Bet. 1999/2000:NU4

Näringsutskottets betänkande

1999/2000:NU04

Införande av schablonberäkning på elmarknaden,

m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1999/2000

NU4

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1998/99:137 om införande av

schablonberäkning på elmarknaden, m.m.,

dels sex motioner som väckts med anledning av

propositionen.

Synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av

företrädare för Näringsdepartementet samt gemensamt

av organisationerna Sveriges Elleverantörer och

Svenska Kraftverksföreningen. Från dessa

organisationer har också skrivelser inkommit.

Sammanfattning

Riksdagen beslöt på utskottets initiativ hösten 1998

att anmoda regeringen att lägga fram ett förslag om

slopat krav på elmätare för små elkonsumenter.

Motivet för utskottets ställningstagande var att

möjliggöra även för denna kategori att dra nytta av

elmarknadens omreglering genom sänkta elpriser.

Regeringen anmodades att återkomma under våren 1999

med en proposition i frågan, så att de nya

bestämmelserna kan träda i kraft senast den 1

november 1999.

Det nu aktuella förslaget om införande av

schablonberäkning på elmarknaden innebär att alla

elkonsumenter - både små och stora - skall kunna få

del av de sänkta elpriserna. Utskottet tillstyrker

sålunda i princip regeringens lagförslag, vilket

skall träda i kraft den 1 november 1999. Vidare

delar utskottet regeringens bedömning att det inte

längre finns något behov av särskilda regler om

skydd mot konkurrens från el inom områden där

fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses

att distribueras.

En konsekvens av införandet av schablonberäkning på

elmarknaden är att leveranskoncessionssystemet

upphör; ett system som bl.a. har gett de små

elproducenterna ett särskilt skydd. Utskottet har

härvid samma åsikt som regeringen, nämligen att den

småskaliga elproduktionen bör ha ungefär samma

villkor som för närvarande under övergångsperioden

fram t.o.m. år 2000. I reservationer (m, fp; kd; c)

redovisar företrädarna för respektive parti sin syn

på hur frågan om stöd till de små elproducenterna

bör hanteras.

Utskottet avstyrker vidare motionsyrkanden rörande

tillsyn av nätverksamheten respektive

fjärrvärmedistributionen, driftskostnad för timvis

mätning och utredning om timmätare. I reservationer

(m, kd, c, fp; m, kd, fp; c; mp) följs motionerna

upp.

Propositionen

I proposition 1998/99:137 föreslås att riksdagen

dels antar regeringens förslag till lag om ändring

i ellagen (1997:857),

dels godkänner vad regeringen förordat om

elleveranser inom fjärrvärme-och naturgasområden

(avsnitt 5.4.1).

Lagförslaget återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1998/99:N19 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

ersättningen till de småskaliga elproducenterna

långsiktigt ligger på en nivå som möjliggör

investeringar i modernare och mer miljöanpassad

teknik.

1998/99:N20 av Lennart Värmby m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den småskaliga

elproduktionens fördelar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om prisgarantinivån och

LEKO-utredningen.

1998/99:N21 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om småskalig

elproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökad tillsyn över

nätverksamheten.

1998/99:N22 av Eskil Erlandsson och Åke Sandström

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om överförande av

mottagningsplikt till Svenska kraftnät,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utfärdande av

bestämmelser för vissa ägarkategorier,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om gränsen för att

räknas som småskalig vindkraft,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om administrationen av

bl.a. miljöbonus,

5. att riksdagen beslutar att elanvändare som redan

har installerade timmätare inte skall belastas med

någon driftkostnad för den timvisa mätningen,

oavsett avtalets löptid.

1998/99:N23 av Inger Strömbom m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

löpande utvärdering av effekterna av det nya

schablonavräkningssystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beredskap för att om

behov finns snabbt justera mot lägre säkringsnivåer

för bättre överensstämmelse mellan förbrukning och

kostnad för den enskilde konsumenten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utse en

myndighet för tillsyn och prisövervakning

beträffande fjärrvärme,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att få

till stånd en rationalisering och sänkning av

kostnaderna för nätverksamheten samt en

nätavgiftsutjämning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skärpta regler och

förbättrad tillsyn för att förhindra att vinster

från nätverksamhet används för att subventionera

elförsäljningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning av de

små elproducenternas situation och förutsättningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mottagningsplikt och

ersättning till små elproducenter.

1998/99:N24 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda ett

rationellt och kostnadseffektivt införande av fjärr-

avlästa och timregistrerande elmätare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skyddet för små

elproducenter.

Utskottet

Inledning

Riksdagen beslöt hösten 1995 om ny ellagstiftning

(prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1), vilken trädde

i kraft den 1 januari 1996. Lagstiftningen innebär

att konkurrens införts i handeln med el, vilket

skapar förutsättningar för en ökad pris- och

kostnadspress i elförsörjningen och i princip en

ökad valfrihet för elkonsumenterna. En huvudprincip

i den nya lagstiftningen är att det skall vara en

klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och

försäljning av el och å andra sidan överföring av el

(nätverksamhet).

Den som har nätkoncession är skyldig att ansluta

alla kunder som önskar det till nätet och att

överföra el på skäliga och icke-diskriminerande

villkor. Skäligheten i nättariffer och andra

överföringsvillkor kan granskas av nätmyndigheten

vid Statens energimyndighet - tidigare Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK).

Ellagstiftningens nuvarande bestämmelser om

leveranskoncession syftar bl.a. till att ge

konsumenter med låg elförbrukning ett särskilt

skydd. I varje område skall det finnas en leverantör

av el som har leveranskoncession. Den som har sådan

koncession är skyldig att leverera el för normala

förbruknings-ändamål till alla konsumenter inom

området som inte väljer en annan leverantör av el.

Riksdagen beslöt våren 1997, på regeringens

förslag, att ett takpris på 2 500 kr skall gälla för

de kostnader som nätföretagen får debitera en

enskild konsument med s.k. direktmätning för

timregistrerande utrustning och dess installation

(prop. 1996/97:85, bet. 1996/97:NU11). Lagändringen

trädde i kraft den 1 juli 1997. Syftet med takpriset

var att underlätta för kunder med liten

elförbrukning att delta i handeln med el.

Riksdagen beslöt hösten 1998, på näringsutskottets

förslag, att anmoda regeringen att lägga fram ett

förslag om slopat krav på elmätare för små

elkonsumenter (bet. 1998/99:NU4). Utskottet anförde

att det är mycket viktigt att även de små

elkonsumenterna kan dra nytta av elmarknadens

omreglering genom sänkta elpriser. Utskottet

föreslog därför, med anledning av sex motioner, att

den pågående utredningen om

leveranskoncessionssystemet - den s.k. LEKO-

utredningen (särskild utredare: generaldirektör Lars

Ljung) - skulle ges i uppdrag att lägga fram förslag

om att undantag från grundprincipen om timvis

mätning skall göras för kunder med ett

säkringsabonnemang om högst 25 A, att

uppsägningstiden skall vara högst en månad och att

det av konsumenten inte skall tas ut någon

administrationsavgift vid leverantörsbyte. Utskottet

såg detta som ett första steg och ansåg att

timmätarkravet på sikt bör kunna slopas även för

övriga mindre förbrukare med ett säkringsabonnemang

om högst 63 A. De nya bestämmelserna bör träda i

kraft så snart som möjligt och senast den 1 november

1999, anförde utskottet. Regeringen anmodades att

återkomma till riksdagen under våren 1999 med en

proposition i frågan.

Regeringen gav, med anledning av riksdagens beslut,

genom tilläggsdirektiv i februari 1999 LEKO-

utredningen i uppdrag att med förtur behandla vissa

frågor som sammanhänger med införandet av ett system

för schablon-avräkning av elleveranser. Genom

tilläggsdirektivet ändrades också tidpunkten för

utredarens slutliga redovisning till regeringen till

den 1 september 1999. Utredningen redovisade i april

1999 i betänkandet Öppen elmarknad (SOU 1999:44)

sina överväganden och förslag rörande de frågor som

har en direkt koppling till införandet av

schablonberäkning, inbegripet förslag till

regleringar.

Affärsverket svenska kraftnät har som

systemansvarig myndighet det övergripande ansvaret

för att elektriska anläggningar samverkar

driftsäkert inom landet, och att nätet utnyttjas på

ett rationellt sätt, så att det kontinuerligt råder

balans mellan produktion och förbrukning av el. Det

är också en uppgift för Svenska kraftnät att

förvalta och driva det svenska stamnätet och de

statligt ägda utlandsförbindelserna.

Utskottets betänkande är disponerat så att

regeringens förslag om införande av schablonbaserad

beräkning av elförbrukningen redovisas först.

Motions-yrkanden med koppling till förslaget, liksom

vissa kompletterande uppgifter, tas upp i anslutning

härtill. Därefter redogörs för förslaget om att

leveranskoncessionssystemet skall upphöra,

motionsyrkanden med anknytning till detta förslag

samt vissa kompletterande uppgifter. Slutligen

redovisas utskottets ställningstaganden i ett

särskilt avsnitt.

Införande av schablonbaserad beräkning av

elförbrukningen

Propositionen

Allmänt

Regeringen föreslår att kravet på timvis mätning av

elförbrukningen skall avskaffas den 1 november 1999

för de flesta elkunder. För dessa kunder skall i

stället införas schablonbaserad beräkning av

elförbrukningen. Regeringens bedömning är att kravet

på timvis mätning utgör ett inte oväsentligt hinder

för en ökad rörlighet bland elkunder med låg

elanvändning och därmed för en ökad konkurrens och

prispress inom denna del av marknaden. Kostnaden för

mätutrustning med tillhörande installationer har

heller inte minskat i den takt som förväntades då

takpriset på 2 500 kr infördes, konstateras det. Av

rättviseskäl, konkurrensskäl och kostnadsskäl bör

kunder med låg elförbrukning undantas från

grundprincipen om timvis mätning av elförbrukning,

anser regeringen.

Modell och gräns för schablonberäkning

Schablonberäkning av elförbrukning skall ske enligt

den s.k. områdesmodellen, föreslår regeringen.

Förbrukningsgränsen för schablonberäkning skall för

kunder med säkringsabonnemang vara 200 A och för

lågspänningskunder med effektabonnemang 135 kW.

Det finns två principmodeller för utformning av den

schablonmässiga beräkningen och fördelningen mellan

elleverantörerna av elanvändarnas elförbrukning. Den

ena är en områdesmodell och tillämpas sedan år 1995

i Norge, och den andra är en kategorimodell och

används sedan hösten 1998 i Finland. Områdesmodellen

innebär att det endast finns en enda uttagsprofil

per nätområde. I kategorimodellen används i stället

typkurvor för olika kundkategorier.

Enligt regeringens bedömning motsvarar

områdesmodellen bäst de krav som bör ställas,

nämligen att systemet bör vara kostnadseffektivt,

konkurrensneutralt, anpassat för den svenska

elmarknaden och möjligt att införa på relativt kort

tid. Eftersom det grundläggande motivet för att

införa schablonberäkning är att konkurrensen skall

öka och att alla elanvändare skall ges tillträde

till den fria elmarknaden, bör enligt regeringens

mening konkurrens-aspekten väga tungt i valet mellan

de två modellerna. Områdesmodellen är också enklare

att administrera och kräver ett mindre omfattande

IT-stöd än kategorimodellen.

Förbrukningsgränsen för schablonberäkning skall,

som nämnts, för kunder med säkringsabonnemang vara

200 A och för lågspänningskunder med

effektabonnemang 135 kW. En alltför hög gräns för

schablonberäkning kan i vissa fall medföra att

förbrukningsprofilen blir ogynnsam i nätområden där

det finns många elanvändare med höga effektnivåer,

sägs det. För att bedöma omfattningen av denna typ

av effekter krävs en noggrann uppföljning av

utvecklingen på elmarknaden, anser regeringen. Andra

faktorer som i framtiden kan komma att påverka valet

av gräns för schablonberäkning är

kostnadsutvecklingen för mätarinstallationer och

mätvärdeshantering. Samman-taget innebär dessa

förhållanden att gränsen för schablonberäkning vid

behov bör kunna justeras. Med områdesmodellen kan

justering ske mot lägre säkringsnivåer; ett

förfaringssätt som med goda erfarenheter tillämpats

i Norge. Med den gräns för schablonberäkning som

regeringen förordar beräknas ca 99,5 % av landets

elanvändare komma att omfattas av schablonberäkning,

bl.a. alla hushåll, men även flertalet jordbrukare

och andra små näringsidkare.

Tidpunkt för leverantörsbyten

Byte av elleverantör får ske den första dagen i

varje månad. Den nye leverantören skall underrätta

innehavaren av nätkoncession om bytet senast en

månad innan leveransen skall påbörjas.

Det första bytestillfället blir den 1 november 1999

för elanvändare som sagt upp sina avtal med

leveranskoncessionären senast sex månader innan,

dvs. senast den 30 april 1999. Nästa bytestillfälle

blir den 1 december 1999 för sådana elanvändare som

sagt upp sina avtal med leveranskoncessionären efter

den 30 april 1999 men senast den 31 augusti 1999.

Därefter kan byte ske varje månadsskifte med

undantag för den 1 januari 2000 och den 1 mars år

2000, eftersom dessa datum är s.k. millenniekritiska

datum.

Ansvarsförhållanden mellan marknadens parter

Ansvaret för att det finns en balansansvarig i en

elanvändares uttagspunkt flyttas över från

elanvändaren till elleverantören. (Med balansansvar

avses det ekonomiska ansvaret för att det nationella

elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en

uttagspunkt.) En elleverantör skall underrätta

innehavaren av nätkoncession om till vilka

uttagspunkter leverans sker och vem som är

balansansvarig för dessa uttagspunkter.

Nätinnehavaren ansvarar för att rapportera

relevanta data till berörda parter vid

leverantörsbyten och byten av balansansvarig.

Nätinnehavaren skall, utöver nu gällande

mätskyldighet, också vara skyldig att beräkna

schablonberäknade kunders elförbrukning, ta fram

preliminära och slutliga andelstal för

elleverantörer och balansansvariga inom

nätkoncessionsområdet samt rapportera dessa data

till berörda leverantörer, balansansvariga och

system-ansvarig myndighet.

Den systemansvariga myndigheten, Svenska kraftnät,

ansvarar för balansavräkning mellan de

balansansvariga dels vad gäller såväl de timmätta

som de schablonberäknade kunderna, dels vad gäller

såväl preliminär som slutlig avräkning.

Närmare föreskrifter om nätinnehavarens respektive

balansansvarigas skyldigheter i det här aktuella

sammanhanget meddelas av regeringeneller den

myndighet som regeringen bestämmer.

Hantering av kostnader vid leverantörsbyte

I riksdagens beslut om att schablonberäkning skall

införas den 1 november 1999 uttalades att någon

avgift inte skall tas ut av den kund som byter

leverantör. Regeringen föreslår mot bakgrund härav

att innehavare av nätkoncession inte skall ha rätt

att ta ut en särskild avgift vid byte av

elleverantör.

Vissa frågor kring timmätning

Kostnader för mätning hos elanvändare som mäts

enligt de nya föreskrifterna skall betraktas som en

systemkostnad och därför inräknas i den gemensamma

nättariffen. Elanvändare som vill ha en mer

avancerad mätning skall debiteras merkostnaderna för

detta.

Den elanvändare som för närvarande har ett avtal

med en elleverantör som är baserat på timregistrerad

mätning skall inte belastas med merkostnaden för

denna mätning under det pågående avtalets löptid.

Någon särskild ersättning bör enligt regeringen inte

utgå till de kunder som har installerat timmätare.

Motionerna

Det behövs en ökad tillsyn av nätverksamheten,

anförs det i motion 1998/99: N21 (m). På en fri och

helt konkurrensutsatt elmarknad behöver inte

Energimyndigheten lägga resurser på priskontroll,

säger motionärerna med hänvisning till att kunder

som upplever att en elleverantör tar för mycket

betalt enkelt kan byta leverantör. Konkurrensen

torde dessutom medföra en pris-press som på ett

effektivt sätt motverkar att enskilda elleverantörer

tar ut ett överpris, sägs det. Däremot anses behovet

av tillsyn öka på den del av elmarknaden som inte är

konkurrensutsatt, nämligen nätverksamheten. En

skärpning av tillsynen av nätverksamheten är

påkallad, eftersom det finns en risk att eventuella

förluster på den konkurrensutsatta delen av

marknaden täcks med hjälp av höga avgifter på den

monopoliserade delen, anser motionärerna. De påpekar

att då Energimyndigheten inte längre behöver ägna

sig åt priskontroll, kommer det att frigöras

resurser som kan användas till en skärpt tillsyn av

nätverksamheten.

Också i motion 1998/99:N23 (kd) krävs en bättre

tillsyn av nätverksamheten. NUTEK har visat att det

finns en rationaliseringspotential i nätverksamheten

som skulle kunna medge en betydande tariffsänkning

för glesbygdskunder utan motsvarande höjning av

tätortstarifferna, säger motionärerna. De påpekar

vidare att energiföretagen, enligt Konkurrensverket,

har stora möjligheter att kompensera sänkta elpriser

med ökade nätavgifter. För att undvika att vinsterna

på nätavgifter används till att subventionera

försäljningen av el skall elförsäljningen och

distributionen enligt gällande regler ligga i

separata bolag. Det har dock visat sig att detta i

princip är en ''papperskonstruktion'', eftersom det

är vanligt att personalen är anställd för att syssla

med båda verksamheterna, anför motionärerna. De

kräver att reglerna skärps och att tillsynen

förbättras, så att konkurrensen renodlas och

totalkostnaderna för hushållen kan sänkas.

I motionen sägs vidare att det behövs en löpande

utvärdering av effekterna av det nya

schablonavräkningssystemet och en beredskap för att

om behov finns snabbt justera mot lägre

säkringsnivåer för att uppnå bättre överensstämmelse

mellan förbrukning och kostnad för den enskilde

konsumenten. I inledningsskedet är de föreslagna

förbrukningsgränserna för schablon-beräkning väl

avvägda, anser motionärerna. De menar dock att en

klar nackdel med den föreslagna modellen är att för

högt fastställda gränser för schablonavräkning kan

resultera i att småförbrukare får betala för mycket

för den mängd el de använder om de bor i ett

nätområde där det finns storförbrukare.

De elanvändare som redan har installerat timmätare

bör inte belastas med någon driftskostnad för den

timvisa mätningen, oavsett avtalets löptid, anförs

det i motion 1998/99:N22 (c). Den årliga

driftskostnaden för en timmätare kan uppgå till

drygt 1 000 kr för en elanvändare på landsbygden,

säger motionärerna. Ett rörligt elpris till

slutanvändaren, baserat på spotmarknaden timme för

timme, bidrar till att öka konsumtionen vid

lågbelastning och minska konsumtionen under

högbelastning, anför motionärerna. De menar att

lastutjämningen bidrar till bättre hushållning av el

och därigenom mindre miljöpåverkan och att det

därför vore felaktigt att införa en avgift som

motverkar användningen av redan installerade

timmätare. Det är olyckligt om de elanvändare som

efter riksdagens beslut år 1997 om införande av

takpris på timmätare har installerat timmätare två

år senare skulle bli de som missgynnas av riksdagens

nya beslut, säger motionärerna.

I motion 1998/99:N24 (mp) föreslås en utredning om

ett kostnadseffektivt införande av fjärravlästa och

timregistrerande elmätare. De nya, fjärravlästa och

timregistrerande elmätare som finns på marknaden och

som hittills utnyttjats av det fåtal konsumenter som

bytt elleverantör har många fördelar, inte minst att

de uppmuntrar till energibesparing, påpekar

motionärerna. De anser att erfarenheter hos

Sollentuna Energi AB, liksom norska erfarenheter,

bör studeras. I Norge åläggs nätbolagen att

installera nya elmätare för kunder med elförbrukning

över en viss nivå, vilken sänks successivt, så att

en stegvis utbyggnad erhålls. En annan metod som

enligt motionärerna också bör studeras

introducerades i Norge den 1 januari 1999 och

innebär ett krav på nätbolagen att avläsa den exakta

förbrukningen fyra gånger per år för hushållskunder

med en årlig förbrukning över 8 000 kWh, dvs. i

praktiken alla som bor i villa. Faktureringen skall

ske i efterhand, baserad på den verkliga

förbrukningen.

Vissa kompletterande uppgifter

Beträffande frågan om ökad och bättre tillsyn av

nätverksamheten, som tas upp i motionerna

1998/99:N21 (m) och 1998/99:N23 (kd), kan noteras

att i den nya ellagen (1997:857), som trädde i kraft

den 1 januari 1998, gjordes preciseringar i tidigare

bestämmelser för att skapa förutsättningar för en

effektivare tillsyn (prop. 1996/97:136, bet.

1997/98:NU3). Utskottet anförde bl.a. att

nätmyndigheten borde ges större möjlighet att

prioritera sitt tillsynsarbete än vad

dittillsvarande bestämmelser hade medgivit.

Statens energimyndighet bedriver för närvarande

projekt som syftar till att utveckla nya verktyg och

metoder för tillsynen. Trots att insatser gjorts för

att effektivisera tillsynen finns det, enligt

bedömning från Näringsdepartementet, erfarenheter

som talar för en skärpning av regelverket. Med

resultaten av det arbete som pågår inom

Energimyndigheten som underlag har regeringen,

enligt uppgift, för avsikt att under hösten 1999 ta

initiativ till en översyn av gällande reglering och

tillsyn. Inom departementet pågår arbete med att

utarbeta kommittédirektiv. Förutom tillsynen och

regelverket avses även andra frågor behandlas i den

planerade utredningen, nämligen risken för

korssubventionering, frågan om utjämning av villkor

mellan glesbygd och tätort och frågan om

tvångsförvaltning av nätkoncession.

Frågan om val av gräns för schablonberäkning, som

tas upp i motion 1998/99:N23 (kd), behandlas i

propositionen (s. 18-20). Där sägs bl.a. följande:

Svenska kraftnät och Statens energimyndighet

påpekar, liksom flera remissinstanser, att en

alltför hög gräns för schablonberäkning i vissa fall

kan medföra att förbrukningsprofilen blir ogynnsam i

nätområden där det finns många elanvändare med höga

effektnivåer. För att bedöma omfattningen av denna

typ av effekter krävs en noggrann uppföljning av

utvecklingen på elmarknaden. Andra faktorer som i

framtiden kan komma att påverka valet av gräns för

schablonberäkning är kostnadsutvecklingen för

mätarinstallationer och mätvärdeshantering.

Sammantaget innebär dessa förhållanden att gränsen

för schablonberäkning vid behov bör kunna justeras.

Med den modell för schablonberäkning som valts kan

justeringen ske mot lägre säkringsnivåer. På detta

sätt minskar risken för att man framtvingar

timmätarinstallationer som i efterhand kan visa sig

vara samhällsekonomiskt olönsamma. Detta

förfaringssätt har med goda erfarenheter tillämpats

i Norge där en sänkning av schablongränsen till 400

000 kWh/år trädde i kraft den 1 januari 1999.

Beträffande yrkandet i motion 1998/99:N22 (c) om att

elanvändare som redan har installerade timmätare

inte skall belastas med någon driftskostnad för den

timvisa mätningen, oavsett avtalets löptid, bör,

enligt kommentar från Näringsdepartementet, beaktas

att kvaliteten i schablonberäkningen är beroende av

korrekta mätvärden. Hantering av ett stort antal

timvisa mätserier vid den nationella avräkningen

ökar risken för kvalitetsbrister. Regeringens

förslag ses som en avvägning mellan denna risk och

vissa kunders intresse av att även fortsättningsvis

erhålla de aktuella mätserierna.

En utredning om ett införande av fjärravlästa och

timregistrerande elmätare begärs i motion

1998/99:N24 (mp). I LEKO-utredningens uppdrag ingår

(dir. 1999:19) att överväga om mätperiodens längd

bör regleras och om elräkningen bör baseras på

faktisk förbrukning. LEKO-utredningen har nyligen

lämnat sitt slutbetänkande Småskalig elproduktion

samt mätning och debitering av elförbrukning (SOU

1999:95).

Utredningen har analyserat om

preliminärdebiteringen bör avskaffas och om

elräkningen i stället alltid bör baseras på faktisk

förbrukning. Bland fördelar med en sådan förändring

nämner utredningen följande: kunden skulle inte vid

något tillfälle behöva betala för annat än den el

han faktiskt förbrukat, tätare avläsningar torde

innebära vissa fördelar för systemet med

schablonberäkning samt en ökad uppmärksamhet på den

egna elförbrukningen torde öka kundens benägenhet

att spara energi. Ett avskaffande av

preliminärdebiteringen skulle dock enligt

utredningen också innebära ökade kostnader, t.ex.

ökade kostnader för mätaravläsningar och ökade

kostnader för tydligare presentation av

elförbrukningen på elräkningen. Utredningen anser

sig inte med säkerhet kunna avgöra om fördelarna

överstiger kostnaderna. Mot denna bakgrund finner

utredningen inte skäl att rekommendera statsmakterna

att för närvarande vidta några särskilda åtgärder

för att avskaffa preliminärdebiteringen.

LEKO-utredningen har studerat de norska

erfarenheter som det hänvisas till i den nyssnämnda

motionen. Enligt utredningen tyder de norska

erfarenheterna på att den största vinsten med att

avskaffa preliminärdebiteringen finns att hämta på

energisparsidan. Om motsvarande åtgärder skulle

genomföras i Sverige, torde elförbrukningen minska

även här, säger utredningen, men potentialen för att

spara el med dessa åtgärder bedöms vara mindre i

Sverige än i Norge. Enligt utredningens mening bör

närmare studeras hur stor denna potential är.

Utredningen föreslår därför att försök med fakturor

baserade på faktisk förbrukning skall genomföras i

ett avgränsat geografiskt område, i första hand

avseende hushåll med elvärme. Samtidigt bör

effekterna av att på ett tydligt, grafiskt sätt

illustrera elförbrukningen på elräkningen

analyseras. Ansvaret för försöksverksamheten bör ges

till Energimyndigheten, eventuellt i samarbete med

Konsumentverket.

Utredningens betänkande kommer nu att bli föremål

för beredning inom Näringsdepartementet.

Det bör också noteras att möjligheten att

successivt sänka gränsen för timmätning i takt med

att tekniken utvecklas och blir kostnadseffektiv

berörs, som tidigare nämnts, i propositionen.

Leveranskoncessionssystemets upphörande

Allmänt

För att skydda små elanvändare föreskrivs enligt

nuvarande lydelse av ellagen att det skall finnas en

leverantör i varje område som har s.k.

leveranskoncession. Innehavaren av

leveranskoncession är skyldig att leverera el för

normala förbrukningsändamål till alla kunder inom

området som inte önskar byta elleverantör.

Leveranskoncessionären är också skyldig att köpa el

från produktionsanläggningar som är belägna inom

området och som kan leverera en effekt om högst 1

500 kW. Leveranskoncessionären är för närvarande den

enda leverantör som får leverera till kunder vars

uttag inte mäts timme för timme.

Leveranskoncessionärens priser övervakas av

Energimyndigheten. Samtliga nu gällande

leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000.

När schablonberäkning införs öppnas hela

elmarknaden för konkurrens. Därmed förändras

förutsättningarna på ett genomgripande sätt för de

företag som för närvarande är

leveranskoncessionärer. Med instämmande i LEKO-

utredningens uppfattning anser regeringen att

leveranskoncessionssystemet inte kan upprätthållas

då schablonberäkning införs.

Behovet av leveransskyldighet

Samtliga elleverantörer skall, enligt regeringens

förslag, vara leveransskyldiga gentemot sina kunder.

Leveransskyldigheten upphör om abonnemanget upphör,

om en annan elleverantör tar över leveransen av el

eller om överföringen av el får avbrytas på grund av

att elanvändaren har försummat sina skyldigheter

gentemot elleverantören.

Regeringen bedömer att förslaget om

leveransskyldighet inte kommer att påverka

konkurrenssituationen på elmarknaden, trots att det

innebär ett visst mått av marknadsingripande; detta

beroende på att alla elleverantörer omfattas.

Samtidigt anses leveransplikten inte innebära någon

belastning för elleverantören, eftersom den avser

betalande kunder och dessutom endast innefattar

rätten till förlängning av elleveransen som sådan

och inte det pris och övriga villkor som skall

tillämpas efter förlängning. Den aktuella

bestämmelsen innebär entydiga spelregler på

elmarknaden som är lätta att förstå för både

elleverantörer och kunder, varigenom antalet fall

där en elanvändare kan komma att sakna en

elleverantör bör kunna reduceras påtagligt, anför

regeringen.

Elanvändare som saknar elleverantör

Regeringen föreslår att för en elanvändare som

saknar elleverantör skall nätkoncessionsinnehavaren

vara skyldig att anvisa en elleverantör. Att en

elanvändare saknar ellevereantör kan inträffa t.ex.

vid ny- och återanslutning eller återinkoppling av

en anläggning samt vid nyinflyttning. För att kunna

fullgöra den aktuella skyldigheten skall

nätkoncessionsinnehavaren teckna avtal med en

elleverantör som åtar sig att leverera el till

samtliga elanvändare inom nätkoncessionsområdet som

saknar elleverantör.

Behovet av prisreglering

Den nuvarande prisprövningen av elleveranser skall

upphöra att gälla i samband med att

leveranskoncessionssystemet avskaffas. När

schablonberäkning införs kommer samtliga elanvändare

att kostnadsfritt kunna byta elleverantör. Den ökade

konkurrensen på marknaden som därigenom uppstår

kommer, enligt regeringens bedömning, att utgöra en

tillräcklig garanti för att ingen leverantör skall

kunna ta ut oskäliga priser av konsumenterna. Vad

gäller behovet av konsumentskydd i övrigt utgör,

enligt regeringens mening, ellagens särskilda

bestämmelser om överföring av el till konsumenter

(11 kap.) ett tillräckligt skydd.

Elleveranser inom fjärrvärme- och naturgasområden

Propositionen

En leveranskoncessionär är för närvarande, som

tidigare beskrivits, skyldig att leverera el för

normala förbrukningsändamål till alla kunder som så

önskar inom det geografiska område koncessionen

omfattar. Denna leveransskyldighet gäller dock inte

för uppvärmningsändamål i områden där fjärrvärme

eller naturgas distribueras eller avses att

distribueras. Undantaget från leveransskyldighet

inom fjärrvärme- och naturgasområden infördes i

samband med tillkomsten av lagen (1977:439) om

kommunal energiplanering. I anslutning till

riksdagens beslut våren 1994 om handel med el i

konkurrens (prop. 1993/94:162, bet. 1993/94:NU22)

betonades att undantaget från leveransplikt borde

behållas under en övergångsperiod i syfte att ge

aktörerna möjlighet till en successiv anpassning

till de nya förhållandena på elmarknaden.

Den tillämpade övergångslösningen har underlättat

en sådan anpassning, sägs det. Enligt regeringens

mening talar vidare det konstaterade begränsade

utnyttjandet av skyddet, för att fjärrvärmen och

naturgasen framöver bör kunna konkurrera utan

särskilda undantag för eluppvärmning. Regeringens

bedömning är således att några regler om skydd mot

konkurrens från el inom områden där fjärrvärme eller

naturgas distribueras eller avses att distribueras

inte bör förekomma i fortsättningen.

Motionen

Regeringen bör utse en myndighet för tillsyn och

prisövervakning beträffande fjärrvärme, anförs det i

motion 1998/99:N23 (kd). Konkurrensverket har

uppmärksammat att en kraftproducent som producerar

både fjärrvärme och el har erbjudit rabatter på

fjärrvärme, när konsumenten också köpt hela sitt

behov av el från företaget, säger motionärerna. De

framhåller att energiföretag som säljer både

fjärrvärme och el i sådana fall kan få en betydande

fördel i förhållande till ett konkurrerande företag

som bara säljer el. För närvarande finns det ingen

myndighet som sköter prisövervakningen i fråga om

fjärrvärme, vilket gör att det inte går att urskilja

om kostnader för den konkurrensutsatta elen vältras

över på fjärrvärmekunderna i de bolag som producerar

båda energislagen, konstaterar motionärerna. Deras

uppfattning är att en befintlig myndighet bör utses

med ansvar för prisövervakning, både för fasta

installationer och för energikostnaden. Beräkningar

bör redovisas i de fall då el och fjärrvärme

produceras i samma anläggningar för att undvika

risken att kostnader övervältras mellan

energislagen, sägs det vidare.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt uppgift från Näringsdepartementet har

undersökningar visat att fjärr-värmetaxorna varierar

starkt i landet. Orsaken till detta torde bl.a. vara

varierande förutsättningar för värmeproduktion. För

att de stora variationerna skall kunna analyseras

närmare har regeringen gett Energimyndigheten i

uppdrag att göra en förstudie om förhållandena på

värmemarknaden, inklusive regelverk, lagstiftning

m.m. Förstudien syftar till att ge underlag för ett

eventuellt senare uppdrag att kontinuerligt följa

värmemarknaden med avseende på framför allt

konkurrenssituation och prisbildning. Det är, enligt

uppgift, ännu för tidigt att uttala sig om hur en

eventuell tillsyn skall utformas eller om

myndighetsstrukturen behöver ses över.

Konsekvenser för leveranskoncessionärerna

När schablonberäkning införs förändras

förutsättningarna för de företag som för närvarande

är leveranskoncessionärer på ett genomgripande sätt,

framhålls det i propositionen. För vissa

leveranskoncessionärer kan särskilda problem uppstå

till följd av att de tecknat långsiktiga avtal för

anskaffning av den kraft de planerat att leverera

till sina leveranskoncessionskunder. Avtalen kan

innehålla fasta såväl volym- som prisvillkor.

Regeringen anser att det är väsentligt att klarlägga

omfattningen av de problem som kan komma att uppstå

för leveranskoncessionärerna på grund av denna typ

av långsiktiga kraftanskaffningsavtal. En särskild

förhandlare kommer därför att ges i uppgift att

klarlägga omfattningen av problemet med

ofördelaktiga kraftanskaffningsavtal och om det

finns behov att ta upp förhandlingar med berörda

parter i syfte att få avtalsvillkoren justerade.

Skydd för små elproducenter

Propositionen

Det nuvarande leveranskoncessionssystemet ger

elproduktionsanläggningar som kan leverera en effekt

om högst 1 500 kW ett särskilt skydd. Således är

leveranskoncessionären skyldig att köpa el från de

små elproducenter som är belägna inom det

geografiska område koncessionen omfattar. Detta

skall ske till ett skäligt pris, varvid

Energimyndigheten svarar för skälighetsbedömningen.

De små elproduktionsanläggningarna, som kan

leverera el med en effekt om högst 1 500 kW, består

av mindre vattenkraftstationer, vindkraftverk och

mindre kraftvärmeanläggningar. Enligt

Energimyndighetens rapport Utvecklingen på

elmarknaden 1998 utgörs de små kraftverken av ca 1

200 vattenkraftverk och ca 400 vindkraftverk. Till

detta kommer vissa kraftvärmeverk. Den småskaliga

produktionen utgör ca 1,5 % av landets totala

elproduktion, eller knappt 2 TWh per år, varav

vattenkraften svarar för ca 1,5 TWh och vindkraften

för ca 0,4 TWh.

Regeringen bedömer att stabila villkor för de små

producenterna kräver att någon form av enhetliga

inköpsvillkor och en rimlig prisnivå behålls

åtminstone t.o.m. år 2000. Under denna

övergångsperiod avses ett förslag till en långsiktig

lösning för de små elproducenterna tas fram. LEKO-

utredningens arbete, liksom det arbete som bedrivs

inom EU för att, inom ramen för Europaparlamentets

och rådets direktiv (96/92/EG) från december 1996 om

gemensamma regler för den inre marknaden för el,

utveckla gemensamma regler för stöd till förnybar

elproduktion, kommer härvid att utgöra underlag. I

ett sådant arbete bör, enligt regeringens mening,

marknadsnära lösningar eftersträvas, där den

småskaliga elproduktionen ges en marknadsmässig

värdering, samtidigt som inbördes konkurrens mellan

olika former av småskalig elproduktion skapar

incitament till effektivisering och

produktivitetsutveckling.

Det är viktigt, betonar regeringen, att den

övergångslösning som skall gälla utformas så att

största möjliga flexibilitet skapas vid en övergång

till en mer långsiktig lösning. Nivån på

ersättningen till de små elproducenterna är för

närvarande i genomsnitt ca 25 öre per kWh. Att

utifrån det underlag som för närvarande finns

besluta om en specifik ersättningsnivå per kWh el

för all småskalig elproduktion anses innebära en

betydande risk för såväl överkompensation som

underkompensation av vissa producenter och anses

inte heller bidra till en successiv anpassning till

mer marknadsmässiga villkor. Regeringen är därför

inte beredd att nu fastställa en enhetlig

ersättningsnivå som skall gälla för all småskalig

elproduktion under perioden den 1 november 1999-den

31 december 2000 eller att ta initiativ till att

bilda ett särskilt inköpsbolag som åläggs

mottagningsplikten för den småskaliga

kraftproduktionen.

Mottagningsplikten för elproduktion från små

producenter bör under övergångsperioden etableras på

marknadsmässiga grunder, anför regeringen.

Marknadens aktörer bör därför ges möjlighet att på

frivillig basis åta sig denna mottagningsplikt

t.o.m. utgången av år 2000. Detta åtagande bör

initieras genom konkurrensupphandling där

anbudsgivarna förbinder sig att köpa hela eller

vissa delar av elproduktionen från de små

producenterna till en i anbudet angiven prisnivå.

Regeringen har gett Svenska kraftnät i uppdrag att

initiera ett förfarande med denna inriktning.

Genom anbudsprocessen avses en marknadsmässig

värdering av den småskaliga elproduktionen erhållas,

där såväl systemtekniska aspekter som möjligheter

till marknadsprofilering vägs in i priset. Det

erhållna underlaget kan sedan ligga till grund för

en bedömning av behovet av ytterligare

skyddsåtgärder för olika kategorier av små

produktionsanläggningar. Regeringens bedömning är

att stödbehovet för de små producenterna med detta

förfaringssätt kan begränsas i väsentlig omfattning.

Med resultatet av upphandlingen som underlag avser

regeringen att i budgetpropositionen för år 2000

redovisa sin bedömning av det framtida behovet av

skyddsåtgärder för de små producenterna.

Motionerna

Frågan om villkoren för de små elproducenterna tas

upp i sex motioner.

Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av att

ersättningen till de småskaliga elproducenterna

långsiktigt ligger på en nivå som möjliggör

investeringar i modernare och mer miljöanpassad

teknik, anförs det i motion 1998/99:N19 (s). Inom EU

är målsättningen att andelen förnybar energi skall

öka från 6 % till 12 %, varvid tillskottet

huvudsakligen skall komma från vindkraft, småskalig

vattenkraft och biobränslen, säger motionärerna och

hävdar att i Sverige riskerar utvecklingen att gå åt

motsatt håll. Det rimliga vore att den småskaliga

vattenkraften ges sådana villkor att den kan

utvecklas, upprustas och miljöanpassas ytterligare,

anser motionärerna.

Moderata samlingspartiet menar att de småskaliga

elproducenterna måste ges det skydd som de utlovats

t.o.m. utgången av år 2000, sägs det i motion

1998/99:N21 (m). Samtidigt bör det klargöras att den

fria elmarknaden förutsätter att också den

småskaliga elproduktionen, efter utgången av år

2000, i princip får agera på elmarknaden på samma

villkor som annan produktion, anser motionärerna och

menar att propositionen är oklar när det gäller

frågan om statens ansvar för den småskaliga

elproduktionen. Det är i och för sig en god ansats

att försöka få till stånd ett anbudsförfarande för

att åstadkomma en marknadsmässig värdering av den

småskaliga elproduktionen, anser motionärerna, men

hävdar samtidigt att regeringen är sent ute och inte

ger de små elproducenterna de klara signaler de har

rätt att förvänta sig vad gäller statens ansvar.

Motionärerna menar därför att riksdagen måste ge en

tydlig anvisning om att staten tar sitt ansvar och

garanterar den småskaliga elproduktionen ett pris på

lägst 21 öre per kWh under perioden den 1 november

1999 till utgången av år 2000. Detta hindrar dock

inte att den process som inletts där Svenska

kraftnät agerar mellanhand i ett anbudsförfarande om

inköp av småskaligt producerad el fortsätter.

Riksdagen bör göra uttalanden om den småskaliga

elproduktionens fördelar samt om prisgarantinivån

och LEKO-utredningen, anförs det i motion

1998/99:N20 (v). Vänsterpartiet är överens med

regeringen om att den småskaliga elproduktionen på

sikt bör ske på marknadsmässiga grunder, men det är

viktigt att de små producenterna får rimlig tid och

rimliga villkor för övergång till ett helt nytt

system, säger motionärerna. De anser att ansvaret

för att ta emot den småskaliga elproduktionen bör

läggas på Svenska kraftnät eller ett särskilt

dotterbolag och att LEKO-utredningens förslag i

delbetänkandet i april 1999 om en prisgaranti på 21

öre per kWh ligger på en alltför låg nivå och skulle

leda till investeringsstopp. I motionen nämns bl.a.

följande argument för att den småskaliga

elproduktionen särskilt skall främjas:

- minskad sårbarhet i elnätet uppnås,

- intäkter från t.ex. en liten

vattenkraftsanläggning kan vara ett inkomsttillskott

för glesbygdsbor,

- små vattenkraftsanläggningar, som ofta tillkom

under den tidiga industrialiseringen vid förra

sekelskiftet, utgör ett kulturarv,

- med för lågt pris på den småskaliga

elproduktionenen kommer tillvaratagandet av några

tusen nedlagda anläggningar som drev kvarnar,

sågverk eller vattenkraftverk att hejdas eller

kraftigt försenas,

- de svenska företagen som producerar turbiner,

generatorer och annan utrustning till den småskaliga

elproduktionen behöver förutom den internationella

marknaden också en hemmamarknad.

Regeringen tar alltför lätt på problemen för de små

elproducenterna, sägs det i motion 1998/99:N23 (kd).

Det behövs en ordentlig utredning om de små

elproducenternas situation och förutsättningar,

anför motionärerna och utgår från att de små

elproducenternas situation kommer att ges särskild

uppmärksamhet vid utvärdering av de nya reglerna.

Regeringens förslag om att mottagningsplikten skall

etableras på enbart marknadsmässiga grunder kan vid

ett första påseende förefalla rimligt, anser

motionärerna men påpekar att effekten torde bli att

marknadspriserna hamnar långt under de nivåer som

motsvarar produktionskostnaderna för de små och nya

producenterna till följd av stora kapitalkostnader.

För att osäkerheten för den småskaliga

elproduktionen, som kommer att förhindra

utvecklandet av ny teknik och nyinvesteringar, skall

undanröjas anser motionärerna att ett bättre skydd

än det föreslagna måste gälla under ett

övergångsskede. En garanterad ersättningsnivå till

de små producenterna bör ligga på 26 öre per kWh,

och mottagningsplikten bör överföras från

leveranskoncessionärerna till Svenska kraftnät,

anför motionärerna. Finansiering anses kunna ske

genom en höjning av avgiften för överföring av el på

stamnätet.

I motion 1998/99:N22 (c) begärs uttalanden av

riksdagen i fyra avseenden, nämligen om överförande

av mottagningsplikten till Svenska kraftnät, om

utfärdande av bestämmelser för vissa ägarkategorier,

om gränsen för att räknas som småskalig vindkraft

samt om administrationen av bl.a. miljöbonus. När

mottagningsplikten upphör kommer de små

elproducenterna att försättas i en ohållbar

situation, anser motionärerna. De föreslår att

mottagningsplikten skall överföras till Svenska

kraftnät och att denna plikt skall utvidgas till att

omfatta även havsbaserad vindkraft inom svenskt

territorialvatten eller motsvarande avgränsning.

Ungefär 20 % av de svenska vindkraftverken ägs av

samfälligheter samt av ekonomiska och kooperativa

föreningar, varvid deltagarna köpt andelar

motsvarande högst sin egen beräknade elkonsumtion,

erinrar motionärerna om. Med hänvisning till att den

ekonomiska situationen beträffande skatt och

återbäring m.m. är mycket komplicerad för denna

ägarkategori föreslås att regeringen skall utfärda

bestämmelser som beaktar ägarkategorins särskilda

behov.

Den nuvarande effektgränsen om högst 1 500 kW för

att ett vindkraftverk skall få räknas som småskaligt

och därmed åtnjuta speciella bestämmelser enligt

ellagen är ett arv från vattenkraften och utgör ett

hinder för att använda full effekt, 1 650 kW, på de

största vindkraftverk som saluförs på marknaden,

säger motionärerna vidare. De föreslår att

effektgränsen skall avskaffas helt för vindkraften.

El från småskalig kraftvärme baserad på förnybar

energi bör vidare få ett garantipris på 26 öre per

kWh, anför motionärerna. Miljöbonusen till

vindkraften - som infördes den 1 juli 1994 (bet.

1993/94:SkU34) och som för närvarande uppgår till

15,1 öre per kWh - har hittills administrerats på

ett mycket billigt och smidigt sätt genom att

leveranskoncessionären som köpt el från

vindkraftverk, betalat ut miljöbonusen till ägaren

av vindkraftverket och samtidigt gjort motsvarande

avdrag i sin elskattedeklaration över uppburna

elskatter från konsumenterna, säger motionärerna.

Från den 1 november 1999 behövs ett nytt system för

att administrera dels miljöbonusen, dels eventuell

garantiersättning. Den naturliga administratören för

att förmedla utbetalningen till elproducenterna är,

enligt motionärerna, ägaren till det elnät som

produktionsanläggningen är ansluten till.

Riksdagens löfte om ett femårigt skydd för små

elproducenter innebär att inga radikala förändringar

bör göras i de ekonomiska förutsättningarna under

övergångsperioden fram till år 2001, anförs det i

motion 1998/99:N24 (mp). En annan viktig

utgångspunkt för motionärerna är att en lösning

utformas som inte enbart är en övergångslösning

under 14 månader, utan som också är framåtsyftande

för tiden efter år 2000. Miljöpartiet de gröna anser

att den långsiktigt bästa lösningen förmodligen är

ett inköpsbolag, lämpligen kopplat till Svenska

kraftnät, men att denna lösning kan vara svår att

genomföra till den 1 november 1999. Motionärerna

frågar sig emellertid samtidigt om den av regeringen

aviserade konkurrensupphandlingen hinner genomföras

på den korta tid som står till förfogande.

Miljöpartiet avvisar därför inte nu regeringens

förslag, men avser att återkomma i frågan i samband

med behandlingen av statsbudgeten för år 2000, sägs

det.

Vissa kompletterande uppgifter

I LEKO-utredningens uppdrag (dir. 1998:37, 1998:82,

1999:19) ingår att föreslå åtgärder som också på

längre sikt tillförsäkrar de små elproducenterna det

skydd som bedöms nödvändigt. Utredningen har

nyligen, som tidigare nämnts, lämnat sitt

slutbetänkande.

Ett bredare perspektiv bör, enligt utredningen,

anläggas på frågan om vilken roll elproduktion

baserad på förnybara energikällor (varav den

småskaliga produktionen utgör en delmängd) bör spela

i energiförsörjningen. Som skäl för detta anges

följande omständigheter: det framtida elpriset

kommer att ligga väsentligt lägre än vad som

tidigare bedömts, det kan finnas skäl att ompröva

den nuvarande gränsen för småskalighet på 1 500 kW

samt att EU-gemensamma regler för stöd till

elproduktion kan komma att presenteras inom några

år. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att en

översyn skall göras av den förnybara elproduktionens

förutsättningar. Syftet med översynen skall vara att

bedöma vilka långsiktiga förutsättningar som bör

gälla för förnybar elproduktion samt att analysera

vilka metoder och eventuella stöd m.m. som bäst kan

bidra till att uppnå dessa förutsättningar.

Innan en allmän översyn gjorts av förutsättningarna

för förnybar elproduktion bedömer utredningen att

det inte är meningsfullt att söka utveckla en

långsiktig och definitiv lösning som ersättning för

det skydd leveranskoncessionen gett småskalig

elproduktion. Utredningen bedömer det som sannolikt

att den förordade översynen inte kan ske i sådan

takt att den utmynnar i nya regler som kan träda i

kraft redan när de 14 månader som regeringen

föreslagit som övergångsperiod löper ut. Givet

förutsättningen att en ytterligare temporär lösning

kan komma att behövas föreslår utredningen att ett

system med mottagningsplikt skall behållas under

året/åren närmast efter år 2000. Utredningen gör

vidare bedömningar av vilken ersättning den

småskaliga elproduktionen torde behöva för att klara

sig och i vilken utsträckning någon form av statligt

stöd kan komma att behövas.

Utredningsbetänkandet skall, som tidigare nämnts,

nu bli föremål för beredning inom

Näringsdepartementet.

Regeringen uppdrog i juli 1999 åt Svenska kraftnät

att initiera en upphandling av småskalig

elproduktion, där marknadens aktörer ges möjlighet

att på frivillig bas åta sig mottagningsplikten till

en i anbudet angiven prisnivå. Uppdraget omfattar

att utforma anbudsförfrågan, värdera inkomna anbud

och ta fram standardavtal för de köpare som lämnat

de för de små producenterna mest fördelaktiga

anbuden. Anbudsförfrågan, som har utformats efter

samråd med företrädare för branschen, har nyligen

sänts ut. En lägesredovisning lämnades i början av

september 1999, och slutredovisning skall ske senast

den 1 oktober 1999. Systemet skall enligt tidsplanen

vara i funktion den 1 november 1999.

I lägesredovisningen anges att Svenska kraftnät, i

samråd med berörda branschorganisationer, har kommit

fram till följande modell för att initiera en

upphandling av småskalig elproduktion:

Steg 1: I en förfrågan till elhandelsföretag

(främst de ca 200 företag som för närvarande har

leveranskoncession) begär Svenska kraftnät in anbud

om att köpa el från anläggningar om högst 1 500 kW.

I anbuden utfäster sig elhandlarna att köpa vissa

volymer vatten- respektive vindkraftsproducerad el

till vissa priser. Anbuden behandlas konfidentiellt.

Steg 2: Anbuden sammanställs och värderas. Svenska

kraftnät ingår ramavtal med de anbudsgivare som har

lämnat de för elproducenterna mest fördelaktiga

buden. I ramavtalet åtar sig elhandlaren att med

ägare till anläggning för produktion av el ingå

avtal om köp om vissa minsta volymer, till vissa

lägsta priser.

Steg 3: Svenska kraftnät presenterar resultatet av

anbudsgivningen genom att offentliggöra en

förteckning över de elhandlare/köpare med vilka

Svenska kraftnät har ingått ramavtal. Förteckningen

skall innehålla volymer och priser, men redovisas på

ett sådant sätt att företagens anonymitet garanteras

vad gäller anbudspriset.

Steg 4: Marknadens aktörer - elproducenter och

elhandlare - fullföljer processen genom att ingå

avtal om leverans av el. Branschorganisationerna har

en central roll i att bistå sina medlemmar på ett

sätt som underlättar att leveransavtal kan ingås.

I budgetpropositionen för år 2000 (prop.

1999/2000:1 utgiftsområde 21) föreslås - i syfte att

den småskaliga elproduktionen skall ges stabila

villkor - att den ersättningsnivå för denna

produktion som enligt leveranskoncessionssystemet

skulle ha gällt fram till utgången av år 2000 skall

upprätthållas genom ett särskilt stöd. Nivån på

stödet skall fastställas då resultatet av Svenska

kraftnäts anbudsförfrågan föreligger. För perioden

fr.o.m. den 1 november 1999 t.o.m. den 31 december

2000 skall således stöd kunna utgå till elproduktion

från småskaliga anläggningar med en effekt om högst

1 500 kW. Regeringen beräknar 250 miljoner kronor

för stödet under ett nytt anslag, Stöd till

småskalig elproduktion (B 9).

Under övergångsperioden bör ett förslag till en

långsiktig lösning för den småskaliga elproduktionen

tas fram, sägs det i budgetpropositionen. I avvaktan

på en sådan mer långsiktig lösning föreslår

regeringen att en tillfällig avgift skall införas

under år 2000 för att finansiera stödet till

småskalig elproduktion. En ny lag om tillfällig

avgift för stöd till småskalig elproduktion föreslås

sålunda. Avgiften, som skall tas ut av innehavare av

nätkoncession vars ledningar är anslutna till

stamnätet, föreslås uppgå till 0,2 öre per kWh och

skall gälla under år 2000.

Utskottet kommer att behandla dessa båda förslag i

budgetpropositionen senare under hösten 1999 i

anslagsbetänkandet 1999/2000:NU3.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Riksdagen beslöt på utskottets initiativ hösten

1998, som tidigare redovisats, att anmoda regeringen

att lägga fram ett förslag om slopat krav på

elmätare för små elkonsumenter. Motivet för

utskottets ställningstagande var att möjliggöra även

för små elkonsumenter att dra nytta av elmarknadens

omreglering genom sänkta elpriser. Regeringen

anmodades att återkomma under våren 1999 med en

proposition i frågan, så att de nya bestämmelserna

kan träda i kraft senast den 1 november 1999.

Vid beslutet om en ny ellagstiftning hösten 1995

anförde utskottet att de effektivitetsvinster som en

ökad konkurrens kan väntas medföra måste komma de

enskilda konsumenterna till del (bet. 1995/96:NU1).

Utskottet anser att det är mycket viktigt att även

de små elkonsumenterna kan dra nytta av elmarknadens

omreglering genom sänkta priser. En effektiv

konkurrens är inget självändamål utan har sitt

berättigande genom de konkreta förbättringar som den

kan innebära för enskilda konsumenter. Regeringens

nu framlagda förslag om införande av

schablonberäkning på elmarknaden den 1 november 1999

innebär att alla elkonsumenter - både små och stora

- skall kunna få del av de sänkta elpriserna.

Utskottet tillstyrker sålunda i princip förslaget.

I det följande behandlar utskottet vissa delfrågor

som tagits upp i olika motioner och vid uppvaktning

av utskottet av branschorganisationerna Sveriges

Elleverantörer och Svenska Kraftverksföreningen.

Utvärdering av schablonberäkningssystemet

Utskottet förordade i sitt betänkande 1998/99:NU4

hösten 1998 att undantag från grundprincipen om

timvis mätning skall göras för kunder med ett

säkringsabonnemang om högst 25 A. Utskottet framhöll

samtidigt att detta borde ses som ett första steg

och att på sikt borde timmätarkravet kunna slopas

även för övriga mindre förbrukare med ett

säkringsabonnemang om högst 63 A.

Regeringen föreslår, som redovisats, att

schablonberäkningen skall ske enligt den s.k.

områdesmodellen. Förbrukningsgränsen för

schablonberäkning skall för kunder med

säkringsabonnemang vara 200 A och för

lågspänningskunder med effektabonnemang 135 kW. I

motion 1998/99:N23 (kd) berörs, som tidigare nämnts,

frågan om nackdelarna med för högt fastställda

gränser för schablonavräkning. Motionärerna befarar

att detta kan resultera i en orättvis

kostnadsfördelning mellan kundkategorierna, på så

sätt att småförbrukare får betala för mycket för den

mängd el de använder om de bor i ett nätområde där

det finns storförbrukare. Därför behövs det en

löpande utvärdering av effekterna av det nya

schablonavräkningssystemet och en beredskap för att

om behov finns snabbt justera mot lägre

säkringsnivåer för att uppnå bättre överensstämmelse

mellan förbrukning och kostnad för den enskilde

konsumenten, sägs det.

Utskottet delar regeringens bedömning att

områdesmodellen bäst tillgodoser de krav som bör

ställas på det nya systemet, nämligen att det skall

vara kostnadseffektivt, konkurrensneutralt och

anpassat för den svenska elmarknaden.

Områdesmodellen kräver enligt regeringens bedömning

en relativt hög schablongräns för att bli effektiv.

Utskottet kan mot denna bakgrund ställa sig bakom de

av regeringen föreslagna gränserna för

schablonberäkning. Samtidigt vill utskottet starkt

understryka vikten av att utvecklingen på

elmarknaden löpande och noggrant följs och

utvärderas. Regeringen anger också i propositionen,

som tidigare redovisats, att en noggrann uppföljning

skall ske och att justeringar mot lägre

säkringsnivåer skall göras om så bedöms

erforderligt. Med hänvisning härtill anser utskottet

att det inte nu behövs något riksdagsuttalande i

frågan. Utskottet utgår från att regeringen på

lämpligt sätt håller riksdagen informerad om

utvecklingen. Med detta avstyrks motion 1998/99:N23

(kd) i berörda delar.

Tillsyn av nätverksamheten

I de två motionerna 1998/99:N21 (m) och 1998/99:N23

(kd) krävs, som tidigare redovisats, en ökad och

bättre tillsyn av nätverksamheten. Motionärerna

befarar att den icke konkurrensutsatta

nätverksamheten skall subventionera den

konkurrensutsatta delen av elmarknaden.

Vägledande för utskottets ställningstaganden till

olika frågor beträffande den avreglerade elmarknaden

är omsorgen om konsumentintresset. Detta låg bakom

att utskottet förordade att schablonberäkning skall

införas. Elhandelspriset utgör emellertid endast en

del av det totala pris som en konsument betalar.

Nivån på nätavgifterna och hur de utvecklas är också

av betydelse för det totala elpriset. Eftersom

nätverksamheten inte är konkurrensutsatt är det,

enligt utskottets mening, viktigt att tillsynen över

denna del av elmarknaden är effektiv.

I den nya ellagen som trädde i kraft den 1 januari

1998 har, som tidigare nämnts, införts bestämmelser

för att skapa förutsättningar för en effektivare

tillsyn. Inom Energimyndigheten bedrivs vidare

projekt som syftar till att utveckla nya verktyg och

metoder för tillsynen. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet avser regeringen att senare

under hösten 1999 - på basis av bl.a. detta arbete -

ta initiativ till en översyn av gällande reglering

och tillsyn.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

det inte nu är motiverat med något riksdagsinitiativ

i frågan om tillsyn. De båda motionerna 1998/99: N21

(m) och 1998/99:N23 (kd) avstyrks därmed i berörda

delar.

Driftskostnad för timvis mätning

I motion 1998/99:N22 (c) föreslås att elanvändare

som redan har installerade timmätare inte skall

belastas med någon driftskostnad för den timvisa

mätningen, oavsett avtalets löptid.

Den elanvändare som för närvarande har ett avtal

med en elleverantör som är baserat på timregistrerad

mätning skall, enligt förslag i propositionen, inte

belastas med merkostnaden för denna mätning under

det pågående avtalets löptid.

Utskottet konstaterar att kvaliteten i

schablonberäkningen är beroende av korrekta

mätvärden och att hantering av ett stort antal

mätserier ökar risken för kvalitetsbrister.

Regeringens förslag får, enligt utskottets mening,

ses som en avvägning mellan denna risk och vissa

kunders intresse av att även fortsättningsvis

erhålla de aktuella mätserierna. Med detta avstyrker

utskottet den nyssnämnda motionen i berörd del.

Utredning om timmätare

En utredning om en mer generell installation av

fjärravlästa och timregistrerande elmätare begärs i

motion 1998/99:N24 (mp). LEKO-utredningen har, som

redovisats, haft i uppdrag att överväga om

mätperiodens längd bör reg-leras och om elräkningen

bör baseras på faktisk förbrukning. I det nyligen

avlämnade slutbetänkandet har utredningen analyserat

om preliminärdebiteringen bör avskaffas och om

elräkningen i stället alltid bör baseras på faktisk

förbrukning. Utredningen anser sig inte med säkerhet

kunna avgöra om fördelarna med ett sådant system

överstiger kostnaderna. Mot denna bakgrund finner

utredningen inte skäl att rekommendera statsmakterna

att för närvarande vidta några särskilda åtgärder

för att avskaffa preliminärdebiteringen.

Utredningen föreslår dock att försök med fakturor

baserade på faktisk förbrukning skall genomföras i

ett avgränsat geografiskt område, i första hand

avseende hushåll med elvärme. Samtidigt bör

effekterna av att på ett tydligt, grafiskt sätt

illustrera elförbrukningen på elräkningen

analyseras. Ansvaret för försöksverksamheten bör ges

till Energimyndigheten, eventuellt i samarbete med

Konsumentverket, säger utredningen. Betänkandet

kommer nu att bli föremål för beredning inom

Näringsdepartementet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionen i berörd del.

Elleveranser inom fjärrvärme- och naturgasområden

Några regler om skydd mot konkurrens från el inom

områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras

eller avses att distribueras föreslås, som

redovisats, inte förekomma i fortsättningen.

Utskottet delar regeringens bedömning att det inte

längre finns något behov av den övergångslösning som

har gällt för elleveranser inom fjärrvärme- och

naturgasområden och tillstyrker propositionen i

denna del.

I motion 1998/99:N23 (kd) föreslås, som redogjorts

för, att regeringen skall utse en myndighet för

tillsyn och prisövervakning beträffande fjärrvärme.

Regeringen har, som tidigare nämnts, gett

Energimyndigheten i uppdrag att göra en förstudie om

förhållandena på värmemarknaden, inklusive

regelverk, lagstiftning m.m. Förstudien syftar till

att ge underlag för ett eventuellt senare uppdrag

att kontinuerligt följa värmemarknaden med avseende

på framför allt konkurrenssituation och

prisbildning. Det är, enligt uppgift, ännu för

tidigt att uttala sig om hur en eventuell tillsyn

skall utformas eller om myndighetsstrukturen behöver

ses över.

Med hänvisning till att den fråga som tas upp i

motionen är föremål för beredning anser utskottet

att det inte nu är befogat med någon åtgärd från

riksdagens sida. Motionen avstyrks därmed i berörd

del.

Skydd för små elproducenter

I samband med riksdagens beslut om ny ellagstiftning

hösten 1995 anförde utskottet (bet. 1995/96:NU1 s.

32) att det är angeläget att de små elproducenterna

tillförsäkras rimliga villkor för sin avsättning på

en reformerad elmarknad. Utskottet angav att det är

viktigt att utvärderingen av

leveranskoncessionssystemet företas i sådan tid att

ställning kan tas till behovet av eventuella

fortsatta åtgärder. De sex motioner som berör frågan

om villkoren för den småskaliga elproduktionen

präglas alla av en önskan om att de små

elproducenterna skall tillförsäkras rimliga villkor.

Utskottets inställning är att den småskaliga

elproduktionen efter avskaffandet av

leveranskoncessionssystemet bör ha ungefär samma

villkor som för närvarande under övergångsperioden

fram t.o.m. år 2000. Däremot är utskottet inte

berett att nu ta ställning till de olika modeller

för hur ett nytt system skall se ut som skisseras i

motionerna. Det är svårt att för närvarande uttala

sig om på vilken nivå som ersättningen bör ligga.

Enligt utskottets mening bör ersättningsnivån dock

ligga på en sådan nivå att de små elproducenterna

tillförsäkras möjligheter att uppnå rimlig

lönsamhet.

Den av regeringen valda modellen med ett

anbudsförfarande förefaller utskottet vara en

lämplig temporär lösning. Förslag till finansiering

har nyligen lämnats i budgetpropositionen för år

2000 (prop. 1999/2000:1 utgiftsområde 21). Utskottet

kommer att behandla detta förslag senare under

hösten 1999 i anslagsbetänkandet 1999/2000:NU3.

När det gäller en mer långsiktig lösning har LEKO-

utredningen nyligen i sitt betänkande förordat att

en översyn skall göras av den förnybara

elproduktionens förutsättningar. Betänkandet kommer

att bli föremål för beredning inom

Näringsdepartementet, varför det inte finns

anledning för utskottet eller riksdagen att nu ta

ställning i frågan om en långsiktig lösning.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom vad som

har anförts i propositionen i här aktuell del och

avstyrker motionerna 1998/99:N19 (s), 1998/99: N21

(m), 1998/99:N20 (v), 1998/99:N23 (kd), 1998/99:N22

(c) och 1998/99: N24 (mp) i berörda delar.

Införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m.

Utskottet tillstyrker i princip, som tidigare

redovisats, regeringens förslag om införande av

schablonberäkning på elmarknaden den 1 november

1999. Under utskottets beredningsarbete har vissa

synpunkter på den lagtekniska utformningen av

förslaget till ändringar i ellagen framförts av

företrädare för branschorganisationerna Sveriges

Elleverantörer och Svenska Kraftverksföreningen.

Utskottet föreslår i det följande vissa ändringar i

regeringens lagförslag, vilka främst rör

preciseringar och förtydliganden.

Den första ändringen som utskottet föreslår rör 3

kap. 10 §. I regeringens förslag till denna paragraf

anges det i andra stycket att nätkoncessionshavaren,

om en elanvändare har ett säkringsabonnemang om

högst 200 A eller tar ut en effekt om högst 135 kW

vid lågspänning, i stället dels preliminärt skall

beräkna mängden överförd el och dess fördelning över

tiden (preliminär schablonberäkning), dels slutligt

mäta mängden överförd el och beräkna dess fördelning

över tiden (slutlig schablonberäkning). Enligt

regeringens förslag till 3 kap. 11 § skall de

elanvändare som har ett säkringsabonnemang under den

nyssnämnda gränsen eller som tar ut en effekt under

den angivna gränsen och som vill ha timmätning och

avräkning efter sådana mätvärden ha rätt till detta

om de betalar för det. För att detta skall bli

tydligt bör, enligt utskottets mening, en

precisering göras i 3 kap. 10 §, genom att en mening

av följande lydelse läggs till det nuvarande andra

stycket: Detta gäller inte en elanvändare som begärt

att mängden överförd el och dess fördelning över

tiden skall mätas. Med anledning av denna ändring

föreslår utskottet vissa följdändringar i den

resterande delen av paragrafen. Utskottets

ändringsförslag framgår av bilaga 2.

Beträffande 3 kap. 10 § vill utskottet vidare

påpeka att under en över-gångsperiod t.o.m. utgången

av år 2001 gäller, enligt övergångsbestämmelserna

punkt 4, bl.a. att elproduktion t.ex. vid

reservaggregat och hos små produktionsanläggningar,

skall kunna undantas från kravet på timmätning.

Enligt vad utskottet erfarit övervägs inom

Näringsdepartementet hur denna fråga skall lösas

efter övergångsperiodens slut.

Utskottet anser att riksdagen också bör göra två

ändringar i övergångsbestämmelserna. Den ena gäller

en ändring av språklig karaktär i punkt 4, där dels

ordet bestämmelserna bör ändras till bestämmelsen,

dels de två sista orden nämnda bestämmelser bör

ändras till den nämnda bestämmelsen. Den andra

ändringen rör en precisering av

anmälningsskyldigheten i punkt 5. Följande mening

bör läggas till sist i denna punkt: En elleverantör

som har ett sådant leveransavtal med en elanvändare

skall anmäla detta till innehavaren av

nätkoncession. I anmälan skall uppgift om

leveransavtalets giltighetstid lämnas. Utskottets

förslag till ändring i övergångsbestämmelserna

framgår av bilaga 2.

Utskottet vill slutligen något kommentera 8 kap. 8

§, som rör frågan om vad som skall gälla i det fall

att en elanvändare tar ut el utan att ha något avtal

med en elleverantör. Enligt den föreslagna

bestämmelsen skall den elanvändare som saknar

elleverantör av berörd innehavare av nätkoncession

anvisas en elleverantör, som gentemot

nätkoncessionshavaren har åtagit sig att leverera el

till sådana elanvändare. Den anvisade elleverantören

skall omedelbart underrätta elanvändaren om de

villkor för leveransen som han avser att tillämpa

och om den dag då han avser att påbörja leveransen.

Det har av branschorganisationerna ifrågasatts hur

man skall betrakta den elförbrukning som har skett

fr.o.m. en inflyttning tills den berörde

elanvändaren blir bunden antingen av

anvisningsleverantörens erbjudna avtal eller av

avtalet med en leverantör som elanvändaren själv har

valt. Med den utformning regeringens lagförslag har

är denna fråga oreglerad. Företrädarna för

branschorganisationerna har föreslagit att

anvisningsleverantörens erbjudna avtal skall

tillämpas redan från inflyttningsdagen. Enligt

utskottets mening skulle ett sådant förfaringssätt

kunna innebära civilrättsliga problem. En praktisk

ansats som, enligt utskottets mening, bör kunna

gälla är att konstatera att en eventuell otillåten

elförbrukning kommer att märkas som en marginell

ökning av nätförlusterna på det lokalnät till vilket

elanvändaren är ansluten. Eftersom elanvändaren

genom sitt otillåtna agerande har orsakat

nätinnehavaren en viss kostnad torde denne kunna

kräva ersättning av elanvändaren för detta.

Lämpligen sker debiteringen i samband med den

sedvanliga räkningen från nätinnehavaren. Utskottet

förutsätter att regeringen följer denna fråga och

återkommer till riksdagen om så bedöms erforderligt.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet sålunda

ändringar i regeringens lagförslag avseende 3 kap.

10 § samt övergångsbestämmelsernas punkter 4 och 5;

ändringarna framgår av bilaga 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering av

schablonberäkningssystemet

att riksdagen avslår motion 1998/99:N23 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande tillsyn av nätverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N21 yrkande 2 och

1998/99: N23 yrkandena 4 och 5,

res. 1 (m, kd, c, fp)

3. beträffande driftskostnad för timvis

mätning

att riksdagen avslår motion 1998/99:N22 yrkande 5,

res. 2 (c)

4. beträffande utredning om timmätare

att riksdagen avslår motion 1998/99:N24 yrkande 1,

res. 3 (mp)

5. beträffande elleveranser inom

fjärrvärme- och naturgasområden

att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:137 i

denna del och med avslag på motion 1998/99:N23

yrkande 3 godkänner vad som anges i

propositionen om elleveranser inom fjärrvärme-

och naturgasområden,

res. 4 (m, kd, fp)

6. beträffande skydd för små

elproducenter

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N19, 1998/99:N20,

1998/99: N21 yrkande 1, 1998/99:N22 yrkandena

1-4, 1998/99:N23 yrkandena 6 och 7 och

1998/99:N24 yrkande 2,

res. 5 (m, fp)

res. 6 (kd)

res. 7 (c)

7. beträffande införande av

schablonberäkning på elmarknaden, m.m.

att riksdagen antar det i proposition 1998/99:137 framlagda

förslaget till lag om ändring i ellagen

(1997:857), dock med ändring att 3 kap. 10 §

samt punkterna 4 och 5 i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller lydelse enligt

Utskottets förslag i bilaga 2.

Stockholm den 21 september 1999

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart

Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m),

Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran

Holmqvist (s), Gunilla Wahlén (v), Inger Strömbom

(kd), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s)

och Karl Gustav Abramsson (s).

Reservationer

1. Tillsyn av nätverksamheten (mom. 2)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Eva Flyborg

(fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

tillsyn av nätverksamheten bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motionerna 1998/99:N21 (m) och 1998/99:N23 (kd) -

att det krävs en ökad och bättre tillsyn av

nätverksamheten.

Vägledande för utskottets ställningstaganden till

olika frågor beträffande den avreglerade elmarknaden

är omsorgen om konsumentintresset. Detta låg bakom

att utskottet förordade att schablonberäkning skall

införas. Elhandelspriset utgör emellertid endast en

del av det totala pris som en konsument betalar.

Nivån på nätavgifterna och hur de utvecklas är också

av stor betydelse för det totala elpriset.

Eftersom nätverksamheten inte är konkurrensutsatt

är det, enligt utskottets mening, mycket viktigt att

tillsynen över denna del av elmarknaden är effektiv.

Så är inte fallet för närvarande. Trots gällande

regler om korssubventionering är det en uppenbar

risk för att energiföretagen söker kompensera sänkta

elpriser med ökade nätavgifter. Enligt utskottets

mening borde vidare s.k. benchmarking utnyttjas i

större utsträckning, så att jämförelser av

prisnivåer möjliggörs.

Utskottet noterar att regeringen har för avsikt att

senare ta initiativ till en översyn av gällande

reglering och tillsyn. För att understryka vikten av

en ökad tillsyn och för att driva på regeringens

arbete bör riksdagen göra ett uttalande i saken.

Därmed tillstyrks de båda motionerna 1998/99:N21 (m)

och 1998/99:N23 (kd) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande tillsyn av nätverksamheten

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N21 yrkande

2 och 1998/99:N23 yrkandena 4 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Driftskostnad för timvis mätning (mom.

3)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

driftskostnad för timvis mätning bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motion 1998/99:N22 (c) - att elanvändare som redan

har installerade timmätare inte skall belastas med

någon driftskostnad för den timvisa mätningen,

oavsett avtalets löptid.

Den årliga driftskostnaden för en timmätare kan

uppgå till drygt 1 000 kr för en elanvändare på

landsbygden. Ett rörligt elpris till slutanvändaren,

baserat på priset på spotmarknaden timme för timme,

stimulerar till att öka konsumtionen vid

lågbelastning och minska konsumtionen under

högbelastning. En sådan lastutjämning bidrar till

bättre hushållning av el och därigenom mindre

miljöpåverkan. Det vore därför felaktigt att införa

en avgift som motverkar användningen av redan

installerade timmätare. Det är olyckligt om de

elanvändare som efter riksdagens beslut år 1997 om

införande av takpris på timmätare har installerat

timmätare nu skulle bli de som missgynnas av

riksdagens nya beslut.

Riksdagen bör genom ett uttalande begära att

regeringen skall lägga fram ett lagförslag som

innebär att elanvändare som redan har en timmätare

inte skall belastas med någon driftskostnad, oavsett

det aktuella avtalets löptid. Den nyssnämnda

motionen tillstyrks därmed i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande driftskostnad för timvis

mätning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N22 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

3. Utredning om timmätare (mom. 4)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

utredning om timmätare bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motion 1998/99:N24 (mp) - att riksdagen bör anmoda

regeringen att tillsätta en utredning om en mer

generell installation av fjärravlästa och

timregistrerande elmätare. Dessa elmätare som finns

på marknaden och som hittills utnyttjats av det

fåtal konsumenter som bytt elleverantör har många

fördelar, inte minst att de uppmuntrar till

energibesparing.

LEKO-utredningen har, som redovisats, haft i

uppdrag att överväga om mätperiodens längd bör

regleras och om elräkningen bör baseras på faktisk

förbrukning. I sitt nyligen avlämnade slutbetänkande

finner utredningen inte skäl att rekommendera

statsmakterna att för närvarande vidta några

särskilda åtgärder för att avskaffa

preliminärdebiteringen. Utredningen föreslår i

stället att försök med fakturor baserade på faktisk

förbrukning skall genomföras i ett avgränsat

geografiskt område, i första hand avseende hushåll

med elvärme. Betänkandet kommer nu att bli föremål

för beredning inom Näringsdepartementet.

Enligt utskottets mening innebär den väg som

utredningen förordar en alltför defensiv ansats. Om

utredningens förslag först skall remissbehandlas och

regeringen därefter skall ta ställning i frågan -

och där ställningstagandet kan bli det som

utredningen föreslår, nämligen en försöksverksamhet,

vars resultat i sin tur skall utvärderas - befarar

utskottet att en mer generell installation av

elmätare kan bli verklighet först i en avlägsen

framtid. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att

tillsätta en utredning med ett uttryckligt uppdrag

att föreslå en sådan generell installation av

elmätare. Därmed tillstyrker utskottet motion

1998/99:N24 (mp) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande utredning om timmätare

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N24 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Elleveranser inom fjärrvärme- och

naturgasområden (mom. 5)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnittet om elleveranser inom fjärrvärme- och

naturgasområden som börjar med "I motion" och slutar

med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motion 1998/99:N23 (kd) - att regeringen bör utse en

myndighet för tillsyn och prisövervakning

beträffande fjärrvärme. Konkurrensverket har

uppmärksammat att en kraftproducent som producerar

både fjärrvärme och el har erbjudit rabatter på

fjärrvärme när konsumenten också köpt hela sitt

behov av el från företaget. Energiföretag som säljer

både fjärrvärme och el kan i sådana fall få en

betydande fördel i förhållande till ett

konkurrerande företag som bara säljer el. För

närvarande finns det ingen myndighet som sköter

prisövervakningen av fjärrvärme, vilket gör att det

inte går att urskilja om kostnader för den

konkurrensutsatta elen vältras över på

fjärrvärmekunderna i de bolag som producerar båda

energislagen. Enligt utskottets mening bör en

befintlig myndighet utses med ansvar för

prisövervakning, både för fasta installationer och

för energikostnaden. Beräkningar bör redovisas i de

fall då el och fjärrvärme produceras i samma

anläggningar för att undvika risken att kostnader

övervältras mellan energislagen.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad utskottet här har anfört; den nyssnämnda

motionen tillstyrks därmed i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande elleveranser inom

fjärrvärme- och naturgasområden

att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:137 i

denna del och motion 1998/99:N23 yrkande 3

dels godkänner vad som anges i propositionen om

elleveranser inom fjärrvärme- och

naturgasområden,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

5. Skydd för små elproducenter (mom. 6)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

skydd för små elproducenter bort ha följande

lydelse:

De småskaliga elproducenterna utlovades i samband

med avregleringen av elmarknaden den 1 januari 1996

att de skulle ges garanterad avsättning med ett

garanterat lägsta pris t.o.m. utgången av år 2000.

Därmed har statsmakterna - enligt utskottets mening

och i likhet med vad som påpekas i motion

1998/99:N21 (m) - ett moraliskt ansvar att

säkerställa ett motsvarande skydd för den småskaliga

elproduktionen när systemet med leveranskoncessioner

försvinner. Det är över huvud taget av stor vikt för

näringsklimatet att de politiskt betingade

spelreglerna för företagandet är långsiktiga och

genomtänkta.

Utskottet anser därför att det måste ges en tydlig

signal om att staten tar sitt ansvar och garanterar

den småskaliga elproduktionen ett lägsta pris om 21

öre per kWh under perioden den 1 november 1999 till

utgången av år 2000. Detta hindrar dock inte att den

process som inletts där Svenska kraftnät agerar

mellanhand i ett anbudsförfarande om inköp av

småskaligt producerad el fortsätter. Samtidigt bör

det klargöras att den fria elmarknaden förutsätter

att också den småskaliga elproduktionen, efter

utgången av år 2000, i princip får agera på

elmarknaden på samma vilkor som annan produktion.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion

1998/99:N21 (m) i berörd del. Övriga här aktuella

motioner - 1998/99:N19 (s), 1998/99:N20 (v),

1998/99: N23 (kd), 1998/99:N22 (c) och 1998/99:N24

(mp) - avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande skydd för små

elproducenter

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N21 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:N19,

1998/99:N20, 1998/99:N22 yrkandena 1-4,

1998/99:N23 yrkandena 6 och 7 och 1998/99:N24

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

6. Skydd för små elproducenter (mom. 6)

Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

skydd för små elproducenter bort ha följande

lydelse:

Utskottet menar - i enlighet med vad som anförs i

motion 1998/99:N23 (kd) - att regeringen tar för

lätt på problemen för de små elproducenterna. I

likhet med remissinstanserna anser utskottet att det

krävs en ordentlig utredning om de små

elproducenternas situation och att underlaget för

regeringens förslag i denna del av propositionen är

alldeles för svagt. Utskottet förutsätter att de små

elproducenternas situation kommer att ges särskild

uppmärksamhet när effekterna av de nya reglerna

börjar kunna utvärderas. Regeringens förslag om att

mottagningsplikten skall etableras på enbart

marknadsmässiga grunder kan vid ett första påseende

förefalla rimligt. Effekten torde dock bli att

marknadspriserna hamnar långt under de nivåer som

motsvarar produktionskostnaderna för de små och nya

elproducenterna, till följd av stora

kapitalkostnader. Detta kommer att effektivt bromsa

utvecklingen av nya alternativ och ny teknik. Det

finns skäl att anta att priserna på elmarknaden

kommer att stiga under de kommande åren till följd

av miljömässiga krav och en internationell

anpassning. Att i det läget slå ut småskalig och i

vissa fall ny teknik synes oklokt.

För att undanröja den mest påträngande osäkerheten

för den småskaliga elproduktionen - som effektivt

kommer att förhindra utvecklandet av ny teknik och

alla nyinvesteringar - måste, enligt utskottets

mening, ett bättre skydd än det föreslagna gälla

under ett övergångsskede. En garanterad

ersättningsnivå till de små producenterna bör ligga

på 26 öre per kWh. Mottagningsplikten bör överföras

från leveranskoncessionärerna till Svenska kraftnät,

och finansieringen bör ske genom en höjning av

stamnätsavgiften.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

anmoda regeringen att tillsätta en utredning om de

små elproducenternas situation och förutsättningar.

Vidare bör riksdagen genom ett uttalande ställa sig

bakom vad utskottet anfört om mottagningsplikt och

ersättning till de små elproducenterna. Motion

1998/99:N23 (kd) tillstyrks därmed i berörd del,

medan övriga här aktuella motioner - 1998/99:N19

(s), 1998/99:N21 (m), 1998/99:N20 (v), 1998/99:N22

(c) och 1998/99:N24 (mp) - avstyrks i motsvarande

delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande skydd för små

elproducenter

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N23 yrkandena 6

och 7 och med avslag på motionerna 1998/99:N19,

1998/99:N20, 1998/99: N21 yrkande 1, 1998/99:N22

yrkandena 1-4 och 1998/99:N24 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

7. Skydd för små elproducenter (mom. 6)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

skydd för små elproducenter bort ha följande

lydelse:

För att förhindra att de små elproducenterna

påverkas negativt av avskaffandet av

leveranskoncessionssystemet den 1 november 1999

behöver - enligt utskottets mening och i likhet med

vad som anförs i motion 1998/99:N22 (c) - vissa

skyddsåtgärder vidtas. Den första gäller att den

mottagningsplikt som hittills gällt för

leveranskoncessionärer bör överföras på Svenska

kraftnät. Mottagningsplikten bör även utvidgas till

att omfatta havsbaserad vindkraft inom svenskt

territorialvatten eller motsvarande avgränsning. Den

andra åtgärden som riksdagen bör anmoda regeringen

att vidta är att utfärda bestämmelser som beaktar de

särskilda behoven hos de ca 20 % av de svenska

vindkraftverken som ägs av samfälligheter samt av

ekonomiska och kooperativa föreningar. Olika

modeller för hur de ekonomiska förhållandena för

andelsägarna skall hanteras är tänkbara, varvid en

modell är att det antal kWh som andelen utgör av

vindkraftverkets årsproduktion beskattningsmässigt

avräknas från andelsägarens elkonsumtion.

En tredje åtgärd som bör vidtas rör gränsen för att

räknas som småskalig vindkraft. För närvarande

gäller en gräns om högst 1 500 kW för att ett

vindkraftverk skall få räknas som småskaligt och

därmed åtnjuta speciella bestämmelser enligt

ellagen. Effektgränsen har valts med hänsyn till

vattenkraften och utgör, enligt utskottets mening,

ett hinder för att använda full effekt 1 650 kW -

på de största vindkraftverk som saluförs på

marknaden. Effektgränsen bör avskaffas helt för

vindkraften. El från småskalig kraftvärme baserad på

förnybar energi bör vidare få ett garantipris på 26

öre per kWh, anser utskottet. Den fjärde åtgärden

som riksdagen bör anmoda regeringen att vidta rör

administrationen av s.k. miljöbonus och eventuell

garantiersättning. Den naturliga administratören för

att förmedla utbetalningen till elproducenterna är,

enligt utskotttets mening, ägaren till det elnät som

produktionsanläggningen är ansluten till. I den

nyssnämnda motionen beskrivs mer i detalj hur

administrationen bör utformas.

Riksdagen bör sålunda anmoda regeringen att vidta

de fyra åtgärder som nyss har beskrivits. Därmed

blir motion 1998/99:N22 (c) helt tillgodosedd i

berörda delar och tillstyrks av utskottet. Övriga

här aktuella motioner - 1998/99:N19 (s), 1998/99:N21

(m), 1998/99:N20 (v), 1998/99:N23 (kd) och

1998/99:N24 (mp) - avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande skydd för små

elproducenter

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N22 yrkandena

1-4 och med avslag på motionerna 1998/99:N19,

1998/99:N20, 1998/99:N21 yrkande 1, 1998/99:N23

yrkandena 6 och 7 och 1998/99:N24 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i ellagen

(1997:857)

Av utskottet föreslagen ändring i

regeringens förslag till lag om

ändring i ellagen (1997:857)

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

3 kap.

-----------------------------------------------------

Skyldighet att mäta och beräkna överförd el

10 §

Den som har nätkoncession är skyldig att utföra

mätning av mängden överförd el och dess fördelning

över tiden.

-----------------------------------------------------

Om en elanvändare har ett Om en elanvändare har

säkringsabonnemang om ett säkringsabonnemang om

högst 200 ampère eller högst 200 ampère eller

tar ut en effekt om högst tar ut en effekt om högst

135 kilowatt vid 135 kilowatt vid

lågspänning skall lågspänning skall

nätkoncessionshavaren i nätkoncessionshavaren i

stället dels preliminärt stället dels preliminärt

beräkna mängden överförd beräkna mängden överförd

el och dess fördelning el och dess fördelning

över tiden (preliminär över tiden (preliminär

schablonberäkning), dels schablonberäkning), dels

slutligt mäta mängden slutligt mäta mängden

överförd el och beräkna överförd el och beräkna

dess fördelning över dess fördelning över

tiden (slutlig schablon- tiden (slutlig schablon-

beräkning). Det åligger beräkning). Detta gäller

vidare inte en elanvändare som

nätkoncessionshavaren att begärt att mängden

rapportera resultaten av överförd el och dess

dessa mätningar och fördelning över tiden

beräkningar. skall mätas.

Det åligger

nätkoncessionshavaren att

rapportera resultaten av

de mätningar och

beräkningar som nämns i

första och andra

styckena.

-----------------------------------------------------

Närmare föreskrifter om angivna skyldigheter

meddelas av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer.

-----------------------------------------------------

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

-----------------------------------------------------

4. Inmatningen från 4. Inmatningen från

producenter samt producenter samt

förbrukningen hos förbrukningen hos

elkunder som inte elkunder som inte

omfattas av omfattas av bestämmelsen

bestämmelserna i 3 kap. i 3 kap. 10 § andra

10 § andra stycket får stycket får till utgången

till utgången av år 2001 av år 2001 mätas och

mätas och beräknas enligt beräknas enligt den

nämnda bestämmelser. nämnda bestämmelsen.

-----------------------------------------------------

5. En elanvändare vars 5. En elanvändare vars

elförbrukning över tiden, elförbrukning över tiden,

enligt ett leveransavtal enligt ett leveransavtal

som gäller vid lagens som gäller vid lagens

ikraftträdande, skall ikraftträdande, skall

mätas på annat sätt än mätas på annat sätt än

enligt föreskrifter om enligt föreskrifter om

schablonberäkning, schablonberäkning,

meddelade med stöd av 3 meddelade med stöd av 3

kap. 10 §, omfattas inte kap. 10 §, omfattas inte

av bestämmelserna i 3 av bestämmelserna i 3

kap. 11 § första stycket kap. 11 § första stycket

under leveransavtalets under leveransavtalets

återstående återstående

giltighetstid. giltighetstid.

En elleverantör som har

ett sådant leveransavtal

med en elanvändare skall

anmäla detta till

innehavaren av

nätkoncession. I anmälan

skall uppgift om

leveransavtalets

giltighetstid lämnas.

-----------------------------------------------------