistlösningsorgan

om utvecklingen.

-

Den panel som upprättades i samband med tvisten om bananimporten visade

att EG:s importsystem för bananer, den s.k. bananregimen, var WTO-stridigt.

Enligt tvistlösningsavtalet har den vinnande parten (i banantvisten Förenta

staterna m.fl. länder) rätt att i första hand kräva kompensation och i andra

hand upphäva medgivanden eller andra skyldigheter (t.ex. införa strafftullar)

när en förlorande part inte implementerar panelutslagen i tid (i banantvisten

EG). Sverige menade att EG snarast borde ändra importsystemet för bananer.

I det aktuella fallet har EG ännu inte implementerat panelutslaget och För-

enta staterna har därför tillåtits att införa strafftullar på ett antal EG-varo

Sverige är jämfört med andra EG-länder mindre drabbat av dessa strafftullar.

Att EG inte har implementerat nya regler beror på svårigheterna att hitta en

lösning som alla parter är nöjda med.

Ecuador, som är världens största exportland av bananer, befinner sig nu i

handelspolitisk konflikt med EG och kommer förmodligen att ställa krav på

att få införa sanktioner mot alla EG-länder utom Danmark och Nederländer-

na. Skälet att dessa länder är undantagna är att de konsekvent har hävdat att

EU bör acceptera Ecuadors klagomål i WTO. I riksdagen har Eva Flyborg

(fp) ställt en fråga (1999/2000:764) till statsrådet Leif Pagrotsky om rege-

ringens inställning till frihandel beträffande bananer från Ecuador.

Enligt statsrådets nyligen avgivna svar har Sverige konsekvent hävdat kon-

sumentintresset i den pågående banantvisten. Sverige har länge förordat en

ren tullösning såsom en WTO-förenlig och handelspolitiskt långsiktigt håll-

bar lösning av banantvisten. Enligt statsrådet har Sverige börjat få gehör för

denna åsikt i EU, senast genom att kommissionen hösten 1999 för första

gången lade fram ett förslag om att införa en ren tullösning om senast sex år.

I statsrådets svar konstateras vidare att konsumenterna genom den nya im-

portregimen fått såväl lägre pris som ökad valfrihet och att importen från

Ecuador var rekordstor under år 1999. Ecuador har föreslagit fortsatt kvote-

ring, vilket är en åsikt som Sverige inte delar, eftersom uppkomsten av pris-

höjande exportkarteller kan främjas.

En översyn av tvistlösningssystemet inleddes år 1998 och skulle ha avslu-

tats år 1999. Medlemsländerna kunde emellertid inte enas om några ändring-

ar i systemet. För närvarande är översynsarbetet vilande.

WTO:s arbetsformer

Sverige står bakom en inriktning mot ökad öppenhet i WTO-

förhandlingarna. Enligt uppgift från Utrikesdepartementet pågår för närva-

rande diskussioner inom WTO rörande organisationens arbetsformer. Frågan

om NGO:ernas ställning utgör en del av den diskussionen. Att formellt in-

kludera NGO:er möter dock motstånd från främst utvecklingsländer. Vid

Seattlemötet deltog flera NGO:er i nationella delegationer (inklusive den

svenska), och några hade ackreditering till möteslokalen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill - liksom tidigare - framhålla att det i högsta grad är ett svens

intresse att värna frihandelns principer och ständigt ge akt på protektionistis

ka inslag i det internationella handelsutbytet. Frihandel är en stark välstånds

skapande kraft såväl för de utvecklade länderna som för världens fattigaste

länder. Alla konsumenter - både enskilda och företag - gynnas av de positiva

effekterna av lägre priser, större utbud av varor och tjänster samt bättre kva-

litet. Vidare innebär frihandel också snabb spridning av information, vilket

kan bidra till omvandling av slutna samhällen till större öppenhet mot om-

världen. Sverige bör enligt utskottets mening även fortsättningsvis delta

aktivt i arbetet med att befästa och stärka förtroendet för det multilaterala

handelssystemet. Inte minst inom EU är det viktigt att Sverige förespråkar en

linje som innebär ytterligare avregleringar, vilket kommer att gynna såväl

utvecklingsländernas export till den europeiska marknaden som konsumen-

terna i Europa.

Utskottet beklagar djupt att WTO:s ministermöte inte lyckades enas i frå-

gan om att starta en ny runda av multilaterala förhandlingar. Som framgår

ovan av såväl motionerna som de kompletterande uppgifterna finns det ett

stort antal frågor inom det utrikeshandelspolitiska systemet, vilka behöver få

en lösning. Till dessa hör bl.a. frågor om tullar, antidumpning, immaterial-

rättigheter, elektronisk handel samt WTO:s tvistlösningsmekanism och ar-

betsformer. Den nuvarande svenska linjen att inriktningen bör vara ökad

öppenhet inom WTO får stöd av utskottet. Samtidigt måste det finnas respekt

för att enskilda länder inte vill röja sina förhandlingspositioner. Utskottets

synpunkter på NGO:ers ställning i WTO-sammanhang kan inkluderas i frå-

gan om en ökad öppenhet.

Inte minst mot bakgrund av de misslyckade förhandlingarna kan det finnas

ett behov av att se över och förbättra WTO:s regelverk. Detta gäller särskilt

frågor om hur WTO skall bistå utvecklingsländer, som har problem att upp-

fylla WTO-reglerna. Någon total utvärdering av WTO-avtalen ser utskottet

däremot inte behov av.

Beträffande den i motion 1999/2000:N382 (mp) upptagna frågan om ge-

nomförandet av åtgärder i enlighet med ministermötet i Marrakech kan erin-

ras om att ministerbeslutet regelbundet skall ses över av ministerkonferensen

och dessutom övervakas av jordbrukskommittén inom WTO.

Liksom tidigare anser utskottet att flera nya områden, såsom t.ex. konkur-

rensfrågor, bör hanteras inom ramen för WTO. När det gäller offentlig upp-

handling har Sverige mycket att vinna på ytterligare liberalisering. WTO-

avtalet är dock på detta område bristfälligt vad gäller antalet deltagande

länder, täckning och konstruktion. Enligt utskottets uppfattning är det av vikt

att avtalet förenklas och att fler länder ansluter sig till avtalet.

Frågor om handel och miljö respektive handel och arbetsvillkor tar ut-

skottet särskilt upp längre fram i betänkandet.

Utskottet kan - utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp i motio-

nerna - konstatera att de motionssynpunkter som framförs om industritullar,

immaterialrättigheter, elektronisk handel, WTO:s tvistlösningsmekanism

och arbetsformer m.m. i stora delar synes stå i överensstämmelse med de

uppfattningar som uttrycktes av regeringen våren 1999 i skrivelsen om öppen

handel och rättvisa spelregler (skr. 1998/99:59). Utskottet vill också fram-

hålla vikten av information till riksdagen om förhandlingsläget så påkallar.

Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet att det finns behov

av något initiativ från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella mo-

tionerna.

Multilateralt investeringsavtal

Motionerna

Relationen mellan WTO och u-länderna tas upp i motion 1999/2000:U220

(m). U-världens problem är att länderna har för få direktinvesteringar, fram-

håller motionärerna. Ett avtal inom ramen för WTO om att utländska investe-

ringar skall behandlas på samma sätt som inhemska, kan reducera osäkerhe-

ten och underlätta kapitalöverföring och samtidigt också kunskapsöverföring

till utvecklingsländerna.

Enligt vad som sägs i motion 1999/2000:N243 (fp) finns det behov av

multilaterala regler för investeringar, vilket borde kunna lösas inom WTO:s

ram. Motionärerna efterlyser stabila ramar vilka samtidigt tar hänsyn till

olika parters legitima intressen.

I motion 1999/2000:N382 (mp) anförs att sambandet mellan utländska in-

vesteringar och en hållbar och rättvis utveckling i utvecklingsländerna är

komplex. Ändå driver EG-kommissionen och Sverige att förhandlingar om

ett omfattande investeringsavtal bör inledas. Sverige bör enligt motionärerna

verka för att det - inom FN:s ram - initieras diskussioner och förhandlingar

om ett multilateralt investeringsavtal baserat på FN:s konventioner.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om regelverk för investeringar planerades ingå i WTO:s förhandling-

ar i Seattle. Under konferensens andra dag skapades en särskild övergripande

kommitté för att leda förhandlingsarbetet med slutdeklarationen. Denna var

öppen för samtliga medlemsländer. Som förberedande forum skapades fem

underkommittéer för olika ämnesområden, bl.a. en underkommitté för s.k.

nya frågor, som också omfattade investeringar.

Mot bakgrund av misslyckandet i Seattle är investeringar för närvarande

inte föremål för förhandlingar inom WTO.

Utskottets ställningstagande

Det var Sveriges och övriga EG-länders mål att förhandlingar om ett regel-

verk för investeringar skulle vara en del av förhandlingsrundan i WTO. Nu

misslyckades förhandlingarna, vilket utskottet beklagar.

Enligt utskottets principiella uppfattning är det från svensk utgångspunkt

önskvärt med regler som stimulerar till öppnare marknader och minskade

risker att investerare utsätts för diskriminerande och godtycklig behandling,

såväl när det gäller en investeringsetablering som fortsatt verksamhet. Av-

sikten med ett nytt multilateralt investeringsavtal i WTO:s regi är att skapa

ett gemensamt regelverk för utländska direktinvesteringar i olika länder,

vilket är angeläget. Utskottet anser liksom tidigare att det är viktigt att för

handlingarna sker under öppenhet och att hänsyn tas till utvecklingsländernas

behov. Ett avtal som bygger på principen om icke-diskriminering får inte

innebära att enskilda länder förhindras att driva en självständig politik inom

områden som reglerar t.ex. hälso- och miljöskydd. Eftersom utvecklingslän-

derna är i majoritet i WTO bör stor hänsyn kunna tas till deras intressen.

Med det sagda avstyrker utskottet här berörda motioner.

Handel och miljö

Motionerna

I motion 1999/2000:N270 (s) anförs att regeringen bör verka för ökad kun-

skap i Sverige om handelsreglerna och effekterna av industriländernas handel

med fattiga länder. Enligt motionären är regelverket ekologiskt och fördel-

ningsmässigt "blint", och det tar inte heller rimlig hänsyn till u-ländernas

speciella behov eller lägger någon vikt vid hur mänskliga rättigheter skall

respekteras. För att fattigdomen skall kunna bekämpas i utvecklingsländerna

bör den svenska regeringen verka för en grundläggande förändring av

WTO:s inriktning där regelverket bör göras mer flexibelt till förmån för

världens fattiga länder.

Handel och miljö är en delvis kontroversiell fråga inom WTO, konstateras

det i motion 1999/2000:N243 (fp). Många utvecklingsländer fruktar att in-

dustriländerna använder miljökrav som en dold protektionism. Enligt motio-

närerna bör miljöfrågorna integreras i förhandlingarna på ett sådant sätt att

miljöargument inte används som en ursäkt för vad som i realiteten är protek-

tionism.

Vissa kompletterande uppgifter

Handel och miljö är en relativt ny fråga i WTO-sammanhang. Arbetet har

karakteriserats av motsättningar mellan industriländer och utvecklingsländer.

Bland de senare finns en misstänksamhet mot att miljöhänsyn skall användas

i protektionistiska syften av industriländerna.

I årsboken om EU (skr. 1999/2000:60) anför regeringen att handel och

miljö är ett prioriterat område för Sverige i WTO-arbetet och att Sverige har

verkat aktivt för att miljöfrågorna skall utgöra en del av en ny runda. Den

övergripande målsättningen vad avser miljöperspektivet har varit och är

alltjämt att få ett förhandlingsresultat i vilket man kan identifiera miljökon-

sekvenser inom alla relevanta områden. Sverige kommer fortsatt att driva

miljöfrågorna aktivt i WTO, säger regeringen.

Frågan om handel och miljö kom emellertid aldrig upp till verklig diskus-

sion vid Seattlekonferensen, eftersom det sedan tidigare starka motståndet

från utvecklingsländerna och Förenta staterna mot att lyfta in miljöaspekter i

WTO kvarstod. En positiv utveckling var dock att EU fann nytt stöd i miljö-

frågan från Japan och Sydkorea.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är medvetet om att frågan om handel och miljö är känslig i förhål-

landet mellan industriländer och utvecklingsländer och att det föreligger

svårigheter att hitta en balanserad lösning. Därför bör det i framtida förhand-

lingar likaväl som hittills vara ett övergripande svenskt mål att så långt möj-

ligt undanröja risken för konflikt mellan miljö- och handelspolitiska beslut.

Med den utgångspunkten förefaller det rimligt att Sverige verkar för att en

allmän liberalisering av handeln kopplas till en minskad miljöbelastning till

förmån för en hållbar utveckling. Ur miljösynpunkt är ytterligare liberalise-

ringar av internationell handel av godo, eftersom sådana kan bidra till en

effektivare resursanvändning. En förutsättning för denna positiva effekt är

emellertid att handeln åtföljs av en effektiv miljöpolitik.

Utskottet inser dock svårigheterna som föreligger att hantera dessa frågor.

Många utvecklingsländer ser de krav som reses från industriländernas sida

beträffande miljöhänsyn mer som förtäckta protektionistiska strävanden än

som verklig omsorg om miljövärdena. En viktig uppgift vid framtida för-

handlingar blir därför att undanröja den atmosfär av misstänksamhet som nu

omgärdar detta område. Ökade allmänna kunskaper i fråga om handelsreg-

lerna är enligt utskottets uppfattning positivt.

Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet att det finns behov

av något initiativ från riksdagens sida med anledning av de nu aktuella mo-

tionerna.

Exportkrediter och miljöprövning

Motionen

I motion 1999/2000:N281 (kd) föreslås att en obligatorisk miljöprövning

införs vid alla beslut om statliga exportkrediter och exportgarantier. Bak-

grunden är medieuppgifter om Urrádammen i Colombia, som byggs av före-

taget Skanska och finansieras av nordiska banker med stöd av Exportkredit-

nämnden (EKN). Indianer som protesterat mot de stora ingrepp som dammen

medför för deras jakt- och fiskeområden har enligt uppgift blivit brutalt

behandlade.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 1999 behandlade utskottet i betänkande 1998/99:NU13 motioner av

samma karaktär som den nu aktuella. Utskottet informerade i sitt betänkande

om att regeringen fattat beslut om att EKN skulle utarbeta en miljöpolicy för

sin verksamhet. Uppdraget, som EKN fick i det regleringsbrev som avsåg

budgetåret 1999 och utfärdades i december 1998, gällde att utforma en mil-

jöpolicy för garantigivningen och en plan för implementeringen av denna.

Syftet bakom regeringens uppdrag var att regeringen skall förstärka och

systematisera sin miljöprövning. Policyn skulle bl.a. innehålla anvisningar

för EKN:s hantering av miljöaspekter i samband med garantiverksamheten

och beakta vad som framkommit i det internationella arbetet. Policyn och

implementeringsplanen skulle redovisas till regeringen senast den 31 decem-

ber 1999 enligt uppdraget.

Utskottets ställningstagande i det nämnda betänkandet innebar att EKN:s

arbete med att ta fram en miljöpolicy för garantigivningen och en plan för

implementeringen av denna borde avvaktas innan ytterligare initiativ tas.

Vidare ansåg utskottet att det borde ankomma på regeringen att i lämpligt

sammanhang under våren 2000 informera riksdagen om innehållet i miljöpo-

licyn för garantigivningen och om de initiativ som regeringen avser att vidta

med anledning av EKN:s rapport.

EKN:s styrelse fastställde i december 1999 en miljöpolicy och en imple-

menteringsplan, vilka har lämnats till regeringen med en skrivelse (dnr 1999-

80113-001). Enligt EKN:s skrivelse är utgångspunkten att EKN gör ett åta-

gande att bidra till en hållbar utveckling. Miljöpolicyn innebär att EKN:s

ställningstaganden vad gäller miljöfrågor i garantiärenden skall göras med

hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet för svensk exportnäring och med

hänsyn till hur miljöaspekter påverkar de ekonomiska riskerna. Inom ramen

för sitt mandat att genom garantigivning främja svensk export skall EKN

verka för en hållbar utveckling genom att lämna garantier för export av pro-

jekt och produkter som är långsiktigt hållbara från miljösynpunkt samt för

export av svensk miljöteknik och svenskt miljökunnande. I implemente-

ringsplanen nämns bl.a. målen att motverka skadlig miljöpåverkan av den

export EKN garanterar, att göra svenska exportföretag medvetna om EKN:s

miljökrav i samband med garantigivning och att säkerställa kompetens att

granska miljöpåverkan av garanterad export.

Eftersom EKN inte har särskild miljökompetens eller teknisk kompetens i

sin egen organisation kommer enligt skrivelsen expertis utifrån att anlitas för

bl.a. tekniska granskningar. Vidare skall EKN:s egen personal få utbildning

enligt en kompetensutvecklingsplan. Riktlinjer för miljögranskning och

intern vägledning skall färdigställas till den 1 april 2000. Miljöpolicyn och

EKN:s riktlinjer för miljögranskning skall enligt skrivelsen börja tillämpas

från den 1 april 2000. En samlad översyn skall ske under år 2001.

Konkret innebär policyn att större exportprojekt inom miljömässigt känsli-

ga branscher kommer att miljögranskas. De branscher där granskning i första

hand blir aktuell är kraftindustri, bygg- och entreprenadverksamhet, större

infrastrukturprojekt, massa- och pappersindustri samt gruv-, stål- och kemi-

industri. I samband med ansökan om garanti inhämtar EKN information om

vilken miljöpåverkan exporten medför. Om ansökan avser ett garantibelopp

om minst 100 miljoner kronor inom de nämnda branscherna krävs också att

exportören gör en miljökonsekvensbedömning. Miljögranskning kan också

bli aktuell i mindre projekt, om dessa bedöms kunna ha stor negativ miljöpå-

verkan.

Regeringen planerar enligt uppgift att informera riksdagen om utveckling-

en av EKN:s miljöpolicy senare under år 2000.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att en miljöpolicy nu börjar tillämpas vid EKN:s

garantigivning och emotser den av regeringen planerade informationen.

Med hänsyn till att kravet i motion 1999/2000:N281 (kd) har tillgodosetts

genom den utveckling som ägt rum under det senaste halvåret anser inte

utskottet att det finns behov av något uttalande från riksdagens sida med

anledning av den aktuella motionen. Den avstyrks således.

Handel och arbetsvillkor

Motionerna

I motion 1999/2000:Fi809 (s) anförs att Internationella arbetsorganisationen

(ILO) i en nyligen antagen konvention slagit fast att de länder som ratificerar

konventionen skall förbjuda och omedelbart vidta åtgärder mot de värsta

formerna av barnarbete. Motionärerna framhåller att de svenska företagen

har ett stort moraliskt ansvar att se till att de varor och tjänster som de han

lar inte åstadkommits genom barns arbete på ett otillbörligt sätt. Det är i dag

svårt att få information om barnarbetet, eftersom de berörda länderna ofta

inte har någon statistik och de ansvariga företagen ett minimalt intresse av at

informera om saken, anförs det i motionen.

Sverige måste driva på att WTO följer ILO-konventionerna, sägs det i mo-

tion 1999/2000:N270 (s). Bland annat bör frågan om barnarbete tas upp även

inom WTO.

I motion 1999/2000:N243 (fp) konstateras att internationell handel och ar-

betsvillkor är ett mycket kontroversiellt område. Motionärerna anser att det

är berättigat att ställa frågan om varför inte utvecklingsländer skall ha möj-

ligheten att arbeta sig upp ur fattigdom på liknande sätt som de nuvarande

industriländerna. Samtidigt kan industriländernas konsumentkrav på pro-

dukterna vara ett instrument för att driva fram bättre arbetsvillkor och utbild

ning i de utvecklingsländer där de multinationella företagen finns.

Vissa kompletterande uppgifter

Sverige har inom EG verkat för att WTO skall utveckla en dialog om förhål-

landet mellan handel och arbetsvillkor. Därför har Sverige förespråkat att ett

ILO/WTO-forum för diskussion och analys upprättas. Detta kom även att bli

EU:s gemensamma linje vid mötet i Seattle. Trots att det inte blev något

beslut om ett sådant forum på mötet i Seattle fortsätter Sverige att driva

frågan.

Utvecklingsländerna är oroliga för att västvärlden vill skydda sin inhemska

industri och menar att detta kan vara skälet till att västvärlden talar om beho

vet av att främja mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Sverige har i olika internationella sammanhang drivit på i fråga om förbud

mot barnarbete. Sommaren 1999 fattades ett enhälligt beslut inom ILO om

avskaffandet av de värsta formerna av barnarbete. De stater som tillträder

den nya konventionen (nr 182) förbinder sig att vidta omedelbara åtgärder

för att förbjuda och undanröja de värsta formerna av barnarbete. Konventio-

nen rör barn under 18 år och gäller bl.a. alla former av slaveri och jämförbara

sedvänjor, förbud mot rekrytering av barnsoldater, utnyttjande av barn för

prostitution och liknande, utnyttjande av barn i samband med droger eller

arbete som genom sin natur kan skada barns hälsa, säkerhet eller vandel.

För Sveriges del bereds frågan om ratifikation av konventionen om barn-

arbete av Näringsdepartementet, som överlämnat konventionen och den

kompletterande rekommendationen till den svenska ILO-kommittén. Hösten

1999 anmodade ILO-kommittén ett antal myndigheter och organisationer att

avge yttrande över konventionen dels i fråga om huruvida Sverige uppfyllde

de i konventionen ställda kraven, dels om det förelåg några hinder för ratifi-

kation och om ytterligare åtgärder bedömdes vara nödvändiga.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning kan fri handel bidra till ekonomisk utveckling

och förbättrade sociala villkor för det berörda landets medborgare. Samar-

betet mellan länder på det handelspolitiska området kan även utgöra en häv-

stång för förbättrade arbetsvillkor. Utvecklingsländernas möjlighet att arbeta

sig upp ur fattigdom till ett större välstånd är en viktig fråga. Det är emelle

tid problematiskt att industriländernas krav på förbättrade arbetsvillkor även

utvecklingsländerna för med sig att utvecklingsländerna kan misstänka att

kraven i själva verket är en form av protektionism. Vidare bör det uppmärk-

sammas att konsumentkraven i industriländerna kan fungera som ett instru-

ment för att driva fram bättre arbetsvillkor i de multinationella företag som

har verksamhet i utvecklingsländerna.

Utskottet stödjer den nuvarande linjen inom Sverige och EU att uppmuntra

de länder som följer arbetsvillkoren enligt ILO. Däremot är det inte fråga om

att införa ekonomiska sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa

villkor. Vidare vill utskottet erinra om att det är ILO som har huvudansvaret

för arbetsrättsliga frågor, vilket varken Sverige eller EU vill ändra på.

När det gäller frågan om barnarbete anser utskottet att det är tillfredsstäl-

lande att ILO har beslutat om en konvention om de värsta formerna av barn-

arbete och att arbetet med ratifikation nu är på gång. Enligt inhämtade upp-

gifter kommer en proposition om ratifikation att lämnas till riksdagen under

hösten 2000.

Med det anförda avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande WTO-förhandlingar

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U204 yrkande 7,

1999/2000:U220 yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000:N243 yrkandena 1,

4-6, 8-11 och 14, 1999/2000:N270 yrkande 3 och 1999/2000:N382

yrkandena 1, 3-6 och 13,

res. 1 (mp)

2. beträffande multilateralt investeringsavtal

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U220 yrkande 6,

1999/2000:N243 yrkande 3 och 1999/2000:N382 yrkande 15,

res. 2 (mp)

3. beträffande handel och miljö

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:N243 yrkande 7 och

1999/2000:N270 yrkandena 1 och 2,

4. beträffande exportkrediter och miljöprövning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:N281,

5. beträffande handel och arbetsvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fi809 yrkande 2,

1999/2000:N243 yrkande 13 och 1999/2000:N270 yrkande 4.

Stockholm den 13 april 2000

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Mats

Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m),

Nils-Göran Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Inger

Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s) och Harald Bergström (kd).

Reservationer

1. WTO-förhandlingar (mom. 1)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om WTO-förhandlingar bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att frihandel under vissa förutsättningar kan vara en väl-

ståndsskapande kraft såväl för de utvecklade länderna som för världens fatti-

gaste länder. Alla konsumenter - både enskilda och företag - gynnas av

positiva effekter i form av lägre priser, större utbud av varor och tjänster

samt bättre kvalitet. Vidare innebär frihandel också snabb spridning av in-

formation, vilket kan bidra till omvandling av slutna samhällen till större

öppenhet mot omvärlden.

WTO:s ministermöte lyckades inte enas i frågan om att starta en ny runda

av multilaterala förhandlingar. Som framgår ovan av såväl motionerna som

de kompletterande uppgifterna finns det ett stort antal frågor inom det utri-

keshandelspolitiska systemet, vilka behöver få en lösning. Till dessa hör bl.a.

frågor om utvecklingsländernas situation, tullar, antidumpning, immaterial-

rättigheter, elektronisk handel samt WTO:s tvistlösningsmekanism och ar-

betsformer. Den nuvarande svenska linjen att inriktningen bör vara ökad

öppenhet inom WTO får stöd av utskottet. Samtidigt måste det finnas respekt

för att enskilda länder inte vill röja sina förhandlingspositioner. Utskottets

synpunkter på NGO:ers ställning i WTO-sammanhang kan inkluderas i frå-

gan om en ökad öppenhet.

Inte minst mot bakgrund av de misslyckade förhandlingarna kan det finnas

ett behov av att se över och förbättra WTO:s regelverk. Detta gäller särskilt

frågor om hur WTO skall bistå utvecklingsländer, som har problem att upp-

fylla WTO-reglerna.

Beträffande den i motion 1999/2000:N382 (mp) upptagna frågan om ge-

nomförandet av åtgärder i enlighet med ministermötet i Marrakech kan erin-

ras om att ministerbeslutet regelbundet skall ses över av ministerkonferensen

och dessutom övervakas av jordbrukskommittén inom WTO.

När det gäller offentlig upphandling bör Sverige verka för att denna fråga

inte alls skall behandlas av WTO. Om frågan om offentlig upphandling trots

allt skulle tas upp inom ramen för WTO i kommande förhandlingar är det ett

absolut krav att rätten att ställa ekologiska och sociala krav kan garanteras.

Hela miljökostnaden inklusive kostnaderna för miljön i samband med trans-

porter bör beaktas vid en offentlig upphandling. I denna fråga instämmer

utskottet med uppfattningen i motion 1999/2000:N382 (mp).

Frågor om handel och miljö respektive handel och arbetsvillkor tar ut-

skottet särskilt upp längre fram i betänkandet.

Utskottet vill vidare framhålla vikten av information till riksdagen om för-

handlingsläget så påkallar. Enligt utskottets mening bör samtliga här be-

handlade yrkanden - med undantag av motion 1999/2000:N382 (mp) i frå-

gan om offentlig upphandling - avslås av riksdagen. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande WTO-förhandlingar

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N382 yrkande 1 och

med avslag på motionerna 1999/2000:U204 yrkande 7, 1999/2000:

U220 yrkandena 1, 3 och 4, 1999/2000:N243 yrkandena 1, 4-6, 8-11

och 14, 1999/2000:N270 yrkande 3 och 1999/2000:N382 yrkandena

3-6 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-

fört.

2. Multilateralt investeringsavtal (mom. 2)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om multilateralt investerings

avtal bort ha följande lydelse:

Om frågan om ett multilateralt investeringsavtal aktualiseras anser utskot-

tet - med instämmande i vad som anförs i motion 1999/2000:N382 (mp) - att

Sverige bör verka för att eventuella förhandlingar skall äga rum inom ramen

för FN. Skälet är att flera utvecklingsländer och även sektorer inom indust-

riländerna har uttalat sin tveksamhet till att investeringsfrågor tas upp inom

WTO. På grund av att WTO-förhandlingarna utmynnar i "paketlösningar"

finns det en överhängande risk för att utvecklingsländerna tvingas att gå med

på avtal som innebär stora långsiktiga strukturella förändringar i utbyte mot

kortsiktiga tullfördelar.

I den mån investeringsavtal ändå tas upp inom ramen för WTO bör Sveri-

ge verka för att avtalen inkluderar frågor om miljö och rättvisa för befolk-

ningen i det land där investeringen äger rum.

Utskottet tillstyrker därför ovannämnda motion i berörd del. Övriga mo-

tionsyrkanden avstyrks. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande multilateralt investeringsavtal

att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N382 yrkande 15 och med

avslag på motionerna 1999/2000:U220 yrkande 6 och 1999/2000:N243

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.